Riktlinjer för den ekonomiska politiken och budgetpolitiken (prop. 2004/05:100)

<div class="sidhuvud_publikation">Finansutskottets betänkande</div><div class="sidhuvud_beteckning">2004/05:FIU20</div><h1>Riktlinjer för den ekonomiska politiken och budgetpolitiken (prop. 2004/05:100)</h1>
<hr class="sidhuvud_linje"><pre>
Sammanfattning
Finansutskottet behandlar regeringens och oppositionspartiernas förslag
till inriktning av den ekonomiska politiken och budgetpolitiken för de
närmaste åren. Regeringen lägger fram sina förslag i den ekonomiska
vårpropositionen. I propositionen finns även förslag till nya utgiftsramar
och anslag på tilläggsbudget för 2005. Dessa förslag behandlas i ett
särskilt betänkande, FiU21 Tilläggsbudget 2005.
Konjunkturen och den ekonomiska politiken
Finansutskottet tillstyrker regeringens förslag till inriktning av den
ekonomiska politiken. Konjunkturen i världsekonomin fortsätter att vara
god de kommande åren, även om tillväxttakten avtar i förhållande till
fjolårets toppnivå. Sveriges BNP väntas stiga med ca 3 % per år de
närmaste åren.
Den höga tillväxten har dock ännu inte påverkat den svenska sysselsättningen.
Tvärtom fortsatte situationen på arbetsmarknaden försämras under 2004.
Regeringen och samarbetspartierna är överens om att såväl sysselsättningsmålet
om 80 % sysselsättning som arbetslöshetsmålet om högst 4 % öppen
arbetslöshet ligger fast. En rad åtgärder måste enligt utskottet vidtas
för att målen ska nås. På kort sikt handlar det bl.a. om åtgärder för
att öka efterfrågan, stärka konkurrenskraften och därmed stimulera
sysselsättningen. På längre sikt handlar det om att öka utbudet av
arbetskraft för att trygga den framtida arbetskraftsförsörjningen. I
budgetpropositionen för 2005 presenterade regeringen ett antal åtgärder
för att minska arbetslösheten och öka sysselsättningen. I vårpropositionen
går regeringen vidare för att redan i år pressa ned arbetslösheten och
öka sysselsättningen. Exempelvis får arbetsgivare som anställer arbetslösa
en skatterabatt motsvarande 85 % av lönekostnaden. Taket för lönebidrag
höjs till 15 200 kr i månaden. Arbetsförmedlingen intensifieras och
förbättras. Antalet platser inom den kvalificerade yrkesutbildningen
utökas. En rad utbildningssatsningar föreslås, och omfattande satsningar
görs i de regioner som berörs mest av försvarsomställningen. Regeringens
långsiktiga strategi för att få fler i arbete handlar bl.a. om att
underlätta för olika grupper att komma in på arbetsmarknaden, grupper
som har en lägre sysselsättningsgrad än genomsnittet av befolkningen.
En
mycket viktig del i politiken för att öka utbudet av arbetskraft är att
minska den höga sjukfrånvaron. Regeringen har tidigare presenterat det
s.k. 11-punktsprogrammet för att minska ohälsan. Utskottet konstaterar
att åtgärderna har börjat få avsedd effekt. Det s.k. ohälsotalet, dvs.
de samlade utbetalningarna för sjukpenning, aktivitets- och sjukersättning
och rehabiliteringsersättning, har sjunkit under 2004 och hittills under
2005.
Avgörande för den svenska tillväxten och sysselsättningen är att Sveriges
konkurrens- och företagsklimat är gott. Enligt utskottet är det
grundläggande klimatet för expansion och företagande relativt gott, även om
den tilltagande globaliseringen skapat spänningar på skilda håll i
näringslivet. I vårpropositionen presenteras en strategi för att fortsätta
stärka Sveriges konkurrenskraft. Konkurrenskraften ska förbättras genom
satsningar på bl.a. utbildning och kompetens samt åtgärder för att få
fler och växande företag. Forskningen ska förstärkas ytterligare.
Prioriterade områden är medicinsk och teknisk forskning samt forskning
till stöd för hållbar utveckling.
Fler åtgärder för ökad välfärd och rättvisa genomförs. Regeringen har
tidigare gett ansvarskommittén i uppdrag att se över samhällsorganisationen
så att välfärden kan produceras mer effektivt i framtiden. I vårpropositionen
presenteras en rad åtgärder för att stävja skatte- och förmånsfusk.
Villkoren för barnfamiljerna förbättras, och den satsning på grund- och
gymnasieskolan som inleddes under förra mandatperioden fullföljs.
Utskottet konstaterar att ekonomin i kommunsektorn ser stark ut under
2005 och 2006 till följd av en positiv inkomstutveckling och statliga
tillskott. Rättvisemålet om halverat socialbidragsberoende ligger fast,
och ytterligare åtgärder vidtas för att målet ska nås. Den svenska
biståndsramen har ökat kraftigt sedan 1997, och 2006 kommer 1 % av BNI
att anslås till bistånd.
Jämställdhet är ett centralt mål i den ekonomiska politiken. Under 2005
kommer en nationell handlingsplan mot könsdiskriminerande löneskillnader
att presenteras. En utredning för att stärka rätten till heltid har
tillsatts, och regeringen har påbörjat en översyn av jämställdhetspolitikens
mål, inriktning, organisation och effektivitet.
Hållbar utveckling är ett övergripande mål för regeringens politik.
Basen för miljöpolitiken är de 15 nationella miljömålen. Av en första
utvärdering av arbetet med att nå de av riksdagen beslutade delmålen
framgår att miljöpolitiken under de senaste åren varit framgångsrik,
även om många svårlösta problem kvarstår. Den gröna skatteväxlingen
fortsätter. Sedan 2001 har en skatteväxling på 13,6 miljarder kronor
genomförts, och fram till 2010 fullföljs en skatteväxling på ytterligare
drygt 16 miljarder kronor.
Mål för budgetpolitiken
Utskottet avstyrker motionsförslag om att ändra utformningen av målen
för budgetpolitiken. Det finns inte skäl att byta ut eller komplettera
dagens mål som avser det finansiella sparandet i hela den offentliga
sektorn. Utskottet anser att nuvarande mål för hela den offentliga
sektorn är lämpligare än ett mål för staten ur ett stabiliseringspolitiskt
perspektiv. Det är dessutom mindre känsligt för organisatoriska
förändringar. Nuvarande mål är därutöver tydligt, robust och anpassat till
internationell standard.
Riktlinjer för budgetpolitiken
Utskottet tillstyrker regeringens förslag till inriktning av budgetpolitiken.
Inriktningen innebär att budgetpolitiken styrs av två mål. Utgiftstaken
för staten ska hållas, samtidigt som saldot i de samlade offentliga
finanserna ska uppvisa ett överskott på 2 % av BNP i genomsnitt över en
konjunkturcykel.
I mitten av 1990-talet genomfördes ett omfattande konsolideringsprogram
så att balansen i den offentliga sektorns finanser kunde återställas på
ett fördelningspolitiskt godtagbart sätt. Utgiftstaken har därefter
hållits alla år, och överskottsmålet för de offentliga finanserna ligger
fast. Genom en ansvarsfull budgetpolitik har Sverige i dag starka
offentliga finanser och har klarat den senaste internationella
konjunkturnedgången utan att dra på sig underskottsproblem. Vi skiljer oss i
det avseendet från flera EU-länder vars offentliga finanser i vissa
fall utvecklats på ett oroväckande sätt. Sunda offentliga finanser är
en förutsättning för en uthållig tillväxt och hög sysselsättning. Det
är därför av yttersta vikt att budgetpolitiken utformas på ett sådant
sätt att långsiktigt stabila offentliga finanser vidmakthålls.
Oppositionspartierna presenterar alternativ som uppges ge starkare
offentliga finanser än regeringens förslag och förespråkar att statens
finansiella sparande ska vara i balans över en konjunkturcykel. Utskottet
anser dock att det finns goda skäl att ifrågasätta oppositionspartiernas
analyser. De skattesänkningar som föreslås är ofta stora och deras
utformning relativt väl preciserade. Finansieringen däremot är ofta vagt
formulerad och tycks i många fall dessutom vara optimistiskt beräknad.
Gemensamt för oppositionspartierna är också att det krävs betydande
dynamiska effekter för att de ska nå sina egna budgetpolitiska mål.
Utan sådana effekter räcker förslagen inte på långt när för att åstadkomma
balans i statens finansiella sparande. I ljuset av detta får utskottet
närmast intrycket att oppositionspartierna inte tar sina egna budgetpolitiska
mål på allvar.
Utskottet inser den betydelse som tillväxt och sysselsättning har för
de offentliga finanserna men anser att en ansvarsfullt utformad
budgetpolitik inte får ta sådana effekter för givna. De måste beaktas
allteftersom de uppkommer i verkligheten. Att på det sätt som
oppositionspartierna gör sätta sin tilltro till dynamiska effekter är förenat
med stora statsfinansiella risker. Skulle oppositionspartiernas förslag
sättas i verket finns enligt utskottets mening en betydande risk att de
offentliga finanserna snabbt skulle förfalla, vilket i sin tur riskerar
att underminera den gemensamma välfärden. De gångna årens mödosamma
arbete med att bygga upp och vidmakthålla sunda offentliga finanser
skulle därmed riskera att gå om intet.
Utskottet anser att regeringens förslag till riktlinjer för budgetpolitiken
innebär en fortsättning på den ansvarsfulla budgetpolitik som bedrivits
sedan regeringsskiftet 1994. Nuvarande inriktning av budgetpolitiken
har enligt utskottets mening goda förutsättningar att främja fortsatt
stabila offentliga finanser och utgöra en grund för hög tillväxt och
full sysselsättning.
Användning av inkomstavdrag
Utskottet avstyrker Riksrevisionens styrelses förslag RRS17 angående
användningen av inkomstavdrag i statsbudgeten liksom fyra motionsförslag
i frågan. Utskottet framhåller att budgetlagens huvudprincip om
bruttoredovisning är viktig men att riksdagen kan medge undantag i vissa
fall. Den kritik som Riksrevisionens styrelse framför angående det
tillfälliga sysselsättningsstödet till kommuner och landsting var känd,
och den beaktades när frågan riksdagsbehandlades under 2002. Utskottet
gör inte nu någon annan bedömning av hur budgetlagen bör tillämpas.
Motioner
Samtliga motioner som väckts med anledning av propositionens förslag
avstyrks. Tre gemensamma reservationer har lämnats från företrädare för
Moderata samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna, Kristdemokraterna
och Centerpartiet avseende inriktningen av den ekonomiska politiken,
mål för budgetpolitiken samt användningen av inkomstavdrag. Ytterligare
fem reservationer har lämnats i ärendet.</pre><pre>
Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1.      Riktlinjer för den ekonomiska politiken
Riksdagen godkänner de riktlinjer för den ekonomiska politiken som
regeringen förordar och tillkännager för regeringen som sin mening vad
utskottet anfört (avsnitt 2.3). Därmed bifaller riksdagen proposition
2004/05:100 punkt 1 i denna del och avslår motionerna2004/05:Fi13 av
Fredrik Reinfeldt m.fl. (m) yrkande 1,2004/05:Fi14 av Lars Leijonborg
m.fl. (fp) yrkande 1,2004/05:Fi15 av Göran Hägglund m.fl. (kd) yrkandena
1 i denna del och 2 samt2004/05:Fi16 av Maud Olofsson m.fl. (c) yrkande
1 i denna del.
Reservation 1 (m, fp, kd, c)

2.      Mål för budgetpolitiken
Riksdagen avslår motionerna2004/05:Fi13 av Fredrik Reinfeldt m.fl. (m)
yrkande 2 i denna del,2004/05:Fi14 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkande
3 och2004/05:Fi15 av Göran Hägglund m.fl. (kd) yrkandena 3 och 4.
Reservation 2 (m, fp, kd, c)

3.      Riktlinjer för budgetpolitiken
Riksdagen godkänner det förslag till riktlinjer för budgetpolitiken
som regeringen förordar och tillkännager för regeringen som sin mening
vad utskottet anfört (avsnitt 4.5). Därmed bifaller riksdagen proposition
2004/05:100 punkt 1 i denna del och avslår motionerna2004/05:Fi13 av
Fredrik Reinfeldt m.fl. (m) yrkande 2 i denna del,2004/05:Fi14 av Lars
Leijonborg m.fl. (fp) yrkandena 2 och 4,2004/05:Fi15 av Göran Hägglund
m.fl. (kd) yrkandena 1 i denna del och 5 samt2004/05:Fi16 av Maud
Olofsson m.fl. (c) yrkande 1 i denna del.
Reservation 3 (m)
Reservation 4 (fp)
Reservation 5 (kd)
Reservation 6 (c)

4.      Användning av inkomstavdrag
Riksdagen avslår framställning 2004/05:RRS17 och motionerna2004/05:Fi12
av Karin Pilsäter m.fl. (fp) yrkandena 1-3 och2004/05:Fi13 av Fredrik
Reinfeldt m.fl. (m) yrkande 3.
Reservation 7 (m, fp, kd, c)

5.      Utgiftsområdesfördelningen
Riksdagen avslår motion2004/05:Fi17 av Göran Lennmarker m.fl. (m).
Reservation 8 (m)

Stockholm den 2 juni 2005
På finansutskottets vägnar

Arne Kjörnsberg
Följande ledamöter har deltagit i beslutet:      Arne Kjörnsberg (s),
Mikael Odenberg (m), Carin Lundberg (s), Karin Pilsäter (fp), Sonia
Karlsson (s), Kjell Nordström (s), Mats Odell (kd), Lars Bäckström (v),
Agneta Ringman (s), Gunnar Axén (m), Bo Bernhardsson (s), Christer
Nylander (fp), Roger Tiefensee (c), Hans Hoff (s), Agneta Gille (s),
Cecilia Widegren (m) och Mikael Johansson (mp).</pre><pre>
Redogörelse för ärendet
Ärendet och dess beredning
I detta betänkande behandlar utskottet
proposition 2004/05:100 2005 års ekonomiska vårproposition om förslag
till riktlinjer för den ekonomiska politiken och budgetpolitiken, punkt
1,
motioner som väckts med anledning av proposition 100,
förslag 2004/05:RRS17 Riksrevisionens styrelses framställning angående
användningen av inkomstavdrag m.m. i statsbudgeten samt
motion som väckts med anledning av förslag RRS17.
De behandlade förslagen finns redovisade i förteckningen i bilaga 1.
Övriga yrkanden i propositionen och motionerna väckta med anledning av
propositionen behandlas i finansutskottets betänkande 2004/05:FiU21
Tilläggsbudget I för budgetåret 2005.</pre><pre>
Utskottets överväganden
1 Den ekonomiska utvecklingen
Utskottets bedömning i korthet
Utskottet delar regeringens bedömning i vårpropositionen att konjunkturen
i världsekonomin fortsätter att vara god de kommande åren, även om
tillväxttakten avtar i förhållande till fjolårets toppnivå. En rimlig
bedömning är att Sveriges BNP stiger med i genomsnitt runt 3 % per år
de närmaste åren. Uppgången leder till att sysselsättningen börjar stiga
och den öppna arbetslösheten sjunker under 2005 och 2006. De åtgärder
som föreslås i vårpropositionen bidrar till denna utveckling. De största
riskerna i bedömningen är att oljepriserna fortsätter att stiga kraftigt
samt att negativa effekter uppkommer av de stora underskotten i Förenta
staternas bytes- och budgetbalanser.
1.1 Vårpropositionen
Utvecklingen internationellt
Lägre tillväxttakt i världsekonomin
BNP i världsekonomin steg under förra året med nästan 5 %. Det är den
högsta tillväxttakten som noterats sedan slutet av 1970-talet. Tillväxten
var hög i så gott som samtliga länderområden med undantag för euroområdet
där den ekonomiska aktiviteten var relativt svag. I Kina steg BNP med
nästan 10 % till följd av bl.a. mycket omfattande investeringar.
Mot slutet av 2004 dämpades den internationella konjunkturen av kraftigt
stigande oljepriser och avtagande effekter av den tidigare mycket
expansiva ekonomiska politiken i bl.a. Förenta staterna.
Regeringen räknar i vårpropositionen med att tillväxttakten i världsekonomin
avtar under de närmaste åren från förra årets toppnivå. Fortsatt låga
räntor, höga vinster i näringslivet, stigande investeringar och en
tilltagande hushållskonsumtion gör att tillväxten ändå blir relativt hög
under både 2005 och 2006. Som framgår av tabell 1 räknar regeringen med
att BNP i världen sammantaget stiger med 4,1 % i år för att stiga med
ytterligare 3,9 % 2006. Det är ungefär samma bedömning som regeringen
gjorde i budgetpropositionen. Trots hög tillväxt och stigande oljepriser
har det internationella pristrycket varit lågt. Den fortgående
globaliseringen talar också för en fortsatt låg inflation och låga
räntor.
Osäkerheten är dock ganska stor. Enligt regeringens bedömning är
sannolikheten för en lägre tillväxt i världsekonomin än förväntat större
än sannolikheten för en högre tillväxt. Den största risken på kort sikt
är att fortsatt stigande oljepriser ytterligare dämpar den internationella
efterfrågan. En annan risk är att det stora underskottet i Förenta
staternas bytesbalans utlöser en ännu kraftigare försvagning av dollarn
än vad som varit fallet de senaste åren.
Tabell 1.1 Regeringens prognoser över tillväxten i världsekonomin

Regeringens prognos bygger på att oljepriset sjunker tillbaka till 44
dollar per fat i slutet av 2005 och 40 dollar per fat i slutet av 2006.
Kronan stärks mot dollarn, till en nivå på drygt 6,30 kr per dollar i
slutet av 2006. Vidare bygger prognosen på att den internationella
arbetsmarknaden fortsätter att förbättras - att sysselsättningen stiger
och arbetslösheten sjunker under 2005 och 2006.
Fortsatt god amerikansk konjunktur
En stark konsumtion och omfattande investeringar i näringslivet bidrog
till att Förenta staternas BNP ökade med 4,4 % under 2004. Det är den
högsta tillväxttakten sedan slutet av 1990-talet.
Trots att merparten av den tidigare mycket starka ekonomisk-politiska
stimulansen i den amerikanska ekonomin avtog fortsatte den inhemska
efterfrågan att öka relativt kraftigt. Stigande sysselsättning, låga
räntor, stigande inkomster och historiskt höga vinster i företagssektorn
bidrog till att öka såväl hushållens konsumtion som investeringsverksamheten.

Regeringen räknar med att den amerikanska konjunkturen går in i ett
lugnare tempo under de närmaste åren och att BNP stiger med 3,7 % 2005
och 3,4 % 2006. Precis som under 2004 är det den inhemska efterfrågan
som väntas vara drivkraften i ekonomin. En förbättrad förmögenhetssituation
för hushållen i kombination med en stigande sysselsättning talar för
att konsumtionen fortsätter att öka i god takt. Samtidigt väntas
investeringarna att fortsätta att öka starkt till följd av goda vinstutsikter,
förhållandevis låga räntor och ett investeringsbehov i företagssektorn.
Dessutom gynnas exporten av den svagare dollarn.
Det höga oljepriset och underskotten i bytesbalansen och budgeten är
enligt regeringen de största riskerna i prognosen, men det kan inte
uteslutas att tillväxten i Förenta staterna blir högre än förväntat.
Svagare tillväxt i euroområdet .
BNP i euroområdet steg under förra året med omkring 2 %, efter en uppgång
2003 på 0,5 %. Bakom uppgången låg en stigande export, medan den inhemska
efterfrågan var relativt svag. I likhet med tidigare var skillnaden
mellan länderna stor. Tyskland och Italien, som tillsammans utgör nästan
50 % av euroområdets ekonomi, växte med 1,6 % respektive 1,2 %. Tillväxten
i de andra två stora ekonomierna, Spanien och Frankrike, uppgick till
2,7 % respektive 2,5 %.
Konjunkturen i euroområdet försvagades markant under andra halvåret i
fjol till följd av lägre internationell efterfrågan och en starkare
euro. Euron har sedan 2002 stigit med drygt 30 % mot dollarn och med
över 15 % mot områdets viktigaste handelspartners.
I år sjunker tillväxttakten i euroområdet till i genomsnitt 1,6 % för
att öka till 2,1 % 2006, enligt regeringens bedömning. Låga räntor och
en något förbättrad sysselsättning väntas öka hushållskonsumtionen
samtidigt som investeringarna fortsätter att växa efter den relativt
måttliga uppgången i fjol.
Regeringen räknar vidare med att tillväxttakten i den brittiska ekonomin
sjunker från 3,1 % 2004 till 2,6 % respektive 2,5 % under 2005 och 2006.
Den inhemska efterfrågan fortsätter att vara motorn i ekonomin, men
uppgången i den privata konsumtionen dämpas av höjda räntor och en
svagare inkomstutveckling.
BNP i Danmark och Norge ökar med 2,3 % respektive 3 % under 2005 till
följd av en fortsatt stark inhemsk efterfrågan i de båda länderna. Under
2006 väntas BNP öka med 2,3 % respektive 2,7 %.
. och Japan .
Den japanska tillväxten var hög under inledningen av 2004 men avtog
markant under loppet av året på grund av svagare internationell efterfrågan
och en avtagande inhemsk konsumtion. BNP steg med 2,6 %, vilket ändå är
den högsta tillväxttakten som noterats sedan början av 1990-talet.
En viss återhämtning noterades i början av 2005, men regeringen räknar
med att uppgången i BNP begränsar sig till 1 % under 2005 och 1,7 %
under 2006.
. men starkare i resten av Asien
I resten av Asien - Kina, Indien, Indonesien, Malaysia, Filippinerna,
Sydkorea och Thailand - steg BNP med sammantaget närmare 8 % under 2004,
vilket är den högsta tillväxten i området sedan mitten av 1990-talet.
I flertalet av länderna minskade emellertid tillväxttakten under loppet
av året. Undantaget var Kina där tillväxten ökade mot slutet av året
efter en nedgång under andra kvartalet. Kinas BNP steg under 2004 med
9,5 %, mot 9,3 % under 2003.
Regeringen räknar med att tillväxttakten i området avtar under de
närmaste åren, till i genomsnitt 7 % respektive 6,5 % under 2005 och 2006.

Utvecklingen i Sverige
Hög tillväxt 2004
I likhet med omvärlden ökade aktiviteten i den svenska ekonomin snabbt
under senare delen av 2003 och första halvan av 2004. Sammantaget steg
BNP med 3,5 % under 2004, enligt SCB:s första preliminära beräkning av
nationalräkenskaperna. Det är 2 procentenheter högre än tillväxttakten
2003 och mer än 1 procentenhet högre än i EU-15 och euroområdet där BNP
i genomsnitt steg med 2,3 % respektive 2,1 %.
En del av uppgången förklaras av att 2004 innehöll fler arbetsdagar än
2003. Kalenderkorrigerat, dvs. justerat för skillnader i antalet
arbetsdagar, steg BNP med 3 % jämfört med 2003.
I övrigt förklaras uppgången av en kraftigt ökad export och starkt
stigande investeringar. Exporten ökade med drygt 10 %, bl.a. på grund av
en snabbt stigande försäljning inom t.ex. motorfordons- och
teleproduktindustrin. Utrikeshandeln netto, dvs. export minus import, bidrog
med 2 procentenheter till BNP-tillväxten.
Investeringarna, som minskat sedan 2001, steg med sammantaget 5,1 %, bl.
a. på grund av stigande kapacitetsutnyttjande i näringslivet. Näringslivets
investeringar ökade med 4,7 % medan investeringarna i bostäder steg med
drygt 16 %.
Hushållens konsumtion ökade endast svagt under 2004, med 1,8 % jämfört
med en uppgång på 1,3 % under 2003. Konsumtionen påverkades bl.a. av
den svaga utvecklingen på arbetsmarknaden.
Sysselsättningen fortsatte att minska trots den höga tillväxten, och
den öppna arbetslösheten steg. Antalet sysselsatta minskade 0,5 %, bl.
a. som en följd av en starkt stigande produktivitet i näringslivet.
Antalet arbetade timmar steg med 0,9 %, framför allt på grund av det
större antalet arbetsdagar under 2004. Rensat för kalendereffekten
minskade antalet arbetade timmar med 0,2 %.
Stigande inhemsk efterfrågan 2005 och 2006
Regeringen räknar med en fortsatt relativ hög svensk tillväxt under de
närmaste åren. BNP väntas stiga med 3,2 % respektive 2,7 % under 2005
och 2006. Det är för båda åren 0,2 procentenheter högre än den bedömning
som regeringen gjorde i budgetpropositionen. Det senaste årets snabba
exporttillväxt avtar medan den inhemska efterfrågan tilltar.
Tillväxtbidraget från utrikeshandeln väntas sjunka till i genomsnitt
omkring 0,2 % per år under de närmaste två åren, jämfört med ett bidrag
under 2004 på 2 %. Bidraget från den inhemska efterfrågan stiger däremot,
till 3 % under 2005 och 2,5 % under 2006 på grund av ökad hushållskonsumtion
och fortsatt stigande investeringar. Även den offentliga konsumtionen
väntas öka under de närmaste åren, efter en svag utveckling 2004.
Sammantaget innebär regeringens prognos att Sveriges ekonomi växer med
i genomsnitt nästan 3 % per år under de kommande två åren. Det är mer
än 1 procentenhet högre än det förväntade tillväxtgenomsnittet i
euroområdet.
Tabell 1.2 Regeringens prognoser över försörjningsbalansen

I tabellerna 1.2, 1.3 och 1.4 redovisas förutsättningarna, nyckeltalen
och försörjningsbalansen i regeringens prognos. I punkterna nedan
sammanfattas några viktiga delar i prognosen.
Inflationstrycket i ekonomin fortsätter att vara svagt. Konsumentprisindex
(KPI) stiger med i genomsnitt 0,5 % under 2005 och 1,5 % under 2006,
enligt regeringens bedömning. Den låga inflationen, både internationellt
och i Sverige, gör att räntorna förblir relativt låga. Regeringen antar
att Riksbankens reporänta ligger kvar på 2 % i år för att stiga under
2006 till en nivå i slutet av året på 2,75 %.
Sysselsättningen stiger både i år och under nästa år. Den öppna
arbetslösheten sjunker till i genomsnitt 5 % respektive 4,4 % av arbetskraften
under 2005 och 2006. Se vidare avsnitt om arbetsmarknaden.
Låg inflation och en stigande sysselsättning gör att regeringen räknar
med att hushållens realinkomster stiger med i genomsnitt 3,3 % under
2005 och 1,8 % under 2006. I budgetpropositionen räknade regeringen med
en uppgång på i genomsnitt 1,8 % per år under perioden. Inkomstförstärkningen
i kombination med den stigande sysselsättningen och en god
förmögenhetsställning
i hushållssektorn bidrar till att hushållens konsumtion väntas öka med
2,2 % i år och 2,7 % nästa år. Det är något högre än vad regeringen
förutsåg i budgetpropositionen.
Tabell 1.3 Förutsättningarna i regeringens prognos

En fortsatt relativt god efterfrågan, högt kapacitetsutnyttjande och
låga finansieringskostnader bidrar till att investeringarna fortsätter
att öka framöver, framför allt inom industrin. Även investeringarna i
bostäder fortsätter att stiga efter den kraftiga uppgången i fjol.
Sammantaget bedöms investeringarna öka med 7,1 % i år och 5,2 % nästa år.
Det är högre än den bedömning regeringen gjorde i budgetpropositionen,
då investeringarna väntades stiga med i genomsnitt knappt 5 % per år
under perioden.
Trots att kronan försvagats något de senaste månaderna räknar regeringen
med att kronan stärks under loppet av året till ett värde, mätt enligt
TCW-index (ju högre indexvärde desto svagare krona), på 122 i genomsnitt
under 2005 och 121 under 2006. Under 2004 låg TCW-index på i genomsnitt
126.
Tabell 1.4 Nyckeltalen i regeringens prognos

1 Exklusive sparande i avtalspension.
2 Andel av arbetskraften.
3 Antalet sysselsatta i åldern 20-64 år exkl. arbetsmarknadspolitiska
program som andel av befolkningen i åldersgruppen.
4 Procent av BNP.
5 Kalkyl för utvecklingen 2007.
Källa: Finansdepartementet
Den lägre internationella tillväxten betyder att de senaste årets mycket
höga exporttillväxt avtar, enligt regeringens bedömning. För en lägre
export talar också det faktum att svensk export normalt sett brukar öka
snabbast tidigt i en internationell konjunkturuppgång. En fortsatt god
konkurrenskraft för den svenska exportindustrin gör att exporten under
2005 och 2006 ändå växer 6,9 % respektive 5,8 %. Det är något lägre
jämfört med regeringens bedömning i budgetpropositionen. Importen av
varor och tjänster fortsätter att öka på grund av den stigande inhemska
efterfrågan och antagandet om en starkare krona.
Viss ljusning på arbetsmarknaden
Trots starkare konjunktur och kraftigt ökad produktion fortsatte
sysselsättningen att minska under 2004.
Produktionsökningen kom i stället till stånd genom en ökad produktivitet
i näringslivet och ett ökat antal arbetade timmar, på grund av lägre
sjukfrånvaro samt fler arbetsdagar under 2004.
Enligt SCB:s senaste statistik låg sysselsättningen under första kvartalet
2005 på en i stort sett oförändrad nivå jämfört med första kvartalet
2004. Vissa indikatorer tyder dock på att situationen på arbetsmarknaden
förbättras framöver. Till exempel har antalet anmälda lediga platser på
arbetsförmedlingarna ökat något de senaste månaderna, och antalet varsel
om uppsägningar har gått ned. I Konjunkturinstitutets (KI) barometrar
anger dessutom tjänsteföretagen att de räknar med att öka antalet
anställda framöver. Under 2004 steg också antalet tillfälligt anställda.
Normalt sett är det en god indikation på att sysselsättningen är på
väg att stiga. Andra indikatorer, som t.ex. KI:s barometrar över
industrisektorn, tyder dock på en svag sysselsättning framöver.
Regeringen räknar i vårpropositionen med att sysselsättningen stiger
under 2005 och 2006 i takt med att den inhemska efterfrågan stiger och
produktionen inom tjänstesektorn ökar. I år väntas den kommunala
sysselsättningen öka till följd av ett stort rekryteringsbehov och kommunernas
relativt goda finansiella ställning. Sammantaget bedöms sysselsättningen
stiga med 0,8 % eller drygt 32 000 personer under 2005. Av dessa väntas
9 000 vara s.k. reguljärt sysselsatta, medan resterande utgörs av
friårsplatser och sysselsatta med anställningsstöd som inte räknas som
reguljärt sysselsatta. Under nästa år ökar sysselsättningen med ytterligare
1,1 % eller 48 000 personer, enligt regeringens bedömning. Till skillnad
från 2005 väntas så gott som hela uppgången 2006 bestå av reguljär
sysselsättning.
Diagram 1.1 Sysselsättning t.o.m. mars 2005
Den öppna arbetslösheten fortsatte att stiga under 2004 till en nivå på
i genomsnitt 246 000 personer eller 5,5 % av arbetskraften. Den totala
arbetslösheten, dvs. den öppna arbetslösheten plus antalet deltagare i
olika arbetsmarknadspolitiska program, steg till i genomsnitt 7,9 %,
från 7 % under 2003. Som framgår av diagram 1.2 har den öppna arbetslösheten
säsongsrensat varit något lägre under första kvartalet 2005 jämfört med
första kvartalet 2004. Regeringen räknar också med att den öppna
arbetslösheten fortsätter att sjunka under 2005 och 2006 i takt med att
sysselsättningen stiger och antalet personer i arbetsmarknadspolitiska
åtgärder ökar. I genomsnitt väntas en öppen arbetslöshet på 5 % respektive
4,4 % under 2005 och 2006. Den totala arbetslösheten, dvs. inklusive
personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder, bedöms gå ned till 7,7 %
under 2005 och 7,1 % under 2006.
Diagram 1.2 Öppen arbetslöshet t.o.m. mars 2005
Som framgår av diagram 1.3 har sysselsättningsgraden i den svenska
ekonomin minskat sedan början av 2001. Regeringens och riksdagens
sysselsättningsmål är att antalet sysselsatta i åldern 20-64 år ska uppgå
till 80 %. Under 2004 (som ursprungligen var det år sysselsättningsmålet
skulle nås) sjönk sysselsättningsgraden med 0,6 procentenheter till 77
%.
Diagram 1.3 Sysselsättningsgraden t.o.m. mars 2005
Regeringen räknar inte med att målet nås under de närmaste två åren
utan bedömer att sysselsättningsgraden sjunker till i genomsnitt 76,8
% under 2005 för att stiga till 77,1 % i genomsnitt under 2006. I
regeringens högtillväxtalternativ, som beskrivs mer utförligt nedan, antas
att sysselsättningsmålet nås 2008. Men då krävs att BNP stiger med i
genomsnitt 3,4 % per år under perioden 2005 till 2008 samt att
sysselsättningen ökar med drygt 140 000 personer jämfört med
huvudalternativet.

Alternativa scenarier för utvecklingen t.o.m. 2008
Prognoser är alltid osäkra. Regeringen redovisar därför i vårpropositionen
två alternativa kalkyler för den ekonomiska utvecklingen t.o.m. 2008 -
lågtillväxtalternativet och högtillväxtalternativet (alternativen jämförs
med ett huvudalternativ som återges i parenteserna i tabellerna nedan).

Lågtillväxtalternativet
Underskottet i Förenta staternas bytesbalans uppgick i början av 2005
till 6 % av BNP. Regeringen antar i lågtillväxtalternativet att det mot
slutet av 2005 och under 2006 sker en snabb neddragning av underskottet
genom en ytterligare kraftig försvagning av dollarn (med 25 % mot övriga
valutor) och därmed högre amerikanska räntor. Ränteuppgången gör att
tillväxttakten faller relativt kraftigt till följd av svagare konsumtion
och investeringar. Den lägre dollarn gynnar visserligen exporten, men
den negativa tillväxteffekten av ränteuppgången bedöms som starkare.
Samtidigt stiger sparandet och bytesbalansen förbättras. Den svagare
tillväxten sprider sig till omvärlden, och tillväxttakten i världsekonomin
sjunker.
Tabell 1.5 Nyckeltalen i regeringens lågtillväxtalternativ

1Antalet sysselsatta i åldern 20-64 år exkl. arbetsmarknadspolitiska
program som andel av befolkningen i åldersgruppen.
2 Procent av BNP.
Siffror inom parentes anger regeringens bedömning i baskalkylen.
Källa: Finansdepartementet
För svensk ekonomi innebär lågtillväxtalternativet bl.a. följande:
Kronans värde stiger med ca 7 % i TCW-termer och exporttillväxten minskar
kraftigt på grund av svagare internationell efterfrågan och den starkare
kronan.
BNP-tillväxten blir ungefär 0,4 procentenheter lägre per år under
perioden 2005-2008 jämfört med huvudalternativet. Exporten, konsumtion
och investeringarna utvecklas svagare. Nedgången i tillväxt inträffar
framför allt under 2006.
Sysselsättningen blir lägre än i huvudalternativet och den öppna
arbetslösheten blir drygt en halv procentenhet högre. Sysselsättningsgraden
är under 2008 0,9 procentenheter lägre än i huvudalternativet.
Den lägre tillväxten leder till att de statliga och kommunala finanserna
försämras. Det samlade finansiella sparandet i offentlig sektor väntas
bli i genomsnitt 0,4 % per år 2005-2008, mot 1 % i
huvudalternativet.
Högtillväxtalternativet
I detta alternativ antas att den internationella konjunkturen utvecklas
i enlighet med huvudalternativet, men att den svenska arbetsmarknaden
och lönebildningen fungerar bättre. Sysselsättning och produktion antas
kunna öka snabbare utan att inflationen och lönerna stiger i en ohållbar
takt. Utbudet av arbetskraft väntas stiga betydligt kraftigare än i
huvudalternativet, bl.a. genom att antalet sjukskrivna och antalet
förtidspensionerade minskar mer samt att antalet personer i olika
utbildningar är lägre.
För svensk del innebär högtillväxtalternativet bl.a. följande:
BNP-tillväxten stiger till omkring 3,4 % per år under perioden, och
BNP-nivån är i slutet av 2008 drygt 3 % högre än i huvudalternativet.
Tillväxten drivs uppåt av en stark inhemsk efterfrågan till följd av bl.
a. stigande sysselsättning och ökade inkomster.
Sysselsättningen stiger markant. I slutet av 2008 är ytterligare 140 000
personer sysselsatta jämfört med huvudalternativet, och den öppna
arbetslösheten sjunker till 3,5 %. Sysselsättningsmålet nås 2008.
De statliga och kommunala finanserna stärks kraftigt, och de sammanlagda
offentliga finanserna visar ett överskott på 3,5 % av BNP 2008.
Tabell 1.6 Nyckeltalen i regeringens högtillväxtalternativ

1Antalet sysselsatta i åldern 20-64 år exkl. arbetsmarknadspolitiska
program som andel av befolkningen i åldersgruppen.
2 Procent av BNP.
Siffror inom parentes anger regeringens bedömning i baskalkylen.
Källa: Finansdepartementet

1.2 Partimotionerna
Moderata samlingspartiet anför i motion Fi13 att det finns en påtaglig
risk för att både den internationella och svenska ekonomin utvecklas
svagare än den ljusa bild som regeringen tecknar i vårpropositionen.
Tecknen på en reguljär avmattning i Förenta staterna blir alltfler och
i euroområdet finns inga tendenser till stigande ekonomisk
aktivitet.
Regeringen beaktar inte heller de inhemska svenska riskerna för att
tillväxten blir lägre än vad man räknar med i vårpropositionen, enligt
motionärerna. Den senaste tidens statistik visar på en snabb avmattning
av industrikonjunkturen. Dessutom har hushållen blivit mer negativa om
den framtida ekonomiska utvecklingen. Detta kan bl.a. leda till att
konsumtionen och investeringar utvecklas svagare än vad regeringen
förväntar sig.
Regeringens prognos om en stigande sysselsättning bygger i stor
utsträckning på att kommunerna ska anställa fler personer. Argumentet är
att kommunernas ekonomiska situation förbättrats. Enligt motionärerna
är det svårt att förstå varför tillfälligt bättre finanser ska leda
till högre kommunal sysselsättning. Det finns därför skäl att tro att
den kommunala sysselsättningen blir lägre än vad regeringen förväntar
sig.
Folkpartiet liberalerna anför i motion Fi14 att det mesta tyder på att
tillväxttakten i världsekonomin blir relativt hög under 2005, även om
den sjunker jämfört med 2004. Orosmomenten är det höga oljepriset och
underskotten i den amerikanska budgeten och bytesbalansen.
Regeringens prognos för den svenska tillväxten bygger på att hushållens
konsumtion och att investeringarna ska ta fart. De senaste uppgifterna
tyder dock på att hushållen blivit mer pessimistiska om såväl sin egen
som den svenska ekonomins utveckling framöver. Dessutom visar KI:s
senaste barometer på en svagare industrikonjunktur. Detta är, enligt
motionärerna, signaler som kan tyda på att tillväxten i den svenska
ekonomin inte blir lika hög som regeringen förväntar sig i vårpropositionen.

Kristdemokraterna konstaterar i motion Fi15 att tillväxttakten i
världsekonomin är på väg att bromsa in till mer normala nivåer efter den
höga tillväxten i fjol. Motionärerna anför vidare att regeringens
prognoser i vårpropositionen över den svenska tillväxten 2005 och 2006
ligger i överkant av vad de flesta andra bedömare anser. Särskilt när
det gäller arbetslösheten hyser regeringen en betydligt större optimism
än snittet bland prognosmakarna, enligt motionärerna. Motionärerna varnar
för att snabbt stigande lönekostnader - 3,5 % per år trots svag
sysselsättning enligt regeringens bedömning - tillsammans med en starkare
krona kan leda till att den svenska konkurrenskraften försämras.
1.3 Ny information om konjunkturen
Prognoserna i vårpropositionen bygger på uppgifter som fanns tillgängliga
fram till den 4 april 2005. Den statistik och de indikatorer som
publicerats efter det datumet tyder på en viss dämpning av den ekonomiska
aktiviteten.
Lägre oljepris och stigande dollarkurs
Sedan början av april till mitten av maj har det internationella priset
på råolja sjunkit med omkring 5 dollar per fat till ett pris strax under
50 dollar per fat. Samtidigt har värdet på den amerikanska dollarn stigit
omkring 3 % mot den svenska kronan. Sammantaget har värdet på den svenska
kronan sjunkit med drygt 1 %, till ett värde på TCW-index i mitten av
maj på runt 127. De internationella obligationsräntorna har gått ned
med 0,35-0,45 procentenheter till följd av tecken på svagare konjunktur.
De svenska obligationsräntorna har sjunkit med drygt 0,4 procentenheter,
och den tidigare marginalen mot den tyska obligationsräntan har försvunnit.
I början av maj höjde den amerikanska centralbanken, Federal Reserve,
sin styrränta med ytterligare 0,25 procentenheter till 3 %. Kurserna
på de internationella aktiebörserna har i stort sett legat stilla, med
viss tendens till nedgång.
Fortsatt god konjunktur i Förenta staterna
Enligt preliminära uppgifter från det amerikanska handelsdepartementet
steg Förenta staternas BNP under första kvartalet med 3,1 % i beräknad
årstakt, jämfört med en uppgång under fjärde kvartalet i fjol på 3,8 %.
Det var 0,4 procentenheter lägre än vad genomsnittet av olika bedömare
hade räknat med. Det var framför allt den privata konsumtionen och i
viss mån investeringarna som bidrog till uppgången.
Positivt var också att sysselsättningen ökade starkt i april, med 274 000
personer mot förväntade 174 000 personer. Samtidigt reviderades
sysselsättningsutvecklingen under februari och mars upp relativt kraftigt.
Arbetslösheten låg i april på 5,2 %, samma nivå som i mars.
Inköpschefsindex över industrisektorn sjönk under både mars och april
till en indexnivå i april på 53,3, vilket fortfarande är över 50 - den
nivå som betraktas som gränsen mellan avmattning och tillväxt.
Inköpschefsindex för tjänstesektorn steg tydligt i mars men föll tillbaka
något i april. Nivån på index är dock fortfarande hög. Konsumtionen
fortsätter att utvecklas relativt gynnsamt. Omsättningen i detaljhandeln
steg i april med 1,4 % jämfört med mars, dubbelt upp mot förväntat.
Inflationen fortsatte att stiga i mars efter uppgången i februari, till
en inflationstakt på 3 %.
Svagare i euroområdet
De senaste indikatorerna över utvecklingen i euroområdet tyder på en
viss avmattning. Inköpschefsindex för industrisektorn sjönk under både
mars och april till en nivå i april under expansionsvärdet 50. Även
EU-kommissionens samlade konjunkturbarometer för euroområdet sjönk i
april, framför allt till följd av minskat förtroende inom industri- och
tjänstesektorerna. Barometern för konsumtionen steg dock något.
Inköpschefsindex för de större länderna Frankrike, Italien och Tyskland
sjönk relativt mycket i april. I Tyskland föll även det s.k. IFO-index,
vilket är en viktig indikator över den tyska industrins utveckling,
under både mars och april.
Tysklands BNP steg under första kvartalet med 1 % jämfört med kvartalet
dessförinnan. Det var en halv procentenhet högre än förväntningarna.
Jämfört med första kvartalet 2004 var dock BNP oförändrad.
Svagare svensk industrikonjunktur
Den svenska industrikonjunkturen mattades tydligt under första kvartalet,
enligt Konjunkturinstitutets senaste barometer. Både orderingången och
produktionstillväxten var lägre än tidigare samtidigt som antalet
anställda fortsatt att minska. Den s.k. konfidensindikatorn, vilken är
ett mått på konjunkturläget och som successivt stigit sedan mitten av
2003, sjönk under första kvartalet till en nivå i linje med det historiska
genomsnittet. Industriföretagen är dessutom återhållsamma om utvecklingen
framöver. Sammantaget räknar de med en måttlig ökning av orderingången
och produktionen fram till sommaren. Konjunkturläget inom den privata
tjänstesektorn och inom byggsektorn har dock förbättrats, enligt KI:s
barometer. Inom handeln har däremot utvecklingen under första kvartalet
varit svagare än vad företagen förväntade sig.
Resultaten i KI:s barometer bekräftas av inköpschefsindex för industrin
som sjunkit under både mars och april.
Hushållens förväntningar om den ekonomiska utvecklingen, mätta enligt
KI:s sammanvägda förtroendeindikator CCI, sjönk markant i april.
Delindikatorerna visar dock att hushållens syn på arbetsmarknadens utveckling
blev något mer positiv i april jämfört med mars. Omsättningen i
detaljhandeln steg under både februari och mars, enligt nya siffror, medan
däremot inregistreringen av personbilar sjönk under samma period.
På arbetsmarknaden var antalet sysselsatta under första kvartalet
oförändrat jämfört med första kvartalet 2004, enligt SCB:s
arbetskraftsundersökning
(AKU). Den öppna arbetslösheten gick ned med 0,3 procentenheter till 5,
6 % jämfört med samma kvartal i fjol. Mellan mars och februari minskade
antalet sysselsatta säsongsrensat med 14 000 personer. Den öppna
arbetslösheten sjönk däremot med 9 000 personer till 5,5 %.
Inflationen i den svenska ekonomin är fortsatt låg. Inflationstakten
mätt enligt KPI uppgick i mars och april till 0,1 % respektive 0,3 %.
Inflationstakten mätt enligt det underliggande inflationsmåttet UND1X
låg under samma månader på 0,5 % respektive 0,4 %.
Sedan regeringen offentliggjorde sin prognos har EU-kommissionen, LO,
Nordea och SEB presenterat nya bedömningar av den svenska ekonomin. I
genomsnitt räknar de med att BNP stiger med 2,9 % 2005 och 2,8 % 2006.
Det kan jämföras med regeringens bedömning i vårpropositionen om en
tillväxt på 3,2 % 2005 och 2,7 % 2006.
1.4 Finansutskottets bedömning av den ekonomiska utvecklingen
Utskottet delar regeringens bedömning i vårpropositionen att konjunkturen
i världsekonomin fortsätter att vara god under de närmaste åren, även
om tillväxttakten blir lägre än förra årets toppnivå. Som framgår av
redovisningen under avsnittet Ny information om konjunkturen tyder den
senaste statistiken och de senaste indikatorerna på viss dämpning av
den ekonomiska aktiviteten i framför allt euroområdet. I Förenta staterna
har ekonomin under den senaste tiden i stort sett utvecklats i linje
med regeringens bedömning.
Låga räntor, höga vinster i näringslivet, ökad sysselsättning, stigande
investeringar och en tilltagande hushållskonsumtion talar för en god
internationell tillväxttakt under både 2005 och 2006. En risk som kan
förändra utvecklingen är att oljepriserna fortsätter att stiga kraftigt,
vilket verkar dämpande på den internationella efterfrågan. Under den
senaste månaden har oljepriserna dock sjunkit något efter uppgången
under februari och mars 2005.
Under dessa förutsättningar är det enligt utskottets mening rimligt att
räkna med en tillväxttakt i den svenska ekonomin under de närmaste åren
på i genomsnitt runt 3 % per år. De åtgärder som regeringen föreslår i
vårpropositionen för att bl.a. stimulera utvecklingen på arbetsmarknaden
kommer enligt utskottets mening att bidra till denna utveckling.
Utskottet konstaterar att Moderata samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna
och Kristdemokraterna i stort sett delar vårpropositionens beskrivning
av den internationella konjunkturutvecklingen. I likhet med regeringen
anser även motionärerna att stigande oljepriser och negativa effekter
av underskotten i Förenta staternas bytes- och budgetbalanser är de
främsta riskerna i prognosen.
I motion Fi13 (m) menar dock motionärerna att det finns alltfler och
tydliga tecken på en reguljär avmattning i Förenta staterna.
Enligt utskottets mening är det rimligt att anta att tillväxttakten i
Förenta staterna avtar de närmaste åren från förra årets höga tillväxt
på 4,4 %, i takt med att räntorna stiger och den tidigare mycket kraftigt
stimulerande finanspolitiken avtar. Däremot finns det inget i dagsläget
som tyder på en betydligt kraftigare nedgång. Tvärtom har sysselsättningen
den senaste tiden stigit mer än förväntat samtidigt som konsumtionen
utvecklats gynnsamt. Inflationen är visserligen fortfarande relativt
hög, men rensat för energi- och livsmedelspriser har inflationen dämpats.

