Vissa ändringar i lagen om Sveriges riksbank (2004/05:RB3)

Sammanfattning
Finansutskottet behandlar Riksbankens framställning 2004/05:RB3 om vissa
ändringar i lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank (riksbankslagen).
Riksbanken föreslår ändringar i riksbankslagen som innebär att banken
får
möjlighet att bedriva en effektivare kontantdistribution - banken ska
tillåtas ge räntekostnadsersättning eller räntefri kredit till företag
som avskiljer och lagrar sina kontanter enligt Riksbankens anvisningar
och
ska kunna samarbeta med andra aktörer i andra former än som hittills
skett för att uppfylla sitt distributionsansvar.
Vidare föreslås ändringar som innebär att
spridning av sedlar och mynt som förändrats eller bearbetats förbjuds
och
förfaranden i strid med förbudet ska kunna leda till vite.
Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 april 2005. Ingen motion har
väckts i ärendet.
Utskottet tillstyrker Riksbankens förslag.
Dessutom tar utskottet på eget initiativ upp ändring i lagen (2004:863)
om äldre femtioöresmynts upphörande som lagligt betalningsmedel. Det
har visat sig att det kan ifrågasättas om lydelsen av den av riksdagen
nyligen antagna lagen är tillräckligt klargörande.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut



1.      En effektivare kontantdistribution
Riksdagen bifaller framställning 2004/05:RB3 i denna del.
2.      Spridning av förändrade sedlar och mynt
Riksdagen bifaller framställning 2004/05:RB3 i denna del.
3.      Äldre femtioöresmynts upphörande som betalningsmedel
Riksdagen antar utskottets i bilaga 3 intagna förslag till lag om
ändring i lagen (2004:853) om äldre femtioöresmynts upphörande som lagligt
betalningsmedel.

Stockholm den 25 november 2004
På finansutskottets vägnar

Arne Kjörnsberg
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Arne Kjörnsberg (s), Carin
Lundberg (s), Karin Pilsäter (fp), Sonia Karlsson (s), Kjell Nordström
(s), Gunnar Axén (m), Bo Bernhardsson (s), Hans Hoff (s), Tomas Högström
(m), Agneta Gille (s), Tommy Ternemar (s), Cecilia Widegren (m), Gunnar
Nordmark (fp), Lars Lindén (kd), Siv Holma (v) och Jörgen Johansson (c).

Redogörelse för ärendet
Ärendet och dess beredning
Riksbanken föreslår att riksdagen ska anta Riksbankens förslag till
ändring i lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank.
Riksbanken har under beredningen av ärendet inkommit med en skrivelse
till finansutskottets kansli.
Riksbankens förslag återges i bilaga 1 och lagförslaget i bilaga 2. I
bilaga 3 redovisas utskottets lagförslag.
Ingen motion har väckts i ärendet.
Bakgrund
Enligt regeringsformen gäller att Riksbanken
har ensamrätt att ge ut sedlar och mynt
ska främja ett säkert och effektivt betalningsväsen
ska svara för landets försörjning av sedlar och mynt.
Distribution och lagerhållning av kontanter hanteras av det helägda
bolaget Svensk Kontantförsörjning AB (SKAB). Värdet av utestående sedlar
och mynt har som andel av BNP stadigt minskat under de senaste 50 åren.
Vid utgången av år 2003 uppgick värdet till ca 109 miljarder kronor.
Andelen kontantbetalningar har dock minskat från knappt 80 % i början
av 1990-talet till uppskattningsvis ca 50 % i dag. En allt större andel
av betalningarna sker med elektroniska betalningsmedel.

Utskottets överväganden
En effektivare kontantdistribution
Utskottets förslag i korthet
Utskottet tillstyrker Riksbankens förslag att banken får ge ersättning
eller räntefri kredit till företag som avskilt och lagrat kontanter
enligt Riksbankens anvisningar. Utskottet tillstyrker också att Riksbanken
ska kunna samarbeta med andra aktörer i andra former än som hittills
skett för att uppfylla sitt distributionsansvar.

