Äktenskap, partnerskap och samboende

<div class="sidhuvud_publikation">Lagutskottets betänkande</div><div class="sidhuvud_beteckning">2004/05:LU14</div><h1>Äktenskap, partnerskap och samboende</h1>
<hr class="sidhuvud_linje"><pre>
Sammanfattning
I betänkandet behandlar utskottet drygt 60 motionsyrkanden från den
allmänna motionstiden år 2004 som främst gäller lagstiftningen om
äktenskap, partnerskap och samboende.
Utskottet avstyrker samtliga motionsyrkanden, i huvudsak med hänvisning
till tidigare ställningstaganden från riksdagens sida samt pågående
utrednings- och beredningsarbete.
I betänkandet finns 15 reservationer och 3 särskilda yttranden.</pre><pre>
Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1.      Äktenskap och partnerskap
Riksdagen avslår motionerna 2004/05:K287 yrkande 7, 2004/05:L208
yrkandena 1 och 2, 2004/05:L225, 2004/05:L226, 2004/05:L241, 2004/05:L254,
2004/05:L256, 2004/05:L262 yrkandena 1-3, 2004/05:L269, 2004/05:L273,
2004/05:L295 yrkandena 1 och 2, 2004/05:L362 yrkandena 3-6, 2004/05:L365,
2004/05:L370 yrkandena 1 och 2, 2004/05:U257 yrkandena 4 och 17-20
samt 2004/05:So604 yrkandena 2 och 3.
Reservation 1 (m)
Reservation 2 (kd)

2.      Ersättning till vigsel- och registreringsförrättare
Riksdagen avslår motionerna 2004/05:L259, 2004/05:L342 och 2004/05:L358.

Reservation 3 (m, fp, kd, c)

3.      Betänketid vid äktenskapsskillnad
Riksdagen avslår motion 2004/05:L275.
Reservation 4 (v)

4.      Överklagande av dom
Riksdagen avslår motion 2004/05:L304.
Reservation 5 (v)

5.      Förutsättningar för sambolagens tillämpning
Riksdagen avslår motion 2004/05:L237 yrkande 1.
Reservation 6 (m, fp, kd)

6.      Följdändringar till den nya sambolagen
Riksdagen avslår motionerna 2004/05:L237 yrkande 2 och 2004/05:L295
yrkande 3.

7.      Översyn av samäganderättslagen
Riksdagen avslår motion 2004/05:L359.
Reservation 7 (m, fp, kd, c)

8.      Jämkning av bodelning
Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Ju292 yrkande 13, 2004/05:Ju293
yrkande 22, 2004/05:Ju488 yrkande 7, 2004/05:L216, 2004/05:L248 yrkandena
4 och 8, 2004/05:L258, 2004/05:L302, 2004/05:L309, 2004/05:L321,
2004/05:L329, 2004/05:L338 yrkande 2, 2004/05:L345, 2004/05:L363 och
2004/05:L388.

9.      Gemensamma lån m.m. vid bodelning
Riksdagen avslår motionerna 2004/05:L301 och 2004/05:L338 yrkandena 6
och 7.
Reservation 8 (v, c)
Reservation 9 (kd)

10.     Tidsfrist för bodelning
Riksdagen avslår motion 2004/05:L248 yrkande 7.
Reservation 10 (m, fp, kd, c)

11.     Verkställighet av bodelning
Riksdagen avslår motion 2004/05:L248 yrkande 6.
Reservation 11 (fp, c)

12.     Bodelningskostnader
Riksdagen avslår motion 2004/05:L248 yrkande 5.
Reservation 12 (m, fp, v, c)

13.     Nordisk lagharmonisering
Riksdagen avslår motion 2004/05:L248 yrkande 1.
Reservation 13 (fp, c)

14.     Egendomsförhållanden
Riksdagen avslår motionerna 2004/05:L238 och 2004/05:L248 yrkandena 2
och 3.
Reservation 14 (m, fp)
Reservation 15 (v)

Stockholm den 8 mars 2005
På lagutskottets vägnar

Inger René
Följande ledamöter har deltagit i beslutet:      Inger René (m), Marianne
Carlström (s), Raimo Pärssinen (s), Christina Nenes (s), Hillevi Larsson
(s), Tasso Stafilidis (v), Maria Hassan (s), Bertil Kjellberg (m), Rezene
Tesfazion (s), Martin Andreasson (fp), Anneli Särnblad (s), Pia Nilsson
(s), Johan Löfstrand (s), Mia Franzén (fp), Ingemar Vänerlöv (kd), Ewa
Thalén Finné (m) och Johan Linander (c).</pre><pre></pre><pre>
Utskottets överväganden
Äktenskap och partnerskap
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår motionsyrkanden med krav på ändringar i lagstiftningen
såvitt gäller äktenskap och partnerskap. Utskottet hänvisar främst till
det utredningsarbete som inletts avseende frågan om införande av en
könsneutral äktenskapslagstiftning. Jämför reservationerna 1 (m) och 2
(kd) samt särskilda yttrandena 1 (fp, c) och 2 (v).
Bakgrund
Den familjerättsliga lagstiftningen har varit föremål för en genomgripande
omarbetning under de senaste decennierna. Efter en lång rad av delreformer
på äktenskapsrättens område fattade riksdagen år 1987 beslut om att
giftermålsbalken skulle ersättas med en ny balk, äktenskapsbalken (prop.
1986/87:1, bet. LU18, rskr. 159). I samband med äktenskapsbalken antog
riksdagen lagen (1987:232) om sambors gemensamma hem (sambolagen) och
senare samma år lagen (1987:813) om homosexuella sambor (prop. 1986/87:124,
bet. LU28, rskr. 350). Lagstiftningen trädde i kraft den 1 januari
1988.
När det gäller homosexuella parförhållanden beslutade riksdagen år 1994
att anta ett inom lagutskottet utarbetat förslag till lagstiftning som
gör det möjligt för två personer av samma kön att registrera sitt
partnerskap (bet. 1993/94:LU28, rskr. 414). Registreringen innebär att de
flesta bestämmelser som gäller för äktenskap blir gällande också för
registrerade partnerskap. Lagen (1994:1117) om registrerat partnerskap
(partnerskapslagen) trädde i kraft den 1 januari 1995. Ett registrerat
partnerskap har samma rättsverkningar som ett äktenskap med vissa
undantag som framgår av 3 kap. partnerskapslagen.
Vad gäller samboende beslutade riksdagen våren 2003 om införande av en
ny sambolag (2003:376) som gäller för både heterosexuella och homosexuella
samboförhållanden (prop. 2002/03:80, bet. LU19, rskr. 211). Lagstiftningen
trädde i kraft den 1 juli 2003. I huvudsak fördes den gamla lagstiftningens
regler över till den nya sambolagen.
En närmare redovisning av lagstiftningen om äktenskap och partnerskap
finns i lagutskottets betänkande 2003/04:LU22.
Motionerna
Grundläggande frågor som gäller lagstiftningen om äktenskap och partnerskap
behandlas i närmare tjugo motioner.
Göran Hägglund m.fl. (kd) begär i motion L370 ett tillkännagivande med
innebörden att samhället i opinionsbildning och lagstiftning skall
framhålla att en medveten vilja till stabil familjegemenskap bäst markeras
genom äktenskapet (yrkande 1). Enligt motionärerna är äktenskapet den
tryggaste juridiska formen för samlevnad mellan man och kvinna, en
samlevnadsform som också slår vakt om barnens rättigheter. Att olika
juridiska samlevnadsformer - äktenskap och partnerskap - har olika
benämningar och regleras i olika lagar är, enligt motionärerna, inte
diskriminerande.
I motion L208 vill Tobias Billström och Lars Lindblad (båda m) ha till
stånd tillkännagivanden som går ut på att regeringen skall tillsätta en
utredning med uppgift att se över konsekvenserna av att äktenskapsbalken
upphävs och ersätts med civilrättsliga avtal mellan makarna (yrkandena
1 och 2).
I ett flertal motioner förespråkas en ordning med en könsneutral
äktenskapsbalk. Sålunda begär Tasso Stafilidis m.fl. (v) i motion L262 att
regeringen skall lägga fram förslag som innebär att äktenskapsbalken
görs könsneutral och att partnerskapslagen som en följd därav avskaffas
(yrkandena 1 och 2). Liknande krav framställs i motionerna L295 av Lars
Leijonborg m.fl. (fp) (yrkandena 1 och 2), L362 av Tasso Stafilidis m.
fl. (v, fp, c, mp) (yrkande 3), L365 av Elisebeht Markström (s), U257
av Lars Ohly m.fl. (v) (yrkandena 17 och 18) och So604 av Kenneth
Johansson m.fl. (c) (yrkande 2).
Även i motionerna L254 av Sonja Fransson m.fl. (s) och L269 av Anders
Bengtsson m.fl. (s) anförs att regeringen bör lägga fram förslag till
ändring av äktenskapsbalken i syfte att möjliggöra för två personer
oavsett kön att ingå äktenskap. I dessa motioner begärs därutöver att
en ordning med s.k. civiläktenskap införs. Enligt motionärernas mening
bör en könsneutral äktenskapslagstiftning skilja den rättsliga delen av
äktenskapet från den religiösa, och äktenskapet bör således ingås genom
registrering vid en civil vigsel. De par som så önskar skall därutöver
kunna genomgå en religiös äktenskapsceremoni, utan juridisk betydelse.
Motionärerna pekar på att detta är en ordning som sedan länge råder i
många andra länder. Liknande krav framställs i motionerna L262 av Tasso
Stafilidis m.fl. (v) (yrkande 3) och L273 av Majléne Westerlund Panke
(s).
Som redan redovisats begärs i flera motioner att partnerskapslagen skall
avskaffas i samband med införande av en könsneutral äktenskapsbalk. I
andra motioner framställs önskemål om ändringar i partnerskapslagen.
Tasso Stafilidis m.fl. (v, fp, c, mp) begär i motion L362 ändringar i
lagstiftningen som innebär att ett registrerat partnerskap - så länge
partnerskapslagen kvarstår - fullt ut skall ha samma rättsverkningar
som ett äktenskap (yrkande 4). Enligt motionärerna bör samtliga undantag
som i dag gäller för registrerade partner, i förhållande till makar,
upphävas. I motion L226 begär Tasso Stafilidis m.fl. (v) att regeringen
skall lägga fram lagförslag som innebär att det införs en möjlighet
till dispens från den 18-årsgräns som gäller för registrering av
partnerskap. Lars Ohly m.fl. (v) begär i motion U257 tillkännagivanden om
dels att regeringen i det nordiska samarbetet bör verka för att
förordningen (1931:429) om vissa internationella rättsförhållanden rörande
äktenskap, adoption och förmynderskap skall gälla för registrerade
partner, dels att de s.k. anknytningsvillkoren i partnerskapslagen
avskaffas (yrkandena 4 och 19).
I motion L370 begär Göran Hägglund m.fl. (kd) ett tillkännagivande om
att den rätt homosexuella har att prövas som adoptivföräldrar skall
upphävas (yrkande 2).
Slutligen tas i ett antal motioner upp frågor som gäller vigsel och
partnerskapsregistrering.
I tre motioner, L225 av Tasso Stafilidis m.fl. (v), L362 av Tasso
Stafilidis m.fl. (v, fp, c, mp) (yrkande 5) och U257 av Lars Ohly m.fl.
(v) (yrkande 20), begärs att trossamfund efter tillstånd av Kammarkollegiet
skall ges rätt att förrätta registrering av partnerskap på samma villkor
som gäller för att förrätta vigsel. Motionärerna anser att de trossamfund
som så önskar bör kunna ges behörighet att förrätta registrering av
partnerskap.
Liknande synpunkter framförs även i motion L241 av Carina Hägg (s). I
sistnämnda motion framställs dessutom krav på att uppdraget som vigsel-
och registreringsförrättare skall sammanföras till ett uppdrag. Motsvarande
krav finns i motionerna L362 av Tasso Stafilidis m.fl. (v, fp, c, mp)
(yrkande 6) och So604 av Kenneth Johansson m.fl. (c) (yrkande 3).
I motion L256 av Margareta Pålsson (m) begärs ett tillkännagivande om
att den som får förrätta borgerlig vigsel eller partnerskapsregistrering
bör ges behörighet att göra det i hela landet.
Tobias Krantz m.fl. (fp) anser i motion K287 att nuvarande ordning som
innebär att vigselrätt för präster i Svenska kyrkan följer direkt av
äktenskapsbalken, medan vigselförrättare i övriga trossamfund är beroende
av Kammarkollegiets tillstånd, innebär en omotiverad särbehandling av
Svenska kyrkan. I motionen begärs ett tillkännagivande med innebörden
att Svenska kyrkan och andra trossamfund bör behandlas lika i detta
avseende (yrkande 7).
Tidigare ställningstaganden
Utskottet har vid ett flertal tillfällen behandlat motionsyrkanden som
rör grundläggande frågor i lagstiftningen om äktenskap och partnerskap.
Under senare tid har frågan om en könsneutral äktenskapslagstiftning
varit föremål för särskild uppmärksamhet.
År 1987 avvisade regeringen, i propositionen med förslag till lag om
homosexuella sambor (prop. 1986/87:124), tanken på homosexuellt äktenskap
med hänvisning till de grundmurade värderingarna i samhället om äktenskapet
som en institution för familjebildningen mellan en man och en kvinna.
Utskottet delade då, i sitt av riksdagen godkända betänkande, regeringens
uppfattning och tillade att en lagstiftning som medger äktenskap för
två personer av samma kön skulle stå i strid med den allmänna uppfattningen
inom ett centralt livsområde (bet. 1986/87:LU28).
När utskottet senast, våren 2004, behandlade motionsyrkanden om könsneutral
äktenskapslagstiftning anförde utskottet att samhällets syn på homosexuella
och homosexuell samlevnad förändrats radikalt under de drygt 15 år som
gått sedan riksdagens ursprungliga ställningstagande till frågan om ett
homosexuellt äktenskap. Utskottet anförde vidare att det, enligt utskottets
mening, inte kan uteslutas att allmänhetens syn på dessa frågor också
genomgått betydande förändringar, och att detta antagande fick stöd av
gjorda opinionsundersökningar. Mot denna bakgrund ansåg utskottet att
tiden kunde anses mogen för att brett och förutsättningslöst utreda
frågan om en könsneutral äktenskapslagstiftning. Enligt utskottets
uppfattning borde lämpligen en parlamentariskt sammansatt utredning ges
detta uppdrag där olika aspekter på frågan ges en noggrann genomlysning.
Det fick ankomma på regeringen att tillkalla en sådan utredning och
utarbeta erforderliga direktiv. Efter förslag av utskottet gav riksdagen
regeringen detta till känna (bet. 2003/04:LU22, rskr. 200).
Övriga motionsyrkanden, som behandlade bl.a. krav på en ordning med s.
k. civiläktenskap, rätten att förrätta vigslar och partnerskapsregistreringar,
uppdragen som vigsel- och registreringsförrättare, behörigheten att
förrätta vigslar samt olika krav på ändringar i partnerskapslagen,
avstyrktes. Utskottet utgick från att regeringen i samband med utarbetandet
av direktiven till utredningen skulle komma att beakta vad som anförts
i dessa motioner i tillämpliga delar.
Därutöver kan nämnas att utskottet våren 2004 i samband med behandlingen
av regeringens proposition 2003/04:LU48 Åtgärder mot barnäktenskap och
tvångsäktenskap avstyrkte ett motionsyrkande med krav på att det bör
införas en möjlighet till dispens från 18-årsgränsen för registrering
av partnerskap. I avsaknad av närmare beredningsunderlag var utskottet
inte berett att i sak ta ställning till motionsspörsmålet. Utskottet
anförde att ställningstagandet inte innebar att frågan om dispens från
18-årsgränsen för registrering av partnerskap därmed en gång för alla
var avgjord. Utskottet förutsatte i stället att motionsspörsmålet kommer
att bli föremål för överväganden i andra sammanhang (bet. 2003/04:LU19).

