Justitieutskottets betänkande
2004/05:JUU1
Utgiftsområde 4 Rättsväsendet
Sammanfattning
I detta betänkande behandlar utskottet regeringens
förslag till anslag för år 2005 under utgiftsområde
4 Rättsväsendet samt ett stort antal motioner som
väckts under allmän motionstid.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag till
anslag för utgiftsområdet som uppgår till totalt
knappt 27,3 miljarder kronor. De tyngsta
anslagsposterna är polisorganisationen (knappt 15
miljarder kronor), domstolsväsendet (drygt
4 miljarder kronor) och kriminalvården (knappt 5
miljarder kronor)
Moderata samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna,
Kristdemokraterna och Centerpartiet har, med
hänvisning till sina respektive förslag till
medelsanvisning för utgiftsområdet, inte deltagit i
beslutet såvitt avser tilldelningen på anslag. I
stället redovisar dessa partier sina
ställningstaganden i särskilda yttranden.
Utskottet tillstyrker också några lagförslag som
läggs fram i budgetpropositionen. Förslagen handlar
om dels fortsatt användning av videokonferens i
rättegång, dels polisens representation i
polisnämnderna.
I ärendet behandlas också 2003/04:RRS10
Riksrevisionens styrelses framställning angående
uppföljningen av kriminalvårdens klienter. Utskottet
utgår från att regeringen i lämpligt sammanhang
rapporterar de åtgärder som vidtas med anledning av
Riksrevisionens granskning. Utskottet avstyrker
därmed den särskilda rapporteringsskyldighet för
regeringen som Riksrevisionen föreslår.
I ärendet behandlar utskottet också som redan
framgått ett stort antal motionsyrkanden som väckts
under den allmänna motionstiden åren 2003 och 2004.
I yrkandena tas i första hand upp frågor som rör mål
och resurser samt organisations- och
prioriteringsfrågor för myndigheterna inom
rättsväsendet. Utskottet avstyrker samtliga
motionsyrkanden, i första hand med hänvisning till
gällande regler och pågående arbete.
I ärendet föreligger reservationer från Moderata
samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna,
Kristdemokraterna och Centerpartiet samt särskilda
yttranden från dessa partier och från Vänsterpartiet
och Miljöpartiet de gröna. Sammanlagt handlar det om
24 reservationer och 15 särskilda yttranden.
Utskottets förslag till riksdagsbeslut
Utgiftsramen och anslagen
1. Anslag under utgiftsområde 4
Rättsväsendet
Riksdagen anvisar anslag till verksamheten inom
rättsväsendet för budgetåret 2005 enligt
utskottets förslag i bilaga 5. Därmed bifaller
riksdagen proposition 2004/05:1 i denna del och
avslår de i bilaga 6 angivna motionsyrkandena.
Kompetens och bemötandefrågor
2. Kompetens- och bemötandefrågor inom
rättsväsendet
Riksdagen avslår de i bilaga 7 angivna
motionsyrkandena.
Polisväsendet
3. Organisationsfrågor inom den öppna
polisen
Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Ju390,
2004/05:Ju489 yrkande 4 och 2004/05:Ju501
yrkandena 1 och 2.
Reservation 1 (fp)
Reservation 2 (c)
4. Sammansättningen i polisnämnderna
Riksdagen antar regeringens förslag till lag om
ändring i polislagen (1984:387). Därmed bifaller
riksdagen proposition 2004/05:1 i denna del.
5. Säkerhetspolisens organisation
Riksdagen lämnar utan erinran vad regeringen
anfört i proposition 2004/05:1 i denna del.
6. Resursfördelningen inom polisen
Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Ju217,
2004/05:Ju221, 2004/05:
Ju230, 2004/05:Ju237, 2004/05:Ju262 yrkandena
1-3, 2004/05:Ju267, 2004/05:Ju295 yrkandena 1, 2
och 5, 2004/05:Ju303, 2004/05:Ju350 yrkande 10,
2004/05:Ju352 yrkande 18, 2004/05:Ju355,
2004/05:Ju406, 2004/05:Ju411, 2004/05:Ju414,
2004/05:Ju417, 2004/05:Ju474 yrkandena 1 och 2,
2004/05:Ju493 yrkandena 1 och 2, 2004/05:Ju501
yrkande 25, 2004/05:Ju506 yrkandena 1, 2 och 4,
2004/05:Sf288 yrkandena 10 och 23, 2004/05:T260
yrkande 6, 2004/05:N239 yrkande 18, 2004/05:
N349 yrkandena 7 och 8, 2004/05:N401 yrkande 12,
2004/05:N403 yrkande 18 och 2004/05:N409 yrkande
3.
Reservation 3 (m)
Reservation 4 (fp)
Reservation 5 (c)
7. Kostnader vid regeringsbeslutade
evenemang
Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Ju367 och
2004/05:Ju465 yrkande 10.
Reservation 6 (m, fp, kd, c)
8. Polisförsörjningen
Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Ju208,
2004/05:Ju222, 2004/05:
Ju236, 2004/05:Ju296, 2004/05:Ju307,
2004/05:Ju375, 2004/05:Ju441, 2004/05:Ju489
yrkande 6, 2004/05:Ju492, 2004/05:Ju493 yrkande
3, 2004/05:Ju501 yrkande 16 och 2004/05:A350
yrkandena 12 och 13.
Reservation 7 (m, fp, c)
9. Prioritering av olika slags
brottslighet
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Ju408,
2003/04:So271 yrkande 7, 2004/05:Sk448 yrkande 3,
2004/05:Ju234, 2004/05:Ju238, 2004/05:
Ju249, 2004/05:Ju254, 2004/05:Ju256 yrkande 1,
2004/05:Ju257, 2004/05:Ju293 yrkandena 9 och 15,
2004/05:Ju332 yrkande 8, 2004/05:
Ju334, 2004/05:Ju350 yrkande 11, 2004/05:Ju357,
2004/05:Ju363 yrkandena 1 och 3, 2004/05:Ju374
yrkande 9, 2004/05:Ju435 yrkande 9, 2004/05:Ju445
yrkande 2, 2004/05:Ju448 yrkande 9, 2004/05:Ju486
yrkandena 5-8, 2004/05:Ju489 yrkande 26,
2004/05:Ju490, 2004/05:Ju500 yrkande 8,
2004/05:Ju501 yrkande 26, 2004/05:U308 yrkande
11, 2004/05:Sf319 yrkande 5, 2004/05:Sf321
yrkande 2, 2004/05:So431 yrkande 5, 2004/05:So507
yrkande 10, 2004/05:So512 yrkande 7,
2004/05:So614 yrkande 4, 2004/05:T399 yrkande 2,
2004/05:N400 yrkande 6 och 2004/05:N409 yrkande
5.
10. Myndighetssamverkan mot terrorism
Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Ju287,
2004/05:Ju352 yrkandena 17 och 19, 2004/05:Ju487
yrkande 8, 2004/05:Ju499, 2004/05:Ju501 yrkande
31 och 2004/05:Fö212 yrkande 5.
Reservation 8 (m, fp, c)
Åklagarväsendet
11. Ekobrottsmyndighetens ansvarsområde
Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Ju206 och
2004/05:Ju472 yrkande 5.
Reservation 9 (kd)
12. Större befogenhet för Eurojust
Riksdagen avslår motion 2004/05:Ju339 yrkande
18.
Reservation 10 (fp, c)
13. Ökad användning av strafföreläggande
Riksdagen avslår motion 2004/05:Ju412 yrkande
5.
Reservation 11 (fp)
14. Utredningsplikt avseende våld mot
barn
Riksdagen avslår motion 2004/05:Ju376.
Domstolsväsendet m.m.
15. Domstolsverkets ställning
Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Ju5 yrkande
3, 2004/05:Ju339 yrkande 4, 2004/05:Ju352 yrkande
16, 2004/05:Ju430 och 2004/05:Ju489 yrkande 15.
Reservation 12 (m, fp, kd, c)
16. En enda högsta domstolsinstans
Riksdagen avslår motion 2004/05:Ju339 yrkande
7.
Reservation 13 (fp)
17. Videokonferens i domstol
Riksdagen antar regeringens förslag till
1. lag om fortsatt giltighet av lagen (1999:613)
om försöksverksamhet med videokonferens i
rättegång, och
2. lag om fortsatt giltighet av lagen (2001:25)
om försöksverksamhet med videokonferens i allmän
förvaltningsdomstol.
Därmed bifaller riksdagen proposition 2004/05:1 i
denna del.
Kriminalvården
18. Riksrevisionens styrelses framställning
angående uppföljning av kriminalvårdens
klienter
Riksdagen avslår Riksrevisionens styrelses
framställning 2003/04: RRS10.
Reservation 14 (m, fp, kd, c)
19. Kriminalvårdens mål
Riksdagen avslår motion 2004/05:Ju281 yrkande
1.
Reservation 15 (c)
20. Medel till frivården
Riksdagen avslår motion 2004/05:Ju378 yrkande
3.
21. Anstalts- och häkteskapacitet
Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Ju295
yrkande 3, 2004/05:Ju319, 2004/05:Ju340 yrkande
19, 2004/05:Ju424 yrkande 1 och 2004/05:Ju431.
Reservation 16 (m, fp)
22. Åtgärder för höjd säkerhet inom
kriminalvården
Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Ju225,
2004/05:Ju281 yrkande 6 samt 2004/05:Ju340
yrkandena 1-3 och 13-14.
Reservation 17 (m, fp, kd, c)
Brottsförebyggande rådet, m.m.
23. Bidrag till Riksnätverket för
nattvandrare
Riksdagen avslår motion 2004/05:Ju282.
Brottsoffermyndigheten, m.m.
24. Handläggningstiderna hos
Brottsoffermyndigheten
Riksdagen avslår motion 2004/05:Ju467 yrkande
8.
Reservation 18 (kd)
25. Samhällets stöd till
brottsofferjourer
Riksdagen avslår motion 2004/05:Ju467 yrkande
15.
Reservation 19 (kd)
26. Förskottering av skadestånd
Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Ju292
yrkande 11, 2004/05:Ju467 yrkande 7 och
2004/05:L338 yrkande 5.
Reservation 20 (fp, kd)
Reservation 21 (c)
Rättshjälpskostnader m.m.
27. Rättshjälp vid s.k. pisksnärtsskador
Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Ju425
yrkande 1 och 2004/05:
T336 yrkande 3.
28. Rättshjälp för småföretagare
Riksdagen avslår motion 2004/05:Ju426 yrkande
1.
Reservation 22 (c)
29. Rättshjälp i tvister om diskriminering
i arbetslivet m.m.
Riksdagen avslår motion 2004/05:Sf365 yrkande
17.
Reservation 23 (kd)
30. Rättshjälp i tvister rörande
rennäring
Riksdagen avslår motion 2004/05:MJ502 yrkande
2.
Reservation 24 (kd)
Stockholm den 25 november 2004
På justitieutskottets vägnar
Johan Pehrson
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Johan
Pehrson (fp)1, Britta Lejon (s), Rolf Olsson (v),
Margareta Sandgren (s), Beatrice Ask (m)1, Lennart
Nilsson (s), Helena Frisk (s), Peter Althin (kd)1,
Elisebeht Markström (s), Jeppe Johnsson (m)1, Yilmaz
Kerimo (s), Torkild Strandberg (fp)1, Johan Linander
(c)1, Göran Norlander (s), Cecilia Magnusson (m)1,
Joe Frans (s) och Leif Björnlod (mp).
1 Deltar ej i beslutet under punkt 1.
2004/05
JuU1
Utskottets överväganden
Inledning
Allmänt
Utgiftsområde 4 Rättsväsendet omfattar anslag till
bl.a. polisväsendet, åklagarväsendet,
domstolsväsendet, kriminalvården, Brottsförebyggande
rådet, Rättsmedicinalverket, Gentekniknämnden,
Brottsoffermyndigheten och rättshjälpskostnader. För
år 2004 anslogs, inklusive tillskott på
tilläggsbudget, knappt 26,7 miljarder kronor. De
tyngsta anslagsposterna är polisen med knappt 14,6
miljarder kronor, kriminalvården med drygt 5
miljarder kronor och domstolsväsendet med drygt 3,9
miljarder kronor.
För år 2005 har riksdagen bestämt utgiftsramen för
rättsväsendet till
27 296 871 000 kr.
Inom rättsväsendets verksamhet kan urskiljas två
huvudsakliga områden. Det ena området rör
kriminalpolitiken, sammanfattningsvis frågor om
brott och straff och, inte minst, frågor som rör
brottsförebyggande verksamhet. Det andra området rör
rättskipningen och organisationen av rättsväsendet.
Den centrala uppgiften för rättsväsendets
myndigheter är att värna den enskildes rättssäkerhet
och rättstrygghet. Ett välfungerande rättsväsende är
en grundläggande förutsättning för det demokratiska
samhället, för ett fungerande samhällsliv, för
näringslivets utveckling och för ekonomisk tillväxt.
Inom rättsväsendet pågår sedan ett antal år ett
omfattande moderniseringsarbete i syfte att öka
rättstryggheten och rättssäkerheten samt att öka
rationaliteten och effektiviteten i rättsväsendets
arbete. Centrala riktlinjer i
verksamhetsutvecklingen är att rättsväsendets
myndigheter skall tjäna enskilda människors
intresse. Verksamheten skall bedrivas effektivt och
med rättssäkerhet i rättskipning och
myndighetsutövning. Verksamheten skall vidare
baseras på väl underbyggd kunskap och fokuseras på
identifierade kärnuppgifter. En helhetssyn skall
anläggas på verksamheten. Det ställer krav på en
långtgående samverkan mellan rättsväsendets
myndigheter, givetvis med respekt för den
grundläggande rollfördelningen mellan rättsväsendets
olika delar. Myndigheterna måste se till att
rekrytera och behålla kompetent personal samt tillse
att goda möjligheter skapas för kompetensutveckling.
Ett stort ansvar åligger myndigheterna för att
jämställdheten skall öka. All diskriminering skall
bekämpas, såväl inom som utom myndigheterna. Det är
angeläget att myndigheterna verkar för etnisk
mångfald bland personalen. Behovet av rättsligt och
kriminalpolitiskt samarbete över gränserna ökar i
takt med att de gränsöverskridande kontakterna blir
alltmer intensiva. Brottslighet med internationella
förtecken finns i alla delar av samhället och
ställer nya krav på internationellt samarbete för
att förebygga och bekämpa brott samt ge stöd till
brottsoffer. Myndigheterna måste samarbete såväl
nationellt som internationellt och sprida kunskap i
organisationerna.
Kriminalpolitikens inriktning
Målet för kriminalpolitiken är att minska
brottsligheten och öka människors trygghet. Den
kriminalpolitiskt inriktade verksamheten syftar
framför allt till att upprätthålla allmän ordning
och säkerhet, att förebygga brott och lagföra dem
som begår brott, att verkställa påföljder och ge
stöd till dem som drabbas av brott. Arbetet skall
bygga på en helhetssyn och utgå från principen om
alla människors lika värde och respekt för den
enskildes integritet och värdighet.
Som utskottet ser det kan en framgångsrik
kriminalpolitik bara drivas inom ramen för en allmän
välfärdspolitik som innefattar mål om social
trygghet, rättvis fördelning och stärkt solidaritet
mellan människor. Hänsynen till brottsoffren är en
del av den helhetssyn som utskottet här gör sig till
tolk för.
Utskottet vill också understryka betydelsen av det
brottsförebyggande arbetet som en hörnsten i de
kriminalpolitiska strävandena. Brottsligheten måste
angripas med en bred kriminalpolitisk ansats. Här är
vissa delar av samhällspolitiken särskilt
betydelsefulla. Åtgärder som rör barn och ungdomar,
alkohol och droger, arbets- och bostadsmarknaden
samt utbildning har särskilt stor potential när det
gäller att förebygga brottslighet. Detsamma gäller
andra åtgärder som syftar till att motverka
utanförskap och segregation. Det råder också allmän
enighet om vikten av att det brottsförebyggande
arbetet koncentreras på breda åtgärder som riktar
sig till barn och ungdom och att föräldrar, skola
och föreningsliv engageras i det arbetet. Det är
också viktigt att de brott som begås leder till
adekvata reaktioner från samhällets sida. För att
tillgodose detta intresse krävs att det finns en
human och säker kriminalvård, vars verksamhet
inriktas på att motverka återfall i brott.
Det lokala brottsförebyggande arbetet måste
stödjas och utvecklas för att skapa ökad trygghet i
människors närmiljö. Brottsligheten måste angripas i
samverkan med dem som berörs av den. Denna
utgångspunkt gör sig naturligtvis särskilt starkt
gällande i fråga om mängdbrottsligheten som utgör
merparten av antalet anmälda brott.
En effektiv brottsbekämpning är av stor betydelse
för att målet för kriminalpolitiken skall kunna
uppnås. Brottsligheten innebär ett angrepp på
människors liv, hälsa, integritet eller egendom och
förorsakar lidande och otrygghet. Den medför också
betydande kostnader för enskilda och samhället och
kan i sina grövsta uttrycksformer i sin förlängning
utgöra ett hot mot den demokratiska rättsstaten och
grunderna för vår samhällsgemenskap.
I budgetpropositionen anläggs just ett sådant
brett perspektiv på brottsbekämpningen som utskottet
förordar. Här beskrivs också förändringsarbetet som
inte bara omfattar sådana faktorer som utskottet nu
nämnt utan också t.ex. en beskrivning av
myndigheternas åtgärder mot den särskilt allvarliga
brottsligheten samt brott mot särskilt utsatta
grupper. En utveckling av verkställighetsinnehållet
i det straffrättsliga påföljdssystemet är en annan
väsentlig del där siktet är inställt på åtgärder som
skall förhindra återfall i brott utan att kraven på
säkerhet och samhällsskydd eftersätts. För
kriminalvården är ett viktigt mål att inom ramen för
en human kriminalvård öka säkerheten inom
anstalterna och förhindra att intagna missbrukar
droger under anstaltsvistelsen. I syfte att uppnå
detta måste kriminalvårdens kapacitet öka och dess
förmåga att hantera förändringar i beläggningen på
anstalter och häkten utvecklas. Detta är också
viktigt för att förhindra återfall i brott.
Utskottet delar regeringens uppfattning att en
förhållandevis stor del av rättsväsendets resurser
inom det kriminalpolitiska området bör inriktas på
att förebygga och bekämpa den allvarligaste
brottsligheten, såsom grov organiserad brottslighet,
våldsbrott, narkotikabrott och ekonomisk
brottslighet inklusive miljöbrott samt brottslighet
som drabbar särskilt utsatta personer eller grupper.
Samtidigt vill utskottet understryka att merparten
av de brott som kommer till polisens kännedom inte
har denna allvarliga karaktär. Från
trygghetssynpunkt är det också viktigt att
mängdbrottsligheten förhindras och, när den ändå
förekommer, beivras. Det stora flertalet brott
tillhör den kategorin, och de medför betydande
skador för enskilda och för samhället samtidigt som
de, också för dem som inte direkt drabbas, skapar en
allmän känsla av olust och otrygghet.
Utgiftsramen och anslagen
Utskottets förslag i korthet
Utskottet tillstyrker regeringens förslag
till anslag inom utgiftsområde 4
Rättsväsendet och avstyrker därmed ett stort
antal motionsyrkanden om utökade resurser och
därmed sammanhängande frågor. Jämför de
särskilda yttrandena 1-4.
Inledning
I detta avsnitt behandlar utskottet regeringens
budgetförslag och de motioner som väckts med
anledning av budgetpropositionen och som avser
fördelningen på anslag inom rättsväsendet. Vidare
behandlar utskottet en del motionsyrkanden som mer
allmänt rör resursfrågor eller verksamhet och
prioriteringar m.m. och som utskottet ansett bör
behandlas i detta sammanhang.
Budgetprocessen innebär bl.a. att riksdagen
fastställer en utgiftsram för varje utgiftsområde.
Utgiftsramen anger det belopp till vilket summan av
de till utgiftsområdet hörande utgifterna högst får
uppgå (5 kap. 12 § riksdagsordningen). Riksdagen har
med bifall till regeringens förslag bestämt
utgiftsramen för utgiftsområde 4 Rättsväsendet till
27 296 871 000 kronor för år 2005 (prop. 2004/05:1,
bet. 2004/05:FiU1, rskr. 2004/05:47). I det här
föreliggande ärendet har utskottet bland annat att
föreslå riksdagen hur detta belopp skall fördelas på
anslag inom utgiftsområdet.
I sammanhanget kan erinras om att utskottet
tidigare under hösten (se utskottets protokoll
2004/05:2) dels tillstyrkt regeringens förslag till
utgiftsram för utgiftsområde 4 Rättsväsendet för år
2005, dels tillstyrkt den preliminära fördelningen
respektive beräkningen av utgifter på utgiftsområdet
för åren 2006 och 2007, se bilaga 3.
Riksdagens beslut om utgiftsram för utgiftsområde
4 Rättsväsendet innebär att satsningen på
rättsväsendet fortsätter med sammanlagt 750 miljoner
kronor år 2005, 1 490 miljoner kronor år 2006 och
2 750 miljoner kronor år 2007.
Regeringen aviserar sin avsikt att inför arbetet
med budgetpropositionen för år 2007 göra en samlad
bedömning av om tidigare gjorda resursförstärkningar
har fått avsedd effekt och om
effektiviseringsarbetet inom rättsväsendet
genomförts på ett tillfredsställande sätt. Avsikten
är att den bedömningen skall ligga till grund för
förslagen i budgetpropositionen för år 2007.
Utskottet konstaterar att delar av rättsväsendet
under senare år brottats med budgetproblem trots
stora tillskott till verksamheterna. Detta har
föranlett såväl omfördelningar inom rättsväsendet
som ytterligare tillskott under löpande budgetår.
Rättsväsendets behov har alltså prioriterats, och
utskottet ser med tillfredsställelse att det för den
närmsta treårsperioden handlar om ytterligare en
kraftfull satsning. Samtidigt är det både naturligt
och absolut nödvändigt att de mycket stora insatser
det handlar om utvärderas och att resultatet av
utvärderingen får konsekvenser för framtiden.
Regeringen har lagt fram ett förslag till
fördelning av utgiftsramen på anslagen inom
rättsväsendet, se bilaga 4. I bilagan sammanfattas
även Moderata samlingspartiets, Folkpartiet
liberalernas, Kristdemokraternas och Centerpartiets
förslag.
En utförlig redovisning av anslagen följer nedan.
Förslag till anslag
Polisorganisationen
(Beloppen anges i tusental kronor)
-------------------------------------------------------
|Anslag |Prop. | m | fp | kd | c |
| 2004 | 2005 | | | | |
|inkl. TB | | | | | |
-------------------------------------------------------
|14 565 |14 960 |+ 700 |+ 410 |+ 200 |+ 425 |
| 113 | 135 |000 |000 |000 |000 |
-------------------------------------------------------
I tabellen återfinns en jämförelse av regeringens
och oppositionens förslag till anslag till
Polisorganisationen år 2005.
Från anslaget till polisorganisationen betalas
kostnaderna för verksamheten vid polismyndigheterna,
Rikspolisstyrelsen, med undantag för
Säkerhetspolisen, och Statens kriminaltekniska
laboratorium. Rikskriminalpolisen och Polishögskolan
hör till Rikspolisstyrelsen.
För år 2004 uppgår polisorganisationens anslag,
efter en minskning på tilläggsbudget med 100
miljoner kronor, till knappt 14,6 miljarder kronor.
Anslagssparandet har under år 2003 minskat från
knappt 150 miljoner kronor till 5,5 miljoner kronor.
Utgiftsprognosen för år 2004 är beräknad till knappt
14,4 miljarder kronor.
Regeringen föreslår ett ramanslag för
polisorganisationen för år 2005 på 14 960 135 000
kr. I anslagsberäkningen har hänsyn tagits till
beräknade utgiftsökningar för löner, lokaler och
övriga förvaltningskostnader. I budgetpropositionen
finns ett tillskott på 100 miljoner kronor.
Satsningen skall göra det möjligt att under
innevarande mandatperiod utbilda 4 000 nya poliser.
Polisen skall ges möjlighet att utveckla
verksamheten så att den kännetecknas av ett
långsiktigt perspektiv och ett underrättelselett
arbetssätt med ett brottsförebyggande syfte.
Kvaliteten i brottsutredningarna skall höjas så att
uppklaringen och lagföringen ökar. För arbetet mot
människohandel öronmärks 10 miljoner kronor. För att
finansiera ett gemensamt system för
radiokommunikation för skydd och säkerhet (RAKEL)
förs sammanlagt 62 miljoner kronor till anslaget
Gemensam radiokommunikation för skydd och säkerhet
under utgiftsområde 6. För att finansiera en
tidigareläggning av RAKEL i Kronobergs län förs
vidare tillfälligt 53 miljoner kronor till nyss
nämnda anslag.
I ett antal motioner yrkas att anslaget skall
höjas i förhållande till regeringens förslag.
I motion Ju454 (m) begärs sålunda att anslaget
skall höjas med 700 miljoner kronor. Höjningen skall
göra det möjligt att anställa fler poliser för att
öka den polisiära närvaron över hela landet.
Resursförstärkningen skall också användas till en
reformerad utbildning, kompetenshöjning samt en
uppdatering av metodutveckling och teknik. Vidare
skall nya personalgrupper rekryteras för att frigöra
personal till yttre tjänst. Liknande yrkanden
framställs i motionerna Ju291 och Ju488 (båda m).
I motion Ju507 (fp) begärs en höjning av anslaget
med 410 miljoner kronor. Höjningen skall finansiera
fler poliser, anställningar av ytterligare civil-
anställda och specialister. Vidare syftar
resursförstärkningen till att förbättra
ledarskapsutbildningen samt till att åstadkomma en
förstärkning av de enheter som arbetar mot
narkotikabrott, hatbrott, barnpornografi, våld mot
kvinnor och andra grova brott. I motion Ju501 (fp)
framställs flera yrkanden som tar sikte på behovet
av fler poliser.
I motion Ju468 (kd) förordas en höjning av
anslaget till polisen med 200 miljoner kronor.
Höjningen syftar till en utökad polisutbildning och
till att 100 nya poliser skall kunna anställas för
att bekämpa narkotikabrott. Resursförstärkningen
skall vidare användas till att förbättra det
psykosociala omhändertagandet inom polisen,
ledarskapet och polisens utrustning. Liknande
yrkanden framställs i motion Ju465 (kd).
I motion Ju498 (c) föreslås en höjning av anslaget
med 425 miljoner kronor i syfte att öka antalet
poliser, främst närpoliser. Höjningen syftar även
till att finansiera ytterligare en polishögskola.
Liknande yrkanden framställs i motion Ju489 (c).
Säkerhetspolisen
(Beloppen anges i tusental kronor)
-----------------------------------------------------
|Anslag |Prop. | m | fp |kd | c |
| 2004 | 2005 | | | | |
|inkl. TB | | | | | |
-----------------------------------------------------
|596 010 |644 975 |+ 10 |+ 30 |- | - |
| | |000 |000 | | |
-----------------------------------------------------
I tabellen återfinns en jämförelse mellan
regeringens och oppositionens förslag till anslag
till Säkerhetspolisen för år 2005.
För år 2004 uppgår Säkerhetspolisens anslag,
inklusive tillskott på tilläggsbudget, till 596
miljoner kronor. Vid ingången av år 2004 fanns ett
anslagssparande på 1,7 miljoner kronor.
Utgiftsprognosen för året uppgår till ca 604,4
miljoner kronor. Detta innebär att anslagskrediten
kan komma att behöva tas i anspråk.
Regeringen föreslår ett ramanslag för
Säkerhetspolisen för år 2005 på 644 975 000 kr. I
anslagsberäkningen har hänsyn tagits till beräknade
utgiftsökningar för löner, lokaler och övriga
förvaltningskostnader. Vidare har hänsyn tagits till
att Säkerhetspolisen övergått till lånefinansiering
av anläggningstillgångar. Därutöver föreslås en
höjning av ramen med 50 miljoner kronor för att
täcka ökade kostnader för personskyddet av den
centrala statsledningen.
I motion Ju454 (m) begärs en höjning av anslaget
med 10 miljoner kronor för att stärka den delen av
verksamheten som inte tar sikte på personskyddet.
I motion Ju507 (fp) förordas en höjning med 30
miljoner kronor. Resursförstärkningen skall användas
till att förbättra hotbildsanalyserna och utöka
personskyddet. Ett liknande yrkande förs fram i
motion Ju501 (fp).
Åklagarorganisationen
(Beloppen anges i tusental kronor)
----------------------------------------------------
|Anslag |Prop. |m |fp | kd | c |
| 2004 | 2005 | | | | |
|inkl. TB | | | | | |
----------------------------------------------------
|819 874 |848 935 |+ 50 |+ 25 |+ 25 |+ 25 |
| | |000 |000 |000 |000 |
----------------------------------------------------
I tabellen återfinns en jämförelse av regeringens
och oppositionens förslag till anslag till
Åklagarorganisationen år 2005.
För år 2004 uppgår åklagarorganisationens anslag
till närmare 820 miljoner kronor. Härtill kommer ett
anslagssparande som överförts från år 2003 på 8,2
miljoner kronor. Utgiftsprognosen för år 2004 är
beräknad till närmare 812 miljoner kronor.
Regeringen föreslår ett ramanslag för år 2005 på
848 935 000 kr. Förslaget innehåller bl.a. en
förstärkning på 25 miljoner kronor för att åklagar-
organisationen med bibehållen kvalitet skall kunna
hantera den ökande ärendetillströmningen. I
anslagsberäkningen har hänsyn vidare tagits till
beräknade utgiftsökningar för löner, lokaler och
övriga förvaltningskostnader. För finansieringen av
proposition 2002/03:74 Hemliga tvångsmedel -
offentliga ombud och en mer ändamålsenlig reglering
överförs 1 000 000 kr från åklagarorganisationen
till anslaget domstolsväsendet och 1 000 000 kr till
anslaget för rättshjälpskostnader.
I motion Ju454 (m) föreslås att anslaget till
åklagarorganisationen skall höjas med 50 miljoner
kronor. Dessa ytterligare medel skall möta kostnader
för bl.a. fler åklagare och ökad
kompetensutveckling.
En anslagsökning för åklagarväsendet om 25
miljoner kronor förordas i motion Ju507 (fp). Dessa
ytterligare medel skall användas till bl.a. fler
åklagare och för att öka möjligheterna till
utbildning och specialisering. Krav på ökad
specialisering framförs också i motion Ju339 (fp)
samtidigt som det påpekas att ett väl utvecklat nära
samarbete med polisen är av vikt för bättre
brottsutredningar och ett ökat antal lagföringar.
I motion Ju468 (kd) yrkas att anslaget till
åklagarorganisationen skall höjas med 25 miljoner
kronor i förhållande till regeringens förslag. De
ytterligare medlen skall användas bl.a. till
ytterligare kompetens- och kvalitets-utveckling,
förbättrat samarbete med polisen samt vissa
strukturella åtgärder. I motionen anförs att brott
mot barn måste vara det mest prioriterade området. I
motion Ju467 (kd) anförs att övergrepp mot barn är
ett prioriterat område och att tre månaders
handläggningstid inte får överskridas i dessa
ärenden. Även i motion Ju472 (kd) påpekas att brott
mot barn är ett prioriterat område. Vidare anförs
att det är viktigt med nyrekrytering till och
förstärkning av åklagarorganisationen samt att det
bör inrättas särskilda ungdomsrotlar inom
åklagarväsendet.
I motion Ju498 (c) föreslås att anslaget till
åklagarorganisationen skall höjas med 25 miljoner
kronor. Dessa ytterligare medel skall användas för
att bl.a. öka andelen åklagare med
specialistkompetens, särskilt miljöåklagare, och
höja lagföringen. Detta följs upp i motion Ju283 (c)
angående behovet av fler miljöåklagare och motion
Ju489 (c). I den sist nämnda motionen anförs även
att åklagare och polis eventuellt kan samlokaliseras
på det lokala planet.
Ekobrottsmyndigheten
(Beloppen anges i tusental kronor)
-----------------------------------------------------
|Anslag |Prop. |m | fp | kd | c |
| 2004 | 2005 | | | | |
-----------------------------------------------------
|333 622 |342 198 |- | - | - |- 25 |
| | | | | |000 |
-----------------------------------------------------
I tabellen återfinns en redogörelse för regeringens
och oppositionens förslag till anslag till
Ekobrottsmyndigheten år 2005.
Ekobrottsmyndighetens anslagssparande har under år
2004 minskat från 14 miljoner kronor till 7,5
miljoner kronor. En anledning till detta är den
minskning av anslaget med 10 miljoner kronor som
gjordes på tilläggsbudget i 2003 års ekonomiska
vårproposition. Utgiftsprognosen för år 2004 är
beräknad till knappt 335 miljoner kronor.
Regeringen föreslår för år 2005 ett ramanslag till
Ekobrottsmyndigheten på 342 198 000 kr. I
anslagsberäkningen har hänsyn tagits till beräknade
utgiftsökningar för löner, lokaler och övriga
förvaltningskostnader. Då Ekobrottsmyndighetens
pris- och löneomräkning automatiskt blir felräknad
varje år, på grund av att kompensation för de
poliser som arbetar på myndigheten finns i polisens
pris- och löneomräkning, överförs 1 114 000 kr från
anslaget för polisorganisationen.
I motion Ju339 (fp) uttalas att det bör övervägas
om Ekobrottsmyndigheten skall avskaffas och att
ekobrottmålen bör kunna hanteras inom
åklagarorganisationen på samma sätt som
miljöbrotten. Liknande krav framförs i motionerna
Ju10 och Ju12.
I motion Ju498 (c) föreslås att anslaget till
Ekobrottsmyndigheten sänks med 25 miljoner kronor.
Den föreslagna sänkningen av anslaget motiveras med
att det är tveksamt om en särskild myndighet för
ekobrott verkligen behövs. Många och små myndigheter
kan leda till ökad byråkrati och försvåra
möjligheterna att prioritera. Liknande krav framförs
i motion Ju489 (c).
Domstolsväsendet m.m.
(Beloppen anges i tusental kronor)
-----------------------------------------------------
|Anslag |Prop. | m | fp | kd | c |
| 2004 |2005 | | | | |
|inkl. TB | | | | | |
-----------------------------------------------------
|3 916 |4 046 |+ 200 |+ 105 |+ 190 |+ 100|
| 567 |980 |000 |000 |000 |000 |
-----------------------------------------------------
I tabellen återfinns en jämförelse av regeringens
och oppositionens förslag till anslag till
Domstolsväsendet m.m. år 2005.
Från anslaget betalas kostnaderna för de allmänna
domstolarna, de allmänna förvaltningsdomstolarna,
hyresnämnderna, arrendenämnderna,
Rättshjälpsmyndigheten, Rättshjälpsnämnden och
Domstolsverket. Härutöver betalas från anslaget
vissa utgifter för bevisning, parter, tolk, god man
m.m.
För år 2004 uppgår domstolsväsendets anslag,
inklusive medel som tillförts på tilläggsbudgeten,
till knappt 3 917 miljoner kronor. Vid ingången av
året hade en anslagskredit om knappt 112 miljoner
kronor utnyttjats. Utgiftsprognosen för år 2004 är
beräknad till drygt 3 852 miljoner kronor.
Regeringen föreslår ett ramanslag för år 2005 på 4
046 980 000 kr. För att domstolarna skall kunna möta
den ökade måltillströmningen och för att
reformarbetet skall kunna fortgå tillförs
domstolsväsendet 110 miljoner kronor år 2005. Vidare
har 2 miljoner kronor förts till anslaget från andra
anslag samt 1 miljon kronor förts från anslaget till
anslaget för rättshjälpskostnader m.m. för att
kompensera för utgifter för offentliga ombud vid
användning av hemliga tvångsmedel (se prop.
2002/03:74, bet. 2003/04:JuU2). Med anledning av en
ändrad instansordning för vissa överklaganden enligt
plan- och bygglagen (1987:10), som beräknas leda
till ett ökat antal mål i de allmänna
förvaltningsdomstolarna, har 500 000 kronor
engångsvis överförts till domstolsväsendet för åren
2004 och 2005. En återföring av 205 000 kronor har
skett till domstolsväsendet från anslaget 4:9
Gentekniknämnden för engångsvisa medel år 2004.
Slutligen har i anslagsberäkningen hänsyn tagits
till beräknade utgiftsökningar för löner, lokaler
och övriga förvaltningskostnader samt en
delfinansiering av arkivhållningen hos Riksarkivet.
I motion Ju454 (m) yrkas en höjning av anslaget
med 200 miljoner kronor. Motionärerna anser bl.a.
att domstolsorganisationen måste stärkas och att
nämndemännens ersättning skall höjas. Liknande
yrkanden angående nämndemännens ersättning förs fram
i motionerna Ju226, Ju241, Ju337, Ju344 och Ju353
(samtliga m).
En höjning av anslaget med 105 miljoner kronor
begärs i motion Ju507 (fp).
I motion Ju 468 (kd) begärs en höjning med 190
miljoner kronor. Motionsyrkandena motiveras i
huvudsak med att ökade resurser behövs för att möta
belastningen på domstolarna.
Slutligen begärs i motion Ju498 (c) att anslaget
skall höjas med 100 miljoner kronor för att
finansiera en överflyttning av Utlänningsnämndens
ärenden till domstolsväsendet.
Kriminalvården
(Beloppen anges i tusental kronor)
---------------------------------------------------
|Anslag |Prop. | m | fp | kd | c |
| 2004 | 2005 | | | | |
|inkl. TB | | | | | |
---------------------------------------------------
|5 041 |4 990 |+ 151 |+ 210 |+ 300 |+ 75 |
| 044 | 693 |000 |000 |000 |000 |
---------------------------------------------------
I tabellen återfinns en jämförelse av regeringens
och oppositionens förslag till anslag till
Kriminalvården för år 2005.
För år 2004 uppgår kriminalvårdens anslag,
inklusive medel som tillförts på tilläggsbudget,
till drygt 5 miljarder kronor. Vid ingången av året
hade en anslagskredit om drygt 388 miljoner kronor
utnyttjats. Utgiftsprognosen för år 2004 är beräknad
till knappt 4,8 miljarder kronor.
Regeringen föreslår ett ramanslag för år 2005 på
närmare 5 miljarder kronor. För att ge
kriminalvården förutsättningar att bl.a. fortsätta
utbyggnaden av anstalts- och häkteskapaciteten samt
för att förbättra säkerheten föreslår regeringen att
anslaget tillförs 430 miljoner kronor, samtidigt som
ramen för anslaget minskar med drygt 260 miljoner
kronor till följd av en återföring av engångsvisa
tillskott till kriminalvården år 2004 (jfr prop.
2002/03:1, utg.omr. 4, s. 103). Av tillskottet skall
30 miljoner kronor användas till en fortsättning på
den särskilda narkotikasatsning inom kriminalvården
som inleddes år 2002 (se prop. 2001/02:91). För att
kompensera förväntade utgiftsökningar med anledning
av skärpta straffbestämmelser i utlänningslagen (se
prop. 2003/04:35, bet. SfU6) tillförs anslaget
ytterligare 5 miljoner kronor. I anslagsberäkningen
har även hänsyn tagits till beräknade
utgiftsökningar för löner, lokaler och övriga
förvaltningskostnader samt en delfinansiering av
arkivhållningen hos Riksarkivet.
I motion Ju454 (m) begärs en höjning av anslaget
med ytterligare 151 miljoner kronor för att
möjliggöra ett överförande av institutionsvården av
unga lagöverträdare från Statens
institutionsstyrelse till kriminalvården.
I motion Ju507 (fp) begärs en höjning av anslaget
med ytterligare 210 miljoner kronor. Beloppet skall
användas till en ökad utbyggnad av anstalts- och
häktesplatser, till förbättrad säkerhet, till mer
och bättre utbildad personal samt till en förbättrad
behandlingsverksamhet och till bekämpande av
narkotika på anstalterna. I motion Ju340 (fp) begärs
mer resurser till kriminalvården för att kunna bygga
ut anstalts- och häkteskapaciteten ytterligare och
för att kunna höja kompetensen bland personalen.
I motion Ju468 (kd) begärs en höjning av anslaget
med ytterligare 300 miljoner kronor. De ökade medlen
skall bl.a. användas till fler häktesplatser och
till att korta tiden i häkte i väntan på
anstaltsplacering, till mer utbildningsinsatser för
anställda som arbetar nära de intagna samt till att
öka narkotikabekämpningen och ge större möjligheter
till behandling för de intagna. I motionerna Ju465
och Ju466 (båda kd) begärs ytterligare medel för att
bl.a. kunna inrätta fler häktesplatser.
I motion Ju498 (c) begärs en höjning av anslaget
med 75 miljoner kronor för att bl.a. kunna inrätta
fler anstalts- och häktesplatser, för att kunna höja
säkerheten vid de anstalter som har högst
säkerhetsnivå samt för att förbättra
missbruksbehandling och övrig programverksamhet för
de intagna.
Brottsförebyggande rådet
(Beloppen anges i tusental kronor)
---------------------------------------------------
|Anslag |Prop. | m | fp | kd | c |
| 2004 | 2005 | | | | |
---------------------------------------------------
|58 951 |59 550 |- 10 | - | - | - |
| | |000 | | | |
---------------------------------------------------
I tabellen återfinns en jämförelse av regeringens
och oppositionens förslag till anslag till
Brottsförebyggande rådet år 2005.
För år 2004 uppgår BRÅ:s anslag till knappt 59
miljoner kronor. Vid årets ingång fanns ett
anslagssparande på 7 142 000 kr. Utgiftsprognosen
för år 2004 är beräknad till drygt 65 miljoner
kronor.
Regeringen föreslår ett ramanslag för år 2005 på
drygt 59 miljoner kronor såvitt gäller BRÅ. Av detta
anslag avser 12 miljoner kronor medel för fortsatt
medlingsverksamhet. I anslagsberäkningen har hänsyn
tagits till beräknade utgiftsökningar för löner,
lokaler och övriga förvaltningskostnader.
I motion Ju454 (m) föreslås att anslaget till BRÅ
skall minskas med 10 miljoner kronor. Enligt
motionärerna bör en tydligare akademisk frihet och
ett bredare perspektiv inom det kriminalpolitiska
området eftersträvas, varför verksamheten inom BRÅ
bör minska.
Bidrag till lokalt brottsförebyggande arbete
(Beloppen anges i tusental kronor)
---------------------------------------------------
|Anslag |Prop. | m | fp | kd | c |
| 2004 | 2005 | | | | |
---------------------------------------------------
|7 200 |7 200 | - | - |+ 50 | - |
| | | | |000 | |
---------------------------------------------------
I tabellen återfinns en jämförelse av regeringens
och oppositionens förslag till anslag till Bidrag
till lokalt brottsförebyggande arbete år 2005.
För år 2004 uppgår anslaget till Bidrag till
lokalt brottsförebyggande arbete till 7,2 miljoner
kronor. Vid ingången av året fanns ett
anslagssparande uppgående till knappt 2,8 miljoner
kronor. Utgiftsprognosen för år 2004 är beräknad
till drygt 9,8 miljoner kronor.
Regeringen föreslår ett ramanslag för år 2005 på
7,2 miljoner kronor. Detta innebär att anslaget är
oförändrat jämfört med innevarande budgetår.
I motion Ju468 (kd) yrkas en höjning av anslaget
med 50 miljoner kronor. Dessa ytterligare medel
skall användas till det brottsförebyggande arbetet i
kommunerna, till föräldrautbildning samt till
bebyggelseinriktade åtgärder mot brott.
Brottsoffermyndigheten
(Beloppen anges i tusental kronor)
---------------------------------------------------
|Anslag |Prop. | m | fp | kd | c |
| 2004 | 2005 | | | | |
|inkl. TB | | | | | |
---------------------------------------------------
|23 851 |27 012 | - | - | - | - |
---------------------------------------------------
I tabellen återfinns regeringens förslag till anslag
till Brottsoffermyndigheten år 2005.
För år 2004 uppgår Brottsoffermyndighetens anslag,
inklusive medel som tillförts på tilläggsbudget,
till närmare 24 miljoner kronor. Vid ingången av
året uppgick anslagssparandet till 569 000 kr.
Utgiftsprognosen för år 2004 är beräknad till ca
24,5 miljoner kronor.
Regeringen föreslår ett ramanslag för år 2005 på
drygt 27 miljoner kronor. Regeringen föreslår därvid
att anslaget tillförs 4 miljoner kronor fr.o.m. år
2005 mot bakgrund av att antalet ärenden förmodas
fortsätta att öka även de kommande åren. I
anslagsberäkningen har hänsyn även tagits till
beräknade utgiftsökningar för löner, lokaler och
övriga förvaltningskostnader.
Ersättning för skador på grund av brott
(Beloppen anges i tusental kronor)
---------------------------------------------------
|Anslag |Prop. | m | fp | kd | c |
| 2004 | 2005 | | | | |
|inkl. TB | | | | | |
---------------------------------------------------
|74 978 |83 978 |+ 5 | - | - | - |
| | |000 | | | |
---------------------------------------------------
I tabellen återfinns regeringens förslag till anslag
till Ersättning för skador på grund av brott för år
2005.
Från anslaget betalas ersättning av statsmedel
enligt brottsskadelagen (1978:413) för skador på
grund av brott. Utgifterna på anslaget är
huvudsakligen beroende av antalet beviljade
ansökningar om brottsskadeersättning och
ersättningarnas storlek. Anslaget disponeras av
Brottsoffermyndigheten.
För år 2004 uppgår anslaget, inklusive medel som
tillförts på tilläggsbudget, till nästan 75 miljoner
kronor. Vid ingången av året uppgick
anslagssparandet till drygt 3,3 miljoner kronor.
Utgiftsprognosen för år 2004 är beräknad till drygt
79,6 miljoner kronor.
Regeringen föreslår ett ramanslag för år 2005 på
nästan 84 miljoner kronor. Brottsoffermyndigheten
har bedömt att belastningen på anslaget kommer att
fortsätta öka under de närmaste åren, huvudsakligen
på grund av att antalet inkomna och avgjorda
brottsskadeärenden fortsätter att öka. Regeringen
avser att noga följa utgiftsutvecklingen för
anslaget.
I motionen Ju 454 (m) föreslås att anslaget
tillförs ytterligare 5 miljoner kronor.
Brottsoffermyndigheten bör, enligt motionärerna,
bestämma brottskadeersättningen till samma belopp
som det skadestånd som domstol kommit fram till
efter sakprövning.
Rättsmedicinalverket
(Beloppen anges i tusental kronor)
-----------------------------------------------------
|Anslag |Prop. | m |fp | kd | c |
| 2004 | 2005 | | | | |
|inkl. TB | | | | | |
-----------------------------------------------------
|219 290 |228 571 |+ 10 |- | - | - |
| | |000 | | | |
-----------------------------------------------------
I tabellen återfinns regeringens och oppositionens
förslag till anslag till Rättsmedicinalverket år
2005.
Vid utgången av år 2003 utnyttjade
Rättsmedicinalverket anslagskrediten med knappt 3
miljoner kronor. För år 2004 uppgår anslaget, efter
tillskott på tilläggsbudget till denna proposition
med 1 miljon kronor, till knappt
219,3 miljoner kronor. Utgiftsprognosen för år 2004
är beräknad till knappt 219 miljoner kronor, vilket
innebär att verket trots tillskottet kommer att
behöva utnyttja anslagskrediten.
I anslaget för år 2005 ligger ett engångsvist
tillskott om 10 miljoner kronor för att möta den
ökade efterfrågan på Rättsmedicinalverkets tjänster,
med bibehållen kvalitet. I anslagsberäkningen har
hänsyn tagits till beräknade utgiftsökningar för
löner, lokaler och övriga förvaltningskostnader.
I motion Ju454 (m) yrkas en höjning av anslaget
med 10 miljoner kronor. Dessa ytterligare medel
skall användas till kompetenshöjande åtgärder och
forskningsinsatser.
Gentekniknämnden
(Beloppen anges i tusental kronor)
-----------------------------------------------------
|Anslag |Prop. | m |fp | kd | c |
| 2004 | 2005 | | | | |
-----------------------------------------------------
|2 977 |3 796 | - |- | - | - |
-----------------------------------------------------
I tabellen återfinns regeringens förslag till anslag
till Gentekniknämnden år 2005.
Gentekniknämnden inrättades den 1 juli 1994.
Nämnden skall bl.a. följa den nationella och
internationella utvecklingen på genteknikområdet.
Vid utgången av år 2003 uppgick nämndens
anslagssparande till 78 000 kr. För år 2004 uppgår
Gentekniknämndens anslag till 2 977 000 kr.
Utgiftsprognosen för år 2004 är beräknad till 2 987
000 kr.
Regeringen föreslår ett ramanslag till
Gentekniknämnden för år 2005 på 3 796 000 kr. I
beloppet ingår ett tillskott om 1 000 000 kr för att
nämnden skall kunna hantera arbetsuppgifter som
följer av gemenskapslagstiftning samt för att
nämnden även fortsättningsvis skall kunna anordna
konferenser inom sitt område. Från anslaget sker en
återföring till Domstolsväsendet m.m. för
engångsvisa medel under år 2004 med 205 000 kr. I
anslagsberäkningen har hänsyn tagits till beräknade
utgiftsökningar för bl.a. löner och lokaler. Den
posten har reducerats med 27 000 kr för lägre
prisomräkning för lön och lokaler avseende tidigare
år.
Rättshjälpskostnader m.m.
(Beloppen anges i tusental kronor)
-----------------------------------------------------
|Anslag |Prop. | m | fp |kd | c |
| 2004 | 2005 | | | | |
|inkl. TB | | | | | |
-----------------------------------------------------
|988 868 | 1 027 | - |+ 30 | - | - |
| | 957 | |000 | | |
-----------------------------------------------------
I tabellen återfinns en jämförelse av regeringens
och oppositionens förslag till anslag till
Rättshjälpskostnader m.m. för år 2005.
För år 2004 uppgår anslaget till knappt 989
miljoner kronor. Vid ingången av året hade en
anslagskredit om knappt 40 miljoner kronor
utnyttjats. Prognosen för år 2004 pekar på att
utgifterna kommer att uppgå till knappt 1 009
miljoner kronor. Utgifterna kommer således att
överstiga anvisade medel, och vid årets utgång
kommer det att föreligga ett underskott om ungefär
60 miljoner kronor.
Regeringen föreslår ett ramanslag om knappt 1 028
miljoner kronor för år 2005. I anslagsberäkningen
har hänsyn tagits till ökade priser och
timkostnader. För att finansiera offentliga ombud
vid hemliga tvångsmedel har anslaget tillförts
totalt 3 miljoner kronor från anslagen
polisorganisationen, åklagarväsendet och
domstolsväsendet m.m. Från anslaget förs 500 000
kronor till anslaget kriminalvård för att finansiera
tidsbegränsade uppehållstillstånd för målsägande och
vittnen m.m. i samband med människosmuggling.
Slutligen överförs knappt 2,9 miljoner kronor till
anslaget från anslaget Avgifter för vissa
internationella sammanslutningar, då utgifterna för
Centralmyndighetens internationella straff- och
civilrättsliga samarbete fr.o.m. den 1 januari 2005
skall belasta rättshjälpsanslaget.
I motion Ju507 (fp) föreslås en anslagshöjning
med 30 miljoner kronor i syfte att öka tillgången
till allmän rättshjälp. I motionerna stryks under
att rättvisan måste vara tillgänglig för alla.
Liknande synpunkter förs fram i Ju412 och L292 (båda
fp).
Kostnader för vissa skaderegleringar m.m.
(Beloppen anges i tusental kronor)
-----------------------------------------------------
|Anslag |Prop. | m |fp | kd | c |
| 2004 | 2005 | | | | |
|inkl. TB | | | | | |
-----------------------------------------------------
|25 213 |21 291 | - |- | - | - |
-----------------------------------------------------
I tabellen återfinns regeringens förslag till anslag
till Kostnader för vissa skaderegleringar m.m. år
2005.
Från anslaget, som disponeras av Justitiekanslern,
betalas statens kostnader för vissa skaderegleringar
m.m. Det rör sig bl.a. om ersättning till
frihetsberövade enligt lagen (1998:714) om
ersättning vid frihetsberövanden och andra
tvångsåtgärder samt skadestånd enligt bestämmelserna
om fel och försummelse vid myndighetsutövning i
skadeståndslagen (1972:207). I anslutning till att
sådan ersättning utbetalas kan ersättning även utgå
för ombuds- och rättegångskostnader.
Rättegångskostnader som tillfaller staten från
motparter i sådana mål tillgodoräknas anslaget.
Regeringen framhåller att det är svårt att på
förhand förutse vilka ersättningsanspråk som kommer
att riktas mot staten samt storleken på de belopp
som kan komma att utbetalas. Sedan år 2000 har det
totala utbetalade beloppet ökat för varje år.
För år 2004 uppgår anslaget till knappt 15,3
miljoner kronor. Härtill kommer knappt 10 miljoner
kronor som tillförts på tilläggsbudget. Vid utgången
av år 2003 redovisade anslaget ett underskott på 1
760 000 kr. Utgiftsprognosen för år 2004 är beräknad
till knappt 24 miljoner kronor.
Regeringen föreslår att riksdagen för budgetåret
2005 anvisar ett ramanslag på 21 291 000 kr.
Anslaget tillförs 6 000 000 kr mot bakgrund av att
utgifterna de senaste åren kraftigt överstigit det
på förhand anvisade anslaget.
Avgifter till vissa internationella
sammanslutningar
(Beloppen anges i tusental kronor)
-----------------------------------------------------
|Anslag |Prop. | m |fp | kd | c |
| 2004 | 2005 | | | | |
|inkl. TB | | | | | |
-----------------------------------------------------
|9 456 |3 600 | - |- | - | - |
-----------------------------------------------------
I tabellen återfinns regeringens förslag till anslag
till Avgifter till vissa internationella
sammanslutningar år 2005.
Från anslaget betalas årsavgifter till
Haagkonferensen för internationell privaträtt,
Internationella institutet i Rom för unifiering av
privaträtten (UNI-DROIT), Association Internationale
des Hautes Jurisdictions Administratives, Nordiska
Samarbetsrådet för Kriminologi samt Bernunionen
(WIPO=World Intellectual Property Organization).
Från anslaget betalas också bidrag till FN:s Crime
Prevention and Criminal Justice Fund som stöd för
aktiviteter inom Europeiska institutet för
kriminalpolitik (HEUNI). Även bidrag till vissa
andra internationella sammanslutningar med
anknytning till Justitiedepartementets område
betalas från anslaget.
För år 2004 uppgår anslaget, inklusive ett
tillskott på 3 000 000 kr på tilläggsbudget till
denna proposition, till 9 456 000 kr. Vid utgången
av år 2003 redovisade anslaget ett underskott om 314
000 kr. Utgiftsprognosen för år 2004 är beräknad
till knappt 9,8 miljoner kronor.
Regeringen föreslår ett ramanslag för år 2005 på 3
600 000 kr. Kostnader för Centralmyndighetens
internationella straff- och civilrättsliga samarbete
skall fr.o.m. den 1 januari 2005 belasta anslaget
Rättshjälpskostnader m.m. Mot den bakgrunden förs 2
856 000 kr till det anslaget.
Utskottets överväganden
Som framgår ovan har riksdagen just beslutat om
utgiftsramen för år 2005, ett beslut som utskottet
tillstyrkte. Ett bifall till här aktuella yrkanden
skulle - i strid med riksdagsordningen - innebära
att utgiftsramen överskrids. Utskottet tillägger att
utskottet i vart fall är förhindrat att pröva frågan
om anslag till Tullverket, (se 4.6.4.
riksdagsordningen). Mot den här angivna bakgrunden
föreslår utskottet att riksdagen avslår i detta
avsnitt behandlade motionsyrkanden, se bilaga 6.
Utskottet tillstyrker alltså regeringens förslag
till fördelning på anslag inom utgiftsområde 4
Rättsväsendet.
Kompetens- och bemötandefrågor inom
rättsväsendet
Utskottets förslag i korthet
I detta avsnitt behandlas ett stort antal
motionsyrkanden rörande olika
kompetenshöjande insatser inom rättsväsendets
myndigheter samt om bemötande och information
från rättsväsendets företrädare. Utskottet
föreslår, bl.a. med hänvisning till att dessa
frågor löpande uppmärksammas inom
rättsväsendets myndigheter, att riksdagen
avslår samtliga motionsyrkanden. Jämför de
särskilda yttrandena 5-7.
I ett stort antal motioner förespråkas olika
åtgärder för att öka kompetensen inom rättsväsendets
myndigheter och för att myndigheternas företrädare
bättre skall bemöta och lämna information till dem
som i olika sammanhang kommer i kontakt med
myndigheterna.
Sålunda anförs i motionerna Ju270 (c), Ju293 (fp),
Ju316 (v), Ju350 (v), Ju408 (s) och Ju418 (c) att
kompetensen inom rättsväsendet rörande bl.a. våld
och sexualbrott mot kvinnor måste höjas. I
motionerna Ju293, Ju330 (c) och Ju423 (c) påtalas
att bemötandet inom rättsväsendet måste förbättras,
i de två förstnämnda motionerna avseende
sexualbrottsoffer och i den sistnämnda avseende
kvinnor i allmänhet. I motionerna Ju386
(flerpartimotion) och
Ju488 (m) anförs bl.a. att polisens kunskap om barns
situation i miljöer där misshandel förekommer
behöver förbättras. I motion Ju293 påtalas även
behovet av ökad kompetens om invandrarkvinnors
situation.
I motionerna Ju250 (s), Ju315 (v), Ju320 (c),
Ju386 (flerpartimotion), 2003/04:Ju400 (kd), Ju437
(kd), Ju453 (fp), Ju482 (kd), Ju504 (s) och L293
(fp) anförs att åtgärder bör vidtas för att
förbättra barnkompetensen inom rättsväsendet.
Rättshjälpsbiträden anges särskilt i motion Ju250. I
motion Ju320 preciseras yrkandet till att gälla
domstolsväsendet i allmänhet samt i motionerna
2003/04:Ju400, Ju437 och Ju482 till dem som
handlägger sexualbrott mot barn. I motionerna Ju315
och L293 framhålls de i domstolarna som arbetar med
familjemål. I motion Ju386 framhålls vikten av
barnkompetens inom polisen. I motion So593 (s)
anförs att polisen bör anlägga ett barnperspektiv i
utredningar om mäns våld mot kvinnor. I motion Ju432
(s) anförs att åtgärder bör vidtas för att förbättra
bemötandet av barn inom rättsväsendet.
I motion Ju485 (fp) förespråkas en
kompetenshöjning inom rättsväsendet rörande
trafficking.
I motionerna Ju316 (v), Ju424 (mp), Ju435 (s),
Ju448 (flerpartimotion), L295 (fp), U257 (v) och
So604 (c) anförs att kompetensen inom rättsväsendet
om brott mot och situationen för homosexuella,
bisexuella och transpersoner bör förbättras samt att
bemötandet av dessa personer bör förbättras. I
motion Ju424 preciseras yrkandet till att avse
kriminalvården. I motion L295 påtalas även behovet
av att polisen blir bättre på att informera offer
för hatbrott där grunden för brottet är offrets
sexuella läggning. I motionerna Ju435 och Ju448
påtalas även behovet av utökat samarbete mellan
polisen och HBT-organisationer. I motionerna Ju293
och L295 (båda fp) påtalas ett behov av ökad
kompetens om våld i samkönade relationer.
I motionerna Ju292 (fp) och Ju467 (kd) påtalas
vikten av ett bättre bemötande av och en ökad
kompetens om brottsoffer inom rättsväsendet. I
motionerna Ju292, Ju300 (s), Ju363
(flerpartimotion), Ju455 (kd) och Ju467 påtalas
vikten av olika åtgärder för förbättrad information
till brottsoffer och vittnen. I motion Ju363
framhålls särskilt offer för barnpornografibrott. I
motion Ju348 (v) anförs att det föreligger ett behov
av ökad kompetens inom rättsväsendet rörande brott
med rasistiska och högerextrema motiv.
I motion Ju444 (fp) anförs att det bör göras en
sammanställning av polisens etiska riktlinjer. I
motion Ju332 (mp) framhålls vikten av mångkulturell
kompetens och tolerans inom polisen.
I motion Ju205 (m) efterfrågas bl.a. bättre
åklagarkompetens beträffande miljöbrott och i motion
Ju471 (kd) tas frågan om ökad miljöbrottskompetens
inom domstolsväsendet upp. I motion Ju248 (s) anförs
att polisens kompetens behöver öka avseende faktorer
som kan ligga till grund för egenmäktighet med barn.
