Tryck- och yttrandefrihet, massmediefrågor

Sammanfattning
I betänkandet behandlas motioner från allmänna motionstiden 2004 på det
tryck- och yttrandefrihetsrättsliga området, inklusive vissa massmediefrågor.
Motionerna rör
kommissionens förslag till tjänstedirektiv,
meddelarfrihet,
innehållet i närradiosändningar,
konsumentekonomiska konsekvenser av TV-digitaliseringen,
reklamfrågor m.m.,
kartläggning av den svenska pornografiska marknaden.
Utskottet avstyrker samtliga motioner. Fem reservationer och två särskilda
yttranden har avgivits.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut


1.      EU:s tjänstedirektiv
Riksdagen avslår motion 2004/05:K245.

2.      Meddelarskyddet vid förundersökning m.m.
Riksdagen avslår motionerna 2004/05:K246 och 2004/05:K421.
Reservation 1 (kd)

3.      Meddelarfriheten för anställda i kommunala bolag
Riksdagen avslår motion 2004/05:K386 yrkande 1.

4.      Innehållet i närradiosändningar
Riksdagen avslår motionerna 2004/05:K419 yrkande 5 och 2004/05:Kr359
yrkande 2.
Reservation 2 (m, fp, kd, c)

5.      Ekonomiska konsekvenser av TV-digitaliseringen
Riksdagen avslår motion 2004/05:Kr354 yrkande 11.
Reservation 3 (c)

6.      Reklamfrågor m.m.
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:So34 yrkande 1, 2004/05:K380,
2004/05:So610 yrkande 3 och 2004/05:MJ499 yrkande 4.
Reservation 4 (fp)

7.      Kartläggning av den svenska pornografiska marknaden
Riksdagen avslår motion 2004/05:K291.
Reservation 5 (v, mp)

Stockholm den 17 februari 2005
På konstitutionsutskottets vägnar

Göran Lennmarker
Följande ledamöter har deltagit i beslutet:      Göran Lennmarker (m),
Göran Magnusson (s), Tobias Krantz (fp), Pär Axel Sahlberg (s), Ingvar
Svensson (kd), Mats Einarsson (v), Inger Jarl Beck (s), Henrik S Järrel
(m), Helena Bargholtz (fp), Kerstin Lundgren (c), Helene Petersson (s),
Nils Fredrik Aurelius (m), Billy Gustafsson (s), Gustav Fridolin (mp),
Karin Åström (s), Christer Erlandsson (s) och Yoomi Renström (s).

Redogörelse för ärendet
Ärendet och dess beredning
Ärendet består av ett tiotal motioner från allmänna motionstiden 2004.
Ytterligare motioner på området väcktes under denna tid. Motioner som
har samma innebörd som tidigare motioner på området behandlas i förenklad
ordning i betänkande 2004/05:KU31.
Bakgrund
Yttrandefriheten är, liksom informationsfriheten, en av de grundläggande
fri- och rättigheterna som medborgarna är tillförsäkrade gentemot det
allmänna enligt 2 kap. regeringsformen. Varje svensk medborgare är enligt
2 kap. 1 § regeringsformen gentemot det allmänna tillförsäkrad bl.a.
yttrandefrihet, dvs. frihet att i tal, skrift eller bild eller på annat
sätt meddela upplysningar samt uttrycka tankar, åsikter och känslor.
Bestämmelser om yttrandefriheten finns i tryckfrihetsförordningen (TF)
och, såvitt gäller ljudradio, television och vissa liknande överföringar
samt filmer, videogram, ljudupptagningar och andra tekniska upptagningar,
i yttrandefrihetsgrundlagen (YGL).
Yttrandefriheten som den uttrycks i regeringsformen kan begränsas i lag.
Enligt 2 kap. 12 § regeringsformen får bl.a. yttrandefriheten begränsas
genom lag i den utsträckning som 13-16 §§ medger. Sådan begränsning får
dock göras endast för att tillgodose ändamål som är godtagbart i ett
demokratiskt samhälle. Den får aldrig gå utöver vad som är nödvändigt
med hänsyn till det ändamål som föranlett den. Begränsningen får inte
heller sträcka sig så långt att den utgör ett hot mot den fria
åsiktsbildningen såsom en av folkstyrelsens grundvalar. Vidare får en
begränsning aldrig göras enbart på grund av politisk, religiös, kulturell
eller annan sådan åskådning.
Enligt 2 kap. 13 § regeringsformen får yttrandefriheten begränsas med
hänsyn till rikets säkerhet, folkförsörjningen, allmän ordning och
säkerhet, enskilds anseende, privatlivets helgd eller förebyggandet och
beivrandet av brott eller i övrigt om särskilt viktiga skäl föranleder
det. Vid bedömandet av vilka begränsningar som får ske skall särskilt
beaktas vikten av vidaste möjliga yttrandefrihet i politiska, religiösa,
fackliga, vetenskapliga och kulturella angelägenheter.
I lagen (1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och
yttrandefrihetsgrundlagens områden finns närmare bestämmelser om bl.a.
ägare och utgivare av periodiska skrifter och om utgivare av radioprogram
m.m. Vidare finns bestämmelser om tvångsmedel och om rättegången i tryck-
och yttrandefrihetsmål.
I radio- och TV-lagen (1996:844) finns föreskrifter om sändningar av
ljudradio- och TV-program som är riktade till allmänheten och avsedda
att tas emot med tekniska hjälpmedel.
Offentlighets- och sekretesskommittén, OSEK, (Ju 1999:06, dir. 1998:32,
2003:24 och 2003:163) har haft i uppdrag bl.a. att göra en allmän
översyn av sekretesslagen. I kommitténs uppdrag har vidare ingått bl.a.
att göra en översyn av de tystnadsplikter som bryter meddelarfriheten
och att försöka hitta en ändamålsenlig och öppenhetsvänlig lösning för
att genomföra Sveriges åtaganden när det gäller offentlighet och sekretess
på området för internationellt informationsutbyte.
OSEK har avlämnat bl.a. betänkandena Ny sekretesslag (SOU 2003:99) och
Insyn och sekretess i statliga företag, i internationellt samarbete
(SOU 2004:75).
Regeringen beslutade den 30 april 2003 att tillkalla en beredning med
uppgift att följa utvecklingen på det tryck- och yttrandefrihetsrättsliga
området samt att utreda och lämna förslag till lösningar av olika problem
på detta område (Ju 2003:04, dir. 2003:58). Beredningen har antagit
namnet Tryck- och yttrandefrihetsberedningen.
En särskilt viktig uppgift för beredningen är att lämna förslag till
hur de problem som är relaterade till den tekniska och mediala utvecklingen
skall lösas. I beredningens uppdrag ingår vidare att identifiera och
lämna förslag till lösningar av även andra problem inom området. Det
kan t.ex. röra sig om att ge förslag till hur konflikter mellan
grundlagarna och EG-rätten eller andra bestämmelser som grundar sig på
internationellt samarbete kan lösas, men också att överväga frågor som
rör meddelarfriheten. Beredningen skall också bl.a. överväga om
möjligheterna att ge internationell rättslig hjälp och liknande internationellt
rättsligt bistånd inom det tryck- och yttrandefrihetsrättsliga området
skall utökas.
Beredningen avlämnade i november 2004 ett delbetänkande Vissa tryck-
och yttrandefrihetsrättsliga frågor. Internationellt rättsligt bistånd,
brottskatalogen, målhandläggningsfrågor m.m. (SOU 2004:114). Beredningen
fortsätter sitt arbete med bl.a. frågan om en mer teknikoberoende
grundlagsreglering av yttrandefriheten.

Utskottets överväganden
EU:s tjänstedirektiv
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker en motion (v) om ett tillkännagivande om vikten av
att Sverige i förhandlingar säger nej till ett direktiv som kommer att
stå i konflikt med svenska grundlagar. Utskottet anser inte att ett
sådant tillkännagivande behövs.
Gällande bestämmelser
Föreskrifter om utgivningen av periodisk skrift finns i 5 kap.
tryckfrihetsförordningen. Ägare till sådan skrift skall enligt 1 § vara svensk
medborgare eller svensk juridisk person. Den utgivare som skall finnas
för en periodisk skrift skall också vara svensk medborgare. I lag får
föreskrivas att även en utlänning får vara ägare och utgivare och att
även en utländsk juridisk person får vara ägare till en periodisk skrift.
En utgivare skall enligt tryckfrihetsförordningen ha hemvist inom riket.