Förslaget
Riksbanken föreslår att banken ges rätt att utge ersättning eller
räntefri kredit till företag som avskilt och lagrat sedlar och mynt enligt
Riksbankens anvisningar. Riksbanken anför vidare att det inte kan
uteslutas att andra former för bankens arbete på kontantdistributionsområdet
i framtiden skulle kunna vara ändamålsenliga. Det är naturligt att
förhållandena ändras efterhand. Det är därför lämpligt att lagstiftningen
lämnar öppet även för andra former av samarbete med privata aktörer.
Riksbanken anför att effektiviteten i kontantdistributionsverksamheten
genom bankens utvecklingsansträngningar successivt har förbättrats.
Stora delar av hanteringen har automatiserats, och personalintensiteten
i verksamheten har minskat. Det finns starka incitament hos de privata
aktörerna att lämna in kontantöverskott till Riksbanken eftersom värdet
av det inlämnade beloppet då inte ger upphov till en räntekostnad. Detta
leder till att innehavarna av kontantöverskott i många fall transporterar
kontanterna långa sträckor. Transporterna är samhällsekonomiskt kostsamma
och utgör stora säkerhetsrisker. Riksbanken ska främja säkerheten och
effektiviteten i betalningsväsendet och har därmed att beakta de problem
som i dag är förknippade med kontantdistributionen.
Riksbanken anser att nuvarande lagstiftning inte ger utrymme för de
ytterligare säkerhets- och effektivitetsfrämjande förändringar som behövs.
Ett exempel på en sådan förändring är en modell med depåer med
räntekostnadsersättning. Liknande modeller tillämpas av flera andra
centralbanker, bl.a. i Danmark och Finland. Genom att depåer finns tillgängliga
på flera platser minskar de långa transporterna och därmed de kostnader
och säkerhetsrisker som är förenade med dessa.
I stället för att transporteras till Riksbankens inlämningsplatser
avskiljs och lagras kontanterna i depåer som inrättats och förvaltas av
privata aktörer.
Genom att deponenterna får räntekostnadsersättning kommer depåer att
inrättas av marknadsaktörerna där det är effektivast från kontantflödessynpunkt.
Räntekostnadsersättningen ska också kunna ges i form av en räntefri
kredit.
Utskottets ställningstagande
Av Riksbankens framställning framgår att det inte kan uteslutas att
andra former för bankens arbete på kontantdistributionsområdet i framtiden
skulle kunna vara mer ändamålsenliga. Det är enligt banken naturligt
att förhållandena ändras efterhand. Riksbanken anser därför att det är
lämpligt att lagstiftningen lämnar öppet även för andra former av
samarbete med privata aktörer än som hittills skett för att uppfylla
bankens distributionsansvar.
Enligt 11 kap. 6 § tredje stycket regeringsformen får förvaltningsuppgift
överlämnas till enskild, men det ska ske med stöd av lag om uppgiften
innefattar myndighetsutövning. Av Riksbankens framställning framgår
inte hur och med vem banken avser att bedriva samarbete. För det fall
Riksbanken i framtiden till enskild överlämnar uppgift som innefattar
myndighetsutövning bör Riksbanken enligt finansutskottet återkomma till
riksdagen med en begäran om ändring i Riksbankslagen.
Utskottet tillstyrker Riksbankens förslag.

Spridning av förändrade sedlar och mynt
Utskottets förslag i korthet
Utskottet tillstyrker Riksbankens förslag att spridning av kontanter
som har bearbetats eller förändrats ska förbjudas. Utskottet tillstyrker
också att vitesföreläggande får meddelas den som har medverkat till
spridning samt att föreläggande ska kunna överklagas till
länsrätten.

