Konstitutionsutskottets betänkande

2004/05:KU2

Rättsinformationssystemet

---

Sammanfattning
I detta betänkande behandlas Riksdagens revisorers förslag Ordning på
rätten (förslag 2002/03:RR20) och regeringens skrivelse Den fortsatta
utvecklingen av rättsinformationssystemet (skr. 2003/04:168) samt två
motioner från den allmänna motionstiden 2003. Utskottet avstyrker
Riksdagens revisorers förslag och motionsyrkandena samt föreslår att
regeringens skrivelse läggs till handlingarna. En reservation (kd) och
ett särskilt yttrande (v, mp) rörande förteckning och publicering av
kommunala författningar har avgetts.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Rättsinformationssystemet
Riksdagen lägger skrivelse 2003/04:168 till handlingarna.
2. Märkning, strukturering, sökning, m.m.
Riksdagen avslår förslag 2002/03:RR20 punkt 1 och motion 2003/04:K334
yrkandena 1 och 2.
3. Grunden för regeringens normgivning
Riksdagen avslår förslag 2002/03:RR20 punkt 2 och motion 2003/04:K334
yrkande 3.
4. Rättsinformationssystemet och kommunala föreskrifter
Riksdagen avslår förslag 2002/03:RR20 punkt 3.
5. Förteckning och publicering av kommunala författningar
Riksdagen avslår motion 2003/04:K396.
Reservation (kd)

6. EG-rätten
Riksdagen avslår förslag 2002/03:RR20 punkt 4.

Stockholm den 28 oktober 2004
På konstitutionsutskottets vägnar

Göran Lennmarker
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Göran Lennmarker (m), Göran
Magnusson (s), Barbro Hietala Nordlund (s), Helena Bargholtz (fp), Ingvar
Svensson (kd), Mats Einarsson (v), Inger Jarl Beck (s), Henrik S Järrel
(m), Anders Bengtsson (s), Tobias Krantz (fp), Kerstin Lundgren (c),
Helene Petersson (s), Nils Fredrik Aurelius (m), Billy Gustafsson (s),
Gustav Fridolin (mp) och Karin Åström (s).

Redogörelse för ärendet
Ärendet och dess beredning
I syfte att tillförsäkra den offentliga förvaltningen och enskilda
tillgång till grundläggande rättsinformation i elektronisk form skall
det enligt rättsinformationsförordningen (1999:175) finnas ett offentligt
rättsinformationssystem. I rättsinformationssystemet finns lagar och
andra föreskrifter samt annan rättsinformation tillgängliga i elektronisk
form.
I juni 2003 lade Riksdagens revisorer fram ett förslag till riksdagen
kallat Ordning på rätten (förslag 2002/03:RR20). Förslaget gäller
införande av ett märkningssystem för rättsinformationssystemet så att det
går att följa regelverket från lag via förordning till tillämpningsföreskrifter,
utformning av ett system för att ange vilken eller vilka lagar regeringen
grundar sina förordningar på, utformning av en ordning för hur kommunala
författningar inom olika lagstiftningsområden skall ingå i
rättsinformationssystemet samt ett system för hur EG-rätten skall kopplas till
rättsinformationssystemet.
Vid den allmänna motionstiden 2003 väcktes två motioner som tog upp
vissa av de frågor som behandlades i Riksdagens revisorers förslag.
I slutet på maj 2004 överlämnade regeringen skrivelsen Den fortsatta
utvecklingen av rättsinformationssystemet (skr. 2003/04:168). Ingen
motion väcktes med anledning av den skrivelsen.
Förslagets och skrivelsens huvudsakliga innehåll
Riksdagens revisorers förslag
Riksdagens revisorer anser att det behövs en bättre överblick och
kontroll över hela den lagstiftning som gäller inom olika områden.
Rättsinformationssystemet behöver utvecklas så att det blir tillförlitligt
och överskådligt. Revisorerna föreslår att rättsinformationssystemet
förses med ett märkningssystem så att det går att följa regelverket
från lag via förordning till tillämpningsföreskrifter (yrkande 1).
Revisorerna anser vidare att det skulle vara en stor fördel för
utvecklingen av rättsinformation om regeringen angav vilken eller vilka
lagar som regeringen grundar sina bemyndiganden på (yrkande 2).
Revisorerna anser också att det är väsentligt att medborgarna kan
orientera sig inom olika lagstiftningsområden och att rättsinformationssystemet
därför bör göras så komplett som möjligt också när det gäller kommunala
författningar. Även för kommunerna torde det enligt revisorerna vara
väsentligt att på ett överskådligt sätt kunna följa vad som gäller inom
olika områden samt vilka möjligheter och skyldigheter kommunen har.
Revisorernas granskning hade visat att det behövs någon form av styrning
för att kommunala författningar skall kunna länkas till
rättsinformationssystemet.
Revisorerna föreslår att regeringen utformar en ordning för hur kommunala
författningar inom olika lagstiftningsområden skall kunna ingå i
rättsinformationssystemet (yrkande 3).
Revisorernas sista förslag gäller behovet av kopplingar mellan EG-regler
inom området och rättsinformationssystemet. Regeringen bör enligt
revisorerna lägga fram ett förslag i detta avseende (yrkande 4).
Regeringens skrivelse
Regeringen konstaterar i skrivelsen om den fortsatta utvecklingen av
rättsinformationssystemet att rättsinformationssystemet i allt väsentligt
nu fungerar i enlighet med de intentioner regeringen gett uttryck för
i rättsinformationsförordningen. Regeringen anser vidare att de
överväganden och bedömningar som gjordes i skrivelsen Ett nytt offentligt
rättsinformationssystem (skr. 1998/99:17) om systemets utveckling och
innehåll alltjämt bör vara vägledande för det fortsatta arbetet. Regeringen
redovisar i den nu aktuella skrivelsen sin syn på några frågeställningar
som föranletts av senare års utveckling på rättsinformationsområdet.
Regeringen redovisar också sin syn på de förslag som Riksdagens revisorer
lagt fram.
Regeringen anser att det statliga ansvaret för rättsinformationen i
framtiden främst bör vara inriktat på att tillgodose enskilda personers
och den offentliga förvaltningens behov av att på ett enkelt, lättillgängligt
och överskådligt sätt ha tillgång till och kunna söka information på
det rättsliga området. Rättsinformationssystemet bör innehålla samma
slags information som det gör i dag. En viktig uppgift för framtiden är
att överväga hur informationen i systemet bör förädlas. Särskilda
insatser bör göras för att kommunernas författningar skall kunna bli
tillgängliga via systemet. Ytterligare en viktig uppgift är att information
och sökfunktioner presenteras på ett lättillgängligt, överskådligt och
enhetligt sätt. En annan viktig åtgärd är att anpassa rättsinformationssystemet
till användare med särskilda behov.
Liksom i dag bör varje organ som producerar rättsinformation ta ansvar
för den egna informationen och även ansvara för att den sprids elektroniskt.
I systemet bör det finnas exakta kopior av den kungjorda versionen av
samtliga författningar. Systemet bör i övrigt återge de tryckta förlagorna
såväl till innehåll som, så långt det är möjligt, till formen.
Utvecklingen av rättsinformationssystemet bör i framtiden vara låst
till gemensamma standarder för märkning och strukturering som omfattar
hela systemet. Informationen i systemet bör också kunna grupperas och
presenteras på flera olika sätt. Det bör finnas länkar mellan olika
informationskällor. Det bör fastställas kriterier för i vilka situationer
länkning skall ske. Det bedöms vidare att det bör utredas om det är
möjligt och lämpligt att elektroniskt publicera och kungöra författningar
i Sverige.
Författningstekniken bör förändras så att det av nya förordningar normalt
framgår vilket eller vilka bemyndiganden som har utnyttjats.