I motionerna Ju297 (s) och Ju318 (m) förespråkas
inrättandet av ett nationellt resurscentrum för
brottsbekämpning i Linköpingsregionen.
Utskottet instämmer i vad som anförs i motionerna
om betydelsen av att de anställda inom
rättsväsendets olika myndigheter har hög kompetens.
Utskottet ser det också som självklart att de som
kommer i kontakt med myndigheterna, t.ex.
brottsoffer och vittnen, skall få ett korrekt och
professionellt bemötande från myndighetsföreträdare.
I bemötandet ingår att dessa personer skall erhålla
relevant och lättförståelig information. Dessa
frågor är av central betydelse för möjligheten för
rättsväsendets myndigheter att fullgöra sin uppgift
att värna den enskildes rättstrygghet och
rättssäkerhet samt för det övergripande målet för
kriminalpolitiken, att minska brottsligheten och öka
människors trygghet. Utskottet kan samtidigt
konstatera att det inom rättsväsendets olika
myndigheter kontinuerligt vidtas omfattande åtgärder
för att öka kompetensen hos all personal inom de i
motionerna berörda områdena, som också i stor
utsträckning handlar om prioriterad brottslighet.
Myndigheterna uppmärksammar också betydelsen av goda
rutiner och ett bra bemötande av dem som kommer i
kontakt med rättsväsendets myndigheter. Även om
mycket alltså har gjorts och görs ute på
rättsväsendets myndigheter för att tillgodose dessa
behov är det angeläget att ansträngningarna
intensifieras under de kommande åren. Åtgärder för
att höja kompetensen och uppfylla skyldigheter i
detta avseende bör prioriteras inom ramen för
respektive myndighets anslag och vara ett självklart
inslag i verksamheten. Arbetet skall bedrivas
målmedvetet och vidtagna åtgärder redovisas. I
sammanhanget vill utskottet nämna att det nyligen
inrättats ett etiskt råd inom polisen. Rådet har
till uppgift att belysa polisiär verksamhet utifrån
etiska aspekter. Med hänvisning till vad som nu
anförts finner utskottet inte anledning för
riksdagen att göra något tillkännagivande i dessa
frågor. Utskottet föreslår att riksdagen avslår
samtliga i detta avsnitt behandlade motionsyrkanden,
se bilaga 7.
Polisväsendet
Utskottets förslag i korthet
I detta avsnitt redogörs för polisväsendets
resultat under verksamhetsåret 2003.
Utskottet delar regeringens bedömning att
polisen inte fullt ut uppnått
verksamhetsmålet att minska risken för att
brott begås. Vidare ansluter sig utskottet
till regeringens uppfattning att målen när
det gäller utredning och lagföring uppnåtts.
I avsnittet tar utskottet också ställning
till inriktningen för verksamheten under år
2005. Utskottet behandlar därutöver ett stort
antal motionsyrkanden som i huvudsak rör
polisens organisation, prioritering av olika
slags brottslighet, polisförsörjningen,
resursfördelningen mellan myndigheterna samt
myndighetssamverkan mot terrorism. Samtliga
motionsyrkanden avstyrks med hänvisning till
bl.a. pågående arbete och gällande ordning.
Utskottet ställer sig också bakom regeringens
förslag till ändring i polislagen. Utskottet
har ingen erinran mot regeringens bedömning i
fråga om Säkerhetspolisens framtida
organisation. Jämför reservationerna 1-8 samt
de särskilda yttrandena 8-10.
Inledning
Polisens verksamhet syftar till att förebygga och
beivra brott, upprätthålla allmän ordning och
säkerhet samt att i övrigt tillförsäkra allmänheten
skydd och annan hjälp.
Rikspolisstyrelsen (RPS) är central
förvaltningsmyndighet för polisväsendet och har
tillsyn över detta. Till Rikspolisstyrelsen hör
Säkerhetspolisen, Rikskriminalpolisen och
Polishögskolan. Styrelsen är chefsmyndighet för
Statens kriminaltekniska laboratorium (SKL).
Rikspolisstyrelsen ingår också i samverkansområdena
Spridning av allvarliga smittämnen, giftiga
kemikalier och radioaktiva ämnen samt Skydd,
undsättning och vård. Samverkansområdena redovisas
under utgiftsområde 6 Försvar samt beredskap mot
sårbarhet.
I varje län finns en polismyndighet som ansvarar
för polisverksamheten där. Polismyndigheten leds av
en polisstyrelse. Den består av myndighetens chef
och det antal övriga ledamöter som regeringen
bestämmer och även utser.
Resultatuppföljning
Polisorganisationen
I detta avsnitt redovisas polisorganisationens
resultat under år 2003 såvitt avser den del av
verksamheten som bedrevs inom ramen för
politikområde Rättsväsendet. Närmare bestämt handlar
det om tre verksamhetsgrenar, nämligen
brottsförebyggande arbete, utredning och lagföring
samt övrig verksamhet. I det följande tar utskottet
endast upp de två förstnämnda verksamhetsgrenarna.
Utskottet utgår i huvudsak från de uppgifter som
lämnats i polisens årsredovisning. Den bygger i sin
tur på den nationella resultatmodellen som upptar
olika resultatområden. Dessa är våldsbrottslighet,
ekonomisk brottslighet, narkotikabrottslighet,
trafik, tillgrepps- och skadegörelsebrottslighet och
övrig brottslighet.
Målet för verksamhetsgrenen brottsförebyggande
arbete var att risken för att brott begås skulle
minska. Den brottsförebyggande verksamheten tog i
anspråk 1 990 av de 21 820 årsarbetskrafterna inom
polisen. Fördelningen av det brottsförebyggande
arbetet på de resultatområden som årsredovisningen
bygger på framgår av följande tabell.
Årsarbetskrafter per resultatområde år 2003
-----------------------------------------------------
|Våldsbrott|Ekobrott|Narkotika-|Trafikbrott|Tillgrepp
| Övriga|
| | 1 |brott | |m.m. |brott
|
-----------------------------------------------------
|370 | 6 | 227 | 924 |286 |176 |
-----------------------------------------------------
1 Omfattar inte Ekobrottsmyndighetens och
Skatteverkets verksamhet.
Utskottet har gått igenom polisens
årsredovisning, och utskottet konstaterar
att den på respektive resultatområde
beskriver vilka projekt, insatser och övriga
åtgärder som vidtagits inom området.
Årsredovisningen ger en god bild av hur det
brottsförebyggande arbetet bedrevs.
Ett område som är av särskild betydelse
när det gäller att förebygga brott är
insatserna för ungdomar. Omfattningen av
dessa insatser är svåra att uppskatta
eftersom insatser mot exempelvis våldsbrott
också kan rikta sig mot ungdomar. När det
gäller inriktningen på aktiviteter mot
ungdomsbrott framgår av årsredovisningen
att arbetet gått ut på att markera
toleransnivåer; man har bl.a. ingripit mot
alkohol- och droganvändning och rapporterat
olika förseelser. För att öka närvaron i
ungdomars vardagsmiljöer har polisen i ökad
omfattning varit närvarande på platser där
ungdomar vistas, periodplanerat arbetstiden
utifrån ungdomars vanor, samverkat med olika
aktörer i samhället och inrättat
ungdomsgrupper.
Det brottsförebyggande arbetet har också
en internationell dimension som utskottet
vill lyfta fram. Här handlar det enligt
årsredovisningen i huvudsak om arbete i
projekt, nätverk eller samverkan i mer
tillfälliga kontakter. Samarbetet har ofta
gällt brottslighet med koppling till
öststater eller problemområden som är
gemensamma för de nordiska länderna. Såväl i
central som regional utbildning har
beskrivits hur Europol kan utnyttjas i det
förebyggande arbetet. Dessutom har
information lämnats till polismyndigheterna
vid möten och via intranätet. Lagstiftning
som berör internationell verksamhet har
förmedlats till polismyndigheterna vid olika
konferenser. Utskottet vill för sin del
betona vikten av att de möjligheter som
Europolsamarbetet ger bör utnyttjas i högre
utsträckning. De utbildningsinsatser som
vidtagits är en viktig förutsättning för att
en sådan förbättring skall kunna komma till
stånd.
Utskottet har alltså inga invändningar när
det gäller inriktningen på det
brottsförebyggande arbetet.
Härefter behandlar utskottet frågan om
målet att minska risken för att brott begås
uppnåtts. Det ligger nära till hands att vid
bedömningen utgå från brottsutvecklingen.
Här kan konstateras att den anmälda
brottsligheten totalt sett ökat något (1,3
%) till 1 250 509 brott under år 2003. Bland
våldsbrotten, dvs. misshandel, olaga hot,
våldtäkt och rån, ökade antalet anmälda
brott inom samtliga kategorier utom
rånbrotten. Samtidigt minskade antalet
anmälda tillgreppsbrott medan antalet
skadegörelsebrott ökade. Den största
ökningen stod bedrägeribrotten för - de
ökade med närmare 50 % från 43 431 till
65 559. I hög utsträckning beror ökningen på
ett stort antal ärenden om s.k.
bluffakturor. En viss ökning skedde också
för antalet narkotikabrott och för
trafikbrotten. Det som nu anförts talar i
viss mån för att verksamhetsmålet inte
uppnåtts. Som utskottet ser det kan man
emellertid inte enbart utgå från den anmälda
brottsligheten vid bedömningen av hur väl
polisen lyckats med att förebygga brott. För
vissa brottstyper säger utvecklingen mer om
polisens aktiviteter än om
brottsutvecklingen. Detta gäller exempelvis
narkotikabrott och trafikbrott. Härtill
kommer att brottsutvecklingen också påverkas
av vad andra myndigheter, kommuner m.fl. gör
eller inte gör i fråga om de bakomliggande
orsakerna till brott. Härav följer att man
kan se brottsutvecklingen som ett resultat
av samhällets samlade åtgärder för att
minska brottsligheten. Rikspolisstyrelsen
anför i årsredovisningen att polisen endast
kan lämna ett väsentligt bidrag till att
minska risken för brott. Utskottet vill i
det sammanhanget understryka att polisens
bidrag är just väsentligt.
Det anförda visar att det är svårt att med
hjälp av brottsutvecklingen mäta hur väl
verksamhetsmålet uppnåtts. Vissa effekter på
brottsutvecklingen har dock kunnat
konstateras. Ett exempel kan hämtas från
utvecklingen bland rånbrotten; där ökade
butiksrånen samtidigt som antalet ärenden om
personrån och andra rån minskade. I
årsredovisningen anges att arbetet med att
förebygga våldsbrott varit inriktat på olika
typer av rån samt misshandelsbrott i
anslutning till nöjestillställningar och
restauranger. Flera polismyndigheter har
genomfört projekt och vidtagit utvecklade
åtgärder mot olika typer av rånbrott.
Åtgärderna har omfattat allt från planlagda
insatser till att poliserna mellan de akuta
ingripandeuppdragen i förebyggande syfte
besökt butiker som anses ligga i riskzonen
eller utsatts för rån. Antalet anmälda brott
har utvecklats olika bland
polismyndigheterna. Skillnaderna kan delvis
förklaras av att vidtagna åtgärder inte
pågått lika länge i de aktuella
myndigheterna. Ett annat exempel kan hämtas
från resultatområdet tillgrepps- och
skadegörelsebrott. Här minskar den
bilrelaterade brottsligheten. Mer än hälften
av polismyndigheterna har genomfört projekt
och insatser som fokuserat på
motorfordonsrelaterade brott. Några har
också genomfört insatser mot vaneförbrytare.
En mer samlad bedömning av det
brottsförebyggande arbetet kräver dock att
man vid sidan av brottsutvecklingen även
använder andra kriterier. Polismyndigheterna
har fått göra egna bedömningar av sitt
brottsförebyggande arbete utifrån ett antal
kriterier, exempelvis i vilken utsträckning
man styrt verksamheten i enlighet med
brottsförebyggande strategier. Ett annat
kriterium tar sikte på i vilken utsträckning
man genomfört planlagda insatser mot
konkreta problembilder i syfte att uppdaga
brott. En sammanställning av dessa svar
visar enligt Rikspolisstyrelsen att det
skett en liten positiv utveckling för det
planlagda brottsförebyggande arbetet.
Flertalet myndigheter anser att man nått en
godtagbar nivå.
Enligt Rikspolisstyrelsen har
verksamhetsmålet inte helt uppnåtts.
Slutsatsen följer av styrelsens samlade
bedömning att det inte kan visas att risken
för att brott begås skulle ha minskat under
år 2003. Lokala variationer förekommer dock
och för vissa brottstyper - framför allt
vissa typer av tillgreppsbrott - finns det
positiva resultat även på nationell nivå.
Rikspolisstyrelsen gör också bedömningen att
det skett en liten positiv utveckling för
det planlagda brottsförebyggande arbetet.
Regeringen anser att det är svårt att
bedöma polisens resultat i denna del utifrån
årsredovisningen. Detta följer enligt
regeringen sannolikt delvis av den oklarhet
som råder om vilka polisiära aktiviteter som
skall redovisas som brottsförebyggande.
Vidare konstaterar regeringen att det är av
central betydelse för medborgarnas
rättstrygghet att polisens
brottsförebyggande arbete utvecklas
kontinuerligt.
Utskottet delar regeringens uppfattning
att det är svårt att bedöma resultatet av
det brottsförebyggande arbetet. Som framgått
i det föregående är det svårt att med
utgångspunkt i brottsutvecklingen se några
klara tecken på att det brottsförebyggande
arbetet haft effekt. I stället måste man
använda sig av andra kriterier.
Sammanfattningsvis handlar denna bedömning
om att göra en uppskattning av hur olika
polisiära aktiviteter påverkat risken för
att brott begås. Svårigheten är här - som
regeringen anför - att det inte är alldeles
enkelt att avgöra vilka aktiviteter som är
brottsförebyggande. I dag redovisas nämligen
all ingripandeverksamhet liksom all
trafikövervakning som brottsförebyggande
arbete. Detta sätt att redovisa leder till
att de resurser som anses läggas på
brottsförebyggande arbete uppgick totalt
till ca 6,5 miljarder kronor under år 2003,
dvs. halva anslaget. Utskottet konstaterar
att Rikspolisstyrelsen genomför en översyn
av de resultatmått som används inom polisen.
Inom ramen för detta arbete har man tagit
fram en ny definition av det
brottsförebyggande arbetet. Den anger att
polisiärt brottsförebyggande arbete utgörs
av aktiviteter som polisen genomför - i
samverkan med andra aktörer eller
självständigt - i syfte att förhindra eller
försvåra genomförandet av brott, brottslig
verksamhet eller ordingsstörningar. Som
utskottet ser det kommer denna klargörande
definition att ge bättre möjligheter för
regeringen att styra det brottsförebyggande
arbetet samtidigt som det blir lättare för
polisen att redovisa sitt arbete. Utskottet
noterar också att regeringen i särskild
ordning kommer att ta upp frågan om polisens
brottsförebyggande arbete.
Utskottet övergår till att behandla
verksamhetsgrenen utredning och lagföring.
Målet för denna verksamhetsgren var att fler
brott skulle leda till lagföring och att
kvaliteten skulle höjas på
brottsutredningsverksamheten. Med lagföring
menas att någon blir dömd, godkänner
föreläggande av ordningsbot eller
strafföreläggande eller får en s.k.
åtalsunderlåtelse. Sistnämnda åtgärd
förutsätter att vederbörande erkänner
brottet. I viss utsträckning kan polisen
själv se till att lagföring äger rum. Detta
sker genom att föreläggande om ordningsbot
utfärdas, vilket i praktiken handlar om
trafikbrott. Huvuddelen av polisens bidrag
till verksamhetsmålet består dock av att
efter genomförd utredning av brott redovisa
ärendet till åklagare.
En betydande andel (31 %) av polisens
totala arbetstid under år 2003 användes till
utredning och lagföring. Av det totala
antalet årsarbetskrafter, 21 820, användes
ca 6 300 på denna verksamhetsgren. Kostnaden
uppgick till totalt 5,8 miljarder kronor. I
årsredovisningen lämnas en utförlig
redogörelse för varje resultatområde för
utvecklingen av utredningsverksamheten.
Fördelningen av dessa 5,8 miljarder kronor
på respektive resultatområde framgår av
följande tabell.
Utredningsresursernas fördelning på
resultatområde år 2003
----------------------------------------------------
|Våldsbrott|Ekobrott|Narkotika-|Trafikbrott|
Tillgrepp |
Övriga |
| | |brott | |m.m. |brott
|
----------------------------------------------------
|36 % |2 % | 12 % | 6 % |29 % |15 %|
----------------------------------------------------
Den brottskategori som tar mest resurser i
anspråk är alltså våldsbrotten. Enligt
årsredovisningen tyder mycket på att
våldsbrottsärendena blivit både allvarligare
och svårare att utreda. Såvitt gäller
ekobrotten bör framhållas att polisen bara
handlägger en del av de ärenden som gäller
denna typ av brott. En stor del sköts av
Ekobrottsmyndigheten. Dessutom har
Skatteverket övertagit vissa enklare
ärenden.
Till underlag för bedömningen av
måluppfyllelsen finns det anledning att
redovisa några nyckeltal. Utvecklingen av
ett antal sådana nyckeltal framgår av
följande tabell.
Utredningsverksamheten åren 1997-2003
-----------------------------------------------------
|År |Inkomna |Till |Genomström-|Balans 31.12 |
| |ärenden |åklagare|ningstider| |
----------------------------------------------------
| | | | |Totalt|varav >1|
| | | | | | år |
----------------------------------------------------
|1997 |1 159 |185 602 |41 dagar |187 |40 625 |
| |018 | | |754 |(22 %) |
----------------------------------------------------
|1998 |1 174 |186 899 |47 dagar |164 |39 742 |
| |730 | | |500 |(24 %) |
----------------------------------------------------
|1999 |1 153 |172 331 |48 dagar |160 |30 895 |
| |103 | | |566 |(19 %) |
----------------------------------------------------
|2000 |1 163 |189 368 |44 dagar |155 |29 800 |
| |187 | | |173 |(19 %) |
----------------------------------------------------
|2001 |1 141 |187 244 |43 dagar |136 |22 555 |
| |912 | | |996 |(16 %) |
----------------------------------------------------
|2002 |1 197 |189 179 |37 dagar |136 |21 001 |
| |197 | | |438 |(15 %) |
----------------------------------------------------
|2003 |1 227 |194 671 |37 dagar |142 |20 582 |
| |578 | | |820 |(14 %) |
----------------------------------------------------
Av de resultatmått som tabellen innehåller
är det framför allt uppgifterna om antalet
ärenden som lämnats till åklagare som är
intressanta när det gäller att bedöma om
målet att öka lagföringen uppfyllts. Totalt
sett ökade antalet ärenden som redovisades
till åklagare med knappt 3 %, men andelen i
förhållande till antalet inkomna ärenden var
oförändrad - 16 %. Här måste dock framhållas
att balansavarbetningar som skett under
perioden typiskt sett leder till att fler
ärenden redovisas till åklagare. Ökningen
kan också till en del vara ett resultat av
det ökade inflödet av
narkotikabrottsärenden, vilka ofta är
ärenden som gäller innehav eller eget bruk,
dvs. enklare ärenden.
Totalt sett har alltså antalet ärenden som
lämnats till åklagare ökat. Av följande
tabell framgår utvecklingen sedan år 2001
när det gäller antalet ärenden som lämnas
till åklagare för respektive resultatområde.
Inom parentes anges andelen i förhållande
till antalet inkomna ärenden av samma slag.
Antal och andel ärenden till åklagare
---------------------------------------------------
|År |Vålds-|Eko- |Narkotika-|Trafik-|Tillgrepp|
Övriga |
| |brott|brott |brott | |m.m. | |
| | | | |brott | |brott
|
---------------------------------------------------
|2001 |24 | 599 |17 011 |69 |49 723 |26 |
| |145 | | |018 | |748 |
| | |(61 |(72 %) | |(7 %) | |
| |(26 |%) | |(45 | |(23 |
| |%) | | |%) | |%) |
---------------------------------------------------
|2002 |24 | 415 |19 118 |72 |47 872 |25 |
| |204 | | |000 | |570 |
| | |(43 |(68 %) | | (6 %) | |
| |(25 |%) | |(43 | |(21 |
| |%) | | |%) | |%) |
---------------------------------------------------
|2003 |24 |496 |21 228 |71 |50 828 |25 |
| |494 | | |841 | |784 |
| | |(47 |(72 %) | |(7 %) | |
| |(24 |%) | |(43 | |(17 |
| |%) | | |%) | |%) |
---------------------------------------------------
Av tabellen följer att antalet ärenden till
åklagare ökade i samtliga kategorier utom
när det gäller trafikbrotten, där en
marginell minskning skedde. När det gäller
våldsbrotten kan man notera att andelen som
lämnas till åklagare minskat något. På
narkotikaområdet har som framgått ovan
ärendena ändrat karaktär och blivit mindre
komplicerade, vilket lett till en liten
ökning av andelen ärenden till åklagare.
Beträffande tillgrepps- och
skadegörelsebrott har andelen av inkommande
ärenden som redovisats till åklagare ökat
något. Enligt årsredovisningen beror detta
sannolikt på ett ökat antal inkomna ärenden
med stöld i butik, varuhus och dylikt, dvs.
en brottskategori där uppklaringsprocenten
brukar vara hög. När det gäller kategorin
övriga brott noterar utskottet att antalet
ärenden som redovisats till åklagare ökat
något, medan andelen i förhållande till
antalet inkomna ärenden minskat. Att andelen
minskat trots att antalet ökat är en följd
av att antalet inkomna ärenden ökat
kraftigt. Som framgått i det föregående är
den ökningen i stor utsträckning hänförlig
till bedrägerier genom s.k. bluffakturor.
Som framgått i det föregående kan polisen
lagföra personer genom föreläggande av
ordningsbot. Denna möjlighet användes i ökad
utsträckning under år 2003. Antalet brott
som ledde till lagföring genom ordningsbot
ökade med 4,1 % jämfört med år 2002 till
nästan 249 600. Ökningen beror på att
polisen i högre utsträckning har använt
möjligheterna att utfärda föreläggande vid
andra tillfällen än just vid
brottstillfället. Denna metod för att
avsluta ärenden innebär en mer
kostnadseffektiv lagföring jämfört med att
redovisa ärenden till åklagare.
Det nu aktuella verksamhetsmålet går också
ut på kvaliteten i brottsutredningarna skall
höjas. Här noterar utskottet att
medelgenomströmningstiderna för de flesta
brottstyper minskat även om den sammanlagda
genomströmningstiden inte förändrats. Det
finns också skäl att framhålla att
satsningar gjorts för att höja kompetensen
hos den personal som sysslar med
anmälningsupptagning och att stor vikt lagts
vid att få till stånd en väl fungerande
förundersökningsledning även utanför
kontorstid. Härtill kommer att
balanssituationen förbättrats såtillvida att
andelen ärenden äldre än ett år minskat
något.
Rikspolisstyrelsen anser att
verksamhetsmålet uppnåtts.
Regeringen anför i budgetpropositionen att
målet för verksamhetsgrenen har uppfyllts,
men att det fortfarande finns stort utrymme
för att förbättra polisens brottsutredande
verksamhet. Vidare anför regeringen att den
totala uppklaringsprocenten var 29 % under
år 2003, varav 15 % utgjordes av
personuppklarade brott och 14 % var s.k.
teknisk uppklaring där ingen gärningsman
bundits till något enskilt brott. Regeringen
anser att nivån på per-sonuppklaringen inte
är godtagbar. På sikt är därför en kraftigt
ökad per-sonuppklaring en viktig uppgift för
polisen. Här hänvisar regeringen till
pågående arbete med att förbättra
utredningsverksamheten, bl.a. till ett nytt
nationellt koncept. Regeringen aviserar
också att man i särskild ordning kommer att
ta upp frågan om att låta hela
utredningsprocessen skötas av en och samma
polisman. Regeringen konstaterar vidare att
resultatmåttet antal ärenden till åklagare
är vagt i den meningen att
verksamhetsförbättringar kan leda till såväl
att antalet ökar som att det minskar. Det
problemet bör enligt regeringen polisen
kunna komma till rätta med i den översyn som
Rikspolisstyrelsen genomför av
resultatredovisningen.
Utskottet konstaterar i likhet med
regeringen att verksamhetsmålet uppnåtts,
dvs. antalet ärenden som redovisats till
åklagare har ökat. Som framgått ovan finns
också flera skäl för att anse att kvaliteten
på brottsutredningarna ökat.
När det gäller just formuleringen av
verksamhetsmålet vill emellertid utskottet
för sin del betona att en ökning av antalet
ärenden som redovisas till åklagare som
regel får anses vara positivt. De ärenden
som inte lämnas till åklagare skrivs ju av
eller redovisas som balanserade. Det kan
visserligen hävdas att också en minskning av
antalet ärenden som redovisats till åklagare
bör tolkas positivt. En sådan utveckling kan
vara resultatet av en mer rationell
utredningsverksamhet med mer strikta
kriterier för när det finns skäl att lämna
ärendet till åklagare. Detta är i och för
sig riktigt ur ett rent
resursanvändningsperspektiv - det finns ju
ingen anledning att överlämna utsiktslösa
ärenden till åklagare. Som utskottet ser det
är detta dock ett lite väl snävt perspektiv.
Verksamheten bör ju självfallet drivas så
att det finns tillräckliga skäl för att
lämna ett ärende till åklagare när det är
motiverat. Slutsatsen av det anförda blir
att ökningen av antalet ärenden som
redovisats till åklagare bör uppfattas
positivt.
Antalet ärenden som redovisats till
åklagare säger emellertid inte allt. Man får
en mer nyanserad bild om man sätter antalet
överlämnade ärenden i relation till hur
många ärenden som kom in. Härutöver måste
självfallet resursåtgången beaktas. När det
gäller våldsbrott, narkotikabrott och trafik
har antalet utredningstimmar ökat. På övriga
resultatområden har antalet timmar minskat.
Resultaten i form av förändringar när det
gäller andelen ärenden som redovisats till
åklagare ligger i linje med vad man kan
förvänta sig utifrån det antal
utredningstimmar som använts. När det gäller
våldsbrottsärendena har dock en liten
minskning skett. Detta beror sannolikt på
att våldsbrottsärendena blivit svårare att
utreda.
Slutligen vill utskottet understryka att
uppklaringsprocenten som regeringen
redovisar är en genomsnittssiffra som avser
all brottslighet. För vissa brottstyper är
dock uppklaringsprocenten högre och för
vissa är den lägre. Hur uppklaringsprocenten
ser ut nedbruten på olika brott framgår av
bilaga 8 till betänkandet.
Säkerhetspolisen
Säkerhetspolisen skall leda och bedriva
polisverksamhet som syftar främst till att
förebygga brott mot rikets säkerhet.
Verksamheten inom Säkerhetspolisen består av
fyra huvudområden, nämligen kontraspionage,
terrorism-bekämpning, författningsskydd och
säkerhetsskydd. Resursfördelningen på dessa
huvudområden framgår av tabellen nedan. Inom
parentes anges kostnadens andel av
Säkerhetspolisens totala kostnader.
Resursanvändningen inom Säkerhetspolisen år
2003
---------------------------------------------------
|Säkerhetsskydd|Författnings-|Kontraspionage|
Terrorism- |
| |skydd | |bekämpning|
---------------------------------------------------
|242 mkr (38 |61 mkr (10 |122 mkr (19 |180 mkr (28
|
| %) | %) | %) | %) |
---------------------------------------------------
Terrorismbekämpningen syftar till att
bekämpa internationell terrorism samt att
förebygga och avslöja flyktingspionage och
annan förföljelse av utlänningar i Sverige
från regimer eller organisationer i andra
länder som förknippas med politiskt
motiverat våld, s.k. statsterrorism. I
uppgiften ingår också att göra analyser av
hot som riktas mot skyddspersoner och
statsbesök eller liknande händelser och
vidta därav föranledda åtgärder. Även under
år 2003 har terrorismbekämpningen varit en
prioriterad uppgift för Säkerhetspolisen.
Här har man bl.a. följt upp islamistiska,
extremistiska nätverk, bl.a. al-Qaida. I
samband med detta har Säkerhetspolisens
internationella arbete intensifierats. Det
har konstaterats kontakter mellan grupper
och individer som tidigare varit okända för
Säkerhetspolisen. Inom dessa strukturer
finns personer som har sina rötter i t.ex.
Nordafrika och Mellanöstern, men även andra
generationens invandrare födda i Sverige
samt svenska män och kvinnor som konverterat
till islam. Efter ingripande från
Säkerhetspolisen har flera misstänkta
underrättelseofficerare utvisats från
Sverige som ett led i bekämpningen av
flyktingspionaget. Ett annat viktigt inslag
i arbetet med att förebygga terrorism är att
verka för att utländska medborgare som är
aktiva för organisationer som utövar
politiskt motiverat våld skall avvisas eller
utvisas från Sverige. Detta sker bl.a. genom
yttranden till Migrationsverket,
Utlänningsnämnden och regeringen. Under året
avgavs över 2 000 yttranden. Ytterligare en
viktig uppgift är att försvåra eller stoppa
finansieringen av terrorism. För att
underlätta kontakter mellan berörda
myndigheter har Säkerhetspolisen initierat
ett informellt myndighetsnätverk för
diskussion om frågor som rör finansieringen
av terrorism.
Kontraspionaget har till huvudsaklig
uppgift att förebygga och avslöja spioneri
och olovlig underrättelseverksamhet i
Sverige eller mot svenska intressen.
Främmande länders underrättelseverksamhet
har inte minskat de senaste åren och
alltfler fall där konspirativa metoder
använts har uppdagats. Säkerhetspolisen har
noterat att det vid sidan av de
traditionella underrättelsemålen som politik
och försvar har skett en prioritering av
inhämtning av civil spetsteknologi. För att
förebygga och avslöja den olagliga
underrättelseverksamheten har man inom
kontraspionaget arbetat med fältarbete och
analyser av olika fenomen. Vidare har man
haft kontinuerliga kontakter med delar av
det svenska samhället.
Författningsskyddsverksamheten syftar till
att förebygga och avslöja brott mot rikets
inre säkerhet, dvs. olaglig verksamhet som
syftar till att med våld, hot eller tvång
ändra vårt statsskick, förmå politiska organ
eller myndigheter att fatta beslut i viss
riktning eller hindra enskilda medborgare
från att utöva sina grundlagsfästa fri- och
rättigheter. Detta arbete har främst handlat
om kriminella aktiviteter inom den
högerextrema vit makt-miljön och den
vänsterorienterade autonoma miljön. Vit
makt-miljöns aktörer har varit mer aktiva
under år 2003 jämfört med tidigare
såtillvida att de arrangerat fler torgmöten
och andra typer av offentliga aktiviteter.
Preliminära uppgifter tyder på en ökad
brottslighet. Säkerhetspolisen har också
samarbetat med Justitiekanslern,
Ekobrottsmyndigheten och polismyndigheterna
i syfte att beivra vit makt-propagandan, som
är en viktig inkomstkälla för att finansiera
organisationernas verksamhet.
Verksamheten inom säkerhetsskyddet syftar
till att åstadkomma ett skydd mot hot som
riktar sig mot rikets säkerhet och mot
terrorism. Genom kontroll, rådgivning och
upplysningar medverkar säkerhetsskyddet till
att företag och myndigheter kan vidmakthålla
ett tillfredsställande skydd för sina
verksamheter. Under år 2003 har särskild
vikt lagts vid informationssäkerhet och
teknisk sårbarhet, och i dessa sammanhang
har man samverkat med såväl andra
myndigheter som svenskt näringsliv. Här har
uppmärksammats att ett stort antal aktörer
fortsätter att visa ökat intresse och
förmåga att genomföra olika typer av IT-
relaterade angrepp.
Även det mer traditionella
säkerhetsskyddsarbetet med
tillträdesbegräns-ning, säkerhetsprövning
och kontroll har utgjort en viktig del av
verksamheten under året. Av
Säkerhetspolisens verksamhetsberättelse
framgår att myndigheterna alltjämt har svårt
att identifiera vad som är skyddsvärt med
hänsyn till rikets säkerhet och skyddet mot
terrorism. Säkerhetspolisen arbetar med att
få till stånd en ändring. Närmare 8 000
personer har fått information och
säkerhetsskyddsrådgivning. Dessutom har
kurser anordnats för säkerhetsskyddschefer
och handläggare vid ca 50 civila
myndigheter. Efter mordet på utrikesminister
Anna Lindh satsades ytterligare resurser på
rådgivning avseende förbättringar av
säkerhetsskyddet för den centrala
statsledningen. Efter framställan genomförs
också registerkontroll, under året
kontrollerades ca 60 000 personer.
Till säkerhetsskyddet hör också
personskyddsverksamheten. Den omfattar det
bevaknings- och säkerhetsarbete som avser
den centrala statsledningen, kungafamiljen
och utländsk diplomatisk personal eller som
utförs vid statsbesök och liknande
händelser. Vissa personer har permanent
personskydd. Vid sidan härav fick temporärt
personskydd sättas in vid ca 100 tillfällen,
till övervägande delen vid statsbesök och
liknande händelser. Ett stort antal
temporära skyddsinsatser följde efter mordet
på Anna Lindh.
Regeringen gör i budgetpropositionen
bedömningen att Säkerhetspolisen uppnått det
övergripande målet att förebygga brott mot
rikets säkerhet och terrorism. Kampen mot
terrorismen kräver ett välfungerande
internationellt samarbete. Det är därför
positivt att Säkerhetspolisen fortsatt sitt
samarbete med utländska säkerhets- och
underrättelsetjänster. Vidare anför
regeringen att det är en viktig uppgift för
Säkerhetspolisen att förhindra att
terrorister utnyttjar Sverige för planering,
finansiering och genomförande av attentat i
andra länder.
Regelverket och rutinerna för
personskyddet har nyligen setts över av en
särskild utredare. I betänkandet
Personskyddet för den centrala
statsledningen (SOU 2004:108) föreslås
bl.a. att det vid hotbildsbedömningar inte
bara bör tas hänsyn till kända hot utan
också till eventuella och latenta hot.
Vidare föreslås att Regeringskansliet skall
strama upp rutinerna för hantering av
inkomna hot samt inträffade incidenter.
Utredaren bedömer att livvaktsstyrkan
behöver utökas rejält.
Utskottet håller med regeringen om att det
övergripande målet för Säkerhetspolisens
verksamhet uppnåtts. Till frågan om
myndighetssamverkan mot terrorismen
återkommer utskottet i det följande.
Personal
Den 31 december 2003 fanns det 23 062
anställda inom polisen (se tabell nedan).
Anställda inom polisen åren 1997-2003
-----------------------------------------------------
|År | Antalet |Därav poliser | Därav |
| |anställda | |civilanställda|
| | den 31 | | |
| | december | | |
-----------------------------------------------------
|1997 | 22 755 | 16 783 | 5 972 |
-----------------------------------------------------
|1998 | 21 951 | 16 429 | 5 522 |
-----------------------------------------------------
|1999 | 22 009 | 16 201 | 5 808 |
-----------------------------------------------------
|2000 | 22 294 | 16 089 | 6 205 |
-----------------------------------------------------
|2001 | 22 708 | 16 120 | 6 588 |
-----------------------------------------------------
|2002 | 22 918 | 16 149 | 6 769 |
-----------------------------------------------------
|2003 | 23 062 | 16 292 | 6 770 |
-----------------------------------------------------
Av det totala antalet anställda var 16 292
poliser och 6 770 civilanställda. Under året
slutade 388 poliser. Efter det att ca 530
nyutbildade poliser anställts blev det en
nettoökning med 143 poliser jämfört med år
2002.
Andelen kvinnor bland poliserna var drygt
19 %. Motsvarande siffra bland de
civilanställda var knappt 72 %. Medelåldern
var 46 år. Personalomsättningen var låg. Av
de 388 poliser som slutade under året gjorde
80 stycken (0,5 % av samtliga poliser) det
av andra skäl än ålder eller ohälsa.
Den totala sjukfrånvaron inom polisen
minskade under året med 0,5 procentenheter
till 5,5 %. Sjukfrånvaron för kvinnor var
högre än den för män både bland poliser och
bland civilanställda. Närmare uppgifter om
långtidssjukskrivningar finns endast för
andra halvåret 2003. Av den totala
sjukfrånvaron utgjorde
långtidssjukfrånvaron, definierat som
sjukfrånvaro 60 dagar eller mer, 75,5 %.
Verksamhetsinriktning år 2005
Utskottet har som framgått under rubriken
Utgiftsramen och anslagen tillstyrkt
regeringens förslag till anslag för år 2005
med närmare 15 miljarder kronor till
Polisorganisationen och ca 645 miljoner
kronor till Säkerhetspolisen.
För år 2005 gäller som övergripande mål
för de verksamhetsområden där
polisorganisationen är verksam att brott
skall förebyggas, att utrednings-
verksamheten skall bedrivas med högt ställda
krav på rättssäkerhet och kvalitet, att fler
brott skall leda till lagföring samt att de
arbetsuppgifter som inte är brottsbekämpande
skall utföras med utgångspunkt i
medborgarnas behov. Härutöver uttalar sig
regeringen i budgetpropositionen om
inriktningen av verksamheten inom polisen.
Utskottet noterar i detta avseende bl.a.
följande.
Polisen har en central roll i det
brottsförebyggande arbetet och ett
huvudansvar för brottsutredningarna. Därför
är det enligt regeringen avgörande för en
framgångsrik brottsbekämpning att polisen
har tillräcklig kapacitet och hög
professionell kompetens. De ökade resurser
som tillförts och kommer att tillföras under
mandatperioden gör det möjligt att utbilda 4
000 nya poliser. Det är angeläget att
polisen betydligt oftare än i dag är
förundersökningsledare i ärenden som gäller
brott av mindre allvarligt slag.
Närpolisområdena skall vara tillräckligt
stora för att vara kraftfulla och flexibla,
men inte större än att de behåller den
lokala förankringen. Fortsatta satsningar på
och utveckling av det arbete som har sitt
ursprung i närpolisreformen är avgörande för
att det brottsförebyggande arbetet skall bli
framgångsrikt i längden. Det är viktigt att
polisen tar till vara kunskaper om vad som
fungerar i det brottsförebyggande arbetet
och sprider dessa erfarenheter i
organisationen.
Det operativa polisarbetet skall i
huvudsak bedrivas lokalt, men samarbetet
över geografiska och organisatoriska gränser
skall öka. För det ändamålet bedriver
Rikspolisstyrelsen ett arbete med att
utveckla bl.a. kriminalunder-
rättelseverksamheten, kriminaltekniken samt
personal- och ekonomiadmini-stration. Detta
arbete går under benämningen En nationell
polis.
Det är angeläget att Rikspolisstyrelsen
fortsätter att kontinuerligt pröva och
utvärdera olika metoder för att öka den
polisiära närvaron och servicen i
glesbygden.
Arbetet med att anpassa arbetstiderna
efter verksamhetens behov fortsätter.
Regeringens ambition är att utvecklingen
skall fortsätta.
Det är viktigt att verksamheten vid SKL
både kvantitativt och kvalitativt kan hålla
jämna steg med den ökade efterfrågan på
undersökningar.
Utbytet av information med Europol och
inom exempelvis Östersjösamarbetet är av
stor betydelse. Det är viktigt att
polismyndigheterna har god förmåga att
använda de internationella instrument som
har relevans för brottsbekämpningen.
Polisen skall aktivt delta i arbetet med
att förbättra förutsättningarna för
integration, mångfald och jämställdhet.
Inom Säkerhetspolisen pågår ett
utvecklingsarbete som i ett första steg
kommer att inriktas på organisation och
ledning, system för planering, uppföljning,
utvärdering och kvalitetssäkring,
kompetensförsörjning samt kommunikation.
Polisen skall fortsätta att vidareutveckla
sin förmåga att bekämpa vålds- och
narkotikabrottslighet samt brott med
rasistiska eller främlingsfientliga inslag,
ekonomisk brottslighet samt brott mot
miljön. Därutöver skall våldsbrott mot
utsatta grupper som kvinnor och barn
särskilt uppmärksammas. Detsamma gäller
ungdomsbrottsligheten liksom brottslighet
med antisemitiska eller homofobiska inslag
samt olaga diskriminering.
Utskottet har ingen erinran mot
regeringens bedömningar i denna del. Till
frågan om prioritering av olika slags
brottslighet återkommer utskottet i det
följande.
Organisationsfrågor
Ändring i polislagen
Grundläggande bestämmelser om polisens
organisation finns i polislagen (1984:387).
Varje län utgör ett polisdistrikt. Inom
varje län finns en polismyndighet som
ansvarar för polisverksamheten där (4 §).
För ledningen av en polismyndighet skall det
enligt 5 § polislagen finnas en
polisstyrelse. Styrelsen får enligt 5 a §
inrätta en eller flera polisnämnder för att
under polisstyrelsen leda myndigheten inom
den eller de delar av polisdistriktet som
styrelsen bestämmer. En polisnämnd består av
polischefen, dvs. länspolismästaren, och
hans ställföreträdare, dvs. den biträdande
länspolismästaren samt ett antal ledamöter
som polisstyrelsen utser. Polisstyrelsen får
också bestämma att den som är chef för ett
polisområde skall ingå.
I budgetpropositionen föreslår regeringen
en ändring i 5 a § polislagen som innebär
att antingen chefen för ett polisområde,
polischefen eller den ställföreträdande
polischefen skall ingå i en polisnämnd.
Lagförslaget finns i bilaga 2 till
betänkandet. Syftet med lagändringen är att
minska det antal sammanträden som
polischefen och dennes ställföreträdare
annars måste närvara vid. Utskottet
tillstyrker regeringens förslag.
Polisorganisationen
Några motioner rör polisens organisation. I
motion Ju489 (c) hävdas att den nuvarande
decentraliserade polisorganisationen bör
behållas. I motion Ju501 (fp) efterfrågas en
utredning av strukturfrågor inom polisen.
Motionärerna bakom Ju390 (m) förordar en
sammanläggning av DNA-relaterad verksamhet
hos SKL och Rättsmedicinalverket.
Vad först gäller frågan om strukturfrågor
inom polisen noterar utskottet att
Göteborgskommittén lämnade sitt
slutbetänkande (SOU 2002:122) i januari
2003. Kommittén hade tillkallats mot
bakgrund av bl.a. oroligheterna i samband
med Europeiska rådets möte i Göteborg i juni
2001. Kommittén pekade i betänkandet på
bl.a. samordning som ett av de områden som
polisen behöver förbättra. Kommittén
konstaterade också att det finns brister i
polisens utbildning och utrustning.
Göteborgskommittén framförde också att de
brister som den hade funnit vid polisens
insatser för att förebygga och bekämpa
allvarliga ordningsstörningar föreföll
finnas inom polisen som helhet.
Med anledning av kommitténs uttalanden har
det inom Justitiedepartementet genomförts
ett arbete som utmynnat i
departementspromemorian Strukturella brister
inom polisen (Ds 2004:34). I promemorian
lämnas flera förslag på åtgärder. Här
handlar det bl.a. om att Rikspolisstyrelsen
bör ta ett större ansvar för
grundutbildningen av poliser och att
regeringen bör överväga en grundläggande
polischefsutbildning. Också frågor om
vidareutbildning inom polisen tas upp i
promemorian. Det finns enligt vad som anförs
i promemorian anledning för
Rikspolisstyrelsen att utöva en fastare
styrning på flera områden som den förfogar
över, exempelvis när det gäller utbildning
och utrustning. Promemorian har
remissbehandlats. Remisstiden gick ut den 29
oktober i år.
Rikspolisstyrelsen hade redan före
överlämnandet av Göteborgskommitténs
betänkande identifierat flera av de brister
som kommittén redovisar, t.ex. inom ramen
för det arbete som bedrivs inom
polisorganisationen under benämningen En
nationell polis. Det är ett förändrings- och
utvecklingsarbete som berör hela
polisverksamheten och som utgår från ett
nationellt helhetsperspektiv på
verksamheten. Grundtanken är att polisens
sammanlagda resurser och samlade kompetens
skall ses som gemensamma. Det operativa
polisarbetet skall även fortsättningsvis
huvudsakligen bedrivas lokalt, men med ökat
samarbete över geografiska och
organisatoriska gränser. Exempel på frågor
som ingår i En nationell polis är följande:
nationellt kontaktcentrum med ett gemensamt
telefonnummer till polisen,
trafikpolisverksamheten, ekonomi- och
personaladministration, utbildning och
kompetensutveckling, gemensamma
kommunikationscentraler,
utredningsverksamheten och taktikutveckling.
Rikspolisstyrelsen har det övergripande
ansvaret för En nationell polis men det
egentliga utvecklings- och
förändringsarbetet utförs vid de
polismyndigheter och på de arbetsenheter som
normalt har ansvaret. Ett antal områden inom
En nationell polis har redan genomförts. Här
handlar det exempelvis om gemensam drift-
och teknikorganisation inom IT-området,
kriminalunderrättelseverksamhet,
kriminaltekniken och sjöpolisverksamheten.
Utskottet vill inledningsvis uttala sitt
stöd för grundtanken bakom det arbete som
bedrivs inom ramen för En nationell polis,
dvs. att polisens sammanlagda resurser och
samlade kompetens skall ses som gemensamma
samt att det operativa polisarbetet skall
bedrivas huvudsakligen lokalt. Det är
angeläget att polisens resurser används på
ett effektivt sätt, särskilt mot bakgrund av
det ansträngda ekonomiska läget. Det är
vidare angeläget att det finns en nationell
samordning kring frågor om utbildning och
kompetensutveckling. I detta sammanhang bör
det framhållas att det är en fördel att det
endast finns en polisorganisation i Sverige.
Utskottet kan vidare konstatera att frågan
om strukturella brister inom polisen
uppmärksammats, och att förslag på åtgärder
finns i den promemoria som nu
remissbehandlats. I vilken mån det finns
behov av ytterligare utredning på området -
såsom föreslås i motion Ju501 - får
beredningen av promemorian utvisa. För
närvarande ser utskottet inget behov för
riksdagen att uttala sig i frågan. Riksdagen
bör avslå motion Ju501 i denna del.
Utskottet övergår till att behandla frågan
en decentraliserad polisorganisation. En
polismyndighet kan besluta att dela upp
verksamheten inom myndigheten i olika
polisområden. Det är i så fall
polisstyrelsen som fattar ett sådant beslut.
Utskottet konstaterar att frågan om i
vilken utsträckning en polismyndighet skall
inrätta polisområden för ett mindre område
inom distriktet eller inte är en fråga som
myndigheterna själva förfogar över.
Utskottet utgår från att polisstyrelserna
gör noggranna överväganden vid beslut i
dessa frågor. Utskottet föreslår att
riksdagen avslår motion Ju489 i denna del.
Vad härefter gäller frågan om en
sammanläggning av de DNA-relaterade
verksamheterna vid SKL och
Rättsmedicinalverket håller utskottet med
motionärerna såtillvida att det är angeläget
att samtliga myndigheter bedriver sin
verksamhet så kostnadseffektivt som möjligt.
I regleringsbreven för år 2003 fick berörda
myndigheter i uppdrag att samordna
verksamheterna med DNA-undersökningar. Efter
hand visade det sig att de ursprungliga
tankarna på en gemensam analysplattform inte
skulle leda till samordningsvinster. Detta
hängde samman med den tekniska utvecklingen
på området. Det ursprungliga
regeringsuppdraget har sålunda formulerats
om så att det numera inte är begränsat till
DNA-undersökningar utan omfattar samverkan
på områden där sådan samverkan är möjlig.
Uppdraget skall redovisas i samband med
årsredovisningen för år 2004. I viss
utsträckning kan detta beröra DNA-
verksamhet.
Utskottet anser att önskemålet i motion
Ju390 får anses vara tillgodosett med det
uppdrag som lämnats till SKL och
Rättsmedicinalverket, och utskottet föreslår
att riksdagen avslår motionen.
Säkerhetspolisens organisation
Den centrala Säkerhetspolisens organisation
består av fyra huvudenheter. Det är
regeringen som förfogar över denna
indelning. Denna ordning har gällt sedan år
1989.
I budgetpropositionen gör regeringen
bedömningen att den centrala organisationen
av Säkerhetspolisen inte behöver bestå av
fyra huvudenheter och att regeringen bör
kunna överlåta åt Säkerhetspolisen att
bestämma sin närmare organisation.
Bedömningen grundas på att det inte längre
framstår som en ändamålsenlig ordning att
låta organisationen vara låst till fyra
huvudenheter. I en modern organisation måste
det finnas utrymme för flexibilitet som
möjliggör en anpassning av verksamheten till
den utveckling som sker i samhället. I
likhet med vad som gäller för övriga
myndigheter bör regeringen kunna överlåta åt
Säkerhetspolisen att själv bestämma sin
organisation.
Utskottet har ingen erinran mot
regeringens bedömning.
Övriga frågor
Resursfördelningen mellan myndigheterna
m.m.
Inom anslaget till polisorganisationen skall
Rikspolisstyrelsen tilldela
polismyndigheterna medelsramar.
Rikspolisstyrelsen genomför arbetsmöten,
resultatdialoger och temadagar med
polismyndigheterna. Detta är viktiga
instrument för att bl.a. fördela resurserna
på ett sätt som säkerställer en rationell
polisverksamhet i hela landet.
Arbetsmöten genomförs årligen med
polismyndigheterna i Stockholm, Västra
Götaland och Skåne samt vartannat år med
övriga myndigheter. Vid dessa möten
diskuterar representanter för
Rikspolisstyrelsens arbetsenheter
verksamhetens resultat samt personal- och
ekonomifrågor med sina motsvarigheter på
myndigheterna.
Resultatdialoger genomförs årligen med ett
urval av myndigheter. Rikspolischefen och
överdirektören möter respektive
myndighetschef tillsammans med deras
medarbetare och diskuterar verksamhetens
resultat och konsekvenser för de kommande
åren.
Varje år arrangeras temadagar varvid
särskilt intressanta frågeställningar
diskuteras med representanter från ett antal
berörda myndigheter. Under våren 2003
genomfördes två temadagar; en om
medelsfördelning och en om problemorienterat
underrättelselett polisarbete. Den senaste
temadagen rörde
brottsutredningsverksamheten.
I samband med det nya budgetsystemet år
1992 infördes en fördelningsmodell. Enligt
den modellen skulle invånarantalet för
respektive län beaktas, liksom att det i
vissa län bedrivs speciella typer av
verksamhet. Som exempel på det sistnämnda
kan nämnas fjällräddning och gränskontroll.
Härtill kom en särskild storstadsfaktor.
Denna modell har aldrig tillämpats fullt ut.
Bakgrunden till det är att en exakt
tillämpning skulle ha inneburit stora
förändringar i den etablerade
organisationen. Vissa ansträngningar har
gjorts i syfte att anpassa sig till
modellen. Dessa ansträngningar frystes i
samband med det besparingskrav som ålades
polisen budgetåret 1995/96. I dagsläget är
utgångspunkten för fördelningen den
fördelning som ägde rum 1995/96 med de
tillägg och ändringar som bl.a. motiveras av
förändringar beträffande verksamheten. Hur
detta skall ske avgörs genom den ovan
beskrivna processen med arbetsmöten,
resultatdialoger och temadagar.
Sedan Rikspolisstyrelsen fördelat polisens
resurser mellan polismyndigheterna sker en
fördelning inom respektive län. Denna
fördelning görs av länspolismästaren.
Rikspolisstyrelsen har inte någon möjlighet
att bestämma fördelningen av resurserna inom
en myndighet.
Ett stort antal motioner ifrågasätter det
rådande systemet för fördelning av resurser
mellan olika polismyndigheter. I några
motioner hävdas att glesbygdsområden för
närvarande missgynnas. I motionerna Ju217
(m), Ju230 (kd), Ju237 (c), Ju267 (fp),
Ju303 (m), Ju350 (v), Ju406 (s), Ju414 (s),
Ju474 (fp, m, kd, c) och Ju501 (fp) föreslås
olika åtgärder som syftar till att
säkerställa en polisiär närvaro också i
glesbygdsområden.
I några motioner yrkas ökade resurser till
ett visst särskilt angivet län eller annat
geografiskt område. I motion Ju221 (m) yrkas
sålunda att ytterligare resurser skall
tillföras Dalarna, i motion Ju295 (kd)
Västmanland, i motion Ju355 (m)
Östergötland, i motion Ju474 (fp, m, kd, c)
Jönköpings län, i motion Ju493 (s) Malmö, i
motion N403 (fp, m, kd, c) Skåne, i motion
N401 (fp) Västsverige, i motionerna Ju417
(m), Ju506 (kd), N239 (kd), N349 (m) och
N409 (fp) Stockholm samt i motion T260 (fp)
Södertörn. I motion Sf288 (fp) begärs att
socialt utsatta områden skall beaktas
särskilt vid fördelningen av resurser. En
utredning om resursfördelningen efterfrågas
i motion Ju262 (c). I flera av motionerna
framhålls polisbristen som skäl för ökade
resurser.
I motion Ju352 (m) begärs att Nationella
insatsstyrkan tillförs mer resurser för att
öka dess numerär samt uppdatera dess
utrustning. I motion Ju411 (fp) förordas mer
resurser till Sjöpolisen.
Vid Rikspolisstyrelsen har arbete för att
bredda beslutsunderlaget för fördelningen av
polisorganisationens anslag till
polismyndigheterna genomförts. Detta arbete
har bl.a. resulterat i att
Rikspolisstyrelsen tagit fram ett antal
statistiska mått, indikatorer, som skall
ligga till grund för budgetdialogen. Några
viktiga indikatorer är
befolkningsunderlaget, hur stor
brottsligheten är inom respektive myndighet
samt hur stor andel våldsbrott varje
myndighet har. Den senare indikatorn ger ett
mått på hur tung arbetsbelastningen är vid
respektive myndighet. Andra faktorer som
vägs in vid resursfördelningen är de
särskilda problem som finns i
glesbygdsområdena och den extra
arbetsbelastning som storstadsregionerna
har.
Utskottet har inhämtat att den nya
resultatredovisningsmodell som
Rikspolisstyrelsen arbetat fram kan komma
till användning vid fördelningen av resurser
mellan polismyndigheterna. Modellen kommer
att tas i bruk successivt under de kommande
åren.
Utskottet anser, i likhet med vad
regeringen anför i budgetpropositionen, att
det är angeläget att kontinuerligt pröva och
utvärdera olika metoder för att öka den
polisiära närvaron och servicen i
glesbygden. Satsningen på att utbilda 4 000
nya poliser leder till en förstärkning och
föryngring också av polisen i glesbygden.
När det sedan gäller motionsönskemålen
rörande resursfördelningen håller utskottet
fast vid den uppfattning som utskottet
tidigare gett uttryck för (se senast bet.
2003/04:JuU1 s. 48 f.), nämligen att det
även i fortsättningen bör vara en fråga för
Rikspolisstyrelsen att fördela
polisorganisationens anslag mellan de olika
polismyndigheterna. Utskottet ser härvid
positivt på det arbete som
Rikspolisstyrelsen genomfört för att bredda
beslutsunderlaget för resursfördelningen.
Därigenom torde möjligheterna att beakta de
speciella förhållanden som råder på olika
håll, t.ex. i glesbygdsområdena och i
storstadsregionerna, öka ytterligare.
Sammanfattningsvis anser utskottet alltså
att riksdagen inte bör uttala sig med
anledning av de nu aktuella
motionsönskemålen. Utskottet föreslår att
riksdagen avslår motionerna Ju217, Ju221,
Ju230, Ju237, Ju262, Ju267, Ju295, Ju303,
Ju350, Ju352, Ju355, Ju406, Ju411, Ju414,
Ju417, Ju474, Ju493, Ju501, Ju506, Sf288,
T260, N239, N349, N401, N403 och N409 i nu
behandlade delar.
Utskottet övergår till att behandla några
motionsyrkanden som har sin bakgrund i de
ökade kostnader som uppkom för
Polismyndigheten i Västra Götaland i samband
med EU-toppmötet i Göteborg i juni 2001. I
motion Ju367 (m) begärs att Polismyndigheten
i Västra Götaland skall kompenseras för de
merkostnader som uppstod vid toppmötet. I
samma motion liksom i motion Ju465 (kd)
förordas en ordning innebärande att
särskilda medel skall avsättas för särskilda
händelser liknande EU-toppmötet i Göteborg.
Göteborgskommittén uttalade bl.a. följande
om Rikspolisstyrelsens samordningsansvar vid
särskilda händelser. En av
Rikspolisstyrelsens huvuduppgifter är att
verka för samordning inom polisväsendet. Det
innebär att Rikspolisstyrelsen skall svara
för samordningen av polisens planering för
sådana särskilda händelser där intresset av
samordnade insatser är särskilt framträdande
(3 § 3 förordningen [1989:773] med
instruktion för Rikspolisstyrelsen). Enligt
Rikspolisstyrelsens föreskrift (FAP 201-1)
är en särskild händelse en befarad eller
inträffad händelse, som innefattar brott
eller annan störning av den allmänna
ordningen eller säkerheten, och som är så
omfattande eller allvarlig att polisen för
att kunna lösa sina uppgifter måste
organisera, leda och använda sina resurser i
särskild ordning. En särskild händelse är
alltså av en sådan karaktär att
polisinsatserna inte kan genomföras inom den
vanliga linjeorganisationen.
Polismyndigheterna brukar dock normalt klara
sådana situationer utan Rikspolisstyrelsens
inblandning (SOU 2002:122 s. 293). Kommittén
föreslog i denna del sammanfattningsvis att
Rikspolisstyrelsen måste ta ett större
ansvar för samordningen av planeringen inför
stora internationella evenemang där flera
polismyndigheter kommer att vara inblandade
än vad som skedde inför EU-toppmötet i
Göteborg (SOU 2002:122 s. 675 f.).
Frågan om kompensation för kostnaderna vid
EU-toppmötet i Göteborg tog regeringen upp i
budgetpropositionen för år 2004. Regeringen
anförde att det svenska ordförandeskapet i
EU, särskilt toppmötet i Göteborg, medförde
en ovanligt stor insats från polisens sida.
Det var regeringens uppfattning att
Polismyndigheten i Västra Götaland inte
ensam skulle finansiera samtliga
merkostnader för polisen i samband med
toppmötet. Polisens anslagsförstärkningar
skulle därför även användas till att
kompensera för merkostnader i samband med
toppmötet (prop. 2003/04:1, utg.omr. 4 s. 90
f.).
Härefter fattade Rikspolisstyrelsen den 3
december 2003 beslut om att tilldela
Polismyndigheten i Västra Götaland 116
miljoner kronor engångsvis för år 2003.
Återstoden av merkostnaderna, 37 miljoner
kronor, avsåg ett lönetillägg som
polismyndigheten själv fattat beslut om.
Utskottet anser - i linje med vad
utskottet ansåg förra hösten (se bet.
2003/04:JuU1 s. 50 f.) - att syftet med
förslaget om kompensation till
Polismyndigheten i Västra Götaland i motion
Ju367 får anses vara tillgodosett med det
beslut om kompensation som fattats.
Vad härefter gäller den mer principiella
frågan om hur kostnaderna för särskilda
händelser skall bäras kan det naturligtvis
framstå som en enkel lösning att det avsätts
särskilda medel för sådana händelser.
Utskottet inser emellertid att en sådan
ordning har sina begränsningar eftersom det
inte alltid går att förutse behoven. I viss
mån kan frågan om kostnaderna vid stora
evenemang beaktas vid den reguljära
resursfördelningen inom polisen. Utskottet
utgår från att detta sker när det är
möjligt. Ansvaret för den ligger på
Rikspolisstyrelsen. Utskottet vill också
framhålla att en del av de kostnader som
uppkommer vid stora evenemang är resultatet
av förstärkning som lämnats från andra
polismyndigheter. Vilka regler som skall
gälla för fördelningen av dessa kostnader är
en fråga för Rikspolisstyrelsen. Det pågår
enligt vad utskottet inhämtat ett arbete med
att ta fram riktlinjer för hur intern
debitering skall ske när en polismyndighet
lämnar förstärkning till en annan myndighet.
Med det anförda föreslår utskottet att
riksdagen avslår motionerna Ju367 och Ju465
i här aktuella delar.
Polisförsörjningen m.m.
En ny polisiär grundutbildning startade vid
Polishögskolan i Solna år 1998.
Polisutbildning startades dessutom i Umeå år
2000 och i Växjö under år 2001. År 2002
antogs 770 studerande till
polisutbildningen. Under år 2003 var
motsvarande siffra 840, och under år 2004
har samanlagt 1 057 studerande antagits.
I april 2002 startades dessutom en
polisiär distansutbildning. Utbildningen
riktade sig till civilanställda vid
polismyndigheter, som hade en större andel
civilanställda än de kunde finansiera.
