Ersättningsrättsliga frågor

<div class="sidhuvud_publikation">Lagutskottets betänkande</div><div class="sidhuvud_beteckning">2004/05:LU17</div><h1>Ersättningsrättsliga frågor</h1>
<hr class="sidhuvud_linje"><pre>
Sammanfattning
I betänkandet behandlar utskottet närmare 30 motionsyrkanden från den
allmänna motionstiden 2004 i olika skadestånds- och försäkringsrättsliga
frågor. De skadeståndsrättsliga frågorna gäller ersättning för sorg och
saknad, skadeståndsansvar för atomskador, oljeskador till sjöss,
skadeståndsansvar för multinationella företag och hästägares skadeståndsansvar.
De försäkringsrättsliga frågorna gäller företagares försäkringsskydd,
det s.k. överfallsskyddet i hemförsäkringar, ersättningsnivån i
rättsskyddsförsäkringar, könsneutrala pensionsförsäkringar, utvidgat ansvar
för trafikförsäkringen m.m., jämkning av trafikskadeersättning,
handläggning av trafikskadeärenden och patientskadelagen.
Utskottet föreslår att riksdagen avslår samtliga motionsyrkanden i
huvudsak med hänvisning till pågående arbete och riksdagens tidigare
ställningstaganden.
I betänkandet finns nio reservationer och två särskilda yttranden.</pre><pre>
Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1.      Ersättning för sorg och saknad
Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Ju292 yrkande 15 och 2004/05:L292
yrkande 3.
Reservation 1 (fp)

2.      Skadeståndsansvar för atomskador
Riksdagen avslår motionerna 2004/05:L242 och 2004/05:N307 yrkandena 11
och 12.

3.      Oljeskador till sjöss
Riksdagen avslår motion 2004/05:MJ371 yrkande 16.

4.      Skadeståndsansvar för multinationella företag
Riksdagen avslår motion 2004/05:L278 yrkandena 1 och 2.
Reservation 2 (v, c)

5.      Hästägares skadeståndsansvar
Riksdagen avslår motion 2004/05:L308.

6.      Företagares försäkringsskydd
Riksdagen avslår motionerna 2004/05:L292 yrkande 1, 2004/05:T260 yrkande
5 och 2004/05:N394 yrkande 5.
Reservation 3 (fp, c)

7.      Det s.k. överfallsskyddet i hemförsäkringar
Riksdagen avslår motionerna 2004/05:L231 och 2004/05:L338 yrkande
1.
Reservation 4 (v, c)

8.      Ersättningsnivån i rättsskyddsförsäkringar
Riksdagen avslår motion 2004/05:Ju385.

9.      Könsneutrala pensionsförsäkringar
Riksdagen avslår motion 2004/05:L284.
Reservation 5 (m, fp)

10.     Utvidgat ansvar för trafikförsäkringen m.m.
Riksdagen avslår motionerna 2004/05:L292 yrkande 5 och 2004/05:L352.

Reservation 6 (m, fp)

11.     Jämkning av trafikskadeersättning
Riksdagen avslår motionerna 2004/05:L212, 2004/05:L292 yrkande 7,
2004/05:L296 och 2004/05:T463 yrkande 1.
Reservation 7 (m, fp, kd, c)

12.     Handläggning av trafikskadeärenden
Riksdagen avslår motionerna 2004/05:L233 yrkandena 1 och 2, 2004/05:L292
yrkande 6 och 2004/05:L346.
Reservation 8 (fp, c)
Reservation 9 (v)

13.     Patientskadelagen
Riksdagen avslår motion 2004/05:L282 yrkandena 1-3.

Stockholm den 22 mars 2005
På lagutskottets vägnar

Inger René
Följande ledamöter har deltagit i beslutet:      Inger René (m), Marianne
Carlström (s), Raimo Pärssinen (s), Christina Nenes (s), Hillevi Larsson
(s), Yvonne Andersson (kd), Tasso Stafilidis (v), Maria Hassan (s),
Bertil Kjellberg (m), Rezene Tesfazion (s), Martin Andreasson (fp),
Viviann Gerdin (c), Anneli Särnblad (s), Pia Nilsson (s), Johan Löfstrand
(s) och Mia Franzén (fp).</pre><pre>
Redogörelse för ärendet
I betänkandet behandlar utskottet närmare 30 motionsyrkanden från den
allmänna motionstiden 2004 i olika skadestånds- och försäkringsrättsliga
frågor. De skadeståndsrättsliga frågorna gäller ersättning för sorg och
saknad, skadeståndsansvar för atomskador, oljeskador till sjöss,
skadeståndsansvar för multinationella företag och hästägares skadeståndsansvar.
De försäkringsrättsliga frågorna gäller företagares försäkringsskydd,
det s.k. överfallsskyddet i hemförsäkringar, ersättningsnivån i
rättsskyddsförsäkringar, könsneutrala pensionsförsäkringar, utvidgat ansvar
för trafikförsäkringen m.m., jämkning av trafikskadeersättning,
handläggning av trafikskadeärenden och patientskadelagen.
En förteckning över motionsyrkandena finns i bilagan till betänkandet.

Såvitt gäller motionsspörsmålen rörande handläggning av trafikskadeärenden
har en utfrågning med företrädare för Socialstyrelsen ägt rum.</pre><pre>
Utskottets överväganden
Ersättning för sorg och saknad
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår motionsyrkanden om att det bör införas en rätt till
ersättning för sorg och saknad vid en nära anhörigs död. Utskottet
hänvisar till riksdagens tidigare ställningstaganden. Jämför reservation
1 (fp).
Bakgrund
Sedan den 1 januari 2002 gäller enligt 5 kap. 2 § första stycket 3
skadeståndslagen (1972:207) att en nära anhörig till den som dödats genom
en skadeståndsgrundande handling har rätt till ersättning för personskada
som åsamkats den anhörige till följd av dödsfallet (prop. 2000/01:68,
bet. LU19, rskr. 216). Bestämmelsen infördes bl.a. mot bakgrund av den
domstolspraxis som utvecklats, enligt vilken ersättning i vissa fall
tillerkänts efterlevande för främst psykiska besvär när en nära anhörig
dödats vid en skadeståndsgrundande händelse.
Rätt till ersättning tillkommer den som har stått den avlidne särskilt
nära, dvs. främst make, registrerad partner, sambo, barn och föräldrar.
En anhörigs rätt till skadestånd är oberoende av grunden för
skadeståndsskyldigheten. Således föreligger en lagreglerad rätt till skadestånd
oavsett om dödandet har skett uppsåtligen, av grov oaktsamhet, av
oaktsamhet som inte är att betrakta som grov eller när den skadeståndsskyldige
har ett strikt skadeståndsansvar.
Skadeståndet bestäms enligt 5 kap. 1 § skadeståndslagen. Därmed omfattas
ersättning för kostnader, inkomstförlust och ideella förluster till
följd av skadan. De ideella förlusterna ersätts som fysiskt och psykiskt
lidande av övergående natur (sveda och värk) eller av bestående art
(lyte eller annat stadigvarande men). I förekommande fall kan även
ersättning för särskilda olägenheter betalas.
Beträffande bevisfrågorna anförde regeringen i propositionen bl.a.
följande. Personskadan består i detta fall regelmässigt av en psykisk
chock eller andra psykiska besvär. För att sådana besvär skall vara
ersättningsgilla som personskada krävs att de är medicinskt påvisbara.
När någon dödas genom en skadeståndsgrundande handling kommer dödsfallet
som regel plötsligt och oväntat, inte sällan på ett våldsamt sätt. Det
ligger i sakens natur att de efterlevande då drabbas av psykiskt lidande
utöver den allmänna sorgen och saknaden efter den närstående. Man kan
därför normalt utgå från att den närstående har åsamkats psykiska besvär.
I sådana fall där det inte är aktuellt att ersätta andra skadeföljder
än sveda och värk och smärre belopp avseende kostnader eller inkomstförlust
bör man utan närmare utredning kunna utgå från att dessa besvär är att
hänföra till personskada. Då bör det sålunda inte vara nödvändigt att
den närstående styrker de psykiska besvären genom läkarintyg eller
liknande utredning (jfr rättsfallet NJA 2000 s. 521). Självklart behövs
över huvud taget ingen bevisning om besvären vitsordas av motparten i
en process. Men även om kravet bestrids bör det normalt räcka - på samma
sätt som om bestämmelsen skall tillämpas vid anspråk på brottsskadeersättning
- att de besvär som den närstående själv beskriver är av sådan art att
de får anses medicinskt påvisbara och sålunda är att anse som en
personskada. Enbart ett påstående om en personskada är dock inte tillräckligt.