Utskottets överväganden
Rättsinformationssystemet
Utskottets förslag i korthet
Utskottet, som ser med tillfredställelse att regeringen avser att utreda
frågan om elektroniskt kungörande av författningar, föreslår att riksdagen
lägger regeringens skrivelse till handlingarna.

Gällande regler, m.m.
Enligt 1 § rättsinformationsförordningen skall det i syfte att tillförsäkra
den offentliga förvaltningen och enskilda tillgång till grundläggande
rättsinformation i elektronisk form finnas ett offentligt
rättsinformationssystem.
Rättsinformationssystemet skall föras med hjälp av informationsteknik
och finnas tillgängligt genom ett allmänt nätverk. Innehållet i systemet
skall vara tillgängligt på ett enhetligt sätt.
Rättsinformationssystemet skall enligt 3 § innehålla Svensk författningssamling
som den kungörs, referensregister över författningar i Svensk
författningssamling, och grundförfattningarna i Svensk författningssamling i
deras lydelse med införda ändringar.
En bestämmelse i Svensk författningssamling som upphävs skall sparas
elektroniskt på ett sådant sätt att det blir möjligt att få fram
grundförfattningarna i deras lydelse med införda ändringar vid tidigare
tidpunkter.
Rättsinformationssystemet skall enligt 4 § innehålla de gällande
förordningar som kungörs i andra författningssamlingar än Svensk
författningssamling. Systemet skall innehålla sådana gällande föreskrifter
som är beslutade av myndigheter under regeringen och som skall kungöras
enligt lagen (1976:633) om kungörande av lagar och andra författningar.
När föreskrifter som har beslutats av myndigheter under regeringen
återges elektroniskt skall de uppfylla de krav som anges i kungörandelagen
och i författningssamlingsförordningen (1976:725).
När det gäller förarbeten skall rättsinformationssystemet enligt 4 §
innehålla ett referensregister över de statliga kommittéerna med uppgift
om regeringsbeslut, ledamöter, arbetsplaner och kommittédirektiv, och
förordningsmotiv, utredningsbetänkanden som publiceras i Statens offentliga
utredningar (SOU) och i departementsserien (Ds) samt regeringens
propositioner.
Enligt 6 § rättsinformationsförordningen skall systemet vidare innehålla
uppgifter om vägledande avgöranden från Högsta domstolen, Regeringsrätten,
hovrätterna, kammarrätterna, Miljööverdomstolen, Arbetsdomstolen,
Marknadsdomstolen och Patentbesvärsrätten. Rättsinformationssystemet
skall enligt 7 § också innehålla uppgifter om sådana vägledande avgöranden
i förvaltningsärenden från centrala statliga myndigheter under regeringen
som är av betydelse för allmänheten och som inte kan överklagas.
Rättsinformationssystemet skall enligt 8 § vidare innehålla överenskommelser
som skall publiceras i Sveriges internationella överenskommelser (SÖ).

