Finansutskottets betänkande
2004/05:FIU18
Statliga arbetsgivarfrågor
Sammanfattning
Utskottet behandlar elva motionsyrkanden från den allmänna motionstiden
2004 vilka tar upp frågor med anknytning till statens arbetsgivarpolitik.
Dessa motionsyrkanden berör huvudsakligen problematiken kring etnisk
och kulturell mångfald i statsförvaltningen, jämställdhetsaspekter på
den statliga arbetsgivarpolitiken samt arbetsmiljö och sjukfrånvaro i
staten. Därutöver avser motionsyrkandena etiska regler för statstjänstemän,
statliga pensionsförmåner respektive myndighetschefernas bosättningsort.
Utskottet anser att andelen statsanställda med annan etnisk och kulturell
bakgrund än den svenska fortfarande är för låg. Därför är det angeläget
att regeringens mål för ökad etnisk och kulturell mångfald i arbetslivet
fullföljs i staten. I detta arbete har regeringen initierat en rad
åtgärder som ska verka för att påskynda mångfaldsarbetet.
Beträffande jämställdhetsaspekter på den statliga arbetsgivarpolitiken
anför utskottet att det är angeläget att regeringens arbete med
jämställdhet i statsförvaltningen intensifieras och antar en mer operativ
inriktning. Staten måste vara ett gott föredöme i jämställdhetsarbetet.
Utskottet konstaterar att arbetet med att förverkliga de jämställdhetspolitiska
målen fortsätter både i Regeringskansliet och i övriga delar av det
statliga området.
Utskottet understryker vidare vikten av att skapa en attraktiv
statsförvaltning med god arbetsmiljö och konstaterar att det inom bl.a.
Regeringskansliet pågår arbete med att utveckla olika åtgärder för ökad
hälsa i staten. Regeringen har också påbörjat arbete med en översyn av
utformningen av myndigheternas policy avseende etiska regler för anställda.
Utskottet avstyrker samtliga motionsyrkanden.
Till betänkandet fogas åtta reservationer och ett särskilt yttrande.
Utskottets förslag till riksdagsbeslut
1. Etnisk och kulturell mångfald i statsförvaltningen
Riksdagen avslår motionerna2004/05:Fi224 av Mona Jönsson m.fl. (mp)
yrkandena 1-3,2004/05:Fi270 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) yrkande 4 i
denna del,2004/05:Sf365 av Sven Brus m.fl. (kd) yrkande 18 och2004/05:A350
av Tobias Billström m.fl. (m, fp) yrkande 6.
Reservation 1 (fp)
Reservation 2 (kd)
Reservation 3 (mp)
2. Jämställdhetsaspekter på den statliga arbetsgivarpolitiken
Riksdagen avslår motionerna2004/05:Fi270 av Karin Pilsäter m.fl. (fp)
yrkande 4 i denna del och2004/05:A352 av Annelie Enochson m.fl. (kd)
yrkandena 1 och 3.
Reservation 4 (fp)
Reservation 5 (kd)
3. Arbetsmiljön och sjukfrånvaron i staten
Riksdagen avslår motion2004/05:Fi270 av Karin Pilsäter m.fl. (fp)
yrkande 4 i denna del.
Reservation 6 (fp)
4. Etiska regler för statstjänstemän
Riksdagen avslår motion2004/05:Ju485 av Lars Leijonborg m.fl. (fp)
yrkande 6.
Reservation 7 (fp)
5. Pensionspremier vid tjänstledighet för upprätthållande av annan
anställning
Riksdagen avslår motion2004/05:Sk452 av Per Landgren m.fl. (kd) yrkande
32.
Reservation 8 (kd)
6. Myndighetschefernas bosättningsort
Riksdagen avslår motion2004/05:Fi219 av Göran Norlander och Hans
Stenberg (båda s).
Stockholm den 15 februari 2005
På finansutskottets vägnar
Arne Kjörnsberg
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Arne Kjörnsberg (s),
Mikael Odenberg (m), Carin Lundberg (s), Sonia Karlsson (s), Kjell
Nordström (s), Mats Odell (kd), Agneta Ringman (s), Gunnar Axén (m), Bo
Bernhardsson (s), Christer Nylander (fp), Hans Hoff (s), Agneta Gille
(s), Yvonne Ruwaida (mp), Cecilia Widegren (m), Gunnar Nordmark (fp),
Siv Holma (v) och Jörgen Johansson (c).
Utskottets överväganden
Etnisk och kulturell mångfald i statsförvaltningen
Utskottets förslag i korthet
Utskottet anser att det är angeläget att regeringens mål för ökad etnisk
och kulturell mångfald i arbetslivet fullföljs i statsförvaltningen. I
detta arbete har regeringen initierat en rad åtgärder som ska verka för
att påskynda mångfaldsarbetet i den statliga sektorn. Mot denna bakgrund
avstyrker utskottet motionsförslagen.
Jämför reservationerna 1 (fp), 2 (kd) och 3 (mp).
Motionerna
Miljöpartiet de gröna anser i motion Fi224 att etnisk diskriminering av
människor med utländsk bakgrund måste motverkas på många nivåer i
samhället. En nivå som behöver vara ett föredöme för att motverka
diskriminering är staten. Mot bakgrund av att Sverige nyligen skärpt de
olika lagarna mot diskriminering med hänsyn till EU:s
antidiskrimineringsdirektiv
föreslår motionärerna att alla som arbetar med personrekrytering i
statens tjänst bör genomgå utbildning om innehållet i dessa lagar och om
diskriminering som ett samhällsfenomen (yrkande 1). Alla statliga
myndigheter bör på regeringens uppdrag anordna en sådan utbildning (yrkande
2). Dessutom förordar motionärerna att regeringen uppdrar åt alla
statliga myndigheter att göra en genomgång av sina anställningsrutiner
och de krav som ställs vid anställning för att se till att dessa inte
avhåller eller hindrar människor med relevant kompetens från utlandet
från att söka statliga tjänster (yrkande 3).
Folkpartiet liberalerna framhåller i motion Fi270 att den statliga
arbetsgivarpolitiken måste föregå med gott exempel genom att inkludera
åtgärder för att nå ökad etnisk mångfald i statsförvaltningen (yrkande
4 i denna del). Bristen i integrationen är enligt motionärerna ett av
Sveriges allvarligaste problem. Därför är det av stor vikt att staten
höjer ambitionerna när det gäller arbetet med att bredda den etniska
mångfalden i statsförvaltningen och använder alla sina olika roller för
att riva hinder för nya svenskar att etablera sig både i samhället och
på arbetsmarknaden.
Kristdemokraterna anser i motion Sf365 att de anställda i den offentliga
sektorn ska spegla befolkningens struktur i samhället. Staten, kommuner
och landsting bör således föregå som goda exempel med minst en femtedel
av de anställda i sina respektive organisationer med annat ursprung än
det traditionellt svenska. Motionärerna påpekar att mångfaldsarbetet
emellertid inte är en naturlig del av verksamheten i dagens statsförvaltning.
Den statliga förvaltningen har få utrikes födda medarbetare och kan
knappast ses som något föredöme för andra arbetsgivare. Därför föreslår
motionärerna att regeringen ska verka för att arbetet påskyndas när det
gäller upprättandet av handlingsplaner för att främja etnisk mångfald
bland statens anställda. Regeringen ska också sträva efter att dessa
planer har någon verkan (yrkande 18).
I motion A350 av Tobias Billström (m), Carl-Axel Roslund (m) och Allan
Widman (fp) presenteras en handlingsplan för att öka välfärden i Malmö.
Det är enligt motionärerna viktigt att genom en tydlig arbetslinje
inrikta insatserna på att minska socialberoende i staden och bryta
utanförskapet i utsatta befolkningsgrupper. Motionärerna anser att staten
inom ramen för handlingsplanen också bör ta ett ansvar och öka andelen
praktikplatser i statliga myndigheter (yrkande 6). Praktikplatserna ska
vara ett komplement till utbildning/fortbildning och ska inte ersätta
ordinarie arbetstillfällen. Illojal konkurrens ska därmed undvikas. På
det sättet kan övergången från bidrag till arbete säkras, vilket leder
till att den ekonomiska tillväxten i regionen ökar.
Utskottets ställningstagande
Att åstadkomma etnisk och kulturell mångfald i arbetslivet är en av de
mest betydande utmaningarna för den svenska arbetsmarknaden framöver.
För att skapa och utveckla många livskraftiga arbetsplatser - något som
utgör en förutsättning för vårt välstånd och vår välfärd - behövs kunnig
och kompetent arbetskraft. Den mångfald av människor som bor i Sverige
men har sina rötter i andra kulturer utgör därför en betydande tillgång
som kan tillföra unik erfarenhet på många verksamhetsområden. Den kan
samtidigt trygga det framtida välfärdsåtagandet.
