Finansutskottets betänkande
2004/05:FIU1
Utgiftsramar och beräkning av statsinkomsterna (prop. 2004/05:1)
Sammanfattning
Finansutskottet behandlar i detta betänkande, det s.k. rambetänkandet,
regeringens finansplan och förslagen i budgetpropositionen vad avser
förslag om statens inkomster och utgifter för 2005, förslag till utgiftstak
för åren 2005-2006 och förslag till hur utgifterna 2005 ska fördelas på
utgiftsområden.
Budgetpropositionen bygger på en överenskommelse mellan den socialdemokratiska
regeringen, Vänsterpartiet och Miljöpartiet de gröna, vilka står bakom
riktlinjerna för den ekonomiska politiken, utgiftstaken och de föreslagna
och aviserade skatteförändringarna.
När riksdagen behandlat detta betänkande och fattat beslut om ramar för
de 27 utgiftsområden som budgeten indelas i är dessa utgiftsramar
styrande för riksdagens fortsatta behandling av anslagen.
Konjunkturen och den ekonomiska politiken
Finansutskottet tillstyrker regeringens förslag till inriktning av den
ekonomiska politiken. Tillväxten i världsekonomin ser i år ut att bli
den högsta på nästan 30 år och förutsättningarna är goda för en stark
såväl internationell som svensk konjunktur under de närmaste åren. Ny
information visar att tillväxten varit fortsatt hög under hösten, även
om en viss dämpning noterats till följd av bl.a. turbulensen på
oljemarknaderna.
Utskottet tvingas däremot konstatera att högkonjunkturen ännu inte
påverkat den svenska arbetsmarknaden. Tvärtom har sysselsättningen
fortsatt att minska samtidigt som den öppna arbetslösheten legat kvar på
en hög nivå.
Detta är enligt utskottet en utveckling som inte kan accepteras. En
mängd olika åtgärder föreslås i budgetpropositionen för att både på
kort och lång sikt öka sysselsättningen och minska arbetslösheten.
Antalet platser i de arbetsmarknadspolitiska programmen och
sysselsättningsstödet
till kommunerna utökas kraftigt. För att öka efterfrågan och stärka
arbetslinjen inom arbetsmarknadspolitiken sänks inkomstskatten för låg-
och medelinkomsttagare. En tillfällig satsning på vidareutbildning inom
vård, skola och omsorg genomförs samtidigt som resurser satsas för att
öka antalet anställda inom förskolan med 6 000 personer. Dessutom
annonseras och vidtas åtgärder för att förbättra arbetsmarknadens sätt
att fungera och för att öka sysselsättningen bland t.ex. invandrare,
unga och äldre. Åtgärder för att ytterligare öka integrationen och öka
genomströmningen i gymnasieskolan och högskolan genomförs.
Arbetet med att minska ohälsan och nå målet om en halvering av antalet
sjukdagar 2008 fortsätter. Ekonomiska drivkrafter för att minska
sjukfrånvaron och en nationell vårdgaranti införs. Ett friår införs fr.o.
m. 2005 i hela landet med 12 000 platser.
För 2005 och 2006 fortsätter den gröna skatteväxlingen med sammanlagt
7 miljarder kronor. Intäkterna används för att sänka grundavdraget för
låg- och medelinkomsttagare samt sänka dieselskatten för jord- och
skogsbruksmaskiner. För att nå de övergripande målen inom miljöpolitiken
utökas bl.a. det s.k. klimatinvesteringsprogrammet samtidigt som anslagen
till biologisk mångfald höjs.
Sveriges konkurrenskraft ska ytterligare förbättras för att de senaste
tio årens höga svenska tillväxt ska bestå. Arvs- och gåvoskatten slopas
och fribeloppet i förmögenhetsskatten höjs för att bl.a. förbättra
villkoren för företagande och underlätta generationsskiften i företagen.
