Utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner (prop. 2004/05:1)

Sammanfattning
Utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner omfattar huvudsakligen
statens bidrag till kommuner och landsting samt bidrag och avgifter i
det nya utjämningssystemet. Anslagen under utgiftsområdet uppgår 2005
till sammanlagt 57 469 miljoner kronor. Från nästa år inrättas ett nytt
anslag inom utgiftsområdet för kommunalekonomisk utjämning genom att
sammanföra utjämningssystemet, det generella statsbidraget och vissa
specialdestinerade bidrag. Förutom medel till kommunalekonomisk utjämning
lämnas från utgiftsområdet även bidrag till särskilda insatser i vissa
kommuner och landsting samt bidrag för utjämning av LSS-kostnader.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag till anslagsnivåer inom
utgiftsområdet och tillkännager för regeringen att medel inom anslaget för
särskilda insatser 2005 får avsättas för hivpreventivt arbete i
storstadsregionerna. Utskottet tillstyrker också regeringens förslag till
tillfälligt sysselsättningsstöd till kommuner och landsting för 2005
och 2006.
I betänkandet behandlas dessutom regeringens skrivelse 2003/04:102
Utvecklingen i den kommunala sektorn. I skrivelsen lämnar regeringen
årligen en översiktlig redovisning av verksamheterna och ekonomin i
kommuner och landsting. Redovisningen av verksamheterna sträcker sig i
huvudsak t.o.m. 2002, och den ekonomiska redovisningen t.o.m. 2003.
Utskottet framhåller att den årliga skrivelsen är ett viktigt inslag i
återrapporteringen av resultatinformation till riksdagen och föreslår
att riksdagen lägger skrivelsen till handlingarna.
Utskottet behandlar också 26 motionsyrkanden som väckts med anledning
av skrivelsen samt 32 motionsyrkanden som väckts med anknytning till
kommunala frågor under den allmänna motionstiden 2003 respektive 2004.
Yrkandena rör bl.a. ekonomiska förutsättningar för kommunal verksamhet,
finansieringsprincipen och det kommunala självstyret, konkurrensneutralitet
samt insatser för personer med funktionshinder.
Samtliga motionsyrkanden som behandlas i betänkandet avstyrks.
I betänkandet finns 18 reservationer och 8 särskilda yttranden.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut


1.      Anslagen för 2005 inom utgiftsområde 25
Riksdagen anvisar anslagen för 2005 under utgiftsområde 25 Allmänna
bidrag till kommuner enligt specifikation i bilaga 2 och som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört om att medel för
hivpreventivt arbete i storstadsregionerna 2005 avsätts inom anslaget 48:2
Bidrag till särskilda insatser i vissa kommuner och landsting. Därmed
bifaller riksdagen delvis proposition 2004/05:1 Utgiftsområde 25 punkt
3 och avslår motionerna2004/05:Fi252 av Mikael Odenberg m.fl.
(m),2004/05:Fi256 av Jörgen Johansson m.fl. (c),2004/05:Fi258 av Lars Lindén
m.fl. (kd) yrkandena 8 och 9 samt2004/05:Fi271 av Karin Pilsäter m.fl.
(fp) yrkandena 4 och 5.
2.      Tillfälligt sysselsättningsstöd till kommuner och landsting 2005 och
2006
Riksdagen godkänner dels förslaget att ett tillfälligt sysselsättningsstöd
utgår till kommuner och landsting 2005, dels den utformning av ett
tillfälligt sysselsättningsstöd till kommuner och landsting för 2006 som
regeringen föreslår. Därmed bifaller riksdagen proposition 2004/05:1
Utgiftsområde 25 punkterna 1 och 2.
3.      Skrivelsen om utvecklingen inom den kommunala sektorn
Riksdagen lägger skrivelse 2003/04:102 till handlingarna.
4.      Ekonomiska förutsättningar för kommunal verksamhet
Riksdagen avslår motionerna2003/04:Fi33 av Mikael Odenberg m.fl. (m)
yrkandena 4, 6, 7 och 11-14,2003/04:Fi34 av Karin Pilsäter m.fl. (fp)
yrkandena 2, 3 och 5,2003/04:Fi35 av Lena Ek m.fl. (c) yrkandena 1 och
4-6,2004/05:Fi235 av Åsa Torstensson (c),2004/05:Fi251 av Karin Pilsäter
och Nina Lundström (båda fp) yrkande 2,2004/05:Fi271 av Karin Pilsäter
m.fl. (fp) yrkande 2 och2004/05:Fi275 av Berit Högman (s).
Reservation 1 (m)
Reservation 2 (fp)
Reservation 3 (c)

5.      Finansieringsprincipen och det kommunala självstyret
Riksdagen avslår motionerna2003/04:Fi33 av Mikael Odenberg m.fl. (m)
yrkande 1,2003/04:Fi34 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) yrkande 4,2003/04:Fi35
av Lena Ek m.fl. (c) yrkande 2,2003/04:Fi36 av Lars Lindén m.fl. (kd)
yrkande 2,2004/05:Fi258 av Lars Lindén m.fl. (kd) yrkande 2 i denna del
och2004/05:Fi271 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) yrkande 1.
Reservation 4 (m, fp, kd, c)

6.      Utjämningssystemet
Riksdagen avslår motionerna2004/05:Fi209 av Björn Hamilton och Henrik
Westman (båda m) yrkandena 1 och 2,2004/05:Fi231 av Fredrik Reinfeldt
m.fl. (m) yrkandena 11 och 12,2004/05:Fi237 av Ola Sundell (m),2004/05:Fi251
av Karin Pilsäter och Nina Lundström (båda fp) yrkande 1,2004/05:N239
av Stefan Attefall m.fl. (kd) yrkande 3,2004/05:N349 av Marietta de
Pourbaix-Lundin m.fl. (m) yrkande 3,2004/05:N409 av Martin Andreasson
m.fl. (fp) yrkande 32,2004/05:Bo301 av Marietta de Pourbaix-Lundin m.fl.
(m) yrkande 10 och2004/05:Bo310 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkande
17.
Reservation 5 (m)
Reservation 6 (fp)
Reservation 7 (kd)

7.      Kommunala skattebaser
Riksdagen avslår motionerna2003/04:Fi34 av Karin Pilsäter m.fl. (fp)
yrkande 1,2004/05:K430 av Jörgen Johansson (c) yrkande 2 och2004/05:So394
av Maud Olofsson m.fl. (c) yrkande 2.
Reservation 8 (fp)
Reservation 9 (c)

8.      Kommunernas pensionsavsättningar
Riksdagen avslår motion2004/05:K458 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) yrkande
5.
Reservation 10 (fp)

9.      Kommunal näringsverksamhet
Riksdagen avslår motionerna2003/04:Fi33 av Mikael Odenberg m.fl. (m)
yrkandena 2, 3 och 10,2003/04:Fi36 av Lars Lindén m.fl. (kd) yrkande 1
och2004/05:K458 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) yrkande 2.
Reservation 11 (m)
Reservation 12 (fp)
Reservation 13 (kd)

10.     Konkurrensneutralitet
Riksdagen avslår motionerna2003/04:Sk213 av Carl-Axel Johansson
(m),2003/04:Sk214 av Carl-Axel Johansson (m),2004/05:Fi271 av Karin Pilsäter
m.fl. (fp) yrkande 3 och2004/05:So394 av Maud Olofsson m.fl. (c) yrkande
16.
Reservation 14 (fp)
Reservation 15 (c)

11.     Insatser för personer med funktionshinder
Riksdagen avslår motionerna2003/04:Fi34 av Karin Pilsäter m.fl. (fp)
yrkande 6,2003/04:Fi36 av Lars Lindén m.fl. (kd) yrkande 6 och2004/05:Fi214
av Marietta de Pourbaix-Lundin (m).
Reservation 16 (fp)
Reservation 17 (kd)

12.     Mål för utgiftsområde 25
Riksdagen avslår motionerna2003/04:Fi36 av Lars Lindén m.fl. (kd)
yrkande 7 och2004/05:Fi258 av Lars Lindén m.fl. (kd) yrkande 2 i denna
del.
Reservation 18 (kd)

Stockholm den 30 november 2004
På finansutskottets vägnar

Arne Kjörnsberg
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Arne Kjörnsberg (s), Karin
Pilsäter (fp)*, Sonia Karlsson (s), Kjell Nordström (s), Lars Bäckström
(v), Agneta Ringman (s), Gunnar Axén (m)*, Bo Bernhardsson (s), Hans
Hoff (s), Tomas Högström (m)*, Agneta Gille (s), Yvonne Ruwaida (mp),
Tommy Ternemar (s), Cecilia Widegren (m)*, Gunnar Nordmark (fp)*, Jörgen
Johansson (c)* och Lars Lindén (kd)*.

* Avstår från ställningstagande under punkt 1 och 2.

Redogörelse för ärendet
Ärendet och dess beredning
Riksdagen har på förslag av finansutskottet den 24 november 2004 beslutat
om ramar för vart och ett av de 27 utgiftsområdena. I detta betänkande
tar utskottet ställning till hur anslagen på utgiftsområde 25 ska
fördelas inom den ram som lagts fast för detta utgiftsområde. Därutöver
tar utskottet i betänkandet ställning till regeringens förslag om
tillfälligt sysselsättningsstöd till kommuner och landsting 2005 och 2006.

I betänkandet behandlas även ett antal motionsyrkanden som väckts under
allmänna motionstiden 2003 respektive 2004 och som har anknytning till
den kommunala verksamheten.
Utskottet tar i detta sammanhang också upp regeringens skrivelse
Utvecklingen inom den kommunala sektorn (skr. 2003/04:102) samt de motioner
som har väckts med anledning därav. Ett yttrande över skrivelsen har
inkommit från utbildningsutskottet.
I enlighet med 5 kap. 12 § riksdagsordningen fastställs samtliga anslag
inom ett utgiftsområde genom ett beslut. Frågor som inte påverkar
anslagsbelopp, anslagstyp eller anslagsvillkor för 2005 behandlas emellertid
separat.
Betänkandet är disponerat så att utskottet inleder med en genomgång av
politikens allmänna inriktning så som den framställs i propositionen
och i parti- och kommittémotionerna. Därefter behandlas anslagsfrågor,
regeringens förslag om tillfälligt sysselsättningsstöd, regeringens
skrivelse samt motionsförslagen om finansieringsprincipen och kommunalt
självstyre, utjämningssystemet, kommunala skattebaser m.m.
Propositionens och skrivelsens huvudsakliga innehåll
I budgetpropositionen för 2005 lämnar regeringen tre förslag för
utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner. Regeringen föreslår att
ett tillfälligt sysselsättningsstöd till kommuner och landsting utgår
2005. Därutöver föreslås en riktlinje för tillfälligt sysselsättningsstöd
för kommuner och landsting för 2006. Förslagen innebär dels att stödet
förstärks med 6 000 miljoner kronor till 7 500 miljoner kronor 2005,
dels att stödet även bör utgå 2006, beräknat till 7 000 miljoner kronor.
Regeringen föreslår också att riksdagen anvisar de fyra anslag som
finns uppförda på utgiftsområdet. Anslagsstrukturen inom utgiftsområdet
är ny och följer regeringens förslag och riksdagens beslut om ändringar
i det kommunala utjämningssystemet (prop. 2003/04:155, bet. 2004/05:FiU7,
rskr. 2004/05:13).
I skrivelsen lämnar regeringen en översiktlig redovisning av hur ekonomin
och verksamheten i kommuner och landsting har utvecklats de senaste
åren. Redovisningen av de kommunala verksamheterna avser i huvudsak
förhållandena t.o.m. verksamhetsåret 2002. Den ekonomiska redovisningen
sträcker sig fram till 2003.
I anslutning till regeringens förslag och redovisning behandlar utskottet
de motioner som har väckts med anledning av propositionens förslag
respektive skrivelsens redovisning. Utskottet behandlar också ett antal
motioner väckta under allmänna motionstiden.
Förslagen i propositionen, skrivelsen och motionerna återges i bilaga
1.
Utskottets förslag till anslagsfördelning, som överensstämmer med
regeringens, återges i bilaga 2.
Yttrandet från utbildningsutskottet återfinns i bilaga 3.

Utskottets överväganden
Politikens allmänna inriktning
Budgetpropositionen
Målet för politikområdet är att skapa goda och likvärdiga förutsättningar
för kommuner och landsting att uppnå de nationella målen inom olika
verksamheter. Verktygen att nå målet är framför allt det generella
statsbidraget och utjämningssystemet som fr.o.m. 2005 föreslås samlas i
ett nytt anslag för kommunalekonomisk utjämning.
Regeringen understryker att de grundläggande principerna för utjämningen
ligger fast. En utjämning av skillnader i skatteunderlag och strukturella
kostnadsskillnader mellan kommuner respektive landsting är av avgörande
betydelse för att dessa ska kunna ge sina invånare en god service
oberoende av skillnader i förutsättningarna. Genom att fr.o.m. 2005
sammanföra utjämningssystemet, det generella statsbidraget och vissa
specialdestinerade statsbidrag - i enlighet med förslaget i propositionen
om ändringar i det kommunala utjämningssystemet1Proposition 2003/04:155,
bet. 2004/05:FiU7, rskr. 2004/05:13. - kan det statliga stödet riktas
på ett tydligare sätt till de delar av landet som har mindre goda
förutsättningar. Utjämningssystemet bör enligt regeringens mening
kontinuerligt följas upp och utvärderas.
Det är samtidigt viktigt att kommuner och landsting är väl förberedda
för att kunna möta de ökade krav som kan komma att ställas på de kommunala
verksamheterna framöver. I enlighet med regeringens förslag i propositionen
om god ekonomisk hushållning2Proposition 2003/04:105, bet. 2004/05:FiU8,
rskr. 2004/05:14. ska därför kommuner och landsting fr.o.m. 2005 ta
fram mål och riktlinjer av betydelse för en god ekonomisk hushållning.
Vidare ska man i samband med årsredovisningen göra en utvärdering av
hur målen har uppnåtts och hur riktlinjerna har efterlevts. Från och
med december 2004 förändras också det s.k. balanskravet med hänsyn till
de erfarenheter som vunnits sedan det infördes. Om det finns synnerliga
skäl ges kommuner och landsting möjlighet att i vissa fall fastställa
en budget som inte är i balans. Vidare behöver ett negativt resultat
som uppkommit till följd av ej realiserade förluster i värdepapper inte
regleras. Den frist om två år som gäller i dag för att återställa det
egna kapitalet efter ett negativt resultat, förlängs till tre år. Någon
laglighetsprövning av en kommuns eller ett landstings budgetbeslut ska
inte kunna ske. Detsamma gäller beslut att inte reglera ett negativt
resultat.
För att förstärka kommunernas ekonomi aviserade regeringen i 2004 års
ekonomiska vårproposition ett tillskott i form av höjda statsbidrag. I
enlighet med detta föreslår regeringen i den aktuella budgetpropositionen
att utgiftsområdet tillförs 2 000 miljoner kronor 2005 och 1 800 miljoner
kronor 2006 respektive 2007, utöver vad som aviserades i budgetpropositionen
för 2004. I detta belopp ingår 1 300 miljoner kronor per år avsedda att
mildra omfördelningseffekterna av de föreslagna förändringarna i
statsbidrags- och utjämningssystemet. Dessutom ingår 700 miljoner kronor
för 2005 och 500 miljoner kronor per år från och med 2006 för införande
av en nationell vårdgaranti. För 2006 beräknas statsbidragen höjas med
ytterligare 3 000 miljoner kronor, varav en mindre del avser kompensation
till kommunerna för ökade kostnader till följd av förslag beträffande
gymnasieskolan (prop. 2003/04:140). År 2007 beräknas statsbidragen höjas
med 7 000 miljoner kronor. Därutöver tillkommer ca 2 000 miljoner kronor
per år fr.o.m. 2005 i form av riktade satsningar inom förskolan och
psykiatrin m.m. Dessa satsningar redovisas närmare inom utgiftsområde
16 Utbildning och universitetsforskning respektive utgiftsområde 9
Hälsovård, sjukvård och social omsorg.
För att värna sysselsättningen i kommuner och landsting föreslår regeringen
på tilläggsbudget 2 för budgetåret 2004 att det generella sysselsättningsstödet
för 2004 höjs med 1 500 miljoner kronor till sammanlagt 4 900 miljoner
kronor. Vidare föreslås att sysselsättningsstödet för 2005 förstärks
med 6 000 miljoner kronor till 7 500 miljoner kronor. Regeringen föreslår
även att riksdagen godkänner en riktlinje för ett tillfälligt
sysselsättningsstöd för 2006, beräknat till 7 000 miljoner kronor.
Regeringen bedömer att kommunerna och landstingen, genom ovan redovisade
tillskott och förändringar avseende god ekonomisk hushållning och
balanskravet, ges bättre möjligheter att möta de kommande utmaningarna
till följd av en åldrande befolkning och samhällsekonomiska förändringar.
Regeringen hänvisar också till Ansvarskommitténs uppdrag där man i
utredningens andra etapp bl.a. ska analysera och bedöma om struktur och
uppgiftsfördelning mellan staten, landstingen och kommunerna behöver
förändras. Detta i syfte att förbättra den offentliga sektorns möjligheter
att hantera framtidens välfärdsåtaganden (dir. 2004:93). Redan i dag
pågår ett flertal samverkansprojekt mellan kommuner och landsting i
hela landet. Regeringen gör bedömningen att det är rimligt att även
under den kommande tvåårsperioden stimulera fördjupade och breda
samarbetsprojekt som ett led i den pågående strukturomvandlingen. Om det
finns kommuner som på eget initiativ skulle vilja belysa konsekvenserna
av en sammanslagning bör detta enligt regeringen under vissa förutsättningar
kunna göras med statlig delfinansiering. För att stödja sådana processer
avser regeringen att senare återkomma med förslag till ett särskilt
bidrag. Bidraget avses finansieras med medel från anslaget 48:2 Bidrag
till särskilda insatser i vissa kommuner och landsting.
Motionerna
Moderata samlingspartiet anser att den kommunala verksamheten bör
koncentreras till de viktigaste uppgifterna. Det finns behov av avregleringar
och förändrade ansvarsförhållanden mellan stat och kommun - inte minst
för att stärka den kommunala demokratin. De skapar enligt motionärerna
förutsättningar för effektiviseringar inom de kommunala verksamheterna.
Kommunmedborgarna bör få ökade möjligheter att själva välja sin kommunala
service, och inom de områden där kommunerna har ansvaret bör statens
detaljreglering vara så liten som möjligt. Motionärerna förespråkar ett
system där medborgarna själva förfogar över en "peng" som kan användas
för att köpa välfärdstjänster av en offentlig eller privat
producent.
Moderaterna genomför i det aktuella budgetalternativet en förskjutning
av sin föreslagna politik för kommuner och landsting. En förändring av
partiets ekonomiska politik jämfört med tidigare budgetmotioner markeras
genom att reduktionen av statsbidragen till kommuner och landsting
minskas kraftigt. I ett kortsiktigt perspektiv är denna omläggning enligt
motionärernas mening motiverad bl.a. med hänsyn till det pressade
ekonomiska läget i den kommunala sektorn. Det är inte heller rimligt att
strukturreformer, som i dag framstår som än viktigare att genomföra,
tas till intäkt för att på kort sikt minska statsbidragen till kommunerna.
Motionärerna framhåller emellertid att det i ett längre perspektiv är
nödvändigt att reformera vård och skola för att trygga välfärden. Annars
kommer en svag produktivitetsutveckling att urholka värdet av de
skattepengar som satsas samtidigt som behoven växer.
Motionärernas omprövning av synen på kommuner och landsting är också
uttryck för en politisk prioritering. En bra sjukvård, skola, barn- och
äldreomsorg är viktigare än generösa ersättningar vid sjukdom eller
arbetslöshet. Den sammantagna effekten av Moderaternas utgiftspolitik
är därför att kommuner och landsting får resurser att prioritera skola,
sjukvård och omsorg. Motionärerna accepterar också i huvudsak regeringens
satsningar på kommunområdet, även om man anser att huvuddelen av dessa
bör tillföras sektorn som en höjning av det generella stödet i stället
för genom riktade bidrag. Man reducerar också sysselsättningsstödet
jämfört med regeringens förslag och finansierar därigenom ytterligare
medel för att minska de enligt motionärernas uppfattning tillväxtskadliga
effekterna av skatteutjämningen.
Folkpartiet liberalerna anser att den kommunala verksamheten kan stärkas
genom att kommuner och landsting ges nya förutsättningar att fullfölja
sina uppdrag. Motionärerna anser att med en politik för god tillväxt
och hög sysselsättning kan kommunernas beroende av statsbidrag minskas.
Samtidigt måste finansieringsprincipen följas. Relationerna mellan
stat och kommun måste dessutom göras betydligt klarare på områden som
bidragssystemen, kommunernas resurser och individers rättssäkerhet.
Samspelet mellan det kommunala självstyret och behovet av att förverkliga
nationell politik på lokal nivå måste göras tydligare. Enligt motionärernas
mening talar det mesta för att statsbidrag bör vara generella och
kompletteras med tillfälliga stimulansbidrag.
Samtidigt framhåller motionärerna att kommunernas och landstingens
allvarliga ekonomiska läge måste leda till ett förnyelsearbete som gör
den kommunala verksamheten både kvalitetsmässigt bättre och mer ekonomiskt
effektiv. Genom att undanröja statliga hinder för privata alternativ
inom kommunal verksamhet och landstingsverksamhet och genom att
konkurrensutsätta all verksamhet som inte är myndighetsutövning ökar såväl
mångfalden som valfriheten och kvaliteten inom välfärdssektorn.
Konkurrensneutraliteten mellan offentligt driven verksamhet och privat
verksamhet måste utvecklas. Motionärerna föreslår därför att all kommunal
bolagsverksamhet i princip avskaffas, medan de offentliga monopolen
avvecklas. I ett första steg förespråkar motionärerna att kommunerna
förbjuds att ha sina olika kommunala bolag i en koncernbildning. Detta
beräknas ge ca 2 miljarder kronor i ökade skatteintäkter för staten.
Kristdemokraterna menar att den kommunala självstyrelsen är den bästa
garanten för att välfärden blir likvärdig i hela landet. Centralstyrning
är en lämplig metod i de fall det ska vara en likformig service i landet.
Men det kommunala ansvaret utgör det bästa sättet att utföra uppdraget
vid en behovsstyrd verksamhet som kräver kännedom om lokala förutsättningar.
Dessutom ökar medborgarnas möjlighet till delaktighet och inflytande
genom den nära lokala demokratiska processen. Därutöver gynnar den
utvecklingskraft som finns i självstyrelsen en god ekonomisk hushållning
med gemensamma resurser.
Motionärerna anser att kommunsektorn under de tre kommande åren behöver
tillskott utöver det som presenteras i budgetpropositionen. En
resursförstärkning är viktig för att snabbt kunna åstadkomma förbättringar
inom psykiatrin, missbrukarvården och för att förbättra utbildningen av
personal inom äldreomsorgen. Detta bör ske genom att pengar specifikt
riktas till dessa verksamheter. Motionärerna förespråkar dessutom att
alla barn ska ges rätt att få del av kommunernas stöd till barnomsorg.
Kommunerna ska därför erbjuda ekonomiskt stöd även till de föräldrar
som själva tar hand om sina barn. Denna möjlighet öppnas genom förändringar
i skollagen och kommunallagen.
På längre sikt är det endast en högre och arbetsledd ekonomisk tillväxt
som enligt Kristdemokraterna kan ge kommunsektorn bättre möjligheter
att klara sina uppgifter inom framför allt vården, skolan och omsorgen.
På lång sikt kan kommunsektorn inte hjälpas av höjda statsbidrag.
Samtidigt bör också kommunernas bidragsberoende från staten minska. Detta
kan enligt motionärerna ske dels genom en bättre tillväxt, dels genom
att staten låter kommunerna själva i högre grad än i dag förfoga över
sina skatteinkomster. I detta avseende spelar både utjämningssystemet
och effekten av nuva-rande grundavdrag in. Kommunernas självständighet
kan enligt motionärerna också stärkas genom att låta kommunerna ta ut
en avgift för sina fastighetsanknutna kostnader samtidigt som statsbidraget
minskar i motsvarande storleksordning.
Centerpartiet anser att staten ålägger kommunerna alltfler uppgifter
samtidigt som det sker en konstant underfinansiering av kommunsektorn.
Riktade och villkorade statsbidrag kringskär enligt motionärernas
uppfattning kommunernas självstyre. Motionärerna framhåller att med
Centerpartiets skatteförslag stärks det kommunala självstyret genom att
makten förs närmare enskilda människor och deras närmaste politiska
beslutsnivå - kommunerna. I detta system tar staten kostnaden för en
nödvändig skatte-sänkning för låg- och medelinkomsttagare medan kommuner
och landsting får behålla skatteintäkter från hela sin skattebas. Detta
innebär totalt 54,1 miljarder kronor mer i skatteintäkter för kommuner
och landsting och minskat beroende av statsbidrag i motsvarande
grad.
Centerpartiet vill stärka kommunernas självstyre genom en medveten
decentralisering av samhällsuppgifter kopplat till förstärkt skydd för
självstyret i grundlagen, vilket måste ingå i översynen av regeringsformen.
Därigenom ska kommunernas medborgare få möjlighet att göra sina
prioriteringar och landets kommuner får möjlighet att förverkliga sina
unika förutsättningar utan den likriktning som präglar dagens kommunala
service. Vidare eftersträvar motionärerna en samhällsorganisation där
också stora, i dag statliga, uppgifter kan föras ned till regionala
organ och kommuner. Man förespråkar därför en långtgående regionalisering
med befolkningsmässigt och ekonomiskt starka regioner.
Samtidigt motsätter sig motionärerna förändringar i det kommunala
utjämningssystemet i enlighet med regeringens förslag. Centerpartiet anser
att förändringarna i det nuvarande inkomstutjämningssystemet inte leder
till några förbättringar utan snarare nya problem i form av nya
marginaleffekter. Man föreslår därför att införandereglerna i det nuvarande
systemet bör frysas i avvaktan på att ett nytt bättre system utformas.
Staten bör ta över kostnadsansvaret för dessa införanderegler. Resurserna
inom utgiftsområde 25 fördelas därför i Centerpartiets budgetalternativ
i enlighet med anslagsfördelningen för budgetåret 2004.
Anslagen för 2005 inom utgiftsområde 25
Utskottets förslag i korthet
Utskottet tillstyrker regeringens förslag till fördelning av anslag
inom utgiftsområde 25 med den ändringen att medel för hivpreventivt
arbete i storstadsregionerna 2005 avsätts inom anslaget 48:2 Bidrag
till särskilda insatser i vissa kommuner och landsting. Utskottet
avstyrker därmed de alternativa motionsförslagen.
Jämför särskilda yttrandena 1 (m), 2 (fp), 3 (kd) och 4 (c).
Bakgrund
Riksdagen har efter förslag av utskottet i betänkande 2004/05:FiU1 den
24 november 2004 beslutat om ramar för utgiftsområden och om beräkningen
av statens inkomster för 2005. Ramen för utgiftsområde 25 har därvid
lagts fast till 57 469 miljoner kronor. Utskottet har i det sammanhanget
ställt sig bakom den samhällsekonomiska bedömning av det finansiella
utrymmet för kommunsektorn som regeringen gjort i budgetpropositionen
(prop. 2004/05:1).
Budgetpropositionen
I budgetpropositionen föreslår regeringen att riksdagen ska anvisa anslag
för 2005 under utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner.
Från och med 2002 är utgiftsområdet identiskt med politikområde 48
Allmänna bidrag till kommuner.
Anslagsfördelning
Regeringens förslag för utgiftsområdet omfattar fyra anslag. Detta är
en minskning jämfört med föregående budgetår. Den föreslagna förändringen
av anslagen inom utgiftsområdet följer regeringens förslag och riksdagens
beslut om ändringar i den kommunala utjämningssystemet. I enlighet med
dessa avskaffas det generella statsbidraget, det nuvarande utjämningsbidraget
och bidraget för ökad tillgänglighet i hälso- och sjukvården. Ett nytt
anslag 48:1 Kommunalekonomisk utjämning föreslås införas i stället.
Till detta anslag överförs redan 2005 de tidigare anslagen 48:1 Generella
statsbidrag till kommuner och landsting, 48:2 Statligt utjämningsbidrag
till kommuner och landsting och 48:5 Bidrag för ökad tillgänglighet i
hälso- och sjukvården samt vissa riktade bidrag från anslag 25:10 Bidrag
till personalförstärkning i skola och fritidshem. Därutöver ska det
utjämningsbidrag som regleras i artikel 6 i avtalet mellan Sverige och
Danmark om vissa skattefrågor m.m. tillföras kommuner och landsting via
det nya anslaget.3Proposition 2003/04:149, bet. 2003/04:SkU31, rskr.
2003/04:269. Det gäller dock endast de fall då utjämningsbelopp ska
betalas av Danmark till Sverige.
Från och med 2005 fördelas anslaget 48:1 Kommunalekonomisk utjämning på
följande poster4Tabell 2.7 i prop. 2004/05:1, volym 2, utg.omr. 25, s.
18.:
inkomstutjämningsbidrag och inkomstutjämningsavgift,
kostnadsutjämningsbidrag och kostnadsutjämningsavgift,
strukturbidrag,
införandebidrag samt
regleringsbidrag och regleringsavgift.
Avgifterna ska redovisas som inkomster under anslaget.
Syftet med anslaget är att utgöra ett instrument för att ge kommuner
och landsting goda och likvärdiga ekonomiska förutsättningar. Anslaget
ska dessutom vara ett instrument för att genomföra ekonomiska regleringar
mellan staten och kommuner respektive landsting.
Utgiftsområde 25 omfattar också ett bidrag för särskilda insatser, anslag
48:2 Bidrag till särskilda insatser i vissa kommuner och landsting.
Syftet med detta anslag är att skapa möjligheter att tillfälligt bistå
kommuner som på grund av särskilda omständigheter hamnat i en mycket
svår ekonomisk situation. Medel från anslaget används även till vissa
andra ändamål.
Från utgiftsområdet utgår även ett utjämningsbidrag för kommunernas
kostnader för insatser enligt lagen om stöd och service till vissa
funktionshindrade (LSS), anslag 48:3 Statligt utjämningsbidrag för
LSS-kostnader. Utjämningssystemet är statsfinansiellt neutralt. Det
utjämningsbidrag som införs balanseras av en lika stor utjämningsavgift
som redovisas på statsbudgetens inkomstsida.
Utgiftsområdet innehåller också ett mindre bidrag till Rådet för kommunal
redovisning, anslag 48:4 Bidrag till Rådet för kommunal redovisning.
Bidraget delfinansierar Rådet som är en ideell förening för normbildning
i redovisningsfrågor för kommuner och landsting.
Budgetförslag
Till anslaget 48:1 Kommunalekonomisk utjämning föreslås riksdagen anvisa
ett ramanslag på 55 198 miljoner kronor.
I enlighet med ovanstående redovisning av den nya anslagsfördelningen
inom utgiftsområdet tillförs anslaget 1 250 miljoner kronor fr.o.m.
2005 från anslaget 48:5 Bidrag för ökad tillgänglighet i hälso- och
sjukvården. Beloppet tillförs landstingen. Samtidigt föreslås 3 000
miljoner kronor föras från anslaget 25:11 Bidrag till personalförstärkning
i skola och fritidshem till detta anslag. Dessa medel tillförs kommunerna.

