Konstitutionsutskottets betänkande

2004/05:KU32

Trossamfund m.m.

---

Sammanfattning
I detta betänkande behandlas tio motionsyrkanden från den allmänna
motionstiden 2004 som gäller begravningsverksamheten m.m., lagen om
trossamfund, religionsombudsman och åtgärder mot islamofobi.
Utskottet anser att riksdagen bör avslå samtliga motioner. Till betänkandet
har fogats tre reservationer.
I ett särskilt betänkande (bet. 2004/05:KU19 Trossamfund m.m. - förenklad
ordning) behandlas ett antal motionsyrkanden som rör förslag som utskottet
har tagit ställning till och avstyrkt i tidigare motionsbetänkanden
under mandatperioden.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Begravningsverksamheten m.m.
Riksdagen avslår motionerna 2004/05:K292 yrkandena 1-3, 2004/05:K325
och 2004/05:K436.
Reservation 1 (v)

2. Lagen om trossamfund
Riksdagen avslår motion 2004/05:K312 yrkande 1.
Reservation 2 (v, mp)

3. Religionsombudsman
Riksdagen avslår motion 2004/05:K316.

4. Åtgärder mot islamofobi
Riksdagen avslår motion 2004/05:K460 yrkandena 1, 2 och 4.
Reservation 3 (mp)

Stockholm den 22 mars 2005
På konstitutionsutskottets vägnar

Göran Lennmarker
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Göran Lennmarker (m),
Göran Magnusson (s), Barbro Hietala Nordlund (s), Tobias Krantz (fp),
Pär Axel Sahlberg (s), Mats Einarsson (v), Inger Jarl Beck (s), Henrik
S Järrel (m), Anders Bengtsson (s), Kerstin Lundgren (c), Helene Petersson
(s), Nils Fredrik Aurelius (m), Billy Gustafsson (s), Gustav Fridolin
(mp), Karin Åström (s), Liselott Hagberg (fp) och Helena Höij (kd).

Redogörelse för ärendet
I detta betänkande behandlas tio motionsyrkanden från den allmänna
motionstiden 2004 som gäller begravningsverksamheten m.m., lagen om
trossamfund, religionsombudsman och åtgärder mot islamofobi.
I ett särskilt betänkande (bet. 2004/05:KU19 Trossamfund m.m. - förenklad
ordning) behandlas ett antal motionsyrkanden som rör förslag beträffande
begravningsverksamheten, förhållandet mellan staten och trossamfunden
samt statlig hjälp med uppbörden av avgifter till registrerade trossamfund
som utskottet har tagit ställning till och avstyrkt i tidigare
motionsbetänkanden under mandatperioden.

