Justitieutskottets betänkande

2004/05:JUU19

Polisfrågor

---

Sammanfattning
I detta betänkande behandlar utskottet ett antal motionsyrkanden som
väckts under den allmänna motionstiden år 2004. De behandlade yrkandena
tar i huvudsak upp olika frågor som rör polisen, bl.a. antagningen och
utbildningen till polis, polisens arbetsmetoder, arbetsmiljöfrågor och
utrustning. Vidare behandlas yrkanden om bl.a. åtgärder mot illegala
vapen och rätt till alkoholtest för berusade personer som omhändertagits
enligt lagen (1976:511) om omhändertagande av berusade personer m.m.
Utskottet föreslår att riksdagen gör ett tillkännagivande av innebörd
att regeringen skall låta se över frågan om att låta vissa utbildningsmoment
i polisutbildningen automatiskt ge akademiska poäng.
När det gäller övriga motioner hänvisar utskottet bl.a. till gällande
regelverk och pågående beredningsarbete, och föreslår att riksdagen
avslår samtliga yrkanden.
I ärendet finns 28 reservationer och 5 särskilda yttranden.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Språktest
Riksdagen avslår motion 2004/05:Ju350 yrkande 1.
Reservation 1 (v)

2. Antagning till polisutbildning m.m.
Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Ju350 yrkande 2, 2004/05:Ju392,
2004/05:Ju465 yrkande 11, 2004/05:Ju489 yrkande 7, 2004/05:Ju501 yrkandena
14, 18 och 19 samt 2004/05:Sf365 yrkande 22.
Reservation 2 (m, fp, kd, c)

3. Hatbrott och rasistiska brott i polisutbildningen
Riksdagen avslår motion 2004/05:Sf365 yrkande 23.
Reservation 3 (kd)

4. Samarbete mellan HBT-organisationer och polisen
Riksdagen avslår motion 2004/05:U257 yrkande 15.
Reservation 4 (v, mp)

5. Akademiska inslag i polisutbildningen
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad utskottet
anfört om akademiska inslag i polisutbildningen. Därmed bifaller riksdagen
delvis motionerna 2004/05:Ju350 yrkande 3 och 2004/05:Ju501 yrkande 15.

6. Polisens vapenträning
Riksdagen avslår motion 2004/05:Ju350 yrkande 4.
Reservation 5 (v)

7. Polisforskning
Riksdagen avslår motion 2004/05:Ju365.
Reservation 6 (m, fp, c)

8. Vidareutbildning för poliser m.m.
Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Ju501 yrkandena 10-13 och 17 samt
2004/05:Ju505.
Reservation 7 (m, fp, c)

9. Etik och moral m.m.
Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Ju262 yrkande 4, 2004/05:Ju324
yrkandena 1 och 2, 2004/05:Ju325 och 2004/05:Ju350 yrkande 7.

10. Brottsmisstänkta poliser
Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Ju371 och 2004/05:Ju501 yrkande 29.

Reservation 8 (fp)

11. Polisens arbetsmetoder
Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Ju272 yrkandena 1-6, 2004/05:Ju474
yrkande 4 och 2004/05:Ju489 yrkande 2.
Reservation 9 (c)

12. Användning av handfängsel
Riksdagen avslår motion 2004/05:Ju380.
Reservation 10 (m, fp, c)

13. En nationell underrättelseenhet
Riksdagen avslår motion 2004/05:Ju501 yrkandena 5, 6 och 9.
Reservation 11 (fp)

14. En avdelning för Internetrelaterad brottslighet vid
Rikspolisstyrelsen
Riksdagen avslår motion 2004/05:Ju486 yrkande 9.
Reservation 12 (m, fp, kd, c)

15. Samordning vid upphandling av IT-system m.m.
Riksdagen avslår motion 2004/05:Ju308.

16. Polisstyrelserna
Riksdagen avslår motion 2004/05:Ju465 yrkande 6.
Reservation 13 (kd, c)

17. Arbetsmiljöfrågor m.m.
Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Ju350 yrkande 5, 2004/05:Ju465
yrkande 5 och 2004/05:Ju501 yrkandena 7 och 8.
Reservation 14 (m, fp, kd, c)
Reservation 15 (v)

18. Hot och våld mot poliser m.m.
Riksdagen avslår motion 2004/05:Ju496 yrkandena 1-3.
Reservation 16 (m, fp, kd, c)

19. Polisens utrustning
Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Ju465 yrkande 7 och 2004/05:Ju501
yrkandena 27 och 28.
Reservation 17 (fp, kd, c)

20. Digitala fotografier
Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Ju253 och 2004/05:Ju416.
Reservation 18 (m, fp, kd, c)

21. Beredskapspolisen
Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Ju326 och 2004/05:Ju489 yrkande 8.

Reservation 19 (m, fp, kd, c)

22. Straffskärpning vid vapenbrott m.m.
Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Ju231 yrkandena 1 och 2, 2004/05:Ju352
yrkande 5 och 2004/05:Ju412 yrkande 17.
Reservation 20 (m, fp, kd, c)

23. Tillfällig vapenamnesti
Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Ju243 och 2004/05:Ju329.
Reservation 21 (m, fp, kd, c, mp)

24. Ljuddämpare vid jakt
Riksdagen avslår motion 2004/05:Ju240.
Reservation 22 (m, c)

25. Vapenförvaring
Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Ju203, 2004/05:Ju244 och 2004/05:Ju284.

Reservation 23 (c)

26. Kamphundar
Riksdagen avslår motion 2004/05:Ju247.

27. Anmälningar mot ordningsvakter
Riksdagen avslår motion 2004/05:Ju465 yrkande 1.
Reservation 24 (kd)

28. Alkoholtest för omhändertagna personer m.m.
Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Ju301 yrkandena 1 och 2, 2004/05:Ju415
yrkandena 1-3, 2004/05:Ju469, 2004/05:Ju473 och 2004/05:Ju510.
Reservation 25 (m, fp, kd, c)

29. Allmän kameraövervakning
Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Ju317 yrkande 4, 2004/05:Ju412
yrkande 14 och 2004/05:Ju497.
Reservation 26 (fp)
Reservation 27 (v)

30. Medborgarkontor
Riksdagen avslår motion 2004/05:Ju501 yrkande 23.
Reservation 28 (fp)

Stockholm den 2 juni 2005
På justitieutskottets vägnar

Britta Lejon
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Britta Lejon (s), Rolf
Olsson (v), Margareta Sandgren (s), Beatrice Ask (m), Helena Frisk (s),
Peter Althin (kd), Elisebeht Markström (s), Jeppe Johnsson (m), Göran
Norlander (s), Torkild Strandberg (fp), Johan Linander (c), Joe Frans
(s), Kerstin Andersson (s), Leif Björnlod (mp), Christer Erlandsson (s),
Hillevi Engström (m) och Karin Granbom (fp).

Utskottets överväganden
I detta betänkande behandlar utskottet ett antal motionsyrkanden som
huvudsakligen rör polisen och som väckts under den allmänna motionstiden
år 2004.
Polisutbildningen m.m.
Utskottets förslag i korthet
I detta avsnitt behandlar utskottet motionsyrkanden rörande antagning
till och innehållet i polisutbildningen. Vidare behandlas motionsyrkanden
om bl.a. tillsättandet av polischefer, samordnad vidareutbildning för
brottsbekämpande myndigheter samt etik och moral inom polisen. Slutligen
behandlar utskottet motionsyrkanden om utredningar om och avstängning
av brottsmisstänkta poliser. Utskottet föreslår att riksdagen gör ett
tillkännagivande av innebörd att regeringen skall se över frågan om att
låta vissa utbildningsmoment i polisutbildningen automatiskt ge akademiska
poäng. Såvitt gäller övriga motionsyrkanden föreslår utskottet, bl.a.
med hänvisning till vidtagna åtgärder och pågående arbete, att de avslås.

Jämför reservationerna 1-8.
Antagning till polisutbildning m.m.
Ett antal motioner har väckts som rör olika antagnings- och utbildningsfrågor
inom polisen. I motionerna Ju350 (v), Ju392 (fp), Ju465 (fp), Ju489 (c),
Ju501 (fp) och Sf365 (kd) begärs olika åtgärder rörande antagningen
till polisutbildningarna. I motionerna Ju350, Ju465, Ju489, Ju501 och
Sf365 handlar det om olika åtgärder för att fler personer med utländsk
bakgrund skall antas till polisutbildningarna. I motion Ju350 föreslås
bl.a. att provet i svenska tas bort vid antagningen. I motion Ju392
krävs ökat inflytande för polismyndigheterna vid antagningen. I motion
Sf365 begärs vidare att utbildning om hatbrott och rasistiska brott
skall bli obligatoriska moment i polisutbildningen. I motion U257 (v)
anförs att ett samarbete bör inledas mellan å ena sidan polisen på
nationell och lokal nivå och å andra sidan organisationer för homo-, bi-
och transsexuella (HBT-organisationer) i syfte att öka polisens kunskap
i HBT-frågor och höja förtroendet för polisväsendet inom denna grupp av
människor.
Beredningen för rättsväsendets utveckling avgav i december 2003
delbetänkandet Läget i rättsväsendet och förslag till fortsatta reformer
inom brottsutredningsverksamheten m.m. (SOU 2003:114). I betänkandet
ges en beskrivning av bl.a. bakgrunden till och innehållet i den nuvarande
polisutbildningen (s. 215 f.).
Under år 2004 antogs totalt 1 056 studerande till polisutbildningen. Av
samtliga antagna som också valde att påbörja utbildningen hade 15 % en
annan etnisk och kulturell bakgrund än svensk (15 % år 2003).
Rekryteringskampanjer har riktats främst mot målgrupperna kvinnor och personer
med en annan etnisk och kulturell bakgrund än svensk år 2004 (Polisens
årsredovisning 2004 s. 59).
I Polisens årsredovisning för år 2004 sägs i fråga om mångfaldsarbetet
bl.a. följande. En del polismyndigheter anger i platsannonser att de
gärna ser sökande med annan etnisk och kulturell bakgrund än svensk. De
flesta myndigheter har kontakter med invandrarföreningar. Vissa myndigheter
ordnar öppet hus-arrangemang och informationsinsatser i köpcenter och
skolor. Södertälje polismästardistrikt driver ett projekt där den som
har utomnordisk bakgrund kan få en civil projektanställning i syfte att
bli behörig för att söka till polisutbildningen. Polismyndigheten i
Skåne medverkar i projektet Utryckningen, vilket är en förberedande
utbildning till polisutbildningen som riktar sig till ungdomar med
invandrarbakgrund. De anställda inom polisväsendet har ökat sina kunskaper
inom mångfaldsområdet, bl.a. genom föreläsningar och utbildningar.
Rikspolisstyrelsen har ordnat utbildning i mångfaldsfrågor för personalen
på grundutbildningen vid Polishögskolan och för övrig personal som
arbetar med frågorna. Polismyndigheten i Stockholm har ordnat en nationell
heldag om mångfald. Av årsredovisningen framgår vidare att Rikspolisstyrelsen
driver ett projekt benämnt Normgivande mångfald inom polisen. Under
projektets gång har alla ledningsgrupper i de 21 polismyndigheterna
fått utbildning i homo- och bisexuellas villkor i arbetslivet. Fem
pilotdistrikt utsågs för breddutbildning: Polismyndigheterna i Blekinge,
Jämtland, Norrbotten och Örebro, samt Polishögskolan i Solna. Omkring
3 000 medarbetare gick utbildningen under år 2004 (s. 62).
Utskottet har inhämtat att i samband med nyss nämnda utbildning av
ledningsgrupperna vid de 21 polismyndigheterna har från projektet
Normgivande mångfalds sida i förekommande fall kontakter tagits med lokala
RFSL-föreningar i syfte att få till stånd informationsutbyte och lokalt
samarbete. Projektet har fr.o.m. årsskiftet 2004/05 bytt namn till Fritt
fram och pågår under hela år 2005.
En utredare fick under år 2003 i uppdrag att biträda Justitiedepartementet
med mångfaldsfrågor inom polisen. Arbetet resulterade bl.a. i en
handlingsplan för mångfaldsfrågor inom polisen (Ju/2004/8969/PO). Av
handlingsplanen framgår bl.a. att några redovisade faktorer har särskild
betydelse för arbetet med dessa frågor. Här kan nämnas att ledningens
ansvar behöver tydliggöras och att mångfaldsarbetet måste inordnas i en
sammanhållen strategi. Vidare föreslås att man utarbetar kompetensprofiler
för olika funktioner inom polisen och att rekryteringen till polisutbildningen
skiljs från anställningsförfarandet som polis. Ansvaret för rekryteringen
bör överflyttas till Polishögskolan och genomföras vid respektive
utbildningsplats samt bör ske utifrån framtagna kompetensprofiler. I planen
föreslås vidare att Polishögskolan blir en egen myndighet under
Justitiedepartementet.
Handlingsplanen bereds inom Justitiedepartementet.
Rikspolisstyrelsen har i regleringsbrevet för budgetåret 2005 fått i
uppdrag att redovisa bl.a. vilka överväganden styrelsen har gjort med
anledning av den redovisning om mångfald inom polisen som lämnades under
hösten 2004 av den ovan nämnda utredaren för mångfaldsfrågor. Av
regleringsbrevet framgår vidare att styrelsen skall redovisa de åtgärder
som vidtagits för att åstadkomma och förbättra förutsättningarna för
mångfald inom polisen, bl.a. vilka metoder och tillvägagångssätt som
använts för att motverka diskriminerande attityder och beteenden bland
personalen. Vidare skall styrelsen återrapportera antalet anställda som
under år 2005 genomgått utbildning i diskriminerings- och mångfaldsfrågor.
Slutligen skall styrelsen redogöra för andelen anställda som är utrikes
födda och inrikes födda med en respektive två utrikes födda föräldrar.

Utskottet har inhämtat att det prov i svenska som genomförs i samband
med ansökan till Polishögskolan består av fyra delar som testar de
sökandes språkliga förmåga genom bl.a. ett ordkunskapstest och ett
stavningstest. Inom Rikspolisstyrelsen har en kartläggning gjorts av om
provet i svenska eventuellt missgynnar sökande med t.ex. annan etnisk
bakgrund. Några belägg för att vissa grupper skulle missgynnas av provet
har inte framkommit. Efter kartläggningen har dock gränsen för godkänt
resultat på provet i svenska sänkts. I dag klarar över 80 % av de sökande
proven i svenska.
När det gäller frågan om utbildning om hatbrott och rasistiska brott
har utskottet inhämtat att en obligatorisk kurs som bl.a. behandlar
denna typ av brottslighet ingår i polisutbildningen.
Utskottet har behandlat liknande yrkanden vid ett flertal tillfällen
tidigare, senast i februari 2004 (bet. 2003/04:JuU15 s. 29 f.). Utskottet
uttalade då bl.a. att frågor om polisutbildningens utformning och
rekrytering av poliser är viktiga frågor. Det är angeläget att sammansättningen
inom polisen speglar samhället i stort. Det är därför viktigt att
personer med en annan etnisk bakgrund än svensk, särskilt personer från
utomnordiska länder, antas till polisutbildningen. Utskottet välkomnade
att ett flertal åtgärder för att öka andelen poliser med utländsk
bakgrund vidtagits. Utskottet framhöll samtidigt betydelsen av att poliser
har goda kunskaper i det svenska språket, utan att för den skull uttala
sig om hur och när dessa kunskaper skall förvärvas. Polisers språkkunskaper
har betydelse för frågor som rör bl.a. rättssäkerhetsaspekter och
möjligheter till lagföring.
Utskottet har inte ändrat sin tidigare inställning i frågan. Det är
alltså alltjämt utskottets uppfattning att det är viktigt att den etniska
sammansättningen inom polisen speglar samhället i stort. Utskottet
välkomnar därför det omfattande mångfaldsarbete som har inletts och ännu
pågår i syfte att öka andelen polisaspiranter med annan etnisk och
kulturell bakgrund än svensk. Utskottet ser i detta sammanhang inget
motsatsförhållande i att ett prov i svenska används vid antagningen
till polisutbildningen för att säkerställa att de blivande poliserna
har tillräckliga språkkunskaper för att tillgodogöra sig polisutbildningen
och framgent verka som poliser. Utskottets inställning är sålunda att
provet i svenska vid antagningen bör bibehållas. Någon förändring i
syfte att öka polismyndigheternas inflytande över antagningen anser
inte utskottet heller vara något som är påkallat. Utskottet kan vidare
konstatera att polisutbildningen redan i dag har kursmoment som tar upp
hatbrott och rasistiska brott, varför motionsyrkandet som tar upp denna
fråga får anses vara tillgodosett. När det gäller frågan om ökat samarbete
mellan polisen och HBT-organisationer är utskottet för sin del övertygat
om att polisen, precis som i samband med den ovan redovisade
utbildningsverksamheten i HBT-frågor, också vid kommande aktiviteter samverkar
med HBT-organisationer i syfte att få tillstånd ökat kunskapsutbyte och
i förlängningen stärka förtroendet för polisen bland dessa grupper. Med
det anförda föreslår utskottet att riksdagen avslår motion Ju392 och
motionerna Ju350, Ju465, Ju489, Ju501, Sf365 och U257 i nu behandlade
delar.
Polisutbildning m.m.
I motion Ju350 (v) föreslås polisutbildningen skall göras om till en
högskoleutbildning. I motion Ju501 (fp) framhålls att en ökad akademisering
av polisutbildningen på sikt kan öka möjligheterna till att göra
polisforskning till en akademisk disciplin. I motion Ju365 (m) framhålls
vikten av att möjliggöra för poliser med stor erfarenhet av praktiskt
polisarbete att forska.
I motion Ju501 påtalas även behovet av fler specialister inom polisen
och begärs åtgärder rörande utbildning och tillsättning av polischefer.