Rättsinformationssystemet får dessutom enligt 9 § innehålla annan
rättslig information som samordningsmyndigheten och det offentliga organ
som förfogar över materialet kommer överens om. Samordningsmyndigheten
får dessutom ensam besluta att information av ett visst slag får ingå
i systemet. Statskontoret skall enligt 15 § vara samordningsmyndighet
för rättsinformationssystemet.
Lagrummet, www.lagrummet.se, är den gemensamma portalen för
rättsinformationssystemet. I stort sett all information som anges i
rättsinformationsförordningen finns tillgänglig via Lagrummet. Utöver lagar,
förordningar och förarbeten m.m. finns föreskrifter från ett 60-tal
myndigheter tillgängliga. Endast ett fåtal myndighetsföreskrifter saknas.
Även länsstyrelsernas författningssamlingar finns tillgängliga. Däremot
saknas kommunala föreskrifter. I systemet ingår svensk rättspraxis från
ett 20-tal olika överdomstolar och myndigheter.
Portalen Lagrummet innehåller i sig inte någon rättsinformation utan
den ger användaren möjlighet att gå vidare till de myndigheters databaser
där informationen finns tillgänglig. Det görs ca 7 000 besök i portalen
per vecka.
Regeringens skrivelse, m.m.
Regeringens bedömning är att det statliga ansvaret för rättsinformationen
främst bör vara inriktat mot att tillgodose enskilda personers och den
offentliga förvaltningens behov av att på ett enkelt lättillgängligt
och överskådligt sätt ha tillgång till och kunna söka information på
det rättsliga området. Informationen i rättsinformationssystemet skall
presenteras och hållas tillgängligt på ett sådant sätt att den breda
allmänheten förstår systemet och dess innehåll och själva kan söka sig
fram till den information som efterfrågas. Av statskontorets årsredovisning
för 2003 framgår att en förstudie avseende rättsinformationssystemets
långsiktiga utveckling har tagits fram. Förstudien sammanfattar tidigare
insatser och lyfter fram väsentliga kvarvarande frågeställningar inför
en vidareutveckling av systemet.
Förstudien redovisar en översiktlig och funktionsbaserad (teknikneutral)
utvecklingsplan som sträcker sig över ett flertal år och som omfattar
ett stort antal myndigheters framtida produktion av rättsinformation.
En kravspecifikation har tagits fram som en inledande del av Statskontorets
vidareutveckling av verksamheten. Ett av målen är att även den redaktionella
förvaltningen av portalen ska bli mer effektiv. Regeringen följer enligt
skrivelsen det utvecklingsarbete som bedrivs genom Statskontoret, liksom
utvecklingen i övrigt inom rättsinformationsområdet.
Regeringen avser att initiera ett arbete med att uppfylla
rättsinformationsförordningens krav på att förordningsmotiv skall ingå i
systemet.
Regeringen anser också att det trots vissa problem även i fortsättningen
bör vara en målsättning att utveckla databaserna så att även tidigare
lydelser av författningarna går att få fram i konsoliderad form. Uppgifter
om senaste uppdatering av databaser bör tillföras samtliga databaser.
I
det fortsatta utvecklingsarbetet bör enligt skrivelsen övervägas och
bedömas bl.a. frågor om informativa texter i systemet och därmed
sammanhängande frågor som bl.a. gäller det skadeståndsrättsliga ansvaret
och tids- och kostnadsaspekter. En annan åtgärd som prioriteras i
framtiden är en anpassning till användare med särskilda behov.
Regeringen anser att frågan om elektroniskt kungörande av författningar
bör utredas. En utgångspunkt för rättsinformationssystemet måste enligt
regeringen vara att en officiell version i elektronisk form måste
uppfylla samma krav på exakthet, både när det gäller innehåll och form,
som den tryckta versionen av författningarna gör i dag. Om det skall
finnas officiella versioner både i pappersform och elektronisk form
måste versionerna vara exakta kopior av varandra.
En utredning om möjligheterna till elektronisk publicering av officiella
versioner av författningar bör enligt regeringen syfta till att ta reda
på hur stora säkerhetsproblemen är och hur problemen skall lösas. Det
bör också undersökas om, och i så fall på vilket sätt,
förvaltningsmyndigheternas
föreskrifter skulle kunna omfattas av en reform. En annan fråga som bör
undersökas är om författningarna också skall kungöras elektroniskt.
Utskottets ställningstagande
Regeringens redovisning av rättsinformationssystemet visar att det
bedrivs ett aktivt arbete med att utveckla systemet i riktning mot bl.a.
ökad överskådlighet, tillgänglighet och enhetlighet. Utskottet ser med
tillfredsställelse att regeringen avser att utreda frågan om elektroniskt
kungörande av författningar och att säkerhetsaspekterna därvid kommer
att genomlysas.
Utskottet föreslår att riksdagen lägger regeringens skrivelse 2003/04:l68
till handlingarna.
Märkning, strukturering, sökning, m.m.
Utskottets förslag i korthet
Med hänvisning till det utvecklingsarbete i fråga om rättsinformationssystemet
som presenteras i regeringens skrivelse avstyrker utskottet Riksdagens
revisorers förslag om ett märkningssystem samt ett motionsförslag om
införande av möjlighet att se vad som gäller inom ett område, vare sig
bestämmelserna finns i lag, förordning, myndighetsförekrift eller i
kommunal författning och ett motionsyrkande om behovet av att fastställa
kvalitetskrav.

Riksdagens revisorers förslag
Riksdagens revisorer anser att rättsinformationssystemet behöver utvecklas
så att det blir tillförlitligt och överskådligt. De föreslår ett
tillkännagivande till regeringen om att det skall införas ett system med
märkning av föreskrifter så att det går att följa regelverket från lag
via förordning till föreskrifter. Märkningssystemet skulle innebära att
lagtexten försågs med länkar, som kopplar samman lagar, förordningar
och tillämpningsföreskrifter (yrkande 1).
Regeringens skrivelse
I regeringens skrivelse framhålls att den framtida utvecklingen för
rättsinformationssystemet bör var låst till gemensamma standarder för
märkning och strukturering som omfattar hela systemet. Informationen i
rättsinformationssystemet bör enligt regeringen kunna grupperas och
presenteras på olika sätt. Möjligheten att länka mellan olika
informationskällor bör enligt regeringen utvecklas. Om informationen är märkt
och strukturerad på ett enhetligt sätt i hela rättsinformationssystemet
finns det större möjligheter att utveckla söksystem som är effektiva
och som träffar all den information som finns i systemet.
Regeringen framhåller att det naturligtvis fortfarande är ett starkt
önskemål med ett system som gör det möjligt att söka i hela systemet
från den gemensamma ingångssidan. Frågan är emellertid om det är
realistiskt i ett decentraliserat system där varje organ som producerar
rättsinformation också ansvarar för den egna informationen. Mycket talar
enligt skrivelsen för att ett mycket utvecklat söksystem som omfattar
alla databaser kräver en standardiserad märkning med ett avancerat
märkningsspråk i all den information som ingår i systemet.
Regeringskansliet beslutade år 2000 att all information som skall ingå
i rättsinformationssystemet i projektets andra del skulle märkas upp i
märkningsspråket XML. Under projektets gång visade det sig emellertid
att svårigheterna med en gemensam märkningsstandard var stora. En
svårighet låg i att det visade sig krävas mycket mer arbete än som hade
förutsatts med att analysera informationen och att skapa
dokumenttypsdefinitioner.
Även själva märkningen upplevdes som krånglig och omständlig. Den
slutsats som kunde dras av projektet var att de verktyg som utnyttjades
var alltför svåra att använda för att kunna tas i bruk på handläggarnivå.
Projektet resulterade bl.a. av den anledningen inte i någon ny gemensam
standard för märkning av informationen. De flesta länder i Europa tycks
ha haft motsvarande problem när det gäller att ta fram avancerade
märkningsstandarder för sina rättsinformationssystem. I länder där sådana
standarder har tagits fram har mycket stora resurser lagts ned.
Problemet har främst sin grund i att informationen finns i ett flertal
olika databaser, men också ur ett annat perspektiv uppkommer problem
med förslaget. Det kräver nämligen ett omfattande arbete med att
identifiera vilka författningar som hör ihop. I det arbetet ligger inte
enbart att leta upp författningarna i fråga, utan även att göra en
bedömning av om det finns ett tillräckligt samband för att en länk skall
vara meningsfull. I skrivelsen framhålls att medan vissa användare kan
vara intresserade av det formella sambandet mellan olika författningar,
vilket Riksdagens revisorer tycks efterlysa, kan andra användare vara
mer intresserade av det sakliga sambandet mellan olika rättsregler.
Oavsett vad man efterlyser i det enskilda fallet är det enligt regeringen
viktigt för de icke-professionella användarna att förstå varför
författningarna hör ihop och därmed kunna skilja på de olika situationerna
samtidigt som möjligheterna att söka i informationen inte i praktiken
begränsas av en ostrukturerad länkningsmetodik. Innan ett praktiskt
arbete med att skapa länkar mellan olika författningar påbörjas krävs
därför att det fastställs vilka kriterier som skall avgöra i vilka
situationer länkning skall ske. Remissinstanserna har överlag instämt i
den bedömningen. Det är enligt regeringen rimligt att Statskontoret och
Regeringskansliet gemensamt fastställer kriterier för i vilka situationer
länkning kan ske.
Enligt 16 § första stycket rättsinformationsförordningen är det
samordningsmyndigheten som samordnar frågor om standardisering i
rättsinformationssystemet. Den i den tidigare skrivelsen om rättsinformationen
uppställda målsättningen att informationen skall grupperas och presenteras
på flera olika sätt är enligt regeringen fortfarande aktuell, men i den
nu aktuella skrivelsen nämns också att det sannolikt är svårt att
gruppera informationen så att material från flera olika databaser omfattas.
En ämnesvis gruppering blir därför i huvudsak begränsad till den
information som finns i en databas. Regeringen är medveten om att
grupperingen får genomföras på sikt och efter varje myndighets förutsättningar.