I motion Fi13 (m) och motion Fi14 (fp) menar motionärerna att hushållen
den senaste tiden blivit mer pessimistiska om den framtida ekonomin.
Det kan, enligt motionärerna, leda till att hushållskonsumtionen utvecklas
svagare än vad regeringen förväntar sig.
Utskottet kan konstatera att hushållens sammantagna förväntningar om
den ekonomiska framtiden försämrats under de senaste månaderna. Tittar
man däremot enbart på hushållens förväntningar om den egna ekonomins
utveckling har hushållen varit förhållandevis optimistiska hittills
under 2005. Statistik över detaljhandel visar dessutom att försäljningen
ökat relativt starkt under årets första tertial. Detta i kombination
med stigande inkomster och en god förmögenhetsställning i hushållssektorn
innebär enligt utskottets mening att det är rimligt att räkna med en
ökad konsumtionstillväxt under 2005 och 2006 jämfört med 2004.
Kristdemokraterna hävdar i sin motion Fi15 (kd) att regeringens prognoser
över den svenska tillväxten 2005 och 2006 ligger i överkant av vad andra
bedömare anser.
Utskottet konstaterar att de prognoser som redovisades under månaden
innan regeringen presenterade vårpropositionen i genomsnitt räknade med
att Sveriges BNP skulle stiga 3 % 2005 och 2,8 % 2006. Det kan jämföras
med regeringens bedömning på 3,2 % 2005 och 2,7 % 2006. Som framgår av
redovisningen under avsnittet Ny information om konjunkturen räknar de
prognoser som presenterats efter att regeringen presenterade sin bedömning
med att BNP stiger med i genomsnitt 2,9 % 2005 och 2,8 % 2008.
Genomgången visar att regeringens prognoser ligger något över genomsnittet
för 2005, men något under genomsnittet för 2006. Utskottet kan också
konstatera att skillnaderna mellan de olika bedömarna är relativt liten.

Utskottet vill till sist kommentera varningen i motion Fi15 (kd) att
snabbt stigande lönekostnader och en starkare krona kan leda till att
den svenska konkurrenskraften försämras.
För den svenska ekonomins långsiktiga utveckling är det enligt utskottets
mening avgörande att de svenska arbetskraftskostnaderna inte ökar
snabbare än i omvärlden, med hänsyn tagen till både växelkurs och
produktivitet. Det mått som är mest relevant vid en sådan analys är den
relativa enhetsarbetskraftskostnaden. Enligt regeringens beräkningar
sjunker den relativa enhetsarbetskraftskostnaden inom industrin med 1
% 2005 och knappt 1 % 2006, till följd av en fortsatt stigande produktivitet.
I motsats till Kristdemokraternas farhågor ger detta den svenska
exportindustrin en god konkurrenssituation under de närmaste åren.



2 Riktlinjer för den ekonomiska politiken
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen godkänner det förslag till riktlinjer för den ekonomiska
politiken som regeringen redovisar i vårpropositionen. Riksdagen avstyrker
de förslag som förs fram i motionerna.
Jämför reservation 1.
2.1 Vårpropositionen
Vårpropositionen, som innehåller förslag till riktlinjer för den ekonomiska
politiken och budgetpolitiken, bygger på en överenskommelse mellan den
socialdemokratiska regeringen, Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Regeringen
tror på en fortsatt stark ekonomisk tillväxt 2005 och 2006. Arbetslösheten
är dock fortfarande alltför hög, vilket är bakgrunden till de prioriteringar
som görs i vårpropositionen. De reformer som regeringen och samarbetspartierna
enades om i budgetpropositionen för 2005 ligger fast.
Sunda offentliga finanser
Sunda offentliga finanser är enligt regeringen en förutsättning för
uthållig tillväxt. Målet som innebär att de offentliga finanserna ska
visa ett överskott på 2 % över en konjunkturcykel ligger fast. Det
finansiella sparandet i offentlig sektor beräknas till 0,7 % av BNP 2005
och 0,6 % 2006. Regeringens bedömning är att en alltför snabb återgång
till ett överskott på 2 % riskerar att fördröja återhämtningen och
permanenta arbetslösheten på en hög nivå.
Utgiftstaket har klarats samtliga år sedan det infördes 1997. Regeringen
återkommer i budgetpropositionen för 2006 med utgiftstaken för 2007 och
2008. Utgifterna ska hållas på en nivå som är förenlig med överskottsmålet,
och det ska finnas marginaler för att bedriva en aktiv arbetsmarknadspolitik
och för att möta oförutsedda utgifter. Budgeteringsmarginalen för 2005
beräknas till ca 1 miljard kronor.
Sysselsättningspaket för arbete och utbildning
Regeringen föreslår ett nytt sysselsättningspaket, som ger ekonomiskt
utrymme för 26 600 personer i arbete eller utbildning hösten 2005. Detta,
tillsammans med i höstas beslutade åtgärder, väntas minska den öppna
arbetslösheten till 5 % 2005 och 4 % andra halvåret 2006.
Sysselsättningspaketet
innehåller bl.a. en omfattande satsning på arbete för långtidsarbetslösa.
Arbetsgivare som anställer långtidsarbetslösa får skatterabatt genom
förstärkta anställningsstöd. Subventionen motsvarar upp till 85 % av
lönekostnaden. Vidare ingår höjt tak för lönebidrag från 13 700 till 15
200 kronor i månaden. Ett antal åtgärder genomförs för att förbättra
arbetsförmedlingen. Förmedlingen ska bli mer företagsinriktad och
regelverket förtydligas. Sysselsättningspaketet innehåller också fler
platser i kvalificerad yrkesutbildning, ökad utbildning i bristyrken,
nya utbildningsplatser vid folkhögskolorna samt kompletterande utbildning
för invandrade akademiker. Satsningar görs även på kommunal vuxenutbildning,
ökad rörlighet på arbetsmarknaden samt jobb och tillväxt i de regioner
som berörs mest av försvarsomställningen.
Stöd till dem som drabbats av flodvågen och stormen
För att stödja dem som drabbades av flodvågen har regeringen tillsatt
ett nationellt råd för samordning och stöd. Regeringen anslår därutöver
150 miljoner kronor för att täcka direkta kostnader i samband med
flodvågskatastrofen. Med anledning av stormen i södra Sverige avsätts
sammanlagt drygt 2,8 miljarder kronor 2005 och 2006 som stöd till
drabbade skogsägare. Huvuddelen av stödet utgörs av en skattereduktion på
stormfällt virke.
Satsningar på välfärden
En del tidigare utlovade reformer för att öka rättvisan och tryggheten
sjösätts nu. Det handlar bl.a. om bättre villkor för barnfamiljerna,
mer personal i förskolan samt satsningar på sjukvården. Den 1 november
2005 införs en nationell vårdgaranti som innebär att ingen ska behöva
vänta mer än tre månader från beslut till planerad behandling.
En sund ekonomi i den kommunala sektorn är avgörande för välfärdens
centrala områden: vården, skolan och omsorgen. Under 2005 och 2006
bedömer regeringen att den ekonomiska utvecklingen i kommunsektorn är
fortsatt god till följd av en positiv inkomstutveckling och stora
statliga tillskott. För 2007 och 2008 ser utvecklingen inte lika gynnsam
ut.
Regeringen hänvisar vidare till en överenskommelse mellan Socialdemokraterna,
Vänsterpartiet och Miljöpartiet om att det är angeläget att skapa
utrymme för att höja lönerna i kvinnodominerade yrken. Regeringen gör
bedömningen att kommunsektorn behöver tillföras ytterligare resurser
för de närmaste åren. Regeringen återkommer om detta i budgetpropositionen
för 2006.
Regeringen redovisar fem strategier för framtiden. Det handlar om att
få fler i arbete, att stärka Sveriges konkurrenskraft, att göra Sverige
och världen mer rättvis, att investera i kommande generationers miljö
samt att få mer välfärd för varje skattekrona.
Strategi för fler i arbete
För att finansiera framtidens välfärd måste fler få arbete och antalet
arbetade timmar öka. Arbetslinjen är en överordnad princip i regeringens
ekonomiska politik. Målet är att höja den reguljära sysselsättningen
till 80 % av befolkningen i åldern 20 till 64 år. För att fler ska komma
i arbete tillsätts en särskild expertgrupp med uppdraget att göra
analyser och ta fram förslag om hur utbudet av arbetskraft kan öka, i
synnerhet bland ungdomar och äldre samt bland svenskar med utländsk
bakgrund. Sysselsättningen bland utrikes födda ska öka och närma sig
den för hela befolkningen genom exempelvis mer individanpassad och
snabbare introduktion till arbetsmarknaden för nyanlända invandrare.
Sverige ska bli ett föregångsland på integrationsområdet. I vårpropositionen
2006 ska en samlad strategi för det fortsatta arbetet inom integrationsområdet
presenteras.
Regeringen kommer att presentera en nationell handlingsplan mot
könsdiskriminerande löneskillnader under 2005. Utgångspunkten är att
arbetsmarknadens parter har ansvar för lönebildningen. Den långsiktiga
ambitionen är att all könsdiskriminering på arbetsmarknaden ska upphöra.
Många kvinnor arbetar deltid, ofta ofrivilligt. Regeringen har tillsatt
en utredning för att stärka rätten till heltid. Vidare vill regeringen
stärka det arbetsrättsliga skyddet för gravida och föräldralediga.
Att skapa bättre möjligheter att arbeta för arbetshandikappade och
personer med funktionshinder är ytterligare ett sätt att på sikt öka
utbudet av arbetskraft. Regeringen avser att återkomma med en samlad
översyn av åtgärderna för arbetshandikappade i en arbetsmarknadspolitisk
proposition under 2005.
Regeringen gör bedömningen att målet att halvera sjukskrivningarna till
2008 är inom räckhåll. I budgetpropositionen för 2002 presenterade
regeringen ett elvapunktsprogram för ökad hälsa, vilket till stora delar
nu är genomfört. Alltför många människor har i dag sjuk- eller
aktivitetsersättning. Många av dessa vill återgå i arbete. Regeringen har
ändrat regelverket så att en förnyad prövning av arbetsförmågan sker
minst vart tredje år för alla som beviljas denna typ av ersättning.
Regeringen avser att följa utvecklingen noga och vidta ytterligare
åtgärder om det visar sig nödvändigt.
Strategi för stärkt konkurrenskraft
Globaliseringen skapar nya möjligheter men även nya problem. Konkurrensen
ökar inom nästan alla branscher och mellan länder och regioner. Den s.
k. Lissabonstrategin syftar till att göra EU till världens mest
konkurrenskraftiga område 2010. Utvärderingar visar att Sverige är ett av
de länder som lyckats bäst med att klara målen i Lissabonstrategin.
Sverige ska möta den ökande globala konkurrensen med tre grundläggande
perspektiv: full sysselsättning, social sammanhållning och ekologisk
omställning. Den svenska konkurrenskraften ska stärkas genom satsningar
på kunskap, kompetens och kreativitet - inte med låga löner. Regeringen
föreslår exempelvis ökade resurser till förskolor och skolor samt
genomför särskilda satsningar på skolor i utsatta områden. Vidare ska
universitet och högskolor internationaliseras, äldre ska få bättre
möjligheter att studera och fler högskoleplatser ska inrättas. Tre områden
som är viktiga för Sveriges framtida tillväxt och utveckling prioriteras
i en stor forskningssatsning: medicinsk forskning, teknisk forskning
och forskning till stöd för hållbar utveckling.
Regeringen vill se fler och växande företag i alla delar av landet.
Genom omfattande regelförenklingar ska det bli lättare att starta och
driva företag. Exempelvis reformeras skattereglerna för fåmansbolag, de
s.k. 3:12-reglerna. Tillgången till riskkapital förbättras genom s.k.
såddfinansiering. I syfte att stärka näringslivets konkurrenskraft vill
regeringen öka utbytet av idéer och kunskap mellan näringslivet och
högskolorna.
Strategi för ökad rättvisa
Den ekonomiska politiken ska bidra till ökad sysselsättning och tillväxt
i hela landet, men också till ökad rättvisa. För att öka rättvisan måste
all diskriminering bekämpas, oavsett om den sker till följd av kön,
ålder, etnicitet, sexuell läggning eller funktionshinder. Rättvisemålet
om att behovet av socialbidrag ska halveras jämfört med 1999 års nivå
ligger fast. De enskilt viktigaste åtgärderna för att nå målet är att
bekämpa arbetslösheten och öka sysselsättningen för både kvinnor och
män. Regeringen genomför en rad generella satsningar för att förbättra
barnfamiljernas ekonomi. Exempelvis höjs barnbidragen och underhållsstödet
förbättras. Regeringen har tillsatt en utredning för att se över
socialbidraget. Utredningen ska lämna förslag som stärker de ekonomiska
drivkrafterna för arbete och förtydligar och förbättrar ansvarsfördelningen
mellan stat och kommun.
Sverige är ett av få länder som lever upp till FN:s rekommendation om
att avsätta minst 0,7 % av bruttonationalinkomsten (BNI) till internationellt
utvecklingssamarbete. År 2006 kommer 1 % av BNI att anslås till bistånd.
För många utvecklingsländer är dock de rika ländernas handels- och
jordbrukspolitik viktigare än biståndspolitiken. Regeringen har därför
infört ett mål om att alla politikområden ska bidra till en rättvis och
hållbar utveckling.
Sverige ska bidra till en rättvis globalisering genom en human asyl-
och flyktingpolitik. För att göra asylprocessen tydligare och mer öppen
ersätts Utlänningsnämnden med ett domstolsförfarande fr.o.m. den 1
januari 2006.
Strategi för investeringar i kommande generationers miljö
Hållbar utveckling är ett övergripande mål för regeringens politik.
Alla beslut ska utformas så att de beaktar ekonomiska, sociala och
miljömässiga konsekvenser. Med hjälp av ny teknik, byggande, samhällsplanering
och en aktiv energi- och miljöpolitik ska idén om det gröna folkhemmet
förverkligas. Basen för miljöpolitiken är de 15 nationella miljömålen.
Regeringen har under våren 2005 lämnat en miljömålsproposition
(2004/05:150) som utgör en första utvärdering av arbetet med att nå de av
riksdagen beslutade delmålen.
I syfte att stimulera användningen av förnybara energikällor föreslår
regeringen att anslagen till energiforskningen ökar med 100 miljoner
kronor 2006 och lika mycket 2007.
För en ekologiskt hållbar utveckling spelar den gröna skatteväxlingen
en central roll. Sedan 2001 har en skatteväxling på 13,6 miljarder kronor
genomförts. Fram till 2010 fullföljs en skatteväxling på ytterligare
drygt 16 miljarder kronor. Regeringen avser att i budgetpropositionen
för 2006 ange riktlinjer för den fortsatta skatteväxlingen.
Strategi för mer välfärd för varje skattekrona
För att klara välfärdens finansiering i framtiden när alltfler blir
allt äldre och efterfrågan på välfärdstjänster ökar krävs, förutom en
ökad sysselsättning, också en god hushållning med de gemensamma resurserna.
Varje satsad skattekrona ska användas så effektivt som möjligt. Det
handlar om att öka produktiviteten i den offentliga sektorn, att bekämpa
fusk i skatte- och förmånssystem och att se till att skattesystemet är
effektivt utformat. Regeringen presenterar nu ett antal åtgärder för
att bekämpa skatte- och förmånsfusk. I detta innefattas t.ex. bättre
skattekontroll, typgodkända kassaregister, utökat informationsutbyte
mellan myndigheter samt åtgärder för att stävja svartarbete inom
byggbranschen. Regeringen har tidigare gett Ansvarskommittén i uppdrag att
se över hela samhällsorganisationen så att välfärden kan produceras mer
effektivt i framtiden.
Det finns inget generellt samband mellan skatter och tillväxt, men varje
skatteslag måste prövas utifrån ett tillväxtperspektiv. Utvecklingen
med alltfler äldre gör att skattesystemet även måste ses över i syfte
att stimulera till ökat arbetsutbud. Behovet av att ställa om Sverige
till ett ekologiskt och socialt hållbart samhälle gör att de progressiva
och gröna inslagen i skattesystemet kan behöva öka. Regeringen avser
att påbörja en översyn av hela skattesystemet 2006.
2.2 Motionerna
Moderata samlingspartiet
Ungefär 1,5 miljoner människor försörjs i dag genom olika offentliga
ersättningar i stället för arbetsinkomster eller arbetar mindre än de
skulle önska. I stora delar av landet står en tredjedel av den vuxna
befolkningen i arbetsför ålder utanför arbetsmarknaden. Kostnaderna för
sjukpenning, sjukersättning, a-kassa och AMS-åtgärder uppgår till
svindlande 185 miljarder kronor per år. Samtidigt står Sverige inför en
demografisk utveckling som innebär att allt färre kommer att behöva ta
hand om alltfler och finansiera alltmer.
I denna situation saknar regeringen en ekonomisk strategi, och de
konkreta förslag som lämnas i propositionen är få och små. Effekterna av
regeringens förslag kommer inte att bli mer än marginella. Trots att
sysselsättningen står högst på regeringens dagordning förmår man inte
omprioritera alls inom ramen för en 900-miljarders budget. I stället
lånar regeringen ytterligare pengar.
Moderata samlingspartiet föreslår i motion Fi13 en ekonomisk-politisk
strategi där kärnan är att vi måste bli fler som arbetar och vi måste
arbeta mer. Det finns inga genvägar för att klara av framtidens utmaningar.
Strategin innebär att utbudet av arbetskraft måste öka. Detta är möjligt
genom en kombination av sänkta skatter på arbete och stramare bidrag.
Våra trygghetssystem måste vara utformade så att de fångar upp och
skyddar dem som drabbas av sjukdom, arbetsskada eller arbetslöshet, men
systemen måste också ge tillräckliga incitament för arbete. Strategin
innebär också att efterfrågan på arbetskraft måste öka. Både företagsklimatet
och arbetsmarknadens funktionssätt måste förbättras. Motionärernas
politik handlar ytterst om att öka välståndet och tryggheten för alla
medborgare.
Moderata samlingspartiets politik består av fyra huvudkomponenter.
Det måste löna sig att arbeta. Ett större arbetsutbud är avgörande för
att möta kraven som följer av en åldrande befolkning. Med ett större
arbetsutbud ökar ekonomins produktionsförmåga och därmed utrymmet för
konsumtion, både för hushållen och för den skattefinansierade välfärden.
För att göra det mer lönsamt att arbeta är det nödvändigt att såväl
sänka skatterna och strama åt bidragen som att göra arbetsmarknaden mer
flexibel. Skatterna bör sänkas så att effekten på arbetsutbudet blir så
stor som möjligt. Kärnan i skattestrategin är ett särskilt förvärvsavdrag
för arbetsinkomster med inriktning i första hand på låga och medelhöga
inkomster, dvs. de grupper som har störst marginaleffekter. Sedan i
höstas har förslaget justerats så att incitamenten har stärkts för att
gå från bidragsförsörjning till deltidsarbete. Som en del av strategin
för att öka arbetsutbudet vill Moderata samlingspartiet även strama åt
sjukpenningen, arbetslöshetsförsäkringen, föräldraförsäkringen,
förtidspensionerna och studiefinansieringen. Människor ska stimuleras att
komma tillbaka till arbetslivet. Den nuvarande huvudregeln att
förtidspensionera den som varit sjukskriven i mer än ett år ska därför tas
bort.
Företagens konkurrenskraft måste förbättras. För att svenska företag
ska klara den tilltagande internationella konkurrensen behövs en rad
åtgärder för att förbättra företagens villkor, som t.ex. avskaffad
förmögenhetsskatt, minskad regelbörda, skärpt konkurrens och bättre
beskattning av fåmansbolag.
Arbetsmarknaden måste reformeras så att fler människor kommer i arbete.
Särskilt viktigt är det att unga snabbt kommer in på arbetsmarknaden
och att personer med svag förankring på arbetsmarknaden kan komma
tillbaka. Därför föreslår Moderata samlingspartiet, tillsammans med övriga
partier i Allians för Sverige, s.k. nystartsjobb som innebär att
arbetsgivaravgifterna slopas helt för personer som i mer än ett år varit
beroende av bidrag och att slopandet gäller lika länge som personen
varit bidragsberoende, dock högst fem år. Ungdomar (20-24 år) som varit
arbetslösa i mer än sex månader omfattas också av förslaget. Nystartsjobben
ska vara en rättighet som administreras av Skatteverket.
Regeringens integrationspolitik har misslyckats. Moderata samlingspartiet
anser att integrationspolitiken måste reformeras så att arbetslinjen
återupprättas. Invandrare måste få både ökade möjligheter och förstärkta
drivkrafter att försörja sig genom arbete. Invandrare måste snabbare än
i dag komma in på arbetsmarknaden. En lärlingsintroduktion som gör det
möjligt att delta i arbetslivet samtidigt med språkträning skulle kunna
vara en möjlighet. Moderata samlingspartiet avser att till hösten
återkomma med förslag om en politik som är inriktad på snabbare och bättre
integration av invandrare i arbetslivet.
Den offentliga sektorn måste reformeras och välfärden tryggas. Den
enskildes valfrihet måste stärkas, och alla vägar till effektivitetsvinster
i den offentliga sektorn måste tas till vara. Det behövs ökad konkurrens
och förbättrade styrsystem inom de offentliga verksamheterna.
Avgiftsfinansieringen inom vården bör öka. Något högre avgifter kan väntas
dämpa den överefterfrågan som den offentliga finansieringen skapar men
är också ett sätt att tillföra resurser till de offentliga verksamheterna.
Höjda skatter är ingen framkomlig väg för att långsiktigt säkra välfärdens
finansiering. De stora skattehöjningar som i så fall behövs skulle
ytterligare dämpa arbetsutbudet och minska ekonomins tillväxtkraft.
Incitamenten att arbeta skulle bli ännu mindre och möjligheterna att
rekrytera människor, inte minst till vård och omsorg, skulle försämras.
Moderata samlingspartiet vill satsa på den offentliga kärnverksamheten
och gör en tydlig politisk prioritering. Sjukvården, skolan och barn-
och äldreomsorgen är viktigare än generösa ersättningar vid sjukdom och
arbetslöshet. Kommunsektorn får ett sammantaget tillskott på 10 miljarder
kronor åren 2005-2007 utöver regeringens förslag.
Uthålliga offentliga finanser måste säkras. Dagens generation har inte
rätt att bevilja sig själva förmåner som framtida generationer tvingas
betala. Finanspolitiken bör inriktas på en långsiktigt uthållig
skuldsättning för den konsoliderade offentliga sektorn. För att på fem år
reducera skuldsättningen till ca 40 % av BNP vill Moderaterna fastställa
ett årligt mål för staten så att det offentliga överskottet uppgår till
ca 2 % av BNP i genomsnitt över en konjunkturcykel.
Moderata samlingspartiet föreslår en budgetpolitik i linje med de
övergripande prioriteringarna. Skatterna måste sänkas i syfte att göra
det mer lönsamt att arbeta och att driva företag. Skattesänkningarna
ska till övervägande delen finansieras av stramare bidrag, vilket förutom
själva finansieringen också är en viktig del i strategin att stärka
drivkrafterna att arbeta. Den tredje delen är en bred satsning för att
rusta upp tryggheten i skolan, sjukvården och brottsbekämpningen.
Sammantaget innebär Moderata samlingspartiets politik en viss förstärkning
av de offentliga finanserna. Åren 2006-2008 beräknas det offentliga
sparandet stärkas med 7, 4 respektive 4 miljarder kronor utan att några
beteendeförändringar beaktats. Motionärerna bedömer dock att förslagen
på längre sikt kommer att leda till betydande förbättringar av de
offentliga finanserna genom att sysselsättningen sannolikt kommer att öka
påtagligt genom den föreslagna politiken.
Folkpartiet liberalerna
Att stimulera tillkomsten av tiotusentals nya jobb är det viktigaste
syftet med förslagen i Folkpartiet liberalernas motion Fi14. Vårpropositionen
ska ange riktlinjerna för den ekonomiska politiken men handlar mer om
kortsiktiga utryckningar för att rädda utgiftstaket eller om att tillgodose
vissa specialönskemål från stödpartierna, anser motionärerna.
Utanförskapet måste brytas. Motionärerna menar att utanförskapet är ett
av regeringens stora misslyckanden. Trots goda yttre förutsättningar
har regeringen inte lyckats få in människor i arbete i tillräcklig
utsträckning, vilket leder till bidragsberoende och stora mänskliga
tragedier. Mer än en miljon människor i åldern 20-64 år står i dag utanför
arbetsmarknaden. Ett nytt socialt landskap har vuxit fram präglat av
utestängning från arbetsmarknaden, bostadssegregation, bidragsberoende
och maktlöshet. Utanförskapet leder även till att ekonomin är svagare
än vad den annars kunde vara. För att möta den demografiska utmaningen
framöver måste fler personer komma i arbete. I första hand handlar det
om att få fler unga människor i arbete tidigare, att minska arbetslöshet,
sjukskrivningar och förtidspensioner samt att få en mycket snabbare
integration av invandrare på arbetsmarknaden.
Villkoren för företag förbättras. Företagsamheten är ytterligare ett
område där regeringens politik brister, enligt motionärerna. Det krävs
en politik som snabbt lyfter undan de hinder som finns för att både nya
och etablerade företag ska efterfråga medarbetare. Sverige behöver en
ny våg av entreprenörskap, där betydligt fler nya företag startas än i
dag. Därför lägger Folkpartiet liberalerna stor tonvikt vid förbättringar
av villkoren för små och växande företag och för företagaren.
Skattestopp och strategiska skattesänkningar. Motionärerna betonar
nödvändigheten av ett skattestopp. Särskilt kommunala skattehöjningar
slår hårt mot låg- och medelinkomsttagare och måste hållas tillbaka.
Folkpartiet liberalerna föreslår en rad strategiska skattesänkningar i
syfte att få fler människor i arbete och för att skapa nya, varaktiga
arbeten. Skatten för låg- och medelinkomsttagare sänks för att stimulera
övergången från bidragstagande till arbete. Skattesänkningen sker i
form av ett förvärvsavdrag för att göra det mer lönande att arbeta.
Detta ska utformas så att det ersätter dagens grundavdrag för arbetsinkomster.
Folkpartiet liberalerna vill även successivt ta bort den s.k. värnskatten.
Arbetsgivaravgifterna sänks. I syfte att stimulera småföretagarna att
anställa slopas arbetsgivaravgiften i varje företag på en lönesumma upp
till 250 000 kr per år. Vidare föreslås en sänkning av de skatter som
småföretagare betalar enligt de s.k. 3:12 reglerna, i syfte att stimulera
människor att bli och förbli företagare. För att öka tillgången till
riskkapital föreslås nya åtgärder på skattesidan: bl.a. avskaffande av
förmögenhetsskatten och av dubbelskatten på aktier.
Gemensamt borgerligt förslag om nystartsjobb. För att underlätta för
människor som har en svag förankring i arbetslivet att komma tillbaka
föreslår Folkpartiet liberalerna tillsammans med övriga partier i Allians
för Sverige att s.k. nystartsjobb införs. Förslaget innebär att
arbetsgivaravgifterna för företag i näringslivet tas bort helt för personer
som varit bidragsberoende i mer än ett år och att nedsättningen gäller
under lika lång tid som vederbörande varit bidragsberoende. För ungdomar
i åldern 20-24 år ska nystartsjobb vara möjliga redan efter sex månaders
bidragsberoende. Nystartsjobben ska vara en rättighet som administreras
av Skatteverket.
En reformerad arbetsmarknadspolitik. Syftet med regeringens
arbetsmarknadspolitik är sedan länge förskjutet till att inför val dölja öppen
arbetslöshet, snarare än att lösa de arbetslösas problem, menar
motionärerna. Folkpartiet liberalerna vill reformera arbetsmarknadspolitiken
på en rad områden. Exempelvis görs arbetslöshetsförsäkringen om till en
verklig omställningsförsäkring, AMS i dess nuvarande form läggs ned,
arbetsmarknadspolitiken öppnas för konkurrens och arbetsrätten moderniseras.
Subventionerade anställningar ska bara användas temporärt, och fokus
ska i stället ligga på att skapa fler riktiga jobb.
Satsning på forskning och utbildning. Utbildning och forskning är två
prioriterade områden för Folkpartiet liberalerna. Forskningen tillförs
2 miljarder kronor mer än vad regeringen satsar under en femårsperiod.
Bildningsskolan återupprättas genom tydligare fokus på kunskap, arbetsro
och valfrihet.
En ny energipolitik. En förtida avveckling av kärnkraften innebär enligt
motionärerna en enorm kapitalförstöring och i praktiken att Sverige
ökar sitt bidrag till växthuseffekten. Folkpartiet liberalerna lägger
fast en ny energipolitik i vilken avvecklingen av kärnkraften avbryts
och möjligheterna öppnas att bygga fler kärnkraftverk på platser där
kärnkraft redan produceras.
Åtgärder för att minska sjukskrivningar och förtidspensioneringar. I
motionen föreslås ett antal åtgärder i syfte att minska sjukskrivningar
och förtidspensioneringar. Sjukvård och försäkringskassa ska slås samman
i ett antal vårdregioner. Ett nationellt husläkarsystem ska förbättra
den förebyggande hälsovården. De fyra partierna inom Allians för Sverige
har en överenskommelse om en nationell vårdgaranti. Regeringen vill,
enligt motionärerna, begränsa nytänkande och fler privata alternativ i
vården med en stopplag. Folkpartiet liberalerna vill i stället, tillsammans
med övriga partier i Allians för Sverige, införa en startlag som säger
ja till alternativa vårdgivare och entreprenörer samt stöder "avknoppning".

Offensiv för jämställdhet. Sverige har en tydligt segregerad arbetsmarknad
med en strukturell uppdelning i mans- och kvinnoyrken, vilket enligt
motionärerna är en av huvudförklaringarna till att kvinnor fortfarande
bara tjänar drygt 80 % av männens löner. Folkpartiet liberalerna föreslår
en rad åtgärder i syfte att göra svensk arbetsmarknad mer jämställd, bl.
a. bonus till mammor och pappor som delar på föräldraledigheten och
flexiblare arbetstidslagar.
Nytt mål för statsfinanserna. Sunda offentliga finanser är, enligt
motionärerna, en nödvändig förutsättning för en stabil ekonomi. Under
nästan två ordinära konjunkturcykler har regeringen inte lyckats nå
målet om 2 % överskott i genomsnitt över en konjunkturcykel. Staten har
vidare gått med underskott sedan 2002, och det är överskottet i
pensionssystemet som svarat för det offentliga överskottet. Folkpartiet
liberalerna föreslår ett nytt mål avseende statens finanser, där kravet
är att statens finansiella sparande ska vara i balans över en konjunkturcykel.

Kristdemokraterna
I Kristdemokraternas motion Fi15 beskrivs de senaste tio åren med
socialdemokratiskt styre som ett misslyckande inom många viktiga områden.
Sjukvård, skola, tillväxtpolitik, barnomsorg, företagande, rättstrygghet,
arbetslöshet och sjukfrånvaro är de områden som utmålas som misslyckanden.

Sverige står inför stora ekonomisk-politiska utmaningar. Omkring 1,5
miljoner människor i arbetsför ålder är av olika anledningar utanför
den reguljära arbetsmarknaden. Den demografiska utvecklingen innebär
att försörjningsbördan redan fr.o.m. 2007 kommer att öka. Med fler
personer över eller under arbetsför ålder ökar kostnaderna för centrala
välfärdsverksamheter. Internationalisering har lett till en global
konkurrens om arbetskraften där Sverige genom höga lönekostnader har en
konkurrensnackdel som måste kompenseras för.
Kristdemokraternas ekonomiska politik inriktas på strukturåtgärder för
ökad sysselsättning och tillväxt. Bland annat ska skattetrycket sänkas
och lönebildning och arbetsmarknadens funktionssätt förbättras. Med
Kristdemokraternas ekonomiska politik ökar utbudet av arbetskraft och
kapital och ekonomins långsiktiga tillväxtpotential stärks. Det
övergripande målet för Kristdemokraternas ekonomiska politik är att uppnå
en varaktigt hållbar BNP-tillväxt på minst 3 % per år över konjunkturcykeln.
Kristdemokraterna vill minska statsskuldens andel av BNP till 40 %.
Detta ska ske genom utförsäljning av statlig egendom men även genom
minskade utgifter på statsbudgeten. Kristdemokraternas budgetförslag
innebär att statsskulden som andel av BNP beräknas bli 43 % av BNP 2007.

Motionärerna vill införa ett kompletterande budgetpolitiskt mål - ett
balanskrav för statens finansiella sparande över en konjunkturcykel.
Detta mål ska införas stegvis med hänsyn till underskotten i statsfinanserna.
Genom en snabbare utförsäljningstakt av statligt aktieinnehav samt
lägre utgifter för staten uppnås en minskad statsskuld i förhållande
till regeringens förslag. Detta i kombination med Kristdemokraternas
förslag på arbetsmarknads- och skatteområdet bedöms leda till att
statsfinanserna kommer att bli mindre sårbara vid konjunktursvängningar.

Kristdemokraterna vill införa ett nytt ekonomisk-politiskt mål: Antalet
arbetade timmar ska öka. Målet ska också vägleda alla myndigheter som
kan påverka antalet arbetade timmar i den svenska ekonomin. Den totala
andelen arbetade timmar hos den arbetsföra befolkningen bör öka till de
nivåer som rådde på 1980-talet. Endast genom ett ökat antal arbetade
timmar kan välfärdssystemen på sikt tryggas. Ett ökat arbetsutbud uppnås
enligt motionärerna genom sänkt skattetryck och lägre marginaleffekter.
Marginalskatten ska sänkas för alla förvärvsaktiva låg- och medelinkomsttagare
genom ett avdrag på uppemot 10 % av inkomsten. Värnskatten avskaffas
successivt fr.o.m. 2007, och därmed minskar marginalskatten för dem med
högre inkomster. Därtill föreslås en skattereduktion för hushållstjänster,
vilket stimulerar framväxten av en vit sektor för hushållstjänster.
Arbetsmarknad och lönebildning måste reformeras. Lönebildningen har på
senare år förbättrats men arbetsmarknadens funktionssätt kan utvecklas
ytterligare så att en bättre balans uppnås i lönebildningsprocessen.
Kristdemokraterna anger att skattesänkningar för låginkomsttagare kan
underlätta för fler att komma in på arbetsmarknaden. I likhet med övriga
borgerliga partier föreslår Kristdemokraterna också att s.k. nystartsjobb
införs. Förslaget innebär att arbetsgivaravgifterna för företag i
näringslivet tas bort helt för personer som varit bidragsberoende i mer
än ett år och att nedsättningen gäller under lika lång tid som vederbörande
varit bidragsberoende. För ungdomar i åldern 20-24 år ska nystartsjobb
vara möjliga redan efter sex månaders bidragsberoende. Nystartsjobben
ska vara en rättighet som administreras av Skatteverket. Nystartsjobben
subventionerar en större grupp än vad som är fallet med anställningsstöden
inom den nuvarande arbetsmarknadspolitiken. Kostnaderna för arbetslösheten
bör synliggöras genom en högre egenfinansiering av arbetslöshetsförsäkringen.
Egenfinansieringen kompenseras fullt ut för den enskilde genom sänkt
skatt.
Antalet sjukfrånvarande aktivitets- och sjukersatta är rekordhögt.
Motionärerna vill motverka ohälsan framför allt genom rehabilitering av
långtidssjukskrivna men samtidigt beivra det över- eller felutnyttjande
av ersättningssystemen som finns. Tyngdpunkten för rehabiliteringsansvaret
ska flyttas till en huvudaktör. Kristdemokraterna vill samtidigt avveckla
det nyligen införda finansieringsansvaret för sjuklönen som arbetsgivarna
har efter den andra sjuklöneveckan. Den sjukpenningrundande inkomsten
ska bygga på de inkomster man faktiskt har haft.
Möjligheterna att förlänga arbetslivet ska förbättras. Motionärerna
vill göra det lönsamt för såväl arbetsgivare som löntagare att förlänga
arbetslivet och föreslår att skatten på förvärvsinkomster för dem som
fyllt 65 år halveras. Kristdemokraterna har dessutom förslag som ska
underlätta för de äldre att arbeta längre än vid nuvarande politik.
Arbetstagare och arbetsgivare kan komma överens om en högre pensionsålder.
Fler äldre ska ges möjlighet att förlänga arbetslivet genom
kompetensutveckling via ett individuellt kompetenssparande.
Sverige behöver en ny företagarpolitik. Kristdemokraterna ser med oro
på att antalet företagare minskat den senaste tioårsperioden. Sverige
är ett litet öppet land som konkurrerar med omvärlden. Sänkt skattetryck
och minskade marginaleffekter är viktiga för ett ökat företagande som
i sin tur kan finansiera välfärden. Enligt motionärerna bör ett
riskkapitalavdrag införas för att stimulera investeringar även i onoterade
företag. Vidare föreslås att ett etableringskonto införs för att underlätta
etableringen av fler nya företag med eget kapital. Kristdemokraterna
avser också att avskaffa förmögenhetsskatten och dubbelbeskattningen på
utdelningsinkomster. För att delvis finansiera detta ska bolagsskatten
höjas till 30 %. På sikt bör arbetsgivaravgifter och löneskatter sänkas.
Partiet betonar också vikten av god konkurrens som ett medel till högre
välfärd. Genom att bl.a. avveckla statligt och kommunalt ägande på
marknader där privata företag skulle kunna konkurrera stärks konkurrensen.