Försöket med distansutbildning föll väl ut.
I oktober 2003 startades en reguljär
polisutbildning på distans med 24 antagna
studerande som är knutna till
polismyndigheterna i Dalarna, Gävleborg,
Uppsala, Värmland, Västmanland och Örebro.
Under hösten 2004 antogs 48 studerande på
distans. Dessa har anknytning till samma
myndigheter som dem som började år 2003 med
undantag för polismyndigheten i Värmland och
med tillägg av polismyndigheterna i Skåne,
Södermanland och Norrbotten. De som studerar
på distans ingår i de ovan redovisade
siffrorna avseende antalet antagna till
polisutbildningen.
I ett stort antal motioner framhålls
behovet av ytterligare en polisutbildning
och i alla utom två, motionerna Ju489 (c)
och Ju501 (fp), framförs önskemål om var den
skall förläggas. Här rör det sig om Borås i
motionerna Ju208 (m), Ju236 (c), Ju296 (s)
och Ju492 (fp), Falun/Borlänge i motion
Ju222 (m), Skövde i motion Ju375 (c, m, fp,
kd), Värmland i motion Ju441 (kd), Malmö i
motionerna Ju493 (s) och A350 (m, fp) samt
Gävle i motion Ju307 (kd).
Utskottet har tidigare uttalat sig om
liknande motionsyrkanden, senast i samband
med behandlingen av budgetpropositionen för
innevarande år (bet. 2003/04:JuU1 s. 47 f.).
Utskottet håller med motionärerna om att
det behövs fler poliser. Ett av syftena med
den föreslagna resursförstärkningen på 100
miljoner kronor är också att göra det
möjligt att under mandatperioden utbilda
4 000 nya poliser. Som utskottet tidigare
påpekat är det en uppgift för
Rikspolisstyrelsen att sköta
personalförsörjningen inom polisväsendet.
Utskottet har inhämtat att det inte pågår
något arbete inom Justitiedepartementet som
syftar till att inrätta ytterligare en
polishögskola. Utskottet föreslår att
riksdagen avslår motionerna Ju208, Ju222,
Ju236, Ju296, Ju307, Ju375, Ju441, Ju489,
Ju492, Ju493, Ju501 samt A350 i nu
behandlade delar.
Prioritering av olika slags brottslighet
I budgetpropositionen (utg.omr. 4, avsnitt
4.4.3) uttalar regeringen att vissa
brottstyper på grund av sin karaktär skall
uppmärksammas särskilt av polisen. En sådan
typ av brott är våld mot utsatta grupper.
Våldsbrott mot kvinnor, barn och gamla skall
följaktligen uppmärksammas särskilt. Vidare
skall ungdomsbrott ägnas särskild
uppmärksamhet, liksom narkotikabrottslighet.
Ytterligare en typ av brottslighet som nämns
i detta sammanhang är den ekonomiska
brottsligheten, som utgör ett hot mot
samhällsekonomin, mot näringslivet och mot
tillväxten. För att klara omställningen till
ett ekologiskt hållbart samhälle är också
arbetet mot miljöbrott av stor betydelse.
Slutligen framhåller regeringen att det är
grundläggande för ett demokratiskt samhälle
att motverka främlingsfientlighet och annan
negativ särbehandling av utsatta grupper.
Regeringen anser därför att bekämpningen av
brottslighet med rasistiska,
främlingsfientliga, antisemitiska eller
homofobiska inslag samt olaga diskriminering
skall uppmärksammas särskilt av polisen.
Frågan om prioritering av olika slags
brottslighet lyfts fram i ett stort antal
motioner. I motionerna Sk448 (kd) och So614
(fp) gäller detta illegal alkoholförsäljning
medan motion So431 (mp) mer allmänt
framhåller vikten av att bekämpa brott där
alkohol finns med i bilden. I motion T399
(c) understryks vikten av att arbeta mot
rattfylleriet.
Ökade insatser mot brott mot sexköpslagen
efterfrågas i motionerna Ju249 (s) och Ju445
(fp). Motionärerna bakom Ju334 (s), Ju489
(c), U308 (kd) och Sf321 (m) efterfrågar
satsningar mot människohandel.
Också åtgärder mot våldsbrott tas upp i
några motioner. I motion Ju257 (m) gäller
detta brott mot knivlagen, i motion Ju293
(fp) våld mot kvinnor, i motionerna Ju293
och Sf319 (båda fp) barnmisshandel.
Motionärerna bakom motionerna Ju435 (s) och
Ju448 (fp, v, c, mp) förordar insatser mot
s.k. hedersbrott riktade mot homosexuella,
bisexuella och transpersoner. Åtgärder för
att bekämpa hatbrott riktade mot denna
personkrets efterfrågas i motion Ju490 (alla
partier). I motionerna Ju254 (s) och Ju332
(mp) understryks vikten av att hatbrott med
islamofobiska förtecken bekämpas.
Ytterligare en kategori brott mot vilken
det begärs särskilda insatser är brott som
begåtts av s.k. djurrättsaktivister. Detta
gäller motionerna Ju234 och Ju256 (båda c)
samt motion Ju238 (m).
Särskilda åtgärder mot barnpornografi på
Internet efterfrågas i motionerna Ju363 (kd,
m, fp, c, v), Ju374 (c), So512 (kd) samt i
motionerna 2003/04: Ju408 (fp) och
2003/04:So271 (kd).
I motionerna Ju486 (fp) och So507 (m)
begärs åtgärder mot narkotikabrott.
I övrigt föreligger enstaka
motionsyrkanden som framhåller vikten av att
bekämpa någon viss form av brott. I motion
Ju350 (v) gäller det miljöbrott, i motion
Ju500 (fp) ungdomsbrott, i motion Ju501 (fp)
mängdbrottslighet, i motion Ju357 (kd) brott
mot judiska intressen, i motion N409 (fp)
politiskt motiverade brott och i motion N400
(kd) brott som riktar sig mot småföretagare.
Utskottet delar regeringens uppfattning
när det gäller kretsen av brott som skall
ägnas särskild uppmärksamhet. Vidare
konstaterar utskottet att flera av de
brottstyper som lyfts fram i de nu
behandlade motionerna omfattas av de
kategorier som skall ägnas särskild
uppmärksamhet. Detta gäller exempelvis de
s.k. hatbrotten. Eftersom hatbrotten innebär
angrepp på enskildas möjligheter att utöva
sina grundläggande rättigheter utgör de
brott som riktar sig mot rikets inre
säkerhet och faller sålunda inom
Säkerhetspolisens mandat. Att hedersbrott
skall ägnas särskild uppmärksamhet följer av
att de hör till kategorin våldsbrott.
I likhet med vad utskottet tidigare
uttalat i denna fråga (senast bet.
2003/04:JuU1 s. 52) innebär det förhållandet
att vissa brottstyper skall ägnas särskild
uppmärksamhet, inte att annan brottslighet
skall läggas åt sidan. Hur avvägningarna i
fråga om insatser mot olika typer av
brottslighet skall göras bör avgöras lokalt
ute i polismyndigheterna inom ramen för
statsmakternas prioriteringar. I
sammanhanget kan erinras om att det följer
av 3 kap. 1 § polisförordningen (1998:1558)
att polisstyrelsen skall se till att
polisarbetet bedrivs i enlighet med de
prioriteringar och riktlinjer som riksdagen
och regeringen lagt fast för
polisverksamheten. Utskottet föreslår att
riksdagen avslår motionerna Ju234, Ju238,
Ju249, Ju254, Ju256, Ju257, Ju293, Ju332,
Ju334, Ju350, Ju357, Ju363, Ju374, Ju435,
Ju445, Ju448, Ju486, Ju489, Ju490, Ju500,
Ju501, Sk448, U308, Sf319, Sf321, So431,
So507, So512, So614, T399, N400, N409 samt
2003/04:Ju408 och 2003/04:So271, allt i nu
behandlade delar.
Myndighetssamverkan mot terrorism
Flera motioner tar upp frågan om ett
förbättrat myndighetssamarbete för att
bekämpa terrorismen. I motion Ju499 (fp)
föreslås sålunda en rad åtgärder för att
förbättra myndigheternas förmåga att bekämpa
terrorism. Här handlar det bl.a. om att
samordna de svenska underrättelsetjänsterna,
att göra det möjligt för polisen att
utnyttja Försvarsmaktens resurser samt om
att förbättra beredskapen mot attentat.
Liknande förslag framförs i motionerna Ju501
(fp), Ju352 (m) resp. Fö212 (m). En särskild
myndighetsorganisation mot terrorism
förordas i motion Ju287 (m). I motion Ju487
(fp) föreslås att tullen skall utnyttjas i
kampen mot terrorismen. I motion Ju499
understryks också vikten av parlamentarisk
kontroll i arbetet mot terrorismen. I motion
Ju352 förordas även ett bättre samarbete
mellan Säkerhetspolisen och
Rikskriminalpolisen.
Utskottet vill inledningsvis slå fast att
en av de kriminalpolitiska utmaningarna är
att bekämpa terrorismen. Utvecklingen
ställer nya krav på myndigheternas agerande
när det gäller att möta våld och hot mot
svenska intressen eller mot utländska
intressen i Sverige. Även om hotbilden mot
svenska intressen här i riket för närvarande
är relativt låg, är det nödvändigt att det
också i vårt land finns ett regelverk och en
beredskap som gör det möjligt att ingripa på
ett effektivt sätt mot hot och
våldshandlingar av det slag som ingår i den
nya hotbilden. Regelverket måste givetvis
även för de nu aktuella fallen, som
understryks i motion Ju499, vara utformat så
att inte grundläggande
rättssäkerhetsintressen åsidosätts.
Utskottet delar alltså motionärernas
uppfattning att det behövs åtgärder för att
underlätta för myndigheterna att bekämpa
terrorismen.
När det sedan gäller frågan om vilka
åtgärder som kan behövas för att åstadkomma
ett förbättrat myndighetssamarbete
konstaterar utskottet till att börja med att
det är en uppgift för polisen att förebygga
och bekämpa brott och därmed också
terroristattentat. Här vill utskottet också,
i likhet med vad regeringen anför i
budgetpropositionen, understryka att det är
av största vikt att ett väl fungerande
samarbete mellan Säkerhetspolisen och den
öppna polisen upprätthålls. I denna del har
också en del förändringar kommit till stånd
sedan utskottet behandlade frågan senast (se
bet. 2003/04:JuU1 s. 43 f). Här tänker
utskottet bl.a. på den under år 2004
inrättade IT-incident-hanteringsfunktionen,
vilken bemannas med personal från
Säkerhetspolisen och Rikskriminalpolisen.
Frågan om hur polisens kompetens och
resurser kan behöva kompletteras med
insatser från andra myndigheter togs upp av
den s.k. 11 september-utredningen (SOU
2003:32). Utredningen föreslog bl.a. en lag
om vissa befogenheter för Försvarsmakten
under fredstid. I september 2004 gav
regeringen en särskild utredare i uppdrag
att fördjupa utredningens arbete (dir.
2004:119). I uppdraget ligger att överväga
frågor om uppgifter, befogenheter, ledning
och kompetens för berörd personal vid andra
myndigheter och då särskilt Försvarsmakten.
Uppdraget skall redovisas senast den 31
augusti 2005.
När det slutligen gäller frågan om
parlamentarisk insyn delar utskottet
motionärernas uppfattning såtillvida att en
sådan insyn är av särskilt värde när det
gäller känsliga verksamheter. I sammanhanget
vill utskottet peka på att Registernämnden
har till uppgift att bl.a. granska
Säkerhetspolisens behandling av uppgifter
enligt polisdatalagen (1998:622) och att
Försvarets underrättelsenämnd har till
uppgift att följa underrättelsetjänsten inom
Försvarsmakten och de övriga myndigheter som
får bedriva försvarsunderrättelseverksamhet.
Båda dessa nämnder har parlamentariska
inslag.
Sammantaget innebär det anförda att
utskottet inte nu ser något behov av
uttalanden från riksdagens sida i de frågor
som tas upp i motionerna. Utskottet föreslår
att riksdagen avslår motionerna Ju287,
Ju352, Ju487, Ju499, Ju501 och Fö212 i här
aktuella delar.
Åklagarväsendet
Utskottets förslag i korthet
I detta avsnitt redogörs för
åklagarväsendets resultat under
verksamhetsåret 2003. Utskottet delar
regeringens bedömning att
åklagarväsendet i stort nått sina
verksamhetsmål. Inom vissa områden
krävs emellertid ytterligare insatser.
I avsnittet tar utskottet vidare
ställning till vilken inriktning
åklagarväsendet bör ha under år 2005.
Utskottet behandlar också
motionsyrkanden rörande Eurojust,
användning av strafföreläggande och
utredningsplikt angående våld mot
barn. Utskottet avstyrker
motionsyrkandena. Se reservationerna
9-11 samt det särskilda yttrandet 11.
Inledning
Det övergripande målet för
åklagarverksamheten är att se till att den
som har begått brott lagförs.
Åklagarens huvuduppgifter är att leda
förundersökningar, fatta beslut i
åtalsfrågor och föra talan vid domstol. Inom
ramen för förundersöknings-ledningen
beslutar åklagaren om personella och reella
tvångsmedel av integri-tetskränkande natur
såsom anhållande, kroppsbesiktning,
reseförbud och husrannsakan. Åklagaren kan
också begränsa eller lägga ned en förunder-
sökning. Andra viktiga uppgifter som
ankommer på åklagaren är att under vissa
förutsättningar utfärda strafförelägganden
och besluta om åtalsunder-låtelse.
Central förvaltningsmyndighet för
åklagarväsendet är Riksåklagaren (RÅ).
Åklagarväsendets organisation i övrigt
består av åklagarmyndigheterna i Stockholm,
Linköping, Malmö, Göteborg, Västerås och
Umeå, var och en under ledning av en
överåklagare. Vid dessa myndigheter finns
åklagarkammare. I sammanhanget bör nämnas
att riksdagen för närvarande bereder ett
regeringsförslag om en ny
åklagarorganisation (prop. 2004/05:26).
Ekobrottsmyndigheten svarar för
ekobrottsbekämpningen i Stockholms län,
Skåne län, Västra Götalands län, Hallands
län, Gotlands län och Blekinge län. Av
instruktionen för Ekobrottsmyndigheten
framgår att myndigheten dels är en
åklagarmyndighet, dels en central
förvaltningsmyndighet under regeringen.
Resultatuppföljning
Inledning
Åklagarväsendets resultat för år 2003 skall
ses mot bakgrund av de mål och
prioriteringar som gällde för verksamheten.
Enligt dessa skulle lagföringen öka samt
kvaliteten på brottsutredningsverksamheten
och processföringen höjas. Antalet avslutade
ärenden skulle uppgå till minst det antal
som kom in. Genomströmningstiderna skulle
vara fortsatt korta, och enhetligheten i
rättstillämpningen skulle öka.
Ekobrottsmyndigheten har till uppgift att
utreda och lagföra ekonomisk brottslighet.
Ekobrottsmyndigheten har också nationellt
samordningsansvar för att bekämpa ekobrott.
Det innebär bl.a. att Ekobrottsmyndigheten
skall driva utvecklingen av det
brottsförebyggande arbetet inom
ekobrottsområdet när det gäller att initiera
och samordna aktiva insatser tillsammans med
andra myndigheter.
I det följande beskrivs först
åklagarorganisationens resultat jämte
regeringens bedömning med fokus på de nu
angivna målen. Därefter beskrivs
Ekobrottsmyndighetens resultat på
motsvarande sätt. Avslutningsvis redovisar
utskottet sin uppfattning.
Åklagarorganisationen
Av årsredovisningen för år 2003 framgår
bl.a. följande.
Åklagarorganisationen har liksom tidigare
år använt stora resurser till att bekämpa
vålds- och narkotikabrott, ekonomisk
brottslighet, miljöbrottslighet och andra
prioriterade brott. Av samtliga
brottmålsärenden avsåg sammanlagt 29 % dessa
brottstyper. Åklagarorganisationen
förbrukade 377 miljoner kronor, eller ca 49
% av de totala resurserna, för att bekämpa
dessa brottstyper.
Åklagarorganisationens balans delas
traditionellt in i tre grupper - polis-,
åklagar- och domstolsbalans - vilka speglar
de tre processtegen i åklagarverksamheten,
dvs. förundersökningsledning, beslut i
åtalsfrågan och processföring. Under år 2003
ökade det totala antalet balanserade ärenden
med ungefär 700 (se tabell).
Åklagarorganisationens balanser 1999-2003
----------------------------------------------------
|År |Polisbalans|Åklagarbalans|Domstolsbalans|
Total |
| | | | |balans |
----------------------------------------------------
|1999 |22 294 | 13 844 | 25 511 |61 649 |
----------------------------------------------------
|2000 |22 015 | 7 486 | 25 227 |54 728 |
----------------------------------------------------
|2001 |22 374 | 6 768 | 24 978 |54 120 |
----------------------------------------------------
|2002 |23 017 | 7 081 | 23 319 |53 417 |
----------------------------------------------------
|2003 |22 994 | 7 327 | 23 803 |54 124 |
----------------------------------------------------
Som framgår berodde ökningen bl.a. på att
domstolsbalansen ökade med närmare 500
ärenden. Polisbalansen minskade medan
åklagarbalansen ökade något. Under år 2003
avslutade åklagarna 3 311 fler ärenden än
vad som kom in (se tabell).
Åklagarorganisationens ärendeutveckling
1999-2003
-----------------------------------------------------
|År | Inkomna ärenden |Avslutade ärenden |
-----------------------------------------------------
|1999 | 178 865 | 187 456 |
-----------------------------------------------------
|2000 | 167 899 | 180 034 |
-----------------------------------------------------
|2001 | 166 798 | 171 923 |
-----------------------------------------------------
|2002 | 170 908 | 174 939 |
-----------------------------------------------------
|2003 | 178 363 | 181 674 |
-----------------------------------------------------
Antalet inkomna och avslutade ärenden ökade
jämfört med föregående år.
När det gäller andelen misstänkta som
blivit lagförda i förhållande till samtliga
misstänkta som blivit föremål för beslut
(exklusive ekobrott) ökade denna något under
år 2003 jämfört med år 2002 (se tabell).
Antal misstänkta personer som lagförts åren
1999-2003
----------------------------------------------------
|År | Misstänkta | Lagförda | Andel |
----------------------------------------------------
|1999 | 187 863 | 114 175 | 61 % |
----------------------------------------------------
|2000 | 187 159 | 115 832 | 62 % |
----------------------------------------------------
|2001 | 180 445 | 108 597 | 60 % |
----------------------------------------------------
|2002 | 182 280 | 108 351 | 59 % |
----------------------------------------------------
|2003 | 188 318 | 113 491 | 60 % |
----------------------------------------------------
Den genomsnittliga genomströmningstiden från
färdig förundersökning till beslut i
åtalsfrågan (inklusive ekobrott) var
fortsatt 26 dagar (se tabell). Ledningen av
förundersökningen i ärenden som inte är av
enkel beskaffenhet skall övertas av
åklagaren så snart någon skäligen kan
misstänkas för brott.
Genomströmningstid 1999-2003
----------------------------------------------------
|År |Genomströmningstid |Genomströmningstid |
| |från det att |avseende tid från |
| |förundersökningen |färdig förundersökning
|
| |blev åklagarledd |till beslut i |
| |till avslu-tande |åtalsfrågan |
| |beslut av åklagare | |
----------------------------------------------------
|1999 | 125 dagar | 53 dagar |
----------------------------------------------------
|2000 | 116 dagar | 48 dagar |
----------------------------------------------------
|2001 | 112 dagar | 29 dagar |
----------------------------------------------------
|2002 | 96 dagar | 26 dagar |
----------------------------------------------------
|2003 | 98 dagar | 26 dagar |
----------------------------------------------------
Andelen beslut som medför lagföring (väckt
åtal, strafföreläggande och
åtalsunderlåtelse) av det totala antalet
beslut som fattades om brottsmisstankar i
färdiga förundersökningar kvarstod under år
2003 vid 88 %, dvs. samma siffra som år
2002, jämfört med drygt 86 % under år 2001.
Samtidigt kan noteras att det totala antalet
beslut om brottsmisstankar i färdiga
förundersökningar ökat med drygt 5 000
beslut (se tabell).
Lagföring 1999-2003
------------------------------------------------------
|År | Åtal |Strafföre-|Åtalsun-|Åtal ej|Beslut om
|
| |väckt |läggande |derlåtelse|väckt |
brottsmiss- |
| | | | | |tankar 1|
------------------------------------------------------
|1999 |160 649 |54 842 |31 328 |50 834 |297 653 |
------------------------------------------------------
|2000 |167 280 |49 340 |32 492 |48 601 |297 713 |
------------------------------------------------------
|2001 |166 152 |44 037 |28 276 |37 261 |275 726 |
------------------------------------------------------
|2002 |164 102 |42 918 |25 381 |32 182 |264 583 |
------------------------------------------------------
|2003 |169 114 |45 701 |25 214 |31 270 |271 299 |
------------------------------------------------------
1 Totalt antal beslut i färdiga
förundersökningar
Med brottsmisstankar menas en till
åklagaren inkommen misstanke om en
lagöverträdelse. Ett ärende kan
innehålla en eller flera misstänkta
och en eller flera brottsmisstankar.
Om två personer är misstänkta för
samma lagöverträdelse registreras två
brottsmisstankar. Totalt fattades 405
898 beslut om brottsmisstankar år
2003. Denna siffra inkluderar beslut
enligt tabellen ovan och dessutom
beslut under förundersökningen som
innebar att misstanken inte utreddes
vidare. Detta skedde i omkring 135
000 fall.
Det totala antalet brottsmisstankar
som polisen överlämnade till åklagar-
organisationen uppgick till ca 474
000. Det var en ökning med ca 14 000
brottsmisstankar eller knappt 3 %.
Samtidigt avslutade åklagarna ca 8
000 fler brottsmisstankar än vad som
kom in. Det är ett något bättre
resultat än året innan.
Regeringen anför att det är
tillfredsställande att åklagarna har
kunnat behålla de senaste årens korta
genomströmningstider trots att
ärendeinflödet från polisen ökat.
Åklagarorganisationen nådde under
år 2003 verksamhetsmålet att avsluta
fler brottsmisstankar än vad som kom
in.
Under perioden 1997-2003 har
åklagarorganisationen haft en
lagföringskapacitet på ca 60 % (mätt
i andelen lagföringsbeslut avseende
brottsmisstankar i förhållande till
det totala antalet beslut avseende
brottsmisstankar, som år 2003 var
405 898). I ett längre perspektiv är,
vilket regeringen tidigare uttalat,
en lagföringsandel på 60 % ett
alltför lågt resultat.
När det gäller åklagarnas arbete
med de prioriterade områdena kan
anföras följande.
Vad gäller våldsbrott var
lagföringsandelen i färdiga
förundersökningar fortsatt hög under
år 2003 (84 %). Denna siffra
beträffande färdiga förundersökningar
kan tyckas hög och sammanhänger med
att förundersökningen som regel
avslutas tidigare om bevisläget är
dåligt. I förhållande till samtliga
misstänkta var lagföringsandelen
densamma som 2002 (44 %). De tre
senaste åren har lagföringsandelen
varit i stort sett oförändrad. En
orsak till att många
våldsbrottsärenden skrivs av är
enligt Riksåklagaren att
bevissvårigheterna i allmänhet är
större i sådana utredningar än i
andra. Det kan dock konstateras att
antalet lagförda personer ökade med
400 till 13 800.
Åklagarorganisationen har under en
följd av år satsat stora resurser på
att bekämpa våld mot kvinnor och
barn, s.k. familjerelaterat våld. Det
rör sig bl.a. om inrättande av
särskilda familjevåldsenheter och om
genomförande av vissa särskilda
utbildnings- och metodinsatser.
Lagföringen, mätt som andelen
avslutade brottsmisstankar som lett
till lagföring, var avseende våld mot
kvinnor 32 % och våld mot barn 24 %.
På detta område var
genomströmningstiderna korta.
Under år 2003 meddelade åklagare 3
741 besöksförbud, vilket var en
ökning med ca 300 beslut jämfört med
året innan. I sammanhanget kan nämnas
att det år 2000 meddelades 3 054, år
2001 meddelades 3 184 och år 2002
meddelades 3 455 besöksförbud.
Utredningar om grov,
gränsöverskridande
narkotikabrottslighet handläggs vid
de internationella åklagarkamrarna.
Lagföringsandelen i färdiga
förundersökningar om narkotikabrott
var oförändrat hög (90 %). Viktiga
komponenter för att uppnå det
resultatet har varit det specialist-
och utvecklingsarbete som bedrivits
sedan flera år.
Åklagarorganisationen fortsatte
under år 2003 sina ansträngningar för
att förbättra bekämpningen av s.k.
hatbrott. I riktlinjerna för denna
brottskategori betonas starkt vikten
av att motivbilden utreds och
klarläggs under förundersökningen.
Riksåklagarens arbete med utbildning
samt informations- och
kunskapsspridning inom detta område
har fortsatt under år 2004.
När det gäller hets mot folkgrupp
var andelen lagföringar i förhållande
till samtliga beslut 25 %, vilket var
en ökning jämfört med år 2002 och år
2001 (ca 21 %). Lagföringsandelen av
det totala antalet beslut avseende
brottsmiss-tankar om olaga
diskriminering var fortsatt mycket
låg (1 %). Enligt Riksåklagaren kan
detta i huvudsak antas bero på att
åklagaren bedömt att det inte kunnat
bevisas att det huvudsakliga motivet
varit att kränka en person på det
sätt som anges i straffbestämmelsen
om olaga diskriminering.
Vad gäller miljöbrottslighet kom
det under år 2003 in knappt 3 100
miljöbrottsärenden, samtidigt som ca
3 900 ärenden avslutades. Vid
utgången av året fanns det ca 2 700
ärenden i balans, varav knappt 2 500
hos polisen för utredning. Andelen
avslutade misstankar om brott mot
miljön som ledde till lagföring var
12 % av samtliga brottsmisstankar,
vilket är en minskning med 9
procentenheter jämfört med år 2002.
Regeringen finner det positivt att
Riksåklagaren och
åklagarmyndigheterna har
vidareutvecklat kompetens och
arbetsmetoder för att bättre kunna
bekämpa våldsbrott mot kvinnor och
barn, narkotikabrott samt brott med
rasistiska och främlingsfientliga
inslag. Det är angeläget att öka
lagföringsandelen beträffande dessa
brottstyper.
Regeringen ser med oro på att
antalet våldsbrottsärenden har ökat
de senaste åren. Lagföringsandelen
har dock inte ökat trots att stora
resurser läggs på denna brottstyp.
Det är angeläget att polisen och
åklagarna förbättrar sin förmåga att
klara upp våldsbrott. Riksåklagaren
avser också att vidta en rad åtgärder
för att öka lagföringen, bl.a.
kompetens- och kvalitetsutveckling
samt ett förbättrat samarbete med
polisen. Regeringen har förståelse
för att det kan ta tid för dessa
åtgärder att ge utslag i statistiken
men avser att följa utvecklingen på
detta område.
Lagföringsandelen avseende
miljöbrott har nästan halverats.
Antalet personer som lagförts för
miljöbrott har minskat från 614 till
427. Den minskade lagföringen
förklaras av den åtalsprövningsregel
som infördes den 1 september 2003.
Regeln innebär att om
miljösanktionsavgift utgår för
överträdelsen skall åtal väckas
endast om det är påkallat från allmän
synpunkt. Samma regel skall tillämpas
även när det gäller frågan om
förundersökning skall inledas. Den
sjunkande lagföringen synes därmed
vara i linje med lagstiftarens
strävan. Detta skapar också möjlighet
för miljöåklagarna att i framtiden
ägna ökad kraft åt den allvarliga
miljöbrottsligheten.
Som anförts ovan är det
Ekobrottsmyndigheten som primärt har
uppgiften att svara för
ekobrottsbekämpningen i Stockholms,
Gotlands, Blekinge, Skåne, Hallands
och Västra Götalands län.
Ekobrottsbekämpningen i övriga län
ansvarar åklagarmyndigheterna för.
Vid åklagarmyndigheten i Stockholm
finns en särskild organisation för
nationell korruptionsbekämpning. Även
Ekobrottsmyndigheten handlägger
ärenden rörande korruption i vissa
fall. Ekobrottsmyndighetens
verksamhet redovisas nedan, men först
något om åklagarmyndigheternas
utredning och lagföring av ekobrott.
Inom åklagarmyndigheterna uppgick
andelen brottsmisstankar om ekobrott
som lett till lagföring till 33 % av
samtliga brottsmisstankar 2003,
jämfört med 32 % under år 2002 och 36
% under år 2001. Det kom in drygt 1
500 ärenden, vilket är en minskning
med ca 70 ärenden. Det totala antalet
balanserade mål ökade något.
Genomströmningstiden från färdigt
förundersökningsprotokoll till beslut
i åtalsfrågan minskade till 81 dagar
jämfört med 90 dagar under år 2002
och 77 dagar under år 2001.
Riksåklagaren samordnar
åklagarverksamheten som avser
internationellt rättsligt samarbete.
Arbetet sker i nära samverkan med
centralmyndigheten för det
straffrättsliga samarbetet vid
Justitiedepartementet. Riksåklagaren
samordnar också den svenska delen av
det europeiska rättsliga nätverket
(EJN) och den svenska delen av
Eurojust.
Vid varje internationell
åklagarkammare finns kontaktpunkter i
det europeiska rättsliga nätverket.
Under år 2003 har Riksåklagaren även
utsett dessa åklagare att vara
nationella kontaktpunkter för
Eurojust. Därigenom har de olika
funktionerna EJN och Eurojust
samordnats. Åklagarna vid dessa
kamrar samarbetar också med Europol.
Vid de internationella kamrarna
handläggs även ärenden som rör grov,
gränsöverskridande brottslighet.
Riksåklagaren har upprättat en
rättsutvecklingsplan för sitt arbete
i Högsta domstolen. I planen redogörs
för de frågor som bedöms ha betydelse
för rättsutvecklingen och
enhetligheten i rättstillämpningen.
Planen revideras fortlöpande. Under
år 2003 överklagade riksåklagaren 20
domar till Högsta domstolen. Dessa
har bl.a. avsett tillämpning av
narkotikastrafflagen, värdet av
överskottsinformation som bevisning
och bevisvärdet av DNA-profiler samt
påföljden för grova våldsbrott bl.a.
mot barn.
Riksåklagaren gjorde i februari
2003 en framställning till Justitie-
departementet där det föreslogs att
kravet på prövningstillstånd i Högsta
domstolen även skulle omfatta
Riksåklagaren (dnr Ju2003/1349/Å). En
lagändring trädde i kraft den 1 juli
2004.
Vid slutet av år 2003 fanns 718
åklagare inom åklagarorganisationen.
Motsvarande siffra från åren 2001 och
2002 var 728 respektive 706. Antalet
åklagare hade således ökat med 12.
Antalet anställda för ledning och
administration uppgick år 2003 till
319, vilket var en minskning med 8.
Av ekonomiska skäl införde
Riksåklagaren anställningsstopp under
2003 års första månader. Efter det
att de ekonomiska förutsättningarna
sedan förbättrats återupptogs
rekryteringen av åklagare och 31
åklagaraspiranter antogs. Även
utbildningen påverkades negativt men
kunde återupptas och i huvudsak
genomföras som planerat.
Den totala sjukfrånvaron var 3,5 %
eller 13,7 dagar, vilket innebar en
ökning i förhållande till år 2002 med
3,5 dagar.
Ekobrottsmyndigheten
Ekobrottsmyndighetens resultat för år
2003 skall ses mot bakgrund av de mål
och prioriteringar som gällde för
verksamheten. Enligt dessa skulle
fler brott leda till lagföring och
kvaliteten höjas på
brottsutredningsverksamheten och
processföringen.
Ekobrottsmyndigheten avslutade 3
758 ärenden under år 2003, vilket är
en ökning jämfört med år 2001 och år
2002. Det totala antalet balanserade
ärenden ökade med 3 stycken från år
2002. Antalet inkomna ärenden ökade
från 3 475 år 2002 till 3 737 år
2003, dvs. med 8 %. Konkursförvaltare
och skattemyndigheter stod för 74 %
av alla ärenden som kom in till
Ekobrotts-myndigheten år 2003.
Av tabellen nedan framgår
utvecklingen av inkomna och avslutade
ärenden samt myndighetens totala
balans.
Ekobrottsmyndighetens
ärendeutveckling 1999-2003
---------------------------------------------------
|År | Inkomna | Avslutade |Total balans|
| | ärenden | ärenden | |
---------------------------------------------------
|1999 | 2 544 | 2 336 | 3 826 |
---------------------------------------------------
|2000 | 2 440 | 2 744 | 3 442 |
---------------------------------------------------
|2001 | 3 019 | 2 791 | 3 702 |
---------------------------------------------------
|2002 | 3 475 | 3 355 | 3 845 |
---------------------------------------------------
|2003 | 3 737 | 3 758 | 3 848 |
---------------------------------------------------
Ekobrottsmyndighetens lagföringsandel
var 28 % av det totala antalet
avslutade ärenden, oförändrat från år
2002 och något högre än år 2001 (26
%). Lagföringsandelen när det gäller
de särskilt krävande ärendena
minskade däremot från 68 % av det
totala antalet avslutade ärenden inom
denna kategori under år 2001 till 48
% under år 2002 och 46 % år 2003.
Av tabellen nedan framgår
utvecklingen av lagföringen (åtal,
strafföreläggande och
åtalsunderlåtelse) samt beslut som
innebär att lagföring inte sker hos
Ekobrottsmyndigheten.
Ekobrottsmyndighetens lagföring
1999-2003
--------------------------------------------------
|År |Åtal |Strafföre-|Åtalsun-|Beslut|Totalt |
| | |läggande|derlåtelse|som | antal |
| | | | |innebär |beslut om|
| | | | | att |brotts- |
| | | | |lagföring|misstankar
|
| | | | |inte sker| |
--------------------------------------------------
|1999 |1 529 | 166 | 49 |4 857 | 7 748 |
--------------------------------------------------
|2000 |1 604 | 480 | 60 |5 594 | 8 909 |
--------------------------------------------------
|2001 |1 168 | 307 | 21 |5 044 | 7 897 |
--------------------------------------------------
|2002 |1 822 | 337 | 19 |6 095 | 9 591 |
--------------------------------------------------
|2003 |1 524 | 392 | 20 |6 437 | 9 836 |
--------------------------------------------------
Med beslut som innebär att lagföring
inte sker avses beslut som innebär
att förundersökning inte inleds (2
808) respektive läggs ned (3 156)
eller att åtal inte väcks (473).
Siffrorna inom parentes avser år
2003. I det totala antalet beslut om
brottsmisstankar som redovisas i
tabellen ovan ingår även beslut som
inte avser lagföring, t.ex. beslut om
överlämnande av ärende till annan
åklagarmyndighet, och som således
inte skall ingå i underlaget för
beräkning av lagföringsandelen.
Lagföringsandelen vad gäller
avslutade brottsmisstankar uppgick
till 23 % under år 2003. Motsvarande
siffra för år 2002 var knappt 26 %.
Det genomsnittliga medelvärdet för
genomströmningstiden från
brottsanmälan till beslut i
åtalsfrågan avseende hela
Ekobrottsmyndigheten minskade från
523 till 496 dagar. Om mediantiden i
stället beräknas, minskade
genomströmningstiden från 298 dagar
till 294 dagar, dvs. med ca 1,3 %.
Det bör påpekas att dessa siffror
inte är jämförbara med dem för det
övriga åklagarväsendet som mäter
genomströmningstid från färdigt
förundersökningsprotokoll och inte
från brottsanmälan.
I tabellen nedan framgår
utvecklingen av medelvärdet för
genom-strömningstiden för tiden från
anmälan till beslut och för tiden
från färdigt
förundersökningsprotokoll till beslut
avseende brottsmisstankar.
Ekobrottsmyndighetens
genomströmningstider 1999-2003
---------------------------------------------------
| År |Från anmälan till | Från färdigt |
| | beslut rörande | förundersöknings- |
| |brottsmisstanke |protokoll till beslut |
---------------------------------------------------
|1999 | 458 dagar | 169 dagar |
---------------------------------------------------
|2000 | 528 dagar | 199 dagar |
---------------------------------------------------
|2001 | 533 dagar | 130 dagar |
---------------------------------------------------
|2002 | 523 dagar | 249 dagar |
---------------------------------------------------
|2003 | 496 dagar | 181 dagar |
---------------------------------------------------
Enligt regeringen uppfylldes målet
att lagföringen skulle öka då antalet
ärenden som lett till lagföring är
fler än föregående år, även om
lagföringsandelen är oförändrad. Det
bör påpekas att denna siffra inte är
jämförbar med lagföringsandelen hos
åklagarorganisationen där de ärenden
som avslutats inom polisen inte ingår
i statistiken.
Målet att antalet avslutade ärenden
skall uppgå till minst det antal som
kommit in uppfylldes. Skillnaden
mellan antalet avslutade och antalet
inkommande ärenden var visserligen
litet, 21 ärenden. Detta måste dock
ses mot bakgrund av att
ärendeinflödet till
Ekobrottsmyndigheten fortsatte att
öka under året.
Målet att tiden från brottsanmälan
till åklagarbeslut skall förkortas
har uppfyllts.
Ekobrottsmyndigheten har under år
2003 deltagit i såväl bilateralt som
multilateralt finansierade
rättsbiståndsprojekt.
Ekobrottsmyndigheten ansvarar för
samordningen i Sverige av skyddet av
EU-medel.
I slutet av år 2003 var det
genomsnittliga antalet anställda vid
Ekobrotts-myndigheten 396 personer.
Av dessa var 29 chefer, 72 åklagare,
173 poliser, 36 ekorevisorer, 57
administratörer och 29 övriga.
För Ekobrottsmyndigheten har
sjukfrånvaron minskat jämfört med
föregående år. Den uppgick år 2003
till 3,16 % eller 7,5 dagar.
Utskottets överväganden
Utskottet kan i likhet med regeringen
konstatera att åklagarorganisationen
och Ekobrottsmyndigheten uppfyllt de
flesta mål för verksamheten som
ställts upp. Det gäller t.ex. målen
att avsluta fler ärenden än vad som
kom in och att genomströmningstiderna
skulle vara fortsatt korta.
Lagföringsandelen, som kan beräknas
på flera olika sätt, förändrades inte
i någon större omfattning.
Det är positivt att
åklagarorganisationen vidareutvecklar
sina insatser för att bekämpa vissa
prioriterade typer av brott, och
utskottet anser att det är angeläget
att detta arbete fortsätter med
oförminskad kraft.
Även Ekobrottsmyndigheten har
enligt regeringens bedömning nått upp
till flera av de uppsatta målen.
Enligt utskottet har inget framkommit
som talar mot denna bedömning. Bland
annat har genomströmningstiden från
brottsanmälan till beslut minskat,
vilket talar för att utvecklingen går
åt rätt håll. Det ökade antalet
balanserade ärenden kan delvis
förklaras med att antalet inkomna
ärenden ökade kraftigt under år 2002.
Sammanfattningsvis har utskottet
inte funnit något som motsäger
regeringens bedömning av
myndigheternas resultat.
Verksamhetsinriktning år 2005
Utskottet har som framgår under
rubriken Utgiftsramen och anslagen
tillstyrkt regeringens förslag till
anslag för Åklagarorganisationen med
819 874 miljoner kronor och för
Ekobrottsmyndigheten med 333 622
miljoner kronor.
Det övergripande målet för
verksamhetsområde 2 Utredning och
lagföring är att verksamheten skall
bedrivas med högt ställda krav på
rättssäkerhet och kvalitet och att
fler brott skall leda till lagföring.
I budgetpropositionen anförs att
det är angeläget att åstadkomma en
bättre och mera hållbar
brottsutredningsverksamhet. För att
åstadkomma detta är det angeläget att
åklagarväsendet tillsammans med
polisen fördjupar sitt samarbete och
oftare samordnar sina insatser på
området så att de samlade resurserna
används på ett effektivt sätt.
Allmänt gäller att ett totalt
rättskedjeperspektiv skall få större
genomslag. Det gäller samarbete med
myndigheter i andra länder, samarbete
med inhemska myndigheter och
samarbete på lokal och regional nivå
inom varje myndighetsstruktur.
Åklagarväsendet skall intensifiera
sina insatser för att effektivisera
det operativa
brottsutredningsarbetet. Syftet är
att utveckla arbetsformer och
arbetsmetoder som kan medföra hög
lagföring och korta genomströmnings-
tider. Förslaget till ny organisation
som nämnts ovan innebär bl.a.
inrättande av nationella
utvecklingscentrer för vissa
brottstyper, bl.a. vålds- och
sexualbrott. Härigenom blir det
möjligt med än större kraftsamling
vad gäller kompetens- och
metodutveckling.
Enligt utskottets mening är det
inte ändamålsenligt att ytterligare
förkorta de redan korta
genomströmningstiderna. Målet måste i
stället vara att bibehålla de senaste
årens goda resultat. Däremot måste
arbetet med att öka lagföringen
fortsätta med oförminskad styrka
samtidigt som förmågan att bekämpa
den prioriterade brottsligheten
stärks.
Åklagarväsendet skall även liksom
hittills arbeta för att förebygga den
ekonomiska brottsligheten.
Det finns utrymme för ytterligare
resultatförbättringar när det gäller
ekobrottsbekämpning.
Åklagarorganisationens arbete med att
höja effektiviteten i den
ekobrottsbekämpande verksamheten
måste fortsätta. Det är vidare
angeläget att åklagarsamarbetet i
Eurojust utvecklas för att
ytterligare kunna förstärka den
operativa
brottsutredningsverksamheten som
åklagare och poliser ansvarar för i
respektive medlemsland i EU. Eurojust
bör vara ett samarbetsorgan som
regelmässigt tas i anspråk av
nationella brottsbekämpande
myndigheter för att driva
brottsutredningar om organiserad
gränsöverskridande brottslighet
framåt.
Att även Riksåklagaren numera måste
ansöka om prövningstillstånd i Högsta
domstolen medför att Riksåklagarens
rättsutvecklingsarbete underlättas
och det kan förväntas att fler
angelägna straff- och
processrättsliga frågor i framtiden
kommer att prövas av Högsta
domstolen.
Det är inte tillfredsställande att
sjukfrånvaron på statliga
arbetsplatser ökar. För
åklagarorganisationens del är det
främst frånvaro på grund av
korttidssjukskrivning som ökat.
Utskottet noterar att omfattande
åtgärder i form av friskvård och
hälsokontroller har vidtagits för att
komma till rätta med situationen.
Ekobrottsmyndigheten har ett
nationellt ansvar för bekämpningen av
ekobrott. Det är angeläget att
myndigheten med kraft vidareutvecklar
sin kapacitet och effektivitet för
att i samverkan med rättsväsendets
andra myndigheter och övriga aktörer
ytterligare intensifiera bekämpningen
av den grova brottsligheten. Det är
vidare angeläget att
Ekobrottsmyndigheten med kraft
fortsätter att fokusera på att
överlag höja sin lagföring.
Ekobrottsmyndigheten ansvarar för
samordningen i Sverige av skyddet av
EU-medel och har här en central och
viktig funktion. Det är positivt att
myndighetens insatser på området har
vidareutvecklats och utökats under
året. Dock erfordras ytterligare
samordning och erfarenhetsutbyte
såväl nationellt som internationellt.
Sedan den 1 januari 2004 har
Ekobrottsmyndigheten möjlighet att
bedriva
kriminalunderrättelseverksamhet på
samma sätt som inom polisorganisa-
tionen. I kombination med de åtgärder
som myndigheten vidtagit på området
ger detta avsevärda möjligheter att
utveckla och förbättra det
brottsföre-byggande arbetet.
Utskottet kommer senare i höst att
ta ställning till regeringens
skrivelse (2003/04:178) Handlingsplan
mot den ekonomiska brottsligheten. Av
skrivelsen framgår att regeringen
önskar utveckla Ekobrottsmyndigheten
till en spjutspets mot den ekonomiska
brottsligheten. I budgetpropositionen
anför regeringen att man bl.a. av
detta skäl nu avser att se över
Ekobrottsmyndighetens verksamhet
avseende organisation, geografiska
och sakliga ansvarsområden samt
formerna för samverkan. Mot den
bakgrunden bör motion Ju206 (m) där
det begärs att Ekobrottsmyndighetens
verksamhetsområde skall utsträckas
till hela landet inte föranleda någon
åtgärd från riksdagen. Detsamma
gäller Ju472 (kd) där det anförs att
Ekobrottsmyndighetens ansvarsområde
skall begränsas till särskilt
avancerade ekobrott m.m.
Övriga frågor
Större befogenhet för Eurojust
I motion Ju339 (fp) understryks
behovet av flera särskilda
samverkande enheter med åklagare och
poliser och ett intensifierat
internationellt åklagarsamarbete
bl.a. genom att Eurojust ges ökade
befogenheter för att kunna beordra -
inte bara uppmana - medlemsländerna
att vidta åtgärder.
En departementspromemoria angående
ökade befogenheter för Eurojust
förbereds för närvarande inom
Justitiedepartementet. Enligt
planerna skall en proposition som
bl.a. behandlar denna fråga läggas
fram under hösten 2005. Utskottet
föreslår att riksdagen avslår motion
Ju339 i denna del.
Ökad användning av
strafföreläggande
I motion Ju412 (fp) anförs att
genomströmningstiderna kan förkortas
om åklagarna ges större möjligheter
att utfärda strafföreläggande
avseende villkorlig dom och böter.
Möjligheten att utfärda
strafföreläggande avseende villkorlig
dom eller sådan påföljd i kombination
med böter följer av rättegångsbalken.
Där framgår att denna påföljd får
föreläggas genom strafföreläggande i
fall då det är uppenbart att rätten
skulle döma till sådan påföljd.
Påföljden kan inte användas för brott
som har begåtts av någon som inte
fyllt 18 år. Att ett personligt
sammanträffande med åklagaren bör
komma till stånd innan föreläggandet
godkänns framgår av förordningen
(1964:740) med föreskrifter för
åklagare i vissa brottmål.
Utskottet konstaterar att det redan
nu finns legala förutsättningar för
den utökade användningen av
strafföreläggande avseende villkorlig
dom som det aktuella förslaget syftar
till. Utskottet föreslår att
riksdagen avslår motion Ju412 i denna
del.
Utredningsplikt avseende våld mot
barn
I motion Ju376 (v) yrkas att
Riksåklagaren skall undersöka om det
föreligger missförhållanden när det
gäller praxis angående inledande av
förundersökning och väckande av åtal
avseende våld och övergrepp mot barn.
Utskottet konstaterar att övergrepp
på barn hör till de högst
prioriterade ärendena men att brotten
ofta är svåra att utreda.
Brottsutredningen kräver bl.a.
kunniga förhörsledare och åklagare
med särskild kompetens bl.a. om hur
bevisvärdet av barns berättelser bör
bedömas. Inom åklagarorganisationen
har också gjorts stora satsningar för
att få fler åklagare med särskild
kompetens på detta område. Också
samarbetet med polisens
familjevåldsenheter har utvecklats
vid vissa åklagarkammare.
Under år 2001 och 2002 uppdrog
Riksåklagaren åt överåklagaren vid
samtliga åklagarmyndigheter att
utreda vissa frågor gällande sexuella
övergrepp mot barn. Samtliga ärenden
av aktuellt slag som inkommit till
ett par av åklagarkamrarna inom
respektive åklagarmyndighet under ett
visst år granskades. En
sammanfattning av de iakttagelser som
gjorts har lämnats till
Riksåklagaren. Under våren 2003
genomförde Riksåklagaren - med de
redovisade granskningarna som
underlag - ett seminarium med
samtliga överåklagare, vice
överåklagare och kammarchefer för att
öka deras insikt och förmåga att leda
arbetet med att bekämpa sexuella
övergrepp mot barn. En rad förslag
till åtgärder lyftes fram av
deltagarna. Riksåklagaren gav
därefter i en kompletterande
verksamhetsplan för år 2003
åklagarmyndigheterna vissa uppdrag på
detta område som skall redovisas den
31 december 2004.
Enligt förslaget till ny
åklagarorganisation (prop.
2004/05:26) kommer rättslig
utveckling, analys och uppföljning av
rättstillämpningen, arbets-metoder,
kunskapsuppbyggnad m.m. i framtiden
att ske inom ramen för fyra
nationella utvecklingscentrum (prop.
s. 12 f.). Syftet är enligt vad
utskottet inhämtat från Riksåklagaren
bl.a. att snabbare nå ut med nya
arbetsmetoder i organisationen.
Det råder enligt utskottets mening
inte något tvivel om det angelägna i
att uppmärksamma formerna för
åklagarnas handläggning av ärenden
rörande sexuella övergrepp mot barn.
Den föreslagna nya
åklagarorganisationen innebär att
sakkunskap inom olika brottsområden
kommer att samlas på en plats för att
därifrån kunna spridas till hela
organisationen. Genom att även
överprövningsverksamheten kommer att
centraliseras på motsvarande sätt
kommer eventuella missförhållanden
snabbt att uppdagas. Detta bör kunna
leda till en ökad enhetlighet i
bedömningarna. Det bör också på sikt
kunna leda till en förbättrad
lagföring.
Mot bakgrund härav bör motion Ju376
inte nu föranleda någon åtgärd från
riksdagens sida. Utskottet avstyrker
bifall till motionen.
Domstolsväsendet m.m.
Utskottets förslag i korthet
I detta avsnitt redogörs för
domstolsväsendets resultat under
verksamhetsåret 2003. Utskottet
delar regeringens bedömning att
domstolsväsendet i stort
fullgjort de mål som ställts upp
för dess verksamhet. I avsnittet
tar utskottet vidare ställning
till vilka prioriteringar som
bör ligga till grund för
domstolsväsendets verksamhet år
2005. Utskottet behandlar också
ett antal motionsyrkanden om
Domstolsverkets ställning samt
ett motionsyrkande om att lägga
samman Högsta domstolen och
Regeringsrätten. Utskottet
hänvisar i denna del till
tidigare ställningstaganden och
föreslår att riksdagen avslår
samtliga motionsyrkanden. Jämför
reservationerna 12-13 samt det
särskilda yttrandet 12.
Inledning
Domstolsväsendets uppgift är att
utöva rättskipning. Härtill kommer
ett antal avgränsade uppgifter av
mera rättsvårdande natur.
Domstolsverket är central
förvaltningsmyndighet för de allmänna
domstolarna, de allmänna
förvaltningsdomstolarna, hyres- och
arrendenämnderna samt
Rättshjälpsmyndigheten och
Rättshjälpsnämnden.
Resultatuppföljning
I detta avsnitt behandlas resultatet
av verksamheten inom domstolsväsendet
under år 2003.
Det övergripande målet för
rättsväsendet är den enskildes
rättstrygghet och rättssäkerhet.
Verksamheten skall utgå från ett
medborgarperspektiv. För
domstolsväsendet gällde att mål och
ärenden skulle handläggas på ett
rättssäkert och effektivt sätt. Detta
innebär att handläggningen skall vara
korrekt, snabb och genomföras utan
onödiga resurser. För att kunna
bedöma hur väl detta mål uppfyllts
redovisar regeringen ett antal
resultatindikatorer, bl.a. antalet
inkomna, avgjorda och balanserade mål
samt omloppstider och balansernas
åldersstruktur. Dessa
resultatindikatorer används generellt
för en beskrivning av
domstolsväsendets resultat under år
2003.
År 2003 var femte året som
regeringen fastställde särskilda
verksamhetsmål för tingsrätterna,
hovrätterna, länsrätterna och
kammarrätterna. En förändring av
verksamhetsmålen jämfört med
föregående år var att en ny
målkategori, övriga mål, infördes för
länsrätterna och kammarrätterna.
Kategorin övriga mål innefattar allt
utom skatte- och
socialförsäkringsmål.
De två högsta domstolsinstanserna,
dvs. Högsta domstolen och
Regeringsrätten, fastställde själva
verksamhetsmålen för vissa mål- och
ärendekategorier.
De uppställda verksamhetsmålen för
tingsrätterna, hovrätterna,
länsrätterna och kammarrätterna samt
domstolarnas resultat framgår av
tabell 4.3 i budgetpropositionen,
utg.omr. 4, avsnitt 4.5.3. Tabellen
återges i bilaga 9. I det följande
kommenteras arbetsbelastningen och
resultaten för respektive
domstolsslag.
För tingsrätternas del ökade såväl
antalet inkomna mål som antalet
avgjorda mål något under år 2003.
Även antalet mål i balans ökade något
(se tabell).
Tingsrätternas målutveckling
1999-2003
----------------------------------------------------
| År | Inkomna | Avgjorda |Balanserade |
----------------------------------------------------
|1999 | 128 361 | 130 821 | 61 994 |
----------------------------------------------------
|2000 | 129 847 | 129 202 | 62 639 |
----------------------------------------------------
|2001 | 128 095 | 128 802 | 61 898 |
----------------------------------------------------
|2002 | 129 924 | 131 168 | 60 351 |
----------------------------------------------------
|2003 | 133 963 | 132 963 | 61 170 |
----------------------------------------------------
Av antalet balanserade mål var drygt
18 % äldre än ett år, vilket är en
marginell förbättring jämfört med
föregående år. Genomströmningstiderna
har endast förbättrats marginellt.
Under år 2003 uppnådde
tingsrätterna som grupp inte något av
de tolv verksamhetsmål som
regeringen ställt upp för
tingsrätterna. Året innan uppnåddes
ett mål. Jämfört med föregående år
har resultatet förbättrats för fyra
verksamhetsmål, försämrats för fyra
verksamhetsmål och är oförändrat för
fyra verksamhetsmål. Det är dock en
något större andel av tingsrätterna
som klarat verksamhetsmålen år 2003
jämfört med år 2002.
Regeringens bedömning är att
tingsrätternas sammantagna resultat
för år 2003 får anses godtagbart.
Även om den totala måluppfyllelsen är
låg har förbättringar skett av flera
resultatindikatorer jämfört med
föregående år. Vid vissa tingsrätter
ligger resultaten dock långt från
målen. Regeringen förutsätter att
lämpliga åtgärder vidtas.
Vad gäller hovrätterna ökade såväl
antalet inkomna mål som antalet
avgjorda mål. Antalet balanserade mål
minskade (se tabell).
Hovrätternas målutveckling 1999-2003
----------------------------------------------------
| År | Inkomna | Avgjorda |Balanserade |
----------------------------------------------------
|1999 | 23 216 | 24 188 | 7 553 |
----------------------------------------------------
|2000 | 22 170 | 22 287 | 7 436 |
----------------------------------------------------
|2001 | 21 815 | 21 369 | 7 882 |
----------------------------------------------------
|2002 | 22 342 | 21 926 | 8 117 |
----------------------------------------------------
|2003 | 22 659 | 23 561 | 7 151 |
----------------------------------------------------
Av antalet balanserade mål var 12 %
äldre än ett år, en försämring med 2
procentenheter jämfört med föregående
år.
Hovrätterna uppnådde, i likhet med
år 2002, två av sex verksamhetsmål
för balanser som hade satts upp,
total balans för tvistemål och
antalet balanserade brottmål äldre än
tolv månader. Resultatet för
hovrätterna sammantaget har dock
förbättrats för alla sex
verksamhetsmålen avseende balanser
jämfört med föregående år. På grund
av en övergång till ett nytt
statistiksystem m.m. saknas liksom
föregående år ett samlat resultat vad
gäller verksamhetsmålen för
medianåldern.
Regeringen konstaterar bl.a. att
fyra av hovrätterna klarar eller
ligger i närheten av verksamhetsmålen
för andelen balanserade brottmål
respektive tvistemål. Sammantaget gör
regeringen bedömningen att
verksamhetsresultatet måste anses
godtagbart.
För länsrätternas del kan
konstateras att antalet inkomna mål
och avgjorda mål ökade liksom antalet
balanserade mål (se tabell).
Länsrätternas målutveckling 1999-2003
----------------------------------------------------
| År | Inkomna | Avgjorda |Balanserade|
----------------------------------------------------
| 1999 | 88 308 | 100 487 | 34 876 |
----------------------------------------------------
| 2000 | 86 809 | 89 879 | 31 581 |
----------------------------------------------------
| 2001 | 84 626 | 84 833 | 31 374 |
----------------------------------------------------
| 2002 | 90 036 | 88 807 | 32 713 |
----------------------------------------------------
| 2003 | 94 024 | 91 922 | 34 939 |
----------------------------------------------------
Av antalet balanserade mål var ca 13
% äldre än 12 månader.
Länsrätterna gemensamt uppnådde tre
av elva verksamhetsmål, bl.a. andelen
balanserade skattemål äldre än tolv
månader. Länsrätterna förbättrade
även den totala balansen för
skattemålen i förhållande till
inkomna mål. Balanserna av skattemål
äldre än sex månader har dock ökat.
För socialförsäkringsmålen var
resultatet i stort sett oförändrat
jämfört med föregående år vad gäller
balanserna. Medianåldern för avgjorda
skatte- och socialförsäkringsmål har
inte förändrats jämfört med år 2002.
Regeringen gör sammantaget
bedömningen att verksamhetsresultatet
får anses godtagbart. De ökade
balanserna vid länsrätterna väcker
dock oro inför kommande år och
regeringen förutsätter att lämpliga
åtgärder för att förbättra
balanssituationen och korta
handläggningstiderna vidtas.
När det gäller kammarrätterna ökade
både antalet inkomna mål och antalet
avgjorda mål. Antalet balanserade mål
minskade (se tabell).
Kammarrätternas målutveckling
1999-2003
-----------------------------------------------------
| År | Inkomna | Avgjorda |Balanserade|
-----------------------------------------------------
| 1999 | 26 497 | 27 423 | 22 166 |
-----------------------------------------------------
| 2000 | 24 411 | 26 577 | 19 827 |
-----------------------------------------------------
| 2001 | 22 014 | 24 308 | 17 568 |
-----------------------------------------------------
| 2002 | 22 466 | 22 659 | 17 375 |
-----------------------------------------------------
| 2003 | 23 191 | 23 832 | 16 578 |
-----------------------------------------------------
Av antalet balanserade mål var 28 %
äldre än 12 månader.
Kammarrätterna gemensamt uppnådde
fyra av de numera tolv fastställda
verksamhetsmålen, bl.a. vad gäller
den totala balansen för skattemålen.
Andelen skattemål äldre än sex
månader ökade dock något samtidigt
som andelen skattemål äldre än tolv
månader är oförändrad. Resultatet för
socialförsäkringsmålen har
förbättrats vad gäller andelen mål
äldre än tolv månader, men den totala
balansen har ökat. Medianåldern för
avgjorda skattemål har förbättrats
men ligger långt i från
verksamhetsmålet.
Regeringen konstaterar att
situationen i kammarrätterna är
fortsatt bekymmersam, även om det är
positivt att det under år 2003 skett
en klar antalsmässig förbättring vad
gäller den totala skattemålsbalansen
och antalet äldre skattemål i balans.
Regeringen förutsätter att lämpliga
åtgärder för att förbättra
balanssituationen samt korta
handläggningstiderna vidtas.
Vad gäller Högsta domstolen ökade
både antalet inkomna mål och antalet
avgjorda mål. Antalet balanserade mål
ökade (se tabell).
Målutvecklingen i Högsta domstolen
1999-2003
----------------------------------------------------
| År | Inkomna | Avgjorda |Balanserade|
----------------------------------------------------
|1999 | 5 461 | 5 382 | 1 441 |
----------------------------------------------------
|2000 | 4 862 | 5 165 | 1 138 |
----------------------------------------------------
|2001 | 4 691 | 5 005 | 823 |
----------------------------------------------------
|2002 | 4 717 | 4 487 | 1 050 |
----------------------------------------------------
|2003 | 5 041 | 4 955 | 1 136 |
----------------------------------------------------
Av antalet balanserade mål var 13 %
äldre än ett år, vilket var en ökning
jämfört med året innan.
Prövningstillstånd meddelades i 96
mål.
För Högsta domstolen gällde att
domstolen själv hade att ställa upp
verksamhetsmål. Jämfört med år 2002
har Högsta domstolen i vissa fall
justerat sina verksamhetsmål för
åldersfördelningen. Domstolen har
emellertid i de flesta fall inte
fullt ut uppnått sina verksamhetsmål,
och målens åldersfördelning är något
ogynnsammare med fler äldre mål än
vid föregående årsskifte. Däremot har
Högsta domstolen lyckats i sin
ambition att minska antalet äldre
mål, särskilt när det gäller de allra
äldsta målen, dvs. de som är äldre än
två år.