Utskottets överväganden
Begravningsverksamheten m.m.
Utskottets förslag i korthet
Utskottet föreslår med hänvisning till tidigare ställningstagande att
riksdagen avslår en motion rörande hantering av aska efter en avliden.
Vidare avstyrker utskottet bifall till motioner om att det skall utses
borgerlig begravningsförrättare i varje kommun samt om att avskaffa
begreppet "borgerlig" i samband med vigsel och begravning.
Jämför reservation 1 (v).
Bakgrund
Begravningslagen (1990:1144) reglerar bara kremering och gravsättning.
Begravningsakten - den ceremoni under vilken de efterlevande och andra
skiljs från den döde - är inte rättsligen reglerad genom lagen. Den
avlidnes önskan skall dock vara vägledande i fråga om kremering och
gravsättning (5 kap. 1 §).
Enligt 5 kap. 5 § begravningslagen får stoft eller aska gravsättas bara
på allmän eller enskild begravningsplats. Regeringen får dock meddela
föreskrifter om att med askan får förfaras på något annat sätt. Beslut
i sådana ärenden meddelas av länsstyrelsen. Askan efter en avliden får,
enligt 30 § begravningsförordningen (1990:1147), strös ut på någon
annan plats än begravningsplats, om länsstyrelsen i det län där det är
meningen att askan skall strös ut ger tillstånd till det. Tillstånd får
meddelas bara om den plats där askan skall strös ut är lämplig för
ändamålet och om det är uppenbart att man kommer att hantera askan på
ett pietetsfullt sätt. Enligt 31 § samma förordning får askan efter en
avliden delas, om länsstyrelsen i det län där kremeringen har skett ger
tillstånd till det. Tillstånd får meddelas bara om
1. det finns synnerliga skäl för det,
2. en del av askan skall gravsättas utomlands och
3. det är uppenbart att man kommer att hantera askan på ett pietetsfullt
sätt.
Enligt 22 § förvaltningslagen får ett beslut överklagas av den som
beslutet angår, om det har gått honom emot och beslutet kan överklagas.
Länsstyrelsens beslut i frågor om utströende eller delning av aska får
enligt 11 kap. 7 § begravningslagen överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Om en
enskild överklagar länsstyrelsens beslut skall enligt 7 a §
förvaltningsprocesslagen (1971:291) länsstyrelsen vara den enskildes motpart
sedan handlingarna i ärendet överlämnats till domstolen.
Behörig att förrätta vigsel är enligt 4 kap. 3 § äktenskapsbalken präst
i Svenska kyrkan, sådan präst eller annan befattningshavare i ett annat
trossamfund som har förordnande enligt bestämmelserna i lagen (1993:305)
om rätt att förrätta vigsel inom annat trossamfund än Svenska kyrkan,
lagfaren domare i tingsrätt, eller den som länsstyrelsen förordnat till
vigselförrättare. I 4 kap. äktenskapsbalken ges även vissa föreskrifter
om själva vigselförfarandet. Vigselakten skall äga rum i närvaro av
släktingar eller andra vittnen (1 §). Vid vigseln skall kvinnan och
mannen samtidigt vara närvarande. De skall var för sig på fråga av
vigselförrättaren ge till känna att de samtycker till äktenskapet.
Vigselförrättaren skall därefter förklara att de är makar (2 §). Vid vigsel
gäller enligt 6 § i övrigt
1. föreskrifterna i kyrkohandboken eller andra föreskrifter för Svenska
kyrkan, om vigseln förrättas av en präst i den kyrkan,
2. den ordning som gäller inom annat trossamfund, om vigseln förrättas
av en präst eller någon annan i ett sådant samfund,
3. föreskrifter som meddelas av regeringen för andra fall.
Regeringen har meddelat föreskrifter i ämnet i förordningen (1987:1019)
med närmare föreskrifter om vigsel som förrättas av domare eller särskilt
förordnad vigselförrättare. Begreppet borgerlig vigsel förekommer inte
i förordningens text.
Regeringen beslutade den 27 januari 2005 (dir. 2005:6) att tillkalla en
särskild utredare, biträdd av två referensgrupper, med uppgift att bl.
a. ta ställning till formerna för ingående av äktenskap. Utredaren skall
överväga om behörigheten för trossamfund att företräda det allmänna vid
ingående av äktenskap bör finnas kvar eller om äktenskap endast bör få
ingås civilt. Om utredaren anser att äktenskap även i fortsättningen
bör kunna ingås hos trossamfund, skall det övervägas om några förändringar
bör göras när det gäller denna behörighet. Utredaren skall, oavsett
sina ställningstaganden när det gäller trossamfunden, utreda formerna
för ingående av äktenskap civilt. En fråga för ingående av äktenskap i
civil ordning är, enligt direktiven, om det finns anledning att knyta
uppkomsten av ett äktenskap till något annat än en vigsel, t.ex. en
registrering. En annan fråga är vem som bör vara behörig att företräda
det allmänna. Vidare anförs att en möjlighet som skall prövas särskilt
är att uppgiften att företräda det allmänna ges till Skatteverket, som
redan i dag ansvarar för hindersprövningen före ingående av äktenskap
och som finns representerat i hela landet. Om utredaren anser att
länsstyrelsen liksom i dag bör förordna personer som företräder det
allmänna vid ingående av äktenskap, skall det utredas vad som bör gälla
beträffande dessa förordnanden, t.ex. när det gäller förutsättningarna
för ett förordnande, överklagande av länsstyrelsens beslut och ersättning
till vigselförrättare.
Utredaren skall föreslå de författningsändringar som bedöms vara behövliga
och redovisa uppdraget senast den 30 mars 2007.
Motionerna
I motion 2004/05:K292 av Owe Hellberg (v) föreslås att riksdagen
tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att en
avlidens önskan i samband med en kremering och efterföljande askspridning
och anhörigas rätt att tillgodose en sådan önskan skall stärkas (yrkande
1), att endast anhöriga skall kunna överklaga länsstyrelsens beslut om
hur askan efter en avliden skall hanteras efter kremering (yrkande 2)
samt att 31 § begravningsförordningen förtydligas, så att anhörigas
önskan om att hantera askan vid gravsättning och spridning för vinden
får enhetlig tillämpning över landet (yrkande 3). Motionären anför bl.
a. att bestämmelserna om utströende och delning av aska tolkas olika
beroende på vilken länsstyrelse det gäller och hur kyrkan via krematoriet
hanterar sin rätt att överklaga beslutet.
I motion 2004/05:K325 av Carina Adolfsson Elgestam m.fl. (s) föreslås
att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om behovet av en lagändring för att utse borgerliga
begravningsförrättare.
Motionärerna menar att lagstiftningen bör ändras så att krav ställs på
att det i varje kommun utses minst en borgerlig begravningsförrättare.