Utskottet anser att staten ska vara ett föredöme som arbetsgivare när
det gäller etnisk och kulturell mångfald i arbetslivet. Andelen
statsanställda med utländsk bakgrund ska vara densamma som i befolkningen
som helhet. Det är en fråga om demokrati och rättvisa, om medborgarnas
förtroende och statens legitimitet. Det gäller också kvalitet och
kompetens. Med stor etnisk och kulturell mångfald bland sina anställda
kan statliga myndigheter bättre bemöta dagens och morgondagens medborgarbehov.
Kunskaper i språk och kulturella förhållanden bidrar till en kvalitets-
och kompetenshöjning i statsförvaltningen. De är också av betydelse för
att skapa förtroende hos alla medborgare oavsett etnisk bakgrund.
Emellertid kan utskottet konstatera att andelen statsanställda med annan
etnisk och kulturell bakgrund än den svenska fortfarande är för låg. År
2003 hade 10,4 % av de statsanställda utländsk bakgrund, jämfört med 17,
4 % bland befolkningen i åldern 20-64 år. Dessutom är deras representation
på ledande befattningar lägre än på andra nivåer. Endast 3 % av de
statsanställda med utländsk bakgrund återfinns inom ledningskompetens.
För samtliga statsanställda uppgår denna andel till 6,5 %.1Uppgifterna
enligt Arbetsgivarverkets rapport Etnisk mångfald i staten (oktober
2004).
Dessa förhållanden är enligt utskottets mening inte godtagbara. Därför
krävs det flera mångfasetterade åtgärder från myndigheternas sida för
att inom de närmaste åren öka andelen anställda med utländsk bakgrund
i statsförvaltningen.
I detta sammanhang noterar utskottet att alltfler myndigheter genomför
aktiva åtgärder för att öka den etniska och kulturella mångfalden. I
myndigheternas årsredovisningar för 2003 nämns sådana åtgärder som bl.
a. rekryteringsmål, översyn av rekryteringsprocessen, deltagande i olika
arbetsgrupper och nätverk samt utbildning i diskrimineringslagstiftning.
Myndigheterna upprättar dessutom på regeringens uppdrag sedan 1999
handlingsplaner för att främja etnisk och kulturell mångfald bland de
anställda. Två av varandra oberoende kartläggningar av myndigheternas
arbete med dessa handlingsplaner visar dock att det finns tecken på att
mångfaldsarbetet inte är lika prioriterat på myndigheterna som övriga
liknande frågor.2Statskontorets rapport 2004:18 Handlingsplaner för
etnisk och kulturell mångfald - Ett lämpligt verktyg för att stärka
etnisk och kulturell mångfald i staten? (juni 2004) samt Integrationsverkets
rapport 2004:04 Staten som förebild? Om planer, insatser och utfall i
17 myndigheters arbete med etnisk mångfald (september 2004). Mångfaldsarbetet
utgör ännu inte någon naturlig del i myndigheternas utvecklingsarbete.
Det råder inte heller några starka samband mellan myndigheternas
mångfaldsplaner, insatser och utfall på området. Utredarna kan därmed
inte utesluta att handlingsplanerna upprättas för att i första hand
tillfredsställa regeringens formella krav på handlingsplan. Därutöver
påpekar man att det saknas tillräcklig information och kunskap dels om
etnisk och kulturell mångfald inom staten, dels om vad myndigheternas
insatser betytt i sammanhanget.
Utskottet ser med viss oro på den beskrivna situationen och finner för
sin del att dessa resultat bör tas till vara vid utvecklingen av
prioriteringar för det framtida mångfaldsarbetet. Utskottet delar även
utredarnas slutsatser att regeringen bör utnyttja möjligheter att mer
ingående följa upp och utvärdera myndigheternas insatser, uppmuntra
samverkan mellan myndigheter samt klargöra ansvarsfördelningen såväl
inom Regeringskansliet som mellan berörda myndigheter. Sambanden mellan
arbetsgivarpolitiken och andra politikområden med anknytning till etnisk
och kulturell mångfald bör samtidigt stärkas.
Enligt vad utskottet erfarit har man inom Regeringskansliet, mot bakgrund
av de ovannämnda undersökningarna, tagit fram ett program för det
fortsatta arbetet med hanteringen av myndigheternas handlingsplaner för
ökad etnisk och kulturell mångfald. I programmet ingår flera typer av
olika åtgärder i form av insatser avseende information, främjande samt
uppföljning och utvärdering. Det operativa arbetet med insatserna kommer
att påbörjas under våren 2005.
Därutöver har utskottet erhållit information att regeringen har för
avsikt att mer aktivt arbeta med mångfaldsfrågorna inom ramen för den
prioriterade satsningen på staten som en attraktiv arbetsgivare. Inom
området personalrekrytering framhåller regeringen det som mycket viktigt
att myndigheterna har väl fungerande anställningsrutiner där relevanta
krav ställs. Man avser därför att under våren 2005 tillsätta en utredning
som ser över möjligheten att inom staten införa ett generellt system
med avidentifierade ansökningshandlingar vid myndigheternas
anställningsförfaranden. Enligt regeringen är det angeläget att försöka minska
risken för diskriminering vid urval av personer som kallas till intervju.
Ett system med avidentifierade ansökningshandlingar torde leda till
ett mer objektivt urvalsförfarande
Vidare uppmärksammar utskottet att regeringen i juni 2004 har undertecknat
en avsiktsförklaring tillsammans med Svenska Kommunförbundet,
Landstingsförbundet, LO, TCO och SACO om insatser för bättre integration på
arbetsmarknaden. I avsiktsförklaringen har parterna enats om ytterligare
ansträngningar för att invandrades yrkeserfarenheter och kompetens bättre
ska tas till vara i arbetslivet. Dessutom ska man främja likabehandling
och motverka diskriminering. För staten som arbetsgivare innebär
avsiktsförklaringen sådana åtaganden som att erbjuda platser för
arbetsplatsförlagd bedömning av yrkeskompetens respektive praktik eller "pröva
på-plats" för personer utan eller med begränsad erfarenhet av svenskt
arbetsliv.
I slutet av januari 2005 påbörjades dessutom en preparandutbildning för
akademiker med särskild utländsk språk- och kulturkompetens. Syftet är
att underlätta för utlandsfödda akademiker att få jobb och att öka den
etniska och kulturella mångfalden hos statliga arbetsgivare. Utbildningen
Högre praktisk förvaltningsutbildning anordnas i samarbete mellan Statens
kvalitets- och kompetensråd och statsvetenskapliga institutionen vid
Stockholms universitet. I den första omgången beräknas ett trettiotal
kvalificerade handläggare kunna utexamineras efter teoretiska delmoment
samt praktiktjänstgöring på en myndighet. Redan innan kursstarten har
ett flertal myndigheter anmält sitt intresse att ta hand om en eller
flera praktikanter.
Utskottet välkomnar dessa initiativ och ser dem som viktiga inslag i
arbetet för ökad etnisk och kulturell mångfald inom statsförvaltningen.
Samtidigt vill utskottet understryka vikten av att det på varje statlig
arbetsplats finns aktuella kunskaper i diskrimineringslagar och
diskriminering som ett samhällsfenomen. Regeringen bör därför inom ramen
för sitt strategiska arbete med statens arbetsgivarpolitik verka för
att denna kompetens utvecklas på alla nivåer i statsförvaltningen.
Särskild uppmärksamhet bör härvid ägnas myndigheternas rekryteringsverksamhet.
Det operativa arbetet med att öka den etniska och kulturella mångfalden
i staten måste emellertid bedrivas på myndigheterna. Alla myndigheter
har ett ansvar att bidra till målet samt att arbeta med frågorna utifrån
verksamhetens behov och förutsättningar. Inriktningen på de mångfaldsfrämjande
åtgärderna måste utarbetas i överensstämmelse med respektive myndighets
verksamhetsstruktur och kompetensbehov. Att säkerställa att rekryteringsprocess,
arbetsmiljö och arbetstider, utbildning och utveckling samt befordran
och ledarskap främjar mångfald är en ständig process. Målet måste vara
att mångfaldsarbetet ska bli en naturlig del i myndigheternas
arbetsgivarpolitik.
I det ovan anförda har utskottet kunnat konstatera att det finns en del
kvar att åstadkomma innan den etniska och kulturella mångfalden kan bli
en självklarhet i statsförvaltningen. Regeringen har dock redan initierat
en rad åtgärder som ska verka för att påskynda mångfaldsarbetet i staten.
Utskottet förutsätter att regeringens integrationsinsatser också får
praktisk verkan vid utvecklingen av en statlig organisation som präglas
av mångfald.