Även radioprogram och tekniska upptagningar skall ha en utgivare.
Föreskrifter om detta finns i yttrandefrihetsgrundlagen. Enligt 4 kap. 2
§ denna lag skall utgivaren vara svensk medborgare, men i lag får
föreskrivas att även utlänningar får vara utgivare. Den som är utgivare
skall enligt yttrandefrihetsgrundlagen ha hemvist i Sverige.
I lagen (1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och
yttrandefrihetsgrundlagens områden, tillämpningslagen, finns föreskrifter
om annan än svensk ägare eller utgivare till periodiska skrifter. Enligt
tillämpningslagen får utlänningar som har hemvist i Sverige och utlänningar
med medborgarskap i en stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet
vara ägare till periodiska skrifter som trycks i Sverige, och utländska
juridiska personer som har bildats enligt lagstiftningen i en stat inom
detta samarbetsområde och som har sitt säte, sitt huvudkontor eller sin
huvudsakliga verksamhet inom det samarbetsområdet vara ägare till
periodiska skrifter som trycks i Sverige.
I samma lag föreskrivs att utlänningar får vara utgivare av periodiska
skrifter och av radioprogram på samma villkor som svenska medborgare (2
kap. 6 § resp. 3 kap. 29 §). Detta innebär bl.a. att kravet på hemvist
i Sverige, som är föreskrivet i de båda grundlagarna, gäller.
De särskilda ansvarighetsreglerna i tryckfrihetsförordningen och
yttrandefrihetsgrundlagen bygger på principen om ensamansvar, att en person
anmäls som utgivare och bär ansvaret för eventuella brottsliga
framställningar.
Direktivförslaget
Kommissionen lade den 13 januari 2004 fram ett förslag till Europaparlamentets
och rådets direktiv om tjänster på den inre marknaden, KOM(2004)2.
Direktivförslaget ingår som ett led i Lissabonprocessen. Syftet med
direktivet är att fastställa en rättslig ram som undanröjer hinder för
etablering för leverantörer av tjänster och för den fria rörligheten
för tjänster samt att skapa rättslig säkerhet för både leverantörer och
mottagare av tjänster. Direktivet skall vara tillämpligt på alla tjänster
med undantag för finansiella tjänster, elektroniska kommunikationstjänster
och vissa transporttjänster. Det skall inte heller tillämpas på
skatteområdet, med undantag för diskriminerande skatter.
Förslaget innehåller bestämmelser om bl.a. etableringsfrihet för
tillhandahållare av tjänster och fri rörlighet för tjänster.
I förslagets artikel 14.1 föreskrivs att medlemsstaterna inte får ställa
något av följande krav för att få starta eller utöva tjänsteverksamhet
på landets territorium: Diskriminerande krav som direkt eller indirekt
grundar sig på nationalitet eller, i fråga om företag, dess säte, i
synnerhet a) krav på medborgarskap för tillhandahållare av tjänster,
deras personal, aktieägare eller medlemmar i företagsledning och styrelse,
b) krav på att tillhandahållare av tjänster, deras personal, aktieägare
eller medlemmar i företagsledning och styrelse skall vara bosatta på
landets territorium. I artikel 16.3 a finns föreskriften att medlemsstaterna
av skäl som berör det samordnade området inte får inskränka den fria
rörligheten för tjänster som utförs av en tillhandahållare av tjänster
som är etablerad i en annan medlemsstat, särskilt genom att ställa kravet
att tillhandahållaren av tjänsterna skall vara etablerad inom landets
territorium.
Motionen
I motion 2004/05:K245 av Mats Einarsson m.fl. (v) begärs ett tillkännagivande
om vikten av att Sverige i kommande förhandlingar säger nej till ett
direktiv för tjänstehandel som kommer att stå i konflikt med svenska
grundlagar.
Motionärerna befarar att det förslag till tjänstedirektiv som Europeiska
kommissionen lagt fram kan komma i konflikt med svenska grundlagar,
främst tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen. Motionärerna
hänvisar till reglerna om att en ansvarig utgivare enligt dessa grundlagar
skall vara bosatt i Sverige och menar att dessa regler inte är förenliga
med direktivets artikel 14.1 b.
Motionärerna hänvisar vidare till att innehållet i radio- och TV-sändningar
samt viss Internetverksamhet enligt svensk lagstiftning skall bedömas
enligt yttrandefrihetsgrundlagen om sändningen utgår från Sverige oavsett
var sändarföretaget är etablerat. Ursprungslandsprincipen, som innebär
att lagen i det land där företaget är etablerat skall tillämpas, är
därför enligt motionärerna sannolikt inte förenlig med den svenska
grundlagsregleringen. De anser att ursprungslandsprincipen som den
specificeras i artikel 16.3 a är problematisk i förhållande till
tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen, eftersom principen
förbjuder länder att inskränka den fria rörligheten genom att kräva att
tillhandahållaren av tjänster skall vara etablerad inom landets territorium.

Bakgrund
Inom riksdagen har hållits offentliga utfrågningar om direktivet av
arbetsmarknadsutskottet den 27 maj och av näringsutskottet den 18
november 2004. Utfrågningarna har avsett andra aspekter än de nu aktuella.
Motioner från allmänna motionstiden 2004 rörande tjänstedirektivet,
som avser andra aspekter av direktivet än här aktuella, har remitterats
till näringsutskottet och arbetsmarknadsutskottet.
De möjliga konflikterna mellan förslaget till tjänstedirektiv och de
svenska tryck- och yttrandefrihetsbestämmelserna har uppmärksammats
under den svenska beredningen av förslaget.
Tjänstemän från Justitiedepartementet har vid utskottets sammanträde
den 25 januari 2005 lämnat upplysningar om beredningen av förslaget.
Arbete pågår inom rådsarbetsgruppen men har ännu inte kommit in på de
kontroversiella frågorna. Det nuvarande ordförandelandet Luxemburg har
dock låtit förstå att man önskar komma framåt.
I grundlagsärendet inför Sveriges anslutning till EU pekade
konstitutionsutskottet (bet. 1993/94:KU21) vid diskussionen av de föreslagna
ändringarna i regeringsformen för att kunna överlåta beslutanderätt
till EU särskilt på den fria åsiktsbildningen som en grundläggande
princip i vårt konstitutionella system. Utskottet angav att
offentlighetsprincipen
och meddelarfriheten var en förutsättning för att den fria åsiktsbildningen
skulle kunna spela denna viktiga roll och att även förbudet mot censur,
skyddet av uppgiftslämnare, ansvarighetssystemet och andra
tryckfrihetsrättsliga principer i tryckfrihetsförordningen och
yttrandefrihetsgrundlagen
hade stor betydelse för den fria åsiktsbildningen. Utskottet kom till
slutsatsen att den föreslagna lydelsen av 10 kap. 5 § regeringsformen
inte kunde anses öppna möjlighet att till EU överlåta beslutanderätt
som väsentligt rubbade dessa principer.
Utskottet erinrade om dessa uttalanden vid sin senaste behandling av
förslag till ändringar i regeringsformen med anledning av samarbetet
inom EU (bet. 2001/02:KU18).
Den ovan nämnda Tryck- och yttrandefrihetsberedningen hänvisar i sitt
betänkande Vissa tryck- och yttrandefrihetsrättsliga frågor (SOU 2004:114)
(s. 157) till konstitutionsutskottets uttalanden och till en dom av
Högsta domstolen (NJA 1998 s. 817), vari hänvisats till uttalandena.
Beredningen anser med hänsyn till bl.a. det anförda att principen om
ensamansvar och den därmed sammanhängande principen om meddelarfrihet
för medier som ges ut i Sverige måste anses vara grundläggande. Även
principen om förbud mot censur och hindrande åtgärder och principen om
etableringsfrihet i Sverige är av denna karaktär. Dessa principer
säkerställer ju, framhåller beredningen, de helt grundläggande förutsättningarna
för att uppgifter skall kunna lämnas för publicering och att de skall
kunna nå ut till allmänheten i Sverige.
Utskottets ställningstagande
Utskottet vill inledningsvis framhålla betydelsen av att regeringen
inte träffar någon överenskommelse om direktiv eller annan rättsakt som
står i konflikt med svensk grundlag. Förutsätter en överenskommelse att
svensk grundlag ändras, bör den konstitutionella frågan prövas av
riksdagen innan någon överenskommelse träffas.
Som framgår av redogörelsen för gällande bestämmelser gäller i fråga om
ägande av periodiska skrifter som trycks i Sverige att utlänningar med
medborgarskap i en stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och
utländska juridiska personer som har bildats enligt lagstiftningen i en
stat inom detta samarbetsområde och som har sitt säte, sitt huvudkontor
eller sin huvudsakliga verksamhet inom det samarbetsområdet får vara
ägare av sådana skrifter. I fråga om utgivarskap gäller samma villkor
som för svenska medborgare, vilket innebär bl.a. krav på hemvist i
Sverige. Principen om utgivarens ensamansvar är grundläggande på tryck-
och yttrandefrihetsområdet, och kravet att utgivaren skall ha hemvist
i riket är en väsentlig del av ansvarighetssystemet, som det nu är
utformat.
Utskottet förutsätter att regeringen och de tjänstemän inom Regeringskansliet
som förhandlar om förslaget till tjänstedirektiv är väl medvetna om
betydelsen av att ett direktiv inte kommer i konflikt med den svenska
tryckfrihetsförordningen eller yttrandefrihetsgrundlagen.
Utskottet anser att motion 2004/05:K245 (v) är tillgodosedd mot bakgrund
av det anförda och att något tillkännagivande enligt motionen därför
inte behövs. Utskottet avstyrker därför motionen.
Meddelarskyddet
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker motioner (kd, m) om inskränkning i meddelarfriheten
och, med hänsyn till pågående beredning, en motion (fp) som avser denna
frihet för anställda i kommunala bolag.
Jämför reservation 1 (kd) och särskilt yttrande 1 (m, fp).
Gällande bestämmelser m.m.
Tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen innehåller regler
som syftar till att skydda den som medverkar vid tillkomsten av en tryckt
skrift eller ett radio- eller TV-program eller en teknisk upptagning av
text, bild eller ljud genom att lämna uppgifter för offentliggörande.
Skyddet åstadkoms genom bestämmelser om meddelarfrihet och anonymitetsskydd.

Meddelarfriheten innebär att det i viss utsträckning är möjligt att
straffritt lämna normalt sekretessbelagda uppgifter för publicering i
tryckt skrift, radio eller TV eller teknisk upptagning. I 1 kap. 1 §
tredje stycket tryckfrihetsförordningen föreskrivs att det står envar
fritt att i alla de fall då ej annat är föreskrivet i förordningen
meddela uppgifter och underrättelse i vad ämne som helst för offentliggörande
i tryckt skrift. En motsvarande bestämmelse finns i 1 kap. 2 §
yttrandefrihetsgrundlagen, som gäller andra medier än tryckt skrift.
Vidare har enligt 1 kap. 1 § fjärde stycket tryckfrihetsförordningen
var och en rätt att anskaffa uppgifter och underrättelser i vad ämne
som helst för att antingen själv offentliggöra dem i tryckt skrift eller
lämna meddelande som avses i tredje stycket. Också undantag från detta
anskaffandeskydd skall ha stöd i tryckfrihetsförordningen. En motsvarande
bestämmelse finns även i detta fall i 1 kap. 2 § yttrandefrihetsgrundlagen.