Vidare avstyrkte utskottet i januari 2004 ett motionsyrkande om att
upphäva tidigare riksdagsbeslut om att registrerade partner inte skall
kunna prövas som adoptivföräldrar. Utskottet ansåg att den lagstiftning
som beslutades våren 2002 om partnerskap och adoption alltjämt skall
gälla (bet. 2003/04:LU11).
Pågående arbete
Regeringen beslutade den 27 januari 2005 att en särskild utredare,
biträdd av två referensgrupper - en med företrädare för riksdagspartierna
och en med företrädare för trossamfund - skall ta ställning till om par
av samma kön bör kunna ingå äktenskap (dir. 2005:6). Utredaren skall
hålla en nära kontakt med homosexuellas organisationer samt andra berörda.

Av direktiven följer sammanfattningsvis att utredaren skall göra en
grundlig analys av frågan om par av samma kön bör kunna ingå äktenskap
och redovisa samtliga skäl som talar för och emot detta. Vidare skall
utredaren ta ställning till formerna för ingående av äktenskap. Utredaren
skall överväga om behörigheten för trossamfund att företräda det allmänna
vid ingående av äktenskap bör finnas kvar eller om äktenskap endast bör
få ingås civilt. Om utredaren anser att äktenskap även i fortsättningen
bör kunna ingås hos trossamfund, skall det övervägas om några förändringar
bör göras när det gäller denna behörighet. Utredaren skall, oavsett
sina ställningstaganden när det gäller trossamfunden, utreda formerna
för ingående av äktenskap civilt. Om utredarens slutsats blir att
äktenskap bör kunna ingås av par av samma kön, bör detta enligt direktiven
få till följd att partnerskapslagen upphävs. Om utredaren kommer till
slutsatsen att äktenskap inte bör kunna ingås av par av samma kön, skall
utgångspunkten i stället vara att partnerskapet behålls. Det skall då
övervägas om förändringar bör göras när det gäller partnerskapet.
Uppdraget skall redovisas senast den 30 mars 2007. Det står utredaren
fritt att lämna särredovisningar i vissa frågor om det bedöms lämpligt.

Utskottets ställningstagande
Utskottet ser med tillfredsställelse på att frågan om par av samma kön
bör kunna ingå äktenskap, och andra därmed sammanhängande frågor, nu
skall utredas. Som tidigare redovisats har utredningen fått ett omfattande
uppdrag. Utskottet konstaterar att samtliga nu aktuella motioner om
äktenskap och partnerskap behandlar frågeställningar som kommer att
aktualiseras inom ramen för utredningen. Det gäller såväl frågor om
äktenskapets ställning som frågan om en könsneutral äktenskapslagstiftning,
en ordning med s.k. civiläktenskap, rätten att förrätta vigsel och
partnerskapsregistrering och olika krav på ändringar i
partnerskapslagstiftningen.
Mot denna bakgrund saknas skäl för riksdagen att nu vidta någon åtgärd
med anledning av motionerna; i stället bör resultatet av det nyligen
inledda utredningsarbetet avvaktas.
Vad gäller motionerna L241, L362 yrkande 6 och So604 yrkande 3 delar
utskottet motionärernas uppfattning att uppdraget som vigsel- och
partnerskapsförrättare, efter förordnande av länsstyrelsen, skall göras
till ett gemensamt uppdrag. Såvitt utskottet erfarit planerar
Justitiedepartementet att i särskild ordning se över den frågan. Mot denna
bakgrund förutsätter utskottet att regeringen skyndsamt vidtar erforderliga
åtgärder utan något formellt tillkännagivande från riksdagens sida och
att de synpunkter som tas upp i nämnda motioner, och i motion L256,
beaktas inom ramen för detta arbete. När det gäller motion L256 kan
vidare noteras att det enligt nuvarande lagstiftning inte föreligger
något hinder mot ett förordnande av vigsel- eller registreringsförrättare
utan geografisk begränsning.
Med det anförda föreslår utskottet att riksdagen avslår motionerna K287
yrkande 7, L208 yrkandena 1 och 2, L225, L226, L241, L254, L256, L262
yrkandena 1-3, L269, L273, L295 yrkandena 1 och 2, L362 yrkandena 3-6,
L365, L370 yrkandena 1 och 2, U257 yrkandena 4 och 17-20 samt So604
yrkandena 2 och 3.
Ersättning till vigsel- och registreringsförrättare
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår motioner som gäller ersättningen till vigsel- och
registreringsförrättare. Utskottet hänvisar till pågående utredningsarbete.
Jämför reservation 3 (m, fp, kd, c) och särskilt yttrande 3 (v).
Bakgrund
Av förordningen (1987:1019) med närmare föreskrifter om vigsel som
förrättas av domare eller särskilt förordnad vigselförrättare framgår
att vigselförrättare som har förordnats av länsstyrelsen har rätt till
ersättning med 110 kr för varje vigsel som han eller hon förrättat. Har
vigselförrättaren samma dag förrättat mer än en vigsel utgör dock
ersättningen 30 kr för varje vigsel utöver den första. Enligt förordningen
(1994:1341) om registrering av partnerskap är ersättningen densamma för
registreringsförrättare. - Ersättningsnivåerna har varit oförändrade
sedan år 1988.
Motionerna
I motion L259 av Carina Hägg (s) begärs ett tillkännagivande om att
nivåerna för ersättning till förrättare av vigsel och registrerat
partnerskap bör justeras uppåt. Liknande krav framställs i motionerna
L342 av Mats Berglind (s) och L358 av Yvonne Andersson m.fl. (kd).
Tidigare ställningstaganden
Motsvarande motionsyrkanden har vid flera tidigare tillfällen behandlats
av utskottet. Våren 2002 förutsatte utskottet att ett pågående
beredningsarbete med frågan inom Regeringskansliet snarast skulle komma att
leda till att ersättningen höjs till en rimlig nivå. Något formellt
tillkännagivande härom ansågs inte erforderligt (bet. 2001/02:LU8).
Riksdagen följde utskottet.
När frågan senast behandlades, våren 2004, ansåg utskottet alltjämt att
ersättningsnivåerna för vigselförrättare och partnerskapsförrättare bör
höjas till en rimligare nivå. Utskottet förutsatte att regeringen löser
frågorna med ersättningsnivåerna för vigsel- och registreringsförrättare
och föreslog i sitt av riksdagen godkända betänkande att då aktuella
motionsyrkanden skulle avslås (bet. 2003/04:LU22).
Pågående arbete
I direktiven till den särskilde utredare som skall ta ställning till
frågan om könsneutral äktenskapslagstiftning m.m. (dir. 2005:6) tas
frågan om ersättning till vigsel- och registreringsförrättare upp. Om
utredaren anser att länsstyrelsen liksom i dag bör förordna personer
som företräder det allmänna vid ingående av äktenskap, skall det utredas
vad som bör gälla beträffande dessa förordnanden, t.ex. när det gäller
ersättning till vigselförrättare.
Utskottets ställningstagande
Utskottet konstaterar att frågan om ersättning till vigselförrättare
och registreringsförrättare kommer att bli föremål för behandling inom
ramen för den nyligen tillsatta utredningen. Enligt utskottets mening
finns det inte anledning för riksdagen att föregripa det arbetet, och
utskottet föreslår därför att riksdagen avslår motionerna L259, L342
och L358.
Betänketid vid äktenskapsskillnad
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår en motion med krav på avskaffande av betänketiden vid
äktenskapsskillnad. Utskottet hänvisar till riksdagens tidigare
ställningstaganden. Jämför reservation 4 (v).
Bakgrund
Enligt gällande regler skall äktenskapsskillnad föregås av betänketid
om båda makarna begär det eller om någon av dem varaktigt bor tillsammans
med eget barn under 16 år som står under den makens vårdnad (5 kap. 1 §
äktenskapsbalken). Vill bara en av makarna att äktenskapet skall upplösas,
har den maken rätt till äktenskapsskillnad endast efter betänketid
(5 kap. 2 § äktenskapsbalken). Har betänketiden löpt under minst sex
månader, skall dom på äktenskapsskillnad meddelas om någon av makarna
då framställer ett särskilt yrkande om det (5 kap. 3 § äktenskapsbalken).
I fall då makarna lever åtskilda sedan minst två år har var och en av
dem rätt till äktenskapsskillnad utan föregående betänketid (5 kap. 4
§ äktenskapsbalken). Också i vissa andra speciella fall har makarna
rätt till äktenskapsskillnad utan föregående betänketid (5 kap. 5 §
äktenskapsbalken).
Motionen
I motion L275 av Tasso Stafilidis m.fl. (v) anför motionärerna att
bestämmelserna om betänketid vid äktenskapsskillnad utsätter människor
för ett onödigt lidande. Betänketiden drar ut på processen och människor
tvingas stanna kvar i oönskade relationer. Motionärerna anser att det
är stötande att t.ex. kvinnor som utsätts för våld i hemmet tvingas
avvakta betänketiden innan ett destruktivt äktenskap kan avslutas. Enligt
motionärernas mening överensstämmer inte reglerna om betänketid med
synen på makarna som i övrigt ansvarstagande individer, och tiden är nu
mogen att låta människor skilja sig utan att det ställs krav på betänketid.
Motionärerna begär att regeringen lägger fram lagförslag i enlighet
härmed.
Tidigare ställningstaganden
Utskottet har tidigare vid ett flertal tillfällen avstyrkt motionsyrkanden
med krav på längre betänketid vid äktenskapsskillnad med motiveringen
att den nuvarande betänketidens längd på minst sex månader är väl avvägd
(se bet. 2001/02:LU8). Riksdagen har följt utskottet.
Våren 2004 avstyrkte utskottet ett motionsyrkande motsvarande det nu
aktuella yrkandet. Utskottet ansåg alltjämt att en betänketid på sex
månader är väl avvägd och var inte berett att föreslå ett avskaffande
av betänketiden (bet. 2003/04:LU22).
Utskottets ställningstagande
Utskottet vidhåller sin tidigare inställning och anser att riksdagen
bör avslå motion L275.