För Kristdemokraterna intar familjerna och de äldre en särställning.
Genom ett kommunalt vårdnadsbidrag skapas ökad valfrihet samtidigt som
kvaliteten i barnomsorgen säkerställs genom att maxtaxan höjs.
Barnfamiljernas situation förbättras genom bl.a. en kraftig höjning av
barnbidraget. Pensionärerna får en särskild inkomstskattesänkning genom
ett höjt grundavdrag, och garantipensionen höjs. Kommunerna måste få
ökade resurser att förbättra kvaliteten i vården och omsorgen. Partiet
föreslår liksom tidigare att fastighetsskatten avskaffas samtidigt som
kommunerna får möjlighet att ta ut en kommunal fastighetsavgift.
Centerpartiet
I Centerpartiets motion Fi16 framhålls att grundproblemet i svensk
ekonomi är att en så stor del av befolkningen av olika skäl står utanför
arbetsmarknaden. Därmed räcker resurserna till välfärden, trots höga
skatter, inte till. Den samlade ohälsan ligger kvar på rekordhöga nivåer,
och den totala arbetslösheten är över 8 % av arbetskraften. Ansvaret
för dagens situation vilar på den socialdemokratiska regeringen.
Centerpartiet vill att var och en som vill bidra också får chansen att
göra det. Den omläggning av den ekonomiska politiken som motionärerna
vill genomföra syftar till att sänka inkomstskatterna och öka incitamenten
att jobba. Fler ska gå från bidrag till arbete. För att öka antalet
riktiga jobb måste fler ges möjligheter att komma in på arbetsmarknaden
samtidigt som företagandets villkor förbättras. Därtill ska fler regioner
och näringar ges möjlighet att växa i ett grönare Sverige.
För att få fler människor i arbete måste arbetsmarknadspolitiken förändras
i kombination med en politik för ökad tillväxt. Sysselsättningsmålet på
80 % är möjligt att nå. Centerpartiet vill underlätta för människor att
komma tillbaka till arbetsmarknaden. Tillsammans med de övriga partierna
i Allians för Sverige vill partiet att s.k. nystartsjobb införs. Förslaget
innebär att arbetsgivaravgifterna tas bort helt för personer som varit
bidragsberoende i mer än ett år och att nedsättningen gäller under lika
lång tid som vederbörande varit bidragsberättigad. För ungdomar i åldern
20-24 år ska nystartsjobb vara möjliga redan efter sex månaders
bidragsberoende. Nystartsjobben ska vara en rättighet som administreras av
Skatteverket.
I jämförelse med regeringens förslag vill partiet också öka antalet
lönebidragsplatser och subventionsnivån i systemet. Lönebidrag ska
dessutom kunna ges upp till 67 års ålder. Centerpartiet vill lämna den
centraliserade arbetsmarknadspolitiken till förmån för mer lokal makt.
Privata arbetsförmedlare ska ges möjlighet att arbeta parallellt med
de offentligt finansierade arbetsförmedlingarna. För att förbättra
matchningen på arbetsmarknaden vill Centerpartiet också inrätta fler
platser för kvalificerade yrkesutbildningar.
Självbestämmande är utgångspunkten för Centerpartiets skattepolitik.
Människor ska kunna leva på den egna inkomsten utan godtyckliga bidrag.
Centerpartiet vill göra det möjligt för låg- och medelinkomsttagare
att leva på sin lön och göra det lönsamt att arbeta. Motionärerna
föreslår ett system med jobbavdrag som utgår mot inkomster från
förvärvsarbete.
Med förslaget sänks i praktiken marginalskatterna för alla med inkomster
upp till 28 000 kr i månaden, och därigenom kommer arbetsutbudet att
stärkas. Partiet vill också att avdrag för bl.a. resekostnader och
pensionssparande görs om till skatterabatter. Dessa tillsammans med
partiets inkomstskattereform innebär att kommuner och landsting får
behålla sina skattebaser. I motsvarande mån reduceras de generella
statsbidragen. Med detta reformerade system minskar kommunernas beroende
av statsbidrag. Motionärerna föreslår vidare att fastighetsskatten
reduceras. För att finansiera åtgärderna föreslås att både reavinstskatten
och stämpelskatten på bostäder höjas.
Ge företagen bättre villkor så att de vill växa och anställa fler. Genom
att göra det möjligt för alla att starta företag, ta bort snedvridande
skatteregler och göra det lättare att anställa och garantera goda
kommunikationer, ges företagen bättre villkor. Nya växande företag behöver
en trygg arbetskraftsförsörjning, vilket underlättas genom satsningar
på utbildning och forskning. Det måste vara möjligt för alla att starta
företag. Centerpartiet vill införa möjligheten att skattefritt kunna
spara till ett startkapital; dessutom ska man ha möjlighet att göra
avdrag för riskkapital som sätts in i det egna företaget. Förmögenhetsskatten
liksom skattereglerna kring fåmansbolagen (3:12-reglerna) motarbetar
företagandet. Motionärerna föreslår att förmögenhetsskatten halveras
under budgetperioden. Centerpartiet vill införa halverad arbetsgivaravgift
för den först anställda i företaget och samtidigt halvera arbetsgivaravgiften
för nyanställda i näringslivet.
Det måste också vara tryggt att anställa nya medarbetare. De nya reglerna
för företagens sjuklöneansvar innebär större risker för framför allt
små företag. Reglerna kan leda till att företagare sorterar bort
potentiella sjukdomsfall. Centerpartiet föreslår i stället ett sjuklönesystem
som bygger på att företagen får ansvar för samma antal sjukdagar som de
har anställda. Företagen kan få ansvar för högst 30 sjuklönedagar.
Arbetsgivaravgiften ska sänkas för alla arbetsgivare motsvarande ett
sjuklöneansvar på 30 dagar. Vidare vill partiet uppvärdera och stimulera
den hushållsnära tjänstesektorn genom att införa ett hushållsavdrag som
motsvarar en skattereduktion på 50 % av arbetskostnaden upp till 50 000
kr per år. För att stimulera miljödriven tillväxt föreslås att anslagen
för forskning och utveckling kring alternativa energislag utökas i
förhållande till regeringens förslag.
Genom att få fler människor i arbete kan resurser frigöras för en
gemensam trygg välfärd. Hälsoarbetet inriktas på hälsofrämjande åtgärder
och på att på ett tidigt stadium stödja människor och därmed förhindra
att sjukdomar utvecklas. Motionärerna föreslår en rehabiliteringsgaranti
som innebär att åtgärder och uppföljning ska inledas efter en månads
sjukskrivning. För att skapa utrymme för Centerpartiets prioriteringar
behövs också besparingar. För att komma till rätta med kostnader för
sjukfrånvaron vill partiet införa ytterligare en karensdag. Vidare ska
ersättningsnivåerna i sjukförsäkringen sänkas till 70 % för den som
inte har ansvar för minderåriga, och den sjukpenninggrundande inkomsten
ska fortsättningsvis beräknas på ett genomsnitt av de senaste 24 månadernas
lön. Arbetslöshetsförsäkringen utformas enligt samma principer.
Trafikförsäkringen privatiseras för att ge bilister incitament att köra
säkrare. För att finansiera sina satsningar föreslår motionärerna också
ytterligare besparingar på myndigheterna på drygt 3 miljarder kronor
utöver regeringens förslag för 2006.
Genom att frigöra resurser ges utrymme för en gemensam trygg välfärd.
Centerpartiet föreslår att barnbidragen dubblas då barnet är mellan 1
och 4 år. Tryggheten vid ålderdom ska förbättras genom en höjning av
garantipensionen till minst 5 000 kr per månad. Tryggheten i närmiljön
ska ökas genom att ge polisen ett anslagstillskott utöver regeringens
förslag. Partiet vill också införa en nationell vårdgaranti fr.o.m.
2006. Tsunamin i Sydostasien och stormen Gudrun har påmint oss om vårt
samhälles sårbarhet. Centerpartiet vill införa en fond utanför statsbudgeten
som kan utnyttjas för katastrofinsatser. Avsättningen till fonden bör
ske från utdelningen från statligt ägda bolag.
2.3 Finansutskottets ställningstagande till den ekonomiska politiken
Den internationella konjunkturen var stark under 2004. Tillväxttakten
i världsekonomin var den högsta som noterats sedan slutet av 1970-talet,
och BNP i Sverige steg med 3,5 % - den största ökningen sedan 2000.
Mycket talar för att konjunkturen fortsätter att vara gynnsam under de
närmaste åren, även om den internationella tillväxttakten inte kommer
upp i förra årets toppnivåer.
Utskottet tvingas däremot konstatera att den höga tillväxten ännu inte
har påverkat den svenska sysselsättningen. Tvärtom fortsatte situationen
på arbetsmarknaden att försämras under 2004. De uppgifter som hittills
publicerats för 2005 tyder på en viss stabilisering men någon tydlig
ljusning kan dessvärre ännu inte noteras.
Enligt Statistiska centralbyråns (SCB:s) senaste arbetskraftsundersökning
var antalet sysselsatta under första kvartalet i år i stort sett oförändrat
jämfört med samma kvartal i fjol. Den öppna arbetslösheten sjönk under
samma period från 5,9 % till 5,6 %, medan den totala arbetslösheten,
dvs. öppen arbetslöshet plus andelen personer i konjunkturberoende
arbetsmarknadspolitiska program, steg från 7,8 % till 8,5 %.
Även om det finns signaler om att sysselsättningen stiger framöver är
utskottet allvarligt bekymrat. De senaste årens utveckling på arbetsmarknaden
är inte acceptabel. Hög arbetslöshet är ett slöseri med mänskliga
resurser, och ytterligare åtgärder måste, enligt utskottets mening, vidtas
för att öka antalet sysselsatta och pressa tillbaka arbetslösheten.
I motion Fi15 (kd) hävdas att regeringens mål om en öppen arbetslöshet
på 4 % inte på långa vägar är uppfyllt trots att siffran manipuleras
genom att antalet personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder kraftigt
utökats. Sysselsättningsmålet kommer inte heller att uppfyllas, enligt
motionärerna. Även Folkpartiet liberalerna och Moderata samlingspartiet
kritiserar regeringen för att inte nå målen inom arbetsmarknadspolitiken.
Folkpartiet liberalerna menar i motion Fi14 (fp) att målet om öppen
arbetslöshet kan nås lagom till valet 2006 genom att arbetslösa flyttas
över till arbetsmarknadsåtgärder. I motion Fi16 (c) hävdas att dagens
arbetsmarknadspolitik är ett misslyckande och att dess innehåll måste
reformeras. Liknande påståenden framförs i t.ex. motion Fi13 (m).
Samtliga partier föreslår samtidigt omfattande nedskärningar inom
arbetsmarknadsområdet.
Målet för den öppna arbetslösheten nåddes 2000
Utskottet vill med anledning av motionerna erinra om att målet om en
halvering av den öppna arbetslösheten till 4 % 2000 som regering och
riksdag satte upp 1996 nåddes i oktober 2000. Den öppna arbetslösheten
låg i genomsnitt på 4 % under både 2001 och 2002 men började stiga mot
slutet av 2002 till en högsta nivå i början av 2004 på 6 %. Till en
början berodde uppgången på att antalet deltagare i de konjunkturberoende
arbetsmarknadspolitiska programmen sjönk kraftigt. Men under de senaste
åren är det den minskade sysselsättningen till följd av bl.a. svag
inhemsk efterfrågan, kraftigt stigande produktivitet i näringslivet och
sjunkande sjukfrånvaro som bidragit till att den öppna arbetslösheten
stigit.
Sysselsättningsmålet nåddes inte 2004
Riksdagens och regeringens ambitiösa sysselsättningsmål, dvs. att antalet
sysselsatta som andel av befolkningen i åldern 20-64 år ska uppgå till
80 % 2004, utvecklades väl fram t.o.m. 2001. Den högsta nivån nåddes i
april 2001 då den säsongsrensade sysselsättningsgraden uppgick till 78,
5 %. Till följd av lågkonjunkturen åren därefter och den svaga
sysselsättningen i fjol har sysselsättningsgraden successivt sjunkit till en
nivå i mars 2005 på 76,5 % säsongsrensat.
Båda målen ligger fast som delmål mot full sysselsättning
Utskottet vill här klart deklarera att båda målen ligger fast som viktiga
delmål mot det övergripande målet om full sysselsättning. De båda målen
kompletterar dessutom varandra. Utskottet vill i detta sammanhang passa
på att ta avstånd från påståendena i t.ex. Fi15 (kd) om att den öppna
arbetslösheten skulle vara ett mått på arbetslösheten som statistiskt
manipuleras på olika sätt. Enligt utskottets mening är det minst lika
viktigt att bekämpa den öppna arbetslösheten som att öka sysselsättningen.
Personer som under långa tider tvingas ut i öppen arbetslöshet riskerar
att permanent hamna utanför arbetsmarknaden. Detta leder i förlängningen
till att utbudet av arbetskraft minskar.
En rad åtgärder inom olika områden måste enligt utskottets mening vidtas
för att de arbetsmarknadspolitiska målen ska nås. På kort sikt handlar
det bl.a. om åtgärder för att öka efterfrågan och stärka konkurrenskraften
och därmed stimulera sysselsättningen. På lite längre sikt handlar det
om att öka utbudet av arbetskraft för att trygga den framtida
arbetskraftsförsörjningen.
I budgetpropositionen för 2005 presenterade regeringen ett antal åtgärder
för att minska arbetslösheten och öka sysselsättningen. För att stimulera
efterfrågan höjdes därför fr.o.m. den 1 januari 2005 kompensationen för
löntagarnas egenavgifter från 75 % till 87,5. Vidare höjs barnbidragen
under 2006, flerbarnstilläggen förbättras, golvet och taket i
föräldraförsäkringen höjs samtidigt som en satsning om 1 miljard kronor görs
på ekonomiskt utsatta familjer.
Det generella sysselsättningsstödet till kommunerna utökades till
sammanlagt 7,5 miljarder kronor 2005 och 7 miljarder kronor 2006. För att
dämpa arbetslösheten och rusta de arbetslösa med utbildning och praktik
utökades antalet platser i de arbetsmarknadspolitiska programmen under
både 2005 och 2006 kraftigt i förhållande till budgetpropositionen för
2004.
Nya åtgärder för att nå målen i vårpropositionen
I vårpropositionen går regeringen vidare med nya insatser för att redan
i år pressa ned arbetslösheten och öka sysselsättningen. De viktigaste
redovisas i punkterna nedan:
Arbetsgivare som anställer långtidsarbetslösa får en skatterabatt
motsvarande 85 % av lönekostnaden. Detta förstärkta anställningsstöd väntas
ge 10 000 heltidsplatser under 2005 och 2006. I ramen för satsningen
skapas 1 500 projektanställningar för miljöinriktat arbete. Stödet
beräknas minska statens skatteinkomster med 1 miljard kronor 2005.
Taket för lönebidrag för anställning av arbetshandikappade och anställda
i skyddat arbete hos offentliga arbetsgivare höjs med 1 500 kr till
15 200 kr i månaden.
Arbetsförmedlingen intensifieras och förbättras. Förmedlingen ska också
bli mer företagsinriktad samtidigt som regelverket förtydligas för att
öka rättssäkerheten och stödja dem som har störst behov av hjälp. 2 000
av de tidigare beslutade s.k. friårsplatserna omfördelas från 2005 till
2006 för att ge Arbetsmarknadsverket (AMV) möjlighet att öka kvaliteten
i såväl förmedlingsverksamheten som friårssatsningen.
Antalet platser inom den kvalificerade yrkesutbildningen utökas med
1 000 platser fr.o.m. hösten 2005. Dessutom skapas 2 000 nya platser i
arbetsmarknadsutbildningen med särskild inriktning mot bristyrken.
Vid folkhögskolorna inrättas temporärt 500 nya utbildningsplatser för
långtidsarbetslösa ungdomar.
En ettårig kompletterande utbildning för invandrade akademiker införs
vid Linköpings universitet och Malmö högskola.
En särskild vidareutbildning av obehöriga lärare genomförs i samarbete
med kommunerna. Satsningen ska framför allt vara inriktad mot yrkeslärare
och startar hösten 2005 med 500 platser och utökas med ytterligare 500
platser våren 2006.
För att säkerställa antalet platser i den kommunala vuxenutbildningen
behålls det riktade statliga stödet för vuxenutbildning i ytterligare
tre år.
För att öka rörligheten på arbetsmarknaden utökas anslagen till
Rikstrafiken med 100 miljoner kronor per år perioden 2005-2007. Satsningen
ska stärka den interregionala kollektivtrafiken. Regeringen anger också
i vårpropositionen att den under 2005 avser att ta ställning till
utredningsförslagen om dubbel bosättning (SOU 2005:28).
Omfattande satsningar för jobb och tillväxt görs i de regioner som berörs
mest av omställningarna inom försvaret.
Fler satsningar i budgetpropositionen för 2006
Enligt utskottets mening återstår det att se om åtgärderna är tillräckliga
för att vända utvecklingen på arbetsmarknaden. Utskottet vill erinra om
att regeringen i vårpropositionen anger att den kommer att följa
utvecklingen och vid behov föreslå ytterligare åtgärder i budgetpropositionen
för 2006.
Vid sidan av de ovan redovisade omedelbara satsningarna redovisar
regeringen i vårpropositionen sin grundläggande strategi för att långsiktigt
få fler människor i arbete, nå sysselsättningsmålet och därmed bidra
till att säkra den framtida finansieringen av den svenska välfärden.
Fler i arbete - en grundläggande framtidsstrategi
Det handlar bl.a. om att underlätta för olika grupper att komma in på
arbetsmarknaden, grupper som i dagsläget har en lägre sysselsättningsgrad
än genomsnittet av befolkningen. Satsningar ska göras inom bl.a. följande
områden:
Fler yngre i sysselsättningen. De mycket stora satsningarna som gjorts
på utbildning sedan mitten av 1990-talet har inneburit att ungdomarnas
sysselsättningsgrad sjunkit. Det är inom denna grupp som sysselsättningen
minskat mest sedan början av 1990-talet. Åtgärder kommer att vidtas för
att uppmuntra yngre människor att tidigare än i dagsläget etablera sig
på arbetsmarknaden. Detta ska dock ske utan att regeringens långsiktiga
mål om att 50 % av en årskull ska ha börjat studera vid högskola senast
vid 25 års ålder åsidosätts. Som ett led i detta läggs under våren
förslag till nya antagningsregler för högskolan. Dessutom tillsatte
regeringen nyligen en nationell koordinator för att snabba upp de yngres
inträde på arbetsmarknaden.
Fler äldre i arbetskraften. För att öka äldres möjligheter att vara
kvar längre i arbetslivet har bl.a. en utredning tillsatts för att se
över reglerna för tjänstepensioner och privata pensionsförsäkringar.
Regeringen anger i vårpropositionen att behovet av ytterligare åtgärder
för att öka de äldres arbetskraftsdeltagande kommer att analyseras i
budgetpropositionen för 2006.
Ökad jämställdhet. Kvinnors förvärvsfrekvens i Sverige är hög jämfört
med andra industriländer. För att ytterligare höja den kvinnliga
förvärvsfrekvensen måste en rad olika åtgärder vidtas för att öka
jämställdheten
såväl i familjelivet och på arbetsmarknaden som i samhället som helhet.
Regeringen kommer under 2005 att bl.a. presentera en nationell
handlingsplan mot könsdiskriminerande löneskillnader. Handlingsplanen kommer
att vara bred och bl.a. behandla jämställdhetslagen, anställningsformer,
inflytande, kompetensutveckling och fördelningen av ledighet inom
föräldraförsäkringen.
Ökade möjligheter för arbetshandikappade att arbeta. Ytterligare insatser
ska göras för att öka arbetskraftsdeltagandet bland funktionshindrade
och arbetshandikappade, vid sidan av t.ex. höjningen av taket i
lönebidraget som utskottet redovisat tidigare. Regeringen kommer under 2005
att presentera en samlad översyn av åtgärderna för arbetshandikappade.

Ökad integration. Sverige är i dag ett av de länder i Europa som har
störst andel invånare med utländsk bakgrund. Den genomsnittliga
sysselsättningsgraden för gruppen är 60 %, även om skillnaderna mellan olika
grupper av invandrare är stora. Regeringen har under de senaste åren
genomfört ett antal åtgärder för att öka integrationen på arbetsmarknaden.
En ny diskrimineringslagstiftning har tagits fram, en satsning på
antidiskrimineringsbyråer har genomförts och AMS har fått mer resurser
för att öka integrationen. Vidare har bl.a. satsningar genomförts med
kompletteringsutbildning för invandrare, validering av utländsk
yrkeskompetens, s.k. prova-på-platser och andra åtgärder inom de
arbetsmarknadspolitiska programmen. Detta är inte tillräckligt utan fler
förändringar och åtgärder måste vidtas. Ytterligare insatser behövs för
att ge nyanlända svenskar snabbt tillträde till den svenska arbetsmarknaden.
Bland annat måste kvaliteten i svenskundervisningen höjas. Undervisningen
måste också starta tidigare än vad den gör i dag och kunna ske parallellt
med arbete, arbetspraktik, validering och utbildning Regeringen anger
i vårpropositionen att den senast våren 2006 kommer att lägga en
proposition på riksdagens bord om de nyanländas etablering. Dessutom ska
ytterligare särskilda satsningar göras för de invandrare som under lång
tid stått utanför arbetsmarknaden. Vidare ska diskrimineringen i samhället
bekämpas ytterligare. Till exempel tillsatte regeringen nyligen en
utredning som ska se över förutsättningarna för s.k. anonymiserade
ansökningshandlingar. För att minska diskrimineringen på bostadsmarknaden
kommer regeringen att ta initiativ till överläggningar med Sveriges
Allmännyttiga Bostadsföretag om en etisk uppförandekod för de kommunala
bostadsbolagen.
Betydelsen för det svenska samhället av att öka sysselsättningsgraden
bland utlandsfödda framgår enligt utskottets mening mycket tydligt av
de beräkningar Konjunkturinstitutet (KI) presenterade i sin
lönebildningsrapport för 2004. Enligt KI är skillnaden i sysselsättningsgrad
mellan svenskfödda och utrikesfödda i dagsläget omkring 20 procentenheter.
Om denna skillnad halveras under de närmaste tio åren skulle antalet
personer i arbetskraften öka med ytterligare omkring 92 000 personer.
I absoluta tal skulle sysselsättningen om tio år vara omkring 107 000
personer högre jämfört med en trendmässig förbättring. Dessutom skulle
de offentliga finanserna stärkas med 53 miljarder kronor, räknat i dagens
penningvärde.
Enligt utskottets mening är det avgörande att Sverige blir ett föregångsland
på integrationsområdet. Utskottet vill även erinra om att regeringen
anger att den avser att återkomma med olika förslag i budgetpropositionen
för 2006. I vårpropositionen för 2006 ska dessutom en samlad strategi
för det fortsatta integrationsarbetet presenteras.
Oppositionens besparingar riskerar öka arbetslösheten
I partimotionerna föreslås omfattande besparingar inom
arbetsmarknadspolitiken.
Enligt utskottets uppfattning skulle besparingarna, om de genomfördes,
leda till att arbetslösheten permanentades på nuvarande nivå eller t.
o.m. steg. I Folkpartiet liberalernas motion Fi14 föreslås att AMS läggs
ned och ersätts av en ny mycket mindre myndighet som bl.a. ska upphandla
arbetsförmedlingstjänster och arbetsmarknadsåtgärder av privata producenter.
Liknande resonemang förs i bl.a. motion Fi16 (c).
En styckning och nedskärning av AMS skulle enligt utskottets mening
försämra situationen för många arbetslösa, inte minst för personer som
bor i regioner där efterfrågan på arbetskraft är svag. De redan nu stora
geografiska skillnaderna i sysselsättning skulle förstärkas ytterligare.

I motionerna Fi14 (fp) och Fi15 (kd) föreslås också förändringar i
arbetsrättslagstiftningen som åtgärder för att förbättra arbetsmarknaden.

Utskottets principiella uppfattning i denna fråga är att det är en
felaktig föreställning att försvagningar i arbetsrättslagstiftningen
skulle ge positiva effekter på tillväxten och sysselsättningen.
Arbetsrätten bidrar enligt utskottets mening till att skapa trygga
arbetsförhållanden och stabila ekonomiska villkor, vilket i sig stärker
tryggheten för de anställda. Enligt en studie av arbetsrätten i olika
länder som OECD publicerat i Employment Outlook har utformningen av
arbetsrätten inga entydiga effekter på den totala sysselsättningen eller
den totala arbetslösheten i ett land.
Såvitt utskottet förstår har även Moderata samlingspartiet insett detta.
I sin motion med anledning av budgetpropositionen för 2005 skrev de
att omfattningen av arbetsrätten tycks ha mindre betydelse för arbetslösheten,
sysselsättningen och inflationen i ekonomin. Forskningen kan inte påvisa
något samband mellan strikt arbetsrätt och hög arbetslöshet, menade
motionärerna.
I motion Fi13 (m) föreslås att ersättningsnivåerna i arbetslöshetsförsäkringen
sänks.
En av de viktigaste effekterna av sänkta ersättningsnivåer i
arbetslöshetsförsäkringen är att lönerna för de lägst avlönade på
arbetsmarknaden
pressas nedåt, med vidgade klyftor och negativa välfärdseffekter som
följd. Detta är enligt utskottets mening inte en riktig väg att beträda
för ett framtida konkurrenskraftigt Sverige.
Utskottet noterar också att motionärerna i Fi14 (fp) menar att höga
skatter och en inflexibel lönebildning slagit ut den arbetsmarknad för
mindre produktiva arbeten som skulle behövas för att minska bidragsberoendet
och utanförskapet.
Här har utskottet en helt annan principiell ståndpunkt. Det är, enligt
utskottets mening, viktig för den ständigt pågående moderniseringen av
Sverige att kvalitetshöjningar och produktivitetsökningar fortsätter
att vara centrala. Det är en väg som tjänat Sverige väl och skapat en
i internationell jämförelse konkurrenskraftig produktion med goda
inkomster.
Antalet sjukdagar ska halveras till 2008
En mycket viktig del i politiken för att öka sysselsättningen och öka
utbudet av arbetskraft är enligt utskottets mening att minska den höga
sjukfrånvaron. Sjukfrånvaron innebär dessutom ett stort lidande för dem
som drabbas samt höga kostnader för samhället, kostnader som hotar att
tränga undan andra viktiga välfärdssatsningar.
I motionerna Fi13 (m), Fi14 (fp), Fi15 (kd) och Fi16 (c) presenteras
olika åtgärder för att minska sjukfrånvaron, varav en del ligger i linje
med de olika åtgärder regeringen genomfört eller arbetar med. När det
gäller sjukfrånvaron vill utskottet anföra följande:
Hösten 2002 beslutade riksdagen att antalet sjukdagar ska halveras fram
till 2008 samt att nya aktivitets- och sjukersättningar ska minska.
Hösten 2001 presenterade regeringen det s.k. 11-punktsprogrammet för
att förbättra arbetsvillkoren och minska ohälsan i arbetslivet. Programmet
har sedan följts upp och utökats i de vår- och budgetpropositioner som
presenterats sedan dess och stora delar av programmet är nu genomfört.
Utskottet har vid tidigare behandlingar av frågan utförligt redovisat
inriktningen av regeringens politik och vilka åtgärder som vidtagits,
se t.ex. betänkandena 2004/05:FiU1 s. 64-66 och 2003/04:FiU20 s. 41-43.

40 % av målet om antalet sjukdagar uppfyllt
Utskottet konstaterar att åtgärderna har börjat få avsedd effekt. Trenden
med kraftigt stigande sjukskrivningstal har definitivt brutits, och
antalet sjukskrivningsdagar har minskat. Under första kvartalet 2005
minskade antalet sjukskrivningsdagar med 12 % jämfört med samma kvartal
i fjol, visar Försäkringskassans senaste statistik. Enligt Försäkringskassan
har hittills nästan 40 % av målet om en halvering av antalet sjukdagar
uppfyllts.
Utskottet kan dock konstatera att antalet personer med aktivitets- och
sjukersättning tvärtom fortsatt att öka kraftigt. Det s.k. ohälsotalet,
dvs. de samlade utbetalningarna för sjukpenning, aktivitets- och
sjukersättning och rehabiliteringsersättning, har däremot stadigt sjunkit
under 2004 och hittills under 2005.
När det gäller aktivitets- och sjukersättningen infördes nyligen nya
regler om en att förnyad prövning av arbetsförmågan ska ske minst vart
tredje år. Och eftersom nära 60 % av alla som erhåller aktivitets- och
sjukersättning är kvinnor fick Försäkringskassan nyligen i uppdrag att
särskilt fokusera sin verksamhet på att minska ohälsan bland kvinnor.
Utskottet vill här erinra om att regeringen i vårpropositionen anger
att den kommer att noga följa utvecklingen och vidta ytterligare åtgärder
om det visar sig nödvändigt.
Utskottet vill också i anslutning till diskussionen om sjukfrånvaron
påminna om att ersättningsnivån i sjukförsäkringen den 1 januari 2005
återställdes till den nivå som gällde före den 1 juli 2003.
Enligt utskottets mening är det en viktig princip, inte minst för
allmänhetens förtroende för välfärdssystemen, att ersättningarna i
socialförsäkringarna ligger på en sådan nivå att drabbade hushåll klarar
att upprätthålla sin standard på en rimlig nivå även om de skulle drabbas
av t.ex. sjukdom. Utskottet avvisar därför de förslag om sänkning av
ersättningsnivåerna och införandet av ytterligare en karensdag i
sjukförsäkringen som Moderata samlingspartiet föreslår i motion Fi13.
Förslagen slår mot dem som redan är utsatta.
Sveriges tillväxt är betydligt starkare än i euroområdet
Utskottet övergår nu till att diskutera frågor om tillväxt och tillväxtklimat.

I motion Fi15 (kd) påstås att regeringen saknar en tillväxtpolitik. I
motionen redovisas som vanligt en del beräkningar som sägs bevisa att
Sverige släpat efter i tillväxt även under senare delen av 1990-talet
och början av 2000-talet. Bland annat hävdas att Sveriges BNP år 2004
skulle ha varit drygt 1 380 miljarder kronor högre om Sverige under
perioden 1994-2004 hade haft samma tillväxttakt som Irland. Den här
typen av beräkningar är enligt utskottets mening bara en lek med siffror
där resultatet är starkt beroende av t.ex. val av jämförelseland och
tidsperiod. Det är ungefär som att påstå att tillväxtklimatet i Förenta
staterna är extremt dåligt eftersom tillväxttakten i den amerikanska
ekonomin under de senaste tio åren endast varit mindre än hälften så
hög som den i Kina.
Sanningen är i stället att Sverige under de senaste tio åren haft en
internationellt sett hög tillväxttakt. Sveriges BNP steg med i genomsnitt
3 % per år mellan åren 1994 och 2004, enligt KI:s statistik. Tillväxten
i OECD-området ökade under samma period med i genomsnitt 2,7 % per år,
medan den i EU och euroområdet steg med i genomsnitt 2,3 % respektive
2,1 % per år. Detta innebär att om Sverige under perioden hade haft
samma tillväxttakt som OECD-området, EU eller euroområdet i genomsnitt
hade nivån på Sveriges BNP varit lägre 2004.
Utskottet undrar ibland om Kristdemokraterna har svårt att se skogen
för alla träd. I motion Fi15 (kd) hävdar motionärerna att Storbritannien
sedan 1997 utvecklats till en av Europas mönsterekonomier, med robust
tillväxt, låg inflation och låg arbetslöshet. Utskottet kan vid en
jämförelse konstatera att Storbritanniens BNP under perioden 1997-2004
stigit med i genomsnitt 2,8 % per år, medan Sveriges tillväxt under
samma period uppgått till i genomsnitt 2,9 % per år. Inflationen i
Storbritannien har legat på 1,4 % per år och den svenska på 1,5 % per år.
Den brittiska arbetslösheten har mellan åren sjunkit med omkring 2
procentenheter medan den svenska har gått ned med omkring 4 procentenheter,
enligt OECD:s standardiserade arbetslöshetsstatistik.
Utskottets slutsats av detta är att om nu Storbritannien är en mönsterekonomi,
så borde även Sverige ligga ganska nära den beskrivningen.
OECD:s s.k. välfärdsliga
Kristdemokraterna, Folkpartiet liberalerna och Moderata samlingspartiet
använder i sin politiska argumentation den s.k. tillväxt- eller
välfärdsligan som OECD publicerar. "Sverige tappar i välståndsligan" är ett
vanligt förekommande uttryck i motionerna. Vad det handlar om är den
statistik som OECD sammanställer av s.k. köpkraftskorrigerade BNP-uppgifter
per invånare. Enligt motion Fi15 (kd) har Sverige sedan 1994 halkat
från en trettonde till en fjortonde plats i välfärdsligan, vilket enligt
motionärerna bevisar att Sverige under det senaste decenniet inte tagit
igen något jämfört med andra länder.
Som utskottet påpekat vid tidigare behandlingar (senast i bet. 2004/05:
FiU1) är OECD:s statistik så pass osäker att man bör vara mycket försiktig
med att dra långtgående slutsatser av uppgifterna. Möjligheten att göra
jämförelser och rangordna länderna är mycket begränsad, enligt OECD:s
egna uppgifter. Möjligheterna till tillväxtjämförelse mellan länderna
begränsas också av att länderna i sina BNP-beräkningar behandlar
produktiviteten i den offentliga sektorn olika. En del länder, däribland
Sverige, antar schablonmässigt att produktiviteten i den offentliga
sektorn är noll, medan andra länder beräknar produktivitetsförändringen
i den offentliga sektorn till 0,5 % eller 1 %. Detta får genomslag i
BNP-utfallet och missgynnar särskilt länder som Sverige som har en stor
utbyggd offentlig sektor.
Ligan är inget bra mått på välfärden
Måttet har dessutom stora brister som mått på den ekonomiska välfärden.
Utskottet vill i detta sammanhang visa på att det finns andra undersökningar
som mer djuplodande än OECD behandlar och mäter välfärdsutvecklingen i
olika länder. SCB presenterade förra våren en omfattande studie baserad
på fyra jämförande välfärdsindex där faktorer som t.ex. utbildning,
sysselsättning, arbetsmiljö, inkomster, materiell levnadsstandard, boende,
fritid, trygghet, livslängd och hälsa värderas. Välfärdsindexen har
utarbetats av FN och av forskningsinstitutioner i USA, Tyskland och
Holland. Enligt SCB hamnar Sverige i täten i flertalet av dessa index.
Sverige har även klättrat uppåt något i välfärdsindexen de senaste
åren efter en viss försämring i samband med den ekonomiska krisen i
början och mitten av 1990-talet, enligt SCB.
Baserat på OECD:s köpkraftskorrigerade statistik kan emellertid utskottet
konstatera att svensk ekonomi tappat i relativ position mot andra länder
under framför allt två perioder de senaste 35 åren - under andra hälften
av 1970-talet och i början av 1990-talet. Den absolut största nedgången
kom i början av 1990-talet då Sveriges BNP föll samtidigt som flera
andra länder fortsatte att ha en positiv tillväxt.
Hög tillväxt är ett viktigt mål
Kristdemokraterna anger i sin motion att målet för den ekonomiska
politiken bör vara en hållbar tillväxt på minst 3 % per år över
konjunkturcykeln.
Som utskottet framhållit tidigare är en hög ekonomisk tillväxt en
avgörande del av den ekonomiska politiken, under förutsättning att den är
ekologiskt hållbar. Som redovisades ovan har Sveriges BNP under de
senaste tio åren stigit med i genomsnitt 3 % per år, vilket är lika högt
som Kristdemokraternas tillväxtmål. Det är också hela 0,9 procentenheter
mer i tillväxt per år än genomsnittet i euroområdet och 0,3 procentenheter
mer per år än genomsnittet för OECD-länderna.
Helt avgörande för den svenska tillväxten och därmed också sysselsättningen
är att Sveriges konkurrens- och företagsklimat är gott. Till skillnad
mot vad som hävdas i motionerna Fi13 (m), Fi14 (fp), Fi15 (kd) och Fi16
(c) anser utskottet att det grundläggande klimatet för tillväxt, expansion
och företagande är relativt gott, även om de senaste årens internationella
lågkonjunktur och den tilltagande globaliseringen skapat spänningar på
skilda håll i närings- och arbetslivet.
Det finns en god grund för svensk tillväxt
Den makroekonomiska grunden i ekonomin är stabil. De offentliga finanserna
har sanerats. Inflationen och räntorna är låga. De svenska obligationsräntorna
ligger i dagsläget i nivå med eller t.o.m. något under de tyska
obligationsräntorna. Detta kan jämföras med situationen vid mitten av
1990-talet då de svenska obligationsräntorna låg 4-5 procentenheter över
de tyska. Företagens konkurrenssituation är relativt god, och de nominella
löneökningarna i ekonomin har sänkts från de mycket högt uppskruvade
talen på 1980-talet och början av 1990-talet. Tvärtemot vad kristdemokrater
påstår i motion Fi15 (kd) har lönebildningen genomgått omfattande
förändringar under de senaste tio åren. Dessutom är förtroendet för en
låg inflation stort bland ekonomins olika aktörer. Pensionssystemet har
reformerats, till skillnad från situationen i många andra europeiska
och utomeuropeiska länder.
Åtgärder har genomförts för att öka konkurrensen i den svenska ekonomin
och pressa ned prisnivån. Marknader har öppnats för konkurrens,
konkurrenslagstiftningen har skärpts och konkurrensövervakningen utökats.
Utbildnings- och kunskapsnivån hos den svenska arbetskraften har stigit
ytterligare genom de senaste årens satsningar på utbildning och forskning.
Sverige är det land i världen som enligt OECD investerar mest resurser
i kunskap som andel av BNP. Utgångspunkten för politiken är att Sverige
även i fortsättningen ska vara världens främsta kunskapsnation. Stora
resurser satsas för att bygga ut och förbättra infrastrukturen. Den
svenska företagsbeskattningen är konkurrenskraftig i ett internationellt
perspektiv, även om globaliseringen på olika sätt ställer beskattningen
inför nya utmaningar.
Sveriges samlade affärer med utlandet, dvs. bytesbalansen, visar på
rekordöverskott. Överskottet uppgick till 8,1 % av BNP 2004. Folkpartiet
liberalerna påstår i motion Fi14 att det höga överskottet är ett tecken
på att det investeras för lite inom landet. Kapitalet används i stället
för investeringar utomlands.
Som svar på detta vill utskottet bl.a. hänvisa till de beräkningar av
kapitalavkastning och investeringar i Sverige jämfört med övriga länder
som KI redovisar i Lönebildningsrapporten för 2004. Enligt KI ligger
avkastningen på kapital i Sverige på ungefär samma nivå som i Förenta
staterna och EU. Dessutom är investeringarna som andel av förädlingsvärdet
minst lika höga i Sverige som i övriga delar av världen. Betydelsen av
detta är att Sverige står sig minst lika bra som andra länder i den
globala konkurrensen om investeringskapital. Som utskottet redovisat
tidigare började de svenska investeringarna öka under förra året, efter
en relativt svag nedgång under lågkonjunkturåren.
Tillväxtklimatet måste ständigt förbättras
Den fortgående globaliseringen skärper konkurrensen ytterligare, och
enligt utskottets mening måste förutsättningarna för tillväxt och
expansion ständigt utvecklas.
Utskottet vill i detta sammanhang erinra om att regeringen i vårpropositionen
redovisar en strategi för att fortsätta att stärka Sveriges konkurrenskraft.
Strategin bygger bl.a. på den innovationsstrategi, Innovativa Sverige,
som regeringen presenterade förra sommaren. Utgångspunkten är att
Sveriges konkurrenskraft bl.a. ska förbättras genom omfattande satsningar
på utbildning, kreativitet och kompetens samt åtgärder för att få fler
och växande företag. Forskning ska ytterligare förstärkas. Resurserna
till forskningen höjs med 2,3 miljarder kronor under de närmaste tre
åren och de områden som ska prioriteras är medicinsk forskning, teknisk
forskning samt forskning till stöd för hållbar utveckling. Övriga delar
av strategin för att öka konkurrenskraften redovisar utskottet mer
utförligt nedan.
Sveriges bronsplats i tillväxtklimat ska behållas
Utskottet vill i detta sammanhang erinra om att olika institut och
organisationer genomgående placerar Sverige högt på sina rankningslistor
när de analyserar olika länders tillväxtförutsättningar. World Economic
Forum (WEF) utsåg i höstas Sverige till det tredje bästa landet i världen
vad gäller konkurrens- och tillväxtklimat - för andra året i rad. WEF:s
studie undersöker 104 länder inom en mängd olika områden, som mikroekonomiskt
klimat, generellt konkurrensklimat, infrastruktur, samarbetsklimat,
lagstiftning, hållbarhet och miljökrav, IT-utveckling etc. Vidare ligger
Sverige stadigt bland toppländerna i EU-kommissionens uppföljningar av
den s.k. Lissabonprocessen. Utskottet vill i detta sammanhang bara erinra
om att Sverige är ett av tre länder inom EU som nått EU:s mål om 70 %
sysselsatta.
Utskottet vill till sist också nämna att det internationella kreditinstitutet
Standard & Poor''''''''''''''''s förra våren höjde Sveriges kreditbetyg till det högsta
betyget AAA (tripple A). Det är, enligt utskottets mening, ett erkännande
av den svenska ekonomins grundläggande styrka.
Det är också utskottets övertygelse att tillväxtklimatet i den svenska
ekonomin hade varit betydligt sämre om Moderata samlingspartiet,
Kristdemokraterna, Folkpartiet liberalerna och Centerpartiet fått genomföra
de budgetalternativ och den ekonomiska politik de propagerat för under
de senaste åren. Partiernas omfattande skattesänkningar och
budgetnedskärningar
hade med stor sannolikhet skapat en betydande osäkerhet och oro bland
ekonomins olika aktörer.

Bättre villkor för företagandet
Sverige behöver fler företagare. Ytterligare satsningar på företagandet
är viktiga, inte minst för att skapa fler arbetstillfällen. Utskottet
ser därför positivt på regeringens åtgärder för att få fram fler och
växande företag i alla delar av landet. Samtidigt kan utskottet konstatera
att Sverige redan i dag erbjuder goda förutsättningar för företagen.
Den kritik av företagandets villkor som framförs i motionerna är enligt
utskottets mening kraftigt överdriven. Exempelvis anklagar Moderaterna
i motion Fi13 regeringen för att vara handlingsförlamad när det gäller
förbättringar av närings- och entreprenörsklimatet. I motion Fi15 talar
Kristdemokraterna om en byråkrati- och regeldjungel som håller på att
kväva småföretagarna. I skarp kontrast till sådana beskrivningar står
Världsbankens nyligen publicerade rapport Doing Business in 2005, där
Sverige ligger på nionde plats bland 145 länder när det gäller enkla
och bra regelverk för företagen.
Regeringen har, tillsammans med Vänsterpartiet och Miljöpartiet, i en
skrivelse till riksdagen (2004/05:48) presenterat ett handlingsprogram
med närmare 300 åtgärder för att stimulera företagandet. Handlingsprogrammet
omfattar enklare regler, färre blanketter och minskat uppgiftslämnande,
ökat samarbete mellan myndigheter, kortare handläggningstider och bättre
service och tillgänglighet. Många förenklingar har redan genomförts.
Det har exempelvis blivit lättare att starta företag. Det räcker i dag
med en enda anmälan via Internet, för att få ett enskilt bolag registrerat
hos både Bolagsverket och Skatteverket. I handlingsprogrammet slås också
fast att regeringen ska sätta upp ambitiösa mål i syfte att minska
företagens administrativa kostnader. Mål ska ha satts för samtliga områden
senast i maj 2006 och alla mål ska vara uppnådda till 2010. Verket för
näringslivsutveckling, Nutek, blir den centrala myndigheten för
regelförenklingar. Detta innebär att Nutek, i samarbete med berörda
myndigheter
och i samråd med näringslivets organisationer, ska bygga upp en
servicefunktion dit företag och blivande företagare kan föra fram synpunkter
och förslag om ytterligare förbättringar. Det innebär också att Nutek
kontinuerligt ska arbeta fram förslag till förenklingar för företagen.

Andra viktiga initiativ för att stimulera företagandet är reformeringen
av skattereglerna för fåmansbolag, de s.k. 3:12-reglerna samt den
förbättrade tillgången till riskkapital genom s.k. såddfinansiering.
Sistnämnda innebär att ca 2 miljarder kronor satsas under en tioårsperiod
på företag som befinner sig i skärningspunkten mellan idé och färdig
produkt. Vidare har arvs- och gåvoskatten slopats, vilket underlättar
för alla de tusentals företagare som är på väg mot pension och vill
lämna företaget vidare.
Regeringen har, tillsammans med företrädare för bas- och verkstadsindustri
och dess fackliga organisationer, påbörjat ett arbete för att gemensamt
utarbeta program för att utveckla Sveriges ledande positioner inom
trä/skogsindustri, metallurgi och fordonsindustri. Några av Sveriges
största företag verkar i branscher där investeringar i forskning och
utveckling är helt avgörande för internationell framgång. Regeringen
genomlyser, i samarbete med näringslivet och berörda fackliga organisationer,
förutsättningarna för IT/telekom, bioteknik och läkemedel i Sverige.
Regeringen avser också att arbeta vidare med det program för att utveckla
samarbetet mellan industrin och den offentliga sektorn i syfte att stärka
svensk konkurrenskraft, som Industrikommittén redovisade hösten
2004.
Utskottet ser vidare positivt på verksamheten inom de industriella
utvecklingscentrum (IUC), som i dag finns i 19 regioner i Sverige.
IUC-bolagen ägs och leds av regionala aktörer och är värdefulla för många
mindre aktörer. Regeringen överväger olika möjligheter att stödja och
utveckla verksamheten inom IUC.
En väl utbyggd infrastruktur är av central betydelse för företagens
möjligheter att verka i landet. Utskottet vill i det sammanhanget
framhålla betydelsen av att mellan 2004 och 2015 genomförs den största
satsningen på infrastruktur i modern tid i Sverige. Vägar och järnvägar
rustas upp och trafiksäkras.
Den offentliga upphandlingen har stor betydelse för utvecklingen av nya
produkter och innovationer, inte minst när det gäller miljöomställningen
av Sverige. Samspelet mellan offentlig och privat sektor har haft stor
betydelse för Sveriges utveckling till en modern välfärdsstat. Därför
är det också enligt utskottets mening av central betydelse att se till
att denna möjlighet utnyttjas även i framtiden.
De statliga bolagens beslut om investeringar och produktutveckling
påverkar utvecklingen av Sverige. Flertalet av dessa bolag verkar på
affärsmässiga grunder och måste ta hänsyn till de villkor som följer av
detta. Det hindrar dock inte att dessa statliga bolag i ökad omfattning
kan bidra till innovationer och omställningen av Sverige.
Utskottet vill även framhålla betydelsen av den pågående utvecklingen
avseende den elektroniska förvaltningen, ofta benämnd 24-timmarsmyndigheten.
Syftet är att företag och medborgare på elektronisk väg ska kunna få
information, lämna uppgifter samt uträtta andra ärenden på ett snabbt
och enkelt sätt oberoende av tid och plats. Så långt det är möjligt ska
det räcka med en myndighetskontakt för att framföra ett ärende. Enligt
flera jämförande internationella studier är den svenska förvaltningens
användning av informationsteknik bland de mest utvecklade i världen.
När det gäller utbudet av avancerade offentliga tjänster på nätet är
Sverige världsledande. Exempel på en sådan tjänst är Tullverkets
automatiserade tullhantering som för många företag inneburit halverade
kostnader jämfört med manuella rutiner. Ett annat exempel är ett
samverkansprojekt för automatisk hämtning av registeruppgifter från flera
myndigheter, som inneburit att handläggningstiden för ansökan om
yrkestrafiktillstånd har minskat från trettio till tre dagar. Projektet
drivs av länsstyrelsen i Stockholms län.
Skatterna har sänkts för låg- och medelinkomsttagare
I samtliga motioner föreslås omfattande skattesänkningar. I varierande
grad anklagar oppositionspartierna också regeringen för att vilja höja
skatterna för låg- och medelinkomsttagare. Denna beskrivning är enligt
utskottet grovt missvisande. Under perioden 2000-2002 togs på regeringens
initiativ de tre första stegen i en inkomstskattereform för att sänka
skatterna för främst låg- och medelinkomsttagare. Exempelvis har
skiktgränsen för statlig inkomstskatt höjts och en extra skattesänkning
för pensionärer genomförts. Uttaget från fastighets- och förmögenhetsskatterna
har sänkts samtidigt som dämpnings- och begränsningsregler införts. För
att minska marginaleffekterna och stimulera efterfrågan i den svenska
ekonomin har kompensationen för den allmänna pensionsavgiften höjts fr.
o.m. 2005 från 75 % till 87,5 %. Vidare har grundavdraget för låg- och
medelinkomsttagare höjts med 2 400 kr för att balansera höjda skatter
på drivmedel inom ramen för den gröna skatteväxlingen. Arvs- och
gåvoskatten avskaffades i december 2004. Som redovisats ovan kommer
småföretagare att få sänkt skatt genom lättnader i de s.k. 3:12-reglerna.