I motion 2004/05:K436 av Laila Bjurling och Sonja Fransson (båda s)
föreslås att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
i motionen anförs om att ersätta ordet borgerlig med civil i samband
med vigsel och begravning. I motionen anförs att ordet borgerlig under
de senaste åren i det allmänna språkbruket har blivit alltmer intimt
förknippat med en politisk inriktning. Därför bör enligt motionen ordet
borgerlig ersättas med civil i samband med vigsel och begravning.
Tidigare behandling
Vid riksmötet 2001/02 avstyrkte utskottet (bet. 2001/02:KU9) en motion
om möjlighet att sprida askan efter en avliden betydligt friare än vad
som är möjligt enligt gällande regler. Utskottet uttalade att det är
viktigt att begravningar kan ske under former som uppfattas som värdiga.
I anslutning härtill anförde utskottet vidare bl.a. att svensk
lagstiftning möjliggör att begravningar och dithörande ceremonier kan
genomföras på sätt som uppfyller olika religioners och personers önskemål
i dessa hänseenden.
Utskottets ställningstagande
När det gäller frågor om hantering av aska efter en avliden vidhåller
utskottet sitt tidigare ställningstagande och avstyrker därmed bifall
till motion 2004/05:K292 (v) yrkandena 1-3.
I motion 2004/05:K325 (s) begärs att det skall utses borgerlig
begravningsförrättare i varje kommun. Vidare föreslås i motion 2004/05:K436
(s) att begreppet borgerlig avskaffas i samband med vigsel och begravning.
Beträffande vigselritualen konstaterar utskottet att begreppet borgerlig
inte förekommer i lag eller annan författning på området. Begravningsakten
är över huvud taget inte reglerad i lag eller annan författning. Utskottet,
som noterar att frågan om formerna för ingående av äktenskap för
närvarande utreds, anser därför att något initiativ från riksdagens sida
inte framstår som erforderligt med anledning av dessa motioner. Mot
bakgrund av vad som nu har anförts avstyrker utskottet således bifall
till motionerna.
Lagen om trossamfund
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker ett motionsyrkande om en översyn av lagen om
trossamfund.
Jämför reservation 2 (v, mp).
Bakgrund
Lagen (1998:1593) om trossamfund, som trädde i kraft den 1 januari 2000,
har tillkommit som ett led i reformen med ändrade relationer mellan
staten och Svenska kyrkan. Lagen reglerar trossamfundens rättsliga
förhållanden. Genom lagen införs en ny associationsform, registrerat
trossamfund. Förutom föreskrifter som reglerar denna nya associationsform
innehåller lagen vissa allmänna bestämmelser som gäller alla trossamfund.
Med trossamfund avses i lagen en gemenskap för religiös verksamhet, i
vilken det ingår att anordna gudstjänst (2 §). Begreppet gudstjänst
innefattar också sammankomster för gemensam bön och meditation.
Kammarkollegiet är den myndighet som prövar frågor om registrering av
trossamfund. Ett beslut t.ex. om att vägra registrering kan överklagas
till allmän förvaltningsdomstol (se 17 §). För att kunna registreras
skall ett trossamfund ha antagit stadgar eller något motsvarande
grunddokument, varav trossamfundets ändamål framgår liksom hur det fattas
beslut i trossamfundets angelägenheter. Vidare skall trossamfundet ha
en styrelse eller något motsvarande organ. Trossamfundets namn måste ha
en viss särskiljningsförmåga, framför allt i förhållande till andra
trossamfund (se 7 §). Den s.k. hinderskatalogen i 10 § firmalagen
(1974:156) innebär bl.a. att ett trossamfund inte skall registreras om
namnet strider mot goda seder eller allmän ordning eller annars är
vilseledande. Att ett trossamfund består av olika delar som var för sig
har rättskapacitet hindrar inte att trossamfundet registreras. Även
självständiga organisatoriska delar av ett trossamfund får under vissa
förutsättningar registreras (se 13 §).
I proposition 1997/98:116, som legat till grund för lagen, anförde
regeringen som sin mening bl.a. att skäl saknades att befara att några
anmärkningsvärda eller oönskade effekter skulle uppstå på grund av
förslaget om att införa den nya associationsformen registrerat trossamfund.
I anslutning därtill uttalades vidare följande (s. 26).
Det är dock nödvändigt att starkt betona och klargöra att den verksamhet
som bedrivs av ett registrerat trossamfund inte genom registreringen
har sanktionerats av staten. Registreringen i sig innebär inte någon
kvalitetsstämpel på verksamheten. Det skall också erinras om att de
rättigheter som trossamfund har i dag enligt förslaget inte skall vara
knutna till den nya associationsformen (se avsnitt 5.1). Inte heller
några andra rättigheter är direkt kopplade till registreringen. En effekt
av registreringen är visserligen att det skall vara möjligt att få
statlig hjälp med att beräkna, debitera, redovisa och ta in avgifter
från dem som tillhör trossamfundet (se avsnitt 5.5). Regeringen skall
emellertid göra en prövning i varje enskilt fall innan ett registrerat
trossamfund beviljas sådan hjälp.
Motionen
I motion 2004/05:K312 av Tasso Stafilidis m.fl. (v) föreslås att riksdagen
begär att regeringen tillsätter en utredning med uppdrag att göra en
översyn av lagen om trossamfund (yrkande 1). Motionärerna menar bl.a.
att registrering enligt lagen felaktigt kan uppfattas som ett godkännande
av presumtiva medlemmar på liknande sätt som legitimation inom hälso-
och sjukvården. En utvärdering och översyn av lagen skall enligt motionen
visa om den nu gällande ordningen för registrering medför så stora
fördelar för samhället och trossamfunden att det uppväger den eventuella
nackdelen med en vilseledande registrering av rörelser som marknadsför
sig under en religiös täckmantel.
Utskottets ställningstagande
I enlighet med vad som har anförts vid tillkomsten av lagen om trossamfund
vill utskottet understryka att den verksamhet som bedrivs av ett
registrerat trossamfund inte genom registreringen har sanktionerats av
staten. Registreringen innebär således inte i sig någon kvalitetsstämpel