Regler om anonymitetsskydd finns i 3 kap. tryckfrihetsförordningen.
Detta skydd består av flera komponenter. En är rätten till anonymitet
som innebär att författare, meddelare samt utgivare av icke periodiska
skrifter inte är skyldiga att låta sina namn sättas ut i skriften (1 §).
Vidare finns bestämmelser om tystnadsplikt i 3 § för dem som tagit
befattning med tillkomsten eller utgivningen av tryckt skrift och för
dem som varit verksamma vid t.ex. bokförlag och nyhetsbyråer. Dessa får
enligt huvudregeln inte röja vem som är författare, meddelare eller
utgivare av en icke periodisk skrift. Därutöver finns en bestämmelse om
efterforskningsförbud i 4 §. Detta innebär att myndigheter och andra
allmänna organ inte får efterforska författaren till en framställning
som har införts eller varit avsedd att införas i en tryckt skrift, den
som har gett ut eller avsett att ge ut tryckt skrift eller den som lämnat
ett meddelande för publicering. Författaren, meddelaren eller utgivaren
får dock efterforskas då detta behövs för åtal eller annat ingripande
som är tillåtet enligt tryckfrihetsförordningen. I den mån efterforskning
får förekomma, skall den i 3 § stadgade tystnadsplikten beaktas.
Motsvarande bestämmelser om anonymitetsskydd finns i 2 kap. 1, 3 och 4 §§
yttrandefrihetsgrundlagen.
Från meddelarfriheten finns undantag. Om någon lämnar ett meddelande
som avses i 1 kap. 1 § tredje stycket tryckfrihetsförordningen eller 1
kap. 2 § yttrandefrihetsgrundlagen och därmed gör sig skyldig till någon
av de gärningar som anges i 7 kap. 3 § första stycket respektive 5 kap.
3 § första stycket, gäller om ansvar för sådant brott det som är
föreskrivet i vanlig lag, dvs. brottsbalken. De gärningar som anges indelas
i tre punkter. I punkt 1 räknas upp vissa allvarliga brott mot rikets
säkerhet. I punkt 2 upptas oriktigt utlämnande av allmän handling som
inte är tillgänglig för envar eller tillhandahållande av sådan handling
i strid med myndighets förbehåll vid dess utlämnande, när gärningen är
uppsåtlig. I punkt 3 anges som tredje undantag från meddelarfriheten
ett uppsåtligt åsidosättande av en tystnadsplikt i de fall som anges i
särskild lag. I 16 kap. 1 § sekretesslagen ges en uppräkning av de
tystnadsplikter som har företräde framför principen om meddelarfrihet.
Reglerna
i 7 kap. 3 § tryckfrihetsförordningen om undantag från meddelarfriheten
har betydelse också för anonymitetsskyddet. Tystnadsplikten i 3 kap. 3
§ tryckfrihetsförordningen om uppgiftslämnare inskränks i bl.a. de
situationer som avses i 7 kap. 3 § tryckfrihetsförordningen.
Tystnadspliktsreglerna innebär bl.a. att en journalist får uttala sig om en
meddelares identitet bara i en del av de fall där meddelaren kan straffas,
och tystnadsplikten för journalisten sträcker sig alltså längre än
meddelarfriheten för hans källa.