Enligt utskottets mening bestäms skattenivån i samhället av vilka
välfärds- och fördelningsmässiga ambitioner man har. Skatter ska dels
stimulera till arbete, investeringar och uthållig ekonomisk tillväxt,
dels minska ekonomiska och sociala klyftor. Utskottet instämmer i
regeringens synsätt att det visserligen inte finns något generellt samband
mellan skatter och tillväxt, men att varje skatteslag måste prövas
utifrån ett tillväxtperspektiv. Utvecklingen med alltfler äldre gör att
skattesystemet även måste ses över i syfte att få in fler i arbete.
Behovet av att ställa om Sverige till ett ekologiskt och socialt hållbart
samhälle gör att de progressiva och gröna inslagen i skattesystemet kan
behöva öka. Regeringen avser att påbörja en översyn av hela skattesystemet
2006.
Utskottet avvisar de omfattande skattesänkningar som föreslås i motionerna,
då risken är stor att sänkningarna leder till instabila statsfinanser
och omfattande neddragningar av viktig offentlig verksamhet.
Mer välfärd för varje skattekrona
För att klara välfärdens finansiering i framtiden krävs, förutom en
ökad sysselsättning, också en god hushållning med de gemensamma resurserna.
Staten ska bidra till ökad produktivitet i offentlig sektor, genom att
effektivisera sin egen verksamhet och förse kommuner och landsting med
de verktyg de behöver i sitt utvecklingsarbete. Det är av avgörande
betydelse att kommuner och landsting använder varje skattekrona effektivt
för att öka kvaliteten i välfärden. Regeringen har gett Ansvarskommittén
i uppdrag att se över hela samhällsorganisationen så att välfärden kan
produceras mer effektivt i framtiden.
Svartarbete, skatte- och förmånsfusk leder till snedvriden konkurrens
och skulle på sikt kunna riskera att undergräva legitimiteten för den
svenska välfärdsmodellen. Utskottet anser att motionärerna utan grund
kritiserar regeringen för passivitet i frågan om synen på förmånsfusk.
I själva verket har regeringen under senare år vidtagit en rad åtgärder
för att bekämpa skatte- och förmånsfusk. Ett exempel är sammanslagningen
av skattemyndigheterna till Skatteverket, vilket frigjorde resurser för
att bekämpa skattefusk. Regeringen intensifierar nu detta arbete och
presenterar i vårpropositionen åtgärder för bl.a. bättre skattekontroll,
typgodkända kassaregister, utökat informationsutbyte mellan myndigheter
samt åtgärder för att stävja svartarbete inom byggbranschen. Vidare ska
den straffrättsliga regleringen av förmånsfusk reformeras och en delegation
mot förmånsfusk inrättas.
Bättre villkor för barnfamiljerna
Fortfarande lever många barnfamiljer med knappa marginaler. Inför
innevarande mandatperiod utlovade regeringen en rad nya satsningar som nu
sjösätts. Exempelvis höjs barnbidraget och flerbarnstillägget.
Underhållsstödet höjs och bostadsbidraget till barnfamiljer ökar. Dessutom
införs ett nytt barntillägg i studiemedelssystemet. Den första juli
2006 höjs taket i föräldrapenningen, från 7,5 till 10 basbelopp. Mot
bakgrund av att män fortfarande har en högre inkomst än kvinnor anser
utskottet att höjningen av taket i föräldraförsäkringen är viktig, inte
minst för att få män att ta ut en större del av föräldraförsäkringen.
Utskottet
konstaterar att Moderaterna i motion Fi13 hävdar att det är angeläget
att föräldraförsäkringen utnyttjas jämnare av män och kvinnor, men
samtidigt motsätter sig höjningen av taket. Vidare noterar utskottet att
Kristdemokraterna förespråkar en höjning av maxtaxan för kommunal
barnomsorg med hela 20 %, vilket kraftigt skulle försämra ekonomin och
incitamenten till ökat arbetsutbud för många barnfamiljer. Moderaterna
å andra sidan, som tidigare förespråkat en rejäl höjning av maxtaxan,
tvärvänder nu och slopar sitt tidigare förslag med hänvisning till att
det strider mot arbetslinjen.
Mer resurser till vård, skola och omsorg
En sund ekonomi i den kommunala sektorn är avgörande för välfärdens
centrala områden: vården, skolan och omsorgen. Utskottet konstaterar
att ekonomin i kommunsektorn ser stark ut under 2005 och 2006 till följd
av en positiv inkomstutveckling och stora statliga tillskott. För 2007
och 2008 är dock prognoserna mindre gynnsamma. Kommunsektorn behöver
tillföras ytterligare resurser för de närmaste åren och regeringen avser
att återkomma om detta i budgetpropositionen för 2006.
Svensk hälso- och sjukvård håller hög kvalitet och personalen har god
kompetens, men långa väntetider på vissa håll och larmrapporter om
missförhållanden på enskilda sjukhus gör att många oroar sig över sjukvården.
Utskottet ser mot den bakgrunden med tillfredsställelse på de satsningar
som regeringen gör de närmaste åren. Den 1 november 2005 införs en
nationell vårdgaranti, som innebär att ingen ska behöva vänta mer än 3
månader från beslut till planerad behandling. Dessutom genomförs en
särskild satsning på psykiatrin och omsorgen om personer med psykiska
funktionshinder. Därutöver höjs det generella stödet till kommuner och
landsting, så att fler kan anställas i både vården och omsorgen. Utskottet
vill även betona vikten av att utveckla vården ur ett jämställdhetsperspektiv.
Socialstyrelsen har i en rapport med titeln Jämställd vård pekat på
att tillgången till vissa delar av den högspecialiserade vården är
snedfördelad mellan kvinnor och män. Denna rapport bereds för närvarande
i Regeringskansliet.
Regeringen fullföljer nu den satsning på grund- och gymnasieskolan som
inleddes under förra mandatperioden. Mellan 2001 och 2006 anställs 15
000 fler lärare och andra specialister i grund- och gymnasieskolan. Ett
program i 11 steg genomförs för en bättre gymnasieskola. Exempelvis
införs en gymnasieexamen, kursbetyg ersätts av ämnesbetyg och historia
blir ett nytt kärnämne. Från och med 2006 införs individuella
utvecklingsplaner för alla elever i grundskolan. För att förbättra
undervisningen
i de skolor som verkar i utsatta områden tillskjuter regeringen 70
respektive 155 miljoner kronor 2006 och 2007. Regeringen föreslår även
en utökning av den särskilda lärarutbildningen för obehöriga lärare.
Insatser för ökad jämställdhet
Utskottet tvingas konstatera att arbetsmarknaden är långt ifrån jämställd.
Kvinnor har i jämförelse med män sämre arbetsvillkor, tjänar mindre,
blir oftare sjukskrivna och når mer sällan ledande befattningar. För
att höja den kvinnliga förvärvsfrekvensen ytterligare måste jämställdheten
öka, både i familjelivet, på arbetsmarknaden och i samhället i stort.
Som nämndes tidigare i betänkandet avser regeringen att presentera en
nationell handlingsplan mot könsdiskriminerande löneskillnader under
2005.
Lönenivån i kvinnodominerande yrken inom den offentliga sektorn behöver
höjas. Utskottet ser därför positivt på att regeringen bedömer att
kommunsektorn behöver tillföras ytterligare resurser för de närmaste
åren. Regeringen avser att återkomma till detta i budgetpropositionen
för 2006. Överläggningar kommer att ske med Sveriges kommuner och
landsting för att i god tid inför nästkommande avtalsförhandlingar klargöra
förutsättningarna för att bl.a. minska lönegapet mellan kvinnor och män.

Många kvinnor arbetar deltid, ofta ofrivilligt. Antalet deltidsarbetslösa
kvinnor är fler än antalet heltidsarbetslösa kvinnor. Detta trots att
deltidsarbetslösheten fallit kraftigt sedan 1997. Att bekämpa ofrivillig
deltid är en viktig del i arbetet med att öka antalet arbetade timmar.
Regeringen har tillsatt en utredning för att stärka rätten till heltid.
Regeringen har även tillsatt en utredning med uppdrag att göra en
översyn av jämställdhetspolitikens mål, inriktning, organisation och
effektivitet.
Utskottet kan konstatera att trots att det finns mycket kvar att göra
på jämställdhetsområdet så ligger Sverige bra till i ett internationellt
perspektiv. Det framgår av en nyligen publicerad internationell
undersökning av World Economic Forum (WEI). WEI har undersökt 58 länder
(däribland samtliga OECD-länder) ur ett könsperspektiv genom att titta
på fem områden: ersättning för arbete, tillgång till arbetsmarknaden,
politisk makt samt möjlighet till utbildning och hälsa. Enligt undersökningen
hamnar Sverige, tillsammans med de övriga nordiska länderna, i topp när
det gäller likheten mellan könen i ovan uppräknade avseenden.
Fördelningspolitik för ökad rättvisa
Sverige tillhör den grupp av länder som har lägst andel hushåll med en
svag ekonomi. Ändå är de ekonomiska klyftorna alltför stora.
I bilaga 3 till vårpropositionen för 2005 finns en redogörelse för
hushållens inkomster och inkomstfördelning sedan början av 1990-talet.
Här framgår att hushållens ekonomiska standard ökade med 12,5 % mellan
1991 och 2003. Ökningen är något lägre för män (12 %) än för kvinnor
(12,6 %). Mest gynnsam har utvecklingen varit för ålderspensionärer,
där den ekonomiska standarden ökade med 13,4 % för sammanboende pensionärer
och 18 % för ensamstående pensionärer. Minst gynnsam har utvecklingen
varit för ungdomar i åldern 18-24 år. För sistnämnda grupp ökade den
ekonomiska standarden med endast 1,5 % under perioden. Lönespridningen
minskar för andra året i rad efter att ha ökat kontinuerligt under hela
1990-talet. Även inkomstspridningen har bromsats upp efter 2000 och
minskar nu för tredje året i rad.
Som komplement till arbetslöshets- och sysselsättningsmålet har regeringen
fastställt rättvisemålet, som innebär att behovet av socialbidrag ska
halveras mellan 1999 och 2004. Mellan 1999 och 2003 minskade behovet av
socialbidrag med 26 %. Under 2002 och 2003 avtog minskningstakten och
under 2004 ökade behovet av socialbidrag något. Den främsta orsaken
till att målet inte nåddes inom utsatt tid var den svaga utvecklingen
på arbetsmarknaden. Regeringen avser att återkomma i budgetpropositionen
för 2006 med en närmare avstämning av rättvisemålet. Vidare har regeringen
tillsatt en utredning för att se över socialbidraget. Utredningen ska
lämna förslag som stärker de ekonomiska drivkrafterna för arbete och
förtydligar och förbättrar arbetsfördelningen mellan stat och kommun.
Det handlar om att underlätta för människor att gå från bidrag till
arbete och att stärka samhällets insatser för de mest utsatta grupperna.

I detta sammanhang vill utskottet tydligt ta avstånd från Moderaternas
förslag om kraftigt sänkta ersättningsnivåer för några av de mest utsatta
grupperna i samhället; de sjuka och de arbetslösa. Detsamma gäller även
Centerpartiets förslag, där dock sänkningarna är mindre omfattande. I
motion Fi13 skriver Moderaterna att man noga kommer att följa utvecklingen
och vidta åtgärder om "konsekvenserna för vissa grupper blir orimliga".
Detta är enligt utskottets mening en cynisk inställning och ett uttryck
för att vilja experimentera med människors välfärd.
Biståndspolitik för minskad fattigdom
Det är nu fem år sedan FN lade fast millenniemålen, som syftar till att
göra världen mer rättvis till 2015. Sverige tillhör den lilla grupp av
fem länder som lever upp till FN:s rekommendation om att avsätta minst
0,7 % av BNI till internationellt utvecklingssamarbete. Utskottet kan
konstatera att den svenska biståndsramen har ökat kraftigt sedan 1997
och 2006 kommer 1 % av BNI att anslås till bistånd. I absoluta tal är
Sverige världens åttonde största biståndsgivare och det svenska biståndet
är betydelsefullt i kampen mot världens fattigdom.
Utskottet noterar att det råder stor oenighet i synen på biståndspolitiken
bland allianspartierna. Folkpartiet liberalerna och Kristdemokraterna
står i princip bakom regeringens politik medan Centerpartiet når
enprocentsmålet först 2007. Moderaterna föreslår däremot att biståndet
sänks kraftigt i förhållande till regeringens förslag. Utskottet finner
det anmärkningsvärt att Moderaterna genomför kraftiga besparingar på
biståndsområdet då sådana besparingar kan väntas få allvarliga konsekvenser
för de mest utsatta i världen. Samtidigt måste utskottet emellertid
konstatera att Moderaternas besparingar i detta sammanhang är helt i
linje med flera av deras övriga förslag. Det gäller inte minst de sänkta
ersättningsnivåerna för arbetslösa och sjuka, som ju främst drabbar dem
i samhället som redan har det svårt.
För många utvecklingsländer är de rika ländernas handels- och
jordbrukspolitik viktigare än biståndspolitiken. Det är därför enligt
utskottet
oerhört betydelsefullt att fattiga länder ges tillträde till internationella
marknader utan snedvridande subventioner och regleringar. Regeringen
arbetar för att EU:s handels- och jordbrukspolitik ska bli mer
utvecklingsfrämjande och för att WTO:s ministermöte i Hong Kong i december
2005 ska ta ett viktigt steg mot ett mer öppet och rättvist politiskt
regelverk. Regeringen har vidare infört ett mål om att alla politikområden
ska bidra till en rättvis och hållbar utveckling.
Det är enligt utskottet viktigt att Sverige även bidrar till en rättvis
globalisering genom en human asyl- och flyktingpolitik. Utskottet är
därför positivt till att Utlänningsnämnden ersätts med ett domstolsförfarande
under 2006, i syfte att göra asylprocessen tydligare och mer öppen.
Denna fråga behandlas mer ingående i betänkande 2004/05:FiU21 under
utgiftsområde 8.
Investeringar i kommande generationers miljö
Hållbar utveckling är ett övergripande mål för regeringens politik.
Alla beslut ska utformas så att de beaktar ekonomiska, sociala och
miljömässiga konsekvenser. Basen för miljöpolitiken är de 15 nationella
miljömålen. Regeringen har under våren 2005 lämnat en miljömålsproposition
(2004/05:150), som utgör en första utvärdering av arbetet med att nå de
av riksdagen beslutade delmålen. Av denna framgår att miljöpolitiken
under de senaste åren varit framgångsrik. Effekterna av försurning och
övergödning har avtagit och påverkan på människors hälsa av föroreningar
i utomhusmiljön har minskat. Regeringens uppfattning är att den tydliga
miljömålsstruktur som nu har etablerats effektiviserar mål- och
resultatstyrningen av arbetet med att lösa de stora miljöproblemen, särskilt
som den kombineras med ett tydligt uppföljningssystem. Men trots att
miljösituationen i många avseenden har förbättrats under senare år,
kvarstår svårlösta problem som innebär risker för människor. I propositionen
föreslår regeringen att systemet med miljökvalitetsmål kompletteras med
ett sextonde mål om biologisk mångfald. Nya delmål för de nuvarande
femton miljökvalitetsmålen presenteras också, tillsammans med åtgärder
och strategier för att säkerställa att det långsiktiga målet uppnås.
Utskottet delar regeringens bedömning att en av de största utmaningarna
på miljöområdet är klimatfrågan. En stor majoritet av forskarsamhället
anser att utsläppen av växthusgaser redan lett till temperaturförändringar.
Sverige har satt upp målet att minska utsläppen med 4 % mellan 1990
och 2008-2012.
Regeringen har beslutat att skapa ett nationellt forum för hållbar
utveckling i syfte att öka erfarenhetsutbytet mellan lokala och regionala
aktörer, näringsliv och organisationer.
För en ekologiskt hållbar utveckling spelar också den gröna skatteväxlingen
en central roll. Sedan 2001 har en skatteväxling på 13,6 miljarder kronor
genomförts. Fram till 2010 fullföljs en skatteväxling på ytterligare
drygt 16 miljarder kronor. Regeringen avser att i budgetpropositionen
för 2006 ange riktlinjer för den fortsatta skatteväxlingen. Regeringen
ser också över möjligheterna att förbättra de skattemässiga villkoren
för en övergång från direktverkande el i bostadshus till mer effektiva,
energisnåla och miljövänliga uppvärmningssystem.
En politik för hållbar och kostnadseffektiv energiförsörjning
Utskottet anser att Sveriges energipolitik ska skapa förutsättningar
för en hållbar och kostnadseffektiv energiförsörjning med låg inverkan
på hälsa, miljö och klimat. Sverige satsar sedan många år tillbaka på
alternativa energikällor. Regeringen vill ytterligare stimulera
användningen av förnybara energikällor och föreslår att anslagen till
energiforskningen ökar med 100 miljoner kronor 2006 respektive 2007.
Utskottet kan konstatera att flera av oppositionspartiernas förslag
inom energiområdet står mycket långt från regeringens satsningar på en
mer hållbar, miljövänlig och framåtblickande energipolitik. Moderaterna
säger i Fi13 exempelvis nej till miljöbonusen för vindkraftsel. Därutöver
vill Moderaterna slopa skattestödet till källsorteringslokaler och till
miljöinvesteringar i offentliga lokaler. I Folkpartiet liberalernas
motion Fi14 föreslås en ny energipolitik som innebär att avvecklingen
av kärnkraften avbryts och att möjligheterna öppnas för att bygga fler
kärnkraftverk på platser där kärnkraft redan produceras. Vidare avvisar
Folkpartiet liberalerna regeringens ökade satsning på energiforskning.
Med Moderaternas och Folkpartiets förslag skulle Sverige ta ett kliv
tillbaka när det gäller att hitta lösningar inom energiområdet som håller
på lång sikt och för kommande generationer.
Utskottet noterar samtidigt att energipolitiken är ett av de områden
där de inbördes motsättningarna mellan de borgerligas politik framstår
särskilt tydligt. Den bakåtsträvande energipolitik som framför allt
Moderaterna och Folkpartiet representerar står i skarp kontrast till
Centerpartiets förslag i motion Fi16 om satsningar på alternativa
bränslen och en miljö- och energipolitik som gör Sverige världsledande
inom den nya tekniken.
Regionalpolitik för att motverka utflyttning och arbetslöshet
Utskottet ställer sig bakom regeringens satsningar på jobb och tillväxt
i de regioner som berörs mest av försvarsomställningen. Regeringen
aviserade i försvarspropositionen (prop. 2004/05:5) flera åtgärder för
att möta de påfrestningar som omställningen av försvaret innebär för
regionerna Östersund, Arvidsjaur, Karlstad/Kristinehamn och Gotland. På
uppdrag av regeringen har en särskild utredare övervägt och föreslagit
lämpliga lokaliseringar av statliga arbetstillfällen.
Lokaliseringsutredningens
slutrapport (N2004:15) överlämnades till regeringen i mars 2005. Regeringen
uppger att den kommer att genomföra betydande omlokaliseringar av statlig
verksamhet till de nämnda regioner som drabbats av nedläggningar av
försvaret. Dessa omlokaliseringar ska ske på ett sådant sätt att
verksamheten långsiktigt kan fungera med bibehållen kvalitet. Kostnaden
för omlokaliseringen skiljer sig åt mellan de olika myndigheterna, liksom
myndigheternas ekonomiska situation. Därför kommer varje myndighet att
bedömas utifrån sina förutsättningar så att merkostnaderna för
omlokaliseringen finansieras. Regeringen uppger att man följer utvecklingen
på arbetsmarknaden noga och att man kommer att föreslå fler åtgärder i
budgetpropositionen för 2006, om det visar sig nödvändigt.
Utskottet ser regeringens ansträngningar på det regionalpolitiska området
som viktiga, inte minst mot bakgrund av att man i vissa delar av landet
har stora problem med utflyttning och hög arbetslöshet. AMS siffror
från april visar att den sammanlagda arbetslösheten, dvs. öppen
arbetslöshet plus arbetsmarknadspolitiska åtgärder, var 13, 6 % i Norrbottens
län och 12, 6 % i Gävleborgs län. Motsvarande siffror för Stockholms
län låg i april på 5,3 %. Men trots att det finns stora skillnader i
sysselsättning och inkomster mellan olika regioner försvinner dessa i
praktiken när värdet av olika offentliga transfereringar räknas in. Det
sker således en kraftfull regional utjämning genom de offentliga systemen.
Denna utjämning skulle enligt utskottets mening starkt hotas av
Moderaternas förslag i Fi13 om sänkta ersättningsnivåer samt förslaget om
att avskaffa riksnormen för socialbidrag. Samtidigt vill utskottet betona
att det självklart krävs aktiva lokala insatser i alla delar av landet
för att förbättra förutsättningarna för tillväxt och högre sysselsättning.
Under de senaste åren har också en rad viktiga åtgärder inom detta
område beslutats. Exempelvis har högskolan decentraliserats, ett antal
stora infrastrukturinvesteringar har satts i gång och det pågår ett
antal olika projekt för att stärka särskilda regioner och för att stärka
konkurrenskraften i vissa näringsgrenar.
De s.k. tillväxtavtalen som varit verksamma under perioden 1998-2003
ersätts under perioden 2004-2007 av regionala tillväxtprogram. Programmen
ska identifiera specifika regionala behov och möjligheter och föreslå
en så effektiv samordnad resursanvändning som möjligt för att möta dessa
behov och utnyttja möjligheterna fullt ut. Fokus ska vara att utveckla
lokala och hållbara arbetsmarknadsregioner utifrån ett näringsperspektiv.
Samtidigt ska programmen, genom ett effektivare resursutnyttjande på
den lokala nivån, också bidra till en hållbar nationell tillväxt.
Stöd till dem som drabbats av flodvågen och stormen
Under slutet av 2004 blev vi brutalt påminda om naturens krafter.
Flodvågen i södra Asien tog hundratusentals människors liv. Stormen i
södra Sverige fällde skog motsvarande mer än ett års avverkning i hela
landet. Utskottet välkomnar därför regeringens initiativ till stöd för
dem som drabbats.
Regeringen har tillsatt ett nationellt råd för samordning och stöd för
de som drabbades av flodvågen. Rådet har i uppgift att kartlägga befintliga
resurser, identifiera behov, samordna myndigheternas åtgärder och
information, underlätta kontakter mellan myndigheterna och de drabbade
och anhöriga och ge förslag till eventuella författningsändringar.
Regeringen anslår därutöver 150 miljoner kronor för att täcka direkta
kostnader i samband med katastrofen.
Med anledning av stormen i södra Sverige har en rad åtgärder vidtagits.
Dieselskatten för skogsmaskiner i det berörda området slopas temporärt
i syfte att öka avverkningskapaciteten i Götaland. Stödet uppgår till
200 miljoner kronor 2005 och 2006. 500 miljoner kronor avsätts till
ekonomiskt stöd för att lagra det stormfällda virket. 100 miljoner kronor
satsas på ett schablonstöd för att återställa skogsbilvägar och skogsmark
efter ökade transporter. Drabbade skogsägare får därutöver ett särskilt
stöd på 50 kr per kubikmeter av det virke som forslas ut ur den stormfällda
skogen. Detta stöd utformas som en skattereduktion och uppgår totalt
till 2 miljarder kronor 2005 och 2006. Dessutom får Skogsstyrelsen 15
miljoner kronor för flyginventering av stormfälld skog och kartläggning
av insektsangrepp.
Utskottet noterar att det i flera av motionerna föreslås en annan
utformning av stöden till dem som drabbades av flodvågen och stormen.
Centerpartiet vill exempelvis bilda ett s.k. katastrofkonto genom en
årlig avsättning till en fond utanför statsbudgeten. Avsättningen till
fonden ska enligt förslaget ske ur utdelningen från statligt ägda bolag.
Den konstruktion som Centerpartiet föreslår innebär att statsbudgeten
varken belastas när medel tillförs fonden eller när de tas i anspråk
samt att riksdagen kringgås. De budgetmässiga problem som uppstår med
Centerpartiets förslag till katastrofkonto behandlas ingående längre
fram i betänkandet i avsnitt 4.2 om riktlinjer för budgetpolitiken.
Utskottets sammanfattande ställningstagande
Med hänvisning till vad som anförts ovan tillstyrker utskottet propositionen
yrkande 1, i denna del och avstyrker motionerna Fi13 (m) yrkande 1,
Fi14 (fp) yrkande 1, Fi15 (kd) yrkandena 1 och 2 samt Fi16 (c) yrkande
1.


3 Mål för budgetpolitiken
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker motionsförslag om att ändra utformningen av målen
för budgetpolitiken.
Jämför reservation 2 (m, fp, kd, c).
Riksdagen har lagt fast ett långsiktigt mål för finanspolitiken som
innebär att de samlade offentliga finanserna ska uppvisa ett överskott
på i genomsnitt 2 % av BNP sett över en konjunkturcykel. Eftersom BNP
för närvarande uppgår till ungefär 2 600 miljarder kronor innebär detta
mål uttryckt i nominella termer att de samlade inkomsterna för staten,
kommunerna och ålderspensionssystemet ska överstiga utgifterna med i
genomsnitt ca 50 miljarder kronor per år under en konjunkturcykel.
Överskottet kan ett visst år vara högre eller lägre, men för perioden
som helhet ska det motsvara 2 % av BNP.
Överskottsmålet på 2 % av BNP innebär att statsskulden kan minska som
andel av BNP samtidigt som tillgångar byggs upp inom det allmänna
pensionssystemet.
Riksdagen har varje år också lagt fast ett utgiftstak för de närmaste
tre åren, vilket sätter en gräns för hur stora utgifter som staten kan
dra på sig. Utgiftstaket omfattar dels de egentliga utgifterna på
statsbudgeten exklusive statsskuldsräntorna, dels utgifterna för
ålderspensionssystemet vid sidan av statsbudgeten. Utgiftstaket fastställs
alltid med viss marginal, och skillnaden mellan de takbegränsade utgifterna
och utgiftstaket benämns budgeteringsmarginalen. Om belastningen på de
takbegränsade utgifterna ökar kommer budgeteringsmarginalen att minska,
och i princip försvagas då också budgetsaldot eller saldot för
ålderspensionssystemet med ett lika stort belopp.
3.1 Motionerna
Moderata samlingspartiet anser i motion Fi13 att ankaret i finanspolitiken
bör vara ett mål för den offentliga sektorns skuldsättning. Med ett
sådant mål innebär oväntade överskott att det blir enklare att föra
finanspolitiken i framtiden. När skuldmålet är uppnått är det tillräckligt
att upprätthålla balans i de offentliga finanserna, skriver motionärerna.
Den offentliga sektorns skuldsättning bör reduceras från dagens ca
50 % till ca 40 % av BNP. För att åstadkomma detta bör den offentliga
sektorns strukturella sparande uppgå till minst ca 2 % per år de kommande
fem åren. Därefter finns det skäl att överväga om ytterligare skuldreduktion
bör ske. Eftersom pensionssystemet är autonomt och kommuner och landsting
omfattas av ett balanskrav bör det operativa målet för finanspolitiken
avse ett årligt mål för statens finansiella sparande.
Folkpartiet skriver i motion Fi14 att man under lång tid har kritiserat
hur målet för de offentliga finanserna formuleras. Pensionssystemet är
autonomt och dess tillgångar kan inte användas till andra utgifter.
Detta kommer att markeras när Eurostat under våren 2007 kommer att rensa
bort premiepensionen ur de offentliga finanserna. För kommunerna finns
sedan tidigare ett balanskrav och detta bör bibehållas. Målformuleringen
bör mot denna bakgrund inte avse hela den offentliga sektorn utan endast
staten. Kravet bör vara att statens finansiella sparande ska vara i
balans över en konjunkturcykel och med detta avses en period på 4-5 år,
skriver motionärerna. Ett sådant mål för staten innebär att statsskulden
förblir oförändrad i kronor och att den minskar i relation till BNP.
Kristdemokraterna anser i motion Fi15 liksom tidigare att nuvarande
överskottsmål för de offentliga finanserna bör kompletteras och på sikt
ersättas av ett balansmål för statens finansiella sparande, och att ett
sådant mål måste trappas in stegvis. Ålderspensionssystemet är autonomt
och kommunsektorn är ålagd ett balanskrav. Balans i statens finansiella
sparande innebär då att statsskulden inte ens i nominella termer ökar
över tiden. En fördel med ett balansmål för staten, anser motionärerna,
är att det inte kommer att innebära krav på överskott i staten den dag
pensionssystemet till följd av den demografiska utvecklingen får ett
minskande finansiellt sparande.
Motionärerna anser också att skuldkvoten bör minska till 40 % av BNP
senast till 2007, vilket vid sidan av en stramare finanspolitik än
regeringen också kommer att kräva försäljningar av statliga företag.
3.2 Finansutskottets ställningstagande till målen för budgetpolitiken
Frågan
om hur målet för det finansiella sparandet bör vara utformat behandlades
utförligt av utskottet våren 2004 (bet. 2003/04:FiU20, s. 58-67).
Oppositionspartierna framförde då förslag med samma innebörd som nu,
nämligen att målet skulle ändras så att det avser statens, och inte hela
den offentliga sektorns, finansiella sparande. Utskottet ansåg då inte
att det fanns någon anledning att ompröva dagens mål och anförde en rad
argument för detta. Exempelvis ansåg utskottet att ett mål för hela den
offentliga sektorn är lämpligare än ett mål för staten ur ett
stabiliseringspolitiskt perspektiv och att det är mindre känsligt för
organisatoriska förändringar. Utskottet konstaterade vidare att dagens mål
överensstämmer med internationell standard och att om målet ändrades
som motionärerna förespråkar skulle Sverige komma att använda ett mål
i den inhemska politiken och ett annat i EU-sammanhang, vilket skulle
riskera att göra finanspolitiken mindre tydlig.
Utskottet ansåg också att om oppositionen är ute efter en stramare
finanspolitik än regeringens vore ett höjt mål för den offentliga sektorns
finansiella sparande att föredra framför att bryta ut staten och skapa
ett mer begränsat mål.
Utskottet ser ingen anledning att ompröva sina tidigare ställningstaganden
i denna fråga och avstyrker därmed motionerna Fi13 (m) yrkande 2 i denna
del, Fi14 (fp) yrkande 3 och Fi15 (kd) yrkandena 3 och 4.
4 Riktlinjer för budgetpolitiken
Utskottets förslag i korthet
Utskottet tillstyrker regeringens och samarbetspartiernas förslag till
riktlinjer för budgetpolitiken och avstyrker de alternativa förslag som
framförts av Moderata samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna,
Kristdemokraterna och Centerpartiet.
Jämför reservationerna 3 (m), 4 (fp), 5 (kd) och 6 (c).
4.1 Budgetutvecklingen
Under de båda senaste mandatperioderna har de offentliga finanserna
förbättrats dramatiskt. När budgetkrisen var som djupast 1993 uppgick
underskottet till 11,6 % av BNP. Redan efter fem år med omfattande
besparingsprogram hade de offentliga finanserna återhämtat sig så mycket
att de åter uppvisade överskott. Överskottet växte snabbt och var som
störst 2000 då det uppgick till 5,1 % av BNP. På nio år stramades alltså
de offentliga finanserna upp med mer än 16 % av BNP. Därefter har en
avmattning skett, men fortfarande har Sverige i motsats till flertalet
andra EU-länder överskott i de offentliga finanserna.
Med de tidigare stora underskotten ökade också skuldbördan snabbt. Den
offentliga sektorns bruttoskuld hade i slutet av 1996 vuxit till nästan
74 % av BNP, vilket var 14 procentenheter mer än vad skuldkriteriet i
Maastrichtfördraget tillåter. Därefter skedde en vändning, och regeringen
räknar nu med att bruttoskulden ska ha minskat till 47,3 % av BNP vid
utgången av 2007.
Den växande skuldbördan urholkade också snabbt den offentliga sektorns
förmögenhetsställning. Skulderna växte sig större än de finansiella
tillgångarna inklusive AP-fonden, och denna nettoskuld ökade till 467
miljarder kronor, motsvarande 27 % av BNP under 1996. Med de stora
finansiella överskotten åren därefter var nettoskulden helt avvecklad
2001. Redan året därpå kom emellertid återhämtningen av sig när kraftiga
värdeminskningar på den offentliga sektorns aktieinnehav ledde till att
de finansiella tillgångarna åter understeg skulderna. Överskottet i det
finansiella sparandet och uppgången på aktiemarknaden förbättrade
nettoställningen till nära 6 % av BNP 2004. Regeringen räknar nu med att
den offentliga sektorns finansiella nettoförmögenhet kommer att uppgå
till drygt 200 miljarder kronor, ca 7 % av BNP vid utgången av 2007.
Statsskulden - mätt i nominella termer - var som störst i slutet av
1998 då den uppgick till 1 445 miljarder kronor. Regeringen beräknar nu
att skulden uppgår till 1 309 miljarder kronor vid slutet av 2007. Detta
innebär en ökning av statsskulden sedan 2004 med ca 100 miljarder kronor,
men ökningen är inte större än att skulden fortsätter att minska som
andel av BNP, från 47,7 % 2004 till 44,7 % 2007.
Den snabba förbättringen av de offentliga finanserna förklaras till en
del av en gynnsam ekonomisk utveckling. Den förda budgetpolitiken och
det saneringsprogram med omfattande skattehöjningar och besparingar som
genomfördes i mitten av 1990-talet har emellertid varit helt avgörande.

Programmet för sanering av den offentliga ekonomin har följts av en
strikt målstyrning i form av utgiftstak för staten och överskottsmål
för de offentliga finanserna. Denna form av målstyrning har kommit att
bli ett viktigt inslag i budgetpolitiken. Inte minst utgiftstaken har
visat sig vara ett verkningsfullt instrument. Genom att i förväg bestämma
omfattningen på de statliga utgifterna och därefter hålla fast vid detta
åtagande blir budgetpolitiken långsiktig och mer förutsägbar. En
restriktion som utgiftstaket avser exempelvis att förhindra att tillfälligt
högre inkomster används för att finansiera varaktigt högre utgifter.
Fastställda utgiftstak har hållits varje år. Regeringen är enligt
budgetlagen skyldig att vidta åtgärder om utgiftstaken hotar att överskridas.

I motsats till många andra europeiska länder har Sverige förmått att
möta den internationella konjunkturnedgången utan ohållbara underskott.
Våra marginaler till stabilitets- och tillväxtpaktens krav på att
underskotten inte får överstiga 3 % av BNP är mycket goda.
Både 2002 och 2003 var det offentliga sparandet negativt, men under
2004 vändes detta till ett överskott på drygt 1 % av BNP, och sparandet
beräknas vara fortsatt positivt under hela perioden fram till 2007.
Både den offentliga sektorns inkomster och utgifter minskar under
prognosperioden som andel av BNP. Delvis som en följd av expansiv
finanspolitik är det finansiella sparandet lägre både 2005 och 2006 än vad
det var 2004, trots att resursutnyttjandet i ekonomin ökar och arbetslösheten
sjunker. År 2007 beräknas sparandet förstärkas till 1,1 % av BNP främst
genom lägre utgifter. Den offentliga sektorns finansiella ställning
fortsätter att förstärkas under perioden tack vare att pensionssystemet
uppvisar ett överskott. Statens finanser uppvisar underskott samtliga
år, men den offentliga skuldkvoten minskar under hela perioden. Den
offentliga sektorn beräknas 2007 ha en nettoförmögenhet på ca 7 % av
BNP.
Tabell 4.1 Den offentliga sektorns finanser
Miljarder kronor och procent av BNP


Den offentliga sektorns finansiella sparande fördelar sig enligt
nedanstående tabell. Ålderspensionssystemet uppvisar ett stabilt överskott
på ca 2 % av BNP, och den kommunala sektorn förväntas gå med fortsatta
överskott hela perioden.
Tabell 4.2 Fördelningen av den offentliga sektorns finansiella sparande
2004-2007
Miljarder kronor


Statsbudgeten omfattar alla inkomster och utgifter som påverkar statens
lånebehov. Ett budgetunderskott är därmed synonymt med att staten behöver
låna. Statsbudgetens utgifter innehåller förutom anslagen också
Riksgäldskontorets nettoutlåning där bl.a. Centrala studiestödsnämndens
(CSN) nettoupplåning för studielån och vissa lån för finansiering av
infrastrukturinvesteringar ingår. Budgetsaldot beräknas vara negativt
åren 2004-2007 trots att försäljningsinkomster från statlig egendom
ingår med 15 miljarder kronor per år från 2005. Underskotten innebär
att statsskulden ökar nominellt men i relation till BNP beräknas skulden
sjunka hela perioden. Från att 1996 ha varit mer än 80 % av BNP har
statsskulden minskat dramatiskt och beräknas uppgå till ca 45 % av BNP
i slutet av beräkningsperioden. Den konsoliderade bruttoskulden beräknas
vara nere i 47,3 % av BNP 2007, och avståndet till stabilitetspaktens
gräns på 60 % är således betryggande.
Tabell 4.3 Statsbudgetens inkomster, utgifter och saldo samt statsskuldens
utveckling
Miljarder kronor

4.2 Vårpropositionen
Regeringens budgetpolitik är inriktad på att upprätthålla sunda offentliga
finanser, vilket är en förutsättning för hög tillväxt och full sysselsättning.
Sedan 2000 tillämpar Sverige ett mål om att de offentliga finanserna
ska visa ett överskott på 2 % av BNP i genomsnitt över en konjunkturcykel.
Målet innebär att statsskulden kan minska som andel av BNP samtidigt
som tillgångar byggs upp inom pensionssystemet. På så sätt skapas en
buffert för att möta de kommande demografiska påfrestningarna på välfärden,
som kommer att innebära både att utgifterna för pensioner, vård och
omsorg ökar och att skatteinkomsterna avtar när andelen förvärvsarbetande
blir mindre. Överskottsmålet skapar också utrymme för finanspolitiken
att kunna dämpa konjunktursvängningarna utan att underskotten blir för
stora i en lågkonjunktur. Dessutom innebär överskottsmålet att Sverige
upprätthåller en betryggande marginal till underskottsgränsen på 3 % av
BNP i EU:s stabilitets- och tillväxtpakt.
Enligt ett beslut från Eurostat räknas premiepensionssystemet fr.o.m.
2007 inte längre till det offentliga sparandet. Regeringen avser att
återkomma till riksdagen med förslag till hur denna förändring ska
hanteras.
För 2004 var det årliga överskottsmålet fastställt till 0,5 % av BNP,
vilket överskreds med god marginal. En god utveckling i kommunsektorn
och lägre utgifter för bl.a. statsskuldsräntor bidrog till att överskottet
uppgick till 1,1 % av BNP. Trots att tillväxten för 2005 förväntas vara
stark är arbetslösheten fortfarande hög. Regeringen bedömde i
budgetpropositionen för 2005 att en alltför snabb återgång till ett överskott
på 2 % av BNP skulle riskera att permanenta arbetslösheten på en hög
nivå. Därför fastställdes överskottsmålet för 2005 också till 0,5 %.
Det genomsnittliga överskottet sedan 2000 beräknas uppgå till 1,3 % av
BNP i slutet av 2007. Målet om ett överskott på 2 % av BNP i genomsnitt
över konjunkturcykeln ligger fast.
Utgiftstaken har hållits alla år sedan de började användas 1997. År
2004 klarades utgiftstaket med en marginal på 2,4 miljarder kronor.
Både 2005 och 2006 är utrymmet under utgiftstaket dock mycket begränsat.
Regeringen föreslog därför under hösten 2004 åtgärder för att minska
förbrukningen av anslagsbehållningar i statliga myndigheter som sammantagna
beräknas minska utgifterna 2005 med ca 8,5 miljarder kronor. Åtgärderna
leder till ökat anslagssparande under 2005, och för att sprida förbrukningen
av detta kommer regeringen att pröva en rad åtgärder som begränsar
utgifterna även under 2006. Utgiftstaket ska klaras.
I budgetpropositionen för 2006 avser regeringen att föreslå utgiftstak
för såväl 2007 som 2008. En utgångspunkt för regeringens överväganden
om utgiftstaken är att utgifterna ska hållas på en nivå som är förenlig
med målet för de offentliga finanserna och att det ska finnas utrymme
för såväl en aktiv arbetsmarknadspolitik som för att möta oförutsedda
utgifter, t.ex. vid naturkatastrofer. Regeringen avser också att i
budgetpropositionen för 2006 återkomma till frågan om en
sysselsättningsmarginal.

Tabell 4.4 Utgiftstak för staten och takbegränsade utgifter
2004-2007
Miljarder kronor

Anm. Utgiftstaket 2007 är inte fastställt av riksdagen. Det är ett
beräkningstekniskt tak baserat på att andelen av potentiell BNP är
densamma som 2006 enligt en beräkning i budgetpropositionen.

Att pressa tillbaka arbetslösheten och öka sysselsättningen är den
överordnade uppgiften för regeringen. Målet är att den öppna arbetslösheten
ska ned till 4 % och att den reguljära sysselsättningen i befolkningen
mellan 20 och 64 år ska höjas till 80 %. De övergripande målen för
budgetpolitiken, överskottsmålet och utgiftstaket skapar förutsättningar
för att nå både arbetslöshets- och sysselsättningsmålet. I budgetpropositionen
föreslog regeringen en rad åtgärder för att pressa tillbaka arbetslösheten
och öka sysselsättningen. Exempelvis höjdes kompensationen för egenavgifterna
från 75 % till 87,5 %, antalet platser i arbetsmarknadspolitiska program
utökades, villkoren för företag förbättrades och sysselsättningsstödet
till kommunsektorn utökades till 7,5 miljarder kronor 2005 och 7 miljarder
kronor 2006.
Nu gör regeringen bedömningen att det krävs ytterligare åtgärder. Därför
föreslås ett nytt sysselsättningspaket för arbete och utbildning som
kortfattat innehåller följande delar:
1 miljard kronor ges i form av en skatterabatt till arbetsgivare som
anställer långtidsarbetslösa. Subventionen motsvarar 85 % av lönekostnaden.
Detta ger utrymme för 20 000 platser redan andra halvåret 2005 och
10 00 platser under 2006.
Taket för lönebidrag för arbetshandikappade och s.k. offentligt skyddat
arbete höjs.
Arbetsförmedlingen intensifieras och förbättras.
Antalet platser utökas i arbetsmarknadsutbildningen och den kvalificerade
yrkesutbildningen.
Antalet utbildningsplatser vid folkhögskolorna utökas temporärt.
Invandrade akademiker ges möjlighet till kompletterande utbildning.
Satsningar på lärarutbildning och kommunal vuxenutbildning.
Ökad rörlighet på arbetsmarknaden genom stärkt interregional kollektivtrafik.

Satsningar för sysselsättning i de regioner som berörs mest av
försvarsomställningen.
Om det visar sig att åtgärderna inte är tillräckliga för att pressa
tillbaka arbetslösheten avser regeringen att återkomma med ytterligare
förslag i höstens budgetproposition.
Regeringen föreslår också ökade resurser för den nya processordning i
utlännings- och medborgarskapsärenden som införs nästa år. Dessutom
avser regeringen att kompensera skogsägare som drabbades av stormen i
början av januari genom en skattereduktion som baseras på mängden virke
som forslas bort från den stormdrabbade skogen. Detta stöd beräknas
uppgå till sammantaget 2,2 miljarder kronor under 2005 och 2006.
För att finansiera förslagen presenterar regeringen åtgärder på sammanlagt
0,6 miljarder kronor 2005, 1,8 miljarder kronor 2006 och 1,1 miljarder
kronor 2007. Den sammantagna effekten på de offentliga finanserna av
satsningarna och finansieringen begränsar sig till ca 2,8 miljarder
kronor 2005, 1 miljard kronor 2006 och 0,5 miljarder kronor 2007.
Tabell 4.5 Nu föreslagna eller aviserade utgifts- och
inkomstförändringar
Miljarder kronor

4.3 De politiska alternativen
Utskottet behandlar i detta sammanhang regeringens och de båda
samarbetspartiernas förslag till:
riktlinjer för budgetpolitiken (prop. 2003/04:100 punkt 1 i denna del).

Mot den inriktning av budgetpolitiken som förordas i vårpropositionen
står oppositionspartiernas alternativa förslag. De kommer till uttryck
i följande motionsyrkanden.
Moderata samlingspartiet
riktlinjer för budgetpolitiken (mot. Fi13 yrk. 2 i denna del),
Folkpartiet liberalerna
riktlinjer för budgetpolitiken (mot. Fi14 yrk. 2),
riktlinjer för skattepolitiken (mot. Fi14 yrk. 4),
Kristdemokraterna
riktlinjer för den ekonomiska politiken (mot. Fi15 yrk. 1 i denna del),

långsiktig inkomst- och utgiftsstrategi (mot. Fi15 yrk. 5),
Centerpartiet
riktlinjer för den ekonomiska politiken och budgetpolitiken (mot. Fi16
yrk. 1 i denna del).
Moderata samlingspartiet
För att trygga framtidens välfärd trots de demografiska påfrestningar
som väntar krävs högre tillväxt, att fler personer arbetar och att färre
är beroende av bidragssystemen. Moderata samlingspartiets budgetpolitik
är därför utformad för att förstärka drivkrafterna för arbete och skapa
bättre villkor för en långsiktigt ökad tillväxt och sysselsättning. Det
måste vara mer lönsamt att leva på eget arbete i förhållande till att
leva på bidragsinkomster. Den viktigaste enskilda komponenten i
budgetpolitiken är ett förvärvsavdrag med inriktning i huvudsak på låga och
medelhöga inkomster. Därutöver ska skatterna sänkas så att företagen
stimuleras att anställa, bl.a. genom s.k. nystartsjobb som innebär att
arbetsgivaravgifterna reduceras för personer med svag förankring på
arbetsmarknaden.
Skattesänkningarna ska till stor del finansieras genom skärpta regler
och sänkta ersättningar i arbetslöshets- och socialförsäkringarna. På
så sätt förstärks också den ekonomiska skillnaden mellan att vara
försörjd av arbete eller bidrag. Ersättningsnivån i sjukförsäkringen sänks
till 75 % de första sex månaderna och därefter till 65 %, och
ersättningsnivåerna sänks även inom föräldraförsäkringen och för
förtidspensionerna.
Egenfinansieringen i a-kassan föreslås bli 30 %, vilket ger både
besparingar för staten och ökad försäkringsmässighet i
arbetslöshetsförsäkringen.

Den moderata politiken innehåller också satsningar främst inom tre
områden, vård och omsorg, utbildning och rättstryggheten. Moderaterna
gör också satsningar på infrastrukturen och förespråkar även att det
generella statsbidraget till kommunerna höjs. Kommunsektorn tillförs
enligt motionärerna sammanlagt 10 miljarder kronor utöver regeringens
förslag för åren 2005-2007. Bostadsbidraget föreslås avskaffas och i
stället införs ett extra barnbidrag för ensamstående och studerande.
För Moderaterna är det en medveten prioritering att lägre skatter samt
vård, omsorg och skola är viktigare än bidrag. Drivkrafterna för att
arbeta måste bli starkare och skatteförslagen är utformade för att sänka
marginaleffekter och åstadkomma största möjliga effekt på arbetsutbudet.
Det viktigaste skälet för att koncentrera besparingarna på uppstramningar
av transfereringarna är att arbete och tillväxt måste stimuleras.
I det redovisade budgetalternativet uppgår besparingarna till 66 miljarder
kronor och skattesänkningarna netto till 34 miljarder kronor. Motionärerna
föreslår också satsningar på 26 miljarder kronor. Sammantaget innebär
detta ett finansiellt sparande som beräknas bli 7 miljarder kronor
starkare än regeringens nästa år. Vid sidan av denna statiska beräkning
bedömer motionärerna också att deras förslag genom sina effekter på
sysselsättningen sannolikt kommer att skapa betydande dynamiska effekter
som ger väsentliga förstärkningar av de offentliga finanserna på sikt.