Regeringen anförde vidare att bevislättnaden är av betydelse när den
anhörige yrkar ersättning för psykiska besvär under sådan tid eller av
sådan omfattning i övrigt som normalt sett uppkommer i dessa typer av
fall, dvs. vid ersättning i enlighet med gällande praxis. Yrkas ersättning
med högre belopp på den grunden att de psykiska besvären varit särskilt
långvariga eller ovanligt omfattande i övrigt, kan särskild bevisning
behövas. I undantagsfall kan de psykiska besvären leda till
personlighetsförändringar eller på annat sätt bli bestående. Då kan ersättning
ges för bestående men efter den invaliditetsgrad som kan åsättas dessa
besvär. Det kan någon gång förekomma att den skadelidande även har rätt
till skadestånd för särskilda olägenheter som besvären medför. I dessa
båda fall bör dock särskild utredning om skadan krävas.
Någon särskild ersättningspost för sorg och saknad finns inte i
skadeståndslagen.
Motionerna
Mia Franzén m.fl. (fp) yrkar i motion L292 ett tillkännagivande om att
det i skadeståndslagen bör införas en särskild rätt till ersättning för
sorg och saknad efter en nära anhörigs död. Motionärerna anför att det
i rättstillämpningen ställs krav på att de psykiska besvären skall
bevisas, vilket ofta kan vara svårt och omständligt och dessutom av den
anhörige kan upplevas som kränkande. Skadestånd vid en nära anhörigs
död bör därför kunna betalas ut med ett standardiserat belopp. Genom en
schabloniserad rätt till ersättning för sorg och saknad skulle den som
inte vill underkasta sig en undersökning av de egna psykiska besvären
ändå få ersättning för de starka känslor och de mer eller mindre
definierbara psykiska påfrestningar som typiskt sett uppkommer vid en nära
anhörigs död. Enligt motionärerna skulle en särskild rätt till ersättning
för sorg och saknad innebära en skarp markering från samhällets sida
och att svensk rätt ytterligare harmoniseras med stora delar av övriga
europeiska länders skadeståndsrätt (yrkande 3).
Liknande krav framställs i motion Ju292 av Johan Pehrson m.fl. (fp)
(yrkande 15).
Tidigare behandling
I den ovan nämnda proposition 2000/01:68 om ersättning för ideell skada
gjorde regeringen bedömningen att någon särskild ersättningspost för
sorg och saknad då en nära anhörig avlidit genom en skadeståndsgrundande
handling inte borde införas. I lagstiftningsärendet väcktes motionsyrkanden
om att en sådan särskild rätt borde införas. Dessa motionsyrkanden
avstyrktes, och riksdagen följde utskottet (bet. 2000/01:LU19, rskr.
216).
Utskottet ansåg att det fanns flera omständigheter som talade emot en
särskild rätt till ersättning för sorg och saknad. En sådan rätt skulle
vara en principiell nyhet i svensk skadeståndsrätt, och en seriös
bedömning av frågan borde därmed åtföljas av överväganden om en motsvarande
eller liknande rätt bör finnas i andra sammanhang, t.ex. en rätt till
ersättning för de känslor av ledsnad och bedrövelse som normalt följer
med att ett barn skadas eller förlusten av ägodelar i samband med en
brand. Utskottet ifrågasatte också om skadeståndsrätten över huvud taget
är ett ändamålsenligt instrument för att ge ersättning för känslor som
sorg och saknad. När det gäller bevisproblemen erinrade utskottet om
att Högsta domstolen genom en dom hösten 2000 (NJA 2000 s. 521) kan
sägas ha infört en bevislättnad för psykiska besvär som tillfogats på
grund av att en nära anhörig dödats genom en uppsåtlig eller därmed
jämförlig handling. Utskottet anförde att det vid en lagstadgad rätt
till ersättning är naturligt att i detta avseende utgå från en sådan
bevislättnad oavsett om skadan framkallats uppsåtligen eller inte, vilket
innebär att det normalt inte bör krävas läkarintyg eller liknande
utredning för att styrka att de psykiska besvären är att hänföra till
personskada. När det inte är aktuellt att ersätta andra skadeföljder än
sveda och värk borde man utan närmare utredning kunna utgå från att
dessa besvär innebär en personskada. Enligt utskottet hade därmed det
viktigaste skälet för en rätt till ersättning för sorg och saknad
förlorat sin tyngd.
Vidare pekade utskottet på att det i praktiken inte är någon större
skillnad mellan en rätt till ersättning för psykiska besvär som normalt
inte behöver styrkas med läkarintyg eller liknande utredning och en
rätt till ersättning för sorg och saknad. Utskottet menade att de
praktiska konsekvenserna av att ersättningen avser psykiska besvär, och
inte sorg och saknad, framför allt torde visa sig däri att en rätt i
enskilda fall till ersättning utöver ett schablonbelopp fordrar en
särskild utredning som påvisar ovanligt omfattande psykiska besvär.
Utskottet har vid flera tillfällen härefter, senast våren 2004 i sitt
av riksdagen godkända betänkande 2003/04:LU24, avstyrkt motionsyrkanden
om att särskild ersättning för sorg och saknad skall införas. I dessa
sammanhang har utskottet hänvisat till de ställningstaganden som gjordes
i ovan nämnda lagstiftningsärende.
Utskottets ställningstagande
Enligt utskottets mening har det inte framkommit några skäl för riksdagen
att frångå sina tidigare ställningstaganden. Riksdagen bör därför avslå
motionerna L292 yrkande 3 och Ju292 yrkande 15.

Skadeståndsansvar för atomskador
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår motionsyrkanden om skadeståndsansvar för atomskador.
Utskottet hänvisar till pågående utredningsarbete. Jämför särskilt
yttrande 1 (v).
Bakgrund
Regler om ansvar för skador som uppkommer i samband med verksamhet inom
atomanläggningar finns i atomansvarighetslagen (1968:45). Denna lag
bygger på två internationella konventioner. Den ena konventionen är
1960 års Pariskonvention om skadeståndsansvar på atomenergins område,
som föreskriver att innehavaren av en atomanläggning är ansvarig för
atomskador oberoende av vållande, dvs. innehavarens ansvar är strikt.
Den andra konventionen är en i Bryssel år 1963 avslutad tilläggskonvention
till Pariskonventionen, som innehåller regler om kompletterande ersättning
av statsmedel vid atomskador. Både Pariskonventionen och Brysselkonventionen
har tillkommit inom ramen för verksamheten inom Organisationen för
ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) och syftar till en enhetlig
regional reglering av atomansvarsfrågan i Västeuropa. Sverige har
tillträtt båda konventionerna.
Enligt atomansvarighetslagen är en innehavare av en atomanläggning
ersättningsansvarig upp till ett bestämt belopp för varje olycka (17 §).
Ansvarsbeloppet skall som huvudregel vara täckt av en försäkring (22
§). Om det belopp för vilket anläggningsinnehavaren är ansvarig inte
räcker till för att täcka de uppkomna skadorna betalas kompletterande
ersättning av statsmedel (28 §).
Motionerna
Åsa Domeij och Ingegerd Saarinen (båda mp) yrkar i motion L242 ett
tillkännagivande om att kärnkraftverkens skadeståndsansvar skall vara
obegränsat och att kravet på betalningskapacitet kraftigt skall höjas.

I motion N307 begär Peter Eriksson m.fl. (mp) ett tillkännagivande om
att regeringen skall tillsätta en utredning i syfte att se över vilka
ändringar som måste göras i atomansvarighetslagen för att Sverige skall
uppfylla sina förpliktelser enligt Pariskonventionen (yrkande 11). Vidare
begärs ett tillkännagivande om att i samband med översynen av
atomansvarighetslagen bör även betalningsåtagandet höjas (yrkande 12).
Tidigare behandling
När utskottet våren 2001 och våren 2004 (bet. 2000/01:LU7 och 2003/04:LU24)
behandlade motsvarande motionsyrkanden erinrade utskottet om att regeringen
i proposition 2000/01:43 Ändringar i atomansvarighetslagen bl.a. anfört
att atomansvarighetspolitikens främsta mål är att tillgodose de
skadelidandes berättigade krav på ersättning för atomskador och att
ersättningsansvaret för dessa skador i första hand bör bäras av
kärnkraftsindustrin.
Innehavare av atomanläggningar borde därför, enligt regeringens mening,
åläggas ett obegränsat ansvar. I propositionen anfördes dock att det
inte var förenligt med Pariskonventionen, i dess dåvarande lydelse, att
införa ett obegränsat ansvar. Regeringen hänvisade till en pågående
revidering av Pariskonventionen och att Sverige inom ramen för det
arbetet skulle verka för ett obegränsat ansvar. I syfte att förbereda
övergången till ett obegränsat ansvar avsåg regeringen att ge en särskild
utredare i uppdrag att lämna förslag till hur ett sådant ansvar bör
genomföras i atomansvarighetslagen. Regeringen framhöll vidare att det
är nödvändigt att ansvaret är garanterat av betryggande ekonomiska
säkerheter och att det är otillfredsställande att låta försäkringskapaciteten
vara avgörande för ansvarsnivån. Enligt regeringens mening borde därför
inriktningen vara att finna en lösning där andra ekonomiska säkerheter
utnyttjas som komplement till ansvarsförsäkring, vilket bör skapa
förutsättningar för högre ersättningsnivåer. Regeringen avsåg att även ge
den särskilde utredaren i uppdrag att kartlägga såväl vilka
försäkringslösningar som vilka säkerheter eller garantier som finns att tillgå.