Arbetet med att reformera det s.k. 3:12-regelverket fortsätter samtidigt
som resurserna för riskkapital utökas. Resurserna till forskning förstärks
successivt under de kommande åren med 2,3 miljarder kronor.
Åtgärder för välfärd och rättvisa fortsätter. Resurserna till vården,
skolan och omsorgen utökas och ytterligare reformer riktas mot barnfamiljerna.
Barnbidraget och flerbarnstillägget höjs 2006 och flerbarnstillägget
ska börja gälla fr.o.m. andra barnet. Taket i föräldraförsäkringen höjs
till 10 prisbasbelopp den 1 juli 2006 och den s.k. lägstanivån i
föräldraförsäkringen höjs till 180 kr per dag. Vidare avsätts fr.o.m. 2006
1 miljard kronor för insatser för barnfamiljer med svag ekonomi.
Bostadstilläggen för pensionärer höjs ytterligare nästa år och som en del
i omläggningen av försvaret kommer bl.a. resurserna till rättsväsendet
att utökas med drygt 2,2 miljarder kronor perioden 2005-2007. Ytterligare
resurser läggs på psykiatrin och missbrukarvården. Biståndet höjs så
att målet på 1 % av BNI nås 2006.
Jämställdhet är ett centralt mål i den ekonomiska politiken. En nationell
handlingsplan mot könsdiskriminerande löneskillnader tas fram.
Budgetpolitiken
Utskottet tillstyrker regeringens förslag till inriktning av budgetpolitiken
och avvisar de budgetalternativ som föreslagits av Moderata samlingspartiet,
Folkpartiet liberalerna, Kristdemokraterna och Centerpartiet.
Utskottet delar regeringens bedömning att målet för den offentliga
sektorns finansiella sparande 2005 bör vara ett överskott på minst 0,5 %
av BNP. Under perioden 2000-2007 beräknas det genomsnittliga överskottet
i den offentliga sektorn uppgå till 1,4 % av BNP. Det övergripande målet
om ett överskott på i genomsnitt 2 % av BNP under en konjunkturcykel
ligger fast.
Utgiftstaken för staten för 2005 och 2006 är tidigare fastställda till
894 respektive 931 miljarder kronor. Nu föreslås att dessa båda utgiftstak
sänks med 24 miljarder kronor genom en teknisk justering som främst
beror på ändrade redovisningsprinciper avseende utjämningssystemet för
kommunerna. Utgiftstaken för 2005 och 2006 blir därmed 870 respektive
907 miljarder kronor. För 2007 presenterar regeringen ett preliminärt
utgiftstak som uppgår till 943 miljarder kronor. Regeringen avser att
lämna förslag till utgiftstak för både 2007 och 2008 i budgetpropositionen
för 2006.
Regeringen bedömer att utgiftstaken för 2004 och 2005 riskerar att
överskridas om inga åtgärder vidtas. För att undvika ett överskridande
kommer regeringen att vidta utgiftsbegränsande åtgärder för båda åren.
Utgiftstaken ska klaras.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag att utgiftstaken för 2005 och
2006 fastställs till 870 respektive 907 miljarder kronor.
Skattepolitiken
En grön skatteväxling genomförs. Skatten på förvärvsinkomster sänks i
de vanligaste inkomstskikten och avdraget för resor med egen bil höjs
från 16 till 17 kr. Dessa åtgärder finansieras genom höjningar av skatten
på bensin och diesel och genom höjd fordonsskatt. Härvid får arbetsmaskiner
i jordbruk, skogsbruk och vattenbruk av konkurrensskäl ett särskilt
undantag från koldioxidskatten. Den gröna skatteväxlingen omfattar också
en höjning av skatten på el i hushålls- och servicesektorerna med 1,2
öre per kWh.
Förmögenhetsskatten sänks genom att fribeloppet för sambeskattade par
höjs till 3 miljoner kronor fr.o.m. 2006 års taxering. Arvs- och
gåvoskatten slopas fr.o.m. den 1 januari 2005.