Anslaget föreslås därutöver höjas med 4 700 miljoner kronor fr.o.m.
2005. Dessa medel motsvarar den generella delen av det tillfälliga
sysselsättningsstödet samt kommunernas inkomster från den s.k. 200-kronan.
I och med detta permanentas dessa stöd och ges i form av generellt
statsbidrag inom ramen för det nya inkomstutjämningsbidraget.
År 2005 föreslås en höjning av anslaget med ytterligare 1 300 miljoner
kronor för finansiering av införandebidraget i det nya utjämningssystemet.
I denna fördelning har beaktats att 250 miljoner kronor bör överföras
från kommunerna till landstingen med anledning av förändringarna i
utjämningen för kollektivtrafikkostnader.5Proposition 2003/04:155, avsnitt
7.1.5, s. 45-47.
Vidare tillförs anslaget 700 miljoner kronor för 2005 för införande av
en nationell vårdgaranti. Beloppet tillförs landstingen. En överenskommelse
mellan regeringen och Landstingsförbundet om tillgänglighet i vården
och införandet av en vårdgaranti är för närvarande under beredning.
Till följd av de i den aktuella budgetpropositionen föreslagna förändringarna
avseende avdragsrätten för den allmänna pensionsavgiften 2005 ökar de
kommunala skatteintäkterna. Regeringen föreslår att statsbidragen till
kommuner och landsting reduceras i motsvarande grad. Anslaget föreslås
därför minskas med 2 940 miljoner kronor 2005. Regeringen föreslår även
att grundavdraget höjs 2005, vilket beräknas minska de kommunala
skatteintäkterna med 3 720 miljoner kronor. För att neutralisera effekterna
av detta föreslås att anslaget nästa år höjs med motsvarande belopp.
Efter förslag i 2004 års ekonomiska vårproposition gjordes en slutlig
reglering med anledning av pensionsreformens effekter m.m. på de kommunala
skatteintäkterna. Regleringsbeloppet beräknades till 1 300 miljoner
kronor. Det generella statsbidraget sänktes 2004 med 2 600 miljoner
kronor, vilket avsåg effekterna för såväl 2003 som 2004. Därmed ökar
anslaget 48:1 Kommunalekonomisk utjämning med 1 300 miljoner kronor
2005 i förhållande till 2004 års nivå.
Utöver nämnda regleringar och tillskott görs ett antal andra regleringar,
bl.a. till följd av en tidigare överenskommelse rörande lärarpensioner,
slutreglering av statens ersättning för viss vuxentandvård, slutlig
reglering med anledning av förändringar i kommunkontosystemet samt
övergång till statlig finansiering av vissa påbyggnadsutbildningar inom
vuxenutbildning. Dessutom görs vissa överföringar till och från andra
anslag. Sammanlagt innebär dessa regleringar och överföringar att det
generella statsbidraget höjs med 626 miljoner kronor.
Vidare beräknar regeringen en överföring på 1 000 miljoner kronor från
anslaget för 2005. Överföringen motsvarar en riktad satsning till
personalförstärkning i förskolan i enlighet med regeringens förskoleproposition
(prop. 2004/05:11).
Till anslaget 48:2 Bidrag till särskilda insatser i vissa kommuner och
landsting föreslår regeringen att riksdagen ska anvisa ett ramanslag på
670 miljoner kronor. I detta belopp ingår en överföring på 300 miljoner
kronor från anslaget 48:1 Kommunalekonomisk utjämning.
Regeringen beviljade i maj 2004 Stockholm läns landsting ett bidrag om
400 miljoner kronor för omstruktureringskostnader. Mot bakgrund av den
ekonomiska situation som många kommuner och landsting för närvarande
befinner sig i bedömer regeringen att medel måste finnas reserverade
för liknande insatser även i andra kommuner och landsting. Regeringen
har vidare beslutat att uppbyggnadsarbetet av den kommunala databasen
fram till hösten 2005 ska bedrivas av ett nyinrättat råd, Rådet för
kommunala analyser och jämförelser (dir. 2002:91). Verksamheten finansieras
med medel från anslaget.
Till anslaget 48:3 Statligt utjämningsbidrag för LSS-kostnader föreslår
regeringen att riksdagen ska anvisa ett obetecknat anslag på 1 600
miljoner kronor. Regeringen beräknar att fr.o.m. 2005 ökar omslutningen
i LSS-utjämningen, och därmed anslaget, till följd av kostnadsökningar
och införandereglerna. Reglering av underskott eller överskott till
följd av införandereglerna i LSS-utjämningen regleras via anslaget 48:1
Kommunalekonomisk utjämning.
Till anslaget 48:4 Bidrag till Rådet för kommunal redovisning föreslår
regeringen att riksdagen ska anvisa 0,7 miljoner kronor. Den föreslagna
nivån på anslaget överensstämmer med rådets framställan om bidrag för
2005 års verksamhet (dnr Fi2004/3985).
Motionerna
Moderata samlingspartiet föreslår i motion Fi252 att riksdagen anvisar
57 674 miljoner kronor mer än regeringen under anslaget 48:1 Kommunalekonomisk
utjämning. Denna stora ökning beror i huvudsak på att motionärernas
skatteförslag, liksom förslag på flera utgiftsområden, påverkar kommunernas
intäkter och kostnader. De viktigaste förändringarna gäller förslagen
om arbetsavdrag och besparingar i transfereringssystemen. Dessa
förändringar leder till ett inkomstbortfall för kommunerna, och detta
kompenseras genom en höjning av anslaget. En del föreslagna regelförändringar
- nämligen höjd maxtaxa och överföring av ansvaret för assistansersättningen
från kommunerna till staten - innebär även sänkta kostnader för kommunerna.
I enlighet med finansieringsprincipen justerar motionärerna statsbidragen
till kommunerna för att neutralisera dessa effekter. Nettoresultatet
blir oförändrat för kommunerna.
Vidare avvisar motionärerna regeringens förslag till vårdgaranti och
medel för ökad tillgänglighet i vården inom utgiftsområdet till förmån
för en vårdsatsning inom utgiftsområde 9, vilket medför att anslaget
48:1 minskar i förhållande till regeringens förslag. Moderaternas
budgetalternativ innehåller dessutom det av regeringen föreslagna tillskottet
till kommunerna i form av sysselsättningsstöd på statsbudgetens inkomstsida.
Medlen redovisas dock som ett bidrag på utgiftsområde 25. De används
dels för att finansiera de av motionärerna föreslagna förändringarna i
det kommunala inkomstutjämningssystemet, dels för att öka det generella
statsbidraget till kommunerna med drygt 5,6 miljarder kronor.
Anslaget 48:2 Bidrag till särskilda insatser i vissa kommuner och
landsting föreslås kunna minskas med 500 miljoner kronor till följd av
Moderaternas politik som bygger på att skapa stabila förutsättningar
för kommuner och landsting. Det innebär att behovet av plötsliga insatser
för att rädda kommuner eller landsting som inte klarar sin ekonomi bedöms
minska betydligt.
Slutligen avvisar motionärerna anslaget 48:3 Statligt utjämningsbidrag
för LSS-kostnader. I stället föreslår man att staten övertar ansvaret
för LSS-kostnader och ersätter dessa via anvisade medel under utgiftsområde
9.
Folkpartiet liberalerna föreslår att riksdagen anvisar 16 065 miljoner
kronor mer än regeringen under anslaget 48:1 Kommunalekonomisk utjämning.
Partiet föreslår ett antal skatteförändringar som övervägande sänker
kommunernas skatteinkomster. Effekterna av dessa förslag neutraliseras
genom en uppräkning av anslaget. Samtidigt minskas anslaget i enlighet
med finansieringsprincipen till följd av förslagen om ej obligatorisk
avgiftsnedsättning i barnomsorgen respektive minskat åliggande beträffande
vuxenutbildningen. Motionärerna avvisar dessutom regeringens bidrag
till särskilda insatser i vissa kommuner och landsting, anslaget 48:2.
Inom anslaget öronmärks dock 90 miljoner kronor för bekämpningen av
hiv/aids i storstadsregionerna.
Folkpartiets budgetförslag avseende utgiftsområde 25 presenteras i motion
Fi232 utan att något formellt yrkande med anledning av anslagsfördelningen
för 2005 väcks. I stället tar partiet i motion Fi271 formellt upp endast
frågan om insatser för att förebygga hiv/aids i storstadsregionerna.
Motionärerna framhåller att bidraget för detta ändamål bör permanentas
(yrkande 4) och föras över från anslaget 48:2 Bidrag till särskilda
insatser i vissa kommuner och landsting till utgiftsområde 9 (yrkande
5). Detta mot bakgrund av att behoven på detta område har ökat, varför
de frivilliga organisationer som till stor del bedriver arbetet med de
förebyggande insatserna måste ges långsiktiga och stabila
planeringsförutsättningar.
Kristdemokraterna föreslår i motion Fi258 (yrkande 9) att riksdagen
anvisar 1 700 miljoner kronor mindre än regeringen under anslaget 48:1
Kommunalekonomisk utjämning. Motionärerna avvisar dessutom, i likhet
med de övriga borgerliga partierna, regeringens satsning på nationell
vårdgaranti och ökad tillgänglighet i vården och omfördelar de av
regeringen föreslagna medel till utgiftsområde 9. Anslaget tillförs vidare
250 miljoner kronor för att finansiera reformering av maxtaxan i
barnomsorgen. Motionärerna anser att maxtaxan behöver reformeras för att
minska de negativa effekterna i form av större barngrupper och längre
vistelsetider på förskolan. Därför föreslår man att kommunerna ska
åläggas att utforma och införa en deltidstaxa i minst tre nivåer under
taket i maxtaxan. Den som nyttjar den offentligt finansierade barnomsorgen
i mindre omfattning ska inte betala lika mycket som den som utnyttjar
barnomsorgen i större omfattning (yrkande 8).
Därutöver får partiets förslag till reglering av kommunala fastighetsavgifter
och en andra karensdag i sjukförsäkringen, tillsammans med vissa
skatteförslag i enlighet med motion Fi233, ekonomiska konsekvenser för
kommunsektorn. Dessa effekter regleras i enlighet med finansieringsprincipen
genom förändringar av statsbidrag till kommuner och landsting. Detta
innebär att den totala summan av anvisade medel för anslag 48:1 är 18 630
miljoner kronor lägre i Kristdemokraternas förslag jämfört med regeringen.

Centerpartiet motsätter sig förändringar i det kommunala utjämningssystemet
och i anslagsfördelningen inom utgiftsområde 25 i enlighet med regeringens
förslag. Därför föreslår partiet i motion Fi256 att riksdagen anvisar
38 033 miljoner kronor mindre än regeringen under det nuvarande anslaget
48:1 Generellt statsbidrag till kommuner och landsting. Partiets
skatteförslag innebär en kraftig förstärkning av den kommunala skattebasen
med 54,1 miljarder kronor, varför statsbidraget minskas i motsvarande
grad. Motionärerna anser att införandereglerna i det nuvarande
utjämningssystemet bör frysas i avvaktan på utformningen av ett nytt, bättre
system. Staten bör ta över ansvaret för dessa införanderegler, varför
anslaget föreslås höjas med 3 300 miljoner kronor.
Samtidigt förordar motionärerna att ett antal riktade statsbidrag
överförs till anslaget. Detta gäller 1 917 miljoner kronor från anslaget
25:16 Statligt stöd för utbildning av vuxna, 1 000 miljoner kronor från
anslaget 25:10 Bidrag till personalförstärkning i förskolan samt 1 500
miljoner kronor från anslaget 25:11 Bidrag till personalförstärkning i
skola och fritidshem. Vidare föreslås att anslaget 25:9 Maxtaxa i
barnomsorgen på 3 660 miljoner kronor, tillsammans med det tillfälliga
sysselsättningsstödet på 7 500 miljoner kronor på statsbudgetens
inkomstsida, förs över till anslaget 48:1. Motionärerna avvisar dessutom,
i likhet med de övriga borgerliga partierna, regeringens satsning på
ökad tillgänglighet till vården och nationell vårdgaranti till förmån
för satsningar inom utgiftsområde 9.
Vidare vill motionärerna förstärka den allmänna regionalpolitiken.
Anslaget 48:2 Bidrag till särskilda insatser i vissa kommuner och landsting
minskas därför med 670 miljoner kronor, samtidigt som motsvarande höjning
görs på utgiftsområde 19. För att stärka och utveckla arbetet med
demokratifrågor anslår man däremot 20 miljoner kronor under anslaget 48:2.

I enlighet med sitt förslag beträffande anslaget 48:1 motsätter sig
motionärerna nettoredovisningen av kommunala utjämningsavgifter inom
utgiftsområdet. I stället förordar motionärerna att statliga utjämningsbidrag
redovisas på anslaget 48:3 Statligt utjämningsbidrag till kommuner och
landsting. Utjämningsavgifterna ska samtidigt redovisas på statsbudgetens
inkomstsida under inkomsttitel 1511 Utjämningsavgift för kommuner och
landsting.
Regeringens och motionärernas förslag till anslag inom utgiftsområde 25
sammanfattas i nedanstående tabell:
Utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner
Regeringens förslag i tusental kronor, oppositionspartiernas förslag i
förhållande till regeringen i miljoner kronor

1 Centerpartiet avvisar ändringarna i det kommunala utjämningssystemet
och i anslagsfördelningen inom utgiftsområdet i enlighet med regeringens
förslag. Därmed påverkar partiets förslag anslagen 48:1 Generellt
statsbidrag till kommuner och landsting (-38 033 mnkr), 48:3 Statligt
utjämningsbidrag till kommuner och landsting (26 000 mnkr) och 48:5
Bidrag för ökad tillgänglighet i hälso- och sjukvården (-1 250 mnkr)
enligt anslagsfördelningen för 2004.
Finansutskottets ställningstagande
Saneringen av de offentliga finanserna under senare delen av 1990-talet
har skapat utrymme för satsningar på att öka resurserna till de kommunala
verksamheterna. Till följd av bl.a. den senaste lågkonjunkturen har
kommunernas och landstingens ekonomiska situation emellertid försvagats.
Därför har finansutskottet vid ett antal tillfällen ställt sig bakom
regeringens förslag att tillföra kommunsektorn ytterligare resurser för
att klara nödvändiga satsningar. Utskottet välkomnar således även de
resursförstärkningar som riktas till kommunsektorn i enlighet med
regeringens förslag i 2004 års ekonomiska vårproposition.
Enligt den aktuella budgetpropositionen ändras dock stödet till kommunerna
fr.o.m. 2005 med stora belopp. Anslagsmedlen för 2005 inom utgiftsområde
25 Allmänna bidrag till kommuner beräknades i vårpropositionen till 84,
0 miljarder kronor. I budgetpropositionen beräknas medlen för samma
utgiftsområde till 57,5 miljarder kronor, dvs. 26,5 miljarder kronor
mindre. Som utskottet redan har påpekat i sitt betänkande 2004/05:FiU1
(s. 124-125) är denna förändring endast av teknisk natur.
Ändringar på skatteområdet i enlighet med regeringens budgetförslag
medför att de generella statsbidragen till kommunerna höjs med 0,8
miljarder kronor jämfört med vårpropositionens förslag. Detta belopp
motsvarar sammanlagda regleringar mellan staten och kommunerna som görs
i syfte att neutralisera effekter på kommunernas ekonomi av olika
skatteförändringar. Dessutom minskas bidragen med 1,0 miljard kronor på
grund av medelsöverföringen till personalsatsningen i förskolan inom
utgiftsområde 16. År 2005 sker dessutom en stor omläggning av redovisningen
av bidragen till kommunerna till följd av det nya utjämningssystemet
(se beskrivningen på s. 13). Förändringen innebär bl.a. att anslagen
för utjämningsbidrag och inkomsttiteln för utjämningsavgiften nettoredovisas
inom utgiftsområde 25. Därför justeras utgiftsområdesramen ned med 26,
3 miljarder kronor. När alla dessa tekniska effekter rensats bort
framkommer att de medel som anvisas utgiftsområde 25 i budgetpropositionen
motsvarar dem som beräknades i vårpropositionen.
Mot denna bakgrund kan finansutskottet konstatera att det av regeringen
föreslagna stödet till kommunerna inte minskat sedan vårpropositionen,
utan dessutom utökats med tillfälligt sysselsättningsstöd på statsbudgetens
inkomstsida. Detta innebär att kommun- och landstingssektorn får stärkta
resurser under det kommande året för att säkra en god vård, omsorg och
skola. Enligt utskottets mening är detta ett viktig tillskott, särskilt
med hänsyn till de framtida ökade behoven av kommunal verksamhet bl.a.
till följd av den demografiska utvecklingen och den allt högre andelen
äldre i befolkningen.
Moderata samlingspartiet föreslår att ramen för utgiftsområde 25 höjs
med 55,6 miljarder kronor. Merparten av denna höjning förklaras dock av
att partiets förslag till arbetsavdrag och besparingar inom
transfereringssystemen minskar kommunernas skatteunderlag och därmed
skatteinkomster,
varför de neutraliseras genom höjt statsbidrag. Samtidigt vill
motionärerna överföra ansvaret för assistansersättningen och utjämningen
för LSS-kostnader till staten, vilket medför att den effekt som de
förslagen har på kommunernas finanser neutraliseras med minskade
anslagsmedel inom utgiftsområdet. Motionärerna ökar dessutom bidragen till
kommunerna genom ett tillskott för bl.a. förstärkning av utjämningssystemet.
Tillskottet är emellertid en förändring av redovisningen av de medel
på 7,5 miljarder kronor som regeringen avsätter för tillfälligt
sysselsättningsstöd till kommuner och landsting på statsbudgetens utgiftssida.
Dessa förändringar har således ingen reell effekt på kommunernas
resurser.
Vidare motsätter sig Moderata samlingspartiet regeringens satsning på
vårdgaranti och ökad tillgänglighet i vården till förmån för ett gemensamt
borgerligt förslag om en nationell vårdgaranti finansierad från medel
som ska anvisas inom utgiftsområde 9. Detta innebär att medlen under
utgiftsområde 25 minskas med drygt 1,9 miljarder kronor. Motionärerna
antar också att partiets förslag om höjd maxtaxa i barnomsorgen leder
till ökade intäkter för kommunerna, vilket måste neutraliseras genom en
minskning av statsbidraget. Finansutskottet vill dock påpeka att en
sådan effekt endast kan uppstå under förutsättning att avgifterna för
barnomsorgen höjs. En höjning av barnomsorgsavgifterna leder dock enligt
utskottets uppfattning till att principerna bakom maxtaxereformen - att
barnen sätts i centrum - åsidosätts. Barnomsorgen blir i så fall inte
tillgänglig för alla barn på lika villkor, samtidigt som de ekonomiskt
utsatta barnfamiljerna kan tvingas att sänka sin ekonomiska standard.
Föräldrarnas möjlighet till att kombinera förvärvsarbete och föräldraskap
försämras dessutom. I likhet med Moderata samlingspartiets övriga förslag
om avgiftshöjningar i vården och omsorgen kan detta få mycket långtgående,
negativa återverkningar för den enskilda individen. Som utskottet anfört
i samband med behandlingen av det moderata budgetalternativet (bet.
2004/05:FiU1) är detta helt oacceptabelt. Den politik som ger upphov
till sådana försämringar måste enligt utskottets mening avvisas bestämt.

Motionärerna minskar dessutom kommunernas resurser genom att dra in 500
miljoner kronor från anslaget till särskilda insatser i vissa kommuner
och landsting. Man hänvisar i stället till partiets politik som förväntas
minska behovet av insatser som finansieras av anslaget. Mot bakgrund av
den ekonomiska situation som många kommuner och landsting för närvarande
befinner sig i anser utskottet att det emellertid inte är möjligt att
minska anslaget på ett sådant sätt. I stället måste medel reserveras
för tillfälliga bidrag till enskilda kommuner och landsting på grund av
speciella omständigheter som leder till särskilt svåra ekonomiska
påfrestningar. Dessutom ställer sig utskottet mycket tveksamt till påståendet
att Moderata samlingspartiets politik kommer att skapa sådana ekonomiska
villkor att kommuner och landsting skulle kunna klara plötsliga
påfrestningar utan särskild hjälp från staten. Enligt utskottets bedömning
leder partiets politik i stället till att kommunernas resurser minskar
redan nästa år. För att täcka detta underskott föreslår Moderaterna
höjda avgifter i barnomsorgen, i sjukvården och för läkemedel. Det är
alltså de sjuka och barnfamiljerna som tvingas stå för Moderata
samlingspartiets satsningar på kommuner. Utskottet avvisar motionärernas
förslag.
Folkpartiet liberalerna föreslår att ramen för utgiftsområdet höjs med
15,5 miljarder kronor. Höjningen förklaras av att Folkpartiet kompenserar
kommunsektorn för de förändringar i kommunernas och landstingens
skatteunderlag som partiets budgetalternativ medför. Trots denna kompensation
innebär Folkpartiets förslag att medlen på utgiftsområdet minskas med
2,5 miljarder kronor. Av dessa överförs drygt 1,9 miljarder kronor
motsvarande regeringens satsning för vårdgaranti och ökad tillgänglighet
i vården till en nationell vårdgaranti som, i likhet med de övriga
oppositionspartiernas förslag, föreslås utgå från utgiftsområde 9.
Samtidigt avvisar Folkpartiet merparten av anslaget för särskilda insatser
i kommuner och landsting, med undantag för den del av anslaget som avser
hivpreventiva åtgärder. Detta innebär att anslaget minskar med 580
miljoner kronor. Som framgår av det ovan anförda anser finansutskottet
att en minskning av anslaget inte bör genomföras.
Utskottet noterar också att Folkpartiet föreslår att kommunala
koncernbildningar förbjuds. De medel som enligt motionärerna dras in till
staten i form av ökade skatteintäkter kompenseras inte. Utan kompensation
innebär förslaget att kommunernas resurser skulle krympa med ca 2
miljarder kronor utöver de av Folkpartiet föreslagna neddragningarna på
utgiftsområde 25. Utskottet avvisar motionärernas förslag.
Kristdemokraterna föreslår i sitt budgetalternativ att ramen för
utgiftsområdet minskas med 18,6 miljarder kronor. Minskningen beror på
motionärernas förslag att ge kommunerna rätt att ta ut en fastighetsavgift,
vilken neutraliseras genom lägre statsbidrag. Förslaget har därmed
ingen effekt på kommunernas resurser. Effekterna av partiets skatteförslag
på kommunernas skatteunderlag kompenseras dock inte genom höjda statsbidrag
utan genom minskade skatteintäkter på statsbudgetens inkomstsida
(inkomsttitel 1111). Om kommunerna i stället kompenserades via statsbidraget
skulle ramen för utgiftsområdet behöva höjas med 12,6 miljarder kronor
2005. Motionärerna föreslår emellertid att statsbidraget till kommunerna
minskas med 0,6 miljarder kronor som teknisk justering av den samlade
effekten av partiets förslag om att införa en andra karensdag. Samtidigt
anser man att inbesparade sjuklöner ska dras in till staten genom en
höjning av arbetsgivaravgifter med 0,3 procentenheter, vilket för
kommunernas del innebär en kostnad på 1 miljard kronor. Enligt utskottets
mening är det anmärkningsvärt att Kristdemokraterna - genom att tvinga
kommunerna att betala tillbaka de lägre sjuklönerna till staten två
gånger - vill skapa ytterligare utrymme i statsbudgeten och därmed
försämra kommunernas ekonomi.
I likhet med övriga oppositionspartier avvisar motionärerna regeringens
satsning på vården och anvisar i stället medel till en nationell
vårdgaranti inom utgiftsområde 9. Dessutom justerar man ned statsbidraget
till kommunerna till följd av att de ökade förskole- och dagisavgifterna
enligt Kristdemokraternas förslag ska betalas av arbetslösa. Utskottet
avvisar detta förslag eftersom sådana avgifter motverkar en jämlik
uppväxt för barn i Sverige och ökar de sociala orättvisorna. Motionärerna
räknar med att statsbidraget till kommunerna kan minskas fr.o.m. nästa
år på grund av minskade socialbidragskostnader till följd av Kristdemokraternas
politik. En sådan effekt kan dock enligt utskottets mening endast utgöra
motionärernas goda förhoppning, snarare än en regelrätt prognos, eftersom
det är mycket svårt att på förhand avgöra vilka effekter förslagen har
på kostnaderna för socialbidrag. Utskottet gör därför bedömningen att
Kristdemokraternas förslag i realiteten leder till att kommunernas
resurser minskas väsentligt och att de mest utsatta befolkningsgrupperna
får det svårt att klara vardagen. Utskottet avvisar bestämt sådan politik.