Vid båda tillfällena avstyrkte utskottet motionsyrkandena och anförde
bl.a. att utformningen av anläggningsinnehavarnas ersättningsansvar
måste vara förenlig med Sveriges åtaganden enligt Pariskonventionen.
När det gäller den framtida utformningen av ersättningssystemet vid
atomskada hänvisade utskottet till att det av propositionen framgick
att regeringen, i syfte att förbereda övergången till ett obegränsat
ansvar, avsåg att ge en särskild utredare i uppdrag att föreslå hur ett
sådant ansvar bör genomföras i atomansvarighetslagen. Utskottet ansåg
att några uttalanden från riksdagens sida som skulle föregripa
utredningsarbetet inte borde komma i fråga. Riksdagen beslutade vid båda
tillfällena i enlighet med regeringens förslag.
Vid utskottets senaste behandling av frågan våren 2004 hade utskottet
erfarit att en revidering av Pariskonventionen, som ger möjlighet att
införa ett obegränsat ansvar, nyligen avslutats samt att regeringens
avsikt var att, i enlighet med vad som aviserades i den ovan nämnda
propositionen, tillkalla en särskild utredare.
Pågående arbete m.m.
Den 12 februari 2004 hölls mellan konventionsstaterna till Pariskonventionen
och tilläggskonventionen en diplomatkonferens för att anta ändringar av
konventionerna. Den revisionsakt som antogs vid detta tillfälle innebär
att ett stort antal artiklar ändras i båda konventionerna och att ett
antal nya artiklar tillkommer. Det kan nämnas att ansvarsbeloppet enligt
den reviderade Pariskonventionen är uttryckt som ett minimibelopp. Den
stat som önskar det kan alltså fastställa ett högre belopp eller bestämma
att det inte skall gälla någon begränsning för anläggningsinnehavarens
ansvar. Ändringarna av Pariskonventionen innebär således en möjlighet
att ålägga anläggningsinnehavare ett obegränsat ansvar.
Regeringen beslutade i november 2004 att ge en särskild utredare i
uppdrag att göra en översyn av atomansvaret (dir. 2004:160). Utredningen
har antagit namnet Atomansvarsutredningen. I direktiven anförs att
regeringen anser det önskvärt att Sverige kan tillträda ändringsprotokollen
till Pariskonventionen och tilläggskonventionen som genom bl.a. de
väsentligt höjda ansvarsbeloppen och möjligheten till ett obegränsat
ansvar medför en uppenbar förbättring av det ersättningsrättsliga skyddet
vid atomolyckor. De reviderade konventionerna fyller en viktig funktion
när det gäller skyddet av skadelidande i händelse av en atomolycka. Den
särskilda utredaren skall ta fram ett underlag för bedömningen av om
Sverige bör tillträda de reviderade versionerna av konventionen om
skadeståndsansvar på atomenergins område och konventionen om tillägg
till Pariskonventionen samt om Sverige bör tillträda konventionen om
supplerande ersättning för atomskada. Utredaren skall också föreslå de
lagändringar som behövs för att dessa instrument skall kunna tillträdas
eller som bedöms lämpliga i samband med tillträde. Vidare skall utredaren
föreslå hur ett obegränsat ansvar för innehavare av atomanläggningar
bör genomföras i atomansvarighetslagen, föreslå till vilken nivå ansvaret
skall vara täckt av försäkring eller annan finansiell säkerhet samt
utreda vilka typer av försäkringslösningar och finansiella säkerheter
som finns att tillgå eller kan skapas och, i syfte att nå så höga
ersättningsnivåer som möjligt, föreslå system där ekonomiska säkerheter
eller garantier utnyttjas som komplement till ansvarsförsäkringen.
Utredaren skall redovisa sitt uppdrag senast den 31 januari 2006.
Utskottets ställningstagande
Av den ovan lämnade redovisningen framgår att de frågeställningar som
behandlas i motionerna övervägs av Atomansvarsutredningen. Enligt
utskottets mening bör resultatet av det pågående utredningsarbetet inte
föregripas genom någon åtgärd från riksdagen. Riksdagen bör således
avslå motionerna L242 och N307 yrkandena 11 och 12.
Oljeskador till sjöss
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår ett motionsyrkande om skadeståndsansvar vid oljeskador
till sjöss. Utskottet hänvisar främst till pågående internationellt
arbete. Jämför särskilt yttrande 2 (v).
Bakgrund
Ansvar för oljeskada regleras i 10 kap. sjölagen (1994:1009). Bestämmelserna
bygger på två internationella konventioner som har tillträtts av Sverige
- 1992 års ändringsprotokoll till 1969 års internationella konvention
om ansvarighet för skada orsakad av förorening genom olja
(ansvarighetskonventionen) och 1992 års ändringsprotokoll till 1971 års
internationella
konvention om upprättandet av en internationell fond för ersättning av
skada orsakad av förorening genom olja (fondkonventionen). Dessa två
konventioner skapar ett internationellt ansvars- och ersättningssystem
för oljeskador.
Skadeståndsansvaret för oljeskador ligger enligt ansvarighetskonventionen
hos fartygsägaren och är strikt, dvs. ägaren är ansvarig även om denne
varken förfarit uppsåtligt eller varit vårdslös (jfr 10 kap. 3 § sjölagen).
Fartygsägaren har dock vissa möjligheter att begränsa sin ansvarighet
till ett visst belopp. Ersättningsanspråk får i viss utsträckning riktas
mot annan än fartygsägaren (10 kap. 4 § andra stycket sjölagen). Det
gäller dock bara om en i nämnda bestämmelse angiven person, t.ex. en
redare som inte är ägare eller en lastägare, har orsakat skadan uppsåtligen
eller genom viss särskilt kvalificerad vårdslöshet.
Fondkonventionen utgör ett komplement till ansvarighetskonventionen.
Genom fondkonventionen har en internationell fond upprättats, den
internationella oljeskadefonden, som ger de skadelidande ytterligare
ersättning för oljeskador, om den ersättning som erhålls enligt
ansvarighetskonventionen är otillräcklig. Även fondens ansvarighet för skador
är dock begränsad. Den internationella oljeskadefonden finansieras genom
avgifter som läggs på sjötransporterad olja av vissa slag (s.k.
avgiftspliktig olja).
Motionen
I motion MJ371 anför Åsa Domeij och Sverker Thorén (mp, fp) att det vid
oljetransporter till sjöss bör gälla en ordning som innebär att alla
aktörer i transportkedjan - inklusive bl.a. den som ägde oljan när den
lastades på fartyget, lastägaren, flaggstaten, fartygets slutliga ägare
och klassningssällskapen - skall dela det ekonomiska skadeståndsansvaret
i händelse av en olycka. I motionen begärs ett tillkännagivande om att
regeringen skall verka för en sådan ordning (yrkande 16).
Utskottets ställningstagande
Utskottet vill först upplysa om att det vid en diplomatkonferens i maj
2003, anordnad av Internationella sjöfartsorganisationen (International
Maritime Organization), antogs en resolution om en översyn av det
internationella ansvarighets- och ersättningssystemet. En arbetsgrupp
inom den internationella oljeskadefonden arbetar för närvarande med
frågan.
Utskottet har senast våren 2004 i sitt av riksdagen godkända betänkande
2003/04:LU24 avstyrkt ett motsvarande motionsyrkande med hänvisning
till pågående internationellt arbete. När nu utskottet åter har att ta
ställning till samma motionsspörsmål vill utskottet erinra om att det,
mot bakgrund av det internationella regelsystem som finns på sjöfartens
område, är ofrånkomligt att tyngdpunkten i de svenska aktiviteterna
fokuseras på och är beroende av det internationella arbetet. Utskottet
anser att resultatet av det ovan redovisade internationella arbetet bör
avvaktas och ser därför inte någon anledning att föreslå någon åtgärd
från riksdagen. Riksdagen bör således avslå motion MJ371 yrkande 16.
Skadeståndsansvar för multinationella företag
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår motionsyrkanden om skadeståndsansvar för multinationella
företag. Utskottet hänvisar till pågående arbete på såväl nationell som
internationell nivå. Jämför reservation 2 (v, c).
Motionen
Birgitta Ohlsson (fp) anför i motion L278 att Sverige aktivt skall stödja
de länder som behöver hjälp med att bygga upp fungerande marknader. För
att en marknadsekonomi skall fungera smidigt i en värld där länder
befinner sig på olika nivåer i fråga om välstånd, demokrati och utveckling
krävs enligt motionären tydliga regler så att inte den svagare parten
blir utnyttjad. Detta som ett led i att främja bl.a. miljöhänsyn, respekt
för mänskliga rättigheter och social rättvisa. Motionären menar att
bestämmelser om skadeståndsansvar har stor betydelse i det här sammanhanget.
I motionen begärs ett tillkännagivande om att multinationella företag
som orsakar stora skador i ett annat land än det land där moderbolaget
har sitt säte inte skall kunna undgå skadeståndsansvar genom att föra
över tillgångar till moderbolaget och låta det utländska dotterbolaget
försättas i konkurs (yrkande 1). Det bör därutöver, enligt motionärens
mening, vara möjligt att rikta ett skadeståndskrav direkt mot moderbolaget
av skadelidande i ett annat land (yrkande 2).
Pågående arbete
År 1976 förhandlade medlemsländerna inom OECD fram riktlinjer för
multinationella företag som innehåller gemensamma rekommendationer till
företagen från medlemsländernas regeringar. Riktlinjerna har därefter
omförhandlats vid flera tillfällen, senast år 2000. Genom den senaste
revideringen breddades riktlinjerna till att gälla företagens verksamhet
i alla länder och att även omfatta företagens arbete med miljö och mot
korruption. Riktlinjerna, som är frivilliga, innehåller bl.a. en
övergripande policy om att företagen bör bidra till ekonomisk, social och
miljömässig utveckling i syfte att uppnå en hållbar utveckling, respektera
de mänskliga rättigheterna för de individer som påverkas av deras
verksamhet i linje med värdregeringens internationella skyldigheter och
åtaganden samt stimulera uppbyggnad av lokal kapacitet. OECD:s medlemsländer
har åtagit sig att främja riktlinjerna bl.a. genom s.k. nationella
kontaktpunkter.
På World Economic Forum i Davos 1999 uppmanade FN:s generalsekreterare
näringslivet att ta globalt ansvar. Hans initiativ ledde till bildandet
av The Global Compact som innefattar principer kring mänskliga rättigheter,
arbetsrättsliga frågor och miljö riktade till företag. I de principer
som avser miljöfrågor anges att företag ombeds att stödja försiktighetsprincipen
vad gäller miljörisker, att ta initiativ för att främja större miljömässigt
ansvarstagande och uppmuntra utveckling och spridning av miljövänlig
teknik.
Den svenska regeringen har tagit ett initiativ kallat Globalt Ansvar -
Swedish Partnership for Global Responsibility. Huvudansvaret ligger hos
Utrikesdepartementet men initiativet sker i nära samverkan med framför
allt Näringsdepartementet och Miljödepartementet. Målsättningarna med
projektet Globalt Ansvar är att bidra till förverkligandet av mänskliga
rättigheter och hållbar utveckling, att stärka svenska företags
konkurrenskraft och att öka kunskapen om de multilaterala regelverken. I
ett öppet brev till Svenskt Näringsliv i mars 2002 presenterades projektet
av företrädare för regeringen. I brevet framhålls att regeringen är
pådrivande nationellt och internationellt för mänskliga rättigheter och
en bättre miljö, men att regeringen vill få till stånd ett samarbete
med näringslivet i sin strävan efter en human globalisering. Regeringen
pekar på att man sedan 1979 har haft en kontinuerlig dialog med
arbetsmarknadens parter om företags sociala ansvar enligt OECD:s riktlinjer
för multinationella företag och att regeringen sedan dess, oavsett
partifärg, har främjat dessa riktlinjer. Vidare anförs i brevet att
regeringens grundläggande förväntningar på svenska företags agerande på
den globala marknaden, och särskilt i utvecklingsländer, uttrycks i
OECD:s riktlinjer och FN:s Global Compact. Regeringen pekar också på
att Europeiska kommissionen har tagit fram en grönbok om företags sociala
ansvar - ett diskussionsunderlag som syftar till att ta fram förslag om
hur EU kan främja företagens sociala ansvarstagande på europeisk och
internationell nivå.
Underkommissionen till FN:s kommission för mänskliga rättigheter (MRK)
har till uppgift att genomföra studier och lämna rekommendationer till
MRK. En arbetsgrupp inom underkommissionen har utarbetat ett förslag
till normer på området för mänskliga rättigheter avsedda att vara
bindande för transnationella företag. Förslaget kommer enligt uppgift att
diskuteras av MRK:s medlemsstater, däribland Sverige, med början under
våren 2004.
Tidigare behandling
Utskottet har senast våren 2004 i sitt av riksdagen godkända betänkande
2003/04:LU24 behandlat motsvarande motionsyrkanden. I betänkandet
konstaterade utskottet att det pågår arbete på såväl nationell som
internationell nivå som får anses ligga i linje med vad som anförs i
motionen. Utskottet anförde vidare att det är av stor vikt att Sverige
aktivt deltar i det internationella arbete som rör frågor om multinationella
företags ansvar för sin verksamhet i olika avseenden. Utskottet ansåg
dock inte att det var påkallat med någon åtgärd från riksdagen med
anledning av den då aktuella motionen varför den avstyrktes.
Utskottets ställningstagande
Utskottet finner inte skäl att frångå sitt ovan redovisade ställningstagande.
Riksdagen bör därför avslå motion L278 yrkandena 1 och 2.