Mot bakgrund av det pågående arbetet både inom Regeringskansliet och på
myndigheterna med att prioritera mångfaldsåtgärder i den statliga
verksamheten anser utskottet att det inte finns skäl att nu föreslå något
tillkännagivande till regeringen med anledning av motionsförslagen.
Därmed avstyrks motionerna Fi224 (mp), Fi270 (fp) yrkande 4 i denna del,
Sf365 (kd) yrkande 18 samt A350 (m, fp) yrkande 6.
Jämställdhetsaspekter på den statliga arbetsgivarpolitiken
Utskottets förslag i korthet
Utskottet anser att det är angeläget att regeringens arbete med
jämställdhet i statsförvaltningen intensifieras och antar en mer operativ
inriktning. Inom ramen för det arbetsgivarpolitiska arbetet på området
har åtgärder redan initierats för att förverkliga jämställdhetsmålen i
den statliga sektorn. Mot denna bakgrund avstyrker utskottet motionsförslagen.
Jämför reservationerna 4 (fp) och 5 (kd) samt särskilt yttrande (m, c).
Motionerna
Folkpartiet liberalerna framhåller i motion Fi270 att den statliga
arbetsgivarpolitiken måste föregå med gott exempel genom att inkludera
åtgärder för att nå ökad jämställdhet i statsförvaltningen (yrkande 4
i denna del). Andelen kvinnor på ledande positioner i statsförvaltningen
eller i statliga bolag har ökat i en, enligt motionärerna, oacceptabelt
långsam takt. Samtidigt finns det fortfarande oskäliga löneskillnader
mellan män och kvinnor anställda i den statliga sektorn. Mot denna
bakgrund anser motionärerna att staten bör höja ambitionerna när det
gäller jämställdhetsarbetet. Detta bör ske genom att man ska riva de
olika hinder som finns och inte genom kvotering. För att bryta
lönediskrimineringen föreslår motionärerna ändamålsenliga metoder såsom
statistik och bättre modeller för arbetsvärdering. De senaste skärpningarna
av jämställdhetslagen måste samtidigt få fullt genomslag. Staten som
arbetsgivare ska gå före och själv agera på det sätt man via lagstiftning,
styrmedel och opinionsbildning vill förmå resterande delar av
arbetsmarknaden.
Kristdemokraterna begär i motion A352 att regeringen snarast återkommer
till riksdagen med en plan om hur man ska öka kvinnorepresentationen
bland myndighetschefer och ambassadörer (yrkande 1). Motionärerna anser
att regeringen inte har tillämpat sina egna jämställdhetsdoktriner vid
tillsättning av myndighetschefer och ambassadörer, vilket resulterar i
fortsatt låga andelar kvinnor på ledande positioner i myndigheter och
ambassader. Vidare välkomnar motionärerna att regeringen nu uppnått
delmålet att andelen kvinnor i bolagsstyrelser där staten äger 100 % av
aktierna ska vara minst 40 %. Målet om jämn könsfördelning i
myndighetsstyrelser samt bolag med statligt ägande har dock ännu inte uppnåtts.
Därför anser man att regeringen årligen bör rapportera till riksdagen
om hur arbetet fortskrider för att nå målet om jämn könsfördelning också
i dessa styrelser (yrkande 3).
Utskottets ställningstagande
Jämställdhet mellan kvinnor och män är ett politikområde med högsta
prioritet i dagens moderna samhälle. Den handlar om rättvisa och fördelning
av ekonomisk och politisk makt. Den handlar om demokrati, om att värdera
kvinnor och män lika.
Det övergripande målet för svensk jämställdhetspolitik är att kvinnor
och män ska ha samma möjligheter, rättigheter och skyldigheter inom
alla väsentliga områden i livet. Målet innebär en jämn fördelning av
makt och inflytande, samma möjligheter till ekonomiskt oberoende samt
lika villkor och förutsättningar i fråga om bl.a. arbete, arbetsvillkor
och utvecklingsmöjligheter i arbetet. Det politiska jämställdhetsarbetet
måste därför inriktas på jämställdhetsintegrering i samtliga politikområden,
därmed också i den statliga sektorn. De främsta delmålen inom
statsförvaltningen är att uppnå en jämn representation av kvinnor och män på
alla beslutsnivåer och att bryta den strukturella lönediskrimineringen
mellan kvinnor och män.
Utskottet har vid flera tidigare tillfällen, senast våren 2004, framhållit
sin bestämda uppfattning att regeringen och statsförvaltningen måste
vara goda föredömen i jämställdhetsarbetet.3Betänkande 2003/04:FiU18 s.
6-11. Jämställdhetsperspektivet måste genomsyra hela den statliga
verksamheten.
Med hjälp av de senast tillgängliga uppgifterna kan utskottet emellertid
konstatera att en fullständig jämställdhet ännu inte uppnåtts inom
statsförvaltningen. Andelen kvinnliga chefer för de inhemska myndigheterna
och inom utrikesförvaltningen ökade under förra året med endast 2
procentenheter och låg vid årsskiftet 2004/05 på 34 % respektive 28 %.
Andelen nyutnämnda kvinnliga myndighetschefer ökade samtidigt med 7
procentenheter till 43 %.4Uppgifterna enligt information inhämtad från
Finansdepartementet. I de centrala statliga styrelserna och i kommittéerna
ingick i slutet av 2003 48 % respektive 43 % kvinnor. Detta motsvarar
en ökning med 1 respektive 2 procentenheter sedan 2002. Endast i de
regionala styrelserna är könsfördelningen sedan 2002 helt jämn, 50 %
kvinnor och 50 % män.5Proposition 2004/05:1, volym 7, utg.omr. 14, bilaga
2 Könsfördelningen i statliga lekmannastyrelser respektive skrivelse
2003/04:103 Kommittéberättelse 2004.
År 2003 var dessutom kvinnornas löner i den statliga sektorn 15 % lägre
jämfört med männens löner. Denna skillnad förklaras huvudsakligen av
att kvinnor oftare arbetar deltid, på lägre befattningsnivåer och inom
yrken med lägre genomsnittslöner. Om hänsyn tas till bl.a. dessa faktorer,
som i jämställdhetslagens strikta mening inte bidrar till osakliga
löneskillnader, återstod en oförklarad skillnad på 1 till 2 procentenheter.
Dessa förhållanden har inte förändrats under de senaste åren.6Arbetsgivarverkets
rapport Utvecklingen av löneskillnader mellan statsanställda män och
kvinnor år 2000-2003 (juni 2004).
Utskottet noterar att flera oberoende analyser av utvecklingen på
arbetsmarknaden visar att bristen på jämställdhet i lönesättningen har
sina rötter i obalanser som gäller kvinnors och mäns maktpositioner i
samhället. Detta förhållande förekommer också i den statliga sektorn.
Därför är det angeläget att motarbeta faktorer som gör att kvinnor inte
söker eller får högre tjänster i samma utsträckning som män samt leder
till att kvinnor arbetar inom sämre betalda områden. Dessa faktorer
hindrar möjligheten att minska de könsbetingade löneskillnaderna.
Mot denna bakgrund anser utskottet att ytterligare insatser krävs för
att uppnå lika möjligheter till befordran och utveckling för kvinnor
och män i statsförvaltningen. Den av regeringen aviserade intensifieringen
av det personalpolitiska arbetet för att öka jämställdheten i staten
måste enligt utskottets mening anta mer operativa former. Arbetet ska
utgå från det uttalade målet i regeringens chefspolicy - att minst
hälften av de nya myndighetscheferna inom civil statsförvaltning under
den innevarande perioden ska vara kvinnor. Utrikesdepartementets mål om
den totala andelen kvinnliga chefer för utlandsmyndigheterna på minst
30 % bör samtidigt kvarstå även för år 2005. För de kommande åren bör
också ett mål om jämn könsfördelning bland chefer inom hela det statliga
myndighetsväsendet övervägas. Översynen av rutinerna för tillsättning
av myndighetsstyrelser ska samtidigt prioriteras så att man kan påbörja
det sista steget mot en jämn fördelning även i centrala statliga styrelser.
I detta arbete ska särskild uppmärksamhet läggas vid tillsättning av
styrelser med ojämnt antal ledamöter, då den udda platsen oftast tillsätts
med en man.
Utskottet ser positivt på att flera av dessa mål redan ingår i regeringens
prioriteringar inom det arbetsgivarpolitiska området. Som ett led i det
intensifierade jämställdhetsarbetet ordnar Statens kvalitets- och
kompetensråd även under verksamhetsåret 2004/05 ett chefsprogram speciellt
för kvinnor på mellanchefsnivå. Syftet är att bidra till att fler kvinnor
kommer i fråga för de högsta chefstjänsterna vid statliga myndigheter
samt att stärka och uppmuntra kvinnorna att söka dessa befattningar.