De nu gällande reglerna om meddelarfrihet i tryckfrihetsförordningen
trädde i kraft den 1 januari 1978. Tidigare innebar dessa regler bl.a.
att meddelarfrihet inte förelåg för en offentlig funktionär i de fall
då denne var underkastad en i lag föreskriven tystnadsplikt. Enligt
tryckfrihetsförordningens nuvarande bestämmelser i ämnet skall i fråga
om såväl offentliga funktionärer som andra personer föreskrifter om
tystnadsplikt i stället bryta igenom meddelarfriheten endast i de fall
som anges i en särskild lag.
I 5 kap. sekretesslagen finns bestämmelser om sekretess med hänsyn främst
till intresset att förebygga eller beivra brott. Sekretess gäller bl.a.
uppgifter som hänför sig till förundersökning i brottmål och till
åklagarmyndighets, polismyndighets, skattemyndighets, tullmyndighets
eller kustbevakningens verksamhet i övrigt för att förebygga, uppdaga,
utreda eller beivra brott. För sekretessen gäller s.k. rakt skaderekvisit,
dvs. sekretess gäller om det kan antas att syftet med beslutade eller
förutsedda åtgärder motverkas eller den framtida verksamheten skadas om
uppgiften röjs. Meddelarfriheten är i dessa fall inte begränsad annat
än i speciella fall.
Motionerna
Två motioner avser meddelarfriheten huvudsakligen inom polisens
verksamhetsområde.
I motion 2004/05:K421 av Ingvar Svensson m.fl. (kd) begärs ett
tillkännagivande om behovet av en översyn av meddelarskyddet vid förundersökning
och vid ingripanden. Motionärerna anser att rättssäkerheten hotas av
det missbruk av meddelarfriheten som utgörs av läckor från förundersökningar
och vid polisingripanden i ett antal uppmärksammade brottmål.
I motion 2004/05:K246 av Elizabeth Nyström och Anita Sidén (båda m)
begärs ett tillkännagivande om myndighetsutövande tjänstemäns försäljning
av "privat" arbetsmaterial. Motionärerna anknyter till den bild av en
gripen person som togs i samband med gripandet och publicerades i en
kvällstidning och till JK:s bedömning av omständigheterna kring
publiceringen. Enligt motionärerna är det orimligt om meddelarfriheten kan
tolkas så att myndighetsutövande tjänstemän kan agera så som förefaller
ha skett i detta fall.
En motion, 2004/05:K386 av Gunnar Nordmark (fp) yrkande 1, avser
meddelarfriheten för anställda i kommunala bolag. Motionären begär ett
tillkännagivande för regeringen om att möjligheten bör utredas att införa
samma regelverk vad gäller grundlagsfästa rättigheter för anställda vid
kommunala bolag som i dag gäller för offentligt anställda.
Bakgrund
Beslut av Justitiekanslern (JK)
JK fattade den 12 augusti 2004 ett beslut att inte inleda förundersökning
och att inte heller vidta någon annan ytterligare åtgärd i ett ärende
om publicering av ett fotografi på en person taget vid gripandet av
denne. JK berörde i ärendet två frågor: dels huruvida publiceringen i
en kvällstidning skulle leda till ett ingripande från JK:s sida, dels
om omständigheterna kring hur fotografiet kom tidningen till del gav JK
skäl att agera.
JK konstaterade i den första frågan att vissa gärningar enligt 7 kap.
4 och 5 §§ tryckfrihetsförordningen är s.k. tryckfrihetsbrott, om de
begås genom en tryckt skrift och är straffbara enligt lag och att de
enligt JK:s bedömning enda tryckfrihetsbrott som bildpubliceringen skulle
kunna innefatta var förtal eller förolämpning av den fotograferade mannen.
Förtal liksom förolämpning får inte åtalas av någon annan än den som
blivit utsatt för brottet eller, om denne angett brottet till åtal, av
åklagare om åtal av särskilda skäl anses påkallat från allmän synpunkt
samt till att beträffande förolämpning gäller ytterligare förutsättningar
för allmänt åtal. JK konstaterade att det inte framgick att den
fotograferade mannen angett att han blivit förtalad eller förolämpad genom
publiceringen av fotografiet. Mot den bakgrunden var JK förhindrad att
pröva frågan om en förundersökning skulle inledas med anledning av
publiceringen. Själva publiceringen av fotografiet ledde därför inte
till någon åtgärd från JK:s sida.
I den andra frågan uttalade JK att oavsett hur tidningen fick tillgång
till fotografiet tydde inget på att ett sekretessbrott eller något annat
brott begicks därigenom. För det fallet att någon polis tog fotografiet
och överlämnade det för publicering fick överlämnandet anses ha omfattats
av vederbörandes meddelarfrihet. Detsamma gällde om det var någon annan
vid polismyndigheten som lämnade fotografiet till tidningen. Om fotografiet
över huvud taget var en handling hos polismyndigheten var det, enligt
JK, såvitt kunde bedömas inte någon s.k. allmän handling när det
överlämnades och omfattades därför inte av det undantag från meddelarfriheten
som föreskrivs i 7 kap. 3 § första stycket 2 tryckfrihetsförordningen.
Och även om fotografiet skulle ha utgjort en allmän handling kunde det
inte anses ha omfattats av sekretess, varför det nämnda undantaget även
av den anledningen inte skulle vara tillämpligt. Av det sagda följde
enligt JK att det, även om fotografiet överlämnades av någon hos polisen
till tidningen, inte fanns någon anledning för JK att inleda förundersökning
i ärendet.
JK anförde vidare att vad som kunde diskuteras var fotograferingen som
sådan. JK hänvisade till att var och en enligt 1 kap. 1 § fjärde stycket
tryckfrihetsförordningen är fri att anskaffa uppgifter för publicering
men när det gäller sättet för anskaffandet gäller enligt 1 kap. 9 § 5
samma lag vanlig lag i fråga om straff- och ersättningsansvar. Det
sistnämnda innebär enligt JK också att sättet för anskaffandet kan
kritiseras om det sätt som använts bedöms olämpligt.
Avslutningsvis anförde JK att det visserligen kan ifrågasättas om det
är lämpligt att en polis tar ett fotografi som det aktuella och att det
åtminstone i vissa fall får bedömas som olämpligt. Med hänsyn dels till
osäkerheten beträffande fotografiets tillkomst, dels till att förfarandet
i alla händelser inte kunde anses brottsligt och dels slutligen till
att överlämnandet till tidningen omfattas av meddelarfriheten ansåg JK
sig dock inte ha anledning att gå vidare med saken.
Utredningsbetänkanden
Offentlighets- och sekretesskommittén (OSEK) har, som framgår ovan,
haft i uppgift bl.a. att göra en översyn av de tystnadsplikter som bryter
meddelarfriheten. Kommittén har bedömt att det inte kommit fram några
skäl att allmänt utvidga eller inskränka meddelarfriheten. I sitt
huvudbetänkande Ny sekretesslag (SOU 2003:99) föreslog kommittén därför
inte några ändringar när det gäller vilka tystnadsplikter som skall
bryta meddelarfriheten.
En annan del av OSEK:s uppdrag avsåg att överväga om det är lämpligt
med en enhetlig syn på offentlighetsprincipens tillämplighet i kommunala
respektive statliga bolag. I sitt slutbetänkande Insyn och sekretess
(SOU 2004:75) konstaterade OSEK att när reglerna om allmänna handlingar
gjordes tillämpliga på kommunala företag var syftet bl.a. att behålla
meddelarfriheten så att en överflyttning av kommunal verksamhet från en
myndighet till ett privaträttsligt objekt inte skulle leda till en
försvagning av den offentliga insynen i verksamheten. Kommittén diskuterar
om den nuvarande regleringen uppnår detta syfte och konstaterar
sammanfattningsvis att innebörden av meddelarfriheten i kommunala företag
är oklar. Kommittén föreslår därför att meddelarfrihetens omfattning
för anställda i kommunala företag förtydligas.
Kommitténs förslag bereds för närvarande inom Regeringskansliet.
Utskottets tidigare bedömning
Utskottet har tidigare behandlat motioner om översyn av meddelarskyddet
i fråga om s.k. polisläckor. Frågan behandlades ingående i betänkande
2001/02:KU38. Utskottet erinrade om att i den proposition (prop.
1975/76:204) som föregick de nuvarande bestämmelserna om meddelarfrihet
för offentliga funktionärer föredragande statsrådet vad gällde omfattningen
av det tryckfrihetsrättsliga meddelarskyddet m.m. uttalade bl.a. följande
(s. 95).
Jag finner det vidare angeläget att framhålla att straffrihet för
meddelare inte betyder att offentliga tjänstemän är skyldiga att i
motsvarande mån lämna upplysningar till t.ex. pressen om känsliga förhållanden.
Innebörden av en särskild tryckfrihetsrättslig meddelarfrihet är i
stället den att det allmänna - med tanke på de viktiga intressen som
informationsfriheten representerar - överlåter åt den enskilde att,
utan risk för repressalier, själv bedöma om det är önskvärt eller
försvarligt att förmedla vissa uppgifter för offentliggörande. Man kan
räkna med att han därvid beaktar de skyddsintressen som en vanligtvis
gällande tystnadspliktsregel värnar om, liksom sin uppfattning om hur
informationsmottagaren kommer att handskas med stoffet. Sammanfattningsvis
anser jag alltså att farhågorna för att ett särskilt skydd för dem som
meddelar uppgifter till publicister skall leda till återkommande skador
är överdrivna. Liksom hittills bör man för framtiden i stor utsträckning
kunna förlita sig på massmediernas och uppgiftslämnarnas omdöme och
ansvarskänsla.
Det vore trots det sagda orealistiskt att bortse från att meddelarfriheten
kan leda till oönskade konsekvenser i form av publicitetsskador. Enligt
min mening kan dock någon tvekan inte råda om att det, allmänt sett, är
ett mindre ont att i vissa fall omständigheter som bort förtigas uppenbaras
än att missförhållanden i allmän eller enskild verksamhet får fortgå
opåtalt eller att den offentliga debatten i någon allmän angelägenhet
uteblir eller kommer i obalans på grund av brist på information.
Min slutsats blir alltså att de som meddelar sig med pressen eller annars
med publicister bör åtnjuta en vidsträckt frihet. Att emellertid denna
frihet - liksom flertalet andra rättigheter - har sina begränsningar
ligger i öppen dag. Enskildas personliga integritet och ekonomiska
intressen kan inte heller i detta sammanhang lämnas utan varje skydd.
Också mycket betydelsefulla allmänna intressen kräver sitt beaktande.
Det blir nödvändigt att göra en avvägning mellan motstående och
svårjämförbara intressen, en avvägning som oundvikligen får karaktären av
en kompromiss.
Utom för de ovan redovisade propositionsuttalandena redogjorde utskottet
för den bedömning utskottet gjort i sitt betänkande 1996/97:KU23.
Bedömningen var följande.
Vid införandet av de nu gällande reglerna om meddelarfriheten i
tryckfrihetsförordningen påpekades att det vore orealistiskt att bortse
från att meddelarfriheten kan leda till oönskade konsekvenser i form av
publicitetsskador. Enligt föredragande statsrådets mening kunde dock
någon tvekan inte råda om att det, allmänt sett, är ett mindre ont att
i vissa fall omständigheter uppenbaras som bort förtigas än att
missförhållanden i allmän eller enskild verksamhet får fortgå opåtalat eller
att den offentliga debatten i någon allmän angelägenhet uteblir eller
kommer i obalans på grund av brist på information. Slutsatsen blev att
de som meddelar sig med pressen eller annars med publicister bör åtnjuta
en vidsträckt frihet men att denna frihet - liksom flertalet andra
rättigheter - hade sina begränsningar och att det blev nödvändigt att
göra en avvägning mellan motstående och svårjämförbara intressen.
I förarbetena till sekretesslagen påpekades att önskemålet om insyn i
ett särskilt fall kan vara starkare än det sekretessintresse som har
föranlett den aktuella sekretessregeln och att det kan förhålla sig så
att en regel om skydd t.ex. för ett enskilt intresse ibland på ett
olämpligt sätt hindrar insyn i en myndighets sätt att fullgöra sina
uppgifter. Offentlighetsprincipen skulle inte förverkligas till fullo om
de offentliga funktionärerna i situationer av nu nämnt slag vore
förhindrade att bidra med uppgifter till den allmänna debatten och reglerna
om meddelarfrihet var avsedda att motverka sådana icke önskade resultat
av sekretessregleringen.
Erfarenheterna av det rådande systemet ansågs ha varit goda, och
föredragande statsrådet ansåg att man kunde utgå från att de tystnadsplikter
som inte hade företräde framför meddelarfriheten också i fortsättningen
skulle komma att vid sidan av sin rättsliga funktion ha den verkan att
de utövar ett psykologiskt och moraliskt tryck på de offentliga
funktionärerna att vara återhållsamma med att lämna uppgifter till massmedierna.
En annan viktig omständighet att beakta i sammanhanget var att många
av de uppgifter som kan komma att lämnas till följd av meddelarfriheten
sannolikt aldrig blir publicerade. Som framhållits i skilda sammanhang
var nämligen en av meddelarfrihetens viktigaste funktioner att ge
massmedierna tillgång till bakgrundsmaterial som inte i sig självt är
avsett för publicering.
Vidare erinrades om nödvändigheten att göra en avvägning mellan motstående
och svårjämförbara intressen - intresset av sekretess och intresset av
offentlig insyn - en avvägning som oundvikligen fick karaktären av en
kompromiss.
Utskottet anser att vad som sålunda anförts alltjämt äger giltighet och
avstyrker med det anförda motionerna.
Utskottet hänvisade vid behandlingen under riksmötet 2001/02 till den
bedömning som gjordes då de nuvarande bestämmelserna antogs samt till
att Offentlighets- och sekretesskommittén fått i uppdrag att se över
bestämmelsen om meddelarfrihetsbrytande tystnadsplikter i 16 kap. 1 §
sekretesslagen. Utskottet ansåg att resultatet av detta arbete borde
avvaktas och avstyrkte därför den föreliggande motionen.
Vid frågans senaste behandling (bet. 2003/04:KU14), vidhöll utskottet
sitt tidigare ställningstagande och ville även hänvisa till beredningen
av OSEK:s då avlämnade betänkande. De föreliggande motionerna avstyrktes.

Utskottets ställningstagande
Vad först avser frågan om att inskränka meddelarskyddet är utskottet
enigt med motionärerna i motionerna 2004/05:K421 (kd) och 2004/05:K246
(m) om att s.k. läckor vid olika polisingripanden ibland tjänar andra
syften än de som meddelarfriheten är avsedd att tjäna. Meddelarfriheten
och meddelarskyddet är emellertid som har redovisats ovan så väsentliga
inslag i tryck- och yttrandefriheten att mycket starka skäl måste
föreligga för att inskränka dem. Lösningen på det problem som läckor kan
utgöra bör därför i första hand sökas på annat håll - genom utbildning
och liknande insatser inom vederbörande myndigheter. Utskottet, som
också vill hänvisa till beredningen av OSEK:s förslag i betänkandet Ny
sekretesslag, avstyrker därmed motionerna.
Beträffande den fråga som tas upp i motion 2004/05:K386 (fp) vill
utskottet hänvisa till den pågående beredningen av OSEK:s förslag i
betänkandet Insyn och sekretess. Resultatet av beredningen bör enligt
utskottets mening avvaktas, och utskottet avstyrker motionen i berörd
del.
Innehållet i närradiosändningar
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker, bl.a. med hänvisning till pågående beredning,
motioner (kd) om främst generösare regler för programutbyte i närradion.