I motion Ju350 begärs vidare att enhetliga regler skall införas för
polisens vapenträning.
I motion Ju501 föreslås också att vidareutbildningen för de brottsbekämpande
myndigheterna skall samordnas. I motion Ju505 (s) efterfrågas en gemensam
grundutbildning för tjänstemän inom polis, tull och försvar.
Polismyndigheterna skall i behövlig utsträckning ge poliser fortbildning
i handhavande av skjutvapen. Poliser skall årligen genomföra ett
kompetensprov i fråga om handhavande av tjänstevapen. Om det har förflutit
mer än 18 månader sedan en polis med godkänt resultat avlade kompetensprov
för ett tilldelat skjutvapen, skall polismyndigheten återta skjutvapnet
(11-12 §§ RPSFS 2001:1, FAP 104-2). Utskottet har inhämtat att
polismyndigheterna står för ammunitionskostnaderna vid skjutningar på tjänstetid
inför och vid det årliga kompetensprovet.
När frågan om polisens vapenträning och vapenhantering behandlades i
utskottet i februari 2004 (bet. 2003/04:JuU15 s. 29 f.) delade utskottet
motionärens uppfattning att det är viktigt att poliser har en hög
kompetens i frågor som rör tjänstevapen, men såg ingen anledning för
utskottet att vid denna tidpunkt uttala sig i frågan.
Utskottet har inhämtat att Justitiedepartementet planerar att tillsätta
en utredning om möjligheten att bedriva polisutbildning på fler orter
än de nuvarande tre. Utredningen kommer också att ta upp frågan om hur
polisutbildningen skall knytas närmare högskolan i syfte att åstadkomma
en ökad akademisering av polisutbildningen. Utskottet har vidare inhämtat
att utredningen kommer att belysa förutsättningarna för att göra om
polisutbildningen till en helt eller delvis akademisk utbildning.
Rikspolisstyrelsen har i regleringsbrevet för budgetåret 2005 fått i
uppdrag att redovisa bl.a. i vilken omfattning polisens mål för
kompetensförsörjningen uppnåtts under år 2005 och vilka åtgärder som vidtagits
samt vilka mål som gäller för myndighetens kompetensförsörjning under
år 2006 respektive åren 2007-2008.
I departementspromemorian Strukturella brister inom polisen (Ds 2004:34)
berörs bl.a. olika utbildnings- och rekryteringsfrågor. I promemorian
anförs att det finns brister både i utbildningssystemet för poliser i
allmänhet och i rekryterings- och utbildningssystemet för polischefer.
Utredningen menar att Rikspolisstyrelsen bör ta ett större ansvar för
grundutbildningen av poliser genom att bli tydligare i sitt kravställande
på utbildningens innehåll och genom att i större utsträckning låta göra
utvärderingar av grundutbildningen. Regeringen bör överväga att åter
införa en för hela det svenska polisväsendet enhetlig och grundläggande
polischefsutbildning. I utredningen framhålls vidare att det inte har
varit möjligt att, inom ramen för detta relativt begränsade utredningsarbete,
närmare gå in på frågorna om en sådan utbildnings utformning eller de
ekonomiska konsekvenserna av en sådan ändring i utbildningssystemet.
Utredningen föreslår därför att regeringen låter utreda den frågan i
särskild ordning. Vidare anser utredningen att Rikspolisstyrelsen bör
ta ett större ansvar och utöva en fastare styrning även när det gäller
vidareutbildningen för samtliga poliser, dvs. också för polischefer.
Även ledningen inom respektive polismyndighet har ett ansvar för frågor
om vidareutbildning för poliser. Utvecklingen och vidmakthållandet av
en enhetlig, välutbildad och mera samsynt poliskår, och då inte minst
dess chefer, är enligt utredningen i det närmaste avgörande för polisens
framtida förmåga att lösa sina av statsmakterna ålagda uppgifter.
Utredningen menar sålunda sammanfattningsvis att det finns anledning för
Rikspolisstyrelsen att utöva en fastare styrning på flera områden som
den förfogar över, exempelvis när det gäller utbildning och utrustning
(Ds 2004:34 s. 8 f.). Promemorian bereds inom Justitiedepartementet.
Behovet av utbildning och fortbildning i ledarskap inom polisen har
uppmärksammats genom att Rikspolisstyrelsen i regleringsbrevet för
budgetåret 2005 fått i uppdrag att redovisa de åtgärder som vidtagits
för att utveckla polisens ledarskap, bl.a. när det gäller att uppmuntra
anställda inom polisen att utveckla sin kompetens och genom att stödja
chefer på de lägre chefsnivåerna i arbetsgivarrollen.
Av budgetpropositionen för år 2005 framgår att Rikspolisstyrelsen inlett
ett arbete med nationella ledarskapsprogram för chefer och lämpliga
chefskandidater. Polisen har även startat en trainee-utbildning för
blivande chefer (prop. 2004/05:1 utg.omr. 4 s. 121).
Av Polisens årsredovisning för år 2004 framgår att det totala antalet
civilanställda bedöms minska under de tre kommande åren. Som ett led i
arbetet inom ramen för En nationell polis kommer antalet civilanställda,
främst med administrativa arbetsuppgifter, att minska. Samtidigt kommer
det att finnas behov av att nyanställa civil personal med specialistkompetens
och för sådana arbetsuppgifter som i dag utförs av poliser, men som
annan personal har bättre eller lika goda förutsättningar att utföra.
Därigenom kan poliser frigöras för att användas för mer renodlade
polisiära arbetsuppgifter.
Utskottet har inhämtat att när det gäller frågan om specialister har
justitieministern nyligen uttalat att han mot bakgrund av behovet av
starkare spetskompetens inom polisen vill skapa en specialistutbildning
för vissa poliser exempelvis inom IT-relaterad brottslighet och ekonomisk
brottslighet. Justitieministern uttalade vidare att det behövs mer
satsning på forskning inom polisen för att få fler poliser att doktorera.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att polisutbildningens utformning
är viktig, och utskottet ser ett mervärde i att polisutbildningen knyts
närmare högskolan. Genom att koppla polisutbildningen till högskolan
kan det skapas större möjligheter att utveckla både grundutbildning och
vidareutbildning av poliser. Utskottet välkomnar därför den utredning
om polisutbildningen som aviserats.
Motionerna Ju350 och Ju501 tar upp sambandet mellan polisutbildningen
och akademisk utbildning. Vissa utbildningsmoment i polisutbildningen
kännetecknas av en hög teoretisk nivå. Det finns därför skäl att låta
dessa utbildningsmoment i polisutbildningen automatiskt ge akademiska
poäng. Regeringen bör ges i uppdrag att se över denna fråga. Vad utskottet
nu med anledning av motionerna Ju350 och Ju501 anfört bör riksdagen som
sin mening ge regeringen till känna.
Vad härefter gäller frågan om poliser bör ges möjlighet att bedriva
forskning anser utskottet att det aviserade utredningsarbetet bör
avvaktas. Motion Ju365 bör avslås av riksdagen.
När det gäller frågan om polisens vapenträning och vapenhantering kan
utskottet inte se att frågan kommit i något annat läge jämfört med när
utskottet senast behandlade frågan i början av år 2004. Det är alltså
alltjämt utskottets uppfattning att det saknas anledning för riksdagen
att uttala sig i frågan. Motion Ju350 bör i denna del avslås av riksdagen.

Vad sedan gäller motionsönskemålet om att vidareutbildningen för de
brottsbekämpande myndigheterna skall samordnas anser utskottet att det
i första hand får ankomma på berörda myndigheter att själva bedöma i
vilken omfattning samordning är lämplig och möjlig. Även när det gäller
motionsönskemålen om fler specialister samt om åtgärder rörande rekrytering
och utbildning av polischefer bör beslut fattas av berörda polismyndigheter.
Motion Ju501 i dessa delar bör avslås av riksdagen.
Vad slutligen gäller motionsönskemålet om att skapa en gemensam
grundutbildning för polis, tull och försvar kan utskottet, mot bakgrund av
den stora skillnaden i verksamheternas uppgifter och krav, inte se att
något utrymme för en gemensam grundutbildning finns i dagsläget. Utskottet
föreslår att riksdagen avslår motionen Ju505.
Etik och moral m.m.
Några motioner har väckts som berör frågor om etik och moral inom polisen.
I motion Ju262 (c) begärs att en parlamentariskt sammansatt kommitté
som skall behandla frågan om attityder inom polisen tillsätts. I motionerna
Ju324 (kd) och Ju350 (v) förordas att etik och moral skall ingå som
obligatoriska moment i polisutbildningen respektive begärs utbildningsinsatser
i dessa frågor. I motion Ju324 framhålls även värdet av att religionskunskap
ingår i polisutbildningen. I motion Ju324 begärs vidare att det upprättas
ett etiskt policydokument inom polisen, som stöd och hjälp i utsatta
situationer. I motion Ju325 (kd) föreslås att det skall finnas en
"polispräst" alternativt pastor eller diakon i varje polisdistrikt.
Utskottet har inhämtat att frågor om etik och moral ingår som obligatoriska
moment i polisutbildningen. Det saknas dock något kursmoment som särskilt
behandlar religionsfrågor. Utbildning i etikfrågor förekommer också för
poliser anställda i polisväsendet. År 2004 deltog t.ex. 200 poliser i
yttre tjänst vid Polismyndigheten i Västmanland i etikutbildning (Polisens
årsredovisning 2004 s. 60).
I den ovan nämnda departementspromemorian Strukturella brister inom
polisen (Ds 2004:34) anförs bl.a. att det är utredarens intryck att det
tyvärr fortfarande förekommer att poliser gör sig skyldiga till kränkande
eller på annat sätt olämpliga handlingar och tillmälen av olika slag,
inte bara vid demonstrationer. Detta är naturligtvis allvarligt menar
utredaren, inte minst från ett medborgarperspektiv. I promemorian
framhålls dock att en förklaring när det gäller polismäns uppträdanden
vid demonstrationer kan vara att demonstrationsdeltagarnas agerande i
dessa sammanhang på en del håll har förråats under senare tid. Inte
sällan finns det enskilda deltagare som inte egentligen kan ses som
sådana personer som genom demonstrationen vill framföra en mening. Dessa
personer utnyttjar egentligen sammanhanget för att ställa till med bråk
och skadegörelse. De försöker genom ord och gärningar - och ibland
beväpnade med olika slags farliga vapen och tillhyggen - provocera
poliserna just för att bringa dem ur balans. Utredaren anför vidare att
man har tagit allvarligt på vad som har framkommit om att det händer
att polismän under tjänstgöring visar olämpliga attityder och har tagit
upp denna fråga med Polishögskolan och med chefer på olika plan inom
polisväsendet. Enligt utredarens mening torde det inte finnas några
avgörande brister i grundutbildningen av poliser när det gäller
attitydfrågor och etik. Inte heller torde saken vara ett rekryteringsproblem.
Frågorna måste snarare uppmärksammas och kontinuerligt diskuteras ute
på polismyndigheterna. De bör löpande beaktas bl.a. vid ställningstaganden
i frågor om vidareutbildning av olika slag. Ledningen inom polismyndigheterna
har här ett stort ansvar. Men även en polisman som för befäl vid ett
visst uppdrag har ett ansvar för att honom underställda poliser uppträder
på ett lämpligt sätt. I promemorian anges vidare att det entydiga
intrycket givits att man inom polismyndigheterna behandlar frågorna om
attityder och etik inom polisen med stor respekt. Utredaren har vid
sina besök kunnat iaktta att polischefer ser som sin uppgift att själva
följa upp vad som händer när en anmälan om att en polisman har uppträtt
på ett oacceptabelt sätt inkommer. Mer eller mindre regelbundna
diskussioner förekommer på personalmöten inom myndigheterna och frågorna
tas även upp vid länspolismästarmöten m.m. Mot angiven bakgrund anses
det i promemorian inte vara motiverat med något särskilt åtgärdsförslag
i fråga om attityder och etik hos enskilda polismän (s. 9 f.).
Regeringen inrättade under hösten 2004 ett etiskt råd vid Rikspolisstyrelsen.
Till ordförande i rådet har förre justitiekanslern Hans Regner utsetts.
Rådet skall belysa principiella frågor där integritetsaspekten är viktig
och frågor som rör utrustning och arbetsmetoder inom polisen. I februari
2005 gav rikspolischefen det etiska rådet i uppdrag att överväga frågor
om polisens utrustning och användning av särskilda hjälpmedel vid
våldsanvändningen. Det ankommer således på Rikspolisstyrelsen att avgöra
vilka frågor som det etiska rådet skall behandla (fr. 2004/05:1337, fr.
2004/05:392). Utskottet har inhämtat att rådet har som målsättning att
med anledning av uppdraget överlämna ett övervägande till rikspolischefen
sommaren 2005. Något ytterligare uppdrag har ännu inte överlämnats till
det etiska rådet.
Utskottet har tidigare särskilt betonat vikten av att samtliga poliser
med viss regelbundenhet deltar i utbildningar som rör etikfrågor för
att ytterligare förstärka allmänhetens förtroende för polisen (bet.
2002/03:JuU9 s. 11).
Utskottet har inhämtat att sedan i början av 1990-talet har utbildning
för präster, pastorer och diakoner vid Svenska kyrkan, Missionsförbundet
och numera även Katolska kyrkan bedrivits i Polishögskolans regi.
Utbildningen omfattar ett flertal ämnen, bl.a. polisens arbetsvillkor,
organisation, psykosocialt omhändertagande m.m. Utbildningen pågår under
två kursveckor med mellanliggande praktik vid en polismyndighet. Hitintills
har ett 80-tal personer från olika trossamfund genomgått utbildningen.
Ett stort antal polismyndigheter har kommit överens om samarbete med
de präster, pastorer och diakoner som genomgått Polishögskolans utbildning.
Det är upp till de enskilda polismyndigheterna och de olika trossamfunden
att närmare komma överens om hur man vill att engagemanget skall utformas.
En "polispräst", "-pastor" eller "-diakon" kan ha många uppdrag för
polisen. Det kan handla om att vara stödperson åt polisanställda när
ett dödsbud lämnas, bistå som samtalsstöd eller medverka i utbildningsinsatser,
t.ex. etikutbildning.
Utskottet vill när det gäller frågan om etikutbildning för poliser
återigen framhålla vikten av att samtliga poliser med viss regelbundenhet
deltar i utbildning som rör etikfrågor. Utskottet kan konstatera att
sådan utbildning också i relativt stor omfattning bedrivs ute på
polismyndigheterna. Utbildning i etik och moral är därtill redan obligatorisk
på grundutbildningen för poliser och några avgörande brister i detta
hänseende har nyss nämnda utredning inte kunnat identifiera. Utskottet
är mot bakgrund av att den ovan redovisade promemorian Om strukturella
brister inom polisen ännu bereds inte berett att förorda en parlamentariskt
sammansatt kommitté i syfte att utreda frågan om attityder inom polisen.

Vad gäller frågan om "polispräster", "-pastorer" och "-diakoner" kan
konstateras att utbildning för intresserade knutna till vissa religiösa
samfund bedrivs regelbundet och lokala överenskommelser finns om att ta
här aktuella tjänster i anspråk hos ett stort antal polismyndigheter.
Utskottet kan inte finna annat än att den rådande ordningen rörande
polispräster fungerar väl. Något behov av att därutöver även införa
religionskunskap i grundutbildningen för poliser kan utskottet inte se.

Motionerna Ju324 och Ju325 samt motionerna Ju262 och Ju350 i nu behandlade
delar bör därför avslås.
Brottsmisstänkta poliser
I motion Ju371 (m) begärs att brottsmisstänkta poliser skall stängas av
från tjänstgöring. I motion Ju501 (fp) föreslås att förundersökningar
rörande brottsmisstänka poliser skall handhas av en fristående
brottsutredningsenhet som organisatoriskt är placerad under Justitiekanslern.