Regeringen uttalade i den tidigare skrivelsen att det i ett fullt utbyggt
system borde vara möjligt att länka direkt mellan olika informationskällor.
Länkar skulle kunna läggas mellan olika dokument i lagstiftningskedjan,
exempelvis mellan ett utredningsbetänkande, en proposition, ett
utskottsbetänkande och den aktuella lagen. Länkar skulle också kunna läggas
mellan författningar som hänvisar till varandra, exempelvis mellan en
lag och den förordning där det finns detaljerade bestämmelser i ämnet.
Det skulle också vara möjligt att gå ytterligare ett steg och från
förordningen länka till myndighetsföreskrifter som närmare reglerar
frågan.
Det bör enligt regeringen vara en målsättning även för framtiden att
förse dokumenten med ett länksystem i syfte att underlätta att söka i
informationen. Regeringen poängterar dock att länkar, eller annan
förädling, inte får förekomma i de delar av rättsinformationssystemet där
det finns strikta krav på exakthet.
Regeringen tar fasta på de i stort sett samstämmiga synpunkterna från
remissinstanserna och anser därför att den framtida utvecklingen av
rättsinformationssystemet bör vara låst till gemensamma standarder för
märkning och strukturering, vilka omfattar hela systemet.
I princip är det den myndighet som producerar informationen som har
ansvaret för informationen, vilket innebär en skyldighet att se till
att informationen görs elektroniskt tillgänglig och sprids.
Informationsansvaret innebär vidare ansvar för säkerheten i det egna
informationssystemet och skyldighet att se till att informationen är aktuell,
tillförlitlig och i övrigt uppfyller kraven enligt förordningen. Det
är regeringens uppfattning att informationsproducenterna alltjämt skall
ha ansvaret för att informationen görs elektroniskt tillgänglig, sprids,
är aktuell m.m. En sak som dock bör övervägas ytterligare är enligt
regeringen var och hur informationen skall vara lokaliserad. Det finns
enligt regeringen inte tillräckliga skäl att nu frångå den tidigare
ståndpunkten att varje organ som ger ut rättsinformation också skall
ansvara för att den sprids elektroniskt, dvs. att rättsinformationssystemet
skall vara decentraliserat, men det kan finnas anledning att fördjupa
diskussionen och åter bedöma frågan i ett senare skede om någon
ändamålsenlig lösning inte kan uppnås.
Motionen
I motion 2003/04:K334 av Ragnwi Marcelind (kd) begärs tillkännagivanden
till regeringen om dels behovet av ett förenklat rättsinformationssystem
som möjliggör att det går att se vad som gäller inom ett område, vare
sig bestämmelserna finns i lag, förordning, myndighetsskrift eller i
kommunal författning (yrkande 1), dels om behovet av att fastställa
kvalitetskrav (yrkande 2).
Rättsinformationen är i dag enligt motionen inte uppbyggd så att det
går att se vad som gäller inom område. Det saknas enligt motionen beslut
om hur systemet skall drivas vidare eller vilka kvalitetskrav som skall
vara uppfyllda. Ansvarsförhållandena är enligt motionen också
oklara.
Utskottets ställningstagande
Av regeringens skrivelse framgår att rättsinformationssystemet är föremål
för ett planerings- och utvecklingsarbete som innebär bl.a. att
informationen i systemet skall kunna grupperas och presenteras på olika
sätt, att det skall finnas gemensamma standarder för märkning, strukturering
och sökning, vilka omfattar hela systemet och att det skall finnas länkar
enligt fastställda kriterier mellan olika informationskällor. Ett
tillkännagivande till regeringen om införandet av ett märkningssysten som
gör det möjligt att följa regelverket från lag via förordning till
tillämpningsföreskrifter är därför enligt utskottets mening inte nödvändigt.
Riksdagens revisorers förslag 2002/03:RR20 yrkande 1 samt motion
2003/03:K334 yrkande 1 (kd) avstyrks följaktligen.
I den förra regeringsskrivelsen om rättsinformationen (skr. 1998/99:17)
lämnades en omfattande och detaljerad beskrivning av de krav som borde
ställas på rättsinformationssystemet. Krav på kvalitet var svåra att
ange i generella termer för alla informationstyper. Ett allmänt krav
var dock att informationen var korrekt och uppdaterad. Regeringen har
i den nu aktuella skrivelsen ställt sig bakom de grundläggande kvalitetskrav
som Stiftelsen för rättsinformation har utarbetat för förädlingsformer,
krav som gäller upplysning om vem som tillhandahåller produkten,
överblickbarhet, uppgift om senaste uppdatering, uppgift om regler för
kopiering och skydd för användarens identitet m.m. Regeringen anser att
kraven, i den mån de inte redan är tillgodosedda, bör uppfyllas. Mot
denna bakgrund anser utskottet inte att ett tillkännagivande till
regeringen om kvalitetskrav är nödvändigt. Motion 2003/04:K334 yrkande 2
(kd) avstyrks.
Grunden för regeringens normgivning
Utskottets förslag i korthet
Med hänvisning till att regeringen i skrivelsen aviserar en förändring
av lagstiftningstekniken så att det av förordningar eller fotnoter
normalt framgår vilka bemyndiganden som utnyttjats avstyrker utskottet
Riksdagens revisorers förslag i detta avseende och ett motionsyrkande
(kd) om tydliggörande av bemyndigandekedjorna.