Motionärerna beräknar effekterna på den offentliga sektorns finansiella
sparande enligt nedanstående tabell.
Tabell 4.6 Finansiellt sparande i Moderata samlingspartiets
budgetalternativ
Miljarder kronor

Folkpartiet liberalerna
Folkpartiet liberalerna arbetar för en ny skattereform. Skatterna måste
utformas så att det blir mer lönsamt att arbeta, utbilda sig och att
spara och investera i Sverige. Det måste också bli mer lönsamt att starta
och driva företag och lättare för företag att anställa. Förändrade
skatter måste också göra det lättare för människor att påverka sin egen
ekonomi och därmed få mer makt över sin egen situation.
Motionärerna förespråkar ett arbetsavdrag på 23 miljarder kronor som
innebär att en klar majoritet av de arbetande får sänkt marginalskatt
och att de negativa effekterna av dagens avtrappning av grundavdraget
elimineras. Arbetsavdraget gör det relativt sett mer lönsamt att arbeta.
Partiet vill föra tillbaka inkomstskatten till principerna att de flesta
bara ska betala 30 % i skatt och de med höga inkomster 50 %. Värnskatten
bör därför avvecklas.
Folkpartiet liberalerna föreslår också att arbetsgivaravgifterna, förutom
pensionsavgiften, tas bort på lönekostnader upp till 250 000 kr i alla
företag.
För att göra det gynnsammare för enskilda svenskar att äga aktier bör
dubbelbeskattningen sänkas. Möjligheterna för mindre företag att växa
med hjälp av eget kapital måste också förbättras, och beskattningen av
fåmansbolag måste lindras och förenklas.
Arbetsmarknadspolitiken behöver reformeras. I dag kostar den mer än 70
miljarder kronor och syftet har förskjutits till att dölja öppen
arbetslöshet snarare än att lösa de arbetslösas problem. Folkpartiet vill
göra om arbetslöshetsförsäkringen till en verklig omställningsförsäkring
och den ska inte utgå till den som tackar nej till arbeten. Ersättningen
ska vara tidsbegränsad och trappas av successivt. Ersättningsnivån ska
vara 80 % de första 300 dagarna och 70 % för de efterföljande 300.
Därefter blir ersättningen lika för alla och utgår med grundbeloppet i
arbetslöshetsförsäkringen, ca 7 000 k per månad.
Arbetsförmedlingen behöver bli effektivare och den statliga förmedlingen
bör konkurrensutsättas. AMS i sin nuvarande form bör läggas ned och
ersättas av en myndighet som upphandlar lämpliga tjänster, utövar tillsyn
m.m.
Folkpartiet vill också göra satsningar, och det är främst inom tre
områden som prioriteringarna avviker från regeringens. Inom vård och
omsorg tillförs resurser för äldrepolitiken, rehabiliteringen, psykiatrin
och handikappades tillgänglighet till offentliga lokaler. Inom
familjepolitiken satsar Folkpartiet på en jämställdhetsbonus i
föräldraförsäkringen
för att stimulera till en jämnare fördelning av barnledigheten mellan
föräldrarna. Inom arbetsmarknadspolitiken satsar motionärerna sammanlagt
ett par miljarder kronor på åtgärder som bedöms som effektivare än
regeringens.
Folkpartiet finansierar sina skattesänkningar och satsningar genom
minskade utgifter för sjukförsäkring och förtidspensioner,
arbetsmarknadspolitiken
m.m. Ökad egenfinansiering i a-kassan bidrar också med 10 miljarder
kronor till finansieringen.
Folkpartiet bedömer att deras förslag har följande effekt på den offentliga
sektorns finansiella sparande under de närmaste åren.
Tabell 4.7 Finansiellt sparande i Folkpartiet liberalernas
budgetalternativ
Miljarder kronor


Kristdemokraterna
Kristdemokraternas budgetpolitik tar sikte på att nedbringa statsskulden.
Finanspolitiken bör vara något mindre expansiv än den som regeringen
föreslår, men främst ska skulden sänkas genom en snabbare försäljning
av statliga företag. På sikt bör de statliga utgifternas andel av BNP
minska så att det blir möjligt att sänka skattetrycket till jämförbara
OECD-länders nivå.
Motionärerna pekar ut sex områden som partiet ser som prioriterade för
sina förslag till inriktning av den ekonomiska politiken och som även
styr utformningen av partiets budgetpolitik. De sex prioriteringarna
innebär att man vill skapa långsiktigt goda tillväxtförutsättningar
genom ett bättre investerings- och företagarklimat. Man vill föra en
skattepolitik för låg- och medelinkomsttagare och stärka valfriheten
för barnfamiljerna. Pensionärernas ekonomiska situation liksom satsningar
på vård, omsorg och skola är också områden som prioriteras. Dessutom
föreslår Kristdemokraterna satsningar på rättsväsendet.
Kristdemokraterna vill reformera skatterna med förslag som bidrar till
att förbättra ekonomins funktionssätt och föreslår ett förvärvsavdrag
som minskar marginaleffekterna och gör det mer lönsamt att gå från
bidragsförsörjning till arbete. Förvärvsavdraget uppgår till nästan 40
miljarder kronor, vilket är nära en fördubbling sedan partiets förslag
i höstas. Dubbelskattningen på aktieutdelningar avvecklas successivt
liksom förmögenhetsskatten. För att högre utbildning ska löna sig bättre
bör värnskatten avvecklas från 2007. Även pensionärer måste få sänkt
skatt anser Kristdemokraterna och föreslår ett särskilt grundavdrag för
pensionärer. Fastighetsskatten avvecklas redan 2006 och ersätts av en
kommunal fastighetsavgift.
Kristdemokraternas familjepolitik är inriktad på valfrihet i barnomsorgen
och motionärerna föreslår bl.a. ett kommunalt vårdnadsbidrag. Barnbidraget
ska fördubblas men göras skattepliktigt för att på så sätt få en bättre
fördelningsprofil.
Satsningar föreslås inom vården och utbildningen. Jämfört med regeringens
förslag tillförs kommunsektorn sammanlagt 6 miljarder kronor under de
kommande två åren. Äldrevården och sjukvården är särskilt prioriterade
områden. En ökning av maxtaxan inom barnomsorgen frigör också resurser
för kommunsektorn.
Rättsväsendet förstärks genom satsningar på närpoliser, åklagarväsendet
och domstolsväsendet. Även kriminalvården och det brottsförebyggande
arbetet ges ökade resurser.
Motionärerna framhåller att förslagen i motionen är finansierade fullt
ut och inte innehåller några s.k. dynamiska effekter. Sammantaget bedömer
Kristdemokraterna att politiken kommer att stimulera arbetskraftsdeltagande
genom minskade marginaleffekter särskilt för deltidsarbetande och
låginkomsttagare, och innebär att sysselsättningen på några års sikt stiger
märkbart.
Effekten på det offentliga sparandet av Kristdemokraternas politik
framgår av nedanstående tabell.
Tabell 4.8 Finansiellt sparande i Kristdemokraternas budgetalternativ
Miljarder
kronor


Centerpartiet
Det måste löna sig att arbeta och det måste finnas arbeten att gå till.
Det behövs ett bättre företagsklimat och det överskott som skapas ska
gå till en välfärd värd namnet. Centerpartiet föreslår sänkt inkomstskatt
i form av ett jobbavdrag som sänker marginaleffekterna främst för dem
med låga och medelhöga inkomster. Med en sådan reform förbättras
möjligheterna att klara sig på sin lön och det blir lönsamt att gå från
bidragsberoende till arbete.
Avdraget utformas som en statlig skattereduktion, och dessutom omvandlas
befintliga avdrag till skattereduktioner. Innebörden av detta är att
kommunerna får behålla intäkterna från sina skattebaser och blir mindre
beroende av statliga bidrag. Genom Centerpartiets förslag förstärks
kommunernas skatteinkomster med 53 miljarder kronor.
För att stimulera småföretagande vill Centerpartiet införa ett
riskkapitalavdrag för det egna företaget, öka möjligheterna till avsättning
i periodiseringsfonder samt sänka förmögenhetsskatten och på sikt
avskaffa den helt.
Motionärerna vill också sänka arbetsgivaravgifterna för nyanställda och
förespråkar en sjuklönemodell där arbetsgivarnas sjuklöneansvar är
relaterat till företagets storlek.
Centerpartiet vill även sänka uttaget av fastighetsskatt genom en lägre
skattesats och ett tak för taxeringsvärden av tomter.
Centerpartiet föreslår också satsningar på bl.a. polisen och infrastrukturen
och vill även höja garantipensionen. Man vill också inrätta ett
katastrofkonto som på sikt bör uppgå till ca 1 % av BNP för att ha bättre
ekonomisk beredskap nästa gång Sverige drabbas av en katastrof.
För att finansiera skattesänkningar och satsningar är det nödvändigt
att börja begränsa kostnaderna för ohälsan. Centerpartiet anser att
ersättningsnivåerna i sjukförsäkringen och arbetslöshetsförsäkringen
bör vara differentierade så att personer med försörjningsplikt för
minderåriga får 80 % och övriga 70 %. En andra karensdag införs och
beräkningen av den sjukpenninggrundande inkomsten, SGI, görs mindre
generös. Ett besparingsbeting på statlig administration bidrar också
till finansieringen av förslagen.
Centerpartiet beräknar att det finansiella sparandet blir något svagare
än vad partiet föreslog i höstas, men bedömer att det på kort sikt är
viktigare att skapa riktiga jobb än att uppnå målet om sparande på två
procent. På sikt, när sysselsättningen stiger, kommer de offentliga
finanserna att förbättras avsevärt.
Den sammantagna effekten på det offentliga finansiella sparandet blir
enligt Centerpartiets bedömning följande.
Tabell 4.9 Finansiellt sparande i Centerpartiets budgetalternativ
Miljarder kronor


4.4 Finansutskottets ställningstagande till de budgetpolitiska
riktlinjerna
Moderata samlingspartiet
En tydlig strategi har styrt utformningen av det moderata budgetalternativet.
Skatter ska sänkas, och det ska finansieras med minskat ekonomiskt
stöd till ekonomiskt utsatta hushåll. De som redan har en svår situation
på grund av arbetslöshet eller sjukdom får med Moderata samlingspartiets
politik därmed bära en mycket tung börda till förmån för skattesänkningar
till dem som har arbete. Utskottet kan inte ställa sig bakom en strategi
som bygger på att slå mot några av de mest ekonomiskt utsatta grupperna
i samhället. Moderaterna har enligt utskottets mening inte heller lyckats
förklara hur försämringar för arbetslösa och sjuka kommer att bidra
till att öka efterfrågan på arbetskraft.
De moderata skattesänkningarna kommer liksom tidigare att ställa krav
på fortsatta, mycket omfattande besparingar för att kunna finansieras.
Denna finansiering sker till stor del genom försämringar av
socialförsäkringssystemen, något som Moderata samlingspartiet väljer att kalla
minskade bidrag även när det handlar om sänkta ersättningar för
inkomstbortfall från de offentliga försäkringarna. Nedskärningarna i
försäkringssystemen är mycket kraftiga. Nästa år räknar motionärerna med
att spara nästan 17 miljarder kronor i sjukförsäkringen, drygt 10
miljarder kronor på arbetslöshetsersättning och aktivitetsstöd, 4 miljarder
kronor på förtidspensionerna, 3 miljarder kronor inom familjepolitiken
och drygt 6 miljarder kronor inom bostadspolitiken.
Ersättningsnivån i sjukförsäkringen ska sänkas till 75 % och inom
förtidspensionen till 60 %. Efter ett halvt års sjukskrivning ska
ersättningsnivån för sjukpenningen automatiskt minskas till 65 %. Dessutom
ska en andra karensdag införas i sjukförsäkringen. I arbetslöshetsförsäkringen
vill Moderata samlingspartiet sänka ersättningsnivån till 75 %. Efter
100 dagar sänks ersättningen till 65 %. Även i föräldraförsäkringen
sänks ersättningen till 75 %. Vidare vill Moderata samlingspartiet att
den bidragsgrundande inkomsten (SGI) ska bestämmas med ledning av de 24
senaste månadernas inkomst och inte som i dag utifrån aktuell inkomst.
Det senare innebär att ersättningen i än högre grad kommer att försämras
för dem - främst yngre - som uppbär sjukpenning eller föräldrapenning
och som ännu inte har hunnit etablera sig på arbetsmarknaden.
Personer som är sjuka drabbas även av andra moderata förslag. Så föreslås
t.ex. att högkostnadsskyddet i den öppna vården inträder först när
individen betalat 1 500 kr och att medborgarna får betala mer för läkemedel.
Försämringarna av högkostnadsskyddet och läkemedelssubventionerna kan
ses som en del i en bredare plan där avgifter ska spela en viktigare
roll än i dag för finansieringen av de offentliga verksamheterna. De
höjda avgifterna inom vården beräknas ge drygt 600 miljoner kronor i
inkomster till vården men den stora besparingen sker genom att efterfrågan
på vård minskar på längre sikt. Moderaterna räknar med att en sådan
minskning innebär en besparing på ca 4 miljarder kronor. Den stora
besparingen åstadkoms alltså genom att färre personer söker sig till
vården. Moderata samlingspartiets kombination av sänkta ersättningar
och höjda avgifter för sjuka kan mycket väl få stora effekter - inte
minst för att många sjuka helt enkelt inte kommer att ha råd att söka
sig till vården.
Utskottet avvisar denna politik. Den gemensamt finansierade sjuk- och
hälsovården är en hörnsten i den svenska välfärden och ska vara tillgänglig
för alla, även för dem med små ekonomiska resurser.
En generös föräldraförsäkring bidrar till att upprätthålla oskäliga
löneskillnader mellan kvinnor och män anser motionärerna. När kvinnorna
tar ett större ansvar för barnen försvagas deras position på arbetsmarknaden
och det är därför angeläget att försäkringen utnyttjas jämnare mellan
föräldrarna anser man vidare. De förslag som motionärerna sedan lämnar
är inget annat än rena försämringar av försäkringen som minskar
möjligheterna för nästan alla föräldrar, kvinnor som män, att vara hemma
med små barn. Exempelvis föreslår man att ersättningsnivån sänks, att
den 13:e månaden och 90 garantidagar slopas, och man avvisar även höjda
tak och golv i föräldraförsäkringen. Motionärerna motsätter sig också
individualiserad föräldraförsäkring. Hur Moderata samlingspartiets
förslag skulle kunna bidra till att minska oskäliga löneskillnader mellan
könen eller förbättra kvinnors position på arbetsmarknaden framstår för
utskottet som svårbegripligt.
Även inom bostadspolitiken går motionärerna hårt fram. Man föreslår att
både bostadsbidraget och räntebidragen avskaffas. De moderata förslagen
innebär att det i princip inte kommer att finnas några stöd till
bostadssektorn, varken för produktion eller för individuellt stöd. Sverige
kommer då att utmärka sig internationellt som ett land där bostadssektorn
så gott som helt lämnas i marknadens händer.
Det internationella biståndet får också bära sin del av finansieringsbördan.
Motionärerna avvisar regeringens satsning på ökat bistånd och föreslår
minskade utgifter på detta område med 4 miljarder kronor 2006 och närmare
8 miljarder kronor 2007. Regeringens och samarbetspartiernas förslag på
biståndsområdet innebär att enprocentsmålet återupprättas 2006. Moderata
samlingspartiet saknar till skillnad från övriga partier ambitionen att
återgå till enprocentsmålet.
Moderata samlingspartiet anser också att ersättningen för inkomstbortfall
vid trafikolyckor ska privatiseras. Genom denna åtgärd minskar statens
utgifter med 8-9 miljarder kronor uppger motionärerna och hävdar också
att förslaget innebär ökad trafiksäkerhet och är rättvist eftersom
premien kan relateras till riskerna. Liknande förslag har avstyrkts
upprepade gånger av riksdagen, senast i mars 2005 (bet. 2004/05:LU17).
Frågan utreddes av den parlamentariska Personskadekommittén som i januari
2002 presenterade sitt betänkande (SOU 2002:1). Utredningens majoritet
ansåg att utvidgat ansvar för trafikförsäkringen av det slag som
motionärerna förespråkar skulle innebära ett principiellt viktigt avsteg
från ett generellt välfärdssystem och att det inte fanns tillräckligt
starka skäl för en sådan förändring. Utredningen behandlas för närvarande
av regeringen.
Som utskottet inledningsvis konstaterade har Moderata samlingspartiet
en tydlig strategi som innebär att det ska vara större ekonomiska
skillnader mellan dem som arbetar och dem som får sin försörjning på annat
sätt. Enligt utskottets mening kan man inte ersätta minskade eller
avskaffade ersättningar och bidrag med sänkta skatter på detta lättvindiga
sätt. Det som i Moderata samlingspartiets förslag ter sig som ett
statsfinansiellt nollsummespel kan få mycket långtgående återverkningar
för den enskilda individen. För en person som t.ex. blir sjukskriven en
längre tid och därmed drabbas av både sänkt ersättningsnivå och ökade
avgifter till vård och läkemedel blir konsekvenserna stora. Lägger man
därtill att bostadsbidraget avskaffas ökar risken att personen måste
lämna sitt hem för att få ekonomin att gå ihop.
Utskottet anser att den typ av dramatiskt ökade skillnader i levnadsstandard
mellan dem som arbetar och dem som av olika skäl inte gör det är
oacceptabel och kan omöjligen ställa sig bakom en sådan politik.
Folkpartiet liberalerna
Folkpartiet liberalerna föreslår betydande skattesänkningar med huvudsaklig
inriktning på att stimulera sysselsättning, företagande och tillväxt.
Den största enskilda skattesänkningen är ett arbetsavdrag på 23 miljarder
kronor i syfte att göra det mer lönsamt att arbeta. Folkpartiet vill
också mildra dubbelbeskattningen på aktier, förbättra
reserveringsmöjligheterna
för mindre företag, sänka arbetsgivaravgifterna, på sikt avskaffa
förmögenhetsskatten, värnskatten och fastighetsskatten, sänka och förenkla
beskattningen på fåmansbolag och sänka skatten på hushållsnära tjänster.
Sammantaget beräknar Folkpartiet sina skattesänkningar till ca 37 och
42 miljarder kronor åren 2006 och 2007.
Folkpartiet förespråkar också ett ingrepp i kommunernas självständighet
i form av ett skattestopp, dock utan att precisera sig närmare.
Motionärerna föreslår också satsningar på vården, jämnställdhetsbonus
i föräldraförsäkringen, forskningen, rättsväsendet m.m. på sammantaget
drygt 8 miljarder kronor 2006.
Skattesänkningarna och satsningarna finansieras av en kombination av
höjda skatter, effektiviseringar, besparingar, avskaffande av vissa
stöd som redovisas på statsbudgetens inkomstsida och genom att verksamheter
lyfts ut ur statsbudgeten för att i stället finansieras vid sidan av
den.
Folkpartiet anser att ersättningen i arbetslöshetsförsäkringen efter
300 dagar ska sänkas från 80 till 70 % och att reglerna ska tillämpas
striktare. AMS föreslås läggas ned i sin nuvarande form för att i stället
ägna sig åt att utfärda föreskrifter, att övervaka och upphandla tjänster
från enskilda utförare. Vidare avvisas regeringens satsning på
anställningsstöd.
Utgifterna för sjukförsäkring och förtidspension sänks med 8 miljarder
kronor. Motionärerna vill satsa på ökad konkurrens, privata alternativ
och en ny organisation i sex till tio vårdregioner, men några konkreta
åtgärder som kan förväntas ge den uppgivna besparingen presenteras inte.

Egenavgifterna inom arbetslöshetsförsäkringen höjs kraftigt, vilket
innebär att budgetens utgifter kan sänkas med 10 miljarder kronor. Denna
typ av besparingar innebär dock ingen lättnad för individen eftersom
skatter i praktiken byts mot obligatoriska avgifter.
Som en del av finansieringen står Folkpartiet fortfarande bakom sitt
krav att dra ned kommunsektorns resurser med 2 miljarder kronor med
hänvisning till att kommunerna bedriver skatteplanering genom sina bolag
- ett krav som utskottet avvisat åtskilliga gånger.
Av motionärernas sammanställning framgår att Folkpartiet föreslår
minskade utgifter inom exempelvis vuxenstudiestödet, utbildningspolitiken,
regionalpolitiken, bostadspolitiken och räntebidragen. Vilka åtgärder
som motionärerna tänker sig för att uppnå besparingseffekterna framgår
i många fall inte alls. Folkpartiet sparar drygt 8 miljarder kronor
genom att avvisa nedsättningar av skatter och höja övriga inkomster.
Inte heller i detta fall redovisar motionärerna vilka nedsättningar som
avses.
Såsom budgetprocessen är utformad ska förslagen på våren handla om
riktlinjer och övergripande frågor i ett längre tidsperspektiv, och
förslagen varken behöver eller bör innehålla alla detaljer. Motionärerna
väljer dock att vara utförliga och detaljerade kring sina skattesänkningar
och satsningar, men undviker konsekvent att vara precisa i sina förslag
till finansieringsåtgärder.
Folkpartiet skräder inte orden om att regeringen skulle ha misskött
budgetpolitiken, och hävdar att man själv föreslår en sanering av de
offentliga finanserna som förbättras med 8 miljarder kronor. Utskottet
vill emellertid framhålla att motionärernas förslag karakteriseras av
att stora och ofta väl preciserade skattesänkningar tillsammans med
betydande utgiftsökningar ska finansieras av besparingar som är mycket
oklart angiva och i många fall orealistiska. Motionärernas utfall mot
regeringens sätt att sköta budgetpolitiken framstår för utskottet därmed
som något obalanserade.
Folkpartiet framställer sig gärna som principfasta och strikta vad gäller
de offentliga finanserna, men bakom detta tal döljer sig förslag till
en budgetpolitik som enligt utskottets mening snabbt skulle gräva stora
hål i budgeten och äventyra stabiliteten i de offentliga finanserna.
Utskottet avvisar härmed Folkpartiets förslag.
Kristdemokraterna
I Kristdemokraternas budgetalternativ finansieras en stor del av de
föreslagna skattesänkningarna med obligatoriska avgifter, snarlika en
skatt. Även flera av partiets utgiftsminskningar motsvaras av ökade
avgifter för medborgarna. Kristdemokraterna säger att de slopar
fastighetsskatten, men ungefär 60 % av denna skattesänkning tas tillbaka
som en kommunal avgift. Kostnaderna för trafikolycksfall minskar budgetens
utgifter men ska finansieras genom obligatoriska avgifter. En annan
stor besparing i Kristdemokraternas förslag är att arbetslöshetsförsäkringen
till en tredjedel ska finansieras av avgifter, vilket återigen innebär
att individen i stället för skatt får betala en avgift. Värt att notera
är att två av de förslag till nya avgifter som ingår i Kristdemokraternas
budgetalternativ definitionsmässigt betraktas som skatter i
nationalräkenskaperna. Det gäller den kommunala fastighetsavgiften och
egenavgiften
till den obligatoriska arbetslöshetsförsäkringen.
Den största enskilda förändringen i Kristdemokraternas budgetpolitik är
att det tidigare föreslagna arbetsavdragets volym i stort sett fördubblas
till 37 miljarder kronor. Motionärerna föreslår också att barnbidraget
fördubblas och beskattas samt att ett kommunalt vårdnadsbidrag införs.

För att finansiera detta krävs betydande neddragningar, och
arbetsmarknadspolitiken får bära en tung börda. Kristdemokraterna föreslog
redan
i höstas att utgifterna inom utgiftsområde 13, Arbetsmarknad, skulle
minskas med ca 6,5 miljarder kronor efter det att effekten av den ökade
egenfinansieringen av arbetslöshetsersättningen räknats bort. Nu föreslår
motionärerna därutöver en rad åtgärder. A-kasseavgiften ska finansiera
arbetsmarknadsåtgärder för 2 miljarder kronor. Hur det ska gå till
praktiskt redovisas inte närmare. Anställningsstödet slopas, nedsättningen
av arbetsgivaravgifterna sänks, nedsättningen av egenavgifterna för
egenföretagare slopas och anslaget till rekryteringsbidrag tas bort.
Dessa åtgärder beräknas tillsammans förstärka statsfinanserna med närmare
13 miljarder kronor utöver de 6,5 miljarder kronor som sedan tidigare
finns i motionärernas budgetförslag. Sådana drastiska nedskärningar
inom arbetsmarknadspolitiken får enligt utskottets bedömning rimligen
negativa följder för arbetslösheten och för de arbetslösa.
Motionärerna föreslår dessutom att föräldrapenning, sjukersättning och
arbetslöshetsersättning i fortsättningen ska beräknas med ledning av de
två senaste årens genomsnittsinkomst i stället för, som i dag, den
aktuella inkomsten. Förslaget är som utskottet ser det inte enbart en
teknisk omläggning av försäkringen. En ny beräkning av SGI grundad på
historisk inkomst får också långtgående fördelningspolitiska konsekvenser.
För dem som nyligen trätt in på arbetsmarknaden innebär förslaget att
ersättningen blir betydligt lägre än 80 % av den faktiska inkomsten.
För dessa grupper innebär den föreslagna förändringen av SGI en mycket
kraftig försämring av de offentliga inkomstbortfallsförsäkringarna.
Utskottet avvisar förslaget.
På flera punkter har Kristdemokraterna ändrat beräkningarna av de egna
förslagens effekter i mindre förmånlig riktning. Tidigare har partiet
fått kritik av utskottet för att man tillgodoräknat sig orimligt stora
ekonomiska vinster av satsningar på ökad rehabilitering. Motionärerna
har nu tonat ned dessa effekter. Sammantaget har motionärerna minskat
effekterna av sina förslag med 5,5 miljarder kronor 2006 och 8 miljarder
kronor 2007 och hävdar att förslaget nu helt saknar dynamiska effekter.
Utskottet välkomnar i och för sig att Kristdemokraterna tagit bort
några tvivelaktiga effekter av sina egna förslag men konstaterar samtidigt
att motionärerna genom sitt sätt att redovisa sin politik gjort det
svårt för läsaren att tränga igenom förslagens budgeteffekter. I stället
för att som brukligt redovisa hur partiets politik skiljer sig från
regeringens, har Kristdemokraterna valt att i sin enda övergripande
tabell redovisa skillnader gentemot sitt eget förslag från hösten 2004.
Utskottet beklagar att Kristdemokraterna på detta sätt försvårat
jämförelser mellan de politiska alternativen.
Kristdemokraterna förslår att den statliga fastighetsskatten avvecklas
och till en del ersätts av en årlig kommunal fastighetsavgift på 2 800
kr per hus och 900 kr per lägenhet. Eftersom statsbidraget till kommunerna
sänks med ett belopp som motsvarar dessa avgifter kommer alla kommuner
som väljer en lägre avgift att förlora ekonomiskt. Förslaget innebär -
förutsatt att full avgift tas ut - att alla småhusägare vars fastigheter
är taxerade till mindre än 280 000 kr får ökade kostnader. År 2002
beräknades drygt 364 000 småhus få högre avgift med Kristdemokraternas
förslag. Förslagets negativa effekter för denna grupp förstärks av att
reavinstbeskattningen av bostäder förutsätts bli höjd till 30 %.
Motionärerna anser också att stora besparingar kan göras genom neddragningar
av myndigheternas resurser. Besparingen på t.ex. Regeringskansliet uppgår
till 875 miljoner kronor. Regeringskansliet har 2005 ett anslag på 5,4
miljarder kronor varav ungefär hälften används till Sveriges nästan 200
ambassader och konsulat. Förutsatt att motionärerna inte avser att
montera ned utrikesförvaltningen utan att besparingen drabbar departementen,
skulle deras resurser i ett slag redan 2006 minska med cirka en tredjedel.
Ett sådant förslag är knappast realistiskt.
Kristdemokraterna återkommer med sina ambitioner att sänka statsskulden
kraftigt, till 40 % av BNP redan 2007, vilket i grova drag motsvarar
140 miljarder kronor på två år. Skuldminskningen ska ske genom försäljning
av statliga företag. Utskottet vill med anledning av detta framhålla
att en lägre statsskuld naturligtvis är att föredra allt annat lika,
men att försäljning av företag inte innebär, vilket motionärerna envisas
med att påstå, att Sverige står bättre rustat för ekonomiska påfrestningar
eller får ökade möjligheter att bedriva aktiv konjunkturpolitik. Landet
blir varken rikare eller fattigare av att byta aktier mot pengar.
Kristdemokraternas alternativ bygger i stor utsträckning på förslag att
byta skatter mot obligatoriska avgifter. De positiva effekterna för
tillväxten av denna växling till avgifter är osäker, medan de negativa
fördelningspolitiska effekterna för ekonomiskt utsatta hushåll och
individer är högst påtagliga. Utskottet avvisar Kristdemokraternas
inriktning av budgetpolitiken.
Centerpartiet
Med sin budgetpolitik vill Centerpartiet stimulera sysselsättning och
tillväxt. Välfärdssektorn ska också bli tryggare genom att kommunernas
inkomster blir stabilare. Centerpartiet föreslår en inkomstskattereform
i form av ett jobbavdrag främst riktat mot låga och medelhöga inkomster.
Avdraget är utformat som en statlig skattereduktion. Motionärerna
föreslår också att grundavdraget, liksom ett antal andra avdrag, utformas
som reduktioner av den statliga skatten. Förslagen innebär sammantagna
att de offentliga finanserna försvagas med 32 miljarder kronor och ger
samtidigt en betydande omfördelning mellan staten och kommunsektorn.
Statens inkomster minskar med 85 miljarder kronor och kommunsektorns
inkomster ökar med 53 miljarder kronor. Motionärerna föreslår också
flera andra skattesänkningar. Fastighets- och förmögenhetsskatten sänks,
beskattningen av fåmansbolag mildras och ett avdrag för hushållsnära
tjänster införs.
De kraftigt ökade kommunala skatteintäkterna neutraliseras genom att
staten sänker de generella statsbidragen med motsvarande belopp.
Skattemodellen innebär att statens inkomster minskar med mer än 80 miljarder
kronor. Inkomsttitel 1111 Fysiska personers inkomstskatt kommer därmed
att uppvisa ett underskott på närmare 100 miljarder kronor varje år,
och budgetens omslutning kommer skenbart att minska.
Förutom denna anomali i den statliga redovisningen kan förslaget att
ersätta avdrag med skattereduktioner i vissa situationer också ge
orimliga effekter för de skattskyldiga, eftersom intäkterna då kommer att
beskattas enligt en princip och de kostnader som svarar mot intäkterna
att behandlas enligt en annan. Skatteutskottet avråder därför från sådana
lösningar. I sitt yttrande (2004/05:SkU1y) skrev skatteutskottet följande.

En övergång till skattereduktioner när det gäller avdrag som syftar
till att bestämma en nettoinkomst i en förvärvskälla bör enligt utskottets
mening undvikas. Att behandla intäkter och kostnader i en förvärvskälla
efter olika principer kan ge upphov till kraftiga variationer i det
reella skatteuttaget. I en verksamhet med förhållandevis hög andel
kostnader kan utfallet pendla mellan nollskatt och ett skatteuttag på
100 % av den verkliga inkomsten. Även om skattereduktioner i många fall
kan vara en praktisk och enkel metod att uppnå en likabehandling är
utskottet inte berett att tillstyrka den generella användning av metoden
som nu föreslås.
För att finansiera sin politik föreslår Centerpartiet mycket stora
utgiftsminskningar. På flera områden är det dock oklart hur så stora
besparingar ska kunna uppnås med Centerns politik. Sambandet mellan de
förslag Centerpartiet framför och de budgeteffekter man tillgodoräknar
sig framstår många gånger som svagt.
Exempelvis inom utgiftsområde 10 som avser ersättning vid sjukdom och
handikapp räknar Centern med 16 miljarder kronor lägre utgifter redan
2006. För att nå detta föreslår motionärerna en rad åtgärder och uppger
en besparing på 11 miljarder kronor. Centerpartiet satsar samtidigt 2,
5 miljarder kronor på rehabilitering under 2006. Utgiftsminskningen på
16 miljarder kronor framstår för utskottet som överdriven.
För familjer och barn, utgiftsområde 12, föreslår Centern att barnbidraget
för barn mellan 1 och 4 år höjs gradvis med sikte på en fördubbling,
att taket i föräldraförsäkringen höjs till 11 basbelopp, att grundnivån
i föräldraförsäkringen höjs till 200 kr och att föräldrapenningen utgår
från en SGI baserad på de senaste 24 månadernas inkomster. Förslagen är
i stort sett desamma som partiet lämnade i höstas. Då beräknades förslagen
kosta drygt 1,6 miljarder kronor, och nu uppges de i stället ge en
besparing på 300 miljoner kronor. Hur denna förbättring på 2 miljarder
kronor uppkommit är oklart.
Centerpartiet skriver att man ökar biståndsverksamheten för att nå målet
1 % av BNI 2007. Regeringens förslag innebär dock att enprocentsmålet
nås 2006. Det som Centerpartiet framställer som en satsning på biståndet
är i själva verket en neddragning med 2 miljarder kronor 2006.
Centerpartiet framhåller att de små marginalerna i budgeten leder till
att andra utgifter måste stå tillbaka när katastrofer inträffar. För
att råda bot på detta föreslår Centerpartiet att ett katastrofkonto
skapas i form av en fond vid sidan av statsbudgeten som kan utnyttjas
efter beslut av regeringen. Avsättningar till fonden bör göras med
utdelningar från statliga bolag och redan 2005 kan 5 miljarder kronor
avsättas, vilket är skillnaden mellan budgeterad och faktisk utdelning.
Målsättningen bör vara att fonden på sikt ska uppgå till minst 1 % av
BNP.
Frågan om hur kostnader för naturkatastrofer bör hanteras behandlades
av försvarsutskottet i mars 2005 (bet. 2004/05:FöU8). Genom en
fempartireservation som vann kammarens bifall gjorde riksdagen ett
tillkännagivande som innebar att ett nationellt katastrofkonto kan övervägas
på sikt för att bistå kommuner vid stora katastrofer. Riksdagen ansåg
också att möjligheter till ekonomisk kompensation för de ekonomiska
förluster som uppkommit genom stormen den 8-9 januari borde utredas.
Den 20 januari 2005 aviserade statsministern att regeringen kommer att
tillsätta en utredning för att analysera hur samhället ska bli mer robust
mot de klimat- och miljörelaterade påfrestningarna. Riksdagen har således
redan uttalat sig för att ett nationellt katastrofkonto bör övervägas
och om en utredning kring kompensation till kommuner för skador av
stormen den 8-9 januari. Utskottet utgår från att regeringen kommer att
följa upp riksdagsbeslutet utan ytterligare agerande från finansutskottets
sida.
Utskottet vill dock vill passa på att göra några iakttagelser beträffande
den budgetmässiga utformningen av Centerpartiets förslag. Konstruktionen
innebär att statsbudgeten varken belastas när medel tillförs fonden
eller när de tas i anspråk, samt att riksdagen kringgås. Det skulle
bryta mot budgetlagens principer att budgeten ska vara heltäckande och
bruttoredovisad. Det kan också ifrågasättas om fondens opreciserade
användning är förenlig med regeringsformen. Vidare är det oklart hur
fonden skulle redovisas. Statsbudgetens saldo innehåller definitionsmässigt
allt som påverkar statens lånebehov, även konton i Riksgäldskontoret
som regeringen disponerar. Vid sidan av dessa principiella invändningar
innebär förslaget att statsfinanserna försvagas med 5 miljarder kronor,
eftersom de medel som motionärerna vill lyfta ut ur budgeten ingår i
beräkningen av statsbudgetens inkomster. Denna försvagning har motionärerna
inte beaktat. Utskottet ser med viss förvåning på Centerpartiets förslag
till utformning av ett katastrofkonto.
Sammantaget framstår Centerpartiets budgetpolitik illa underbyggd.
Skattesänkningar och utgiftsåtaganden finansieras i många fall av oklara
besparingar som tycks bygga på ett inte ringa mått av önsketänkande. Om
Centerpartiets budgetpolitik skulle genomföras i praktiken är risken
överhängande att stabiliteten i statsfinanserna urholkas. Utskottet
avvisar Centerpartiets förslag till budgetpolitik.
Utan dynamiska effekter nås inte målen för budgetpolitiken
Samtliga oppositionspartier redovisar saldon för de offentliga finanserna
som de själva beräknar vara något starkare än regeringens, mellan 2 och
8 miljarder kronor. Partierna anser alla att de offentliga finanserna
bör vara starkare än i dag. Folkpartiet, Kristdemokraterna och Centerpartiet
förespråkar ett mål om att statens finanser ska vara i balans över en
konjunkturcykel, och Moderata samlingspartiet argumenterar för ett
skuldmål. För att nå skuldmålet behövs ett överskott på ca 2 % av BNP,
och detta nås om staten uppvisar balans. Det råder således en ganska
stor samstämmighet mellan oppositionspartierna om att statens finansiella
sparande bör uppvisa balans åtminstone på några års sikt.
Den offentliga sektorns samlade finansiella sparande, dvs. det som
regeringen avser med sitt överskottsmål, uppvisar överskott åren 2005-2007
på 19, 17 respektive 32 miljarder kronor. Fördelningen mellan sektorerna
är dock ojämn. Pensionssystemet har ett överskott på drygt 50 miljarder
kronor, kommunsektorn ett överskott på ca 8 miljarder kronor och statens
finansiella sparande visar underskott på drygt 40 miljarder kronor 2005
och 2006 och ca 30 miljarder kronor 2007. För att åstadkomma balans i
statens finansiella sparande krävs således en saldoförstärkning på 30-40
miljarder kronor.
Utskottet kan emellertid konstatera att inget av partierna presenterar
en budgetpolitik som ens kommer i närheten av en sådan saldoförstärkning.
Det är i själva verket svårt att värja sig för tanken att oppositionspartierna
inte tar sina egna budgetpolitiska mål på allvar. Målet att ha balans
i statens finansiella sparande ter sig närmast som tomt prat när det
ställs i relation till den budgetpolitik som oppositionspartierna
faktiskt föreslår.
Som utskottet visat finns det goda skäl att på många punkter ifrågasätta
rimligheten i partiernas beräkningar. Med mer realistiskt beräknade
effekter av besparingarna skulle troligen flera partier uppvisa betydligt
svagare saldon än regeringen. Den målsatta balansen i statens finansiella
sparande skulle därmed bli än mer avlägsen.
Den mest rimliga slutsatsen, även om partierna undviker att uttryckligen
skriva så i sina motioner, är att det är med hjälp av olika former av
dynamiska effekter som oppositionspartierna räknar med att uppnå sina
budgetpolitiska mål. Utan sådana effekter räcker förslagen inte på långt
när till att uppnå balans i statens finansiella sparande. I motionerna
ägnas utförliga beskrivningar åt hur den ekonomiska politiken kommer
att förbättra de offentliga finanserna. Genom kraftigt ökad sysselsättning
och högre tillväxt kommer de offentliga finanserna att stärkas i båda
ändar - skatteinkomsterna stiger samtidigt som utgifterna, särskilt
transfereringarna, minskar. Längst går Moderata samlingspartiet som
bedömer att den egna politiken kan komma att förbättra de offentliga
finanserna med närmare 80 miljarder kronor på kort sikt och mer än 130
miljarder kronor på lång sikt. Tilltron till den egna politikens
förträfflighet för de offentliga finanserna tycks alltså vara stor inom
oppositionen, så stor att man inte bemödar sig om att föreslå en
budgetpolitik som håller för de fall de dynamiska effekterna skulle utebli
eller bli avsevärt mindre än beräknat.
Utskottet ifrågasätter i och för sig inte att både sysselsättning och
tillväxt har stor betydelse för de offentliga finanserna. Ökad tillväxt
och stigande sysselsättning innebär att de offentliga finanserna förbättras
på sikt. En ansvarsfull budgetpolitik får dock aldrig ta stora dynamiska
effekter för givna. Erfarenheterna från tidigt 1990-tal av att lita
till att högre sysselsättning och andra dynamiska effekter ska lösa
statsfinansiella problem är förskräckande. Utgångspunkten för en
ansvarsfull budgetpolitik måste vara att dynamiska effekter beaktas allt
eftersom de uppstår i verkligheten, och inte räknas hem i förväg.
Det finns enligt utskottets mening en uppenbar risk att den typ av
övertro på dynamiska effekter som oppositionspartierna ger uttryck för
leder till att de offentliga finanserna förfaller. Om en skattesänkning
inte visar sig ge de effekter på sysselsättningen som man hoppats på
kan receptet lätt bli en ännu större skattesänkning. En sådan politik
riskerar att leda in i en statsfinansiell återvändsgränd där vägen ut
kantas av smärtsamma besparingar och uppoffringar.
Utskottets samlade bedömning
Den socialdemokratiska regeringen har sedan man tog över regeringsmakten
1994 fört en långsiktig och ansvarsfull budgetpolitik. Väldiga underskott
har vänts i stora överskott och den offentliga skuldsättningen har
minskat kraftigt.
Tack vare denna politik har Sverige i dag starka offentliga finanser
och har klarat den senaste internationella konjunkturnedgången utan att
dra på sig underskottsproblem. I det avseendet skiljer vi oss från flera
av de stora EU-länderna vars offentliga finanser i vissa fall utvecklats
på ett oroväckande sätt. Robusta offentliga finanser är en förutsättning
för en uthållig tillväxt och hög sysselsättning. Det är därför av
yttersta vikt att budgetpolitiken utformas på ett sådant sätt att långsiktigt
stabila offentliga finanser vidmakthålls.
Att höja sysselsättningen och få ned arbetslösheten är den punkt som
står allra högst på regeringens dagordning. I ett europeiskt perspektiv
är Sveriges sysselsättningsgrad på 77 % i och för sig hög. Den genomsnittliga
sysselsättningsgraden i EU är 64 %, och en av målsättningarna inom
Lissabonstrategin är att nå 70 % senast 2010. Utskottet anser emellertid
i likhet med regeringen att sysselsättningen är för låg och ställer sig
bakom de åtgärder som regeringen föreslår för att pressa tillbaka
arbetslösheten och höja sysselsättningen.
Utskottet anser att regeringens förslag till riktlinjer för budgetpolitiken
innebär en fortsättning på den ansvarsfulla budgetpolitik som bedrivits
sedan regeringsskiftet 1994. Denna inriktning har enligt utskottets
mening goda förutsättningar att främja fortsatt stabila offentliga
finanser.
Utskottet avvisar också de förslag till alternativ utformning av
budgetpolitiken som lämnats av oppositionspartierna. Förslagen innehåller
långtgående krav på skattesänkningar, vilka i många fall finansieras
genom kraftiga försämringar i grundläggande trygghetssystem och i andra
fall med vagt formulerade besparingar. För utskottet är det en central
princip att budgetpolitiken utformas på ett fördelningspolitiskt godtagbart
sätt. Oppositionspartiernas alternativ går i flera fall i motsatt
riktning. Förslagen kombinerar skattesänkningar främst för dem som har
ett arbete med försämringar för sjuka och arbetslösa. Därtill kommer
ett ökat inslag av avgiftsfinansieringar, t.ex. inom
arbetslöshetsförsäkringen,
trafikförsäkringen, sjukvården och barnomsorgen. Sammantagna riskerar
dessa förslag att leda till ökade klyftor i samhället - något som
utskottet inte kan ställa sig bakom.
Skulle oppositionspartiernas förslag sättas i verket finns enligt
utskottets mening en stor risk att de offentliga finanserna snabbt skulle
förfalla vilket i sin tur riskerar att leda till att den gemensamma
välfärden undermineras. De gångna årens mödosamma arbete med att bygga
upp och vidmakthålla sunda offentliga finanser skulle därmed riskera
att gå om intet.
Med hänvisning till vad utskottet framhållit tillstyrker utskottet
regeringens och de båda samarbetspartiernas förslag till inriktning av
budgetpolitiken och avstyrker motionärernas förslag. Därmed tillstyrker
utskottet proposition 2004/05:100 yrkande 1 i denna del och avstyrker
motionerna Fi13 (m) yrkande 2 i denna del, Fi14 (fp) yrkandena 2 och 4,
Fi15 (kd) yrkandena 1 i denna del och 5 samt Fi16 (c) yrkande 1 i denna
del.
5 Användning av inkomstavdrag
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker Riksrevisionens styrelses förslag RRS17 angående
användningen av inkomstavdrag i statsbudgeten samt fyra motionsförslag.

Jämför reservation 7 (m, fp, kd, c).
5.1 Riksrevisionens rapport
Den 16 december 2004 överlämnade Riksrevisionen sin rapport Utgift eller
inkomstavdrag? (RiR 2004:26) till regeringen. I rapporten har Riksrevisionen
granskat regeringens hantering av det tillfälliga sysselsättningsstödet
till kommuner och landsting. Syftet med granskningen har varit att
undersöka hur stödet har beretts och följts upp samt vilken information
och vilket beslutsunderlag som regeringen lämnat till riksdagen. I
rapporten riktar Riksrevisionen kritik mot regeringen på flera punkter.