på verksamheten. Utskottet kan inte se att skäl har framkommit att
ifrågasätta lagens konstruktion på denna punkt. Mot bakgrund av vad som
nu har anförts avstyrker utskottet bifall till motion 2004/05:K312 (v)
yrkande 1.
Religionsfriheten
Utskottets förslag i korthet
Utskottet föreslår med hänvisning till tidigare ställningstagande att
riksdagen avslår en motion om inrättandet av en religionsombudsman.
Vidare föreslår utskottet att riksdagen avslår en motion om åtgärder
mot islamofobi.
Jämför reservation 3 (mp).
Motionerna
I motion 2004/05:K316 av Tuve Skånberg och Mikael Oscarsson (båda kd)
föreslås att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
som i motionen anförs om inrättandet av en religionsombudsman. Motionärerna
anser att det finns tecken på att religionsfriheten återigen begränsas.
Enligt motionen bedöms Sverige i dag allmänt vara världens mest
sekulariserade land. Religiösa människor och grupper riskerar därför, i
högre grad än någon annan grupp, att mötas av oförståelse och diskriminering.
Kunskap om och förståelse för religiösa grupper riskerar att bli en
blind fläck såväl hos allmänhet som i offentlig maktutövning.
I motion 2004/05:K460 av Yvonne Ruwaida och Gustav Fridolin (båda mp)
föreslås att riksdagen begär att regeringen skall arbeta för att synliggöra
islamofobi och islamofobiska handlingar (yrkande 1). Motionärerna anser
att det bör upprättas system för att samla in information om religiös
och etnisk tillhörighet vid anmälningar om diskriminering. Insatser för
att förbättra det statistiska underlaget och forskningen gällande
muslimers situation i samhället bör också öka. Vidare föreslås att riksdagen
begär att regeringen skall försvara rättssäkerheten i "kriget mot
terrorism" (yrkande 2). Enligt motionen skall Sverige arbeta för att
terrorstämpling av organisationer och människor skall kunna överklagas
till Internationella brottsdomstolen och att grunderna för terrorstämplingen
skall redovisas. Vidare bör enligt motionen förbättringar ske i den
parlamentariska kontrollen och insynen i Säkerhetspolisens arbete.
Slutligen föreslås att riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om möjligheten för muslimska föreningar
att delta i samhälle och beslutsfattande (yrkande 4). Motionärerna anser
att det bör införas möjligheter att ta en högskoleexamen som imam i
Sverige. Vidare bör enligt motionen stödet till de muslimska församlingarna
öka så att församlingarna har möjlighet att fylla en roll som brobyggare
mellan samhället och församlingsmedlemmarna.
Gällande regler m.m.
Bestämmelser om religionsfrihet
Enligt artikel 18 i FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna
har envar rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet.
Denna rätt innefattar frihet att byta religion eller tro och att ensam
eller i gemenskap med andra offentligt eller enskilt utöva sin religion
eller tro genom undervisning, andaktsutövningar, gudstjänst och iakttagande
av religiösa sedvänjor. Religionsfriheten skyddas även genom artikel 18
i FN:s konvention om medborgerliga och politiska rättigheter samt genom
artikel 9 i Europakonventionen.
Enligt 2 kap. 1 § regeringsformen är varje medborgare gentemot det
allmänna tillförsäkrad yttrandefrihet, informationsfrihet, mötesfrihet,
demonstrationsfrihet, föreningsfrihet och religionsfrihet. Dessa
friheter kan gemensamt betecknas som de positiva opinionsfriheterna.
Av dessa friheter är det endast religionsfriheten som inte kan begränsas
genom lag. Enligt 2 kap. 12 § regeringsformen får övriga positiva
opinionsfriheter begränsas i lag endast för att tillgodose ett ändamål
som är godtagbart i ett demokratiskt samhälle. Begränsningen får aldrig
gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till ändamålet och inte heller
sträcka sig så långt att den utgör ett hot mot den fria åsiktsbildningen.
Begränsningar får ej göras enbart på grund av politisk, religiös,
kulturell eller annan sådan åskådning.
Som negativa opinionsfriheter betecknas det skydd som ges i bestämmelserna
i 2 kap. 2 § regeringsformen. Enligt denna paragraf är varje medborgare
gentemot det allmänna skyddad mot tvång att ge till känna åskådning i
politiskt, religiöst, kulturellt eller annat sådant hänseende. Han är
därjämte gentemot det allmänna skyddad mot tvång att delta i sammankomst
för opinionsbildning eller i demonstration eller annan meningsyttring
eller att tillhöra politisk sammanslutning, trossamfund eller annan
sammanslutning för åskådning som avses i första meningen. Bestämmelserna
i 2 kap. 2 § fick sin nuvarande lydelse genom 1976 års reform då
grundlagsskyddet blev absolut. I den utredning som låg till grund för
propositionen, Medborgerliga fri- och rättigheter (SOU 1975:75), framhölls
att det inte torde behövas något stadgande som medger inskränkning i
religionsfriheten. I fråga om yttranden, mötesverksamhet och
föreningsverksamhet i religiöst hänseende avses reglerna om yttrande-, mötes-
och föreningsfriheten gälla. I vad begreppet religionsutövning går
härutöver avsågs definitionsmässigt gälla att de regler som eljest finns
för mänskligt handlande eller mänsklig underlåtenhet också gäller för
religiöst handlande etc. Något ingrepp enbart mot det senare får däremot
inte ske. Självfallet skulle det inte föreligga hinder mot att medlemmar
av vissa trossamfund befrias från värnplikt.
Internationella brottmålsdomstolen
Genom Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen, som antogs den
17 juli 1998, har inrättats en permanent internationell domstol för
utredning och lagföring av folkmord, brott mot mänskligheten och
krigsförbrytelser. Enligt stadgan skall domstolen vara behörig att utreda
och lagföra folkmord och brott mot mänskligheten såväl vid väpnade
konflikter som i fredstid. Domstolen skall också vara behörig vid
krigsförbrytelser i både internationella och icke-internationella konflikter.

