Försvarsutskottets betänkande
2004/05:FÖU11
Krishanteringsberedskap på nationell nivå
Sammanfattning
Utskottet kan konstatera att det för närvarande
pågår en omfattande utrednings- och
beredningsprocess om krishanteringsfrågor.
Regeringen har sålunda efter överläggningar med
riksdagens partier fattat beslut om att tillsätta en
oberoende kommission för att utvärdera det svenska
samhällets förmåga att hantera de påfrestningar som
naturkatastrofen i Asien inneburit.
Konstitutionsutskottet har vidare beslutat att ta
initiativ till en granskning av regeringens
handläggning av naturkatastrofen i Asien.
Försvarsberedningen kommer i en rapport att behandla
samhällets krishantering och behovet av fredstida
förstärkt förmåga. Regeringen kommer att lämna en
proposition till riksdagen om samhällets säkerhet
och beredskap.
Utskottet har informerats av Regeringskansliet att
det kommer att inrättas en särskild enhet i
Statsrådsberedningen som skall svara för
omvärldsbedömningar, bearbetning av information samt
tidig delgivning och kontinuerlig information vid
allvarliga händelser.
Utskottet ser det som angeläget att regeringen
fortsätter att utveckla formerna för en förstärkt
krishanteringsförmåga på nationell nivå i linje med
vad som redovisats för utskottet. Utskottet
förutsätter dessutom att regeringen återkommer till
riksdagen i dessa frågor i den aviserade
propositionen om samhällets säkerhet och beredskap
och om det som en följd av pågående utredningsarbete
i övrigt skulle visa sig påkallat.
Utskottet avstyrker motionsförslagen eftersom
utskottet anser att de i hög grad är tillgodosedda.
I betänkandet finns en borgerlig
fyrpartireservation i vilken motionsförslagen
tillstyrks.
Utskottets förslag till riksdagsbeslut
1. Krishanteringsberedskap på nationell nivå
Riksdagen avslår motion 2004/05:Fö39 yrkandena 1-3.
Reservation 1 (m, fp, kd, c)
Stockholm den 24 maj 2005
På försvarsutskottets vägnar
Eskil Erlandsson
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Eskil
Erlandsson (c), Tone Tingsgård (s), Ola Sundell (m),
Allan Widman (fp), Michael Hagberg (s), Berndt
Sköldestig (s), Erling Wälivaara (kd), Berit
Jóhannesson (v), Rolf Gunnarsson (m), Åsa Lindestam
(s), Heli Berg (fp), Peter Jonsson (s), Karin
Enström (m), Marie Nordén (s), Christer Skoog (s)
och Kerstin Engle (s).
2004/05
FöU11
Redogörelse för ärendet
Ärendet och dess beredning
Utskottet behandlar i detta betänkande den
borgerliga fyrpartimotionen 2004/05:Fö39
Krishanteringsberedskap på nationell nivå (väckt
enligt 3 kap. 13 § riksdagsordningen med anledning
av händelse av större vikt).
Utskottet har som ett led i sin beredning fått
föredragningar av företrädare för Regeringskansliet.
Utskottets överväganden
Utskottets förslag i korthet
Utskottet kan konstatera att det för
närvarande pågår en omfattande utrednings-
och beredningsprocess om
krishanteringsfrågor. Regeringen har sålunda
efter överläggningar med riksdagens partier
fattat beslut om att tillsätta en oberoende
kommission för att utvärdera det svenska
samhällets förmåga att hantera de
påfrestningar som naturkatastrofen i Asien
inneburit. Konstitutionsutskottet har vidare
beslutat att ta initiativ till en granskning
av regeringens handläggning av
naturkatastrofen i Asien. Försvarsberedningen
kommer i en rapport att behandla samhällets
krishantering och behovet av fredstida
förstärkt förmåga. Regeringen avser att lämna
en proposition till riksdagen om samhällets
säkerhet och beredskap.
Utskottet har informerats av
Regeringskansliet att det kommer att inrättas
en särskild enhet i Statsrådsberedningen som
skall svara för omvärldsbedömningar,
bearbetning av information samt tidig
delgivning och kontinuerlig information vid
allvarliga händelser.