Hästägares skadeståndsansvar
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår ett motionsyrkande med krav på att hästägare skall
åläggas ett strikt skadeståndsansvar.
Bakgrund
I centrum för den svenska skadeståndsrätten står skadeståndslagen
(1972:207). Enligt 1 kap. 1 § gäller lagens regler om inget annat är
särskilt föreskrivet eller föranleds av avtal eller i övrigt följer av
regler om skadestånd i avtalsförhållanden. Den grundläggande regeln om
skadeståndsansvar på grund av eget vållande finns i 2 kap. 1 §
skadeståndslagen. Detta lagrum innehåller den sedan länge gällande culparegeln
som innebär att var och en som uppsåtligen eller av oaktsamhet vållar
person- eller sakskada är skyldig att ersätta skadan.
I ett antal speciallagar om skadestånd utom kontraktsförhållanden
föreskrivs det ett strikt ansvar - alltså en strängare skadeståndsskyldighet
än enligt skadeståndslagen eftersom ansvar inträder oberoende av någons
vållande. Vanligast är att strikt ansvar föreligger för mer eller mindre
farlig verksamhet. Som exempel kan nämnas reglerna om miljöfarlig
verksamhet i miljöbalken samt bestämmelserna i produktansvarslagen (1992:18),
lagen (1922:382) angående ansvarighet för skada i luftfart och
atomansvarighetslagen (1968:45).
Djurägare har som huvudregel endast ansvar för culpa. Det finns dock
några bestämmelser om strikt ansvar för djur. Som exempel kan nämnas
lagen (1943:459) om tillsyn över hundar och katter som stadgar att skada
som orsakats av hund skall ersättas av dess ägare även om denne inte är
vållande till skadan. Trots att lagen i första hand troligen åsyftar de
skador som hund orsakar genom att bita människor och djur innehåller
den inte någon begränsning till dessa skador. Lagen tillämpas också när
hund orsakar skada i trafiken. Det strikta ansvaret åvilar förutom
hundens ägare även dess nyttjare. - Någon reglering om strikt ansvar för
hästar finns inte.
Motionen
Göte Wahlström (s) anför i motion L308 att det har blivit vanligare att
hästar rids längs våra vägar och därmed ökar risken för att hästar
orsakar skador på t.ex. förbipasserande fordon. Mot denna bakgrund anser
motionären att det vore rimligt att hästägaren åläggs ett strikt
skadeståndsansvar. Ett tillkännagivande begärs med detta innehåll.
Utskottets ställningstagande
Enligt utskottets mening kan någon översyn av hästägares skadeståndsansvar
inte anses påkallad. Riksdagen bör därför avslå motion L308.

Företagares försäkringsskydd
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår motionsyrkanden med krav på att regeringen utreder
frågan om kontraheringsplikt vid företagsförsäkring. Utskottet hänvisar
till pågående arbete inom Regeringskansliet. Jämför reservation 3 (fp,
c).
Motionerna
Mia Franzén m.fl. (fp) anser i motion L292 att det finns anledning för
regeringen att se över möjligheterna för vissa företagare att teckna
försäkring för sina verksamheter. Ett tillkännagivande begärs i enlighet
härmed (yrkande 1).
I motion T260 anför Karin Pilsäter m.fl. (fp) att försäkringsbolagens
riskbedömningar innebär att den som driver verksamhet i utsatta
förortsområden får höga kostnader för sitt försäkringsskydd. Enligt
motionärerna är det inte rimligt att personer som driver verksamhet i sådana
områden skall drabbas av höga försäkringspremier på grund av polisens
bristande resurser. I motionen föreslås att det bör göras en utredning
och konsekvensanalys av det rådande försäkringssystemet. Ett tillkännagivande
begärs med detta innehåll (yrkande 5).
I motion N394 anser Tobias Krantz (fp) att företagarnas försäkringsskydd
måste stärkas. Det bör, enligt motionärens mening, övervägas om
försäkringsbolagen skall vara skyldiga att erbjuda ett grundläggande
försäkringsskydd till företag på samma sätt som enskilda. Ett tillkännagivande
begärs med detta innehåll (yrkande 5).
Utskottets ställningstagande
Som framgår av motionerna finns i dag inte någon kontraheringsplikt vid
företagsförsäkring. I proposition 2003/04:150 Ny försäkringsavtalslag
anför regeringen att man kommer att överväga om en utredning bör tillsättas
med uppdrag att se över bestämmelserna om företagsförsäkring med särskild
hänsyn till små och medelstora företag. Vidare anförs att den fråga som
då bör belysas är behovet av en s.k. kontraheringsplikt vid företagsförsäkring.
I propositionen redovisas att visst förberedande arbete med sikte på
en sådan utredning pågår inom Justitiedepartementet.
Utskottet kan således konstatera att det pågår ett arbete inom
Justitiedepartementet som överensstämmer med de krav som förs fram i motionerna.
Mot denna bakgrund bör motionerna L292 yrkande 1, T260 yrkande 5 och
N394 yrkande 5 avslås.
Det s.k. överfallsskyddet i hemförsäkringar
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår motionsyrkanden om det s.k. överfallsskyddet i
hemförsäkringar. Jämför reservation 4 (v, c).
Motionerna
Tasso Stafilidis m.fl. (v) anför i motion L231 att många personer som
tecknar en hemförsäkring utgår från att försäkringen även täcker skador
orsakade av våld i hemmet. I motionen konstateras emellertid att många
försäkringsbolag gjort undantag i försäkringsvillkoren för rätten till
ersättning när försäkringstagaren utsatts för våld i hemmet av närstående.
Detta förhållande utgör en diskriminering mot kvinnor, eftersom det är
vanligare att kvinnor utsätts för våld i hemmet av män än tvärtom. I
motionen yrkas att regeringen skall återkomma med förslag som innebär
att det inte skall vara möjligt att föreskriva sådana undantag i
försäkringsvillkoren. Motionärerna begär att regeringen tillsätter en
utredning i syfte att se över möjligheten att lagstifta om att
överfallsskyddet i hemförsäkringen även skall gälla för en skadelidande som
har utsatts för våld av en medförsäkrad familjemedlem.
I motion L338 föreslår Annika Qarlsson och Birgitta Carlsson (båda c)
ett tillkännagivande om att överfallsskyddet i hemförsäkringen skall
gälla även när brott har begåtts mellan makar och sambor (yrkande
1).
Tidigare behandling
Utskottet har senast våren 2002 i sitt av riksdagen godkända betänkande
2001/02:LU10 behandlat ett motsvarande motionsyrkande. Utskottet förutsatte
att överväganden i den aktuella frågan skulle komma till stånd inom
ramen för det då pågående arbetet inom Justitiedepartementet med en ny
försäkringsavtalslag. Därmed avstyrkte utskottet den då aktuella motionen.

Utskottets ställningstagande
Riksdagen har nyligen beslutat en ny försäkringsavtalslag (prop.
2003/04:150, bet. 2004/05:LU4, rskr 2004/05:160). Den nya lagen träder i
kraft den 1 januari 2006.
En hemförsäkring är en konsumentförsäkring och bestämmelser om
konsumentförsäkring finns i 2-7 kap. i den nya försäkringsavtalslagen. Dessa
regler är tvingande till försäkringstagarens förmån. En hemförsäkring
består normalt av flera olika försäkringar som kan dels ersätta skador
på privat egendom, dels ge ersättning om försäkringstagaren själv skadas
eller blir skadeståndsskyldig.
Enligt 4 kap. 8 § i den nya försäkringsavtalslagen kan försäkringsbolaget
med stöd av förbehåll i villkoren i vissa situationer sätta ned
försäkringsersättningen om någon som står i viss relation till den försäkrade
inte har iakttagit en förpliktelse som följer av försäkringen (s.k.
identifikation). Enligt paragrafens andra stycke skall första stycket
inte tillämpas om det finns synnerliga skäl mot detta. Av 4 kap. 12 §
följer att om en personförsäkring ingår som en del i en konsumentförsäkring
skall 12 kap. tillämpas i stället för 4 kap. i fråga om personförsäkringen.
I 12 kap. finns inga bestämmelser om identifikation.
Av den ovan lämnade redogörelsen framgår att den situation som behandlas
i motionerna inte regleras i den nya lagen. Utskottet beklagar att några
närmare överväganden i frågan inte redovisats i lagstiftningsärendet.
I propositionen aviserade regeringen att man kommer att följa upp den
nya lagstiftningen. I sitt av riksdagen godkända betänkande 2004/05:LU4
förutsatte utskottet att regeringen skulle analysera några frågeställningar
som väcktes i samband med riksdagsbehandlingen och vid behov återkomma
till riksdagen. Utskottet utgår från att regeringen inom ramen för det
fortsatta uppföljningsarbetet med den nya försäkringsavtalslagen kommer
att överväga behovet av en reglering för den situation som behandlas i
motionerna. Visar det sig att behov av lagstiftning föreligger förutsätter
utskottet att regeringen återkommer till riksdagen med ett lagförslag.

Med det anförda föreslår utskottet att riksdagen avslår motionerna L231
och L338 yrkande 1.
Ersättningsnivån i rättsskyddsförsäkringar
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår ett motionsyrkande med krav på att ersättningsnivåerna
i rättsskyddsförsäkringar bör höjas.