Riksdagens revisorers förslag
I revisorernas rapport framhålls att det för närvarande inte anges i
rättsinformationssystemet vilken eller vilka lagar regeringen grundar
sina förordningar på. Revisorerna anser att om regeringen klargjorde
vilket eller vilka bemyndiganden som använts skulle lagstiftningen bli
betydligt mer överskådlig. Enligt revisorerna är behovet av att regeringen
klargör vilket eller vilka bemyndiganden en förordning stöds på särskilt
stort i vissa sammanhang. Det gäller t.ex. då särskilda rättsverkningar
knyts till beslut meddelade med stöd av vissa särskilt uppräknade
bemyndiganderegler såsom är fallet i miljöbalken. Revisorerna föreslår
att regeringen utformar ett system för att ange vilken eller vilka lagar
regeringen grundar sina förordningar på (yrkande 2).
Regeringens skrivelse
Regeringen gör bedömningen att lagstiftningstekniken bör förändras så
att det normalt framgår av förordningar eller av fotnoter till förordningar
vilket eller vilka bemyndiganden som har utnyttjats. Något absolut krav
på detta bör dock enligt regeringen inte ställas upp.
Regeringen pekar på att revisorernas förslag innebär att det formella
sambandet mellan olika författningar skulle kunna utläsas av själva
författningen. Detta skulle också skapa större möjligheter att länka
mellan författningar på olika nivåer, eftersom man därigenom i den
praktiska länkningshanteringen åtminstone delvis kan undvara att göra
bedömningar av vilka författningar som hör samman. I stället bör man
kunna utgå från att det angivna bemyndigandet eller den angivna grunden
stämmer.
Regeringens normgivningsmakt bygger dels på bemyndiganden från riksdagen,
dels på en egen normgivningskompetens. Den senare består i den s.k.
restkompetensen och i möjligheten att utfärda verkställighetsföreskrifter.
Till skillnad från myndigheterna finns det för regeringen inte någon
skyldighet att i förordningarna ange det bemyndigande eller den grund
i övrigt som finns för normgivningen.
En rutin som innebär att föreskrifter hänvisar till bakomliggande
bemyndiganden har enligt regeringen flera fördelar. En uppenbar fördel är
att den som söker information i en viss fråga kan följa de bemyndiganden
som har lämnats i en författning och på så sätt få en överblick över
vilka föreskrifter som behandlar frågan. En annan vinst kan vara att
riksdagen på ett enkelt sätt kan kontrollera hur normgivningsbemyndiganden
till regeringen och myndigheter har utnyttjats och vilka föreskrifter
som blivit följden. Vid en första anblick kan det också förefalla vara
en enkel åtgärd att ändra författningstekniken så att den rättsliga
grunden för regeringens normgivning framgår av varje förordning.
Frågan rymmer enligt regeringen emellertid ett flertal komplikationer.
För det första kan flera olika bemyndiganden ligga till grund för
bestämmelserna i en och samma förordning. Dessa bemyndiganden behöver
inte finnas i en och samma lag. Den rättsliga grunden för vissa
bestämmelser i en förordning kan alltså finnas i en lag medan bemyndiganden
för andra bestämmelser finns i en helt annan lag och ytterligare andra
bemyndiganden finns i en tredje lag osv. Den omständigheten kan leda
till att hänvisningar till bemyndiganden i vissa fall skulle bli
komplicerade. För det andra kan den rättsliga grunden för en specifik
bestämmelse härledas till flera olika bemyndiganden som skulle kunna
åberopas vid sidan av varandra (se exempelvis Miljöbalkens sanktionssystem
och hänsynsregler (SOU2004:37 s. 114 f.).
Det finns också lagar, t.ex. förvaltningslagen (1986:223), där riksdagen
har beslutat föreskrifter inom områden som i princip tillhör regeringens
egen normgivningskompetens. Det är inte ovanligt att lagar av detta
slag anger att regeringen kan besluta föreskrifter inom det aktuella
området eller att föreskrifter, som regeringen beslutar och som avviker
från lagen, skall ha företräde (se t.ex. 3 § förvaltningslagen). Om det
är fråga om sådana fall då riksdagen har lämnat en del av regeringens
restkompetens orörd och "bemyndigandet" bara erinrar om detta förhållande
(s.k. kvasibemyndigande), eller om det rör sig om fall då riksdagen har
övertagit hela området och verkligen ger regeringen ett bemyndigande
inom delar av det, är inte alltid enkelt att avgöra. I det förra fallet
utnyttjar regeringen sin restkompetens och i det senare bemyndigandet.