Utskottet ser det som angeläget att
Regeringen fortsätter att utveckla formerna
för en förstärkt nationell
krishanteringsförmåga i linje med vad som
redovisats för utskottet. Utskottet
förutsätter dessutom att Regeringen
återkommer till riksdagen i dessa frågor i
den aviserade propositionen om samhällets
säkerhet och beredskap och om det som en
följd av pågående utredningsarbete i övrigt
skulle visa sig påkallat.
Syftet med motionsförslagen anses därmed
komma att tillgodoses.
Jämför reservation (m, fp, kd, c).
Motionen
I fyrpartimotionen av Allians för Sverige
2004/05:Fö39 (m, fp, kd, c) av Göran Lennmarker
m.fl. framhålls att vi lever i en tid där
naturkatastrofer, internationell terrorism,
klimatförändringar, globala epidemier,
massflyktssituationer och andra faktorer kan utsätta
det fredstida samhället för extrema påfrestningar.
Akuta krissituationer kan inträffa när som helst. I
sådana lägen krävs att vi har högsta möjliga
beredskap på nationell, regional och lokal nivå. Det
vore oansvarigt att inte under lugna förhållanden
göra allt vad vi kan för att säkerställa att Sverige
skall vara förberett när det värsta inträffar.
Sverige har drabbats av en rad allvarliga kriser
under de senaste tio åren: Estoniaolyckan,
Göteborgsbranden, flodvågskatastrofen i Sydostasien
och stormen i Sydsverige. Samtliga dessa kriser har
ställt höga krav på en väl fungerande krisberedskap
i samhället. Det är just vid nationella
påfrestningar och kriser som medborgarna måste kunna
sätta sin tillit till dem som är satta att styra
landet.
I Sverige är det statsministern och
Statsrådsberedningen som har det övergripande
ledningsansvaret i katastrofsituationer. Att
säkerställa att regeringen och centrala myndigheter
har samövat och är väl förberedda inför en kris är
en viktig uppgift för varje statsminister. I ett
krisläge måste regeringen kunna fatta nödvändiga
beslut så snabbt som möjligt. För att säkerställa
att regeringen har denna kapacitet krävs att
beredskapen på nationell nivå är hög (yrkande 1).
Ett antal utredningar har under de senaste tio
åren konstaterat att krisberedskapen på nationell
nivå är bristfällig. Flera av dessa utredningar
pekar på behovet av en nationell
krishanteringsfunktion. För att säkerställa att
samhället i framtiden har god förmåga att hantera
akuta krissituationer är det viktigt att ett
nationellt krishanteringsorgan i linje med vad som
föreslagits i Sårbarhets- och säkerhetsutredningen
(SOU 2001:41) kan inrättas i Regeringskansliet
(yrkande 2). Att Regeringskansliet omedelbart kan
hantera komplexa katastrofsituationer kan betyda
skillnaden mellan liv och död i akuta situationer.
Krishanteringsorganet skall inte vara en
självständig myndighet, utan ha en samordnande
funktion. Organet skall aktiveras i allvarliga
krissituationer där berörda myndigheter och andra
aktörer inte förväntas klara situationen på egen
hand.
Regeringen bör årligen i en skrivelse till
riksdagen redovisa de regler, system, fasta rutiner
etc. för krishantering och krisberedskap som finns i
Regeringskansliet. Regeringen bör även redovisa de
övningar, seminarier och andra utbildningar etc. som
genomförts under året (yrkande 3).
Den medborgarkommission som tillsatts för att
bl.a. granska regeringens agerande under
flodvågskatastrofen skall i december år 2005
presentera förslag om eventuella framtida åtgärder
för att förbättra svensk krishantering. Redan nu
måste emellertid riksdagen skyndsamt försäkra sig om
att det finns högsta möjliga krishanteringsberedskap
på nationell nivå. Detta är av avgörande vikt för
att säkerställa att svenska medborgare får bästa
möjliga stöd i akuta krissituationer som kan
inträffa när som helst framöver.