Överklagande av dom
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår en motion med krav på att möjligheten att överklaga en
dom på äktenskapsskillnad respektive upplösning av partnerskap tas bort.
Jämför reservation 5 (v).
Bakgrund
Enligt 49 kap. 1 § rättegångsbalken gäller som huvudregel att en tingsrätts
dom får överklagas. Motsvarande gäller enligt 54 kap. 1 § rättegångsbalken
i fråga om överklagande av en hovrätts dom. För att Högsta domstolen
skall pröva en hovrätts dom krävs enligt 54 kap. 9 § rättegångsbalken
prövningstillstånd.
Motionen
Tasso Stafilidis m.fl. (v) anser i motion L304 att överklaganderätten
bör tas bort vid dom på äktenskapsskillnad respektive upplösning av
registrerat partnerskap. Motionärerna begär att regeringen skall lägga
fram förslag till lagändringar i enlighet härmed.
Tidigare ställningstaganden
Utskottet har tidigare avstyrkt motsvarande motionsyrkanden, senast
våren 2004 (bet. 2003/04:LU22). Utskottet har hänvisat till att resultatet
av pågående beredningsarbete med anledning av departementspromemorian
(Ds 2001:36) Hovrättsprocessen i framtiden bör avvaktas.
Pågående arbete
Som ett resultat av ovan nämnda beredningsarbete har regeringen den
3 februari 2005 överlämnat en lagrådsremiss om reformering av processen
i allmän domstol. En proposition är aviserad till den 23 mars 2005.
I lagrådsremissen föreslås bl.a. att systemet med prövningstillstånd
utvidgas till att omfatta flertalet slag tvistemål och domstolsärenden
som överklagas från tingsrätt till hovrätt. Regeringen framhåller att
systemet med prövningstillstånd inte innebär någon begränsning i
överklaganderätten enligt rättegångsbalken. Vad reglerna om prövningstillstånd
innebär är att hovrätten vid en inledande bedömning tar ställning till
om handläggningen bör fortsätta med en fullständig rättegång eller om
tingsrättens avgörande bör stå fast.
Regeringen föreslår att prövningstillstånd skall krävas i hovrätt vid
överklagande av en tingsrätts avgörande i tvistemål. Undantag skall
dock gälla för de s.k. familjemålen, dvs. mål om vårdnad, boende eller
umgänge. I det sammanhanget hänvisar regeringen till att 2002 års
vårdnadskommitté (Ju 2002:09) för närvarande arbetar med att utreda bl.a.
hur man kan komma till rätta med långvariga och upprepade domstolsprocesser.
En viktig aspekt i detta sammanhang är, anför regeringen, frågan om
prövningstillstånd i hovrätten. Enligt regeringens mening bör frågor om
hur processen i familjemål skall utformas för framtiden behandlas i ett
sammanhang. Förslaget i departementspromemorian om prövningstillstånd
i familjemålen bör därför enligt regeringen inte genomföras inom ramen
för detta lagstiftningsärende.
Den ovan nämnda parlamentariska kommitté som tillkallats för att utvärdera
1998 års vårdnadsreform, 2002 års vårdnadskommitté, skall redovisa
resultatet av sitt arbete senast den 31 mars 2005 (dir. 2002:89 och
2004:167).
Utskottets ställningstagande
Det förslag som regeringen nu i en lagrådsremiss har lagt fram om en
utvidgning av kravet på prövningstillstånd i hovrätt omfattar även mål
om äktenskapsskillnad och upplösning av partnerskap. En sådan förändring
ligger i linje med motionärernas önskemål om att snabbare få till stånd
en lagakraftvunnen dom. Utskottet är för sin del inte berett att föreslå
någon sådan begränsning i överklaganderätten som förespråkas i motion
L304, och utskottet föreslår att riksdagen avslår motionen.
Förutsättningar för sambolagens tillämpning
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår ett motionsyrkande om förutsättningarna för sambolagens
tillämpning. Utskottet hänvisar till riksdagens tidigare ställningstaganden.
Jämför reservation 6 (m, fp, kd).
Motionen
Inger René m.fl. (m) anser i motion L237 att tiden nu är mogen för att
pröva om ett anmälningsförfarande bör införas i sambolagen samt vilka
för- och nackdelar som skulle vara förenade med en sådan ordning. Enligt
motionärernas uppfattning är det principiellt tveksamt att en tämligen
omfattande familjerättslig lagstiftning blir tillämplig på par utan att
de själva har avsett eller känt till detta. Ett tillkännagivande begärs
i enlighet härmed (yrkande 1).
Tidigare ställningstaganden
Motionsyrkanden med motsvarande inriktning har tidigare behandlats av
utskottet. Våren 2003, i samband med behandlingen av proposition 2002/03:80
Ny sambolag, avstyrkte utskottet de då aktuella motionerna med motiveringen
att de faktiska förhållandena skall vara avgörande för om lagen skall
tillämpas (bet. 2002/03:LU19). Riksdagen följde utskottet.
När utskottet senast, våren 2004, behandlade ett motsvarande motionsyrkande
ansåg utskottet att det inte fanns skäl att frångå sitt tidigare
ställningstagande (bet. 2003/04:LU22).
Utskottets ställningstagande
Utskottet anser alltjämt att det inte finns skäl att frångå riksdagens
ställningstaganden från våren 2003. Motion L237 yrkande 1 bör således
avslås.
Följdändringar till den nya sambolagen
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår motionsyrkanden som gäller följdändringar till den nya
sambolagen. Utskottet hänvisar till en aviserad proposition.
Motionerna
I motion L237 av Inger René m.fl. (m) anförs att regeringen i proposition
2002/03:80 Ny sambolag valde att inte föreslå följdändringar i de
författningar som berörs av sambolagens tillämpningsområde. Enligt
motionärerna får detta till följd att de berörda författningarna får ett
tillämpningsområde som står i strid med deras ordalydelse. Mot denna
bakgrund begär motionärerna ett tillkännagivande om att regeringen
snarast bör återkomma till riksdagen med förslag till erforderliga
följdändringar (yrkande 2).
Liknande synpunkter framförs i motion L295 av Lars Leijonborg m.fl.
(fp). I motionen yrkas att regeringen före utgången av innevarande
riksmöte lägger fram de av riksdagen beställda lagförslagen med följdändringar
till sambolagen (yrkande 3).
Tidigare ställningstaganden
I samband med beredningen av proposition 2002/03:80 Ny sambolag behandlade
utskottet ett motionsyrkande med motsvarande inriktning. Utskottet
uttalade då att man ansåg det angeläget att några följdändringar i vissa
andra författningar, utom de med anknytning till assisterad befruktning
för lesbiska par, snarast skulle komma till stånd. Risken var annars,
enligt utskottet, att det kunde bli svårigheter att tillämpa dessa.
Utskottet ansåg att regeringen skyndsamt borde återkomma till riksdagen
med förslag till sådana författningsändringar, och förordade ett
tillkännagivande med detta innehåll (bet. 2002/03:LU19). Riksdagen följde
utskottet (rskr. 2002/03:211).
Ett motsvarande motionsyrkande avstyrktes av utskottet våren 2004, då
utskottet förutsatte att regeringen utan dröjsmål skulle återkomma till
riksdagen med erforderliga lagförslag (bet. 2003/04:LU22).
Utskottets ställningstagande
Regeringen har den 3 mars 2005 överlämnat en lagrådsremiss om assisterad
befruktning och föräldraskap. I lagrådsremissen föreslås också ändringar
i vissa lagar som utgör följdlagstiftning till sambolagen och som
tydliggör att även sambor av samma kön omfattas av lagstiftningen. En
proposition är aviserad till den 23 mars 2005. Mot bakgrund härav är
det, enligt utskottets mening, inte nu påkallat med någon åtgärd från
riksdagens sida med anledning av motionerna L237 yrkande 2 och L295
yrkande 3. Motionerna bör således avslås.
Översyn av samäganderättslagen
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår ett motionsyrkande i vilket det begärs en översyn av
samäganderättslagen. Jämför reservation 7 (m, fp, kd, c).
Bakgrund
Särskilda bestämmelser om samäganderätt finns i lagen (1904:48 s. 1) om
samäganderätt. Kan delägarna inte enas om den samägda egendomens
förvaltning och nyttjande kan varje delägare enligt 3 § ansöka om att rätten
förordnar att egendomen under en viss tid omhändertas av god man. Är
delägarna inte eniga om hur man upplöser ett samägande, kan varje
delägare enligt 6 § vända sig till en domstol och begära att den samägda
egendomen skall säljas på offentlig auktion för delägarnas räkning.
Detta kan förhindras om en delägare kan visa synnerliga skäl för anstånd.
Domstolen skall i samband med förordnandet om försäljningen också
bestämma ett pris under vilket egendomen inte får säljas. Samäganderättslagen
är tillämplig även på samägande mellan makar, registrerade partner och
sambor.
Motionen
I motion L359 av Yvonne Andersson m.fl. (kd) begärs ett tillkännagivande
om behovet av att omgående göra en översyn av samäganderättslagen i
syfte att komma till rätta med de problem som uppstår för makar,
registrerade partner och sambor när de inte är eniga om hur ett samägande
skall upplösas.
Tidigare ställningstaganden
Ett motionsyrkande med samma inriktning avstyrktes av utskottet våren
2004 (bet. 2003/04:LU22). Utskottet noterade då att Samboendekommittén
i sitt betänkande (SOU 1999:104) Nya samboregler tagit upp frågan om en
översyn av samäganderättslagen men konstaterat att den föll utanför
utredningsuppdraget. Kommittén framhöll dock att det är av stor vikt
att frågan utreds i annan ordning. Vidare pekade utskottet på att
regeringen i proposition 2002/03:80 Ny sambolag konstaterat att praktiska
skäl i och för sig kan tala för att samäganderätt borde kunna upplösas
i en bodelning. En sådan ordning kräver dock ganska ingripande förändringar
av bodelningsreglerna och måste analyseras noggrant. Detta, anförde
regeringen, kunde inte göras då, men det kan finnas anledning att
överväga frågan vid en eventuell framtida översyn av bodelningsreglerna
i äktenskapsbalken. Utskottet delade regeringens bedömning att det finns
anledning att närmare överväga frågan om samäganderätt borde kunna
upplösas i en bodelning, och förutsatte att regeringen kommer att överväga
frågan i ett lämpligt sammanhang.
Utskottets ställningstagande
Utskottet delar alltjämt den av regeringen tidigare uttalade bedömningen
att det finns anledning att närmare överväga frågan om samäganderätt
borde kunna upplösas i en bodelning. Som utskottet tidigare anfört bör
frågan övervägas i ett lämpligt sammanhang, och utskottet utgår från
att regeringen följer frågan och vidtar erforderliga åtgärder.
Med det anförda föreslår utskottet att riksdagen avslår motion L359.
Jämkning av bodelning
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår motionsyrkanden som gäller jämkning av bodelning.
Utskottet hänvisar till pågående arbete inom Regeringskansliet.
Bakgrund
I samband med en äktenskapsskillnad skall makarnas egendom fördelas
genom bodelning såvida inte makarna har endast enskild egendom och ingen
av dem begär att få överta bostad eller bohag från den andra maken (9 kap.
1 § äktenskapsbalken). Vid beräkningen av makarnas andelar i boet skall
så mycket avräknas från en makes giftorättsgods att det täcker de skulder
som den maken hade när talan om äktenskapsskillnad väcktes (11 kap. 2 §
äktenskapsbalken). Sålunda skall den ena makens anspråk på att få vara
med och dela på den andre makens giftorättsgods tillgodoses först efter
det att den maken har tilldelats egendom som täcker de skulder han eller
hon ådragit sig före den för bodelningen avgörande tidpunkten. Om dessa
skulder är större än den makens giftorättsgods finns det ingenting kvar
för den förstnämnda maken att vara med och dela på.
Enligt 12 kap. 1 § äktenskapsbalken finns det möjlighet att jämka en
bodelning. I den mån det med hänsyn särskilt till äktenskapets längd
men även till makarnas ekonomiska förhållanden och omständigheterna i
övrigt är oskäligt att en make vid bodelningen skall lämna egendom till
den andra maken i den omfattning som följer av 11 kap. äktenskapsbalken,
skall bodelningen i stället göras så att den förstnämnda maken får
behålla mer av sitt giftorättsgods.
Motionerna
Jan Ertsborn m.fl. (fp) begär i motion L248 ett tillkännagivande om en
ändring av jämkningsregeln i 12 kap. 1 § äktenskapsbalken (yrkande 8).
Motionärerna anser att en möjlighet till jämkning bör införas även
till förmån för den av makarna som har minst giftorättsgods. En allmän
jämkningsregel som har till syfte att förhindra oskäliga bodelningsresultat
bör, enligt motionärerna, erbjuda makarna likhet inför lagen.
I ett flertal motioner behandlas frågan om möjligheterna till jämkning
av bodelning i situationer när en make har gjort sig skyldig till
övergrepp mot den andre maken eller någon annan närstående och förpliktats
att betala skadestånd. Sålunda begär Magdalena Andersson (m) i motion
L216 ett tillkännagivande med innebörden att jämkningsreglerna i det
här avseendet behöver ses över för att otillfredsställande bodelningsresultat
skall kunna undvikas. Liknande krav framställs i motionerna L248 av Jan
Ertsborn m.fl. (fp) (yrkande 4), L258 av Kerstin Engle m.fl. (s), L302
av Tasso Stafilidis m.fl. (v), L309 av Håkan Juholt (s), L321 av Johan
Pehrson (fp), L329 av Agneta Lundberg och Hans Stenberg (båda s), L338
av Annika Qarlsson och Birgitta Carlsson (båda c) (yrkande 2), L345 av
Britta Rådström och Carin Lundberg (båda s), L363 av Elisebeht Markström
(s), L388 av Kenth Högström och Birgitta Ahlqvist (båda s), Ju292 av
Johan Pehrson m.fl. (fp) (yrkande 13), Ju293 av Johan Pehrson m.fl.
(fp) (yrkande 22) och Ju488 av Beatrice Ask m.fl. (m) (yrkande 7).
Tidigare ställningstaganden
Motionsyrkanden om möjligheterna till jämkning av bodelning avstyrktes
av utskottet våren 2004. Utskottet var då inte berett att förorda någon
riksdagens åtgärd med anledning av motionerna (bet. 2003/04:LU22).
Pågående arbete
Justitiedepartementet gav i november 2004 en sakkunnig person i uppdrag
att biträda departementet med att utreda frågor om skadestånd och
bodelning. Enligt den promemoria som ligger till grund för uppdraget (Ju
2004/10515/P) skall det övervägas om det finns anledning att ändra
jämkningsregeln i 12 kap. 1 § äktenskapsbalken så att möjlighet till
jämkning ges i fler fall. Ställning skall tas till om jämkning liksom
i dag endast bör kunna ske till förmån för den make som har störst
giftorättsgods eller om regeln i stället bör få en mer generell utformning.
I promemorian anges att jämkningsregler av den typen finns t.ex. i
andra nordiska länder. Vid övervägandena skall uppmärksammas dels de
situationer där en make gjort sig skyldig till övergrepp mot den andra
maken eller någon annan närstående och förpliktats att betala skadestånd,
dels andra situationer där en jämkning kan vara motiverad.
Vidare anges i promemorian att även andra möjligheter får övervägas för
att undvika otillfredsställande bodelningsresultat i de situationer som
har uppmärksammats, dvs. främst när medel har betalats ut till en make
på grund av en fordran på skadestånd eller brottsskadeersättning eller
när en make har en sådan skuld. Tänkbara åtgärder skulle, enligt vad
som anförs i promemorian, kunna vara att medel som har betalats ut till
en make görs till enskild egendom eller att särskilda undantag görs när
det gäller vilken egendom som skall ingå i bodelningen och vilka skulder
som skall avräknas (10 och 11 kap. äktenskapsbalken). Uppdraget skall
redovisas senast den 1 september 2005.
Utskottets ställningstagande
Utskottet ser med tillfredsställelse på att det nu har inletts ett arbete
inom Regeringskansliet för att se över frågor om skadestånd och bodelning
i syfte att otillfredsställande bodelningsresultat skall kunna undvikas,
främst i de situationer där en make har gjort sig skyldig till övergrepp
mot den andra maken eller någon närstående och förpliktats att betala
skadestånd. Utskottet har stor förståelse för de synpunkter som i dessa
delar kommer till uttryck i motionerna och anser att arbetet med den
här frågan bör prioriteras. Enligt utskottets mening bör dock resultatet
av det pågående utredningsarbetet nu avvaktas, och någon vidare åtgärd
av riksdagen är därför inte påkallad.
Såvitt gäller motion L248 yrkande 8 finner utskottet att de synpunkter
som framförs i detta sammanhang ligger i linje med vad som skall övervägas
inom ramen för nu pågående arbete. Med hänvisning till den pågående
översynen föranleder därför inte heller detta motionsyrkande någon åtgärd
från riksdagens sida.
Med det anförda föreslår utskottet att riksdagen avslår motionerna L216,
L248 yrkandena 4 och 8, L258, L302, L309, L321, L329, L338 yrkande 2,
L345, L363, L388, Ju292 yrkande 13, Ju293 yrkande 22 och Ju488 yrkande
7.
Gemensamma lån m.m. vid bodelning
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår motionsyrkanden som gäller uppdelning av gemensamma
lån och andra krediter vid äktenskapsskillnad och bodelning. Utskottet
hänvisar till riksdagens tidigare ställningstaganden. Jämför reservationerna
8 (v, c) och 9 (kd).
Bakgrund
När två eller flera personer gemensamt tar ett lån är de enligt 1 kap.
2 § skuldebrevslagen (1936:81) solidariskt ansvariga för skulden, såvida
inte förbehåll har gjorts om delad ansvarighet. Det solidariska ansvaret
innebär att långivaren har rätt att vända sig mot vilken som helst av
låntagarna och utkräva hela skuldbeloppet. Den låntagare som därvid
tvingas att betala mer än vad som belöper på henne eller honom har sedan
rätt att kräva övriga gäldenärer på vad som belöper på dem, s.k.
regressrätt.
Motionerna
Tasso Stafilidis m.fl. (v) begär i motion L301 att regeringen skall
lägga fram lagförslag som innebär att det vid äktenskapsskillnad respektive
upplösning av partnerskap alltid skall göras en uppdelning av lån som
har tagits för gemensamt bruk. Liknande krav framställs i motion L338
av Annika Qarlsson och Birgitta Carlsson (båda c) (yrkande 6). Därutöver
anser motionärerna att från den dag begäran om äktenskapsskillnad
registrerats skall personligt betalningsansvar gälla för den make eller
sambo som utnyttjar en gemensam kredit. Ett tillkännagivande begärs i
enlighet härmed (yrkande 7).
Tidigare ställningstaganden
Motionsyrkanden med motsvarande inriktning har behandlats av utskottet
vid ett flertal tidigare tillfällen. Utskottet har tidigare bl.a. uttalat
att lånevillkoren till alla delar måste betraktas som en integrerad del
av låneavtalet, och att ändringar i avtalet - i enlighet med grundläggande
civilrättsliga principer - inte kan komma till stånd utan att avtalets
parter är överens om det. En lösning på problemet måste således, framhöll
utskottet, innefatta en överenskommelse med långivaren. Utskottet har
tidigare även uttalat att den allmänna utgångspunkten för kreditavtal,
liksom för andra civilrättsliga avtal, måste vara att villkor inte kan
ändras såvida inte båda parter är överens om detta (se bet. 1995/96:LU18
och 1996/97:LU6). Riksdagen har följt utskottet.
När utskottet senast, våren 2004, i sitt av riksdagen godkända betänkande
behandlade liknande motionsyrkanden fann utskottet inte skäl att frångå
sina tidigare ställningstaganden. Utöver vad utskottet tidigare anfört
konstaterade utskottet att ett bifall till motionsyrkandena skulle
innebära en genomgripande förändring av svensk rätt som utskottet inte
kunde ställa sig bakom (2003/04:LU22).
Utskottets ställningstagande
Utskottet vidhåller den inställning som utskottet tidigare gett uttryck
för och kan således inte ställa sig bakom kraven i motionerna. Riksdagen
bör därför avslå motionerna L301 och L338 yrkandena 6 och 7.
Tidsfrister vid bodelning
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår motionsyrkanden med krav på att bestämmelser om vissa
tidsfrister skall införas i lagstiftningen om bodelning. Jämför
reservationerna 10 (m, fp, kd, c) och 11 (fp, c).
Bakgrund
När ett äktenskap upplöses skall makarnas egendom fördelas mellan dem
genom bodelning (9 kap. 1 § äktenskapsbalken). Bodelning behövs dock
inte, om makarna endast har enskild egendom och ingen av dem begär att
få överta bostad eller bohag från den andra maken. Bodelning kan ske
antingen genom avtal, varigenom makarna själva bestämmer om egendomens
fördelning på andelar och lotter, eller genom s.k. tvångsbodelning. Det
senare innebär en särskild förrättning verkställd av en bodelningsförrättare,
vars avgörande kan klandras till domstol.
Bodelning med anledning av äktenskapsskillnad skall förrättas när
äktenskapet har upplösts (9 kap. 4 § äktenskapsbalken). Om någon av makarna
begär bodelning när ett mål om äktenskapsskillnad pågår, skall bodelningen
dock förrättas genast. Någon tid inom vilken bodelning senast skall
begäras finns inte i äktenskapsbalken.
I ett rättsfall från år 1993 har Högsta domstolen ansett att en make
förlorat sin rätt att påkalla bodelning efter äktenskapsskillnad när
ansökan om bodelningsförrättare kom in först 24 år efter äktenskapsskillnaden
och den f.d. maken inte åberopade någon omständighet som förklarade
dröjsmålet (NJA 1993 s. 570).
Det kan vidare noteras att sambolagen (2003:376) innehåller en bestämmelse
om tidsfrist för bodelning. Begäran om bodelning skall framställas senast
ett år efter det att samboförhållandet upphörde (8 §). I propositionen
med förslag till sambolag (prop. 2002/03:80) anförde regeringen att en
sådan tidsfrist skulle medföra ett avsteg från samstämmigheten mellan
sambolagen och äktenskapsbalken, men att den inte skulle innebära att
skyddet för sambor skulle bli mer långtgående än skyddet för makar.
Enligt regeringens mening framstod dessutom olikheten som motiverad med
hänsyn till att bodelning enligt sambolagen - i motsats till vad som
gäller enligt äktenskapsbalken - inte är obligatorisk.
Motionen
Jan Ertsborn m.fl. (fp) begär i motion L248 ett tillkännagivande om
införande av en tidsgräns för rätten att påkalla bodelning (yrkande 7).
Motionärerna pekar på att det är otillfredsställande för såväl makar
som andra berörda att ekonomiska mellanhavanden hålls svävande under en
mycket lång tid.
I samma motion begärs också ett tillkännagivande om att det bör införas
regler om att lösöre som har tilldelats den ena maken i en bodelning
och som skall avhämtas hos den andre maken, skall ha avhämtats senast
vid en i bodelningen angiven tidpunkt (yrkande 6). Enligt motionärerna
kan förvaring av lösöret förorsaka kostnader och olägenheter för den
part som har att förvara lösöret till dess att det avhämtas. Det bör
därför införas möjlighet för en bodelningsförrättare att föreskriva att
avhämtande skall ha skett vid en viss angiven tidpunkt och att rätten
till lösöret annars förfaller.
Utskottets ställningstagande
Utskottet har inte någon annan uppfattning än motionärerna om det
angelägna i att makars ekonomiska mellanhavanden efter en äktenskapsskillnad
klaras ut så snart som möjligt och att detta gäller även andra konsekvenser
av en äktenskapsskillnad, t.ex. omhändertagande av lösöre. Utskottet
utgår från att regeringen uppmärksammar frågan och vidtar erforderliga
åtgärder utan något formellt tillkännagivande från riksdagens sida.
Motion L248 yrkandena 6 och 7 bör därför avslås.
Bodelningskostnader
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår ett motionsyrkande med krav på en utvidgning av den s.
k. ersättningsgarantin vid bodelning. Jämför reservation 12 (m, fp, v,
c).
Bakgrund
Om två makar inte kan enas om en bodelning skall domstol efter ansökan
av en make förordna en bodelningsförrättare. Denne har rätt att få arvode
och ersättning för sina utgifter och kostnaderna skall, som huvudregel,
betalas av makarna med hälften vardera.
Enligt rättshjälpslagen (1996:1619) får rättshjälp inte beviljas i en
angelägenhet som rör bodelning i annat fall än vid klander av bodelning
(10 § första stycket 8). I samband med införandet av 1996 års rättshjälpslag
tillkom en bestämmelse i 17 kap. 7 a § äktenskapsbalken om en ny form
av bistånd vid bodelning (prop. 1996/97:9, bet. JuU3, rskr. 55).
Bestämmelsen innebär att ersättning till bodelningsförrättare för högst
fem timmars arbete kan betalas av allmänna medel och att domstol kan
besluta om en s.k. ersättningsgaranti. Ett sådant beslut innebär att
ersättning till bodelningsförrättaren betalas av allmänna medel om den
make som har gjort ansökan vid bodelningen tillskiftas egendom till ett
värde som understiger 100 000 kr. I annat fall får bodelningsförrättaren
rätt till ersättning av makarna enligt de regler som gäller i allmänhet
vid bodelning. Ansökan skall bifallas om det är skäligt med hänsyn till
makens ekonomiska och personliga förhållanden samt omständigheterna i
övrigt.
Motionen
I motion L248 begär Jan Ertsborn m.fl. (fp) ett tillkännagivande om en
utvidgning av ersättningsgarantins tillämplighet (yrkande 5). Motionärerna
anser att befintliga begränsade möjligheter till ersättning av allmänna
medel innebär svårigheter för den som vill få till stånd en bodelning
i fall där den andre maken är passiv eller obstruerar. Ett sätt att få
fler bodelningar genomförda skulle, enligt motionärerna, vara att utvidga
gränserna för ersättningsgarantins tillämplighet.
Utskottets ställningstagande
Som redovisats ovan bidrar staten i viss utsträckning till kostnaderna
för bodelningsförrättare. Utskottet är inte berett att nu föreslå någon
utvidgning av bestämmelsens tillämpningsområde, och motion L248 yrkande
5 bör därför avslås.
Nordisk lagharmonisering
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår ett motionsyrkande med krav på en harmonisering av
familjerätten och successionsrätten inom Norden. Utskottet hänvisar
till pågående arbete inom Nordiska rådet. Jämför reservation 13 (fp, c).