Prognoserna har varit bristfälliga både vad gäller det ursprungliga
stödet och de successiva förlängningarna av stödet. Kostnaderna har
också kraftigt överskridit de budgeterade beloppen.
Det normala skriftliga remissförfarandet har inte följts utan regeringen
har nöjt sig med en muntlig beredning med berörda myndigheter där endast
begränsade delar av förslaget berörts.
Informationen till riksdagen har varit bristfällig. Sysselsättningsstödet
utformades som en skattekreditering och inte som ett anslag i enlighet
med budgetlagens huvudprincip om bruttoredovisning och finansierades
därmed inte inom utgiftstakets ram. Regeringen har inte redovisat något
motiv till att man valt denna form.
Minst två gånger per år ska regeringen för riksdagen presentera prognoser
över statsbudgetens inkomster och utgifter samt förklara väsentliga
avvikelser mellan budget och beräknat utfall. Vad gäller sysselsättningsstödet
har regeringen inte fullgjort denna skyldighet.
Utformningen av stödet, i kombination med brister i prognosernas
träffsäkerhet och frekvens har inneburit att regeringen inte försett
riksdagen med ett underlag som gjort det möjligt att på ett allsidigt
sätt väga sysselsättningsstödet mot statsbudgetens andra utgifter.
Någon utvärdering av stödet har inte genomförts, och uppföljningen har
varit begränsad. Regeringens resultatrapportering till riksdagen har
inte varit tillräcklig för att budgetlagens krav ska kunna anses vara
uppfyllda i detta hänseende.
Riksrevisionen anser att utformningen av stödet som ett avdrag på
statsbudgetens inkomstsida har fått negativa konsekvenser för
budgetdisciplinen,
transparensen och möjligheterna att kontrollera kostnadsutvecklingen.
Om stödet hade bruttoredovisats skulle en stramare finanspolitik ha
varit nödvändig för att klara utgiftstaket. En fortsatt expansion av
skattekrediteringar av samma slag som sysselsättningsstödet riskerar
att på sikt urholka utgiftstakets betydelse för statsfinanserna, anser
Riksrevisionen.
Det kan i och för sig finnas skäl att redovisa utgiftsåtaganden på
statsbudgetens inkomstsida, skriver Riksrevisionen, men en sådan redovisning
bör inte få negativa effekter på budgetdisciplinen, transparensen eller
kostnadskontrollen. Riksrevisionen lämnar två rekommendationer som
förenar statsmakternas behov av flexibilitet i valet mellan olika
budgettekniska lösningar och kravet på stramhet i budgetprocessen.
Justering av utgiftstaket
Riksrevisionen rekommenderar att när regeringen föreslår att utgifter
ska nettoredovisas, ska den samtidigt föreslå att utgiftstaket justeras
så att det utgör en lika stram restriktion som tidigare.
Förbättrad kostnadskontroll
Riksrevisionen rekommenderar också att kostnadskontrollen för inkomstavdrag
av det aktuella slaget behöver skärpas så att avdragen behandlas likvärdigt
med anslag på statsbudgetens utgiftssida. Detta bör bl.a. åstadkommas
genom att beslut om ett inkomstavdrag åtföljs av en kostnadsram. En
ändrad beräkning bör då åtföljas av en ändrad kostnadsram.
5.2 Riksrevisionens styrelses framställning
Styrelsen framhåller vikten av att de grundläggande principerna om
budgetdisciplin, transparens och kostnadskontroll i budgetprocessen
upprätthålls av regering och riksdag. Sysselsättningsstödet borde ha
utformats som en utgift om dessa principer hade tillämpats, anser
styrelsen. Den valda ordningen är ett klart avsteg från budgetlagens
bruttoredovisningsprincip, och styrelsen påpekar särskilt att finansutskottet
vid flera tillfällen betonat bruttoredovisningens betydelse för
transparensen och riksdagens möjligheter att fatta välgrundade beslut.
Denna typ av skatteavdrag kan enligt styrelsens uppfattning bidra till
att tilltron till utgiftstaket som återhållande styrinstrument urholkas.
I likhet med Riksrevisionen anser styrelsen att det i vissa undantagsfall
kan finnas skäl att redovisa ett utgiftsåtagande på statsbudgetens
inkomstsida. Avsteg från bruttoredovisningsprincipen bör dock göras så
att inte kraven på budgetdisciplin, transparens och kostnadskontroll
åsidosätts.
Styrelsen ställer sig bakom Riksrevisionens rekommendationer. Skatteavdrag
av motsvarande slag som sysselsättningsstödet ska omgärdas av samma
restriktioner som anslag på budgetens utgiftssida. Nettobudgetering av
ett utgiftsåtagande ska därför åtföljas av motsvarande sänkning av
utgiftstaket. Vidare anser styrelsen att beslut om ett åtagande även ska
omfatta beslut om en kostnadsram. Styrelsen föreslår att riksdagen ska
ställa dessa krav om regeringen lägger fram förslag om inkomstavdrag
eller andra krediteringar i statsbudgeten.
Styrelsen föreslår att riksdagen begär att regeringen ska beakta kravet
på transparens, budgetdisciplin och kostnadskontroll i samband med
användningen av inkomstavdrag och andra motsvarande åtgärder i statsbudgeten.

Styrelseledamöterna från (s) och (v) anser i en avvikande mening att
den aktuella rapporten inte borde föranleda någon framställning till
riksdagen. Frågeställningarna som aktualiseras i rapporten har redan
uppmärksammats och prövats av riksdagen, skriver reservanterna. Det är
riksdagen själv som beslutar om hur budgetlagen ska tillämpas och som
bedömer om det underlag som regeringen ger är tillfyllest. Riksrevisionens
styrelse får inte hamna i en situation där man överprövar riksdagens
beslut, anser reservanterna.
5.3 Motionerna
I motion Fi12 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) riktas skarp kritik mot
regeringens sätt att hantera utgiftstaket för staten. Motionärerna anser
att regeringen flera gånger har manipulerat med utgiftstaket så att det
inte längre utgör det riktmärke som det var tänkt. Svårigheter att
prioritera har lett till detta numera systematiska sätt att "krypa under"
taket, anser motionärerna. Kringgåendet av utgiftstaket tar sig flera
uttryck. Det sätt som regeringen tillämpat mest är att redovisa utgifter
som nedsättningar av inkomster, vilket t.ex. gäller det nu aktuella
sysselsättningsstödet. Men regeringen har även använt andra metoder.
Det finns en uppenbar asymmetri i regeringens sätt att göra tekniska
justeringar av taket. Regeringen har varit mer benägen att göra justeringar
som höjer taket än som sänker det. Ett exempel på detta är att regeringen
gjorde en teknisk justering av taket för 2005 med 4 miljarder kronor i
samband med att sysselsättningsstödet flyttades över från inkomst- till
utgiftssidan med motiveringen att saldot inte påverkades. Detta är inget
annat än en ren manipulation eftersom saldot försvagades när stödet
infördes som ett skatteavdrag. Ett annat exempel på hur regeringen
kringgått utgiftstaket är när man sköt till pengar till SJ från ett konto
i Riksgäldskontoret där andra bolag avsatt medel.
Motionärerna anser att Riksrevisionens förslag att regeringen i samband
med inkomstavdrag och liknande ska beakta kraven på transparens,
budgetdisciplin och kostnadskontroll inte går tillräckligt långt. Det krävs
en tydlig markering av att bruttobudgetering är huvudprincipen (yrkande
1). Motionärerna föreslår också att budgetlagen bör ändras så att det
tydligt framgår att utgiftstaket ska justeras i samband med förslag som
innebär nettobudgetering (yrkande 2). Dessutom föreslår motionärerna
att åtaganden genom nettobudgetering ska behandlas likvärdigt med anslag
på statsbudgetens utgiftssida vad gäller prioritering och finansiering,
dvs. även nettobudgeterade åtaganden ska vägas mot andra utgifter inom
en av riksdagen begränsad ram (yrkande 3).
I motion Fi13 av Fredrik Reinfeldt m.fl. (m) vänder sig motionärerna
mot att ersättningen till de stormdrabbade skogsägarna ges i form av en
skattereduktion. Motionärerna anser att det är riktigt att ersättning
betalas ut men att den i stället borde har utformats som ett bidrag.
Eftersom budgeteringsmarginalen redan använts för ofinansierade reformer
finns bara ett litet utrymme för oväntade händelser. Att ge stödet genom
ett skatteavdrag innebär att budgetlagen kringgås, anser motionärerna.
Om statens intäkter minskas genom ett riktat stöd borde samtidigt
utgiftstaket justeras ned (yrkande 3).
5.4 Riksdagsbehandlingen av det tillfälliga sysselsättningsstödet
Regeringen föreslog i slutet av 2001 ett tillfälligt sysselsättningsstöd
till kommuner och landsting (prop. 2001/02:95), och finansutskottet
behandlade frågan våren 2002 i betänkande 2001/02:FiU25. Vid behandlingen
väcktes ett antal motionsförslag som bl.a. riktade kritik mot formen
för stödet, dvs. att det skulle utgå som en kreditering av kommunernas
skattekonton.
Finansutskottet anordnade en offentlig utfrågning om förslaget den 12
mars 2002. Vid denna utfrågning deltog bl.a. dåvarande finansminister
Bosse Ringholm och dåvarande statssekreteraren vid Finansdepartementet
Curt Malmborg.
Utskottet tillstyrkte regeringens förslag, och riksdagen beslutade i
enlighet med detta efter att ärendet tagits upp till förnyad behandling
då det återförvisats till finansutskottet.
5.5 Finansutskottets ställningstagande
Utskottet anser att de frågor som Riksrevisionen tar upp i sin rapport
är väsentliga och angelägna. Budgetlagens princip om bruttoredovisning
är ett viktigt inslag i den nya budgetprocess som varit i bruk sedan
slutet av 1990-talet och som sedan dess har bidragit till att upprätthålla
sunda offentliga finanser. Utskottet har vid upprepade tillfällen
framhållit detta och vill än en gång understryka vikten av tydlighet och
öppenhet i den statliga redovisningen.
Bruttoredovisningen bidrar till att skapa tydlighet och transparens i
den statliga redovisningen. Statens budgetsaldo visar numera exakt
storleken på statens lånebehov utan att några utombudgetära fonder o.d.
behöver beaktas. Budgetlagen har som huvudprincip att utgifter och
inkomster ska bruttoredovisas men tillåter samtidigt vissa undantag
från denna princip. Riksdagen har, efter beslut i varje enskilt fall,
godkänt ett antal sådana undantag varav det tillfälliga sysselsättningsstödet
är ett. Undantag från bruttoredovisningsprincipen bör enligt utskottets
uppfattning göras restriktivt, och regeringen bör i varje enskilt fall
motivera de undantag som föreslås.
Riksrevisionens styrelse anser att det är av stor vikt att de grundläggande
principerna om transparens, budgetdisciplin och kostnadskontroll
upprätthålls av regering och riksdag samt att om dessa principer hade följts
skulle sysselsättningsstödet ha utformats som ett bidrag på statsbudgetens
utgiftssida.
Utskottet vill med anledning av detta framhålla att frågan om hur stödet
skulle utformas och redovisas behandlades av utskottet i samband med
beslutet om sysselsättningsstödet. Vid behandlingen väcktes motioner
från samtliga oppositionspartier där metoden att kreditera skattekontot
kritiserades som ett sätt att kringgå budgetlagens krav på bruttoredovisning.

För att ge frågan om sysselsättningsstödet en bred och allsidig belysning
anordnade utskottet en offentlig utfrågning där bland andra dåvarande
finansminister Bosse Ringholm och dåvarande statssekreteraren vid
Finansdepartementet Curt Malmborg svarade på frågor som bl.a. rörde om
förslaget var förenligt med budgetlagen. Dessa aspekter på förslaget om
sysselsättningsstöd var således väl kända och beaktade när riksdagen
fattade sitt beslut. Utskottet avstyrkte samtliga motionsyrkanden och
tillstyrkte regeringens förslag. I sin motivering skrev utskottet:
I flera motioner hävdas att detta förfaringssätt [att stödet ansöks hos
RSV och krediteras kommunernas skattekonton] skulle strida mot budgetlagen.
Utskottet vill mot detta anföra att tekniken att kreditera skattekontot
har tillämpats även för andra typer av stöd som riksdagen tidigare
beslutat om. Dessa stöd redovisas tydligt under inkomsttitel 1700
Nedsättning av skatter på statsbudgeten. Där redovisas exempelvis
anställningsstödet, stödet för bredbandsinstallationer och visst stöd till
sjöfarten. Sysselsättningsstödet kommer således att redovisas på samma
tydliga sätt i statsbudgeten för riksdagen. De grundläggande principerna
om transparens i den statliga budgetredovisningen som utgör utgångspunkten
för budgetlagens krav på bruttoredovisning är därmed väl tillgodosedda.

Utskottet kan nu konstatera att Riksrevisionens styrelse anser att
budgetlagen i det aktuella fallet borde ha tolkats på ett annat sätt än
riksdagen gjorde. Med anledning av detta vill utskottet påpeka att det
är riksdagen själv som avgör hur budgetlagen ska tolkas och tillämpas
och att det är olyckligt om Riksrevisionens styrelses överväganden kan
uppfattas så att man överprövar riksdagens beslut.
Med det anförda avstyrker utskottet Riksrevisionens styrelses förslag
2004/05:RRS17 samt motionerna Fi12 (fp) yrkandena 1-3 och Fi13 (m)
yrkande 3.
6 Övriga frågor
6.1 Utgiftsområdesindelningen
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker en motion om att utrikesförvaltningen ska överföras
från utgiftsområde 1 Rikets styrelse till utgiftsområde 5 Internationell
samverkan.
Jämför reservation 8 (m).
Motionen
I motion Fi17 av Göran Lennmarker m.fl. (m) yrkas att utrikesförvaltningen
överförs från utgiftsområde 1 Rikets styrelse till utgiftsområde 5
Internationell samverkan.
Utrikesutskottets yttrande
Utrikesutskottet anför i sitt yttrande (UU3y) till finansutskottet att
man i annat sammanhang har tagit ställning mot förslag med motsvarande
innebörd som den som framförs i motionen. Utrikesutskottet vidhåller
sin tidigare inställning och menar i konsekvens härmed att motionen bör
avstyrkas.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet kan konstatera att riksdagen våren 2001, efter förslag
från regeringen i den ekonomiska vårpropositionen, beslutade att ärenden
om Sveriges representation i utlandet skulle överföras från utgiftsområde
5 Utrikesförvaltning och internationell samverkan till utgiftsområde 1
Rikets styrelse för att fullfölja ombildandet av Regeringskansliet till
en myndighet. Vidare beslutades att utgiftsområde 5 skulle ändra namn
till Internationell samverkan (prop. 2000/01:100, bet. 2000/01:KU23,
rskr. 2000/01:273-276). I betänkande 2001/02:KU37 avstyrktes motionsyrkanden
om att utrikesförvaltningen skulle återföras till utgiftsområde 5.
Riksdagen följde utskottet (rskr. 2001/02:335).
Finansutskottet finner inte skäl att föreslå någon annan ordning än den
gällande. Motion Fi17 (m) avstyrks således.
6.2 Obetecknade anslag
Enligt budgetlagen finns tre anslagstyper, obetecknade anslag,
reservationsanslag och ramanslag. Sedan 2004 används dock endast obetecknade
anslag och ramanslag varav de senare helt dominerar. Av budgetens
485 anslag är endast 36 stycken obeteckande, och de svarar sammanlagt
för ca 1 % av utgifterna. Ett obetecknat anslag får varken överskridas
eller sparas till efterföljande år, men för ramanslagen finns möjligheter
både till kredit och sparande.
En genomgång av anslagen visar enligt regeringen att det inte går att
urskilja någon tydlig princip för när ett obetecknat anslag används.
Den fasthet som kännetecknar de obetecknade anslagen kan uppnås även
med ramanslag genom att regeringen anger villkor för anslagets utnyttjande.

Regeringen har därför för avsikt att inför 2006 föra upp dagens obetecknade
anslag som ramanslag och föreskriva att varken kredit eller sparande
får förekomma. Regeringen avser emellertid inte att ändra budgetlagen
i detta avseende varför riksdagen om den så önskar kan besluta att medel
ska anvisas på ett obetecknat anslag.
Finansutskottet har inget att erinra mot den förändrade tillämpning av
anslagstyperna som regeringen aviserar.
6.3 Ändrad redovisning av statsbudgetens inkomster
Regeringen aviserar att man till höstens budgetproposition avser att
förändra redovisningen av statsbudgetens skatteinkomster. Sedan 1998 då
skattekontot infördes redovisas inte inbetalade utan debiterade belopp
på många inkomsttitlar. Skillnaderna mellan de debiterade och betalade
skatterna redovisas på inkomsthuvudgruppen 1600 Betalningsdifferenser,
så att statsbudgetens totala skatteinkomster avser betalningar, dvs.
redovisas kassamässigt. Utifrån den nuvarande redovisningen är det dock
svårt att relatera utvecklingen av skatteinkomsterna till den ekonomiska
utvecklingen, särskilt beträffande hushållens och bolagens skatter kan
förskjutningen i fördelningen mellan åren uppgå till relativt stora
belopp.
För att redovisningen i statsbudgeten på ett bättre sätt än i dag ska
kunna användas både till ekonomisk analys och för beräkning av statens
lånebehov arbetar regeringen med att utveckla strukturen av statsbudgetens
inkomstsida. Avsikten är att enskilda skatteslag ska avspegla det
aktuella årets skatteregler och ha en direkt koppling till makroekonomiska
faktorer som t.ex. sysselsättningen, arbetslösheten och löne- och
konsumtionsutvecklingen. Skatterna bör grupperas efter skattebaser såsom
skatt på arbete, kapital, konsumtion och insatsvaror samt övriga skatter.

Avgränsningen mellan vad som är skatter och övriga inkomster är inte
densamma i statsbudgeten som i nationalräkenskaperna. För att öka
överensstämmelsen dem emellan avser regeringen dessutom att flytta ett
antal inkomsttitlar från inkomsttypen 2000 Inkomster av statens verksamhet
till 1000 Skatter.
De förändringar av inkomstredovisningen som regeringen nu aviserar
innebär enligt utskottets uppfattning radikala förändringar av statsbudgetens
inkomstsida. Exempelvis kommer de stora inkomsttitlarna för fysiska och
juridiska personers inkomstskatt att ersättas av andra titlar baserade
på en annan indelning. Innebörden är också att de skatter som redovisas
på enskilda inkomsttitlar i flera fall kommer att vara periodiserade
och att nya korrigeringsposter behöver tillkomma för att fånga upp
skillnaderna mellan den periodiserade redovisningen och den kassamässiga,
som även framöver kommer att finnas kvar på aggregerad nivå.
Utskottet är angeläget att i höstens budgetpropositionen få en närmare
redogörelse för konsekvenserna av den förändrade inkomstredovisningen
såväl vad gäller de analytiska fördelar som regeringen pekar på som de
eventuella komplikationer som förändringen kan ge upphov till. Det är
angeläget att även löpande under året kunna följa redovisningen av de
olika inkomstslagen. Skillnaderna mellan dagens redovisning och den som
nu aviseras bör belysas utförligt. Utskottet anser det också angeläget
att dagens redovisning tydligt länkas ihop med den nya, så att övergången
i sig inte orsakar problem att följa inkomsternas utveckling över tiden.
</pre><pre>
Reservationer
Utskottets förslag till riksdagsbeslut och ställningstaganden har
föranlett följande reservationer. I rubriken anges vilken punkt i utskottets
förslag till riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

1.      Riktlinjer för den ekonomiska politiken, punkt 1 (m, fp, kd, c)
av Mikael Odenberg (m), Karin Pilsäter (fp), Mats Odell (kd), Gunnar
Axén (m), Christer Nylander (fp), Roger Tiefensee (c) och Cecilia
Widegren (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om riktlinjer för den ekonomiska politiken. Därmed
bifaller riksdagen delvis motionerna
2004/05:Fi13 av Fredrik Reinfeldt m.fl. (m) yrkande 1,

2004/05:Fi14 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkande 1,

2004/05:Fi15 av Göran Hägglund m.fl. (kd) yrkandena 1 i denna
del och 2 samt
2004/05:Fi16 av Maud Olofsson m.fl. (c) yrkande 1 i denna del
och
avslår proposition 2004/05:100 punkt 1 i denna del.

Ställningstagande
Inledning
Sverige kan bättre! Sverige behöver förändring!
Det stora utanförskapet är Sveriges största problem i dagsläget. Att
mer än en miljon människor i arbetsför ålder står utan arbete är inte
acceptabelt.
Regeringen och dess stödpartier har inte redovisat en politik som tar
Sverige ur krisen. Det måste till nya tag och nya krafter. Regeringen
klarar inte heller av att upprätthålla stabila statsfinanser trots en
god konjunktur.
Moderaterna, Folkpartiet, Kristdemokraterna och Centerpartiet har bildat
Allians för Sverige. Vi vill på väsentliga punkter föra en annan politik
än regeringen.
En politik för ett bättre Sverige måste utgå från att vi är en del av
den globala ekonomin. Vårt deltagande i internationell handel och
internationellt samarbete har gett oss det välstånd vi har i dag. Det har
samtidigt inneburit att vi anpassat oss till förändringar i vår omvärld.
Våra stora internationella företag har gått före och byggt upp ett
kunnande som kommit hela samhället till del och som varit den ekonomiska
basen för de reformer som genomförts. Det har också funnits en stor
vilja att anpassa sig till de nya förutsättningar som vårt internationella
beroende medfört.
Någon annan väg finns inte heller i framtiden. Men utmaningarna kommer
att se annorlunda ut än tidigare. Nya länder och nya företag dyker upp.
Men målet är detsamma, att genom engagerat deltagande i internationellt
utbyte och genom att hålla god konkurrenskraft säkra goda inkomster
till befolkningen. Utan ett starkt och konkurrenskraftigt näringsliv
får vi inte heller resurser till offentliga åtaganden.
Det stora antalet människor som står utanför arbetsmarknaden måste minska.
Det behövs en politik som sträcker sig över flera områden för att uppnå
det. Vi är inriktade på att göra det mer lönsamt att arbeta och samtidigt
skapa förutsättningar för att de nya jobb som behövs kan komma fram.
Det övergripande målet för Alliansens politik är att öka välståndet och
tryggheten för alla medborgare. Ett stort utrymme för individuellt
självbestämmande och ett gemensamt ansvarstagande för trygghet åt alla
är vår utgångspunkt. Att säkra välståndstillväxten och välfärden
förutsätter ett långsiktigt perspektiv. Mot denna bakgrund föreslår Allians
för Sverige en samlad strategi. Denna strategi har fyra huvudkomponenter:
Det
måste löna sig att arbeta.
Förutsättningarna för nya jobb måste förbättras, villkoren för företagande
och företagens konkurrenskraft förstärkas.
Den offentliga sektorn måste reformeras och välfärden tryggas.
Uthålliga offentliga finanser måste säkras.
Utanförskapet
Utgångsläget är prekärt. Ungefär 1,5 miljoner människor försörjs i dag
genom olika offentliga ersättningar i stället för arbetsinkomster eller
arbetar mindre än de önskar. Just nu (siffrorna avser april 2005) är
259 000 öppet arbetslösa. 127 000 personer befinner sig i olika
AMS-åtgärder. Den totala arbetslösheten uppgår därmed till 386 000 personer
eller 8,7 % av arbetskraften.
De latent arbetssökande, dvs. människor som kunnat och velat arbeta men
som inte aktivt sökt arbete, samt heltidsstuderande som sökt arbete,
uppgår till 163 000. Gruppen heltidsstuderande som sökt arbete uppgår
till 100 000 personer, en ökning med nästan 50 000 sedan april förra
året. Många av dem studerar bara därför att de inte kan få jobb. I
internationell statistik räknas de som arbetslösa. Dessutom arbetar ca
250 000 personer mindre än de skulle vilja.
Sammantaget utgör dessa personer en betydande och outnyttjad reserv som
står förhållandevis nära arbetsmarknaden. Därtill erhöll, enligt senast
tillgängliga uppgifter, drygt en kvarts miljon, 243 000, sjukpenning
och 547 000 var förtidspensionerade. Den senaste månaden ökade antalet
förtidspensionerade med drygt 70 000. Bland de sjukskrivna och
förtidspensionerade finns stora grupper som anger att de skulle kunna arbeta
om vissa villkor uppfylls.
I stora delar av landet står bortåt en tredjedel av den vuxna befolkningen
i arbetsför ålder utanför den reguljära arbetsmarknaden. Det är lika
många som under den ekonomiska krisen i början av 1990-talet. Kostnaderna
för sjukpenning, sjukersättning, a-kassa och AMS-åtgärder uppgår nu
till astronomiska 185 miljarder kronor. Det är inte troligt att regeringen
kommer att kunna nå sitt sysselsättningsmål eller sitt mål för ohälsotalen
under mandatperioden. Om inte fler åtgärder med det primära syftet att
dölja öppen arbetslöshet vidtas är det heller inte troligt att regeringens
mål för den öppna arbetslösheten nås. Regeringens egen prognos innebär
att fyraprocentsmålet för den öppna arbetslösheten nås under hösten
(valåret) 2006 för att sedan på nytt stiga.
Slutsatsen är att det finns massor av människor som vill arbeta men som
av olika skäl inte beretts arbete i Socialdemokraternas Sverige.
Trots en hög ekonomisk tillväxt förmår regeringen heller inte att "samla
i ladorna" för att möta kommande konjunkturnedgångar och demografiska
utmaningar. Tvärtom går den statliga verksamheten med betydande underskott.
Endast överskott i pensionssystemet har förmått att rädda de konsoliderade
offentliga finanserna över nollstrecket. De befinner sig dock långt
ifrån det mål om 2 % överskott över en konjunkturcykel som riksdagen
har lagt fast. Med årets vårproposition frångår regeringen i praktiken
detta överskottsmål. Redan detta är både anmärkningsvärt och oroande.
Under
kommande decennier åldras den svenska befolkningen. Fler kommer att
efterfråga kvalificerade och dyrbara vård- och omsorgstjänster. Men
framför allt kommer en minskande del av befolkningen att arbeta och
vara skattebetalare i arbetsför ålder. Alltfärre kommer att behöva ta
hand om alltfler och finansiera alltmer.
Det här är en omöjlig ekvation. Det är viktigt att våra skattepengar
används så effektivt som möjligt, men inte ens en rekordhög
produktivitetsutveckling kommer att kunna möta detta finansieringsproblem. Det
finns inga genvägar, utan vi måste bli fler som arbetar och vi måste
arbeta mer. Att stimulera en sådan utveckling är också kärnan i vår
ekonomiska politik.
Förutsättningar: Globaliseringen
En av de stora utmaningarna som den ekonomiska politiken har att möta
under kommande år kommer från en ökad internationalisering, eller
globalisering, av näringslivet. Länder som tidigare ansetts för riskfyllda
ur ett politiskt eller ofördelaktiga ur ett ekonomiskt perspektiv har
under det senaste decenniet blivit alltmer integrerade i världsekonomin.
Det gäller Kina och de övriga länderna i Öst- och Sydostasien, liksom
de forna sovjetrepublikerna och deras f.d. lydstater i diktaturens
Östeuropa. De låga kostnader som dessa länder kan erbjuda har lett till
en ökad global konkurrens om såväl arbetstillfällen som investeringskapital.

Svenska jobb flyttar utomlands
Resultatet av denna globalisering syns såväl i den svenska
sysselsättningsstatistiken som i storföretagens resultaträkningar. Medan
vinsterna
stiger till följd av att produktionen flyttar dit där den är billigare
blir antalet jobb som är kvar på hemmaplan alltfärre. Stora varsel har
blivit vardagsmat i tidningarnas rubriker, och ännu syns inga tendenser
till att trenden är på väg att brytas.
En studie av årsredovisningarna från de 20 största företagen på
Stockholmsbörsen mellan 2000 och 2004 visar detta med stor tydlighet. Under
perioden skapade dessa företag omkring 275 000 arbetstillfällen. Men
detta skedde genom att 300 000 nya jobb skapades utomlands, samtidigt
som antalet anställda i Sverige minskade med 25 000 personer.
Men det är inte bara i storföretagen som utflyttningen sker. Svenskt
näringsliv presenterade i mars 2005 en undersökning om utflyttningen
bland 5000 företag i alla storlekar och inom alla branscher för åren
1999-2004. Undersökningen visar att vart åttonde företag redan flyttat
ut verksamhet, och att mer än hälften av dessa utflyttningar ledde till
neddragningar i Sverige. Utflyttningen medför också att många företag
förlorat sina kunder. Mer än vart fjärde företag har förlorat uppdrag
under den senaste femårsperioden på grund av att deras kunder flyttat
ut produktion utomlands.
Framtiden ser minst lika dyster ut. Almi redovisar att vart femte
småföretag planerar att flytta verksamheten utomlands. Enligt Svenskt
Näringslivs beräkningar riskerar ytterligare drygt en halv miljon jobb
att försvinna utomlands.
Omsättning av jobb och arbetsplatser är en del av en pågående
strukturomvandling. Den har funnits sedan industrialismens barndom. Det stora
problemet är att antalet nya jobb som kan ersätta de gamla inte är
tillräckligt. Med ett ökat företagande och nya jobb skulle både de gamla
jobben kunna ersättas och de som står utanför kunna komma in på
arbetsmarknaden. En undersökning utförd av TCO visar att under perioden
1994-2003 har antalet nya jobb vid nya arbetsställen blivit färre.
Sveriges investeringar lägst i OECD
Sverige drabbas inte bara av jobbflytten. Även när det gäller investeringarna
är läget alarmerande. De senaste tio åren har Sverige successivt dränerats
på investeringskapital. Trots växande överskott i utrikeshandeln blir
intäkterna av det vi sålt utomlands i allt väsentligt kvar i andra länder.
Till viss del på goda grunder - pengar ska placeras där de gör bäst
nytta. Och är det så att svenska hushåll och företag tror sig få bättre
avkastning utomlands, är det till nytta för svenska sparare på lite
sikt, men med risk för färre jobb i Sverige.
Det finns också en skatteaspekt på pengautflödet. Till följd av den
höga svenska kapitalbeskattningen är det möjligt att många svenskar
låtit föra ut pengar till länder där kapitalet får vara i fred.
Uppskattningar som Statistiska centralbyrån gjort tillsammans med Skatteverket
visar att svenskarnas oredovisade utlandssparande nu uppgår till 700
miljarder kronor - motsvarande drygt en fjärdedel av Sveriges årliga
BNP. Det kan jämföras med ca 120 miljarder kronor 1990. Lägger man till
det kapital som flyttat med de svenskar som skattereglerna drivit ur
landet så kan beloppet vara så mycket som 1 500 miljarder kronor.
Utflödet och den kraftiga tillväxten i utlandssparande innebär att
kapital som kunde ha gått till investeringar i Sverige hamnat i andra
länder. Resultatet av detta syns också i den fallande svenska
investeringsgraden. Som andel av vår ekonomi har investeringarna fallit
kraftigt sedan början på 1990-talet. Delvis är detta en effekt av fallande
bostadsinvesteringar. Men trots att bostadsinvesteringarna kommit i
gång igen de senaste två åren, så är investeringsgraden fortfarande den
allra lägsta inom hela OECD. Bara Turkiet är i närheten, men det beror
på att landet just gått igenom en större finansiell kris.
De företag som ändå väljer att investera i Sverige gör det i allt
väsentligt för att få effektivare produktionsanläggningar. Andelen
nyinvesteringar i förhållande till effektiviseringsinvesteringar är
försvinnande liten. Resultatet av detta blir högre produktivitet, men också
färre jobb och ökad utslagning av arbetskraft. Denna trend måste också
vändas om utanförskapet på arbetsmarknaden ska brytas.
Vänsterkartellen sviker utmaningarna
Sveriges produktionskostnader och skadliga kapitalskatter utgör en
konkurrensnackdel som måste mötas om det ska finnas konkurrensutsatta
jobb kvar inom landet även i framtiden. Den låga investeringsgraden och
utslagningen av jobb i Sverige har redan skapat ett stort utanförskap
på arbetsmarknaden och medfört påtagligt högre kostnader för den offentliga
sektorn. Ungefär 20 % av befolkningen i arbetsför ålder är i dag i behov
av offentligt stöd för att klara sin försörjning.
På detta område står socialdemokratin och dess stödpartier fortfarande
utan svar. I stället för att bryta dödläget med offensiva reformer tycks
deras metoder vara att skylla på Riksbankens räntepolitik och vänta på
att konjunkturen tar fart.
Det är Socialdemokraternas politik som genom ständigt nya pålagor på
företagandet har tvingat företagen till rationaliseringar med ökat
arbetstempo för den befintliga arbetsstyrkan. Politiken driver arbetsplatser
och sysselsättning ut ur landet. Detta är den verkliga otryggheten, och
den är en direkt konsekvens av den misslyckade politiken.
Alliansen har lösningar
För att skapa förutsättningar för ökad sysselsättning måste summan av
vad hushåll och företag betalar i löner, skatter och avgifter för en
arbetad timme minska. Det totala skattetrycket på arbetskraft i Sverige
i dag uppgår till drygt 70 % av bruttokostnaden för en arbetad timme.
Det anser vi är för högt.
Ett första steg att dämpa denna utveckling är att sänka inkomstskatterna
på arbete. Särskilt marginalskatterna på låga inkomster tror vi är
skadliga för samhällsekonomin. Genom att ha höga skatter redan på låga
inkomster eller höga trösklar för att ta ett jobb, tvingas löntagarna
förhandla till sig höga lönelyft för att se något resultat i plånboken.
Samtidigt blir det omöjligt för företagen att behålla samma arbetsstyrka
när kostnaden för arbetskraften stiger. Resultatet blir ökad arbetslöshet.

Vi vill att varje inkomstökning ska märkas i plånboken. I våra alternativ
till regeringens vårproposition har vi alla presenterat inkomstskattereformer
som sänker marginalskatten för låg- och medelinkomsttagare.
Men politiken kan inte stanna vid inkomstskatterna. Mer behöver göras
för att uppmuntra människor till att starta och driva växande företag.
Regelkrånglet måste minska, och skatterna för egenföretagare sänkas.
Vi vill vidare stegvis avveckla förmögenhetsskatten.
Förutsättningar: den ekonomiska utvecklingen
Den internationella konjunkturen
Medan 2004 var ett blomstrande år för den totala tillväxten i världen,
visar de flesta prognoser en allmän dämpning av konjunkturen under
2005. Nedgången i konjunkturen förväntas sträcka sig en bit in i 2006.
Anledningarna är det höga oljepriset i kombination med åtstramningspolitik
i två viktiga tillväxtcentrum: USA och Kina. Trots det dämpade läget i
den globala ekonomin beräknas tillväxten uppgå till omkring 4 %, vilket
är en hög nivå i ett historiskt perspektiv.
Svackan i den amerikanska ekonomin kopplas samman med minskad produktivitets-
och vinsttillväxt, vilket även har haft en hämmande effekt på
investeringsviljan. Den amerikanska ekonomin hade under 2004 stark draghjälp
av en expansiv finanspolitik i form av skattesänkningar och utgiftsökningar.
Ett omslag i den amerikanska skattepolitiken och en gradvis höjning av
räntan minskar nu den privata konsumtionen. USA:s ekonomi har gått in
i en mognare fas, men förväntas ändå uppnå en hyfsad tillväxt på ca 3½
% under 2005.
Asien har varit och är fortfarande en kraftfull tillväxtmotor i den
globala ekonomin. Inbromsning i den utländska efterfrågan av asiatiska
varor, minskad kinesisk import och penningpolitisk åtstramning i Kina
är orsaker till den avmattning i den asiatiska ekonomin som inleddes
under andra hälften av 2004.
Problemen med tillväxten i euroområdet består. Den potentiella tillväxttakten
har minskat med en hel procentenhet från 2,6 % 1990 till 1,6 % 2004.
Orsaken är främst relaterad till arbetsmarknaden och antalet arbetade
timmar. Efter en kortare uppgång i konjunkturen under 2004 förväntas
tillväxten i euroområdet endast uppnå den potentiellt möjliga och landa
på 1,6 % 2005 och 2,4 % under 2006. Detta lär innebära att euroländernas
arbetslöshet och inflation består under de närmsta åren.
Utvecklingen i Sverige
Under 2004 har svensk ekonomi haft draghjälp av den allmänna uppgången
i den internationella ekonomin. Trots att 2004 var ett av de bästa
tillväxtåren sedan 1970-talet befann sig ungefär en femtedel av Sveriges
arbetsföra befolkning utanför arbetsmarknaden. Sverige hamnade dessutom
på sista plats i OECD:s investeringsliga för 2004. När den internationella
konjunkturen nu dämpas hårdnar kraven på Sveriges förmåga att ta kommandot
över den egna ekonomiska utvecklingen. Allians för Sverige menar att
den socialdemokratiska regeringens ekonomiska politik kraftigt hämmar
tillväxten och företagandet.
Sverige är på väg in i en mer dämpad tillväxtperiod. I regeringens
vårproposition förutspås tillväxten bli 3,2 % 2005, 2,7 % 2006 och 2,4
% 2007. Trots att den svenska tillväxten förutspås bli förhållandevis
god under de närmaste åren väntas en svag utveckling av sysselsättningen.
Räknar man bort de åtgärder som regeringen vidtar för att hålla människor
sysselsatta i olika arbetsmarknadsprogram skapas bara en blygsam ökning
av sysselsättningen under innevarande år. Inte heller arbetslösheten
beräknas minska nämnvärt under 2005. De uppgifter om konjunkturen som
kommit under senare tid talar för att tillväxten kommer att bli svagare
än regeringen räknade med. Både Konjunkturinstitutets konjunkturbarometer
och statistik över hushållens inköpsplaner visar på större pessimism än
tidigare.
Den svenska exportmarknadens framgångar under 2004, i synnerhet inom
bilindustrin och telekomsektorn har avtagit. En förstärkning av den
svenska kronan under 2005 bedöms försämra den svenska konkurrenskraften
ytterligare. I stället är det industrins investeringar och viss ökning
av privat konsumtion, tack vare låg inflation och en marginell förstärkning
på arbetsmarknaden, som kommer att vara drivkrafterna i ekonomin under
2005.
Inflationen beräknas bli låg under 2005 för att normaliseras under 2006.
Den allmänna uppfattningen är att risken för låg inflation är större
än tvärtom. Globaliseringen håller i dag tillbaka priserna i många
branscher. Den privata konsumtionen har inte heller tagit fart som
förväntat. En trolig förklaring är den allmänna osäkerheten inför
konjunkturens utveckling.
Inflationshotet är just nu lägre än vad Riksbanken tidigare förutspått.
Trots att reporäntan legat kvar på 2 % i mer än ett år är konjunkturutvecklingen
mer dämpad än vad Riksbanken beräknat. Detta är ett tydligt tecken på
svagheter i svensk ekonomi. Vi anser att den låga sysselsättningen hör
samman med en misslyckad tillväxtpolitik och därmed svårigheter att
möta den globala konkurrensen. Medan Socialdemokraterna sätter sitt
hopp till Riksbanken och tillväxten i omvärlden vill Allians för Sverige
utforma en politik som leder till en långsiktigt hållbar tillväxt.
Vår gemensamma politik
Steg för steg
Allians för Sverige skapades för mindre än ett år sedan. Även inför
tidigare val har våra partier varit beredda att ta ett gemensamt
regeringsansvar. På ett antal områden har även tidigare gemensamma
ståndpunkter arbetats fram i olika arbetsgrupper. Denna gång är dock arbetet
bredare och mera målinriktat. Sex olika arbetsgrupper kommer vintern
2005/06 att vara färdiga med rapporter som utgångspunkt för ett gemensamt
valmanifest.
Men under vägen dit har ett antal gemensamma förslag lagts fram och
denna arbetsmetod med ett successivt arbete med att mejsla fram en
gemensam politik kommer att fortgå. Hittills har gemensamma ståndpunkter
och förslag arbetats fram inom exempelvis följande områden:
Rättstryggheten
Försvaret
Principer för vård och omsorg
Bättre krisberedskap
Avpolitisering av universitet och högskolor
Kriminalvården
Turismpolitiken
Startlag i stället för stopplag
Forskningspolitiken
Valfrihet i äldreomsorgen
Nystartsjobb
Integrationspolitiken.
Detta arbete med successiva överenskommelser kommer att fortsätta. Det
kan sättas i motsats till de olikheter som råder mellan regeringen och
dess stödpartier. De ständiga hot om avbrott i samarbetet som där
förekommer visar på de stora skillnader som råder. Där kan gemensamma
ståndpunkter bara uppnås genom stora och kostsamma eftergifter från
regeringens sida, eftergifter som framtida generationer av skattebetalare
kommer att få bära kostnaderna för.
De stora uppgifterna
Den ena uppgiften är att öka utbudet av arbetskraft. Detta är möjligt
att åstadkomma genom en kombination av sänkta skatter på arbete och bl.
a. stramare ersättningssystem. Tyvärr går regeringen i motsatt riktning
och vill i friårsexperimentet t.o.m. ge människor betalt för att inte
arbeta.
Det är mycket viktigt att vi har offentliga trygghetssystem som förmår
att fånga upp och skydda människor som råkar illa ut till följd av
sjukdom, arbetsskada eller arbetslöshet. Det är också viktigt att
trygghetssystemen är utformade på sådant sätt att de ger tillräckliga
incitament till arbete. Att den ersatta arbetsfrånvaron i dag uppgår
till bortåt en fjärdedel av den vuxna befolkningen och att 2,2 miljoner
svenskar under en normal vecka inte är på arbetet tyder på att dagens
avvägning inte är perfekt. Detta kommer bl.a. till uttryck i att vi å
ena sidan blir allt friskare, lever allt längre, börjar arbeta allt
senare i en allt bättre arbetsmiljö och slutar allt tidigare, men å
andra sidan samtidigt får alltfler sjukskrivna och alltfler förtidspensionerade.

Den andra stora uppgiften är att öka efterfrågan på arbetskraft. På
detta område framstår regeringen också som närmast handlingsförlamad.
Det finns ett stort behov av att förbättra närings- och entreprenörklimatet
i vårt land. Det handlar om allt från riskkapitalförsörjning, regelkrångel,
fåmansbolagsregler, förmögenhetsskatt till höga arbetsgivaravgifter.
Vi föreslår också ett brett program för att förbättra arbetsmarknadens
funktionssätt, bl.a. en mer effektiv arbetsmarknadspolitik och nystartsjobb,
vilket också kommer att underlätta övergången till arbete.
Skattesänkningar på arbete
Att öka antalet som arbetar och antalet arbetade timmar är avgörande
för att Sverige skall klara av att möta de krav som en åldrande befolkning
ställer. Ett större arbetsutbud innebär att produktionsförmågan ökar.
Därmed stiger utrymmet både för hushållens konsumtion och för de
skatteintäkter som finansierar välfärden. Vår uppfattning är att det inte
råder brist på arbetsuppgifter i Sverige. Höga skatter, brister i
företagsklimatet och felaktig organisation av sjukvården, skolan och annan
viktig välfärdsverksamhet gör att det finns många uppgifter som borde
utföras men som inte utförs.
Alliansens politik för arbete har flera komponenter. Sänkta marginalskatter
och lägre ekonomiska trösklar att gå från bidrag till arbete,
systemförändringar i vård-, rehabiliterings- och integrationspolitiken samt
en flexiblare arbetsmarknad lägger grunden för att fler kan arbeta. Det
är viktigt att skattesänkningarna och besparingarna utformas på sådant
sätt att den ger största möjliga effekt på arbetsutbudet.
Mot denna bakgrund har Alliansen slagit fast några centrala problem och
principer som en skattereform bör angripa och följa.
Stimulera arbete
För alltför många svenskar lönar det sig för lite att arbeta på grund
av den samlade effekten av skatte- och ersättningssystemen. Den höga
skattebelastningen för låg- och medelinkomsttagare, som är nödvändig
för att finansiera att alltför många är beroende av olika bidrags- och
ersättningssystem, är ett viktigt skäl till att många i Sverige inte är
i arbete.
I dag är vinsten av att lämna bidragsförsörjning för arbete generellt
sett låg och i stort sett obefintlig för många. Ju längre tid en person
befinner sig utan jobb desto större är risken att man förblir arbetslös.
Mot denna bakgrund hastar det med att bryta utanförskapet. Skattesystemet
måste således göra det relativt sett mer lönsamt att arbeta. Detta kan
och bör ske på flera olika sätt. Därigenom kan olika reformers effekter
komma att förstärka varandra.
Alliansen föreslår att det införs en särskild skattelättnad för dem som
arbetar. Skattelättnaden kommer därmed att stimulera till arbete framför
annan försörjning. Människor som står utan jobb är olika nära arbetsmarknaden
och har därmed olika möjligheter att snabbt börja arbeta. Mot denna
bakgrund finns det skäl att vid sidan av sänkta skatter särskilt stödja
personer som varit frånvarande under en längre tid. Mot denna bakgrund
har Allians för Sverige lagt förslag om s.k. nystartsjobb, se nedan.
Beskattningen på marginalen inklusive effekten av avtrappade bidrag vid
stigande inkomster gör att det för många i stort sett inte lönar sig
att arbeta mer eller anstränga sig för att få en högre lön. För att
uppnå ett tydligt ökat arbetsutbud, både genom ökat arbetskraftsdeltagande
och ökad arbetstid, måste marginalskatten sänkas för huvuddelen av
löntagarna.
Stimulera äldre att arbeta längre upp i åldrarna
Äldre är en resurs som tas till vara i för liten utsträckning samtidigt
som livslängden stiger. Arbetskraftsdeltagandet sjunker kraftigt ju
närmare pensionsåldern man når. Många äldre vill och kan jobba mer.
Till detta kommer att antalet äldre väntas växa betydligt under de
närmaste åren. Detta betyder att äldre utgör en betydande arbetskraftsreserv,
en reserv som vi anser bör tas till vara. Insatser för att öka de äldres
arbetsutbud kräver inga omfattande reformer, då det innebär att en
individ stannar ett eller ett par år längre i arbete, eller väljer att
inte gå ner i arbetstid.
Det är främst i gruppen över 65 år som arbetsutbudet minskar. I
åldersgruppen 60-64 år ökar arbetskraftsutbudet men nivån är fortfarande
mycket låg. Andelen 64-åringar som var i arbete under 2004 var endast
drygt 30 %. Allians för Sverige vill därför undersöka möjligheterna att
stimulera dessa grupper att välja att stanna kvar i arbete.
Äldres incitament att jobba är emellertid svaga. Pensionärers inkomster
beskattas hårt. Löneinkomster staplas ovanpå pensioner, vilket medför
att personer redan vid mycket måttliga inkomster utöver pensionen drabbas
av högsta marginalskatt.
Ett annat problem är att äldre människor ofta inte värderas lika högt
som yngre arbetskraft. Produktiviteten anses ofta vara lägre samtidigt
som äldre normalt sett har högre lön än yngre. Detta gör att företagen
kan ha incitament att minska antalet äldre.
Allians för Sverige vill komma till rätta med dessa problem och avser
återkomma med förslag som stimulerar äldre att stanna kvar i arbetet.
De stimulansåtgärder som vi anser bör undersökas är: sänkt skatt, sänkt
arbetsgivaravgift och ändrade avtal.
Skattesystemet ska gynna utbildning och förkovran
I en alltmer konkurrensutsatt värld kommer länder med höga lönekostnader
som Sverige att tvingas till en allt snabbare strukturomvandling. För
att på sikt kunna bevara och stärka vårt relativa löneläge mot omvärlden
krävs att kunskapsinnehållet i vår produktion stiger snabbt. Sveriges
långsiktiga välstånd och lönebetalningsförmåga avgörs av produktivitetsnivån
i näringslivet.
Den långsiktiga produktiviteten beror på en rad olika institutionella
faktorer som konkurrens, skattesystem, infrastruktur, innovationsklimat
m.m. samt till en betydande del på arbetskraftens utbildningsnivå. Därför
är det viktigt att skattesystemet stimulerar till extra ansträngningar,
utbildning och förkovran. Dessutom påverkas produktiviteten av
individernas drivkraft och möjligheter att förbättra sin egen situation
genom att anstränga sig mer. Vi behöver sänka skatten även för personer
med högre inkomster för att stärka incitamenten till utbildning, förkovran
och egen ansträngning. Därmed förbättras den långsiktiga produktionsförmågan
och lönebetalningsutrymmet.
Förslagen från Allianspartierna
Samtliga partier inom Alliansen föreslår att det införs en särskild
statlig skattelättnad för arbetsinkomster. Skillnaderna i teknik är små,
medan skattesänkningarnas storlek skiljer sig åt.
Arbetsinkomster upp till 20 000 à 30 000 kr per år skattebefrias.
För arbetsinkomster över skattebefriad nivå ersätts dagens grundavdrag
med ett förvärvsavdrag som stiger med inkomsten.
I den mån individen har inkomster från både arbete och olika socialförsäkringar,
pensioner m.m. bestäms avdraget utifrån vad som är mest förmånligt för
individen; dagens grundavdrag eller det föreslagna förvärvsavdraget för
arbetsinkomster.
Förslagen innebär att alla som har arbetsinkomster får en skattesänkning,
men att större delen tillfaller låg- och medelinkomsttagare. Skatten
för låga arbetsinkomster slopas. Detta leder till att tröskeln att träda
in på arbetsmarknaden sjunker märkbart. Därutöver sänks marginalskatten
för inkomster upp till ca 300 000 kr.
En utgångspunkt är vidare att dagens skatteskala ska gälla för inkomster
från olika socialförsäkringar, arbetslöshetsförsäkringen och pensioner.
Skatteförändringarna utformas så att kommunernas ekonomi lämnas oförändrad.