Åtgärderna inom kapitalbeskattningsområdet finansieras genom en aviserad
räntebeläggning av juridiska personers periodiseringsfonder fr.o.m. den
1 januari 2005. Arbetet med småföretagens 3:12-regler fortsätter och
innebär att de ska bli mer gynnsamma.
Ett stöd för investering i källsorteringsutrymmen och en investeringsstimulans
för energi- och miljöinvesteringar i offentliga lokaler kommer att
införas.
I betänkandet finns 18 reservationer och ett särskilt yttrande.
Utskottets förslag till riksdagsbeslut
Den ekonomiska politiken
1. Allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken (avsnitten 1 och 2.
1-2.3)
Riksdagen bifaller proposition 2004/05:1 Finansplanen punkt 1 och avslår
motionerna2004/05:Fi231 av Fredrik Reinfeldt m.fl. (m) yrkandena 1 och
10,2004/05:Fi232 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkande 1,2004/05:Fi233
av Göran Hägglund m.fl. (kd) yrkandena 1, 3 och 8 samt2004/05:Fi234 av
Maud Olofsson m.fl. (c) yrkandena 1 och 2.
Reservation 1 (m, fp, kd, c)
2. Gröna nyckeltal (avsnitt 2.4)
Riksdagen avslår motion2004/05:MJ498 av Göran Hägglund m.fl. (kd)
yrkande 45.
Budgetpolitikens inriktning
3. Mål för de offentliga finanserna (avsnitt 3)
Riksdagen bifaller proposition 2004/05:1 Finansplanen punkt 4 och avslår
motionerna2004/05:Fi231 av Fredrik Reinfeldt m.fl. (m) yrkande
4,2004/05:Fi232 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkandena 5-7,2004/05:Fi233 av
Göran Hägglund m.fl. (kd) yrkandena 10, 12 och 13,2004/05:Fi234 av Maud
Olofsson m.fl. (c) yrkande 5 och2004/05:Fi277 av Karin Pilsäter m.fl.
(fp) yrkande 1.
Reservation 2 (m)
Reservation 3 (fp)
Reservation 4 (kd, c)
4. Beslut om ramar för budgeten 2005 (avsnitten 4 och 5 exkl. 5.13)
a) Utgiftstak för staten (avsnitt 4.3.1)
Riksdagen fastställer utgiftstaket för staten inklusive ålderspensionssystemet
vid sidan av statsbudgeten till 870 miljarder kronor 2005 och 907
miljarder kronor 2006. Därmed bifaller riksdagen proposition 2004/05:1
Finansplanen punkt 2 och avslår de motionsyrkanden som finns upptagna
under denna punkt i utskottets förteckning över avstyrkta motionsyrkanden.
b) Utgiftstak för den offentliga sektorn (avsnitt 4.3.2)
Riksdagen godkänner beräkningen av taket för den offentliga sektorns
utgifter för 2005 och 2006. Därmed bifaller riksdagen proposition
2004/05:1 Finansplanen punkt 3 och avslår de motionsyrkanden som finns
upptagna under denna punkt i utskottets förteckning över avstyrkta
motionsyrkanden.
c) Fördelning av statsbudgetens utgifter på utgiftsområden 2005 (avsnitt
4.4.1)
Riksdagen beslutar om fördelning av utgifter på utgiftsområden för
2005 i enlighet med vad regeringen föreslår. Därmed bifaller riksdagen
proposition 2004/05:1 Finansplanen punkt 9 och avslår de motionsyrkanden
som finns upptagna under denna punkt i utskottets förteckning över
avstyrkta motionsyrkanden.