Motionen
Jan Ertsborn m.fl. (fp) begär i motion L248 ett tillkännagivande om en
harmonisering av familjerätten och successionsrätten inom Norden (yrkande
1). Eftersom de olika rättsliga lösningarna i de nordiska länderna
kraftigt skiljer sig åt i vissa viktiga frågor anser motionärerna att en
lagharmonisering bör komma till stånd.
Pågående arbete inom Nordiska rådet
En arbetsgrupp har fått i uppdrag av de nordiska justitieministrarna
att undersöka möjligheten att harmonisera familje- och arvsrätten i
Norden. Jämförande studier har genomförts beträffande äktenskapsrätten,
successionsrätten samt rättsförhållandet mellan barn och föräldrar.
Den senare studien kommer såvitt utskottet erfarit att följas upp med
ett seminarium om barnrätt i Oslo i juni 2005. Även en konferens om
arvsrättsliga frågor planeras.
Den arbetsgrupp som består av tjänstemän från berörda departement i de
nordiska länderna (Den nordiska expertgruppen för familjerätt) har fått
mandat av Ämbetsmannakommittén att fortsätta utvärderingen av de praktiska
behoven av en lagharmonisering. Detta arbete kommer att ske kontinuerligt
under de närmaste åren.
Tidigare ställningstaganden
Våren 2004 avstyrkte utskottet ett likalydande motionsyrkande med
hänvisning till pågående arbete inom Nordiska rådet. Utskottet ansåg att
det inte fanns skäl att föreslå någon åtgärd från riksdagen, och riksdagen
följde utskottet (bet. 2003/04:LU22).
Utskottets ställningstagande
Utskottet anser alltjämt att det pågående arbetet inom Nordiska rådet
bör avvaktas. Motion L248 yrkande 1 bör därför avslås.
Egendomsförhållanden
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår motionsyrkanden som behandlar olika frågor om
egendomsförhållanden mellan makar, registrerade partner och sambor. Utskottet
hänvisar till pågående arbete inom Nordiska rådet. Jämför reservationerna
14 (m, fp) och 15 (v).
Bakgrund
Enligt 1 kap. 3 § äktenskapsbalken råder varje make över sin egendom
och svarar för sina skulder. Av 7 kap. 1 § äktenskapsbalken följer att
en makes egendom är giftorättsgods i den mån den inte är enskild egendom.
I 7 kap. 2 § äktenskapsbalken regleras vilken egendom som är enskild.
Av bestämmelsen följer att enskild egendom bl.a. är egendom som till
följd av äktenskapsförord är enskild, egendom som en make har fått i
gåva av någon annan än den andre maken med det villkoret att egendomen
skall vara mottagarens enskilda, egendom som en make har erhållit genom
testamente med det villkoret att den skall vara mottagarens enskilda,
egendom som en make har ärvt och som enligt testamente av arvlåtaren
skall vara mottagarens enskilda. Bestämmelser om vad som skall ingå i
en bodelning finns i 10 kap. äktenskapsbalken.
Motionerna
Inger René m.fl. (m) begär i motion L238 ett tillkännagivande om att
egendom som en make, partner eller sambo erhållit i arv eller gåva som
huvudregel skall vara mottagarens enskilda egendom. Om gåvogivaren eller
testatorn inte förbjudit det bör det finnas en möjlighet för den enskilde
att genom äktenskapsförord förordna att egendomen skall vara giftorättsgods.