Insyn i Säkerhetspolisens verksamhet
Enligt 5 § polisdatalagen (1998:622) får uppgifter om en person inte
behandlas enbart på grund av vad som är känt om personens ras eller
etniska ursprung, politiska åsikter, religiösa eller filosofiska
övertygelse, medlemskap i fackförening, hälsa eller sexuella läggning. Om
uppgifter om en person behandlas på annan grund får uppgifterna
kompletteras med sådana uppgifter av det nyss nämnda slaget, om det är
oundgängligen nödvändigt för syftet med behandlingen.
Registernämnden skall granska Säkerhetspolisens behandling av uppgifter
enligt polisdatalagen, särskilt med avseende på 5 §. Detta följer av 1
§ tredje stycket förordningen (1996:730) med instruktion för Registernämnden.
Enligt 6 § i förordningen skall nämnden varje år före den 1 mars lämna
en berättelse till regeringen om sin verksamhet under det senaste
kalenderåret. Ledamöter utses enligt 13 § av regeringen för en bestämd
tid. Regeringen utser ordförande och vice ordförande. Förordnandena ges
för en bestämd tid.
Enligt 10 kap. 6 § andra stycket regeringsformen skall regeringen
fortlöpande hålla Utrikesnämnden underrättad om de utrikespolitiska
förhållanden som kan få betydelse för riket och överlägga med nämnden om
dessa så ofta det erfordras. I alla utrikesärenden av större vikt skall
regeringen före avgörandet överlägga med nämnden, om det kan ske.
Utrikesnämnden består av talmannen samt nio andra ledamöter, som riksdagen
väljer inom sig; ordförande är kungen. Ledamöter och tjänstemän skall
"visa varsamhet" i fråga om vad de erfarit under mötena. Ordföranden
kan besluta om ovillkorlig tystnadsplikt. Företrädare för riksdagspartier
som är representerade i Utrikesnämnden samråder sålunda i nämnden med
regeringen, som utfärdar riktlinjer för Säkerhetspolisens verksamhet.
Rikspolisstyrelsens styrelse har till uppgift att tillse att dessa
riktlinjer följs och att årligen redovisa detta till regeringen, se 22
§ förordningen (1989:773) med instruktion för Rikspolisstyrelsen.
Stöd till trossamfund
Statens stöd till trossamfunden regleras i två lagar och en förordning
- lagen (1998:1953) om trossamfund, lagen (1999:932) om stöd till
trossamfund samt förordningen (1999:974) om statsbidrag till trossamfund.