Eftersom gränsen mellan vad som kan betraktas som verkställighetsföreskrifter
och vad som är restkompetens i många avseenden är diffus kan det vidare
i ett visst fall vara uppenbart att regeringen i och för sig har rätt
att meddela föreskrifterna, medan det inte är möjligt att med säkerhet
säga att den ena eller andra kompetensen utnyttjas. För det fjärde krävs
inte alltid att ett bemyndigande som riksdagen lämnar till regeringen
skall ges i lagform vilket kan skapa problem.
Regeringen understryker dock att det i de flesta fall naturligtvis går
att ange vilken rättslig grund som utnyttjas för en normgivning. Men
komplikationerna gör det omöjligt att införa ett absolut krav på detta.
Naturligtvis måste målsättningen vara att även i svårutredda fall ange
vilket bemyndigande eller vilken grund i övrigt som har utnyttjats
Reglerna för utformningen av bl.a. förordningar finns i Regeringskansliets
riktlinjer för författningsskrivning. En särskild fråga som måste
uppmärksammas när riktlinjerna för författningsskrivning ses över är om
upplysningar om bemyndiganden bör lämnas av regeringen i ingressen eller
på något annat ställe i själva förordningen eller om upplysningarna bör
lämnas av SFS-utgivaren i noter till förordningarna på samma sätt som
dagens hänvisningar till bakomliggande EG-direktiv enligt 18 a och 18
b §§ författningssamlingsförordningen.
Motionen
I motion 2003/04:K334 av Ragnwi Marcelind (kd) begärs tillkännagivanden
till regeringen om behovet av att tydliggöra ansvarsförhållandena inom
bemyndigandekedjorna (yrkande 3). Det går i dag enligt motionen inte
att - utan ingående kunskaper - följa bemyndigandekedjorna och se hur
riksdagens bemyndiganden att meddela fortsatt normgivning utnyttjas av
regeringen och myndigheterna.
Utskottets ställningstagande
Utskottet vill understryka värdet av att grunden för normgivningen
redovisas. Av regeringens skrivelse framgår att regeringen avser att
förändra lagstiftningstekniken så att det normalt framgår av förordningar
eller av fotnoter till förordningar vilket eller vilka bemyndiganden
som har utnyttjats. Även om ett absolut krav på detta inte kan ställas
upp är regeringens målsättning att även i svårutredda fall ange vilket
bemyndigande eller vilken grund i övrigt som har utnyttjats. Regeringen
avser således att grunden för regeringens normgivning skall anges så
långt det låter sig göra. Enligt utskottets mening får Riksdagens
revisorers förslag om ett system för att ange vilken eller vilka lagar
regeringen grundar sina förordningar på därigenom i allt väsentligt
anses tillgodosett, liksom motionsyrkandet om tydliggörande av
ansvarsförhållanden inom bemyndigandekedjorna. Riksdagens revisorers förslag
2002/03:RR20 i denna del (yrkande 2) och motion 2003/04:K334 yrkande 3
(kd) avstyrks.
Förteckning och publicering av kommunala författningar
Utskottets förslag i korthet
Riksdagens revisorers förslag om en central styrning i syfte att åstadkomma
länkning av kommunala författningar till rättsinformationssystemet
avstyrks med hänvisning till att regeringen angett att det bör göras
särskilda insatser på området. Utskottet understryker behovet av en
sådan publicering. Utskottet, som vidhåller tidigare ställningstagande
och inte är berett att förorda att kommunerna skall åläggas att förteckna
och publicera sina författningar, avstyrker en motion (kd) om detta.
Jämför reservation (kd) och särskilt yttrande (v, mp).
Riksdagens revisorers förslag
Riksdagens revisorer anser att kommunerna skall förteckna sina författningar
och hålla dem tillgängliga för medborgarna. Även om revisorerna har
förståelse för Svenska Kommunförbundets och Landstingsförbundets syn
att de närmare formerna för detta bör bestämmas av de enskilda kommunerna
anser de att det är väsentligt att medborgarna kan orientera sig inom
olika lagstiftningsområden. Rättsinformationssystemet bör därför enligt
revisorerna göras så komplett som möjligt med kommunala författningar
inom olika lagstiftningsområden.
Dessutom gäller enligt revisorerna att det även för kommunerna torde
vara väsentligt att på ett överskådligt sätt kunna följa vad som gäller
inom olika områden.
Revisorerna anser att någon form av central styrning krävs för att
kommunala författningar skall kunna länkas till rättsinformationssystemet
och föreslår ett tillkännagivande till regeringen om att regeringen
skall utforma en ordning för hur kommunala författningar inom olika
lagstiftningsområden skall kunna ingå i rättsinformationssystemet
(yrkande 3).
Regeringens skrivelse
Enligt de övergripande målsättningar för rättsinformationssystemet som
regeringen redovisar i skrivelsen bör särskilda insatser göras för att
kommunernas författningar skall kunna bli tillgängliga via
rättsinformationssystemet. Enligt 9 § rättsinformationsförordningen får
kommunala
föreskrifter ingå i systemet, men ingen kommun har ännu anslutit
sig.
Regeringen delar riksdagens revisorers uppfattning om det angelägna i
att rättsinformationssystemet blir så komplett som möjligt med föreskrifter
inom alla rättsområden och på alla nivåer. Det är enligt regeringen
betydelsefullt om de kommunala föreskrifterna skulle kunna föras in i
systemet. Ett införande av en skyldighet för kommunerna att förteckna
och publicera sina författningar i författningssamlingar är emellertid
enligt regeringen förhållandevis ingripande och rör en mängd frågor som
inte primärt tar sikte på rättsinformationssystemets uppbyggnad.
En annan väg för att föra in kommunala föreskrifter i rättsinformationssystemet
skulle enligt regeringen vara att riksdagen beslutar föreskriva att
dessa skulle bli ett obligatoriskt innehåll i systemet. Denna lösning
skulle i praktiken motsvara en skyldighet för kommunerna att förteckna
och publicera sina författningar. Det kräver dock omfattande
samordningsinsatser samtidigt som det för kommunerna kan vara tekniskt
komplicerat
att genomföra en ordning som innebär en skyldighet att se till att
länkning går att genomföra. Även kostnadsaspekter talar enligt regeringen
emot att kommunerna åläggs skyldighet att ansluta sig till
rättsinformationssystemet. Kommunernas anslutning till rättsinformationssystemet
bör enligt regeringen i första hand ske på frivillig väg. Regeringen
anger att Statskontoret i egenskap av samordningsmyndighet för
rättsinformationssystemet i detta syfte bör rikta insatser mot de kommuner
som vill delta i systemet.
Motionen
Ingvar Svensson m.fl. (kd) begär i motion 2003/04:K396 ett regeringsförslag
om lagstiftning om skyldighet för kommunerna att förteckna och publicera
sina författningar. Motionärerna pekar på att det för närvarande inte
finns särskilda generella regler för hur de kommunala författningarna
skall utformas och kungöras. Normbesluten behandlas som andra kommunala
beslut. De antecknas i protokoll och anslås på anslagstavla.
I kommunerna tänker man enligt motionen inte i termer av normgivning
och skiljer ofta inte mellan normgivning och myndighetsutövning mot
enskild. Enligt motionärerna skulle ett införande av samma regler för
kommuner som för statliga myndigheter i fråga om författningarnas
utformning och kungörande skapa klara handläggningsrutiner och lägga grund
för en enhetlig, stringent och lagenlig maktutövning. Ett införande av
lagregler för en kommunal författningssamling skulle enligt motionen
medföra en avsevärt ökad rättssäkerhet i kommunernas utövande av
normgivningsmakten. Dessutom skulle det göra det möjligt för allmänheten
att ta reda på om författningarna är lagliga eller ej. Enhetligt utformade
och en för varje kommun upprättad författningssamling skulle vara till
hjälp för kommunernas egna handläggare, för politiker och för allmänhetens
insyns- och kontrollmöjligheter.
Motionärerna pekar på att skälen till att kommunernas normgivning inte
omfattas av reglerna om utformning och kungörande av författningar är
att kommuner och landsting hävdat sin självbestämmanderätt. I promemorian
Kommunala författningssamlingar (Ds 1995:7) föreslogs i stort sett samma
regler för kommunala författningssamlingar som gäller för de statliga
myndigheterna. Nästan alla remissinstanser stödde förslaget men
kommunförbundet och landstingsförbundet motsatte sig förslaget med hänvisning
till den kommunala självbestämmanderätten. Utvecklingen av informationssamhället
och medborgarnas ökade krav på och intresse för att kunna granska de
rättsliga grunderna för olika beslut är enligt motionen faktorer som
förstärker behovet av att ställa krav på kommunerna att upprätta kommunala
författningssamlingar. Riksdagen bör begära förslag till en sådan
lagstiftning av regeringen.
Tidigare riksdagsbehandling
Konstitutionsutskottet konstaterade hösten 1992 (bet. 1992/93:KU1) att
kommunerna, trots utfärdade riktlinjer, publicerat författningar endast
i mycket begränsad omfattning. Utskottet föreslog ett tillkännagivande
om att regeringen borde låta frågan om publicering av kommunernas och
landstingens författningar bli föremål för överväganden i något lämpligt
sammanhang. Riksdagen följde utskottet (rskr. 1992/93:5).
I ett interpellationssvar (ip. 1996/97:233) som lämnades i riksdagen år
1997 anförde dåvarande inrikesminister Jörgen Andersson bl.a. att det
i det då ansträngda ekonomiska läget inte fanns tillräckligt starka
skäl att vidta åtgärder i fråga om kommunala författningssamlingar. Ett
krav på kommunala författningssamlingar skulle enligt inrikesministern
nämligen innebära ett nytt åliggande för kommunerna som staten på grund
av finansieringsprincipen måste kompensera kommunerna för. Regeringen
hade valt att ge andra angelägna kommunala åtaganden och åligganden en
högre prioritet. Det arbete som pågick inom Regeringskansliet med ett
moderniserat rättsdatasystem skulle dock enligt inrikesministern kunna
vara ett led i att få de kommunala författningarna mer överblickbara
och lättillgängliga.
Utskottet behandlade frågan om kommunala författningssamlingar våren
2000 i betänkande 1999/2000:KU13. Utskottet konstaterade att regeringen
inom ramen för arbetet med ett nytt rättsinformationssystem vidtagit
åtgärder som var ägnade att underlätta för och stimulera kommuner och
landsting att tillhandahålla sina författningar i elektronisk form.
Utskottet ansåg att den ordning som bygger på kommunernas frivilliga
medverkan var bra och att de formella krav som ställdes på de dokument
som skulle ingå i systemet var välgrundade. Det var utskottets förhoppning
att samtliga kommuner och landsting efter hand skulle komma att ansluta
sig till rättsinformationssystemet.
Senast behandlades frågan av konstitutionsutskottet våren 2003 (bet.
2003/04:24). Utskottet vidhöll sin tidigare ståndpunkt avseende kommunala
författningssamlingar, dvs. att den ordning som bygger på kommunernas
frivilliga medverkan är till fyllest.
Utskottets ställningstagande
Rättsinformationssystemets syfte är att tillförsäkra den offentliga
förvaltningen och enskilda tillgång till grundläggande rättsinformation
i elektronisk form. För att systemet skall vara komplett och fullvärdigt
fordras självfallet att föreskrifter på samtliga nivåer i samhället
ingår i systemet. Utskottet anser att det är en klar brist att ett så
angeläget område som de kommunala föreskrifterna inte ingår i systemet.
Regeringen hänvisar till att kommunernas anslutning till
rättsinformationssystemet i första hand bör ske på frivillig väg och att det bör
riktas insatser mot de kommuner som vill delta i systemet. Utskottet
vill understryka vikten av att insatserna för att förmå kommunerna att
frivilligt medverka i systemet är effektiva. Utskottet, som avser att
följa effekterna av de aviserade insatserna, är inte nu berett att ställa
sig bakom Riksdagens revisorers förslag om ett tillkännagivande till
regeringen om en centralstyrd ordning för hur kommunala författningar
skall kunna ingå i rättsinformationssystemet. Riksdagens revisorers
förslag 2002/03:RR20 yrkande 3 avstyrks därför.
Utskottet är med hänsyn till den kommunala självstyrelsen och även med
hänsyn till kostnadsaspekterna inte berett att nu förorda en skyldighet
för kommunerna att förteckna och publicera sina föreskrifter. Motion
2003/04:K396 (kd) avstyrks därför.
EG-rätten
Utskottets förslag i korthet
Med hänvisning till det arbete som pågår inom EU och som syftar till
att åstadkomma kopplingar mellan EU:s rättsdatabaser och nationella
databaser och med hänsyn till att regeringen i skrivelsen redovisat en
beredskap för att inleda ett svenskt arbete avstyrker utskottet Riksdagens
revisorers förslag om att regeringen skall utarbeta ett förslag till
hur EG-rätten skall kopplas till rättsdatasystemet.
Riksdagens revisorers förslag
Riksdagens revisorer anser att det behövs kopplingar mellan EG-regler
inom ett område och rättsinformationssystemet. Sådana kopplingar skulle
även underlätta riksdagens uppföljning av lagstiftning och minska behovet
av särskild återrapportering om hur EG-rätten genomförts i svensk
lagstiftning. Revisorerna föreslår ett tillkännagivande till regeringen
om att regeringen skall utarbeta ett förslag till hur EG-rätten skall
kopplas till rättsinformationssystemet (yrkande 4).
Regeringens skrivelse
Enligt 18 a § författningssamlingsförordningen (1976:725) gäller att om
en ny eller ändrad författning helt eller delvis genomför EG-direktiv,
skall en hänvisning till direktivet göras i den författningssamling
där författningen kungörs. Det går i praktiken till så att hänvisningen
tas in i en ingressnot till författningen. Dessa noter skall alltså
finnas i de delar av rättsinformationssystemet som visar författningarna
i den form de kungörs. Noterna tar inte sikte på enskilda bestämmelser
i författningen och inte heller på enskilda artiklar i ett EG-direktiv.