Tidigare erfarenheter av motsvarande program visar att programmets mål
- att cirka hälften av deltagarna ett år efter avslutat program ska ha
fått eller vara på väg att få en högre befattning - har uppnåtts. Ett
nytt program med denna inriktning planeras redan med start våren 2006.
Därutöver uppmärksammar utskottet att de centrala parterna på den
statliga arbetsmarknaden är eniga om ett utvecklingsarbete för att nå en
jämnare könsfördelning i samtliga befattningskategorier inom staten.
Som framgår av ramavtalet om löner för arbetstagare hos staten (RALS)
har parterna även ett gemensamt ansvar att utjämna och förhindra skillnader
i löner och andra anställningsvillkor mellan kvinnor och män som utför
arbete som är att betrakta som lika eller likvärdigt. I de nyligen
avslutade förhandlingarna på det statliga området har man i RALS 2004-2007
kommit överens om att detta arbete ska fortsätta och följas upp inom
avtalsområdet. Enligt vad utskottet erfarit följer regeringen noga
arbetsmarknadsparternas arbete. Utskottet förutsätter att regeringen i
uppföljningen också formulerar tydliga mål för att motverka både s.k.
horisontella och vertikala löneskillnader, dvs. skillnader som beror på
såväl separering av kön på arbetsmarknaden som att det manliga arbetet
är norm för arbetsvärderingen.
Inom ramen för arbetsmarknadsparternas samarbete har man tagit fram ett
nytt system för gruppering av statliga befattningar efter arbetsuppgifternas
innehåll och svårighetsgrad, Befattningsgruppering för statistik (BESTA).
Det är främst avsett för analys av lönebildningen inom avtalsområdet
samt som stöd för lokal lönebildning. Men den kan även fungera som stöd
för den lönekartläggning som ska göras enligt jämställdhetslagen. Enligt
Utredningen om den könssegregerade arbetsmarknaden (SOU 2004:43) finns
det dock behov av fler metoder för yrkesklassificering med hänsyn till
den könsuppdelade arbetsmarknaden som påverkar könssegregeringen i alla
sektorer i arbetslivet. Utredaren påtalar också behovet av forskning
kring lönen och lönesättningens betydelse för att motverka segregeringen
av arbetsmarknaden. Utskottet förutsätter att regeringen kommer att
prioritera arbetet även på detta område.
Vidare noterar utskottet att regeringen har tillkallat en särskild
utredare för att genomföra en översyn av jämställdhetspolitiken (dir.
2004:18). Utredaren ska bl.a. överväga vilka mål som bör gälla för
statens insatser i den framtida jämställdhetspolitiken och lämna förslag
till sådana mål. Därutöver ska utredaren föreslå resultatindikatorer
som kan användas för att utvärdera om målen uppfylls. Målen ska utgå
från analysen av det offentliga åtagandet samt kunna ingå i nuvarande
modell för mål- och resultatstyrning och vara verksamhetsanpassade.
Utredningen beräknas avsluta sitt arbete den 1 juni 2005.
Det är utskottets mening att jämställdhet mellan könen ska råda i hela
det svenska samhället, så även i statsförvaltningen. Den statliga
arbetsgivarpolitiken måste därför få en ännu tydligare jämställdhetskaraktär
för att kunna bryta det maktmönster som leder till att kvinnliga
statsanställda fortfarande diskrimineras i sina karriärmöjligheter, sin
löneutveckling och makttillgång endast därför att de är kvinnor.
Jämställdhetsarbetet måste vara högsta prioritet i staten - det gäller ett
arbete där målformulering och metodutveckling övergår i konkreta handlingar.
Utskottet förutsätter att regeringens insatser för att integrera och
fullfölja jämställdhetsmålen i statsförvaltningen inom de kommande åren
överförs från det strategiska till det operativa planet i samtliga
statliga verksamheter.
Enligt vad utskottet kunnat konstatera pågår det ett fortsatt arbete
med att genomföra de jämställdhetspolitiska målen för statsförvaltningen
både i Regeringskansliet och i övriga delar av det statliga området.
Detta arbete involverar strategiska och analytiska insatser för utveckling
av metoder och verktyg för att åstadkomma mer jämställda löner och
befordringar till höga poster i staten. Men även mer praktiska åtgärder
har initierats av arbetsmarknadsparterna för att kartlägga och åtgärda
könsdiskrimineringen. Mot denna bakgrund anser utskottet att det inte
finns anledning för riksdagen att nu ta initiativ på området.
Utskottet vill därutöver erinra om att regeringen sedan 1998 årligen
redovisar för riksdagen könsfördelningen i statliga myndighetsstyrelser
på central och regional nivå. Andelen kvinnor bland de statliga
kommittéernas ledamöter framgår av den årliga kommittéberättelse som lämnas
i skrivelseform till riksdagen. Regeringens årliga redovisning av
statsförvaltningens utveckling, vilken ingår i budgetpropositionerna,
innehåller samtidigt uppgifter om andelen och antalet kvinnor och män
som anställs som myndighetschefer eller ingår i myndigheternas
ledningskompetens. Inom ramen för denna rapportering lämnas även redogörelser
för arbetets utveckling på området. Utskottet finner mot denna bakgrund
att motion A352 (kd) yrkande 3 får anses huvudsakligen tillgodosedd.
Med hänvisning till det ovan anförda avstyrker utskottet motionerna
Fi270 (fp) yrkande 4 i denna del samt A352 (kd) yrkandena 1 och 3.
Arbetsmiljön och sjukfrånvaron i staten
Utskottets förslag i korthet
Utskottet anser att det är angeläget att arbetet med att skapa hälsosamma
arbetsplatser och minska sjukfrånvaro i staten fortsätter. I denna
strävan har utveckling av olika åtgärder för ökad hälsa i den statliga
sektorn initierats inom bl.a. Regeringskansliet. Mot denna bakgrund
avstyrker utskottet motionsförslaget.
Jämför reservation 6 (fp).
Motionen
Folkpartiet liberalerna anser i motion Fi270 (yrkande 4 i denna del)
att staten ska föregå med gott exempel som arbetsgivare. Detta innebär
enligt motionärerna att staten bl.a. aktivt ska förebygga ohälsa på
arbetsplatsen och ge sjukskrivna stora chanser till omskolning och
möjligheter att komma tillbaka till arbete.
Utskottets ställningstagande
De senare årens kraftigt ökade sjuktal och andra tecken på ohälsa i det
svenska arbetslivet påverkar förutsättningarna för tillväxten och
sysselsättningen i vårt land. För att vända den negativa utvecklingen
krävs kraftfulla åtgärder. Riksdagen har därför ställt sig bakom
regeringens strategi att uppnå målet om att mellan åren 2002 och 2008
halvera frånvaron från arbetslivet på grund av sjukskrivning. Samtidigt
ska antalet nya aktivitets- och sjukersättningar (som ersätter förtidspension
och sjukbidrag) minska.
Utskottet delar motionärernas uppfattning att staten som arbetsgivare
har ett särskilt ansvar som föredöme även när det gäller att skapa
hälsosamma arbetsplatser och minska sjukfrånvaro. En analys av myndigheternas
årsredovisningar för 2003 visar att alltfler myndigheter vidtar åtgärder
på detta område. Bland åtgärderna nämns arbetsmiljöutbildningar för
chefer och skyddsombud samt översyn av rutiner och arbetssätt för att
förbättra rehabiliteringsarbetet. Av de statistiska sammanställningarna
framgår dessutom att staten totalt sett i jämförelse med andra
arbetsmarknadssektorer under perioden 1990-2003 uppvisar lägst sjukfrånvaro.
7Enligt Statistiska centralbyråns arbetskraftsundersökningar uppgick
sjukfrånvaron i förhållande till ordinarie arbetstid 2003 till 3,6 % i
staten och 5,5 % för hela arbetsmarknaden. Statistiken visar också att
minskningen av sjukfrånvaron i statlig sektor under 2003 inte kan
förklaras av en ökad frekvens av sjukpensioneringar. Det finns dock
fortfarande flera myndigheter som redovisar en omfattande andel av
långtidssjukskrivningar i den totala sjukfrånvaron.
Mot denna bakgrund välkomnar utskottet regeringens initiativ att inkludera
ökad hälsa och lägre sjukfrånvaro i staten som en väsentlig fråga bland
prioriteringar inom förvaltningspolitiken för de närmaste åren. Regeringen
aviserar i budgetpropositionen för 20058Proposition 2004/05:1, volym 2,
utg.omr. 2, s. 41. en kraftsamling för ökad hälsa inom den statliga
sektorn. Under de närmaste åren ska statsförvaltningens arbete att skapa
en attraktiv och effektiv förvaltning stärkas i syfte att verka för
målet att halvera sjukfrånvaron till 2008.