Enligt regeringen har den
försämrade balanssituationen skett
från en förhållandevis låg nivå och
kan ses som ett resultat av Högsta
domstolens strävan att öka antalet
dispenserade mål. Regeringen anser
att verksamhetsresultatet sammantaget
måste anses tillfredsställande.
Vad slutligen gäller
Regeringsrätten minskade såväl
antalet inkomna mål som antalet
avgjorda mål. Även antalet
balanserade mål minskade (se tabell).
Målutvecklingen i Regeringsrätten
1999-2003
----------------------------------------------------
| År | Inkomna | Avgjorda |Balanserade|
----------------------------------------------------
|1999 | 8 666 | 8 393 | 8 875 |
----------------------------------------------------
|2000 | 8 504 | 9 002 | 8 173 |
----------------------------------------------------
|2001 | 7 691 | 8 561 | 7 246 |
----------------------------------------------------
|2002 | 7 227 | 8 062 | 6 411 |
----------------------------------------------------
|2003 | 7 046 | 7 098 | 6 359 |
----------------------------------------------------
Av antalet balanserade mål är 30 %
äldre än ett år, vilket är en
minskning jämfört med föregående år.
Prövningstillstånd meddelades i 216
mål.
Även för Regeringsrätten gällde att
domstolen själv hade att ställa upp
verksamhetsmål. Av de nio uppsatta
målen har Regeringsrätten nått tre.
Regeringen anser att målbalansen
för regeringsrätten är för stor.
Domstolen har i likhet med föregående
år prövat vissa effektivitetshöjande
åtgärder för att förbättra
arbetsläget, men dessa åtgärder synes
ännu inte ha fått fullt genomslag.
Den något lägre målbalansen är till
väsentlig del ett resultat av ett
fallande målinflöde under flera års
tid. Sammantaget får
verksamhetsresultatet anses
godtagbart men regeringen förutsätter
att lämpliga åtgärder för att
förbättra balanssituationen och korta
handläggningstiderna vidtas.
En sammanställning av
tingsrätternas, hovrätternas,
länsrätternas och kammarrätternas
måluppfyllelse visar att de endast
uppnår 9 av de 43 fastställda
verksamhetsmålen (som anförts ovan
har det beträffande två av målen inte
varit möjligt att redovisa ett samlat
resultat). I sammanhanget kan nämnas
att resultaten varierar stort mellan
enskilda domstolar inom respektive
kategori.
Utskottet vill för sin del
framhålla att de uppsatta
verksamhetsmålen och redovisningen av
måluppfyllelsen utgör ett värdefullt
beslutsunderlag för riksdagen. Det är
därför olyckligt att det för år 2003,
liksom för år 2002, inte varit
möjligt att redovisa vissa resultat.
När det gäller själva måluppfyllelsen
kan konstateras att den ökat jämfört
med år 2002. Detta gäller oavsett om
man ser till antalet uppfyllda
verksamhetsmål eller hur resultaten
för respektive mål förändrats.
Såvitt gäller tingsrätter och
hovrätter finns det enligt utskottets
mening ingenting som motsäger
regeringens bedömning att
domstolarnas sammanlagda resultat för
år 2003 får anses godtagbart, även om
resultaten för vissa verksamhetsmål
försämrats. I sammanhanget bör
beaktas att såväl antalet inkomna som
antalet avgjorda mål ökat. Den
pågående omorganisationen av
tingsrättsorganisationen leder också
till störningar av olika slag i det
dagliga arbetet.
Utskottet utgår ifrån att de
variationer i resultaten som
föreligger mellan olika domstolar
noga analyseras liksom vilka åtgärder
som bör vidtas. Detta gäller inte
minst tingsrätterna, där vissa
domstolar ligger långt från de
uppsatta målen.
Även vad gäller länsrätterna finns
det enligt utskottets mening
ingenting som motsäger regeringens
bedömning att domstolarnas
sammanlagda resultat för år 2003 får
anses godtagbart. Visserligen har
balanserna ökat, men såväl antalet
inkomna som avgjorda mål har också
ökat. Vidare är medianåldern för
avgjorda skatte- och
socialförsäkringsmål densamma som
under föregående år.
Som regeringen anför är situationen
vid kammarrätterna mer bekymmersam.
Även om en viss resultatförbättring
har skett är en medianålder för
avgjorda skattemål på 17 månader
under år 2003 klart
otillfredsställande. Som utskottet
har konstaterat tidigare kräver
medborgarperspektivet att det vidtas
åtgärder för att komma tillrätta med
långa handläggningstider (bet.
2003/04:JuU1 s. 71 f.).
Sammantaget konstaterar utskottet
också att den redovisade statistiken
närmast tyder på att underrätterna
har svårigheter att hålla jämn takt
med det ökande inflödet av mål. Detta
får till följd att balanserna ökar
trots att också avverkningstakten gör
det. En viss personalökning (se
nedan) har inte kunnat ändra detta.
När det gäller de högsta
instanserna är deras uppgift i
instansordningen huvudsakligen
begränsad till att svara för
rättsbildningen. Resultatet av
verksamheten i dessa organ bör
snarast bedömas utifrån andra
utgångspunkter än hur snabbt målen
avgörs, även om tidsfaktorn inte kan
frånkännas betydelse även i dessa
fall. Utskottet kan i detta
sammanhang konstatera att antalet
avgjorda mål i Regeringsrätten
kraftigt har minskat de senaste åren.
De närmare orsakerna till denna
minskning berörs inte i
budgetpropositionen. Det framgår att
Regeringsrätten har prövat vissa
effektivitetshöjandeåtgärder för att
förbättra arbetsläget men att dessa
åtgärder ännu inte synes ha fått
fullt genomslag. Utskottet utgår
ifrån att utvecklingen kommer att
följas och att lämpliga åtgärder
vidtas för att förbättra
balanssituationen.
Sammanfattningsvis är
helhetsintrycket positivt, även om
det främst beträffande de allmänna
förvaltningsdomstolarna finns vissa
problem.
Rättshjälpsmyndigheten skall snabbt
och korrekt hantera
rättshjälpsfrågor. Antalet
ansökningar hos myndigheten har
minskat något till ca 2 000.
Omloppstiden beträffande beslut i
rättshjälpsfrågan har gått ner
jämfört med år 2002 och är nu fem
dagar.
Rättshjälpsmyndigheten och
Rättshjälpsnämnden är sedan den 1
mars 2004 knutna administrativt till
Sundsvalls tingsrätt respektive
Hovrätten för Nedre Norrland. De
kvarstår dock som självständiga
myndigheter.
Regeringen anser att målet för
Rättshjälpsmyndigheten att
handläggningen skall vara rättssäker
och effektiv får anses väl uppfyllt.
Det finns enligt utskottets mening
ingenting som motsäger denna
bedömning.
När det gäller hyres- och
arrendenämnderna ökade antalet
inkomna ärenden något samtidigt som
antalet avgjorda ärenden minskade med
en dryg procent. Antalet balanserade
ärenden ökade något.
Det finns i dag tolv hyresnämnder
och lika många arrendenämnder. I
budgetpropositionen föreslår
regeringen att de mindre nämnderna
bör samordnas administrativt med
tingsrätterna på respektive
kansliort. Antalet hyresnämnder
respektive arrendenämnder bör minskas
från tolv till åtta genom att
verksamheterna vid nämnderna i Växjö,
Örebro, Gävle och Luleå förs till
övriga nämnder. Målsättningen är att
förändringarna skall vara genomförda
senast den 1 januari 2006.
Regeringen avser att återkomma med
förslag till nödvändiga lagändringar
med anledning av dessa förändringar.
Inom Justitiedepartementet bereds
vidare ett förslag till effektivare
förfarande vid hyres- och
arrendenämnderna.
Regeringen anser att målet för
hyres- och arrendenämnderna att
handläggningen skall vara rättssäker
och effektiv har uppfyllts på ett
tillfredsställande sätt.
Det finns enligt utskottets mening
ingenting som motsäger denna
bedömning.
Domstolsverket skall i
administrativt hänseende leda och
samordna verksamheten inom
domstolsväsendet samt se till att
verksamheten bedrivs effektivt.
Verket skall skapa förutsättningar
för domstolarna att uppfylla målen
för verksamhetsområdet, bl.a. genom
en effektiv och ändamålsenlig
resursfördelning. Verket har tagit
initiativ till utveckling av
verksamheten i olika hänseenden samt
stöttat och underlättat genomförandet
av initiativ som tagits av enskilda
domstolar. Utvecklingsarbetet
fokuseras främst på fyra områden -
domstolsorganisationen, införandet av
verksamhetsstödet Vera,
generationsväxlingen samt
domstolsadministrationen.
I regleringsbrevet för budgetåret
2003 tilldelades Domstolsverket drygt
107 miljoner kronor i anslag.
Regeringens uppfattning om
Domstolsverkets resultat år 2003
redovisas inte särskilt i
budgetpropositionen. Enligt uppgift
från Justitiedepartementet är
bakgrunden främst att
resultatbedömningen numera tar sikte
på verksamhetsområden, i det här
fallet den dömande verksamheten.
Utskottet konstaterar att
Domstolsverket har en viktig uppgift
vad gäller att stödja, utveckla och
effektivisera verksamheten inom
domstolsväsendet. Redovisningsmetoden
med verksamhetsområden innebär
emellertid att det blir svårt att
bedöma vilken grad av måluppfyllelse
som uppnåtts.
Personal
Under år 2003 var antalet
årsarbetskrafter inom
domstolsväsendet 4 625 personer,
vilket var en ökning med 2 % jämfört
med år 2002 (se tabell nedan). Även
antalet anställda har ökat.
Antalet årsarbetskrafter inom
domstolsväsendet 1998-2003
----------------------------------------------------
| År |Ordinarie|Icke |Notarier|Övrig |
Totalt |
| |domare |ord. | | | |
| | |domare | |personal | |
----------------------------------------------------
|1998 |1 006 |617 |727 |2 761 |5 111
|
----------------------------------------------------
|1999 | 952 |594 |722 |2 612 |4 880
|
----------------------------------------------------
|2000 | 936 |569 |713 |2 482 |4 700
|
----------------------------------------------------
|2001 | 960 |539 |737 |2 493 |4 729
|
----------------------------------------------------
|2002 | 958 |528 |688 |2 365 |4 539
|
----------------------------------------------------
|2003 | 980 |568 |699 |2 378 |4 625
|
----------------------------------------------------
Det förekommer inom domstolsväsendet
att ordinarie domare som gått i
pension förordnas att delta i
handläggningen av ett visst mål eller
att under viss tid tjänstgöra vid
domstol. Omfattningen av de
pensionerade domarnas insatser har
ökat under senare år. År 1998
utbetalades knappt 8,7 miljoner
kronor i ersättning för det arbete
som utfördes av pensionerade domare.
Detta motsvarade 5 282 arbetsdagar
eller 20,2 årsarbetskrafter. År 2003
utbetalades knappt 15 miljoner
kronor, vilket motsvarade 6 535
arbetsdagar eller 25,1
årsarbetskrafter. Detta är en
marginell minskning jämfört med
föregående år.
Den totala sjukfrånvaron har ökat
något under 2003 (se tabell nedan).
Männens sjukfrånvaro minskade dock.
Sjukfrånvaron inom domstolsväsendet
2001-2003
----------------------------------------------------
|År |Total | Sjukfrånvaro i procent |
| |årsarbetstid| |
---------------------------------------------------
| | | Totalt | Män |Kvinnor |
---------------------------------------------------
|2001 |4 729 | 4.19 % | 2,38 % | 5,05 % |
---------------------------------------------------
|2002 |4 539 | 4,14 % | 2,24 % | 5,05 % |
---------------------------------------------------
|2003 |4 625 | 4,21 % | 1,95 % | 5,29 % |
---------------------------------------------------
Sjukfrånvaron inom domstolsväsendet
är generellt sett lägre än inom andra
myndigheter. Skillnaden är störst när
det gäller mäns sjukfrånvaro.
På grund av en förändrad
periodindelning när det gäller
sjukperiodernas längd är
domstolsväsendets uppgifter om
långtidssjukskrivna inte längre
jämförbara med tidigare års
uppgifter. Om sjukfrånvaro över 21
dagar summeras till en enda period
framgår emellertid att både kvinnors
och mäns långa sjukfrånvaro har
minskat. Domstolsverket har startat
ett projekt i syfte att minska
långtidssjukskrivningarnas
omfattning, och projektets första
uppgift blir att kartlägga
sjukfrånvarons omfattning och
spridning för att eventuellt
lokalisera särskilda riskgrupper.
Regeringen anser att även om
sjukfrånvaron inom domstolsväsendet
ökade något under år 2003 får
frånvaronivån anses godtagbar. Det är
dock viktigt att Domstolsverket
följer upp och analyserar
utvecklingen av sjukfrånvaron.
Utskottet delar regeringens
bedömning.
Verksamhetsinriktning år 2005
Utskottet har som framgår under rubriken
Utgiftsramen och anslagen tillstyrkt
regeringens förslag till anslag
Domstolsväsendet m.m. för år 2005 med drygt
4 miljarder kronor.
Enligt regeringen skall målet för
verksamhetsområdet Dömande verksamhet
vara att mål och ärenden skall
handläggas på ett rättssäkert och
effektivt sätt. Det innebär att
handläggningen skall vara korrekt,
snabb och genomföras utan onödiga
resursinsatser. Det är angeläget att
generellt minska omloppstiderna för
samtliga målkategorier. Målbalanserna
och målbalansernas åldersstruktur
skall förbättras och på sikt
återspegla omloppstiderna.
Domstolsverket skall skapa
förutsättningar för domstolarna att
uppfylla målet för verksamhetsområdet
bl.a. genom en effektiv och
ändamålsenlig resursfördelning.
Reformarbetet som pågår sedan några
år skall fortsätta. Detta arbete kan
delas upp i fyra huvudområden -
förändringar av den yttre
organisationen, förändringar av den
inre organisationen, renodling av
verksamheten samt förbättringar av
det processuella regelverket. För att
reformarbetet skall kunna utveckla
och effektivisera domstolsväsendet på
ett ändamålsenligt sätt behövs
samordnade satsningar inom de fyra
huvudområdena.
De delar av budgetpropositionen som
berör reformeringen av den yttre
tingsrättsorganisationen behandlas i
samband med regeringens skrivelse
Reformeringen av
tingsrättsorganisationen fortsätter
(skr. 2003/04:153) i ett annat
betänkande (bet. 2004/05:JuU6).
Utskottet har inget att invända mot
vad regeringen anfört.
Videokonferens i allmän domstol
och allmän förvaltningsdomstol
För närvarande pågår en
försöksverksamhet med videokonferens
i de allmänna domstolarna enligt
lagen (1999:613) om försöksverksamhet
med videokonferens i rättegång. Denna
skall pågå t.o.m. den 31 december
2004. Regeringen avser att lämna en
proposition som behandlar förslag om
att permanenta verksamheten. För att
försöksverksamheten skall kunna
fortsätta under den vidare
beredningen av frågan föreslår
regeringen att försöksverksamheten
förlängs till och med den 31 december
2006.
Även i allmän förvaltningsdomstol
pågår för närvarande en
försöksverksamhet med videokonferens
som skall pågå t.o.m. den 31 december
2004. Verksamheten regleras i lagen
(2001:25) om försöksverksamhet med
videokonferens i allmän
förvaltningsdomstol. Enligt
regeringen har tekniken inte kommit
till användning i den utsträckning
som varit tänkt, och det kommer
därför att ta längre tid att bedöma
om verksamheten bör permanentas.
Regeringen föreslår därför att
försöksverksamheten förlängs till och
med den 31 december 2006.
Lagförslagen återfinns i bilaga 2.
Utskottet föreslår att riksdagen
bifaller regeringens förslag.
Övriga frågor
Domstolsverkets ställning
I motionerna Ju5 och Ju430 (båda kd)
begärs en utvärdering av
Domstolsverkets roll som enbart
serviceorgan till domstolarna. I
motion Ju339 (fp) begärs en utredning
av Domstolsverkets ställning och
funktion. I motion Ju352 (m) begärs
att Domstolsverket skall ersättas med
en självständig
domstolsadministration. Motionärerna
anser att en domstolsstyrelse bör
inrättas efter dansk modell. Även i
motion Ju489 (c) begärs att
Domstolsverket skall avskaffas men
här anser motionärerna att den
verksamhet som i dag ligger på verket
skall decentraliseras.
Utskottet har behandlat
motionsyrkanden motsvarande de nu
aktuella vid ett flertal tidigare
tillfällen, senast vid behandlingen
av budgetpropositionen för år 2004
(bet. 2003/04:JuU1 s. 74 f.). För en
utförlig redogörelse av den
självständighetsprincip som råder för
domstolarna, de överväganden som
gjordes inför inrättandet av
Domstolsverket år 1975, för
innehållet i Domstolsverkets
instruktion samt för den danska
domstolsstyrelsen hänvisas till
budgetbetänkandet för år 2003 (bet.
2002/03:JuU1 s. 68 f.).
När utskottet senast behandlade
frågan hänvisades till de uttalanden
som utskottet tidigare gjort. Av
dessa följer att Domstolsverkets
verksamhet inte i något hänseende får
inkräkta på domstolarnas
självständighet i deras
rättstillämpande och dömande
verksamhet. Domstolsverkets uppgift
är i stället att tillhandahålla
kvalificerad service åt domstolarna i
administrativa frågor. Visserligen
bör Domstolsverket eftersträva att
domstolsorganisationen är effektiv,
men utskottet har understrukit att
strävan efter effektivitet inte får
gå ut över rättssäkerheten. Det har
varit utskottets uppfattning att det
nu redovisade synsättet också väl
kommer till uttryck i Domstolsverkets
instruktion. Mot denna bakgrund har
utskottet under senare år inte funnit
skäl att förorda en utredning om
Domstolsverkets ställning i
förhållande till domstolarna.
Utskottet vidhåller denna
uppfattning och föreslår att
riksdagen avslår motionerna Ju5,
Ju339, Ju352, Ju430 och Ju489 i nu
behandlade delar.
En enda högsta domstolsinstans
I motion Ju339 begärs att Högsta
domstolen och Regeringsrätten skall
läggas samman till en enda högsta
instans.
Enligt 11 kap. 1 § regeringsformen
är Högsta domstolen högsta allmänna
domstol och Regeringsrätten högsta
förvaltningsdomstol.
En utvecklad samverkan mellan
domstolar på samma nivå inom de olika
domstolsslagen har varit aktuell i
ett par utredningar om
domstolsorganisationen under det
senaste decenniet. Enligt 1993 års
domarutredning kunde det vara värt
att låta tingsrätter och länsrätter i
vissa residensstäder bygga upp
gemensamma administrativa
stödfunktioner. Utredningen utgick
från att de två domstols-
organisationerna för överskådlig
framtid skulle bestå men att man
kunde tänka sig att närma dessa till
varandra, bl.a. genom en
administrativ samverkan. Ett av
syftena med en sådan samverkan var
att domstolarna i första instans
skulle få ett gott administrativt
stöd med en god berednings-
organisation (SOU 1994:99 s. 200 f.).
Frågan om samverkan mellan domstolar
inom olika domstolsslag var föremål
för överväganden även inom 1995 års
Domstolskommitté. En av
utgångspunkterna för kommitténs
arbete var att samverkan mellan olika
slag av domstolar på samma nivå
skulle utvecklas betydligt. Bland
annat vore det enligt direktiven
önskvärt med en mer utvecklad främst
administrativ och personell samverkan
mellan tingsrätter och länsrätter,
hovrätter och kammarrätter respektive
de två högsta instanserna (dir.
1995:102). Kommittéuppdraget
inskränktes senare till att endast
omfatta frågor om domstolarnas
beredningsorganisation och vissa
utbildningsfrågor (dir. 1998:22).
Administrativ samverkan mellan
tingsrätter och länsrätter är möjlig
i enlighet med de ändringar av
rättegångsbalken respektive lagen
(1971:289) om allmänna
förvaltningsdomstolar som trädde i
kraft den 1 januari 2003 (SFS
2002:996-997). I samband med
lagändringen tog regeringen också upp
frågan om en integrerad
domstolsorganisation. Bedömningen som
gjordes i den delen var att de två
domstolsslagen inom överskådlig tid
kommer att bestå (prop. 2002/03:4 s.
12 f., bet. 2002/03:JuU2, rskr. 21).
Utskottet gör alltjämt denna
bedömning. Några skäl för att slå
samman Högsta domstolen och
Regeringsrätten har enligt utskottet
inte framkommit. Utskottet föreslår
att riksdagen avslår motion Ju339 i
denna del.
Kriminalvården
Utskottets förslag i korthet
I detta avsnitt redogörs för
kriminalvårdens resultat under
verksamhetsåret 2003. Utskottet
finner att kriminalvården i
stort har fullgjort de mål som
ställts upp för dess verksamhet.
I avsnittet tar utskottet vidare
ställning till vilka
prioriteringar som bör ligga
till grund för kriminalvårdens
verksamhet under år 2005.
Utskottet behandlar också ett
antal motionsyrkanden rörande
bl.a. kriminalvårdens mål för
verksamheten, behovet av
ytterligare anstalts- och
häktesplatser samt
säkerhetssituationen inom
kriminalvården. Utskottet
avstyrker samtliga
motionsyrkanden med hänvisning
till bl.a. tillskjutna
budgetmedel, genomförda
författningsförändringar och
pågående arbete inom
kriminalvården. I avsnittet
behandlar utskottet även
Riksrevisionens styrelses
framställning om uppföljning av
kriminalvårdens klienter.
Utskottet föreslår att
riksdagen, med hänvisning till
bl.a. pågående beredning i
Regeringskansliet, avslår
framställningen. Jämför
reservationerna 14-17 samt de
särskilda yttrandena 13-14.
Inledning
Kriminalvårdens huvuduppgifter är att
verkställa påföljderna fängelse,
skyddstillsyn och villkorlig dom med
samhällstjänst, att ansvara för
övervakningen av de från
fängelsestraff villkorligt frigivna
och de som står under
intensivövervakning med elektronisk
kontroll samt att utföra särskilda
personutredningar i brottmål.
Kriminalvården ansvarar dessutom för
verksamheten vid häktena samt sköter
transporter såväl för den egna
verksamheten som av frihetsberövade
personer som skall avvisas eller
utvisas från Sverige.
Kriminalvårdens verksamhet skall
präglas av en human människosyn, god
omvårdnad och ett aktivt
påverkansarbete under iakttagande av
en hög grad av säkerhet samt respekt
för den enskildes integritet och
rättssäkerhet.
Kriminalvårdsstyrelsen är central
förvaltningsmyndighet för all
kriminal-vårdsverksamhet. Den är
också chefsmyndighet för de - numera
- 35 lokala
kriminalvårdsmyndigheterna och för
transporttjänsten. I administrativt
hänseende är Kriminalvårdsstyrelsen
chefsmyndighet även för Kriminal-
vårdsnämnden och för de 30
övervakningsnämnderna. Inom
kriminalvården har ett
effektiviseringsarbete inletts vilket
bl.a. innefattar en avsikt att
sammanföra hela kriminalvården i en
myndighet fr.o.m. den 1 januari 2006.
Resultatuppföljning
Kriminalvårdens resultat för år 2003
skall bedömas mot bakgrund av de mål
som uppställts för verksamheten
avseende det nämnda året.
Det övergripande målet för
Kriminalvården var år 2003 att
verkställa utdömda påföljder på ett
säkert, trovärdigt och humant sätt
samt att minska antalet återfall i
brott.
Målen för verksamhetsgrenen Anstalt
var under 2003 att anstalternas
totala platskapacitet skulle
utnyttjas effektivt, att insatserna
för att utveckla
behandlingsplaneringen skulle
bedrivas med fortsatt hög ambition,
att antalet enheter med
självförvaltning skulle öka samt att
antalet avvikelser i samband med
transporter och bevakade utevistelser
skulle minska. Målen för
verksamhetsgrenen häkte var att
antalet verkställighetsfall skulle
minska samt att insatserna för att
motivera intagna till olika åtgärder
för att komma ifrån kriminalitet och
droger skulle ha fortsatt hög
prioritet. För verksamhetsgrenen
Frivård var målen att
personutredningsärendena skulle
handläggas med fortsatt god kvalitet
och skyndsamhet samt att insatserna
för att utveckla
behandlingsplaneringen skulle
bedrivas med fortsatt hög ambition.
För verksamhetsgrenen
Transporttjänsten var målet att
samarbetet med uppdragsgivande
myndigheter skulle fortsätta att
utvecklas i syfte att öka
effektiviteten.
I det följande beskrivs
kriminalvårdens resultat med fokus på
de angivna målen. Avslutningsvis
redovisar utskottet sin uppfattning.
För möjligheten att uppnå de
uppställda målen är bl.a.
beläggningssituationen av väsentlig
betydelse. I denna del kan följande
noteras.
Medelbeläggningen vid landets
kriminalvårdsanstalter framgår av
nedanstående tabell. Under år 2003
var medelantalet intagna i anstalt 8
% högre än föregående år. Även om
medelantalet anstaltsplatser ökade
under året räckte denna utbyggnad
inte till för att möta tillskottet av
intagna. Detta ledde till att
medelbeläggningen närmade sig 100 %
år 2003.
Beläggning på kriminalvårdsanstalter,
totalt
----------------------------------------------------
|År |Medelantal |Medelbeläggning|Beläggning i |
| | till- | | procent av |
| | gängliga | |tillgängliga |
| | platser | | platser |
----------------------------------------------------
|1998 | 4 087 | 3 573 | 87 % |
----------------------------------------------------
|1999 | 4 085 | 3 596 | 88 % |
----------------------------------------------------
|2000 | 4 125 | 3 712 | 90 % |
----------------------------------------------------
|2001 | 4 228 | 3 892 | 92 % |
----------------------------------------------------
|2002 | 4 346 | 4 121 | 95 % |
----------------------------------------------------
|2003 | 4 498 | 4 460 | 99 % |
----------------------------------------------------
Som framgår av nedanstående tabell
var den genomsnittliga beläggningen
under åren 1999-2002 väsentligt högre
på de slutna anstalterna än på de
öppna. År 2003 var dock
medelbeläggningen i det närmaste 100
% på såväl öppna som slutna
anstalter. En förklaring till den
ökade beläggningen på de öppna
anstalterna kan vara att
Kriminalvårdsstyrelsen under år 2003
genomförde ett öppenplaceringsprojekt
varigenom ett relativt stort antal
slutna platser frigjordes samtidigt
som beläggningen på de öppna
anstalterna ökade. Enligt
Kriminalvårdsstyrelsen ökade
platsutnyttjandet vid de öppna
anstalterna från 84 % i februari 2003
till 101 % påföljande månad.
Platsutnyttjandet på de öppna
anstalterna var sedan högt under hela
år 2003 med en topp under oktober och
november med 108 % beläggning.
Beläggning på kriminalvårdsanstalter,
slutna och öppna anstalter
----------------------------------------------------
|År |Medelantal |Medelbeläggning|Beläggning i |
| | till- | | procent av |
| | gängliga | |tillgängliga |
| | platser | | platser |
---------------------------------------------------
| |Slutna|Öppna|Slutna|Öppna |Slutna |Öppna |
---------------------------------------------------
|1998 |2 |1 131 |2 580 |993 |87 % |88 % |
| |964 | | | | | |
---------------------------------------------------
|1999 |2 |1 143 |2 625 |971 |89 % |85 % |
| |942 | | | | | |
---------------------------------------------------
|2000 |2 |1 142 |2 766 |945 |93 % |83 % |
| |983 | | | | | |
---------------------------------------------------
|2001 |3 |1 155 |2 911 |981 |95 % |85 % |
| |073 | | | | | |
---------------------------------------------------
|2002 |3 |1 167 |3 108 |1 013 |98 % |87 % |
| |178 | | | | | |
---------------------------------------------------
|2003 |3 |1 217 |3 237 |1 223 |99 % |101 % |
| |281 | | | | | |
---------------------------------------------------
Vid utgången av år 2003 fanns det
totalt 3 393 slutna anstaltsplatser,
varav 110 med dubbelbeläggning, och
totalt 1 259 öppna platser, varav 89
med dubbelbeläggning. Hittills under
innevarande år har ytterligare
närmare 600 anstaltsplatser öppnats,
varav ca 200 med dubbelbeläggning.
Samtidigt har ett mindre antal
platser stängts. Tillskotten av nya
platser under innevarande år utgörs
till stor utsträckning av platser i
öppna anstalter, bl.a. har en helt ny
öppen anstalt med 150 platser tagits
i bruk i Kolmården.
För att kunna komma till rätta med
den akuta situationen med hög
beläggning på anstalterna tillämpar
kriminalvården viss överbeläggning.
Kriminalvården har också inrättat ett
antal s.k. beredskapsplatser. Det är
platser med dubbelbeläggning av mer
permanent karaktär som är tänkta att
användas i tider av hög beläggning.
De har en cellindelning med
möblemang, utrustning och ventilation
anpassat för två personer.
Kriminalvårdsstyrelsen räknar med att
beredskapsplatser regelmässigt kommer
att behöva tas i anspråk under de
närmaste åren, till dess att
platsbristen byggts bort.
Medelbeläggningen vid landets
häkten framgår av nedanstående
tabell. Antalet personer i häkte
fortsatte att öka under år 2003, en
ökning med nästan 7 % jämfört med
föregående år. Medelantalet
tillgängliga häktesplatser var 90
fler år 2003 jämfört med år 2002.
Medelbeläggningen motsvarade år 2003
drygt 99 % av medelantalet
tillängliga platser, vilket i sig är
en ökning med en procentenhet från
föregående år.
Antal häktesplatser och
medelbeläggning på häkte
----------------------------------------------------
|År |Medelantal |Medelbeläggning|Beläggning i |
| |tillgängliga | | procent av |
| | platser | |tillgängliga |
| | | | platser |
----------------------------------------------------
|1998 | 1 479 | 1 264 | 85 % |
----------------------------------------------------
|1999 | 1 480 | 1 276 | 86 % |
----------------------------------------------------
|2000 | 1 521 | 1 367 | 90 % |
----------------------------------------------------
|2001 | 1 601 | 1 507 | 94 % |
----------------------------------------------------
|2002 | 1 681 | 1 652 | 98 % |
----------------------------------------------------
|2003 | 1 771 | 1 762 | 99 % |
----------------------------------------------------
Den 1 januari 2004 fanns det 1 809
häktesplatser, varav 240 utgjordes av
tillfälliga platser, bl.a. i
polisarrester. Under innevarande år
har det skett ett tillskott med 161
häktesplatser, varav 61 utgörs av
tillfälliga platser.
Utskottet återkommer längre fram
med en redovisning av kriminalvårdens
mer långsiktiga plan för utbyggnad av
anstalter och häkten.
Medelantalet verkställighetsfall i
häkte framgår av nedanstående tabell.
Verkställighetsfallen ökade
ytterligare under år 2003 jämfört med
föregående år. Medelantalet
fängelsedömda som väntar på
anstaltsplats fortsatte att öka något
under år 2003; antalet har
fördubblats mellan åren 2000 och
2003.
Medelantal verkställighetsfall på
rikets häkten
----------------------------------------------------
|År | Medelantal |Därav fängelsedömda som
|
| |verkställighetsfall |väntar på anstaltsplats
|
| | på häkte | |
----------------------------------------------------
|1998 | 178 | 135 |
----------------------------------------------------
|1999 | 201 | 146 |
----------------------------------------------------
|2000 | 206 | 153 |
----------------------------------------------------
|2001 | 329 | 277 |
----------------------------------------------------
|2002 | 350 | 307 |
----------------------------------------------------
|2003 | 363 | 310 |
----------------------------------------------------
En förklaring till det under år 2003
stora antalet verkställighetsfall i
häkte är enligt
Kriminalvårdsstyrelsen - i likhet med
tidigare år - platsbristen inom
anstaltsorganisationen med åtföljande
problem att placera ut intagna med
verkställbara domar i anstalt. Av
Kriminalvårdsstyrelsens redogörelse i
årsredovisningen framgår att det
trots att det under år 2003 gjorts
ansträngningar med att placera fler
fängelseintagna på öppna anstalter
inte kunnat frigöras slutna
anstaltsplatser i den utsträckning
som behövts för att kunna minska
antalet verkställighetsfall på häkte.
Kostnaden per producerat vårddygn
på anstalt och häkte framgår av
nedanstående tabell. Det kan
konstateras att kostnaden per
vårddygn år 2003 ökade väsentligt för
slutna anstaltsplatser och minskade
för öppna platser. Dygnskostnaden per
producerat vårddygn på häkte ökade
också år 2003. Enligt
kriminalvårdsstyrelsen beror de ökade
dygnskostnaderna främst på att
personalkostnaderna ökat. Som framgår
i avsnittet om kriminalvårdens
personal har antalet anställda inom
kriminalvården, särskilt i kategorin
vårdare, ökat relativt kraftigt från
år 2002 till år 2003.
Genomsnittlig kostnad per producerat
vårddygn på anstalt och häkte
---------------------------------------------------
|År | Alla |Slutna | Öppna |Häkte |
| | | | | |
| |anstalter |anstalter |anstalter | |
---------------------------------------------------
|1998 |1 870 kr |2 123 kr | 1 288 kr |1 869 kr|
---------------------------------------------------
|1999 |1 836 kr |2 028 kr |1 340 kr |1 925 kr|
---------------------------------------------------
|2000 |1 737 kr |1 896 kr |1 327 kr |1 809 kr|
---------------------------------------------------
|2001 |1 684 kr |1 835 kr |1 275 kr |1 809 kr|
---------------------------------------------------
|2002 |1 685 kr |1 818 kr |1 325 kr |1 874 kr|
---------------------------------------------------
|2003 |1 773 kr |1 988 kr |1 242 kr |1 936 kr|
---------------------------------------------------
Av betydelse såväl för
beläggningssituationen som för
kriminalvårdens kostnader är
strävandena att tillse att
utvisningsdömda personer i så stor
utsträckning som möjligt kan
verkställa fängelsestraff i
hemlandet. Under år 2003 gjordes 60
framställningar med stöd av den s.k.
överförandekonventionen (egen ansökan
från den intagne) och 57
framställningar med stöd av det år
2000 av Sverige tillträdda
tilläggsprotokollet till nämnda
konvention (överförande mot den
dömdes vilja). Framställningarna
resulterade sedermera i överförande i
35 fall på begäran av den intagne
själv och i 17 fall mot den dömdes
vilja. Kriminalvårdsstyrelsen anger i
årsredovisningen att framställningar
om överföring av verkställighet med
stöd av tilläggsprotokollet till
överförandekonventionen gjorts i
princip i alla möjliga fall med viss
tid kvar att verkställa. Om
handläggningstiden hade varit kortare
i vissa baltiska länder hade fler
överföranden varit möjliga.
Antalet avvikelser från slutna
anstalter minskade år 2003, såväl
direktavvikelser som avvikelser i
samband med permission eller annan
utevistelse. Antal direktavvikelser
från öppna anstalter ökade markant år
2003 i jämförelse med de föregående
åren (se tabell).
Antalet avvikelser
----------------------------------------------------
| | Slutna anstalter | Öppna anstalter |
---------------------------------------------------
|År |Avvikelser| Vid |Avvikelser| Vid |
| |direkt |permission |direkt |permission|
| | från | eller | från |eller annan
|
| |anstalt 1 | annan |anstalt 1 |utevistelse
|
| | |utevistelse| | |
---------------------------------------------------
|1998| 47 | 148 | 157 | 9 |
---------------------------------------------------
|1999| 42 | 120 | 119 | 12 |
---------------------------------------------------
|2000| 44 | 226 | 141 | 61 |
---------------------------------------------------
|2001| 29 | 225 | 120 | 62 |
---------------------------------------------------
|2002| 50 | 193 | 136 | 53 |
---------------------------------------------------
|2003| 45 | 172 | 239 | 54 |
---------------------------------------------------
1 Inklusive i samband med transport.
Kriminalvårdsstyrelsen
redovisar i årsredovisningen
uppgifter om antalet avvikelser
i samband med transport och
bevakade utevistelser under år
2003. Det anges att sex intagna
avvek i samband med transport,
varav en i samband med en
beväpnad fritagning, och nio
avvek i samband med
sjukhusbesök. Antalet
dramatiska fritagningar och
avvikelser har enligt
Kriminalvårdsstyrelsen minskat
medan antalet övriga avvikelser
bör kunna minska ytterligare.
Rutinerna för transporter och
sjukbesök har setts över och
ett arbetsmaterial har tagits
fram för att kunna göra bättre
riskbedömningar och genomföra
permissioner med större mått av
säkerhet. Vidare har kvaliteten
i samarbetet med lokal polis
förbättrats och kontakten
intensifierats.
Det kan noteras att de fyra
uppmärksammade rymningarna och
fritagningarna från anstalterna
i Kumla, Hall, Norrtälje och
Mariefred ägde rum under
innevarande år. Dessa ingår
alltså inte i den här
redovisade statistiken.
I nedanstående tabell
redovisas antalet påbörjade
normalpermissioner enligt 32 §
första stycket lagen (1974:203)
om kriminalvård i anstalt samt
andelen av dessa som misskötts
genom uteblivande.
Påbörjade normalpermissioner
vid anstalt
----------------------------------------------------
| | Slutna anstalter | Öppna anstalter |
----------------------------------------------------
|År |Normal- |Misskötta |Normal- |Misskötta |
| |permissioner|genom |permissioner|genom |
| | |uteblivande | |uteblivande|
----------------------------------------------------
| | |Antal |Andel | |Antal |Andel
|
----------------------------------------------------
|1998|9 027 |181 |2,01 |9 503 |59 |0,62|
| | | |% | | |% |
----------------------------------------------------
|1999|10 329 |189 |1,83 |9 605 |66 |0,69|
| | | |% | | |% |
----------------------------------------------------
|2000|9 364 |124 |1,32 |8 088 |48 |0,59|
| | | |% | | |% |
----------------------------------------------------
|2001|7 237 |134 |1,85 |6 420 |48 |0,75|
| | | |% | | |% |
----------------------------------------------------
|2002|7 228 |107 |1,48 |8 060 |42 |0,52|
| | | |% | | |% |
----------------------------------------------------
|2003|6 941 |95 |1,37 |10 170 |41 |0,40|
| | | |% | | |% |
----------------------------------------------------
Av tabellen kan utläsas att
antalet normalpermissioner vid
de slutna anstalterna har
minskat mellan åren 1998 och
2003. Under samma period har
antalet normalpermissioner från
slutna anstalter som misskötts
genom uteblivande nästan
halverats.
Under år 2003 mer än
fördubblades antalet enheter
med självförvaltning. Det
förelåg vid årets utgång 446
platser med självförvaltning
fördelade på 26 anstalter.
Härutöver tillkom 20 platser
med s.k. självhushållning på en
behandlingsavdelning på
Helsingborgsanstalten. Förutom
dessa platser har många
anstalter inslag av
självförvaltning i sin
verksamhet. Detta gäller
framför allt utslussnings- och
behandlingsavdelningar. Enligt
Kriminal-vårdsstyrelsen är både
personal och intagna positiva
till självförvaltning. Det blir
en trevligare stämning på
avdelningarna och de intagna
lär sig mycket som är
användbart i det fria
vardagslivet. De intagna
förbereds härigenom inför
frigivningen genom ett ökat
ansvarstagande samtidigt som
institutionaliseringens
negativa effekter minskar.
Enligt Kriminalvårdsstyrelsen
görs föreberedelser för
verksamhet med självförvaltning
vid utbyggnad och nybyggnad av
anstalter. Däremot är lokalerna
på befintliga anstalter ofta
svåra att anpassa till
självförvaltning.
Den totala
sysselsättningsgraden för de
intagna i anstalt sjönk under
år 2003 till 72 %, att jämföras
med 77 % föregående år.
Sysselsättningsgraden bland de
intagna i anstalt har minskat
kontinuerligt de senaste åren
(se nedanstående tabell).
Fördelningen av sysselsättning
vid anstalt (tusental tim.)
---------------------------------------------------
|År |Arbets-|Utbild-|Intern|Program-|Övrig|
Outnytt- |
| |drift |ning |service|verksam-|syssel-|jad
tid |
| | | | |het |sättning| |
---------------------------------------------------
|1998 |2 081 |853 |1 296 |652 |968 |1 419 |
---------------------------------------------------
|1999 |2 045 |845 |1 312 |526 |991 |1 234 |
---------------------------------------------------
|2000 |2 062 |872 |1 425 |402 |1 018 |1 355 |
---------------------------------------------------
|2001 |2 073 |898 |1 483 |384 |1 156 |1 561 |
---------------------------------------------------
|2002 |2 065 |957 |1 505 |390 |1 189 |1 802 |
---------------------------------------------------
|2003 |2 365 |1 082 |1 610 |452 |1 186 |2 643 |
---------------------------------------------------
Beträffande de enskilda
sysselsättningsformerna kan
särskilt noteras att brotts-
och missbruksprogrammen under
år 2003 ökat, men att andelen
sådan verksamhet alltjämt är
låg jämfört med förhållandena
för fem år sedan.
Beträffande målen om
fortsatta insatser på
anstalterna och inom frivården
för att utveckla
behandlingsplaneringen samt för
att ge fortsatt hög prioritet
till insatser för att motivera
intagna på häkte till åtgärder
för att komma ifrån
kriminalitet och droger kan
följande noteras.
Andelen narkotikamissbrukare
i anstalt har ökat under de
senaste åren. År 2003 har
andelen narkotikamissbrukare
ökat väsentligt samtidigt som
andelen blandmissbrukare
minskat. Den 1 oktober 2003 var
andelen intagna som
klassificerats som antingen
narkotikamissbrukare eller
blandmissbrukare nästan 54 %,
en ökning med knappt två
procentenheter jämfört med
samma datum föregående år (se
tabell). Det bör här påpekas
att detta inte innebär att mer
än hälften av de intagna
missbrukar under anstaltstiden;
innebörden är att drygt hälften
av de intagna bedömdes vara
aktiva missbrukare när de togs
in.
Drogmissbrukare inskrivna i
anstalt per den 1 oktober åren
1998-2003
----------------------------------------------------
|År | |Narkotikamissbrukare|Blandmiss-|
Alkoholmiss- |
| |Totalt| | brukare | brukare |
| |antal | | | |
| |intagna| | | |
--------------------------------------------------
| | |Antal|Andel|Antal |Andel|Antal |Andel
|
--------------------------------------------------
|1998|3 546 |1 |28,8 |590 |16,6 |523 |14,7|
| | |021 |% | |% | |% |
--------------------------------------------------
|1999|3 536 |1 |29,0 |634 |17,9 |551 |15,6|
| | |025 |% | |% | |% |
--------------------------------------------------
|2000|3 633 |1 |33,4 |624 |17,2 |479 |13,2|
| | |215 |% | |% | |% |
--------------------------------------------------
|2001|3 708 |1 |34,5 |555 |15,0 |468 |12,6|
| | |279 |% | |% | |% |
--------------------------------------------------
|2002|4 188 |1 |34,1 |762 |18,2 |523 |12,5|
| | |427 |% | |% | |% |
--------------------------------------------------
|2003|4 298 |1 |39,1 |628 |14,6 |507 |11,8|
| | |680 |% | |% | |% |
--------------------------------------------------
Även bland frivårdsklienterna
har andelen med känt missbruk
ökat. Den 1 april 2003 uppgick
andelen frivårdsklienter med
känt narkotika- eller
blandmissbruk till 45 %, en
ökning med två procentenheter
jämfört med föregående år. För
tio år sedan var motsvarande
siffra 28 %.
Kriminalvården har sedan
hösten 2001 arbetat med och
implementerat ett regelverk för
planering av
kriminalvårdspåföljder.
Regelverket har skrivits
utifrån den s.k. What Works-
forskningen och fastslår att
planeringen skall bestå av tre
delar: utredning, risk- och
behovsprofil samt plan. Planen
för verkställigheten skall vara
framåtsyftande och göras i
samarbete mellan aktuella
intressenter, dvs. anstalt,
frivård, socialtjänst,
lekmannaövervakare m.fl.
Kriminalvårdsstyrelsen anger
i årsredovisningen att det
under åren 2001-2003 har
bedrivits ett arbete med att
bl.a. ta fram administrativt
stöd för
verkställighetsplaneringen,
utbilda personal och
kvalitetssäkra planeringen.
Under år 2003 har
Kriminalvårdsstyrelsen
prioriterat tillsyn över
verkställighetsplaneringen, en
tillsyn som planeras fortsätta
under 2004. Utvecklingen av
datastöd för
verkställighetsplaneringen
beräknas kunna slutföras under
år 2004.
Andelen klienter för vilka
verkställighetsplaner
upprättats varierar stort
mellan olika enheter. Generellt
sett håller planerna
fortfarande inte en
tillräckligt god kvalitet.
Tillförlitliga data som exakt
beskriver andelen
verkställighetsplaner saknas
för år 2003. Från och med år
2004 kommer kriminalvården att
kunna redovisa detaljerad sådan
statistik. Anstalterna har
gjort vissa prioriteringar
under utvecklingsfasen och på
många enheter görs inte
fullständiga planer på intagna
med straff upp till 4 månader.
Kriminalvårdsstyrelsen
uppskattar att det finns
verkställighetsplaner i 60-70 %
av samtliga ärenden.
Majoriteten av
frivårdsenheter har infört det
nya systemet för
verkställighetsplanering.
Enligt Kriminalvårdsstyrelsens
bedömning upprättas en
fullständig verkställighetsplan
på 50-60 % av klienterna i
frivården. Andelen är högst
bland skyddstillsynsdömda.
När det gäller insatser för
att motivera intagna i häkte
till behandling anger
Kriminalvårdsstyrelsen att de
särskilda uppsökare som
inrättats inom ramen för den
särskilda narkotikasatsningen
inom kriminalvården har haft
stor betydelse för att motivera
häktade att komma ifrån
kriminalitet och droger. Det
har under året funnits tillgång
till uppsökare vid 18 av
landets 30 häkten. De har
dokumenterat cirka 1 800
förstagångssamtal med klienter.
I övrigt har viss
programverksamhet och andra
skräddarsydda
motivationsprogram för häkte
genomförts. Flera häkten
rapporterar att man regelbundet
har haft information för
häktade från olika
behandlingshem, AA/NA och KRIS.
Beträffande verksamheten inom
frivården kan noteras att det
genomsnittliga antalet
frivårdsklienter, inklusive
personer dömda till villkorlig
dom med samhällstjänst och
klienter i anstalt med
förordnad övervakare, fortsatte
att öka något år 2003. Den
största procentuella ökningen
av klienter återfinns bland
skyddstillsynsdömda med
kontraktsvård och bland
personer som avtjänar kortare
fängelsestraff i form av
intensivövervakning med
elektronisk kontroll, se tabell
i bilaga 10.
Antalet utförda
personutredningar under år 2003
uppgick till 25 302, vilket är
i stort sett lika många som
föregående år. För de
personutredningar som
redovisades under perioden var
den genomsnittliga
handläggningstiden 34 dagar. I
mål med häktade var den
genomsnittliga
handläggningstiden 13 dagar.
Antalet lekmannaövervakare
var 4 609 den 1 januari 2004,
vilket är en minskning med
närmare 4 % jämfört med samma
datum ett år tidigare. Andelen
klienter med lekmannaövervakare
är 43 %, vilket är en
procentenhet mindre än
föregående år.
Regeringen konstaterar i sin
analys av kriminalvårdens
resultat år 2003 bl.a.
följande.
Den höga beläggningen har
påverkat kriminalvården även
under år 2003. Platsutbyggnaden
av anstalter har inte kunnat
ske i den takt som motsvarat
behoven. Regeringen ser dock
positivt på kriminalvårdens
arbete med att finna lösningar
på platsbristen genom ett
effektivare resursutnyttjande,
permanenta beredskapsplatser,
anstalter för dömda på fri fot
m.m.
Beträffande insatserna för
att förebygga återfall i brott
konstaterar regeringen att
kriminalvården inte i
tillräcklig utsträckning
lyckats upprätta
verkställighetsplaner för de
intagna och att kvaliteten i
vissa avseenden varit
bristfällig. Regeringen anser
att kriminalvården måste öka
ansträngningarna på detta
område. Utvecklingen med fler
platser för självförvaltning
ser regeringen som mycket
positiv, både ur ett
återanpassnings- och
effektivitetsperspektiv.
Regeringen anser att
inriktningen på
programverksamheten, där
kvalitet snarare än kvantitet
prioriterats, är värdefull och
att detta arbete bör fortsätta.
Regeringen understryker vidare
vikten av att kriminalvården
utarbetar system till stöd för
att goda arbetsmetoder skall få
spridning i organisationen.
När det gäller insatserna för
att bekämpa narkotikamissbruk
ser regeringen positivt på att
kriminalvården lyckats vända en
negativ utveckling, såväl vad
avser särskild verksamhet mot
narkotikamissbruk bland de
intagna på anstalt som på
antalet s.k. § 34-placeringar.
Regeringen understryker vikten
av att arbetet med att bekämpa
narkotikamissbruk ges fortsatt
hög prioritet.
Beträffande säkerhetsarbetet
inom kriminalvården konstaterar
regeringen att det är
grundläggande för
kriminalvården att förhindra
rymningar från och brottslighet
i anstalterna. Regeringen pekar
på att det pågår ett omfattande
arbete inom kriminalvården och
Justitiedepartementet med att
förbättra säkerheten på de
slutna anstalterna.
Beträffande målet att minska
antalet intagna med
verkställbar dom i häkte
konstaterar regeringen i likhet
med Kriminalvårdsstyrelsen att
det främst är bristen på slutna
anstaltsplatser som fått
återverkningar på möjligheten
att placera ut intagna med
verkställbara domar från häkte
till anstalt. När det gäller
insatserna för att motivera
intagna i häkte till åtgärder
för att komma ifrån
kriminalitet och droger
konstaterar regeringen att den
särskilda satsningen på att
bekämpa narkotikamissbruket
bland kriminalvårdens klienter,
genom uppsökande verksamhet,
nått ett betydande antal
häktesklienter. Regeringen
understryker samtidigt vikten
av att detta arbete ges
fortsatt hög prioritet.
Regeringen avser att i ett
särskilt uppdrag till
Kriminalvårdsstyrelsen dra upp
riktlinjerna för det fortsatta
arbetet med den särskilda
narkotikasatsningen.
Utskottet vill i fråga om
kriminalvårdens verksamhet och
resultat framföra följande.
Utskottet kan konstatera att
beläggningssituationen på
anstalter och häkten har
förvärrats ytterligare under år
2003 med en mer eller mindre
konstant överbeläggning på
såväl anstalter som häkten.
Utbyggnaden av anstalts- och
häktesplatser har under år 2003
inte kunnat ske i den takt som
motsvarat behoven. Det är
mycket angeläget att denna
situation löses permanent. På
anstalterna är detta nödvändigt
både för att verkställigheten
av fängelsestraffen skall bli
säker och human och för att
arbetet med att förebygga
återfall i brott skall kunna
bli effektivt och
verkningsfullt.
Utskottet ser mycket positivt
på att utbyggnadstakten av
anstaltsplatser har ökat
väsentligt under innevarande
år. Särskilt gäller det öppna
anstaltsplatser, där
beläggningsgraden under år 2004
sjunkit betydligt till följd av
utbyggnaden. Kriminalvårdens
tyngsta klienter, med störst
behov av stöd och insatser,
sitter dock på slutna anstalter
där beläggningsgraden
fortfarande är mycket hög. I
den inom kriminalvården
utarbetade långsiktiga lokal-
försörjningsplanen upptas
planer på utbyggnad av ett
stort antal slutna platser
under de kommande åren.
Utskottet välkomnar detta.
När det gäller insatserna för
att utveckla
behandlingsplaneringen kan
utskottet konstatera att dessa
har bedrivits med fortsatt hög
ambition. Arbetet med att bl.a.
ta fram ett nytt administrativt
stöd för
verkställighetsplanering och
prioritera tillsyn över
verkställighetsplaneringen är
mycket angeläget. Utskottet ser
med viss oro på att förekomsten
av och kvaliteten på
verkställighetsplaner varierade
stort mellan olika enheter.
Även om arbetet med att planera
verkställigheten sannolikt
påverkades av den höga
anstaltsbeläggningen och
införandet av ett nytt system
för verkställighetsplanering är
det inte tillfredsställande att
det för många intagna inte
upprättas någon
verkställighetsplan. Denna
verksamhet måste prioriteras
högt inom kriminalvården.
Målet att öka antalet enheter
med självförvaltning uppnåddes
väl år 2003. Som redovisats
ovan mer än fördubblades
antalet platser med
självförvaltning under året.
Utskottet ser mycket positivt
på det arbete som bedrivs inom
kriminalvården för att öka
inslagen av självförvaltning på
anstalterna. Sådan verksamhet
torde ha gynnsamma effekter på
strävandena att anpassa de
intagna för ett liv i frihet
och att i största möjliga mån
minska institutionaliseringens
negativa effekter.
Utskottet noterar med
tillfredsställelse att antalet
avvikelser i samband med
transporter och bevakade
utevistelser minskade under år
2003. Även antalet
direktavvikelser från slutna
anstalter och avvikelser i
samband med permission eller
annan utevistelse från slutna
anstalter minskade. - Den
utveckling som skett under
innevarande år med flera
fritagningar och rymningar med
hjälp av gisslantagande från de
anstalter som har högst
säkerhet är däremot mycket
oroande. Utskottet återkommer
till denna fråga längre fram i
betänkandet.
Målet att antalet
verkställighetsfall på häkte
skulle minska uppfylldes inte
under år 2003. Problemet med
ett stort antal
verkställighetsfall på häkte
har ett nära samband med
överbeläggningen på de slutna
anstalterna. Detta problem
torde alltså bli mindre i takt
med utbyggnaden av slutna
anstaltsplatser.
När det gäller insatserna för
att motivera intagna på häkte
till olika åtgärder för att
komma ifrån kriminalitet och
droger ser utskottet med
tillfredsställelse att
kriminalvården i den särskilda
satsningen på att bekämpa
narkotikamissbruket bland
kriminalvårdens klienter nått
ett betydande antal
häktesklienter i sin uppsökande
verksamhet. Utskottet vill i
likhet med regeringen
understryka vikten av att detta
arbete ges fortsatt hög
prioritet.
Beträffande målen för
frivårdsverksamheten vill
utskottet, som just gjorts
beträffande
anstaltsverksamheten, peka på
betydelsen av en gedigen
verkställighetsplanering.
Sammanfattningsvis finner
utskottet att kriminalvården i
de flesta avseenden uppfyllt
målen för verksamheten år 2003.
Personal
I nedanstående tabell framgår
antalet anställda inom
kriminalvården samt
könsfördelningen. Antalet
anställda, främst vårdare, har
ökat kraftigt de senaste åren.
Det ökade personalbehovet beror
enligt Kriminalvårdsstyrelsen
främst på att beläggningen på
anstalter och häkten har
fortsatt att öka. Även
frivården har haft ett ökat
tryck med fler klienter.
Andelen tillfälligt anställda
var ca 25 %, vilket är ungefär
samma andel som för fem år
sedan. Det kan noteras att
andelen kvinnliga vårdare ökat
något de senaste fem åren.
Personal inom kriminalvården i
oktober månad åren 1998-2003
----------------------------------------------------
|År |Totalt antal |Varav vårdare | Varav |
| |anställda | |frivårds- |
| | | |inspektörer |
----------------------------------------------------
| |Antal|Andel |Antal |Andel |Antal |Andel|
| | |kvinnor | |kvinnor | |
kvinnor |
----------------------------------------------------
|1998 |7 |42 % |4 308 |28 % | 915 |63 % |
| |786 | | | |1 | |
----------------------------------------------------
|1999 |7 |42 % |4 422 |29 % | 849 |67 % |
| |793 | | | |1 | |
----------------------------------------------------
|2000 |7 |43 % |4 282 |30 % |755 |71 % |
| |413 | | | | | |
----------------------------------------------------
|2001 |7 |43 % |4 460 |31 % |809 |69 % |
| |543 | | | | | |
----------------------------------------------------
|2002 |8 |43 % |4 906 |31 % |883 |70 % |
| |107 | | | | | |
----------------------------------------------------
|2003 |8 |43 % |5 381 |32 % |887 |71 % |
| |716 | | | | | |
----------------------------------------------------
1 Inklusive övriga
klienthandläggare.
År 2003 var medelåldern
bland kriminalvårdens
personal 43 år. Bland
vårdare var medelåldern 40
år och bland chefer 54 år.
I nedanstående tabell
redovisas sjukfrånvaron
bland kriminalvårdens
samtliga personal. Det kan
konstateras att
sjukfrånvaron ökade
väsentligt fram till år
2002 för att sedan under
år 2003 falla tillbaka
något. Nedgången i
sjukfrånvaro år 2003 avser
främst anställda som är
sjukskrivna i 15 dagar
eller mer. Den totala
sjukfrånvaron var högre
bland kvinnor än bland
män.
Sjukfrånvaro bland
kriminalvårdens personal 1
------------------------------------------------------
|År |Sjukfrånvaro|Varav sjuk|Varav sjuk |Varav sjuk
|
| | |1-14 dgr |15-90 dgr |> 90 dgr |
------------------------------------------------------
|1998 | 5,18 % | 1,42 % | 1,15 % | 2,61 % |
------------------------------------------------------
|1999 | 6,27 % | 1,74 % | 1,36 % | 3,17 % |
------------------------------------------------------
|2000 | 7,59 % | 1,77 % | 1,64 % | 4,19 % |
------------------------------------------------------
|2001 | 7,97 % | 2,01% | 1,63 % | 4,34 % |
------------------------------------------------------
|2002 | 7,91 % | 1,97 % | 1,55 % | 4,40 % |
------------------------------------------------------
|2003 | 6,98 % | 1,91 % | 1,13 % | 3,94 % |
------------------------------------------------------
1 Sjukfrånvaro beräknat
som procentandel av summan
av total arbetstid och
frånvaro.
Källa: Kriminalvård och
statistik 2003,
Kriminalvårdens officiella
statistik 2002.
Kriminalvårdsstyrelsen
anger i
årsredovisningen att
något mer än en
tredjedel av den långa
sjukfrånvaron är
kopplad till
arbetsmiljön medan
resterande del har
andra orsaker som
frånvarogrund. För att
komma till rätta med
en del av frånvaron
har kriminalvården
erbjudit delpension
för anställda över 61
år i enlighet med det
statliga avtalet på
pensionsområdet.
I arbetsmiljöarbetet
inom kriminalvården
har frågor om hot och
våld mot personalen
stor betydelse.
Kriminalvårdsstyrelsen
riktar stor
uppmärksamhet på de
anställdas säkerhet,
och efter det senaste
årets händelser med
rymningar och
fritagningar där
personal hotats och
tagits som gisslan har
frågan fått
ytterligare
aktualitet.
De lokala
kriminalvårdsmyndigheterna
är enligt
Kriminalvårdsstyrelsens
riktlinjer för
riskhantering inom
kriminalvården
(Kriminalvårdens
riktlinjer 2002:4)
skyldiga att tillämpa
ett system för
tillbuds- och
skaderapportering inom
alla
verksamhetsområden.
När ett tillbud eller
en skadehändelse
inträffar på en enhet
- bl.a. vid hot och
våld mot personal -
skall en rapport
upprättas och sändas
till bl.a.
Kriminalvårdsstyrelsen.
Rapporterna
sammanställs och
analyseras av
Kriminalvårdsstyrelsen.
De kvantitativa
uppgifter som därvid
erhålls betraktas av
Kriminalvårdsstyrelsen
som osäkra, bl.a.
bedöms mörkertalet
vara mycket stort. Av
rapporterna kan dock
utläsas att hot och
våld mot
kriminalvårdens
personal är ganska
vanligt förekommande,
och har så varit under
en följd av år.
Kriminalvårdsstyrelsen
arbetar löpande med
att förbättra
rutinerna för
rapportering av
tillbud och skador och
därigenom bl.a.
förbättra
möjligheterna att dra
korrekta slutsatser.
Utskottet kan
konstatera att
sjukfrånvaron bland
kriminalvårdens
personal är hög, även
om en viss minskning
skett under år 2003.
Det är angeläget att
kriminalvården på
olika sätt arbetar med
att minska sjuktalen
bland personalen. Här
spelar arbetsmiljön en
viktig roll, liksom
olika insatser för att
långtidssjukskrivna
skall kunna återgå i
arbete. För
arbetsmiljön är det
särskilt viktigt att
hot och våld mot
personalen motverkas.
Utskottet konstaterar
att
Kriminalvårdsstyrelsen
uppmärksammar dessa
frågor. Utskottet
återkommer längre fram
i betänkandet till
frågor om säkerheten
inom kriminalvården.