Hushållstjänster
Den obetalda arbetstiden är omfattande, särskilt för kvinnor. Det höga
skattetrycket gör att endast ett fåtal har råd att anlita hjälp för att
sköta vardagsnära sysslor. En förutsättning för att många kvinnor ska
kunna arbeta mer är att de arbetar mindre hemma. Visst ska ansvaret
delas, men det underlättas av om det finns möjlighet att köpa vissa
tjänster. För att i praktiken underlätta vardagen och förbättra
förutsättningarna för deltagande i arbetslivet vill vi sänka skatten på
hushållstjänster.1Tjänster som utförs i hemmet samt vissa externa
tjänster, exempelvis hjälp med hämtning och lämning på dagis, tvätteritjänster
m.m. Vi vill införa en 50-procentig skattereduktion på utgifter för
arbetskostnader upp till 100 000 kr. Detta innebär att den maximala
skattelättnaden kan uppgå till 50 000 kr per år.
Socialförsäkringarna
Våra partier anser att socialförsäkringarna ska ha en central roll i
samhällsekonomin för att skapa trygghet för dem som av olika skäl hamnar
utanför arbetsmarknaden. I dag står en alltför stor grupp ofrivilligt
utanför den svenska arbetsmarknaden, vilket inte bara är en tragedi för
de inblandade, utan också ett mänskligt resursslöseri för hela samhället.
Trots att statens samlade kostnader för framför allt sjukfrånvaron
ökat kraftigt sedan 1997 har socialdemokratin och dess stödpartier inte
vidtagit de åtgärder som krävts för att hejda kostnadsökningarna.
Våra partier anser att socialförsäkringarna skall fungera som skyddsnät
och stötta arbetslinjen. Grundprinciperna är att systemen ska vara
robusta, rättvisa och stimulera till arbete. Socialförsäkringarna ska
vara kollektivt finansierade. Genom kollektiva försäkringar hindras att
negativa urval görs som selekterar riskgrupper från grupper av människor
som är förhållandevis friska och sysselsatta. Samtidigt måste systemen
vara utformade så att fusk och överutnyttjande minimeras.
Partierna i Allians för Sverige anser att det svenska socialförsäkringssystemet
som det nu är utformat inte är långsiktigt hållbart för statens finanser.
Det uppmuntrar heller inte till arbete tillräckligt starkt, och det
kan i vissa avseenden uppfattas som orättvist. För att uppnå dessa
målsättningar krävs en översyn av det nuvarande socialförsäkringssystemet.
Frågan om ersättningsnivåerna är bara en faktor i en sådan översyn.
Följande mål bör gälla för socialförsäkringarna:
Socialförsäkringssystemen bör främja återgång i egen försörjning, ett
ansvarsfullt utnyttjande och motverka att bidragsberoende permanentas.

Socialförsäkringssystemet bör göras mer självständigt i förhållande
till den övriga statsbudgeten och tydligare koppla förmånerna till den
enskilda individen, t.ex. genom en ökad försäkringsmässighet. De principer
som bör ligga till grund för nödvändiga förändringar återfinns i betydande
grad i den reformering som med bred politisk enighet gjorts av
pensionssystemet.
Arbetslöshetsförsäkringen bör reformeras så att flaskhalsar på
arbetsmarknaden undanröjs och arbete framför arbetslöshet alltid lönar sig
för den enskilde. Försäkringen bör bidra till en bättre fungerande
lönebildning och i förlängningen högre sysselsättning.
Socialförsäkringarna måste lättare kunna följa den enskilde individen.
Inte minst på en mer rörlig och internationaliserad arbetsmarknad är
detta viktigt.
En översyn måste ta i beaktande följande problemställningar:
Marginaleffekter och arbetsutbud: Det finns påtagliga marginaleffekter
i dagens skatte-, socialförsäkrings- och bidragssystem, inte minst för
människor med låga inkomster, som gör att incitamenten för arbete är
svaga. Dessutom håller försäkringarnas utformning tillbaka arbetsutbudet.
Dessa effekter måste minimeras för att försäkringssystemen skall fungera.

Den offentliga sektorns finanser: Transfereringar till hushållen står
för omkring en tredjedel av den samlade offentliga sektorns utgifter,
inkluderat direkta utgifter i kommunerna. Ett framtida socialförsäkringssystem
bör minska konjunkturkänsligheten så att den offentliga sektorns finanser
inte får samma betydelse för systemets robusthet och för vilka
ersättningsnivåer som kan garanteras.
Demografisk utmaning: Den växande andelen äldre i befolkningen gör att
fler i framtiden ska försörjas av de offentliga trygghetssystemen. I
viss mån har detta redan lösts genom det fristående pensionssystemet.
Men även detta system är beroende av en god utveckling i sysselsättningen,
liksom en bra avkastning på finansiella tillgångar. Återigen ställer
detta ett krav på att socialförsäkringar och bidragssystem utformas så
att så många som möjligt i den arbetsföra befolkningen deltar på
arbetsmarknaden.
Finansiering och efterfrågan på arbetskraft: Arbetskraftskostnaderna
bestäms inte bara av lönerna, utan också av företagens bikostnader för
de anställda. Däri inkluderas kostnaderna för olika trygghetslösningar.
Större delen av dessa kostnader tas i dag ut som direkta sociala
avgifter - arbetsgivaravgifter - som ett procentuellt påslag på lönen.
Men det finns även andra bikostnader som faller på företagen genom bl.
a. företagens sjuklöneansvar. För att hålla nere lönebikostnaderna och
minska de snedvridande effekterna på arbetskraftsefterfrågan bör
finansieringen av de olika trygghetssystemen ha en generell och förutsägbar
utformning.
Utförsäkring i olika system: Många människor har i dag varit försörjda
av bidragssystemen under betydligt längre tid än vad som varit tänkt.
Det finns således behov av att se över och anpassa tillämpningen och
förbättra övervakningen av ansvariga myndigheter. Tydligare regler behövs
också för vilken ersättning som ska gälla efter att en person utförsäkrats.

Kostnadsövervältring mellan olika system och nivåer: Åtstramningar av
t.ex. a-kassan misstänks ha orsakat övervältring till sjukförsäkringen
i vissa delar av landet. Staten har å sin sida haft ekonomiska incitament
att från sjukförsäkringen överföra människor till förtidspensionen. Det
är viktigt att dessa övervältringstendenser motverkas. Det finns också
skäl att särskilt studera incitamenten för olika myndigheter att slussa
människor vidare till andra system för att själv undvika kostnader. Med
flera huvudmän för de olika försäkringssystemen minskar också kontrollen
och samordningsmöjligheterna. Det gäller inte minst samverkan mellan
system som ligger på statlig och kommunal nivå.
Motkrav och villkor för bidragstagande: Vissa bidragssystem innehåller
i dagsläget få eller inga krav på motprestationer av den enskilde.
Samtidigt är tendensen klar från såväl forskning som internationella
erfarenheter att krav på motprestationer är ett av de effektivaste sätten
att minska överutnyttjandet av ett försäkringssystem.
Kontroll av fusk och överutnyttjande: Möjligheten till fusk och
överutnyttjande beror till stor del på vilka regler som gäller inom respektive
försäkring. Men reglerna måste även kunna kontrolleras på ett rättvist
sätt. Samtidigt måste det vara möjligt att utan onödigt krångel få
ersättning för den som är berättigad. Här måste man således hitta en väl
avvägd modell för kontroll av fusk och eventuellt överutnyttjande.
Etiskt perspektiv och värderingsförskjutningar: Hur försäkringssystemen
utnyttjas har också en etisk aspekt - både bland bidragstagare och bland
de personer som har att handlägga försäkringsärenden. På orter med stora
inslag av bidragsförsörjning finns tendenser till värderingsförskjutningar,
där människor lättare kommer i åtnjutande av försäkringarna. Acceptansen
för att man vid vissa ersättningar för t.ex. sjukdom ändå kan ha ett
aktivt liv varierar också över landet. Detta gör att jämlikheten i
systemet rubbas, och därmed den rättvisegrund som försäkringarna står på.
För att få en sammanhållen uttolkning av när en person är bidragsberättigad,
och när bidragen skall dras in på grund av fusk, måste därför även
anläggas ett etiskt perspektiv.
Samverkan med privata försäkringar/avtal: En ytterligare aspekt är att
studera socialförsäkringarnas och bidragssystemens samverkan med privata
försäkringar och avtal. I vissa fall förstärks de samhällsekonomiskt
negativa effekterna av att privata försäkringar tecknats. Det gäller t.
ex. arbetsutbudet för sjukskrivna eller förtidspensionerade som har
avtalat om förhöjda ersättningsnivåer eller särskilda avtalspensioner.
Även denna aspekt bör vägas in när socialförsäkringssystemet ses över.

Samband mellan försäkringspremier och kostnader: Premierna i dagens
socialförsäkringssystem tas ut på olika nivåer och på olika sätt. Vissa
premier är utformade som avgifter, andra som direkta skatter. Grundläggande
är dock att inget system fungerar fullt ut som ett försäkringssystem
normalt fungerar - det vill säga att inbetalda premier endast ska
användas för att täcka kostnader i systemen. Dagens avgifter är inga
egentliga försäkringspremier. I vissa fall blir därmed systemen
överfinansierade, (för närvarande gäller detta för sjukförsäkringen) medan
det i andra fall finns betydande hål (a-kassan).
Här finns således anledning att se över finansieringsprinciperna för
socialförsäkringssystemen, diskutera premiesättningen, självrisker (t.
ex. karensdagar) och andra villkor som ska gälla i systemen. I en större
översyn bör även prövas om socialförsäkringssystemen kan bli fristående
på samma sätt som pensionssystemet.
Arbetsmarknaden
Trots att bortåt 1,5 miljoner människor står utanför arbetsmarknaden
eller arbetar mindre än de önskar fortsätter regeringen att satsa på
åtgärder som inte ger några riktiga jobb - fler AMS-åtgärder, satsningar
på friår och laborerande med statistik för att dölja hur många det är
som inte arbetar. Allians för Sverige vill inte dölja arbetslösheten,
vi vill göra något åt den.
Vi vill att fler människor har ett jobb som de går till en vanlig dag.
Om detta ska bli verklighet måste arbetsmarknadspolitiken förändras,
i kombination med en politik för ökad tillväxt. Dagens arbetsmarknadspolitik
präglas av ett grupptänkande som Alliansen vill komma bort ifrån.
Människor har olika behov, bakgrund, utbildning, intressen och förutsättningar.
Det behövs en större flexibilitet för att hänsyn ska kunna tas till
vilka individuella lösningar som är bäst för olika personer.
Bättre arbetsförmedling
Den tid någon befinner sig i öppen arbetslöshet ska vara en mycket aktiv
period. Detta förutsätter dock att arbetsförmedlingarna förbättras och
bli mer individinriktade. Arbetsmarknadspolitikens viktigaste uppgift
är att matcha arbetssökande med lediga arbeten och hjälpa människor att
byta "spår", dvs. flytta mellan yrken eller arbetsplatser. Grundförutsättningen
är emellertid att det finns en dynamisk arbetsmarknad i botten med jobb
att söka.
Många arbetssökande upplever en frustration över att de inte får något
stöd av arbetsförmedlingen i processen med att söka jobb. Allians för
Sverige vill ha en aktiv arbetsförmedling som lyckas matcha arbetssökande
med arbetsgivare.
Privata arbetsförmedlingar, branschvisa förmedlingar och bemanningsföretag
bör komplettera den offentliga arbetsförmedlingen. Konkurrensen i
förmedlingsverksamheten kommer att gynna de arbetssökande genom att
diversifieringen blir större. De får ett större utbud och kan välja
förmedling som inriktar sig på rätt kompetens eller yrkesgrupp och kan
snabbare få matchningshjälp. Därmed skulle dagens arbetsförmedlingar
avlastas. Antalet arbetsförmedlare skulle öka och varje arbetssökande
få bättre hjälp och stöd. Det är en orimlig situation i dag för
arbetsförmedlingarna att kunna ge bra hjälp till alla arbetssökande när de
har 100-700 arbetssökande per arbetsförmedlare. Regeringen har förvärrat
situationen genom sitt friårsexperiment. Uppgiften att administrera
friårsförsöket tar så mycket av arbetsförmedlarnas tid att regeringen
t.o.m. måste flytta friårsplatser till nästa år. Det blir ingen tid
över till arbetsförmedlarnas egentliga jobb, att förmedla arbeten till
arbetssökande.
Nystartsjobb
Det är särskilt viktigt att vidta åtgärder för ungdomar, så att de snabbt
kommer in på arbetsmarknaden. Det är också viktigt att underlätta för
människor som har en svag förankring i arbetslivet att komma tillbaka
till arbete. Allians för Sverige lägger därför ett gemensamt förslag om
nystartsjobb som riktar sig till människor som varit borta länge från
arbetsmarknaden.
Erfarenheter från andra länder och forskning tyder på att en effektiv
väg för att förbättra sysselsättningsläget för grupper med svag förankring
på arbetsmarknaden är att sänka arbetsgivaravgifterna.
I flera europeiska länder med hög arbetslöshet och med betydande grupper
som står utanför arbetsmarknaden har också olika typer av skatterabatter
använts med gott resultat bl.a. i Nederländerna, Belgien och Frankrike.
I Tyskland och Storbritannien har riktade skattelättnader introducerats
i form av sänkta sociala avgifter eller andra skatter för grupper med
svag förankring på arbetsmarknaden eller med låga inkomster.

Ett problem med riktade skattelättnader är s.k. undanträngningseffekter,
som både innebär att anställningen skulle ha kommit till stånd ändå
och att någon annan skulle ha fått jobbet om inte subventionen fanns.
Studier som utvärderat olika skatterabatter visar att utformningen av
stödet kan begränsa undanträngningseffekterna.
Enligt OECD bör skattelättnaderna:
inriktas på väl avgränsade grupper som befinner sig långt utanför
arbetsmarknaden,
inte vara inkomstrelaterade eller ge upphov till marginaleffekter,
ges under en avgränsad tidsperiod,
inriktas mot den privata sektorn,
gälla löner enligt gängse avtal (inte understiga gällande minimilön)
och
kontrolleras och följas upp noggrant.
Vi föreslår att arbetsgivaravgifterna tas bort helt för personer som
varit beroende av arbetslöshetsersättning, sjukpenning, förtidspension
eller socialbidrag i mer än ett år och att nedsättningen gäller under
lika lång tid som vederbörande varit bidragsberoende - dock i högst fem
år. Skatterabatten kan förlängas i särskilda fall men först efter
individuell prövning.
En grupp som behöver särskild hänsyn är ungdomar. Studier visar att
ungdomar, som knappt har etablerat sig på arbetsmarknaden, löper en
större risk att bli utslagna om inte arbetslösheten bryts snabbt. Vi
föreslår därför att ungdomar (20-24 år) som varit arbetslösa i sex
månader också omfattas av nystartsjobben. För dem gäller dock skatterabatten
i högst ett år.
Det är viktigt hur nystartsjobben administreras. Till skillnad från
dagens anställningsstöd, som är en arbetsmarknadspolitisk åtgärd och
där sökande anvisas till olika företag av arbetsförmedlingen, ska vår
skatterabatt vara en rättighet som gäller alla. Anställda och arbetsgivare
som kommer överens om en anställning och uppfyller kraven kan ansöka
hos skattemyndigheten om att arbetsgivaravgiften ska tas bort. Det är
dock viktigt att etablera en god kontroll av nystartsjobben för att
motverka missbruk.
Till skillnad från dagens anställningsstöd, som subventionerar lönekostnaden
med minst 50 % upp till ett tak, begränsas inte nystartsjobben av ett
tak samtidigt som sänkningen av arbetsgivaravgifterna varar under en
längre tid. I dagens system undantas personer med särskilt anställningsstöd
från LAS, medan förstärkt anställningsstöd gäller tillsvidare-, prov-
eller visstidsanställning. Alliansen anser det viktigt att nystartsjobben
omfattas av LAS.
Arbete är vägen till integration
Ett problem vid introduktionen på arbetsmarknaden är att det tar tid
att skaffa sig de kunskaper som krävs för att fungera väl på en ny
arbetsmarknad. Det kan också vara mer komplicerat för arbetsgivare att
bedöma arbetsförmågan hos en invandrare. Båda dessa faktorer gör att
det kan vara svårt att finna ett arbete.
Vi föreslår därför att Alliansens nystartsjobb ska gälla under de tre
första åren i Sverige för dem som beviljats uppehållstillstånd. Det är
viktigt att invandrare erbjuds en god språkutbildning under perioden
med nystartsjobb. Vi vill öka valfriheten och ersätta dagens svenska
för invandrare (sfi) med en utbildningspeng där var och en själv kan
välja utbildare. Erfarenheterna visar att integrationen ökar avsevärt
när infasningen på arbetsmarknaden inleds omgående genom att träningen
i svenska kombineras med något slags förvärvsarbete redan under det
första vistelseåret i Sverige. Vi vill därför pröva möjligheten att
öppna för ett system med lärlingsintroduktion.
Integrationen på arbetsmarknaden kan underlättas genom att invandrarnas
kompetens snabbare tas till vara. Integrationsverkets undersökning visar
att endast 25 % av de nyanlända flyktingarna har fått sin utbildning
värderad och att ännu färre har fått sin yrkeserfarenhet validerad efter
två år i introduktion. Vi vill att ett enklare och mer ändamålsenligt
alternativ ska kunna erbjudas genom allmänna tester på de faktiska
kunskaper som en viss person besitter. Dessa tester ska genomföras ofta
och vid regelbundet återkommande tillfällen på de flesta av landets
högskolor och universitet.
Också bedömningen av praktiska yrkeskunskaper måste förbättras. En modell
som genomförts i Finland där alla har rätt att visa upp sina kunskaper
i ett fristående yrkesprov är värd att pröva. Provet bör vara oberoende
av hur individen skaffat sig yrkeskunskaperna, färdigheterna och
erfarenheterna.
Ett problem i dagens system för mottagandet av nyanlända invandrare är
att inkomststödet under introduktionsperioden normalt utgår i form av
socialbidrag. Socialbidraget avräknas med 100 % mot ökade inkomster. Så
länge hushållets disponibla inkomst vid arbete inte överstiger socialbidraget
och eventuella andra bidrag och kostnader förknippade med arbete är
vinsten av att arbeta obefintlig.
Vi vill att det ska löna sig bättre att arbeta. Vi vill därför pröva
möjligheten att ta bort inkomstavräkningen under introduktionsfasen i
Sverige.
Vi vill också pröva möjligheterna att införa någon form av jobb- och
utvecklingsgaranti där samhällsnyttigt arbete och utvecklande aktiviteter
ska garanteras alla som under viss tid sökt socialbidrag.
Växande företag
De som står utanför arbetsmarknaden måste ha jobb att gå till. Efterfrågan
efter människor som vill arbeta måste öka om vi ska få ner arbetslösheten
och utanförskapet. Vi har en politik för att öka utbudet av arbetskraft.
Men vi har också en politik för att underlätta att de som söker sig ut
på arbetsmarknaden ska få jobb. Huvuddelen av jobbökningen måste komma
i näringslivet. Det är bara så vi kan få en tillräcklig bredd på
arbetskraftsefterfrågan och en stabil bas för att kunna finansiera de
kollektiva åtagandena.
Under den nuvarande konjunkturuppgången har det inte tillkommit några
nya jobb, netto. Sedan våren 2001 har sysselsättningen varit stagnerande
eller t.o.m. sjunkande. Under samma tid har det tillkommit 790 000
människor i de arbetande åldrarna.
Regeringens förhoppning om en stark sysselsättningsökning i kommuner
och landsting kommer på skam. Enligt Sveriges Kommuner och Landsting
kommer sysselsättningsökningen i år att stanna vid 10 000 personer att
jämföra med de 16 000 som regeringen räknat med. Av dessa 10 000 är
dessutom hälften sådana som vikarierar för friårslediga, således ingen
reell ökning.
Den offentliga sektorn kan inte svara för de sysselsättningsökningar
som är nödvändiga för att de som står utanför ska få jobb.
Sysselsättningsökningen måste ske i de privata företagen. Det är en viktig
uppgift
för en framtida alliansregering att skapa förutsättningar för ett
expanderande näringsliv.
Det är inte expansion och utbyggnad som präglar situationen just nu.
Praktiskt taget dagligen möts vi av rapporter om företagsnedläggningar
och utflyttningar. Och det är inte bara begränsat till storföretagen.
Antalet
företagare har sjunkit trendmässigt, se diagram 1. Det finns nu färre
företagare än när den socialdemokratiska regeringen tillträdde. Det är
en minskning både i absoluta tal och som andel av befolkningen. Andelen
företagare i befolkningen är rekordlågt i Sverige jämfört med i flertalet
EU-länder.
Diagram Antal företagare 1994-2004
100-tal

Källa: SCB
Investeringstakten i det svenska näringslivet har under lång tid varit
lägre än genomsnittet inom EU. Även om konkurrenskraften varit sådan
att vi har överskott i handeln med utlandet har de överskotten investerats
och skapat arbetstillfällen i andra länder. Företagsklimatet har inte
lett till investeringar i Sverige.
Det behövs en bred politik över många områden för att få i gång en sådan
expansion. En regering kan inte "skapa jobb". Men en regering kan skapa
bättre eller sämre förutsättningar för företagande och därmed för nya
jobb. Den socialdemokratiska regeringen har aldrig förstått företagandets
villkor. Den har möjligen kunnat acceptera stora företag som det var
lättare för regeringen att hålla kontroll över. Men den enskilde
småföretagaren har för socialdemokratin alltid varit någon som betraktats
med misstänksamhet. Därför har inte heller de ekonomiska villkor som
regeringen skapat givit den nödvändiga expansionen. En alliansregering
kommer att göra skillnad. Vi avser starta med ett stort paket med
åtgärder för att få igång företagande och expansion. Det behövs en
"förtroendechock" för att få fart på företagandet.
Ett sådant program måste spänna över skattefrågor, arbetsmarknad,
regleringar, utbildning m.m.
Fåmansbolagsbeskattningen är orimlig. Regeringen började utreda
förändringar redan före (det senaste) sekelskiftet utan att ännu ha kommit
fram till ett långsiktigt förslag. Fåmansbolagsreglerna är mycket
komplicerade och måste förenklas på ett avgörande sätt. Vi återkommer i
höst med konkreta förslag om ett bättre och enklare alternativ till
regeringens.
Det var bra att regeringen avskaffade arvs- och gåvoskatten men det är
obegripligt att den klamrar sig fast vid förmögenhetsskatten.
Internationaliseringen har undergrävt den och den blir allt ihåligare samtidigt
som den fortfarande utgör en reell pålaga för den som vill följa reglerna.
Förmögenhetsskatten bör avskaffas både för den negativa effekt den har
på företagande och expansion och för att den blir alltmer ineffektiv.
Med
vårt förslag om nystartsjobb sänker vi kostnaden för att anställa
särskilt utsatta människor. Regeringens s.k. medfinansiering innebär att
den arbetsgivare som anställer en person som har större risk att bli
sjuk drabbas ekonomiskt. En slopad medfinansiering skulle därför öka
sannolikheten för utanförstående att få jobb.
De inkomstskattesänkningar som är ett genomgående drag i våra partiers
förslag innebär att det lönar sig bättre att satsa på ökade arbetsinsatser,
vidareutbildning etc.
Den som tar mod till sig och startar ett företag möts av många hinder.
Det behövs en genomgripande översyn av de regleringar som drabbar främst
de mindre företagen. För ett mindre företag kostar bara att administrera
de viktigaste regleringarna ca 30 000 kr per anställd. Företagens totala
kostnader för administration åt regeringen har beräknats till mellan 60
och 70 miljarder kronor.
Något måste göras. Alliansen lovar att på fyra år minska företagens
administrativa kostnader för de offentliga reglerna med 25 %.
De stora regelverken måste förenklas. Det gäller redovisningsreglerna,
företagarens regler i sin funktion som arbetsgivare, momsreglerna och
miljöprövningar kan bli enklare utan att försämra miljöresultatet. Det
är orimligt att en företagare måste vänta i flera år på en miljöprövning.

Det får inte heller bli så att nya regleringar tillkommer när de gamla
försvinner. Alla nya lagar och regler måste granskas ur den synvinkeln.
Förenklingsarbetet måste bli effektivare. Startprocessen måste bli
enklare. Alla som inte har näringsförbud eller skatteskulder ska kunna
få F-skattsedel.
Alliansens förslag sammanfattas i rapporten Ta bort regelkrånglet som
lades fram i januari:
Gör det lättare att starta ett företag
Minska företagens allmänna uppgiftslämnande
Förenkla redovisningsreglerna
Förenkla arbetsgivarreglerna
Förenkla skattereglerna
Förenkla miljöbalken
Förenkla plan- och bygglagen
Effektiv och samordnad tillsyn.
Under varje punkt konkretiseras ett antal förslag.
Det behövs både en modernisering av arbetsmarknadslagstiftningen och en
utveckling av arbetsmarknadspolitiken mot ökad mångfald för att
arbetsmarknaden ska kunna fungera bättre. Arbetsmarknadspolitiken måste
bedrivas under konkurrens.
När arbetsmarknadslagarna tog form under 70-talet var förhållandena
väsentligt annorlunda på arbetsmarknaden. I dag finns mindre av
enhetlighet; behovet av regler som medger större variationer är avsevärt.
Det
är angeläget att den eventuella konflikt som kan finnas mellan EG-rätten
och det svenska kollektivavtalssystemet löses så snabbt som möjligt.
För att näringslivet ska fungera effektivt behövs en hög grad av konkurrens.
Det är på marknader där konkurrensen inte fungerar bra, exempelvis
byggmarknaden, som priserna har varit högt uppdrivna. En starkare
konkurrens uppnås främst genom att det är lätt för nya aktörer att komma
in på marknaden. En regering påverkar inte direkt t.ex. stordriftsfördelar
i en bransch, däremot kan den genom att ta bort onödiga hinder sänka
trösklarna för inträde av nya aktörer.
Så som den offentliga verksamheten är organiserad är den i sig ett
konkurrenshinder. Genom att man bara kan få del av de offentliga tjänsterna
via de offentliga monopolen blir kostnaderna särskilt höga. Genom större
mångfald skulle de som är beroende av de offentliga tjänsterna kunna få
större valfrihet och få ut mera av varje skattekrona. Eftersom så många
kvinnor arbetar i offentlig sektor skulle ökad mångfald där förbättra
förutsättningarna för jämställdhet.
En väl fungerande offentlig verksamhet
Rättstrygghet
Människors trygghet är en av statens mest grundläggande uppgifter. Den
som drabbas av brott ska kunna förlita sig på att rättsväsendet reagerar
effektivt, tydligt och på ett rättssäkert sätt. Brott ska utredas, klaras
upp och lagföras. Signalen till de kriminella ska vara entydig: Brott
i Sverige lönar sig inte.
Den socialdemokratiska regeringens politik är i detta avseende ett
misslyckande. Rättsväsendet befinner sig i en djup kris både vad gäller
förtroende och ekonomi.
Regeringens politik är orimlig. Över 80 % av brotten förblir ouppklarade
och våldsbrotten fortsätter att öka. Medborgarna kan inte längre räkna
med att polisen kommer när den som bäst behövs. Regeringen sviker därmed
sitt ansvar för att garantera människors trygghet från våld och brott.

Allians för Sverige vill att brott ska förhindras, klaras upp och att
brottsdrabbade får hjälp. Polisen måste ges möjlighet att nyanställa
utan att verksamheten blir lidande. Utbildningen ska reformeras.
Organisationen ska ges tillräckliga resurser för att förbättra och utveckla
det operativa arbetet. Polisväsendet måste även effektiviseras och
utvärderas för att kunna står väl rustat. Åklagarorganisationen måste
ges resurser att lagföra dem som kränker människors frihet och frid. I
en tid av gränsöverskridande och tekniskt avancerad brottslighet krävs
det att åklagarnas kunskaper uppdateras kontinuerligt och att specialister
kan rekryteras. Domstolsväsendet skall ges tillräckliga resurser för
att garantera rättssäkerheten.
Situationen inom kriminalvården är oacceptabel. Överbeläggningen riskerar
de anställdas och intagnas säkerhet, hindrar rättsväsendets behöriga
gång och försvårar arbetet med att minska återfallsbrottsligheten. Den
ansträngda situationen kräver resurstillskott och personalens utbildningsnivå
behöver höjas. Det är också nödvändigt med kraftfulla och målinriktade
insatser mot narkotikan på anstalterna.
Infrastruktur
Investeringar i infrastruktur är inte alltid privatekonomiskt lönsamma
medan de samhällsekonomiska vinsterna kan vara betydande. En central
roll för staten är därför att tillhandahålla eller bidra till ett helt
eller delvis gemensamt finansierat transportnät. Transportpolitiken
måste som en övergripande strategi grundas på efterfrågan av effektiva,
trafiksäkra och miljöanpassade transporter.
Även på detta område har Vänsterkartellen misslyckats. Sveriges
underdimensionerade och underhållsmässigt eftersatta infrastruktur utgör
ett hinder för medborgarnas rörlighet och medför konkurrensnackdelar
för företagen. Sammantaget innebär detta att tillväxten hållits tillbaka
och att sysselsättningen blivit lägre än vad som annars skulle ha varit
fallet. Misslyckandet illustreras av att den sedan länge aviserade
trafikpolitiska propositionen skjutits ytterligare på framtiden. För att
förstärka infrastrukturen avsätter partierna inom Allians för Sverige
resurser till utbyggnad och underhåll av transportapparaten.
Forskning
Forskningen bidrar till ekonomisk tillväxt. Det är viktigt att väsentligt
öka resurserna för forskning för att skapa ledande forskningsmiljöer,
förbättra kvaliteten och därmed öka Sveriges vetenskapliga attraktivitet.

Allianspartierna vill under den närmaste femårsperioden satsa 2 miljarder
kronor mer än regeringen på forskning. De ökade resurserna ska tillföras
universitet och högskolor genom fakultetsanslagen. Alliansen vill att
satsningarna på forskning ska komma alla vetenskapsområden till del -
inte ställa dem mot varandra.
Sverige har inte fått ut vad man kunnat förvänta sig av de medel som
avsatts för forskning och utveckling. Det beror dels på att företagsklimatet
inte är tillräckligt bra, dels på att forskningsmiljöerna inte är
tillfredsställande.
Partierna inom Alliansen vill inrätta ett nationellt institut för hälsa
och medicin. Vi vill kraftsamla kring strategiska områden för medicinsk
forskning såsom bioinformatik och IT inom hälso- och sjukvård. Humaniora
och samhällsvetenskap måste också stärkas.
Regeringens direkta inflytande över forskningen ska avskaffas. Universitet
och högskolor som knoppar av framgångsrika företag ska få högre anslag
till sin forskningsverksamhet. Forskarna ska erbjudas royalties,
delägarskap och optioner i företag som ger vinst på grund av deras forskning.

Det måste också bli bättre anställningsvillkor för forskarna. Det gäller
både under doktorandstudierna och därefter.
För att få en bra tillväxt krävs både en stark forskning och ett
företagsklimat som kan förvalta forskningens resultat.
Försvar
Allians för Sverige eftersträvade i försvarsbeslutet 2004 en bred
uppgörelse med Socialdemokraterna för att söka en bred samförståndslösning
kring försvars- och säkerhetspolitiken. Regeringen avvisade en bred
uppgörelse med de borgerliga partierna och valde i stället en uppgörelse
med Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Därmed har dessa två partier för
första gången i svensk historia fått ett avgörande inflytande på svensk
försvars- och säkerhetspolitik.
I dag står vi inför nya typer av hot i form av internationell terrorism,
massförstörelsevapen, otillförlitliga stater samt regionala konflikter.
Hot mot freden och vår säkerhet kan bäst avvärjas i gemenskap och
samverkan med andra länder.
Allians för Sveriges uppfattning är att Sverige skall öka sin förmåga
att medverka i internationella operationer. Vad gäller omställningen av
det svenska försvaret bedömer vi att kostnaderna är underskattade liksom
att den önskade utvecklingen inte ryms inom den angivna ramen. Detta
innebär att vi förordar en mindre besparing på det militära försvarets
anslag än regeringen.
En bättre välfärd, en jämställdhetsfråga
Den offentliga sektorn står inför stora utmaningar de kommande åren.
Efterfrågan på välfärdstjänster, som barnomsorg och utbildning, stiger
med inkomsten. En åldrande befolkning behöver också mer vård och omsorg.
Produktivitetsutvecklingen är på grund av att konkurrensen är begränsad,
och att det i huvudsak handlar om arbetsintensiv tjänsteproduktion,
lägre än inom andra sektorer i ekonomin samtidigt som löneökningstakten
bestäms av arbetsmarknaden i stort. Sammantaget betyder detta att
omsorgen kommer att ta allt större mängd personella resurser i anspråk.
För
att säkra medborgarnas trygghet måste, utöver högre sysselsättning,
valfriheten stärkas. Det är viktigt att säkerställa den enskildes
rättigheter, eftersom det starka ekonomiska trycket annars riskerar att
leda till att svaga människor ställs åt sidan i de offentliga systemens
köer.
Det är nödvändigt att alla vägar till effektivitetsvinster tas till
vara. Inslagen av konkurrens mellan olika producenter måste öka och de
ekonomiska styrsystemen måste förbättras. Vi har inte råd att avstå
från den välfärd ökad konkurrens och förbättrade styrsystem kan ge i
framtiden.
En nationell vårdgaranti behövs för att korta vårdköer och möjliggöra
en snabbare återgång till arbete efter sjukdom. Den ska omfatta alla
medicinskt motiverade behandlingar.
Försäkringskassorna och sjukvården bör få samordna sin verksamhet
finansiellt i hela landet, där så är lämpligt under medverkan även från
primärvården, arbetsförmedlingen och kommunernas socialtjänst.
Försäkringskassorna bör också kunna bekosta specialistvård hos olika vårdaktörer
för att minska väntetiderna.
Ett förstärkt rehabiliteringsarbete behövs med sikte på en
rehabiliteringsgaranti
varigenom en långtidssjukskriven garanteras en individuell rehabiliteringsplan
inom en viss tid av sjukskrivningsperioden.
Socialdemokraterna vill driva en ideologiskt och partitaktiskt präglad
debatt kring sjukvården. Stopplagen är det främsta uttrycket för denna
misslyckade sjukvårdspolitik. Regeringen värnar systemet framför
patienternas behov. Allians för Sverige vill tvärtom stimulera privata,
kooperativa och ideellt drivna alternativ. Mångfald är bra, även för
den offentligt producerade vården och den personal som arbetar där. Den
startlag som Alliansen vill införa understöder förnyelse och utveckling.
Det gör vården bättre och mer effektiv. Samtidigt får patienterna mer
att säga till om. I startlagen ingår att ge lagrum för avknoppningar
samt ge ekonomiskt stöd som underlättar för vårdpersonalen att ta över
verksamhet.
Dagens etableringshinder inom exempelvis vård och omsorg drabbar främst
kvinnor. En ökad etableringsfrihet inom verksamheter som i dag sköts av
den offentliga sektorn skulle medföra att det kvinnliga företagandet
stiger. Därmed skulle också ett viktigt hinder för att jämna ut inkomster
och förmögenheter mellan män och kvinnor tas bort.
Kommunerna
Regeringen behandlar ekonomisk utjämning mellan landets kommuner
uteslutande som ett fördelningsproblem. Syftet är att så långt som möjligt
utjämna opåverkbara ekonomiska skillnader mellan landets kommuner.
Problemet med det nuvarande skatteutjämningssystemet är att det motverkar
tillväxt, driver fram skattehöjningar, begränsar den kommunala självstyrelsen,
är komplext och oöverblickbart.
Systemet straffar tillväxt då ökad tillväxt i en kommun inte nödvändigtvis
leder till ökade intäkter för kommunen. Incitamenten för en kommun att
främja ett gott näringslivsklimat och att få fler i arbete försvagas
därmed genom utjämningssystemets utformning.
För att kunna möta de långsiktiga utmaningarna inom vården, skolan och
omsorgen, och för att lösa de omedelbara problemen i ett stort antal
kommuner, krävs att de ekonomiska relationerna mellan staten och kommunerna
reformeras. Ett grundläggande problem är att kommunerna har små möjligheter
att styra sin egen budget. Genom skatteutjämningssystemet och införandet
av maxtaxor har staten i praktiken tagit bort kommunernas beslutanderätt
över intäkterna. Genom att kommunerna åläggs en rad nya uppgifter och
genom statliga detaljregleringar har kommunerna dessutom fråntagits
kontrollen över en betydande del av sina totala utgifter. Alliansens
politik syftar till att föra över beslutanderätten till enskilda människor
i större utsträckning.
Vi anser att relationerna mellan staten och kommunerna måste bygga på
vissa grundprinciper. För det första har staten ett ansvar för att
landets alla primärkommuner och landsting ges rimliga förutsättningar
att klara sina åligganden. För det andra måste de ekonomiska relationerna
mellan staten och kommunerna utformas så att incitament skapas för
kommunerna att bidra till ökad ekonomisk tillväxt, främja effektivitet
och stimulera till ökad valfrihet för medborgarna. För det tredje måste
ansvarsförhållandena mellan staten och kommunerna vara tydliga. Staten
skall betala för det staten beslutar om. Slutligen måste både
utjämningssystemet, de statliga bidragen till kommunsektorn och balanskravet
för kommunerna ses över med syfte att dels minska kommunernas
konjunkturkänslighet, dels säkerställa sunda offentliga finanser. I det
sammanhanget kan det också vara lämpligt att diskutera andra möjligheter
att finansiera kommunal verksamhet än genom beskattning av kommuninnevånarnas
inkomster.
För att komma tillrätta med några av de mest snedvridande och
tillväxtfientliga inslagen i dagens system bör det omedelbart genomföras ett
antal förändringar.
Kommunernas finanser är för närvarande förhållandevis goda de närmaste
två tre åren, bl.a. som följd av ökade statsbidrag, som staten i sin
tur lånat till. Detta utgör i sig en risk. Dels kan regeringen i
desperation bl.a. över det svaga sysselsättningsläget komma att utöka
kommunernas åligganden, dels kan dessa pengar bränna i fickorna på
socialdemokratiska kommunpolitiker som frestas till åtaganden som kommunen
inte på sikt kan klara.
Inriktningen av den ekonomiska politiken
För att åstadkomma högre tillväxt, fler jobb, starkare statsfinanser
och förbättrad välfärd har partierna i Allians för Sverige i sina
vårmotioner till riksdagen föreslagit genomgripande förändringar av den
ekonomiska politikens inriktning. Även om den konkreta utformningen av
dessa förslag skiljer sig något från varandra, så är utgångspunkterna
för dessa förändringar i stort sett desamma för alla allianspartier.
Det ska bli mer lönsamt att arbeta. Allianspartierna vill därför sänka
skatten på arbetsinkomster genom att införa ett särskilt jobbavdrag.
Tyngdpunkten i skattesänkningarna ligger på låg- och medelinkomsttagare.
Detta gör att det blir mer lönsamt att arbeta framför att leva på
socialförsäkringsersättningar och bidragsinkomster, och att fler tjänar
mer på att gå från deltid till heltid.
Det ska bli mer lönsamt att driva företag och att nyanställa människor.
Allianspartierna presenterade i samband med vårmotionerna ett gemensamt
förslag till nystartsjobb som syftar till att slussa utsatta grupper
tillbaka till arbetslivet. Vi har också lagt olika förslag som ökar
företagsamheten, bl.a. genom att reformera de s.k. 3:12-reglerna för
småföretagare. Därtill vill vi på sikt avskaffa flera av de skatter som
hämmar investeringar, exempelvis förmögenhetsskatten.
Vi behöver skapa långsiktigt hållbara och rättvisa socialförsäkringar.
Dagens socialförsäkringssystem leder många, särskilt låginkomsttagare,
in i ett långvarigt bidragsberoende. Det är en tragedi för enskilda
människor och innebär samtidigt stora kostnader för skattebetalarna.
Allianspartierna vill på olika sätt minska trösklarna mellan ersättningssystem
och arbete för att minska de statsfinansiella kostnaderna och samtidigt
öka nyttan av att gå tillbaka till arbete. Därigenom skapas också en
bättre långsiktig trygghet, eftersom mindre kostsamma socialförsäkringar
också är lättare att upprätthålla på längre sikt.
Statsfinanserna måste stärkas och budgetprocessen stramas upp.
Vänsterkartellen har hittills under den gångna mandatperioden lånat 109
miljarder kronor till statsutgifterna, och för de kommande åren planerar
man att låna nästan 80 miljarder kronor till. Allianspartierna har i
vart och ett av sina budgetalternativ finansierat ett större offentligt
sparande, lägre offentliga utgifter, större budgeteringsmarginaler och
ett minskat skattetryck.
Överskotten i den offentliga sektorn ligger under åren framöver helt i
ålderspensionssystemet. En av fördelarna med det nya pensionssystemet
är att det är självständigt. Därmed är det omöjligt att föra över pengar
till statsbudgeten. Premiepensionerna är dessutom grundlagsskyddad privat
egendom. Pensionssystemets tillgångar kan därmed inte användas för andra
ändamål. För kommunerna gäller ett balanskrav. Förutsättningarna för
kommunsektorn ska vara stabila, och man bör därför utgå från att
kommunsektorn som helhet ska vara i balans.
Givet detta regelverk är det naturligt att det finansiella sparandet i
statsfinanserna utgör instrumentet för att upprätthålla för det
strukturella sparandet i den offentliga sektorn som helhet.
Under den kommande mandatperioden vill vi eftersträva balans i statens
finansiella sparande och därmed upprätthålla ett överskott i den samlade
offentliga sektorn på ca 2 % i genomsnitt över en konjunkturcykel. På
grund av de stora underskott som för närvarande råder i statens finanser
anser vi att ett balansmål för statens finansiella sparande måste fasas
in successivt.
Kvaliteten i den offentliga verksamheten måste förbättras. Enligt
Alliansens synsätt består den offentliga välfärdens kärna av den service
medborgarna får i vården, utbildningsväsendet och omsorgen av barn och
äldre, liksom av tryggheten inom rättsstaten, polisen och försvaret. På
dessa områden har vänsterkartellens politik misslyckats kapitalt.
Brottsligheten ökar, antalet poliser blir färre och färre, försvaret
urholkas, otryggheten i vården och omsorgen växer, kvaliteten i utbildningen
och i barnomsorgen blir allt sämre. I våra budgetalternativ redovisar
vi alternativ till regeringens politik på dessa områden Vi ser också
till att kommunerna får ett större självbestämmande över de pengar de
förfogar över.
Alliansens politik syftar också till att ge människor ökad valfrihet i
de offentliga systemen, bryta offentliga monopolmarknader och skärpa
konkurrensen. Vi vill se en djupare integrering med andra länder i EU,
ökad handel med tjänster över gränserna och en reformerad process för
att göra Europa till världens mest konkurrenskraftiga ekonomi till 2010.
Vi vill satsa mer pengar på forskning och utveckling, och öka möjligheterna
att ta till vara enskilda människors initiativförmåga. Inte minst när
det gäller kvinnors möjlighet att starta eget och få en rättvis
löneutveckling anser vi att det är viktigt att bryta de offentliga monopolen
och bereda rum för alternativ. Arbetsmarknadspolitiken måste effektiviseras
och stöpas om, och vi vill se över reglerna i arbetslöshetsförsäkringen
så att den omfattar fler.
Alliansens politik är en politik för framtiden. Den syftar till att
sätta fler människor i arbete, öka tillväxten, förbättra kvaliteten i
välfärden och stärka statsfinanserna. Vi vill bryta utanförskapet på
arbetsmarknaden, och ta oss an de utmaningar Sverige står inför - både
på hemmaplan och i en globaliserad omvärld.
Vi vill bryta Socialdemokraternas maktmonopol. Efter snart 65 år i
regeringsställning kommer alltfler tecken på att tidigare självständiga
myndigheter numera agerar som lydorgan till det socialdemokratiska
partiet. Utredningar grävs ned, uttalanden tystas, obekväma personer
plockas bort. Det är i längden ohållbart i en demokrati. Därför behöver
Sverige ett maktskifte 2006.
Vi föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen vad vi här framfört
om riktlinjerna för den ekonomiska politiken. Vi tillstyrker därmed
delvis motionerna Fi13 av Fredrik Reinfeldt m.fl. (m) yrkande 1, Fi14
av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkande 1, Fi15 av Göran Hägglund m.fl.
(kd) yrkandena 1 i denna del och 2 och Fi16 av Maud Olofsson m.fl. (c)
yrkande 1 i denna del samt avstyrker proposition 100 punkt 1 i denna
del.