Som en del av strategin för ökad hälsa i arbetslivet inrättade regeringen
i mars 2003 arbetsgruppen Hälsa i Staten - ett forum för ökad hälsa och
lägre sjukfrånvaro i staten. Detta forum ska bidra till att uppfylla
målet att halvera sjukfrånvaron till 2008 genom att vara en inspirationskälla
för hälsoarbetet i statsförvaltningen. Dessutom ska det fungera som
mötesplats för myndigheterna och stimulera till utvecklingssamarbete
och återkommande erfarenhetsutbyte på området. Hälsa i Staten leds av
en arbetsgrupp vid Finansdepartementet med företrädare för myndigheterna
och de centrala fackliga organisationerna. Arbetsgruppen ska den 22
februari 2005 redovisa sitt arbete och ge förslag till åtgärder som kan
vidtas för att fortsätta ett aktivt hälsoarbete i statsförvaltningen.
Utskottet
noterar vidare att även de centrala arbetsmarknadsparterna på det
statliga området ytterligare ökar sitt engagemang i arbetsmiljö- och
hälsofrågor. Parterna har träffat ett avtal om utvecklingsprojekt för
förbättrad arbetsmiljö och sänkta sjuktal i staten. Enligt avtalet ska
parterna genom gemensamma utvecklingsprojekt stödja myndigheternas egna
arbete med att förbättra arbetsmiljön och sänka sjuktalen. Utvecklingsprogrammet
bedrivs under namnet Satsa friskt och sträcker sig i första hand t.o.m.
2007. Utöver stödet till lokala parter i utvecklingsprojekt är centrala
arbetsmarknadsparter också överens om att under avtalsperioden 2004-2007
gemensamt genomföra en studie av sjukfrånvaroprocessen inom det statliga
avtalsområdet. Dessutom har de centrala parterna, i samband med att ett
nytt ramavtal på det statliga området RALS 2004-2007 träffats, lyft
fram behovet av lokalt arbete inom arbetsmiljön, rehabiliteringen och
företagshälsovården i staten.
Utskottet vill i detta sammanhang understryka att ansvaret för att skapa
en attraktiv statsförvaltning med en god arbetsmiljö vilar på arbetsgivaren.
Men det är både arbetsgivare och arbetstagare som ska samverka för att
åstadkomma en god arbetsmiljö. Med de åtgärder som nu vidtas på det
statliga hälsoområdet stärks enligt utskottets uppfattning medvetenheten
inom statsförvaltningen om att staten måste vara en attraktiv arbetsgivare
i fråga om arbetsmiljö och sjukfrånvaro. Utskottet ser dessa åtgärder
som ett steg i riktning mot att göra statsförvaltningen till ett föredöme
i den utvecklingsprocess som ska leda till att sjukfrånvaron halveras
till 2008.
Med hänvisning till det pågående arbete som bedrivs både på myndigheterna
och inom Regeringskansliet i syfte att utveckla åtgärder för aktivt
arbete mot ohälsa i statsförvaltningen avstyrker utskottet motion Fi270
(fp) yrkande 4 i denna del.
Etiska regler för statstjänstemän
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker motionsförslaget om en särskild uppförandekod för
alla personer som på statens uppdrag är verksamma utomlands med hänvisning
till det inom Regeringskansliet påbörjade arbetet med en översyn av
myndigheternas policy beträffande etiska riktlinjer för anställda.
Jämför reservation 7 (fp).
Motionen
Folkpartiet liberalerna förordar i motion Ju485 att kampen mot handeln
med människor för sexuella ändamål intensifieras. Detta bör ske med
hjälp av bl.a. riktade informationsinsatser för presumtiva kunder samt
uppförandekoder för personal vid internationellt verksamma organisationer
och företag. Då förslag på sådana uppförandekoder redan finns, föreslår
motionärerna att svenska staten ska föregå med gott exempel och anta en
sådan uppförandekod för alla personer som på statens uppdrag är verksamma
utomlands (yrkande 6).
Utskottets ställningstagande
Motsvarande motionsförslag om en särskild uppförandekod för personer
som på statens uppdrag är verksamma utomlands behandlades av utskottet
våren 2004 (bet. 2003/04:FiU18 s. 18-19). Utskottet hänvisade vid detta
tillfälle till det av regeringen planerade arbetet med att se över
utformningen av myndigheternas och Regeringskansliets policy avseende
gärningar som omfattas av den svenska sexköpslagen. Något initiativ
från riksdagens sida ansågs mot denna bakgrund inte vara påkallat.
Enligt uppgifter som utskottet inhämtat från Regeringskansliet har man
påbörjat det aviserade arbetet med att förbereda en översyn av myndigheternas
policy beträffande etiska regler för anställda. Dessutom har etiska
riktlinjer för anställda i Regeringskansliet omarbetats för att bl.a.
bättre överensstämma med regeringens ambitioner på området. Sedan
februari 2004 förväntas Regeringskansliets anställda uttryckligen att "i
ord och handling (ha) ett uppträdande som inte kan uppfattas som kränkande
för kollegor eller andra personer som (man) möter vid tjänsteresor i
Sverige och utomlands". Riktlinjerna hänvisar vidare tydligt till bl.a.
lagen (1998:408) om förbud mot köp av sexuella tjänster.
Det är enligt utskottets mening angeläget att etiska frågor kontinuerligt
tas upp och diskuteras inom myndigheterna för att höja medvetandet om
de statsanställdas roll och ansvar. I denna process utgör regeringens
översyn av myndigheternas etiska regler, tillsammans med Regeringskansliets
exempel, ett viktigt inslag. Med hänsyn till det pågående arbetet med
att förbereda översynen anser utskottet att det inte finns anledning
att göra något särskilt uttalande i fråga om uppförandekoder för personer
som på statens uppdrag är verksamma utomlands. Utskottet avstyrker därmed
motion Ju485 (fp) yrkande 6.
Pensionspremier vid tjänstledighet för upprätthållande av annan
anställning
Utskottets förslag i korthet
Utskottet anser inte att åtgärder behöver vidtas för att ändra samordningen
av de privata och statliga arbetsgivarnas pensionsavgiftsskyldighet vid
arbetstagares tjänstledighet för upprätthållande av annan, icke statlig,
anställning. Motionsförslaget om detta avstyrks av utskottet.
Jämför reservation 8 (kd).
Motionen
Kristdemokraterna förordar i motion Sk452 (yrkande 32) att regeringen
i samråd med arbetsmarknadens parter inom det statliga området verkar
för en samordning av arbetsgivarnas pensionsavgiftsskyldighet vid
tjänstledighet för upprätthållande av anställning hos annan, icke statlig,
arbetsgivare. En sådan samordning skulle enligt motionärerna motverka
en situation där en statlig arbetsgivare tvingas betala pensionsavgifter
för en anställd utan att denna utför något arbete för arbetsgivaren och
för vilken en annan, icke statlig, arbetsgivare samtidigt betalar
pensionsavgifter kopplat till utfört arbete.
Utskottets ställningstagande
Frågan om pensionspremier vid tjänstledighet för upprätthållande av
annan, icke statlig, anställning behandlades av utskottet ingående våren
2004 (bet. 2003/04:FiU18 s. 13-15). Utskottet konstaterade vid detta
tillfälle att problemet med arbetsgivarnas dubbla pensionsavgiftsskyldighet
var begränsat till anställda som omfattas av de äldre pensionsavtalen
på det statliga området, PA-91 och PA-SPR. Enligt dessa avtal ska
arbetsgivaren betala både den del av pensionspremien som ger tjänstlediga
rätt till sjukpension och efterlevandepension vid försäkringsfall under
tjänstledigheten (s.k. riskpremie) och den del som avser ålderspension
och tjänstetidsberoende efterlevandepension (s.k. sparpremie).9Riskpremier
uppgår till ca 2-3 % av pensionsunderlaget och utgör därmed en mindre
del av pensionspremierna. Sparpremier betalas däremot på löneandelar
över 7,5 prisbasbelopp per år. Detta gäller oavsett orsaken till
tjänstledighet. De äldre avtalen gäller dock endast för dem som den 31
december 2002 hade mindre än fem år kvar till pensionsålder. De kommer
alltså att gälla endast några år till.
De flesta statligt anställda omfattas däremot av det nya pensionsavtalet
PA 03. Enligt detta avtal ska arbetsgivaren betala enbart en riskpremie
för anställda som är tjänstlediga för att upprätthålla annan anställning
med rätt till tjänstepension. För dessa anställda betalas inga dubbla
sparpremier. Detta innebär att den dubbla pensionsavgiftsskyldigheten
inom några år, då de äldre pensionsavtalen löpt ut, således kommer att
vara begränsad till riskpremier och avse endast en liten del av
pensionsunderlaget.