Utskottet
Utskottet har tidigare behandlat motioner om
krishantering på nationell nivå. Det har skett i
försvarsutskottets betänkande 2001/02:FöU2
Försvarsbeslut för 2002-2004 (s. 70-72) och i
försvarsutskottets betänkande 2001/02:FöU10
Samhällets säkerhet och beredskap (s. 36-37).
Utskottet anförde i betänkande 2001/02:FöU2 i ett
tillkännagivande till regeringen bl.a. att utskottet
i likhet med motionärerna kunde se vissa fördelar
med ett särskilt krishanteringsorgan i
Regeringskansliet i enlighet med Sårbarhets- och
säkerhetsutredningens förslag. Ett sådant organ
skulle i förväg kunna planera och öva för att få
fram bästa möjliga information för regeringens
agerande och beslutsfattande. Samverkan och ledning
i en kris skulle härigenom kunna bli effektivare.
Samtidigt ansåg dock utskottet att varje kris har
sina egna förutsättningar. Det ligger i själva
krisens natur att den som regel kommer överraskande,
i tiden och till sitt innehåll. Spännvidden i vad
som kan inträffa är sålunda mycket stor. Det kan
sålunda ligga fördelar i att mer flexibelt kunna
bilda krishanteringsgrupper som sammansätts efter
behov och förstärks med erforderliga experter från
berörda myndigheter. Utskottet erinrade i detta
sammanhang om att det sedan en tid etablerats en
samordningsfunktion för säkerhetspolitiska
underrättelsefrågor i Regeringskansliet. Denna borde
enligt utskottet vara lämpad att behandla vissa
frågor av det slag som nu aktualiserats.
Utskottet framhöll också i betänkande 2001/02:FöU2
bl.a. att en allvarlig kris omedelbart blir en fråga
som regeringen måste hantera. Uppgiften att styra
riket i en allvarlig kris kan inte överlämnas till
något särskilt krisorgan. Detta ledde utskottet till
slutsatsen att den organisatoriska frågan kanske
inte är den viktigaste. Utskottet anförde att det är
viktigare att det finns ett aktuellt regelverk som
är anpassat till, och täcker in, det slags kriser
som skall kunna hanteras. Lika viktigt är det att
beslutsfattare och deras medarbetare har rätt
kompetens för de situationer som kan inträffa och
också är mentalt förberedda. Härav följer att
regelbundna seminarier om hot och hotutvecklingar
samt övningar, även med de verkliga beslutsfattarna,
är utomordentligt viktiga. Utskottet skulle välkomna
en sådan utökad utbildningsverksamhet.
Utskottet ansåg också i betänkande 2001/02:FöU2
att det borde ankomma på regeringen att organisera
arbetet i Regeringskansliet så att det på bästa sätt
täcker in ett rimligt spektrum av
krishanteringssituationer.
Utskottet konstaterade därefter i betänkande
2001/02:FöU10 att regeringen väl hörsammat
utskottets tillkännagivande i denna fråga och i
propositionen om Samhällets säkerhet och beredskap
(prop. 2001/02:158) bl.a. redovisat att en viktig
utgångspunkt för att täcka in ett rimligt spektrum
av krishanteringssituationer har varit vilka
antaganden som kan göras i fråga om de mer konkreta
kraven på Regeringskansliet i en allvarlig
situation. En annan viktig utgångspunkt i arbetet
med att förbättra krishanteringsförmågan, som
redovisades i propositionen, var att det finns ett
sammanhang mellan regeringens beredskapsplanering
för olika extrema situationer i fred och för höjd
beredskap inklusive situationer där insatser från
Försvarsmakten krävs.
Utskottet pekade också på vad regeringen i
propositionen framhöll om att inrättandet av ett
krishanteringsorgan i enlighet med Sårbarhets- och
säkerhetsutredningens förslag skulle medföra vissa
konstitutionella problem. Det gällde bl.a. förslaget
att krishanteringsorganet, som en del av
Regeringskansliet, i vissa fall skulle kunna fatta
beslut som riktar sig till det övriga samhället,
efter bemyndigande av regeringen.
Utskottet ansåg i betänkande 2001/02:FöU10 i
likhet med regeringen att det var viktigt att
systemet när det gäller former och regler är känt
och accepterat av de nyckelpersoner inom
Regeringskansliet som i första hand skall svara för
krishanteringen. Utskottet bedömde också att
Statsrådsberedningen får en central roll i en
allvarlig krissituation.