Det skulle enligt regeringen vara en mycket bra åtgärd att utarbeta en
ordning för att koppla enskilda artiklar i exempelvis ett EG-direktiv
till de svenska bestämmelser vari artikeln genomförs. Inom ramen för
utvecklingen av EU:s rättsdatabaser, det s.k. EULEX 3-projektet pågår
ett motsvarande arbete. Detta projekt har som slutmål att det skall gå
att söka från unionens rättsdatabaser, och i de nationella databaserna
hitta var en viss bestämmelse i ett direktiv har genomförts. EU:s arbete
med en koppling mellan de nationella databaserna och EU:s databaser
förefaller vara en avsevärt svårare uppgift än vad som förutsetts.
Arbetet fortsätter dock och det finns en avsikt att involvera det svenska
rättsinformationssystemet i projektet. Regeringen har uppfattningen att
det inte kan anses motiverat med ett sådant eventuellt dubbelarbete som
ett svenskt initiativ skulle leda till. Skulle resultatet av EU:s arbete
inte visa sig lyckosamt bör dock enligt regeringen ett svenskt arbete
inledas.
Utskottets ställningstagande
Av regeringens skrivelse framgår att det pågår ett arbete inom EU med
syftet att söka åstadkomma kopplingar mellan EU:s databaser och de
nationella databaserna. Som regeringen framhållit bör detta arbete
avvaktas samtidigt som det bör finnas en beredskap att inleda ett svenskt
arbete om EU-arbetet misslyckas. Enligt utskottets mening är ett
tillkännagivande till regeringen om behovet av ett svenskt förslag mot
denna bakgrund inte nödvändigt. Riksdagens revisorers skrivelse 2002/03:20
yrkande 4 avstyrks följaktligen.