Mot denna bakgrund vidhåller utskottet sin uppfattning att det inte är
troligt att den begränsade dubbla pensionsavgiftsskyldigheten avseende
riskpremier på sikt skulle utgöra något allvarligt hinder vid beviljande
av tjänstledighet för upprätthållande av annan anställning. Därmed
avstyrker utskottet motion Sk452 (kd) yrkande 32.
Myndighetschefernas bosättningsort
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker motionsförslaget om bosättningsort för chefer i
utlokaliserade statliga myndigheter och verk.
Motionen
I motion Fi219 av Göran Norlander och Hans Stenberg (båda s) framhålls
att regeringen bör tillse att de som anställs som chefer i utlokaliserade
statliga verk och myndigheter även har sin bostad eller bosätter sig i
den ort där arbetet är beläget. Motionärerna framhåller att det skapas
ett trovärdighetsproblem om cheferna i dessa myndigheter och verk väljer
att pendla från orten där de arbetar. Skälet för detta problem anges
vara att utlokaliseringen av en statlig myndighet eller ett statligt
verk handlar om att skapa arbetstillfällen och samtidigt göra orten
eller regionen attraktiv för människor att bo i.
Utskottets ställningstagande
Frågan om bosättningsort för chefer i utlokaliserade statliga myndigheter
och verk behandlades av utskottet ingående våren 2004 (bet. 2003/04:FiU18
s. 5-6). Utskottet avstyrkte motionärernas förslag med motiveringen att
ett införande av "bosättningstvång" avseende chefer för de utlokaliserade
myndigheterna allvarligt skulle försvåra möjligheterna att rekrytera
personer som utifrån målformuleringen i regeringens chefspolicy är mest
lämpade för dessa poster.
Utskottet finner i detta sammanhang ingen anledning att frångå sitt
tidigare ställningstagande. Rekryteringen av myndighetschefer ska därför
enligt utskottets mening även i fortsättningen ske med strikt hänsyn
till grundlagens (RF 11:9) krav om tillsättning av statlig tjänst på
"sakliga grunder, såsom förtjänst och skicklighet".
Mot den bakgrunden avstyrker utskottet motion Fi219 (s).
Reservationer
Utskottets förslag till riksdagsbeslut och ställningstaganden har
föranlett följande reservationer. I rubriken anges vilken punkt i utskottets
förslag till riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.
1. Etnisk och kulturell mångfald i statsförvaltningen, punkt 1 (fp)
av Christer Nylander (fp) och Gunnar Nordmark (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om staten som föredöme i arbetet med etnisk och
kulturell mångfald i arbetslivet. Därmed bifaller riksdagen motion
2004/05:Fi270 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) yrkande 4 i denna
del och
avslår motionerna
2004/05:Fi224 av Mona Jönsson m.fl. (mp) yrkandena 1-3,
2004/05:Sf365 av Sven Brus m.fl. (kd) yrkande 18 och
2004/05:A350 av Tobias Billström m.fl. (m, fp) yrkande 6.
Ställningstagande
Brister i integrationen på arbetsmarknaden är i dag ett av Sveriges
allvarligaste problem. Därför är det enligt vår mening angeläget att
staten använder alla sina olika roller för att riva hinder för nya
svenskar att etablera sig i samhället och inte minst på arbetsmarknaden.
Den statliga arbetsgivarpolitiken måste föregå med gott exempel genom
att vidta åtgärder för att nå ökad etnisk mångfald i statsförvaltningen.
Andelen statligt anställda med utländsk bakgrund är dock i dag endast
10,4 %, mot 17,4 % bland befolkningen i åldern 20-64 år. Det innebär
att staten måste höja ambitionerna när det gäller arbetet med att bredda
den etniska mångfalden. Det är viktigt att detta sker genom att riva de
olika hinder som finns och inte genom kvotering.
Vi anser att staten som arbetsgivare måste gå före och själv agera på
det sätt man via lagstiftning, styrmedel och opinionsbildning vill förmå
resterande delar av arbetsmarknaden. Därmed föreslår vi att riksdagen
tillkännager för regeringen som sin mening vad vi har framfört om att
staten bör vara ett föredöme som arbetsgivare i arbetet med etnisk och
kulturell mångfald i arbetslivet. Detta innebär att riksdagen bifaller
motion Fi270 (fp) yrkande 4 i denna del och avslår motionerna Fi224
(mp), Sf365 (kd) yrkande 18 och A350 (m, fp) yrkande 6.
2. Etnisk och kulturell mångfald i statsförvaltningen, punkt 1 (kd)
av Mats Odell (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om handlingsplaner för etnisk mångfald bland de
statliga myndigheterna. Därmed bifaller riksdagen motion
2004/05:Sf365 av Sven Brus m.fl. (kd) yrkande 18 och
avslår motionerna
2004/05:Fi224 av Mona Jönsson m.fl. (mp) yrkandena 1-3,
2004/05:Fi270 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) yrkande 4 i denna
del och
2004/05:A350 av Tobias Billström m.fl. (m, fp) yrkande 6.
Ställningstagande
Jag anser att staten ska föregå med gott exempel när det gäller etnisk
och kulturell mångfald i arbetslivet. Det viktiga målet är att andelen
statsanställda med utländsk bakgrund ska motsvara andelen personer med
utländsk bakgrund bland befolkningen i åldern 20-64 år.
Emellertid kan jag konstatera att det finns mycket kvar att göra inom
ramen för statsförvaltningens mångfaldsarbete. Fyra år efter det att
regeringen uppdragit åt myndigheterna att utarbeta handlingsplaner för
att främja etnisk mångfald bland anställda har fortfarande en tredjedel
av myndigheterna inte gjort det. Statskontorets kartläggning på området
visar dessutom att mångfaldsarbetet inte är en naturlig del av verksamheten
och att handlingsplanerna inte haft någon effekt på myndigheternas
verksamhet. Det förvånar mig därför knappast att den statliga förvaltningen
har få utrikes födda medarbetare. Därmed utgör staten enligt min mening
inte något riktigt föredöme för andra arbetsgivare.
Jag är övertygad om att det går att bygga ett samhälle där alla behövs,
alla har en uppgift och alla har samma rättigheter och skyldigheter.
Ett första steg mot detta mål är enligt min mening att utveckla ett
samhälle där minst en femtedel av de anställda i statens, kommunernas
respektive landstingens organisationer har annat ursprung än det
traditionellt svenska. De anställda ska spegla befolkningens struktur.
Stat, kommuner och landsting bör föregå med goda exempel. De ska visa
att vi har allt att vinna på de mångkulturella arbetsplatserna.
Mot denna bakgrund anser jag att regeringen bör verka för att arbetet
påskyndas när det gäller upprättandet samt förverkligandet av handlingsplaner
för ökad mångfald. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna. Därmed bifaller riksdagen motion Sf365 (kd) yrkande 18 och
avslår motionerna Fi224 (mp), Fi270 (fp) yrkande 4 i denna del och A350
(m, fp) yrkande 6.
3. Etnisk och kulturell mångfald i statsförvaltningen, punkt 1 (mp)
av Yvonne Ruwaida (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om staten som föregångare i diskrimineringsarbetet.
Därmed bifaller riksdagen motion
2004/05:Fi224 av Mona Jönsson m.fl. (mp) yrkandena 1-3 och
avslår motionerna
2004/05:Fi270 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) yrkande 4 i denna
del,
2004/05:Sf365 av Sven Brus m.fl. (kd) yrkande 18 och
2004/05:A350 av Tobias Billström m.fl. (m, fp) yrkande 6.
Ställningstagande
Det är min bestämda uppfattning att alla människor i samhället ska ha
samma rättigheter såväl som skyldigheter. Jag ser därför behov av
krafttag för att eliminera den diskriminering som förekommer i dag, oavsett
var den uppkommer och vilka uttryck den tar sig. Den etniska diskrimineringen
drabbar såväl individer med utländsk bakgrund som hela samhällsekonomin.
Den måste således motverkas på många nivåer i samhället. I detta arbete
har staten ett särskilt ansvar.
Jag kan konstatera att det är mycket som händer inom integrationspolitiken
i dagens Sverige. Flera värdefulla initiativ har redan initierats från
statens sida. Det rör sig om allt från satsningar på skolor och utbildning
i storstädernas hårt segregerade områden till skärpt lagstiftning mot
etnisk diskriminering i arbetslivet och en omfattande nationell plan
mot rasism och främlingsfientlighet. Dessutom påbörjas för närvarande
riktade satsningar för att ta till vara invandrares kompetens och
yrkeskunnande på den svenska arbetsmarknaden. Här är staten en av de aktiva
aktörerna.