Bakgrund
Med rättsskyddsförsäkring avses en försäkring som ersätter försäkringstagarens
kostnader för det rättsliga förfarandet i tvister som han eller hon är
inblandad i. Rättsskyddsförsäkringar ingår som en del av de hemförsäkringar
som säljs i Sverige. Samtliga försäkringsbolag har en begränsning för
hur stor ersättning som kan betalas ut. Gränsen ligger vanligen mellan
75 000 kr och 200 000 kr. De försäkrade får betala en självrisk på
vanligtvis 20 % av kostnaderna, dock lägst 1 000 kr.
Enligt 10 § rättshjälpslagen (1996:1619) får rättshjälp inte beviljas
i en angelägenhet som rör trafikskadeersättning enligt trafikskadelagen
(1975:1410) eller som rör skadestånd som skall betalas från en
ansvarsförsäkring.
Motionen
Ann-Marie Fagerström (s) framhåller i motion Ju385 att ersättningsnivåerna
i rättsskyddsförsäkringen är alldeles för låga. Rättsskyddsbeloppet,
som är 75 000 kr i de flesta försäkringsbolag, har varit oförändrat
under många år och räcker ofta inte längre än till en process i första
instans. Som exempel på grupper som riskerar att komma i kläm nämner
motionären de som har fått s.k. whiplash-skador och som driver en process
mot sitt försäkringsbolag. I motionen begärs ett tillkännagivande om en
översyn av rättsskyddsförsäkringen.
Tidigare behandling
Utskottet har senast våren 2003 behandlat motsvarande motionsyrkanden
i sitt av riksdagen godkända betänkande 2002/03:LU5. I betänkandet
konstaterade utskottet att ersättningsnivån i rättsskyddsförsäkringar är
en del av själva avtalet mellan försäkringstagaren och respektive
försäkringsbolag. Utskottet var inte berett att ställa sig bakom en ordning
som innebär att ersättningsnivån regleras i lag. Mot denna bakgrund
avstyrktes de då aktuella motionerna.
Utskottets ställningstagande
Utskottet finner inte skäl att frångå sitt tidigare ställningstagande
och föreslår att riksdagen avslår motion Ju385.
Könsneutrala pensionsförsäkringar
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår ett motionsyrkande med krav på att pensionsförsäkringspremierna
skall vara lika för kvinnor och män. Utskottet hänvisar till pågående
arbete inom Regeringskansliet. Jämför reservation 5 (m, fp).
Motionen
I motion L284 yrkar Yvonne Andersson och Sven Brus (båda kd) ett
tillkännagivande om att pensionsförsäkringskostnaderna skall vara lika för
kvinnor och män.
Tidigare behandling
Utskottet har senast våren 2004 behandlat ett motsvarande motionsyrkande
i sitt av riksdagen godkända betänkande 2003/04:LU9. I betänkandet
redovisade utskottet bl.a. att statsrådet Gunnar Lund i en interpellationsdebatt
den 30 januari 2003 uttalat att frågan om könsneutrala premier måste
lösas i ett internationellt perspektiv och att Sverige i EU-arbetet och
i annat internationellt arbete skall verka för en utveckling mot ett
allmänt könsneutralt synsätt på försäkringsområdet. Utskottet pekade
också på att kommissionen den 5 november 2003 lagt fram ett förslag
till direktiv mot diskriminering utanför arbetslivet som bl.a. behandlar
frågan om försäkringspremier.
I betänkandet konstaterade utskottet vidare att kvinnor har högre
pensionsförsäkringskostnader än män samt att försäkringsbolagen grundar
detta på att kvinnor som grupp lever några år längre. Enligt utskottet
visar statistiken att andra faktorer såsom livsföring och arvsanlag
bidrar till människors olika livslängd. Det är inte rimligt, anförde
utskottet, att överföra skillnader på gruppnivå till individuella
skillnader som i sin tur leder till olika kostnader för en försäkring.
Det borde, enligt utskottets mening, finnas andra faktorer som bör kunna
vara starkare indikationer på livslängd än enbart kön. Utskottet ansåg
därför att försäkringspremier bör kunna vara könsneutrala. Mot denna
bakgrund välkomnade utskottet det direktivförslag som kommissionen lagt
fram och utskottet förutsatte att regeringen i det fortsatta arbetet
med direktivförslaget skulle komma att driva frågan om ett könsneutralt
synsätt på försäkringsområdet. Något formellt tillkännagivande härom
från riksdagens sida ansåg utskottet inte erforderligt och den då
aktuella motionen avstyrktes.
Pågående arbete
I december 2004 antogs det ovan nämnda EG-direktivet om likabehandling
av kvinnor och män när det gäller tillgång till och tillhandahållande
av varor och tjänster. Syftet med direktivet är att fastställa en ram
för bekämpning av könsdiskriminering när det gäller tillgång till och
tillhandahållande av varor och tjänster, för att i medlemsstaterna
genomföra principen om likabehandling av kvinnor och män. Förbudet mot
diskriminering gäller även vid tillhandahållande av försäkringar och
andra finansiella tjänster. Medlemsstaterna skall se till att användningen
av kön som en faktor vid beräkningen av premier och ersättningar i
samband med försäkringar och därmed sammanhängande finansiella tjänster
inte resulterar i att skillnader uppstår i enskilda personers premier
och ersättningar i alla nya kontrakt som ingås senast efter den 21
december 2007. Dock får medlemsstaterna besluta att före den 21 december
2007 tillåta proportionerliga skillnader i enskilda personers premier
och ersättningar om användningen av kön är en avgörande faktor vid en
riskbedömning som grundas på relevanta och korrekta försäkringstekniska
och statistiska uppgifter. Medlemsstaterna skall i så fall meddela
kommissionen detta. En medlemsstat som väljer att tills vidare tillåta
skillnader skall se över sitt beslut fem år efter den 21 december 2007.
Kommissionen avser också att tillsätta en särskild arbetsgrupp för
fortsatt behandling av försäkringsfrågan.
Vidare bör nämnas att Diskrimineringskommittén i maj 2004 överlämnade
delbetänkandet (SOU 2004:55) Ett utvidgat skydd mot könsdiskriminering.
I utredningsbetänkandet har övervägts bl.a. om ytterligare åtgärder är
nödvändiga eller lämpliga med hänsyn till tre EG-direktiv om könsdiskriminering.
Vad gäller lagen (2003:307) om förbud mot diskriminering föreslår
utredningen att diskrimineringsgrunden kön läggs till i förbuden som
gäller i fråga om bl.a. varor och tjänster. Förbudet mot könsdiskriminering
i fråga om tjänster föreslås omfatta bl.a. försäkringstjänster.
Regeringen beslutade den 22 februari 2005 om en lagrådsremiss om ett
utvidgat skydd mot könsdiskriminering. I lagrådsremissen redovisas att
Diskrimineringskommitténs förslag om diskrimineringsförbud beträffande
försäkringar fått en hel del kritik vid remissbehandlingen. Vidare
redovisas att Sverige i förhandlingarna om förslaget till EG-direktivet
om likabehandling av kvinnor och män när det gäller tillgång till och
tillhandahållande av varor och tjänster agerade med ambitionen att få
till stånd ett tydligt diskrimineringsförbud i fråga om försäkringar.
Enligt lagrådsremissen är regeringens utgångspunkt att diskriminering
i fråga om försäkringstjänster är oacceptabelt, men som flera av
remissinstanserna framhållit måste principerna för vad som skall anses
vara diskriminering och utformningen av ett diskrimineringsförbud vad
gäller försäkringar analyseras mer än vad som hittills gjorts. Regeringen
anför vidare att det också finns skäl att närmare analysera förutsättningarna
för och eventuella konsekvenser av en händelseutveckling där försäkringsbolagen
i Sverige förändrar sina beräkningsgrunder men där motsvarande åtgärder
inte samtidigt vidtas i andra medlemsstater i EU. Mot den redovisade
bakgrunden anser regeringen att frågan måste utredas ytterligare och
något förslag till lagstiftning som gäller försäkringstjänster läggs
därför inte fram i lagrådsremissen. Regeringen redovisar att den avser
att skyndsamt vidta de åtgärder som krävs för att ta fram ett fullgott
beredningsunderlag i frågan om införandet av ett förbud mot könsdiskriminerande
försäkringar, inbegripet vilka konsekvenser ett sådant förbud skulle
kunna få. Regeringen kommer även att följa den fortsatta utvecklingen
inom EU. Enligt uppgift från Regeringskansliet är en proposition planerad
att avlämnas till riksdagen i månadsskiftet mars/april 2005.
Utskottets ställningstagande
Utskottet vidhåller sina ovan redovisade ställningstaganden. Enligt
utskottets mening bör försäkringspremier alltså vara könsneutrala.
Utskottet välkomnar därför det arbete som pågår inom Regeringskansliet
med frågan och som redovisats ovan. Enligt utskottets mening bör inte
resultatet av det pågående beredningsarbetet föregripas genom någon
åtgärd från riksdagen. Motion L284 bör således avslås.
Utvidgat ansvar för trafikförsäkringen m.m.
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår motionsyrkanden som bl.a. förordar ett utvidgat ansvar
för trafikförsäkringen. Utskottet hänvisar till pågående beredningsarbete
inom Regeringskansliet. Jämför reservation 6 (m, fp).
Bakgrund
Genom trafikskadelagen (1975:1410) åläggs varje motorfordonsägare att
ha trafikförsäkring för sitt fordon. Ersättning betalas ur trafikförsäkringen
så snart någon i fordonet skadats. Både förare och passagerare har rätt
till ersättning. Dessutom utgår ersättning ur trafikförsäkringen till
andra, t.ex. cyklister och fotgängare, som skadas till följd av trafik
med fordonet. Full ersättning utgår för alla personskador, oberoende av
om någon har skuld till olyckan eller inte. Ersättning till förare och
passagerare betalas ur det egna fordonets trafikförsäkring även om
skadorna skulle ha uppkommit vid en kollision med ett annat fordon. Om
skadorna har orsakats genom vållande i samband med förandet av ett annat
fordon, kan det försäkringsbolag som har betalat ut ersättningen kräva
den tillbaka från försäkringen för det andra fordonet.
Den ersättning som skall utgå från trafikförsäkringen skall bedömas med
ledning av vad som föreskrivs i 5 kap. skadeståndslagen (1972:207) och
lagen (1973:213) om ändring av skadeståndslivräntor. Detta innebär bl.
a. att trafikskadeersättning till den som orsakats personskada i följd
av trafik med motordrivet fordon skall omfatta ersättning för
sjukvårdskostnader och andra utgifter, inkomstförlust samt ideell skada. Av
5 kap. 3 § skadeståndslagen följer emellertid att vid bestämmande av
ersättning för inkomstförlust skall avräknas förmån som den skadelidande
med anledning av förlusten har rätt till i form av ersättning som betalas
på grund av obligatorisk försäkring enligt lagen (1962:381) om allmän
försäkring eller på grund av lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring
eller någon annan likartad förmån. Avräkning skall också göras för
pension eller annan periodisk ersättning eller sjuklön, om förmånen
betalas av en arbetsgivare eller på grund av en försäkring som är en
anställningsförmån.
Motionerna
I motion L292 begär Mia Franzén m.fl. (fp) ett tillkännagivande om att
trafikförsäkringen bör bära en större del av personskadekostnaderna
till följd av trafikolyckor. Enligt motionärerna är det inte rimligt
att det allmänna svarar för dessa kostnader. I stället bör kostnaderna
bäras av dem som är upphov till kostnaderna, nämligen trafikanterna. En
sådan ordning skulle bl.a. medföra ett större säkerhetstänkande och
försiktigare trafikanter (yrkande 5).
Göte Wahlström (s) föreslår i motion L352 ett tillkännagivande om att
regeringen bör verka för förändringar av trafikförsäkringen i syfte att
minska administrationen och öka skyddet för trafikanter.
Tidigare behandling
I början av år 1999 beslutade regeringen att tillsätta en parlamentarisk
kommitté med uppdrag att se över reglerna om samordningen vid personskada
mellan skadestånd, ersättning från offentlig försäkring och ersättning
från försäkringar av annat slag (dir. 1999:18). Kommittén antog namnet
Personskadekommittén. Huvudfrågan för kommittén var att ta ställning
till vem som i olika situationer slutligt skulle svara för ersättningen
till den som drabbats av en personskada. I direktiven anfördes bl.a.
att det för vissa verksamhetsområden satts i fråga om det är rimligt
att det allmänna svarar för en så stor del av kostnaderna för personskador
som fallet är i dag. Kommittén skulle överväga om ansvaret i större
utsträckning kunde överföras till dem som är upphov till
kostnaderna.
Personskadekommittén har redovisat sitt arbete i januari 2002 i betänkandet
(SOU 2002:1) Samordning och regress - Ersättning vid personskada.
Kommitténs majoritet har stannat för att inte förorda ett utvidgat ansvar
för trafikförsäkringen, medan en minoritet uttalar sig för en sådan
reform.
Personskadekommitténs betänkande har remissbehandlats, och enligt uppgift
från Justitiedepartementet pågår beredning av kommitténs förslag.
Utskottet har vid flera tillfällen behandlat liknande motioner, senast
våren 2004 i sitt av riksdagen godkända betänkande 2003/04:LU9. I
betänkandet avstyrkte utskottet bifall till motionen med hänvisning till
att den fortsatta beredningen av Personskadekommitténs betänkande inte
bör föregripas.
Utskottets ställningstagande
Utskottet anser alltjämt att det pågående beredningsarbetet inte bör
föregripas och föreslår att motionerna L292 yrkande 5 och L352 avslås.