Allmänt
Under våren 2004 har ett företag i reklambranschen spritt s.k. reklammynt
till allmänheten. Reklamföretaget har försett vanliga mynt med en tunn
plastfilmsetikett. Etiketten innehåller ett reklambudskap - och myntet
blir när det sätts i cirkulation en bärare av reklambudskapet.
Förslaget
Riksbanken föreslår att spridning av sedlar och mynt som bearbetats
eller förändrats förbjuds.
Vitesföreläggande får meddelas var och en som väsentligen har medverkat
till spridningen och som varit medveten om att sedlarna och mynten
förändrats eller bearbetats. Riksbankens föreläggande ska kunna överklagas
till länsrätten.
Riksbanken anför att när det gäller sedlar och mynt är det särskilt
viktigt att de är svåra att förfalska och lätta att äkthetskontrollera.
Vidare måste de vara tillräckligt slitstarka för att kunna cirkulera
utan att förlora egenskapen att vara lättidentifierbara. Riksbanken
bedömer att förekomsten av s.k. reklammynt utgör ett hot både mot
betalningsmedlet i teknisk mening och mot Riksbankens anseende i stort.
Ett annat hot som reklammynten innebär är risken att reklammynten skadar
uppräkningsmaskiner och betalningsautomater. Den andra typen av hot är
den risk som banken löper att förknippas med det budskap som reklammynten
förmedlar. Allmänheten kan få uppfattningen att Riksbanken står bakom
eller stöder ett reklambudskap.
Det är först när det förändrade myntet sätts i cirkulation som
skadeverkningarna uppstår - det är alltså själva spridningen som kan medföra
anseenderisker. Riksbanken föreslår därför att det i riksbankslagen tas
in en bestämmelse om att sedlar och mynt som förändrats eller bearbetats
inte får spridas.
Riksbanken föreslår vidare att ett vitesföreläggande ska kunna riktas
mot den som har bidragit till spridningen. Ett system med vitessanktion
innebär att en otillåten spridning inte leder till några rättsliga
konsekvenser om den som mottar vitesföreläggandet upphör med den olovliga
verksamheten.
Utskottets ställningstagande
Utskottet tillstyrker Riksbankens förslag.
Äldre femtioöresmynts upphörande som betalningsmedel
Utskottets förslag i korthet
Utskottet föreslår att lagen (2004:863) om äldre femtioöresmynts upphörande
som lagligt betalningsmedel ändras så att den avser alla äldre silverfärgade
femtioöresmynt.

Utskottets ställningstagande
Riksdagen har den 27 oktober 2004 antagit en lag om äldre femtioöresmynts
upphörande som lagligt betalningsmedel. Det har visat sig att det kan
ifrågasättas om lydelsen av den antagna lagen är tillräckligt klargörande.
Riksbanken har i en skrivelse till finansutskottets kansli framfört
att i lagtexten anges att mynt på femtio öre enligt Riksbankens
föreskrifter (1989:61) om rikets mynt ska upphöra att vara lagligt
betalningsmedel. Men enligt Riksbanken finns även äldre silverfärgade
femtioöresmynt som är präglade i enlighet med tidigare föreskrifter och
utgivna före 1989 som fortfarande är lagliga betalningsmedel. Meningen
är förstås - även om detta inte framgick av Riksbankens framställning
(2003/04:RB4) - att även dessa ska omfattas av lagens bestämmelser om
upphörande av äldre femtioöresmynt. Riksbanken vill med sin skrivelse
väcka frågan om lagtexten bör justeras så att det blir tydligt att lagen
avser alla äldre silverfärgade femtioöresmynt. En sådan ändring är inte
någon materiell ändring utan endast ett förtydligande av lagtexten.
Utskottet anser därför att lagen om äldre femtioöresmynts upphörande
som lagligt betalningsmedel bör justeras så att det tydligt av lagen
framgår att den avser alla äldre silverfärgade femtioöresmynt. Utskottets
lagförslag framgår av bilaga 3.

Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag
Framställning 2004/05:RB3
Framställning 2004/05:RB3 Framställan om vissa ändringar i lagen
(1988:1385) om Sveriges riksbank:
Riksdagen antar Riksbankens förslag till ändring i lagen (1988:1385) om
Sveriges riksbank.

Bilaga 2
Riksbankens lagförslag


Bilaga 3
Utskottets lagförslag
Utskottets förslag till lag om ändring i lagen (2004:863) om äldre
femtioöresmynts upphörande som lagligt betalningsmedelHärigenom föreskrivs
att lagen (2004:863) om äldre femtioöresmynts upphörande som lagligt
betalningsmedel skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse       Föreslagen lydelse
Mynt på femtio öre enligt Riksbankens föreskrifter (1989:61) om rikets
mynt skall upphöra att vara lagligt betalningsmedel den 31 december
2005.   Femtioöresmynt som präglats med stöd av lagen (1873:31) om rikets
mynt och lagen (1970:1028) om rikets mynt samt Riksbankens föreskrifter
(1989:61) om rikets mynt i dess lydelse intill den 1 oktober 1992 skall
upphöra att vara lagligt betalningsmedel den 31 december 2005.