Stöd kan lämnas som statsbidrag och som statlig hjälp med avgifter till
registrerade trossamfund. Stödet skall bidra till att skapa förutsättningar
för trossamfunden att bedriva en aktiv och långsiktigt inriktad religiös
verksamhet i form av gudstjänst, själavård, undervisning och omsorg.
Statsbidrag får lämnas endast till ett trossamfund som
1. bidrar till att upprätthålla och stärka de grundläggande värderingar
som samhället vilar på och
2. är stabilt och har egen livskraft.
Regeringen bestämmer vilka trossamfund som kan få statsbidrag. Regeringen
eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter
om fördelning av statsbidrag. Vid fördelning av statsbidrag skall det
beaktas om trossamfundet får statlig hjälp med uppbörd av avgifter.
Bidrag till trossamfund lämnas i form av
1. organisationsbidrag,
2. verksamhetsbidrag och
3. projektbidrag.
Organisationsbidrag lämnas till trossamfund och församlingar för att de
skall kunna bedriva en aktiv och långsiktigt inriktad religiös verksamhet.
Organisationsbidrag får lämnas till lokal och central verksamhet. Bidrag
till lokal verksamhet får lämnas till församlingar för att de skall
kunna hålla gudstjänster, ge själavård samt bedriva undervisning och
omsorg.
Verksamhetsbidrag får lämnas till andlig vård inom sjukvården och till
sådan teologisk utbildning som anordnas vid
1. Johannelunds teologiska högskola,
2. Korteboskolans-SAM:s Missionsskola och Bibelinstitut,
3. Metodistkyrkans Nordiska Teologiska Seminarium,
4. Prästseminariet i Stockholms katolska stift,
5. Teologiska Högskolan, Stockholm och
6. Örebro missionsskola.
Projektbidrag får lämnas till församlingar som behöver bidraget för att
kunna hålla lokaler för religiös verksamhet (lokalbidrag). Projektbidrag
får också lämnas under högst tre år till ett trossamfund eller en
församling som huvudsakligen betjänar till landet invandrade trosbekännare
för att bygga upp en central eller lokal verksamhet. Vidare får
projektbidrag lämnas för utbildning och fortbildning av funktionärer i
trossamfund som saknar egna utbildningsinstitutioner i Sverige.
Det statliga stödet fördelas av Samarbetsnämnden för statsbidrag till
trossamfund. Av nämndens tillämpningsföreskrifter framgår att projektbidrag
får lämnas för utbildning av t.ex. präster, diakoner, imamer och rabbiner.
Bidraget förutsätter tjänst i Sverige efter utbildningen. Utbildningen
skall vara i nivå med utbildningen vid de teologiska högskolorna/seminarierna.
Bidrag utgår för att täcka del av kostnaderna för utbildningen.
Trossamfundet och/eller ifrågavarande student förutsätts bekosta en del av
utbildningen.
För närvarande omfattas 21 trossamfund och två samverkansorgan av
statsbidragssystemet och 7 trossamfund har beviljats avgiftshjälp. Bland
bidragsberättigade samverkansorgan återfinns Islamiska samarbetsrådet.
Detta framgår av uppgifter på Samarbetsnämndens för statsbidrag till
trossamfund hemsida (http://www.sst.a.se/).
Tidigare riksdagsbehandling
Vid riksmötet 2001/02 avstyrkte utskottet (bet. 2001/02:KU15) en motion
om inrättandet av en religionsombudsman. Utskottet anförde därvid som
sin mening att det kunde ifrågasättas om en sådan ombudsman skulle kunna
bidra med något utöver det som de religiösa samfunden själva arbetar
med. Utskottet var därför inte berett förorda att en religionsfrihetsombudsman
inrättas.
Vid riksmötet 2003/04 avstyrkte utbildningsutskottet (bet. 2003/04:UbU3)
en motion om en större utbildningssatsning mot antisemitism och islamofobi.
Utbildningsutskottet framhöll vikten av att motarbeta såväl antisemitism
som islamofobi, var de än förekommer i samhället. Vidare hänvisade
utskottet till att regeringen gjort ett flertal insatser för lärare och
annan skolpersonal. Därvid anförde utskottet följande (s. 35 f.).
Kompetensutveckling av skolledare, lärare, förvaltningschefer och
politiker i värdegrundsfrågor har genomförts. I augusti 2000 redovisade
Skolverket regeringsuppdraget att stödja och stimulera undervisningen
i nutidshistoria och granska hur undervisningen bedrevs. Granskningen
visade på brister. Regeringen tilldelade därför i juli 2001 Samtidshistoriska
institutet vid Södertörns högskola, Programmet för studier kring
Förintelsen och folkmord vid Uppsala universitet och Svenska Filminstitutet
sammanlagt 9,2 miljoner kronor för att utveckla kompetenshöjande kurser
för lärare och lärarstuderande samt material som stöd för undervisningen
i nutidshistoria. Lärarseminarier om Förintelsen har genomförts och en
mängd material tagits fram som lärarhandledningar, läromedel och
facklitteratur. Skolverkets uppdrag att utöva kvalitetskontroll genom
utvärdering, uppföljning och utbildningsinspektion har skärpts. I
utbildningsinspektionen ingår kvalitetsgranskning och tillsyn. Då sker
även granskning av och tillsyn över skolornas arbete med värdegrunden.