Jämkning av trafikskadeersättning
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår motionsyrkanden med krav på att det i större utsträckning
än i dag skall vara möjligt att jämka trafikskadeersättning när föraren
varit rattfull. Utskottet hänvisar till pågående arbete inom Regeringskansliet.
Jämför reservation 7 (m, fp, kd, c).
Bakgrund
Trafikskadeersättning kan enligt 12 § första stycket trafikskadelagen
(1975:1410) jämkas om den skadelidande uppsåtligen eller genom grov
vårdslöshet har medverkat till skadan. Om föraren har gjort sig skyldig
till rattfylleri kan ersättningen till honom även jämkas om han har
medverkat till skadan genom vårdslöshet som inte är grov.
Kommissionen lade sommaren 2002 fram ett förslag till ett femte direktiv
om trafikförsäkring, KOM(2002) 244 slutlig.
Motionerna
I motion L212 påpekar Marietta de Pourbaix-Lundin (m) att jämkning av
ersättning i dag endast kan ske om körningen varit vårdslös. Enligt
motionären är det i högsta grad vårdslöst att köra bil berusad. Motionären
yrkar ett tillkännagivande om att det bör införas en möjlighet att jämka
trafikskadeersättningen om föraren varit rattfull. Motsvarande yrkanden
framställs i motionerna L292 av Mia Franzén m.fl. (fp) (yrkande 7) och
T463 av Elizabeth Nyström m.fl. (m) (yrkande 1).
Viviann Gerdin (c) yrkar i motion L296 ett tillkännagivande om att
trafikförsäkringen inte skall ersätta en förare som varit rattfull för
inkomstförlust vid sjukskrivning, dvs. skillnaden mellan ersättningen
från försäkringskassan och lönenivån.
Tidigare behandling
Utskottet har senast våren 2004 behandlat en motsvarande motion i
betänkande 2003/04:LU9. Utskottet anförde bl.a. att den fråga som motionären
tar upp har ett nära samband med de frågor som diskuteras inom ramen
för förslaget till ett femte direktiv om trafikförsäkring, och utskottet
ansåg att det knappast vore meningsfullt att behandla frågan om jämkning
av ersättning till en förare som varit rattfull isolerad från andra
näraliggande frågor. En lämplig ordning kunde därför, enligt utskottets
mening, vara att motionsspörsmålet tas upp i samband med genomförandet
av det femte direktivet om trafikförsäkring. Med det anförda avstyrktes
den då aktuella motionen. Riksdagen följde utskottet.
Utskottets ställningstagande
Förslaget till EG:s femte direktiv om trafikförsäkring kommer formellt
att antas inom kort. Enligt uppgift från Justitiedepartementet pågår
ett arbete inom departementet med att överväga hur direktivet skall
genomföras i svensk rätt. Avsikten är att arbetet skall presenteras i
en departementspromemoria under våren 2005. Frågan om möjligheten till
jämkning av trafikskadeersättning till en förare som varit rattfull
kommer att behandlas i departementspromemorian.
Mot den redovisade bakgrunden anser utskottet att det inte finns någon
anledning att föreslå någon åtgärd från riksdagen med anledning av
motionerna. Riksdagen bör således avslå motionerna L212, L292 yrkande 7,
L296 och T463 yrkande 1.
Handläggning av trafikskadeärenden
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår motionsyrkanden om försäkringsbolagens handläggning av
trafikskadeärenden. Utskottet hänvisar till pågående beredningsarbete.
Jämför reservationerna 8 (fp, c) och 9 (v).
Motionerna
Tasso Stafilidis m.fl. (v) begär i motion L233 att regeringen tillsätter
en utredning i syfte att se över försäkringsbolagens handläggning av
trafikskadeärenden (yrkande 1) och försäkringsbolagens egna läkares
roll vid skaderegleringen (yrkande 2).
I motion L292 av Mia Franzén m.fl. (fp) begärs ett tillkännagivande om
att regeringen bör låta utreda möjligheterna till förstärkning av
trafikskadades ställning i förhållande till försäkringsbolagen (yrkande
6).
Helena Bargholtz anför i motion L346 att det finns allvarlig kritik mot
hur försäkringsbolagen behandlar och bemöter dem som råkar ut för
trafikskador. Enligt motionären är det nödvändigt att en översyn görs av
regelverket på området. En översyn bör särskilt beakta försäkringsbolagens
handläggningstider.
Utskottets ställningstagande
Utskottet vill först peka på att de frågor som behandlas i motionerna
har varit föremål för uppmärksamhet i olika sammanhang. Sålunda överlämnade
Finansinspektionen i januari 2003 rapporten Stärkt skydd för trafikskadade
- åtgärder och förslag (dnr 03-513-6061) till regeringen. I rapporten
lämnade Finansinspektionen bl.a. ett antal förslag till åtgärder när
det gäller försäkringsbolagens rutiner för skaderegleringen och
handläggningstiderna samt förslag som syftar till att öka och säkerställa
kvaliteten i de medicinska bedömningarna. Rapporten har varit föremål
för remissbehandling.
Inom ramen för beredningen av Finansinspektionens rapport fick
Socialstyrelsen i sitt regleringsbrev för budgetåret 2003 i uppdrag att göra
en översyn av sin roll beträffande tillsynen över de sakkunniga läkare
som anlitas i försäkringsärenden. I detta sammanhang skulle också
tillsynen över läkares utfärdande av intyg m.m. ses över. Socialstyrelsen
redovisade i januari 2004 sitt uppdrag i en rapport till regeringen
(dnr 00-10798/03). I rapporten föreslår Socialstyrelsen bl.a. att
Trafikskadenämnden skall ges möjlighet att begära prövning av tvistiga,
svårbedömda eller i övrigt principiella skadeärenden hos Socialstyrelsens
rättsliga råd. Förslaget innebär att en oberoende expertvärdering kan
ske av försäkringsläkarnas medicinska bedömningar, vilket i sig innebär
en förbättrad rättssäkerhet för de skadelidande. I rapporten görs
bedömningen att detta skulle vara ett bättre alternativ än att dessa läkare
skulle ställas under Socialstyrelsens tillsyn.
När utskottet senast, våren 2004, behandlade liknande motionsyrkanden
förutsatte utskottet att regeringen skulle överväga de frågeställningar
som motionärerna tog upp i samband med den fortsatta beredningen av
Finansinspektionens rapport. I sitt av riksdagen godkända betänkande
2003/04:LU9 avstyrktes därmed bifall till de då aktuella motionerna.
Utskottet förutsätter alltjämt att regeringen kommer att överväga de
frågeställningar som tas upp i motionen i samband med den fortsatta
beredningen av Finansinspektionens rapport inom Regeringskansliet.
Motionerna L233 yrkandena 1 och 2, L292 yrkande 6 samt L346 bör därför
avslås.