Brottsutredningar mot anställda inom polis- och åklagarväsendena är i
dag organiserade enligt följande. Av 22 § lagen (1994:260) om offentlig
anställning (LOA) framgår att en arbetsgivare under vissa förutsättningar
är skyldig att göra en åtalsanmälan mot en arbetstagare som är skäligen
misstänkt för att i sin anställning ha begått brott. I LOA finns dessutom
bestämmelser om tjänsteförseelser och disciplinpåföljder. Regleringen
i LOA gäller även för arbetstagare inom polisen och åklagarväsendet.
För dessa gäller dessutom särskilda bestämmelser om skyldighet att anmäla
eller utreda fel som begåtts i tjänsten. I 5 kap. polisförordningen
(1998:1558) finns särskilda bestämmelser om handläggningen av anmälningar
mot anställda inom polisen. Huvudregeln är att en sådan anmälan omedelbart
skall överlämnas till åklagare för prövning av om en förundersökning
skall inledas eller inte. Detsamma gäller om en person har skadats,
antingen genom något som en anställd inom polisen gjort i tjänsten eller
under tid som personen vistats i polisarrest, under förutsättning att
skadan är allvarlig. Själva utredningsarbetet, som leds av åklagare,
utförs huvudsakligen vid polismyndigheternas internutredningsenheter.
Rikspolisstyrelsen har utfärdat föreskrifter och allmänna råd om
handläggningen av anmälningar mot anställda inom polisen (RPSFS 2000:19,
FAP 403-2). När det gäller handläggningen av anmälningar mot bl.a.
åklagare har riksåklagaren utfärdat föreskrifter (RÅFS 1996:1). För en
mer utförlig redogörelse kan hänvisas till betänkandet Förstärkt granskning
av polis och åklagare (SOU 2003:41).
En särskild utredare har fått i uppdrag att bl.a. analysera regleringen,
organisationen och handläggningsrutinerna för brottsanmälningar mot
anställda inom polisen och mot åklagare, det s.k. internutredningsförfarandet.
Uppdraget skall redovisas senast den 31 december 2005 (dir. 2004:180).

Utskottet har inhämtat att det i Finansdepartementet pågår ett arbete
med ett utredningsdirektiv om avstängning av offentligt anställda från
arbetsplatser.
Utskottet finner inte anledning att föregripa vare sig den pågående
eller den planerade utredningen. Utskottet avstyrker motion Ju371 och
motion Ju501 i nu behandlad del.
Polisens arbetsmetoder m.m.
Utskottets förslag i korthet
I detta avsnitt behandlar utskottet motionsyrkanden rörande olika
polisiära metoder såsom nolltolerans m.m. Vidare behandlas motionsyrkanden
rörande användningen av handfängsel vid transporter, organisationsfrågor,
arbetsmiljöfrågor, polisens utrustning, polisens möjligheter att arbeta
med digitala fotografier och beslutanderätten över beredskapspolisen.
Utskottet
föreslår, bl.a. med hänvisning till vidtagna åtgärder och pågående
beredningsarbete, att motionsyrkandena avslås.
Jämför reservationerna 9-19.
Polisens arbetsmetoder
Ett antal motioner har väckts som rör polisens arbetsmetoder. I motion
Ju272 (m) anförs att effektivare polisiära metoder med förebild från
New York bör införas, bl.a. bör polisen i ökad utsträckning patrullera
på gatorna. I motion Ju474 (fp, m, kd, c) begärs att Jönköpings län
skall bli försökslän för den s.k. New York-modellen (nolltolerans). I
motion Ju489 (c) anförs att polisen bör förändra sina arbetsmetoder och
övergå till nolltolerans.
Inom New York-polisen används en arbetsmetod, s.k. nolltolerans, som på
senare år uppmärksammats i Sverige. Nolltolerans innebär i korthet att
polisen med kraft bekämpar alla brott, hur bagatellartade de än är,
liksom allt som kan betraktas som ordningsproblem. Grundtanken är att
det finns ett samband mellan oordning och brottslighet samt att mindre
brott föder grövre brott.
Utskottet har tidigare behandlat motionsyrkanden liknande de nu aktuella
om nolltolerans. I samband med att utskottet behandlade regeringens
budgetproposition för år 1998 anförde utskottet att det närmast är
självklart att erfarenheterna från New York inte går att direkt överföra
till Sverige. Där fanns emellertid en del intressanta tankegångar som
säkerligen skulle komma att påverka polisarbetet också här. Utskottet
ansåg dock att frågan knappast lämpade sig för generella uttalanden i
den ena eller andra riktningen (bet. 1997/98:JuU1 s. 31). När utskottet
senast behandlade denna fråga under våren 2004 vidhöll utskottet sin
tidigare uttalade inställning, nämligen att frågan inte lämpar sig för
generella uttalanden (bet. 2003/04:JuU15 s. 12 f.).
Utskottet är alltjämt av denna uppfattning, och utskottet förslår att
riksdagen avslår motion Ju272 och motionerna Ju474 och Ju489 i nu
behandlade delar.
Handfängsel
I motion Ju380 (m) begärs att det skall bli tillåtet för polisen att i
våldsförebyggande syfte använda handfängsel i samband med transporter
av omhändertagna och frihetsberövade personer.
I 15 § lagen (1976:371) om behandlingen av häktade och anhållna m.fl.
föreskrivs att den häktade får beläggas med fängsel under transport om
det är nödvändigt av säkerhetsskäl. Av hänvisningar i 23 § samma lag
och i 10 a § polislagen (1984:387) följer att motsvarande regel även
gäller för bl.a. anhållna respektive när polisman omhändertar eller på
annat sätt inskränker någons rörelsefrihet.
Justitieombudsmannen (JO) har i några avgöranden uttalat sig om polisens
möjligheter att använda handfängsel. JO har framhållit att det krävs
att det föreligger någon specifik omständighet som medför att en sådan
åtgärd framstår som nödvändig av säkerhetsskäl och att lagstiftningen
inte medger att handfängsel regelmässigt används vid transport av
omhändertagna personer. Användande av fängsel måste således grundas på en
bedömning i varje enskilt fall.
Frågan om polisens användning av handfängsel vid transport i våldsförebyggande
syfte har behandlats tidigare av utskottet, varvid utskottet inte
uteslutit att användning av handfängsel som motionären hävdar skulle ha
en förebyggande effekt. Utskottet menade emellertid att det mot detta
måste vägas att det är fråga om en integritetskränkande behandling som
i många fall är helt onödig. Utskottet ansåg mot den bakgrunden att det
inte fanns skäl att initiera en lagändring (bet. 2000/01:JuU11 s. 24).

Utskottet ser inte skäl att nu frångå sin tidigare redovisade inställning
i frågan. Motion Ju380 avstyrks.
Organisationsfrågor
I motion Ju501 (fp) begärs att en ny nationell underrättelseenhet skapas.
Vidare efterfrågas en samordnad operativ och taktisk ledning inom
polisväsendet såväl inom och mellan polismyndigheterna som mellan den
öppna polisen och Säkerhetspolisen.
I motion Ju486 (fp) begärs att en avdelning för Internetrelaterad
brottslighet inrättas centralt vid Rikspolisstyrelsen.
I motion Ju308 (kd) efterfrågas bl.a. en bättre samordning mellan
Rikspolisstyrelsen och polismyndigheterna vid upphandling av IT-system m.
m.
Göteborgskommittén lämnade sitt slutbetänkande Göteborg 2001 i januari
2003 (SOU 2002:122). Kommittén anförde bl.a. att det i samband med
insatsen i Göteborg i juni 2001 fanns brister i polisens samordning,
utbildning och utrustning. Rikspolisstyrelsen hade dock redan före
överlämnandet av Göteborgskommitténs betänkande identifierat flera av de
brister som kommittén redovisar, t.ex. inom ramen för det arbete som
sedan år 2002 bedrivs inom polisorganisationen under benämningen En
nationell polis. Det är ett förändrings- och utvecklingsarbete som berör
hela polisverksamheten och som utgår från ett nationellt helhetsperspektiv
på verksamheten. Grundtanken är att polisens sammanlagda resurser och
samlade kompetens skall ses som gemensamma. Det operativa polisarbetet
skall även fortsättningsvis huvudsakligen bedrivas lokalt, men med ett
ökat samarbete över geografiska och organisatoriska gränser. Exempel på
frågor som ingår i En nationell polis är följande: nationellt kontaktcentrum
med ett gemensamt telefonnummer till polisen, ekonomi- och
personaladministration,
utbildning och kompetensutveckling, gemensamma kommunikationscentraler,
utredningsverksamhet, trafikpolisverksamhet, bombskyddsverksamhet och
taktikutveckling. Rikspolisstyrelsen har det övergripande ansvaret för
En nationell polis, men det egentliga utvecklings- och förändringsarbetet
utförs vid de polismyndigheter och på de arbetsenheter som normalt har
ansvaret. Ett antal områden inom En nationell polis har redan genomförts.
Här handlar det exempelvis om gemensam drift- och teknikorganisation
inom IT-området, kriminalunderrättelseverksamhet, kriminalteknik och
sjöpolisverksamhet (prop. 2004/05:1 utg.omr. 4 s. 127).
Utskottet uttalade i samband med behandlingen av budgetpropositionen
för år 2005 sitt stöd för grundtanken bakom det arbete som bedrivs inom
ramen för En nationell polis, dvs. att polisens sammanlagda resurser
och samlade kompetens skall ses som gemensamma samt att det operativa
polisarbetet skall bedrivas huvudsakligen lokalt (bet. 2004/05:JuU1 s.
41).
Rikskriminalpolisens IT-brottsrotel bildades år 1999 och har i dag 19
anställda. Roteln handlägger ärenden kopplade till IT-brott och bistår
polismyndigheterna i dessa frågor.
Utskottet vidhåller sitt tidigare lämnade stöd till det arbete som
bedrivs inom ramen för En nationell polis, ett arbete som till stora
delar kan sägas omfattas av motionsönskemålen. I avvaktan på resultatet
av det arbete som pågår inom En nationell polis ser utskottet därför
ingen anledning att uttala sig till förmån för motionsönskemålen. När
det gäller IT-relaterad brottslighet finns det som nyss framgått en
särskild rotel vid Rikskriminalpolisen. Utskottet föreslår att riksdagen
avslår motion Ju308 och motionerna Ju486 och Ju501 i nu behandlade delar.