Den nya myndigheten Forum för levande historia har det senaste året
börjat sin verksamhet i Stockholm. På myndighetens webbsida konstateras
att antisemitismen är en del av den ideologiska familj som även innefattar
rasism, homofobi och islamofobi. De är alla likartade fenomen som måste
uppmärksammas. Två seminarier riktade till personal inom rättsväsendet
som särskilt arbetar med dessa frågor kommer också att genomföras. Forum
för levande historia har även inlett ett samarbete med BRÅ (Brottsförebyggande
rådet) kring en undersökning om ungdomars attityder, utsatthet och
delaktighet bland unga med fokus på rasism, antisemitism, homofobi och
islamofobi.
Domstolsverket har utarbetat en strategi för att säkerställa personalens
kunskap om brott med rasistiska, främlingsfientliga eller homofobiska
inslag. Enligt strategin är utbildningsinsatser för personalen inom
domstolsväsendet nödvändiga när det gäller bl.a. domstolarnas möten med
och attityder till etnisk och kulturell mångfald. Antisemitism och
islamofobi är inte uttryckligen nämnda i programmen för de olika
utbildningar som Domstolsverket har anordnat.

I samma betänkande avstyrkte utbildningsutskottet även en motion om
införande av imamutbildning i högskolan. Därvid hänvisade utskottet (s.
35) till att samma yrkande hade behandlats i betänkande 2002/03:UbU5
(s. 40) och att utskottet då hade avstyrkt yrkandet med hänvisning till
att den utveckling av det religionsvetenskapliga programmet som
motionärerna förordade är möjlig utan att riksdagen gör något tillkännagivande.

Utskottets ställningstagande
Utskottet vidhåller sitt tidigare ställningstagande i fråga om inrättandet
av en religionsombudsman och avstyrker därmed bifall till motion
2004/05:K316 (kd).
När det gäller de åtgärder som föreslås i motion 2004/05:K460 (mp) vill
utskottet inledningsvis framhålla att det naturligtvis delar motionärernas
utgångspunkt att det är ytterst angeläget att motarbeta islamofobi, var
den än förekommer i samhället. Utskottet vill även slå fast vikten av
att Sverige i kampen mot terrorism agerar med iakttagande av de
rättssäkerhetskrav som följer av såväl svenska nationella bestämmelser som
Europakonventionen och andra internationella överenskommelser. Beträffande
behovet av stödinsatser för att synliggöra och förbättra muslimers
situation i det svenska samhället konstaterar utskottet att det har gjorts
ett flertal statliga insatser som i allt väsentligt har en sådan inriktning
som efterfrågas i motionen. Inte heller av andra skäl framstår något
initiativ från riksdagens sida med anledning av motionen som erforderligt.
Mot bakgrund av vad som nu har anförts avstyrker utskottet motionen.