Jämför reservation 2 (m, fp, kd, c) och särskilt yttrande 2 (mp).
Gällande bestämmelser
Rätten att sända radioprogram på annat sätt än genom tråd får enligt 3
kap. 2 § yttrandefrihetsgrundlagen regleras genom lag som innehåller
föreskrifter om tillstånd och villkor för att sända. Det allmänna skall
eftersträva att radiofrekvenserna tas i anspråk på ett sätt som leder
till vidaste möjliga yttrandefrihet och informationsfrihet. Sammanslutningar
skall ha rätt att sända ljudradioprogram i lokala radiosändningar i den
utsträckning som tillgängliga radiofrekvenser medger. Närmare föreskrifter
om detta meddelas genom lag.
Närradio definieras som lokala ljudradiosändningar för föreningslivet.
Närradiosändningar startade som en försöksverksamhet 1979. Verksamheten
permanentades från den 1 januari 1986. Regler om närradio finns numera
i radio- och TV-lagen (1996:844). 4 kap. i lagen avser helt närradio.
Kraven
för tillstånd att få sända närradio skärptes den 1 januari 2005 (prop.
2003/04:182, bet. 2004/05:KU4, rskr. 2004/05:1059, SFS 2004: 33).
Tillstånd att sända närradio kan enligt 4 kap. 4 § radio- och TV-lagen
ges endast till ideella föreningar som har anknytning till sändningsområdet
på i paragrafen närmare angivet sätt, till församlingar och kyrkliga
samfälligheter inom Svenska kyrkan, till obligatoriska sammanslutningar
av studerande vid universitet och högskolor samt till sammanslutningar
av flera tillståndshavare i ett sändningsområde för gemensamma
närradioändamål (närradioföreningar).
Bestämmelser om sändningarnas innehåll finns i 6 kap. radio- och TV-lagen.
Enligt 6 kap. 6 § radio- och TV-lagen får i närradio endast sändas
program som har framställts särskilt för den egna verksamheten. Under
högst tio timmar per månad får dock sändas andra program, om innehållet
i sändningarna
är av särskilt intresse för tillståndshavarens medlemmar,
främjar kunskap och utbildning, eller
utgör upptagningar av lokala kulturella tillställningar.
Vidare sägs i 7 § att en närradioförenings programutbud endast får
innehålla
sändningar från evenemang av gemensamt intresse för tillståndshavarna,