Polisstyrelserna
I motion Ju465 (kd) begärs en utvärdering av hur polisstyrelserna
fungerar i den nya polisorganisationen. Motionärerna ställer sig tveksamma
till polisstyrelsens reella möjligheter att genomföra polismyndighetens
verksamhetsplan.
Grundläggande bestämmelser om polisens organisation finns i polislagen
(1984:387). Varje län utgör ett polisdistrikt. Inom varje län finns en
polismyndighet som ansvarar för polisverksamheten (4 §). För ledningen
av polismyndigheten finns sedan år 1999 en polisstyrelse. Den består av
myndighetens chef och det antal övriga ledamöter som regeringen bestämmer.
Regeringen utser de ledamöter som utöver polischefen skall ingå i
styrelsen (5 §). I storstadsområdena liksom i Uppsalas, Dalarnas, Gävleborgs,
Värmlands, Västerbottens och Norrbottens län är antalet ledamöter 13.
I Gotlands polisstyrelse finns 7 ledamöter. I övriga styrelser är
antalet ledamöter 11.
I den utredning som ligger till grund för polisväsendets styrsystem
(Styrningen av polisen, SOU 1998:74 s. 79 f.) framhölls bl.a. att kravet
på inflytande och insyn från lekmän gör sig gällande särskilt starkt
med hänsyn till den betydelse som polisen har för medborgarna. Här tänkte
utredningen bl.a. på polisens befogenheter att utöva tvång. Utredningen
ansåg att polisstyrelsen bör ha uppgifter av övergripande natur.
Polismyndighetens arbetsordning borde beslutas av polisstyrelsen. Vidare
anfördes att polisstyrelsen borde åläggas den allmänna skyldigheten att
se till att statsmakternas prioriteringar och riktlinjer får genomslag
i polisarbetet, att verksamheten bedrivs effektivt och med iakttagande
av rättssäkerhetens krav samt att förvaltningen inom distriktet fungerar
väl. Vidare anförde utredningen att polisstyrelsen årligen bör utfärda
bestämmelser i fråga om planering och uppföljning. I det sammanhanget
noterade utredningen att beslut i flertalet av de frågor som polisstyrelsen
bör avgöra fattas genom beslut om verksamhetsplan, budget och
budgetföreskrifter.
Polisstyrelsernas uppgifter har sedermera reglerats i polisförordningen
(1998:1558). I 3 kap. 1 § föreskrivs att polisstyrelsen särskilt skall
se till att polisarbetet bedrivs i överensstämmelse med de prioriteringar
och riktlinjer som riksdagen och regeringen lagt fast för polisverksamheten.
I 3 kap. 2 § anges att polisstyrelsen bl.a. avgör viktiga frågor om
planeringen och inriktningen av verksamheten samt ekonomi.
Utskottet behandlade yrkanden om polisstyrelserna våren 2001 och uttalade
då bl.a. att utskottet hade förståelse för att de av Rikspolisstyrelsen
fördelade medlen till polismyndigheterna kunde upplevas som otillräckliga
och att svårigheter i olika avseenden kunde uppstå när det gäller att
göra prioriteringar. Dessa svårigheter kunde emellertid, enligt utskottet,
inte tas till intäkt för att verksamheten i polisstyrelserna inte skulle
fungera som det var tänkt. Tvärtom visade den genomgång som utskottets
uppföljningsgrupp gjort att det i styrelserna förekom den typ av ärenden
som regleringen på området tar upp. Det anförda uteslöt dock inte att
det på sikt kunde finnas skäl att utvärdera verksamheten (bet. 2000/01:JuU11
s. 15 f.).
Utskottet behandlade därefter frågor om polisens organisation i samband
med behandlingen av budgeten för år 2003. Yrkandena avstyrktes med
hänvisning till ett pågående arbete inom Rikspolisstyrelsen som syftade
till att förbättra resursutnyttjandet inom den befintliga organisationen
(bet. 2002/03:JuU1 s. 37 f.).
Utskottet behandlade senast liknande yrkanden om polisstyrelserna under
våren 2003. Utskottet inhämtade då att det nyss nämnda arbetet avseende
polisens organisation alltjämt fortgick, med regelbundna avstämningar
mellan Rikspolisstyrelsen och Justitiedepartementet. När det arbetet är
färdigt kunde det, om behov ansågs föreligga, bli aktuellt att titta på
frågan om en eventuell organisationsförändring. Motionsyrkandena avstyrktes
med hänvisning till att utskottet inte ville föregripa det arbete som
pågick kring polisens organisation (bet. 2002/03:JuU9 s. 17 f.).
Utskottet delar motionärernas uppfattning att det är viktigt att
polisstyrelserna har reellt inflytande över verksamhetsplanens genomförande.
Utskottet har tidigare inte uteslutit att en utvärdering av polisstyrelsernas
verksamhet kan bli aktuell men valt att avvakta pågående arbete kring
polisens organisation. Utskottet utgår från att Justitiedepartementet
även fortsättningsvis noggrant följer arbetet i polisstyrelserna och
vid behov låter utvärdera deras verksamhet. Utskottet är för sin del i
dagsläget inte berett att föreslå en utvärdering av polisstyrelserna.
Motion Ju465 avstyrks i här behandlad del.
Arbetsmiljöfrågor m.m.
I motionerna Ju350 (v), Ju465 (kd), Ju496 (m) och Ju501 (fp) begärs
åtgärder för att förbättra arbetsmiljön inom polisen. I motionerna Ju465
och Ju501 berörs bl.a. arbetstider, skiftarbete och en utvärdering av
polisens arbetstidsavtal. I motion Ju465 anförs även att det psykosociala
omhändertagandet inom polisen behöver utvecklas. I motion Ju350 påtalas
behovet av personalhandledning inom polisen. I motion Ju496 begärs en
utredning om hot och våld mot poliser och andra anställda inom rättsväsendet.
I samma motion påtalas även behovet av stöd åt poliser som arbetar i
utsatta områden.
Den totala sjukfrånvaron inom polisen minskar och var 4,7 % år 2004
jämfört med 5,7 % under andra halvåret 2003. Minskningen avser i första
hand långtidssjukfrånvaron och är tydlig för såväl poliser som övriga
anställda i organisationen. Sjukfrånvaron för kvinnor är fortfarande
markant högre än för män. Skillnaden mellan män och kvinnor har dock
utjämnats under år 2004. Delaktighet vid förläggningen av arbetstider
ökar successivt genom att alltfler poliser periodplanerar sin arbetstid
(33 % år 2003, 44 % år 2004). Den fullgjorda övertiden inklusive mertid
minskade under år 2004 och uppgick till drygt 930 000 timmar, vilket
skall jämföras med 1 miljon timmar år 2003 (Polisens årsredovisning
2004 s. 60 f.). Det finns en stor skillnad mellan de olika polismyndigheterna
i hur stor mängd av arbetstiden som personalen får förlägga själv. Denna
omständighet tolkades i budgetpropositionen för år 2005 så att det bör
finns utrymme för en fortsatt kraftig ökning av andelen periodplanerad
arbetstid (prop. 2004/05:1 utg.omr. 4 s. 122).
Av Polisens årsredovisning 2004 (s. 63) framgår att flera polisgemensamma
utvecklingsprojekt inom arbetsmiljöområdet har genomförts under år 2004.
Utvecklingsarbete har bl.a. bedrivits i fyra grupper med följande
inriktning: arbetsmiljöutbildning, rehabilitering och arbetsanpassning,
arbetsskade- och tillbudshantering samt psykosocialt omhändertagande.
Dessa grupper har redovisat förslag till långsiktiga utvecklingsplaner
inom respektive område och prioriterat förslag där nationell enhetlighet
kan vara av särskilt värde. Planerna skall ligga till grund för de
arbetsmiljöinsatser som skall göras på nationell nivå under år 2005 och
på längre sikt.
Beträffande det psykosociala omhändertagandet har Rikspolisstyrelsens
personalbyrå år 2003 tagit fram en beskrivning av hur detta är organiserat
inom polisen. Där framgår bl.a. att varje myndighet skall ha en lokal
rutin för psykosocialt omhändertagande och att detta skall beaktas i
det polistaktiska arbetet samt att tid skall avsättas för omhändertagandet
som en naturlig del i det polisiära arbetet och då särskilt vid planeringen
inför större händelser. Personalbyrån vid Rikspolisstyrelsen svarar, på
nationell nivå, för utbildning, samordning och erfarenhetsspridning
angående psykosocialt omhändertagande.
Brottsförebyggande rådet genomför en kartläggning av förekomsten av
trakasserier, hot, våld och annan otillåten påverkan mot personal inom
rättsväsendet och inom andra tillsyns- och kontrollmyndigheter. Gärningar
av mer allvarligt slag berörs, dvs. gärningar som dels utgör ett
arbetsmiljöproblem, dels riskerar att påverka den enskildes myndighetsutövning
och därför även utgör ett hot mot rättsstatens funktionssätt. Resultatet
av de empiriska undersökningarna samt förslag till brottsförebyggande
åtgärder kommer att presenteras i en rapport vid årsskiftet 2005/06
(www.bra.se). I sammanhanget kan nämnas att Personsäkerhetsutredningen
i januari 2004 lämnade sitt slutbetänkande Ett nationellt program om
personsäkerhet (SOU 2004:1). I betänkandet föreslås bl.a. att det skall
införas ett nationellt program om personsäkerhet som regleras i en
särskild lag. Polisen föreslås få huvudansvaret för programmet. I första
hand är programmet tänkt att tillämpas beträffande bevispersoner som
medverkar i en förundersökning eller rättegång rörande grov eller
organiserad brottslighet. Med bevispersoner avses målsägande och vittnen
men även misstänkta och tilltalade. Härutöver får programmet tillämpas
beträffande anställda inom rättsväsendet, t.ex. poliser, och deras
närstående.
Utskottet har behandlat liknande yrkanden angående polisens arbetsmiljö
vid ett flertal tillfällen tidigare, bl.a. år 2002 och år 2003
(bet. 2001/02:JuU13 s. 19 f. och 2002/03:JuU9 s. 13 f.). Utskottet framhöll
då bl.a. följande. Utskottet har självfallet inte någon annan uppfattning
än motionärerna när det gäller vikten av en god arbetsmiljö. Arbetet
som polis innebär att risken att utsättas för våld, hot och kränkande
uttalanden är större än för andra yrkesgrupper. Det är därför av stor
vikt att frågor om arbetsmiljön inom polisen ständigt uppmärksammas.
Som påpekades i de då aktuella motionerna hade under senare år ett
flertal förändringar bidragit till en mer besvärlig situation. Här tänkte
utskottet på de i och för sig nödvändiga neddragningarna av den
civilanställda personalen. Det svåra ekonomiska läget i flera kommuner hade
också inneburit att det samlade sociala skyddsnätet blivit sämre, vilket
kunde öka pressen på polispersonalen. Mot denna bakgrund - fortsatte
utskottet - fanns det en risk att polisen inte till fullo klarar sin
uppgift, något som i sin tur riskerar att urholka förtroendet för
polisens verksamhet. Enligt utskottet var det därför glädjande att åtgärder
som långsiktigt kan bidra till en bättre arbetsmiljö hade vidtagits. -
Utskottet vidhöll sina tidigare yttranden när liknande yrkanden senast
behandlades under våren 2004 (bet. 2003/04:JuU15 s. 32 f.).
Utskottet vill när det gäller arbetsmiljön återigen framhålla vikten av
en god arbetsmiljö. Utskottet ser vidare positivt på de åtgärder som
vidtagits på arbetsmiljöområdet inklusive det psykosociala omhändertagandet.
Åtgärderna synes också glädjande nog ha resulterat i en nedgång i
sjukfrånvaron inom polisen. Vad gäller motionsönskemålet som tar sikte
på hot och våld mot poliser och andra inom rättsväsendet delar utskottet
motionärernas uppfattning att det är mycket allvarligt när rättsväsendets
företrädare utsätts för hot och våld. Hot och våld för den enskilde är
inte minst ett allvarligt arbetsmiljöproblem och kan i sin förlängning
utgöra ett hot mot rättsväsendets verksamhet. Utskottet välkomnar därför
den kartläggning av trakasserier, hot, våld och annan otillåten påverkan
mot anställda inom bl.a. rättsväsendet som har initierats av Brottsförebyggande
rådet. Mot bakgrund av de åtgärder som på senare år vidtagits på
arbetsmiljöområdet och det kartläggningsarbete som pågår rörande hot och
våld mot anställda inom rättsväsendet ser utskottet inte något behov av
att riksdagen föreslår några åtgärder med anledning av nu aktuella
motionsyrkanden. Utskottet föreslår att riksdagen avslår motionerna Ju350,
Ju465, Ju496 och Ju501 i nu behandlade delar.
Polisens utrustning
I motion Ju465 (kd) begärs att polisen skall få tillgång till alternativa
vapen såsom elpistol och pepparsprej. I motion Ju501 (fp) anförs att
polisens utrustning skall förbättras genom att de får tillgång till t.
ex. skyddade fordon för att kunna upplösa demonstrationer. I motion
Ju501 anförs även att polisen bör förfoga över ett modernt och kraftfullt
radiokommunikationssystem över hela Sverige.
Utskottet har behandlat liknande yrkanden tidigare, nu senast i februari
2004 (bet. 2003/04:JuU15 s. 33). Utskottet vidhöll då tidigare uttalanden
om teknikstöd innebärande att specifika frågor om polisens utrustning
är frågeställningar som det i första hand åligger polisen att
bedöma.
Utskottet har inte någon annan uppfattning i dag och avstyrker bifall
till motionerna Ju465 och Ju501 i här behandlade delar.
Digitala fotografier
I motionerna Ju253 (s) och Ju416 (m) begärs att polisdatalagen (1998:622)
ändras så att polisen kan arbeta med t.ex. digitala fotobanker, vilket
nuvarande lagstiftning inte tillåter.
Utskottet har inhämtat att en lagrådsremiss avseende olika polisregisterfrågor
är planerad att avlämnas under första halvåret år 2006. En av de frågor
som behandlas i den kommande lagrådsremissen är polisens möjligheter
att på olika sätt arbeta med digitala fotografier.
Utskottet vill inte föregripa det beredningsarbete som pågår kring
polisens möjligheter att arbeta med digitala fotografier. Motionerna
Ju253 och Ju416 avstyrks.
Beredskapspolisen
I motionerna Ju326 (kd) och Ju489 (c) begärs att beslutanderätten om
att kalla in den särskilda beredskapspolisen överflyttas från regeringen
till Rikspolisstyrelsen.
Bestämmelser om beredskapspolisen finns i förordningen (1986:616) om
beredskapspolisen. Beredskapspoliser är totalförsvarspliktiga personer
som tjänstgör i det civila försvaret med totalförsvarsplikt. Beredskapspoliser
skall tjänstgöra vid polismyndigheter under höjd beredskap eller då
regeringen har beslutat om tjänstgöring enligt 4 kap. 8 § lagen (1994:1809)
om totalförsvarsplikt. Vidare får det finnas beredskapspoliser vid
polismyndigheterna om samhället har utsatts för eller riskerar att
utsättas för särskilt svåra och påfrestande situationer från ordnings-
och säkerhetssynpunkt, under förutsättning att de har ingått avtal med
Rikspolisstyrelsen. Vid sådana förhållanden är alltså tjänstgöringen
grundad på avtal och kan fullgöras även vid fredstida kriser. Regeringen
beslutar på framställan av Rikspolisstyrelsen om beredskapspoliser får
tas i anspråk i sådana situationer.
Beredskapspolismännens huvudsakliga uppgift är att delta i sådan
polisverksamhet som har anknytning till befolkningsskydd och räddningstjänst,
men de får tas i anspråk även för andra lämpliga polisuppgifter. En
beredskapspolis har i princip samma befogenheter och utrustning som
andra poliser.
Det finns två typer av beredskapspolis, allmän och särskild. I dag finns
ca 1 500 utbildade särskilda beredskapspoliser. Av dessa har 900-1 000
ingått avtal med Rikspolisstyrelsen om tjänstgöring i fredstid. Den
allmänna beredskapspolisen består i dag av knappt 400 personer. Utbildning
och nyrekrytering av allmänna beredskapspoliser har upphört.
Regeringen beslutade den 11 januari 2005 på ansökan av Polismyndigheten
i Kronobergs län att myndigheten fick ta särskilda beredskapspoliser i
anspråk så länge behov förelåg, dock längst i två månader. Det var första
gången någonsin som regeringen fattade ett sådant beslut. Bakgrunden
till polismyndighetens ansökan var det mycket allvarliga läget i länet
efter stormen den 8-9 januari 2005 (dnr Ju2005/185/PO).
Justitieministern gav i januari 2005 en särskild utredare i uppdrag att
biträda departementet med att utreda frågan om en utökad användning av
beredskapspolisen (dnr Ju2005/78/P). Uppdraget redovisades i en promemoria
den 31 mars 2005 (dnr Ju2005/4576/PO). Promemorian behandlar bl.a. frågor
om utökad möjlighet att inkalla beredskapspolisen, om rätten att fatta
beslut om inkallandet samt om beredskapspolisens beväpning och organisation
i övrigt. När det gäller frågan om rätten att fatta beslut om inkallandet
föreslår utredaren att nuvarande bestämmelser ändras på så sätt att
Rikspolisstyrelsen får en rätt att kalla in kontraktsskrivna beredskapspoliser
i fredstid vid sidan av att regeringen vid behov fortsatt kan fatta
sådana beslut.
Utskottet behandlade liknande yrkanden under det föregående riksmötet.
Motionsyrkandena avstyrktes med hänvisning till att utskottet inte
ville föregripa den beredning som pågick inom Regeringskansliet (bet.
2003/04:JuU15 s. 35 f.).
Utskottet konstaterar att utredarens förslag rörande beslutanderätten
över den särskilda beredskapspolisen ligger väl i linje med motionsönskemålen.
Utskottet vill inte föregripa det beredningsarbete som pågår inom
Justitiedepartementet. Motion Ju326 och motion Ju489 i nu behandlad del
avstyrks.
Vapenlagstiftningen
Utskottets förslag i korthet
I detta avsnitt behandlar utskottet motionsyrkanden rörande bl.a.
åtgärder mot illegala vapen, tillståndskrav för ljuddämpare till vissa
jaktvapen och frågor kring förvaring av vapen. Utskottet föreslår, bl.
a. med hänvisning till gällande regelverk och pågående beredning, att
motionsyrkandena avslås.
Jämför reservationerna 20-23.
Ett antal motioner har väckts som berör vapenlagstiftningen. I motionerna
Ju231 (kd), Ju243 (m), Ju329 (c), Ju352 (m) och Ju412 (fp) begärs olika
åtgärder för att minska tillgången på illegala vapen. I motionerna Ju231
och Ju352 begärs straffskärpning för vapenbrott, och i den förstnämnda
motionen föreslås även en redovisning av vidtagna åtgärder i denna fråga.
Krav på att innehav av skjutvapen på allmän plats skall bedömas som
grovt vapenbrott framställs i motion Ju412. I motionerna Ju243 och Ju329
begärs att en tillfällig vapenamnesti ånyo införs för att minska tillgången
på illegala vapen.
I motion Ju240 (m) begärs att ljuddämpare som reducerar ljudstyrkan
från ett jaktvapen i klass 1 till 125 decibel skall betraktas som
vapentillbehör och därmed undantas från tillståndskravet.
En översyn av bestämmelserna om förvaring av vapen förordas i motionerna
Ju203 (m), Ju244 (c) och Ju284 (fp). I motion Ju203 framhålls att
Rikspolisstyrelsens senaste skärpning av föreskrifterna medfört betydande
negativa konsekvenser för föreningar och enskilda. Problemen med museers
förvaring av vapen tas upp i motion Ju244. I motion Ju284 begärs att
det blir straffbart att bryta mot bestämmelserna om förvaring av vapen.