Centerpartiet föreslår en mycket kraftig neddragning av statsbidraget
till kommunerna som ett resultat av sina förslag som leder till ett
förstärkt skatteunderlag för kommunsektorn. Partiets skatteförslag
beräknas öka kommunernas skattebas och därmed också skatteinkomsterna
väsentligt. Motionärerna neutraliserar denna inkomstökning genom att
minska det generella statsbidraget med ca 53 miljarder kronor. Samtidigt
föreslår Centerpartiet att anslagsmedlen inom utgiftsområde 25 höjs med
drygt 15,5 miljarder kronor till följd av att vissa specialdestinerade
bidrag överförs från utgiftsområde 16 och att sysselsättningsstödet på
statsbudgetens inkomstsida omvandlas till ett generellt bidrag. Utskottet
vill påpeka att dessa förändringar inte förstärker kommunernas resurser
jämfört med regeringens förslag. Detsamma gäller motionärernas förslag
att höja statsbidraget med 26 miljarder kronor genom att återgå till
det gamla utjämningssystemet där inkomstutjämningen bruttoredovisas.
Utskottet avvisar dessa förslag med hänvisning till utskottets
ställningstagande i samband med behandlingen av regeringens proposition om
ändringar i det kommunala utjämningssystemet (bet. 2004/05:FiU7).
I likhet med övriga oppositionspartier föreslår motionärerna vidare en
nationell vårdgaranti, samtidigt som regeringens tillskott till vården
avvisas. Dessutom reducerar man kraftigt bidraget till särskilda insatser
i kommuner och landsting genom att flytta medel till utgiftsområde 19.
Som framgår av det ovan anförda kan utskottet inte ställa sig bakom
förslaget. Utskottet betvivlar att en omvandling av anslagsmedel för
särskilda insatser i kommuner och landsting till integrerade medel inom
den allmänna regionalpolitiken i enlighet med Centerpartiets förslag
skulle trygga den enskilda kommunens ekonomi med samma träffsäkerhet i
krissituationer som det sker i dag. Motionärernas förslag avvisas.
Beträffande hivpreventivt arbete i storstadsregionerna vill finansutskottet
erinra om att riksdagen åren 1998-2000 anvisade medel för insatser på
detta område. Medlen anvisades inom ramen för anslaget för särskilda
insatser i kommuner och landsting. Riksdagen tog därefter initiativ
till att medel skulle öronmärkas för hivpreventivt arbete även för 2001.
Åren 2002-2004 anvisade regeringen 84, 90 respektive 90 miljoner kronor
för hivprevention i storstäderna från anslaget för särskilda insatser.

I den aktuella budgetpropositionen föreslår regeringen ingen öronmärkning
av bidrag till insatser för bekämpning av hiv/aids i storstadsregionerna.
Finansutskottet kan däremot konstatera att frågan har tagits upp av
socialutskottet i yttrandet avseende utgiftsramar m.m. med anledning av
budgetpropositionen för 2005 (yttr. 2004/05:SoU1y). I yttrandet framhåller
socialutskottet att insatserna mot hiv/aids måste ges fortsatt hög
prioritet på alla samhällsnivåer. Insatserna bör riktas mot de grupper
där riskbeteendet är som störst och där en fortsatt smittspridning sker.
Socialutskottet anser att det är angeläget att det specialdestinerade
stödet för hivprevention i storstäderna utgår även 2005.
Finansutskottet anser i likhet med socialutskottet att det hivpreventiva
arbete som bedrivs i storstadsregionerna utgör ett viktigt inslag i
kampen mot hiv/aids. Finansutskottet delar samtidigt regeringens bedömning
att insatserna för bekämpning av hiv/aids tillhör kommunernas och
landstingens ansvarsområde. Det är dock enligt finansutskottets mening
angeläget att även under det kommande året värna om de verksamheter som
byggts upp i storstadsregionerna. Därför bör det specialdestinerande
stödet för hivprevention i storstäderna utgå från anslaget 48:2 Bidrag
till särskilda insatser i vissa kommuner och landsting även 2005. Stödets
omfattning bör motsvara de anslagsmedel som anvisades för innevarande
år, dvs. 90 miljoner kronor. Finansutskottet förutsätter också att medlen
fördelas på ett sådant sätt att bästa möjliga effekt uppnås genom att
frivilligorganisationer prioriteras. Vidare bör regeringen enligt
utskottets mening vid lämplig tidpunkt återkomma till riksdagen med en
utvärdering av stödets effekter.
Vad finansutskottet anfört angående hivpreventivt arbete i storstadsregionerna
bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Med hänvisning till det ovan anförda tillstyrker utskottet delvis
regeringens förslag till anslag inom utgiftsområde 25. Motionerna Fi252
(m), Fi256 (c), Fi258 (kd) yrkandena 8 och 9 samt Fi271 (fp) yrkandena
4 och 5 avstyrks därmed.
Tillfälligt sysselsättningsstöd till kommuner och landsting 2005 och
2006
Utskottets förslag i korthet
Utskottet tillstyrker regeringens förslag att ett tillfälligt
sysselsättningsstöd bör ges till kommuner och landsting 2005. Utskottet ställer
sig även bakom den utformning av ett tillfälligt sysselsättningsstöd
till kommuner och landsting för 2006 som regeringen föreslår. Inom
stödets ram finns enligt utskottets bedömning också utrymme för kompensation
till de olika trafikhuvudmännen för ökade kostnader till följd av den
höjda dieselskatten.
Jämför särskilda yttrandena 1 (m), 2 (fp), 3 (kd) och 4 (c).
Budgetpropositionen
Ett tillfälligt sysselsättningsstöd till kommuner och landsting, bestående
av ett generellt sysselsättningsstöd och ett nyanställningsstöd, infördes
2002. Stödet tillgodoförs, efter ansökan, kommuner och landsting genom
kreditering av deras skattekonton och redovisas därför på statsbudgetens
inkomstsida. Stödet ingår således inte i något av anslagen inom
utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner. För 2004 uppgår det generella
sysselsättningsstödet till 4 900 miljoner kronor, inklusive den på
tilläggsbudget 2 för budgetåret 2004 föreslagna förstärkningen med 1 500
miljoner kronor.
För att värna sysselsättningen i kommuner och landsting föreslår regeringen
att stödet för 2005 förstärks med 6 000 miljoner kronor till 7 500
miljoner kronor. Regeringen anser vidare att ett motsvarande stöd bör
utgå även 2006, beräknat till 7 000 miljoner kronor. Stödet föreslås
utformas på samma sätt som tidigare, dvs. baseras på ett lönekostnadsunderlag
som även inkluderar en beräknad lönekostnad för köpta tjänster.
Krediteringen av kommunernas och landstingens skattekonton sker med
stöd av lagen (2002:179) om kreditering på skattekonto av tillfälligt
sysselsättningsstöd till kommuner och landsting. Förslaget föranleder
en ändring i förordningen (2002:366) om tillfälligt sysselsättningsstöd
till kommuner och landsting.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet har tidigare ställt sig bakom regeringens förslag
angående ett tillfälligt sysselsättningsstöd till kommuner och landsting
för åren 2002-20046Betänkandena 2001/02:FiU25, 2001/02:FiU26, 2002/03:FiU3,
2002/03:FiU19 och 2003/04:FiU21. samt stödets förstärkning 2003 respektive
20047Betänkandena 2002/03:FiU19, 2003/04:FiU3 och 2004/05:FiU11..
Utskottet har vid dessa tillfällen motiverat sitt ställningstagande bl.
a. med att stödet gör det möjligt att stärka kvaliteten i den kommunala
verksamheten och upprätthålla sysselsättningen samt tidigarelägga
planerade nyanställningar. Därigenom motverkas en ökning av arbetslösheten
samtidigt som verksamheten stärks inom sektorer som har stor betydelse
för välfärden. Utskottet vidhåller sin tidigare uppfattning och anser,
i likhet med regeringen, att sysselsättningen i kommunsektorn värnas
genom att ett tillfälligt sysselsättningsstöd ges till kommuner och
landsting åren 2005 och 2006. Inom stödets ram finns enligt utskottets
bedömning också utrymme för kompensation till de lokala trafikhuvudmännen
för ökade kostnader till följd av den höjda dieselskatten.
Mot denna bakgrund anser utskottet att det tillfälliga sysselsättningsstödet
för 2005 bör förstärkas med 6 000 miljoner kronor jämfört med nivån för
2004, till 7 500 miljoner kronor. För 2006 bör stödet beräknas till 7
000 miljoner kronor.
Med hänvisning till det ovan anförda tillstyrker finansutskottet
propositionens förslag att ett tillfälligt sysselsättningsstöd utgår till
kommuner och landsting 2005. Utskottet ställer sig också bakom utformningen
av stödet för 2006 som regeringen föreslår.
Skrivelsen om utvecklingen inom den kommunala sektorn
Utskottets förslag i korthet
Utskottet föreslår att riksdagen lägger regeringens skrivelse 2003/04:102
Utvecklingen inom den kommunala sektorn till handlingarna.
Regeringens skrivelse
Riksdagen har vid flera tillfällen uttalat sig om betydelsen av en väl
fungerande uppföljning av den kommunala sektorn. Regeringens årliga
skrivelse, Utvecklingen inom den kommunala sektorn, utgör med sin
övergripande redovisning av läget i kommunsektorn ett viktigt inslag i
återrapporteringen av resultatinformation till riksdagen. Den föreliggande
redovisningen av de olika kommunala verksamheterna avser i huvudsak
förhållandena t.o.m. verksamhetsåret 2002. Den ekonomiska redovisningen
sträcker sig dock fram till 2003.
Kommunernas sammanlagda resultat förbättrades successivt från 1996 fram
till 2000. Den positiva trenden bröts 2001 och 2002. Bakom den kraftiga
resultatförsämringen under dessa år ligger kostnadsökningarna på ca 25
miljarder kronor per år. Samtidigt bröts den positiva utvecklingen av
skatteintäkterna. Dessutom försämrades kommunernas finansnetto tillfälligt
på grund av den svaga börsutvecklingen. Det kommunala skatteunderlaget
försvagades ytterligare 2003. Detta motverkades dock av skattehöjningarna,
främst bland landstingen, motsvarande ökade intäkter på ca 8,5 miljarder
kronor. Den positiva börsutvecklingen under 2003 medförde dessutom att
kommunsektorns finansnetto förbättrades, vilket gav en resultatförbättring
på ca 5 miljarder kronor. Sammantaget förbättrades kommunernas resultat
med 6 miljarder kronor under 2003.
Kostnadsökningarna i kommunsektorn var fortsatt höga 2003, men ökningstakten
dämpades emellertid markant. Det generella statsbidraget till kommuner
och landsting har de senaste åren i hög grad varit förknippat med olika
ambitionshöjningar, vilket också har bidragit till de kraftiga
kostnadsökningarna.
Andelen kommuner med överskott uppgick 2003 till 60 %, vilket i stort
sett var detsamma som 2002 men lägre än 2001. Utvecklingen exklusive de
finansiella posterna visar att antalet kommuner som redovisade överskott
sjönk påtagligt 2003. Förortskommuner, industrikommuner och storstäder
hade de i genomsnitt starkaste resultaten 2003. Svagast resultat hade
landsbygdskommuner och större städer. Förortskommunerna förbättrade
sitt genomsnittliga resultat kraftigt jämfört med 2002 till följd av
ett förbättrat finansiellt netto. Storstäder och glesbygdskommuner hade
den största resultatförsämringen. Resultatförsämringen i glesbygdskommunerna
berodde på att kostnaderna steg i förhållande till 2002 då man genomförde
besparingar i samband med överenskommelser med regeringen efter beredning
av Kommundelegationen.
Landstingssektorn uppvisar samma utveckling som kommunerna. Antalet
landsting med överskott ökade fram t.o.m. 2001. Andelen halverades 2002
för att åter stiga 2003. 40 % av landstingen redovisade överskott 2003.

I skrivelsen görs en kortfattad beskrivning av omfördelningseffekterna
av utjämningssystemet, inklusive kostnadsutjämning enligt lagen om stöd
och service till vissa funktionshindrade (LSS). Utvecklingen för de
anslag som i sin helhet går till kommuner och landsting presenteras.
Skrivelsen innehåller även en samlad redovisning av särskilda insatser
2003 för att hjälpa de ekonomiskt svagaste kommunerna och landstingen,
bl.a. stöd till kommuner och landsting med kraftig befolkningsminskning,
tillfälligt statsbidrag till förebyggande hiv/aids-verksamhet och
samverkansbidrag.
Antalet sysselsatta i kommunsektorn uppgick till 846 000 årsarbetare
2002 och nådde därmed upp till samma nivå som 1993. Under åren 1993-1997
minskade antalet anställda bl.a. som en följd av de försämrade ekonomiska
förutsättningarna. Sedan 1997 har sysselsättningen ökat med motsvarande
50 000 årsarbetare. Samtidigt har kommunernas och landstingens köp av
tjänster ökat motsvarande ca 40 000 årsarbetare. Det är framför allt
utvecklingen av entreprenader inom vård och omsorg samt skolor med
alternativa driftformer som medfört att antalet anställda i kommunsektorn
har minskat.
Ökningen av sjukfrånvaron har varit särskilt stor de senaste åren. I en
rapport från Svenska Kommunförbundet (Hög kommunal sjukfrånvaro - en
statistisk synvilla, september 2003) gör man bedömningen att skillnaden
mellan privat och kommunal sektor 2002 huvudsakligen beror på skillnaderna
i de anställdas ålders- och könsfördelning. Samtidigt konstaterar man
stora regionala skillnader i sjukfrånvaron oavsett arbetsgivare när man
jämför olika delar av landet.
Skrivelsen innehåller också en genomgång av de olika kommunala verksamheterna.

Regeringen bedömer att kvaliteten i den svenska hälso- och sjukvården
är hög. Förutsättningarna för att redovisa hälso- och sjukvårdens
kvalitet och tillgänglighet har blivit bättre, men det finns fortfarande
problem med att beskriva och följa upp hur hälso- och sjukvården fungerar
totalt sett. Vissa tillgänglighetsproblem, i form av vårdköer, finns
fortfarande inom verksamheten. Dessa problem kvarstår trots att
sysselsättningssatsningen och den nationella handlingsplanen har givit
positiva effekter. Socialstyrelsen anger att det begränsade antalet
platser i den slutna vården och tillgången till akut specialistvård kan
medföra en risk för att patienter inte får den vård de skulle behöva,
särskilt i det akuta skedet. Andra problem som lyfts fram är bristande
samverkan mellan huvudmän, vårdnivåer och vårdgivare. Det brister även
i uppföljningen av patienter med svåra, kroniska psykiska sjukdomar.
Regeringen konstaterar dock att ökningen i kostnaderna för läkemedelsförmånen
2003 var den lägsta under den senaste tioårsperioden. Detta anses till
stor del bero på införandet av utbyte av läkemedel på apotek samt på
att patenten på ett antal storsäljande läkemedel löpte ut under året.
Landstingen har dessutom gradvis fått ökade incitament att arbeta för
en större kostnadsmedvetenhet, vilket har lett till en rad åtgärder
inom landstingssektorn.
Regeringen framhåller att utvecklingen inom äldreboendet kännetecknas
av en successiv minskning av antalet platser. Det främsta skälet till
detta är, förutom bristande resurser, att många bostäder har blivit
omoderna. Samtidigt har ökad satsning på kvarboende genomförts. Under
senare år har kommuner och landsting lagt ned mycket arbete på att komma
till rätta med brister inom vård och omsorg. Samtliga kommuner har med
hjälp av statliga stimulansbidrag utvecklat stödformer för anhöriga som
svarar för betydande hjälp- och stödinsatser till äldre. Även sedan de
statliga bidragen upphört har majoriteten av kommunerna fortsatt att
stödja anhöriga.
Antalet personer med stöd enligt lagen om stöd och service till vissa
funktionshindrade (LSS) ökade med 2 900 personer, eller 6 %, 2003.
Regeringen konstaterar att det finns stora lokala och regionala skillnader
när det gäller kostnader för och tillgång till olika insatser. Man
bedömer att personer med psykiska funktionshinder är den grupp som har
svårast att få adekvata insatser från socialtjänsten. Problemen gäller
framför allt planering av bostäder och särskild service till personer
med omfattande funktionshinder.
Arbetet med insatser mot våld mot kvinnor har under de senaste åren
givits ökad prioritet inom individ- och familjeomsorgen. Regeringen
bedömer att utvecklingen inom detta område går i positiv riktning. Detta
gäller även ekonomiskt bistånd. Antalet socialbidragstagare fortsatte
att minska till en nivå på ca 5 % av Sveriges befolkning 2002. Utvecklingen
inom missbrukarvården var däremot negativ. Vården har stora och allvarliga
brister.
Regeringen betonar vidare att införandet av läroplanen har gett förskolan
högre status och personalens pedagogiska arbete har fått betydande stöd.
Antalet barn i förskola och på fritidshem har ökat de senaste åren bl.
a. till följd av maxtaxereformen samt införandet av rätten för föräldralediga
och arbetslösa föräldrar att ha sina barn i förskolan. En förskoleklassreform
har samtidigt initierats för att integrera förskolans pedagogiska
tradition i grundskolan. Skolverket påpekar dock att många kommuner har
valt att integrera förskoleklassen med grundskolan på ett sätt som visar
på bristfällig kunskap om reformens intentioner och innehåll.
Regeringen framhåller att slutbetygen i grundskolan har blivit allt
bättre. Av dem som lämnade grundskolan våren 2003 var 89,7 % behöriga
till gymnasieskolan. Emellertid nådde var fjärde elev fortfarande inte
målen i alla ämnen och det var stora betygsskillnader mellan flickor
och pojkar. Andelen behöriga till gymnasieskolan bland elever med
utländsk bakgrund ökade däremot något. Även lärartätheten ökade under
läsåret 2003/04, dels på grund av det riktade bidraget för personalförstärkning,
dels till följd av kommunernas egna prioriteringar.
Slutbetygen i gymnasieskolan förbättrades också och andelen elever med
grundläggande behörighet till högskolan ökade under läsåret 2003/04.
Däremot minskade andelen ungdomar som lämnar årskurs 3 i gymnasieskolan
med slutbetyg. Skillnaderna mellan könen i betygspoäng kvarstod. Vid
jämförelse med föregående år ökade samhällets kostnader för gymnasieskola
i fasta priser (KPI) med närmare 5 % medan elevantalet ökade med knappt
4 %.
I skrivelsen behandlas även vuxenutbildning, folkhälsa, integration och
storstadspolitik samt avfallsfrågor.
Finansutskottets ställningstagande
I likhet med sina tidigare ställningstaganden med anledning av regeringens
skrivelse om utvecklingen inom den kommunala sektorn vill finansutskottet
framhålla att den årliga skrivelsen är ett viktigt inslag i återrapporteringen
av resultatinformation till riksdagen. Skrivelsen ger enligt utskottets
uppfattning en bred och fyllig beskrivning av utvecklingen i kommunsektorn
och pekar såväl på områden med goda förhållanden i den kommunala
verksamheten och ekonomin, som på områden som kräver förbättringar.
Utskottet vill också erinra om sitt uttalande våren 2004, i samband med
behandlingen av Riksdagens revisorers förslag angående statens styrning
av kommunerna, att det finns utrymme för en tydligare redovisning av
statsbidragen till kommuner och landsting.8Betänkande 2003/04:FiU22 s.
10-12. I detta sammanhang noterar utskottet att årets skrivelse redan
har utökats med ett särskilt avsnitt om utvecklingen av anslag som i
sin helhet går till kommuner och landsting (avsnitt 2.7). I avsnittet
presenterar regeringen en jämförelse mellan ett sammanlagt utfall för
anslagen inom sju utgiftsområden för 2003 och utfallet för 2001.
Differenserna mellan utfallen förklaras kortfattat. Utskottet ser detta
avsnitt som ett viktigt steg i utvecklingen av en samlad redovisning av
statsbidrag med hänsyn till de nationella mål som riksdagen och regeringen
har formulerat. Med denna redovisning som grund blir det möjligt att
dels förbättra överblicken över statsbidragen till kommuner och landsting,
dels göra en utvärdering av huruvida dessa bidrag uppfyllt de mål som
de var ämnade för. Utskottet förutsätter därför att denna del av
regeringens skrivelse kommer att utvecklas vidare.
Med det anförda föreslår finansutskottet att riksdagen lägger skrivelsen
till handlingarna.
Ekonomiska förutsättningar för kommunal verksamhet
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker motionärernas förslag beträffande förutsättningar
för kommunal verksamhet huvudsakligen med hänvisning till det omfattande
utredningsarbete som för närvarande pågår inom Ansvarskommittén.
Jämför reservationerna 1 (m), 2 (fp) och 3 (c).
Motionerna
Moderata samlingspartiet anser i motion 2003/04:Fi33 att de ekonomiska
relationerna mellan staten och kommunerna måste reformeras för att
kommunsektorn ska kunna möta de långsiktiga utmaningarna inom vården,
skolan och omsorgen och för att lösa de omedelbara problemen i ett stort
antal kommuner (yrkande 4). Kommunernas uppgifter bör enligt motionärerna
delvis förändras genom att beslutanderätten flyttas till medborgarna
och finansieringen förstatligas för en stor del av de kommunala uppgifterna,
t.ex. skolan, barnomsorgen och äldreomsorgen. Samtidigt ska man stärka
kommunalt självstyre över de verksamheter och ansvarsområden som är
kvar i kommunal regi. Kommunerna ska dessutom inbördes kunna konkurrera
om invånarnas val genom att erbjuda olika former av service och kvalitet.
Motionärerna anser att det också är möjligt att snabbt genomföra
reformer för att effektivisera den kommunala verksamheten genom att använda
entreprenader, upphandlingar, pengsystem och andra alternativa driftsformer
(yrkande 6). Kommunerna bör även ges möjlighet att tillföra resurser
till vården och omsorgen genom viss ökad användning av avgiftsfinansiering.
Däremot motsätter sig motionärerna riktade bidrag till kommunerna
(yrkande 7). De olika riktade bidragen, i form av sysselsättningsstöd
som syftar till att öka antalet anställda i kommunerna, driver enligt
motionärerna endast upp kostnaderna och förvärrar det ekonomiska läget
i kommunerna.
Vidare förespråkar motionärerna att beslutanderätten i så stor utsträckning
som möjligt förs över till enskilda människor för att minska politikernas
makt och öka människornas självbestämmande. På flera områden ska detta
ske genom införandet av s.k. pengsystem där finansieringen är gemensam
och nationell, men där valet av utförare - kommunen eller någon annan
- ligger hos den enskilde individen (yrkande 11). Inom skolområdet är
nationell skolpeng ett instrument för att skapa utbildning med kvalitet
och relevans, mångfald och valfrihet. Det långsiktiga målet är enligt
motionärerna att alla elever ska ha minst två olika alternativ att välja
mellan inom rimligt avstånd från hemmet (yrkande 12). Sjukvården ska
samtidigt finansieras nationellt och patienterna ska få utökad valfrihet.
Alltfler uppgifter ska samtidigt tas över av självständiga vårdgivare,
medan ekonomiska mekanismer som underlättar övergången till en ny
sjukvårdsmodell bör introduceras. Sjukvården bör präglas av kostnadskontroll,
valfrihet och integrerat patientansvar (yrkande 13). Inom den slutna
vården vill motionärerna införa en patientgaranti så att vårdgivare
endast ska få betalt när och om de faktiskt behandlar patienter. Det
bedöms leda till högre produktivitet, speciellt i landsting som tidigare
inte har använt moderna ekonomiska styrmedel (yrkande 14).
Folkpartiet liberalerna understryker i motion 2003/04:Fi34 vikten av
stabila planeringsförutsättningar för kommuner och landsting, utan
tillfälliga riktade bidrag och oförutsägbara indragningar av resurserna.
För att skapa rimliga planeringsförutsättningar för kommuner och
landsting måste beslut av riksdag och regering aviseras i god tid och
präglas av genomskinlighet och förutsägbarhet (yrkande 2). Motionärerna
anser vidare att det finns anledning att förutsättningslöst utreda vilka
effekter riktade statsbidrag till kommuner och landsting har på
verksamheten och på vilka sätt dessa statsbidrag påverkar
planeringsförutsättningarna
för landsting och kommuner (yrkande 3). Slutligen påpekar motionärerna
att det inte är självklart att den nuvarande ansvarsfördelningen mellan
staten, landstingen och kommunerna skapar de bästa förutsättningarna
för kommuner och landsting att genomföra sina uppdrag. Detta utreds för
närvarande av Ansvarskommittén. Då kommitténs arbete inte i närtid kan
förväntas ge förslag på några genomgripande förändringar kan det enligt
motionärernas uppfattning finnas anledning att se över om det i det
kortare perspektivet bör genomföras några förändringar i ansvarsfördelningen
mellan kommuner, landsting och stat (yrkande 5).
Centerpartiet anser i motion 2003/04:Fi35 att de generella och riktade
bidragen som staten ger till kommuner och landsting är otillräckliga
relativt de åtaganden som åläggs kommunerna. Dessa bidrag kan därför
bara anses uppfylla målet om likvärdiga förutsättningar, inte goda
förutsättningar, för kommuner och landsting att uppnå nationellt uppsatta
mål. Därmed har regeringen enligt motionärernas uppfattning inte verkställt
riksdagens beslut avseende goda förutsättningar att uppnå nationella
mål för den kommunala verksamheten (yrkande 1). Motionärerna framhåller
vidare att kommunerna och landstingen saknar resurser för utvecklingen
inom socialomsorgen samt inom barn- och ungdomsvården. Resursbristen
orsakas av riktade åtgärder inom olika kommunala områden utan tillräcklig
finansiering. Det är därför angeläget att staten tillför och inte drar
in medel till den kommunala verksamheten. Samtidigt bör ett gränsöverskridande
samarbete uppmuntras så att barns och ungdomars hälsa kan förbättras
(yrkande 4). Enligt motionärerna bör också försöksverksamheterna med
ändrad regional ansvarsfördelning byggas ut i full skala och kunna
permanentas i de fall kommuner och landsting så önskar. Det är även
viktigt att reducera statens inblandning på ett sådant sätt att det
kommunala och regionala självstyret blir reellt. Beslut ska fattas enligt
subsidiaritetsprincipen och därmed enligt federalismens principer. En
omfördelning av uppgifter ska ske mellan kommuner och regioner så att
effektivitet och koppling mellan beslutandenivå och beskattningsrätt
uppnås. Länsstyrelserna bör i sin nuvarande form avvecklas (yrkande 5).
Samtidigt ska vården och omsorgen prioriteras genom att tydliggöra den
fördelning av den offentliga budgeten som i dag anger resursmängden
till området hälsa och sjukvård i konkurrens med annan offentlig verksamhet.
Motionärerna anser att det enbart är genom en öppen dialog och debatt
som prioriteringsbeslut inom vården kan förankras och få legitimitet.
Prioriteringsdiskussioner med väl dokumenterat underlag ska därför föras
upp på den politiska dagordningen (yrkande 6).
I motion Fi235 av Åsa Torstensson (c) föreslås att regeringen ges i
uppdrag att utreda ansvars- och kostnadsfördelningen mellan kommun och
stat i de fall där miljökraven leder till kommunala överinvesteringar
i förhållande till kommunens eget befolkningsunderlag. Som bakgrund
till sitt förslag beskriver motionären problem i de kommuner som utpekas
vara av nationellt riksintresse för turism och friluftsliv. Detta
riksintresse innebär för kommunernas del stora begränsningar för det
kommunala självstyret och den egna kommunala planeringen samt överinvesteringar
till följd av miljömässiga krav.
I motion Fi251 av Karin Pilsäter och Nina Lundström (fp) förordas att
de ekonomiska villkoren för kommuner och landsting reformeras så att de
ska främja, inte motverka, en utjämning av de oskäliga löneskillnaderna
mellan kvinnor och män (yrkande 2).
Folkpartiet liberalerna anser i motion Fi271 (yrkande 2) att relationerna
mellan stat och kommun måste göras betydligt klarare på områden som
bidragssystem och kommunernas resurser. Enligt motionärerna är det
nödvändigt med en kartläggning och redovisning av statsbidrag inklusive
specialdestinerade bidrag. Effekterna av statsbidragen måste göras
tydligare, både vad gäller måluppfyllelse och eventuella negativa
konsekvenser på såväl kommunernas ekonomi som verksamhet. Analyserna bör
leda fram till en slutsats gällande en omläggning av systemet med
statsbidrag i syfte att skapa ett tydligare, enklare och mer effektivt
system. Motionärerna menar att det mesta talar för att statsbidrag bör
vara generella och kompletteras med tillfälliga stimulansbidrag.
I motion Fi275 av Berit Högman (s) förespråkas att staten i sin generella
bidrags/anslagsgivning till kommunsektorn och länsmyndigheter bygger in
incitament för samverkan och samarbete. Sådana incitament skulle enligt
motionären påskynda ett nödvändigt rationaliserings- och effektiviseringsarbete
för att öka arbetskraftens rörlighet. De skulle också underlätta samarbete
över myndighetsgränser inom äldrevården samt vården av psykiskt och
fysiskt funktionshindrade.
Utbildningsutskottets yttrande
Utbildningsutskottet konstaterar i sitt yttrande 2003/04:UbU2y med
anledning av den aktuella kommunskrivelsen att motionsyrkanden rörande
nationell skolpeng har avstyrkts av utskottet och avslagits av riksdagen
vid ett flertal tillfällen under såväl föregående mandatperiod som under
föregående riksmöte (senast i bet. 2003/04:UbU6 s. 14). Utbildningsutskottet
har samma uppfattning i frågan nu. En nationell skolpeng ger inte de
grundläggande förutsättningarna för att kraven på en likvärdig skola av
hög kvalitet för alla elever ska kunna uppfyllas. Resurser till skolans
verksamhet ska enligt utbildningsutskottet fördelas med utgångspunkt i
de behov som enskilda elever, olika grupper av elever och skolor faktiskt
har. Att schablonmässigt fördela skolpengen är inte tillräckligt för
den flexibilitet som är nödvändig för att skolan ska kunna bli likvärdig.