Jan Ertsborn m.fl. (fp) anser i motion L248 att det är dags att överge
den strikta hälftendelningen vid bodelningar och införa en rätt att
från hälftendelningen undanta såväl föräktenskaplig egendom som sådan
egendom som erhållits genom arv och gåva (yrkande 2). Vidare anser
motionärerna att det skall införas en rätt för parterna att avtala om
att viss egendom skall vara enskild vid skilsmässa men giftorättsgods
vid dödsfall (yrkande 3).
Tidigare ställningstaganden
Våren 2004 avstyrkte utskottet i sitt av riksdagen godkända betänkande
likalydande motionsyrkanden (bet. 2003/04:LU22). Utskottet anförde att
i den studie om äktenskapsrätten som gjorts inom Nordiska rådet
rekommenderar arbetsgruppen att egendom som en make ägt före äktenskapet
eller fått genom arv eller gåva inte skall ingå i en bodelning såvida
inte makarna bestämt annorlunda genom avtal i form av äktenskapsförord.
Enligt arbetsgruppen talar flera skäl för en begränsning av delningsegendomen
i äktenskapet när numera uppemot hälften av alla ingångna äktenskap
upplöses genom äktenskapsskillnad. Det finns, enligt arbetsgruppen,
inte något övervägande ändamålsskäl för att egendom som en make ägt
före äktenskapet, ärvt eller fått i gåva enligt huvudregeln skall vara
delningsbar vid äktenskapets upplösning. Utskottet ansåg att motionsyrkandena,
med hänvisning till det pågående arbetet inom Nordiska rådet, då inte
borde föranleda någon åtgärd från riksdagen.
Utskottets ställningstagande
Utskottet vidhåller sin tidigare inställning och föreslår att motionerna
L238 samt L248 yrkandena 2 och 3 bör avslås.</pre><pre>
Reservationer

1.      Äktenskap och partnerskap, punkt 1 (m)
av Inger René (m), Bertil Kjellberg (m) och Ewa Thalén Finné (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om äktenskap och partnerskap. Därmed avslår
riksdagen motionerna 2004/05:K287 yrkande 7, 2004/05:L208 yrkandena 1
och 2, 2004/05:L225, 2004/05:L226, 2004/05:L241, 2004/05:L254, 2004/05:L256,
2004/05:L262 yrkandena 1-3, 2004/05:L269, 2004/05:L273, 2004/05:L295
yrkandena 1 och 2, 2004/05:L362 yrkandena 3-6, 2004/05:L365, 2004/05:L370
yrkandena 1 och 2, 2004/05:U257 yrkandena 4 och 17-20 samt 2004/05:So604
yrkandena 2 och 3.
Ställningstagande
Det är bra att en utredning om lagstiftningen kring äktenskap och kring
homosexuell samlevnad nu kommer till stånd. Utskottet har våren 2004,
genom att bifalla motionerna 2002/03:L233 yrkande 2 och 2002/03:L254
yrkande 9, tagit ställning för en könsneutral äktenskapslagstiftning.
Enligt vår mening är det viktigt att utredningen beaktar sådant som
talar såväl för som emot en könsneutral äktenskapslagstiftning. Vi har
även i övrigt delvis andra utgångspunkter än de som kommer till uttryck
i regeringens direktiv. Utredningen borde ha fått i uppgift att pröva
om det inom ramen för en gemensam lagstiftning kan möjliggöras såväl
för personer av olika kön att ingå äktenskap som för personer av samma
kön att ingå partnerskap. I båda fallen kan begreppet makar användas
men däremot skall begreppen äktenskap och partnerskap hållas åtskilda.
I det sammanhanget kunde utredas om en sådan åtskillnad i begrepp kan
anses innefatta någon form av diskriminering eller kränkning.
Vi anser inte heller att s.k. civiläktenskap skall prövas, dvs. en
ordning där äktenskapet blir juridiskt bindande genom registrering hos
myndighet, varefter paret frivilligt kan föranstalta om en religiös
eller icke-religiös ceremoni. Nu gällande ordning där ingående av
äktenskap kan ske i Svenska kyrkan, annat trossamfund eller borgerligt
skall, enligt vår mening, bibehållas. Motsvarande ordning bör gälla för
partnerskap men i enlighet med religionsfrihetens krav måste det ankomma
på respektive samfund att själv avgöra vilka vigslar som är förenliga
med respektive samfunds trosuppfattning.
De frågor som nu skall utredas är mycket omfattande och svåra, och det
är frågor som engagerar väldigt många människor. Vi hade utgått från
att vi på sedvanligt sätt, genom företrädare för vårt parti, inom ramen
för en parlamentarisk kommitté skulle få framföra vårt partis synpunkter
i dessa frågor. Detta var också innebörden av riksdagens tillkännagivande
till regeringen våren 2004. Enligt riksdagens mening skulle regeringen
tillsätta en parlamentariskt kommitté. Mot bakgrund härav, och med tanke
på komplexiteten i de frågor som skall behandlas, anser vi att det är
synnerligen anmärkningsvärt att regeringen beslutat att arbetet skall
bedrivas av en särskild utredare. Att utredaren skall biträdas av två
referensgrupper, varav den ena med företrädare för riksdagspartierna,
uppväger enligt vår mening inte detta.
Mot den nu angivna bakgrunden anser vi att regeringen snarast bör besluta
tilläggsdirektiv som innebär dels att utredningen om lagstiftningen
kring äktenskap och homosexuell samlevnad övergår till att bli en
parlamentariskt sammansatt kommitté, dels att direktiven för denna kommitté
får en ändrad inriktning i enlighet med vad som anförts ovan.
Vad som nu anförts bör riksdagen, med avslag på motionerna K287 yrkande
7, L208 yrkandena 1 och 2, L225, L226, L241, L254, L256, L262 yrkandena
1-3, L269, L273, L295 yrkandena 1 och 2, L362 yrkandena 3-6, L365, L370
yrkandena 1 och 2, U257 yrkandena 4 och 17-20 samt So604 yrkandena 2
och 3, som sin mening ge regeringen till känna.