Utskottet såg i bet. 2001/02:FöU10 positivt på den
handlingsplan som regeringen utarbetat för ett antal
aktiviteter. Utskottet såg det som utomordentligt
angeläget att aktiviteterna snarast kom till stånd,
så att ansvar och roller kan identifieras. Det var
enligt utskottet genom att upprätthålla en övad och
samkörd beredskap som krishanteringsförmågan i
Regeringskansliet säkerställs. Utskottet avvisade
därmed bl.a. förslagen om inrättandet av ett
särskilt krishanteringsorgan inom Regeringskansliet
och avstyrkte aktuella motioner.
Företrädare för Regeringskansliet har inför
utskottet redovisat vilka åtgärder som vidtagits och
som planeras för att förstärka Regeringskansliets
krishanteringsförmåga. Utskottet har därvid fått
information om principerna för Regeringskansliets
krishantering, handlingsplaner som utarbetats samt
den utbildnings- och övningsverksamhet som
genomförts.
Utskottet har vidare fått information om åtgärder
som planeras i Regeringskansliet t.ex.
· förbättrad informations- och analysfunktion
· utökad kapacitet för lägesbedömning
· förändrad organisation för säkerhet,
beredskap och krishantering
· samverkansövningar
· utökad samverkan med andra länder
· ytterligare förstärkningar av IT, tele, el
och lokaler
· fortsatt samverkan med riksdagen i
beredskapsfrågor.
Utskottet har vid en särskild uppföljande
föredragning av statssekreteraren Lars Danielsson
informerats om att det kommer att inrättas en för
Regeringskansliet gemensam enhet i
Statsrådsberedningen som skall svara för
omvärldsbedömningar, bearbetning av information samt
tidig delgivning och kontinuerlig information vid
allvarliga händelser.
Utskottet kan konstatera att det för närvarande
pågår en omfattande utrednings- och
beredningsprocess om krishanteringsfrågor.
Regeringen har sålunda efter överläggningar med
riksdagens partier fattat beslut om att tillsätta en
oberoende kommission för att utvärdera det svenska
samhällets förmåga att hantera de påfrestningar som
naturkatastrofen i Asien inneburit. Uppdraget skall
redovisas senast den 1 december 2005.
Konstitutionsutskottet har vidare beslutat att ta
initiativ till en granskning av regeringens
handläggning av naturkatastrofen i Asien.
Försvarsberedningen - i vilken samtliga
riksdagspartier medverkar - kommer i en rapport att
föreslå en samlad strategi för det fortsatta arbetet
med att stärka samhällets förmåga inför framtida hot
och risker. Försvarsberedningen skall vidare
behandla samhällets krishantering och behovet av
fredstida förstärkt förmåga. När det gäller det
fortsatta arbetet med att förbättra samhällets
krishanteringsförmåga avser regeringen att lämna en
proposition till riksdagen som kommer att handla om
samhällets säkerhet och beredskap.
Utskottet kan vidare konstatera att landet utsatts
för ett antal allvarliga händelser de senaste åren,
vilket har aktualiserat betydelsen av en god
krisberedskap i samhället. Utskottet ser det som
angeläget att regeringen fortsätter att utveckla
formerna för en förstärkt nationell
krishanteringsförmåga i linje med vad som redovisats
för utskottet. Utskottet förutsätter dessutom att
regeringen återkommer till riksdagen i dessa frågor
· i den aviserade propositionen om samhällets
säkerhet och beredskap och
· om det som en följd av pågående
utredningsarbete i övrigt skulle visa sig
påkallat.
Med vad utskottet har anfört är därmed syftet med
motionsförslagen i hög grad tillgodosedda varför de
avstyrks.
Reservation
Utskottets förslag till riksdagsbeslut och
ställningstaganden har föranlett följande
reservation. I rubriken anges inom parentes vilken
punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som
behandlas i avsnittet.