Enligt utbildningsutskottets mening föreligger det redan i dag en
omfattande valfrihet inom skolväsendet. Vid val till grundskolan ska
kommunen vid fördelning av elever på olika skolor, så långt möjligt,
beakta föräldrarnas önskemål om skola. Detta gäller under förutsättning
att inte andra elevers berättigade krav på placering i en skola nära
hemmet åsidosätts eller betydande organisatoriska eller ekonomiska
svårigheter uppstår för kommunen. En kommun ska i sin grundskola även ta
emot en elev vars grundskoleutbildning kommunen inte är skyldig att
svara för, om eleven med hänsyn till sina personliga förhållanden har
särskilda skäl att få gå i den kommunens grundskola. Som alternativ
till den kommunala skolan har föräldrarna även möjlighet att välja en
fristående skola.
Vidare påpekar utbildningsutskottet att för gymnasieskolor gäller att
det inte finns någon inskränkning i rätten att välja en fristående skola.
Om en elev tas emot vid en fristående skola är hemkommunen alltid
skyldig att lämna bidrag om Skolverket förklarat skolan bidragsberättigad.
En hemkommun är dock inte skyldig att betala interkommunal ersättning
för en elev som vill genomgå en gymnasieutbildning i en annan kommuns
skola, om hemkommunen kan erbjuda samma program eller nationellt
fastställda inriktning och eleven inte på grund av sina personliga
förhållanden har särskilda skäl att få gå i den andra kommunen.
Utbildningsutskottet hänvisar också till sitt betänkande 2003/04:UbU13.
Där behandlas regeringens proposition Kunskap och kvalitet - elva steg
för utveckling av gymnasieskolan (prop. 2003/04:140) inklusive förslagen
till utvidgade möjligheter för elever att söka gymnasieutbildning utanför
hemkommunen. Dessutom erinrar utbildningsutskottet att Skollagskommitténs
betänkande Skollag för kvalitet och likvärdighet (SOU 2002:121) innehåller
förslag till en utvidgning av kommunernas skyldighet att lämna bidrag
till enskilda skolor. Skollagskommitténs förslag är för närvarande under
beredning.
Med hänvisning till det ovanstående anser utbildningsutskottet att
finansutskottet bör avstyrka motion 2003/04:Fi33 (m) yrkandena 11 och 12.

Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet kan konstatera att merparten av de i motionerna väckta
frågorna om förutsättningar för kommunal verksamhet omfattas av den
pågående översynen av strukturen och uppgiftsfördelningen inom
samhällsorganisationen. Översynen genomförs av en parlamentarisk kommitté
under namnet Ansvarskommittén.
Den 23 juni 2004 beslutade regeringen om den fortsatta inriktningen på
Ansvarskommitténs arbete (dir. 2004:93) i enlighet med kommitténs förslag
(bet. 2003:123). Kommittén ska i den andra etappen av sitt uppdrag
analysera och bedöma om struktur och uppgiftsfördelning inom staten och
mellan staten, landstingen och kommunerna behöver förändras. Syftet är
dels att förbättra samhällsorganisationens möjligheter att hantera
framtidens välfärdsåtaganden och bidra till ökad tillväxt inom ramen för
hållbar utveckling, dels att förbättra medborgarnas möjligheter till
inflytande, insyn och ansvarsutkrävande genom att skapa en tydligare
samhällsorganisation.

Inom det samlade kommunala uppdraget ska kommittén analysera och lämna
förslag på vilka uppgifter som den kommunala nivån bör ansvara för.
Dessutom ska kommittén pröva alternativa sätt att strukturera och fördela
de offentliga uppgifterna mellan staten och den kommunala nivån samt
redovisa konsekvenser, inklusive finansiella sådana, av de olika
alternativen. Kommittén ska särskilt analysera och bedöma
om det samlade kommunala uppdraget ska vara fördelat på en eller två
direktvalda nivåer,
om kommunal samverkan, också mellan kommuner och landsting, kan vara
ett effektivt och lämpligt alternativ och komplement till förändringar
av struktur och uppgiftsfördelning,
om det kan finnas behov av en differentiering av uppgifter och struktur
mellan olika kommuner och landsting.
Utifrån de samlade analyserna och bedömningarna av det kommunala uppdraget
ska kommittén föreslå en övergripande samhällsorganisation samt principer
för relationen mellan staten och den kommunala nivån. I det uppdraget
ingår även att principiellt analysera vad det kommunala ansvaret innebär
i relation till såväl medborgare som staten. I det sammanhanget ska
kommittén genomgående anlägga ett jämställdhets- och integrationsperspektiv.

Vidare ska Ansvarskommittén analysera och bedöma hur strukturen och
uppgiftsfördelningen mellan stat, landsting och kommuner påverkar
förutsättningarna att styra hälso- och sjukvården. Kommittén ska också,
om den finner det motiverat, föreslå förändringar av nuvarande struktur
och uppgiftsfördelning för att förbättra styrningen och därigenom skapa
bästa möjliga förutsättningar för att utveckla vårdens kvalitet,
tillgänglighet och effektivitet. Kommittén ska särskilt beakta behovet av
att underlätta samspelet mellan de olika nivåerna i samhällsorganisationen
samt med näraliggande välfärdssystem, såsom äldreomsorgen. En utgångspunkt
för kommitténs analyser och förslag ska vara att hälso- och sjukvårdssystemet
ska vara heltäckande och vården ges efter behov.
Inom regional utveckling och den regionala samhällsorganisationen ska
kommittén analysera och lämna förslag på hur ansvaret för uppgifter med
anknytning till regional utveckling, inklusive regionalt samarbete över
nationsgränser, ska fördelas mellan staten och den kommunala nivån.
Kommittén ska också överväga om den regionala nivån kan se olika ut i
skilda delar av landet när det gäller fördelningen av ansvar för uppgifter
med anknytning till regional utveckling.
Därutöver ingår i kommitténs uppdrag att analysera och lämna förslag på
hur en förbättrad styrning och samordning av den statliga verksamheten
ska åstadkommas. Kommittén ska kartlägga hur de statliga regionala
uppgifterna är fördelade på länsstyrelser och andra regionala organ och
med utgångspunkt i denna kartläggning lämna förslag på hur den statliga
verksamheten på regional nivå ska utformas. Kommittén ska särskilt
uppmärksamma behovet av ett samlat och kraftfullt agerande från statens
sida. Länsstyrelsens roll och förutsättningar som samordnare av den
statliga verksamheten på regional nivå ska därvid analyseras.
Mot bakgrund av den ökade användningen av rättighetslagstiftningen ska
kommittén övergripande analysera för- och nackdelar med den lagstiftning
som ålägger kommuner och landsting att tillhandahålla individuella
ekonomiska och sociala rättigheter.
I kommittédirektivet uppmärksammas även statens styrning av de kommunala
verksamheterna och dess roll för att garantera hög kvalitet, effektivt
resursutnyttjande, nationell likvärdighet och nationella mål. Kommittén
ska analysera regeringens och statliga myndigheters kontrollverksamhet
och, om den finner det motiverat, lämna principiella förslag på hur
denna verksamhet ska organiseras för att åstadkomma en effektiv och
samtidigt demokratiskt väl förankrad kontroll av den offentligt
finansierade verksamheten. I denna del av uppdraget ska kommittén övergripande
analysera riksdagens och regeringens styrning av de kommunala verksamheterna
med hjälp av generella respektive specialdestinerade statsbidrag. En
utgångspunkt för kommitténs uppdrag är att styrning med hjälp av generella
statsbidrag utgör en huvudprincip, men att det kan finnas situationer
när specialdestinerade statsbidrag är att föredra.
Kommittén ska redovisa resultaten av sitt arbete senast den 28 februari
2007. Finansutskottet anser att utredningens resultat inte bör föregripas
genom några uttalanden från riksdagens sida.
Vidare noterar finansutskottet att yrkanden om att införa en nationell
skolpeng upprepade gånger har avslagits av riksdagen, såväl under förra
mandatperioden som under det föregående riksdagsåret. Finansutskottet
ser i likhet med utbildningsutskottet ingen anledning att nu göra en
annan bedömning i frågan. Beträffande möjligheterna för medborgarna att
välja skola anser finansutskottet i likhet med utbildningsutskottet att
det redan i dag finns betydande valmöjligheter, såväl inom förskolan
och grundskolan som inom gymnasieskolan.
Finansutskottet vill också erinra om att frågan om vårdens ägarformer
och sjukvårdsmodeller vid flera tillfällen har behandlats av socialutskottet
(senast i betänkande 2002/03:SoU3). Socialutskottet påpekar att det i
samband med behandlingen av den nationella handlingsplanen för hälso-
och sjukvården uttalats att det är angeläget att olika driftsformer i
den öppna vården och omsorgen stimuleras genom att fler privata,
kooperativa och ideella entreprenörer ges möjlighet att sluta avtal med
sjukvårdshuvudmännen. Socialutskottet noterar också att regeringen i
proposition 2001/02:142 Ändringar i lagen om offentlig upphandling, m.
m. uttalat att kundvalssystem inom äldreomsorg, sjukvård, barnomsorg m.
m. bör utredas i särskild ordning. Även utredningen Vårdens ägarformer
- vinst och demokrati har i sitt slutbetänkande Vårda vården - samverkan,
mångfald och rättvisa (SOU 2003:23) uttalat att förutsättningarna för
vårdgivaravtal, eller s.k. kundvalssystem, bör utredas i särskild ordning.

Enligt uppgift som finansutskottet inhämtat från Regeringskansliet har
en arbetsgrupp arbetat vidare med vissa frågor angående vårdens ägarformer
med anledning av vårdutredningens förslag. En proposition - Driftformer
inom vården - ska överlämnas till riksdagen under innevarande riksmöte.
Mot denna bakgrund anser utskottet att något tillkännagivande angående
vårdens ägarformer och sjukvårdsmodeller inte är motiverat.
Finansutskottet vill därutöver framhålla att kommunal samverkan torde
vara ett samhällsekonomiskt effektivt sätt att hantera de framtida
utmaningar som kommuner och landsting står inför. I detta sammanhang
vill utskottet erinra om att regeringen under perioden 2002-2004 avsatte
totalt 125 miljoner kronor till särskilda projekt för att främja samverkan
mellan kommuner och landsting. Det är också enligt utskottets bedömning
rimligt att även under den kommande tvåårsperioden stimulera fördjupade
och breda samarbetsprojekt som ett led i den pågående översynen av
samhällsorganisationens struktur. Utskottet ser därför positivt på att
regeringen, i enlighet med information från Regeringskansliet, avser
att återkomma till frågan om fortsatt stöd till samverkans- och
samarbetsprojekt i 2005 års ekonomiska vårproposition.
Med hänvisning till det ovan anförda avstyrker finansutskottet motionerna
2003/04:Fi33 (m) yrkandena 4, 6, 7 och 11-14, 2003/04:Fi34 (fp) yrkandena
2, 3 och 5, 2003/04:Fi35 (c) yrkandena 1 och 4-6, Fi235 (c), Fi251 (fp)
yrkande 2, Fi271 (fp) yrkande 2 samt Fi275 (s).
Finansieringsprincipen och det kommunala självstyret
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker motionärernas förslag om att institutionalisera
finansieringsprincipen och stärka det kommunala självstyret med hänvisning
till det omfattande utredningsarbete som för närvarande pågår inom
Ansvarskommittén.
Jämför reservation 4 (m, fp, kd, c).
Motionerna
Moderata samlingspartiet anser i motion 2003/04:Fi33 (yrkande 1) att
den ökade statliga styrningen på det kommunala området medför att
alltfler människor i samhället upplever att de inte har tillräckliga
möjligheter att påverka det politiska beslutsfattandet. Målet måste i
stället vara att individen och familjen får mer makt och genom ökad
valfrihet kan bestämma mer över sin vardag. För att besluten ska få
största möjliga legitimitet bör medborgarna uppleva att de kan delta i
de politiska skeendena som leder fram till beslut. En utveckling där
allt färre känner engagemang i det demokratiska arbetet kan enligt
motionärerna brytas om den kommunala självstyrelsen stärks. Därför
föreslår motionärerna att den kommunala självstyrelsen förstärks i grundlagen.

Folkpartiet liberalerna anser i motion 2003/04:Fi34 att finansieringsprincipen
- så som den tillämpas i dag - inte fungerar på ett tillfredsställande
sätt. Motionärerna hänvisar till Ansvarskommitténs arbete där man noterar
att det finns en utbredd diskussion om principen att ansvaret och
resurserna ska följas fullt ut. I väntan på Ansvarskommitténs slutliga
betänkande och beslut med anledning härav förordar motionärerna att
finansieringsprincipens tillämpning ses över i ett kortare perspektiv.
Man föreslår därför att regeringen efter överläggningar med Kommunförbundet
och Landstingsförbundet återkommer med förslag om ändringar så att
finansieringsprincipens syften bättre uppfylls (yrkande 4). Detta är
enligt motionärernas uppfattning av stor betydelse för kommunernas och
landstingens ekonomi under de kommande åren.
Centerpartiet framhåller i motion 2003/04:Fi35 att krav på reformer som
inte fullt ut finansieras, vid sidan om statliga riktade bidrag och
generella bidrag som utformas efter ett nominellt bidragssystem, orsakar
en smygande urholkning av den kommunala ekonomin. Motionärerna anser
att de reformer som hittills beslutats i fortsättningen måste finansieras
fullt ut. Dessutom ska ersättningen till kommuner för beslut om verksamhet
fattade av regering och riksdag indexregleras för att följa den verkliga
kostnadsutvecklingen (yrkande 2).
Kristdemokraterna framför i motion 2003/04:Fi36 att de senaste årens
reformer inom det kommunala ansvarsområdet har fattats utan anvisad
finansiering eller genom otillräcklig finansiering. Kommuner och landsting
har enligt motionärerna inte fått full kompensation via statsbidrag för
att täcka kostnader för de nya uppgifterna. Inte heller har alla förslag
som indirekt påverkat den kommunala ekonomin reglerats enligt
finansieringsprincipen. Mot denna bakgrund anser motionärerna att
finansieringsprincipen behöver lagfästas och ges ett mer preciserat innehåll
(yrkande 2). Motsvarande förslag presenteras i Kristdemokraternas motion
Fi258 (yrkande 2 i denna del).
Folkpartiet liberalerna anser i motion Fi271 att problem med finansieringen
av de kommunala verksamheterna kan lösas först efter det att man analyserat
effekterna av statens styrning av kommunerna genom dagens bidragssystem.
Motionärerna förordar att relationerna mellan stat och kommuner måste
göras betydligt klarare på sådana områden som bl.a. bidragssystem och
kommunernas resurser. Samspelet mellan det kommunala självstyret och
behovet av att förverkliga nationell politik på lokal nivå måste göras
tydligare. Detta kan enligt motionärerna uppnås bl.a. genom att man
sammanställer konsekvensanalyser av hur landsting och kommuner påverkas
av beslut som tas i riksdag och regering. Dessutom måste efterlevanden
av finansieringsprincipen belysas så att kompensationer sker på rätt
nivå och i enlighet med regler som är kända och accepterade av såväl
stat som landsting och kommuner. För detta behövs en omfattande genomgång
av redan utförda utvärderingar samt kompletterande uppföljningar. I och
med detta kan effekterna av statliga beslut för kommunerna klargöras
och utgöra underlag för riksdagsbeslut (yrkande 1).
Utbildningsutskottets yttrande
Utbildningsutskottet tar i sitt yttrande 2003/04:UbU2y med anledning av
den aktuella kommunskrivelsen även upp frågan om specialdestinerade
statsbidrag på utbildningsområdet. Utbildningsutskottet erinrar om att
riksdagen behandlade motionsyrkanden om specialdestinerade statsbidrag
under riksmötet 2002/03 (bet. 2002/03:UbU3 och yttr. 2002/03:UbU2y).
Utbildningsutskottet framhöll då att huvudregeln självfallet ska vara
att ansvaret för verksamheterna är decentraliserat till kommunerna och
att statens stöd i huvudsak utgår genom det allmänna bidraget till
kommunerna. Genom specialdestinerade bidrag kan dock ges en möjlighet
att tillfälligt stödja kommuner med angelägna insatser som man annars
skulle haft svårt att klara. Balansen mellan det allmänna bidraget och
de specialdestinerade bidragen måste dock upprätthållas. De specialdestinerade
bidragen får inte heller användas så att det kommunala självstyret kan
ifrågasättas. Utbildningsutskottet angav vidare att det utgick från att
regeringen i den fortsatta användningen av specialdestinerade bidrag
tar intryck av de erfarenheter som vunnits på olika områden när det
gäller planering och användning av specialdestinerade bidrag.
Utbildningsutskottet har inte ändrat uppfattning i frågan.
Med hänvisning till det ovanstående anser utbildningsutskottet att
finansutskottet bör avstyrka motionerna 2003/04:Fi34 (m) yrkande 4,
2003/04:Fi35 (c) yrkande 2 och 2003/04:Fi36 (kd) yrkande 2.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet vill erinra om att motsvarande motionsförslag om
förstärkning av den kommunala självstyrelsen senast har avstyrkts av
konstitutionsutskottet i samband med behandlingen av olika författningsfrågor.
9Betänkande 2003/04:KU9, rskr. 2003/04:148. Konstitutionsutskottet
hänvisar till det pågående utredningsarbetet inom Ansvarskommittén med
att se över strukturen och uppgiftsfördelningen inom samhällsorganisationen.