Jag anser att staten som arbetsgivare har ett viktigt uppdrag när det
gäller förverkligandet av regeringens integrationspolitiska mål. Staten
ska vara ett föredöme i mångfaldsarbetet. Dagens låga andel statsanställda
med utländsk bakgrund visar att det krävs en mer kraftfull samling kring
myndigheternas arbete med att aktivt främja etnisk och kulturell mångfald.
Sverige har nyligen skärpt de olika lagarna mot diskriminering med hänsyn
till EU:s antidiskrimineringsdirektiv. Mot denna bakgrund är det särskilt
angeläget att alla som arbetar med rekrytering i statens tjänst får en
djup kunskap dels om innehållet i antidiskrimineringslagarna, dels om
diskriminering som en mer generell företeelse. Jag anser att regeringen
bör uppdra åt samtliga myndigheter att anordna en sådan utbildning.
Dessutom är det viktigt att myndigheterna analyserar och omprövar sina
anställningsrutiner så att de inte bidrar till en utestängning av
kvalificerad arbetskraft. Regeringen bör därför uppdra åt alla statliga
myndigheter att göra en genomgång av sina anställningsrutiner och de
krav som ställs vid anställning. Dessa åtgärder kan enligt min uppfattning
med fördel ingå som ett led i en statlig strategi för att tillfredsställa
lagens krav om aktiva åtgärder för att främja etnisk jämlikhet.
Det som jag ovan framfört om staten som föregångare i diskrimineringsarbetet
bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Därmed bifaller
riksdagen motion Fi224 (mp) och avslår motionerna Fi270 (fp) yrkande 4
i denna del, Sf365 (kd) yrkande 18 och A350 (m, fp) yrkande 6.
4. Jämställdhetsaspekter på den statliga arbetsgivarpolitiken, punkt 2
(fp)
av Christer Nylander (fp) och Gunnar Nordmark (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 2 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om staten som föredöme i arbetet med jämställdhet
i arbetslivet. Därmed bifaller riksdagen motion
2004/05:Fi270 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) yrkande 4 i denna
del och
avslår motion
2004/05:A352 av Annelie Enochson m.fl. (kd) yrkandena 1 och
3.
Ställningstagande
Vi anser att staten som arbetsgivare måste gå före och själv agera på
det sätt man via lagstiftning, styrmedel och opinionsbildning vill förmå
resterande delar av arbetsmarknaden. Därför är det enligt vår mening
angeläget att man höjer ambitionerna när det gäller jämställdhetsarbetet
i statsförvaltningen.
Vi kan dock konstatera att andelen kvinnliga myndighetschefer fortfarande
är oacceptabelt låg och i dag ligger på 34 %. Av en särskild bilaga
till budgetpropositionen (bil. 4) kan vi dessutom tydligt avläsa att
man inte tar sitt ansvar när det gäller rättvisa löner mellan kvinnor
och män. I den statliga sektorn är kvinnors lön 85 % av männens. Även
om man rensar för faktorer som ålder, utbildningsnivå, arbetstid och
sektor kvarstår en osaklig löneskillnad på 2 procentenheter.
Mot denna bakgrund förutsätter vi att staten som arbetsgivare följer
den lagstiftning riksdagen fattat beslut om. De skärpningar av
jämställdhetslagen som genomförts måste få fullt genomslag. Det är dock
viktigt att detta sker genom att riva de olika hinder som finns och inte
genom kvotering. För att bryta lönediskrimineringen behövs dessutom
ändamålsenliga metoder såsom statistik och bättre modeller för
arbetsvärdering. Genom sådana verktyg kan diskriminerande löneskillnader
synliggöras inte bara i staten, utan också i andra delar av arbetsmarknaden.
Det är emellertid inte bara i statsförvaltningen som staten enligt vår
mening ska föregå med gott exempel. I egenskap av aktieägare i bolag
fungerar staten som skattebetalarnas ombud på bolagens stämmor och kan
alltså utöva ett direkt och mycket påtagligt inflytande. Det är sålunda
märkligt att jämställdhetsarbetet går så långsamt även här. Rimligen
borde staten också i dessa bolag kunna direkt påverka andelen kvinnor
på ledande positioner.
Vi föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad vi har framfört om staten som föredöme i arbetet med jämställdhet
i arbetslivet. Detta innebär att riksdagen bifaller motion Fi270 (fp)
yrkande 4 i denna del och avslår motion A352 (kd) yrkandena 1 och 3.
5. Jämställdhetsaspekter på den statliga arbetsgivarpolitiken, punkt 2
(kd)
av Mats Odell (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 2
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om jämställdheten i den statliga förvaltningen.
Därmed bifaller riksdagen motion
2004/05:A352 av Annelie Enochson m.fl. (kd) yrkandena 1 och
3 samt
avslår motion
2004/05:Fi270 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) yrkande 4 i denna
del.
Ställningstagande
Jämställdhet är en fråga om demokrati och mänskliga rättigheter. Kvinnor
och män ska såväl i teori som praktik ha samma rättigheter och möjligheter
att påverka och delta i samhällsutvecklingen. Därför är det ett viktigt
mål att män och kvinnor finns representerade i någorlunda lika delar i
alla beslutande församlingar inklusive den statliga förvaltningen.
Forskningen visar att den erfarenhet som mannen respektive kvinnan har
också inverkar på de politiska besluten. En jämn representation är
således ett viktigt mål och kräver konkreta åtgärder för att skapa
förutsättningar för bättre beslut som innefattar både mäns och kvinnors
kompetens, perspektiv och prioriteringar.
Enligt min mening är det viktigt att den politiska ledningen i Sverige
är ett föredöme i jämställdhetsfrågor. Handling måste överensstämma med
ord, i annat fall förlorar politiken och politikerna i trovärdighet.
Det är glädjande att kvinnorepresentationen har ökat i de politiska
församlingarna, men mycket återstår att göra. Jämställdhetsministern
kritiserar ofta näringslivet för att det finns för få kvinnor på beslutande
poster. Det gör det extra viktigt att regeringen månar om måluppfyllelse
för egen del. Därför anser jag att det är mycket anmärkningsvärt att
det endast är ca 34 % av myndighetscheferna i Sverige som är kvinnor.
Vid de större myndigheterna, de med fler än 200 anställda, är 71 % av
myndighetscheferna män.
Vidare är det långt kvar tills hälften av Sveriges ambassadörer i
utlandet är kvinnor, trots att Utrikesdepartementet de senaste åren arbetat
med att få kvinnor utnämnda till ambassadörer. Detta är enligt min mening
ett underbetyg åt ett demokratiskt land med en regering som har ökad
jämställdhet som ett högt prioriterat mål och som framhåller Sverige
som världens mest jämställda land.
Jag vill också erinra om att Kristdemokraterna länge har förespråkat en
jämn könsfördelning i de statliga bolagen. Jag välkomnar därför att
regeringen nu uppnått delmålet att andelen kvinnor i bolagsstyrelser
där staten äger 100 % av aktierna ska vara minst 40 % år 2003. Det finns
dock mycket kvar att göra också på detta område. Andelen kvinnliga
styrelseordförande är fortfarande bara 16 % och andelen vice ordförande
31 %. Jag ser detta som ett skamligt underkännande av alla välmeriterade
kvinnor.
Mot bakgrund av det ovan anförda anser jag att regeringen snarast bör
återkomma till riksdagen med en plan för hur man ska öka kvinnorepresentationen
bland myndighetschefer, ambassadörer och medlemmar i samtliga statliga
styrelser. Regeringen bör också årligen rapportera till riksdagen om
hur arbetet fortskrider för att nå målet om en jämn könsfördelning på
höga poster inom statsförvaltningen.
Jag föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad jag har framfört om jämställdheten i den statliga förvaltningen.
Detta innebär att riksdagen bifaller motion A352 (kd) yrkandena 1 och
3 och avslår motion Fi270 (fp) yrkande 4 i denna del.
6. Arbetsmiljön och sjukfrånvaron i staten, punkt 3 (fp)
av Christer Nylander (fp) och Gunnar Nordmark (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 3 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om staten som föredöme i arbetet med arbetsmiljön
och sjukfrånvaron. Därmed bifaller riksdagen motion
2004/05:Fi270 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) yrkande 4 i denna
del.