Patientskadelagen
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår motionsyrkanden med krav på vissa ändringar i
patientskadelagen. Utskottet hänvisar till pågående beredningsarbete.
Bakgrund
Patientskadelagen (1996:799) innehåller bestämmelser om rätt till
patientskadeersättning och skyldighet för vårdgivare att ha en patientförsäkring
som täcker sådan ersättning. Patientskadeersättning lämnas för personskador,
såväl fysiska som psykiska, som drabbar en patient i samband med hälso-
och sjukvård i Sverige. Patientskadelagen innehåller en preskriptionsbestämmelse
enligt vilken den som vill ha patientskadeersättning förlorar rätten
därtill, om han inte väcker talan inom tre år från det han fick kännedom
om att anspråket kunde göras gällande och i vart fall inom tio år från
den tidpunkt då skadan orsakades.
Motionen
Kenneth Lantz (kd) framhåller i motion L282 att det förekommer att
patienter drabbas av skador inom sjukvården i form av smittat blod men
att de får kännedom om skadan först sedan preskriptionstiden för
ersättningskravet gått ut. Motionären begär att regeringen utreder
möjligheterna att ändra preskriptionsreglerna i patientskadelagen till förmån
för patienterna (yrkande 1). Vidare anser motionären att undantag i
preskriptionsreglerna bör göras beträffande blodsmittade patienter
(yrkande 2). I motionen yrkas även ett tillkännagivande om att en pågående
översyn av patientskadelagen skall följas upp (yrkande 3).
Utskottets ställningstagande
Patientskadeutredningen överlämnade i februari 2004 betänkandet (SOU
2004:12) Patientskadelagen och läkemedelsförsäkringen - en översyn.
Utredningen hade i uppdrag att bl.a. göra en allmän översyn av
patientskadelagen (1996:799). Inom ramen för översynen har frågan om
preskriptionstiderna uppmärksammats. I utredningsbetänkandet redovisas att
det har aviserats från Justitiedepartementet att man avser att göra en
allmän översyn av preskriptionsbestämmelserna i olika lagar. I avvaktan
på en sådan översyn anser utredningen inte att man nu bör göra någon
ändring av patientskadelagens preskriptionsbestämmelser.
Patientskadeutredningens betänkande har remissbehandlats, och enligt
uppgift från Justitiedepartementet pågår beredning av utredningens
förslag.
Utskottet anser inte att det finns någon anledning för riksdagen att
föregripa resultatet av det pågående beredningsarbetet och utskottet
föreslår därför att riksdagen avslår motion L282 yrkandena 1-3.</pre><pre>
Reservationer

1.      Ersättning för sorg och saknad, punkt 1 (fp)
av Martin Andreasson (fp) och Mia Franzén (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om ersättning för sorg och saknad. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2004/05:Ju292 yrkande 15 och 2004/05:L292 yrkande
3.
Ställningstagande
Vi anser att en särskild rätt till ersättning för sorg och saknad bör
införas i skadeståndslagen. Det argument som väger särskilt tungt till
stöd för en sådan ordning är att det i rättstillämpningen ställs krav
på att de psykiska besvären skall bevisas, vilket ofta kan vara svårt
och omständligt. Dessutom kan det, enligt vår mening, många gånger
upplevas som kränkande för en anhörig att tvingas föra särskild bevisning
i sådana frågor. Med en schabloniserad rätt till ersättning för sorg
och saknad kan den som inte vill underkasta sig en undersökning av de
egna psykiska besvären ändå få ersättning för de starka känslor och de
mer eller mindre definierbara psykiska påfrestningar som typiskt sett
uppkommer vid en nära anhörigs död. Detta skulle innebära en skarp
markering från samhällets sida och att svensk rätt ytterligare harmoniseras
med stora delar av övriga europeiska länders skadeståndsrätt. En
ersättningsmöjlighet för sorg och saknad finns nämligen i bl.a. England,
Frankrike och Italien. Skadeståndet betalas då ofta ut med standardiserade
belopp. Genom den speciella ersättningsposten skulle gärningens betydelse
för offrets närstående inskärpas hos gärningsmannen. Ett sådant
förtydligande ligger även i linje med rättsutvecklingen där psykisk eller
ideell skada tillmäts allt större betydelse. Det får ankomma på regeringen
att utforma erforderliga lagförslag.
Vad som anförts bör riksdagen, med bifall till motionerna L292 yrkande
3 och Ju292 yrkande 15, som sin mening ge regeringen till känna.

2.      Skadeståndsansvar för multinationella företag, punkt 4 (v, c)
av Tasso Stafilidis (v) och Viviann Gerdin (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 4 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om skadeståndsansvar för multinationella företag.
Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:L278 yrkandena 1 och 2.

Ställningstagande
Jag delar de synpunkter som förs fram i motionen om vikten av att det
finns tydliga regler till skydd för den svagare parten när parter från
olika länder samarbetar och dessa länder befinner sig på olika nivå vad
gäller välstånd, demokrati och utveckling. Bestämmelser om skadestånd
är en del i detta. Liksom motionären i motion L278 anser jag att ett
multinationellt företag som förorsakat stora skador i ett annat land än
det där moderbolaget har sitt säte inte bör kunna komma undan ansvar
genom att föra över tillgångarna till moderbolaget och låta dotterbolaget
försättas i konkurs. Det bör vara möjligt för de skadelidande att rikta
skadeståndskrav mot moderbolaget även om detta finns i ett annat land.
Det är också viktigt, särskilt för fattiga utvecklingsländer, att
transnationella företag inte ges möjlighet att bryta mot mänskliga
rättigheter, arbetsrättsliga regler eller att bedriva miljöskadlig verksamhet
utan att rättsliga åtgärder kan vidtas. Det får ankomma på regeringen
att ta erforderliga initiativ.
Vad som nu anförts bör riksdagen, med bifall till motion L278 yrkandena
1 och 2, som sin mening ge regeringen till känna.


3.      Företagares försäkringsskydd, punkt 6 (fp, c)
av Martin Andreasson (fp), Viviann Gerdin (c) och Mia Franzén (fp).

Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 6 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om företagares försäkringsskydd. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2004/05:L292 yrkande 1 och 2004/05:T260 yrkande 5
och bifaller delvis motion 2004/05:N394 yrkande 5.
Ställningstagande
Många småföretagare får i dag inte teckna försäkring, särskilt om deras
verksamhet innebär en stor risk att utsättas för t.ex. rån och stöld.
Om man påtvingar försäkringsbolagen ett socialt ansvarstagande för högre
risker, måste man vara medveten om att premierna kommer att stiga för
samtliga försäkringstagare, vilket medför att färre har råd att teckna
försäkring. Mot denna bakgrund anser vi att regeringen bör se över
möjligheterna för vissa företagare att teckna försäkringar för sina
verksamheter. Det måste också utredas hur företagare som inte får teckna
fullgott försäkringsskydd på grund av hög risk för brott ändå skall
kunna bedriva verksamhet.
Vad som anförts ovan bör riksdagen, med bifall till motionerna L292
yrkande 1 och T260 yrkande 5 samt med delvis bifall till motion N394
yrkande 5, som sin mening ge regeringen till känna.


4.      Det s.k. överfallsskyddet i hemförsäkringar, punkt 7 (v, c)
av Tasso Stafilidis (v) och Viviann Gerdin (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 7 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om det s.k. överfallsskyddet i hemförsäkringar.
Därmed bifaller riksdagen motionerna 2004/05:L231 och 2004/05:L338
yrkande 1.
Ställningstagande
Många personer som tecknar en hemförsäkring utgår från att försäkringen
även täcker skador orsakade av våld i hemmet. Flertalet försäkringsbolag
har emellertid gjort undantag i försäkringsvillkoren för rätten till
ersättning när försäkringstagaren utsatts för våld i hemmet av närstående.
Detta förhållande utgör, enligt vår mening, en diskriminering mot
kvinnor, eftersom det är vanligare att kvinnor utsätts för våld i hemmet
av män än tvärtom. Vi anser att det inte skall vara möjligt att föreskriva
sådana undantag i försäkringsvillkoren. Enligt vår uppfattning bör
regeringen tillsätta en utredning i syfte att se över möjligheten att
lagstifta om att överfallsskyddet i hemförsäkringen även skall gälla
för en skadelidande som har utsatts för våld av en medförsäkrad
familjemedlem.
Vad som anförts ovan bör riksdagen, med bifall till motionerna L231 och
L338 yrkande 1, som sin mening ge regeringen till känna.


5.      Könsneutrala pensionsförsäkringar, punkt 9 (m, fp)
av Inger René (m), Bertil Kjellberg (m), Martin Andreasson (fp) och
Mia Franzén (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 9 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om könsneutrala pensionsförsäkringar. Därmed
bifaller riksdagen delvis motion 2004/05:L284.
Ställningstagande
Vi anser att försäkringspremier så långt möjligt bör vara könsneutrala
inom ramen för allmänna försäkringsmässiga principer. Emellertid redovisar
regeringen ingen definitiv slutsats i den lagrådsremiss gällande utvidgat
skydd mot könsdiskriminering som överlämnades den 22 februari 2005.
Enligt vår mening är det förvånande att regeringen inte har visat en
större handlingskraft och förutseende vad gäller att analysera
frågeställningarna om hur ett fungerande system för könsneutrala
försäkringspremier
skulle kunna se ut. Vi förutsätter att regeringen bereder frågan vidare
och snarast återkommer till riksdagen med sina överväganden.
Vad som nu anförts bör riksdagen, med delvis bifall till motion L284,
som sin mening ge regeringen till känna.



6.      Utvidgat ansvar för trafikförsäkringen m.m., punkt 10 (m, fp)
av Inger René (m), Bertil Kjellberg (m), Martin Andreasson (fp) och
Mia Franzén (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 10
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om utvidgat ansvar för trafikförsäkringen. Därmed
bifaller riksdagen motion 2004/05:L292 yrkande 5 och avslår motion
2004/05:L352.
Ställningstagande
Vi vill framhålla att om den obligatoriska trafikförsäkringen ges ett
utökat ekonomiskt ansvar för personskador i trafiken bör det leda till
att medborgarna och det allmänna får en klarare bild av de samlade
kostnaderna för sådana skador. Därtill kommer att kostnaderna även kan
hänföras till det ställe där de hör hemma. Dessutom är vi övertygade om
att försäkringsbolagens intresse av att i olika former medverka till
att stärka säkerheten i trafiken ökar ju större andel av de samlade
skadekostnaderna som belastar försäkringen. Därutöver torde vårt förslag
även medföra andra fördelar, bl.a. skulle trafikförsäkringsbolagen bli
direkt engagerade i rehabiliteringsverksamheten.
Vi kan konstatera att Personskadekommitténs överväganden nu är föremål
för fortsatt beredning. Vår uppfattning är att beredningen bör leda
till att regeringen lägger fram förslag till ändring av trafikförsäkringen
i enlighet med vad som anförts i reservationen. Detta bör riksdagen,
med bifall till motion L292 yrkande 5 och med avslag på motion L352,
som sin mening ge regeringen till känna.