d) Ålderspensionssystemet vid sidan av statsbudgeten för 2005 (avsnitt
4.4.2)
Riksdagen godkänner beräkningen av ålderspensionssystemet vid sidan av
statsbudgeten för 2005. Därmed bifaller riksdagen proposition 2004/05:1
Finansplanen punkt 13 och avslår det motionsyrkande som finns upptaget
under denna punkt i utskottets förteckning över avstyrkta motionsyrkanden.
e) Förändring av anslagsbehållningar för 2005 (avsnitt 4.5)
Riksdagen godkänner beräkningen av förändringen av anslagsbehållningar
för 2005. Därmed bifaller riksdagen proposition 2004/05:1 Finansplanen
punkt 10 och avslår det motionsyrkande som finns upptaget under denna
punkt i utskottets förteckning över avstyrkta motionsyrkanden.
f) Myndigheters m.fl. in- och utlåning i Riksgäldskontoret för 2005
(avsnitt 4.6)
Riksdagen godkänner beräkningen av myndigheters m.fl. in- och utlåning
i Riksgäldskontoret för 2005. Därmed bifaller riksdagen proposition
2004/05:1 Finansplanen punkt 6 och avslår det motionsyrkande som finns
upptaget under denna punkt i utskottets förteckning över avstyrkta
motionsyrkanden.
g) Kassamässiga korrigeringar (avsnitt 4.7)
Riksdagen godkänner beräkningen av den kassamässiga korrigeringen för
2005. Därmed bifaller riksdagen proposition 2004/05:1 Finansplanen punkt
7.
h) Skattepolitikens inriktning (avsnitt 5.2)
Riksdagen godkänner vad utskottet anför om skattepolitikens inriktning.
Därmed avslår riksdagen de motionsyrkanden som finns upptagna under
denna punkt i utskottets förteckning över avstyrkta
motionsyrkanden.
i) Beskattningen av förvärvsinkomster (avsnitt 5.3.1)
Riksdagen godkänner vad utskottet anför om beskattningen av förvärvsinkomster.
Därmed bifaller riksdagen proposition 2004/05:1 Finansplanen punkt 34
i denna del och avslår de motionsyrkanden som finns upptagna under denna
punkt i utskottets förteckning över avstyrkta motionsyrkanden.
j) Skattereduktion för fackföreningsavgift och a-kasseavgift (avsnitt
5.3.2)
Riksdagen godkänner vad utskottet anför om skattereduktion för
fackföreningsavgift och a-kasseavgift. Därmed avslår riksdagen de
motionsyrkanden
som finns upptagna under denna punkt i utskottets förteckning över
avstyrkta motionsyrkanden.
k) Reseavdraget (avsnitt 5.3.3)
Riksdagen godkänner vad utskottet anför om reseavdraget. Därmed bifaller
riksdagen proposition 2004/05:1 Finansplanen punkt 34 i denna del och
avslår de motionsyrkanden som finns upptagna under denna punkt i utskottets
förteckning över avstyrkta motionsyrkanden.
l) Regional stimulans på skatteområdet (avsnitt 5.3.4)
Riksdagen godkänner vad utskottet anför om regional stimulans på
skatteområdet. Därmed avslår riksdagen de motionsyrkanden som finns
upptagna under denna punkt i utskottets förteckning över avstyrkta
motionsyrkanden.
m) Förmånsbeskattning av miljövänliga bilar (avsnitt 5.3.5)
Riksdagen godkänner vad utskottet anför om förmånsbeskattning av
miljövänliga bilar. Därmed avslår riksdagen de motionsyrkanden som finns
upptagna under denna punkt i utskottets förteckning över avstyrkta
motionsyrkanden.
n) Hushållstjänster (avsnitt 5.3.6)
Riksdagen godkänner vad utskottet anför om hushållstjänster. Därmed
avslår riksdagen de motionsyrkanden som finns upptagna under denna punkt
i utskottets förteckning över avstyrkta motionsyrkanden.
o) Beskattning av nordiska sjömän (avsnitt 5.3.7)
Riksdagen godkänner vad utskottet anför om beskattning av nordiska
sjömän. Därmed bifaller riksdagen proposition 2004/05:1 Finansplanen
punkt 30 i denna del.
p) Uthyrning av privatbostad (avsnitt 5.3.8)
Riksdagen godkänner vad utskottet anför om uthyrning av privatbostad.