Av 2 kap. 1 § vapenlagen (1996:67) framgår att tillstånd krävs för att
bl.a. inneha och föra in skjutvapen eller ammunition till Sverige. Det
krävs tillstånd även för innehav och användande av ljuddämpare till
vapen (1 kap. 3 § f). Huvudmän för museer kan under vissa förutsättningar
meddelas tillstånd att inneha skjutvapen (2 kap. 3 § c). En enskild får
meddelas tillstånd att inneha ett skjutvapen endast om han kan visa att
han har behov av vapnet för ett godtagbart ändamål (2 kap. 4 §). Frågor
om tillstånd enligt vapenlagen prövas av polismyndigheten i respektive
län (2 kap. 2 §). När skjutvapen inte används skall de förvaras i
säkerhetsskåp eller i något annat lika säkert förvaringsutrymme (5 kap. 2 §).
Med stöd av 9 kap. 1 § vapenförordningen (1996:70) meddelar Rikspolisstyrelsen
närmare föreskrifter om hur skjutvapen och ammunition skall förvaras
för att uppfylla bestämmelserna i 5 kap. 2 § vapenlagen (se RPSFS 2002:9,
FAP 551-3, RPSFS 2002:5, FAP 556-1 och RPSFS 2005:4, FAP 556-2).
Av 9 kap. 1 § vapenlagen följer att den som uppsåtligen innehar ett
skjutvapen utan att ha rätt till det eller överlåter eller lånar ut ett
skjutvapen till någon som inte har rätt att inneha vapnet döms för
vapenbrott till fängelse i högst ett år eller, om brottet är grovt, till
fängelse lägst sex månader och högst fyra år. Om gärningen har begåtts
av oaktsamhet eller är ringa, döms till böter eller fängelse i högst
sex månader. Den som endast förvarar ett skjutvapen felaktigt gör sig
inte skyldig till något brott. Förvaring i strid med förvaringsbestämmelserna
kan emellertid leda till att ett tillstånd att inneha vapen återkallas
(6 kap. 1 §).
Om någon frivilligt lämnar in skjutvapen eller ammunition till en
polismyndighet, får åtal mot denne för olovligt innehav av vapnet eller
ammunitionen väckas endast om det är motiverat från allmän synpunkt (9
kap. 7 §).
Inom Justitiedepartementet har en omfattande översyn av vapenlagstiftningen
gjorts. I departementspromemorian Förstärkt kontroll av vapen m.m. (Ds
2004:32) lämnas ett antal förslag till ändringar i vapenlagen och
vapenförordningen. Ändringarna syftar i första hand till att förhindra
att vapen hamnar på den illegala marknaden, men också till att motverka
missbruk, olyckshändelser och brottslig verksamhet med legala vapen.
För att förebygga hörselskador föreslås vidare att tillstånd till
ljuddämpare för jaktvapen klass 1 och 2 där ljudet delvis reduceras skall
kunna medges. Rikspolisstyrelsen föreslås ges en möjlighet att föreskriva
om en sådan lättnad vid tillståndsgivningen.
Vidare har en särskild utredare i olika promemorior redovisat bl.a. en
översyn avseende de åtgärder som krävs för att Sverige skall kunna
tillträda FN:s vapenprotokoll, transitregler rörande vapen gentemot
Danmark, Finland och Norge samt skärpta vapenregler (dnr Ju2003/10202/P).
I den sistnämnda promemorian föreslås, i syfte att förbättra kontrollen
av skjutvapen som rör sig över Sveriges gränser, att Tullverket åläggs
en uppgiftsskyldighet gentemot polisen beträffande skjutvapen som förs
in eller ut ur Sverige. Vidare föreslås bl.a. en skärpning av kraven i
vapenlagen för att en sammanslutning för jakt och målskytte skall få
tillstånd att inneha skjutvapen. Utöver de nu gällande kraven på stabilitet,
kontinuitet och säkerhet införs ett krav på att verksamheten skall
vara etiskt godtagbar.
Förslagen bereds inom Justitiedepartementet.
En vapenamnesti genomfördes i Sverige år 1993. En särskild lag föreskrev
att den som innehade ett skjutvapen eller ammunition utan att vara
berättigad till det inte skulle dömas till ansvar för brott enligt den
dåvarande vapenlagen, om han frivilligt lämnade skjutvapen eller ammunition
till polismyndigheten under tiden juli-september 1993 (prop. 1992/93:141,
bet. 1992/93:JuU16, rskr. 1992/93:220). Erfarenheterna från 1993 års
vapenamnesti beskrivs närmare i slutbetänkandet från 1995 års vapenutredning
(SOU 1998:44 s. 253 f.). I utredningen föreslogs dessutom en vapenamnesti
som inte - som tidigare - skulle vara begränsad i tiden utan gälla tills
vidare. Regeringen tog i propositionen En skärpt vapenlagstiftning
ställning till förslaget om vapenamnesti, men ansåg dock inte att
utredningens förslag i denna del skulle genomföras utan föreslog i stället
en särskild åtalsregel (jfr nuvarande 9 kap. 7 § vapenlagen). Regeringen
kunde emellertid tänka sig att vid ett senare tillfälle återkomma till
frågan om en i tiden begränsad vapenamnesti (prop. 1999/2000:27 s. 71
f.).
Regeringen har gett Rikspolisstyrelsen i uppdrag att årligen under
perioden 2004-2006 lämna rapporter om tillämpningen av vapenlagstiftningen
och andra förhållanden av betydelse på vapenområdet. En motsvarande
rapportering har gjorts även åren 2001-2003. Styrelsen har i sina
avlämnade rapporter inte pekat på att något behov för vapenamnesti skulle
finnas för närvarande.
Vad gäller frågan om en straffsanktionerad bestämmelse om privatpersoners
skyldighet att förvara vapen på ett säkert sätt behandlade utskottet
ett liknande yrkande under riksmötet 1999/2000 (bet. 1999/2000:JuU9 s.
16 f.). Utskottet redovisade då att 1995 års vapenutredning föreslagit
att straffansvar skulle införas för överträdelse av de allmänna
förvaringsbestämmelserna (SOU 1998:44 s. 248 f.). Regeringen ansåg i den i
ärendet aktuella propositionen (prop. 1999/2000:27 s. 53 f.) att någon
straffbestämmelse inte borde införas. Till stöd för denna uppfattning
anförde regeringen att kriminalisering som metod för att söka hindra
överträdelse av olika normer i samhället bör användas med försiktighet.
Innan man beslutar att kriminalisera ett visst handlande bör man
undersöka om det finns andra medel för att motverka detsamma. Enligt
regeringen torde vetskapen om att tillståndsmyndigheten kan kontrollera
att förvaringsbestämmelserna följs, och därmed vetskapen om risken för
att tillståndet återkallas om förvaringen visar sig vara bristfällig,
leda till att förvaringsbestämmelserna efterlevs i högre utsträckning
än vad som är fallet i dag. Mot den bakgrunden framstod en kriminalisering
av förvaringsbestämmelserna som mindre angelägen. Att inte införa någon
straffbestämmelse innebar också att det integritetsintrång som en
kontroll kan medföra begränsas. Kontrollen skulle således inte syfta till
att uppdaga brottsliga gärningar, utan får i stället mer karaktären av
en åtgärd för tillsyn av tillståndspliktig verksamhet. Ett ytterligare
skäl mot att kriminalisera överträdelser i förvaringsbestämmelserna var
enligt regeringen att en kriminalisering kan leda till att benägenheten
att anmäla vapenstölder minskar. I frågan om brister i förvaringen av
vapen bör straffsanktioneras eller inte delade utskottet regeringens
bedömning (bet. 1999/2000:JuU9 s. 17).
När utskottet senast behandlade yrkanden om illegala vapen uttalade
utskottet att för att minska tillgången på illegala vapen, vilket är
synnerligen angeläget, krävs en ständig beredskap att vidta åtgärder på
olika plan. De eventuella olägenheter dessa kunde medföra fick i flertalet
fall accepteras med hänsyn till vikten av att minska riskerna för
allvarliga våldsbrott (bet. 2003/04:JuU15 s. 20 f.).
Utskottet har inte ändrat sin tidigare inställning i frågan om illegala
vapen. Det är alltså alltjämt utskottets uppfattning att det är synnerligen
angeläget att minska tillgången på illegala vapen. Utskottet anser dock
att den nuvarande straffskalan för vapenbrott är väl avvägd.
Vad gäller frågan om en tillfällig vapenamnesti konstaterar utskottet
att den särskilda åtalsregeln i vapenlagen redan i dag ger allmänheten
visst utrymme att lämna in vapen för vilka tillstånd saknas. Något behov
av vapenamnesti i dagsläget har inte heller ansetts föreligga från
Rikspolisstyrelsens sida. Utskottet är mot denna bakgrund för närvarande
inte berett att förorda införandet av en tillfällig vapenamnesti.
När det sedan gäller frågan om ljuddämpare i vissa fall skall undantas
från tillståndskravet kan konstateras att det i ovan redovisade
departementspromemoria föreslagits en uppmjukning av tillståndsgivningen i
syfte att förebygga hörselskador. Förslaget ligger i linje med motionärernas
önskemål. Utskottet vill inte föregripa det beredningsarbete som pågår
inom Justitiedepartementet.
Vad slutligen gäller förslagen om en översyn av bestämmelserna rörande
vapenförvaring kan utskottet konstatera att frågan om en kriminalisering
av överträdelse av förvaringsbestämmelserna för några år sedan behandlades
i utskottet. Utskottet delade då regeringens bedömning att något behov
av kriminalisering inte förelåg. Utskottet har alltjämt denna uppfattning.
Som framgått ovan har Rikspolisstyrelsen nyligen utfärdat nya föreskrifter
om hur skjutvapen och ammunition skall förvaras. Det pågår sålunda ett
kontinuerligt arbete runt dessa frågor. Något uttalande från riksdagen
när det gäller förvaringsbestämmelserna i övrigt är därför i dagsläget
inte påkallat.
Utskottet föreslår att riksdagen avslår motionerna Ju203, Ju231, Ju240,
Ju243, Ju244, Ju284 och Ju329 samt motionerna Ju352 och Ju412 i här
aktuella delar.
Övrigt
Utskottets förslag i korthet
I detta avsnitt behandlar utskottet ett motionsyrkande om en möjlighet
för kommuner att förbjuda kamphundar på offentlig plats, ett motionsyrkande
med en begäran om en översyn av anmälningar mot ordningsvakter, ett
antal motionsyrkanden om rätten att begära alkoholtest för personer som
omhändertagits enligt lagen (1976:511) om omhändertagande av berusade
personer m.m., tre motionsyrkanden om allmän kameraövervakning samt ett
motionsyrkande om inrättande av medborgarkontor i syfte att avlasta
polisen uppgifter.
Utskottet föreslår, huvudsakligen med hänvisning till pågående beredning,
att samtliga motionsyrkanden avslås.
Jämför reservationerna 24-28.
Kamphundar
I motion Ju247 (kd) begärs att det införs en möjlighet för kommuner att
meddela förbud mot kamphundar på allmän plats.
Hundansvarsutredningen avlämnade betänkandet Hund i rätta händer - Om
hundägarens ansvar (SOU 2003:46) i maj 2003. Utredningen anför att
farliga hundar inte är ett enhetligt problem utan kan ha vitt skilda
orsaker i olika fall. - Det konstateras att det i dag ställs högre krav
på hundägares kontroll över sina hundar än tidigare. Vidare sägs att
det har tillkommit vissa företeelser som skapar rädsla och osäkerhet i
samhället, t.ex. att hundar används som vapen. Mot bakgrund bl.a. härav
blir slutsatsen att den nuvarande tillsynslagen inte är anpassad för
dagens förhållanden vad gäller olika typer av problem med farliga hundar
och hundägare.
Utredaren föreslår därför en ny lag om tillsyn över hundar och katter.
Hundar skall enligt den föreslagna tillsynslagen hållas under sådan
tillsyn och skötas på ett sådant sätt som med hänsyn till deras natur
och övriga omständigheter krävs för att förebygga att de orsakar skador
eller avsevärda olägenheter. Ägaren eller innehavaren av en hund skall
precis som i dag ha ett strikt ansvar för skador som hunden orsakar. Om
tillsynen över en hund brister får polismyndigheten meddela förelägganden
och förbud. Polismyndigheten skall även få besluta om att omhänderta en
hund om inte mindre ingripande åtgärder är tillräckliga. Efter utredning
skall polismyndigheten få sälja, på annat sätt överlåta eller avliva
hunden. För att förebygga framtida problem orsakade av personer som
visat sig vara grovt olämpliga att hantera hundar skall polismyndigheten
kunna förbjuda sådana personer att ha hand om hundar. Den föreslagna
tillsynslagen ger polismyndigheten möjlighet att omhänderta en omärkt
hund eller en hund utan någon ägare antecknad i det befintliga centrala
hund- och ägarregistret.
Betänkandet bereds inom Regeringskansliet.
Utskottet behandlade ett liknande yrkande våren 2004 (bet. 2003/04:JuU15 s.
23 f.). Utskottet, som inte ville föregripa den pågående beredningen
inom Regeringskansliet, avstyrkte motionen.
Utskottet har inte någon annan uppfattning i dag och avstyrker bifall
till motion Ju247.
Anmälningar mot ordningsvakter
I motion Ju465 (kd) begärs en översyn av hanteringen av anmälningar mot
ordningsvakter.
De grundläggande bestämmelserna i fråga om ordningsvakter finns i lagen
(1980:578) om ordningsvakter. De innebär i huvudsak följande. Ordningsvakter
får förordnas att tjänstgöra bl.a. vid allmänna sammankomster,
cirkusföreställningar, offentliga tillställningar, bad- och campingplatser
samt lokaler där alkoholdrycker serveras. Ordningsvakter får också
förordnas att tjänstgöra vid säkerhetskontroll i domstolar enligt vad
som anges i lagen (1981:1064) om säkerhetskontroll i domstol. Vidare
får, om det finns ett särskilt behov och det är av väsentlig betydelse
från allmän synpunkt, ordningsvakter förordnas även i annat fall.
Till ordningsvakt får endast den förordnas som med hänsyn till laglydnad
och övriga omständigheter är lämplig för uppdraget och har fyllt 20 men
inte 65 år. Det ankommer på Rikspolisstyrelsen eller polismyndigheterna
att fatta beslut om att förordna ordningsvakter. Närmare bestämmelser
om ordningsvakters kvalifikationskrav, utbildning och åligganden finns
i ordningsvaktsförordningen (1980:589) samt Rikspolisstyrelsens
föreskrifter och allmänna råd om ordningsvakter (RPSFS 2003:10, FAP 692-1).

Inom Justitiedepartementet har det gjorts en översyn av olika frågor
som rör ordningsvakter som redovisats i departementspromemorian
Ordningsvakter och väktare (Ds 2003:50). I promemorian föreslås bl.a. att
anmälningar mot ordningsvakter när det gäller brott i tjänsten skall
handläggas på samma sätt som anmälningar mot anställda vid polisen.
Promemorian bereds inom Regeringskansliet. Utskottet har inhämtat att
en lagrådsremiss planeras till efter sommaren 2005.
Utskottet behandlade ett liknande yrkande under det föregående riksmötet.
Motionen avstyrktes med hänvisning till pågående beredningsarbete (bet.
2003/04:JuU15 s. 23 f.).
Utskottet vidhåller sin tidigare inställning i frågan. Motion Ju465 bör
avslås i här behandlad del.
Alkoholtest
I motionerna Ju301 (m), Ju415 (m), Ju469 (kd), Ju473 (fp) och Ju510
(fp) efterfrågas bl.a. en översyn av frågan om rätten för personer som
omhändertagits enligt lagen (1976:511) om omhändertagande av berusade
personer m.m. att begära ett alkoholtest.
Lagen om omhändertagande av berusade personer m.m. (LOB) trädde i kraft
den 1 januari 1977. Samtidigt avskaffades bestämmelserna i brottsbalken
om straffansvar för fylleri. När reglerna i LOB infördes avsåg de att
skapa en grundval för ett nytt förhållningssätt beträffande omhändertagande
och behandling av personer som är berusade på allmän plats. Det var i
första hand fråga om en social skyddslagstiftning där omsorgen om den
enskilda individen skulle komma i förgrunden (prop. 1975/76:113, bet.
1975/76:JuU37).
Av 1 § LOB framgår att den som anträffas så berusad av alkoholdrycker
eller annat berusningsmedel att han inte kan ta hand om sig själv eller
annars utgör en fara för sig själv eller för någon annan får omhändertas
av en polisman. Om det behövs med hänsyn till den omhändertagnes tillstånd
skall han så snart det kan ske undersökas av läkare (3 §). En omhändertagen
person som inte bereds vård på sjukhus eller annars kan friges får hållas
kvar. Den omhändertagne får i det sammanhanget tas i förvar om det är
nödvändigt med hänsyn till ordning och säkerhet (4 §). Polisman som
omhändertagit någon enligt LOB skall så skyndsamt som möjligt anmäla
åtgärden till sin förman. Har omhändertagandet inte redan upphört, skall
förmannen omedelbart pröva om åtgärden skall bestå (5 §). Den omhändertagne
skall friges så snart det kan ske utan men för honom själv och anledning
till omhändertagande inte längre föreligger. Frigivandet skall dock
alltid äga rum senast inom åtta timmar efter omhändertagandet, om det
inte är förenligt med den omhändertagnes eget intresse att han får
kvarstanna kortare tid därutöver (7 §). I Rikspolisstyrelsens föreskrifter
och allmänna råd om omhändertagande av berusade personer (RPSFS 2000:57,
FAP 023-1) ges anvisningar om hur LOB skall tillämpas. Enligt gällande
bestämmelser finns det inte någon möjlighet för polisen att kontrollera
promillehalten alkohol på en person som har omhändertagits enligt LOB.

I departementspromemorian Omhändertagande av berusade personer enligt
LOB (Ds 2001:31) behandlas förutsättningarna för den s.k. förmansprövningen
enligt 5 § LOB, förutsättningarna för att ta alkoholutandningsprov på
omhändertagna personer och vem som skall ha ansvar för förvaring av
personer som omhändertagits med stöd av LOB. När det gäller
alkoholutandningsprov är det utredarens uppfattning att det i dag finns ett
påtagligt behov av en reglering som gör det möjligt för polisen att ta
alkoholutandningsprov på personer som omhändertagits enligt LOB. Det
som framför allt gör det angeläget att införa regler om alkoholutandningsprov
är de svårigheter polisen har vid bedömande av berusningsgrad och
hälsotillstånd hos personer med t.ex. mycket hög alkoholkoncentration i
blodet eller när det är fråga om blandmissbruk av alkohol, droger,
tabletter och andra preparat. Utredningen pekar i sammanhanget på att
några av de dödsfall som inträffat i polisarrester under de senaste
åren varit sådana där den omhändertagne har haft en mycket hög
alkoholkoncentration i blodet och drabbats av akut alkoholförgiftning eller
intagit alkohol i kombination med droger och där polisen i samband med
omhändertagandet inte uppmärksammat att den omhändertagnes tillstånd
varit kritiskt. Ett alkoholutandningsprov bör även enligt utredningen
kunna tas när det behövs för att avgöra om det över huvud taget föreligger
grund för ett omhändertagande. Det finns flera sjukdomstillstånd, t.ex.
diabetes och epilepsi, som kan medföra att en person ger intryck av
att vara berusad trots att han inte har druckit alkohol. En möjlighet
att ta alkoholutandningsprov kan också vara av värde från rättssäkerhetssynpunkt
i sådana fall då det berättigade i ett omhändertagande ifrågasätts. När
det gäller hänsynen till den enskildes integritet menar utredningen
vidare att det bör beaktas om den berusade på grund av sitt tillstånd
omhändertagits av polis och blivit förd till polisstation och redan
därigenom fått utstå ett betydande intrång i integriteten. Det ytterligare
integritetsintrång som följer av att den omhändertagne skall blåsa i en
apparat för bestämmande av berusningsgraden får anses ringa i jämförelse
med det frihetsberövande som har skett. En viktig aspekt är vidare att
det här är fråga om en åtgärd som inte syftar till bestraffning av den
omhändertagne utan provtagningen i stället har till syfte att utröna om
den omhändertagnes tillstånd är så kritiskt att han omgående behöver
föras till sjukhus för läkarbehandling.
Promemorian har remissbehandlats och bereds inom Justitiedepartementet.