7.      Jämkning av trafikskadeersättning, punkt 11 (m, fp, kd, c)
av Inger René (m), Yvonne Andersson (kd), Bertil Kjellberg (m), Martin
Andreasson (fp), Viviann Gerdin (c) och Mia Franzén (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 11
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om jämkning av trafikskadeersättning. Därmed
bifaller riksdagen motionerna 2004/05:L212, 2004/05:L292 yrkande 7,
2004/05:L296 och 2004/05:T463 yrkande 1.
Ställningstagande
Jämkning av trafikskadeersättning till en förare som varit rattfull kan,
enligt gällande regler, endast ske om körningen varit vårdslös. Om
någon vårdslöshet inte kan bevisas utgår full trafikskadeersättning.
Enligt vår mening är det i högsta grad vårdslöst att köra bil berusad.
Att full ersättning utgår till en förare som varit rattfull tycker vi
är stötande. Vi anser därför att trafikskadelagens ersättningsregler
snarast behöver ändras så att full ersättning inte skall kunna utgå
till en förare som varit rattfull. Det får ankomma på regeringen att
lägga fram erforderliga lagförslag.
Vad som anförts ovan bör riksdagen, med bifall till motionerna L212,
L292 yrkande 7, L296 och T463 yrkande 1, som sin mening ge regeringen
till känna.


8.      Handläggning av trafikskadeärenden, punkt 12 (fp, c)
av Martin Andreasson (fp), Viviann Gerdin (c) och Mia Franzén (fp).

Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 12
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om handläggningen av trafikskadeärenden. Därmed
bifaller riksdagen motion 2004/05:L292 yrkande 6, bifaller delvis
motionerna 2004/05:L233 yrkande 2 och 2004/05:L346 samt avslår motion
2004/05:L233 yrkande 1.
Ställningstagande
Vid regleringen av trafikskador, särskilt de svårbedömda pisksnärtsskadorna,
hamnar ofta den trafikskadade i underläge gentemot försäkringsbolaget.
Enligt vår mening beror detta bl.a. på att försäkringsbolagen har
tillgång till fler läkare vid bedömningen och att bolagen numera sällan
beviljar juridiskt ombud till den drabbade. Vi vill också peka på den
beroendeställning som finns mellan försäkringsbolagets läkare och
försäkringsbolaget. Det är också anmärkningsvärt att försäkringsbolagets
läkare i sin funktion som sakkunnig inte står under tillsyn av
Socialstyrelsen.
Finansinspektionens rapport ger, enligt vår mening, inte tillräckligt
underlag för att fatta beslut om vilka åtgärder som bör vidtas. Vi anser
i stället att regeringen bör tillsätta en utredning i syfte att se över
försäkringsbolagens egna läkares roll. Utredningen bör också överväga
åtgärder som kan stärka försäkringstagares möjligheter att få sin sak
prövad i domstol.
Vad som anförts ovan bör riksdagen, med bifall till motion L292 yrkande
6, med delvis bifall till motionerna L233 yrkande 2 och L346 samt med
avslag på motion L233 yrkande 1, som sin mening ge regeringen till känna.



9.      Handläggning av trafikskadeärenden, punkt 12 (v)
av Tasso Stafilidis (v).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 12
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om handläggning av trafikskadeärenden. Därmed
bifaller riksdagen motion 2004/05:L292 yrkande 6 och bifaller delvis
motionerna 2004/05:L233 yrkandena 1 och 2 samt 2004/05:L346.
Ställningstagande
Vid regleringen av trafikskador, särskilt de svårbedömda pisksnärtsskadorna,
hamnar ofta den trafikskadade i underläge gentemot försäkringsbolaget.
Enligt vår mening beror detta bl.a. på att försäkringsbolagen har
tillgång till fler läkare vid bedömningen och att bolagen numera sällan
beviljar juridiskt ombud till den drabbade. Vi vill också peka på den
beroendeställning som finns mellan försäkringsbolagets läkare och
försäkringsbolaget. Det är också anmärkningsvärt att försäkringsbolagets
läkare i sin funktion som sakkunnig inte står under tillsyn av
Socialstyrelsen.
Finansinspektionens rapport ger, enligt vår mening, inte tillräckligt
underlag för att fatta beslut om vilka åtgärder som bör vidtas. Vi anser
i stället att regeringen bör tillsätta en utredning i syfte att se över
försäkringsbolagens handläggning av trafikskadeärenden och försäkringsbolagens
egna läkares roll. Utredningen bör också överväga åtgärder som kan stärka
försäkringstagares möjligheter att få sin sak prövad i domstol.
Vad som anförts ovan bör riksdagen, med bifall till motion L292 yrkande
6 samt med delvis bifall till motionerna L233 yrkandena 1 och 2 samt
L346, som sin mening ge regeringen till känna.




Särskilda yttranden

1.      Skadeståndsansvar för atomskador, punkt 2 (v)
Tasso Stafilidis (v) anför:
I likhet med motionärerna anser jag att skadeståndsansvaret för innehavare
av atomanläggningar skall vara obegränsat. Revideringen av Pariskonventionen
har nu avslutats och ändringarna innebär bl.a. en möjlighet att ålägga
anläggningsinnehavare ett obegränsat ansvar. Regeringen har nyligen,
främst mot bakgrund av de antagna ändringsprotokollen till Pariskonventionen,
tillsatt en utredning i syfte att göra en översyn av atomansvaret.
Utredaren skall bl.a. föreslå hur ett obegränsat ansvar för innehavare
av atomanläggningar bör genomföras i atomansvarighetslagen.
Med hänvisning till det pågående utredningsarbetet i denna fråga har
jag valt att inte reservera mig.

2.      Oljeskador till sjöss, punkt 3 (v)
Tasso Stafilidis (v) anför:
Liksom motionärerna bakom motion MJ371 anser jag att det vid oljetransporter
till sjöss bör gälla en ordning som innebär att alla aktörer i
transportkedjan - inklusive bl.a. den som ägde oljan när den lastades på
fartyget, lastägaren, flaggstaten, fartygets slutliga ägare och
klassningssällskapen - skall dela det ekonomiska skadeståndsansvaret i
händelse av en olycka.
Med hänvisning till det arbete som pågår inom Internationella
sjöfartsorganisationen med att se över det internationella ansvarighets- och
ersättningssystemen har jag valt att inte reservera mig.</pre><pre></pre><pre>
Bilaga
Förteckning över behandlade förslag
Motioner från allmänna motionstiden hösten 2004
2004/05:Ju292 av Johan Pehrson m.fl. (fp):

15.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om ersättning för sorg och saknad.
2004/05:Ju385 av Ann-Marie Fagerström (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om rättshjälp.
2004/05:L212 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om behovet av ändring i trafikskadelagen så att full
trafikskadeersättning inte utgår till rattfull.
2004/05:L231 av Tasso Stafilidis m.fl. (v):
Riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning som ser över
möjligheten att lagstifta om att överfallsskyddet i hemförsäkringen
även skall gälla för en skadelidande som har utsatts för våld av en
medförsäkrad familjemedlem.
2004/05:L233 av Tasso Stafilidis m.fl. (v):

1.      Riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning som ser
över försäkringsbolagens handläggning av trafikskadeärenden.
2.      Riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning som
granskar försäkringsbolagens egna läkares roll vid skaderegleringen
innefattande frågor om deras beroendeställning i förhållande till bolaget,
deras medicinska ansvar och vilken vikt som i skaderegleringen tillmäts
dessa läkares bedömning jämfört med de behandlande läkarnas bedömning.

2004/05:L242 av Åsa Domeij och Ingegerd Saarinen (båda mp):
Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring av
atomansvarighetslagen (1968:45) så att reaktorägarna får ett obegränsat
ansvar och betydligt högre krav på garanterad betalningskapacitet
gentemot tredje man i händelse av en olycka.
2004/05:L278 av Birgitta Ohlsson (fp):

1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att multinationella företag som orsakar stora skador
inte skall kunna komma undan skadeståndsansvar genom att låta utländska
dotterbolag gå i konkurs.
2.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att skadeståndskrav skall kunna riktas mot moderbolaget
av skadelidande i ett annat land.
2004/05:L282 av Kenneth Lantz (kd):

1.      Riksdagen begär att regeringen utreder möjligheten att lägga
fram förslag till ändring av patientskadelagens preskriptionsregler.
2.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om undantag i preskriptionsbestämmelserna avseende
blodsmittade patienter.
3.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att kommande översyn av patientskadelagen följs upp
enligt dir. 2002:92.
2004/05:L284 av Yvonne Andersson och Sven Brus (båda kd):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att pensionsförsäkringskostnaderna skall vara lika för kvinnor
och män.
2004/05:L292 av Mia Franzén m.fl. (fp):

1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att det finns anledning att se över förutsättningarna
för vissa företagare att teckna försäkringar för sina verksamheter.
3.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att en särskild rätt till ersättning för sorg och
saknad borde införas i skadeståndslagen.
5.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att trafikförsäkringen bör bära sina egna
personskadekostnader till större del, dvs. inklusive delar av sjukvårds- och
sjukskrivningskostnader.
6.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att låta utreda möjligheterna till förstärkning av
trafikskadades ställning i förhållande till försäkringsbolagen.
7.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om ökade möjligheter till jämkning av trafikskadeersättning
till en förare som varit rattfull.
2004/05:L296 av Viviann Gerdin (c):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att trafikförsäkringens ersättningsregler skrivs om i syfte
att ersättning för förlorad arbetsförtjänst inte skall utgå under
sjukskrivningsperioden för alkoholpåverkade förare.
2004/05:L308 av Göte Wahlström (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om hästägares skadeståndsansvar.
2004/05:L338 av Annika Qarlsson och Birgitta Carlsson (båda c):

1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att överfallsskyddet i hemförsäkringar skall gälla
även när brott har begåtts mellan makar/sambor.
2004/05:L346 av Helena Bargholtz (fp):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om behovet av en översyn av den lagstiftning som reglerar
trafikskador.
2004/05:L352 av Göte Wahlström (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att verka för förändringar vad gäller administration av
trafikförsäkringen samt ökat skydd för trafikanter.
2004/05:T260 av Karin Pilsäter m.fl. (fp):

5.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om möjligheterna för företagare att teckna
försäkring.
2004/05:T463 av Elizabeth Nyström m.fl. (m):

1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om trafikskadelagen.
2004/05:MJ371 av Åsa Domeij och Sverker Thorén (mp, fp):

16.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att regeringen skall verka för att aktörerna i
transportkedjan skall dela ett skadeståndsansvar i händelse av en olycka.

2004/05:N307 av Peter Eriksson m.fl. (mp):

11.     Riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning för att
bereda ändring av atomansvarighetslagen i enlighet med Sveriges
förpliktelser mot Pariskonventionen.
12.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att betalningsåtagandet höjs i samband med revisionen
av atomansvarighetslagen.
2004/05:N394 av Tobias Krantz (fp):

5.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att företagarnas försäkringsskydd måste stärkas.</pre><pre></pre>