2.      Äktenskap och partnerskap, punkt 1 (kd)
av Ingemar Vänerlöv (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om äktenskap och partnerskap. Därmed bifaller
riksdagen motion 2004/05:L370 yrkandena 1 och 2 samt avslår motionerna
2004/05:K287 yrkande 7, 2004/05:L208 yrkandena 1 och 2, 2004/05:L225,
2004/05:L226, 2004/05:L241, 2004/05:L254, 2004/05:L256, 2004/05:L262
yrkandena 1-3, 2004/05:L269, 2004/05:L273, 2004/05:L295 yrkandena 1 och
2, 2004/05:L362 yrkandena 3-6, 2004/05:L365, 2004/05:U257 yrkandena 4
och 17-20 samt 2004/05:So604 yrkandena 2 och 3.
Ställningstagande
Barn har genom FN:s barnkonvention rätt att ha vetskap om sina föräldrar
och att bli vårdade av dessa. Ett av äktenskapets ursprungliga ändamål
är omsorgen om barnen. Alla barn har en naturlig rätt att bli omhändertagna
och omvårdade av sina båda biologiska föräldrar, eftersom dessa båda är
orsaken till, och ansvariga för, barnets tillblivelse och existens.
Äktenskapet är till för att så långt möjligt omge barnen med ett rättsligt
och etiskt sammanhang - en "familjemiljö", för att använda samma
terminologi som FN:s barnkonvention, som säkrar deras rättigheter visavi
sina biologiska föräldrar och tydliggör föräldrarnas skyldigheter.
Barn behöver och har rätt till en manlig och en kvinnlig förebild samt
till sina biologiska föräldrar. Även om inte alla barn har kontakt med
både sin mamma och sin pappa skall staten inte medverka till familjebildningar
där barn från början berövats rätten till en av sina föräldrar. Därför
har Kristdemokraterna också tidigare sagt nej till homosexuellas möjlighet
till assisterad befruktning (insemination) och att prövas som
adoptivföräldrar, just för barnens skull.
Att slå vakt om äktenskapet är därför som vi kristdemokrater ser det
att slå vakt om barnens rättigheter. Familjer med äktenskapet som grund
är stabilare än andra familjer som lever enligt juridiska samlevnadsformer.
Enligt all tillgänglig statistik är det större risk att barn till
föräldrar som är sambor får uppleva att föräldrarna separerar jämfört
med barn vars föräldrar är gifta. Vid en separation är risken givetvis
större att barnet förlorar kontakten, helt eller delvis, med den ena
föräldern. Barn har störst möjligheter att utvecklas och mogna på ett
positivt sätt i en stabil familjemiljö.
Vidare anser Kristdemokraterna att äktenskapet som institution bör
bevaras som juridisk gemenskap även utifrån kulturella aspekter. Äktenskapet
är en del av vårt kulturella arv och har genom tiderna varit benämningen
på samlevnadsformen mellan man och kvinna. Som tidigare anförts har
äktenskapet en stabiliserande funktion och äktenskapet som sådant är
därför förknippat med positiva värden.
Därutöver bör uppmärksammas att det internationellt sett kan bli
problematiskt om vi inför en könsneutral äktenskapsbalk. Hittills är det
få länder som har en sådan ordning och många länder accepterar inte
homosexuella äktenskap. Detta skulle kunna leda till problem även för
personer av olika kön som har gift sig med varandra i Sverige.
För oss kristdemokrater har alla människor samma absoluta och okränkbara
värde oavsett kön, ålder, social position, etnisk och religiös tillhörighet
eller sexuell identitet. Därför är det viktigt att betona att homosexuella
i Sverige sedan 1995 får registrera sitt partnerskap med samma rättsliga
skydd som gifta. Ett partnerskap har med några få undantag samma
rättsverkningar som ett äktenskap. Med den likabehandling som i dag finns
mellan äktenskap och registrerat partnerskap anser vi att det inte finns
något behov av att utreda frågan om en könsneutral äktenskapsbalk. Om
det visar sig att partnerskapslagen är i behov av en modernisering är
vi inte främmande för att en sådan kommer till stånd.
Att olika juridiska samlevnadsformer har olika benämningar och regleras
med olika lagar är, enligt vår uppfattning, inte diskriminerande eftersom
ingen missgynnas av den ordningen. Man kan inte heller anse det
diskriminerande att heterosexuella inte får registreras som partner.
Vi kristdemokrater anser att det är viktigt att samma möjligheter till
förrättning av de olika samlevnadsformerna finns. Men ingen kyrka skall
tvingas att utföra en förrättning som de av skilda skäl finner vara fel.
Då går vi emot religionsfriheten. Kyrkorna måste själva bestämma.
Det finns ingen anledning att ta ifrån kyrkorna vigselrätten, något som
har föreslagits i vissa motioner. Det skulle bara krångla till det för
alla som vill gifta sig i en kyrka. Nuvarande system fungerar bra och
därför vill vi bevara det. Vi anser inte heller att uppdragen som vigsel-
och registreringsförrättare med automatik bör göras till ett gemensamt
uppdrag. I sammanhanget är av intresse att nämna att av den ovan redovisade
statistiken framgår att det förrättades knappt 40 000 vigslar under år
2003 mot drygt 200 partnerskapsregistreringar. Av vigslarna förrättades
ungefär 60 % av Svenska kyrkan. Vid utgången av år 2003 var drygt 3
miljoner män och kvinnor folkbokförda som gifta medan knappt 3 000
kvinnor och män var folkbokförda som registrerade partner.
På grund av det anförda anser vi att det är av stor vikt att äktenskapsbalken
lämnas orörd i sin nuvarande form, så att ett äktenskap även i fortsättningen
endast kan ingås av en kvinna och en man. För samhället finns, vilket
har framgått ovan, starka skäl att göra allt för att stärka äktenskapet
som en varaktig relation mellan en man och en kvinna - för barnens skull.
Mot denna bakgrund anser Kristdemokraterna att frågan om en könsneutral
äktenskapslagstiftning inte behöver utredas. Däremot anser vi att
samhället i opinionsbildning och lagstiftning skall framhålla att en
medveten vilja till stabil familjegemenskap bäst markeras genom äktenskapet.
Det får ankomma på regeringen att ta erforderliga initiativ.
Vad som nu anförts bör riksdagen, med bifall till motionerna L370
yrkandena 1 och 2 samt med avslag på motionerna K287 yrkande 7, L208
yrkandena 1 och 2, L225, L226, L241, L254, L256, L262 yrkandena 1-3,
L269, L273, L295 yrkandena 1 och 2, L362 yrkandena 3-6, L365, U257
yrkandena 4 och 17-20 samt So604 yrkandena 2 och 3, som sin mening ge
regeringen till känna.

3.      Ersättning till vigsel- och registreringsförrättare, punkt 2 (m, fp,
kd, c)
av Inger René (m), Bertil Kjellberg (m), Martin Andreasson (fp), Mia
Franzén (fp), Ingemar Vänerlöv (kd), Ewa Thalén Finné (m) och Johan
Linander (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 2 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om ersättning till vigsel- och registreringsförrättare.
Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:L358 och avslår motionerna
2004/05:L259 och 2004/05:L342.
Ställningstagande
Vi anser att ersättningen till vigsel- och registreringsförrättare är
för låg. Ersättningen har varit oförändrad under många år. Det är, enligt
vår mening, viktigt att uppmuntra människor att åta sig denna typ av
uppdrag. Risken finns annars att det uppstår problem vid rekryteringen
av vigsel- och registreringsförrättare.
Utskottet har vid ett flertal tillfällen, senast våren 2004, uttalat
sig för att ersättningsnivåerna bör höjas. Riksdagen har följt utskottet.
Regeringen har nu beslutat att den särskilde utredare som skall ta
ställning till frågan om könsneutral äktenskapslagstiftning (dir. 2005:6)
även skall se över vad som skall gälla i fråga om ersättning till
vigselförrättare. Utredningsuppdraget skall vara slutfört senast den 30
mars 2007. Vi anser att ett beslut om höjning av ersättningen till
vigsel- och registreringsförrättare måste tas betydligt tidigare. Det
får ankomma på regeringen att snarast ta erforderliga initiativ.
Vad som nu anförts bör riksdagen, med bifall till motion L358 och med
avslag på motionerna L259 och L342, som sin mening ge regeringen till
känna.

4.      Betänketid vid äktenskapsskillnad, punkt 3 (v)
av Tasso Stafilidis (v).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 3
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om betänketid vid äktenskapsskillnad. Därmed
bifaller riksdagen motion 2004/05:L275.
Ställningstagande
Liksom motionärerna anser jag att gällande regler om betänketid vid
äktenskapsskillnad utsätter människor för ett onödigt lidande. Att en
betänketid löper är, enligt min uppfattning, inte till fördel för någon,
i synnerhet inte för barnen. Betänketiden drar i stället ut på processen
och försätter människor i ansträngande situationer som för utsatta
kvinnor och barn kan vara direkt livshotande. Våldsutsatta kvinnor
befinner sig ofta i en särskilt svår situation. Att lagstiftningen tvingar
dessa kvinnor att uthärda en betänketid är, enligt min uppfattning,
stötande. Mot denna bakgrund anser jag att det ligger i tiden att nu
göra en annan avvägning och låta människor skilja sig utan att det ställs
krav på betänketid. Skulle parterna vid en senare tidpunkt ångra sig
finns ju alltid möjligheten att ingå äktenskap igen. Det får ankomma på
regeringen att utarbeta erforderliga lagförslag.
Vad som nu anförts bör riksdagen, med bifall till motion L275, som sin
mening ge regeringen till känna.

5.      Överklagande av dom, punkt 4 (v)
av Tasso Stafilidis (v).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 4
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om överklagande av dom. Därmed bifaller riksdagen
motion 2004/05:L304.
Ställningstagande
Genom möjligheten att överklaga en dom på äktenskapsskillnad respektive
upplösning av partnerskap kan en kvinna eller man obstruera genom att
överklaga flera gånger. Eftersom bl.a. underhållsbidrag, vårdnad om
barn och barns boende inte kan beslutas förrän skilsmässan vunnit laga
kraft, kan detta innebära att den förälder som barnet bor hos blir utan
underhållsbidrag under en längre tid. Det innebär också att barnets
situation blir osäker eftersom vårdnaden och boendet inte heller kan
fastställas i dom. Underhållsbidrag, vårdnad om barn och barns boende
kan i stället beslutas interimistiskt i väntan på att domen vinner laga
kraft. Jag anser att det är viktigt att överklaganderätten finns kvar
vad gäller underhållsbidrag, vårdnad om barn och barns boende. Jag kan
däremot inte se något annat än fördelar med att ta bort överklaganderätten
vad gäller äktenskapsskillnad eller upplösning av registrerat partnerskap.
De förslag som regeringen nu i en lagrådsremiss har lämnat om en
utvidgning av kravet på prövningstillstånd är enligt min mening inte
tillräckliga. Regeringen bör därutöver utarbeta lagförslag som innebär
begränsningar i rätten att överklaga en dom.
Vad som nu anförts bör riksdagen, med bifall till motion L304, som sin
mening ge regeringen till känna.

6.      Förutsättningar för sambolagens tillämpning, punkt 5 (m, fp, kd)
av Inger René (m), Bertil Kjellberg (m), Martin Andreasson (fp), Mia
Franzén (fp), Ingemar Vänerlöv (kd) och Ewa Thalén Finné (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 5 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om förutsättningar för sambolagens tillämpning.
Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:L237 yrkande 1.
Ställningstagande
Sambolagen blir tillämplig utan något särskilt anmälningsförfarande. Vi
ifrågasätter om det är den bästa konstruktionen för att skydda den
svagare parten i ett samboförhållande. Vi menar att det är principiellt
tveksamt att en tämligen omfattande familjerättslig lagstiftning blir
tillämplig på par utan att de själva har avsett detta eller ens i förväg
är medvetna om att lagens bestämmelser blir tillämpliga på deras
förhållande. Enligt vår mening är tiden nu mogen för en närmare prövning
av hur ett anmälningsförfarande skulle kunna utformas och vilka för-
och nackdelar som skulle vara förenade med en sådan förändring. För en
sådan prövning talar också att flera andra länder, såsom Belgien och
Frankrike, på senare år har infört sambolagsliknande lagstiftningar med
anmälningskrav. Det får ankomma på regeringen att ta erforderliga
initiativ.
Vad som nu anförts bör riksdagen, med bifall till motion L237 yrkande
1, som sin mening ge regeringen till känna.

7.      Översyn av samäganderättslagen, punkt 7 (m, fp, kd, c)
av Inger René (m), Bertil Kjellberg (m), Martin Andreasson (fp), Mia
Franzén (fp), Ingemar Vänerlöv (kd), Ewa Thalén Finné (m) och Johan
Linander (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 7 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om en översyn av samäganderättslagen. Därmed
bifaller riksdagen motion 2004/05:L359.
Ställningstagande
Samäganderättslagen som är från 1904 är ålderdomlig till sin utformning.
Lagen kan medföra ett antal komplikationer om parterna inte är eniga
om att upplösa ett samägande. Parterna kan till exempel vara oeniga om
hur samägandet skall upplösas men eniga om att egendomen inte skall
försäljas på offentlig auktion. I det fallet anger lagen inte någon
lösning på problemet. För i synnerhet sambor men även makar som separerar
respektive skiljer sig kan lagens brist på flexibilitet skapa problem
för båda parter, t.ex. beträffande egendom som har ett affektionsvärde.
Mot denna bakgrund anser vi att en översyn av samäganderättslagen är
nödvändig. Det får ankomma på regeringen att ta erforderliga initiativ.

Vad som nu anförts bör riksdagen, med bifall till motion L359, som sin
mening ge regeringen till känna.


8.      Gemensamma lån m.m. vid bodelning, punkt 9 (v, c)
av Tasso Stafilidis (v) och Johan Linander (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 9 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om gemensamma lån m.m. vid bodelning. Därmed
bifaller riksdagen motionerna 2004/05:L301 och 2004/05:L338 yrkandena
6 och 7.
Ställningstagande
De som ingår äktenskap eller registrerar partnerskap ingår också en
egendomsgemenskap, såvida inte annat avtalas i ett äktenskapsförord.
Det innebär att den gemensamma egendomen skall delas vid skilsmässa
eller upplösning av partnerskap. Om paret har gemensamma lån sker
emellertid ingen uppdelning av skulderna vid en skilsmässa. De före detta
makarna eller partnerna har därigenom fortfarande en delvis gemensam
ekonomi. För att få till stånd en uppdelning av lånen krävs att långivaren
och låntagarna är överens. Bankerna är inte alltid villiga att göra
några förändringar i lånevillkoren. Det är inte heller säkert att båda
låntagarna är överens om att lånen skall delas upp. Motsvarande problem
finns när parterna t.ex. har gemensamma kreditkort. För inköp som en
make gör efter det att en ansökan om äktenskapsskillnad har registrerats
bör personligt betalningsansvar gälla för den maken.
Mot den angivna bakgrunden anser vi att det krävs lagändringar i syfte
att göra det möjligt att dela upp lån och andra krediter vid skilsmässa
och upplösning av partnerskap. Det får ankomma på regeringen att utarbeta
erforderliga lagförslag.
Vad som nu anförts bör riksdagen, med bifall till motionerna L301 och
L338 yrkandena 6 och 7, som sin mening ge regeringen till känna.