Utskottet har inhämtat att frågan om en rättighet att begära
alkoholutandningsprov i samband med omhändertagande kan belysas inom ramen för
den beredning som pågår av departementspromemorian Omhändertagande av
berusade personer enligt LOB.
Utskottet anser att beredningen av den aktuella departementspromemorian
inte bör föregripas och föreslår att riksdagen avslår motionerna Ju301,
Ju415, Ju469, Ju473 och Ju510.
Allmän kameraövervakning
I motionerna Ju317 (v) och Ju497 (s) begärs att tillsynen gällande allmän
kameraövervakning skall föras över från länsstyrelserna till Datainspektionen.
I motion Ju317 begärs dessutom att ansvaret för att pröva ansökningar
om tillstånd till allmän kameraövervakning skall föras över från
länsstyrelserna till Datainspektionen. I motion Ju412 (fp) begärs att
tillstånd alltid skall krävas vid allmän kameraövervakning. Motionärerna
menar här att kameraövervakning visserligen är ett viktigt komplement
som brottsförebyggande åtgärd men att hänsynen till den personliga
integriteten kräver ett tillståndsförfarande i varje enskilt fall.
Lagen (1998:150) om allmän kameraövervakning innehåller bestämmelser om
användningen av övervakningsutrustning (allmän kameraövervakning). Lagen
skiljer mellan allmän kameraövervakning som kräver tillstånd och sådan
som bara kräver anmälan. Sålunda är det enligt 11 § under vissa
förutsättningar tillräckligt med anmälan vid allmän kameraövervakning i
banklokal, lokal hos ett kreditmarknadsföretag eller postkontor. Vidare
får övervakningskamera på vissa villkor sättas upp i butikslokal, dock
inte i restaurang eller annat näringsställe (12 §). I vissa närmare
angivna fall krävs varken tillstånd eller anmälan (7-9 §§). Det gäller
t.ex. övervakning som polismyndighet bedriver i syfte att förebygga
eller förhindra brott. Upplysning om allmän kameraövervakning skall som
huvudregel lämnas genom tydlig skyltning eller på något annat verksamt
sätt (3-4 §§). Tillstånd meddelas av länsstyrelsen (15 §). Tillstånd
skall meddelas om intresset av sådan övervakning väger tyngre än den
enskildes intresse av att inte bli övervakad. Vid denna bedömning skall
särskilt beaktas bl.a. om övervakningen behövs för att förebygga brott
(6 §). Länsstyrelsens beslut kan överklagas till allmän förvaltningsdomstol
(29 §).
Tillsynen över allmän kameraövervakning är uppdelad mellan länsstyrelsen
och Datainspektionen. Länsstyrelsen skall se till att allmän kameraövervakning
av platser dit allmänheten har tillträde bedrivs enligt bestämmelserna
i lagen om allmän kameraövervakning. Datainspektionens tillsyn avser
övervakningens förenlighet med personuppgiftslagen (1998:204) på platser
dit allmänheten inte har tillträde.
Kameraövervakningsutredningen tar upp frågan om att flytta över
tillsynsuppgiften från länsstyrelsen till Datainspektionen (se SOU 2002:110
s. 181 f.). Det sker mot bakgrund av att det i andra länder som utredningen
studerat ankommer på dataskyddsmyndigheten att utöva tillsyn på området.
Utredningen konstaterar att lagen om allmän kameraövervakning är en i
huvudsak väl fungerande lagstiftning. Länsstyrelsen har sedan år 1977
haft ansvaret för tillståndsgivning och tillsyn av kamerahanteringen.
Även om vissa förbättringar kan behövas anser utredningen att länsstyrelsen
väl fyller de krav som man kan ställa på ett kontrollorgan. Länsstyrelsen
bör därför enligt utredningen även i fortsättningen vara tillståndsmyndighet
och ha tillsynsuppgiften enligt lagen om allmän kameraövervakning.
Utredningen berör även frågan om tillståndsplikten vid allmän kameraövervakning
bör tas bort helt. En tidigare utredning (SOU 1996:88 s. 128 f.) övervägde,
men avvisade möjligheten att ersätta tillståndsförfarandet med regler
som anger under vilka förutsättningar kameraövervakning fick bedrivas
och med straffbestämmelser som kriminaliserade sådan integritetskränkande
kameraövervakning som inte kunde godtas. Kameraövervakningsutredningen
gör dock samma bedömning som 1996 års utredning - att modellen med en
huvudregel om tillstånd för att bedriva allmän kameraövervakning bör
vara kvar.
Kameraövervakningsutredningens betänkande bereds i Regeringskansliet.
En lagrådsremiss planeras till hösten 2005.
I sammanhanget bör även nämnas att en parlamentariskt sammansatt kommitté
ser över skyddet för den personlig integriteten. Integritetsskyddskommittén
skall kartlägga och analysera sådan lagstiftning som rör den personliga
integriteten och överväga om regeringsformens bestämmelser om skyddet
för den personliga integriteten i 2 kap. 3 § andra stycket bör ändras,
och i så fall föreslå en ny grundlagsreglering. Vidare skall kommittén
överväga om det, vid sidan av befintlig lagstiftning, behövs generellt
tillämpliga bestämmelser till skydd för den personliga integriteten,
och i så fall lämna förslag till en sådan reglering. Kommittén skall
slutredovisa sitt arbete senast den 30 mars 2007 (dir. 2004:51).
Utskottet anförde vid behandlingen av en liknande motion vid det föregående
riksmötet, om överflyttande av tillsynen av allmän kameraövervakning
till Datainspektionen, att utskottet inte med hänvisning till beredningsläget
bör uttala sig i frågan (bet. 2003/04:JuU14 s. 12 f.).
Utskottet kan inte se att denna fråga kommit i något annat läge än våren
2004. Utskottet anser alltså alltjämt att riksdagen med hänvisning till
beredningsläget inte bör uttala sig i frågan. Utskottet har samma
uppfattning när det gäller frågan om att föra över ansvaret för prövningar
av ansökningar gällande allmän kameraövervakning från länsstyrelserna
till Datainspektionen och frågan om tillstånd till kameraövervakning
alltid skall krävas med hänsyn till den personliga integriteten. När
det gäller den sistnämnda frågan noterar utskottet att den omfattas av
Integritetsskyddskommitténs uppdrag. Riksdagen bör avslå motion Ju497
och motionerna Ju317 och Ju412 i nu behandlade delar.
Medborgarkontor
I motion Ju501 (fp) begärs att medborgarkontor skall inrättas i kommunerna
för att avlasta polisen från rutinmässiga förfrågningar.
Av 1 § lagen (2004:543) om samtjänst vid medborgarkontor följer att
statliga myndigheter, en kommun eller ett landsting får ingå avtal att
för varandras räkning lämna upplysningar, vägledning, råd och annan
sådan hjälp till enskilda och i övrigt handlägga enklare förvaltningsärenden
med de begränsningar som följer av lagen eller att använda varandras
personal till att utföra sådan verksamhet.
Utskottet kan konstatera att nuvarande lagstiftning ger kommuner och
polis möjlighet att samverka genom att utföra vissa förvaltningsuppgifter
för varandras räkning. Utskottet kan i dag inte se annat än att den
nuvarande regleringen är väl avvägd. Utskottet avstyrker motion Ju501
i nu behandlad del.

Reservationer
Utskottets förslag till riksdagsbeslut och ställningstaganden har
föranlett följande reservationer. I rubriken anges vilken punkt i utskottets
förslag till riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

1. Språktest, punkt 1 (v)
av Rolf Olsson (v).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om språktest. Därmed bifaller riksdagen motion
2004/05:Ju350 yrkande 1.
Ställningstagande
Det särskilda provet i svenska vid antagningen till polisutbildningen
innebär att personer som inte har svenska som modersmål diskrimineras.
Språktest görs inte vid ansökan till någon annan högskoleutbildning.
Kravet för att söka till polisutbildningen är godkänd gymnasiesvenska.
Mot bakgrund härav bör provet i svenska vid antagningen till
polisutbildningen tas bort. Om det visar sig att en elev har bristfälliga
kunskaper i svenska får detta i stället åtgärdas under utbildningstiden.

Det får ankomma på regeringen att vidta åtgärder för att tillgodose vad
jag här anfört.

2. Antagning till polisutbildning m.m., punkt 2 (m, fp, kd, c)
av Beatrice Ask (m), Peter Althin (kd), Jeppe Johnsson (m), Torkild
Strandberg (fp), Johan Linander (c), Hillevi Engström (m) och Karin
Granbom (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 2 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om antagning till polisutbildning m.m. Därmed
bifaller riksdagen motionerna 2004/05:Ju465 yrkande 11, 2004/05:Ju489
yrkande 7, 2004/05:Ju501 yrkandena 14, 18 och 19 samt 2004/05:Sf365
yrkande 22, bifaller delvis motion 2004/05:Ju350 yrkande 2 och avslår
motion 2004/05:Ju392.
Ställningstagande
Den etniska och kulturella sammansättningen hos den svenska polisen bör
spegla befolkningens sammansättning i stort. Mångfald inom polisen är
viktig bl.a. för att öka förtroendet för polisen och för att tillföra
nödvändig kunskap till polisväsendet. Andelen antagna till polisutbildningen
med annan etnisk eller kulturell bakgrund än svensk - särskilt personer
av utomeuropeisk härkomst - måste därför öka. Polisen bör därför skyndsamt
skaffa sig en sammanhållen strategi för att rekrytera poliser av annan
härkomst än svensk. Rekryteringsprocessen måste därtill ändras i syfte
att säkerställa att de bäst lämpade poliserna antas till polisutbildningen.

Det får ankomma på regeringen att vidta de åtgärder som föranleds av
vad vi nu anfört. Detta innebär att vi ställer oss bakom motionerna
Ju465, Ju489, Ju501 och Sf365 i nu behandlade delar. Motion Ju392 bör
avslås.

3. Hatbrott och rasistiska brott i polisutbildningen, punkt 3 (kd)
av Peter Althin (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 3
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om hatbrott och rasistiska brott i polisutbildningen.
Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:Sf365 yrkande 23.
Ställningstagande
Många poliser inom polisväsendet har inte tillräckliga kunskaper om
hatbrott och rasistiska brott. Polisutbildningen bör därför i större
utsträckning än i dag innehålla obligatoriska moment som behandlar
hatbrott och rasistiska brott.
Det får ankomma på regeringen att vidta åtgärder som tillgodoser vad
jag nu anfört.

4. Samarbete mellan HBT-organisationer och polisen, punkt 4 (v, mp)
av Rolf Olsson (v) och Leif Björnlod (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 4 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om sambarbete mellan HBT-organisationer och
polisen. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:U257 yrkande 15.

Ställningstagande
Våldsbrottslighet i enkönade parrelationer är en mer dold brottslighet
än våldsbrottslighet mellan män och kvinnor, eftersom det finns fördomar
som försvårar upptäckten av denna våldsbrottslighet. Resultatet är att
många bi- och homosexuella kvinnor och män lever otrygga i sina egna
hem.
Polisen är en viktig yrkeskategori när det gäller att motverka brott
mot HBT-personer. För att polisen skall bli bättre på att utreda dessa
brott och att bemöta dessa brottsoffer behövs kompetenshöjande insatser.
Polisen bör därför ha ett tätare samarbete med HBT-organisationer. Ett
sådant samarbete skulle såväl öka polisens kunskaper i HBT-frågorna som
öka förtroendet för polisen inom denna brottsutsatta grupp.
Det får ankomma på regeringen att vidta de åtgärder som föranleds av
vad vi nu anfört.

5. Polisens vapenträning, punkt 6 (v)
av Rolf Olsson (v).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 6
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om polisens vapenträning. Därmed bifaller riksdagen
motion 2004/05:Ju350 yrkande 4.
Ställningstagande
En hög kompetensnivå hos polisen avseende vapenhantering är viktig,
särskilt från säkerhetssynpunkt. Det är därför angeläget att alla poliser
har möjlighet till kontinuerlig och kostnadsfri vapenträning.
Det får ankomma på regeringen att tillse att enhetliga regler för
polisers vapenträning införs.

6. Polisforskning, punkt 7 (m, fp, c)
av Beatrice Ask (m), Jeppe Johnsson (m), Torkild Strandberg (fp), Johan
Linander (c), Hillevi Engström (m) och Karin Granbom (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 7 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om polisforskning. Därmed bifaller riksdagen
motion 2004/05:Ju365.
Ställningstagande
I dag bedrivs forskning kring polisarbete vid olika lärosäten runt om
i landet, men den sker oftast vid de juridiska eller kriminologiska
institutionerna. Forskning bedrivs också på Brottsförebyggande rådet
(BRÅ). Den forskning som bedrivs är bra, men för att polisorganisationen
skall utvecklas är det nödvändigt att poliserna själva med sin stora
erfarenhet av praktiskt polisarbete får omsätta sina kunskaper i
polisforskning.
Regeringen bör få i uppdrag att vidta erforderliga åtgärder med anledning
av vad vi anfört.

7. Vidareutbildning för poliser m.m., punkt 8 (m, fp, c)
av Beatrice Ask (m), Jeppe Johnsson (m), Torkild Strandberg (fp), Johan
Linander (c), Hillevi Engström (m) och Karin Granbom (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 8 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om vidareutbildning för poliser m.m. Därmed
bifaller riksdagen motion 2004/05:Ju501 yrkandena 10-13 och 17 samt avslår
motion 2004/05:Ju505.
Ställningstagande
Utbildningsinsatserna behöver utvecklas och samordnas för samtliga
brottsbekämpande myndigheter. I dag bedriver de brottsbekämpande
myndigheterna i huvudsak sin utbildning inom den egna organisationen. Vidare
saknar polisen och tullen en allmän obligatorisk vidareutbildning.
Regelbundet återkommande fortbildningar, liksom specialistutbildning för
bl.a. bekämpning av narkotikabrott och organiserad brottslighet, måste
därför införas.
Regeringen utser polisens högsta chefer: rikspolischefen och länspolismästare.
Dessa chefer kan med sitt ledarskap påverka hela polisväsendet. Regeringen
måste därför tydligt redovisa vad den har för kriterier när den utser
dessa chefer. Vidare bör de regionala polisstyrelserna garanteras
inflytande över tillsättandet av regionala och lokala chefer inom
polisväsendet.
Svensk polis måste också bli bättre på ledarskap. Bristerna i ledarskap
leder inte bara till att effektiviteten blir sämre i verksamheten utan
även till att den enskilda polisens arbetsmiljö riskerar att försämras.
Det behövs därför en nationell kvalitetssäkrad organisations- och
ledningsstruktur, en förstärkt nationell chefs- och ledarskapsutbildning
och en förbättrad kontakt med extern kvalificerad forskning kring
ledarskap.
Utrednings- och underrättelseverksamheten inom polisen skulle därtill
vinna på att fler specialister anställs.
Det ankommer på regeringen att vidta erforderliga åtgärder för att
tillgodose vad vi här anfört. Därmed tillstyrker vi bifall till motion
Ju501 i nu behandlade delar. Motion Ju505 bör däremot avslås av riksdagen.

8. Brottsmisstänkta poliser, punkt 10 (fp)
av Torkild Strandberg (fp) och Karin Granbom (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 10
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om brottsmisstänkta poliser. Därmed bifaller
riksdagen motion 2004/05:Ju501 yrkande 29 och avslår motion 2004/05:Ju371.

Ställningstagande
Det är inte lämpligt att polisen själv utreder misstankar om att enskilda
poliser begått brott. Det får aldrig råda någon tvekan om att sådana
brott utreds lika noggrant och opartiskt som andra brott. En fristående
utredningsenhet bör därför inrättas för att utreda brott där poliser är
misstänkta gärningsmän. Regeringen har redan påbörjat ett utredningsarbete
i syfte att skapa en helt ny fristående utredningsenhet. I stället bör
lämpligen Justitiekanslern ta ansvar för dessa prövningar.
Det bör ankomma på regeringen att låta utreda frågan i den föreslagna
riktningen. Vi ställer oss alltså bakom motion Ju501 i denna del. Motion
Ju371 bör inte föranleda någon åtgärd från riksdagen.