Verksamhetsinriktning
år 2005
Utskottet har som
framgår under rubriken
Utgiftsramen och
anslagen tillstyrkt
regeringens förslag
till anslag till
Kriminalvården för år
2005 med närmare
5 miljarder kronor.
Regeringen har i
budgetpropositionen
för år 2005 uppställt
mål för sex olika
verksamhetsområden.
För kriminalvårdens
anstalts- och
frivårdsverksamhet är
det målen för
verksamhetsområde 4,
verkställighet av
påföljder, som är
relevant. Regeringen
anger här två
övergripande mål, dels
skall påföljder
verkställas på ett
säkert och humant
sätt, dels skall
antalet återfall i
brott minska.
Att verkställigheten
skall vara säker
innebär att brott
under
verksställigheten,
vare sig de riktar sig
mot allmänheten,
kriminalvårdens
personal eller andra
intagna, inte är
acceptabelt.
Aktiviteter i
kriminella nätverk,
rymningar och
ordningsstörningar i
allmänhet skall också
förhindras.
Höga krav måste
ställas på de
myndigheter och
tjänstemän som
ansvarar för
verkställigheten för
att tillse att denna
präglas av en human
människosyn, god
omvårdnad och respekt
för den enskildes
integritet och
rättssäkerhet. Det är
också självklart att
den dömde har att
underkasta sig de
restriktioner som
följer av den utdömda
påföljden och
verkställighetsformen.
Vad gäller målet att
antalet återfall i
brott skall minska
anför regeringen att
förväntningarna i
denna del måste vara
realistiska men
poängterar samtidigt
att även marginella
förändringar i andelen
återfall bland
kriminalvårdens
klienter har stor
betydelse såväl ur ett
mänskligt som ett
samhällsekonomiskt
perspektiv. Det är
angeläget att
instrumenten att mäta
återfall och studera
orsakssamband
utvecklas och
förfinas.
De båda målen för
verksamhetsområdet
skall inte ställas mot
varandra utan ses som
jämställda och
kompletterande. Ett
aktivt
återfallsförebyggande
arbete förutsätter att
de dömda avhåller sig
från kriminalitet och
droger under
verkställigheten, att
de inte avviker från
anstalt eller annan
placering och att de
regler som gäller för
verkställigheten
respekteras.
Självfallet är det
också en förutsättning
att varje person
behandlas på ett
respektfullt sätt.
För
häktesverksamheten
gäller målen för
verksamhetsområde 2,
utredning och
lagföring. Dessa är
att verksamheten skall
bedrivas med högt
ställda krav på
rättssäkerhet och
kvalitet samt att fler
brott skall leda till
lagföring.
Det är polisen och
åklagarväsendet som
ansvarar för merparten
av verksamheten inom
verksamhetsområdet,
men även andra
aktörer, däribland
alltså kriminalvården,
verkar här. Det är
enligt regeringen
angeläget att alla
myndigheter som verkar
inom
verksamhetsområdet
fördjupar sitt
samarbete och oftare
samordnar sina
insatser på området.
Utskottet har inget
att erinra mot
regeringens
bedömningar i denna
del.
I motion Ju281 (c)
begärs att de
övergripande målen för
kriminalvården
omdefinieras.
Motionärerna anför att
kriminalvårdens
övergripande mål bör
vara att, med en human
grundsyn och en
gedigen kunskapsgrund,
minska
återfallsbrottsligheten
och öka människors
trygghet i samhället.
Som redovisats ovan
är målet för
kriminalpolitiken att
minska brottsligheten
och öka människors
trygghet. Det
övergripande målet för
verksamhetsområde 4
Verkställighet av
påföljd är att
verkställa utdömda
påföljder på ett
säkert och trovärdigt
sätt samt att minska
antalet återfall i
brott.
Utskottet finner
inte anledning att
formulera målen för
kriminalvården på
något annat sätt.
Motion Ju281 bör
avslås i nu behandlad
del.
Riksrevisionens
styrelses
framställning
angående
uppföljning av
kriminalvårdens
klienter
Riksrevisionens
styrelse föreslår i en
framställning till
riksdagen
(2003/04:RRS10) att
riksdagen skall begära
att regeringen
återkommer till
riksdagen med en
redovisning av de
åtgärder som vidtagits
med anledning av
Riksrevisionens
granskning av
uppföljningen av
kriminalvårdens
klienter.
Till grund för
framställningen ligger
Riksrevisionens
granskningsrapport
Återfall i brott eller
anpassning i samhället
- uppföljning av
kriminalvårdens
klienter (RIR2004:5).
Riksrevisionen har
granskat vilka
svagheter och brister
som finns i
uppföljningen av
kriminalvårdens
klienter när det
gäller målen att
minska återfall i
brott samt att främja
klienternas anpassning
i samhället.
Beträffande begreppet
anpassning i samhället
har Riksrevisionen
valt en inriktning på
klienternas möjlighet
till laglig
försörjning. Som skäl
för denna definition
anges att någon form
av laglig försörjning
är en nödvändig
förutsättning för att
klienterna inte skall
återfalla i brott.
Riksrevisionen gör i
rapporten ett antal
iakttagelser och
lämnar sex olika
rekommendationer.
Dessa är följande.
Regeringen bör ställa
utökade och
preciserade krav på
Kriminalvårdsstyrelsens
och Brottsförebyggande
rådets
återrapportering när
det gäller
uppföljningen av
klienternas återfall i
brott och anpassning i
samhället och koppla
resultaten till gjorda
insatser. Vidare bör
regeringen ge
Brottsförebyggande
rådet i uppdrag att
producera och samordna
statistik som belyser
anpassningen i
samhället för personer
som lämnat
kriminalvården.
Kriminalvårdsstyrelsens
uppföljning av
anpassningen i
samhället, bl.a. om de
har laglig
försörjning, bör även
omfatta klienter som
friges direkt från
anstalt utan
övervakning. Uppgifter
om återfall i brott
och anpassning i
samhället bör tas fram
även per
frivårdsområde.
Kriminalvårdens
klientadministrativa
system behöver
vidareutvecklas. All
information om gjorda
insatser skall
registreras och kunna
sammanställas för
varje klient. På så
sätt kan systemen
användas för att
koppla gjorda insatser
till resultat.
Information om varje
klient som återfaller
i brott bör återföras
direkt till
klienternas
kontaktpersoner. På så
sätt kan uppföljningen
användas för att
utveckla verksamheten,
bl.a. när
behandlingsplaner
upprättas. I detta
sammanhang bör
sekretessfrågan
klargöras.
Regeringen anför i
budgetpropositionen
(s. 128 f.) att
Riksrevisionens
granskningsrapport
bereds inom
Regeringskansliet.
Från
Justitiedepartementet
har inhämtats att
rapporten så här långt
beaktas i det löpande
arbetet med
myndighetsstyrning,
närmast bl.a. i
utarbetandet av
kriminalvårdens
regleringsbrev för år
2005.
I detta sammanhang
kan även nämnas
Brottsförebyggande
rådets (BRÅ) rapport
Förberedd för frihet?,
som presenterades i
april 2004. Rapporten
utgör BRÅ:s
slutrapport från
utvärderingen av den
sedan år 2001 bedrivna
försöksverksamheten
med förstärkta
frigivningsförberedelser.
BRÅ konstaterar i
rapporten att endast
få positiva
förändringar kunnat
utläsas under den
korta mätperioden. I
rapporten ges exempel
på ytterligare
åtgärder som kan
vidtas för att
förbättra
frigivningsförberedelserna.
I detta sammanhang kan
bl.a. nämnas bättre
strukturerad
vekställighetsplanering,
inrättande av
särskilda tjänster med
uppgift att ansvara
för uppföljning och
stöd i kontaktmännens
arbete med
frigivningsförberedelser
samt införande av ett
kvalitetsledningssystem
för hela
verkställighetsprocessen.
Här kan också nämnas
den översyn av BRÅ:s
roll som genomförts. I
betänkandet
Brottsförebyggande
kunskapsutveckling
(SOU 2004:18) föreslås
bl.a. att BRÅ inom
området för forskning
och utveckling skall
ha till uppgift att
initiera och bedriva
tillämpade forsknings-
och
utvärderingsprojekt
inom det
kriminalpolitiska
området samt bistå
rättsväsendets
myndigheter i
utvecklingsprojekt.
Beträffande forskning
och utveckling inom
kriminalvårdens område
anförs bl.a. att
grundforskning på
kriminalvårdsområdet
bör bedrivas inom
universitet och
högskolor, vid behov
med särskilt
tillskjutna
forskningsmedel,
samtidigt som medel
som frigörs vid BRÅ
bör kunna användas i
syfte att förstärka
tillämpad forskning
inom bl.a.
kriminalvårdens
område. Regeringen
anför i
budgetpropositionen
(s. 48) att
betänkandet kommer att
utgöra underlag för de
fortsatta
övervägandena i fråga
om hur kriminalvårdens
behov av forskning och
utveckling bäst kan
tillgodoses i
framtiden.
Det har inte väckts
några motioner med
anledning av
Riksrevisionens
styrelses
framställning.
Utskottet gör
följande överväganden.
Arbetet med att
förebygga återfall i
brott är en av
kriminalvårdens
huvuduppgifter. Här
aktualiseras sådant
som behandling för
missbruk, olika former
av programverksamhet,
utbildning samt
kontakter med olika
myndigheter och
aktörer ute i
samhället inför och
efter villkorlig
frigivning från
anstalt. Omfattande
resurser läggs ned på
sådan verksamhet.
Kriminalvårdens
förmåga att följa upp
gjorda insatser för
klienterna är mycket
central. Utan sådan
uppföljning är det
inte möjligt att dra
slutsatser om vilka
insatser som ger
önskvärt resultat,
bl.a. i form av
minskade återfall i
brott.
Riksrevisionen har i
sin rapport pekat på
denna mycket viktiga
fråga och på att
ytterligare åtgärder i
flera avseenden torde
kunna vidtas för att
förbättra förmågan
till uppföljning av
gjorda insatser. Som
framgår av
redovisningen ovan
bereds Riksrevisionens
rapport i
Regeringskansliet.
Utskottet utgår från
att de
ställningstaganden som
rapporten föranleder
rapporteras till
riksdagen i lämpligt
sammanhang. Ett
tillkännagivande
framstår därmed som
onödigt.
Riksrevisionens
styrelses
framställning bör
avslås.
Övriga frågor
Frivårdens medel
m.m.
I motion Ju378 (v)
begärs en ekonomisk
konsekvensanalys
rörande
frivårdspåföljder och
frivårdens
resurstilldelning.
Motionärerna anför att
frivården måste få
tillräckliga resurser
för att klara de
uppgifter som åläggs
den, bl.a. till följd
av att nya
frivårdspåföljder
införs.
Som framgår av
nedanstående tabell
ökade antalet
frivårdsklienter något
år 2003. Ökningen är
knappt 2 % jämfört med
föregående år.
Samtidigt ökade
frivårdens kostnader
med 115 miljoner
kronor per år, vilket
motsvar en ökning med
17 % jämfört med år
2002. Frivårdens andel
av kriminalvårdens
totala kostnader ökade
till 15 %. I
nedanstående tabell
framgår
kostnadsutvecklingen
och utvecklingen i
antalet klienter under
åren 1998-2003.
Frivårdens medel
-----------------------------------------------------------
|År |Kriminalvårdens|Genomsnittligt| Kostnader för |
| | totala | antal | frivårdsverksamhet |
| |kostnader |frivårdsklienter| |
| |(tusental | | |
| | kronor) | | |
------------------------------------------------------------
| | | |Kostnader |Andel av |
| | | |(tusental | totala |
| | | | kronor) |kostnader |
------------------------------------------------------------
|1998 |4 150 000 | 12 962 | 577 000 | 13,9 % |
------------------------------------------------------------
|1999 |4 147 000 | 13 370 | 608 000 | 14,7 % |
------------------------------------------------------------
|2000 |4 096 000 | 13 447 | 592 000 | 14,5 % |
------------------------------------------------------------
|2001 |4 286 000 | 13 943 | 660 000 | 15,4 % |
------------------------------------------------------------
|2002 |4 679 000 | 15 365 | 666 000 | 14,2 % |
------------------------------------------------------------
|2003 |5 214 000 | 15 637 | 781 000 | 15,0 % |
------------------------------------------------------------
Som exempel på delposter
bland frivårdens
kostnader kan här nämnas
att totalkostnaderna för
kontraktsvårdsdömda år
2003 uppgick till 177
miljoner kronor, vilket
utgör en ökning med
närmare 30 % jämfört med
föregående år.
Personutredningsverksamheten
beräknas samma år ha
kostat 106 miljoner
kronor, en ökning med ca
5 % jämfört med år 2002.
Utskottet behandlade i
förra årets
budgetbetänkande ett
liknande yrkande (bet.
2003/04:JuU1 s. 88 f.).
Utskottet instämde då i
vad motionärerna anförde
om betydelsen av att
ekonomiska
konsekvensanalyser görs
av frivårdens
verksamhet. Utskottet
anförde vidare att
analyser av
medelsbehoven inom
kriminalvårdens olika
verksamheter också
utförs löpande av
Kriminalvårdsstyrelsen
och redovisas i bl.a.
det årliga
budgetunderlaget
avseende kriminalvården.
I dessa bedömningar
ligger också en analys
av de förväntade
förändringarna i
resursbehoven med
anledning av olika
reformer på
påföljdsområdet. Sådana
förändringar kan vara
nödvändiga för att
upprätthålla förtroendet
för t.ex. de alternativa
påföljderna. Utskottet
var inte berett att
ställa sig bakom en
begäran om en mer
fördjupad analys av de
ekonomiska
konsekvenserna av
införande av olika
påföljder som är
alternativa till
fängelse.
Utskottet har inte
ändrat sin uppfattning i
denna fråga. Motion
Ju378 bör därför avslås
i nu behandlad del.
Anstalts- och
häkteskapacitet
I motion Ju340 (fp)
anförs att det bör
byggas en ny modern
sluten storanstalt. I
motion Ju424 (mp) anförs
att det inte bör byggas
någon ny
högsäkerhetsanstalt. I
motion Ju319 (m) anförs
att en eventuell ny
högsäkerhetsanstalt bör
byggas i Kiruna och i
Ju431 (s) anförs att ett
eventuellt nytt fängelse
bör förläggas till
Västerås. I motion Ju295
(kd) anförs att häktet i
Västerås bör bevaras och
byggas ut.
Regeringen lade i
beslut den 8 maj 2003
fast de riktlinjer för
kriminalvårdens
långsiktiga
lokalförsörjning som
skall gälla vid
platsutbyggnaden. Enligt
dessa riktlinjer skall
Kriminalvårdsstyrelsen,
inom ramen för de
disponerade ekonomiska
resurserna, genomföra
arbetet med att
tillskapa fler häktes-
och anstaltsplatser så
att anstaltsstrukturen i
framtiden består av
färre och större
enheter. All
nybyggnation av platser
skall utformas så att de
i största möjliga
utsträckning medger en
flexibel användning i
fråga om säkerhet och
beläggning. Vid
utformningen av platser
skall vidare vikten av
en fortsatt utveckling
av system med
självförvaltning
beaktas.
Kriminalvårdsstyrelsen
redovisade i juni 2004
sin
lokalförsörjningsplan
för platsutbyggnad under
åren 2005-2008. Planen
omfattar en utbyggnad av
totalt ca 1 800 platser,
samtidigt som knappt 700
platser försvinner i
samband med nedläggning
av äldre enheter. Detta
ger en nettoökning med
ca 1 100 permanenta
häktes- och
anstaltsplatser under
perioden. Som redovisats
ovan i avsnittet om
uppföljning av
kriminalvårdens resultat
har det hittills i år
öppnats närmare 600 nya
anstaltsplatser och ett
hundratal nya permanenta
häktesplatser.
Mot bakgrund av bl.a.
rymningar och
fritagningar från
anstalterna Kumla, Hall
och Norrtälje gav
regeringen i augusti
2004
Kriminalvårdsstyrelsen i
uppdrag att omedelbart
inleda arbetet med att
ta fram förslag avseende
utformningen av en ny
säkerhetsanstalt (dnr
Ju2004/7296/KRIM). Vid
denna anstalt skall
särskilt återfalls-
eller rymningsbenägna
intagna, för vilka
verkställigheten kräver
särskilda arrangemang i
fråga om säkerhet eller
omhändertagande i
övrigt, kunna placeras.
Kriminalvårdsstyrelsen
skall senast den 1
december 2004 redovisa
ett förslag till
regeringen avseende
anstaltens närmare
utformning och
lokalisering, en plan
för det fortsatta
arbetet med särskilt
angivande av när
anstalten beräknas kunna
tas i drift samt en
beräkning av kostnaderna
för inrättande och
drift. Av redovisningen
skall även framgå hur
innehållet i
verkställigheten bör
utformas för att på
bästa sätt ge
förutsättningar för
såväl ett meningsfullt
motivationsarbete som
sysselsättning och
förberedelser för annan
anstaltsplacering.
Utskottet har ovan i
avsnittet om uppföljning
av kriminalvårdens
verksamhet framfört sin
oro beträffande
beläggningssituationen
inom kriminalvården. Som
framgår av redogörelsen
där och i detta avsnitt
pågår ett omfattande
arbete med och planering
för utbyggnad av ett
stort antal anstalts-
och häktesplatser. Med
de medel som tillförts
kriminalvården under
innevarande år och med
de tillskott som
föreslås i denna budget
torde den akuta
situationen kunna
hanteras under år 2005.
I ett något längre
perspektiv kommer
utbyggnaden enligt den
långsiktiga
lokalförsörjningsplanen
förhoppningsvis att vara
tillräcklig för att möta
behovet av nya platser
samtidigt som
situationen med oönskat
hög beläggning avhjälps.
Frågor såsom hur stor
en enskild anstalt eller
ett häkte bör vara eller
var
kriminalvårdsverksamhet
bör lokaliseras utgör
angelägenheter för
kriminal-vården att
avgöra utifrån de krav
som ställs på
verksamheten. Det
ankommer således inte på
riksdagen att uttala sig
i sådana frågor.
Med det anförda
avstyrker utskottet
bifall till motionerna
Ju295, Ju319, Ju340,
Ju424 och Ju431 i nu
behandlade delar.
Säkerhetssituationen
på de slutna
kriminalvårdsanstalterna
I motionerna Ju225 (m)
och Ju281 (c) begärs att
inpasseringskontrollen
på anstalterna utökas
och att mobiltelefoner
störs ut. Liknande krav
ställs i motion Ju340
(fp). I samma motion
begärs också ett antal
andra åtgärder för att
höja säkerheten inom
kriminalvården. Bland
annat begärs att det
skall bli möjligt att i
samband med anställning
av personal till häkten
och anstalter i större
utsträckning kontrollera
de arbetssökande mot
belastnings- och
misstankeregistren. Det
bör enligt motionärerna
även vara möjligt att
göra sådana kontroller
av redan anställda.
Vidare anförs att
arbetet mot korruption
bland kriminalvårdens
personal måste
intensifieras och att de
anställda inte skall få
ha med sig privata
mobiltelefoner in på
anstalterna.
Genom lagändringar som
trädde i kraft den 1
februari 2004 har
Kriminalvårdsstyrelsen
givits rätt att besluta
om att samtliga personer
som passerar in i en
viss sluten anstalt
eller ett visst häkte
skall kroppsvisiteras
(allmän
inpasseringskontroll).
Syftet med kontrollen
skall vara att söka
efter otillåtna föremål.
Ett beslut om allmän
inpasseringskontroll får
avse högst tre månader i
taget. Om det finns
särskilda skäl för det
får
Kriminalvårdsstyrelsen i
enskilda fall medge
undantag från den
allmänna
inpasseringskontrollen
(prop. 2003/04:3, bet.
JuU7, rskr. 109).
Utskottet har inhämtat
från
Kriminalvårdsstyrelsen
att det finns gällande
beslut om allmän
inpasseringskontroll
beträffande bl.a. de
åtta anstalter i landet
som har högst
säkerhetsnivå. Dessa är
anstalterna Kumla, Hall,
Norrtälje, Hällby,
Mariefred, Malmö
Kirseberg, Österåker och
Tidaholm. Vid samtliga
dessa anstalter
tillämpas också sådana
generella kontroller av
inpasserande.
I syfte att förbättra
möjligheterna att
förhindra att
mobiltelefoner används
inne på anstalterna,
t.ex. för att planera
brottsliga aktiviteter,
rymningar och
fritagningar, har 14 §
förordningen (2003:396)
om elektronisk
kommunikation, som
trädde i kraft år 2003,
utformats så att
kriminalvården kan ges
möjlighet att på teknisk
väg störa ut otillåten
mobiltelefontrafik till
och från anstalterna.
Från
Kriminalvårdsstyrelsen
har inhämtats att den
offentliga upphandlingen
av utrustning för
utstörning av
mobiltelefoner är
slutförd. Post- och
telestyrelsen har givit
ett förhandsbesked
beträffande tillstånd
till användning av
utstörningsutrustning
vid sju anstalter,
däribland anstalterna
Hall, Kumla, Tidaholm
och Norrtälje. Den
slutliga
tillståndsprövningen
görs när utrustningen är
installerad och färdig
att tas i bruk. Arbetet
med att prova ut och
installera utrustning
har inletts vid
anstalterna Hall och
Norrtälje.
Kriminalvårdsstyrelsen
beräknar att den första
utrustningen skall kunna
tas i bruk på anstalten
Hall i februari 2005.
Vid de åtta anstalter
i landet som har högst
säkerhetsnivå samt på
vissa andra anstalter
tillämpas ett strikt
förbud för personal och
andra att medföra
mobiltelefon in på
anstalten.
I detta sammanhang kan
också nämnas att
Kriminalvårdsstyrelsen i
början av augusti 2004,
med anledning av
rymningarna från
Norrtälje- och
Hallanstalterna sommaren
2004, beslutade om ett
antal omedelbara
åtgärder för att höja
säkerheten vid häkten
och anstalter. På de
åtta högst
säkerhetsklassade
anstalterna
konkretiserades dessa
åtgärder bl.a. till att
inpasseringshinder
skulle sättas upp
utanför anstalterna, att
utrustning för
inpasseringskontroll
omedelbart skulle
installeras samt att
högriskfångar skulle
kartläggas och ges ökad
uppmärksamhet och
bevakning.
Beträffande
korruptionsbekämpande
åtgärder kan nämnas att
Kriminalvårdsstyrelsen i
den nyss nämnda
åtgärdsplanen har tagit
upp ett antal åtgärder
för att bekämpa
korruption bland
kriminalvårdens
personal. Bland annat
uppmanas de lokala
myndigheterna att
regelbundet låta
personalen på bl.a.
avdelningar med hög
säkerhet rotera.
Rotering bör enligt
Kriminalvårdsstyrelsen
ske bl.a. för att minska
möjligheterna för de
intagna att skaffa sig
hållhakar på personalen
och för att vid
misstankar om
oegentligheter som inte
kunnat beläggas ändå på
ett naturligt sätt kunna
förflytta anställda.
Beträffande
möjligheterna att
kontrollera personal och
arbetssökande mot
belastnings- och
misstankeregistren kan
följande noteras. Enligt
10 § första stycket 9
förordningen (1999:1134)
om belastningsregister
skall uppgifter ur
belastningsregistret
lämnas ut om det begärs
av en
kriminalvårdsmyndighet,
i fråga om den som
myndigheten avser att
anställa. Enligt 4 § 2
förordningen (1999:1135)
om misstankeregister
skall uppgift om
misstanke om brott för
vilket åtal har väckts
lämnas ut till en
kriminalvårdsmyndighet i
motsvarande syfte.
Utskottet har inhämtat
från
Kriminalvårdsstyrelsen
att styrelsen överväger
olika metoder för att
kunna öka möjligheterna
till kontroll av
anställda på de enheter
som har högst
säkerhetsnivå. Ett sätt
som övervägs är att
begära ändringar i de
nyss nämnda
förordningarna och
därvid föreslå att det
skall bli möjligt att
beträffande befintlig
personal vid de tyngsta
enheterna inhämta
uppgifter ur
belastnings- respektive
misstankeregistret. Ett
annat sätt är att
säkerhetsklassa vissa
anställningar inom
kriminalvården för att
på så sätt kunna
genomföra
registerkontroll enligt
säkerhetsskyddslagen
(1996:627) beträffande
personal som skall
tjänstgöra på de allra
tyngsta enheterna.
Huruvida det krävs
författningsändringar
för att möjliggöra sådan
säkerhetsklassning har
ännu inte klarlagts.
Frågorna bereds för
närvarande vid
Kriminalvårdsstyrelsens
normeringsenhet.
Utskottet vill i
likhet med motionärerna
betona vikten av att
tillräcklig säkerhet
upprätthålls på
anstalterna. Det är
naturligtvis inte
acceptabelt att intagna
på slutna anstalter med
hög säkerhetsnivå rymmer
eller fritas, bl.a. med
hjälp av insmugglade
vapen och telefoner samt
i förekommande fall med
bistånd från anställda
på anstalten. Det är
angeläget att kraftfulla
åtgärder vidtas på en
rad områden för att
tillse att säkerheten på
de slutna anstalter som
har högst säkerhetsnivå
är så hög att rymningar
och fritagningar
därifrån i princip inte
är möjligt.
Utskottet vill peka på
att flera åtgärder har
vidtagits av riksdagen
och regeringen för att
möjliggöra en
förbättring av
säkerheten på anstalter
och häkten. Här kan
framför allt nämnas
införandet av regler om
allmän
inpasseringskontroll och
möjligheten till
utstörning av
mobiltelefoner.
Som framgår av
redogörelsen ovan
tillämpas numera allmän
inpasseringskontroll på
de anstalter som har
högst säkerhetsnivå.
Utrustning för
utstörning av
mobiltelefoner har köpts
in och kommer att tas i
bruk så snart det är
möjligt. Även i övrigt
har en rad åtgärder
vidtagits för att höja
säkerheten och
kontrollen på
anstalterna, och dessa
frågor uppmärksammas
löpande. Frågan om
korruption bland
personalen har också
givits hög prioritet.
En rad åtgärder har
alltså vidtagits eller
kommer att vidtas inom
kort, och det pågår
löpande ett intensivt
arbete med
säkerhetsfrågor inom
kriminalvården. Just de
åtgärder som efterfrågas
av motionärerna är
högaktuella i detta
arbete. Någon anledning
för riksdagen att göra
något uttalande i dessa
frågor föreligger därför
inte.
Utskottet vill i detta
sammanhang peka på
betydelsen av att det
jämte ett aktivt
säkerhetsarbete inriktat
på kontroll även riktas
fokus mot innehållet i
verkställigheten. Om
verksamhetsinnehållet
under verkställigheten
är bra och stimulerar de
intagna i riktning mot
ett liv i frihet utan
brott och drogmissbruk
minskar också
incitamenten att avvika
från anstalterna och att
i övrigt medverka till
ordningsstörningar och
säkerhetsrisker.
Riksdagen bör avslå
motionerna Ju225, Ju281
och Ju340 i nu
behandlade delar.
Brottsförebyggande
rådet, m.m.
Utskottets förslag i
korthet
I detta avsnitt
redogörs för
Brottsförebyggande
rådets (BRÅ)
resultat under
verksamhetsåret
2003. Utskottet
delar regeringens
bedömning att BRÅ på
ett positivt sätt
verkat för att uppnå
målet att brott
skall förebyggas. I
avsnittet tar
utskottet vidare
ställning till BRÅ:s
verksamhetsinriktning
under år 2005.
Utskottet behandlar
också ett
motionsyrkande
rörande bidrag till
s.k. nattvandrare.
Utskottet föreslår
att riksdagen avslår
motionsyrkandet med
hänvisning till att
det åligger BRÅ att
bevilja bidrag till
lokalt
brottsförebyggande
arbete.
Inledning
Brottsförebyggande rådet
(BRÅ) är ett stabsorgan
under regeringen och ett
expertorgan inom
rättsväsendet. Rådets
huvudsakliga uppgift är
utveckling, utvärdering,
tillämpad forskning och
information inom det
kriminalpolitiska
området. BRÅ ansvarar
också för den officiella
kriminalstatistiken.
Myndigheten ansvarar
även för att stimulera
medlingsverksamheten och
det lokala
brottsförebyggande
arbetet. BRÅ fördelar
också de medel som finns
på anslaget Bidrag till
lokalt
brottsförebyggande
arbete.
Två rådgivande organ
är knutna till BRÅ: en
referensgrupp för
rättsväsendet, som skall
ge förslag till
prioriteringar av rådets
forsknings- och
utvecklingsarbete och
skapa ökade kontakter
mellan praktiskt och
vetenskapligt verksamma
inom rättsväsendet, och
en vetenskaplig nämnd
med representanter från
olika ämnesområden som
har betydelse för BRÅ:s
verksamhet. BRÅ:s
arbetsuppgifter finns
närmare reglerade i
förordning (1997:1056)
med instruktion för
Brottsförebyggande
rådet.
Regeringen tillsatte i
mars 2003 en utredning
med uppdrag att göra en
översyn av BRÅ:s
verksamhet och
organisation samt att
analysera hur
myndighetens roll kan
renodlas och tydliggöras
(dir. 2003:26, dir.
2003:108). I betänkandet
Brottsförebyggande
kunskapsutveckling (SoU
2004:18) lämnar
utredningen förslag som
rör BRÅ:s organisation
och arbetsuppgifter.
Förslagen syftar till
att främja
kunskapsuppbyggnaden och
kunskapsutvecklingen
inom det
kriminalpolitiska
området. Betänkandet
bereds inom
Regeringskansliet.
Resultatuppföljning
För Brottsförebyggande
rådet gällde för år 2003
följande verksamhetsmål.
Myndigheten skulle
vara ett centrum för
forsknings- och
utvecklingsverksamhet
inom hela rättsväsendet
och bidra till kunskaps-
och metodutveckling inom
rättsväsendets
myndigheter. Vidare
skulle BRÅ utvärdera
effekterna av politiskt
beslutade reformer eller
större förändringar av
annat slag inom
rättsväsendet. Rådet
skulle aktivt stödja de
lokala
brottsförebyggande råden
och verka för att
verksamheten utvecklades
och att kvaliteten
höjdes i de råden.
Statistiken för år 2002
skulle offentliggöras
och publiceras senast
den 1 juni 2003.
Slutligen skulle BRÅ
fungera som ett
expertorgan för
rättsväsendet och bistå
rättsväsendets
myndigheter med kunskap
om brottsutvecklingen
och dess orsaker.
Av BRÅ:s
årsredovisning för år
2003 framgår bl.a.
följande.
Rörande BRÅ:s uppgift
att sörja för
kunskapsutveckling inom
det kriminalpolitiska
området och utvärdering
av kriminalpolitiska
reformer kan följande
nämnas. Rådet hade under
år 2003 tre
regeringsuppdrag som
rörde kriminalvården.
Det första uppdraget
syftade till att
förstärka
förberedelserna vid
frigivning från anstalt.
Den andra rör arbetet
med narkotikamissbrukare
i anstalt. Det tredje
uppdraget syftade till
att tillsammans med
kriminalvården utarbeta
ett förslag till en
forsknings- och
utvecklingsplan på
kriminalvårdsområdet.
BRÅ har också, på eget
initiativ, genomfört en
studie av föreningen
KRIS (Kriminellas
Revansch I Samhället)
och dess verksamhet för
att bidra till att
minska återfall i brott
bland tidigare
fängelsedömda personer.
Rapporten om IÖV-utsluss
(BRÅ-Rapport 2003:4)
visar att det är mycket
få av dem som fått s.k.
fotboja i slutet av
straffet som misskött
sig. BRÅ ifrågasätter
dock om inte
kriminalvården varit väl
restriktiv i sina
bedömningar av vilka som
skall beviljas IÖV-
utsluss. Kriminalvården
inledde sommaren 2002 en
treårig satsning på att
bekämpa
narkotikamissbruket
bland kriminalvårdens
klienter. BRÅ
avrapporterade en första
utvärdering av
satsningen i december
2003 (Vård av
missbrukare i anstalt).
I skriften beskrivs hur
kriminalvården arbetat
för att bättre
identifiera, motivera
och behandla
narkotikamissbrukarna i
anstalt. En ytterligare
rapport skall lämnas i
februari 2005. Den
första studien visar
enligt BRÅ att
kriminalvården arbetat
mycket ambitiöst under
satsningens första år
för att nå målen. De
högt ställda mål som
regeringen satt upp är
dock långt från
uppfyllda. Målen innebär
t.ex. att alla på
avdelningar för
svårmotiverade skall
genomgå s.k. motiverande
samtal och att alla på
behandlingsavdelningar
skall genomgå
behandlingsprogram. BRÅ
ställer frågan om mål av
detta slag är optimala
för att uppnå goda
effekter och hushålla
med resurser eller om de
kanske borde ses över. I
juni avrapporterades ett
förslag till en
forsknings- och
utvecklingsplan på
kriminalvårdsområdet,
som arbetades fram
gemensamt av BRÅ och
Kriminalvårdsstyrelsen.
I planen betonades bl.a.
vikten av att
kriminalvården löpande
samlar in uppgifter om
både vilka insatser
klienterna får och i vad
mån dessa klienter
återfaller i brott.
Härigenom blir det
möjligt att utvärdera
vilka insatser som är
effektiva. De två
myndigheterna bedömde
också att
kriminalvårdens FoU-
organisation behövde
förstärkas för att
realisera planen.
I november 2003
redovisade BRÅ en
utvärdering av
effekterna av polisens
arbete mot
narkotikabrottsligheten
(BRÅ-Rapport 2003:12).
Under året har BRÅ i
samråd med
Rikspolisstyrelsen
arbetat med en
sammanställning av vilka
polisiära åtgärder mot
olika typer av brott som
forskning eller beprövad
erfarenhet har visat
fungerar i Sverige.
Under år 2003 har BRÅ
fortsatt sitt arbete för
att stimulera lokalt
brottsförebyggande
arbete. Vid utgången av
år 2003 fanns det 274
lokala
brottsförebyggande råd
runt om i landet.
Föregående år hade BRÅ
kännedom om 240 sådana
råd. Det finns lokala
brottsförebyggande råd i
80 % av landets kommuner
och i 39 av
storstädernas 49
stadsdelar.
Aktivitetsnivån i de
lokala råden fortsätter
att öka. BRÅ arbetar
aktivt med att sprida
information och kunskap
till de lokala
brottsförebyggande
råden. Under år 2003
genomförde BRÅ ett antal
nätverksträffar för
lokala samordnare.
Under år 2003
beviljade BRÅ ekonomiskt
stöd för lokalt
brottsförebyggande
arbete till totalt 89
projekt, varav 19 avsåg
bidrag för startande av
nya lokala
brottsförebyggande råd.
Under året har BRÅ
prioriterat projekt som
omfattar
brottsförebyggande och
trygghetsskapande
åtgärder i
bostadsområden. Totalt
har 13 projekt med en
sådan inriktning
erhållit totalt 677 000
kr. Under året har BRÅ
även prioriterat att
finansiera vetenskapliga
utvärderingar av
brottsförebyggande
arbete på lokal nivå.
Inom detta område
beviljades två projekt
sammanlagt 418 550 kr.
Ekonomiskt stöd till
brottsförebyggande
projekt
----------------------------------------------------
| År |Antal projekt som |Beviljat belopp (kr) |
| | beviljats | |
| |ekonomiskt stöd | |
----------------------------------------------------
|1999 | 104 | 7 293 475 |
----------------------------------------------------
|2000 | 97 | 7 360 000 |
----------------------------------------------------
|2001 | 85 | 6 673 000 |
----------------------------------------------------
|2002 | 71 | 4 307 367 |
----------------------------------------------------
|2003 | 89 | 5 246 752 |
----------------------------------------------------
Beträffande
verksamhetsområdet
kriminalstatistik och
analys av
brottsutvecklingen kan
bl.a. noteras att
statistiken för år 2002
skulle offentliggöras
och publiceras senast
den 1 juni 2003. Detta
tidsmål uppfyllde BRÅ.
Olika insatser vidtogs
för att förbättra
kriminalstatistiken.
Under året bildades en
arbetsgrupp med
representanter från
polisen. Syftet med
arbetsgruppen var att
diskutera frågor kring
uppgiftslämnandet till
statistiken, t.ex.
brottskodning. Vidare
har en ny struktur för
kodning av brott (STUK),
kvaliteten på
statistiken på dödligt
våld och förslag till
kvalitetsförbättringar i
statistiken diskuterats
i gruppen. Det är
meningen att STUK skall
ersätta dagens
brottskoder. Ett av
syftena med STUK är att
det skall vara möjligt
att följa ett brott
genom rättskedjan.
Regeringen gör i
budgetpropositionen
bedömningen att BRÅ på
ett positivt sätt verkat
för att uppnå målet att
brott skall förebyggas.
Kunskap om
brottsligheten och dess
orsaker är viktig för
att rättsväsendets
myndigheter och dessas
verksamheter skall kunna
utvecklas och
effektiviseras. BRÅ har
under år 2003 producerat
rapporter, analyser,
statistik m.m. och
härmed bidragit till att
utveckla kunskapen på
det kriminalpolitiska
området.
Utskottet delar
regeringens bedömning
att BRÅ på ett positivt
sätt verkat för att
uppnå målet att brott
skall förebyggas. BRÅ:s
insatser för att
stimulera utvecklingen
av det lokala
brottsförebyggande
arbetet är mycket
viktiga och bör
fortsätta med
oförminskad kraft.
Personal
Av årsredovisningen
framgår att BRÅ under år
2003 hade 59
årsarbetskrafter, varav
35 kvinnor. Inom
ledningsgruppen var
kvinnorna i majoritet.
Rådet driver ett aktivt
och systematiskt
arbetsmiljöarbete och är
anslutet till
företagshälsovården.
Den totala
sjukfrånvaron under år
2003 var 2,31 % av den
sammanlagda ordinarie
arbetstiden. För hela år
2003 var männens
sjukfrånvaro 0,99 %.
Kvinnorna hade således
betydligt högre
sjukfrånvaro, framför
allt var det
långtidssjukfrånvaron
som gav utslag.
Myndighetens samtliga
tre långtidssjukskrivna
var kvinnor. Den andel
av sjukfrånvaron som
avsåg en tid av 60 dagar
eller mer var 53,02 %
under år 2003.
Regeringen ser
positivt på BRÅ:s
vidtagna åtgärder för
att öka möjligheterna
till lika villkor för
män och kvinnor samt för
minskad ohälsa. Det är
angeläget att BRÅ verkar
för en jämnare
könsfördelning.
Utskottet delar
regeringens bedömning.
Verksamhetsinriktning
år 2005
Utskottet har som
framgår under rubriken
Utgiftsramen och
anslagen tillstyrkt
regeringens förslag till
anslag för år 2005 till
Brottsförebyggande rådet
med 59 550 000 kr och
Bidrag till lokalt
brottsförebyggande
arbete med
7 200 000 kr.
Regeringen har i
budgetpropositionen för
år 2005 uppställt mål
för olika
verksamhetsområden. För
BRÅ är det främst
verksamhetsområdet
Brottsförebyggande
arbete som är relevant
som mål. Målet för
verksamhetsområdet är
att brott skall
förebyggas. Beträffande
BRÅ:s verksamhet anger
regeringen bl.a. att det
är viktigt att BRÅ inom
satsningen på lokalt
brottsförebyggande
arbete nu främst
inriktar arbetet på att
utveckla och fördjupa
rådens verksamhet. I
modernt
brottsförebyggande
arbete bör
internationell samverkan
vara väl utbyggd på alla
plan. En målsättning är
att medlingsverksamhet
skall bedrivas i hela
landet. BRÅ har rörande
ungdomsbrottsligheten
ett viktigt ansvar att
sprida kunskap om vilka
åtgärder som fungerar
och bistå närpolisen och
de lokala
brottsförebyggande råden
i deras arbete. Det är
viktigt att
kriminalstatistiken
utvecklas löpande. BRÅ
har en viktig roll
avseende rättsväsendets
forskning och
utveckling.
Utskottet har inte
något att erinra mot
regeringens bedömningar
i denna del.
Bidrag till s.k.
nattvandrare
I motion Ju282 (c)
begärs att Riksnätverket
för nattvandrare skall
erhålla statligt stöd.
Utskottet delar
motionärernas
uppfattning att s.k.
nattvandrare gör
betydelsefulla insatser
i det brottsförebyggande
arbetet, särskilt
rörande
ungdomsbrottsligheten.
Från anslaget Bidrag
till lokalt
brottsförebyggande
arbete beviljar BRÅ
ekonomiskt stöd till
försöks- och
utvecklingsprojekt på
lokal nivå som kan bidra
till ny kunskap om
brottsförebyggande
arbete. Av BRÅ:s
riktlinjer för ansökan
om ekonomiskt stöd till
lokalt
brottsförebyggande
arbete år 2004 framgår
bl.a. att ekonomiskt
stöd inte beviljas till
privatpersoner, privata
företag eller till
sådant som kan betraktas
som sökandens ordinarie
löpande verksamhet.
Utskottet, som inte
har något att erinra mot
de nyss redovisade
riktlinjerna,
konstaterar att frågan
om ekonomiskt stöd från
det nu aktuella anslaget
är en fråga som skall
avgöras av BRÅ.
Utskottet föreslår att
riksdagen avslår motion
Ju282.
Brottsoffermyndigheten,
m.m.
Utskottets förslag i
korthet
I detta avsnitt
redogörs för
Brottsoffermyndighetens
resultat under
verksamhetsåret
2003. Utskottet
delar regeringens
bedömning att
Brottsoffermyndigheten
i stort nått sina
verksamhetsmål. I
avsnittet tar
utskottet vidare
ställning till
vilken inriktning
Brottsoffer-
myndigheten bör ha
under år 2005.
Vidare lämnar
utskottet en
redovisning av
Brottsofferfondens
resultat under år
2003. I avsnittet
behandlar utskottet
även motionsyrkanden
rörande hand-
läggningstider, stöd
till
brottsofferjourer
och Brottsoffermyn-
dighetens
regressverksamhet.
Utskottet hänvisar i
denna del bl.a. till
tidigare uttalanden.
Mot den bakgrunden
avstyrker utskottet
motionsyrkandena.
Jämför
reservationerna
18-21.
Inledning
Brottsoffermyndigheten
har ett övergripande
ansvar för
brottsofferfrågorna inom
rättsväsendet.
Myndighetens
huvuduppgifter är att
främja brottsoffers
rättigheter, att bevaka
deras behov och
intressen samt att verka
för att den som är
berättigad till
brottsskadeersättning
får sådan. Myndigheten
skall pröva ärenden om
brottsskadeersättning
enligt brottsskadelagen
(1978:413) och ärenden
om bidrag från
Brottsofferfonden. Vid
myndigheten finns en
särskild nämnd för
prövning av vissa
ärenden om
brottsskadeersättning
samt ett råd för
prövning av frågor om
bidrag ur
Brottsofferfonden.
Resultatuppföljning
De mål som för år 2003
gällde för
verksamhetsgrenen
Brottsskadeärenden var
att ansökningar om
brottsskadeersättning
skulle prioriteras och
handläggas så snabbt som
möjligt med hänsyn till
den utredning som var
erforderlig i det
enskilda ärendet.
Utbetald ersättning
skulle i så stor
utsträckning som möjligt
återkrävas från
skadevållaren.
Målet för
Brottsofferfonden var
att de organisationer
och projekt som bedömdes
kunna tillföra
brottsoffer störst nytta
skulle beviljas bidrag
ur Brottsofferfonden.
Projekt inriktade mot
våld mot kvinnor, brott
mot barn och ungdomar
samt brott med
rasistiska,
främlingsfientliga eller
homofobiska inslag
skulle prioriteras.
Brottsoffermyndigheten
skulle vidare prioritera
informationsinsatser som
bidrar till att de som
är berättigade till
brottsskade-ersättning
får det. Myndigheten
skulle som mål för
verksamhetsgrenen infor-
mation särskilt beakta
att brottsoffer med
bristande kunskaper i
svenska språket
tillgodoses.
Under år 2003 inkom 9
299 ansökningar om
brottsskadeersättning,
vilket innebär en ökning
jämfört med år 2002 med
6 % (se tabell).
Drygt 83 % av de
avgjorda ärendena
handlades på mindre än
fyra månader, vilket är
en förbättring jämfört
med tidigare år.
Motsvarande siffror för
år 2000 var 58 %, år
2001 var 66 % och år
2002 var 78 %.
Brottsskadeärenden
1998-2003
---------------------------------------------------
|År | Inkomna | Avgjorda |Ärendebalans |
| | brotts- | brotts- | vid årets |
| |skadeärenden |skadeärenden | utgång |
---------------------------------------------------
|1998 | 5 386 | 5 083 | 1 780 |
---------------------------------------------------
|1999 | 6 133 | 6 193 | 1 709 |
---------------------------------------------------
|2000 | 6 522 | 6 491 | 1 755 |
---------------------------------------------------
|2001 | 7 306 | 7 183 | 1 876 |
---------------------------------------------------
|2002 | 8 753 | 8 934 | 1 688 |
---------------------------------------------------
|2003 | 9 299 | 9 219 | 1 761 |
---------------------------------------------------
Myndighetens
ärendebalans har, trots
uppgången av antalet
avgjorda ärenden, inte
minskat. Under år 2003
avgjordes 9 219 ärenden.
Antalet balanserade
ärenden uppgick vid
utgången av år 2003 till
1 761, vilket utgör en
ökning med 4 %. Ökningen
är enligt
Brottsoffermyndigheten
ett resultat av det
ökade antalet inkomna
ärenden.
Utbetald
brottsskadeersättning
och intäkter från
regressverksamhet
(Beloppen anges i tusental kronor)
---------------------------------------------------
|År | Utbetald | Intäkter från |
| | brottsskade- | regressverksamhet |
| | ersättning | |
---------------------------------------------------
|1998 | 49 828 | 1 698 |
---------------------------------------------------
|1999 | 67 102 | 2 862 |
---------------------------------------------------
|2000 | 67 346 | 3 441 |
---------------------------------------------------
|2001 | 80 126 | 5 264 |
---------------------------------------------------
|2002 | 84 793 | 6 487 |
---------------------------------------------------
|2003 | 83 964 | 8 191 |
---------------------------------------------------
Under budgetåret 2003
utbetalades knappt 84
miljoner kronor i
brottsskadeersättning,
vilket utgör en
minskning jämfört med år
2002. Samtidigt erhölls
intäkter från
regressverksamheten med
knappt 8,2 miljoner
kronor. Den stora
merparten av de
utbetalade medlen avsåg
ersättning för
personskador, endast ca
231 000 kr utgick som
ersättning för sak- och
förmögenhetsskador.
De medel som influtit
genom
regressverksamheten, där
krav ställs på den
skadeståndsskyldige att
göra rätt för sig, ökade
från ca 5,3 miljoner
kronor år 2001 till nära
6,5 miljoner kronor år
2002 och närmare 8,2
miljoner kronor år 2003.
Myndigheten har numera
skriftligt
informationsmaterial om
brotts-skadeersättning
tillgängligt på nio
främmande språk.
Materialet sprids bl.a.
av polis, åklagare,
domstolar och de ideella
brottsofferorganisationerna.
Ökningen av antalet
inkomna ärenden angående
brottsskadeersättning,
närmare en fördubbling
sedan år 1998 (jämför
tabell ovan), tyder på
att
Brottsoffermyndighetens
informationssatsning
inom detta område har
varit framgångsrik.
Under år 2003 inkom
totalt 457 ansökningar
om bidrag från
Brottsoffer-fonden.
Ansökningarna avsåg
olika projekt med
önskemål om bidrag till
ett sammanlagt belopp om
ca 108 miljoner kronor.
Under året inkom även
212 ansökningar om
verksamhetsstöd för
löpande verksamheter.
Brottsoffer-fondens
intäkter genom avgifter
uppgick under samma tid
till drygt 27,8 miljoner
kronor. 207 projekt
beviljades finansiering
och i 204 fall
beviljades
verksamhetsstöd med
tillsammans drygt 25,3
miljoner kronor. Av de
projekt som beviljades
stöd var 83 inriktade på
våld mot kvinnor, 43 på
frågor kring brott mot
barn och ungdomar och 7
rörde offer för
homofobiska brott. När
det gäller offer för
brott med rasistiska
eller främlingsfientliga
förtecken beviljades
inte något projekt
finansiering.
Myndigheten har bedrivit
riktade
informationsinsatser
angående denna möjlighet
men har, enligt vad som
inhämtats, under år 2003
inte fått in en enda
ansökan angående ett
projekt med sådan
inriktning.
Sammanlagt fördelade
fonden under år 2003
alltså drygt 25,3
miljoner kronor, vilket
var en ökning jämfört
med de föregående åren
(21,7 miljoner kronor år
2001 och närmare 22,4
miljoner kronor år
2002).
Brottsoffermyndigheten
hade under 2003 41
årsarbetskrafter vilket
är en ökning med 2 sedan
året innan. Den totala
sjukfrånvaron under 2003
uppgick till 7,4 %.
Personalomsättningen var
20 % vilket är högre än
för staten som helhet
(11 %). Omsättningen var
störst bland de yngre
medarbetarna.
Regeringen anför i
propositionen att den
ser positivt på den
utveckling som innebär
att fler brottsoffer nu
får ersättning och anser
att det är viktigt att
myndigheten bibehåller
den höga kvaliteten i de
avgöranden som fattas.
Regeringen ser också
positivt på den
regressverksamhet som
Brottsoffermyndigheten
bedriver. Regeringen
betonar vikten av att de
myndigheter som sprider
information till
brottsoffer strävar
efter att informationen
skall nå fler.
Regeringen betonar också
vikten av att
myndigheten vidtar
åtgärder för att finna
lämpliga projekt
inriktade på offer för
rasistiska eller
främlingsfientliga
brott.
Utskottet instämmer i
regeringens bedömning
och beklagar att
Brottsoffermyndigheten
ännu inte lyckats finna
lämpliga projekt rörande
hatbrott och
främlingsfientlig
brottslighet trots att
denna typ av
brottslighet alltför
ofta förekommer i
samhället. Enligt
utskottets mening är det
tydligt att det behövs
en särskild
informationsinsats för
att öka opinionsbildning
och annan aktivitet mot
denna brottslighet.
Verksamhetsinriktning
år 2005
Utskottet har som
framgår under rubriken
Utgiftsramen och
anslagen tillstyrkt
regeringens förslag till
anslag för år 2005 till
Brottsoffermyndigheten
med 27 miljoner kronor
och till Ersättning för
skador på grund av brott
med 84 miljoner kronor.
Det övergripande målet
för verksamhetsområde 5
Reparativ verksamhet är
att verksamheten skall
vara inriktad på att
minska och lindra skade-
verkningarna av brott.
Brottsoffermyndigheten
har ett övergripande
ansvar för
brottsofferfrågorna i
rättsväsendet.
Myndighetens
huvuduppgift är att
främja brottsoffrens
rättigheter, behov och
intressen. Till
uppgifterna hör att
besluta i ärenden om
brottsskadeersättning
samt att fördela medel
från brottsofferfonden
som finansierar
forskning,
utvecklingsprojekt och
även löpande
brottsofferstödjande
verksamhet. I
sammanhanget kan nämnas
att
Brottsoffermyndigheten
och Domstolsverket har
ett uppdrag (dnr
Ju2004/6170/KRIM) att
gemensamt verka för att
vittnesstödsverksamhet
bedrivs vid samtliga
tingsrätter och
hovrätter. Syftet med
detta uppdrag är att
säkerställa att denna
stödverksamhet även i
fortsättningen kommer
att finnas vid samtliga
domstolar.
Utskottet har
ingenting att invända
mot att
Brottsoffermyndigheten
också under år 2005
arbetar med denna
inriktning.
För att säkerställa
att
Brottsoffermyndigheten
har rätt uppdrag och är
rustad för framtida
uppgifter tillsattes
under år 2003 en
utredare som fick till
uppgift att göra en
översyn av myndighetens
uppdrag, organisation
och verksamhet.
Utredaren lämnade under
våren 2004 betänkandet
En översyn av
Brottsoffermyndigheten
(SOU 2004:61).
Sammanfattningsvis
innebär utredarens
förslag att
Brottsoffermyndigheten
skall få utökade
uppgifter och ett
tydligare mandat.
Betänkandet är under
hösten föremål för
remissbehandling.
Regeringen kommer
därefter att överväga
vilka åtgärder som kan
behöva vidtas med
utgångspunkt i de
förslag som utredaren
har lämnat om hur
Brottsoffermyndigheten
och dess verksamhet kan
utvecklas.
Övriga frågor
Handläggningstiderna
hos
Brottsoffermyndigheten
I motionen Ju467 (kd)
påpekas att det tidigare
har funnits ett krav på
att handläggningen av
brottsskadeärenden
skulle ske inom tre och
senare inom fyra
månader. Denna
fastställda tidsgräns
bör enligt motionärerna
återinföras så att det
framgår att
brottsskadeärenden skall
handläggas inom tre
månader.
Förslaget innebär en
återgång till det som
gällde t.o.m. år 2000.
Därefter ändrades tiden
till fyra månader.
Enligt regleringsbrevet
för år 2002 skulle minst
70 % av
brottskadeärendena
handläggas inom fyra
månader med bibehållen
kvalitet. I
regleringsbrevet för år
2003 togs tidsgränsen
bort. Målet formulerades
i stället så att
ansökningar om
brottskadeersättning
skall prioriteras och
handläggningen ske så
snabbt som möjligt med
hänsyn till den
utredning som är
erforderlig i det
enskilda ärendet. Sedan
dess har
handläggningstiden för
ärendena förkortats. År
2000 avgjordes 46 % av
ärendena inom den
angivna tiden tre
månader och 58 % inom
fyra månader. År 2001 då
målet ändrades avslutade
myndigheten 66 % av
ärendena inom fyra
månader. Under år 2002
avslutades närmare 78 %
av ärendena snabbare än
fyra månader. År 2003
var denna siffra 83,5
%.
En motion med liknande
innebörd behandlades
också förra året (bet.
2003/04:JuU1 s. 106).
Utskottet ansåg då att
de krav som i dag ställs
på
Brottsoffermyndighetens
handläggning av
brottsskadeärenden är
väl avvägda. Att inom
ramen för tilldelade
medel uppställa ett krav
på tre månaders
handläggningstid innebär
en risk för att
kvaliteten på
handläggningen skulle
försämras. Ett sådant
krav skulle också
försämra myndighetens
möjligheter att
vidareutveckla sin
regressverksamhet.
Utskottet gör alltjämt
samma bedömning.
Utskottet avstyrker
motion Ju467 i denna
del.
Samhällets stöd till
brottsofferjourer
I motion Ju467 (kd)
begärs ett
tillkännagivande om ökat
stöd till
brottsofferjourer.
Utskottet har tidigare
ett flertal gånger
behandlat motioner om
stöd till
brottsofferjourer (bet.
1997/98:Ju1 s. 77 f.).
Det finns omkring 110
lokala brottsofferjourer
över hela landet.
Brottsofferjourerna
engagerar stödpersoner
och har en nyckelroll i
de verksamheter med
vittnesstöd som finns
för både målsäganden och
vittnen. Det förekommer
också att lokala
brottsofferjourer och
lokala
brottsförebyggande råd
samarbetar i det
brottsförebyggande
arbetet. Av
Brottsoffermyndighetens
årsredovisning framgår
att brottsofferjourer
under 2003 beviljades
direkt verksamhetsstöd
med 3 761 300 kr ur
Brottsofferfonden.
Därtill kommer bidrag
till utbildning m.m. I
vilken utsträckning
kommunerna stöder
brottsofferjourerna
varierar. Vissa kommuner
har fast anställda
tjänstemän som arbetar
med brottsofferfrågor.
I 1997 års ärende
anförde utskottet att
man med kontinuerliga
statliga driftsbidrag
närmar sig en
organisationsform som i
en alltför hög grad
företer likheter med
regelstyrda myndigheter.
Utskottet ansåg, då som
tidigare, att det låg en
poäng i att verksamheten
inom jourerna bygger på
ideellt och frivilligt
mänskligt engagemang.
Det utgör då ett
komplement till den
verksamhet som polisen
bedriver med stöd och
information till
brottsoffren i samband
med brottsutredningar.
Utskottet har alltjämt
denna inställning.
Härtill kommer att
brottsoffer-jourerna
tilldelats ej
oväsentliga statliga
bidrag för sin
verksamhet. Motion Ju467
bör alltså inte
föranleda någon åtgärd
från riksdagen.
Utskottet föreslår att
motionen i nu behandlad
del avstyrks.
Förskottering av
skadestånd
I motionerna Ju292 (fp)
och Ju467 (kd) begärs
ett nytt system för
förskottering av
skadestånd på grund av
brott. I motion L338 (c)
begärs att
Brottsoffermyndigheten
skall förskottera
skadestånd på grund av
brott som den ena maken
dömts att betala till
den andra.
Brottsskadeersättning
kan utgå vid personskada
på grund av brott och
även - undantagsvis -
vid sakskada. Ersättning
betalas normalt ut först
efter det att det
klarlagts att
gärningsmannen saknar
betalningsförmåga och
att det inte heller
finns en försäkring som
täcker skadan.
Frågor om
förskottering av
brottsskadeersättning
har behandlats tidigare
av utskottet. Så skedde
hösten 2003 (bet.
2003/04:JuU1 s. 112 f.)
och våren 2004 (bet.
2003/04:JuU20 s. 22).
Det då omnämnda EU-
arbetet angående
ersättning till
brottsoffer är avslutat
och direktivet är
antaget av
ministerrådet. Arbete
pågår inom
Regeringskansliet för
att anpassa svensk
lagstiftning. Direktivet
kom inte att innehålla
några regler om
förskottering av
skadestånd.
Utskottet vill i
likhet med vad som
tidigare uttalats i
denna fråga påpeka att
det är gärningsmannen
som i första rummet har
ansvaret för att
brottsoffret
kompenseras. De
nuvarande reglerna om
brottsskadeersättning
kan också ses som en
form av förskott.
Samtidigt har utskottet
förståelse för att den
skadelidande just vid
partnervåld kan ha extra
svårt att kräva sin
rätt. Här vill utskottet
erinra om 25 a §
förordningen (1990:893)
om underrättelse om dom
i vissa brottmål, m.m.
Bestämmelsen innebär att
en lagakraftvunnen dom i
brottmål som innehåller
förpliktelser för den
tilltalade att betala
skadestånd skall sändas
till
kronofogdemyndigheten.
Syftet med bestämmelsen
är att
indrivningsförfarandet
skall komma i gång med
en minimal insats från
målsägandens sida (2
kap. 3 §
utsökningsförordningen
[1981:981]). Reglerna
gäller oavsett den
tilltalades och
målsägandens relation
till varandra.
Utskottet är inte
berett att förorda en
ordning som innebär att
alla skadestånd på grund
av brott förskotteras.
Utskottet är inte heller
berett att förorda att
just skadestånd vid
partnervåld
särbehandlas. Motionerna
Ju292, Ju467 och L338 i
aktuella delar avstyrks.
Rättsmedicinalverket
Utskottets förslag i
korthet
I detta avsnitt
redogörs för
Rättsmedicinalverkets
resultat under
verksamhetsåret
2003. Utskottet har
ingen invändning mot
regeringens
bedömning att
Rättsmedicinalverket
i allt väsentligt
fullgjort de mål som
ställts upp för dess
verksamhet. I
avsnittet tar
utskottet vidare
ställning till
Rättsmedicinalverkets
verksamhetsinriktning
under år 2005.
Inledning
Rättsmedicinalverket är
central
förvaltningsmyndighet
för rättspsykiatrisk,
rättsmedicinsk,
rättskemisk och
rättsgenetisk verksamhet
i den utsträckning
sådana frågor inte
handläggs av någon annan
statlig myndighet. I
praktiken går
verksamheten ut på att
sörja för att
domstolarna har teknisk
(medicinsk) bevisning i
brottmål och
faderskapsmål och ett
fullgott underlag för
påföljdsbestämningen i
brottmål i form av t.ex.
rättspsykiatriska
undersökningar.
Rättsmedicinalverkets
arbetsuppgifter finns
närmare reglerade i
förordning (1996:613)
med instruktion för
Rättsmedicinalverket.
Verket bedriver såväl
anslagsfinansierad som
uppdragsfinansierad
verksamhet.
Resultatuppföljning
För Rättsmedicinalverket
gällde för år 2003
följande verksamhetsmål.