information, i begränsad omfattning, om kommunal verksamhet,
uppgifter om program och programtider samt andra upplysningar om
närradioverksamheten på orten, och
provsändningar av program, framställda av juridiska personer som är
behöriga att få tillstånd att sända närradio, i varje enskilt fall under
högst tre månader.
Motionerna
Två motioner rör närradion.
I motion 2004/05:K419 av Ingvar Svensson m.fl. (kd) yrkande 5 anser
motionärerna att riksdagen skall begära att regeringen lägger fram
förslag till ändring av radio- och TV-lagen enligt vad i motionen anförs
om generösare regler för programutbyte i närradion. Motionärerna riktar
sin kritik mot det s.k. riksförbudet, som innebär att tillståndshavares
programutbud endast får innehålla program som har framställts särskilt
för den egna verksamheten. Syftet med regeln är att motverka nätverkssändningar.
Den s.k. tiotimmarsregeln hindrar enligt motionärerna ett smidigt utbyte
av programmaterial mellan föreningar som inte i första hand baseras på
lokal anknytning, utan där det snarare är kultur eller intresse som
utgör den gemensamma grunden för programmen. Regeringen bör enligt
motionärerna återkomma till riksdagen med förslag om generösare regler
för programutbyte i närradion, förslagsvis en regel som tillåter utbytbara
program på 40-50 timmar i månaden, möjligen i kombination med en regel
om minimiandel för program med lokal anknytning.
I motion 2004/05:Kr359 av Dan Kihlström m.fl. (kd) yrkande 2 föreslås
ett tillkännagivande om närradions ideella och lokala inriktning.
Motionärerna anser bl.a. att det s.k. riksförbudets nuvarande utformning
är olycklig. Det har inneburit att vissa aktörer skaffat flera licenser
för att kunna sända mer än tio timmar centralt producerat material,
samtidigt som de inte producerar något lokalt material. De anser att
den av Radio- och TV-verket föreslagna möjligheten, att söka dispens
från riksförbudet under maximalt 14 sändningsdagar per kalenderår, är
fel väg att gå. Lagen bör i stället utformas så att den anger att en
viss andel måste vara lokalt producerad. Genom att höja kraven på vilka
föreningar som sänder närradio och på så sätt försvåra för rent
kommersiella aktörer, samtidigt som utrymmet för ökad samverkan ges åt
föreningarna, ges enligt motionärerna bättre förutsättningar för att
utveckla närradions styrka och särart.
Bakgrund
Analys om framtidsförutsättningarna för närradion
Ett uppdrag att göra en samlad analys av framtidsförutsättningarna för
lokal icke-kommersiell radio och TV, dvs. närradio och lokal-TV, som
lämnades i juni 2003, redovisades under hösten till Kulturdepartementet.
Redovisningen övervägs för närvarande inom Regeringskansliet.
Utskottets tidigare bedömning
Utskottet behandlade en motion (kd) om innehållet i närradiosändningar
senast i sitt betänkande 2003/04:KU24. Utskottet avstyrkte då motionen
med hänvisning till pågående beredningsarbete.
Utskottets ställningstagande
Utskottet, som anser att de pågående övervägandena inom Regeringskansliet
av den nämnda analysen bör avvaktas och som erinrar om de nyligen
genomförda skärpta tillståndskraven för närradiosändningar, finner inte
skäl att nu förorda några sådana åtgärder som föreslås i motionerna
2004/05:K419 (kd) yrkande 3 och 2004/05:Kr359 (kd) yrkande 2.
Ekonomiska konsekvenser av TV-digitaliseringen
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker en motion (c) om att utreda de konsumentekonomiska
konsekvenserna av TV:s digitalisering.
Jämför reservation 3 (c).
Gällande bestämmelser med bakgrund
Under våren 1997 beslutade riksdagen att digital marksänd TV skall
införas i Sverige (prop. 1996/97:67, bet. 1996/97:KU17, rskr. 1996/97:178).
Beslutet innebar att sändningar under en första etapp inleddes på ett
begränsat antal orter i Sverige. Riksdagen beslutade därefter under
hösten 2000 att digital marksänd TV skulle få byggas ut till att omfatta
hela landet (prop. 2000/01:1, utgiftsområde 17, bet. 2000/01:KrU1, rskr.
2000/01:59).
Under riksmötet 2002/03 beslutade riksdagen att godkänna regeringens
förslag om att den marksända televisionen skall övergå till digital
teknik (prop. 2002/03:72, bet. 2002/03:KU33, rskr. 2002/03:196). Därutöver
beslutade riksdagen att de analoga TV-sändningarna skall läggas ned
etappvis, och nedläggningen skall inledas tidigast när lagstiftningen
om skyldighet att vidaresända vissa TV-program i kabelnät har anpassats
till att marksändningarna är digitala.
Våren 2004 beslutade riksdagen att de digitala marksändningarna av
Sveriges Televisions och Sveriges Utbildningsradios TV-program skall
byggas ut så att de får samma räckvidd som företagens analoga marksändningar
(prop. 2003/04:118, bet. 2003/04:KU24, rskr. 2003/04:xxx). I propositionen
framhöll regeringen att övergången från analoga till digitala sändningar
innebär att konsumenterna behöver digital mottagningsutrustning i form
av s.k. digital-TV-boxar eller TV-apparater med inbyggd digital-TV-mottagare.
Priserna på digital-TV-boxar och annan digital utrustning kunde enligt
regeringen förväntas sjunka på samma sätt som skett i andra länder där
viktiga programtjänster sänds okrypterat i digital marksändning.
Regeringen beslöt den 22 december 2004 att i en första etapp påbörja
övergången till digital television. Beslutet, som direkt berör drygt 30
000 hushåll, innebär att de analoga sändningarna från TV-sändarna på
Gotland samt i Gävle och Motala kommer att upphöra någon gång mellan
den 1 september och den 13 december 2005.
Regeringen har tillsatt en kommission, Digital-TV-kommissionen, (Ku
2004:04, dir. 2004:32), för att förbereda övergången från analoga till
digitala marksändningar och samordna den informationsverksamhet som
behövs. Vid fullgörandet av uppgiften skall hänsyn i första hand tas
till konsumenternas önskemål och behov. Kommissionen skall ha nära
kontakter med organisationer som företräder olika konsumentgrupper samt
med myndigheter, företag och organisationer som påverkas av omställningen.
I uppgifterna ingår att
lägga fram en plan för när de analoga sändningarna skall upphöra i olika
områden,
överväga om det är lämpligt att stänga av de analoga marksändningarna
på försök i ett begränsat område,
följa utbyggnaden av de digitala marksändningarna,
följa utvecklingen på digital-TV-marknaden,
planera och samordna information till allmänheten om omläggningen,
överväga vilken information som kan behövas till följd av ny lagstiftning
om skyldighet att vidaresända vissa TV-program i elektroniska
kommunikationsnät.
Kommissionen skall varje år före utgången av februari lämna en redogörelse
för sitt arbete. En slutrapport skall läggas fram före utgången av mars
2008.
Motionen
I motion 2004/05:Kr354 av Birgitta Sellén m.fl. (c) yrkande 11 föreslås
att en utredning tillsätts med uppdraget att se över de konsumentekonomiska
konsekvenserna av digitaliseringen. Motionärerna ifrågasätter vem som
skall betala tillbehören - konsumenterna, distributörerna, staten eller
någon annan aktör - och vilka som behöver samverka.
Tidigare behandling
Utskottet behandlade en motion med motsvarande innehåll i sitt betänkande
2003/04:KU24. Utskottet hänvisade då till att den nyligen tillsatta
Digital-TV-kommissionen hade som uppgift att i första hand ta hänsyn
till konsumenternas önskemål och behov. Utskottet fann att vad som
efterfrågades i motionen väsentligen rymdes inom kommissionens uppdrag
och avstyrkte den därför.
Utskottets ställningstagande
Riksdagen har fattat beslut om övergång från analoga till digitala
TV-sändningar och om riktlinjerna för övergången. En kommission har
tillsatts som i första hand skall ta hänsyn till konsumenternas önskemål
och behov. Utskottet kan inte se något skäl att nu begära en utredning
enligt motionen om de konsumentekonomiska konsekvenserna av den beslutade
digitaliseringen. Motion 2004/05:Kr354 (c) yrkande 11 avstyrks.
Reklamfrågor m.m.
Utskottets förslag i korthet
Utskottet anser inte att några sådana tillkännagivanden för regeringen
om att verka mot TV-reklam för alkohol och för förbud i hela EU mot
TV-reklam som riktas till barn samt om vikten av att arbeta med frågor
om barn och medier inom EU behövs. Utskottet avstyrker motioner om sådana
tillkännagivanden.
Jämför reservation 4 (fp).
Gällande bestämmelser m.m.
TV-direktivet m.m.
Inom EU betraktas TV-sändningar som tjänster. Direktivet Television
utan gränser, det s.k. TV-direktivet (rådets direktiv 89/552/EEG av den
3 oktober 1989 om samordning av vissa bestämmelser som fastställts i
medlemsstaternas lagar och andra författningar om utförandet av
sändningsverksamhet för television, ändrat genom Europaparlamentets och
rådets direktiv 97/36/EC), syftar till att skapa nödvändiga villkor för
fri rörlighet för TV-sändningar inom gemenskapen. Räckvidden inbegriper
alla former av sändning av TV-program till allmänheten med undantag av
kommunikationstjänster som tillhandahåller information eller andra
meddelanden på begäran. I direktivet föreskrivs att medlemsstaterna inte
kan begränsa mottagandet eller vidareutsändning från en annan medlemsstat
av skäl som faller inom ramen för de områden som samordnas genom direktivet.
För radiosändningar finns inte några motsvarande EU-regler, utan varje
land reglerar det för sig.
Samordningen av medlemsstaternas lagstiftning gäller inom områdena
tillämplig lag på TV-sändningar
främjande av produktion och sändning av europeiska verk
allmänhetens tillgång till större (idrotts)evenemang
TV-reklam och sponsring
skydd för minderåriga
rätt till genmäle.
TV-direktivet bygger på den s.k. sändarlandsprincipen. Det land inom
vilket programföretaget är etablerat ansvarar för att företagets
TV-sändningar uppfyller minimikraven. Etableringslandet kan även ha
ytterligare krav som sändningen skall uppfylla. Ett brittiskt sändarföretag
skall alltså följa brittiska regler, som skall vara anpassade till
TV-direktivet, även om det sänder program i Sverige.
Eftersom TV-sändning betraktas som en tjänst har alla programföretag
inom EU rätt att etablera sig i ett land på samma villkor som landets
egna företag. Då EU:s minimiregler kompletteras med olika strikta
nationella regler, kan ett sändarföretag som enbart riktar sig till tittare
i ett land ändå välja att etablera sig i ett annat land.
Reklamreglerna innebär bl.a. att reklam för tobaksprodukter, receptbelagda
medicinprodukter och medicinska behandlingar är förbjuden. Det finns
också kriterier för reklaminslagens innehåll, utformning, placering och
längd. Särskilda anvisningar finns för alkoholreklam och reklam riktad
till barn.
Kommissionen skall enligt TV-direktivet upprätta en rapport om tillämpningen
av direktivet. Den senaste rapporten lämnades den 6 januari 2003 och
avser tillämpningen av direktivet 2001-2002 (Fjärde rapporten från
kommissionen till rådet, Europaparlamentet, Europeiska ekonomiska och
sociala kommittén och Regionkommittén om tillämpningen av direktiv
89/552/EEG Television utan gränser, KOM(2002) 778). Den tar bl.a. upp
tillämpningen av bestämmelserna om skydd av minderåriga och bestämmelserna
om reklam. Eventuella förslag på grund av rapporten planeras bli framlagda
i slutet av 2005-början av 2006.
Svenska bestämmelser om reklam och sändningstillstånd
I 1 kap. 9 § tryckfrihetsförordningen ges utrymme för att utan hinder
av vad som föreskrivs i tryckfrihetsförordningen i lag föreskriva förbud
mot kommersiell annons i den mån annonsen används vid marknadsföring av
alkoholhaltiga drycker eller tobaksvaror. Motsvarande gäller enligt 1
kap. 12 § yttrandefrihetsgrundlagen.
Bestämmelser om reklam i marksänd TV inom Sverige finns i radio- och
TV-lagen (1996:844). I 7 kap. 4 § föreskrivs att reklam i en TV-sändning
inte får syfta till att fånga uppmärksamheten hos barn under tolv år.
Det finns även kompletterande regler för att undvika att barn utsätts
för reklam i sändning.
I fråga om reklam för alkoholdrycker finns i radio- och TV-lagen förbud
mot att låta program sponsras av någon vars huvudsakliga verksamhet
gäller tillverkning eller försäljning av sådana drycker. I övrigt
hänvisar radio- och TV-lagen i fråga om alkoholreklam till 4 kap.
alkohollagen (1994:1738). Särskild måttfullhet skall enligt 4 kap. 8 § denna
lag iakttas vid marknadsföring av alkoholdrycker till konsumenter. Vidare
föreskrivs att reklam- eller annan marknadsföringsåtgärd som är påträngande
eller uppsökande eller som uppmanar till bruk av alkohol inte får företas.
Marknadsföring av alkoholdrycker får inte rikta sig särskilt till eller
skildra barn eller ungdomar som inte har fyllt 25 år. I 10 § samma
kapitel föreskrivs att det vid marknadsföring av alkoholdrycker till
konsumenter inte får användas kommersiella annonser i ljudradio- eller
TV-program, och detta gäller även för sådana TV-sändningar över satellit
som omfattas av radio- och TV-lagen.
Rätten att sända TV- och ljudradioprogram på annat sätt än genom tråd
får enligt 3 kap. 2 § yttrandefrihetsgrundlagen regleras genom lag som
innehåller föreskrifter om tillstånd och villkor för att sända.
I 3 kap. radio- och TV-lagen finns föreskrifter om sändningstillstånd
som meddelas av regeringen. Ett sändningstillstånd får förenas med vissa
villkor, bl.a. förbud mot att sända reklam eller andra annonser.
Regeringen gav i januari 2004 sändningstillstånd för sju nya kanaler
att sända i det digitala marknätet. Ett programföretag åtog sig att i
tre kanaler följa radio- och TV-lagens regler om förbud mot barnreklam
i avgiftsfria sändningar.
Motionerna
I detta avsnitt behandlas tre motioner som rör TV-reklam och en motion
som avser barn och medier.
I motion 2003/04:So34 av andre vice talman Kerstin Heinemann m.fl. (fp)
föreslås att riksdagen skall begära att regeringen ser till att det i
framtida avtal för svenskspråkiga kanaler i det markbundna digital-TV-nätet
inkluderas ett förbud mot alkoholreklam (yrkande 1). Regeringen har
enligt motionärerna alltför snabbt accepterat att svenskspråkiga kanaler
som sänder från utlandet följer utländska regler för alkoholreklam. De
ingångna avtalen kan inte ändras men inför framtida förhandlingar bör
den typen av kryphål genom den svenska reklamlagstiftningen hållas
stängda. Liknande synpunkter framförs i motion 2004/05:So610 av Agneta
Lundberg m.fl. (s, fp, kd, v, c, mp), där motionärerna begär ett
tillkännagivande för regeringen om vad som anförs i motionen om TV-reklam
för alkohol (yrkande 3). De pekar på möjligheten att vid övergång till
digitala TV-sändningar i avtalen exkludera reklam för hälsovådliga varor
som alkohol, på det sätt tobaksreklam genom särskilda avtal redan är
utesluten från reklam inom EBU. Motionärerna befarar ett samband mellan
starka producentintressen i Europa och motstånd mot att avveckla reklam
för alkohol. Regeringen bör i internationella forum där reklamfrågor
kan hanteras verka för att alkoholreklam i TV avvecklas. Vid förhandlingar
om avtal vid övergång till digitala sändningar bör regeringen klargöra
att alkoholreklam inte får förekomma.
I motion 2004/05:MJ499 av Sven Gunnar Persson m.fl. (kd) begärs ett
tillkännagivande för regeringen om vad i motionen anförs om att förbud
mot TV-reklam till barn bör införas i hela EU (yrkande 4). Motionärerna
konstaterar att reklam riktad mot barn inte är särskilt reglerad i
marknadsföringslagen, medan radio- och TV-lagen stadgar att reklam i en
TV-sändning inte får syfta till att fånga uppmärksamheten hos barn under
tolv år. Enligt motionärerna träffade EU:s konsumentministrar i maj en
politisk överenskommelse om ett förslag till direktiv om otillbörliga
affärsmetoder, även om Sverige röstade emot förslaget, eftersom det
innebär att vi inte får behålla våra strängare nationella regler annat
än under en övergångsperiod. Motionärerna hänvisar till att Konsumentverket
menar att direktivet i sin nuvarande lydelse skulle leda till ett sämre
konsumentskydd och medföra både rättsosäkerhet och tillämpningsproblem.
Sverige bör i rådet driva frågan om att direktivet skall innehålla ett
förbud mot reklam riktad till barn.
I motion 2004/05:K380 av Birgitta Ahlqvist och Kristina Zakrisson (båda
s) begärs ett tillkännagivande för regeringen om vad i motionen anförs
om barn och medier och vikten av att arbeta med dessa frågor även på
EU-nivå.
Bakgrund: rekommendationer m.m.
Skyddet av minderåriga m.m.
I TV-direktivet sägs beträffande TV-reklam riktad till minderåriga att
sådan reklam inte direkt skall uppmana minderåriga att köpa en produkt
eller tjänst genom att utnyttja deras oerfarenhet eller godtrogenhet.
Reklamen skall inte heller direkt uppmuntra minderåriga att övertala
sina föräldrar eller andra att köpa de utannonserade varorna eller
tjänsterna. Inte heller skall den utnyttja det speciella förtroende
minderåriga hyser för föräldrar, lärare eller andra personer. Reklamen
skall inte heller utan skäl visa minderåriga i farliga situationer.
Rådet antog 1998 en rekommendation om skydd för minderåriga och mänsklig
värdighet (rådets rekommendation 98/560/EG, EGT L 270 s. 48).
Rekommendationen vänder sig till medlemsstaterna, berörda branscher och
kommissionen. Den omfattar alla audiovisuella tjänster och informationstjänster
som görs tillgängliga för allmänheten, oavsett spridningssätt. Som
exempel nämns radio- och TV-sändningar, privata direktanslutna tjänster
eller tjänster på Internet. Medlemsstaterna rekommenderas att som ett
komplement till lagstiftningen främja inrättandet på frivillig grund av
nationella system för skydd av minderåriga och den mänskliga värdigheten
inom de olika mediebranscherna. Vidare rekommenderas medlemsstaterna
att samarbeta på gemenskapsnivå för att utveckla metoder för en jämförbar
utvärdering. Kommissionen ansvarar för att utveckla dessa metoder
tillsammans med berörda nationella myndigheter.
Rekommendationen ledde i Sverige till att Våldsskildringsrådet, numera
Medierådet, i december 1998 fick regeringens uppdrag att informera,
följa och stödja de berörda branschernas självreglerande arbete. Det
uppdraget fick en aktivare inriktning genom de tilläggsdirektiv som
rådet fick i juni 2003, och som refereras ovan. Enligt dessa skall rådet
genom konstruktiva och kontinuerliga kontakter driva på mediebranschernas
självreglerande arbete för att skydda barn och unga från skadlig
mediepåverkan.
Kommissionen antog i december 2003 en andra utvärderingsrapport om
tillämpningen av 1998 års rekommendation, KOM(2003)776. I rapporten
fastställde kommissionen de framsteg som gjorts när det gäller frågor
som rör självreglering, etiska regler, tekniska åtgärder och
utbildningsåtgärder på grundval av ett frågeformulär som sänts ut till
medlemsstaterna och anslutningsländerna. Kommissionen ansåg att det skett
framsteg, även om medlemsstaterna och anslutningsländerna tillämpade
rekommendationen på olika sätt: antalet telejourer och uppförandekoder
hade ökat, i de flesta medlemsstaterna hade kampanjer inletts för att
främja en säkrare användning av Internet samtidigt som systemen för
självreglering och samreglering fungerade tillfredsställande inom radio-
och TV-sektorn.
Kommissionen noterade i rapporten det arbete som utförs av ICRA (Internet
Content Rating Association) för att utveckla pålitliga filtrerings- och
klassificeringssystem för Internet och ställde sig bakom Europaparlamentets
begäran att DVB-konsortiet (Digital Video Broadcasting) skall utarbeta
sådana system för digitala radio- och TV-sändningar.
Kommissionen lade i april 2004 fram ett förslag att den tidigare
rekommendationen om skydd av minderåriga skall kompletteras, se KOM(2004)341.
Förslaget om en ny rekommendation, som skall antas av både Europaparlamentet
och rådet, vänder sig både till medlemsstaterna och till berörda branscher.
EU rekommenderar medlemsstaterna att bl.a. genom mediekunskap och
medieutbildningsprogram göra föräldrar och lärare medvetna om de nya
audiovisuella mediernas möjligheter och tillgången till tjänster av hög
kvalitet. Den audiovisuella branschen rekommenderas bl.a. att undvika
innehåll som kan vara skadligt för minderåriga. Rådet (utbildning, ungdom
och kultur) har med anledning av förslaget antagit en allmän riktlinje.