9.      Gemensamma lån m.m. vid bodelning, punkt 9 (kd)
av Ingemar Vänerlöv (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 9
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om gemensamma lån m.m. vid bodelning. Därmed
bifaller riksdagen motion 2004/05:L338 yrkande 7 och avslår motionerna
2004/05:L301 och 2004/05:L338 yrkande 6.
Ställningstagande
Jag delar motionärernas uppfattning i motion L338 yrkande 7 att banker
inte skall kunna välja vem de skall kräva betalning av för inköp som är
gjorda med t.ex. ett gemensamt kreditkort efter det att en ansökan om
äktenskapsskillnad har getts in. Från den dagen bör ett personligt
betalningsansvar gälla för den make som har gjort ett inköp. Det är inte
rimligt att den ena maken skall behöva ansvara för den andre makens
skulder i en sådan situation. Det får ankomma på regeringen att ta
erforderliga initiativ.
Vad som nu anförts bör riksdagen, med bifall till motion L338 yrkande
7 och med avslag på motionerna L301 och L338 yrkande 6, som sin mening
ge regeringen till känna.


10.     Tidsfrist för bodelning, punkt 10 (m, fp, kd, c)
av Inger René (m), Bertil Kjellberg (m), Martin Andreasson (fp), Mia
Franzén (fp), Ingemar Vänerlöv (kd), Ewa Thalén Finné (m) och Johan
Linander (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 10
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om tidsfrist för bodelning. Därmed bifaller
riksdagen motion 2004/05:L248 yrkande 7.
Ställningstagande
I likhet med vad som anförs i motion L248 yrkande 7 anser vi att det är
otillfredsställande för såväl makar som andra berörda att ekonomiska
mellanhavanden hålls svävande under en mycket lång tid efter en
äktenskapsskillnad. I rättspraxis finns exempel på att en ansökan om
förordnande av bodelningsförrättare, som inkom först nio år efter
äktenskapsskillnaden, har bifallits (RH 2002:19). Det finns, enligt vår mening,
behov av att införa en tidsgräns för rätten att påkalla bodelning efter
en äktenskapsskillnad. Det får ankomma på regeringen att ta erforderliga
initiativ.
Vad som nu anförts bör riksdagen, med bifall till motion L248 yrkande
7, som sin mening ge regeringen till känna.

11.     Verkställighet av bodelning, punkt 11 (fp, c)
av Martin Andreasson (fp), Mia Franzén (fp) och Johan Linander (c).

Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 11
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om verkställighet av bodelning. Därmed bifaller
riksdagen motion 2004/05:L248 yrkande 6.
Ställningstagande
I en bodelning bestäms bl.a. fördelningen av makarnas lösöre. Om en
make vägrar att till den andra maken lämna ut lösöre som denne enligt
bodelningen har rätt till finns möjlighet att vända sig till
kronofogdemyndigheten och begära verkställighet. Om en make däremot vägrar att
hos den andre maken hämta lösöre som i bodelningen tilldelats den
förstnämnde maken finns inte någon motsvarande möjlighet. Den make som
innehar lösöret måste förvara detta på ett lämpligt sätt och kanske för
lång tid framöver, vilket kan förorsaka kostnader och andra olägenheter.
Det borde införas en möjlighet för en bodelningsförrättare att föreskriva
att avhämtande av lösöre skall ske vid en viss tidpunkt och att rätten
till lösöret annars förfaller. Det får ankomma på regeringen att ta
erforderliga initiativ.
Vad som nu anförts bör riksdagen, med bifall till motion L248 yrkande
6, som sin mening ge regeringen till känna.

12.     Bodelningskostnader, punkt 12 (m, fp, v, c)
av Inger René (m), Tasso Stafilidis (v), Bertil Kjellberg (m), Martin
Andreasson (fp), Mia Franzén (fp), Ewa Thalén Finné (m) och Johan
Linander (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 12
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om bodelningskostnader. Därmed bifaller riksdagen
motion 2004/05:L248 yrkande 5.
Ställningstagande
Vi anser att de regler i 17 kap. 7 a § äktenskapsbalken som innebär att
ersättning till en bodelningsförrättare kan betalas av allmänna medel
är för begränsade. Framför allt begränsningen till fem timmars arbete,
men även övriga begränsningar, medför att ersättningsgarantin är till
föga hjälp för den som vill få till stånd en bodelning i situationer
där den andre maken är passiv eller rent av obstruerar. En ouppklarad
bodelning medför ofta personliga svårigheter att gå vidare i livet, t.
ex. genom att lösöret inte blir delat eller att lån med solidarisk
betalningsskyldighet finns kvar. Det föreligger, enligt vår mening, ett
stort behov av att flera bodelningar blir genomförda. En möjlighet
härtill skulle vara att utvidga gränserna för ersättningsgarantins
tillämplighet. Det får ankomma på regeringen att ta erforderliga initiativ.

Vad som nu anförts bör riksdagen, med bifall till motion L248 yrkande
5, som sin mening ge regeringen till känna.

13.     Nordisk lagharmonisering, punkt 13 (fp, c)
av Martin Andreasson (fp), Mia Franzén (fp) och Johan Linander (c).

Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 13
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om nordisk lagharmonisering. Därmed bifaller
riksdagen motion 2004/05:L248 yrkande 1.
Ställningstagande
De nordiska länderna har en mer än hundraårig tradition av lagsamarbete
på familjerättens område. Fram till 1920-talet var äktenskapslagarna
närmast identiska men har sedan glidit isär på grund av nationell
lagstiftning. Eftersom de rättsliga lösningarna i de olika nordiska
länderna skiljer sig avsevärt åt i vissa viktiga frågor bör, enligt vår
uppfattning, en lagharmonisering komma till stånd. Detta är inte minst
viktigt på grund av den konvention från 1930-talet som anger att det är
lagen i det land man bor i som gäller. Omkring 250 000 nordiska medborgare
bor i ett annat nordiskt land än sitt eget. Det får ankomma på regeringen
att ta erforderliga initiativ.
Vad som anförts ovan bör riksdagen, med bifall till motion L248 yrkande
1, som sin mening ge regeringen till känna.

14.     Egendomsförhållanden, punkt 14 (m, fp)
av Inger René (m), Bertil Kjellberg (m), Martin Andreasson (fp), Mia
Franzén (fp) och Ewa Thalén Finné (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 14
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om egendomsförhållanden. Därmed bifaller riksdagen
motionerna 2004/05:L238 och 2004/05:L248 yrkandena 2 och 3.
Ställningstagande
Motivet bakom den nu gällande regeln om hälftendelning vid äktenskapsskillnad
är att skydda den ekonomiskt svagare parten. Med den alltmer utvecklade
jämställdheten mellan könen, där parterna i ett förhållande vanligtvis
är självförsörjande, minskar behovet av att ekonomiskt skydda någon av
parterna. Därtill kommer att antalet separationer ökar. Nära hälften av
alla äktenskap slutar i skilsmässa. En följd härav är att antalet
omgiften ökar. I dessa fall har makarna ofta mer egendom vid äktenskapets
ingående än när det första äktenskapet ingicks.
Mot denna bakgrund anser vi, liksom motionärerna, att det är dags att
överge den strikta hälftendelningen vid bodelningar och i stället införa
en rätt att från hälftendelningen undanta såväl föräktenskaplig egendom
som sådan egendom som erhållits genom arv och gåva. Om gåvogivaren eller
testator inte förbjudit det bör det finnas en möjlighet för den enskilde
att genom äktenskapsförord förordna att egendomen skall vara giftorättsgods.
Vi anser också att det bör införas en rätt för parterna att avtala om
att viss egendom skall vara enskild vid skilsmässa, men giftorättsgods
vid dödsfall. Det får ankomma på regeringen att utarbeta erforderliga
lagförslag.
Vad som anförts ovan bör riksdagen, med bifall till motionerna L238 och
L248 yrkandena 2 och 3, som sin mening ge regeringen till känna.

15.     Egendomsförhållanden, punkt 14 (v)
av Tasso Stafilidis (v).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 14
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om egendomsförhållanden. Därmed bifaller riksdagen
motion 2004/05:L248 yrkande 3 och avslår motionerna 2004/05:L238 och
2004/05:L248 yrkande 2.
Ställningstagande
Jag anser att det bör införas en rätt för parterna att avtala om att
viss egendom skall vara enskild vid skilsmässa, men giftorättsgods vid
dödsfall. Det får ankomma på regeringen att utarbeta erforderliga
lagförslag.
Vad som anförts ovan bör riksdagen, med bifall till motion L248 yrkande
3 samt med avslag på motionerna L238 och L248 yrkande 2, som sin mening
ge regeringen till känna.


Särskilda yttranden

1.      Äktenskap och partnerskap, punkt 1 (fp, c)
Martin Andreasson (fp), Mia Franzén (fp) och Johan Linander (c)
anför:
Vi vill inledningsvis framhålla att det är positivt att en utredning om
könsneutral äktenskapslagstiftning nu kommer till stånd. I utredningens
direktiv finns en tillfredsställande beskrivning av de sakfrågor som
behöver belysas. Vi är dock inte nöjda med det sätt på vilket regeringen
har hanterat riksdagens tillkännagivande i fråga om formerna för
utredningen. Riksdagens tillkännagivande var mycket tydligt. Det skulle
enligt riksdagens mening tillsättas en parlamentarisk kommitté. Mot
bakgrund härav anser vi att det är anmärkningsvärt att regeringen
beslutat att en särskild utredare, biträdd av två referensgrupper, skall
ta ställning i frågan.
När det gäller de olika sakfrågorna anser vi att Sverige i likhet med
t.ex. Nederländerna och Belgien bör ge alla par oavsett sexuell läggning
möjlighet att ingå äktenskap. Vi delar därmed den åsikt om en könsneutral
äktenskapsbalk, och ett upphävande av partnerskapslagen, som framförs
i bl.a. motionerna L295 yrkandena 1 och 2 och L362 yrkande 3.
Äktenskapsbalken reglerar de rättsliga förhållandena mellan makar, bl.a. om
ingående av äktenskap, underhåll och bodelning vid skilsmässa. Äktenskapet
får även juridiska följder inom andra områden utanför äktenskapsbalken,
t.ex. gällande föräldraskap, beskattning och socialförsäkringar. Att
neka samkönade par möjligheten till äktenskap kan bara försvaras om
homosexuella och heterosexuella förhållanden såg helt olika ut, vilket
inte är fallet. Den känslomässiga och ekonomiska sammanflätning som
finns i en parrelation är likadan oavsett om parterna råkar vara homo-,
bi- eller heterosexuella.
Man kan då invända att partnerskapslagen ger samkönade par tillgång
till så gott som alla av äktenskapets effekter. Det argumentet är dock
inte hållbart. Partnerskapslagen är och förblir en särlagstiftning, och
särlagstiftningar utan objektiva skäl kan inte försvaras. Den enda
objektiva skillnaden mellan samkönade och olikkönade par är att två
personer av samma kön aldrig kan bli föräldrar tillsammans på biologiskt
vis, en begränsning som för de allra flesta vore helt främmande att
använda för att hindra äktenskap för ett heterosexuellt par som av något
skäl inte kan bli föräldrar. Det bör i detta sammanhang också poängteras
att många homo- och bisexuella har barn. Vi anser för övrigt, i likhet
med vad som anförs i t.ex. motion L362 yrkande 4, att ett registrerat
partnerskap - så länge partnerskapslagen kvarstår - fullt ut skall ha
samma rättsverkningar som ett äktenskap.
Införandet av en könsneutral äktenskapsbalk påverkar inte i sig statens
förhållande till trossamfunden eller trossamfundens vigselrätt. Den
företrädare för ett trossamfund som beviljas vigselrätt åläggs enligt
dagens regler ingen tvingande skyldighet att förrätta vigsel för ett
enskilt par, och vi ser ingen anledning att ändra på denna grundläggande
princip. Precis som i dag bör trossamfundens företrädare kunna utöva
sin vigselrätt utifrån sin religiösa äktenskapssyn. Däremot skall ett
enskilt par alltid kunna gifta sig inför en civil myndighet. Det bör
dock, enligt vår mening, inte införas en tvingande ordning med s.k.
civiläktenskap.
När det gäller rätten att förrätta registrering av partnerskap och
uppdraget som vigsel- och partnerskapsförrättare anser vi, i likhet med
vad som anförs i t.ex. motion L362 yrkandena 5 och 6, att trossamfund
skall ges rätt att förrätta registrering av partnerskap och att uppdragen
som vigsel- och partnerskapsförrättare skall sammanföras till ett
gemensamt uppdrag. Vidare bör, som framhålls i motion K287 yrkande 7,
Svenska kyrkan - i likhet med vad som redan gäller för andra trossamfund
- ges möjlighet att till Kammarkollegiet anmäla vilka personer som skall
vara vigselförrättare.
Mot bakgrund av det utredningsarbete som nu inleds har vi valt att inte
avge någon reservation.