Rättsmedicinalverkets
verksamhet skulle skapa
goda förutsättningar för
rättssäkerhet och
effektivitet inom
rättsväsendet genom
tillhandahållande av
rättspsykiatriska,
rättsmedicinska,
rättskemiska och
rättsgenetiska
undersökningar av hög
kvalitet och svarande
mot uppdragsgivarnas
behov. Verksamheten
skulle bedrivas med
respekt för de
undersöktas personliga
integritet. Vidare
skulle de
rättspsykiatriska
undersökningsenheterna
erbjuda god omvårdnad
och tillgodose kraven på
samhällsskydd. Till gagn
för verksamheten skulle
verket bedriva och
stödja ett aktivt
forsknings- och
utvecklingsarbete.
Verket skulle dessutom,
där det var lämpligt och
där verksamheten kunde
skapa särskilda
förutsättningar för det,
vinnlägga sig om att
bidra till det
brottsförebyggande
arbetet.
Rättsmedicinalverket
skulle också verka för
en långsiktigt god
försörjning av personal
med ändamålsenlig
kompetens och
specialistkunskap.
Särskilt gällde det att
minska sårbarheten i
utnyttjandet av och
tillgången på
rättsläkare genom en
aktiv och förutseende
rekrytering och
utbildning. Slutligen
skulle verket arbeta med
att förnya
arbetsformerna och
utveckla ledarskapet.
Av
Rättsmedicinalverkets
årsredovisning för år
2003 framgår bl.a.
följande.
År 2003 kännetecknades
av en fortsatt hög
efterfrågan på verkets
utredningar och
undersökningar. Det
innebar fortsatt hög
arbetsbelastning för
verkets utrednings- och
vårdpersonal och fick
till följd att
handläggnings- och
väntetider ökade.
Arbetet med
policydokument och
interna riktlinjer
fortsatte. Här kan
nämnas att riktlinjer
fastställdes för
användande av somatiska
undersökningar vid
rättspsykiatriska
undersökningar och att
en ny arbetsordning för
verket fastställdes.
Kvalitetsarbetet hade
fortsatt hög prioritet.
I arbetet med att stärka
samsynen mellan
rättsläkare påbörjades
arbete med att
fastställa en ny och
uppdaterad
processbeskrivning för
rättsmedicinska
undersökningar. Vidare
utarbetades riktlinjer
för rättsläkares roll i
rättsprocessen. Mot
bakgrund av
Psykansvarskommitténs
betänkande tillsattes en
referensgrupp för att
diskutera de förändrade
arbetssätt kommitténs
förslag kan antas
medföra.
Försöksverksamheten med
s.k. rättsmedicinska
utredare permanentades
efter en intern
utvärdering. Avseende
verkets databaser låg
fokus på att förbättra
kvaliteten på data i den
rättsmedicinska
databasen i syfte att
höja validiteten i
inmatade uppgifter för
kommande
forskningsuppgifter. Ett
lektorat inrättades och
tillsattes på
institutionen för
kirurgiska vetenskaper
vid Uppsala universitet.
Tjänsten är kombinerad
med en tjänst som
överläkare vid
Rättsmedicinska
avdelningen i Uppsala.
Inom FoU-området gavs på
sedvanligt sätt stöd
till olika projekt. Här
kan nämnas
datortomografisk
undersökning vid
rättsmedicinsk
undersökning med
elektronisk
bilddokumentation.
Inom rättspsykiatrin
ökade domstolarnas
efterfrågan på
rättspsykiatriska
undersökningar (RPU)
under år 2003. Antalet
undersökningar som
utfördes uppgick till
688 (se tabell). Av de
undersökta bedömdes 48 %
lida av en allvarlig
psykisk störning. I 45 %
av undersökningarna
föreslogs
rättspsykiatrisk vård
som påföljd och i 15 %
skyddstillsyn.
Domstolarnas förtroende
för verkets
undersökningar var
fortsatt högt. Under år
2003 följde domstolarna
de förslag om
överlämnande till
rättspsykiatrisk vård
som lämnats i de
rättspsykiatriska
utlåtandena i 98 % av
fallen. Även antalet av
verket utfärdade
läkarintyg enligt 7 §
lagen (1991:2041) om
särskild personutredning
i brottmål, m.m., s.k.
§ 7-intyg, ökade under
år 2003. Totalt
utfärdades 1 890 sådana
intyg (se tabell).
Europarådets s.k. anti-
tortyrkommitté
genomförde under år 2003
en närmare granskning av
utredningsavdelningen i
Göteborg. I den
efterföljande rapporten
uttrycktes mycket
positiva omdömen om
verksamheten. Ett fall
av rymning genomfördes
med hjälp av utomstående
från en
utredningsavdelning. De
båda rymlingarna greps
tämligen omgående. Under
budgetåret genomfördes
tre s.k.
häktesundersökningar.
Medianhandläggningstiderna
för RPU var 28 dagar för
häktade och 42 dagar för
ej häktade. Andelen
ärenden där väntetiden i
häkte översteg 7 dagar
ökade kraftigt under
året. Trots att
vistelsetiderna kortades
ökade väntetiderna. Det
indikerar att
organisationen är
underdimensionerad. Även
andelen anstånd med
avgivande av utlåtande
ökade.
Antalet
rättspsykiatriska
undersökningar och § 7-
intyg
-----------------------------------------------------
| År | Utförda |Utfärdade § 7-intyg|
| | rättspsykiatriska | |
| | undersökningar | |
-----------------------------------------------------
|1997 | 600 | 1 858 |
-----------------------------------------------------
|1998 | 609 | 1 847 |
-----------------------------------------------------
|1999 | 657 | 1 838 |
-----------------------------------------------------
|2000 | 619 | 1 772 |
-----------------------------------------------------
|2001 | 589 | 1 792 |
-----------------------------------------------------
|2002 | 670 | 1 878 |
-----------------------------------------------------
|2003 | 688 | 1 890 |
-----------------------------------------------------
Inom rättsmedicinen har
de rättsmedicinska
kroppsundersökningarna
av levande personer och
yttranden över dessa
ökat kraftigt under
senare år, främst till
följd av det ökade
antalet våldsbrott.
Mindre än en promille av
samtliga rättsmedicinska
ärenden granskades av
Socialstyrelsens
rättsliga råd.
Mediantiderna för
ärenden avseende levande
personer var 8 dagar och
för rättsmedicinska
undersökningar av
avlidna 40 dagar under
år 2003. Motsvarande
tider för år 2002 var 9
respektive 42 dagar.
Eftersom
rekryteringssituationen
av rättsläkare är på väg
att förbättras kommer
verket att prioritera
kortare
handläggningstider.
Antalet ärenden inom
den rättskemiska
verksamheten ökade under
år 2003 med nästan 11 %.
Handläggningstiderna
kunde trots detta i
stort sett hållas
oförändrade eller i
vissa fall t.o.m.
förbättras.
Anslagsverksamheten
expanderade till följd
av en fortsatt kraftig
ökning av
drograttfylleriärendena
till 5 992 ärenden,
jämfört med 5 071
ärenden år 2002.
Ökningen klarades av på
bekostnad av att viktigt
utvecklingsarbete fick
stå tillbaka.
Inom rättsgenetiken
handlades och besvarades
1 999 ärenden under år
2003, vilket var en
marginell minskning med
17 ärenden jämfört med
år 2002. Tack vare
effektiviseringar
fortsatte
handläggningstiderna att
minska.
Medianhandläggningstiden
var vid årets slut 15
dagar, jämfört med 21
dagar året innan. Under
året genomfördes 65
identifieringsärenden,
vilket är en kraftig
ökning jämfört med år
2002.
Regeringen konstaterar
i budgetpropositionen
att Rättsmedicinalverket
trots en ansträngd
personalsituation klarat
av att möta den ökade
efterfrågan utan att
handläggningstiderna har
behövt öka i någon
större utsträckning. I
vissa fall har
handläggningstiderna
t.o.m. kunnat kortas.
Regeringen ser positivt
på det arbete som verket
bedrivit i detta
avseende. Det är viktigt
att utvecklingen mot så
korta handläggningstider
som möjligt fortsätter.
Under året ökade dock
andelen ärenden inom
rättspsykiatrin där
väntetiden i häkte
överskred den
lagstadgade tiden på sju
dagar. Verket har redan
initierat åtgärder för
att de lagstadgade
väntetiderna i häkte
inte skall överskridas.
Det är viktigt att detta
arbete prioriteras. Det
totala antalet
rättspsykiatriska
utredningar som
överlämnades till
Socialstyrelsens
rättsliga råd utgjorde
5 % (35 fall) av
samtliga expedierade
ärenden. Av dessa kom
rådet i 10 fall fram
till en annan slutsats
än verket. I takt med
att personalsituationen
förbättras ser
regeringen det som
angeläget att
utvecklingsarbetet
fortsätter och att
viktiga
forskningsprojekt
genomförs. Regeringen
konstaterar
sammanfattningsvis att
Rättsmedicinalverket
under år 2003 i allt
väsentligt uppfyllt
statsmakternas
övergripande mål för
verksamheten.
Under år 2003
presenterades
departementspromemorian
Ny ordning för
utfärdande av rättsintyg
(Ds 2003:3). I
promemorian föreslås att
Rättsmedicinalverket
skall få ett huvudansvar
för verksamheten med
utfärdande av
rättsintyg. Förslagen
syftar till att
säkerställa att
rättsintygen håller en
hög kvalitet och att
rättsväsendets övriga
myndigheter får bästa
möjliga underlag för
sina bedömningar.
Rättsmedicinalverket
skall få ta ut en avgift
av den som begärt ett
rättsintyg, i allmänhet
en polismyndighet. I
promemorian framhålls
att en viktig
förutsättning vid
avgiftsfinansiering är
att de rättsvårdande
myndigheter som skall
betala avgifterna
tillförs medel för
detta. Promemorians
förslag innebär att
polisens årliga
sammanlagda kostnader
för rättsintyg kommer
att uppgå till knappt 17
miljoner kronor, en
ökning med 8 miljoner
kronor jämfört med
kostnaderna år 2001. Det
föreslås i promemorian
att 4 miljoner kronor
skall föras från
Rättsmedicinalverkets
till
Polisorganisationens
anslag.
Nettokostnadsökningen
för polisen beräknas då
i promemorian årligen
uppgå till 4 miljoner
kronor. I promemorian
görs bedömningen att de
synliga ökade
kostnaderna för
polismyndigheterna mer
än väl uppvägs av
vinsterna inom hela
rättskedjan. Kostnaderna
bör därför finansieras
inom utgiftsområde 4
Rättsväsendet (Ds 2003:3
s. 110 f., s. 120 f.).
Ett antal
remissinstanser
ifrågasatte promemorians
kostnadsberäkningar. Här
kan nämnas att
Rikspolisstyrelsen
påpekade att
användningen av
patientjournaler kommer
att upphöra med den
föreslagna ordningen,
vilket inte synes ha
beaktats vid
beräkningarna i
promemorian. I slutet av
oktober beslutade
regeringen
lagrådsremissen Ny
ordning för utfärdande
av rättsintyg. Förslagen
i lagrådsremissen bygger
på promemorians förslag.
Regeringen redovisar i
lagrådsremissen att det
framförts synpunkter att
de totala kostnaderna
för reformen
underskattats men anför
att det å andra sidan
synes ha bortsetts från
de vinster för
rättskedjans myndigheter
som den nya ordningen
medför. Regeringen gör
bedömningen att
kostnadsökningarna är av
tämligen begränsad
omfattning och därför
skall finansieras med
tilldelade medel inom
utgiftsområdet.
Regeringen anför vidare
att den har för avsikt
att utvärdera den nya
ordningen med rättsintyg
och att en viktig del av
utvärderingen kommer att
bli att undersöka vilka
kostnadseffekter
reformen medfört.
Utvärderingen kommer
även att omfatta bl.a.
frågan om syftet att
åstadkomma rättsintyg av
bättre kvalitet
uppnåtts.
Utskottet konstaterar
att ingenting framkommit
som talar mot
regeringens bedömning av
Rättsmedicinalverkets
resultat. Utskottet
välkomnar förslagen i
lagrådsremissen som
syftar till att
upprätthålla en hög
kvalitet på utfärdade
rättsintyg. Mot bakgrund
av att det kan
förutsättas att polisen
i framtiden i större
utsträckning än i
dagsläget kommer att
begära att rättsintyg
utfärdas kan
bedömningarna i
promemorian om polisens
merkostnader av den
planerade reformen och
att dessa bör
finansieras genom
omfördelningar inom
utgiftsområdet
diskuteras. Utskottet
utgår från att
regeringen noga
överväger dessa frågor i
det fortsatta arbetet
med den kommande
propositionen. Till sist
vill utskottet särskilt
understryka vikten av
att den kommande
utvärderingen omfattar
frågorna om bevisningen
förbättrats och antalet
fällande domar därigenom
blivit fler.
Personal
Vid utgången av år 2003
var 369 personer
tillsvidareanställda
eller tidsbegränsat
anställda vid
Rättsmedicinalverket,
totalt 318,5
årsarbetskrafter.
Personalen bestod till
62 % av kvinnor. I
ledningsgruppen var 10
av 12 chefer män.
Medelåldern inom verket
var 46 år.
Personalomsättningen var
6 % under år 2003. Den
totala sjukfrånvaron
inom verket under år
2003 var 4,9 % av den
sammanlagda arbetstiden.
Av den totala
sjukfrånvaron utgjorde
andelen
långtidssjukskrivna
67,3 % (60 dagar eller
längre). Kvinnorna hade
högre sjukfrånvaro än
männen, 6,5 respektive
2,5 %. Verket gör
löpande förbättringar av
arbetsmiljön, såväl den
fysiska som den
psykosociala. Som ett
led i att förbättra
arbetsmiljön planerar
verket ny- eller
ombyggnation av några av
verkets avdelningar.
Regeringen anför i
budgetpropositionen att
den ser positivt på
verkets arbete för att
åstadkomma en bättre
arbetsmiljö för
personalen.
Utskottet delar
regeringens bedömning i
denna del.
Verksamhetsinriktning
år 2005
Utskottet har som
framgår under rubriken
Utgiftsramen och
anslagen tillstyrkt
regeringens förslag till
anslag till
Rättsmedicinalverket för
år 2005 med 228 571 000
kr.
Regeringen anför i
budgetpropositionen att
en förutsättning för en
effektiv
brottsbekämpning är att
Rättsmedicinalverket kan
tillhandahålla
utredningar av hög
kvalitet inom rimliga
tider. Efterfrågan på
Rättsmedicinalverkets
utredningar har ökat
kraftigt de senaste
åren. Detta ställer krav
på en hög effektivitet
inom verksamheten
samtidigt som kvaliteten
måste upprätthållas. Det
är i detta sammanhang
viktigt att utvecklingen
av nya metoder och
tekniker i verksamheten
fortsätter samtidigt som
handläggningstiderna är
så korta som möjligt.
Verket har redan
initierat åtgärder för
att de lagstadgade
väntetiderna i häkte
inte skall överskridas.
Det är viktigt att detta
arbete prioriteras. Det
är också angeläget att
berörda myndigheter
fördjupar sitt samarbete
för att underlätta
ärendehanteringen inom
rättsväsendet. Flera nya
rättsläkare har
rekryterats de senaste
åren, och vidare har
läkarna avlastats från
vissa uppgifter genom
den nya
personalkategorin
rättsmedicinska
utredare. Det är viktigt
att verket fortsätter
sitt arbete även med
dessa frågor.
Utskottet har ingen
erinran mot regeringens
bedömningar i denna del.
Rättshjälpskostnader
m.m.
Utskottets förslag i
korthet
I detta avsnitt
redogörs för
anslaget
Rättshjälpskostnader
m.m. Utskottet
behandlar också ett
antal
motionsyrkanden om
rättshjälp vid s.k.
pisksnärtsskador,
rättshjälp för
småföretagare,
rättshjälp i tvister
om diskriminering i
arbetslivet
respektive
rättshjälp i mål
rörande rennäringens
markanspråk.
Utskottet hänvisar i
denna del bl.a. till
tidigare uttalanden
och till gällande
bestämmelser. Mot
den bakgrunden
avstyrker utskottet
motionsyrkandena.
Jämför
reservationerna
22-24 samt det
särskilda yttrandet
15.
Inledning
Rättshjälpslagen
(1996:1619) har till
grundläggande syfte att
ge rättsskydd åt dem som
inte kan få rättsligt
bistånd på annat sätt.
Enligt lagen är
rättshjälpen subsidiär
till rättsskyddet, dvs.
den som har en
rättsskyddsförsäkring
eller liknande
rättsskydd som omfattar
den aktuella rättsliga
angelägenheten får inte
beviljas rättshjälp.
Vidare innebär lagen att
den som inte har
rättsskydd av
ifrågavarande slag, men
som borde ha haft det
med hänsyn till sitt
försäkringsskydd i
övrigt eller till sina
personliga och
ekonomiska förhållanden,
får beviljas rättshjälp
endast om det finns
särskilda skäl (9 §).
Som en allmän
förutsättning för att
rättshjälp skall
beviljas gäller att det,
med hänsyn till
angelägenhetens art och
betydelse,
tvisteföremålets värde
samt omständigheterna i
övrigt, är rimligt att
staten bidrar till
kostnaderna (8 §).
Enligt
rättshjälpslagen är
inkomstgränsen för
rättshjälp 260 000 kr i
årsinkomst (6 § första
stycket). Lagen
föreskriver också att
rådgivning i minst en
timme som huvudregel är
en förutsättning för att
rättshjälp skall
beviljas (2 § andra
stycket). Vidare innebär
lagen bl.a. att
biträdesbehovet är
avgörande för om
rättshjälp skall
beviljas (7 §) och att
biträde enligt
rättshjälpslagen normalt
får ersättning för högst
100 timmars arbete (15
§).
Resultatuppföljning
Från anslaget betalas de
kostnader som enligt
21 kap. 10 §
rättegångsbalken, lagen
(1988:609) om
målsägandebiträde,
rättshjälpslagen och
12 § lagen (1999:997) om
särskild företrädare för
barn skall utgå av all-
männa medel. Därutöver
skall från anslaget
betalas de kostnader som
enligt lagen (1996:1620)
om offentligt biträde
skall betalas av
allmänna medel, dock
inte sådana kostnader
som avser offentligt
biträde i ärenden enligt
utlänningslagen
(1989:529) och lagen
(1991:572) om särskild
utlänningskontroll. Från
anslaget betalas även
kostnader som hänför sig
till internationellt
straff- och
civilrättsligt samarbete
och som inte skall bäras
av annan myndighet.
De faktorer som styr
kostnaderna är framför
allt antalet ärenden,
ärendenas
svårighetsgrad,
ersättningsnivån till
biträden och offentliga
försvarare samt den
andel av
rättshjälpskostnaderna
som betalas av den
rättssökande.
Regeringen bestämmer
den timkostnadsnorm som
ligger till grund för
ersättning för arbete på
rättshjälpsområdet.
Ersättningen till
offentliga försvarare
och målsägandebiträden
regleras också i viss
utsträckning med hjälp
av taxor. För närvarande
finns det en taxa för
ersättning till
offentliga försvarare i
vissa brottmål i
tingsrätt och hovrätt
samt en motsvarande taxa
för målsägandebiträden
(DVFS 2003:7 respektive
2003:3). Taxorna
beslutas av
Domstolsverket på
grundval av
timkostnadsnormen.
Timskostnadsnormen för
år 2004 är 1 000 kr
exklusive mervärdesskatt
(1 250 kr inklusive
mervärdesskatt).
Utgifterna på anslaget
är regelstyrda och svåra
att beräkna. Under flera
år har utgifterna för
offentliga försvarare,
offentliga biträden och
måls-ägandebiträden
ökat, samtidigt som
kostnaderna för
rättshjälp enligt
rättshjälpslagen har
minskat (se tabell).
Fördelningen av
kostnader för rättshjälp
m.m.
(Beloppen anges i tusental kronor.)
--------------------------------------------------
|År |Rättshjälp| Offentligt|Offentligt|
Målsägandebiträde |
Totalt |
| |enl. | |biträde | |1 |
| |RhjL | försvar| | | |
--------------------------------------------------
|1998|305 504 |454 289 |55 846 |46 943 |831 |
| | | | | |201 |
--------------------------------------------------
|1999|225 831 |451 288 |59 500 |53 220 |755 |
| | | | | |370 |
--------------------------------------------------
|2000|188 067 |495 922 |62 967 |73 345 |784 |
| | | | | |374 |
--------------------------------------------------
|2001|172 023 |526 968 |65 026 |73 037 |804 |
| | | | | |755 |
--------------------------------------------------
|2002|168 344 |571 868 |71 270 |81 181 |861 |
| | | | | |780 |
--------------------------------------------------
|2003|166 605 |633 016 |73 340 |92 018 |933 |
| | | | | |785 |
--------------------------------------------------
1 Inkl. övriga utgifter
samt återbetalning av
rättshjälpsavgifter.
En följd av detta är
att de sammanlagda
utgifterna har ökat
med drygt 23 % sedan
1999.
Övriga frågor
Rättshjälp vid
pisksnärtsskador
I motionerna Ju425 (v)
och T336 (mp) begärs
en översyn av
rättshjälpslagen i
syfte att öka
möjligheterna till
rättshjälp vid s.k.
pisksnärtsskador.
Med
pisksnärtsskada
förstås en skada i
nackregionen som kan
uppkomma t.ex. i
samband med
påkörningar bakifrån
och vissa andra slag
av trafikolyckor.
Av
trafikskadelagen
(1975:1410) följer
att personskada till
följd av trafik med
motordrivet fordon i
princip ger rätt
till
trafikskadeersättning,
som utgår ur
trafikförsäkringen
för fordonet.
Trafikskadeersättning
beräknas på
motsvarande sätt som
skadestånd enligt
skadeståndslagens
(1972:207)
bestämmelser.
När det gäller
ersättning ur
trafikförsäkring
riktas anspråken
normalt mot
försäkringsgivaren,
dvs. den som
försäkrat fordonet.
Den skadelidande har
i och för sig rätt
att i stället begära
skadestånd enligt
skadeståndslagens
bestämmelser, och
talan riktas då mot
skadevållaren.
Sådana processer
torde dock i
praktiken vara
sällsynta.
Av 10 § första
stycket 10
rättshjälpslagen
framgår att
rättshjälp inte får
beviljas i en
angelägenhet som rör
trafikskadeersättning
enligt
trafikskadelagen.
Rättshjälp får dock
beviljas i en sådan
angelägenhet om ett
mål eller ärende har
inletts vid domstol
eller enbart rör
annan skada än
personskada.
Enligt lagmotiven
(prop. 1987/88:73 s.
28 f.) var ett
huvudsakligt skäl
för denna
bestämmelse, som
infördes år 1988,
att det allmänna
inte skulle behöva
betala kostnader för
sådant rättsligt
bistånd som
slutligen kom
försäkringsbolagen
till godo. Det rör
sig här om tvister
där det egentligen
är
försäkringsbolagen
som berörs och inte
de formella
parterna.
Regleringen innebär
således att någon
rättshjälp inte får
beviljas så länge
tvisten om
trafikskadeersättning
är utomprocessuell.
Under detta skede
förutsätts
försäkringsbolagen
bära parternas
kostnader för
rättsligt biträde.
I motiven
framhålls dock att i
de fall den
skadelidande och
försäkringsgivaren
inte kan komma
överens om
skadeståndsskyldigheten
eller om
skadeersättningens
storlek, återstår
för den skadelidande
att väcka talan vid
domstol. När ett
skadeståndsärende
gått så långt brukar
försäkringsbolagen i
allmänhet upphöra
att ta ansvaret för
den skadelidandes
kostnader för
förfarandet. Är
saken anhängig vid
domstol, bör därför
den skadelidande ha
möjlighet till
rättshjälp.
Väljer den som
drabbats av en
trafikskada att
väcka talan mot
skadevållaren i
stället för att
begära
trafikskadeersättning,
torde bestämmelsen
inte hindra att
rättshjälp beviljas.
Utskottet har vid
flera tillfällen
behandlat
motsvarande
motionsyrkanden,
senast i våras (bet.
2003/04:JuU14 s. 21
f.). Utskottet
hänvisade då till de
uttalanden som
utskottet tidigare
gjort. Av dessa
följer att det inte
kan anses föreligga
något behov av att
utöka möjligheterna
att erhålla
rättshjälp i fråga
om trafikskador. En
annan sak var att
det kunde upplevas
som besvärande för
en enskild person
att begära att få ta
rättsskyddet i
hemförsäkringen i
anspråk när
motparten är
försäkringsbolaget.
Utskottet utgick
dock från att
försäkringsbolagen
klarar det krav på
opartiskhet som
regelsystemet
förutsätter.
Utskottet
vidhåller den
uppfattningen.
Motionerna Ju425 och
T336 i denna del bör
avslås.
Rättshjälp för
näringsidkare
I motion Ju426 (c)
begärs en utredning
av förutsättningarna
för näringsidkare
att erhålla
rättshjälp i samband
med tvister mellan
näringsidkaren och
myndigheter.
Enligt 13 §
rättshjälpslagen får
rättshjälp inte
beviljas den som är
eller har varit
näringsidkare i en
angelägenhet som har
uppkommit i
näringsverksamheten,
om det inte finns
särskilda skäl med
hänsyn till
verksamhetens art
och begränsade
omfattning, hans
eller hennes
ekonomiska
förhållanden och
omständigheterna i
övrigt. Bakgrunden
är bl.a. att det
normalt inte är
rimligt att staten
står för sådana
kostnader. Till
detta kommer att en
näringsidkare
normalt bör kunna
ombesörja ett eget
försäkringsskydd
(prop. 1996/97:9 s.
88).
Om den rättsliga
angelägenheten rör
skatter, tullar
eller avgifter får
rättshjälp beviljas
endast när det finns
särskilda skäl (11 §
3).
När det gäller
förvaltningsärenden
är i regel behovet
av rättshjälp
mindre, eftersom
förvaltningsmyndigheter
och
förvaltningsdomstolar
har en skyldighet
att hjälpa den
enskilde på olika
sätt.
Utskottet har
tidigare behandlat
liknande
motionsyrkanden
rörande rättshjälp
för näringsidkare,
bl.a. i samband med
att utskottet tog
ställning till
regeringens förslag
till en ny
rättshjälpslag.
Utskottet avstyrkte
då bifall till ett
motionsyrkande om
att det inte bör
krävas särskilda
skäl för att bevilja
en näringsidkare
rättshjälp (bet.
1996/97:JuU3 s. 36
f.)
Utskottet är inte
berett att initiera
en utredning om
rättshjälp för
näringsidkare.
Enligt utskottet är
det rimligt att
näringsidkare inte
beviljas rättshjälp
i angelägenheter som
uppkommit i
näringsverksamheten
om det inte
föreligger särskilda
skäl. Inte minst
gäller detta i
förvaltningsärenden
rörande t.ex.
skatter och
avgifter, där
förvaltningsmyndigheter
och
förvaltningsdomstolar
har en långtgående
utredningsskyldighet.
Gällande
bestämmelser är
utformade på ett
ändamålsenligt sätt.
Utskottet avstyrker
därför bifall till
motion Ju426 i här
behandlad del.
Rättshjälp vid
tvister om
diskriminering i
arbetslivet m.m.
I motion Sf365 (kd)
begärs bl.a. att
reglerna för
rättshjälp
förbättras när det
gäller tvister om
diskriminering i
arbetslivet.
Frågor om
diskriminering i
arbetslivet regleras
bl.a. i lagen
(1999:130) om
åtgärder mot
diskriminering i
arbetslivet på grund
av etnisk
tillhörighet,
religion eller annan
trosuppfattning.
Lagen innehåller
bl.a. bestämmelser
om att en
arbetsgivare som
diskriminerar en
arbetstagare eller
arbetssökande skall
betala skadestånd
till denne för den
kränkning som
diskrimineringen
innebär (16 §). Mål
om t.ex.
tillämpningen av
bestämmelserna om
direkt och indirekt
diskriminering skall
handläggas enligt
lagen (1974:371) om
rättegången i
arbetstvister.
Som huvudregel
enligt lagen om
rättegången i
arbetstvister gäller
att den som förlorat
målet skall ersätta
motpartens
rättegångskostnader.
Det är dock möjligt
att göra undantag
från denna princip
om den part som
förlorat målet hade
skälig anledning att
få tvisten prövad. I
det fallet kan
kostnaderna kvittas,
så att vardera
parten bär sina
rättegångskostnader
(5 kap. 2 §).
Någon särskild
inskränkning av
möjligheterna till
rättshjälp i
arbetsrättsliga
tvister finns inte.
Eftersom de som är
fackföreningsanslutna
många gånger kan få
hjälp av sin
fackförening
utnyttjas
rättshjälpen främst
av oorganiserade
arbetstagare som
fackföreningen av
någon anledning inte
bistår. Däremot
omfattas
arbetsrättsliga
tvister normalt inte
av privata
rättsskyddsförsäkringar
(prop. 1996/97:9 s.
88 f.)
I sammanhanget kan
nämnas att
Diskrimineringskommittén
bl.a. har i uppdrag
att se över
domstolsprocessen i
diskrimineringsmål
samt göra en mer
allmän översyn av
lagstiftningen mot
diskriminering i
arbetslivet och se
över eventuella
brister i den (dir.
2002:11 och dir.
2003:69). Kommittén
har publicerat ett
delbetänkande - Ett
utvidgat skydd mot
könsdiskriminering
(SOU 2004:55).
Kommitténs uppdrag
skall vara avslutat
senast den 1 juli
2005.
Utskottet är inte
berett att ta något
initiativ för att
utvidga rätten till
rättshjälp i
diskrimineringsmål.
Motion Sf365
avstyrks i denna
del.
Rättshjälp i
tvister rörande
rennäring
I motion MJ502 (kd)
begärs att parterna
i mål som rör
principiellt viktiga
frågor om
renskötselns
markanspråk skall få
sina
rättegångskostnader
ersatta av staten.
Talan om samernas
anspråk på mark kan
enligt gällande rätt
föras vid allmän
domstol. Så har
också förekommit.
Det mest kända målet
som rört samernas
rätt torde vara det
s.k.
skattefjällsmålet
(NJA 1981 s. 1).
Rättegångskostnaderna
i denna typ av mål
kan uppgå till
mycket höga belopp.
Möjligheterna till
rättshjälp i tvister
som rör rennäring är
begränsade i
enlighet med vad som
ovan anförts om
rättshjälp i
näringsverksamhet. I
det fall en sameby
är part kan
rättshjälp över
huvud taget inte
beviljas samebyn
eftersom samebyn
betraktas som en
juridisk person och
juridiska personer i
princip inte kan
beviljas rättshjälp.
Frågan om
möjligheterna för
samer att få
ersättning för
rättegångskostnader
i mål som rör
rennäringen
diskuterades av
Utredningen om ILO-
konvention nr 169 i
betänkandet "Samerna
- ett ursprungsfolk
i Sverige. Frågan om
Sveriges anslutning
till ILO:s
konvention nr 169
(SOU 1999:25)". För
att samerna skall
kunna ha en reell
möjlighet att få
sina anspråk på mark
enligt konventionen
prövade måste enligt
utredningen en regel
införas som innebär
att staten står för
rättegångskostnader
i mål som rör
principiellt viktiga
frågor rörande
samernas
markrättigheter.
Betänkandet har dock
inte lett fram till
något förslag i
denna del.
Enligt uppgift
från
Jordbruksdepartementet
har Svenska samernas
riksförbund tecknat
försäkringar som
bl.a. skall täcka
rättegångskostnader
i tvister mellan
samebyar och
markägare om rätt
till renbetesmark. I
vissa fall har även
medel ur Samefonden
använts för att
täcka
rättegångskostnader.
Utskottet har,
inte minst mot
bakgrund av samernas
ställning som
ursprungsbefolkning,
förståelse för
motionärernas
önskemål om en
utökad möjlighet för
parter i mål som rör
principiellt viktiga
frågor om
renskötselns
markanspråk att få
sina
rättegångskostnader
ersatta av staten.
Även om rennäringen
inte är direkt
jämförbar med andra
typer av
näringsverksamhet
måste dock liknande
överväganden göras
när det gäller
möjligheterna till
rättshjälp. Hänsyn
måste t.ex. tas till
de
försäkringsmöjligheter
som finns för
samebyar och andra.
Utskottet ser mot
denna bakgrund inte
skäl att förespråka
en ordning som
innebär att staten
står för
rättegångskostnaderna
i denna typ av
tvister. Utskottet
avstyrker således
motion MJ502 i denna
del.
Reservationer
Utskottets förslag
till riksdagsbeslut
och
ställningstaganden
har föranlett
följande
reservationer. I
rubriken anges inom
parentes vilken
punkt i utskottets
förslag till
riksdagsbeslut som
behandlas i
avsnittet.
1.
Organisationsfrågor
inom den öppna
polisen
(punkt 3)
av Johan Pehrson
(fp) och Torkild
Strandberg (fp).
Förslag till
riksdagsbeslut
Vi anser att
utskottets förslag
under punkt 3 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad som
anförs i
reservationen om
organisationsfrågor
inom den öppna
polisen. Därmed
bifaller riksdagen
motion 2004/05:Ju501
yrkandena 1 och 2
samt avslår
motionerna
2004/05:Ju390 och
2004/05:Ju489
yrkande 4.
Ställningstagande
Vi anser att det
finns flera
strukturella brister
inom den svenska
polisen.
Göteborgskommittén
har pekat på en del
av dem. Andra
brister som vi ser
är att styrningen av
utvecklingsarbetet
En nationell polis
är otillräcklig. Ett
problem i det
sammanhanget är att
vissa av de
nuvarande
myndigheterna är
relativt små. Det
får till följd att
de har svårt att
göra sina röster
hörda när resurserna
inom polisen skall
nyttjas gemensamt.
Med en sämre
kontroll över hur de
gemensamma
resurserna skall
användas kan de
mindre myndigheterna
inte ta det ansvar
som behövs för att
bekämpa
brottsligheten i det
egna distriktet.
Om styrningen av
polisen inte
förbättras riskerar
nya satsningar att
bli verkningslösa.
Det krävs därför en
grundlig utredning
av strukturfrågorna
inom polisen. En
fråga som bör
analyseras noga i en
sådan utredning är
vilka för- och
nackdelar som är
förknippade med att
lägga samman alla
polismyndigheter
till en myndighet.
Regeringen bör ges i
uppdrag att
tillsätta en
parlamentarisk
utredning med den
inriktning som vi nu
förordat. Vi ställer
oss alltså bakom
motion Ju501 i denna
del. Däremot bör
motionerna Ju390 och
Ju489 i berörda
delar inte föranleda
någon åtgärd från
riksdagen.
2.
Organisationsfrågor
inom den öppna
polisen
(punkt 3)
av Johan Linander
(c).
Förslag till
riksdagsbeslut
Jag anser att
utskottets förslag
under punkt 3 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad som
anförs i
reservationen om
organisationsfrågor
inom den öppna
polisen. Därmed
bifaller riksdagen
motion 2004/05:Ju489
yrkande 4 samt
avslår motionerna
2004/05:
Ju390 och
2004/05:Ju501
yrkandena 1 och 2.
Ställningstagande
Jag anser att en av
de mest
betydelsefulla
frågorna inom
polisen är
allmänhetens
tillgång till
poliser.
Centralisering av
polisstationer och
personal innebär
längre
utryckningstider och
att stora områden
under vissa perioder
lämnas helt utan
bevakning. Detta är
särskilt tydligt i
glesbygdsområden.
Det bör således inte
göras några fler
sammanslagningar av
polisområden. Dagens
småskaliga
polisorganisation
bör behållas. Det
bör ankomma på
regeringen att vidta
åtgärder för att
styra
polismyndigheterna i
den nu angivna
riktningen. Jag
ställer mig alltså
bakom motion Ju489 i
denna del. Däremot
bör motionerna Ju390
och Ju501 i berörda
delar inte föranleda
någon åtgärd från
riksdagens sida.
3.
Resursfördelningen
inom polisen
(punkt 6)
av Beatrice Ask
(m), Jeppe
Johnsson (m) och
Cecilia Magnusson
(m).
Förslag till
riksdagsbeslut
Vi anser att
utskottets förslag
under punkt 6 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad som
anförs i
reservationen om
resursfördelningen
inom polisen. Därmed
bifaller riksdagen
motionerna
2004/05:Ju303 och
2004/05:Ju352
yrkande 18 samt
avslår motionerna
2004/05:Ju217,
2004/05:Ju221,
2004/05:Ju230,
2004/05:Ju237,
2004/05:Ju262
yrkandena 1-3,
2004/05:Ju267,
2004/05:Ju295
yrkandena 1, 2 och
5, 2004/05:Ju350
yrkande 10,
2004/05:Ju355,
2004/05:Ju406,
2004/05:Ju411,
2004/05:Ju414,
2004/05:Ju417,
2004/05:Ju474
yrkandena 1 och 2,
2004/05:Ju493
yrkandena 1 och 2,
2004/05:Ju501
yrkande 25,
2004/05:Ju506
yrkandena 1, 2 och
4, 2004/05:Sf288
yrkandena 10 och 23,
2004/05:T260 yrkande
6, 2004/05:N239
yrkande 18,
2004/05:N349
yrkandena 7 och 8,
2004/05:N401 yrkande
12, 2004/05:N403
yrkande 18 och
2004/05:N409 yrkande
3.
Ställningstagande
Polisens resurser är
otillräckliga. För
att kunna fullgöra
de uppgifter som
polisen är ålagda
att hantera och
anställa nyutbildade
poliser tillskjuter
vi därför 700
miljoner kronor
utöver regeringens
förslag.
När det gäller
resursfördelningen
inom polisen vill vi
i detta sammanhang
lyfta fram
Nationella
insatsstyrkans
behov. Grov
brottslighet och
extrema situationer
kräver särskilt
kunnande och
resurser.
Insatsstyrkan är den
enhet inom polisen
som visat sig kunna
bemästra extremt
svåra uppdrag och
situationer. Det är
extra angeläget att
Nationella
insatsstyrkan får de
resurser som krävs.
Insatsstyrkans
numerär bör utökas
och utrustningen
uppdateras.
Vi anser att
bristen på poliser i
första hand bör
lösas genom att det
utbildas fler
poliser och att
framför allt
glesbygdslänen ges
ekonomiska
förutsättningar att
anställa dessa
poliser. Men
eftersom det saknas
resurser för detta
måste även andra
lösningar och nya
former för
polisnärvaro
övervägas. Härvid
kan nämnas
räddningstjänsten
som har en god
geografisk spridning
med beredskap dygnet
runt och som skulle
kunna tas i anspråk
vid akuta och
allvarliga
situationer. De
skall dock alltid
vara en uppgift för
polisen att avgöra
om en insats kan
skötas av en annan
aktör.
Det får ankomma på
regeringen att verka
för att polisen
utreder
samarbetsformer med
andra aktörer och
att Nationella
insatsstyrkan
prioriteras vid
fördelningen av
resurser inom
polisen. Vi ställer
oss alltså bakom
motionerna Ju303 och
Ju352 i denna del.
Övriga här aktuella
motioner bör inte
föranleda någon
åtgärd från
riksdagens sida.
4.
Resursfördelningen
inom polisen
(punkt 6)
av Johan Pehrson
(fp) och Torkild
Strandberg (fp).
Förslag till
riksdagsbeslut
Vi anser att
utskottets förslag
under punkt 6 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad som
anförs i
reservationen om
resursfördelningen
inom polisen. Därmed
bifaller riksdagen
motion 2004/05:Ju501
yrkande 25 och
2004/05:Sf288
yrkandena 10 och 23
samt avslår
motionerna
2004/05:Ju217,
2004/05:Ju221,
2004/05:Ju230,
2004/05:Ju237,
2004/05:Ju262
yrkandena 1-3,
2004/05:Ju267,
2004/05:
Ju295 yrkandena 1, 2
och 5,
2004/05:Ju303,
2004/05:Ju350
yrkande 10,
2004/05:Ju352
yrkande 18,
2004/05:Ju355,
2004/05:Ju406,
2004/05:Ju411,
2004/05:Ju414,
2004/05:Ju417,
2004/05:Ju474
yrkandena 1 och 2,
2004/05:
Ju493 yrkandena 1
och 2, 2004/05:Ju506
yrkandena 1, 2 och
4, 2004/05:T260
yrkande 6,
2004/05:N239 yrkande
18, 2004/05:N349
yrkandena 7 och 8,
2004/05:N401 yrkande
12, 2004/05:N403
yrkande 18 och
2004/05:N409 yrkande
3.
Ställningstagande
Vi anser att antalet
poliser i
glesbygdsområden bör
öka. Förutom att öka
resurserna till
glesbygdslänen
skulle poliser kunna
ges möjlighet till
en mer flexibel
stationering.
Exempelvis bör
poliser kunna ta med
sig polisbilen och
delar av
utrustningen hem.
Detta skulle göra
det möjligt för fler
poliser att vara
tillgängliga för
snabb utryckning.
Vi vill också
understryka vikten
av en polisiär
närvaro i socialt
utsatta områden.
Utan synliga poliser
ökar otryggheten. En
ond cirkel uppstår
där de som kan
skaffa sig trygghet
gör det genom att
flytta till ett
annat område. De som
blir kvar är ofta de
mest utslagna,
maktlösa och
resignerade.
Regeringen bör ges
i uppdrag att verka
för en mer flexibel
stationering av
poliser och för att
socialt utsatta
områden prioriteras
vid fördelningen av
polisresurser. Vi
ställer oss alltså
bakom motionerna
Ju501 och Sf288 i
här aktuella delar.
Övriga här
behandlade
motionsyrkanden bör
inte föranleda någon
åtgärd från
riksdagens sida.
5.
Resursfördelningen
inom polisen
(punkt 6)
av Johan Linander
(c).
Förslag till
riksdagsbeslut
Jag anser att
utskottets förslag
under punkt 6 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad som
anförs i
reservationen om
resursfördelningen
inom polisen. Därmed
bifaller riksdagen
motion 2004/05:Ju474
yrkande 2 samt
avslår motionerna
2004/05:Ju217,
2004/05:Ju221,
2004/05:Ju230,
2004/05:Ju237,
2004/05:Ju262
yrkandena 1-3,
2004/05:Ju267,
2004/05:Ju295
yrkandena 1, 2 och
5, 2004/05:Ju303,
2004/05:Ju350
yrkande 10,
2004/05:Ju352
yrkande 18,
2004/05:Ju355,
2004/05:Ju406,
2004/05:Ju411,
2004/05:Ju414,
2004/05:Ju417,
2004/05:
Ju474 yrkande 1,
2004/05:Ju493
yrkandena 1 och 2,
2004/05:Ju501
yrkande 25,
2004/05:Ju506
yrkandena 1, 2 och
4, 2004/05:Sf288
yrkandena 10 och 23,
2004/05:T260 yrkande
6, 2004/05:N239
yrkande 18,
2004/05:N349
yrkandena 7 och 8,
2004/05:N401 yrkande
12, 2004/05:N403
yrkande 18 och
2004/05:N409 yrkande
3.
Ställningstagande
Jag anser att det
behövs åtgärder för
att underlätta för
polismyndigheterna
att rekrytera
poliser till mindre
orter. Ett sätt
skulle kunna vara
att använda en mer
flexibel policy när
det gäller löner och
andra
anställningsvillkor.
Ekonomiskt utrymme
för detta bör ges
till berörda
myndigheter. Det får
ankomma på
regeringen att vidta
åtgärder för att
tillgodose det som
nu anförts. Jag
ställer mig alltså
bakom motion Ju474 i
denna del. Övriga
här behandlade
motionsyrkanden bör
inte föranleda någon
åtgärd från
riksdagens sida.
6. Kostnader vid
regeringsbeslutade
evenemang
(punkt 7)
av Johan Pehrson
(fp), Beatrice
Ask (m), Peter
Althin (kd),
Jeppe Johnsson
(m), Torkild
Strandberg (fp),
Johan Linander
(c) och Cecilia
Magnusson (m).
Förslag till
riksdagsbeslut
Vi anser att
utskottets förslag
under punkt 7 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad som
anförs i
reservationen om
kostnader vid
regeringsbeslutade
evenemang. Därmed
bifaller riksdagen
delvis motionerna
2004/05:Ju367 och
2004/05:Ju465
yrkande 10.
Ställningstagande
Vi anser att
Polismyndigheten i
Västra Götaland
skall ges full
kompensation för
samtliga
merkostnader som
toppmötet i juni
2001 förorsakade.
Kompensation bör
alltså även ges för
det extra
lönetillägg som
polismyndigheten
beslutade om.
För att polisen i
fortsättningen skall
kunna upprätthålla
ordningen vid sedan
lång tid i förväg
beslutade
arrangemang är det
viktigt att medel
avsätts. Sådana
kostnader skall inte
belasta de enskilda
polismyndigheterna.
Rikspolisstyrelsen
bör i stället i
budgetprocessen
tilldelas särskilda
medel för sådana
ändamål, som sedan
skall tilldelas den
eller de berörda
polismyndigheterna.
Det får ankomma på
regeringen att
beakta vad som nu
anförts i det
kommande
budgetarbetet.
7.
Polisförsörjningen
(punkt 8)
av Johan Pehrson
(fp), Beatrice
Ask (m), Jeppe
Johnsson (m),
Torkild
Strandberg (fp),
Johan Linander
(c) och Cecilia
Magnusson (m).
Förslag till
riksdagsbeslut
Vi anser att
utskottets förslag
under punkt 8 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad som
anförs i
reservationen om
polisförsörjningen.
Därmed bifaller
riksdagen delvis
motionerna
2004/05:Ju489
yrkande 6 och
2004/05:Ju501
yrkande 16 samt
avslår motionerna
2004/05:Ju208,
2004/05:Ju222,
2004/05:Ju236,
2004/05:Ju296,
2004/05:Ju307,
2004/05:Ju375,
2004/05:Ju441,
2004/05:Ju492,
2004/05:
Ju493 yrkande 3 och
2004/05:A350
yrkandena 12 och 13.
Ställningstagande
Antalet poliser
måste öka.
Rekryteringsbehovet
påverkas också av
den relativt höga
medelåldern inom
poliskåren och en
förväntad ökad
rörlighet bland
främst yngre
poliser. För att
klara
rekryteringsbehovet
krävs att det
inrättas en fjärde
polisutbildning. Den
bör placeras i
närheten av någon
befintlig högskola
eller universitet.
Det ankommer på
regeringen att vidta
erforderliga
åtgärder för att
tillgodose vad vi
här anfört. Vi
ställer oss alltså
bakom motionerna
Ju489 och Ju501 i
dessa delar. Övriga
här behandlade
motionsyrkanden bör
inte föranleda någon
åtgärd från
riksdagens sida.
8.
Myndighetssamverkan
mot terrorism
(punkt 10)
av Johan Pehrson
(fp), Beatrice
Ask (m), Jeppe
Johnsson (m),
Torkild
Strandberg (fp),
Johan Linander
(c) och Cecilia
Magnusson (m).
Förslag till
riksdagsbeslut
Vi anser att
utskottets förslag
under punkt 10 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad som
anförs i
reservationen om
myndighetssamverkan
mot terrorism.
Därmed bifaller
riksdagen delvis
motionerna
2004/05:Ju287,
2004/05:Ju352
yrkandena 17 och 19,
2004/05:Ju487
yrkande 8,
2004/05:Ju499,
2004/05:Ju501
yrkande 31 och
2004/05:Fö212
yrkande 5.
Ställningstagande
Vi anser att det
behövs en rad
åtgärder för att
myndigheterna skall
kunna bekämpa
terrorismen på ett
effektivare sätt än
vad som är möjligt i
dag. En sådan åtgärd
skulle kunna vara
att låta polisen
utnyttja militära
resurser i högre
utsträckning.
Särskilt viktigt är
detta om Sverige
skulle drabbas av
ett storskaligt
terrorangrepp. En
annan viktig åtgärd
vore att samordna de
svenska
underrättelsetjänsterna
i detta arbete. I
detta sammanhang kan
framhållas att det
kan vara av värde
med en
terrorismbekämpningssamordnare
efter brittisk
förebild. Dessutom
behöver
beredskapsfrågorna
ses över, liksom
möjligheterna att
utnyttja tullens
resurser i kampen
mot terrorismen.
Slutligen vill vi
understryka att
åtgärder som vidtas
på detta område
självfallet inte får
gå ut över vad som
är acceptabelt i ett
demokratiskt
samhälle. Ett sätt
att säkerställa
detta är att se till
att arbetet sker
under parlamentarisk
kontroll.
De åtgärder som vi
nu förordat innebär
en helt ny struktur
för bekämpningen av
terrorismen. Det
utredningsuppdrag
som regeringen
nyligen beslutat är
som vi ser det för
snävt avgränsat.
Uppdraget bör
kompletteras i
enlighet med vad vi
nu anfört. Det får
ankomma på
regeringen att
komplettera
direktiven till
utredningen.
9.
Ekobrottsmyndighetens
ansvarsområde
(punkt 11)
av Peter Althin
(kd).
Förslag till
riksdagsbeslut
Jag anser att
utskottets förslag
under punkt 140
borde ha följande
lydelse:
Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad som
anförs i
reservationen om
Ekobrottsmyndighetens
ansvarsområde.
Därmed bifaller
riksdagen motion
2004/05:Ju472
yrkande 5 och
bifaller delvis
motion
2004/05:Ju206.
Ställningstagande
Enligt vår mening
skall
Ekobrottsmyndigheten
handlägga avancerad
ekonomisk
brottslighet och
annan allvarlig
brottslighet som har
samband med denna.
Övriga eko- och
miljöbrott skall
handläggas av den
lokala polis- och
åklagarorganisationen.
Regeringen bör
återkomma med ett
förslag av denna
innebörd.
10. Större
befogenhet för
Eurojust
(punkt 12)
av Johan Pehrson
(fp), Torkild
Strandberg (fp)
och Johan
Linander (c).
Förslag till
riksdagsbeslut
Vi anser att
utskottets förslag
under punkt 12 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad som
anförs i
reservationen om
större befogenhet
för Eurojust. Därmed
bifaller riksdagen
motion 2004/05:Ju339
yrkande 18.
Ställningstagande
I takt med att det
blir lättare att
resa och verka i
olika medlemsländer
i EU blir det också
lättare att begå
brott. Bekämpandet
av den
internationella
organi-serade
brottsligheten har
blivit en allt
större uppgift för
de nationella
rättsväsendena.
Därför bör det
gemensamma
åklagarsamarbetet
Eurojust utvecklas
och intensifieras.
Eurojust bör kunna
beordra - inte bara
uppmana -
medlemsländerna att
vidta åtgärder som
att ge tillstånd
till s.k.
kontrollerade
leveranser av
narkotika och se
till att berörda
länder genomför
koordinerade
förundersökningar
med hjälp av ett
utbyggt
polissamarbete inom
Europol.
Vi anser att
regeringen inom EU
bör verka i den
riktningen som ovan
anförts.
Detta innebär att
vi ställer oss bakom
motion Ju339 i denna
del.
11.Ökad användning
av
strafföreläggande
(punkt 13)
av Johan Pehrson
(fp) och Torkild
Strandberg (fp).
Förslag till
riksdagsbeslut
Vi anser att
utskottets förslag
under punkt 13 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad som
anförs i
reservationen om
ökad användning av
strafföreläggande.
Därmed bifaller
riksdagen delvis
motion 2004/05:Ju412
yrkande 5.
Ställningstagande
Enligt vår mening är
det inte
tillräckligt att
strafföreläggande
rent teoretiskt kan
användas i flertalet
fall där det är
motiverat. Det
gäller också att så
sker i praktiken.
Det får ankomma på
regeringen att t.ex.
i regleringsbrevet
för
åklagarverksamheten
framhålla vikten av
att de
rationaliseringsmöjligheter
som
strafföreläggandeinstitutet
medger verkligen
utnyttjas.
12.
Domstolsverkets
ställning
(punkt 15)
av Johan Pehrson
(fp), Beatrice
Ask (m), Peter
Althin (kd),
Jeppe Johnsson
(m), Torkild
Strandberg (fp),
Johan Linander
(c) och Cecilia
Magnusson (m).
Förslag till
riksdagsbeslut
Vi anser att
utskottets förslag
under punkt 15 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad som
anförs i
reservationen om
Domstolsverkets
ställning. Därmed
bifaller riksdagen
delvis motionerna
2004/05:Ju5 yrkande
3, 2004/05:Ju339
yrkande 4,
2004/05:Ju352
yrkande 16,
2004/05:Ju430 och
2004/05:Ju489
yrkande 15.
Ställningstagande
Vi anser att den
centrala
domstolsorganisationen
bör utformas på ett
sätt som garanterar
ett oberoende
domstolsväsende. Den
nuvarande
konstruktionen ger
regeringen ett
alltför starkt grepp
om
domstolsorganisationen.
Det finns därför
skäl att överväga en
annan ordning. I
sammanhanget vill vi
som ett alternativ
peka på det danska
systemet med en
myndighet som ligger
under riksdagen och
vars verksamhet
regleras i lag. En
annan lösning skulle
kunna vara att föra
över Domstolsverkets
uppgifter till
domstolarna.
Vi anser att
regeringen bör få i
uppdrag att utreda
frågan om
Domstolsverkets
ställning och
funktion i
förhållande till
domstolarna utifrån
vad vi nu förordat.
13.En enda högsta
domstolsinstans
(punkt 16)
av Johan Pehrson
(fp) och Torkild
Strandberg (fp).
Förslag till
riksdagsbeslut
Vi anser att
utskottets förslag
under punkt 16 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad som
anförs i
reservationen om en
enda högsta
domstolsinstans.
Därmed bifaller
riksdagen motion
2004/05:Ju339
yrkande 7.
Ställningstagande
Det förhållandet att
det finns två högsta
domstolsinstanser -
Högsta domstolen och
Regeringsrätten -
kan leda till
kompetenskonflikter.
En enda högsta
instans skulle kunna
leda till bättre
stringens och
säkerhet i
utformandet av
praxis. Det skulle
också innebära en
tydligare
organisation.
Regeringen bör
därför få i uppdrag
att utreda frågan om
det endast skall
finnas en högsta
domstolsinstans i
landet.
14.Riksrevisionens
styrelses
framställning
angående
uppföljning av
kriminalvårdens
klienter
(punkt 18)
av Johan Pehrson
(fp), Beatrice
Ask (m), Peter
Althin (kd),
Jeppe Johnsson
(m), Torkild
Strandberg (fp),
Johan Linander
(c) och Cecilia
Magnusson (m).
Förslag till
riksdagsbeslut
Vi anser att
utskottets förslag
under punkt 18 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad som
anförs i
reservationen om att
regeringen skall
återkomma till
riksdagen med en
redovisning av de
åtgärder som
vidtagits med
anledning av
Riksrevisionens
granskning av
uppföljningen av
kriminalvårdens
klienter. Därmed
bifaller riksdagen
Riksrevisionens
styrelses
framställning
2003/04:RRS10.
Ställningstagande
Vi anser att
Riksrevisionen i sin
rapport pekar på ett
stort behov av att
förbättra
kriminalvårdens
förmåga att följa
upp gjorda insatser
för klienterna. Vi
ställer oss i stort
bakom
Riksrevisionens
förslag till
åtgärder.
Det är inte
tillräckligt att
rapporten bereds
inom
Regeringskansliet
och att regeringen
beaktar den i sitt
löpande arbete,
bl.a. genom att
utforma
regleringsbrev för
kriminalvården.
Riksdagen bör i
stället ålägga
regeringen att
återkomma till
riksdagen med en
redovisning av de
åtgärder som
vidtagits med
anledning av vad
Riksrevisionen
påtalat i rapporten.
På så sätt skapas
större möjligheter
för riksdagen att
följa upp att
tillräckliga och
erforderliga
åtgärder vidtas med
anledning av
Riksrevisionens
granskning.
Det anförda
innebär att vi
ställer oss bakom
Riksrevisionens
styrelses
framställning till
riksdagen RRS10.
15.Kriminalvårdens
mål (punkt 19)
av Johan Linander
(c).
Förslag till
riksdagsbeslut
Jag anser att
utskottets förslag
under punkt 19 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad som
anförs i
reservationen om
målen för
kriminalvårdens
verksamhet. Därmed
bifaller riksdagen
motion 2004/05:Ju281
yrkande 1.
Ställningstagande
Jag anser att målen
för kriminalvården
bör omformuleras.
Kriminalvårdens
övergripande mål bör
vara att minska
återfallsbrottsligheten
och öka människors
trygghet i
samhället.
Kriminalvårdens
arbete skall vila på
en human grundsyn
och en gedigen
kunskapsgrund.
Riksdagen bör
uttala dessa mål,
och det får sedan
ankomma på
regeringen att bl.a.
i utarbetandet av
regleringsbrev för
kriminalvården
tillse att dessa
övergripande mål
styr kriminalvårdens
verksamhet i
framtiden.
Detta innebär att
jag ställer mig
bakom motion Ju281 i
nu behandlad del.
16.Anstalts- och
häkteskapacitet
(punkt 21)
av Johan Pehrson
(fp), Beatrice
Ask (m), Jeppe
Johnsson (m),
Torkild
Strandberg (fp)
och Cecilia
Magnusson (m).
Förslag till
riksdagsbeslut
Vi anser att
utskottets förslag
under punkt 21 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad som
anförs i
reservationen om
byggandet av ett
nytt modernt
storfängelse. Därmed
bifaller riksdagen
motion 2004/05:Ju340
yrkande 19 samt
avslår motionerna
2004/05:Ju295
yrkande 3,
2004/05:Ju319,
2004/05:Ju424
yrkande 1 och
2004/05:Ju431.
Ställningstagande
Beläggningsläget på
landets anstalter
och häkten är
fortsatt synnerligen
problematiskt.
Situationen med
tidvis över 100 %
beläggning, två
intagna i samma cell
på en del av våra
anstalter och häkten
samt ett stort antal
s.k.
verkställighetsfall
på häktena är inte
acceptabel. Med en
så hög beläggning
och problem med att
placera ut
fängelsedömda på
anstalt försvåras
kriminalvårdens
uppdrag att främja
den intagnes
anpassning till
samhället efter
frigivningen och att
hålla anstalter och
häkten fria från
droger. Kvaliteten i
befintlig
kriminalvård
eftersätts, vilket
redan i dag är ett
allvarligt bekymmer.
Härtill kommer att
säkerheten på
anstalterna
äventyras, något som
under år 2004 bl.a.
resulterat i flera
spektakulära
rymningar och
fritagningar från
högsäkerhetsanstalter.
Det krävs en
omfattande utbyggnad
av kriminalvårdens
kapacitet för att
komma till rätta med
dessa problem. Det
framstår därvid som
nödvändigt att bygga
en ny sluten anstalt
som är modern och
relativt stor.
Regeringen bör
snarast vidta
kraftfulla åtgärder
för att lösa den
allvarliga
beläggningssituationen,
bl.a. genom att ge
Kriminalvårdsstyrelsen
i uppdrag att ta
fram underlag för
byggandet av en ny
sådan anstalt.
Det anförda
innebär att vi
ställer oss bakom
motion Ju340 i nu
behandlad del.
Motionerna Ju295,
Ju319, Ju424 och
Ju431 i här
behandlade delar bör
däremot avslås av
riksdagen.
17. Åtgärder
för höjd
säkerhet inom
kriminalvården
(punkt 22)
av Johan Pehrson
(fp), Beatrice
Ask (m), Peter
Althin (kd),
Jeppe Johnsson
(m), Torkild
Strandberg (fp),
Johan Linander
(c) och Cecilia
Magnusson (m).
Förslag till
riksdagsbeslut
Vi anser att
utskottets förslag
under punkt 22 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad som
anförs i
reservationen om
behovet av åtgärder
för att höja
säkerheten inom
kriminalvården.
Därmed bifaller
riksdagen delvis
motionerna
2004/05:Ju225,
2004/05:Ju281
yrkande 6 samt
2004/05:Ju340
yrkandena 1-3 och
13-14.
Ställningstagande
Kraftfulla åtgärder
måste vidtas för
höja säkerheten inom
kriminalvården. Det
gäller främst på de
slutna anstalter som
har högst
säkerhetsnivå. Det
är inte acceptabelt
att vapen och
mobiltelefoner kan
smugglas in på dessa
anstalter för att
sedan kunna användas
i samband med bl.a.
rymningar och
fritagningar.
Det är
anmärkningsvärt att
det ännu ett halvår
efter
ikraftträdandet av
lagstiftningen om
allmän
inpasseringskontroll
inom kriminalvården
inte tillämpades
sådan kontroll på
ett flertal tunga
anstalter. Vi
noterar med
tillfredsställelse
att allmän
inpasseringskontroll
numera tillämpas
åtminstone på de
anstalter som har
högst säkerhetsnivå.