Därmed avslår riksdagen de motionsyrkanden som finns upptagna under
denna punkt i utskottets förteckning över avstyrkta motionsyrkanden.
q) Det
fortsatta arbetet med 3:12-reglerna m.m. (avsnitt 5.4.1)
Riksdagen godkänner vad utskottet anför om det fortsatta arbetet med
3:12-reglerna m.m. Därmed avslår riksdagen de motionsyrkanden som finns
upptagna under denna punkt i utskottets förteckning över avstyrkta
motionsyrkanden.
r) Ändrade regler för periodiseringsfonderna (avsnitt 5.4.2)
Riksdagen godkänner vad utskottet anför om ändrade regler för
periodiseringsfonderna. Därmed avslår riksdagen de motionsyrkanden som finns
upptagna under denna punkt i utskottets förteckning över avstyrkta
motionsyrkanden.
s) Royalty (avsnitt 5.4.3)
Riksdagen godkänner vad utskottet anför om royalty. Därmed avslår
riksdagen det motionsyrkande som finns upptaget under denna punkt i
utskottets förteckning över avstyrkta motionsyrkanden.
t) Sänkning av det särskilda avdraget för arbetsgivaravgifterna m.m.
(avsnitt 5.5)
Riksdagen godkänner vad utskottet anför om sänkning av det särskilda
avdraget för arbetsgivaravgifterna m.m. Därmed bifaller riksdagen
proposition 2004/05:1 Finansplanen punkterna 32 och 33, båda i denna del,
och avslår de motionsyrkanden som finns upptagna under denna punkt i
utskottets förteckning över avstyrkta motionsyrkanden.
u) Fastighetsbeskattning (avsnitt 5.6.1)
Riksdagen godkänner vad utskottet anför om fastighetsbeskattning. Därmed
avslår riksdagen de motionsyrkanden som finns upptagna under denna punkt
i utskottets förteckning över avstyrkta motionsyrkanden.
v) Förmögenhetsskatten (avsnitt 5.6.2)
Riksdagen godkänner vad utskottet anför om förmögenhetsskatten. Därmed
bifaller riksdagen proposition 2004/05:1 Finansplanen punkt 35 i denna
del och avslår de motionsyrkanden som finns upptagna under denna punkt
i utskottets förteckning över avstyrkta motionsyrkanden.
w) Slopad arvs- och gåvoskatt (avsnitt 5.6.3)
Riksdagen godkänner vad utskottet anför om slopad arvs- och gåvoskatt.
Därmed avslår riksdagen det motionsyrkande som finns upptaget under
denna punkt i utskottets förteckning över avstyrkta motionsyrkanden.
x) Moms
på tidskrifter (avsnitt 5.7.1)
Riksdagen godkänner vad utskottet anför om moms på tidskrifter. Därmed
avslår riksdagen det motionsyrkande som finns upptaget under denna punkt
i utskottets förteckning över avstyrkta motionsyrkanden.
y) Alkoholskatten (avsnitt 5.7.2)
Riksdagen godkänner vad utskottet anför om alkoholskatten. Därmed avslår
riksdagen det motionsyrkande som finns upptaget under denna punkt i
utskottets förteckning över avstyrkta motionsyrkanden.
z) Tobaksskatten (avsnitt 5.7.3)
Riksdagen godkänner vad utskottet anför om tobaksskatten. Därmed avslår
riksdagen de motionsyrkanden som finns upptagna under denna punkt i
utskottets förteckning över avstyrkta motionsyrkanden.