9. Polisens arbetsmetoder, punkt 11 (c)
av Johan Linander (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 11
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om polisens arbetsmetoder. Därmed bifaller
riksdagen motion 2004/05:Ju489 yrkande 2 och avslår motionerna 2004/05:Ju272
yrkandena 1-6 och 2004/05:Ju474 yrkande 4.
Ställningstagande
När lojaliteten mot samhället i dess helhet är stor brukar frekvensen
av vissa typer av brott, såsom oplanerade tillgreppsbrott, skattebrott,
bedrägeri mot samhällsinstitutioner och bestickning, vara särskilt låg.
För att återupprätta och behålla medborgarnas förtroende måste samhället
i ord och handling visa att brott inte accepteras, oavsett brottets art.
Fler poliser och större anslag till åklagarväsendet möjliggör att
småbrotten kan prioriteras högre än i dag. Det är hög tid att begreppet
nolltolerans får styra den repressiva delen av kriminalpolitiken.
Regeringen bör få i uppdrag att vidta erforderliga åtgärder med anledning
av vad jag nu anfört. Jag ställer mig alltså bakom motion Ju489 i nu
behandlad del. Motion Ju272 och motion Ju474 i nu behandlad del bör
inte föranleda någon åtgärd från riksdagen.

10. Användning av handfängsel, punkt 12 (m, fp, c)
av Beatrice Ask (m), Jeppe Johnsson (m), Torkild Strandberg (fp), Johan
Linander (c), Hillevi Engström (m) och Karin Granbom (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 12
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om användning av handfängsel. Därmed bifaller
riksdagen motion 2004/05:Ju380.
Ställningstagande
Dagens regler om hur handfängsel får användas under transporter är
otillfredsställande. Förutsättningarna för användning av handfängsel är
för snävt utformade och bör i högre utsträckning medge användning i
förebyggande syfte. Den omhändertagnes intresse av integritet kan inte
anses trädas för när av en utvidgad möjlighet att använda handfängsel.
Reglerna om när sådana fängsel får användas bör således mjukas upp.
Det får ankomma på regeringen att låta utreda frågan med denna inriktning
och återkomma till riksdagen med ett förslag till lagändring.

11. En nationell underrättelseenhet, punkt 13 (fp)
av Torkild Strandberg (fp) och Karin Granbom (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 13
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om en nationell underrättelseenhet m.m. Därmed
bifaller riksdagen motion 2004/05:Ju501 yrkandena 5, 6 och 9.

Ställningstagande
Polisen bör arbeta mer underrättelsestyrt i stället för händelsestyrt.
Genom att inhämta och analysera information om brottslighet kan polisen
arbeta effektivare och ingripa i tid. Den information som ett sådant
arbetssätt ger måste i hög omfattning få styra polisens prioriteringar
och resursfördelning.
Samordning måste också ske med andra brottsbekämpande myndigheter för
att få ut mer av satsade resurser. Ett nationellt underrättelsecentrum
eller en ny underrättelseenhet bör därför snarast skapas.
När det gäller operativ och taktisk ledning inom polisen visar erfarenheterna
från händelserna vid EU-mötet i Göteborg år 2001 behovet av en samordnad
operativ och taktisk ledning inom polisen. Detta gäller såväl mellan
olika polismyndigheter som mellan Säkerhetspolisen och den öppna polisen.
Det krävs tydliga riktlinjer från Rikspolisstyrelsen om hur dessa
ledningsfrågor skall hanteras vid stora arrangemang, särskilt om det
finns risk för ordningsstörningar.
Det får ankomma på regeringen att vidta åtgärder för att tillgodose vad
vi här anfört.

12. En avdelning för Internetrelaterad brottslighet vid Rikspolisstyrelsen,
punkt 14 (m, fp, kd, c)
av Beatrice Ask (m), Peter Althin (kd), Jeppe Johnsson (m), Torkild
Strandberg (fp), Johan Linander (c), Hillevi Engström (m) och Karin
Granbom (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 14
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om en avdelning för Internetrelaterad brottslighet
vid Rikspolisstyrelsen. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:Ju486
yrkande 9.
Ställningstagande
Internet används i allt högre grad som ett hjälpmedel för tillverkning,
handel och bruk av narkotika. Det är inte fråga om en ny brottslighet
utan bara ett nytt verktyg för en äldre typ av kriminalitet. För att
möta denna och annan brottslighet behöver polisen tillgång till modern
teknik och en effektiv organisation med tillräcklig kapacitet. Detta
saknas i dag inom polisen. En avdelning för kontinuerlig kamp mot
Internetrelaterad brottslighet bör därför inrättas centralt vid
Rikspolisstyrelsen.
Det får ankomma på regeringen att vidta åtgärder för att tillgodose vad
vi här anfört.

13. Polisstyrelserna, punkt 16 (kd, c)
av Peter Althin (kd) och Johan Linander (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 16
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om polisstyrelserna. Därmed bifaller riksdagen
motion 2004/05:Ju465 yrkande 6.
Ställningstagande
Dagens system för styrning av polisen tillgodoser inte i tillräcklig
omfattning medborgarnas berättigade krav på inflytande över den lokala
polisverksamheten. Detta är särskilt beklagligt eftersom polisen i grund
och botten är till för medborgarna. Tiden får därför anses mogen för
att utvärdera det nya styrsystemet inom polisen. En sådan utvärdering
bör även avse frågan om polisstyrelsernas möjligheter att i praktiken
genomföra respektive polismyndighets verksamhetsplan. Innan en sådan
utvärdering är färdig bör inga nya organisationsförändringar göras inom
polisen.
Det får ankomma på regeringen att tillsätta en utredning i enlighet med
vad vi här anfört.

14. Arbetsmiljöfrågor m.m., punkt 17 (m, fp, kd, c)
av Beatrice Ask (m), Peter Althin (kd), Jeppe Johnsson (m), Torkild
Strandberg (fp), Johan Linander (c), Hillevi Engström (m) och Karin
Granbom (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 17
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om arbetsmiljöfrågor m.m. Därmed bifaller riksdagen
motionerna 2004/05:Ju465 yrkande 5 och 2004/05:Ju501 yrkandena 7 och 8
samt bifaller delvis motion 2004/05:Ju350 yrkande 5.
Ställningstagande
För att kunna åtgärda de problem och brister som finns i polisens
arbetsmiljö krävs det ett ökat samarbete mellan samtliga länspolismyndigheter
i dessa frågor. En bättre arbetsmiljö kan också skapas genom att
ledarskapet förbättras, vilket är ett ansvar som åvilar såväl
länspolismyndigheterna
som Rikspolisstyrelsen. Tillgången till arbetsmiljöhandledning och det
psykosociala omhändertagandet inom polisen måste förbättras. Därtill
behöver arbetstidsavtalen utvärderas.
Det får ankomma på regeringen att vidta erforderliga åtgärder för att
tillgodose vad vi här anfört.

15. Arbetsmiljöfrågor m.m., punkt 17 (v)
av Rolf Olsson (v).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 17
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om arbetsmiljöfrågor m.m. Därmed bifaller riksdagen
motion 2004/05:Ju350 yrkande 5 och avslår motionerna 2004/05:Ju465
yrkande 5 och 2004/05:Ju501 yrkandena 7 och 8.
Ställningstagande
Poliser möter dagligen människor i kris. Inom många andra yrkeskategorier
som möter människor i kris vore det otänkbart att inte tillhandahålla
handledning till personalen för att hjälpa dem att bearbeta sina
upplevelser. Inom polisen finns huvudsakligen s.k. krishandledning i samband
med större händelser. För att förbättra polisens arbetsmiljö är det
angeläget att personalhandledning blir en obligatorisk del i polisens
verksamhet.
Det får ankomma på regeringen att vidta åtgärder som tillgodoser vad
jag här anfört.
Det anförda innebär att jag ställer mig bakom motion Ju350 i nu behandlad
del. Motionerna Ju465 och Ju501 i nu behandlade delar bör inte föranleda
någon åtgärd från riksdagen.

16. Hot och våld mot poliser m.m., punkt 18 (m, fp, kd, c)
av Beatrice Ask (m), Peter Althin (kd), Jeppe Johnsson (m), Torkild
Strandberg (fp), Johan Linander (c), Hillevi Engström (m) och Karin
Granbom (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 18
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om hot och våld mot poliser m.m. Därmed bifaller
riksdagen motion 2004/05:Ju496 yrkandena 1-3.
Ställningstagande
Hot och våld mot poliser blir allt vanligare, inte minst från kriminella
nätverk. Detta leder till att det blir allt svårare att rekrytera poliser
som arbetar i yttre tjänst direkt mot kriminella nätverk. En utredning
måste tillsättas för att se över denna fråga. Inom ramen för den bör
även övervägas förändringar när det gäller ersättningen till de poliser
och andra inom staten som utsätts för hot och våld. I dag erhåller dessa
personer ersättning från Brottsoffermyndigheten. Enligt vår mening bör
i stället ett system inrättas där staten ersätter drabbade anställda på
annat sätt.
Det bör ankomma på regeringen att låta utreda dessa frågor.

17. Polisens utrustning, punkt 19 (fp, kd, c)
av Peter Althin (kd), Torkild Strandberg (fp), Johan Linander (c) och
Karin Granbom (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 19
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om polisens utrustning. Därmed bifaller riksdagen
motionerna 2004/05:Ju465 yrkande 7 och 2004/05:Ju501 yrkandena 27 och
28.
Ställningstagande
Det är angeläget att polisen snarast får tillgång till alternativa vapen
till batong och pistol, såsom elpistol och pepparsprej, för att i största
möjliga utsträckning kunna ingripa utan att förorsaka allvarliga skador.
Polisen måste också få tillgång till bl.a. skyddade fordon för att
kunna upplösa våldsamma folkmassor med så liten risk för skador som
möjligt för både demonstranter och poliser. Slutligen måste polisen
även ges ett modernt och fungerande radiokommunikationssystem som täcker
hela landet.
Det får ankomma på regeringen att vidta åtgärder i enlighet med vad vi
här anfört.

18. Digitala fotografier, punkt 20 (m, fp, kd, c)
av Beatrice Ask (m), Peter Althin (kd), Jeppe Johnsson (m), Torkild
Strandberg (fp), Johan Linander (c), Hillevi Engström (m) och Karin
Granbom (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 20
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om digitala fotografier. Därmed bifaller riksdagen
motionerna 2004/05:Ju253 och 2004/05:Ju416.
Ställningstagande
Nuvarande lagstiftning tillåter inte polisen att arbeta med digitala
fotobanker. Att kunna använda sig av denna nya teknik är viktigt för
polisens spaningsarbete. En lagändring bör därför å det snaraste komma
till stånd för att åtgärda denna brist.
Det får ankomma på regeringen att beakta det anförda vid det pågående
beredningsarbetet.

19. Beredskapspolisen, punkt 21 (m, fp, kd, c)
av Beatrice Ask (m), Peter Althin (kd), Jeppe Johnsson (m), Torkild
Strandberg (fp), Johan Linander (c), Hillevi Engström (m) och Karin
Granbom (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 21
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om beredskapspolisen. Därmed bifaller riksdagen
motionerna 2004/05:Ju326 och 2004/05:Ju489 yrkande 8.
Ställningstagande
Polisen är bättre skickad än regeringen att bedöma behovet av att sätta
in särskilda beredskapspoliser. Beslutanderätten om att kalla in
beredskapspoliser bör därför föras över från regeringen till Rikspolisstyrelsen.

Det får ankomma på regeringen att vidta erforderliga åtgärder för att
tillgodose vad vi här anfört.

20. Straffskärpning vid vapenbrott m.m., punkt 22 (m, fp, kd, c)
av Beatrice Ask (m), Peter Althin (kd), Jeppe Johnsson (m), Torkild
Strandberg (fp), Johan Linander (c), Hillevi Engström (m) och Karin
Granbom (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 22
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om straffskärpning vid vapenbrott m.m. Därmed
bifaller riksdagen motionerna 2004/05:Ju231 yrkandena 1 och 2, 2004/05:Ju352
yrkande 5 och 2004/05:Ju412 yrkande 17.
Ställningstagande
Det krävs ett flertal åtgärder för att minska möjligheterna för kriminella
personer att få tillgång till illegala vapen. Här kan nämnas att straffet
för vapenbrott bör skärpas. En annan fråga som bör övervägas är om
innehav av vapen på allmän plats skall räknas som grovt vapenbrott.
Regeringen bör därtill redovisa vilka insatser som görs för att begränsa
förekomsten av illegala vapen.
Det får ankomma på regeringen att i den pågående beredningen av
vapenlagstiftningen tillgodose vad vi här anfört.

21. Tillfällig vapenamnesti, punkt 23 (m, fp, kd, c, mp)
av Beatrice Ask (m), Peter Althin (kd), Jeppe Johnsson (m), Torkild
Strandberg (fp), Johan Linander (c), Leif Björnlod (mp), Hillevi Engström
(m) och Karin Granbom (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 23
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om tillfällig vapenamnesti. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2004/05:Ju243 och 2004/05:Ju329.
Ställningstagande
En mängd åtgärder krävs för att minska antalet illegala vapen i Sverige.
En av flera möjliga åtgärder är att införa en tidsbegränsad vapenamnesti.
En sådan prövades under månaderna juli-september år 1993. Under den
perioden lämnades ett stort antal vapen och en stor mängd ammunition in
till polisen. Det är nu dags att ånyo införa en tidsbegränsad vapenamnesti.

Det får ankomma på regeringen att återkomma till riksdagen med ett
förslag som tillgodoser vad vi här anfört.

22. Ljuddämpare vid jakt, punkt 24 (m, c)
av Beatrice Ask (m), Jeppe Johnsson (m), Johan Linander (c) och Hillevi
Engström (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 24
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om ljuddämpare vid jakt. Därmed bifaller riksdagen
motion 2004/05:Ju240.
Ställningstagande
Vapenlagens regler bör ändras på så sätt att ljuddämpare till jaktvapen
i klass 1, som reducerar ljudstyrkan till 125 decibel, skall betraktas
som vapentillbehör och därmed undantas från tillståndsplikten. Även om
ljuddämpare används till jaktvapen klass 1 kommer ett avlossat skott
att höras på mycket långt håll, men det farliga ljud som skadar hörseln
tas bort. En annan fördel med ljuddämpare är att rekylen minskar. Någon
ökad kriminell användning av dessa ljuddämpare kan inte förväntas.
Dessutom innebär ett ökat användande av ljuddämpare att bullerstörningarna
från skjutbanor som ligger i relativt nära anslutning till bebyggelse
minskar.
Det får ankomma på regeringen att i det fortsatta beredningsarbetet
avseende vapenlagstiftningen tillgodose vad vi här anfört.

23. Vapenförvaring, punkt 25 (c)
av Johan Linander (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 25
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om vapenförvaring. Därmed bifaller riksdagen
motion 2004/05:Ju244 och avslår motionerna 2004/05:Ju203 och 2004/05:Ju284.

Ställningstagande
Det finns exempel på att gamla och obrukbara skjutvapen som borde kunna
ställas ut på museer inte kan visas upp på grund av att tillstånd till
vapeninnehav av dessa skjutvapen inte meddelas. En översyn av dessa
regler behöver därför göras.
Det får ankomma på regeringen att låta utreda frågan och återkomma till
riksdagen med ett förslag till lagändring. Jag ställer mig alltså bakom
motion Ju244. Motionerna Ju203 och Ju284 bör avslås av riksdagen.

24. Anmälningar mot ordningsvakter, punkt 27 (kd)
av Peter Althin (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 27
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om anmälningar mot ordningsvakter. Därmed bifaller
riksdagen motion 2004/05:Ju465 yrkande 1.
Ställningstagande
Antalet ordningsvakter och väktare ökar i Sverige. Utvecklingen går mot
en alltmer privatiserad ordningsmakt. I det sammanhanget är det viktigt
att uppmärksamma att en person som t.ex. anmäler en ordningsvakt för
misshandel har svårt att hävda sin rätt. I dag leder de flesta anmälningar
mot ordningsvakter till att förundersökningen läggs ned eller till att
ordningsvakten gör en motanmälan om våld mot tjänsteman. Det behövs en
samlad bild av vad som sker med anmälningarna mot ordningsvakter.
Regeringen bör ges i uppdrag att tillsätta en utredning med den inriktning
jag förordat.