2.      Äktenskap och partnerskap, punkt 1 (v)
Tasso Stafilidis (v) anför:
Jag ser det som mycket positivt att en utredning om könsneutral
äktenskapslagstiftning nu har tillsatts, och jag anser också att det i
utredningens direktiv finns en tillfredsställande beskrivning av de
sakfrågor som behöver belysas. Enligt min mening är resultatet nu det
viktiga, inte formerna för utredningen.
Samtliga de motionsyrkanden som utskottet nu har att ta ställning till
behandlar frågeställningar som kommer att aktualiseras inom ramen för
utredningen. Jag vill dock i det här sammanhanget framhålla att det,
enligt min uppfattning, inte är sakligt motiverat att två personer av
samma kön inte skall åtnjuta samma juridiska rättigheter och skyldigheter
som två personer av motsatt kön. Vänsterpartiet anser att en modern
äktenskapslagstiftning inte skall ge något utrymme för att människor
särbehandlas beroende på sin sexuella läggning eller vem de väljer att
leva med. Att bibehålla dagens lagstiftning som särskiljer partnerskap
från äktenskap är diskriminerande och därmed oacceptabelt. För att
undanröja denna diskriminering bör homosexuella par likställas med
heterosexuella makar genom en gemensam könsneutral äktenskapslagstiftning
i likhet med vad som är fallet i bl.a. Belgien och Nederländerna. Ett
könsneutralt äktenskap innebär i praktiken att partnerskapslagen inte
kommer att fylla någon funktion utan bör avskaffas.
Vad särskilt gäller motionsyrkanden som behandlar krav på en ordning
med s.k. civiläktenskap vill jag också klargöra Vänsterpartiets inställning.
Sverige har i dag en ordning där staten delegerar vigselrätt åt bl.a.
trossamfunden. Vid millennieskiftet genomfördes en radikal förändring
av relationen mellan staten och Svenska kyrkan. För att ytterligare
anpassa denna förändring till den situation som råder kulturellt och
religiöst i det svenska samhället anser Vänsterpartiet att trossamfunden
inte skall få behålla den delegerade vigselrätten. I stället bör det
införas en ordning, i likhet med vad som gäller i många andra europeiska
länder som t.ex. Belgien, Nederländerna och Italien, där enbart staten
tillhandahåller det juridiskt bindande äktenskapet, s.k. civiläktenskap.
Ett sådant civiläktenskap ligger helt i linje med kravet på en könsneutral
äktenskapslagstiftning. Det religiöst grundade äktenskapet bör, oavsett
trosuppfattning, vara en angelägenhet för paret och inte för staten.
Principen om allas likhet inför lagen missbrukas genom nuvarande ordning
där vigselrätten delegeras ut till trossamfund som i sin tur kan välja
att neka någon vigsel.
Även frågor om rätten att förrätta vigsel och partnerskapsregistrering
och uppdraget som vigsel- och registreringsförrättare omfattas av
utredningens uppdrag. Därutöver noterar jag att Justitiedepartementet
planerar att i särskild ordning se över om uppdraget som vigsel- och
partnerskapsförrättare efter förordnande av länsstyrelsen bör göras
till ett gemensamt uppdrag. Jag anser att dessa uppdrag skall göras
till ett gemensamt uppdrag, och i likhet med utskottet förutsätter jag
att regeringen skyndsamt vidtar åtgärder för att genomföra detta.
Mot bakgrund av det omfattande utredningsarbete som nu inleds har jag
valt att inte avge någon reservation.


3.      Ersättning till vigsel- och registreringsförrättare, punkt 2 (v)
Tasso Stafilidis (v) anför:
Jag delar motionärernas uppfattning att ersättningen till vigsel- och
registreringsförrättare bör höjas. Detta är dock en fråga som skall tas
upp inom ramen för utredningen om en könsneutral äktenskapslagstiftning.
Om utredaren anser att länsstyrelsen liksom i dag bör förordna personer
som företräder det allmänna vid ingående av äktenskap, skall det utredas
vad som bör gälla beträffande dessa förordnanden, t.ex. när det gäller
ersättning till vigselförrättare. Med hänvisning till detta har jag
valt att inte reservera mig.</pre><pre></pre><pre>
Bilaga

Förteckning över behandlade förslag
Motioner från allmänna motionstiden hösten 2004
2004/05:K287 av Tobias Krantz m.fl. (fp):

7.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om Svenska kyrkans fria möjlighet att till Kammarkollegiet
anmäla vilka personer som skall vara vigselförrättare inom
samfundet.
2004/05:Ju292 av Johan Pehrson m.fl. (fp):

13.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om ändring av reglerna gällande skadestånd på grund av
brott och bodelning.
2004/05:Ju293 av Johan Pehrson m.fl. (fp):

22.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om äktenskapsskillnad och reglerna om skadestånd samt
reglerna om skadestånd och försörjningsstöd.
2004/05:Ju488 av Beatrice Ask m.fl. (m):

7.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att reglerna vid äktenskapsskillnad ändras beträffande
utdömda skadestånd makar emellan.
2004/05:L208 av Tobias Billström och Lars Lindblad (båda m):

1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om avskaffandet av äktenskapsbalken till förmån för
civilrättsliga avtal.
2.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om tillsättandet av en utredning i enlighet med motionens
intentioner.
2004/05:L216 av Magdalena Andersson (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om åtgärder gällande skadestånd.
2004/05:L225 av Tasso Stafilidis m.fl. (v):
Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till lagändring som
innebär att trossamfund ges rätt att förrätta registrering av partnerskap
i enlighet med vad i motionen anförs.
2004/05:L226 av Tasso Stafilidis m.fl. (v):
Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till lagändring som
innebär att ett par som vill registrera partnerskap får möjlighet att
söka dispens från 18-årsregeln i enlighet med det i motionen
anförda.
2004/05:L237 av Inger René m.fl. (m):

1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om ett anmälningsförfarande för att sambolagen skall bli
tillämplig på ett sammanboende par.
2.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om följdlagstiftningen till den nya sambolagen.
2004/05:L238 av Inger René m.fl. (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att sådan egendom som make eller partner eller sambo erhållit
i gåva eller i arv skall vara mottagarens enskilda egendom.
2004/05:L241 av Carina Hägg (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om skyldigheten att förrätta vigsel och registrering av partnerskap.

2004/05:L248 av Jan Ertsborn m.fl. (fp):

1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om harmonisering av familjerätten och successionsrätten
inom Norden.
2.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att införa en regel om att från hälftendelningen vid
bodelning undanta föräktenskaplig egendom och vad som erhållits i arv
och gåva.
3.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att införa en regel om rätt att avtala om att viss
egendom skall vara enskild vid skilsmässa och giftorättsgods vid dödsfall.
4.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att införa en regel om att från hälftendelning vid
bodelning undanta skadestånd på grund av misshandel inom familjen.
5.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om en utvidgning av ersättningsgarantins tillämplighet.
6.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att införa regler om att avhämtande av lösöre skall
ha skett senast vid i bodelningen angiven tidpunkt.
7.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om införande av en tidsgräns för rätten att påkalla
bodelning.
8.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om en ändring av jämkningsregeln i 12 kap. 1 §
äktenskapsbalken.
2004/05:L254 av Sonja Fransson m.fl. (s):
Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring av
äktenskapsbalken i syfte att möjliggöra för två personer oavsett kön att
ingå äktenskap med varandra och att införa lagstiftning för civil vigsel.

2004/05:L256 av Margareta Pålsson (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om rätt för förrättare av vigslar/registrering av partnerskap
att viga/registrera i hela landet.
2004/05:L258 av Kerstin Engle m.fl. (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om skadeståndsersättning vid fall av våld i nära relationer.
2004/05:L259 av Carina Hägg (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att ersättningsnivåerna till förrättare av vigsel och registrerat
partnerskap justeras.
2004/05:L262 av Tasso Stafilidis m.fl. (v):

1.      Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring
i regelverket som innebär att äktenskapslagstiftningen görs könsneutral.
2.      Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring
i regelverket som innebär att partnerskapslagen avskaffas under
förutsättning att äktenskapslagstiftningen görs könsneutral.
3.      Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring
i regelverket som innebär att vigselrätten tas bort från Svenska kyrkan
och andra trossamfund.
2004/05:L269 av Anders Bengtsson m.fl. (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om införande av könsneutral äktenskapslagstiftning.
2004/05:L273 av Majléne Westerlund Panke (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om en översyn av äktenskapslagstiftningen i mening att göra den
borgerliga vigseln till den enda juridiskt bindande vigselakten.
2004/05:L275 av Tasso Stafilidis m.fl. (v):
Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till en lagändring
som innebär att betänketiden vid äktenskapsskillnad tas bort.
2004/05:L295 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om en gemensam äktenskapsbalk för alla par oavsett sexuell
läggning.
2.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om avskaffande av lagen om registrerat partnerskap.
3.      Riksdagen begär att regeringen före utgången av innevarande
riksmöte lägger fram förslag med de av riksdagen beställda följdändringarna
till sambolagen.
2004/05:L301 av Tasso Stafilidis m.fl. (v):
Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till lagändring om
vad i motionen anförs om uppdelning av lån vid skilsmässa eller upplösning
av partnerskap.
2004/05:L302 av Tasso Stafilidis m.fl. (v):
Riksdagen begär att regeringen i enlighet med vad i motionen anförs
lägger fram förslag till lagändring om att undanta skadestånd som utgått
på grund av att en make eller registrerad partner misshandlat sin äkta
hälft.
2004/05:L304 av Tasso Stafilidis m.fl. (v):
Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till lagändring som
innebär att möjligheten att överklaga en dom om äktenskapsskillnad eller
en dom om upplösning av registrerat partnerskap tas bort i enlighet med
det i motionen anförda.
2004/05:L309 av Håkan Juholt (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om skadestånd.
2004/05:L321 av Johan Pehrson (fp):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att äktenskapsbalkens regler ändras så att skadestånd till
våldsutsatta kvinnor eller barn inte som huvudregel skall ingå i
bodelningen.
2004/05:L329 av Agneta Lundberg och Hans Stenberg (båda s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om rätten till utdömt skadestånd.
2004/05:L338 av Annika Qarlsson och Birgitta Carlsson (båda c):

2.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att skadestånd vid övergrepp mellan makar/sambor skall
vara enskild egendom och följaktligen inte ingå i bodelning.
6.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att bankerna genom lagstiftning skall ha skyldighet
att dela lån vid skilsmässa/bodelning om det begärs av ena parten.
7.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att från den dag begäran om skilsmässa/bodelning
registreras hos skattemyndigheten skall personligt betalningsansvar gälla
för inköp.
2004/05:L342 av Mats Berglind (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att se över arvodena för borgerliga vigselförrättare.
2004/05:L345 av Britta Rådström och Carin Lundberg (båda s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om skadestånd till misshandlade kvinnor.
2004/05:L358 av Yvonne Andersson m.fl. (kd):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att borgerliga vigsel- och partnerskapsförrättare får ersättning
jämförbar med andra förrättare.
2004/05:L359 av Yvonne Andersson m.fl. (kd):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om behovet av att omgående göra en översyn av samäganderättslagen.

2004/05:L362 av Tasso Stafilidis m.fl. (v, fp, c, mp):

3.      Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till könsneutral
äktenskapslagstiftning.
4.      Riksdagen begär att regeringen återkommer med förslag till
ändring i regelverket som innebär att partnerskap har samma rättsverkningar
som äktenskap, så länge lagen om registrerat partnerskap kvarstår.
5.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om ändring av äktenskapsbalken så att trossamfund ges
rätt att förrätta registrering av partnerskap, så länge lagen om
registrerat partnerskap kvarstår.
6.      Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till
lagstiftning som slår samman uppdragen som vigselförrättare och
registreringsförrättare av partnerskap till ett gemensamt uppdrag.
2004/05:L363 av Elisebeht Markström (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om användandet av äktenskapsbalkens möjligheter till
jämkning.
2004/05:L365 av Elisebeht Markström (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen
anförs om slopande av partnerskapslagen och införande av en könsneutral
äktenskapslag.
2004/05:L370 av Göran Hägglund m.fl. (kd):

1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att en medveten vilja till stärkt familjegemenskap
markeras genom äktenskapet.
2.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att upphäva lagen om homosexuellas rätt att prövas
som adoptivföräldrar.
2004/05:L388 av Kenth Högström och Birgitta Ahlqvist (båda s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen
anförs om misshandlade kvinnors skadeståndsersättning och dess inverkan
på andra ekonomiska bistånd.
2004/05:U257 av Lars Ohly m.fl. (v):

4.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att regeringen inom det nordiska samarbetet bör verka
för att förordningen (1931:429) om vissa internationella rättsförhållanden
rörande äktenskap, adoption och förmyndarskap skall gälla för registrerade
partner.
17.     Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till lagändring
som innebär att äktenskapslagstiftningen görs könsneutral.
18.     Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till lagändring
som innebär att partnerskapslagen avskaffas under förutsättning att
äktenskapslagen görs könsneutral.
19.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om avskaffande av anknytningsvillkoren i lagen om
registrerat partnerskap.
20.     Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag som innebär
att uppdragen att förrätta vigslar och att förrätta partnerskap skall
vara likvärdiga och likställda, och den relevanta lagstiftningen bör
därför ändras.
2004/05:So604 av Kenneth Johansson m.fl. (c):

2.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om en könsneutral äktenskapslagstiftning.
3.      Riksdagen beslutar att vigselförrättare också skall vara
partnerskapsförrättare.</pre><pre></pre>