Europaparlamentet och rådet har beslutat om en flerårig handlingsplan
för att främja säkrare användning av Internet genom att bekämpa olagligt
och skadligt innehåll på globala nät. Syftet är att skydda särskilt
barn och ungdomar från oönskat innehåll. Planen syftar bl.a. till att
utveckla system för klassificering och filtreringssystem av innehåll på
Internet och att öka medvetenheten om Internets risker bland barn och
ungdomar.
Handlingsplanen, som funnits sedan 1999, har nu förlängts för åren
2005-2008. Målsättningen med den nya handlingsplanen Safer Internet Plus,
KOM(2994)91, är att hindra spridningen av olagligt, skadligt och
rasistiskt innehåll på Internet och att främja en gynnsam utveckling av
Internetbranschen på europeisk nivå. Bekämpningen av olagligt innehåll
syftar till att inrätta telejourer i varje medlemsland dit användare
kan ringa när de stött på material på Internet som de misstänker är
olagligt. I fråga om hanteringen av oönskat och skadligt innehåll syftar
planen till att uppmuntra utvecklingen av klassificerings- eller
filtreringssystem som är internationellt kompatibla och att sprida kunskapen
om dem. I fråga om att främja en säkrare miljö syftar handlingsplanen
till att inrätta ett forum för ett säkrare Internet där både näringslivet,
rättsvårdande myndigheter, barnrättsorganisationer och beslutsfattare
kan utbyta erfarenheter och utveckla system för självreglering. Planen
syftar också till att öka kunskaperna hos framför allt barn, deras lärare
och föräldrar.
Medierådet
Medierådet skall, som nämnts ovan, inrikta sin verksamhet på barns och
ungas mediesituation och ha syftet att minska riskerna för skadlig
mediepåverkan på barn och unga.
Svenskt initiativ till förändringar i TV-direktivet
Sverige presenterade i mars 2004 ett förslag till tillägg i EG:s
TV-direktiv. I förslaget framhölls att det är av yttersta vikt för Sverige
att de svenska förbuden för exempelvis barn- och alkoholreklam går att
tillämpa inom EU.
Enligt det svenska förslaget skulle (om den andra medlemsstaten begär
det) programbolag som etablerat sig i en annan medlemsstat än den som
företaget riktar sina sändningar emot vara tvingat att följa de regler
som gäller för sändningar i den mottagande medlemsstaten.
Utskottets ställningstagande
Som framgår ovan gäller enligt svensk lag förbud mot kommersiella
annonser för alkoholdrycker i ljudradio- och TV-program. Vidare råder
förbud mot TV-reklam som riktas till barn. Sverige driver i EU frågan
om att de svenska förbuden mot bl.a. reklam för alkohol och mot reklam
som riktar sig till barn skall kunna tillämpas inom EU. Utskottet
förutsätter att regeringen fortsättningsvis verkar för de principer som
bär upp de svenska reglerna och att regeringen fortsättningsvis i avtal
inför sändningstillstånd i det digitala marknätet inkluderar förbud mot
alkoholreklam. Utskottet anser därför att några sådana tillkännagivanden
som begärs i motionerna 2003/04:So34 (fp) yrkande 1, 2004/05:So610 (s,
fp, kd, v, c, mp) och 2004/05:MJ499 (kd) inte behövs. Motionerna
avstyrks mot denna bakgrund.
Utskottet anser också att behovet av skydd för minderåriga i förhållande
till medier är väl uppmärksammat på EU-nivån och att regeringen verkar
för att utveckla detta skydd. Något sådant tillkännagivande som begärs
i motion 2004/05:K380 (s) behövs därmed inte enligt utskottets uppfattning.

Kartläggning av den svenska pornografiska marknaden
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker en motion (v) om kartläggning av den svenska
pornografiska marknadens utveckling och ekonomiska omsättning.
Jämför reservation 5 (v, mp).
Motionen
I motion 2004/05:K291 av Camilla Sköld Jansson m.fl. (v) begärs att
riksdagen ger regeringen i uppdrag att kartlägga den svenska pornografiska
marknadens utveckling och ekonomiska omsättning. Pornografins status i
vårt samhälle har enligt motionärerna gått från att vara tabubelagt
till att bli ett normalt inslag i vardagen, ett integrerat inslag i
masskulturen. Motionärerna anser att myndigheter och politiker vet
väldigt lite om den pornografiska marknaden och branschen, vilket innebär
att porrindustrin kan operera i stort sett helt ogranskad av alla
myndigheter. Information behövs om utvecklingen av pornografi i Sverige:
Hur mycket pornografi produceras, hur stor är produktionen i förhållande
till övriga nordiska länder, t.ex. när det gäller videofilm respektive
tidningar? Information behövs också kring den pornografiska marknaden
som ekonomisk sektor: Hur stor är den ekonomiska omsättningen i
detaljhandeln, hur stor är den årliga omsättningen av porr, hur stor uppskattas
försäljningen på svarta marknaden vara, hur mycket omsätter exporten av
svensk pornografi?
Motionärerna anser att det är en viktig politisk handling att synliggöra
flödet av pengar och sätta en prislapp på den pornografiska marknaden.
Det är bra att sexindustrin på Internet är under kartläggning men även
andra delar av sexindustrin bör enligt motionärerna täckas in. Att
kartlägga den "traditionella" porrindustrins (försäljning av porrtidningar,
porrfilmer etc.) omsättning i detaljhandeln ger visserligen inte en
heltäckande sanning om pornografins marknad men det är ett viktigt
instrument och en viktig utgångspunkt för information och en övergripande
bild av marknaden.
Bakgrund
Medierådet (tidigare Våldsskildringsrådet) fick i juni 2003 genom
tilläggsdirektiv (dir. 2003:75) sitt uppdrag utvidgat att även avse
uppmärksamhet på pornografi. Rådet skall inrikta sin verksamhet på barns
och ungas  mediesituation. Syftet skall vara att minska riskerna för
skadlig mediepåverkan på barn och unga. Uppdraget omfattar såväl
traditionella som nya elektroniska rörliga bildmedier, exempelvis film, tv,
video, dvd, datorspel, tv-spel och Internet. Rådet skall ägna
våldsskildringar och pornografi särskild uppmärksamhet. Det skall ha ett
tydligt genusperspektiv på sitt arbete. Rådet skall arbeta utåtriktat
och resultatinriktat. Det skall vara pådrivande i exempelvis kontakterna
med mediebranscherna samt söka samarbete med andra aktörer. Rådet skall
aktivt involvera barn och unga i arbetet. Uppgiften att vara ett
samarbetsorgan för ett antal myndigheter upphör. I årliga rapporter skall
rådet redovisa resultatet av sitt arbete samt strategier för det fortsatta
arbetet.
Medierådet har beställt en rapport med inventering av kunskapsläget om
den påverkan som unga utsätts för.
Statsrådet Jens Orback hänvisade i svar den 22 november 2004 på en
interpellation om förtryckande könsroller (Ip 2004/05:125) till att
regeringen, i samarbete med Vänsterpartiet och Miljöpartiet de gröna,
den 12 maj 2004 anordnat en offentlig hearing om sexualiseringen av det
offentliga rummet i syfte att få en samlad bild av situationen och till
att en arbetsgrupp tillsatts för att diskutera, analysera och komma med
konkreta förslag på hur regeringens arbete med sexualiseringen av det
offentliga rummet bör utformas. Arbetsgruppen skulle ta hjälp av en
expertgrupp, bestående av personer med speciell kompetens på olika
områden - forskare, branschfolk, medier och organisationer.
Han pekade också på Projektet Flicka, som initierats av socialministern,
med syftet att skapa motståndskraft hos unga flickor och pojkar själva
mot den kommersialisering och sexualisering av vardagen de möter. Vidare
hänvisade han till Medierådets uppdrag att inrikta sin verksamhet på
barns och ungas mediesituation.
Statsrådet hänvisade även till att det inom ramen för Nordiska institutet
för kvinno- och könsforskning, NIKK, bedrivs ett forskningsprojekt -
Unga, pornografi och kön i Norden - som skall undersöka hur pornografins
utbredning påverkar unga flickors och pojkars uppfattning av kön.
I betänkande 2004/05:KU31 behandlas i förenklad ordning ytterligare
motioner (s) angående pornografi. Dessa motioner är likalydande med
tidigare behandlade motioner.
Utskottets ställningstagande
Enligt utskottets uppfattning är det av stor vikt att motverka en
pornografisk marknad som innebär att människor utnyttjas och kan utsättas
för bestående skada och kränkningar. Utskottet vill dock peka på de
åtgärder som vidtas inom ramen för Medierådet och andra projekt. En
sådan kartläggning som begärs i motion 2004/05:K291 (v) skulle innebära
avsevärda svårigheter och gränsdragningsproblem. Utskottet är inte berett
att tillstyrka motionen. Den avstyrks.