I likhet med konstitutionsutskottet kan finansutskottet konstatera att
Ansvarskommittén i förslaget för sitt kommande utredningsarbete (SOU
2003:123) aktualiserar en väsentlig del av de frågor om den kommunala
självstyrelsen och specialdestinerade statsbidrag som behandlas i de nu
aktuella motionerna. Finansutskottet noterar att regeringen den 23 juni
2004 beslutade om den fortsatta inriktningen på Ansvarskommitténs arbete
(dir. 2004:93). Såsom utskottet också framhållit i det föregående
avsnittet ska kommittén i den andra etappen av sitt uppdrag analysera och
bedöma om struktur och uppgiftsfördelning inom staten och mellan staten,
landstingen och kommunerna behöver förändras. Syftet är dels att
förbättra samhällsorganisationens möjligheter att hantera framtidens
välfärdsåtaganden och bidra till ökad tillväxt inom ramen för hållbar
utveckling, dels att förbättra medborgarnas möjligheter till inflytande,
insyn och ansvarsutkrävande genom att skapa en tydligare samhällsorganisation.
Kommittén ska särskilt lämna förslag på vilka uppgifter som den kommunala
nivån bör ansvara för. Utifrån en samlad analys ska kommittén föreslå
en övergripande samhällsorganisation samt principer för relationen mellan
staten och den kommunala nivån.
Kommittén ska vidare se över och analysera vissa centrala delar av den
statliga styrningen av samhällsorganisationen. Detta berör både relationen
mellan regeringen och de statliga myndigheterna och mellan staten och
den kommunala nivån. I denna del av uppdraget ska kommittén övergripande
analysera riksdagens och regeringens styrning av de kommunala verksamheterna
med hjälp av generella respektive specialdestinerade statsbidrag. En
utgångspunkt för kommitténs uppdrag är att styrning med hjälp av generella
statsbidrag utgör en huvudprincip, men att det kan finnas situationer
när specialdestinerade statsbidrag är att föredra. Kommittén bör klargöra
när respektive bidrag är mest lämpat att använda. Samtidigt ska kommittén
göra en övergripande analys av finansieringsprincipens tillämpning i
enlighet med de av riksdagen fastställda riktlinjerna och, om den anser
det motiverat, lämna förslag på hur tillämpningen av denna princip skulle
kunna tydliggöras.
Ansvarskommittén ska redovisa resultaten av sitt arbete senast den 28
februari 2007. I kommitténs utredningsresultat kan ingå överväganden
rörande huruvida lagstiftningsåtgärder behövs och på vilken nivå. I den
utsträckning Ansvarkommitténs arbete kan komma att förutsätta ändringar
i regeringsformen eller i andra författningar av konstitutionell natur
ska dessa emellertid hanteras inom ramen för författningsutredningens
arbete. Författningsutredningen initierades den 1 juli 2004 i och med
att regeringen tillkallade en parlamentariskt sammansatt kommitté med
uppgift att göra en samlad översyn av regeringsformen (dir. 2004:96).
I enlighet med kommittédirektivet kan författningsutredningens uppdrag
kompletteras genom tilläggsdirektiv beroende på resultaten av
Ansvarskommitténs arbete.
Med hänvisning till det omfattande utredningsarbete som för närvarande
pågår inom Regeringskansliet finner finansutskottet inte anledning att
göra något uttalande i frågan om finansieringsprincipen och kommunalt
självstyre. Samtidigt vill utskottet erinra om att en informell grupp
bestående av tjänstemän från Finansdepartementet, Kommunförbundet och
Landstingsförbundet under tiden fortsätter sitt arbete med att förbättra
kunskapen om finansieringsprincipen och dess innebörd.
Med det anförda avstyrker finansutskottet motionerna 2003/04:Fi33 (m)
yrkande 1, 2003/04:Fi34 (fp) yrkande 4, 2003/04:Fi35 (c) yrkande 2,
2003/04:Fi36 (kd) yrkande 2, Fi258 (kd) yrkande 2 i denna del samt Fi271
(fp) yrkande 1.
Utjämningssystemet
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker motionärernas förslag beträffande utjämningssystemet
med hänvisning till tidigare behandling under innevarande riksmöte, i
samband med regeringens förslag till ändringar i det kommunala
utjämningssystemet.
Jämför reservationerna 5 (m), 6 (fp) och 7 (kd) samt särskilt yttrande
5 (c).
Motionerna
I motion Fi209 av Björn Hamilton och Henrik Westman (m) framhålls att
det nuvarande inkomstutjämningssystemet med mellankommunal utjämningsavgift
är ett exempel på statens övergrepp mot det kommunala självstyret
(yrkande 1). Detta eftersom det strider mot regeringsformens bestämmelse
att kommunerna har rätt att ta ut den skatt som fordras för de åtaganden
som kommunens folkvalda beslutar om. Därmed bryter den nuvarande
utformningen av utjämningssystemet mot grundlagen och måste därför avskaffas
(yrkande 2). Motionärerna anser vidare att ingen kommun ska tvingas
höja skatten för att finansiera andra kommuners åtaganden. Om en kommun
med för låg egen skattekraft behöver ytterligare resurser ska detta i
stället regleras mellan staten och den enskilda kommunen genom att
kommuner garanteras en viss inkomst - t.ex. en viss skattekraft - via
statsbidrag.
Moderata samlingspartiet föreslår i motion Fi231 förändringar i det nya
kommunala utjämningssystemet (yrkande 11). Enligt motionärerna bör
gränsen för utjämningsavgift höjas till 115 % för landsting så att den
hamnar på samma nivå som för primärkommuner. Samtidigt bör avgiften
sättas till 80 % av den egna skattesatsen för både primärkommuner och
landsting, vilket förväntas skapa incitament för att hålla en låg
skattesats. Därutöver föreslår motionärerna att bidragen till respektive
avgifterna från kommuner och landsting vars relativa skattekraft växer
fryses så att kommunerna ska få behålla hela den relativa tillväxten i
skattekraft. Man framhåller att med dessa förslag kommer ingen kommun
och inget landsting att få lägre bidrag, eller betala högre avgift,
jämfört med det nya systemet. Motionärerna föreslår vidare att det
inomkommunala utjämningssystemet avskaffas och ersätts av ett system som
både stimulerar ekonomisk tillväxt och ger tillräckliga statliga bidrag
till kommuner och landsting som behöver kompensation för otillräcklig
skattekraft (yrkande 12). Motsvarande förslag presenteras i Moderata
samlingspartiets motion N349 (yrkande 3). Förslaget om förändrat
inkomstutjämningssystem framförs också i Moderata samlingspartiets motion
Bo301 (yrkande 10) i samband med diskussion om att kommuner med inflyttning
måste få ekonomisk möjlighet att utöka de kommunala verksamheterna i
takt med inflyttningen.
I motion Fi237 av Ola Sundell (m) framförs att det inte är en kommunal
uppgift att sköta utjämningen mellan kommunerna. I stället är det statens
ansvar. Vidare anser motionären att utjämningssystemet är svåröverskådligt
och har en tydlig negativ marginaleffekt. Ett nytt utjämningssystem bör
enligt motionärernas uppfattning utformas så att det bättre tar till
vara kommuners och landstings egna möjligheter till tillväxt. Motionären
föreslår att en ny utredning av utjämningssystemet bör tillsättas med
ett tilläggsdirektiv beträffande en s.k. vattenkraftsåterbäring.
I motion Fi251 av Karin Pilsäter och Nina Lundström (fp) framhålls att
kommunal kostnadsutjämning ska ta hänsyn till att vissa regioner fått
en högre lönekostnadsnivå genom att det har skett en höjning av
kvinnolönerna (yrkande 1). Motionärerna påpekar att en höjning av kvinnolönerna
i den kommunala sektorn i Stockholmsregionen med nödvändighet innebär
högre kommunala utgifter. Detta högre kostnadsläge är dock inte en del
av kostnadsutjämningen och kan därför inte ens delfinansieras med de
berörda kvinnornas egen ökade skatteinbetalning. Enligt motionärerna
betyder detta att den nuvarande konstruktionen av utjämningssystemet
direkt motverkar utjämningen av osakliga löneskillnader.
Kristdemokraterna anser i motion N239 (yrkande 3) att det kommunala
utjämningssystemet i första hand ska vara en statlig fråga, inte som i
dag mellankommunal. Systemet får enligt motionärerna inte konstrueras
så att det strider mot grundtanken med det kommunala självstyret,
lokaliseringsprincipen och beskattningsrätten. Utjämningssystemet får
inte strida mot intentionerna i grundlagen som innebär att en kommuns
skatteintäkter inte får användas i en annan kommun. Motionärerna
understryker också vikten av att skatteutjämningen konstrueras så att den
också tar hänsyn till storstädernas speciella villkor och inte motverkar
ekonomisk utveckling.
Folkpartiet liberalerna framhåller i motion N409 (yrkande 32) att den
nuvarande konstruktionen av inkomstutjämningssystemet är ett hinder för
bättre utveckling och tillväxt i Stockholmsregionen. Därför förespråkar
motionärerna en genomgripande översyn av de ekonomiska relationerna
mellan staten och kommunerna respektive landstingen, vilken kan leda
till att även utjämningssystemet främjar de välståndsbildande krafterna.
Motionärerna ställer sig bakom Folkpartiets förslag till regeländringar
i systemet, vilka ska stimulera kommunerna att vidta egna åtgärder för
att förbättra sin situation. Dessa förslag har presenterats i motion
2003/04:Fi44 (fp) i samband med regeringens förslag till ändringar i
det kommunala utjämningssystemet.
Folkpartiet liberalerna anser dessutom i motion Bo310 (yrkande 17) att
det existerande systemet för skatteutjämning mellan kommuner utgör en
hämmande faktor för bostadsbyggande eftersom kommunerna vid en ökning
av skatteunderlaget får betala en avgift till systemet som är högre än
skatteinkomsten. Utjämningsgraden i inkomstutjämningssystemet bör därför
sänkas för att rätta till de rådande missförhållandena. Enligt motionärerna
slår man därmed vakt om principen att kommuner och landsting ska ha
likvärdiga förutsättningar att bedriva sin kärnverksamhet, samtidigt
som utjämningen baseras på tydligt mätbara strukturella kostnadsskillnader.

Finansutskottets ställningstagande
Frågan om utjämningssystemets utformning behandlades utförligt av
finansutskottet tidigare under innevarande riksmöte, i samband med
regeringens förslag till ändringar i det kommunala
utjämningssystemet.10Proposition
2003/04:155, bet. 2004/05:FiU7, rskr. 2004/05:13. I enlighet med utskottets
förslag antog riksdagen den 27 oktober 2004 regeringens proposition.
Samtidigt avstyrkte utskottet snarlika motionsyrkanden om utjämningssystemets
överensstämmelse med grundlagen och det kommunala självstyret, statens
ansvar för utjämningssystemet, systemets påverkan på utvecklingen i
storstadsregionerna samt utjämningen av strukturella kostnadsskillnader.
Utskottet har inte ändrat uppfattning i dessa frågor.
Med anledning av de nu aktuella motionsförslagen vill utskottet återigen
understryka att en grundläggande förutsättning för all lagstiftning
självfallet är att den stiftade lagen ska stå i överensstämmelse med
grundlagens krav. Frågan om utjämningssystemets grundlagsenlighet
prövades av såväl Lagrådet som konstitutionsutskottet år 1995 i samband
med att det nuvarande systemet infördes. Lagrådet konstaterade bl.a.
att det nuvarande avgiftssystemet anknöt till den lagstiftning om
kommunal skatteutjämning som tidigare hade utvecklats i konstitutionell
praxis. Konstitutionsutskottet ansåg inte heller att någon omprövning
av det nuvarande statsbidragssystemet från konstitutionella synpunkter
var nödvändig. Förslaget till det nya utjämningssystemet har också
granskats av Lagrådet som inte gjort några anmärkningar i anslutning
till grundlagsfrågan. I och med dessa ställningstaganden dels till den
gällande regleringen, dels till de förändringar som börjar gälla fr.o.
m. 2005 är utjämningssystemets grundlagsenlighet enligt utskottets mening
ställd utom allt tvivel.
Utskottet delar vidare regeringens bedömning att det finns behov av en
löpande uppföljning och utvärdering av utjämningssystemet, vilka bör
utföras av en permanent uppföljningsorganisation. Regeringen aviserar
i den nyligen behandlade propositionen att den avser att återkomma till
frågan om i vilken form en fortsatt uppföljning bör ske. Då avser
regeringen att också ta ställning till om en parlamentariskt sammansatt
referensgrupp ska följa det löpande uppföljningsarbetet.
Med hänsyn till det ovan anförda avstyrker finansutskottet motionerna
Fi209 (m) yrkandena 1 och 2, Fi231 (m) yrkandena 11 och 12, Fi237 (m),
Fi251 (fp) yrkande 1, N239 (kd) yrkande 3, N349 (m) yrkande 3, N409
(fp) yrkande 32, Bo301 (m) yrkande 10 samt Bo310 (m) yrkande 17.
Kommunala skattebaser
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker motionärernas förslag om breddade skattebaser för
kommuner och landsting.
Jämför reservationerna 8 (fp) och 9 (c).
Motionerna
Folkpartiet liberalerna framhåller i motion 2003/04:Fi34 (yrkande 1)
att den kommunala sektorns problem ytterst löses genom att det skapas
ekonomisk tillväxt så att skattebaserna växer. Det är sysselsättningen
i det privata näringslivet som är kommunernas främsta skattebas. Därför
bör skattepolitiken, arbetsmarknadspolitiken och utbildningspolitiken
reformeras så att fler kommer i arbete. Motionärerna påpekar att det är
genom en bättre skattebas, inte genom högre skattesatser eller uppfinnandet
av andra skattebaser, som finansieringen av vård, omsorg och skola måste
klaras.
Centerpartiet framhåller i motion So394 (yrkande 2) behovet av breddade
skattebaser för landstingen. Motionärerna konstaterar dock att den
mekanism som ingår i det av Centerpartiet förespråkade inkomstskattesystemet
inte ger tillräckligt breda skattebaser på lång sikt. Därför anser man
att landstingens långsiktiga ekonomiska bas behöver breddas därutöver.
Den valda tekniken för breddning av skatteintäkterna måste enligt
motionärerna kunna skyddas från statliga manipulationer och ge förutsättningar
för förutsägbarhet och bibehållet självstyre.
I motion K430 av Jörgen Johansson (c) framhålls att riksdagen bör bedriva
en offensiv kommunpolitik i syfte att stimulera kommundelningar. Politikens
inriktning bör vara att stärka demokratin, stärka befolkningskontakten
mellan väljare och valda samt stärka det kommunala självstyret så att
de förtroendevalda får ett reellt ansvar. Motionären understryker att
den reella beslutskraften för de förtroendevalda i kommuner och landsting
kräver en breddad ekonomisk skattebas med skattetillväxt på hela
skattebasen, vilket gör kommunerna oberoende av statliga bidrag (yrkande
2).
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet kan konstatera att kommunsektorns samlade skatteintäkter
2003 täckte knappt 90 % av sektorns totala verksamhetskostnader och de
generella statsbidragen drygt 10 %.11Uppgifterna enligt 2004 års ekonomiska
vårproposition (prop. 2003/04:100, tabell 8.1, s. 192). Detta innebär
att skatteintäkternas bidrag för att täcka kostnaderna i kommunsektorn
ökade med ca 3 procentenheter jämfört med 2002. Skatteintäkterna är
således den helt dominerande - och växande - inkomstkällan för såväl
kommuner som landsting. Även vid internationella jämförelser har Sveriges
kommuner en stor andel av sin finansiering från egna skatteinkomster.
Utskottet finner därför för egen del inte belägg för påståendet att
kommunernas beroende av statliga bidrag skulle vara av sådan art att
det kan inkräkta på det kommunala självstyret. De statliga bidragen
jämte utjämningssystemet bidrar till att ge det kommunala självstyret
ett reellt innehåll även för kommuner och landsting med ogynnsam ekonomi.

Samtidigt anser utskottet att de av motionärerna förespråkade reformerna
inte leder till den ekonomiska tillväxt som kan säkra breddade skattebaser
i överensstämmelse med principerna om demokratin och samhällelig rättvisa.
I enlighet med sina ställningstaganden om inriktningen av den ekonomiska
politiken för de kommande åren12Betänkande 2004/05:FiU1, avsnitt 2, s.
60-82. är utskottet övertygat om att den omläggning av bl.a.
arbetsmarknadspolitiken, utbildningspolitiken och skattepolitiken som initierats
av regeringen förstärker tillväxten och främjar en positiv
sysselsättningsutveckling. Därmed kan de kommunala skattebaserna breddas på ett
stabilt och långsiktigt hållbart sätt.
Med det anförda avstyrker finansutskottet motionerna 2003/04:Fi34 (m)
yrkande 1, So394 (c) yrkande 2 och K430 (c) yrkande 2.
Kommunernas pensionsavsättningar
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker motionärernas förslag om kommunernas pensionsavsättningar
med hänvisning till de av riksdagen nyligen beslutade reglerna om
redovisning av mål och riktlinjer av betydelse för god ekonomisk hushållning
i kommuner och landsting.
Jämför reservation 10 (fp).
Motionen
Folkpartiet liberalerna begär i motion K458 en utredning om
pensionsavsättningar i kommunerna (yrkande 5). I dag tvingar kommunallagen
kommunerna att göra avsättningar även när befintliga tillgångar svarar
mot kommunens pensionsåtaganden. Det är rimligt enligt motionärerna att
det bör finnas regler som motverkar att kommuner på ett ansvarslöst
sätt använder engångsintäkter för att finansiera permanenta åtaganden.
Däremot finns det ingen anledning att kommuner ska ha stora förmögenhetsmassor.

Finansutskottets ställningstagande
Frågan om kommunernas ekonomiska hushållning behandlades utförligt av
finansutskottet tidigare under innevarande riksmöte, i samband med
regeringens förslag om god ekonomisk hushållning i kommuner och landsting.
13Proposition 2004/05:105, bet. 2004/05:FiU8, rskr. 2004/05:14. I
enlighet med utskottets förslag antog riksdagen den 27 oktober 2004
regeringens proposition.
I propositionen tog regeringen bl.a. upp frågan om kommunernas framtida
åtaganden. Regeringen påpekade att det finns flera skäl som gör det
angeläget att framhålla de mer långsiktiga målen om en god ekonomisk
hushållning i kommunernas verksamhetsplaner och årsredovisningar. Man
nämnde bl.a. den åldrande befolkningen med åtföljande behov av ökade
insatser inom vård och omsorg samt de framtida ökade kommunala
pensionsutbetalningarna. Det är därför enligt regeringen nödvändigt att
kommuner och landsting är väl förberedda för att kunna möta de växande
behoven av kommunal verksamhet. Utskottet delar regeringens bedömning.

Mot denna bakgrund anser utskottet att det är angeläget att kommunsektorn
får ökat stöd i sina strävanden att uppnå och säkerställa en god ekonomisk
hushållning. Utskottet står därför bakom riksdagens beslut i enlighet
med regeringens förslag att mål och riktlinjer som är av betydelse för
en god ekonomisk hushållning ska redovisas och utvärderas i kommunernas
och landstingens budgetar. Detta redovisningsförfarande stärker enligt
utskottets uppfattning kommunernas incitament att utföra sina verksamheter
på ett effektivt sätt, särskilt mot bakgrund av de utmaningar som
kommunsektorn nu står inför. Därmed anser utskottet att någon utredning
av regler beträffande kommunernas pensionsavsättningar inte är påkallad.

Med det anförda avstyrker finansutskottet motion K458 (fp) yrkande
5.
Kommunal näringsverksamhet
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker motionärernas förslag om bl.a. att avveckla kommunala
bolag, förbjuda kommunal skatteplanering samt avskaffa lagen om
allmännyttiga bostadsföretag.
Jämför reservationerna 11 (m), 12 (fp) och 13 (kd).
Motionerna
Moderata samlingspartiet framhåller i motion 2003/04:Fi33 att det är
viktigt att kommunerna inte ägnar sig åt verksamhet som ligger utanför
den kommunala kompetensen. Detta gäller i synnerhet när kommuner ägnar
sig åt näringsverksamhet. Det finns enligt motionärerna en rad exempel
på hur kommuner, i strid med kommunallagens bestämmelser, bedriver
näringsverksamhet i konkurrens med privata näringsidkare. Genom att
använda skattebetalarnas pengar för att subventionera den egna verksamheten
snedvrider kommunerna konkurrensen. Motionärerna anser mot denna bakgrund
att förbudet mot kommunal näringsverksamhet ska upprätthållas betydligt
striktare än i dag (yrkande 2). Samtidigt ska den kommunala självstyrelsen
begränsas till de områden som faller inom den kommunala kompetensen.
Därför förordar motionärerna att konkurrenssnedvridande kommunal verksamhet
måste avvecklas (yrkande 3). Vidare föreslår man att statliga begränsningar
av kommunernas möjligheter att avveckla ägandet i sina bostadsbolag
avskaffas (yrkande 10).
Kristdemokraterna anser i motion 2003/04:Fi36 (yrkande 1) att det inte
är en statlig uppgift att fatta beslut om de kommunala bostadsföretagen.
Sådana ställningstaganden måste göras i kommunerna mot bakgrund av
förhållandena i det enskilda fallet. Någon särskild lagstiftning för
försäljning av hela eller delar av kommunala bostadsföretag behövs därför
inte. Med hänsyn till den kommunala självstyrelsen föreslår motionärerna
att de lagar som begränsar kommunernas kontroll över bostadsförsörjningen
och de egna bostadsbolagen avskaffas. Samtidigt framhåller man att
kommunala bolag i princip bör avvecklas på marknader där privata företag
konkurrerar eller skulle kunna konkurrera på ett funktionellt sätt.
Förutsättningen för detta är emellertid att det gemensamma bästa för
alla kommuninvånare inte talar för ett kommunalt ägande.
Folkpartiet liberalerna understryker i motion K458 en grundläggande
demokratisk princip att offentlig verksamhet ska drivas med full öppenhet
och insyn för medborgare, politiker och medier. Därför anser motionärerna
att kommunal verksamhet ska bedrivas i förvaltningsform. Ett stort antal
kommuner har dock enligt motionärernas uppfattning upptäckt att man
genom koncernbildningar kan ägna sig åt avancerad skatteplanering och
kvitta vinster mot förluster mellan olika bolag i koncernen. Mot denna
bakgrund föreslår motionärerna att riksdagen bör uppdra åt regeringen
att föreslå lagändringar som omöjliggör kommunal skatteplanering genom
koncernbildning (yrkande 2).
Finansutskottets ställningstagande
Frågor om kommunal näringsverksamhet och om de allmännyttiga bostadsföretagen
har vid flera tillfällen behandlats av finansutskottet, senast i
betänkandena 2002/03:FiU19, 2003/04:FiU3 och 2004/05:FiU8. Utskottet har
avvisat snarlika motionsyrkanden med hänvisning till att det är
verksamhetens speciella förutsättningar och den samlade kommunala nyttan
som bör vara utgångspunkten för organisatoriska överväganden i samband
med kommunal verksamhet. Kommuner och landsting ska således ha frihet
att organisera sin verksamhet på det sätt som bedöms lämpligt med
utgångspunkt från respektive verksamhets förutsättningar. Beträffande de
kommunala bolagens förhållande till skattelagstiftningen har utskottet
tidigare anfört att kommunala bolag givetvis ska behandlas på samma
sätt som privata bolag.
Finansutskottet vill samtidigt erinra om att motsvarande förslag om
avskaffande av lagen om allmännyttiga bostadsföretag samt om kommunernas
roll som fastighetsägare har behandlats av bostadsutskottet i betänkande
2003/04:BoU8. Bostadsutskottet hänvisar i sitt ställningstagande till
en utvärdering av lagens tillämpning som inletts av Boverket, men står
samtidigt fast vid sin uppfattning att lagen fyller en viktig funktion
på den svenska bostadsmarknaden. Någon avveckling av lagen är således
inte aktuell.
De allmännyttiga och kommunalt ägda bostadsföretagen har enligt
bostadsutskottets uppfattning en central roll på den svenska bostadsmarknaden.
Det egna bostadsinnehavet har i de flesta fall en avgörande betydelse
för att kommunerna ska kunna ta sitt ansvar för den lokala bostadsförsörjningen
utifrån det primära bostadspolitiska målet, dvs. att samhället ska ge
förutsättningar för att hela befolkningen ska få tillgång till goda
bostäder till rimliga kostnader. De kommunala bostadsföretagen har också
genom sin roll i bruksvärdessystemet stor betydelse för att rimliga
villkor ska gälla även på den privata hyresmarknaden. Bostadsutskottet
understryker därför att de kommunala bostadsföretagens verksamhet inte
kan jämställas med annan typ av affärsverksamhet. De affärsmässiga
övervägandena får således inte vara överordnade företagens primära
bostadssociala uppgift.
Finansutskottet finner i detta sammanhang ingen anledning att frångå
sina respektive bostadsutskottets tidigare ställningstaganden i dessa
frågor. Därmed avstyrker finansutskottet motionerna 2003/04:Fi33 (m)
yrkandena 2, 3 och 10, 2003/04:Fi36 (kd) yrkande 1 och K458 (fp) yrkande
2.
Konkurrensneutralitet
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker motionärernas förslag med hänvisning till tidigare
behandling och till det pågående arbetet inom EG-kommissionen med
lagförslag beträffande mervärdesskatteordningen för offentliga myndigheter.

Jämför reservationerna 14 (fp) och 15 (c) samt särskilt yttrande 6 (m).

Motionerna
I motion 2003/04:Sk213 av Carl-Axel Johansson (m) framförs att privat
drivna sjukvårdsverksamheter utan sluten vård missgynnas eftersom
läkemedel för närvarande inte kan säljas momsfritt till sjukvårdsinrättningar
som inte bedriver sluten vård. Utgifter för läkemedel hos de privata
verksamheterna blir därmed 25 % dyrare utan att detta kan kompenseras
i patientavgifterna. Samtidigt har motsvarande offentligt drivna
verksamheter ett momskompensationssystem som inte de privat drivna
verksamheterna har del av. Denna situation riskerar enligt motionären att
leda till en snedvridning av konkurrensen mellan t.ex. primärvård i
offentlig drift och primärvård i privat drift.
I motion 2003/04:Sk214 av Carl-Axel Johansson (m) framhålls att
investeringar i inventarier är 25 % dyrare för verksamheten inom privat
driven sjukvård m.m. än för exempelvis landsting och kommuner som
erhåller kompensation för utlagd moms. Skälet till detta är att de privata
verksamheterna på området inte är momsredovisningsskyldiga. Mot denna
bakgrund anser motionären att etablering av privat drivna verksamheter,
där momsredovisningsskyldighet inte föreligger enligt gällande
lagstiftning, kan underlättas om man inför en möjlighet att i samband med
investeringar skriva av utlagd moms i sin helhet under inköpsåret.
Motionären förordar därför att en utredning tillsättas i denna fråga.
Folkpartiet liberalerna framhåller i motion Fi271 att införandet av
kommunkontosystemet för mervärdesskatt har syftat till att likställa
privata entreprenader med kommunal verksamhet i egen regi. Genom den
senaste reformeringen har man tagit stora steg mot neutralitet i
finansieringen mellan olika kommuner. Någon sådan neutralitet finns dock
enligt motionärerna inte vad gäller privata alternativ med offentlig
finansiering. Det gör att det blir dyrare att bedriva verksamhet i
enskild regi. Därför anser motionärerna att en utredning bör tillsättas
med syfte att reformera kommunkontosystemet vidare för att uppnå
konkurrensneutralitet mellan offentlig regi och privat driven regi (yrkande
3). I utredningen bör man överväga former för samma avdragsrätt för
enskild verksamhet som finansieras med kommunala anslag och för verksamhet
i kommunal drift.
Centerpartiet anser i motion So394 (yrkande 16) att särredovisning av
folktandvårdens verksamhet är en viktig åtgärd för att uppnå målet om
konkurrensneutralitet mellan den privata tandvården och den offentliga
folktandvården. Den är av största vikt för att rätta till den obalans
som orsakas av mervärdesskattereglerna.
Finansutskottets ställningstagande
Liknande motionsförslag om konkurrensneutralitet mellan tjänster
producerade i kommunal eller privat regi behandlades av finansutskottet
våren och hösten 2003 (bet. 2002/03:FiU19 och 2003/04:FiU3). Samtliga
motionsyrkanden avvisades bl.a. med hänvisning till att regeringen våren
2002 aviserade att man avsåg att återkomma med ett uppdrag om att
analysera kommunkontosystemets effekter på konkurrensneutraliteten. I
juli 2003 aviserade EG-kommissionen en översyn av mervärdesskattereglerna
för offentliga myndigheter. Utskottet instämde då med regeringens
bedömning att resultatet av detta arbete borde avvaktas innan ett eventuellt
ytterligare analysarbete av kommunkontosystemet kunde påbörjas.
Utskottet kan nu konstatera att EG-kommissionen i oktober 2003 antog
ett strategiprogram på mervärdesskatteområdet (KOM(2003)614). I den del
av programmet som avser moderniseringen av det nuvarande systemet anför
kommissionen att man ursprungligen hade tänkt lägga fram ett förslag
beträffande mervärdesskatteordningen för offentliga myndigheter under
2003. På grund av ändrade prioriteringar (behovet av att påskynda arbetet
med frågan om platsen för tillhandahållande av tjänster) och den
omständigheten att man beslutat göra en fördjupad konsekvensbedömning av
förslaget har framläggandet uppskjutits till 2004. Enligt strategiprogrammet
planerar kommissionen att avge ett lagstiftningsförslag på området under
fjärde kvartalet 2004.
Utskottet noterar att vid tiden för beredning av detta ärende har något
förslag från EG-kommissionen beträffande mervärdesskatteordningen för
offentliga myndigheter inte inkommit. Utskottet vidhåller dock sin
tidigare uppfattning att kommissionens lagförslag bör avvaktas innan en
eventuell översyn av kommunkontosystemet kan påbörjas.
Mot denna bakgrund avstyrker utskottet motionerna 2003/04:Sk213 (m),
2003/04:Sk214 (m), Fi271 (fp) yrkande 3 och So394 (c) yrkande 16.
Insatser för personer med funktionshinder
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker motionärernas förslag om att överföra finansieringsansvaret
för insatser enligt LSS till staten med hänvisning till det påbörjade
arbetet med en översyn av lagen.
Jämför reservationerna 16 (fp) och 17 (kd) samt särskilda yttrandena 7
(m) och 8 (c).
Motionerna
Folkpartiet liberalerna förordar i motion 2003/04:Fi34 (yrkande 6) att
staten övertar kostnadsansvaret för assistansverksamheten för handikappade
i enlighet med lagen om stöd och service till funktionshindrade (LSS).
Motionärerna anser att en del av inskränkningarna i regeringens
handikappreform utgörs av att kostnadsansvaret för de första 20
assistanstimmarna
vältrats tillbaka på kommunerna. För de människor som berörs innebär
detta till viss del en återgång till en situation där de är beroende av
kommunens välvilja och prioriteringar. Verksamheten har också blivit
onormalt betungande för vissa kommuner. Därför bör statens övertagande
av kostnadsansvaret för assistansverksamheten genomföras med hänsyn
till finansieringsprincipen. Motsvarande förslag beskrivs i Folkpartiet
liberalernas motion Fi271, utan att något formellt yrkande presenteras
i denna fråga.
Kristdemokraterna framhåller i motion 2003/04:Fi36 att LSS inte ger
utrymme för lokala variationer i tillämpningen utan är en rättighetslag
som ska vara likvärdig i hela landet. Samtidigt är lagens krav på
kommunerna om vad den funktionshindrade har rätt till mycket detaljerade.
Motionärerna anser att kostnadsutjämningen genom en inomkommunal modell
i enlighet med dagens system inte ökar kommunernas möjligheter att
genomföra LSS på ett fullvärdigt sätt. I stället fördelar den bara den
ekonomiska bördan mellan kommunerna. Därför föreslår man att regeringen
omgående ska återkomma till riksdagen med ett förslag till statligt
övertagande av finansieringsansvaret för LSS (yrkande 6). Vid ett
statligt övertagande av finansieringsansvaret ska den s.k.
finansieringsprincipen
tillämpas. Eftersom regeringen ännu inte tillsatt den utredning som
riksdagen beslutat om avseende översyn av lagen om assistentersättning
(LASS) bör dessa båda frågor enligt motionärernas uppfattning samlas i
en gemensam utredning som tillsätts omgående.
I motion Fi214 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m) framförs att det nya
kommunala utjämningssystemet för kostnader enligt LSS har lett till att
vårdtagare ses som en kostnadspost för kommunerna, vilket strider mot
intentionen med lagstiftningen. Samtidigt riskerar de oklarheter som
uppstått i och med utjämningssystemet att bli etableringshinder för
vårdhem. Därför anser motionären att klara regler som inte påverkar
etableringsmöjligheterna för vårdgivare måste införas. Ett nationellt
system med statligt kostnadsansvar för LSS skulle enligt motionärens
uppfattning skapa en sund konkurrens där kvalificerade och specialiserade
vårdgivare inte blir ett kostnadsproblem för de kommuner där de etableras.

Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet vill erinra om att socialutskottet, i samband med
behandlingen av regeringens skrivelse Utvecklingen inom den kommunala
sektorn våren 2003, genom ett initiativ föreslog riksdagen ett
tillkännagivande till regeringen om en parlamentarisk utredning med uppgift
att göra en bred översyn av lagen (1993:389) om assistansersättning
(LASS).14Betänkande 2002/03:SoU19, rskr. 2002/03:193. I enlighet med
socialutskottets förslag gav riksdagen regeringen till känna att tiden
var mogen för en bred översyn av LASS. Riksdagen pekade på tillämpnings-
och finansieringsproblem i samband med LASS och menade att översynen bl.
a. skulle avse hur lagen fungerat i praktiken, även innefattande frågor
om bemötande, personalförsörjning och långsiktig finansiering.
Finansutskottet kan konstatera att regeringen den 15 juli 2004 beslutade
att tillkalla en parlamentarisk kommitté för att göra en bred översyn
av personlig assistans både enligt LASS och enligt lagen (1993:387) om
stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS). I utredningsdirektivet
(dir. 2004:107) pekar regeringen på behovet av en utredning utifrån att
regleringen av den personliga assistansen har ändrats vid ett antal
tillfällen sedan ikraftträdandet av LSS och LASS år 1994, samtidigt som
finansieringsansvaret för kommun och stat har förändrats.
Den nytillsatta kommittén ska bl.a. kartlägga och analysera konsekvenserna
av det gemensamma finansieringsansvar som staten och kommunerna har för
den personliga assistansen. Särskild uppmärksamhet ska därvid riktas
mot de svårigheter som kan finnas när det gäller att överblicka effekterna
av finansieringssystemet. Kommittén ska också analysera förekomsten av
kostnadsförskjutningar från en huvudman till en annan, deras orsaker
samt föreslå åtgärder för att komma till rätta med sådana
kostnadsförskjutningar.
Därutöver ska kommittén analysera orsakerna till kostnadsutvecklingen
samt lämna förslag till åtgärder som dämpar och stabiliserar den och
som förbättrar kostnadskontrollen.
Mot denna bakgrund finner finansutskottet att motion 2003/04:Fi36 (kd)
yrkande 6 får anses delvis tillgodosedd. Vidare bedömer utskottet att
det med hänsyn till det påbörjade utredningsarbetet inte finns anledning
att göra något särskilt uttalande i fråga om finansieringsansvaret för
insatser enligt LSS. Motionerna 2003/04:Fi34 (fp) yrkande 6, 2003/04:Fi36
(kd) yrkande 6 och Fi214 (m) avstyrks därmed.
Mål för utgiftsområde 25
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker motionärernas förslag om ändrat mål för utgiftsområdet.

Jämför reservation 18 (kd).
Motionerna
Kristdemokraterna föreslår i motion 2003/04:Fi36 (yrkande 7) att målet
för utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner ska ändras. Det
nuvarande målet - "att skapa goda och likvärdiga förutsättningar för
kommuner och landsting att uppnå de nationella målen inom olika
verksamheter" - behöver enligt motionärerna förtydligas. Genom att styra
kommunerna med olika former av riktade bidrag försöker staten inte bara
ge kommunerna likvärdiga förutsättningar utan försöker också direkt
påverka resultaten i den kommunala verksamheten. Ett annat problem är
att regeringen inte respekterar den s.k. finansieringsprincipen utan
lägger uppgifter på kommunerna utan att ge dem fullgod kompensation för
vad dessa uppgifter kostar. Det bör också framgå av målet att staten i
enlighet med den s.k. subsidiaritetsprincipen ska vara stödjande gentemot
kommunerna och inte detaljstyra verksamheten.
Motionärerna föreslår att målet för utgiftsområdet ska kompletteras så
att målet blir "att utifrån subsidiaritetsprincipen, med beaktande av
principen om kommunalt självstyre samt en konsekvent tillämpning av
finansieringsprincipen, skapa goda och likvärdiga förutsättningar för
kommuner och landsting att uppnå de nationella målen inom olika
verksamheter".
Motsvarande förslag presenteras i Kristdemokraternas motion Fi258
(yrkande 2 i denna del).
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet har i det föregående behandlat motionsyrkanden om de
frågor som föreslås motivera en förändring av målet för utgiftsområde
25, nämligen subsidiaritetsprincipen, den kommunala självstyrelsen och
finansieringsprincipen. Samtliga motionsyrkanden har avstyrkts huvudsakligen
med hänvisning till det omfattande utredningsarbete som för närvarande
pågår inom Ansvarskommittén. Utskottet har därvid framhållit att
utredningens resultat inte bör föregripas av något uttalande från riksdagens
sida. Likaså anser utskottet beträffande målet för utgiftsområdet att
man bör avvakta utredningens resultat innan målformuleringen kan ses
över.
Mot denna bakgrund avstyrker utskottet motionerna 2003/04:Fi36 (kd)
yrkande 7 och Fi258 (kd) yrkande 2 i denna del.

Reservationer
Utskottets förslag till riksdagsbeslut och ställningstaganden har
föranlett följande reservationer. I rubriken anges vilken punkt i utskottets
förslag till riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.


1.      Ekonomiska förutsättningar för kommunal verksamhet, punkt 4 (m)
av Gunnar Axén (m), Tomas Högström (m) och Cecilia Widegren (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 4 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om ekonomiska förutsättningar för kommunal
verksamhet. Därmed bifaller riksdagen motion
2003/04:Fi33 av Mikael Odenberg m.fl. (m) yrkandena 4, 6, 7
och 11-14 samt
avslår motionerna
2003/04:Fi34 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) yrkandena 2, 3 och
5,
2003/04:Fi35 av Lena Ek m.fl. (c) yrkandena 1 och 4-6,

2004/05:Fi235 av Åsa Torstensson (c),
2004/05:Fi251 av Karin Pilsäter och Nina Lundström (båda fp)
yrkande 2,
2004/05:Fi271 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) yrkande 2 och

2004/05:Fi275 av Berit Högman (s).
Ställningstagande
Vi anser att de ekonomiska relationerna mellan staten och kommunerna
måste reformeras för att kommunsektorn ska kunna möta de långsiktiga
utmaningarna inom vården, skolan och omsorgen och för att lösa de
omedelbara problemen i ett stort antal kommuner. Kommunernas uppgifter
bör delvis förändras genom att beslutanderätten flyttas till medborgarna.
Dessutom bör finansieringen förstatligas för en stor del av de kommunala
uppgifterna, t.ex. skolan, barnomsorgen och äldreomsorgen.
Det är enligt vår mening angeläget att kommunalt självstyre stärks över
de verksamheter och ansvarsområden som är kvar i kommunal regi. Kommunerna
ska kunna inbördes konkurrera om invånarnas val genom att erbjuda olika
former av service och kvalitet. Det ska också vara möjligt att snabbt
genomföra reformer för att effektivisera den kommunala verksamheten
genom att använda entreprenader, upphandlingar, pengsystem och andra
alternativa driftsformer. Kommunerna bör dessutom ges möjlighet att
tillföra resurser till vården och omsorgen genom viss ökad användning
av avgiftsfinansiering. Däremot motsätter vi oss riktade bidrag till
kommunerna. De olika riktade bidragen, exempelvis i form av sysselsättningsstöd
som syftar till att öka antalet anställda i kommunerna, driver endast
upp kostnaderna och förvärrar det ekonomiska läget i kommunerna.
Vi förespråkar att beslutanderätten i så stor utsträckning som möjligt
förs över till enskilda människor för att minska politikernas makt och
öka människornas självbestämmande. På flera områden ska detta ske genom
införandet av s.k. pengsystem där finansieringen är gemensam och nationell,
men där valet av utförare - kommunen eller någon annan - ligger hos
den enskilde individen. Inom skolområdet är nationell skolpeng ett
instrument för att skapa utbildning med kvalitet och relevans, mångfald
och valfrihet. Det långsiktiga målet för Moderaternas skolpolitik är
att alla elever ska ha minst två olika alternativ att välja mellan inom
rimligt avstånd från hemmet.
Vi vill att sjukvården finansieras nationellt och patienterna får utökad
valfrihet. Alltfler uppgifter ska samtidigt tas över av självständiga
vårdgivare, medan ekonomiska mekanismer som underlättar övergången till
en ny sjukvårdsmodell bör introduceras. Sjukvården bör enligt vår mening
präglas av kostnadskontroll, valfrihet och integrerat patientansvar.
Inom den slutna vården vill vi införa en patientgaranti så att vårdgivare
endast ska få betalt när och om de faktiskt behandlar patienter. Det
kommer att leda till högre produktivitet, speciellt i landsting som
tidigare inte har använt moderna ekonomiska styrmedel.
Vad vi här anfört om ekonomiska förutsättningar för kommunal verksamhet
bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Därmed bifaller
riksdagen motion 2003/04:Fi33 (m) yrkandena 4, 6, 7 och 11-14 och avslår
motionerna 2003/04:Fi34 (fp) yrkandena 2, 3 och 5, 2003/04:Fi35 (c)
yrkandena 1 och 4-6, Fi235 (c), Fi251 (fp) yrkande 2, Fi271 (fp) yrkande
2 och Fi275 (s).



2.      Ekonomiska förutsättningar för kommunal verksamhet, punkt 4 (fp)
av Karin Pilsäter (fp) och Gunnar Nordmark (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 4 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om ekonomiska förutsättningar för kommunal
verksamhet. Därmed bifaller riksdagen motionerna
2003/04:Fi34 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) yrkandena 2, 3 och
5,
2004/05:Fi251 av Karin Pilsäter och Nina Lundström (båda fp)
yrkande 2 och
2004/05:Fi271 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) yrkande 2 och

avslår motionerna
2003/04:Fi33 av Mikael Odenberg m.fl. (m) yrkandena 4, 6, 7
och 11-14,
2003/04:Fi35 av Lena Ek m.fl. (c) yrkandena 1 och 4-6,

2004/05:Fi235 av Åsa Torstensson (c) och
2004/05:Fi275 av Berit Högman (s).
Ställningstagande
Vi anser att kommunernas planeringsförutsättningar måste bli bättre.
Alltför ofta har den statliga politiken gentemot kommuner och landsting
varit ryckig och oförutsägbar. Ska kommun- och landstingssektorn ha
reella möjligheter att vända underskott till en ekonomi i balans krävs
att statliga beslut får större långsiktighet och tydlighet vad det gäller
kommunernas och landstingens ekonomiska villkor. Relationerna mellan
stat och kommun måste göras betydligt klarare på områden som bidragssystem
och kommunala resurser.
Företrädare för kommuner och landsting pekar ibland på att riktade
statsbidrag på ett ogynnsamt sätt kan påverka möjligheterna till en sund
hushållning med de kommunala resurserna. Sålunda kan de riktade
statsbidragen missgynna kommuner som redan innan dessa bidrag införts hade
genomfört satsningar på de berörda områdena. Utformningen av dessa bidrag
kan dessutom vara sådan att den försvårar eller omöjliggör motiverade
besparingar i ett ekonomiskt läge där sådana är påkallade. Det finns
därför enligt vår mening anledning att förutsättningslöst utreda vilka
effekter riktade statsbidrag till kommuner och landsting har på
verksamheten och på vilka sätt de påverkar planeringsförutsättningarna för
landsting och kommuner. Utredningen bör leda fram till en slutsats
gällande omläggningen av systemet med statsbidrag i syfte att skapa ett
tydligare, enklare och mer effektivt system. Det mesta talar för att
statsbidrag bör vara generella och kompletteras med tillfälliga
stimulansbidrag.
Det är för oss vidare inte självklart att den nuvarande ansvarsfördelningen
mellan staten, landstingen och kommunerna skapar de bästa förutsättningarna
för kommuner och landsting att genomföra sina uppdrag. Vi noterar att
Ansvarskommittén bland sina huvuduppgifter ska se över ansvarsfördelningen
mellan kommuner, landsting och stat. Då Ansvarskommitténs arbete inte
i närtid kan förväntas ge förslag på några genomgripande förändringar
kan det finnas anledning att se över om det i det kortare perspektivet
bör genomföras några förändringar i ansvarsfördelningen mellan kommuner,
landsting och stat. Därutöver bör de ekonomiska villkoren för kommuner
och landsting snarast reformeras så att de främjar en utjämning av de
oskäliga löneskillnaderna mellan kvinnor och män.
Vad vi här anfört om ekonomiska förutsättningar för kommunal verksamhet
bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2003/04:Fi34 (fp) yrkandena 2, 3 och 5, Fi251 (fp)
yrkande 2 och Fi271 (fp) yrkande 2 och avslår motionerna 2003/04:Fi33
(m) yrkandena 4, 6, 7 och 11-14, 2003/04:Fi35 (c) yrkandena 1 och 4-6,
Fi235 (c) och Fi275 (s).


3.      Ekonomiska förutsättningar för kommunal verksamhet, punkt 4 (c)
av Jörgen Johansson (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 4
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om ekonomiska förutsättningar för kommunal
verksamhet. Därmed bifaller riksdagen motionerna
2003/04:Fi35 av Lena Ek m.fl. (c) yrkandena 1 och 4-6 samt

2004/05:Fi235 av Åsa Torstensson (c) och
avslår motionerna
2003/04:Fi33 av Mikael Odenberg m.fl. (m) yrkandena 4, 6, 7
och 11-14,
2003/04:Fi34 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) yrkandena 2, 3 och
5,
2004/05:Fi251 av Karin Pilsäter och Nina Lundström (båda fp)
yrkande 2,
2004/05:Fi271 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) yrkande 2 och

2004/05:Fi275 av Berit Högman (s).
Ställningstagande
Jag anser att de generella och riktade bidragen som staten ger till
kommuner och landsting är otillräckliga relativt de åtaganden som åläggs
kommunerna. Dessa bidrag kan därför bara anses uppfylla målet om likvärdiga
förutsättningar, inte goda förutsättningar, för kommuner och landsting
att uppnå nationellt uppsatta mål. Därmed har regeringen enligt min
uppfattning inte verkställt riksdagens beslut avseende goda förutsättningar
att uppnå nationella mål för den kommunala verksamheten.
Kommunsektorn ansvarar i dag för många funktioner som tidigare stöttades
med ideella insatser. Krav på offentlig verksamhet lägger ett stort
ansvar på dem som driver samhällsutvecklingen. Men kommunerna och
landstingen saknar resurser för bl.a. utvecklingen inom socialomsorgen
samt inom barn- och ungdomsvården. Resursbristen orsakas av riktade
åtgärder inom olika kommunala områden utan tillräcklig finansiering.
Det är därför enligt min mening angeläget att staten tillför och inte
drar in medel till den kommunala verksamheten. Samtidigt bör ett
gränsöverskridande samarbete uppmuntras så att barns och ungdomars hälsa
kan förbättras.
Samverkan mellan kommuner och landsting blir en allt vanligare lösning
för att söka kostnadsminskningar, bl.a. genom regionala samverkansorgan.
Jag anser att de redan existerande försöksverksamheterna med ändrad
regional ansvarsfördelning bör byggas ut i full skala och kunna permanentas
i de fall kommuner och landsting så önskar. Det är även viktigt att
reducera statens inblandning på ett sådant sätt att det kommunala och
regionala självstyret blir reellt. Beslut ska fattas enligt
subsidiaritetsprincipen och därmed enligt federalismens principer. En
omfördelning
av uppgifter ska ske mellan kommuner och regioner så att effektivitet
och koppling mellan beslutandenivå och beskattningsrätt uppnås.
Länsstyrelserna i sin nuvarande form bör mot denna bakgrund avvecklas.
Därutöver bör ansvars- och kostnadsfördelningen mellan kommun och stat
utredas också i de fall där miljökraven leder till kommunala överinvesteringar
i förhållande till kommunens eget befolkningsunderlag.
Samtidigt ska vården och omsorgen prioriteras genom att tydliggöra den
fördelning av den offentliga budgeten som i dag anger resursmängden
till området hälsa och sjukvård i konkurrens med annan offentlig verksamhet.
Jag anser att det enbart är genom en öppen dialog och debatt som
prioriteringsbeslut inom vården kan förankras och få legitimitet.
Prioriteringsdiskussioner med väl dokumenterat underlag bör därför föras
upp på den politiska dagordningen.
Vad jag här anfört om ekonomiska förutsättningar för kommunal verksamhet
bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2003/04:Fi35 (c) yrkandena 1 och 4-6 och Fi235 (c)
och avslår motionerna 2003/04:Fi33 (m) yrkandena 4, 6, 7 och 11-14,
2003/04:Fi34 (fp) yrkandena 2, 3 och 5, Fi251 (fp) yrkande 2, Fi271
(fp) yrkande 2 och Fi275 (s).


4.      Finansieringsprincipen och det kommunala självstyret, punkt 5 (m, fp,
kd, c)
av Karin Pilsäter (fp), Gunnar Axén (m), Tomas Högström (m), Cecilia
Widegren (m), Gunnar Nordmark (fp), Jörgen Johansson (c) och Lars Lindén
(kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 5 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om finansieringsprincipen och det kommunala
självstyret. Därmed bifaller riksdagen delvis motionerna
2003/04:Fi33 av Mikael Odenberg m.fl. (m) yrkande 1,

2003/04:Fi34 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) yrkande 4,

2003/04:Fi35 av Lena Ek m.fl. (c) yrkande 2,
2003/04:Fi36 av Lars Lindén m.fl. (kd) yrkande 2,
2004/05:Fi258 av Lars Lindén m.fl. (kd) yrkande 2 i denna del
och
2004/05:Fi271 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) yrkande 1.

Ställningstagande
Den av riksdagen antagna finansieringsprincipen innebär att statliga
beslut som medför nya kostnader eller minskade inkomster för kommuner
och landsting ska finansieras av staten. Det innebär att ett statligt
reformbeslut som direkt eller indirekt påverkar den kommunala ekonomin
ska medföra en förändring av nivån på det generella statsbidraget. Många
avsteg har emellertid gjorts från finansieringsprincipen sedan den
började tillämpas 1993. Kommuner och landsting har inte fått full
kompensation via statsbidrag för att täcka kostnader för nya uppgifter.
Inte heller har alla förslag som indirekt påverkat den kommunala ekonomin
reglerats enligt finansieringsprincipen.
Vi anser att finansieringsprincipen som den nu tillämpas har betydande
brister. Kompensation till kommunerna utgår med belopp som beräknas när
reformen införs. Om sedan kostnaderna för reformen stiger kompenseras
kommunerna inte för detta. Enligt vår mening ska finansieringsprincipen
tillämpas så att den som fattar beslut om kostnadshöjande reformer också
ska stå för deras kostnader.
Vidare vill vi också framhålla vikten av den kommunala självstyrelsen.
Självstyrelsen är för kommunerna en fråga om uppgifts- och ansvarsfördelning
mellan invånare, kommun och stat. Många problem inom den kommunala
verksamheten som är orsakade av en dålig efterlevnad av finansieringsprincipen
kan lösas efter det att man djupgående analyserat effekterna av statens
styrning av kommunerna genom bidragssystem. Vi anser att relationerna
mellan stat och kommuner måste göras betydligt klarare på sådana områden
som bl.a. bidragssystem och kommunernas resurser. Samspelet mellan den
kommunala självstyrelsen och behovet att förverkliga nationell politik
på lokal nivå måste också göras tydligare. Mot bakgrund av den negativa
utvecklingen där lokalt självbestämmande åsidosätts är det enligt vår
mening angeläget att den kommunala självstyrelsen stärks.
Vi anser att riksdagen bör tillkännage för regeringen som sin mening
vad vi har anfört om finansieringsprincipen och det kommunala självstyret.
Därmed bifaller riksdagen delvis motionerna 2003/04:Fi33 (m) yrkande
1, 2003/04:Fi34 (fp) yrkande 4, 2003/04:Fi35 (c) yrkande 2, 2003/04:Fi36
(kd) yrkande 2, Fi258 (kd) yrkande 2 i denna del och Fi271 (fp) yrkande
1.



5.      Utjämningssystemet, punkt 6 (m)
av Gunnar Axén (m), Tomas Högström (m) och Cecilia Widegren (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 6 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om förändringar i det kommunala utjämningssystemet.
Därmed bifaller riksdagen motion
2004/05:Fi231 av Fredrik Reinfeldt m.fl. (m) yrkandena 11 och
12,
bifaller delvis motionerna
2004/05:Fi209 av Björn Hamilton och Henrik Westman (båda m)
yrkandena 1 och 2,
2004/05:N349 av Marietta de Pourbaix-Lundin m.fl. (m) yrkande
3 och
2004/05:Bo301 av Marietta de Pourbaix-Lundin m.fl. (m) yrkande
10 och
avslår motionerna
2004/05:Fi237 av Ola Sundell (m),
2004/05:Fi251 av Karin Pilsäter och Nina Lundström (båda fp)
yrkande 1,
2004/05:N239 av Stefan Attefall m.fl. (kd) yrkande 3,

2004/05:N409 av Martin Andreasson m.fl. (fp) yrkande 32 och

2004/05:Bo310 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkande 17.

Ställningstagande
Vi anser att det kommunala utjämningssystemet måste förändras för att
stödja välstånd. För att kunna möta de långsiktiga utmaningarna inom
vården, skolan och omsorgen, och för att lösa de omedelbara problemen
i ett stort antal kommuner, krävs att ett nytt utjämningssystem baseras
på tydliga ansvarsförhållanden mellan staten och kommunerna. Det nya
utjämningssystemet ska både stimulera ekonomisk tillväxt och ge
tillräckliga statliga bidrag till kommuner och landsting som behöver
kompensation för otillräcklig skattekraft.
För att komma till rätta med några av de mest snedvridande och
tillväxtfientliga inslagen i dagens system och i det av riskdagen beslutade
nya systemet bör emellertid ett antal förändringar beslutas redan i dag.

Vi förordar att bidragen till respektive avgifter från kommuner och
landsting vars relativa skattekraft växer fryses. På så sätt kommer
kommunerna att få behålla hela den relativa tillväxten i skattekraft.
Gränsen för utjämningsavgift bör dessutom höjas till 115 % för landsting,
så att den hamnar på samma nivå som för primärkommuner. Samtidigt ska
utjämningsavgiften sättas till 80 % av den egna skattesatsen för både
primärkommuner och landsting. På så sätt mildras något de skadliga
effekter som det nya utjämningssystemet ger upphov till. Genom att
avgiften beräknas utifrån den egna skattesatsen skapas dessutom ett
incitament att hålla en låg skattesats.
Med våra förslag kommer ingen kommun eller landsting att få lägre bidrag,
eller betala än högre avgift, jämfört med det utjämningssystem som ska
gälla fr.o.m. den 1 januari 2005. Vi står därmed fast bakom de förslag
till förändringar i utjämningssystemet som Moderata samlingspartiet
presenterade i motion 2003/04:Fi46 i samband med regeringens förslag
till ändringar i systemet.
Vad vi har anfört om förändringarna i det kommunala utjämningssystemet
bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Därmed bifaller
riksdagen motion Fi231 (m) yrkandena 11 och 12, bifaller delvis motionerna
Fi209 (m) yrkandena 1 och 2, N349 (m) yrkande 3 och Bo301 (m) yrkande
10 och avslår motionerna Fi237 (m), Fi251 (fp) yrkande 1, N239 (kd)
yrkande 3, N409 (fp) yrkande 32 och Bo310 (fp) yrkande 17.


6.      Utjämningssystemet, punkt 6 (fp)
av Karin Pilsäter (fp) och Gunnar Nordmark (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 6 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om ett tillväxtvänligt utjämningssystem. Därmed
bifaller riksdagen motionerna
2004/05:Fi251 av Karin Pilsäter och Nina Lundström (båda fp)
yrkande 1,
2004/05:N409 av Martin Andreasson m.fl. (fp) yrkande 32 och

2004/05:Bo310 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkande 17 och

avslår motionerna
2004/05:Fi209 av Björn Hamilton och Henrik Westman (båda m)
yrkandena 1 och 2,
2004/05:Fi231 av Fredrik Reinfeldt m.fl. (m) yrkandena 11 och
12,
2004/05:Fi237 av Ola Sundell (m),
2004/05:N239 av Stefan Attefall m.fl. (kd) yrkande 3,

2004/05:N349 av Marietta de Pourbaix-Lundin m.fl. (m) yrkande
3 och
2004/05:Bo301 av Marietta de Pourbaix-Lundin m.fl. (m) yrkande
10.
Ställningstagande
En viktig socialliberal princip är att alla människor ska ha möjlighet
till en grundläggande god kommunalt finansierad sevice oavsett var i
landet de väljer att bo. Ett system för utjämning av de kommunalekonomiska
förutsättningarna är därför både rimligt och nödvändigt. Dagens system
leder dock enligt vår mening till orimliga följder för medborgarnas
situation och för kommunernas och landstingens ekonomi.
Vi vill bl.a. se ett system där hänsyn tas till såväl inkomstnivå som
kostnadsläge i olika regioner. Utjämningen ska baseras på tydligt mätbara,
opåverkbara strukturella kostnader. Bland annat bör kostnadsutjämningen
ta hänsyn till att det finns regioner som fått en högre lönekostnadsnivå
för att man strävat efter att utjämna löneskillnader mellan kvinnor och
män. Konstruktionen av det nuvarande utjämningssystemet utgör ett hinder
för bättre utveckling i ett antal regioner med stark tillväxtpotential.
Bland annat hämmas bostadsbyggande. De av riksdagen nyligen beslutade
förändringarna i utjämningssystemet löser inte de grundläggande problemen
utan lappar och lagar vidare på dagens system.
Vi vill därför se en genomgripande översyn av de ekonomiska relationerna
mellan staten, kommunerna och landstingen så att utjämningen kan reformeras
så att det främjar de välståndsbildande krafterna. Vi står därför fast
bakom Folkpartiets förslag till regeländringar, vilka presenterades i
motion 2003/04:Fi44 i samband med regeringens förslag till förändringar
i systemet. Det är med Folkpartiets reformförslag som kommunerna enligt
vår mening stimuleras till att vidta egna åtgärder för att förbättra
sin situation. Det är också med dessa förslag som kommunerna och
landstingen kan få likvärdiga förutsättningar att bedriva sin kärnverksamhet.