2.      Mål för budgetpolitiken, punkt 2 (m, fp, kd, c)
av Mikael Odenberg (m), Karin Pilsäter (fp), Mats Odell (kd), Gunnar
Axén (m), Christer Nylander (fp), Roger Tiefensee (c) och Cecilia
Widegren (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 2 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om mål för budgetpolitiken. Därmed bifaller
riksdagen delvis motionerna
2004/05:Fi13 av Fredrik Reinfeldt m.fl. (m) yrkande 2 i denna
del,
2004/05:Fi14 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkande 3 och

2004/05:Fi15 av Göran Hägglund m.fl. (kd) yrkandena 3 och 4.

Ställningstagande
Ett viktigt mål för finanspolitiken är att säkerställa att utvecklingen
av de offentliga finanserna är uthållig. Endast på detta sätt kan den
långsiktiga välfärdsutvecklingen säkras. Vi anser att den offentliga
skuldsättningen måste reduceras framöver. Varje generation har ett
moraliskt ansvar att inte skjuta en skuld på kommande generationer. Dagens
medborgare bör aldrig bevilja sig förmåner som framtida generationer
får betala.
Den nuvarande höga skuldsättningen och den offentliga sektorns omfattning
medför att statsbudgeten och ekonomin som helhet blir konjunkturkänslig.
Förändringar beträffande ränteläget, såväl nationellt som internationellt,
och variationer i valutakurser har en betydande påverkan på den svenska
ekonomin, beroende på skuldsättningen.
En mindre statsskuld leder därför till mindre sårbarhet för yttre
förändringar, och detta i sig leder till ett ökat förtroende för den
svenska ekonomin. Genom en lägre skuldkvot ökar beredskapen för
konjunkturpolitiskt motiverade tillfälliga underskott i ett läge där
penningpolitiken inte är tillräcklig. Räntekostnaderna för statsskulden
utgör i dagsläget ca 2 % av BNP och är därmed en av de största
utgiftsposterna i budgeten. Räntorna tränger undan annan offentlig verksamhet,
eller möjligheter till skattesänkningar.
En hög offentlig skuldsättning kan även ha negativ effekt på ekonomins
långsiktiga produktionsförmåga. Omfattande offentlig upplåning riskerar
att belasta sparandet så att investeringarna påverkas negativt. En hög
offentlig upplåning riskerar också att minska trovärdigheten för den
samlade ekonomiska politiken.
Vårt mål är att den offentliga sektorns bruttoskuld ska sänkas, vilket
möjliggör stabila skattesatser på en lägre nivå än i dag. För att bedöma
en lämplig skuldnivå är två faktorer viktiga att beakta. För det första
måste det finnas en tillräcklig säkerhetsmarginal för att klara en
betydande konjunkturell försvagning av de offentliga finanserna utan att
stigande räntebetalningar riskerar att göra skuldsättningen självförstärkande.
För det andra bör skuldsättningen vara förenlig med hur de offentliga
inkomsterna och utgifterna påverkas av befolkningsstrukturen. Den
demografiska utvecklingen är ett starkt argument för att i tid vända
underskottsutvecklingen.
Vår bedömning är att ett överskott i det finansiella sparandet för den
samlade offentliga sektorn på ca 2 % av BNP per år den kommande
mandatperioden bör kunna leda till att skuldsättningen utvecklas på ett
långsiktigt uthålligt sätt. Den konsoliderade offentliga sektorns
bruttoskuldsättning bör reduceras till ca 40 % av BNP.
Överskotten i den offentliga sektorn ligger under åren framöver helt i
ålderspensionssystemet. En av fördelarna med det nya pensionssystemet
är att det är självständigt. Därmed är det omöjligt att föra över pengar
till statsbudgeten. Premiepensionerna är dessutom grundlagsskyddad privat
egendom. Pensionssystemets tillgångar kan därmed inte användas för andra
ändamål. För kommunerna gäller ett balanskrav. Förutsättningarna för
kommunsektorn ska vara stabila, och man bör därför utgå från att
kommunsektorn som helhet ska vara i balans.
Givet detta regelverk är statens finansiella sparande det naturliga
instrumentet för att upprätthålla sparmålet för den offentliga sektorn
som helhet.
Vår utgångspunkt är att eftersträva balans i statens finansiella sparande
under den kommande mandatperioden och därmed upprätthålla ett överskott
i den samlade offentliga sektorn på ca 2 % i genomsnitt över en
konjunkturcykel. På grund av de stora underskott som för närvarande råder
i statens finanser anser vi att ett balansmål för statens finansiella
sparande måste fasas in successivt.
Med det anförda tillstyrker vi delvis motionerna Fi13 av Fredrik Reinfeldt
m.fl. (m) yrkande 2 i denna del, Fi14 av Lars Leijonborg m.fl. (fp)
yrkande 3 och Fi15 av Göran Hägglund m.fl. (kd) yrkandena 3 och 4.


3.      Riktlinjer för budgetpolitiken, punkt 3 (m)
av Mikael Odenberg (m), Gunnar Axén (m) och Cecilia Widegren (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 3 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om riktlinjer för budgetpolitiken. Därmed bifaller
riksdagen motion
2004/05:Fi13 av Fredrik Reinfeldt m.fl. (m) yrkande 2 i denna
del och
avslår proposition 2004/05:100 punkt 1 i denna del och motionerna

2004/05:Fi14 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkandena 2 och 4,

2004/05:Fi15 av Göran Hägglund m.fl. (kd) yrkandena 1 i denna
del och 5 samt
2004/05:Fi16 av Maud Olofsson m.fl. (c) yrkande 1 i denna del.

Ställningstagande
Ungefär 1,5 miljoner människor försörjs i dag genom olika offentliga
ersättningar i stället för arbetsinkomster eller arbetar mindre än de
skulle önska. I stora delar av landet står en tredjedel av den vuxna
befolkningen i arbetsför ålder utanför arbetsmarknaden. Kostnaderna för
sjukpenning, sjukersättning, a-kassa och AMS-åtgärder uppgår till
svindlande 185 miljarder kronor per år. Samtidigt står Sverige inför en
demografisk utveckling som innebär att allt färre kommer att behöva ta
hand om alltfler och finansiera alltmer.
I denna situation saknar regeringen en ekonomisk strategi, och de
konkreta förslag som lämnas i propositionen är få och små. Effekterna av
regeringens förslag kommer inte att bli mer än marginella. Trots att
sysselsättningen står högst på regeringens dagordning förmår man inte
omprioritera alls inom ramen för en 900-miljardersbudget. I stället
lånar regeringen ytterligare pengar.
Vi föreslår en ekonomisk-politisk strategi inriktad på att stimulera
till arbete. Detta är möjligt genom en kombination av sänkta skatter på
arbete och stramare bidrag. Trygghetssystemen måste vara utformade så
att de fångar upp och skyddar dem som drabbas av sjukdom, arbetsskada
eller arbetslöshet, men systemen måste också ge tillräckliga incitament
för arbete. Strategin innebär också att efterfrågan på arbetskraft måste
öka. Både företagsklimatet och arbetsmarknadens funktionssätt måste
förbättras. Vår politik består av fyra huvudkomponenter.

Det måste löna sig att arbeta. Ett större arbetsutbud är avgörande för
att möta kraven som följer av en åldrande befolkning. Med ett större
arbetsutbud ökar ekonomins produktionsförmåga och därmed utrymmet för
konsumtion, både för hushållen och för den skattefinansierade välfärden.
Skatterna bör sänkas så att effekten på arbetsutbudet blir så stor som
möjligt. Kärnan i skattestrategin är ett avdrag för arbetsinkomster med
inriktning i första hand på låga och medelhöga inkomster, dvs. de grupper
som har störst marginaleffekter. Skattesänkningarna ska till stor del
finansieras genom skärpta regler och sänkta ersättningar i arbetslöshets-
och socialförsäkringarna. På så sätt förstärks också den ekonomiska
skillnaden mellan att vara försörjd av arbete eller bidrag. Ersättningsnivån
i sjukförsäkringen sänks till 75 % de första sex månaderna och därefter
till 65 %, och ersättningsnivåerna sänks även inom föräldraförsäkringen
och för förtidspensionerna. Egenfinansieringen i a-kassan bör höjas
till 30 %, vilket både ger besparingar för staten och ökad försäkringsmässighet
i arbetslöshetsförsäkringen.

Företagens konkurrenskraft måste förbättras. För att svenska företag
ska klara den tilltagande internationella konkurrensen behövs en rad
åtgärder för att förbättra företagens villkor, t.ex. avskaffad
förmögenhetsskatt, minskad regelbörda, skärpt konkurrens och bättre beskattning
av fåmansbolag.

Arbetsmarknaden måste reformeras så att fler människor kommer i arbete.
Särskilt viktigt är det att unga snabbt kommer in på arbetsmarknaden
och att personer med svag förankring på arbetsmarknaden kan komma
tillbaka. Vi anser också att integrationspolitiken måste reformeras så
att arbetslinjen återupprättas. Invandrare måste få både ökade möjligheter
och förstärkta drivkrafter att försörja sig genom arbete.

Den offentliga sektorn måste reformeras och välfärden tryggas. Den
enskildes valfrihet måste stärkas, och alla vägar till effektivitetsvinster
i den offentliga sektorn måste tas till vara. Det behövs ökad konkurrens
och förbättrade styrsystem inom de offentliga verksamheterna.
Avgiftsfinansieringen inom vården bör öka. Något högre avgifter kan väntas
dämpa den överefterfrågan som den offentliga finansieringen skapar men
är också ett sätt att tillföra resurser till de offentliga verksamheterna.
Vi vill satsa på den offentliga kärnverksamheten, och vi gör en tydlig
politisk prioritering. Sjukvården, skolan och barn- och äldreomsorgen
är viktigare än generösa ersättningar vid sjukdom och arbetslöshet.
Kommunsektorn får ett sammantaget tillskott på 10 miljarder kronor åren
2005-2007 utöver regeringens förslag.

Uthålliga offentliga finanser måste säkras. Finanspolitiken bör inriktas
på en långsiktigt uthållig skuldsättning för den konsoliderade offentliga
sektorn. För att på fem år reducera skuldsättningen till ca 40 % av BNP
vill vi fastställa ett årligt mål för staten så att det offentliga
överskottet uppgår till ca 2 % av BNP i genomsnitt över en konjunkturcykel.

Våra förslag innehåller besparingar på 66 miljarder kronor, skattesänkningar
på brutto 62 miljarder kronor (netto 44 miljarder kronor), satsningar
på 26 miljarder kronor samt övriga inkomstförstärkningar för staten på
10 miljarder kronor. Åren 2006-2008 beräknas det offentliga sparandet
stärkas med 7, 4 respektive 4 miljarder kronor. På längre sikt bedömer
vi emellertid att förslagen genom sina stimulerande effekter på tillväxt
och sysselsättning har förutsättningar att därutöver ge betydande
förbättringar av de offentliga finanserna.

Med det anförda tillstyrker vi motion Fi13 av Fredrik Reinfeldt m.fl.
(m) yrkande 2 i denna del och avstyrker proposition 100 yrkande 1 i
denna del samt motionerna Fi14 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkandena
2 och 4, Fi15 av Göran Hägglund m.fl. (kd) yrkandena 1 i denna del och
5 samt Fi16 av Maud Olofsson m.fl. (c) yrkande 1 i denna del.




4.      Riktlinjer för budgetpolitiken, punkt 3 (fp)
av Karin Pilsäter (fp) och Christer Nylander (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 3 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om riktlinjer för budgetpolitiken. Därmed bifaller
riksdagen motion
2004/05:Fi14 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkandena 2 och 4
samt
avslår proposition 2004/05:100 punkt 1 i denna del och motionerna

2004/05:Fi13 av Fredrik Reinfeldt m.fl. (m) yrkande 2 i denna
del,
2004/05:Fi15 av Göran Hägglund m.fl. (kd) yrkandena 1 i denna
del och 5 samt
2004/05:Fi16 av Maud Olofsson m.fl. (c) yrkande 1 i denna del.

Ställningstagande
Sunda offentliga finanser är en nödvändig förutsättning för en stabil
ekonomi. Båda verktygen för sunda statsfinanser - överskottsmålet och
utgiftstaket - har misskötts av regeringen. Av vårpropositionen framgår
att det strukturella underliggande sparandet inte är i närheten av
överskottsmålet om 2 % av BNP. Utgiftstaket har under ett antal år kunnat
hållas endast i formell mening genom diverse budgettrixande. De omedelbara
problem som den svenska ekonomin står inför är dels att en så stor andel
av den arbetsföra befolkningen står utanför arbetsmarknaden, dels att
det saknas en politik för att sätta fart på företagandet så att de
utanförstående har några jobb att gå till. Vi vill föra en politik mot
utanförskapet, för rimligare och mindre skadliga skatter och med inriktning
på att underlätta för företagande. Vi anser att det krävs en politik
med ett sådant dubbelt grepp för att råda bot på Sveriges problem.
Strategiska skattesänkningar för fler i arbete
Socialdemokraternas skattehöjningar har successivt förstört stora delar
av den skattereform som genomfördes 1991. Folkpartiet liberalerna vill
arbeta för en ny skattepolitik som innebär att fler människor kommer i
arbete och nya och varaktiga jobb skapas i Sverige. Vi föreslår en rad
strategiska förändringar av skattepolitiken. Genom att sänka inkomstskatten
för främst låg- och medelinkomsttagare i form av ett förvärvsavdrag gör
vi det relativt sett mer lönsamt att gå från bidragsförsörjning till
arbete. En sådan förändring underlättar för människor att genom egna
insatser påverka sin ekonomi. Vi vill föra tillbaka inkomstskatten till
de principer som bestämdes vid 1991 års skattereform - att de flesta
bara ska betala 30 % i skatt, och att de med höga inkomster ska betala
50 % på de högre delarna av sin inkomst. Inkomstskatterna sänks med
sammanlagt 23 miljarder kronor. Vi sänker även den högsta marginalskatten
genom att stegvis ta bort den s.k. värnskatten på 5 %.
Bättre villkor för företagande
Sverige lider i hög grad brist på entreprenörer och entreprenörsanda.
Vi behöver fler entreprenörer som omvandlar kunskap och innovationer
till produkter och produktionsmetoder som genererar inkomster, jobb och
företagande. Därför vill vi med vår politik åstadkomma stora förbättringar
av villkoren för små och växande företag och för företagaren. Vi slopar
arbetsgivaravgiften (exklusive pensionsavgiften) för en lönesumma upp
till 250 000 kr per företag. Vi sänker också entreprenörsskatten som
småföretagare betalar enligt de s.k. 3:12-reglerna. En nyckelfaktor för
att åstadkomma fler och växande företag är tillgången på riskkapital.
Vi föreslår fyra åtgärder på skattesidan för att öka tillgången på
riskkapital. Dessa är avskaffande av förmögenhetsskatten, avskaffande av
dubbelskatten på aktier, en möjlighet att föra över kapital från ett
företag till ett annat utan att beloppet beskattas och slutligen bättre
möjligheter att avsätta vinstmedel i ett företag till framtida investeringar.
Sammantaget sänks skatterna för företagande med ca 10 miljarder kronor.

Reformering av arbetsmarknadspolitiken
Arbetsmarknadspolitiken kostar i dag över 70 miljarder kronor. Dess
syfte är sedan länge förskjutet till att inför val dölja öppen arbetslöshet,
snarare än att lösa de arbetslösas problem. Arbetsmarknadspolitiken
kan inte - och ska inte heller - skapa reguljära arbeten. Den ska däremot
hjälpa till att matcha arbetssökande och lediga arbeten samt hjälpa
människor att flytta mellan olika yrken och även geografiskt om så behövs.
Vi vill reformera arbetsmarknadspolitiken på ett antal områden.
Arbetslöshetsförsäkringen ska göras om till en verklig omställningsförsäkring.
Försäkringen ska vara allmän och ge rimlig ersättning vid tillfälliga
perioder av arbetslöshet samt medverka till att människor känner trygghet
och vågar prova nya jobb och uppgifter i arbetslivet. Ersättningen blir
tidsbegränsad och trappas av med tiden. Arbetsförmedlingen ska stärkas
och inriktas på intensifierade och mer individanpassade åtgärder. Dagens
AMS läggs ned och ersätts av en ny myndighet; arbetsmarknadspolitiken
öppnas för konkurrens mellan dels arbetsförmedlingar, dels anordnare av
arbetsmarknadsåtgärder. Arbetsrätten moderniseras för att göra det mer
attraktivt att anställa nya medarbetare och motverka dagens utanförskap
för invandrare, kvinnor och ungdomar.
Satsningar på vården, föräldraförsäkringen och arbetsmarknadspolitiken
Det
är främst inom tre områden som vi gör andra prioriteringar än regeringen.

Vi vill genomföra en ordentlig satsning på vård och omsorg. Vi tillför
1 miljard kronor per år i form av stimulansbidrag till förbättringar av
äldrepolitiken. Vidare genomför vi en Finsamreform med samma inriktning
som den reform som genomfördes av den borgerliga regeringen i början av
1990-talet. Reformen kommer att medföra kraftigt minskade köer inom
sjukvården. För att åstadkomma resultat avsätter vi över en halv miljard
kronor i rehabilitering så att människor snabbt ska kunna komma tillbaka
från sjukskrivning. Vi anser att tillgängligheten till offentliga miljöer
för handikappade ska förbättras. För detta avsätts 1 miljard kronor
under perioden. Ett ökat stöd till psykiatrin ingår också.
Vi vill införa en jämställdhetsbonus i föräldraförsäkringen som stimulerar
till ett jämnare uttag av föräldraledighet mellan föräldrarna. För varje
månad som den andre föräldern tar ut utgår ersättning med 90 % av lönen
mot 80 % enligt nuvarande regler. Detta innebär en satsning på ca 1
miljard kronor.
På arbetsmarknadspolitikens område satsar vi sammantaget ett par miljarder
kronor på åtgärder som vi anser är effektivare än de som regeringen
prövar. Vi vill införa nystartsjobb, som innebär att arbetsgivaravgifterna
tas bort helt för personer som varit beroende av arbetslöshetsersättning,
sjukpenning, förtidspension eller socialbidrag i mer än ett år. Vi
vill också införa en jobbgaranti för dem som har mycket svårt att komma
in på den reguljära arbetsmarknaden. Jobbgarantin ersätter den nuvarande
aktivitetsgarantin.
Starkare statsfinanser
Sammantaget innebär vår politik att statsfinanserna stärks med 7,9
respektive 7,5 miljarder kronor 2006 och 2007, jämfört med regeringens
förslag. Våra skattesänkningar och satsningar finansieras främst genom
minskade utgifter för företagsstöd och byggstöd, statlig administration,
subventioner, minskad sjukförsäkring och förtidspensioner samt genom
omläggningen i arbetsmarknadspolitiken. En ökad egenfinansiering av
a-kassan bidrar också med ca 10 miljarder kronor.
Sammanfattande ställningstagande
Sammanfattningsvis anser vi att Folkpartiet liberalernas redovisade
förslag bör ligga till grund för budgetpolitikens utformning under
kommande år. Det betyder att riksdagen bör bifalla motion Fi14 (fp)
yrkandena 2 och 4. Vi avstyrker regeringens förslag i berörda delar liksom
de övriga motioner som är aktuella i detta sammanhang.

5.      Riktlinjer för budgetpolitiken, punkt 3 (kd)
av Mats Odell (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 3
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om riktlinjer för budgetpolitiken. Därmed bifaller
riksdagen motion
2004/05:Fi15 av Göran Hägglund m.fl. (kd) yrkandena 1 i denna
del och 5 samt
avslår proposition 2004/05:100 punkt 1 i denna del och motionerna

2004/05:Fi13 av Fredrik Reinfeldt m.fl. (m) yrkande 2 i denna
del,
2004/05:Fi14 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkandena 2 och 4
samt
2004/05:Fi16 av Maud Olofsson m.fl. (c) yrkande 1 i denna del.

Ställningstagande
Med snart 1,5 miljoner människor i arbetsför ålder utanför arbetsmarknaden
måste politikens färdriktning läggas om. Kristdemokraterna föreslår en
budgetpolitik för nya jobb genom kraftiga skattesänkningar på arbete
och lättnader för små och medelstora företag. Vi satsar också på rättvisa
barnbidrag samt mer resurser till vård, omsorg och rättstrygghet. Med
vår politik skapar vi förutsättningar för en uthållig ekonomisk tillväxt
på 3 % per år.
Kristdemokraterna vill minska statens lånebehov. År 2007 ska statsskulden
som andel av BNP vara högst 40 %. Det ska huvudsakligen ske genom en
snabbare försäljning av statliga tillgångar. Utgiftstakets andel av BNP
bör på sikt minska och därmed möjliggöra ett sänkt skattetryck. Som ett
riktmärke för statens utgiftstak ska detta tillsammans med övriga
offentliga utgifter ge utrymme för en gradvis anpassning av skattetrycket
till jämförbara OECD-länders nivå.

Sex prioriterade områden bör styra inriktningen av budgetpolitiken:

Långsiktigt goda tillväxtförutsättningar
Kristdemokraternas tillväxtpolitik vilar på stabila och goda villkor
för fler och växande företag. Därigenom kan sysselsättningen öka,
arbetslösheten minska och välfärden tryggas. Med en balanserad finanspolitik
för sunda statsfinanser i kombination med strukturella åtgärder som
förbättrar ekonomins funktionssätt, kan detta åstadkommas. De strukturella
åtgärder som vi vill genomföra spänner över ett brett fält av ekonomin.
Skattesystemet ska reformeras och bidra till att fler uppmuntras att
arbeta. Tjänstesektorn ges möjlighet att växa genom en skattereduktion
för hushållens köp av tjänster. Näringslivet måste ges bättre förutsättningar
att expandera. Dubbelbeskattningen på risksparande ska avvecklas successivt,
samtidigt som riskkapitalavdrag bör införas. Jordbruksnäringen ska ha
rimliga och rättvisa konkurrensvillkor. Därför föreslår vi att dieselskatten
sänks till EU-nivån.
En hög tillväxt förutsätter en väl fungerande lönebildning som kan ge
en låg arbetslöshet. Vi vill synliggöra kostnaderna för arbetslösheten.
Kristdemokraterna föreslår att en allmän och obligatorisk
arbetslöshetsersättning med en högre grad av egenfinansiering införs. Den
avgiftsökning som detta innebär kompenseras de försäkrade för genom
inkomstskattesänkningar. Jag anser också att god konkurrens ger högre
tillväxt. Detta åstadkoms bl.a. genom att avveckla statligt och kommunalt
ägande på marknader där privata företag skulle kunna verka.

Skattepolitiken
Kristdemokraterna vill skapa en skattestruktur som gör att individens
drivkrafter för arbete stärks. Vi lägger fram en inkomstskattereform
som uppgår till nästan 40 miljarder kronor, vilket är en fördubbling av
vårt tidigare förslag. Marginaleffekterna minskas genom att ett statligt
förvärvsavdrag för arbetsinkomster införs. Med förvärvsavdrag stärks
arbetslinjen och det blir mer lönsamt att gå från bidrag till arbete.
Högre utbildning måste löna sig bättre och vi vill därför successivt
avskaffa värnskatten. I likhet med övriga borgerliga partier vill vi
Kristdemokrater också att s.k. nystartsjobb införs. Arbetsgivaravgifterna
för företag i näringslivet ska tas bort helt för personer som varit
bidragsberoende i mer än ett år. Med dagens skattesystem uteblir många
investeringar i Sverige. Förmögenhetsskatten och dubbelbeskattningen på
investeringar och risksparande bör fasas ut, vilket vi finansierar med
en höjning av bolagsskatten. Kristdemokraterna står fast vid att den
statliga fastighetsskatten bör slopas helt. Reformen finansieras till
viss del genom att kommunerna ges rätt att ta ut en avgift för kostnader
som härrör från de fastigheter som finns i kommunen. Därtill finansieras
reformen genom att kapitalvinstskatten vid försäljning av privatbostäder
föreslås höjas från 20 till 30 %.

Valfriheten för barnfamiljer
Vi Kristdemokrater vill förbättra familjepolitiken både när det gäller
valmöjligheter och när det gäller fördelningen av stöden. Det nuvarande
barnbidraget bör fördubblas samtidigt som det görs beskattningsbart.
Föräldraförsäkringen ska ge en ekonomisk grundtrygghet. Eftersom de
flesta unga föräldrar inte hunnit bygga upp ett sparande vill vi höja
golvet i föräldraförsäkringen till 230 kr per dag. Bostadsbidraget bör
stärkas för att förbättra för de sämst ställda barnfamiljerna. Föräldrar
ska ges en ekonomisk möjlighet till mer tid med barnen när de är små.
Efter föräldraförsäkringstiden vill vi införa ett system som kallas
barndagar. För varje barn som fyllt 1 år tilldelas 300 barndagar som är
värda 200 kr.
I dag saknas valfrihet i barnomsorgen. Vi vill att alla barn ska ges
rätt att få del av kommunernas stöd till barnomsorg. Kommunerna ska ha
skyldighet att erbjuda ekonomiskt stöd inte bara till barn i förskolan
utan också till de föräldrar som själva tar hand om sina barn. Reformerna
finansieras bl.a. genom att den sjukpenninggrundande inkomsten (SGI)
ska beräknas som genomsnittet av de senaste två årens inkomster. Därutöver
föreslås att den 13:e månaden i föräldraförsäkringen samt de 90
lägstanivådagarna dras in.
Pensionärerna
Många pensionärer har drabbats hårt av nedskärningarna och bristerna i
äldrevården. Pensionerna har också släpat efter i inkomstutveckling.
Kristdemokraterna vill därför de kommande åren ge de sämst ställda
pensionärerna bättre villkor. Därefter ska värdet av samtliga pensioner
förbättras genom sänkt skatt. De ekonomiskt sämst ställda pensionärerna
gynnas genom att garantipensionen höjs. Ett särskilt högre grundavdrag
bör återinföras för ålderspensionärer.

Vård, omsorg och skola
Kristdemokraterna anser att kommunsektorn bör tillföras resurser för
att kunna uppnå en bättre kvalitet i vården och omsorgen. Det behövs
satsningar inom bl.a. psykiatrin. Kommuner och landsting ska få 6 040
miljoner kronor i ytterligare resurser de närmaste två åren jämfört med
regeringens förslag. Därtill bör 23,4 miljarder kronor som låsts in i
riktade satsningar göras fritt disponibla för kommunerna.
Antalet sjukfrånvarande aktivitets- och sjukersatta är rekordhögt. Vi
vill motverka ohälsan framför allt genom rehabilitering av långtidssjukskrivna
men samtidigt beivra det över- eller felutnyttjande av ersättningssystemen
som finns. En ny rehabiliteringsförsäkring ska snarast införas, och vi
föreslår att knappt 3 miljarder kronor anslås till detta ändamål. Vi
vill också förbättra villkoren för de studerande och föreslår höjda
studiebidrag för gymnasiestuderande. För högskolestuderande bör
bidragsandelen av studiemedlen höjas och fribeloppet slopas.

Ett återupprättat rättsväsende
De tillskott som Socialdemokraterna föreslår för rättsväsendet räcker
inte till för att rätta till tidigare års försummelser. Vårt mål är att
senast till 2008 uppnå en nivå där antalet poliser uppgår till 19 000.
Kristdemokraterna anslår 500 miljoner kronor mer än regeringen både
2006 och 2007. Åklagarväsendet behöver stärkas. Åklagarorganisationen
ska förstärkas med nya åklagare, och domstolsväsendet bör tilldelas
ytterligare medel. En fungerande kriminalvård kräver också utökade
resurser. Målet är att meningsfulla insatser genomförs för att möjliggöra
ett liv utan brottslighet.
Sammanfattningsvis föreslår jag att riksdagen ställer sig bakom
Kristdemokraternas förslag till inriktning av budgetpolitiken. Riksdagen
bör således tillstyrka motion Fi15 yrkandena 1 i denna del och 5. Jag
avstyrker regeringens förslag i berörda delar liksom de övriga motioner
som är aktuella i sammanhanget.


6.      Riktlinjer för budgetpolitiken, punkt 3 (c)
av Roger Tiefensee (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 3
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om riktlinjer för budgetpolitiken. Därmed bifaller
riksdagen motion
2004/05:Fi16 av Maud Olofsson m.fl. (c) yrkande 1 i denna del
och
avslår proposition 2004/05:100 punkt 1 i denna del och motionerna

2004/05:Fi13 av Fredrik Reinfeldt m.fl. (m) yrkande 2 i denna
del,
2004/05:Fi14 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkandena 2 och 4
samt
2004/05:Fi15 av Göran Hägglund m.fl. (kd) yrkandena 1 i denna
del och 5.
Ställningstagande
De offentligt producerade välfärdstjänsterna slukar alltmer resurser
samtidigt som bl.a. köerna till vården är oacceptabelt långa. Närmare
1,4 miljoner människor i arbetsför ålder står utanför arbetsmarknaden.
Inför dessa enorma problem står den socialdemokratiska regeringen
närmast handlingsförlamad. När Socialdemokraterna talar om skattehöjningar
menar Centerpartiet i stället att det till stor del är just de höga
skatterna som är orsaken till våra problem. Vi vill sänka inkomstskatterna
och öka incitamenten för att jobba. Vi måste skära i de stora utgiftsposterna,
och där finns framför allt kostnaden för ohälsan. Om inget görs riskerar
ohälsans utgifter att tränga undan all annan verksamhet och skatterna
nå höjder som gör det i praktiken olönsamt att arbeta eller att verka
som företagare.
Jobbavdrag som minskar marginaleffekterna för låg- och
medelinkomsttagare
Centerpartiet har sedan länge krävt en radikal skattereform avsedd att
gynna dem med normala och låga inkomster. I dag kan många låginkomsttagare
inte leva på sin lön. Eventuella löneökningar äts effektivt upp av
exempelvis höjda skatter och sänkta bostadsbidrag. Nuvarande grundavdrag
trappas av redan vid inkomster på ca 10 000 kr per månad, vilket innebär
svaga incitament att arbeta mer eller att gå från bidrag till jobb.
Centerpartiet föreslår i stället ett jobbavdrag som innebär att
marginalskatterna sänks för alla inkomstkategorier upp till 28 000 kr i
månaden. Med dessa förändringar förbättras möjligheterna att gå från
bidragsberoende till arbete.
Skattereformen ger mer självbestämmande åt kommunerna
Självbestämmande är utgångspunkten för Centerpartiets skattepolitik.
Det gäller för individen men även för kommunerna, som så långt möjligt
ska vara självförsörjande utan att statliga pålagor dränerar såväl
initiativrikedom som skattebaser. Jobbavdraget utformas som en statlig
skattereduktion, och dessutom omvandlas befintliga avdrag till
skattereduktioner. Det innebär att kommunerna får behålla intäkterna från
sina skattebaser och att de därigenom blir mindre beroende av statliga
bidrag. Genom vårt förslag förstärks kommunernas skatteinkomster med 53
miljarder kronor.
En politik för fler och växande företag
En politik där det lönar sig att arbeta måste kompletteras med en politik
för fler jobb i nya och växande företag. Centerpartiet vill ha ett
samhälle där det är lika naturligt att starta och driva företag som att
vara anställd. Vi vill sänka kostnaden för att anställa genom att halvera
arbetsgivaravgiften för den först anställde samt för alla nyanställda.
Den halvering av arbetsgivaravgiften som i dag finns i vissa utsatta
regioner vill vi behålla. Vidare vill vi säkra tillgången på riskkapital
genom att successivt avskaffa förmögenhetsskatten, skattebefria sparande
till startkapital samt öka möjligheterna för småföretag att avsätta
medel i periodiseringsfonder. För att göra det tryggt att nyanställa
avskaffas företagens utökade sjukersättningsansvar. I stället föreslår
vi en sjuklönemodell som bygger på att företagen får ansvar för samma
antal sjukdagar som de har anställda upp till högst 30 dagars sjuklöneansvar.
Arbetsgivaravgiften sänks samtidigt för alla arbetsgivare motsvarande
ett sjuklöneansvar på 30 dagar. Vi vill vidare ta bort ett antal
snedvridande skatter genom att reformera bolagsbeskattningen för fåmansbolag,
sänka dieselskatten och slopa skatten på handelsgödsel.
Lägre skatt på fastigheter
Vi vill införa en mer hållbar och rättvis fastighetstaxering. Vi sänker
uttaget av fastighetsskatt genom en lägre skattesats och ett tak för
taxeringsvärdet på tomter. Sistnämnda innebär att man undviker den
spiraleffekt som uppkommer i attraktiva områden när själva tomtmarken
får höga taxeringsvärden och därmed driver upp det totala taxeringsvärdet.
Förmögenhetsskatten, som till stor del är en beskattning av fastigheter,
halveras under budgetperioden och avskaffas helt på längre sikt.
Satsningar på pensionärer, fler poliser, en utbyggd infrastruktur m.m.

Centerpartiet vill stärka de sämst ställda pensionärernas ekonomi. Vi
sätter av medel till att höja garantipensionen så att den lägsta pensionen
åtminstone ska nå upp till 5000 kr i månaden.
Vi vill också satsa mer pengar på polisen. En ökning av antalet poliser
får en omedelbar effekt ute i samhället. Brist på poliser uppfattas som
en signal att det är fritt fram att begå brott som stöld och skadegörelse.
Målsättningen ska vara att antalet poliser ökar till 20 000. I
vårpropositionen får polisen inga nya pengar. Rikspolisstyrelsen överväger
om en av de tre polishögskolorna måste stängas för att man inte har råd
att anställa nyutexaminerade poliser med regeringens knappa resurstilldelning.

Centerpartiet anser att människor ska kunna förflytta sig och kommunicera
effektivt oavsett om man bor i stad eller landsbygd. Goda kommunikationer,
såväl digitala som traditionella, är också en viktig förutsättning för
investeringar och nyetableringar. Den ryckighet och de omkastningar som
präglar nuvarande politik för trafik- och infrastruktur är enligt vår
mening oacceptabla.
Regeringen hanterar landets ekonomi med närmast obefintliga marginaler,
vilket innebär att det finns minimalt med utrymme för extraordinära
utgifter. När då katastrofer inträffar, som flodvågen i Sydostasien och
stormen Gudrun, måste andra utgifter stå tillbaka. För att råda bot på
detta vill Centerpartiet bilda ett katastrofkonto genom en årlig avsättning
till en fond utanför statsbudgeten. Medel till fonden avsätts ur
utdelningen från statligt ägda bolag. Målsättningen bör vara att fonden
ska uppgå till minst 1 % av BNP.
Sänkta kostnader för ohälsa och statlig administration ger starkare
statsfinanser
För att finansiera de skattesänkningar och satsningar vi vill göra
föreslår vi åtgärder för att sänka kostnaderna för ohälsan. Vi anser att
ersättningsnivåerna i sjukförsäkringen och arbetslöshetsförsäkringen
bör vara differentierade så att personer med försörjningsplikt för
minderåriga får 80 % och övriga 70 %. En andra karensdag införs, och
beräkningsgrunden för SGI (sjukpenninggrundande inkomst) ändras.
Vi vill också dra ned på kostnaderna för den statliga administrationen.
För 2006 föreslår vi sammanlagda besparingar på 3,1 miljarder kronor
fördelat på olika utgiftsområden. Den totala overheadkostnaden i statlig
förvaltning har av ESV beräknats uppgå till 70-80 miljarder kronor för
2003, och våra besparingar motsvarar ca 4 % av denna kostnad.
Med Centerpartiets förslag stärks statens finanser med sammantaget 6,5
respektive 2,7 miljarder kronor 2006 och 2007, jämfört med regeringens
förslag. Det är något svagare än vad partiet föreslog i höstas, men vi
bedömer att det på kort sikt är viktigare att skapa riktiga jobb än att
uppnå målet om 2 % överskott. På sikt när sysselsättningen stiger kommer
de offentliga finanserna att stärkas kraftigt.
Sammanfattande ställningstagande
Sammanfattningsvis anser vi att Centerpartiets i motion Fi16 redovisade
förslag bör ligga till grund för budgetpolitikens utformning under
kommande år. Det innebär att riksdagen bör bifalla motion Fi16 (c) yrkande
1 i denna del. Vi avstyrker regeringens förslag i berörda delar liksom
de övriga motioner som är aktuella i detta sammanhang.


7.      Användning av inkomstavdrag, punkt 4 (m, fp, kd, c)
av Mikael Odenberg (m), Karin Pilsäter (fp), Mats Odell (kd), Gunnar
Axén (m), Christer Nylander (fp), Roger Tiefensee (c) och Cecilia
Widegren (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 4 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om användningen av inkomstavdrag. Därmed bifaller
riksdagen delvis framställning 2004/05:RRS17 och motionerna
2004/05:Fi12 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) yrkandena 1-3 och

2004/05:Fi13 av Fredrik Reinfeldt m.fl. (m) yrkande 3.

Ställningstagande
Den nya budgetordningen som infördes 1997 syftade till att få bättre
kontroll över statens utgifter och att undvika stora underskott.
Utgiftstaket för staten var ett avgörande inslag i den nya ordningen. Tyvärr
tvingas vi konstatera att regeringen flera gånger har manipulerat med
utgiftstaket så att det inte längre utgör det riktmärke som det var
tänkt. Regeringens svårigheter att prioritera har lett till detta numera
systematiska sätt att "krypa under" taket.
Kringgåendet av utgiftstaket tar sig flera uttryck. Det sätt som regeringen
tillämpat mest är att redovisa utgifter som nedsättningar av inkomster,
vilket t.ex. gäller det nu aktuella sysselsättningsstödet. Men regeringen
har även använt andra metoder. Det finns en uppenbar asymmetri i
regeringens sätt att göra tekniska justeringar av taket. Regeringen har
varit mer benägen att göra justeringar som höjer taket än som sänker
det. Ett exempel på detta är att regeringen gjorde en teknisk justering
av taket för 2005 med 4 miljarder kronor i samband med att sysselsättningsstödet
flyttades över från inkomst- till utgiftssidan med motiveringen att
saldot inte påverkades. Detta är inget annat än en ren manipulation
eftersom saldot försvagades när stödet infördes som ett skatteavdrag.
Ett annat exempel på hur regeringen kringgått utgiftstaket är när man
sköt till pengar till SJ från ett konto i Riksgäldskontoret där andra
bolag avsatt medel.

Riksrevisionen har i sin rapport Utgift eller inkomstavdrag? (RiR
2004:26) särskilt granskat sysselsättningsstödet till kommunerna, och
baserat på rapporten har Riksrevisionens styrelse lämnat en framställning
till riksdagen. I rapporten gör Riksrevisionen flera uppseendeväckande
iakttagelser. Regeringens beredning av sysselsättningsstödet har inte
varit tillfredsställande, och man har inte genomfört något skriftligt
remissförfarande. Regeringen har inte gjort ordentliga prognoser,
återrapporteringen till riksdagen har varit bristfällig och någon utvärdering
av stödet har inte gjorts. Allvarligast är kanske ändå att Riksrevisionen
anser att stödet inte har utformats i enlighet med budgetlagens principer
om bruttoredovisning och inte finansierats inom utgiftstakets ram. I
sin framställning till riksdagen lämnar Riksrevisionens styrelse ett
förslag om att regeringen i samband med inkomstavdrag och liknande ska
beakta kraven på transparens, budgetdisciplin och kostnadskontroll.

Vi anser att Riksrevisionens kritik är anmärkningsvärd och välberättigad
men att styrelsens förslag tyvärr inte går tillräckligt långt.

Det krävs i stället en tydlig markering av att bruttobudgetering är
budgetlagens huvudprincip. Vi anser också att budgetlagen bör ändras så
att det tydligt framgår att utgiftstaket ska justeras i samband med
förslag som innebär nettobudgetering. Om en åtgärd redovisas som en
minskad inkomst i stället för som en utgift bör således utgiftstaket
samtidigt sänkas med motsvarande belopp. Regeringen bör också i samband
med sådana förslag tydligt ange beräknade kostnader och ange hur
kostnadskontrollen ska genomföras. Dessutom anser vi att åtaganden genom
nettobudgetering ska behandlas likvärdigt med anslag på statsbudgetens
utgiftssida vad gäller prioritering och finansiering, dvs. även
nettobudgeterade åtaganden ska vägas mot andra utgifter inom en av riksdagen
begränsad ram.

Mot denna bakgrund tillstyrker vi delvis Riksrevisionens styrelses
förslag samt motionerna Fi12 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) yrkandena 1-3
och Fi13 av Fredrik Reinfeldt m.fl. (m) yrkande 3.



8.      Utgiftsområdesfördelningen, punkt 5 (m)
av Mikael Odenberg (m), Gunnar Axén (m) och Cecilia Widegren (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 5 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen beslutar att anslaget till utrikesförvaltningen
skall återföras till utgiftsområde 5 från utgiftsområde 1. Därmed
bifaller riksdagen motion
2004/05:Fi17 av Göran Lennmarker m.fl. (m).
Ställningstagande
Anslaget till utrikesförvaltningen bör återföras till utgiftsområde 5
från utgiftsområde 1. Sammanslagningen av anslagen till Regeringskansliet
och UD har medfört att det är svårare för riksdagen att påverka anslagen
till utrikesförvaltningen, eftersom det i praktiken är regeringen som
beslutar hur medlen ska fördelas inom anslagsområdet. Det är angeläget
att riksdagen åter ges inflytande över utrikesförvaltningens organisation
och dimensionering.</pre><pre></pre><pre>
Bilaga
Förteckning över behandlade förslag
Proposition 2004/05:100
Proposition 2004/05:100 2005 års ekonomiska vårproposition:

1.      Regeringen föreslår att riksdagen godkänner regeringens förslag
till riktlinjer för den ekonomiska politiken och budgetpolitiken (kapitel
1).
Följdmotioner med anledning av prop. 2004/05:100
2004/05:Fi13 av Fredrik Reinfeldt m.fl. (m):

1.      Riksdagen beslutar att godkänna det förslag till riktlinjer för
den ekonomiska politiken som förordas i motionen i kap. 4-9.
2.      Riksdagen beslutar att godkänna det förslag till riktlinjer för
budgetpolitiken som förordas i motionen i kap. 10 och 11.
3.      Riksdagen beslutar om riktlinjer för tilläggsbudgeten i enlighet
med vad som anförs i motionen i kap. 12.
2004/05:Fi14 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

1.      Riksdagen godkänner de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska
politiken som Folkpartiet liberalerna förordar i motionen.
2.      Riksdagen godkänner riktlinjerna för budgetpolitiken enligt vad
som anförs i motionen.
3.      Riksdagen godkänner målet att statens finanser skall vara i
balans över en konjunkturcykel.
4.      Riksdagen godkänner riktlinjerna för skattepolitiken enligt vad
som anförs i motionen.
2004/05:Fi15 av Göran Hägglund m.fl. (kd):

1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening de förslag
till inriktning av den ekonomiska politiken som Kristdemokraterna
förordar (avsnitten 6.2 och 6.2.2-6.2.6).
2.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening de mål om
ökat antal arbetade timmar som Kristdemokraterna förordar (avsnitt 6.2.
2).
3.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i motionen om skuldkvotens andel av BNP (avsnitt 6.1.6).
4.      Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ett
kompletterande balansmål för statens finansiella sparande över en
konjunkturcykel i enlighet med vad som anförs i motionen (avsnitt 7.1.2).
5.      Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till en
långsiktig inkomst- och utgiftsstrategi i enlighet med vad som anförs i
motionen (avsnitt 7.3).
2004/05:Fi16 av Maud Olofsson m.fl. (c):

1.      Riksdagen beslutar att godkänna förslaget till riktlinjer för
den ekonomiska politiken och budgetpolitiken (kap. 4-9).
2004/05:Fi17 av Göran Lennmarker m.fl. (m):
Riksdagen beslutar att anslaget till utrikesförvaltningen skall återföras
till utgiftsområde 5 från utgiftsområde 1, i enlighet med vad som anförs
i motionen.
Framställning 2004/05:RRS17
Framställning 2004/05:RRS17 Riksrevisionens styrelses framställning
angående användningen av inkomstavdrag m.m. i statsbudgeten:
Riksrevisionens styrelse föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad styrelsen anfört om att regeringen bör beakta kravet
på transparens, budgetdisciplin och kostnadskontroll i samband med
användningen av inkomstavdrag och andra motsvarande åtgärder i statsbudgeten.

Följdmotion med anledning av framst. 2004/05:RRS17
2004/05:Fi12 av Karin Pilsäter m.fl. (fp):

1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om bruttobudgetering som huvudprincip.
2.      Riksdagen begär att regeringen återkommer med förslag om ändring
i budgetlagen som tydligt anger att vid nettobudgetering skall förslag
om justering av utgiftstaket samtidigt läggas fram.
3.      Riksdagen begär att regeringen återkommer med förslag om hur
åtaganden genom nettobudgetering kan behandlas likvärdigt med anslag på
statsbudgetens utgiftssida vad gäller prioritering och finansiering.</pre><pre></pre>