Reservationer
Utskottets förslag till riksdagsbeslut och ställningstaganden har
föranlett följande reservationer. I rubriken anges vilken punkt i utskottets
förslag till riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

1. Begravningsverksamheten m.m., punkt 1 (v)
av Mats Einarsson (v).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om hantering av aska efter en avliden. Därmed
bifaller riksdagen motion 2004/05:K292 yrkandena 1-3 och avslår motionerna
2004/05:K325 och 2004/05:K436.
Ställningstagande
Jag anser att riksdagen skall begära att regeringen lägger fram förslag
till ändringar i gällande lagstiftning som syftar dels till att öka
utrymmet för att tillgodose den avlidnes önskan vad gäller kremering
och efterföljande askspridning, dels till att stärka anhörigas rätt att
tillgodose den avlidnes önskan. Vidare anser jag att riksdagen skall
begära att regeringen lägger fram förslag som tydligt slår fast att
endast anhöriga skall kunna överklaga länsstyrelsens beslut om hur askan
efter en avliden skall hanteras efter kremering samt att bestämmelserna
i begravningsförordningen förtydligas så att dessa bestämmelser får en
enhetlig tillämpning över landet med avseende på anhörigas önskemål vad
gäller hanteringen av aska vid gravsättning och spridning för vinden.

2.
Lagen om trossamfund, punkt 2 (v, mp)
av Mats Einarsson (v) och Gustav Fridolin (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 2 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om översyn av lagen om trossamfund. Därmed
bifaller riksdagen motion 2004/05:K312 yrkande 1.
Ställningstagande
Vi anser att lagen om trossamfund bör utredas för att få klarhet i om
den nu gällande ordningen för registrering medför så stora fördelar för
samhället och trossamfunden att det uppväger den eventuella nackdelen
med en vilseledande registrering av rörelser som marknadsför sig under
en religiös täckmantel. Regeringen bör därefter återkomma till riksdagen
med förslag till åtgärder för att rätta till uppdagade missförhållanden.
Detta bör med bifall till motion 2004/05:K312 (v) yrkande 1 ges regeringen
till känna.

3. Åtgärder mot islamofobi, punkt 4 (mp)
av Gustav Fridolin (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 4
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om åtgärder mot islamofobi. Därmed bifaller
riksdagen motion 2004/05:K460 yrkande 2 och bifaller delvis motion
2004/05:K460 yrkandena 1 och 4.
Ställningstagande
Jag anser att regeringen bör arbeta för att synliggöra islamofobi och
islamofobiska handlingar. En översyn bör göras för att undersöka
möjligheterna att upprätta ett system för att samla in information som
behövs för att förbättra det statistiska underlaget och forskningen
gällande muslimers situation i samhället. Vidare anser jag att regeringen
hårdare än hittills skall försvara rättssäkerheten i "kriget mot terrorism"
genom att arbeta dels för att terrorstämpling av organisationer och
människor skall kunna överklagas till Internationella brottsdomstolen,
dels för att grunderna för terrorstämplingen skall redovisas. Vidare
bör enligt min mening förbättringar ske i den parlamentariska kontrollen
och insynen i Säkerhetspolisens arbete. Slutligen anser jag att
möjligheterna för muslimska föreningar att delta i samhälle och beslutsfattande
bör förbättras. Stödet till de muslimska församlingarna skall vara så
stort att de har en reell möjlighet att fylla en roll som brobyggare
mellan samhället och sina församlingsmedlemmar.

Bilaga
Förteckning över behandlade förslag
Motioner från allmänna motionstiden hösten 2004
2004/05:K292 av Owe Hellberg (v):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att en avlidens önskan i samband med en kremering och
efterföljande askspridning och anhörigas rätt att tillgodose en sådan
önskan skall stärkas.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att endast anhöriga skall kunna överklaga länsstyrelsens
beslut om hur hanteringen av askan efter en avliden skall hanteras efter
kremering.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att 31 § begravningsförordningen förtydligas, så att
anhörigas önskan om att hantera askan vid gravsättning och spridning
för vinden får enhetlig tillämpning över landet.
2004/05:K312 av Tasso Stafilidis m.fl. (v):

1. Riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning med
uppdrag att göra en översyn av lagen om trossamfund.
2004/05:K316 av Tuve Skånberg och Mikael Oscarsson (båda kd):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om inrättandet av en religionsombudsman.
2004/05:K325 av Carina Adolfsson Elgestam m.fl. (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om behovet av en lagändring för att utse borgerliga
begravningsförrättare.

2004/05:K436 av Laila Bjurling och Sonja Fransson (båda s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att ersätta ordet borgerlig med civil i samband med vigsel
och begravning.
2004/05:K460 av Yvonne Ruwaida och Gustav Fridolin (båda mp):

1. Riksdagen begär att regeringen skall arbeta för att synliggöra
islamofobi och islamofobiska handlingar.
2. Riksdagen begär att regeringen skall försvara rättssäkerheten
i "kriget mot terrorism".
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om möjligheten för muslimska föreningar att delta i
samhälle och beslutsfattande.