Ställningstagande
Vi har tidigare framhållit att staten ska föregå med gott exempel som
arbetsgivare. Staten måste därför gå före och själv agera på det sätt
man via lagstiftning, styrmedel och opinionsbildning vill förmå resterande
delar av arbetsmarknaden. Det innebär att man bl.a. aktivt ska förebygga
ohälsa på arbetsplatsen och ge sjukskrivna stora chanser till omskolning
och möjligheter att komma tillbaka till arbete. Det är enligt vår mening
angeläget att staten höjer ambitionerna även när det gäller utveckling
av arbetsmiljön och kampen mot sjukfrånvaron.
Vi föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad vi har framfört om staten som föredöme i arbetet med arbetsmiljön
och sjukfrånvaron. Detta innebär att riksdagen bifaller motion Fi270
(fp) yrkande 4 i denna del.
7. Etiska regler för statstjänstemän, punkt 4 (fp)
av Christer Nylander (fp) och Gunnar Nordmark (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 4 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om en uppförandekod för alla personer som på
statens uppdrag är verksamma utomlands. Därmed bifaller riksdagen motion
2004/05:Ju485 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkande 6.
Ställningstagande
Människohandel för sexuella ändamål är vår tids slavhandel. Varje år
tvingas hundratusentals kvinnor och barn från fattiga områden runt om
i världen in i prostitution och slavarbete. Vinsterna från handeln med
människor är så stora att de i dag hamnar i samma klass som den
internationella drog- och vapensmugglingen.
Människohandel är en fråga som skär igenom en rad olika politikområden.
Det är också en fråga som påverkar statens verksamhet i utlandet.
Folkpartiet liberalerna har under hösten 2004 presenterat flera viktiga
åtgärdsförslag för att stävja denna människorättsvidriga handel med
kvinnor och barn. Bland dessa åtgärder ingår ökade satsningar på riktade
informationsinsatser på t.ex. flygplatser, färjeterminaler och andra
internationella mötesplatser som beskriver vad människohandel är samt
under vilka omständigheter kvinnor, flickor och pojkar tvingas leva.
När det gäller män som köper sex är det en inte obetydligt utbredd
uppfattning att det är mer legitimt att köpa sex utomlands. Men att köpa
sex utomlands är ett brott mot svensk lagstiftning. Förslag om
uppförandekoder för personal vid internationellt verksamma organisationer
och företag samt vid Regeringskansliet finns redan. Vi tycker att det
nu är dags att svenska staten föregår med gott exempel och antar en
gemensam uppförandekod för alla personer som på statens uppdrag är
verksamma utomlands.
Vi föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad vi har framfört om en uppförandekod med etiska regler för statstjänstemän.
Detta innebär att riksdagen bifaller motion Ju485 (fp) yrkande 6.
8. Pensionspremier vid tjänstledighet för upprätthållande av annan
anställning, punkt 5 (kd)
av Mats Odell (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 5
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om samordning av de privata och statliga
arbetsgivarnas pensionsavgiftsskyldighet vid arbetstagares tjänstledighet
för upprätthållande av anställning hos annan, icke statlig, arbetsgivare.
Därmed bifaller riksdagen motion
2004/05:Sk452 av Per Landgren m.fl. (kd) yrkande 32.
Ställningstagande
När en statlig arbetsgivare beviljar en anställd tjänstledighet för
upprätthållande av anställning hos en annan, icke statlig, arbetsgivare
betalar båda arbetsgivarna under begränsad tid in vissa pensionsavgifter
för den anställde. Anledningen till detta är att det finns olika
pensionsinrättningar för stat, kommun respektive privata arbetsgivare.
En sådan situation är enligt min mening inte rimlig. Den statliga
arbetsgivaren tvingas betala pensionsavgifter för en anställd utan att
denne utför något arbete för arbetsgivaren, samtidigt som en annan
arbetsgivare för samma person betalar pensionsavgifter kopplat till utfört
arbete. Dessutom riskerar den anställde negativa konsekvenser då den
dubbla pensionsavgiftsskyldigheten kan leda till att statliga arbetsgivare
blir restriktiva i att bevilja tjänstledigheter för prövandet av annan,
icke statlig, anställning.
Därför anser jag att regeringen i samråd med arbetsmarknadens parter
inom det statliga området ska verka för en samordning av de privata och
de statliga arbetsgivarnas pensionsavgiftsskyldighet vid tjänstledighet
för upprätthållande av anställning hos annan, icke statlig, arbetsgivare.
Jag föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad jag har framfört om pensionsavgiftsskyldigheten vid tjänstledighet
från statlig arbetsgivare. Därmed tillstyrks motion Sk452 (kd) yrkande
32.
Särskilt yttrande
Jämställdhetsaspekter på den statliga arbetsgivarpolitiken, punkt 2 (m,
c)
Mikael Odenberg (m), Gunnar Axén (m), Cecilia Widegren (m) och Jörgen
Johansson (c) anför:
Jämställdhet handlar om alla människors lika värde och varje människas
rätt till respekt för sin person, sina val och sina känslor. Det är en
fråga om rättvisa att ingen ska särbehandlas negativt på grund av sitt
kön eller av andra orsaker. All form av diskriminering och generalisering
måste motverkas. Människor har rätt att betraktas som individer och
inte som delar av en viss grupp som godtyckligt tillskrivs vissa egenskaper.
Vi anser att staten ska behandla män och kvinnor likvärdigt. Genom en
öppen och modern arbetsgivarpolitik ska staten bidra till en mer jämställd
arbetsmarknad - inte bara ur ett könsperspektiv utan också med hänsyn
till andra viktiga värderingar och attityder. Staten ska alltså vara
ett föredöme när det gäller att utveckla de enskilda medarbetarnas
förmåga och möjligheter. Det innebär både att underlätta för såväl män
som kvinnor att utvecklas på sin arbetsplats och att vara lika öppen
för den förmåga och kompetens som den enskilde besitter oavsett kön. På
det viset bryts gamla attityder och underlättas för fler kvinnor i
ledande positioner. I detta arbete bör Regeringskansliet föregå med gott
exempel. Men också vad gäller etnisk och kulturell mångfald, god
arbetsmiljö och få antal sjukskrivna bör Regeringskansliet föregå med gott
exempel. Det man ålägger andra bör man själv leva upp till. Det är nu
dags att staten går från ord till handling och företar konkreta åtgärder
utifrån alla de planer, mål, strategier och analyser vilka alltsomoftast
presenteras.
Mot denna bakgrund vill vi framhålla att attitydförändringar i synen på
kvinnors roll på arbetsmarknaden kräver att kvinnor synliggörs - inte
att de kvoteras in i olika verksamheter eller på annat sätt utsätts för
positiv särbehandling. När en kvinna särbehandlas bara därför att hon
är kvinna, begås samma fel som när en man särbehandlas bara därför att
han är man. En orättvisa ersätts av en annan orättvisa och segregeringen
består. Det är enligt vår mening viktigt att understryka att matematisk
omfördelning inte leder till ökad jämställdhet i verkligheten eller
utifrån den enskilda medarbetarens perspektiv.
Bilaga
Förteckning över behandlade förslag
Motioner från allmänna motionstiden hösten 2004
2004/05:Fi219 av Göran Norlander och Hans Stenberg (båda s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om bostadsort för chefer i utlokaliserade myndigheter och statliga
verk.
2004/05:Fi224 av Mona Jönsson m.fl. (mp):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att alla som arbetar med personalrekrytering i statens
tjänst skall genomgå utbildning angående Sveriges lagar mot diskriminering
och diskriminering som ett samhällsfenomen.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att regeringen ger i uppdrag till samtliga myndigheter
att anordna sådan utbildning.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att regeringen bör uppdra till alla statliga myndigheter
att göra en genomgång av alla sina anställningsrutiner och de krav som
ställs vid anställning enligt motionens intentioner.
2004/05:Fi270 av Karin Pilsäter m.fl. (fp):
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om staten som förebild som arbetsgivare.
2004/05:Sk452 av Per Landgren m.fl. (kd):
32. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om pensionsavgiftsskyldighet vid tjänstledighet från
statlig arbetsgivare.
2004/05:Ju485 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att den svenska staten bör föregå med gott exempel
samt anta en uppförandekod för alla personer som på statens uppdrag är
verksamma utomlands.
2004/05:Sf365 av Sven Brus m.fl. (kd):
18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om handlingsplaner för etnisk mångfald bland myndigheterna.
2004/05:A350 av Tobias Billström m.fl. (m, fp):
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om statliga praktikplatser.
2004/05:A352 av Annelie Enochson m.fl. (kd):
1. Riksdagen begär att regeringen inför riksdagen redovisar hur
man skall öka kvinnorepresentationen bland myndighetschefer och
ambassadörer, i enlighet med vad som anförs i motionen.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om jämn könsfördelning i myndighetsstyrelser och bolag
med statligt ägande samt behovet av en årlig redovisning till riksdagen
om hur arbetet fortskrider för att nå målet om jämn könsfördelning.