Det är angeläget att
sådan kontroll
tillämpas på fler
anstalter och att
kontrollen
upprätthålls dygnet
runt.
När det gäller
utstörning av
mobiltelefonutrustning
välkomnar vi att
kriminalvården i
alla fall köpt in
erforderlig
utrustning till
några anstalter. Det
är angeläget att de
utrustningarna nu
tas i bruk
skyndsamt.
Arbetet mot
korruption bland
kriminalvårdens
personal måste också
intensifieras på
olika sätt. Det
måste skapas större
möjligheter att
kontrollera
anställda mot
belastnings- och
misstankeregistren.
Sådana kontroller
bör vara möjliga
inte bara i samband
med anställning utan
även återkommande
därefter. Det
framstår också som
självklart att
personalen aldrig
skall få medta
privata
mobiltelefoner in på
arbetsplatsen.
Det får ankomma på
regeringen att se
till att de åtgärder
vi här nämnt
skyndsamt genomförs
inom kriminalvården.
Detta innebär att
vi ställer oss bakom
motionerna Ju225,
Ju281 och Ju340 i nu
behandlade delar.
18.
Handläggningstiderna
hos
Brottsoffermyndigheten
(punkt 24)
av Peter Althin
(kd).
Förslag till
riksdagsbeslut
Jag anser att
utskottets förslag
under punkt 24 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad som
anförs i
reservationen om
handläggningstider
hos
Brottsoffermyndigheten.
Därmed bifaller
riksdagen motion
2004/05:Ju467
yrkande 8.
Ställningstagande
Jag anser att
effektivitet,
snabbhet och hög
kvalitet vid
handläggningen av
brottsskadeärenden
är nödvändigt för
att garantera det
enskilda
brottsoffrets rätt
till ersättning och
behov av trygghet
och stöd. Den
ekonomiska aspekten
är viktig för att
brottsoffret snabbt
skall kunna återgå
till ett normalt
liv. Regeln att
ärendena skall
handläggas inom tre
månader bör
återinföras.
Det får ankomma på
regeringen att vidta
erforderliga
åtgärder för att
tillgodose vad ovan
anförts.
19.Samhällets stöd
till
brottsofferjourer
(punkt 25)
av Peter Althin
(kd).
Förslag till
riksdagsbeslut
Jag anser att
utskottets förslag
under punkt 25 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad som
anförs i
reservationen om
stöd till
brottsofferjourer.
Därmed bifaller
riksdagen motionen
2004/05:Ju467
yrkande 15.
Ställningstagande
Brottsofferjourerna
gör ett gott arbete
men behöver mer
resurser till sin
verksamhet när det
gäller att ge
brottsoffer stöd
före, under och
efter rättegångar
samt i form av
självhjälpsgrupper.
Stödet kan ökas
genom en annan
fördelning av
Brottsofferfondens
tillgångar. Denna
möjlighet bör
utnyttjas.
Det får ankomma på
regeringen att vidta
erforderliga
åtgärder för att
tillgodose vad ovan
anförts.
20.Förskottering
av skadestånd
(punkt 26)
av Johan Pehrson
(fp), Peter
Althin (kd) och
Torkild
Strandberg (fp).
Förslag till
riksdagsbeslut
Vi anser att
utskottets förslag
under punkt 26 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad som
anförs i
reservationen om
förskottering av
skadestånd. Därmed
bifaller riksdagen
motionerna
2004/05:Ju292
yrkande 11,
2004/05:Ju467
yrkande 7 och
2004/05:
L338 yrkande 5.
Ställningstagande
Målet för politiken
på
brottsofferområdet
måste vara att
människor som
drabbas av brott
skall erhålla all
den hjälp och det
stöd de behöver för
att kunna återgå
till ett normalt
liv. En viktig
aspekt är därvid den
ekonomiska. Det är
principiellt viktigt
att förövaren
gottgör brottsoffret
ekonomiskt för det
lidande och den
förlust som denne
åsamkats. Det är
emellertid inte
rimligt att
brottsoffret skall
behöva vänta så lång
tid på att få ut
brottsskadeersättning
som ofta är fallet.
Vi anser att
regeringen bör ges i
uppdrag att se över
möjligheten att
staten, vid utdömt
skadestånd på grund
av brott,
förskotterar
skadeståndet till
brottsoffret. Det
anförda innebär att
vi ställer oss bakom
motionerna Ju292 och
Ju467 i berörda
delar. Motion L338
är därmed också
tillgodosedd.
21.Förskottering
av skadestånd
(punkt 26)
av Johan Linander
(c).
Förslag till
riksdagsbeslut
Jag anser att
utskottets förslag
under punkt 26 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad som
anförs i
reservationen om
förskottering av
skadestånd. Därmed
bifaller riksdagen
motion 2004/05:L338
yrkande 5 och avslår
motionerna
2004/05:Ju292
yrkande 11 och
2004/05:Ju467
yrkande 7.
Ställningstagande
Jag anser att det i
vissa fall bör göras
undantag från regeln
att betalnings-
oförmåga måste visas
innan staten går in
och betalar
brottsskadeersättning.
Detta gäller
skadestånd som
utdömts på grund av
s.k. partnervåld.
Den nuvarande
ordningen försätter
många brottsoffer i
en omöjlig
situation, och den
kan medverka till
att trappa upp
konflikten mellan
parterna. För att
motverka en sådan
effekt bör
Brottsoffermyndigheten
i dessa situationer
i stället gå in och
förskottera det
utdömda skadeståndet
och sedan kräva den
ersättningsskyldige.
Däremot skulle ett
bifall till
motionerna Ju292 och
Ju467 föra alltför
långt.
Det bör ankomma på
regeringen att ta de
initiativ som krävs
för att tillgodose
en sådan ordning som
vi här förordat.
22.Rättshjälp för
småföretagare
(punkt 28)
av Johan Linander
(c).
Förslag till
riksdagsbeslut
Jag anser att
utskottets förslag
under punkt 28 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad som
anförs i
reservationen om
rättshjälp för
småföretagare.
Därmed bifaller
riksdagen motion
2004/05:Ju426
yrkande 1.
Ställningstagande
En småföretagare som
hamnar i en tvist
med en myndighet
saknar i dag i
princip möjlighet
till rättshjälp.
Enligt min mening
måste beaktas att
den enskilde alltid
är i underläge
gentemot en
myndighet när han
eller hon överklagar
ett myndighetsbeslut
till domstol.
Visserligen har
domstolen en
utredningsskyldighet,
men det är inte
tillräckligt.
Näringsidkaren
behöver ett eget
ombud. Mot denna
bakgrund anser jag
att rättshjälp skall
kunna beviljas i
större utsträckning
än vad som i dag är
möjligt när det
gäller tvister
mellan småföretagare
och myndigheter.
Det får ankomma på
regeringen att vidta
erforderliga
åtgärder för att
tillgodose vad jag
nu anfört.
23.Rättshjälp i
tvister om
diskriminering
i arbetslivet
m.m. (punkt 29)
av Peter Althin
(kd).
Förslag till
riksdagsbeslut
Jag anser att
utskottets förslag
under punkt 29 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad som
anförs i
reservationen om
rättshjälp i tvister
om diskriminering i
arbetslivet. Därmed
bifaller riksdagen
motion 2004/05:Sf365
yrkande 17.
Ställningstagande
Det är svårt i
Sverige för en
privatperson att
föra sin talan i en
tvist avseende
diskriminering i
arbetslivet,
eftersom
möjligheterna att
erhålla rättshjälp i
tillräcklig
omfattning
försämrats och
privata
rättsskyddsförsäkringar
inte omfattar
arbetsrättsliga
tvister. Förbättrade
möjligheter till
rättshjälp skulle
bl.a. kunna
undanröja det
monopol som de
fackliga
organisationerna har
genom att det i
princip endast är
via dem som enskilda
människors
anmälningar om
diskriminering kan
föras fram.
Det får ankomma på
regeringen att lägga
fram förslag som
tillgodoser vad jag
nu har anfört.
24.Rättshjälp i
tvister rörande
rennäring
(punkt 30)
av Peter Althin
(kd).
Förslag till
riksdagsbeslut
Jag anser att
utskottets förslag
under punkt 30 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad som
anförs i
reservationen om
rättshjälp i tvister
rörande rennäring.
Därmed bifaller
riksdagen motion
2004/05:MJ502
yrkande 2.
Ställningstagande
Renskötare såväl som
markägare skall ha
en faktisk möjlighet
att få sina anspråk
på marken i
renbetesområden
prövade. Det rör sig
om omfattande och
svåra tvister där
rättegångskostnaderna
ofta uppgår till
stora belopp. För
att samebyarna skall
tillförsäkras en
möjlighet att hävda
sin rätt måste de i
stor utsträckning få
sina
rättegångskostnader
ersatta av staten.
Det får ankomma på
regeringen att vidta
erforderliga
åtgärder för att
tillgodose vad jag
nu anfört.
Särskilda
yttranden
Utskottets beredning
av ärendet har
föranlett följande
särskilda yttranden.
I rubriken anges
inom parentes vilken
punkt i utskottets
förslag till
riksdagsbeslut som
behandlas i
avsnittet.
1. Anslag under
utgiftsområde 4
Rättsväsendet
(punkt 1)
av Beatrice Ask
(m), Jeppe
Johnsson (m) och
Cecilia Magnusson
(m).
Vårt moderata
budgetalternativ -
med förslag till
utgiftstak,
anslagsfördelning,
skatteförändringar
samt finanspolitiska
ramverk skall ses
som en helhet där
inte någon eller
några delar kan
brytas ut och
behandlas isolerat
från de andra.
Riksdagens
majoritet,
socialdemokrater,
vänsterpartister och
miljöpartister,
beslutade under
gårdagen, den 24
november 2004, om
ramar för de olika
utgiftsområdena i
enlighet med
finansutskottets
förslag, och
majoriteten har
därmed valt en annan
inriktning av
politiken än den vi
förordat (mot.
2004/05:Fi231). Vi
deltar därför inte i
det nu aktuella
beslutet om
anslagsfördelning
inom utgiftsområde
4. I det följande
redovisas i korthet
det moderata
alternativet.
Det övergripande
målet för
rättsväsendet är
människors
rättssäkerhet och
rättstrygghet.
Kriminalpolitikens
syfte är att minska
brottsligheten och
öka människors
trygghet. För att
uppnå detta måste
rättsväsendet ha
resurser för att
kunna fullgöra sina
uppgifter och
tillgodose
medborgarnas
berättigade krav.
Människors tilltro
till att staten
förmår upprätthålla
lag och ordning har
emellertid
successivt
försvagats i och med
att de rättsvårdande
myndigheterna inte
längre klarar av att
fullgöra sina
uppgifter på ett
godtagbart sätt. En
bidragande orsak
till den negativa
utvecklingen är
myndigheternas
uppdämda behov av
personalförstärkning,
kompetensutveckling
och
vidareutbildning.
En ansvarsfull
kriminalpolitik
måste bygga på att
rättsstaten besitter
tillräcklig
slagkraft för att
klara av sina
grundläggande
uppgifter. För att
bryta den negativa
utvecklingen krävs
resurstillskott som
möjliggör en reell
satsning av
rättsväsendets
myndigheter. Vi
föreslog därför att
rättsväsendet skulle
tillföras 1 116
miljoner kronor mer
under år 2005 än vad
riksdagen nu
beslutat om, varav
700 miljoner kronor
skulle tillföras
polisorganisationen.
Enligt vår mening
är rättsväsendet i
stort behov av både
personalförstärkning
och kvalitetshöjande
åtgärder inom de
olika myndigheternas
verksamhetsområden.
Vidare behöver
kraven på gott
ledarskap, effektivt
resursutnyttjande
och
resultatuppföljning
skärpas. Vårt
förslag innebär en
kraftfull satsning
på modern teknik,
kompetensutveckling
och vidareutbildning
inom rättsväsendets
myndigheter
samtidigt som det
uppdämda behovet av
personalförstärkningar
tillgodoses.
Vårt
budgetalternativ
bygger på en
helhetssyn där medel
finns så att
rättskedjans
samtliga led kan
fungera. Medel
behövs inom polisen
för en ökad
rekrytering av
poliser och av
civilanställda med
varierande
kompetens. Dagens
bristande polisiära
närvaro på många
håll i landet är
allvarlig och måste
åtgärdas. En
utveckling och
effektivisering av
verksamheten
förutsätter att
polisutbildad
personal används för
primärt polisiära
uppgifter. Det är
olyckligt att
uppsägningar av
civil personal
medfört att
uppgifter av rent
administrativ
karaktär måste
utföras av poliser.
Dessutom har de
snäva ramarna
försenat och
försvårat införandet
av enklare och mer
tidsenliga
rapporteringsrutiner
och teknik för
detta. Målen för
polisverksamheten
motsvaras inte av de
ramar majoriteten
förordat utan
tvingar fram
prioriteringar hos
myndigheterna mellan
de prioriterade mål
som ställts upp av
statsmakterna. Vi
vill ha en
utveckling som ger
polismyndigheterna
större möjlighet att
bestämma hur
resurserna skall
användas för att
klara uppgifterna.
Det förutsätter icke
öronmärkta
anslagsförstärkningar
över tid. Även inom
Säkerhetspolisen
behövs ytterligare
resurser då det
finns en rad
utmaningar som måste
mötas, också utöver
behovet av ett
förstärkt
personskydd.
Satsningarna på
polisen medför ett
ökat resursbehov i
senare led av
rättskedjan, bl.a.
inom
åklagarorganisationen
där behov finns av
personalförstärkningar
samt fortbildning i
t.ex. användandet av
moderna tekniska
hjälpmedel. Vår
satsning på
domstolsväsendet med
200 miljoner kronor
utöver regeringens
förslag innebär att
förändringsarbetet
inom
domstolsväsendet kan
fortgå utan
vidhängande
besparingskrav.
Reformeringen av
domstolarna får inte
göras till ett
kostnadsbesparingsprojekt
utan måste baseras
på en långsiktig
vision av ett
rättssäkert och
tillgängligt
domstolsväsende.
Bakgrunden till vårt
förslag i denna del
är att domstolarna
fått nya uppgifter,
att ärendena blir
alltmer komplicerade
och att säkerheten i
domstolarna behöver
höjas samtidigt som
handläggningstiderna
måste bringas ned.
Nämndemännens
ersättning måste
höjas, något som en
enig utredning redan
för flera år sedan
lämnade underlag
för. Vi satsar också
resurser på
kriminalvården för
att det skall bli
möjligt att öka
antalet platser inom
kriminalvården
samtidigt som
innehållet i
programverksamheten
kan förbättras. Det
är för såväl intagna
som personal
nödvändigt att
antalet
anstaltsplatser ökar
och att säkerheten
på anstalterna höjs.
Här skulle ökad
upphandling av
extern kompetens
utveckla
verksamheten
samtidigt som
kostnaderna pressas.
Utrymme skapas även
för kriminalvårdens
övertagande av
institutionsvården
av unga
lagöverträdare.
Däremot föreslår vi
en minskning av
anslaget till
Brottsförebyggande
rådet. Enligt vår
mening måste den
kriminalpolitiska
forskningen bli mer
objektiv och ges en
tydligare akademisk
frihet.
Rättsmedicinalverket
ges ytterligare 10
miljoner kronor för
att öka kvaliteten
på såväl avgivna
yttranden som
pågående forskning.
Fler läkare måste få
fortbildning i
rättsmedicin för att
klara det.
Brottsoffrens
situation förbättras
genom att sakprövade
skadestånd i domar
som vunnit laga
kraft inte längre
omprövas av
Brottsoffermyndigheten.
Sammantaget
föreslog vi sålunda
i utskottets
yttrande till
finansutskottet att
utgiftsramen för
rättsväsendet för
nästa budgetår
skulle tillföras 1
116 miljoner kronor
mer än vad riksdagen
nu beslutat om.
Detta hade gett
utrymme för de
anslagsökningar vi i
detta ärende
föreslagit i motion
Ju454.
2. Anslag under
utgiftsområde 4
Rättsväsendet
(punkt 1)
av Johan Pehrson
(fp) och Torkild
Strandberg (fp).
Folkpartiet
liberalernas
budgetförslag för år
2005 syftar till att
förändra de
ekonomiska
förutsättningarna så
att en högre stabil
tillväxt uppnås och
att den dryga miljon
människor som står
utanför
arbetsmarknaden får
en möjlighet att
komma in och bidra
med en egen
arbetsinsats. För
att åstadkomma detta
är det nödvändigt
att fler arbetar och
att statsskulden
minskar. Ett viktigt
verktyg för att
uppnå detta är
sänkta skatter på
arbete och
företagande. Våra
utgiftsökningar
avser främst
bistånd,
rättssäkerhet,
utbildning, vård och
omsorg samt
förbättringar för
funktionshindrade.
Vi uppnår utrymme
för detta bl.a.
genom åtgärder mot
ohälsan, stopp för
friår och en
reformerad
arbetsmarknadspolitik.
Vårt förslag till
utgiftsram för
Rättsväsendet under
utgiftsområde 4 har
emellertid avstyrkts
av finansutskottet i
budgetprocessens
första steg. Då
Folkpartiets
budgetförslag är en
helhet är det inte
meningsfullt att
delta i fördelningen
på anslag för
Rättsväsendet.
Ansvar för de
anvisade anslagen
vilar således på
företrädarna för
socialdemokraterna,
vänsterpartiet och
miljöpartiet i
Riksdagen. I det
följande redovisas
en sammanfattning av
innehållet i vår
satsningarna på
rättsväsendet.
Svenskt
rättsväsende står
under stark press.
Samtliga
rättsvårdande
myndigheter uppvisar
brister i
måluppfyllelsen.
Ökat grövre våld,
låg
uppklaringsprocent
av brott, stor andel
avskrivningar av
anmälda brott, en
ineffektiv
kriminalvård och
ökade
handläggningstider i
domstolarna skapar
otrygghet i
samhället. Till
detta kommer att
polisen i alltför
liten utsträckning
är synlig i
samhället och finns
till hands när
medborgarna i hela
vårt land är i akut
behov av polis.
Detta påverkar i
negativ riktning
medborgarnas tilltro
till demokratins
förmåga att skapa
grundläggande
rättstrygghet.
Folkpartiet
liberalerna vill se
en förändrad attityd
till rättsväsendet.
Rättstryggheten
måste öka och
rättssäkerheten
stärkas på en rad
områden. Det är
därför viktigt att
kampen mot
brottsligheten
förbättras samtidigt
som de
brottsförebyggande
insatserna ges ett
större utrymme. Det
är också viktigt att
kraftfulla åtgärder
sätts in mot dem som
faktiskt begår
brott. För att
åstadkomma detta
krävs det
förändringar när det
gäller politiskt
ledarskap och
politisk ambition,
myndigheternas
organisation och,
inte minst,
långsiktiga
ekonomiska
förutsättningar. Mot
den bakgrunden
föreslog vi att
rättsväsendet skulle
tillföras 810
miljoner kronor mer
under år 2005 än vad
riksdagen nu
beslutat om.
Vårt förslag
möjliggör en
förstärkning av
såväl polisväsendet
och
åklagarorganisationen
som domstolsväsendet
och kriminalvården.
Inom
polisorganisationen
innebär vår satsning
att fler
civilanställda och
poliser kan
anställas. Detta
innebär bl.a. att
antalet poliser i
glesbygdsområden kan
öka. Ingen del av
landet får lämnas
utan ett
grundläggande
polisiärt skydd. En
glesbygdssatsning
skall ske under
nästa år. Vi
avsätter också medel
för att förbättra
ledarskapsutbildningen
inom polisen samt
för att förstärka de
enheter som arbetar
med hatbrott, våld
mot kvinnor och
barn,
barnpornografi,
narkotikabrott och
andra grova brott
samt mängdbrott. Av
polisbudgeten skall
ytterligare 10
miljoner kronor
avsättas för att
bekämpa
människohandel, och
60 miljoner kronor
skall satsas på ett
nationellt
personsäkerhetsprogram
för allvarligt
hotade kvinnor.
Utbildningstakten av
nya poliser behöver
öka. År 2012 bör det
finnas 22 000
poliser. Icke
polisiära
arbetsuppgifter
skall, i den mån det
är möjligt, utföras
av andra. Inom
Säkerhetspolisen bör
ytterligare resurser
satsas på att
förbättra
hotbildsanalyserna
och förstärka
livvaktsskyddet. Vår
satsning på
åklagarorganisationen
bör användas för att
komma till rätta med
bristen på åklagare
samt för att öka
möjligheterna till
utbildning och
specialisering.
Nedläggningen av
Ekobrottsmyndigheten
och samordningen av
hela
åklagarverksamheten
i en enda
åklagarmyndighet
under ledning av
Riksåklagaren för
all brottsbekämpning
frigör avsevärda
resurser, inte minst
på central nivå,
vilka bör användas
bättre på den
operativa nivån i
den enhetliga
åklagarorganisationen.
De satsningar vi gör
på polis- och
åklagarorganisationerna
innebär att
ytterligare resurser
måste avsättas för
domstolsväsendet.
Det är viktigt att
de färdigutredda
brotten kan avgöras
inom rimlig tid och
på ett rättssäkert
sätt. Det behöver
därför anställas
fler domare. Inom
kriminalvården bör
vår satsning
användas för att
inrätta fler häktes-
och anstaltsplatser,
förbättra säkerheten
och
behandlingsverksamheten
samt att sätta in
ytterligare insatser
mot narkotikan på
anstalterna. Viktigt
är också att
kriminalvårdens
personalstyrka
utökas och
utbildningsinsatserna
intensifieras. För
att förstärka
rättssäkerheten för
medborgarna måste
också rättshjälpen
förstärkas;
rättvisan får inte
bli ett privilegium
för dem med
ekonomiska resurser.
Samhället har ett
stort ansvar att se
till att alla
medborgare har
möjlighet att söka
sin rätt.
Sammantaget
föreslog vi sålunda
i utskottets
yttrande till
finansutskottet att
utgiftsramen för
rättsväsendet för
nästa budgetår
skulle tillföras 810
miljoner kronor mer
än vad riksdagen nu
beslutat om. Vårt
förslag hade gett
utrymme för de
anslagsökningar vi i
detta ärende
föreslagit i motion
Ju507.
3. Anslag under
utgiftsområde 4
Rättsväsendet
(punkt 1)
av Peter Althin
(kd).
En fungerande
rättsordning är
oumbärlig för ett
gott samhälle.
Rättsväsendet måste
utvecklas så att det
kan möta
morgondagens behov
och påfrestningar
och garantera
medborgarna
rättstrygghet i ett
internationaliserat
samhälle. I ett gott
samhälle överförs de
demokratiska värdena
och värderingarna
från generation till
generation. Utan
dessa kommer
relationerna mellan
människor inte att
fungera i
vardagslivet.
Tilliten och
förtroendet måste
utgå från att
respekten för varje
människas unika
värde är införlivad
hos varje
medmänniska.
Rättsstatens uppgift
är att ge en ram för
dessa värden. Den
skall syfta till att
skapa en samlevnad
med trygghet och
respekt mellan
människor och bidrar
därmed också till
att upprätthålla
samhällets
grundvärden.
Nedskärningarna
inom rättsväsendet
har nu gått så långt
att frågan om
rättsväsendet förmår
fylla sin uppgift är
berättigad. Enligt
min mening måste
rättsväsendet ha så
stora resurser till
sitt förfogande att
det är möjligt att
garantera alla
medborgare säkerhet
och trygghet. Mot
den bakgrunden
föreslog jag att
rättsväsendet skulle
tillföras 765
miljoner kronor mer
under år 2005 än vad
riksdagen nu
beslutat om.
Mitt förslag
innebär en satsning
på ytterligare
platser vid
polisutbildningarna
samt fler poliser
inom
polisorganisationen.
Ett mål är att det
skall finnas 19 000
poliser år 2009. De
ökade resurserna
möjliggör ökade
insatser mot
narkotikabrotten och
andra grova brott
samt mängdbrotten.
Närpolisen skall
utvecklas. På sikt
skall det finnas en
närpolis per 1 000
invånare.
Ytterligare medel
måste även satsas på
att förbättra
polisens kompetens,
arbetsmiljö och
utrustning. Till
exempel bör
alternativa vapen
utvecklas och s.k.
skyddade fordon
anskaffas.
Satsningen på
åklagarväsendet gör
det möjligt att
anställa
administrativ
personal och
specialiståklagare
samtidigt som
återkommande
kompetensutveckling
kan genomföras. Det
högst prioriterade
området för
åklagarna är brott
mot barn. Samarbetet
mellan polis och
åklagare ökar. Ett
rättssamhälle kräver
också fungerande
domstolar.
Medborgarperspektivet
med tyngdpunkt på
tillgänglighet och
lokal förankring är
viktiga aspekter,
även om en
organisation som
tillgodoser dessa
krav kostar något
mer. I mitt förslag
ryms sådana
kostnader. När det
gäller
kriminalvården
avsätter jag medel
för bl.a. en
satsning på
personalutbildning,
förbättring av
programverksamheten
och skärpt
narkotikakontroll på
anstalterna.
Satsningar måste
också göras för att
inrätta fler platser
inom kriminalvården.
Slutligen ryms i
mitt budgetförslag
extra resurser till
anslaget Bidrag till
lokalt
brottsförebyggande
arbete. Denna
satsning skall
användas dels till
arbetet med att
bygga bort brott och
skapa tryggare
miljöer för
medborgarna, dels
till det lokala
brottsförebyggande
arbetet ute i
kommunerna. I det
lokala
brottsförebyggande
arbetet är det
viktigt med en
förändrad
brottsförebyggande
strategi i syfte att
systematiskt,
långsiktigt och med
stor tydlighet
arbeta med
informationsinsatser
för att
medvetandegöra
föräldrar och andra
som har tillsyn över
barn om
värdeöverföringens
betydelse.
Kristdemokraterna
har i parti- och
kommittémotioner
förordat en annan
inriktning av den
ekonomiska politiken
och budgetpolitiken
än den som
Socialdemokraterna,
Vänsterpartiet och
Miljöpartiet de
gröna föreslår.
Därför föreslog jag
i utskottets
yttrande till
finansutskottet att
utgiftsramen för
rättsväsendet för
nästa budgetår
skulle tillföras 765
miljoner kronor mer
än vad riksdagen nu
beslutat om. Detta
hade gett utrymme
för de
anslagsökningar jag
i detta ärende
föreslagit i motion
Ju468.
4. Anslag under
utgiftsområde 4
Rättsväsendet
(punkt 1)
av Johan Linander
(c).
I ett demokratiskt
samhälle är det
väsentligt att
människor känner
tilltro till och har
förtroende för
rättsväsendet. Att
skydda medborgarna
mot våld och
övergrepp och att
garantera individens
rättssäkerhet är
avgörande för
tilltron till
systemet. En av
samhällets
hörnstenar, kanske
den viktigaste, är
således att
garantera människor
säkerhet och
trygghet.
Rättssäkerheten är
helt enkelt en
väsentlig del av
människors
livskvalitet.
Samhället får aldrig
acceptera en
utveckling där den
enskildes
rättssäkerhet och
rättstrygghet sätts
på spel.
En av rättsstatens
viktigaste uppgifter
är att forma
gemensamma
spelregler och säkra
att de efterlevs.
Närhet mellan
medborgarna och de
rättsvårdande
myndigheterna är
viktig för att
tillit skall kunna
skapas. En
förutsättning är att
rättsväsendets
myndigheter finns på
ett rimligt avstånd
i hela landet.
Förtroendet för
rättsväsendet
grundas på att det
fungerar snabbt, har
hög kvalitet samt
att det finns nära
tillgängligt. Därför
måste
polisutryckningarna
nå fram inom skälig
tid och
handläggnings- och
utredningstiderna
vara så korta som
möjligt. Brott måste
betydligt oftare
leda till lagföring
än vad som är fallet
i dag. Det är också
viktigt att tiden
från brottsanmälan
till
kriminalvårdspåföljd
förkortas. Enligt
Centerpartiet måste
alla medborgare
tillförsäkras rätten
till en trygg
tillvaro på lika
villkor.
Mot den bakgrunden
föreslog jag att
rättsväsendet skulle
tillföras 600
miljoner kronor mer
under år 2005 än vad
riksdagen beslutat
om.
Mitt förslag
innebär att det blir
möjligt att
förstärka polisen
både i storstäderna
och på landsbygden
samt att genomföra
satsningar på
närpolisen. Med fler
närpoliser kan
polisens arbete i
högre grad utformas
efter lokala behov
och förutsättningar.
Ett mål är att det
snarast möjligt
skall finnas 20 000
poliser. För att
möjliggöra detta bör
en ny
polisutbildning
inrättas, i närheten
av någon befintlig
högskola eller ett
befintligt
universitet. En
satsning görs också
på
åklagarorganisationen
i syfte att anställa
fler
specialiståklagare,
främst
miljöåklagare,
förbättra
arbetsmiljön samt
förbättra
lagföringsprocessen.
Det är viktigt att
ekobrottsbekämpningen
inriktas på
fungerande och
resurseffektiva
insatser. Det är
tveksamt om det
krävs en egen
myndighet,
Ekobrottsmyndigheten,
för detta arbete.
Anslaget till
Ekobrottsmyndigheten
bör därför minskas
med 25 miljoner
kronor. Mitt förslag
innebär också en
förstärkning av
kriminalvården så
att den kan verka
för att intagna ges
förutsättningar att
efter
verkställigheten
leva ett laglydigt
liv. Härigenom
minskar
återfallsbrottsligheten.
Utbildning,
arbetsträning och
social
färdighetsträning
skall erbjudas de
intagna i större
omfattning än vad
som sker i dag.
Behandlings- och
rehabiliteringsinstanserna
för psykiskt sjuka,
sexualförbrytare och
drogmissbrukare
måste också
förbättras. Intagna
med svåra psykiska
störningar måste
kunna placeras på
specialenheter där
de kan få lika bra
psykiatrisk vård som
på rättspsykiatriska
kliniker. Slutligen
är det nödvändigt
att kriminalvården
satsar på ett utökat
antal platser i
häkten och anstalter
samt fler och mindre
enheter.
Domstolsväsendet
tillförs resurser
för att förbereda
övertagandet av
utlänningsärenden
från
Utlänningsnämnden.
Avslutningsvis vill
jag här framhålla
att jag anser att
anslaget till
Tullverket borde
tillhöra
utgiftsområde 4.
Detta är orsaken
till att
centerpartiets
yrkande om anslag
till Tullverket
framställts i motion
Ju498.
Sammantaget
föreslog jag sålunda
i utskottets
yttrande till
finansutskottet att
utgiftsramen för
rättsväsendet för
nästa budgetår,
Tullverket ej
medräknat, skulle
tillföras 600
miljoner kronor mer
än vad riksdagen nu
beslutat om. Mitt
förslag hade gett
utrymme för de
anslagsökningar jag
i detta ärende
föreslagit i motion
Ju498.
5. Kompetens- och
bemötandefrågor
inom
rättsväsendet
(punkt 2)
av Johan Pehrson
(fp), Beatrice
Ask (m), Peter
Althin (kd),
Jeppe Johnsson
(m), Torkild
Strandberg (fp),
Johan Linander
(c) och Cecilia
Magnusson (m).
Det är angeläget att
personal inom
rättsväsendet har
hög kompetens i de
frågor som de som
företrädare för
myndigheterna kommer
i kontakt med.
Personalen måste ha
rätt kompetens
utifrån sina
arbetsuppgifter. Det
finns i dag brister
i utbildningen på
grund av
myndigheternas
bekymmersamma
ekonomiska läge. En
del görs, men enligt
vår mening återstår
ändå mycket att
göra.
Utbildning är
färskvara och
behöver underhållas
kontinuerligt. För
att erhålla en hög
kvalitet inom
verksamheten fordras
att personalen får
återkommande
vidareutbildning och
ny kunskap inom
områden som
förändras och
utvecklas.
Utbildningen måste
anpassas till
individens och
verksamhetens behov.
Den nya kunskap som
utvecklas inom vissa
myndigheter måste
spridas vidare.
Metodutveckling,
forskning och bra
exempel inom en
myndighet skall
kunna anpassas till
och användas av
andra myndigheter.
Exempel på områden
där kompetensen på
olika sätt behöver
höjas är följande.
Barnkompetensen
måste öka, bl.a. vad
gäller hur barn som
utsatts för våld och
sexuella övergrepp
respektive bevittnat
våld i hemmet
påverkas och
reagerar. Också i
familjemålen om
vårdnad, boende och
umgänge behövs
insatser. Vidare
måste kunskaperna
rörande våld och
sexuella övergrepp
mot kvinnor öka
såväl inom polisen
som i domstolarna.
Kunskap om olika
kulturer måste öka.
Det är t.ex. mycket
viktigt att polisens
förmåga att utreda
brott mot
invandrarkvinnor
blir bättre och att
polisen blir bättre
på att informera om
rättigheter och
skyldigheter i det
svenska samhället.
Även kunskapen om
s.k. hatbrott, dvs.
brott med bl.a.
rasistiska,
främlingsfientliga
och homofobiska
motiv, måste
förbättras. Vidare
måste kunskapen
rörande
människohandel och
miljöbrottsbekämpning
höjas.
En höjning av
kompetensen inom
rättsväsendet ger
också
förutsättningar att
korta
handläggningstiderna.
Förbättrad samverkan
mellan polis,
socialtjänst och
psykiatri är
väsentlig.
För att
rättsväsendets
myndigheter skall
kunna lösa sina
uppgifter är det
också av avgörande
betydelse att
allmänheten bidrar
på olika sätt, t.ex.
genom att anmäla
brott och vittna
inför domstol.
Benägenheten att
biträda
rättsväsendet är
beroende av det
bemötande människor
får från företrädare
för rättsväsendet.
Ett korrekt och bra
bemötande är
avgörande för
rättsväsendets
legitimitet och
trovärdighet.
Kränkningar i form
av onödiga
ifrågasättanden,
förolämpningar och
nedlåtande tilltal
får inte förekomma.
Det är särskilt
bekymmersamt när
dåligt bemötande
drabbar individer
som redan känner sig
marginaliserade
eller ifrågasatta.
Brottsoffer och
vittnen måste få
relevant och
lättförståelig
information. Även om
en del har gjorts
inom rättsväsendets
myndigheter för att
uppmärksamma dessa
frågor anser vi att
det inte är
tillräckligt.
Rättsväsendet måste
upprätthålla en hög
etisk nivå bland
sina anställda,
något som ständigt
måste aktualiseras
bl.a. i det dagliga
samtalet mellan
anställda och deras
chefer. Det krävs
alltså mer och
löpande utbildning i
bemötandefrågor.
Många av de
åtgärder vi
förespråkar i syfte
att höja kompetensen
och förbättra
bemötandet inom
rättsväsendet kräver
ytterligare
resurser. Som vi
anfört i respektive
partis särskilda
yttrande rörande
anslaget till
utgiftsområde 4
föreslog vi i
utskottets yttrande
till finansutskottet
att utgiftsramen för
rättsväsendet för
nästa budgetår
skulle höjas. Detta
hade gett utrymme
för sådana
kraftfulla
kompetenshöjande
åtgärder som
föreslagits i många
av de motioner som
behandlas i detta
avsnitt.
6. Kompetens- och
bemötandefrågor
inom
rättsväsendet
(punkt 2)
av Rolf Olsson
(v).
Det är angeläget att
all personal inom
rättsväsendets
myndigheter har en
hög kompetens i alla
de frågor och
företeelser som de
som företrädare för
myndigheten kommer i
kontakt med. Även om
det görs mycket inom
rättsväsendets
myndigheter för att
höja kompetensen
bland personalen
återstår enligt min
mening ändå mycket
att göra.
Ytterligare åtgärder
kan vidtas inom
ramen för beviljade
anslag.
Som exempel på
områden där
kompetensen på olika
sätt bör höjas kan
nämnas följande.
Barnkompetensen
måste öka hos domare
som handlägger
familjemål. Vidare
måste kunskaperna
rörande de
mekanismer som
ligger bakom våld
och sexuella
övergrepp mot
kvinnor öka inom
rättsväsendet. Här
kan nämnas
könsmaktsordningen
och behovet av
genusanalyser. Det
är också angeläget
att öka
rättsväsendets
kompetens om
situationen för
homosexuella,
bisexuella och
transpersoner. Det
krävs slutligen
utbildningsinsatser
för myndigheter som
kommer i kontakt med
offer för rasistisk
och högerextrem
brottslighet.
7. Kompetens- och
bemötandefrågor
inom
rättsväsendet
(punkt 2)
av Leif Björnlod
(mp).
Det är angeläget att
all personal inom
rättsväsendets
myndigheter har en
hög kompetens i alla
de frågor och
företeelser som de
som företrädare för
myndigheten kommer i
kontakt med. Även om
det görs mycket inom
rättsväsendets
myndigheter för att
höja kompetensen
bland personalen
återstår enligt min
mening ändå mycket
att göra.
Ytterligare åtgärder
kan vidtas inom
ramen för beviljade
anslag.
Som exempel på
områden där
kompetensen på olika
sätt bör höjas kan
nämnas följande.
Kompetensen om
situationen för
homosexuella,
bisexuella och
transpersoner måste
öka inom hela
rättsväsendet,
särskilt inom
polisen och
kriminalvården.
Polisens samarbete
med dessa gruppers
organisationer måste
öka. Vidare måste
åtgärder vidtas för
att öka den
mångkulturella
kompetensen inom
polisen.
8.
Resursfördelningen
inom polisen
(punkt 6)
av Rolf Olsson
(v).
Det är viktigt att
alla människor har
tillgång till
polisen. Detta
gäller såväl i
tättbefolkade
områden som i
glesbygder. Denna
grundsyn kommer väl
till uttryck i det
arbete som sker inom
ramen för En
nationell polis, där
grundtanken är att
polisens resurser
skall ses som
gemensamma. Eftersom
budgetpropositionen
dessutom ger uttryck
för uppfattningen
att den polisiära
närvaron i
glesbygderna bör
förbättras ser vi
ingen anledning att
reservera oss till
förmån för motion
Ju350 i denna del.
9. Prioritering av
olika slags
brottslighet
(punkt 9)
av Johan Pehrson
(fp), Beatrice
Ask (m), Peter
Althin (kd),
Jeppe Johnsson
(m), Torkild
Strandberg (fp),
Johan Linander
(c) och Cecilia
Magnusson (m).
Vi har ingen erinran
mot de
prioriteringar
avseende olika
brottstyper som
redovisas i
budgetpropositionen.
Som vi ser det finns
det dock behov av
att polisen också
beträffande vissa
andra brott gör
särskilda insatser.
En sådan brottstyp
är
rattfylleribrotten.
Ju färre
alkoholpåverkade
förare vi har på
våra vägar desto
färre kan man räkna
med att
dödsolyckorna i
trafiken blir.
En annan brottstyp
som vi vill lyfta
fram här är brott
som begåtts av s.k.
djurrättsaktivister.
Vi vill understryka
att dessa brott, som
ofta riktar sig mot
småföretagare,
innebär ingrepp i
deras
näringsutövning och
i förlängningen
hotar tillväxten.
Vi menar vidare
att polisens
insatser mot
barnpornografin
måste skärpas. Ett
sätt skulle kunna
vara att inrätta ett
Internetråd och en
särskild tipstelefon
dit allmänheten kan
ringa.
Även arbetet mot
mängdbrottsligheten,
som är den
brottslighet som
drabbar vanliga
människor i deras
vardag, måste
förbättras.
Slutligen kan vi
konstatera att det
behövs en rad
åtgärder inom
polisen på de
områden som
regeringen anser
förtjäna särskild
uppmärksamhet. Med
andra ord räcker det
inte med att säga
att vissa
brottstyper skall
prioriteras - man
måste gå från ord
till handling. Detta
gäller särskilt våld
mot kvinnor och
barn,
ungdomsbrottslighet
och då särskilt det
utbredda bruket av
knivar, samt
hedersbrott och
hatbrott.
De åtgärder som vi
nu förordat kräver
naturligtvis att
polisen ges
tillräckliga
resurser. Våra
budgetalternativ har
röstats ner av
riksdagens
majoritet. Om de
vunnit bifall hade
resurser funnits för
de satsningar vi nu
förordat.
10. Prioritering
av olika slags
brottslighet
(punkt 9)
av Rolf Olsson
(v) och Leif
Björnlod (mp).
Vi anser att
omsorgerna om
kommande
generationer kräver
att angreppen på
miljön bekämpas.
Lagföringen av dem
som begår dessa
övergrepp på våra
gemensamma resurser
måste förbättras.
Det är därför
positivt att
miljöbrotten nämns i
budgetpropositionen
som en av de
brottstyper som
skall ägnas särskild
uppmärksamhet. Vi
har därför valt att
inte reservera oss
till förmån för
motion Ju350 i denna
del.
11.
Utredningsplikt
avseende våld
mot barn (punkt
14)
av Rolf Olsson
(v).
Enligt min mening
finns det anledning
att misstänka att
förundersökning
alltför sällan
inleds när det
gäller övergrepp på
barn. Jag anser att
det är nödvändigt
att ta reda på hur
det förhåller sig
härmed. Jag utgår
från att
Riksåklagaren
specialstuderar
frågan om ej inledda
förundersökningar
beträffande brott
mot barn. Jag
avvaktar resultatet
av det arbete som
pågår.
12. Nämndemännens
ersättning
av Johan Pehrson
(fp), Beatrice
Ask (m), Peter
Althin (kd),
Jeppe Johnsson
(m), Torkild
Strandberg (fp),
Johan Linander
(c) och Cecilia
Magnusson (m).
Att vara nämndeman
är ett stort och
ärofullt uppdrag.
Alla myndiga
medborgare måste ha
en verklig möjlighet
att fullgöra
uppdraget. Dagens
låga ersättningar
till nämndemän utgör
härvidlag ett stort
hinder, liksom de
långa resvägarna som
redan har blivit
verklighet för många
till följd av
sammanslagningarna
av tingsrätter.
Ersättningarna bör
därför höjas.
13.
Konsekvensanalys
av nya
frivårdspåföljder
(punkt 20)
av Rolf Olsson
(v).
Frivården har under
senare år ålagts ett
antal nya uppgifter
och har fått ett
större antal
klienter, bl.a. till
följd av olika
påföljdsreformer.
Samtidigt har
frivårdens klienter
blivit mer
svårhanterliga, och
andelen klienter med
drogproblem har
ökat.
Dessa
omständigheter pekar
på betydelsen av att
frivården har de
resurser som krävs
för att klara nya
uppgifter och
tillströmningen av
nya och inte sällan
mer krävande
klienter. Om så inte
sker finns det en
risk för att de
genomförda
reformerna inte ger
den positiva effekt
som avsetts.
14. Nya slutna
anstaltsplatser
(punkt 21)
av Leif Björnlod
(mp).
Beläggningssituationen
inom kriminalvården
är högst
problematisk, och
det behövs fler
anstaltsplatser.
Att inrikta
anstaltsutbyggnaden
på platser med
extraordinära
säkerhetskrav är
dock ingen lösning
för kriminalvårdens
sammantagna behov.
Kraft och resurser
bör i första hand
satsas på att
förstärka
kriminalvårdens
förmåga att
rehabilitera och
återanpassa
klienterna till ett
liv i frihet utan
kriminalitet och
droger. Utökade
möjligheter för
välmotiverade
intagna att bli
överflyttade till
öppna anstalter och
att bli frigivna
tidigare, med eller
utan elektronisk
övervakning, torde
kunna minska
beläggningen på de
befintliga
anstalterna.
Att bygga ett nytt
högsäkerhetsfängelse
kan enligt min
mening vara att gå
fel väg. Dåliga
sådana erfarenheter
kan hämtas från
bl.a. USA. I den
utsträckning det
behövs
anstaltsplatser med
bättre skalskydd bör
sådana förbättringar
om möjligt ske på
befintliga slutna
anstalter. I
avvaktan på bl.a.
Kriminalvårdsstyrelsens
utredning om en ny
säkerhetsanstalt tar
jag dock inte
slutlig ställning i
här aktuella frågor.
15. Rättshjälp för
småföretagare
(punkt 28)
av Leif Björnlod
(mp).
Det är viktigt att
även näringsidkare
har vissa
möjligheter att
beviljas rättshjälp.
En småföretagare är
ofta i underläge
gentemot en
myndighet när han
överklagar ett
myndighetsbeslut
till domstol, även
om
förvaltningsdomstolarna
har en långtgående
utredningsskyldighet.
Gällande
bestämmelser ger
också en möjlighet
att i särskilda fall
bevilja rättshjälp
för näringsidkare.
Denna möjlighet bör
enligt min mening
kunna utnyttjas i
större utsträckning
än vad som är fallet
i dag.
Bilaga 1
Förteckning över
behandlade
förslag
Propositionen
I proposition
2004/05:1
utgiftsområde 4
Rättsväsendet har
regeringen föresla-
git att riksdagen
1.antar regeringens
förslag till lag
om fortsatt
giltighet av lagen
(1999:613) om
försöksverksamhet
med videokonferens
i rättegång,
2.antar regeringens
förslag till lag
om fortsatt
giltighet av lagen
(2001:25) om
försöksverksamhet
med videokonferens
i allmän
förvaltningsdomstol,
3.antar regeringens
förslag till lag
om ändring i
polislagen
(1984:387),
4. för
budgetåret 2005 anvisar
anslagen under
utgiftsområde 4
Rättsväsendet enligt
följande uppställning:
Anslag (tusental
kronor)
Anslagstyp
Anslagsbelopp
4:1 Polisorganisationen
(ram)
14 960 135
4:2 Säkerhetspolisen
(ram)
644 975
4:3
Åklagarorganisationen
(ram)
848 935
4:4
Ekobrottsmyndigheten
(ram)
342 198
4:5 Domstolsväsendet
m.m.
(ram)
4 046 980
4:6 Kriminalvården
(ram)
4 990 693
4:7
Brottsförebyggande
rådet
(ram)
59 550
4:8
Rättsmedicinalverket
(ram)
228 571
4:9 Gentekniknämnden
(ram)
3 796
4:10
Brottsoffermyndigheten
(ram)
27 012
4:11 Ersättning för
skador på grund av
brott
(ram)
83 978
4:12
Rättshjälpskostnader
m.m.
(ram)
1 027 957
4:13 Kostnader för
vissa
skaderegleringar
m.m.
(ram)
21 291
4:14 Avgifter till
vissa
internationella
samman-
(ram)
3 600
slutningar
4:15 Bidrag till
lokalt
brottsförebyggande
arbete
(ram)
7 200
Summa
27 296 871
Riksrevisionens
styrelses
framställning
I framställning
2003/04:RRS10
Riksrevisionens
styrelses
framställning angå-
ende uppföljningen
av kriminalvårdens
klienter föreslår
Riksrevisionens
styrelse följande:
Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad styrelsen
anför om att
regeringen skall
återkomma till
riksdagen med en
redovisning av de
åtgär-der som
vidtagits med
anledning av
Riksrevisionens
granskning av
kriminal-vårdens
klienter.
Motionerna
Motionerna i
nummerordning
2003/04:Ju400 av
Rosita Runegrund och
Ingemar Vänerlöv
(kd):
Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad som i
motionen anförs om
nödvändigheten av
specialkompetens hos
domare och nämndemän
när mål om
sexualbrott mot barn
och mål om
barnpornografi skall
avgöras.
2003/04:Ju408 av
Karin Granbom och
Anita Brodén (fp):
Riksdagen begär att
regeringen inrättar
en statlig
verksamhet med
uppgift att i
enlighet med vad i
motionen anförs ta
emot allmänhetens
tips om
barnpornografi samt
bedriva utbildning.
2003/04:So271 av
Annelie Enochson
(kd):
7. Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad i
motionen anförs
om att begränsa
tillgången till
all form av
barnpornografi på
nätet och i
medier.
2004/05:Sk448 av
Mikael Oscarsson
(kd):
3. Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad i
motionen anförs om
införande av
langningspoliser.
2004/05:Ju5 av
Ingemar Vänerlöv och
Rosita Runegrund
(kd):
3. Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad i
motionen anförs
om behovet av en
särskild
utvärdering om,
och hur,
Domstolsverket
lever upp till sin
roll som blott och
bart ett
serviceorgan åt
domstolarna.
2004/05:Ju10 av
Johan Pehrson m.fl.
(fp):
1. Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad i
motionen anförs om
att avskaffa
Ekobrottsmyndigheten.
2004/05:Ju12 av
Johan Pehrson m.fl.
(fp):
Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad i
motionen anförs om
att avskaffa
ekobrottsmyndigheten.
2004/05:Ju205 av Ulf
Sjösten (m):
Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad i
motionen anförs om
åtgärder för att
förbättra och
effektivisera
utredningar av
miljörelaterad
brottslighet.
2004/05:Ju206 av Ulf
Sjösten och Bertil
Kjellberg (m):
Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad i
motionen anförs om
behovet av en
enhetlig
organisation för
Sverige när det
gäller bekämpande av
ekonomisk
brottslighet.
2004/05:Ju208 av Ulf
Sjösten och
Elizabeth Nyström
(m):
1. Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad i
motionen anförs om
ytterligare en
polishögskola. 2.
Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad i
motionen anförs om
att en ny
polishögskola
skall lokaliseras
till Borås.
2004/05:Ju217 av
Rolf Gunnarsson (m):
Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad i
motionen anförs om
statliga bidrag till
s.k.
medborgargrupper.
2004/05:Ju221 av
Rolf Gunnarsson (m):
Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad i
motionen anförs om
behovet av ökade
resurser till
polisen i Dalarna.
2004/05:Ju222 av
Rolf Gunnarsson (m):
Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad i
motionen anförs om
inrättandet av en
polishögskola i
Falun/Borlänge.
2004/05:Ju225 av
Rolf Gunnarsson (m):
Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad i
motionen anförs om
hårdare kontroll av
intagna samt hårdare
kontroll av alla vid
in- och utpassering
vid våra anstalter
och fängelser.
2004/05:Ju226 av
Rolf Gunnarsson (m):
Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad i
motionen anförs om
en höjning av
arvodet till våra
nämndemän.
2004/05:Ju230 av
Gunilla Tjernberg
(kd):
Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad i
motionen anförs om
att rekryteringen av
poliser till
glesbygdsområdena
måste säkerställas.
2004/05:Ju234 av
Jörgen Johansson
(c):
1. Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad i
motionen anförs om
skyddet för
människors rätt
att bedriva
vedertagen
näringsverk-
samhet.
2. Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad i
motionen anförs om
att se över den
rättsliga
påföljden vid
djurrättsaktioner
som liknar
terroristverksamhet.
2004/05:Ju236 av
Claes Västerteg och
Annika Qarlsson (c):
Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad i
motionen anförs om
att inrätta en
polishögskola i
Borås.
2004/05:Ju237 av
Jörgen Johansson
(c):
1. Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad i
motionen anförs om
att människor i
landets alla
bygder skall
erbjudas en trygg
livsmiljö.
2. Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad i
motionen anförs om
att göra en
översyn av
polisens
organisation, där
samhällets samlade
resurser utgör
utgångspunkten, i
syfte att
återskapa lag och
ordning i landets
alla bygder.
2004/05:Ju238 av
Cecilia Widegren
(m):
1. Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad i
motionen anförs om
att se över
straffskalan och
tillämpningen av
densamma för den
typ av brott som
omnämns i
motionen.
2. Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad i
motionen anförs om
att utveckla
samhällets skydd
för näringsidkare
som arbetar med
djurhållning.
2004/05:Ju241 av
Carl-Axel Roslund
(m):
Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad i
motionen anförs om
nämndemännens
ersättning.
2004/05:Ju248 av
Carina Hägg (s):
Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad i
motionen anförs om
insatser för att
stoppa bortförandet
av barn.
2004/05:Ju249 av
Carina Hägg (s):
Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad i
motionen anförs om
problemen med
prostitutionen längs
de svenska
landsvägarna.
2004/05:Ju250 av
Carina Hägg (s):
Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad i
motionen anförs om
behovet av att
lagstiftningen
innehåller
skrivningar om
kompetens och
kunskap om barns
behov i mål där barn
är berörda.
2004/05:Ju254 av
Luciano Astudillo
(s):
Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad i
motionen anförs om
att regeringen bör
agera för att man
skall få bättre
kunskap om islamo-
fobins omfattning
och utbredning i
Sverige genom att
uppdra åt Säpo att
framöver registrera
brott med
islamofobiska
förtecken som en
särskild kategori
hatbrott.
2004/05:Ju256 av
Sofia Larsen (c):
1. Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad i
motionen anförs om
vikten av en
utredning för att
öka säkerheten för
de företagare som
utsätts för
skadegörelse och
systematisk
förföljelse.
2004/05:Ju257 av
Anita Sidén och
Magdalena Andersson
(m):
Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad i
motionen anförs om
behovet av
uppföljning och nya
åtgärder med
anledning av den
s.k. knivlagen.
2004/05:Ju262 av
Jörgen Johansson
(c):
1. Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad i
motionen anförs om
att det är
samhällets ansvar
att erbjuda alla
människor en trygg
livsmiljö.
2. Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad i
motionen anförs om
att rätten att
utöva våld i syfte
att upprätthålla
lag och ordning
endast skall
tillfalla polisen.
3. Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad i
motionen anförs om
att en översyn
görs av svensk
polis struktur och
organisation.
2004/05:Ju267 av
Hans Backman (fp):
Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad i
motionen anförs om
att polisen skall
inrätta en
rikstäckande
personalpool som får
rycka in och
tjänstgöra på orter
där det råder
polisbrist.
2004/05:Ju270 av
Rigmor Stenmark (c):
Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad i
motionen anförs om
obligatorisk
utbildning för
socionomer, polis,
vårdpersonal och
personal inom
domstolsväsendet för
att förhindra
kvinnomisshandel.
2004/05:Ju281 av
Maud Olofsson m.fl.
(c):
1. Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad i
motionen anförs om
att kriminalvården
skall ha som
övergripande mål
att med en human
grundsyn och en
gedigen
kunskapsgrund
minska
återfallsbrotts-
ligheten och öka
människors
trygghet i
samhället.
6. Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad i
motionen anförs om
att vidta åtgärder
för att hindra
insmugglingen av
mobiltelefoner
samt åtgärder för
att finna de
otillåtna
mobiltelefoner som
finns på
anstalterna.
2004/05:Ju282 av
Annika Qarlsson och
Kerstin Lundgren
(c):
Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad i
motionen anförs om
att Riksnätverket
för nattvandrare
skall vara
berättigat till
statligt stöd.
2004/05:Ju283 av
Claes Västerteg och
Jan Andersson (c):
Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad i
motionen anförs om
behovet av fler
miljöåklagare.
2004/05:Ju287 av
Peter Danielsson
(m):
Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad i
motionen anförs om
att snabbt skapa en
organisation som har
rätt att utnyttja
alla samhällets
resurser för att
förebygga och
reagera på
terrorangrepp.
2004/05:Ju291 av
Henrik Westman (m):
2. Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad i
motionen anförs om
behovet av fler
poliser.
2004/05:Ju292 av
Johan Pehrson m.fl.
(fp):
1. Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad i
motionen anförs om
kunskap och
bemötande av
vittnen,
brottsoffer och
särskilt utsatta
brottsoffer inom
hela
rättsväsendet.
2. Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad i
motionen anförs om
information till
brottsoffer vid
brottsanmälan,
under rättegången
samt vid
gärningsmannens
permission och
frigivning.
11.Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad i
motionen anförs om
en översyn
gällande ett nytt
system för
utbetalande av
skade-stånd i
samband med brott.
2004/05:Ju293 av
Johan Pehrson m.fl.
(fp):
1. Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad i
motionen anförs om
behovet av kunskap
och utbildning
inom
rättsväsendet, de
sociala
myndigheterna samt
inom sjukvården
gällande
våldsprocessen,
dvs. hur en kvinna
i ett
misshandelsförhållande
systematiskt bryts
ned.
2. Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad i
motionen anförs om
beaktande av
invandrade,
våldsutsatta
kvinnors särskilda
behov av bl.a.
information.
7. Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad i
motionen anförs om
samkönat
partnervåld.
9. Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad i
motionen anförs om
kortare
handläggningstider
hos polis och
åklagare samt
gällande samverkan
mellan dessa
myndigheter och
fler särskilda
familjevålds-
enheter.
13. Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad i
motionen anförs om
rättsväsendets
bemötande av
brottsoffer för
sexualbrott samt
gällande
utbildningsinsatser.
15. Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad i
motionen anförs om
bestämmelsen i 2 a
§
förundersökningskungörelsen
gällande
handläggningstider
vid misshandel av
barn.
2004/05:Ju295 av
Torsten Lindström
(kd):
1. Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad i
motionen anförs om
att regeringen
skall utarbeta en
strategi för
rättssäkerheten i
Västmanlands län.
2. Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad i
motionen anförs om
behovet av fler
poliser i
Västmanlands län.
3. Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad i
motionen anförs om
häktet i Västerås.
5. Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad i
motionen anförs om
en strategi för
att motverka ökad
kriminalitet i
Mälardalen till
följd av
nedläggningen av
tullen i Västerås.
2004/05:Ju296 av
Sonja Fransson m.fl.
(s):
Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad i
motionen anförs om
etablering av en
polishögskola i
Borås.
2004/05:Ju297 av
Johan Löfstrand och
Billy Gustafsson
(s):
Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad som i
motionen anförs om
etablering och
lokalisering av ett
nationellt
resurscentrum för
brottsbekämpning.
2004/05:Ju300 av
Hillevi Larsson (s):
Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad i
motionen anförs om
att polisen i sina
kontakter med
brottsoffer åläggs
att informera om
offrets rättigheter.
2004/05:Ju303 av Ola
Sundell (m):
Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad i
motionen anförs om
polisens samarbete
med
räddningstjänsten.
2004/05:Ju307 av
Ragnwi Marcelind
(kd):
1. Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad i
motionen anförs om
att regeringen
upprättar en
strategi för hur
rekryteringen av
poliser till
landsbygds- och
glesbygdsområden
skall
intensifieras.
2. Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad i
motionen anförs om
att förlägga
polisutbildning
till Högskolan i
Gävle.
2004/05:Ju315 av
Tasso Stafilidis
m.fl. (v):
Riksdagen begär att
regeringen lägger
fram förslag till
lagstiftning som
innebär ett krav på
att de domare som
skall döma i mål om
vårdnad, boende och
umgänge skall ha
förvärvat en
särskild
barnkompetens.
2004/05:Ju316 av
Lars Ohly m.fl. (v):
2. Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad som i
motionen anförs om
att åtgärder skall
vidtas för att öka
rättskedjans
kunskaper om
genusanalys och
sexualiserat våld.
4. Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad som i
motionen anförs om
att åtgärder skall
vidtas för att öka
rättskedjans
kunskaper på HBT-
området.
2004/05:Ju318 av
Stefan Hagfeldt
m.fl. (m):
Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad i
motionen anförs om
skapandet av ett
nationellt
kompetenscentrum för
brottsbekämpning.
2004/05:Ju319 av
Krister Hammarbergh
(m):
Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad i
motionen anförs om
placeringen av en
säkerhetsanstalt
till Kiruna.
2004/05:Ju320 av
Margareta Andersson
och Birgitta Sellén
(c):
1. Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad i
motionen anförs om
att införa en
utbildning av
domare om barns
utveckling och
kognitiva och
språkliga förmåga.
2. Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad i
motionen anförs om
att införa en
bestämmelse om
domares kompetens
vid hantering av
mål som rör barn.
2004/05:Ju330 av
Johan Linander m.fl.
(c):
7. Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad i
motionen anförs om
att
omhändertagandet
av våldtäktsoffer
ytterligare måste
förbättras.
2004/05:Ju332 av
Gustav Fridolin
(mp):
8.Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad i
motionen anförs om
styrning av
säkerhetspolisen.
9. Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad som i
motionen anförs om
fortbildning inom
rättsväsendet i
mångkultur och
tolerans.
2004/05:Ju334 av
Birgitta Gidblom och
Birgitta Ahlqvist
(s):
Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad som i
motionen anförs om
att stoppa
kvinnohandeln.
2004/05:Ju337 av
Carl-Erik Skårman
(m):
Riksdagen beslutar
att ändra
grundarvodet för
nämndemannauppdrag
till 500 kr per
sammanträdesdag.
2004/05:Ju339 av
Johan Pehrson m.fl.
(fp):
4. Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad i
motionen anförs om
att utreda
Domstolsverkets
ställning och
funktion för att
åstadkomma ett mer
oberoende
domstolsväsende.
7. Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad i
motionen anförs om
en utredning
gällande en enda
högsta
domstolsinstans.
15. Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad i
motionen anförs om
ökad
specialisering
inom
åklagarväsendet.
16. Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad i
motionen anförs om
fler särskilda
samverkande
enheter med
åklagare och
poliser.
17. Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad i
motionen anförs om
att avskaffa
Ekobrottsmyndigheten.
18. Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad i
motionen anförs om
intensifierat
internationellt
åklagarsamarbete.
2004/05:Ju340 av
Johan Pehrson m.fl.
(fp):
1. Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad i
motionen anförs om
totalförbud mot
mobiltelefoner.
2. Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad i
motionen anförs om
störningsutrustning
vad avser
mobiltelefoner.
3. Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad i
motionen anförs om
skärpt
inpasseringskontroll.
12. Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad i
motionen anförs om
personalen inom
kriminalvården.
13. Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad i
motionen anförs om
möjlighet att göra
säkerhetskontroller
av personalen.
14. Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad i
motionen anförs om
kampen mot
korruption inom
kriminalvården.
18. Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad i
motionen anförs om
att antalet
fängelseplatser
måste öka.
19. Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad i
motionen anförs om
behovet av ett
nytt modernt
fängelse.
2004/05:Ju344 av
Kent Olsson och Ulf
Sjösten (m):
Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad i
motionen anförs om
att höja
ersättningen för
nämndemän.
2004/05:Ju348 av
Rolf Olsson m.fl.
(v):
4. Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad i
motionen anförs om
att
utbildningsinsatserna
vad gäller
rasistisk och vit
maktrela-terad
brottslighet skall
intensifieras hos
alla myndigheter
och andra
instanser som
kommer i kontakt
med brottsoffer.
2004/05:Ju350 av
Rolf Olsson m.fl.
(v):
6. Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad i
motionen anförs om
att polisens
kunskaper om de
strukturer som
ligger bakom mäns
våld mot kvinnor
måste öka.
10. Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad i
motionen anförs om
att förslag skall
tas fram som även
ger glesbygden
tillgång till
rimlig
polisnärvaro.
11. Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad i
motionen anförs om
att polisens
arbete med
miljöbrott skall
ses över.
2004/05:Ju352 av
Fredrik Reinfeldt
m.fl. (m):
16. Riksdagen begär
att regeringen
återkommer med
förslag till
införande av en
domstolsstyrelse
av dansk modell i
enlighet med vad
som anförs i
motionen.
17. Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad i
motionen anförs om
den centrala
polisens
organisation.
18. Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad i
motionen anförs om
nationella
insatsstyrkan.
19. Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad i
motionen anförs om
samarbetet mellan
polisen och
militären.
2004/05:Ju353 av
Anders Sjölund och
Tomas Högström (m):
Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad i
motionen anförs om
höjd ersättning till
nämndemännen.
2004/05:Ju355 av
Stefan Hagfeldt och
Gunnar Axén (m):
Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad i
motionen anförs om
ytterligare resurser
till
Länspolismyndigheten
i Östergötland.
2004/05:Ju357 av
Annelie Enochson
(kd):
Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad i
motionen anförs om
att säkerställa att
de judiska
institutionerna och
den judiska
livsstilen skyddas i
Sverige.
2004/05:Ju363 av
Inger Davidson m.fl.
(kd, m, fp, v, c):
1. Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad i
motionen anförs om
förstärkt arbete
mot
barnpornografibrott
på Internet.
2. Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad i
motionen anförs om
etiska riktlinjer
för information
till barn som
utsatts för
publicering av
barnpornografiska
bilder på Internet
och barnets
vårdnadshavare.
3. Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad i
motionen anförs om
att ett
Internetråd, i
syfte att
förebyggaI
Internetrelaterad
brottslighet mot
barn, bör
inrättas.
2004/05:Ju367 av Ulf
Sjösten och Anita
Sidén (m):
1. Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad i
motionen anförs om
att
Polismyndigheten i
Västra Götaland
skall kompenseras
fullt ut för de
merkostnader som
uppstod i samband
med
säkerhetsarrange-
mangen vid
regeringens EU-
möte i Göteborg i
juni 2001.
2. Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad i
motionen anförs om
att regeringen
låter klargöra de
ekonomiska
ansvarsför-
hållandena vid
särskilda
händelser.
2004/05:Ju374 av
Annika Qarlsson (c):
9. Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad i
motionen anförs om
att ett
Internetråd bör
inrättas i syfte
att förebygga och
avslöja
Internetrelaterad
brottslighet mot
barn.
2004/05:Ju375 av
Birgitta Carlsson
m.fl. (c, m, fp,
kd):
Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad i
motionen anförs om
att polisutbildning
förläggs till
Skövde.
2004/05:Ju376 av
Tasso Stafilidis
m.fl. (v):
Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad i
motionen anförs om
att ge Riksåklagaren
i uppdrag att
undersöka praxis med
fokus på eventuella
missförhållanden då
det gäller
utredningar om våld
och övergrepp mot
barn.
2004/05:Ju378 av
Lars Ohly m.fl. (v):
3. Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad i
motionen anförs om
att en översyn
skall göras av de
ekonomiska
konsekvenser som
uppstått vid
införandet av
alternativa
påföljder.
2004/05:Ju386 av
Birgitta Carlsson
m.fl. (c, m, fp, kd,
v):
1. Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad i
motionen anförs om
att barn i
familjer där
misshandel
förekommer måste
synliggöras genom
förbättrade
rutiner mellan
polis,
socialtjänst och
barnpsykiatri.
2. Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad i
motionen anförs om
att utbildning i
hur man hanterar
barn i sådana
situationer måste
förbättras.
2004/05:Ju390 av
Maud Ekendahl och
Elizabeth Nyström
(m):
Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad i
motionen anförs om
att slå samman
verksamheterna för
Statens
kriminaltekniska
laboratorium och
Rättsmedicinalverket.
2004/05:Ju406 av
Birgitta Gidblom och
Karin Åström (s):
Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad i
motionen anförs om
poliser i
glesbygden.
2004/05:Ju408 av
Ulla Wester m.fl.
(s):
Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad i
motionen anförs om
vikten av arbetet
mot kvinnovåld.
2004/05:Ju411 av
Liselott Hagberg
m.fl. (fp):
Riksdagen ger
regeringen till
känna som sin mening
vad i motionen
anförs om
behovsstyrd
sjöpolisverksamhet.
2004/05:Ju412 av
Johan Pehrson m.fl.
(fp):
5. Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad i
motionen anförs om
ökad användning av
strafförelägganden.
10. Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad i
motionen anförs om
att förstärka
rättshjälpen.
2004/05:Ju414 av
Raimo Pärssinen (s):
Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad som i
motionen anförs om
den polisiära
närvaron i landets
kommuner.
2004/05:Ju417 av
Anna Lilliehöök (m):
Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad i
motionen anförs om
att fler poliser
behövs i Stockholm.
2004/05:Ju418 av Jan
Andersson och Eskil
Erlandsson (c):
Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad i
motionen anförs om
behovet av ökade
kunskaper inom
rättsväsendet om
våld mot kvinnor.
2004/05:Ju423 av
Viviann Gerdin och
Sofia Larsen (c):
1. Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad som i
motionen anförs om
att prioritera
arbetet för att
öka
kvinnoperspektivet
inom
rättsväsendet.
2004/05:Ju424 av
Peter Eriksson m.fl.
(mp):
1. Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad i
motionen anförs om
att en ny
högsäkerhetsanstalt
inte löser
kriminalvårdens
komplexa problem.
12. Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad i
motionen anförs om
behovet av HBT-
perspektiv och
kunskap om HBT-
frågor inom
kriminalvården.
2004/05:Ju425 av
Sven-Erik Sjöstrand
och Kjell-Erik
Karlsson (v):
1. Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad i
motionen anförs om
översyn av
rättshjälpslagen.
2004/05:Ju426 av
Viviann Gerdin (c):
1. Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad i
motionen anförs om
att utreda
förutsättningarna
för företagare att
erhålla rättsskydd
i samband med
tvister mellan
företagaren och en
myndighet.
2004/05:Ju430 av
Ingemar Vänerlöv
(kd):
Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad i
motionen anförs om
behovet av en
särskild utvärdering
om, och hur,
Domstolsverket lever
upp till rollen att
tillhandahålla
kvalificerad service
åt domstolarna i
administra-tiva
frågor.
2004/05:Ju431 av
Mariann Ytterberg
m.fl. (s):
Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad i
motionen anförs om
lokalisering av en
ny
kriminalvårdsanläggning
till Västerås.
2004/05:Ju432 av
Hillevi Larsson
m.fl. (s):
Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad som i
motionen anförs om
övergrepp mot barn.
2004/05:Ju435 av
Börje Vestlund m.fl.
(s):
6. Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad i
motionen anförs om
samarbete mellan
HBT-organisationer
och polisen.
7. Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad i
motionen anförs om
att höja polisens
HBT-kompetens vid
brottsutredningar.
8. Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad i
motionen anförs om
ökad HBT-kompetens
inom
rättsväsendet.
9. Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad i
motionen anförs om
hedersbrott mot
HBT-personer.
2004/05:Ju437 av
Rosita Runegrund och
Ingemar Vänerlöv
(kd):
Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad som i
motionen anförs om
nödvändigheten av
specialkompetens hos
domare och nämndemän
när mål om
sexualbrott mot barn
och mål om
barnpornografi skall
avgöras.
2004/05:Ju441 av Dan
Kihlström (kd):
Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad i
motionen anförs om
att förlägga
polisutbildning till
Värmland.
2004/05:Ju443 av
Cecilia Wikström
(fp):
Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad som i
motionen anförs om
att tillskapa
särskilda
specialiståklagare
för arbete med
familjerelaterade
brott, dvs.
våldsbrott riktade
mot kvinnor och
barn.
2004/05:Ju444 av
Cecilia Wikström
(fp):
Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad som i
motionen anförs om
etiska riktlinjer
för Sveriges
poliskår.
2004/05:Ju445 av
Birgitta Ohlsson
(fp):
2. Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad i
motionen anförs om
polisens arbete
för att bekämpa
prostitutionen.
2004/05:Ju448 av
Birgitta Ohlsson
m.fl. (fp, v, c,
mp):
6. Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad i
motionen anförs om
samarbete mellan
HBT-organisationer
och polisen.
7. Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad i
motionen anförs om
att höja polisens
HBT-kompetens vid
brottsutredningar.
8. Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad i
motionen anförs om
ökad HBT-kompetens
inom
rättsväsendet.
9. Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad i
motionen anförs om
hedersbrott mot
HBT-personer.
2004/05:Ju453 av
Solveig Hellquist
(fp):
Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad i
motionen anförs om
att tillföra
barnkompetens i mål
som rör barn.
2004/05:Ju454 av
Beatrice Ask m.fl.
(m):
1. Riksdagen anvisar
med följande
ändringar i
förhållande till
regeringens
förslag anslagen
under
utgiftsområde 4
Rättsväsendet
enligt upp-
ställningen:
-----------------------------------------------------
|Anslag (tkr) |Regeringens |
Anslagsförändring |
| | förslag | |
-----------------------------------------------------
|4:1 | 14 960 135 | +700 000|
|Polisorganisationen | | |
-----------------------------------------------------
|4:2 Säkerhetspolisen | 644 975 | +10 000|
-----------------------------------------------------
|4:3 | 848 935 | +50 000|
|Åklagarorganisationen| | |
-----------------------------------------------------
|4:5 Domstolsväsendet | 4 046 980 | +200 000|
|m.m | | |
-----------------------------------------------------
|4:6 Kriminalvården | 4 990 693 | +151 000|
-----------------------------------------------------
|4:7 | 59 550 | -10 000|
|Brottsförebyggande | | |
|rådet | | |
-----------------------------------------------------
|4:8 | 228 571 | +10 000|
|Rättsmedicinalverket | | |
-----------------------------------------------------
|4:11 Ersättning för | 27 012 | +5 000|
|skador på | | |
| | | |
|grund av brott | | |
-----------------------------------------------------
|Summa för | | 1 116 000|
|utgiftsområdet | | |
-----------------------------------------------------
2. Riksdagen tillkännager
för regeringen som
sin mening vad i
motionen anförs om
att ersättningen
till nämndemän
skall höjas.
3. Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad i
motionen anförs om
att
Brottsoffermyndigheten
skall åläggas
skyldighet att
betala ut
ersättning till
brottsoffer i
enlighet med vad
som anges i
lagakraftvunnen
dom.
2004/05:Ju455 av
Else-Marie Lindgren
(kd):
2. Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad i
motionen anförs om
att samtliga
polisdistrikt
skall uppmanas att
ge den information
om stöd och hjälp
till brottsoffer
som lagen
föreskriver.
2004/05:Ju465 av
Olle Sandahl m.fl.
(kd):
2. Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad i
motionen anförs om
att utöka antalet
arrestantvakter,
arrestlokaler och
häktesplatser.
3. Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad i
motionen anförs om
att förstärka
resurserna för att
utveckla
närpolisarbetet.
4. Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad i
motionen anförs om
att tillsätta
resurser
motsvarande 100
nya polistjänster
med speciell
inriktning mot
narkotikabrott.
9. Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad i
motionen anförs om
att öka
utbildningsvolymen
så att antalet
poliser år 2009
uppgår till 19
000.
10. Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad i
motionen anförs om
att nationella
händelser liknande
EU-toppmötet i
Göteborg inte får
belasta en enskild
polismyndighet
utan skall
finansieras med
specialdestinerade
statliga medel.
2004/05:Ju466 av
Peter Althin m.fl.
(kd):
15. Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad i
motionen anförs om
att omedelbart
åtgärda
situationen på
landets häkten.
2004/05:Ju467 av
Olle Sandahl m.fl.
(kd):
5. Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad i
motionen anförs om
att
handläggningstiden
vid barnmisshandel
inte får
överskrida tre
månader.
6. Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad i
motionen anförs om
att utredningar om
övergrepp på barn
skall ha högsta
prioritet och att
handläggare av
dessa ärenden bör
ha
specialkompetens.
7.Riksdagen begär
att regeringen
tillsätter en
utredning angående
statens möjlighet
att förskottera
skadestånd till
brottsoffer.
8. Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad i
motionen anförs om
att
brottsskadeärenden
skall handläggas
inom tre månader.
9. Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad i
motionen anförs om
att
informationsinsatserna
till brottsoffret
förbättras under
polisutredning.
10. Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad i
motionen anförs om
obligatorisk
utbildning av dem
som i sitt arbete
kommer i kontakt
med brottsoffer.
15. Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad i
motionen anförs om
samhällets stöd
till
brottsofferjourer.
2004/05:Ju468 av
Göran Hägglund m.fl.
(kd):
Riksdagen anvisar
med följande
ändringar i
förhållande till
regeringens förslag
för budgetåret 2005
anslagen under
utgiftsområde 4
Rättsväsendet enligt
uppställning:
-----------------------------------------------------
|Anslag (tkr) |Regeringens |Anslagförändring
|
| | | |
| | förslag | |
-----------------------------------------------------
|4:1 |14 960 135 | 200 000|
|Polisorganisationen | | |
-----------------------------------------------------
|4:3 | 848 935 | 25 000|
|Åklagarorganisationen | | |
-----------------------------------------------------
|4:5 Domstolsväsendet | 4 046 980 | 190 000|
|m.m. | | |
-----------------------------------------------------
|4:6 Kriminalvården | 4 990 693 | 300 000|
-----------------------------------------------------
|4:15 | 7 200 | 50 000|
|Brottsförebyggande | | |
|arbete | | |
-----------------------------------------------------
|Summa utgiftsområdet |24 853 943 | 765 000|
-----------------------------------------------------
2004/05:Ju471 av Peter
Althin m.fl. (kd):
4. Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad i
motionen anförs om
att rätten vid
domstol som dömer
i mål som rör
miljöbrott ges
adekvat
utbildning.
2004/05:Ju472 av
Olle Sandahl m.fl.
(kd):
1. Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad i
motionen anförs om
fortsatt behov av
kompetensutveckling
och utbildning för
åklagare och annan
personal inom
åklagarorganisationen.
2. Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad i
motionen anförs om
vikten av en
fortsatt
nyrekrytering till
och förstärkning
av
åklagarorganisationen.
3. Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad i
motionen anförs om
att brott mot barn
och andra med
begränsad autonomi
skall vara
prioriterade
områden för
åklagarorganisationen.
4. Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad i
motionen anförs om
särskilda
ungdomsrotlar inom
åklagarorganisationen.
5. Riksdagen begär
att regeringen
utreder och lägger
fram förslag i
syfte att förändra
Ekobrottsmyndighetens
ansvarsområde i
enlighet med vad i
motionen anförs.
2004/05:Ju474 av
Tobias Krantz m.fl.
(fp, m, kd, c):
1. Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad i
motionen anförs om
polisbristen i
Jönköpings län.
2. Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad i
motionen anförs om
en mer flexibel
policy när det
gäller löner och
andra
anställningsvillkor
för att rekrytera
poliser till
mindre orter.
2004/05:Ju482 av
Peter Althin m.fl.
(kd):
2. Riksdagen begär
att regeringen
lägger fram
förslag om
specialkompetens
som krav för de
personalgrupper
inom polis och
domstolar som
skall arbeta med
förhör av utsatta
barn.
3. Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad i
motionen anförs om
att tillsätta en
utredning i syfte
att se över
reglerna kring
domstolarnas
förfarande vid
tvistemål om barn
så att personer
med gedigen
barnkunskap och
insikter om de
psykosociala
problemen hanterar
dessa fall.
2004/05:Ju485 av
Lars Leijonborg
m.fl. (fp):
3. Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad i
motionen anförs om
utbildning av
rättsväsendet.
2004/05:Ju486 av
Johan Pehrson m.fl.
(fp):
5. Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad i
motionen anförs om
att polisen, på
alla nivåer, skall
prioritera arbetet
mot
narkotikabrottsligheten.
6. Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad i
motionen anförs om
att enheter
specialiserade på
narkotikabekämpning
bör finnas i varje
län.
7. Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad i
motionen anförs om
gatulangningsgrupper
inom varje
polismyndighet.
8. Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad i
motionen anförs om
ett utvidgat
polisiärt
samarbete inom EU.
2004/05:Ju487 av
Torkild Strandberg
m.fl. (fp):
8.Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad i
motionen anförs om
tullens
möjligheter att
ingripa mot
misstänkt
terrorism,
stöldverksamhet,
människohandel,
illegal
spelverksamhet och
penning-tvätt.
2004/05:Ju488 av
Beatrice Ask m.fl.
(m):
1. Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad i
motionen anförs om
vikten av kunskap
inom rättsväsendet
om hur barn
påverkas av våld i
hemmet.
8. Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad i
motionen anförs om
en ökning av
antalet poliser.
2004/05:Ju489 av
Johan Linander m.fl.
(c):
3. Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad i
motionen anförs om
att antalet
poliser snarast
möjligt bör öka
till 20 000 och
att polisen måste
erhålla mer
resurser för att
klara denna
målsättning.
4. Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad i
motionen anförs om
vikten av att
bibehålla en
småskalig
polisorganisation.
5. Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad i
motionen anförs om
att
närpolisreformen
bör genomföras på
nytt och säkras i
praktiken.
6. Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad i
motionen anförs om
att kapaciteten
vid
polisutbildningarna
måste utnyttjas
maximalt och att
det bör inrättas
ytterligare en
polishögskola.
11. Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad i
motionen anförs om
att Beredningen
för rättsväsendets
utveckling bör få
tilläggsdirektiv
att särskilt se
över
gränsdragningen
mellan åklagare
och polis.
12. Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad i
motionen anförs om
att miljöåklagare
bör få möjlighet
att prioritera de
grova miljöbrotten
genom förändring
av miljöbalken och
större ekonomiska
anslag.
13. Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad i
motionen anförs om
att Beredningen
för rättsväsendets
utveckling
särskilt bör
utreda behovet av
en särskild
ekobrottsmyndighet.
15. Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad i
motionen anförs om
en nedläggning av
Domstolsverket och
decentralisering
av dess
verksamhet.
26. Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad i
motionen anförs om
specialutbildade
poliser vid fasta
enheter för att
effektivisera
polisens arbete
mot
människohandel.
2004/05:Ju490 av
Martin Andreasson
m.fl. (fp, s, m, kd,
v, c, mp):
Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad i
motionen anförs om
samlade insatser mot
hatbrott riktade mot
homosexuella,
bisexuella och
transpersoner.
2004/05:Ju492 av
Anne-Marie Ekström
(fp):
1. Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad i
motionen anförs om
en översyn av
behovet av fler
poliser.
2. Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad i
motionen anförs om
att en fjärde
polishögskola
skall placeras i
Borås.
2004/05:Ju493 av
Luciano Astudillo
m.fl. (s):
1. Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad i
motionen anförs om
bekämpningen av
brottsligheten i
Malmö.
2. Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad i
motionen anförs om
polisen i Malmö.
3. Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad som i
motionen anförs om
lokaliseringen av
en eventuell ny
polishögskola.
2004/05:Ju498 av
Johan Linander m.fl.
(c):
Riksdagen anvisar
med följande
ändringar i
förhållande till
regeringens förslag
anslagen under
utgiftsområde 4
Rättsväsendet enligt
uppställning:
-----------------------------------------------------
|Anslag (tkr) |Regeringens |
Anslagförändringar |
| | | |
| | förslag | |
-----------------------------------------------------
|4:1 | 14 960 135 | 425 000|
|Polisorganisationen | | |
-----------------------------------------------------
|4:3 | 848 935 | 25 000|
|Åklagarorganisationen| | |
-----------------------------------------------------
|4:4 | 342 198 | -25 000|
|Ekobrottsmyndigheten | | |
-----------------------------------------------------
|4:5 Domstolsväsendet | 4 046 980 | 100 000|
|m.m. | | |
-----------------------------------------------------
|4:6 Kriminalvården | 4 990 693 | 75 000|
-----------------------------------------------------
|4:16 Tullverket | 0 | 1 398 000|
-----------------------------------------------------
|Summa för | 25 188 941 | 1 998 000|
|utgiftsområdet | | |
-----------------------------------------------------
2004/05:Ju499 av Johan
Pehrson m.fl. (fp):
1.Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad i
motionen anförs om
att regeringens
beredskap och
förmåga att
förhindra och
bekämpa
terroristattentat
i dag är för
bergänsad.
2.Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad i
motionen anförs om
att kampen mot
terrorismen alltid
måste föras med
respekt för de
mänskliga
rättigheterna.
3.Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad i
motionen anförs om
den rådande
hotbilden mot
Sverige.
4.Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad i
motionen anförs om
att statsministern
bör tillsätta en
terroristsamordnare.
5.Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad i
motionen anförs om
att polisen skall
kunna avropa
militärt stöd i
kampen mot
terrorismen.
6.Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad i
motionen anförs om
att samordna
underrättelse- och
analysenheterna
vid berörda
myndigheter.
7.Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad i
motionen anförs om
att den
demokratiska
insynen kring
underrättelsearbete
måste stärkas.
8.Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad i
motionen anförs om
att regeringen bör
utse ett särskilt
underrättelseråd.
2004/05:Ju500 av
Johan Pehrson m.fl.
(fp):
8. Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad i
motionen anförs om
att arbetet mot
ungdomsbrottslighet
skall prioriteras.
2004/05:Ju501 av
Johan Pehrson m.fl.
(fp):
1. Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad i
motionen anförs om
behovet av
strukturella
förändringar inom
polisen.
2. Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad i
motionen anförs om
tillsättandet av
en parlamentarisk
polisutredning.
3. Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad i
motionen anförs om
att polisens
strukturella
underfinansiering
måste upphöra.
4. Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad i
motionen anförs om
att sjukkostnader
och statliga
pensioner inte
skall få påverka
polisens operativa
arbete.
16. Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad i
motionen anförs om
att inrätta en
fjärde
polishögskola för
att öka antalet
utbildningsplatser.
20. Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad i
motionen anförs om
att öka antalet
poliser i Sverige.
25. Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad i
motionen anförs om
en mer flexibel
stationering.
26. Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad i
motionen anförs om
att polisen bör
fokusera på
mängdbrottsligheten.
31. Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad i
motionen anförs om
att samordna
samtliga svenska
underrättelsetjänster.
32. Riksdagen begär
att regeringen
återkommer till
riksdagen med
åtgärder för att
säkerställa
förbättrade
rutiner samt för
att skapa resurser
för att utöka
livvaktsskyddet
för centrala
politiska
företrädare.
2004/05:Ju504 av
Carina Ohlsson och
Marianne Carlström
(s):
Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad som i
motionen anförs om
behovet av en
nationell samordning
med direktiv om
kompetensutveckling,
samverkan och
metodutveckling för
en barnvänligare
rättsprocess i hela
landet.
2004/05:Ju506 av
Ingvar Svensson
m.fl. (kd):
1. Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad i
motionen anförs om
behovet av ökade
ekonomiska
resurser till
Polismyndigheten i
Stockholms län.
2. Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad i
motionen anförs om
behovet av att
närpolisreformens
intentioner kan
uppfyllas i
Stockholms län.
4. Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad i
motionen anförs om
fler poliser till
Stockholms län.
2004/05:Ju507 av
Johan Pehrson m.fl.
(fp):
Riksdagen anvisar
med följande
ändringar i
förhållande till
regeringens förslag
anslagen under
utgiftsområde 4
Rättsväsendet enligt
uppställning:
-----------------------------------------------------
|Anslag (tkr) |Regeringens |
Anslagsförändringar |
| | | |
| | förslag | |
-----------------------------------------------------
|4:1 |14 960 135 | +410 000|
|Polisorganisationen | | |
-----------------------------------------------------
|4:2 Säkerhetspolisen | 644 975 | +30 000|
-----------------------------------------------------
|4:3 | 848 935 | +25 000|
|Åklagarorgansiationen | | |
-----------------------------------------------------
|4:5 Domstolsväsendet | 4 046 980 | +105 000|
|m.m. | | |
-----------------------------------------------------
|4:6 Kriminalvården | 4 990 693 | +210 000|
-----------------------------------------------------
|4:12 | 1 027 957 | +30 000|
|Rättshjälpskostnader | | |
|m.m. | | |
-----------------------------------------------------
|Summa för |27 296 871 | +810 000|
|utgiftsområdet | | |
-----------------------------------------------------
2004/05:L292 av Mia
Franzén m.fl. (fp):
4. Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad i
motionen anförs om
att den allmänna
rättshjälpen bör
återställas till
den nivå som
gällde före 1997
års försämringar.
2004/05:L293 av Mia
Franzén m.fl. (fp):
1. Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad i
motionen anförs om
förbättrade och
ökade kunskaper om
barns varierande
behov,
barnpsykologi och
informationsförmedling
hos
personalgrupper
som har kontakt
med föräldrar och
barn i sin
verksamhet, bl.a.
familjerättspersonal
och
domstolspersonal.
2004/05:L295 av Lars
Leijonborg m.fl.
(fp):
15. Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad i
motionen anförs om
ökade kunskaper
inom rättsväsendet
om brott mot
homosexuella,
bisexuella och
transpersoner.
16. Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad i
motionen anförs om
polisens
information till
brottsoffer som
utsätts för
hatbrott på grund
av sin sexuella
läggning eller
könsidentitet.
19. Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad i
motionen anförs om
ökade kunskaper om
våld mot
närstående i
samkönade
relationer.
2004/05:L338 av
Annika Qarlsson och
Birgitta Carlsson
(c):
5. Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad i
motionen anförs om
att
Brottsoffermyndigheten
utkräver utdömt
skadestånd av den
ersättningsskyldige
vid övergrepp
mellan
makar/sambor.
2004/05:U257 av Lars
Ohly m.fl. (v):
16. Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad i
motionen anförs om
ökad HBT-kompetens
inom
rättsväsendet.
2004/05:U308 av
Rosita Runegrund
m.fl. (kd):
11. Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad i
motionen anförs om
att bekämpningen
av "trafficking"
bör prioriteras.
2004/05:Fö212 av
Sten Tolgfors (m):
5.Riksdagen begär
att regeringen
tillsätter en
terrorskyddskommission
med syfte att
bl.a. bedöma
hotbilden från den
nya tidens
terrorism, bedöma
landets
möjligheter att
försvara sig emot
terrorattacker av
olika slag samt
föreslå nödvändiga
förbättringar av
denna vår
kapacitet och
beredskap, i
enlighet med vad
som anförs i
motionen.
2004/05:Sf288 av
Lars Leijonborg
m.fl. (fp):
10. Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad i
motionen anförs om
behovet av att
föra en resolut
kamp mot
otryggheten och
förstärka polisens
närvaro i
utanförskapets
Sverige.
23. Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad i
motionen anförs om
det akuta behovet
av närpoliser i
sociala
krisområden samt
ett nära samarbete
med de boende i
syfte att bekämpa
otryggheten.
2004/05:Sf319 av
Anita Brodén m.fl.
(fp):
5. Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad i
motionen anförs om
en översyn av
rutiner och
resurser vid
polisanmälningar
som gäller
barnmisshandel.
2004/05:Sf321 av
Ulrika Karlsson (m):
2. Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad i
motionen anförs om
öronmärkning av
resurser för
bekämpande av
trafficking.
2004/05:Sf365 av
Sven Brus m.fl.
(kd):
17. Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad i
motionen anförs om
rättshjälp för
tvister avseende
diskriminering i
arbetslivet samt
höjt skadestånd
vid diskriminering
i arbetslivet.
2004/05:So431 av Jan
Lindholm och Ulf
Holm (mp):
5. Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad som i
motionen anförs om
behovet av ökad
aktivitet när det
gäller bekämpande
av brottslighet
där alkohol är
involverad.
2004/05:So507 av
Cristina Husmark
Pehrsson m.fl. (m):
10. Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad i
motionen anförs om
polisens roll för
att stoppa
missbruk av
narkotika.
2004/05:So512 av
Annelie Enochson
(kd):
7. Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad i
motionen anförs om
att begränsa
tillgången till
all form av
barnpornografi på
nätet och i
medier.
2004/05:So593 av
Carina Ohlsson och
Monica Green (s):
4. Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad i
motionen anförs om
att ett
barnperspektiv
läggs på
utredningar om
mäns våld mot
kvinnor och att
rutiner för
anmälan och
samverkan kring
barn som far illa
skall upprättas.
2004/05:So604 av
Kenneth Johansson
m.fl. (c):
11. Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad i
motionen anförs om
våld och brott mot
homo- och
bisexuella samt
transpersoner.
2004/05:So614 av
Anita Brodén och
Runar Patriksson
(fp):
4. Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad i
motionen anförs om
att omedelbart
tillse att tull
och polis får
utökade resurser
för att stoppa den
illegala
försäljningen av
alkohol.
2004/05:T260 av
Karin Pilsäter m.fl.
(fp):
6. Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad i
motionen anförs om
fördelning av
polisresurser till
Södertörnspolisen.
2004/05:T336 av
Barbro Feltzing
(mp):
3. Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad i
motionen anförts
om en utredning
för rättshjälp vid
whiplash-skador.
2004/05:T399 av
Annika Qarlsson och
Margareta Andersson
(c):
2. Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad i
motionen anförs om
ökade resurser för
polisens
alkoholövervakning
i trafiken.
2004/05:MJ502 av
Sven Gunnar Persson
m.fl. (kd):
2. Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad i
motionen anförs om
att parterna i mål
som rör
principiellt
viktiga frågor om
renskötselns
markanspråk får
sina
rättegångskostnader
ersatta av staten.
2004/05:N239 av
Stefan Attefall
m.fl. (kd):
18.Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad som i
motionen anförs om
ökade resurser
till polisen i
Stockholm.
2004/05:N349 av
Marietta de
Pourbaix-Lundin
m.fl. (m):
7. Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad i
motionen anförs om
behovet av
åtgärder för att
öka
rättstryggheten i
Stockholms-
regionen.
8. Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad i
motionen anförs om
behovet av fler
poliser i
Stockholms stad
och län.
2004/05:N400 av
Maria Larsson m.fl.
(kd):
6. Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad i
motionen anförs om
stärkt
rättsväsende.
2004/05:N401 av
Anita Brodén m.fl.
(fp):
12. Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad i
motionen anförs om
fler nya poliser i
Västsverige samt
en satsning på
tullen.
2004/05:N403 av
Christer Nylander
m.fl. (fp, kd, m,
c):
18. Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad i
motionen anförs om
att alla delar av
Skåne skall ha
rätt till den
trygghet som
polisiär närvaro
innebär .
2004/05:N409 av
Martin Andreasson
m.fl. (fp):
3. Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad i
motionen anförs om
1 000 fler poliser
och en kraftig
förstärkning av
civilanställd
polispersonal i
Stockholms län.
5.Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad i
motionen anförs om
brottslighet med
politiska
förtecken i
Stockholmsregionen.
2004/05:A350 av
Tobias Billström
m.fl. (m, fp):
12. Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad i
motionen anförs om
trygghet.
13. Riksdagen
tillkännager för
regeringen som sin
mening vad i
motionen anförs om
en ny
polishögskola med
placering i Malmö
och Rosengård.
Motionerna
fördelade på
avsnitt
Utgiftsramen och
anslagen
2004/05:Ju10 av
Johan Pehrson m.fl.
(fp):
yrk. 1
2004/05:Ju12 av
Johan Pehrson m.fl.
(fp)
2004/05:Ju226 av
Rolf Gunnarsson (m)
2004/05:Ju241 av
Carl-Axel Roslund
(m)
2004/05:Ju283 av
Claes Västerteg och
Jan Andersson (c)
2004/05:Ju291 av
Henrik Westman (m):
yrk. 2
2004/05:Ju337 av
Carl-Erik Skårman
(m)
2004/05:Ju339 av
Johan Pehrson m.fl.
(fp):
yrk. 15-17
2004/05:Ju340 av
Johan Pehrson m.fl.
(fp):
yrk. 12, 18
2004/05:Ju344 av
Kent Olsson och Ulf
Sjösten (m)
2004/05:Ju353 av
Anders Sjölund och
Tomas Högström (m)
2004/05:Ju412 av
Johan Pehrson m.fl.
(fp):
yrk. 10
2004/05:Ju454 av
Beatrice Ask m.fl.
(m):
yrk. 1-3
2004/05:Ju465 av
Olle Sandahl m.fl.
(kd):
yrk. 2-4, 9
2004/05:Ju466 av
Peter Althin m.fl.
(kd):
yrk. 15
2004/05:Ju467 av
Olle Sandahl m.fl.
(kd):
yrk. 5-6
2004/05:Ju468 av
Göran Hägglund m.fl.
(kd)
2004/05:Ju472 av
Olle Sandahl m.fl.
(kd):
yrk. 1-4
2004/05:Ju488 av
Beatrice Ask m.fl.
(m):
yrk. 8
2004/05:Ju489 av
Johan Linander m.fl.
(c):
yrk. 3, 5, 11-13
2004/05:Ju498 av
Johan Linander m.fl.
(c)
2004/05:Ju501 av
Johan Pehrson m.fl.
(fp):
yrk. 3-4, 20, 32
2004/05:Ju507 av
Johan Pehrson m.fl.
(fp)
2004/05:L292 av Mia
Franzén m.fl. (fp):
yrk. 4
Kompetens och
bemötande
2003/04:Ju400 av Rosita
Runegrund och
Ingemar Vänerlöv
(kd)
2004/05:Ju205 av Ulf
Sjösten (m)
2004/05:Ju248 av
Carina Hägg (s)
2004/05:Ju250 av
Carina hägg (s)
2004/05:Ju270 av
Rigmor Stenmark (c)
2004/05:Ju292 av
Johan Pehrson m.fl.
(fp):
yrk. 1-2
2004/05:Ju293 av
Johan Pehrson m.fl.
(fp):
yrk. 1-2, 7, 13
2004/05:Ju297 av
Johan Löfstrand och
Billy Gustafsson (s)
2004/05:Ju300 av
Hillevi Larsson (s)
2004/05:Ju315 av Tasso
Stafilidis m.fl. (v)
2004/05:Ju316 av
Lars Ohly m.fl. (v):
yrk. 2, 4
2004/05:Ju318 av
Stefan Hagfeldt
m.fl. (m)
2004/05:Ju320 av
Margareta Andersson
och Birgitta Sellén
(c):
yrk. 1-2
2004/05:Ju330 av
Johan Linander m.fl.
(c):
yrk. 7
2004/05:Ju332 av
Gustav Fridolin
(mp):
yrk. 9
2004/05:Ju348 av
Rolf Olsson m.fl.
(v):
yrk. 4
2004/05:Ju350 av
Rolf Olsson m.fl.
(v):
yrk. 6
2004/05:Ju363 av
Inger Davidsson
m.fl. (kd, m, fp, v,
c):
yrk. 2
2004/05:Ju386 av
Birgitta Carlsson
m.fl. (c, m, fp, kd,
v):
yrk. 1-2
2004/05:Ju408 av
Ulla Wester m.fl.
(s)
2004/05:Ju418 av Jan
Andersson och Eskil
Erlandsson (c)
2004/05:Ju423 av
Viviann Gerdin och
Sofia Larsen (c):
yrk. 1
2004/05:Ju424 av
Peter Eriksson m.fl.
(mp):
yrk. 12
2004/05:Ju432 av
Hillevi Larsson
m.fl. (s)
2004/05:Ju435 av
Börje Vestlund m.fl.
(s):
yrk. 6-8
2004/05:Ju437 av
Rosita Runegrund och
Ingemar Vänerlöv
(kd)
2004/05:Ju444 av
Cecilia Wikström
(fp)
2004/05:Ju448 av
Birgitta Ohlsson
m.fl. (fp, v, c,
mp):
yrk. 6-8
2004/05:Ju453 av
Solveig Hellquist
(fp)
2004/05:Ju455 av
Else-Marie Lindgren
(kd):
yrk. 2
2004/05:Ju467 av
Olle Sandahl m.fl.
(kd):
yrk. 9-10
2004/05:Ju471 av
Peter Althin m.fl.
(kd):
yrk. 4
2004/05:Ju482 av
Peter Althin m.fl.
(kd):
yrk. 2-3
2004/05:Ju485 av
Lars Leijonborg
m.fl. (fp):
yrk. 3
2004/05:Ju488 av
Beatrice Ask m.fl.
(m):
yrk. 1
2004/05:Ju504 av
Carina Ohlsson och
Marianne Carlström
(s)
2004/05:L293 av Mia
Franzén m.fl. (fp):
yrk. 1
2004/05:L295 av Lars
Leijonborg m.fl.
(fp):
yrk. 15-16, 19
2004/05:U257 av Lars
Ohly m.fl. (v):
yrk. 16
2004/05:So593 av
Carina Ohlssn och
Monica Green (s):
yrk. 4
2004/05:So604 av
Kenneth Johansson
m.fl. (c):
yrk. 11
Polisväsendet
2003/04:Ju408 av Karin
Granbom och Anita
Brodén (fp)
2003/04:So271 av
Annelie Enochson
(kd):
yrk. 7
2004/05:Sk448 av
Mikael Oscarsson
(kd):
yrk. 3
2004/05:Ju208 av Ulf
Sjösten och
Elizabeth Nyström
(m)
2004/05:Ju217 av
Rolf Gunnarsson (m)
2004/05:Ju221 av
Rolf Gunnarsson (m)
2004/05:Ju222 av
Rolf Gunnarsson (m)
2004/05:Ju230 av
Gunilla Tjernberg
(kd)
2004/05:Ju234 av
Jörgen Johansson (c)
2004/05:Ju236 av
Claes Västerteg och
Annica Qarlsson (c)
2004/05:Ju237 av
Jörgen Johansson (c)
2004/05:Ju238 av
Cecilia Widegren (m)
2004/05:Ju249 av
Carina Hägg (s)
2004/05:Ju254 av
Luciano Astudillo
(s)
2004/05:Ju256 av
Sofia Larsen (c):
yrk. 1
2004/05:Ju257 av
Anita Sidén och
Magdalena Andersson
(m)
2004/05:Ju262 av
Jörgen Johansson
(c):
yrk. 1-3
2004/05:Ju267 av
Hans Backman (fp)
2004/05:Ju287 av
Peter Danielsson (m)
2004/05:Ju293 av
Johan Pehrson m.fl.
(fp):
yrk. 9, 15
2004/05:Ju295 av
Torsten Lindström
(kd):
yrk. 1-2, 5
2004/05:Ju296 av
Sonja Fransson m.fl.
(s)
2004/05:Ju303 av Ola
Sundell (m)
2004/05:Ju307 av
Ragnwi Marcelind
(kd)
2004/05:Ju332 av
Gustav Fridolin
(mp):
yrk. 8
2004/05:Ju334 av
Birgitta Gidblom och
Birgitta Ahlqvist
(s)
2004/05:Ju350 av
Rolf Olsson m.fl.
(v):
yrk. 10-11
2004/05:Ju352 av
Fredrik Reinfeldt
m.fl. (m):
yrk. 17-19
2004/05:Ju355 av
Stefan Hagfeldt och
Gunnar Axén (m)
2004/05:Ju357 av
Annelie Enochson
(kd)
2004/05:Ju363 av
Inger Davidson m.fl.
(kd, m, fp, v, c):
yrk. 1, 3
2004/05:Ju367 av Ulf
Sjösten och Anita
Sidén (m)
2004/05:Ju374 av
Annika Qarlsson (c):
yrk. 9
2004/05:Ju375 av
Birgitta Carlsson
m.fl. (c, m, fp, kd)
2004/05:Ju390 av
Maud Ekendahl och
Elizabeth Nyström
(m)
2004/05:Ju406 av
Birgitta Gidblom och
Karin Åström (s)
2004/05:Ju411 av
Liselott Hagberg
m.fl. (fp)
2004/05:Ju414 av
Raimo Pärssinen (s)
2004/05:Ju417 av
Anna Lilliehöök (m)
2004/05:Ju435 av
Börje Vestlund m.fl.
(s):
yrk. 9
2004/05:Ju441 av Dan
Kihlström (kd)
2004/05:Ju445 av
Birgitta Ohlsson
(fp):
yrk. 2
2004/05:Ju448 av
Birgitta Ohlsson
m.fl. (fp, v, c, mp)
yrk. 9
2004/05:Ju465 av
Olle Sandahl m.fl.
(kd):
yrk. 10
2004/05:Ju474 av
Tobias Krantz m.fl.
(fp, m, kd, c):
yrk. 1-2
2004/05:Ju486 av
Johan Pehrson m.fl.
(fp):
yrk. 5-8
2004/05:Ju487 av
Torkild Strandberg
m.fl. (fp)
yrk. 8
2004/05:Ju489 av
Johan Linander m.fl.
(c):
yrk. 4,6, 26
2004/05:Ju490 av
Martin Andreasson
m.fl. (fp, s, m, kd,
v, c, mp)
2004/05:Ju492 av
Anne-Marie Ekström
(fp)
2004/05:Ju493 av
Luciano Astudillo
m.fl. (s)
2004/05:Ju499 av
Johan Pehrson m.fl.
(fp)
2004/05:Ju500 av
Johan Pehrson m.fl.
(fp):
yrk. 8
2004/05:Ju501 av
Johan Pehrson m.fl.
(fp):
yrk. 1-2, 16, 25-26,
31
2004/05:Ju506 av
Ingvar Svensson
m.fl. (kd):
yrk. 1-2, 4
2004/05:U308 av
Rosita Runegrund
m.fl. (kd):
yrk. 11
2004/05:Fö212 av
Sten Tolgfors (m):
yrk. 5
2004/05:Sf288 av
Lars Leijonborg
m.fl. (fp):
yrk. 10, 23
2004/05:Sf319 av
Anita Brodén m.fl.
(fp):
yrk. 5
2004/05:Sf321 av
Ulrika Karlsson (m):
yrk. 2
2004/05:So431 av Jan
Lindholm och Ulf
Holm (mp):
yrk. 5
2004/05:So507 av
Cristina Husmark
Pehrsson m.fl. (m):
yrk. 10
2004/05:So512 av
Annelie Enochson
(kd):
yrk. 7
2004/05:So614 av
Anita Brodén och
Runar Patriksson
(fp):
yrk. 4
2004/05:T260 av
Karin Pilsäter m.fl.
(fp):
yrk. 6
2004/05:T399 av
Annika Qarlsson och
Margareta Andersson
(c):
yrk. 2
2004/05:N239 av
Stefan Attefall
m.fl. (kd):
yrk. 18
2004/05:N349 av
Marietta de
Pourbaix-Lundin
m.fl. (m):
yrk 7-8
2004/05:N400 av
Maria Larsson m.fl.
(kd):
yrk. 6
2004/05:N401 av
Anita Brodén m.fl.
(fp):
yrk. 12
2004/05:N403 av
Christer Nylander
m.fl. (fp, kd, m,
c):
yrk. 18
2004/05:JuN409 av
Martin Andreasson
m.fl. (fp):
yrk. 3, 5
2004/05:A350 av
Tobias Billström
m.fl. (m, fp):
yrk. 12-13
Åklagarväsendet
2004/05:Ju339 av
Johan Pehrson m.fl.
(fp):
yrk. 18
2004/05:Ju376 av
Tasso Stafilidis
m.fl. (v):
2004/05:Ju412 av
Johan Pehrson m.fl.
(fp):
yrk. 5
Ekobrottsmyndigheten
2004/05:Ju206 av Ulf
Sjösten och Bertil
Kjellberg (m)
2004/05:Ju472 av
Olle Sandahl m.fl.
(kd):
yrk. 5
Domstolsväsendet
2004/05:Ju5 av
Ingemar Vänerlöv och
Rosita Runegrund
(kd)
yrk. 3
2004/05:Ju339 av
Johan Pehrson m.fl.
(fp):
yrk. 4, 7
2004/05:Ju352 av
Fredrik Reinfeldt
m.fl. (m)
yrk. 16
2004/05:Ju430 av
Ingemar Vänerlöv
(kd):
2004/05:Ju489 av
Johan Linander m.fl.
(c):
yrk. 15
Kriminalvården
2004/05:Ju225 av
Rolf Gunnarsson (m)
2004/05:Ju281 av
Maud Olofsson m.fl.
(c):
yrk. 1, 6
2004/05:Ju295 av
Torsten Lindström
(kd):
yrk. 3
2004/05:Ju319 av
Krister Hammarbergh
(m)
2004/05:Ju340 av
Johan Pehrson m.fl.
(fp):
yrk. 1-3, 13-14, 19
2004/05:Ju378 av
Lars Ohly m.fl. (v):
yrk. 3
2004/05:Ju424 av
Peter Eriksson m.fl.
(mp):
yrk. 1
2004/05:Ju431 av
Mariann Ytterberg
m.fl. (s)
Brottsförebyggande
rådet, m.m.
2004/05:Ju282 av Annika
Qarlsson och Kerstin
Lundgren (c)
Brottsoffermyndigheten,
m.m.
2004/05:Ju292 av Johan
Pehrson m.fl. (fp):
yrk. 11
2004/05:Ju467 av
Olle Sandahl m.fl.
(kd):
yrk. 7- 8, 15
2004/05:L338 av
Annika Qarlsson och
Birgitta Carlsson
(c):
yrk. 5
Rättshjälpskostnader
2004/05:Ju425 av
Sven-Erik Sjöstrand
och Kjell-Erik
Karlsson (v):
yrk. 1
2004/05:Ju426 av
Viviann Gerdin (c):
yrk. 1
2004/05:Sf365 av
Sven Brus m.fl.
(kd):
yrk. 17
2004/05:T336 av
Barbro Feltzing
(mp):
yrk. 3
2004/05:MJ502 av
Sven Gunnar Persson
m.fl. (kd):
yrk. 2
Bilaga 2
Regeringens
lagförslag
1. Förslag
till lag om
fortsatt
giltighet av
lagen
(1999:613) om
försöksverksamhet
med
videokonferens
i rättegång
Härigenom
föreskrivs att lagen
(1999:613) om
försöksverksamhet
med videokonferens i
rättegång, som
gäller till och med
den 31 december
2004[1]1, skall
fortsätta att gälla
till och med den 31
december 2006.
**FOOTNOTES**
[1]:1 Lagens
giltighetstid
senast förlängd
2003:435.
2. Förslag
till lag om
fortsatt
giltighet av
lagen
(2001:25) om
försöksverksamhet
med
videokonferens
i allmän
förvaltningsdomstol
Härigenom
föreskrivs att
lagen
(2001:25) om
försöksverksamhet
med
videokonferens
i allmän
förvaltningsdomstol,
som gäller
till och med
den
31 december
2004[2]1,
skall
fortsätta att
gälla till och
med den 31
december 2006.
**FOOTNOTES**
[2]:1 Lagens
giltighetstid
senast förlängd
2003:46.
3. Lag om
ändring i
polislagen
(1984:387)
Härigenom
föreskrivs att 5 a §
polislagen
(1984:387)[3]1 skall
ha följande lydelse.
-----------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
-----------------------------------------------------
5 a §
-----------------------------------------------------
Polisstyrelsen får inrätta en eller flera
polisnämnder för att under styrelsen leda
polismyndigheten inom den eller de delar av
polisdistriktet som styrelsen bestämmer.
-----------------------------------------------------
I en polisnämnd skall I en polisnämnd skall
ingå an-tingen ingå an-tingen
polischefen eller den polischefen, den
ställfö-reträdande ställföreträ-dande
polischefen och det antal polischefen eller chefen
övriga ledamöter, lägst för respektive
fem och högst tio, som polisområde. Vidare skall
polisstyrelsen be- det ingå det antal
stämmer. Dessa ledamöter ledamöter, lägst fem och
utses av polisstyrelsen. högst tio, som
Polisstyrelsen får be- polisstyrelsen bestämmer.
stämma att också chef för Dessa ledamöter utses av
polis-område skall ingå. polisstyrelsen. För de
För de ledamöter som ledamöter som utses av
utses av polisstyrelsen polisstyrelsen skall lika
skall lika många många suppleanter utses.
suppleanter utses.
-----------------------------------------------------
I fråga om de
ledamöter och
suppleanter som
utses av
polisstyrelsen
tillämpas 5 § tredje
stycket första och
andra meningarna.
------------
Denna lag träder i
kraft den 1 februari
2005.
**FOOTNOTES**
[3]:1 Senaste lydelse 1998:1555.
Bilaga 3
Förslag till anslag för rättsväsendet år 2005 samt beräknade anslag för åren 20
-------------------------------------------------------------------------------
|Anslag |Förslag till |Beräknade anslag för
| |anslag för | |
| (beloppen anges i miljoner kronor) | år |
-------------------------------------------------------------------------------
| | 2005 | 2006 | 2007 |
-------------------------------------------------------------------------------
|4:1|Polisorganisationen | 14 960,1 | 15 576,9 | 16 581
-------------------------------------------------------------------------------
|4:2|Säkerhetspolisen | 645,0 | 674,8 | 710
-------------------------------------------------------------------------------
|4:3|Åklagarorganisation | 848,9 | 855,3 | 894
-------------------------------------------------------------------------------
|4:4|Ekobrottsmyndigheten | 342,2 | 346,8 | 362
-------------------------------------------------------------------------------
|4:5|Domstolsväsendet m.m. | 4 047,0 | 4 173,3 | 4 368
-------------------------------------------------------------------------------
|4:6|Kriminalvården | 4 990,7 | 5 290,5 | 5 730
-------------------------------------------------------------------------------
|4:7|Brottsförebyggande rådet | 59,6 | 60,4 | 61
-------------------------------------------------------------------------------
|4:8|Rättsmedicinalverket | 228,6 | 230,6 | 246
-------------------------------------------------------------------------------
|4:9|Gentekniknämnden | 3,8 | 3,8 | 3
-------------------------------------------------------------------------------
|4:10|Brottsoffermyndigheten | 27,0 | 27,3 | 29
-------------------------------------------------------------------------------
|4:11|Ersättning för skador p.g.a. brott | 84,0 | 84,0 | 90
-------------------------------------------------------------------------------
|4:12|Rättshjälpkostnader m.m. | 1 027,9 | 1 063,4 | 1 100
-------------------------------------------------------------------------------
|4:13|Kostnader för vissa skaderegleringar | 21,3 | 21,3 | 27
| |m.m. | | |
-------------------------------------------------------------------------------
|4:14|Avgifter till vissa internationella | 3,6 | 3,6 | 3
| |sammanslutningar | | |
-------------------------------------------------------------------------------
|4:15|Bidrag till lokalt brottsförebyggande| 7,2 | 7,2 | 7
| |arbete | | |
-------------------------------------------------------------------------------
| |Totalt utgiftsområde 4 Rättsväsendet | 27 296,9 | 28 419,2 | 30 217
-------------------------------------------------------------------------------
Bilaga 4
Sammanställning av förslag till anslag för år 2005 inom utgiftsområde 4 Rättsvä
Bilaga 5
Utskottets förslag till beslut om anslag inom
utgiftsområde 4 Rättsväsendet
Utskottets förslag överensstämmer med regeringens
förslag till anslagsfördel-ning.
Moderata samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna,
Kristdemokraterna och Centerpartiet redovisar sina
ställningstaganden i särskilda yttranden som fogas till
betänkandet.
Anslag (tusental kronor)
Anslagstyp Anslagsbelopp
4:1 Polisorganisationen (ram)
14 960 135
4:2 Säkerhetspolisen (ram)
644 975
4:3 Åklagarorganisationen (ram)
848 935
4:4 Ekobrottsmyndigheten (ram)
342 198
4:5 Domstolsväsendet m.m. (ram)
4 046 980
4:6 Kriminalvården (ram)
4 990 693
4:7 Brottsförebyggande rådet (ram)
59 550
4:8 Rättsmedicinalverket (ram)
228 571
4:9 Gentekniknämnden (ram)
3 796
4:10 Brottsoffermyndigheten (ram)
27 012
4:11 Ersättning för skador på grund av brott(ram)
83 978
4:12 Rättshjälpskostnader m.m. (ram)
1 027 957
4:13 Kostnader för vissa skaderegleringar m.m.(ram)
21 291
4:14 Avgifter till vissa internationella samman-(ram)
3 600
slutningar
4:15 Bidrag till lokalt brottsförebyggande arbete
(ram) 7 200
Summa
27 296 871
Bilaga 6
Vissa av utskottet avstyrkta motionsyrkanden (punkt
1 i utskottets förslag till riksdagsbeslut)
Motion Motionärer Yrkanden
2004/05:Ju10av Johan Pehrson m.fl. (fp) 1
2004/05:Ju12av Johan Pehrson m.fl. (fp)
2004/05:Ju226 av Rolf Gunnarsson
2004/05:Ju241 av Carl-Axel Roslund (m)
2004/05:Ju283 av Claes Västerteg och Jan
Andersson (c)
2004/05:Ju291 av Henrik Westman (m)
2
2004/05:Ju337 av Carl-Erik Skårman (m)
2004/05:Ju339 av Johan Pehrson m.fl. (fp)
15-17
2004/05:Ju340 av Johan Pehrson m.fl. (fp)
12, 18
2004/05:Ju344 av Kent Olsson och Ulf Sjösten
(m)
2004/05:Ju353 av Anders Sjölund och Tomas
Högström
2004/05:Ju412 av Johan Pehrson m.fl. (fp)
10
2004/05:Ju454 av Beatrice Ask m.fl. (m)
1-3
2004/05:Ju465 av Olle Sandahl m.fl. (kd)
2-4, 9
2004/05:Ju466 av Peter Althin m.fl. (kd)
15
2004/05:Ju467 av Olle Sandahl m.fl. (kd)
5-6
2004/05:Ju468 av Göran Hägglund m.fl. (kd)
2004/05:Ju472av Olle Sandahl m.fl. (kd) 1-4
2004/05:Ju488 av Beatrice Ask m.fl. (m)
8
2004/05:Ju489 av Johan Linander m.fl. (c) 3, 5,
11-13
2004/05:Ju498 av Johan Linander m.fl. (c)
2004/05:Ju501 av Johan Pehrson m.fl. (fp)
3-4, 20, 32
2004/05:Ju507 av Johan Pehrson m.fl. (fp)
2004/05:L292av Mia Franzen m.fl. (fp) 4
Bilaga 7
Vissa av utskottet avstyrkta motionsyrkanden
(punkt 2 i utskottets förslag
till riksdagsbeslut)
Motion Motionärer Yrkanden
2003/04:Ju400 av Rosita Runegrund och
Ingemar Vänerlöv (kd)
2004/05:Ju205av Ulf Sjösten (m)
2004/05:Ju248 av Carina Hägg (s)
2004/05:Ju250 av Carina Hägg (s)
2004/05:Ju270 av Rigmor Stenmark (c)
2004/05:Ju292 av Johan Pehrson m.fl. (fp)
1-2
2004/05:Ju293 av Johan Pehrson m.fl. (fp)
1-2, 7, 13
2004/05:Ju297av Johan Löfstrand och Billy Gustafsson
(s)
2004/05:Ju300 av Hillevi Larsson (s)
2004/05:Ju315 av Tasso Stafilidis m.fl. (v)
2004/05:Ju316 av Lars Ohly m.fl. (v)
2, 4
2004/05:Ju318 av Stefan Hagfeldt m.fl. (m)
2004/05:Ju320 av Margareta Andersson och
Birgitta Sellén (c)
2004/05:Ju330 av Johan Linander m.fl. (c)
7
2004/05:Ju332av Gustav Fridolin (mp) 9
2004/05:Ju348 av Rolf Olsson m.fl. (v)
4
2004/05:Ju350 av Rolf Olsson m.fl. (v)
6
2004/05:Ju363 av Inger Davidsson m.fl. (kd,
m, fp, v, c)
2
2004/05:Ju386 av Birgitta Carlsson m.fl. (c,
m, fp, kd, v)
2004/05:Ju408 av Ulla Wester m.fl. (s)
2004/05:Ju418 av Jan Andersson och Eskil
Erlandsson (c)
2004/05:Ju423 av Viviann Gerdin och Sofia
Larsen (c)
1
2004/05:Ju424 av Peter Eriksson m.fl. (mp)
12
2004/05:Ju432 av Hillevi Larsson m.fl. (s)
2004/05:Ju435av Börje Vestlund m.fl. (s) 6-8
2004/05:Ju437 av Rosita Runegrund och
Ingemar Vänerlöv (kd)
2004/05:Ju444av Cecilia Wikström (fp)
2004/05:Ju448 av Birgitta Ohlsson m.fl. (fp,
v, c, mp)
6-8
2004/05:Ju453 av Solveig Hellquist (fp)
2004/05:Ju455 av Else-Marie Lindgren (kd)
2
2004/05:Ju467av Olle Sandahl m.fl. (kd) 9-10
2004/05:Ju471 av Peter Althin m.fl. (kd)
4
2004/05:Ju482 av Peter Althin m.fl. (kd)
2-3
2004/05:Ju485 av Lars Leijonborg m.fl. (fp)
3
2004/05:Ju488 av Beatrice Ask m.fl. (m)
1
2004/05:Ju504 av Carina Ohlsson och Marianne
Carlström (s)
2004/05:L293av Mia Franzén m.fl. (fp) 1
2004/05:L295av Lars Leijonborg m.fl. (fp) 15-16,
19
2004/05:U257av Lars Ohly m.fl. (v) 16
2004/05:So593av Carina Ohlsson och Monica Green (s)4
2004/05:So604av Kenneth Johansson m.fl. (c)
11
Bilaga 8
Anmälda brott, uppklarade brott och
uppklaringsprocent efter brottstyp år 2003
Bilaga 9
Måluppfyllelse i tingsrätt, hovrätt, länsrätt och kammarrätt
Bilaga 10
Genomsnittligt antal frivårdsklienter åren 1998-2003
-------------------------------------------------------------------------------
|År |Totalt | Skyddstillsyn |I anstalt |Villkorligt|Villk. |
Intensivövervakning |
| | | | med |frigivna |dom + |
| | | |övervakare| |samhälls- |
| | | | | |tjänst |
-------------------------------------------------------------------------------
| | |Totalt |Kontrakts-|Samhälls-| | | |Kor
|
| | | |vård |tjänst | | | |str
-------------------------------------------------------------------------------
|1998 |12 962 |7 163 |1 013 |680 |1 395 |4 023 | - |381
-------------------------------------------------------------------------------
|1999 |13 370 |7 029 |1 091 |854 |1 625 |4 219 | 157 |340
-------------------------------------------------------------------------------
|2000 |13 447 |6 944 |1 092 |1 087 |1 720 |4 234 | 331 |218
-------------------------------------------------------------------------------
|2001 |13 943 |6 938 |1 048 |1 156 |1 895 |4 233 | 646 |202
-------------------------------------------------------------------------------
|2002 |15 365 |7 697 |1 143 |1 221 |2 149 |4 495 | 800 |182
-------------------------------------------------------------------------------
|2003 |15 637 |7 653 |1 216 |1 199 |2 256 |4 656 | 778 |252
-------------------------------------------------------------------------------