Krishanteringsberedskap på nationell nivå
(punkt 1) (m, fp, kd, c)
av Ola Sundell, Rolf Gunnarsson och Karin Enström
(alla m), Allan Widman och Heli Berg (båda fp),
Erling Wälivaara (kd) samt Eskil Erlandsson (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under
punkt 1 borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller
riksdagen motion 2004/05:Fö39 yrkandena 1-3.
Ställningstagande
Vi lever i en tid där naturkatastrofer,
internationell terrorism, klimatförändringar,
globala epidemier, massflyktssituationer och andra
faktorer kan utsätta det fredstida samhället för
extrema påfrestningar. Akuta krissituationer kan
inträffa när som helst. I sådana lägen krävs att vi
har högsta möjliga beredskap på nationell, regional
och lokal nivå. Det vore oansvarigt att inte under
lugna förhållanden göra allt vad vi kan för att
säkerställa att Sverige skall vara förberett när det
värsta inträffar.
Sverige har drabbats av en rad allvarliga kriser
under de senaste dryga tio åren: Estoniaolyckan,
Göteborgsbranden, flodvågskatastrofen i Sydostasien
och stormen i Sydsverige. Samtliga dessa kriser har
ställt höga krav på en väl fungerande krisberedskap
i samhället. Det är just vid nationella
påfrestningar och kriser som medborgarna måste kunna
sätta sin tillit till dem som är satta att styra
landet.
I Sverige är det statsministern och
Statsrådsberedningen som har det övergripande
ledningsansvaret i katastrofsituationer. Att
säkerställa att regeringen och centrala myndigheter
har samövat och är väl förberedda inför en kris är
en viktig uppgift för varje statsminister. I ett
krisläge måste regeringen kunna fatta nödvändiga
beslut så snabbt som möjligt. För att säkerställa
att regeringen har denna kapacitet krävs att
beredskapen på nationell nivå är hög.
Ett antal utredningar har under de senaste tio
åren konstaterat att krisberedskapen på nationell
nivå är bristfällig. Flera av dessa utredningar
pekar på behovet av en nationell
krishanteringsfunktion. För att säkerställa att
samhället i framtiden har god förmåga att hantera
akuta krissituationer är det viktigt att ett
nationellt krishanteringsorgan i linje med vad som
föreslagits i Sårbarhets- och säkerhetsutredningen
(SOU 2001:41) kan inrättas i Regeringskansliet. Att
Regeringskansliet omedelbart kan hantera komplexa
katastrofsituationer kan betyda skillnaden mellan
liv och död i akuta situationer.
Krishanteringsorganet skall inte vara en
självständig myndighet, utan ha en samordnande
funktion. Organet skall aktiveras i allvarliga
krissituationer där berörda myndigheter och andra
aktörer inte förväntas klara situationen på egen
hand.
Regeringen bör årligen i en skrivelse till
riksdagen redovisa de regler, system, fasta rutiner
etc. för krishantering och krisberedskap som finns i
Regeringskansliet. Regeringen bör även redovisa de
övningar, seminarier och andra utbildningar etc. som
genomförts under året.
Den medborgarkommission som tillsatts för att
bl.a. granska regeringens agerande under
flodvågskatastrofen skall i december år 2005
presentera förslag om eventuella framtida åtgärder
för att förbättra svensk krishantering. Redan nu
måste emellertid riksdagen skyndsamt försäkra sig om
att det finns högsta möjliga krishanteringsberedskap
på nationell nivå. Detta är av avgörande vikt för
att säkerställa att svenska medborgare får bästa
möjliga stöd i akuta krissituationer som kan
inträffa när som helst framöver.
Med hänsyn till det anförda tillstyrks motion
2004/05:Fö39.
Bilaga
Förteckning över behandlade förslag
Motion (väckt enligt 3 kap. 13 §
riksdagsordningen med anledning av
händelse av större vikt)
2004/05:Fö39 av Göran Lennmarker m.fl. (m, fp, kd, c):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Sverige måste ha hög beredskap att hantera akuta krissituationer.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om att Sverige omgående bör upprätta ett nationellt
krishanteringsorgan i Regeringskansliet.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs o
regeringen årligen i en skrivelse bör redovisa vilka åtgärder som vidtagits ino
Regeringskansliet för att höja svensk beredskap att hantera akuta krissituation