Vi anser att riksdagen som sin mening bär tillkännage för regeringen
vad vi har anfört om ett tillväxtvänligt utjämningssystem. Därmed
bifaller riksdagen motionerna Fi251 (fp) yrkande 1, N409 (fp) yrkande 32
och Bo310 (fp) yrkande 17 och avslår motionerna Fi209 (m) yrkandena 1
och 2, Fi231 (m) yrkandena 11 och 12, Fi237 (m), N239 (kd) yrkande 3,
N349 (m) yrkande 3 och Bo301 (m) yrkande 10.


7.      Utjämningssystemet, punkt 6 (kd)
av Lars Lindén (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 6
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om rättvis skatteutjämning. Därmed bifaller
riksdagen motion
2004/05:N239 av Stefan Attefall m.fl. (kd) yrkande 3 och

avslår motionerna
2004/05:Fi209 av Björn Hamilton och Henrik Westman (båda m)
yrkandena 1 och 2,
2004/05:Fi231 av Fredrik Reinfeldt m.fl. (m) yrkandena 11 och
12,
2004/05:Fi237 av Ola Sundell (m),
2004/05:Fi251 av Karin Pilsäter och Nina Lundström (båda fp)
yrkande 1,
2004/05:N349 av Marietta de Pourbaix-Lundin m.fl. (m) yrkande
3,
2004/05:N409 av Martin Andreasson m.fl. (fp) yrkande 32,

2004/05:Bo301 av Marietta de Pourbaix-Lundin m.fl. (m) yrkande
10 och
2004/05:Bo310 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkande 17.

Ställningstagande
Sverige behöver ett kommunalt utjämningssystem för att minska de stora
klyftor som annars skulle uppstå mellan olika kommuner och landsting
beroende på åldersstruktur, geografiska skillnader, skattekraft och
sociala olikheter. Men utjämningen ska i första hand vara en statlig
fråga, inte som i dag en mellankommunal.
Jag anser att systemet inte får konstrueras så att det strider mot
grundtanken med det kommunala självstyret, lokaliseringsprincipen och
beskattningsrätten. Utjämningssystemet får inte heller strida mot
intentionerna i grundlagen som innebär att en kommuns skatteintäkter inte
får användas i en annan kommun.
Konstruktionen av det hittillsvarande utjämningssystemet har inneburit
små möjligheter för en kommun att själv påverka sina inkomster. I vissa
lägen har dessa möjligheter varit obefintliga eller till och med negativa.
Att exempelvis ta på sig kostnader för att öka bostadsbyggandet ger
små förtjänster i form av ökade skatteintäkter när befolkningen ökar -
i vissa lägen kan det till och med innebära att kommunernas inkomster
minskar.
Det är därför enligt min mening viktigt att skatteutjämningen konstrueras
så att den tar hänsyn också till storstädernas speciella villkor och
inte motverkar ekonomisk utveckling. Så är inte fallet i dag och så
blir inte heller fallet den 1 januari 2005 om det nya utjämningssystemet
införs.
Vad jag här anfört om rättvis skatteutjämning bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna. Därmed bifaller riksdagen motion N239
(kd) yrkande 3 och avslår motionerna Fi209 (m) yrkandena 1 och 2, Fi231
(m) yrkandena 11 och 12, Fi237 (m), Fi251 (fp) yrkande 1, N349 (m)
yrkande 3, N409 (fp) yrkande 32, Bo301 (m) yrkande 10 och Bo310 (fp)
yrkande 17.



8.      Kommunala skattebaser, punkt 7 (fp)
av Karin Pilsäter (fp) och Gunnar Nordmark (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 7 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om inriktningen av en politik som stärker
kommunernas och landstingens skattebas. Därmed bifaller riksdagen motion

2003/04:Fi34 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) yrkande 1 och

avslår motionerna
2004/05:K430 av Jörgen Johansson (c) yrkande 2 och
2004/05:So394 av Maud Olofsson m.fl. (c) yrkande 2.

Ställningstagande
Vi anser att den kommunala sektorns problem ytterst löses genom att det
skapas ekonomisk tillväxt så att skattebasen växer. Det är den tillväxt
som skapas genom företagande som ger grunden till kommunernas skattebaser.
Därför bör skattepolitiken, arbetsmarknadspolitiken och utbildningspolitiken
reformeras så att fler kommer i arbete. Enligt vår mening innehåller
Folkpartiets budgetalternativ förslag till just sådana reformer som
säkrar en långsiktigt hållbar tillväxt av den kommunala skattebasen.
Det är genom en bättre skattebas - inte genom högre skattesatser eller
uppfinnandet av andra skattebaser - som finansieringen av vård, omsorg
och skola måste klaras.
Vad vi här anfört om inriktningen av en politik som stärker kommunernas
och landstingens skattebas bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna. Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:Fi34 (fp) yrkande
1 och avslår motionerna So394 (c) yrkande 2 samt K430 (c) yrkande 2.



9.      Kommunala skattebaser, punkt 7 (c)
av Jörgen Johansson (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 7
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om breddade skattebaser för kommunsektorn. Därmed
bifaller riksdagen motionerna
2004/05:K430 av Jörgen Johansson (c) yrkande 2 och
2004/05:So394 av Maud Olofsson m.fl. (c) yrkande 2 och

avslår motion
2003/04:Fi34 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) yrkande 1.

Ställningstagande
Jag anser att exempelvis vårdens finansiering inte kan ske oberoende av
vad som sker i samhället i övrigt. Tydliga ekonomiska restriktioner
behövs för att säkerställa kostnadseffektivitet. Men samtidigt är det
uppenbart att hälsovårdssektorns behov är växande på grund av en åldrande
befolkning, förbättrad medicinsk teknologi samt behovet av konkurrenskraftiga
löner.
För att lösa vårdsektorns finansiering och stärka landstingens makt och
möjligheter att ta sitt ansvar har Centerpartiet i sitt budgetalternativ
anvisat breddade skattebaser genom en mekanism i ett reformerat
inkomstskattesystem. I likhet med Centerpartiet anser jag att en breddning
av landstingens långsiktiga ekonomiska bas behöver genomföras även
därutöver. Samma förhållande gäller den primärkommunala sektorn. Exakt
vilken teknik som väljs är mindre viktigt än att formen kan skyddas
från statliga manipulationer och budgettrixande. En breddning av
skattebasen ska också ge förutsättningar för den förutsägbarhet som är ett
grundvillkor såväl för en god verksamhet som för ett kommunalt självstyre.

I detta sammanhang noterar jag att Ansvarskommittén för närvarande
utreder ansvarsfördelning och finansiering av olika politikområden i
Sverige. Det är viktigt att deras arbete följs upp av beslut som löser
hela kommunsektorns finansiella dilemma. Jag förespråkar att dessa beslut
grundas på en offensiv kommunpolitik med inriktning på att stärka
demokratin och befolkningskontakten mellan väljare och valda. Även det
kommunala självstyret bör stärkas så att de förtroendevalda får ett
reellt ansvar. Den reella beslutskraften för de förtroendevalda kräver
en breddad ekonomisk skattebas med skattetillväxt på hela skattebasen.

Vad jag har anfört om breddade skattebaser för kommunsektorn bör riksdagen
som sin mening ge regeringen till känna. Därmed bifaller riksdagen
motionerna So394 (c) yrkande 2 och K430 (c) yrkande 2 och avslår motion
2003/04:Fi34 (fp) yrkande 1.



10.     Kommunernas pensionsavsättningar, punkt 8 (fp)
av Karin Pilsäter (fp) och Gunnar Nordmark (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 8 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om att pröva behovet av fortsatta regler för
kommunernas förmögenhet. Därmed bifaller riksdagen motion
2004/05:K458 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) yrkande 5.

Ställningstagande
En kommun är i dag inte tillåten att låta sin förmögenhet minska. Det
kan som exempel innebära att en kommun måste göra avsättningar även då
befintliga tillgångar svarar mot kommunens pensionsåtaganden.
Enligt vår mening är det rimligt att det finns regler som motverkar att
kommuner på ett ansvarslöst sätt använder engångsintäkter för att
finansiera permanenta åtaganden. Det är dock inget självändamål för
kommuner att ha stora förmögenheter när deras pensionsåtagande är säkrat.
Därför anser vi att behovet av fortsatta regler för kommunernas
förmögenhet bör bli föremål för utredning.
Vad vi här anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Därmed bifaller riksdagen motion Fi458 (fp) yrkande 5.



11.     Kommunal näringsverksamhet, punkt 9 (m)
av Gunnar Axén (m), Tomas Högström (m) och Cecilia Widegren (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 9 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om kommunal näringsverksamhet och kommunala
bostadsbolag. Därmed bifaller riksdagen motion
2003/04:Fi33 av Mikael Odenberg m.fl. (m) yrkandena 2, 3 och
10 samt
avslår motionerna
2003/04:Fi36 av Lars Lindén m.fl. (kd) yrkande 1 och

2004/05:K458 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) yrkande 2.

Ställningstagande
Vi anser att det är viktigt att kommunerna inte ägnar sig åt verksamhet
som ligger utanför den kommunala kompetensen. Detta gäller i synnerhet
när kommuner ägnar sig åt näringsverksamhet. Det finns en rad exempel
på hur kommuner, i strid med kommunallagens bestämmelser, bedriver
näringsverksamhet i konkurrens med privata näringsidkare. Genom att
använda skattebetalarnas pengar för att subventionera den egna verksamheten
snedvrider kommunerna konkurrensen.
Det är därför enligt vår mening angeläget att förbudet mot kommunal
näringsverksamhet ska upprätthållas betydligt striktare än i dag. Den
kommunala självstyrelsen ska vara stark, men begränsad till de områden
som faller inom den kommunala kompetensen. Konkurrenssnedvridande
kommunal verksamhet måste avvecklas.
Samtidigt måste statliga begränsningar av kommunernas möjligheter att
avveckla ägandet i sina bostadsbolag avskaffas. Lagen om allmännyttiga
bostadsföretag hindrar enligt vår uppfattning kommunerna att utforma
politiken på bästa sätt, i enlighet med hur medborgarna röstat i
kommunalvalet. Dessutom är lagen utformad på ett sådant sätt att människor
i samma situation riskerar att behandlas radikalt olika. Detta är för
oss fullständigt oacceptabelt.
Det som vi här anfört om kommunal näringsverksamhet och kommunala
bostadsbolag bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Därmed
bifaller riksdagen motion 2003/04:Fi33 (m) yrkandena 2, 3 och 10 och
avslår motionerna 2003/04:Fi36 (kd) yrkande 1 samt K458 (fp) yrkande 2.



12.     Kommunal näringsverksamhet, punkt 9 (fp)
av Karin Pilsäter (fp) och Gunnar Nordmark (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 9 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om kommunal skatteplanering genom koncernbildning.
Därmed bifaller riksdagen motion
2004/05:K458 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) yrkande 2 och

avslår motionerna
2003/04:Fi33 av Mikael Odenberg m.fl. (m) yrkandena 2, 3 och
10 samt
2003/04:Fi36 av Lars Lindén m.fl. (kd) yrkande 1.
Ställningstagande
En grundläggande demokratisk princip är att offentlig verksamhet ska
drivas med full öppenhet och insyn för medborgare, politiker och medier.
Därför anser vi att kommunal verksamhet ska bedrivas i förvaltningsform.
Ett stort antal kommuner har upptäckt att man genom koncernbildningar
kan ägna sig åt avancerad skatteplanering och kvitta vinster mot förluster
mellan olika bolag i koncernen. Detta är enligt vår mening oacceptabelt
och bör genom lag förhindras.
Mot denna bakgrund anser vi att riksdagen bör ge regeringen i uppdrag
att snarast återkomma med förslag till lagändringar som omöjliggör
kommunal skatteplanering genom koncernbildning. Därmed bifaller riksdagen
motion K458 (fp) yrkande 2 och avslår motionerna 2003/04:Fi33 (m)
yrkandena 2, 3 och 10 samt 2003/04:Fi36 (kd) yrkande 1.



13.     Kommunal näringsverksamhet, punkt 9 (kd)
av Lars Lindén (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 9
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om kommunala bostadsbolag och avskaffande av
försäljningshinder. Därmed bifaller riksdagen motion
2003/04:Fi36 av Lars Lindén m.fl. (kd) yrkande 1 och

avslår motionerna
2003/04:Fi33 av Mikael Odenberg m.fl. (m) yrkandena 2, 3 och
10 samt
2004/05:K458 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) yrkande 2.

Ställningstagande
Det är viktigt att slå vakt om kommunernas möjligheter att fullt ut ta
sitt bostadsförsörjningsansvar. Det är däremot inte en statlig uppgift
att fatta beslut om de kommunala bostadsföretagen. Sådana ställningstaganden
måste göras i kommunerna mot bakgrund av förhållandena i det enskilda
fallet.
Jag anser därför att någon särskild lagstiftning för försäljning av
hela eller delar av kommunala bostadsföretag inte behövs. Av respekt
för den kommunala självstyrelsen bör de lagar som begränsar kommunernas
kontroll över bostadsförsörjningen och de egna bostadsbolagen avskaffas.

Enligt min mening bör kommunala bolag i princip avvecklas på marknader
där privata företag konkurrerar eller skulle kunna konkurrera på ett
funktionellt sätt. Förutsättningen för detta är emellertid att det
gemensamma bästa för alla kommuninvånare inte talar för ett kommunalt
ägande. Ett sätt att stödja företagandet kan vara att vid kommunala
upphandlingar dela ordern i flera poster så att även de mindre företagen
kan vara med i budgivningen.
Jag anser att riksdagen som sin mening bör tillkännage för regeringen
vad jag har anfört om kommunala bostadsbolag och avskaffande av
försäljningshinder. Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:Fi36 (kd)
yrkande 1 och avslår motionerna 2003/04:Fi33 (m) yrkandena 2, 3 och 10
samt K458 (fp) yrkande 2.



14.     Konkurrensneutralitet, punkt 10 (fp)
av Karin Pilsäter (fp) och Gunnar Nordmark (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 10
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om reformeringen av kommunkontosystemet. Därmed
bifaller riksdagen motion
2004/05:Fi271 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) yrkande 3 och

avslår motionerna
2003/04:Sk213 av Carl-Axel Johansson (m),
2003/04:Sk214 av Carl-Axel Johansson (m) och
2004/05:So394 av Maud Olofsson m.fl. (c) yrkande 16.

Ställningstagande
Införandet av kommunkontosystemet för mervärdesskatt har syftat till
att likställa privata entreprenader med kommunal verksamhet i egen regi.
Genom den senaste reformeringen har man också tagit stora steg mot
neutralitet i finansieringen mellan olika kommuner. Någon sådan neutralitet
finns dock inte vad gäller privata alternativ med offentlig finansiering.
Det gör att det blir dyrare att bedriva verksamhet i enskild regi.
Vi anser att kommunkontosystemet måste reformeras ytterligare så att
konkurrensneutralitet mellan offentlig och privat driven verksamhet
uppnås. Hur detta ska ske behöver utredas. I utredningen bör man överväga
former för samma avdragsrätt för enskild verksamhet som finansieras med
kommunala anslag och för verksamhet i kommunal drift.
Det vi har anfört om reformeringen av kommunkontosystemet bör riksdagen
som sin mening ge regeringen till känna. Därmed bifaller riksdagen motion
Fi271 (fp) yrkande 3 och avslår motionerna 2003/04:Sk213 (m), 2003/04:Sk214
(m) och So394 (c) yrkande 16.



15.     Konkurrensneutralitet, punkt 10 (c)
av Jörgen Johansson (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 10
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om särredovisning av folktandvårdens verksamhet.
Därmed bifaller riksdagen motion
2004/05:So394 av Maud Olofsson m.fl. (c) yrkande 16 och

avslår motionerna
2003/04:Sk213 av Carl-Axel Johansson (m),
2003/04:Sk214 av Carl-Axel Johansson (m) och
2004/05:Fi271 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) yrkande 3.

Ställningstagande
Jag anser att särredovisning av folktandvårdens verksamhet är en viktig
åtgärd för att uppnå målet om konkurrensneutralitet mellan den privata
och den offentliga tandvården. Den är av största vikt för att rätta
till den obalans som orsakas av mervärdesskattereglerna. Därför bör
kommunkontosystemet reformeras så att folktandvårdens verksamhet kan
särredovisas.
Vad jag har anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Därmed bifaller riksdagen motion So394 (c) yrkande 16 och avslår
motionerna 2003/04:Sk213 (m), 2003/04:Sk214 (m) samt Fi271 (fp) yrkande
3.



16.     Insatser för personer med funktionshinder, punkt 11 (fp)
av Karin Pilsäter (fp) och Gunnar Nordmark (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 11
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om statens övertagande av kostnadsansvaret för
assistansverksamheten. Därmed bifaller riksdagen motion
2003/04:Fi34 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) yrkande 6 och

bifaller delvis motionerna
2003/04:Fi36 av Lars Lindén m.fl. (kd) yrkande 6 och

2004/05:Fi214 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m).
Ställningstagande
Vi anser att det är anmärkningsvärt att regeringen har genomfört flera
inskränkningar i handikappreformen. Bland annat har kostnadsansvaret
för de första 20 assistanstimmarna vältrats tillbaka på kommunerna. För
de människor som berörs innebär detta till viss del en återgång till
situationen före reformen, då de var beroende av kommunernas välvilja
och prioriteringar. Verksamheten har också blivit onormalt betungande
för vissa kommuner.
För Folkpartiets del är det viktigt att långsiktigt trygga LSS-reformen
och få bukt med de växande problemen inom assistansverksamheten. Detta
sker enligt vår mening bäst genom att finansieringen övergår till staten.
LSS är en viktig nationell angelägenhet. LSS är en rättighetslag där
staten genom direktiv och anvisningar på ett detaljerat sätt styr
tillämpningen. Tack vare detta ska funktionshindrade behandlas jämlikt
över hela landet. Utformningen av LSS är alltså till sin karaktär sådan
att den enskilda kommunen inte i någon större utsträckning vare sig kan
eller bör styra över lagtillämpningen. Såväl de funktionshindrades som
kommunernas bästa talar för att finansieringen av LSS övergår till staten.

Vi anser att riksdagen som sin mening bör tillkännage för regeringen
vad vi har anfört om statens övertagande av kostnadsansvaret för
assistansverksamheten. Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:Fi34 (fp)
yrkande 6 och bifaller delvis motionerna 2003/04:Fi36 (kd) yrkande 6
och Fi214 (m).



17.     Insatser för personer med funktionshinder, punkt 11 (kd)
av Lars Lindén (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 11
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om att införa statlig finansiering av insatser
enligt LSS. Därmed bifaller riksdagen motion
2003/04:Fi36 av Lars Lindén m.fl. (kd) yrkande 6 och

bifaller delvis motionerna
2003/04:Fi34 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) yrkande 6 och

2004/05:Fi214 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m).
Ställningstagande
Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS, har inneburit
väsentligt förbättrade levnadsvillkor för människor med funktionshinder.
Utvecklingen visar att fler och fler personer får olika insatser enligt
LSS, vilket också beskrivs i regeringens skrivelse om utvecklingen inom
den kommunala sektorn. Trots reformens goda utveckling i det avseendet
finns brister i genomförandet av reformen.
Jag bedömer att LSS, som är en tydlig rättighetslag, inte ger tillräckligt
utrymme för lokala variationer eller bedömningar. Kostnadsutjämningen
genom en inomkommunal modell ökar dessutom inte kommunernas möjligheter
att genomföra LSS på ett fullvärdigt sätt. I stället fördelar den bara
den ekonomiska bördan mellan kommunerna.
Mot denna bakgrund anser jag att regeringen, i väntan på resultat av
LSS- och LASS-utredningen, bör ges i uppdrag att omgående återkomma
till riksdagen med ett förslag till statligt övertagande av
finansieringsansvaret för LSS.
Med det anförda föreslår jag att riksdagen bifaller motion 2003/04:Fi36
(kd) yrkande 6 och bifaller delvis motionerna 2003/04:Fi34 (fp) yrkande
6 och Fi214 (m).



18.     Mål för utgiftsområde 25, punkt 12 (kd)
av Lars Lindén (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 12
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om ändrat mål för utgiftsområde 25. Därmed
bifaller riksdagen motionerna
2003/04:Fi36 av Lars Lindén m.fl. (kd) yrkande 7 och

2004/05:Fi258 av Lars Lindén m.fl. (kd) yrkande 2 i denna del.

Ställningstagande
Det nuvarande målet för utgiftsområdet "är att skapa goda och likvärdiga
förutsättningar för kommuner och landsting att uppnå de nationella målen
inom olika verksamheter". Jag anser att målet är bra såtillvida att det
tar sikte på att det är förutsättningarna för den kommunala verksamheten
som ska vara goda och likvärdiga, inte resultaten. I praktiken är det
dock inte sällan resultaten och formerna för verksamhetens utförande
som staten försöker styra genom olika riktade bidrag.
Ett annat problem är att regeringen inte alltid följer finansieringsprincipen.
Detta leder till att kommunerna åläggs uppgifter utan att staten skjuter
till den nödvändiga finansieringen.
Mot denna bakgrund anser jag att målet för utgiftsområdet bör förtydligas.
Det bör framgå av målet att staten i enlighet med den s.k.
subsidiaritetsprincipen ska vara stödjande gentemot kommunerna och inte
detaljstyra
verksamheten. Dessutom bör det framgå att den s.k. finansieringsprincipen
alltid ska tillämpas när staten beslutar om regler som indirekt har
effekter på kommunernas ekonomi. Därmed föreslår jag att målet för
politikområdet kompletteras så att målet blir "att utifrån
subsidiaritetsprincipen,
med beaktande av principen om kommunalt självstyre samt en konsekvent
tillämpning av finansieringsprincipen, skapa goda och likvärdiga
förutsättningar för kommuner och landsting att uppnå de nationella målen
inom olika verksamheter".
Det som jag här anfört om målet för utgiftsområde 25 bör riksdagen som
sin mening ge regeringen till känna. Därmed bifaller riksdagen motionerna
2003/04:Fi36 (kd) yrkande 7 och Fi258 (kd) yrkande 2 i denna del.
Särskilda yttranden

1.      Anslagen för 2005 inom utgiftsområde 25 och Tillfälligt
sysselsättningsstöd
till kommuner och landsting 2005 och 2006, punkterna 1 och 2 (m)
Gunnar Axén (m), Tomas Högström (m) och Cecilia Widegren (m)
anför:
Riksdagen har den 24 november 2004 i första steget av budgetprocessen
ställt sig bakom regeringens, Vänsterpartiets och Miljöpartiet de grönas
budgetförslag för 2005. Det innebär att riksdagen nu har låst såväl
utgiftstak som ramar för de 27 utgiftsområdena samt fattat beslut om
skatte- och avgiftsförändringar som ska träda i kraft nästa år.
För 2005 gäller därmed att de samlade utgifterna för utgiftsområde 25
inte får överstiga 57 469 miljoner kronor under riksdagens fortsatta
behandling. Moderata samlingspartiets förslag på utgiftsområdet överstiger
denna nivå med 55 574 miljoner kronor och kan således inte tas upp till
formell behandling.
Eftersom riksdagsmajoriteten i första steget av budgetprocessen givit
budgetpolitiken en annan inriktning än den vi önskat, avstår vi från
att redovisa något formellt motförslag till anslagsfördelningen inom
utgiftsområdet. Vårt budgetalternativ bör ses som ett sammanhållet paket
där olika delar inte kan brytas ut och behandlas isolerat.
Moderata samlingspartiet har i parti- och kommittémotioner förordat en
annan inriktning av politiken avseende den kommunala sektorn och den
kommunala ekonomin. Vår politik ger kommunerna ett ekonomiskt utrymme
som sammanlagt över tre år är drygt 5 miljarder kronor större än i
regeringens förslag, och redan 2005 är det ekonomiska utrymmet för
kommunerna 1,1 miljard kronor större än i regeringens förslag.
Vi vidhåller vår uppfattning att anslagen inom utgiftsområde 25 bör
vara 55 574 miljoner kronor högre än den ram för utgiftsområdet som
riksdagen beslutat om. Den stora skillnaden mellan vårt förslag till
ram för utgiftsområdet och den beslutade ramen beror i huvudsak på att
vi kompenserar kommunerna för det inkomstbortfall som vårt budgetalternativ
ger upphov till. Dessutom avvisar vi, i enlighet med våra tidigare
ställningstaganden, regeringens förslag om tillfälligt sysselsättningsstöd
till kommuner och landsting som ges på statsbudgetens inkomstsida. Dessa
medel vill vi i stället använda för att dels finansiera de av Moderaterna
föreslagna förändringarna i det kommunala inkomstutjämningssystemet,
dels öka det generella statsbidraget till kommunerna. Vi avvisar också
regeringens förslag till vårdgaranti och ökad tillgänglighet i vården
till förmån för det gemensamma borgerliga förslaget om en nationell
vårdgaranti. Enligt vår mening ska vårdgarantin, liksom kostnaderna för
LSS, finansieras av staten via utgiftsområde 9.
Vi anser vidare att den kommunala verksamheten bör koncentreras till de
viktigaste uppgifterna. Det finns ett behov av avregleringar och ändrade
ansvarsförhållanden mellan stat och kommun. Sådana förändringar gagnar
den kommunala demokratin och skapar samtidigt förutsättningar för
effektiviseringar av de kommunala verksamheterna. De skapar också grund
för att i ett längre perspektiv reformera dessa verksamheter för att
trygga välfärden. Med vår politik får kommunerna emellertid resurser
att även på kort sikt prioritera skola, vård och omsorg. Därmed
stabiliseras förutsättningarna för kommunsektorn och behovet av plötsliga
insatser för att rädda ekonomiskt utsatta kommuner eller landsting
minskar betydligt.