25. Alkoholtest för omhändertagna personer m.m., punkt 28 (m, fp, kd,
c)
av Beatrice Ask (m), Peter Althin (kd), Jeppe Johnsson (m), Torkild
Strandberg (fp), Johan Linander (c), Hillevi Engström (m) och Karin
Granbom (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 28
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om alkoholtest för omhändertagna personer m.m.
Därmed bifaller riksdagen motionerna 2004/05:Ju301 yrkandena 1 och 2,
2004/05:Ju415 yrkandena 1-3, 2004/05:Ju469, 2004/05:Ju473 och 2004/05:Ju510.

Ställningstagande
Personer som omhändertagits enligt lagen (1976:511) om omhändertagande
av berusade personer m.m. (LOB) har i dag ingen rätt att kräva att ett
alkoholtest görs. För den enskilde kan det därför bli svårt att bevisa
att ett oriktigt omhändertagande gjorts. Utöver att ha ett värde ur
rättsäkerhetssynpunkt kan ett alkoholtest också ha en betydelse vid
bedömningen av den omhändertagnes tillstånd ur medicinsk synpunkt.
Avsaknad av objektiv information såsom promillehalt kan leda till att en
person oriktigt framstår som berusad när hans eller hennes uppträdande
i själva verket beror på sjukdom. Det kan också leda till att en hög
promillehalt som innebär en risk för alkoholförgiftning inte uppmärksammas
i tid. Den nuvarande ordningen är därför oacceptabel.
Regeringen bör beakta det som nu anförts inom ramen för beredningen av
departementspromemorian Omhändertagande av berusade personer enligt LOB
och återkomma till riksdagen med ett lagförslag.

26. Allmän kameraövervakning, punkt 29 (fp)
av Torkild Strandberg (fp) och Karin Granbom (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 29
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om allmän kameraövervakning. Därmed bifaller
riksdagen motion 2004/05:Ju412 yrkande 14 och avslår motionerna
2004/05:Ju317 yrkande 4 och 2004/05:Ju497.
Ställningstagande
Övervakning med kamera kan utgöra ett komplement till andra viktiga
brottsförebyggande åtgärder. Kameraövervakning medför dock påtagliga
risker för intrång i den personliga integriteten och skall därför
användas enbart när intresset av sådan övervakning väger tyngre än
integritetsintrånget. För att säkerställa en väl avvägd bedömning krävs
därför ett tillståndsförfarande i varje enskilt fall.
Regeringen bör beakta det som nu anförts inom ramen för beredningen av
Kameraövervakningsutredningens betänkande och återkomma till riksdagen
med ett lagförslag. Detta innebär att vi ställer oss bakom motion Ju412
i nu behandlad del. Motion Ju497 och motion Ju317 i denna del bör avslås.

27. Allmän kameraövervakning, punkt 29 (v)
av Rolf Olsson (v).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 29
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om allmän kameraövervakning. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2004/05:Ju317 yrkande 4 och 2004/05:Ju497 samt
avslår motion 2004/05:Ju412 yrkande 14.
Ställningstagande
I dag är ansvaret för tillstånd och tillsyn i fråga om allmän
kameraövervakning fördelade på olika myndigheter. Det bör tas ett samlat grepp
om dessa frågor. Ansvaret bör sammanföras till en myndighet. Härigenom
skulle bl.a. intresset av en enhetlig rättsutveckling bättre tillgodoses.
I ett internationellt perspektiv framstår det som lämpligt att uppgiften
läggs på Datainspektionen.
Regeringen bör beakta det som nu anförts inom ramen för beredningen av
Kameraövervakningsutredningens betänkande och återkomma till riksdagen
med ett lagförslag. Detta innebär att jag ställer mig bakom motion Ju497
och motion Ju317 i nu behandlad del. Motion Ju412 i denna del bör avslås.

28. Medborgarkontor, punkt 30 (fp)
av Torkild Strandberg (fp) och Karin Granbom (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 30
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om medborgarkontor. Därmed bifaller riksdagen
motion 2004/05:Ju501 yrkande 23.
Ställningstagande
Medborgarkontor bör inrättas i kommunerna. Sådana medborgarkontor skulle
kunna avlasta polisen en betydande del av de mera rutinmässiga förfrågningar
som görs.
Det får ankomma på regeringen att återkomma till riksdagen med ett
lagförslag som säkerställer att ökade möjligheter ges till att inrätta
medborgarkontor i enlighet med vad vi här anfört.

Särskilda yttranden

1. Antagning till polisutbildning m.m., punkt 2 (v)
Rolf Olsson (v) anför:
En av polisväsendets målsättningar måste vara att spegla landets
befolkningssammansättning i så stor utsträckning som möjligt. Andelen
kvinnor och personer med annan etnisk bakgrund än svensk inom poliskåren
måste därför öka. Rekryteringen av personer med utländsk härkomst
fungerar inte tillfredställande. I den handlingsplan för mångfaldsfrågor
inom polisen som lagts fram lämnas förslag som kan ha betydelse för
rekryteringen av personer med utländsk härkomst. Eftersom handlingsplanen
bereds väljer jag att inte reservera mig.

2. Akademiska inslag i polisutbildningen, punkt 5 (v, mp)
Rolf Olsson (v) och Leif Björnlod (mp) anför:
Utskottet föreslår i betänkandet ett tillkännagivande som svar på
motionsönskemål från bl.a. vänsterpartiet att regeringen bör se över frågan
om att vissa utbildningsmoment i polisutbildningen automatiskt skall ge
akademiska poäng. En planerad utredning skall därutöver belysa
förutsättningarna för att göra om polisutbildningen till en helt eller delvis
akademisk utbildning. Detta är positiva steg i rätt riktning. Vi
förutsätter att kommande utredning lägger fram förslag som innebär att
tydliga steg tas mot en högskoleutbildning. I annat fall återkommer vi
i frågan.

3. Etik och moral m.m., punkt 9 (v)
Rolf Olsson (v) anför:
En polis i aktiv tjänst utsätts för stora påfrestningar inte minst på
det psykiska planet, genom t.ex. hot, verbala påhopp och meddelande av
dödsbud. Utbildningen inom polisen i fråga om etik, moral och mental
träning är därför viktig. Jag utgår från att regeringen följer dessa
frågor.

4. Brottsmisstänkta poliser, punkt 10 (m)
Beatrice Ask (m), Jeppe Johnsson (m) och Hillevi Engström (m) anför:
En
polis som är misstänkt för brottslig verksamhet bör kunna avstängas
från sin tjänst under utredningstiden. Det är inte tillräckligt att
omplacera den misstänkte polisen med bibehållen möjlighet till
myndighetsutövning. Det är inte heller lämpligt att sjukskriva den misstänkte
polisen. Dessa frågor ligger enligt vår mening inom ramen för det nu
planerade utredningsarbetet. Vi har därför valt att inte reservera oss
till förmån för motion Ju371.

5. Polisens arbetsmetoder, punkt 11 (m, fp)
Beatrice Ask (m), Jeppe Johnsson (m), Torkild Strandberg (fp), Hillevi
Engström (m) och Karin Granbom (fp) anför:
Det är viktigt att polisen tar till sig effektiva polisiära metoder som
praktiseras i andra länder. Här kan t.ex. nämnas att i New York används
ett antal polisiära metoder som skulle kunna vara intressanta att
tillämpa i Sverige, t.ex. ökad patrullering i stadsmiljön.

Bilaga
Förteckning över behandlade förslag
Motioner från allmänna motionstiden hösten 2004
2004/05:Ju203 av Ulf Sjösten och Patrik Norinder (båda m):
Riksdagen beslutar om en översyn av bestämmelserna för innehav och
förvaring av skjutvapen.
2004/05:Ju231 av Torsten Lindström (kd):

1. Riksdagen begär att regeringen skall återkomma med förslag till
ändring av vapenlagen i enlighet med vad som i motionen anförs.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i
motionen anförs om en redovisning av insatser för att minska förekomsten
av illegala vapen.
2004/05:Ju240 av Jan-Evert Rådhström och Tomas Högström (båda m):
Riksdagen beslutar att ljuddämpare som reducerar den farliga knallen på
klass 1-vapen till 125 decibel skall betraktas som vapentillbehör och
undantas från licenstvång.
2004/05:Ju243 av Lena Adelsohn Liljeroth (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om tillfällig vapenamnesti.
2004/05:Ju244 av Håkan Larsson (c):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om en översyn av reglerna för museers förvaring av
skjutvapen.
2004/05:Ju247 av Annelie Enochson (kd):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att skyndsamt ändra nuvarande ordningslag (1993:1617) för att
möjliggöra för kommuner att i sina lokala ordningsföreskrifter införa
ett förbud mot s.k. kamphundar att vistas på offentlig plats.
2004/05:Ju253 av Luciano Astudillo (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen
anförs om en ändring av polisdatalagen.
2004/05:Ju262 av Jörgen Johansson (c):

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att en parlamentarisk översyn görs av attitydförändringarna
inom svensk polis.
2004/05:Ju272 av Göran Lindblad (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att införa effektivare polisiära metoder.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om Compstat.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om Impact.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om Accountability.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att specifika resurser behövs för specifika resultat.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att även medborgare utan fribrev skall kunna känna
sig trygga.
2004/05:Ju284 av Hans Backman (fp):
Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring av
vapenlagen så att straff införs för brott mot vapenbestämmelserna.
2004/05:Ju301 av Margareta Pålsson (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om alkoholtest av omhändertagna personer.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om en översyn av lagen (1976:511) om omhändertagande av
berusade personer m.m.
2004/05:Ju308 av Ragnwi Marcelind (kd):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om bättre samordning mellan polismyndigheter och bättre utnyttjande
av befintlig teknik för bl.a. positionering.
2004/05:Ju317 av Lars Ohly m.fl. (v):

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att Datainspektionen skall ta över ansvaret för
tillstånd för och kontroll av kameraövervakning.
2004/05:Ju324 av Annelie Enochson (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att etik och värderingar tillsammans med religionskunskap
skall vara obligatoriska ämnen i polisutbildningen.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att upprätta ett etiskt policydokument för
polisen.
2004/05:Ju325 av Annelie Enochson (kd):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att det i varje polisdistrikt skall finnas en
polispräst/pastor/diakon.

2004/05:Ju326 av Erling Wälivaara (kd):
Riksdagen begär att regeringen flyttar beslutanderätten över beredskapspolisen
från regeringen till Rikspolisstyrelsen.
2004/05:Ju329 av Eskil Erlandsson och Claes Västerteg (båda c):
Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till införande av
period då s.k. allmän vapenamnesti kan införas i Sverige i enlighet med
vad i motionen anförs.
2004/05:Ju350 av Rolf Olsson m.fl. (v):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att språktest som en förutsättning för intagning till
Polishögskolan snarast skall avskaffas.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs att rekryteringen till Polishögskolan skall ses över.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att förutsättningarna för att göra polisutbildningen
till en fullvärdig högskoleutbildning skall utredas.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att gemensamma krav för polisens vapenträning och
vapenhantering skall införas.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att handledning skall vara en obligatorisk del av
polisarbetet.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att polisens interna utbildning i frågor som rör etik
och moral måste utvecklas.
2004/05:Ju352 av Fredrik Reinfeldt m.fl. (m):

5. Riksdagen begär att regeringen återkommer med förslag på skärpning
av vapenlagen i syfte att komma åt illegal vapenhantering i kriminella
kretsar, i enlighet med vad som anförs i motionen.
2004/05:Ju365 av Ulf Sjösten och Cecilia Magnusson (båda m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om vikten av att tydligare koppla forskning inom polisområdet
till polispersonal på olika nivåer som har praktisk erfarenhet av
polisarbete.
2004/05:Ju371 av Magdalena Andersson (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om avstängning av polis.
2004/05:Ju380 av Maud Ekendahl (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om värdet av att förse gripna personer med handbojor under
transporter.
2004/05:Ju392 av Cecilia Wikström (fp):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att den lokala polismyndigheten i respektive län skall få ett
ökat inflytande vid antagningen av polisaspiranter till landets
polishögskolor.
2004/05:Ju412 av Johan Pehrson m.fl. (fp):

14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om kameraövervakning.
17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om skärpt lagstiftning mot vapenbrott.
2004/05:Ju415 av Ulrika Karlsson (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om en översyn av lagen (1976:511) om omhändertagande av
berusade personer m.m.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om alkoholtest vid omhändertagande enligt lagen (1976:511)
om omhändertagande av berusade personer m.m.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om register vid omhändertagande enligt lagen (1976:511)
om omhändertagande av berusade personer m.m.
2004/05:Ju416 av Anna Lilliehöök och Anita Sidén (båda m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om polisens möjlighet att använda digitala bildregister.
2004/05:Ju465 av Olle Sandahl m.fl. (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om en översyn av anmälningarna mot ordningsvakter.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om det akuta behovet av åtgärder mot arbetsmiljöproblemen
inom polisen.
6. Riksdagen begär att regeringen omgående utvärderar det nya
styrsystemet inom polisen samt ser över länspolisstyrelsernas reella
möjligheter att genomföra verksamhetsplanen.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om tillgång till alternativa vapen för polisen.
11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om värdet av etnisk och kulturell mångfald inom polisen.

2004/05:Ju469 av Olle Sandahl m.fl. (kd):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om behovet av en översyn av möjligheten till alkoholtest vid
omhändertaganden enligt lagen (1976:511) om omhändertagande av berusade
personer (LOB).
2004/05:Ju473 av Torkild Strandberg m.fl. (fp):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om rätt till alkoholtest i samband med omhändertagande av berusad.

2004/05:Ju474 av Tobias Krantz m.fl. (fp, m, kd, c):

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om Jönköpings län som försöksregion för att pröva den s.
k. New York-modellen i Sverige.
2004/05:Ju486 av Johan Pehrson m.fl. (fp):

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om en avdelning för kontinuerlig kamp mot Internetrelaterad
brottslighet.
2004/05:Ju489 av Johan Linander m.fl. (c):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att införa nolltolerans som metod.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om breddad rekrytering, specialisering och forskning vid
polishögskolorna.
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att delegera ansvaret för att besluta om insatser av
den särskilda beredskapspolisen till Rikspolisstyrelsen.
2004/05:Ju496 av Ulf Sjösten och Cecilia Magnusson (båda m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att en utredning om hot och våld mot poliser och andra
utsatta inom rättsväsendet tillsätts.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att polisen i större utsträckning måste få möjlighet
att arbeta i utsatta områden.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att Rikspolisstyrelsen och polismyndigheterna bör ta
fram en strategi över hur utsatta poliser skall stöttas så att de kan
och vågar arbeta i utsatta områden.
2004/05:Ju497 av Mats Berglind och Majléne Westerlund Panke (båda
s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Datainspektionen ges tillsynsansvaret för samtliga
övervakningskameror i landet.
2004/05:Ju501 av Johan Pehrson m.fl. (fp):

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om underrättelsestyrd verksamhet.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om skapandet av en ny underrättelseenhet, nationellt
underrättelsecentrum (NUC).
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att utvärdera polisens arbetstidsavtal.
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att förbättra polisens arbetsmiljö och ge utbildning
och fortbildning i ledarskap.
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om behovet av en samordnad operativ och taktisk ledning
inom polisen.
10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att regeringen bör redovisa kriterierna för utnämnandet
av de högsta cheferna.
11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att de regionala polisstyrelserna skall garanteras
ett inflytande över tillsättandet av regionala och lokala chefer.
12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om en grundläggande polischefsutbildning.
13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att samordna utbildningen hos brottsbekämpande
myndigheter.
14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att rekrytering till polisutbildningarna måste ses
över.
15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att reformera polisutbildningen och att öka
akademiseringen på densamma.
17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om fler specialister bland poliserna.
18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om mångfald inom poliskåren.
19. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om en sammanhållen strategi för att rekrytera poliser
av annan härkomst än svensk.
23. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om upprättandet av fungerande medborgarkontor i kommunerna.
27. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att förbättra polisens utrustning.
28. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att polisen bör förfoga över ett modernt och kraftfullt
radiokommunikationssystem över hela Sverige.
29. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att skapa en fristående utredningsenhet för att utreda
brott där poliser är misstänkta gärningsmän, inom ramen för Justitiekanslerns
ansvarsområde.
2004/05:Ju505 av Åsa Lindestam (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om gemensam utbildning för polis, tull och militärer.
2004/05:Ju510 av Lennart Kollmats (fp):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att det införs en rättighet för omhändertagna personer att
begära och få genomfört ett alkotest.
2004/05:U257 av Lars Ohly m.fl. (v):

15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att införa ett samarbete mellan HBT-organisationer
och polisen.
2004/05:Sf365 av Sven Brus m.fl. (kd):

22. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att rättsväsendet aktivt bör arbeta för att rekrytera
personer med invandrar- och minoritetsbakgrund till utbildning och
anställning inom polisen, domstolsväsendet och kriminalvården.
23. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att frågan kring hur man hanterar hatbrott och
rasistiska brott ingår i polisutbildningen.