Reservationer
Utskottets förslag till riksdagsbeslut och ställningstaganden har
föranlett följande reservationer. I rubriken anges vilken punkt i utskottets
förslag till riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

1.      Meddelarskyddet vid förundersökning m.m., punkt 2 (kd)
av Ingvar Svensson (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 2
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om meddelarskyddet vid förundersökning m.m. Därmed
bifaller riksdagen motion 2004/05:K421 och bifaller delvis motion
2004/05:K246.
Ställningstagande
Läckor från förundersökningar och vid andra polisingripanden utgör enligt
min mening i de allra flesta fall ett rent missbruk av meddelarfriheten.
Ett sådant missbruk hotar både rättssäkerheten och den personliga
integriteten. Jag anser därför att meddelarskyddet vid förundersökningar
och polisingripanden bör ses över, och riksdagen bör som sin mening ge
regeringen till känna att en sådan översyn bör göras.


2.      Innehållet i närradiosändningar, punkt 4 (m, fp, kd, c)
av Göran Lennmarker (m), Tobias Krantz (fp), Ingvar Svensson (kd),
Henrik S Järrel (m), Helena Bargholtz (fp), Kerstin Lundgren (c) och
Nils Fredrik Aurelius (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 4 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2004/05:K419
yrkande 5 och 2004/05:Kr359 yrkande 2.
Ställningstagande
Syftet med det s.k. riksförbudet är att motverka nätverkssändningar,
men utformningen av förbudet är, som anförs i motionerna 2004/05:K419
och 2004/05:Kr359, olycklig. Undantaget från regeln att bara program
som framställts särskilt för den egna verksamheten bör utsträckas från
att endast avse 10 timmar per månad till att avse förslagsvis 40-50
timmar per månad. Regeln bör eventuellt kombineras med en regel om en
minimiandel av program med lokal anknytning.
Riksdagen bör som sin mening ge regeringen till känna att den bör
återkomma till riksdagen med förslag som tillgodoser de angivna synpunkterna
på riksförbudet och undantaget från detta.

3.      Ekonomiska konsekvenser av TV-digitaliseringen, punkt 5 (c)
av Kerstin Lundgren (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 5
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om de konsumentekonomiska konsekvenserna av
övergången till digital TV. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:Kr354
yrkande 11.
Ställningstagande
Som anförs i motion 2004/05:Kr354 bör det i den digitala utbyggnaden
göras en utredning som ser över marknaden utifrån ett konsumentekonomiskt
perspektiv. Översynen bör avse vem som skall betala tillbehören -
konsumenterna, distributörerna, staten eller någon annan aktör.
Riksdagen bör som sin mening ge regeringen det anförda till känna.

4.      Reklamfrågor m.m., punkt 6 (fp)
av Tobias Krantz (fp) och Helena Bargholtz (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 6 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om alkoholreklam i TV. Därmed bifaller riksdagen
motion 2003/04:So34 yrkande 1, bifaller delvis motion 2004/05:So610
yrkande 3 och avslår motionerna 2004/05:K380 och 2004/05:MJ499 yrkande
4.
Ställningstagande
I motion 2003/04:So34 (fp) pekas på att regeringen alltför snabbt har
accepterat att svenskspråkiga kanaler som sänder från utlandet följer
utländska regler för alkoholreklam. De ingångna avtalen kan tyvärr inte
ändras. För framtiden är det emellertid av största betydelse att regeringen
i sådana avtal inkluderar ett förbud mot alkoholreklam i sändningarna.

Riksdagen bör som sin mening ge regeringen detta till känna.


5.      Kartläggning av den svenska pornografiska marknaden, punkt 7 (v,
mp)
av Mats Einarsson (v) och Gustav Fridolin (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 7 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om kartläggning av den svenska pornografiska
marknaden. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:K291.
Ställningstagande
Som anförs i motion 2004/05:K291 (v) har pornografins status i vårt
samhälle gått från att vara tabubelagt till att bli ett normalt inslag
i vardagen. Myndigheter och politiker vet väldigt lite om den pornografiska
marknaden och branschen, vilket innebär att porrindustrin kan operera
i stort sett helt ogranskad av alla myndigheter. Det behövs information
om utvecklingen av pornografin i Sverige: Hur mycket produceras, hur
stor är produktionen i förhållande till övriga nordiska länder, t.ex.
när det gäller videofilm respektive tidningar? Information behövs också
kring den pornografiska marknaden som ekonomisk sektor: Hur stor är den
ekonomiska omsättningen i detaljhandeln, hur stor är den årliga
omsättningen av porr, hur stor uppskattas försäljningen på svarta marknaden
vara, hur mycket omsätter exporten av svensk pornografi?
Det är enligt min uppfattning en viktig politisk handling att synliggöra
flödet av pengar och sätta en prislapp på den pornografiska marknaden.
Det är bra att sexindustrin på Internet är under kartläggning men även
andra delar av sexindustrin bör täckas in. En kartläggning av den
"traditionella" porrindustrins omsättning i detaljhandeln ger visserligen
inte en heltäckande sanning om pornografimarknaden men utgör ett viktigt
instrument och en viktig utgångspunkt för information om och en
övergripande bild av marknaden.
Särskilda yttranden

1.      Meddelarfriheten för anställda i kommunala bolag, punkt 3 (m,
fp)
Göran Lennmarker (m), Tobias Krantz (fp), Henrik S Järrel (m), Helena
Bargholtz (fp) och Nils Fredrik Aurelius (m) anför:
Kommunala bolag är en styggelse från demokratisk synpunkt. Offentlig
verksamhet skall enligt vår uppfattning ske under full insyn från
medborgare, medier och förtroendevalda. Det är ett krav som det i praktiken
är omöjligt att leva upp till för ett företag som skall agera på en
marknad där det kan finnas behov av sekretess och inskränkningar i
öppenheten av t.ex. företagsekonomiska skäl. Det är inte heller möjligt
att överklaga beslut eller en verksamhet i ett kommunalt bolag. Vi anser
därför att all kommunal verksamhet bör bedrivas i förvaltningsform och
att de kommunala bolagen bör avvecklas.


2.      Innehållet i närradiosändningar, punkt 4 (mp)
Gustav Fridolin (mp) anför:
Jag ställer mig positiv till att riksförbudet inom närradiosändningar
ändras på ett sådant sätt att de negativa konsekvenser förbudet har i
dag, och som motionerna till viss del belyser, elimineras samtidigt som
den icke-kommersiella grundtanken i närradioverksamheten värnas och
förstärks. Då en samlad analys av icke-kommersiell radio och TV för
närvarande är under beredning inom Regeringskansliet ser jag det inte
påkallat att riksdagen gör några tillkännagivanden. Jag förutsätter att
den interna utredningsskrivelse som bereds snarast kommer under
remissbehandling.

Bilaga
Förteckning över behandlade förslag
Motion väckt med anledning av proposition 2003/04:161
2003/04:So34 av andre vice talman Kerstin Heinemann m.fl. (fp)
1. Riksdagen begär att regeringen ser till att det i framtida avtal för
svenskspråkiga kanaler i det markbundna digital-TV-nätet inkluderas ett
förbud mot alkoholreklam, i enlighet med vad som anförs i motionen.
Motioner från allmänna motionstiden hösten 2004
2004/05:K245 av Mats Einarsson m.fl. (v):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om EU-kommissionens förslag till tjänstedirektiv.
2004/05:K246 av Elizabeth Nyström och Anita Sidén (båda m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om myndighetsutövande tjänstemäns försäljning av "privat"
arbetsmaterial.
2004/05:K291 av Camilla Sköld Jansson m.fl. (v):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att kartlägga den svenska pornografiska marknadens utveckling
och finansiella omsättning.
2004/05:K380 av Birgitta Ahlqvist och Kristina Zakrisson (båda s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om barn och medier och vikten av att arbeta med dessa frågor
även på EU-nivå.
2004/05:K386 av Gunnar Nordmark (fp):

1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att utreda möjligheten att införa samma regelverk vad gäller
grundlagsfästa rättigheter för anställda vid kommunala bolag som i dag
gäller för offentligt anställda.
2004/05:K419 av Ingvar Svensson m.fl. (kd):

5.      Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring av
radio- och TV-lagen enligt vad i motionen anförs om generösare regler
för programutbyte i närradion.
2004/05:K421 av Ingvar Svensson m.fl. (kd):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om en översyn av meddelarskyddet vid förundersökning och vid
ingripanden.
2004/05:So610 av Agneta Lundberg m.fl. (s, fp, kd, v, c, mp):

3.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs
i motionen om TV-reklam för alkohol.
2004/05:Kr354 av Birgitta Sellén m.fl. (c):

11.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att den kommission som utreder införandet av digital-TV
särskilt ser över de ekonomiska konsekvenserna för konsumenten.
2004/05:Kr359 av Dan Kihlström m.fl. (kd):

2.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om närradions ideella och lokala inriktning.
2004/05:MJ499 av Sven Gunnar Persson m.fl. (kd):

4.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om införande av förbud mot TV-reklam till barn i hela EU.