2.      Anslagen för 2005 inom utgiftsområde 25 och Tillfälligt
sysselsättningsstöd
till kommuner och landsting 2005 och 2006, punkterna 1 och 2 (fp)
Karin Pilsäter (fp) och Gunnar Nordmark (fp) anför:
Riksdagen har den 24 november 2004 i första steget av budgetprocessen
ställt sig bakom regeringens, Vänsterpartiets och Miljöpartiet de grönas
budgetförslag för 2005. Det innebär att riksdagen nu har låst såväl
utgiftstak som ramar för de 27 utgiftsområdena samt fattat beslut om
skatte- och avgiftsförändringar som ska träda i kraft nästa år.
För 2005 gäller därmed att de samlade utgifterna för utgiftsområde 25
inte får överstiga 57 469 miljoner kronor under riksdagens fortsatta
behandling. Folkpartiet liberalernas förslag på utgiftsområdet överstiger
denna nivå med 15 485 miljoner kronor och kan således inte tas upp till
formell behandling.
Eftersom riksdagsmajoriteten i första steget av budgetprocessen givit
budgetpolitiken en annan inriktning än den vi önskat, avstår vi från
att redovisa något formellt motförslag till anslagsfördelningen inom
utgiftsområdet. Vårt budgetalternativ bör ses som ett sammanhållet paket
där olika delar inte kan brytas ut och behandlas isolerat.
Folkpartiet liberalerna har i parti- och kommittémotioner förordat en
annan inriktning av politiken avseende den kommunala sektorn och den
kommunala ekonomin. Vi vidhåller vår uppfattning att anslagen inom
utgiftsområde 25 bör vara 15 485 miljoner kronor högre än den ram för
utgiftsområdet som riksdagen beslutat om. Den stora skillnaden mellan
vårt förslag till ram för utgiftsområdet och den beslutade ramen beror
i huvudsak på att vi kompenserar kommunerna för det inkomstbortfall som
vårt budgetalternativ ger upphov till. Dessutom avvisar vi regeringens
förslag till vårdgaranti och ökad tillgänglighet i vården till förmån
för det gemensamma borgerliga förslaget om en nationell vårdgaranti.
Enligt vår mening ska vårdgarantin finansieras av staten via utgiftsområde
9.
Vi avvisar också regeringens bidrag till särskilda insatser i vissa
kommuner och landsting. Av dessa medel ska dock 90 miljoner kronor
öronmärkas för bekämpningen av hiv/aids i storstadsregionerna. Vi välkomnar
i detta sammanhang utskottets initiativ att inom utgiftsområde 25 avsätta
motsvarande belopp för hivpreventivt arbete under nästa år. Vi anser
dock att bidraget till detta ändamål bör permanentas och finansieras
inom utgiftsområde 9. Detta skulle ge långsiktiga och stabila
planeringsförutsättningar för de frivilliga organisationer som till stor del
bedriver arbetet med hivpreventiva insatser.
Därutöver vidhåller vi vår tidigare uppfattning att ett tillfälligt
sysselsättningsstöd till kommuner och landsting inte genererar varaktiga
jobb. Stödet redovisas av regeringen under utgiftsområde 25, men bokförs
som minskad inkomst på statsbudgetens inkomstsida. Denna felaktiga
bokföring möjliggör att stödet ges från statsbudgeten trots att det saknas
utrymme för nya utgifter på statsbudgetens utgiftssida. Vi motsätter
oss sådan vårdslös hantering av statliga budgetmedel.
Vi anser att den kommunala verksamheten behöver stärkas genom att
kommuner och landsting ges nya förutsättningar att fullfölja sina uppdrag.
Kommunernas och landstingens allvarliga ekonomiska läge måste leda
till ett förnyelsearbete som gör den kommunala verksamheten både
kvalitetsmässigt bättre och mer ekonomiskt effektiv. Genom att undanröja
statliga hinder för privata alternativ inom kommunal verksamhet och
landstingsverksamhet och genom att konkurrensutsätta all verksamhet som
inte är myndighetsutövning ökar såväl mångfalden som valfriheten och
kvaliteten inom välfärdssektorn. Konkurrensneutraliteten mellan offentligt
driven verksamhet och privat verksamhet måste utvecklas. Därför ska all
kommunal bolagsverksamhet i princip avskaffas, medan de offentliga
monopolen avvecklas. I ett första steg förespråkar vi att kommunerna
förbjuds att ha sina olika kommunala bolag i en koncernbildning.


3.      Anslagen för 2005 inom utgiftsområde 25 och Tillfälligt
sysselsättningsstöd
till kommuner och landsting 2005 och 2006, punkterna 1 och 2 (kd)
Lars Lindén (kd) anför:
Riksdagen har den 24 november 2004 i första steget av budgetprocessen
ställt sig bakom regeringens, Vänsterpartiets och Miljöpartiet de grönas
budgetförslag för 2005. Det innebär att riksdagen nu har låst såväl
utgiftstak som ramar för de 27 utgiftsområdena samt fattat beslut om
skatte- och avgiftsförändringar som ska träda i kraft nästa år.
För 2005 gäller därmed att de samlade utgifterna för utgiftsområde 25
inte får överstiga 57 469 miljoner kronor under riksdagens fortsatta
behandling. Kristdemokraternas förslag på utgiftsområdet understiger
denna nivå med 18 630 miljoner kronor och kan således tas upp till
formell behandling.
Eftersom riksdagsmajoriteten i första steget av budgetprocessen givit
budgetpolitiken en annan inriktning än den vi önskat, avstår vi från
att redovisa något formellt motförslag till anslagsfördelningen inom
utgiftsområdet. Vårt budgetalternativ bör ses som ett sammanhållet paket
där olika delar inte kan brytas ut och behandlas isolerat.
Kristdemokraterna har i parti- och kommittémotioner förordat en annan
inriktning av politiken avseende den kommunala sektorn och den kommunala
ekonomin. Jag vidhåller vår uppfattning att anslagen inom utgiftsområde
25 bör vara 18 630 miljoner kronor lägre än den ram för utgiftsområdet
som riksdagen beslutat om. Den stora skillnaden mellan Kristdemokraternas
förslag till ram för utgiftsområdet och den beslutade ramen beror i
huvudsak på att vi justerar ned statsbidraget till kommunerna med hänsyn
till den inkomstökning som vårt förslag om en kommunal fastighetsavgift
ger upphov till. Vi avvisar dessutom regeringens förslag till vårdgaranti
och ökad tillgänglighet i vården till förmån för det gemensamma borgerliga
förslaget om en nationell vårdgaranti. Enligt min mening ska vårdgarantin
finansieras av staten via utgiftsområde 9.
Vidare anser jag att statsbidraget till kommunerna bör höjas med 250
miljoner kronor i och med att maxtaxan i barnomsorgen reformeras.
Maxtaxan behöver reformeras för att minska de negativa effekterna i form
av större barngrupper och längre vistelsetider på förskolan. Därför ska
kommunerna åläggas att utforma och införa en deltidstaxa i minst tre
nivåer under taket i maxtaxan. Den som nyttjar den offentligt finansierade
barnomsorgen i mindre omfattning ska inte betala lika mycket som den
som utnyttjar barnomsorgen i större omfattning.
På lång sikt är det dock inte ökade bidrag utan en högre och arbetsledd
ekonomisk tillväxt som ger kommunsektorn bättre möjligheter att klara
sina uppgifter inom framför allt vården, skolan och omsorgen. Enligt
min mening kan kommunernas bidragsberoende från staten minska dels genom
en bättre tillväxt, dels genom att staten låter kommunerna själva i
högre grad än i dag förfoga över sina skatteinkomster. Den kommunala
självstyrelsen är den bästa garanten för att välfärden blir likvärdig
i hela landet.


4.      Anslagen för 2005 inom utgiftsområde 25 och Tillfälligt
sysselsättningsstöd
till kommuner och landsting 2005 och 2006, punkterna 1 och 2 (c)
Jörgen Johansson (c) anför:
Riksdagen har den 24 november 2004 i första steget av budgetprocessen
ställt sig bakom regeringens, Vänsterpartiets och Miljöpartiet de grönas
budgetförslag för 2005. Det innebär att riksdagen nu har låst såväl
utgiftstak som ramar för de 27 utgiftsområdena samt fattat beslut om
skatte- och avgiftsförändringar som ska träda i kraft nästa år.
För 2005 gäller därmed att de samlade utgifterna för utgiftsområde 25
inte får överstiga 57 469 miljoner kronor under riksdagens fortsatta
behandling. Centerpartiets förslag på utgiftsområdet understiger denna
nivå med 13 933 miljoner kronor och kan således tas upp till formell
behandling.
Eftersom riksdagsmajoriteten i första steget av budgetprocessen givit
budgetpolitiken en annan inriktning än den vi önskat, avstår vi från
att redovisa något formellt motförslag till anslagsfördelningen inom
utgiftsområdet. Vårt budgetalternativ bör ses som ett sammanhållet paket
där olika delar inte kan brytas ut och behandlas isolerat.
Centerpartiet har i parti- och kommittémotioner förordat en annan
inriktning av politiken avseende den kommunala sektorn och den kommunala
ekonomin. Jag vidhåller vår uppfattning att anslagen inom utgiftsområde
25 bör vara 13 933 miljoner kronor lägre än den ram för utgiftsområdet
som riksdagen beslutat om. Den stora skillnaden mellan Centerpartiets
förslag till ram för utgiftsområdet och den beslutade ramen beror i
huvudsak på att vi justerar ned statsbidraget till kommunerna med hänsyn
till den inkomstökning som vårt budgetalternativ ger upphov till. Enligt
min mening stärker Centerpartiets skatteförslag det kommunala självstyret
genom att makten förs närmare enskilda människor och deras närmaste
politiska beslutsnivå - kommunerna.
Jag avvisar regeringens förslag till vårdgaranti och ökad tillgänglighet
i vården till förmån för det gemensamma borgerliga förslaget om en
nationell vårdgaranti som finansieras av staten via utgiftsområde 9.
Dessutom ska ett antal specialdestinerade bidrag, tillsammans med
anslaget för maxtaxa i barnomsorgen och det tillfälliga sysselsättningsstödet
på statsbudgetens inkomstsida, överföras till det generella statsbidraget.

I enlighet med Centerpartiets förslag motsätter jag mig de förändringar
i det kommunala utjämningssystemet som i enlighet med riksdagens beslut
ska införas fr.o.m. årsskiftet. Dessa förändringar leder inte till några
förbättringar utan skapar nya problem i form av nya marginaleffekter.
I stället bör införandereglerna i det nuvarande utjämningssystemet frysas
i avvaktan på utformningen av ett nytt, bättre system. Under tiden bör
staten ta över ansvaret för införandereglerna. De kommunala
utjämningsavgifterna ska samtidigt redovisas under inkomsttitel på
statsbudgetens
inkomstsida.
Jag anser vidare att det kommunala självstyret endast kan stärkas genom
en medveten decentralisering av samhällsuppgifter kopplad till förstärkt
skydd för självstyret i grundlagen. Därigenom ska kommunernas medborgare
få möjlighet att göra sina prioriteringar och landets kommuner får
möjlighet att förverkliga sina unika förutsättningar utan den likriktning
som präglar dagens kommunala service. Samtidigt ska stora, i dag statliga,
uppgifter överföras till regionala organ och kommuner med hjälp av en
långtgående regionalisering.


5.      Utjämningssystemet, punkt 6 (c)
Jörgen Johansson (c) anför:
Jag anser att ett långsiktigt hållbart kommunalt utjämningssystem måste
förena tre principer. Det måste respektera och garantera det kommunala
självstyret. Samtidigt ska alla kommuner i landet få likartade
förutsättningar för att kunna upprätthålla en skälig servicenivå genom bl.a.
kompensation för endast strukturella skillnader. Därutöver ska det
finnas incitament för ekonomisk tillväxt och ökad skattekraft.
Det nya utjämningssystemets konstruktion, liksom det nuvarande systemet,
påverkar enligt min uppfattning det kommunala självstyret i negativ
riktning. Konstruktionen minskar kraftigt incitamenten för ekonomisk
tillväxt och återinför negativa marginaleffekter. De nu utsatta regionerna
kan samtidigt inte få märkbart bättre ekonomiska förutsättningar. De
speciella förutsättningar som finns i glest befolkade eller i tätt
befolkade delar av vårt land hanteras inte heller på ett tillfredsställande
sätt.
Det nya utjämningssystemet löser inga problem utan skapar i stället nya.
Det bryter dessutom mot de tre principer som Centerpartiet sätter upp
för ett kommunalt utjämningssystem. Därför anser jag att frågan om
reformerat kommunalt utjämningssystem ska utredas på nytt. En ny utredning
bör få i uppdrag att utarbeta ett förslag till ett långsiktigt hållbart
utjämningssystem utifrån de ovan beskrivna principerna. Ett nytt kommunalt
utjämningssystem bör således respektera det kommunala självstyret och
säkerställa att kommunerna kan erbjuda en grundläggande servicenivå.
Systemet ska samtidigt förena en utjämning med stimulans för tillväxt
och förnyelse. Utjämningssystemet måste dessutom vara begripligt och
demokratiskt förankrat hos medborgare och i kommunsektorn.
Det nuvarande systemets införanderegler löper ut första januari 2005.
Om detta tillåts ske kommer framför allt Stockholmsregionen och delar
av norra Sverige att utsättas för orimliga kostnadsökningar. Därför
anser jag att den enda rimliga lösningen på kort sikt är att frysa de
nuvarande införandereglerna på befintliga nivåer. Samtidigt noterar jag
att nästan 60 % av kommunerna får det sämre när det nya utjämningssystemet
får verka fullt ut. Varför detta system är att föredra framför det
nuvarande med frysta införanderegler är minst sagt oklart. En frysning
av de nuvarande införandereglerna innebär i stället att systemet tillförs
3,2 miljarder kronor, vilket ger klara fördelar för de flesta kommungrupper.
Enligt min mening bör staten finansiera de frysta införandereglerna.


6.
Konkurrensneutralitet, punkt 10 (m)
Gunnar Axén (m), Tomas Högström (m) och Cecilia Widegren (m) anför:
Vi
anser att det är angeläget att privata entreprenörer som arbetar med
välfärdstjänster får verka på samma villkor som gäller för offentliga
tjänsteproducenter. Kommunkontosystemet har till uppgift att skapa
konkurrensneutralitet mellan privat och offentligt producerade
välfärdstjänster inom s.k. icke skattepliktig verksamhet. Huvudproblemet med
systemet är enligt vår uppfattning att det inte fullt ut åstadkommer
sådan konkurrensneutralitet.
Som exempel kan vi framhålla privat drivna sjukvårdsverksamheter utan
slutenvård. Dessa verksamheter missgynnas eftersom läkemedel för närvarande
inte kan säljas momsfritt till sjukvårdsinrättningar som inte bedriver
slutenvård. Utgifter för läkemedel för de privata verksamheterna blir
därmed 25 % högre utan att detta kan kompenseras i patientavgifterna.
Samtidigt är investeringar i inventarier 25 % dyrare för verksamheter
inom privat driven sjukvård. Skälet till detta är att de privata
verksamheterna är momsredovisningsskyldiga och inte har det
momskompensationssystem
som landsting och kommuner har tillgång till.
Enligt vår mening riskerar denna situation att leda till en snedvridning
av konkurrensen mellan verksamheter i offentlig drift och verksamheter
i privat drift.


7.      Insatser för personer med funktionshinder, punkt 11 (m)
Gunnar Axén (m), Tomas Högström (m) och Cecilia Widegren (m)
anför:
Moderata samlingspartiet har tillsammans med de övriga oppositionspartierna
länge arbetat för att få en bred översyn av handikappreformen. Vi
välkomnar därför den påbörjade översynen av personlig assistans enligt
LASS och LSS.
Vi noterar att i översynen bl.a. ska ingå en kartläggning och analys av
regelverket, huvudmannaskapet samt finansieringsansvaret inom
LSS-verksamheten. Enligt vår mening är det viktigt att utredningen samtidigt
utgår från att personlig assistans i själva verket handlar om människor.
Vi förutsätter därför att man särskilt uppmärksammar att varken enskild
vårdtagare eller vårdgivare får komma i kläm mellan kommuner som är
oense om hur systemet för utjämning av LSS-kostnader ska tolkas.
Mot denna bakgrund anser vi att klara regler som inte påverkar
etableringsmöjligheterna för vårdgivare måste införas. Annars kan
etableringshinder
för vårdhem uppstå. Dagens system för ersättning för vård enligt LSS
bör dessutom ses över för att utröna risker för befintliga vårdhem att
hamna mellan stolarna och hänvisas mellan olika kommuner.
Enligt vår mening borde översynen leda fram till ett nationellt system
med ett statligt kostnadsansvar för LSS där ersättningen följer vårdtagaren
oavsett boendekommun. Ett sådant system skulle skapa en sund konkurrens
där vårdgivare som ger kvalificerad och specialiserad vård inte blir
ett kostnadsproblem för de kommuner där de etableras.


8.      Insatser för personer med funktionshinder, punkt 11 (c)
Jörgen Johansson (c) anför:
Centerpartiet har tillsammans med de övriga oppositionspartierna länge
arbetat för att få en bred översyn av handikappreformen. Jag välkomnar
därför den påbörjade översynen av personlig assistans enligt LASS och
LSS.
Jag noterar att i översynen bl.a. ska ingå en kartläggning och analys
av regelverket, huvudmannaskapet samt finansieringsansvaret inom
LSS-verksamheten. Detta stämmer överens med vad Centerpartiet tidigare
anfört i samband med behandlingen av LSS-frågor i riksdagen. Jag
förutsätter dock att översynen fäster särskild uppmärksamhet på det
långsiktiga finansieringsansvaret samt på den enskildes ställning gentemot
verksamhetsutföraren. Vid sidan av det långsiktiga perspektivet bör en
skyndsam översyn göras avseende det kortsiktiga perspektivets val av
basår i utjämningssystemet.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag
Proposition 2004/05:1
Proposition 2004/05:1 Budgetpropositionen för 2005 Utgiftsområde 25:

1.      Riksdagen godkänner att ett tillfälligt sysselsättningsstöd
till kommuner och landsting utgår 2005 i enlighet med vad regeringen
föreslår (avsnitt 2.8).
2.      Riksdagen godkänner den riktlinje för tillfälligt sysselsättningsstöd
till kommuner och landsting för 2006 som regeringen föreslår (avsnitt
2.8).
3.      Riksdagen anvisar för budgetåret 2005 anslagen under utgiftsområde
25 Allmänna bidrag till kommuner enligt följande uppställning:

Tusental kronor

Anslag  Anslagstyp
48:1 Kommunalekonomisk utjämning        ramanslag       55 198 000
48:2 Bidrag till särskilda insatser i vissa kommuner och
landsting       ramanslag       670 050
48:3 Statligt utjämningsbidrag för LSS-kostnader        obetecknat
anslag  1 600 000
48:4 Bidrag till Rådet för kommunal redovisning obetecknat anslag       700
Summa
för utgiftsområdet              57 468 750


Skrivelse 2003/04:102
Regeringens skrivelse 2003/04:102 Utvecklingen inom den kommunala sektorn.

Följdmotioner med anledning av skr. 2003/04:102
2003/04:Fi33 av Mikael Odenberg m.fl. (m):

1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om kommunal självstyrelse.
2.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om kommunal näringsverksamhet.
3.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om avveckling av konkurrenssnedvridande kommunal verksamhet.
4.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om behovet av reformer på kort och lång sikt av de
ekonomiska relationerna mellan staten och kommuner och landsting.
6.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att skapa goda förutsättningar för effektiviseringar
i kommunerna.
7.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om riktade bidrag, t.ex. sysselsättningsstöd, till
kommunerna.
10.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om kommunala bostadsbolag.
11.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om nationella pengsystem.
12.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om valfrihet och alternativ.
13.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om nationell finansiering av sjukvården och ökad valfrihet
för patienterna.
14.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om patientgaranti.
2003/04:Fi34 av Karin Pilsäter m.fl. (fp):

1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om inriktningen av en politik som stärker kommunernas
och landstingens skattebas.
2.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om bättre planeringsförutsättningar för kommuner och
landsting.
3.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om utredning av effekterna av användandet av riktade
statsbidrag.
4.      Riksdagen begär att regeringen efter överläggningar med
Kommunförbundet och Landstingsförbundet återkommer med förslag om ändringar
så att finansieringsprincipens syften bättre uppfylls.
5.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om översyn av ansvarsfördelningen mellan stat och kommun
i avvaktan på Ansvarskommittén.
6.      Riksdagen begär att regeringen återkommer med förslag om statens
övertagande av kostnadsansvaret för assistansverksamheten.
2003/04:Fi35 av Lena Ek m.fl. (c):

1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om goda förutsättningar att uppnå nationella mål.
2.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om full kostnadstäckning av beslut om verksamhet fattad
av regering och riksdag.
4.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att gränsöverskridande samarbete mellan kommuner och
landsting uppmuntras så att barns och ungdomars hälsa kan förbättras.
5.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att genomföra regionalisering och maktdelning med
regionbildning, utan de begränsningar som i dag finns.
6.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om underlag till beslut om fördelning och prioritering
inom vården.
2003/04:Fi36 av Lars Lindén m.fl. (kd):

1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om kommunala bostadsbolag och avskaffande av försäljningshinder.
2.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att precisera, lagfästa och institutionalisera
finansieringsprincipen.
6.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att införa statlig finansiering av LSS.
7.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att ändra målet för politikområde Allmänna bidrag
till kommuner.
Motioner från allmänna motionstiden hösten 2003
2003/04:Sk213 av Carl-Axel Johansson (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om momslagstiftningen på läkemedel.
2003/04:Sk214 av Carl-Axel Johansson (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen
anförs om avdragsrätt för moms.
Motioner från allmänna motionstiden hösten 2004
2004/05:K430 av Jörgen Johansson (c):

2.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att bredda den kommunala skattebasen i syfte att göra
kommunsektorn oberoende av statliga bidrag.
2004/05:K458 av Karin Pilsäter m.fl. (fp):

2.      Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag som sätter
stopp för kommunal skatteplanering genom koncernbildning.
5.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att pröva det fortsatta behovet av regler för kommunernas
förmögenhet.
2004/05:Fi209 av Björn Hamilton och Henrik Westman (båda m):

1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om det kommunala självstyret.
2.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om avskaffande av nuvarande utjämningssystem mellan
kommunerna.
2004/05:Fi214 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om konsekvenserna av det nya kommunala utjämningssystemet för
kostnader enligt LSS.
2004/05:Fi231 av Fredrik Reinfeldt m.fl. (m):

11.     Riksdagen beslutar genomföra förändringar i det inomkommunala
skatteutjämningssystemet i enlighet med vad som anförs i motionen
(avsnitt 8).
12.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att ersätta det inomkommunala utjämningssystemet med
ett statligt (avsnitt 8).
2004/05:Fi235 av Åsa Torstensson (c):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen
anförs om vikten av att utreda ansvars- och kostnadsfördelning mellan
kommun och stat där miljökraven leder till kommunala överinvesteringar
i förhållande till vad det egna befolkningsunderlaget kräver.
2004/05:Fi237 av Ola Sundell (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om skatteutjämning.
2004/05:Fi251 av Karin Pilsäter och Nina Lundström (båda fp):

1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att det kommande förslaget till kommunal kostnadsutjämning
tar hänsyn till att vissa regioner fått en högre lönekostnadsnivå genom
att det skett en höjning av kvinnolönerna.
2.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att reformering av de ekonomiska villkoren för kommuner
och landsting skall främja, inte motverka, en utjämning av de oskäliga
löneskillnaderna mellan kvinnor och män.
2004/05:Fi252 av Mikael Odenberg m.fl. (m):
Riksdagen anvisar med följande ändringar i förhållande till regeringens
förslag anslagen under utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner
enligt uppställning:

Tusental kronor

Anslag  Regeringensförslag      Anslags-förändring
48:1 Kommunalekonomisk utjämning        55 198 000      +57 674 000
48:2 Bidrag till särskilda insatser i vissa kommuner och landsting      670
050     -500 000
48:3 Statligt utjämningsbidrag för LSS-kostnader        1 600 000       -1 600
000
Summa för utgiftsområdet                +55 574 000


2004/05:Fi256 av Jörgen Johansson m.fl. (c):
Riksdagen anvisar med följande ändringar i förhållande till regeringens
förslag anslagen under utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommunerna
enligt följande uppställning:

Tusental kronor

Anslag  Regeringensförslag      Anslags-förändring
48:1 Generellt statsbidrag till kommuner och landsting  55 198 000      -38
033 000
48:2 Bidrag till särskilda insatser i vissa kommuner och landsting      670
000     -650 000
48:3 Statligt utjämningsbidrag till kommuner och landsting      0       26 000
000
48:5 Bidrag för ökad tillgänglighet i hälso- och sjukvården     1 250 000
-1
250 000
Övriga anslag   351 000 0
Summa för utgiftsområdet        57 469 000      -13 933 000


2004/05:Fi258 av Lars Lindén m.fl. (kd):

2.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att precisera, lagfästa och institutionalisera
finansieringsprincipen.
8.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om införande av garanterade deltidstaxor i förskolor.
9.      Riksdagen anvisar med följande ändringar i förhållande till
regeringens förslag anslagen under utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till
kommuner enligt uppställning:

Tusental kronor

Anslag 2005     Regeringensförslag      Anslags-förändring
48:1 Kommunalekonomisk utjämning        55 198 000
Garanterade deltidstaxor i förskolan            250 000
Tillgänglighetspengar (delfinansiering av vårdgaranti förs till UO9)
-1
250 000
Införande av vårdgaranti (delfinansiering av vårdgaranti förs till
UO9)            -700 000
Summa anslagsförändringar       57 468 750      -1 700 000


2004/05:Fi271 av Karin Pilsäter m.fl. (fp):

1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att effekterna av statliga beslut för kommunerna skall
klargöras och utgöra underlag för riksdagsbeslut.
2.      Riksdagen begär att regeringen genomför en kartläggning av olika
statsanslag och dess effekter i enlighet med vad som anförs i motionen.
3.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om reformering av kommunkontosystemet för att uppnå
konkurrensneutralitet mellan offentlig och privat driven verksamhet.
4.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om permanentande av bidrag för hiv/aids.
5.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att föra över anslaget till bidrag för förebyggande
av hiv/aids till utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg.

2004/05:Fi275 av Berit Högman (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen
anförs om incitament för samarbete mellan kommuner, landsting och län.

2004/05:So394 av Maud Olofsson m.fl. (c):

2.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om behovet av att bredda vårdsektorns och den politiska
landstingsnivåns resursbas för att ge förutsättningar för förutsägbarhet
och bibehållet självstyre.
16.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om särredovisning av folktandvårdens verksamhet.
2004/05:N239 av Stefan Attefall m.fl. (kd):

3.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i
motionen anförs om nödvändigheten av ett rättvist skatteutjämningssystem.

2004/05:N349 av Marietta de Pourbaix-Lundin m.fl. (m):

3.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om behovet av förändringar i utjämningssystemet.
2004/05:N409 av Martin Andreasson m.fl. (fp):

32.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om behovet av ett skatteutjämningssystem som är både
tillväxtfrämjande och tar hänsyn till det höga kostnadsläget i
Stockholmsregionen.
2004/05:Bo301 av Marietta de Pourbaix-Lundin m.fl. (m):

10.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om inkomstutjämningssystemet.
2004/05:Bo310 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

17.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om ett tillväxtvänligt skatteutjämningssystem.

Bilaga 2
Förslag till beslut om anslag för 2005 inom utgiftsområde 25 Allmänna
bidrag till kommuner
Utskottets förslag överensstämmer med regeringens förslag till
anslagsfördelning.
Företrädarna för Moderata samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna,
Kristdemokraterna och Centerpartiet redovisar sina ställningstaganden
i särskilda yttranden.

Belopp i 1 000-tal kronor




Bilaga 3
Utbildningsutskottets yttrande 2003/04:UbU2y