Reservation
Utskottets förslag till riksdagsbeslut och ställningstaganden har
föranlett följande reservationer. I rubriken anges vilken punkt i utskottets
förslag till riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

Förteckning och publicering av kommunala författningar, punkt 5 (kd)
av Ingvar Svensson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 5
borde ha följande lydelse:
Riksdagen bifaller motion 2003/04:K396.
Ställningstagande
Det finns för närvarande inga särskilda, generella regler för hur de
kommunala författningarna skall utformas och kungöras. Normbesluten
behandlas som alla andra beslut i en kommun. De antecknas i protokoll,
protokollet justeras och ett anslag sätts upp på anslagstavla med
uppgifter om beslutet.
För vissa normbeslut finns speciella kungöranderegler, men i stort
behandlas dock normbesluten som andra fullmäktige- och nämndbeslut i en
kommun. När man vill ta del av en kommunal författning får man således
söka i beslutsprotokollen. Vanligen finns protokollen i pappersform,
sorterade i kronologisk ordning, i ett kommunarkiv.
Det är vanligt att blanda ihop normbeslut med myndighetsutövning gentemot
enskild. Detta leder till att handläggningen ibland blir felaktig
eftersom det är olika regler för olika typer av myndighetsutövning. Ett
införande av samma regler för kommuner som för statliga myndigheter i
fråga om författningarnas utformning och kungörande skulle skapa klarhet
i handläggningsrutiner och lägga en grund för en enhetlig, stringent
och lagenlig maktutövning.
Enhetligt utformade och en för varje kommun upprättad författningssamling
skulle vara till stor hjälp från flera synpunkter. De är till hjälp för
kommunens egna handläggare. De är till hjälp för politiker. De är till
hjälp för allmänheten för att skapa insyn och kontroll. Lagstadgade
kommunala författningssamlingar bör ses som ett viktigt och klargörande
inslag i etikdebatten. Utvecklingen av informationssamhället och
medborgarnas ökade krav på och intresse för att kunna granska de rättsliga
grunderna för olika beslut är faktorer som förstärker behovet av
lagstiftning om skyldighet för kommunerna att ha kommunala
författningssamlingar.
Riksdagen bör med bifall till motion K396 begära förslag till en sådan
lagstiftning av regeringen.

Särskilt yttrande
Utskottets beredning av ärendet har föranlett följande särskilt yttrande.
I rubriken anges inom parentes vilken punkt i utskottets förslag till
riksdagsbeslut som behandlas.

Förteckning och publicering av kommunala författningar, punkt 5 (v,
mp)
Mats Einarsson (v) och Gustav Fridolin (mp) anför:

Enligt vår mening talar mycket för en lagstiftning om skyldighet för
kommunerna att förteckna och publicera sina författningar. Den nuvarande
situationen är otillfredsställande. Om inte en förbättring synes kunna
åstadkommas på annat sätt förutsätter jag att regeringen på eget initiativ
bereder ett sådant förslag och därvid beaktar finansieringsprincipen.
Något tillkännagivande av riksdagen till regeringen är dock enligt min
mening inte påkallat nu.

Bilaga
Förteckning över behandlade förslag
Skrivelse 2003/04:168
Regeringens skrivelse 2003/04:168 Den fortsatta utvecklingen av
rättsinformationssystemet.
Förslag 2002/03:RR20
Förslag 2002/03:RR20 Riksdagens revisorers förslag angående Ordning på
rätten:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad Riksdagens
revisorer anför i avsnitt 2.2 om rättsinformationssystemet.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad Riksdagens
revisorer anför i avsnitt 2.3 om att regeringen bör ange den rättsliga
grunden för sina författningar.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad Riksdagens
revisorer anför i avsnitt 2.4 om kommunala författningar i
rättsinformationssystemet.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad Riksdagens
revisorer anfört i avsnitt 2.5 om att regeringen bör utarbeta förslag
till hur EG-rätten skall kopplas till rättsinformationssystemet.
Motioner från allmänna motionstiden hösten 2003
2003/04:K334 av Ragnwi Marcelind (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om behovet av ett förenklat rättsinformationssystem som
möjliggör att det går att se vad som gäller inom ett område, vare sig
bestämmelserna finns i lag, förordning, myndighetsskrift eller i kommunal
författning.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om behovet av att fastställa vilka kvalitetskrav som
skall vara uppfyllda.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om behovet av att tydliggöra ansvarsförhållandena inom
bemyndigandekedjorna.
2003/04:K396 av Ingvar Svensson m.fl. (kd):
Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till lagstiftning
med skyldighet för kommunerna att förteckna och publicera sina författningar.