{) Höjda energiskatter på drivmedel (avsnitt 5.7.4)
Riksdagen godkänner vad utskottet anför om höjda energiskatter på
drivmedel. Därmed bifaller riksdagen proposition 2004/05:1 Finansplanen
punkt 36 i denna del och avslår de motionsyrkanden som finns upptagna
under denna punkt i utskottets förteckning över avstyrkta motionsyrkanden.
|) Höjd energiskatt på el (avsnitt 5.7.5)
Riksdagen godkänner vad utskottet anför om höjd energiskatt på el.
Därmed bifaller riksdagen proposition 2004/05:1 Finansplanen punkt 36
i denna del och avslår de motionsyrkanden som finns upptagna under denna
punkt i utskottets förteckning över avstyrkta motionsyrkanden.
}) Skattesatsuppräkning efter prisutvecklingen (avsnitt 5.7.6)
Riksdagen godkänner vad utskottet anför om skattesatsuppräkning efter
prisutvecklingen. Därmed bifaller riksdagen proposition 2004/05:1
Finansplanen punkt 36 i denna del.
~) Nedsättning av skatten på dieselolja som används i jordbruk, skogsbruk
och vattenbruk (avsnitt 5.7.7)
Riksdagen godkänner vad utskottet anfört om nedsättning av skatten på
dieselolja som används i jordbruk, skogsbruk och vattenbruk. Därmed
bifaller riksdagen proposition 2004/05:1 Finansplanen punkt 36 i denna
del och avslår det motionsyrkande som finns upptaget under denna punkt
i utskottets förteckning över avstyrkta motionsyrkanden.
) Skattestrategi för alternativa drivmedel (avsnitt 5.7.8)
Riksdagen godkänner vad utskottet anför om skattestrategi för alternativa
drivmedel. Därmed avslår riksdagen det motionsyrkande som finns upptaget
under denna punkt i utskottets förteckning över avstyrkta motionsyrkanden.
) Nedsättning av koldioxidskatt enligt 0,8-procentregeln (avsnitt 5.
7.9)
Riksdagen godkänner vad utskottet anför om nedsättning av koldioxidskatt
enligt 0,8-procentregeln. Därmed bifaller riksdagen proposition 2004/05:1
Finansplanen punkt 36 i denna del.
) Begränsning av koldioxidskatteuttaget avseende kalk- och cementbranschen
(avsnitt 5.7.10)
Riksdagen godkänner vad utskottet anför om begränsning av koldioxidskatteuttaget
avseende kalk- och cementbranschen. Därmed bifaller riksdagen proposition
2004/05:1 Finansplanen punkt 36 i denna del.
,) Fortsatt avtrappning av energiskatteavdraget för vindkraft (avsnitt
5.7.11)
Riksdagen godkänner vad utskottet anför om fortsatt avtrappning av
energiskatteavdraget för vindkraft. Därmed bifaller riksdagen proposition
2004/05:1 Finansplanen punkt 36 i denna del och avslår det motionsyrkande
som finns upptaget under denna punkt i utskottets förteckning över
avstyrkta motionsyrkanden.
f) Koldioxidskatt på torv (avsnitt 5.7.12)
Riksdagen godkänner vad utskottet anför om koldioxidskatt på torv.
Därmed avslår riksdagen det motionsyrkande som finns upptaget under
denna punkt i utskottets förteckning över avstyrkta motionsyrkanden.
,) Skatt
på termisk effekt i kärnkraftsreaktorer (avsnitt 5.7.13)
Riksdagen godkänner vad utskottet anför om skatt på termisk effekt i
kärnkraftsreaktorer. Därmed avslår riksdagen det motionsyrkande som
finns upptaget under denna punkt i utskottets förteckning över avstyrkta
motionsyrkanden.
.) Skatt på avfall (avsnitt 5.7.14)
Riksdagen godkänner vad utskottet anfört om skatt på avfall. Därmed
avslår riksdagen det motionsyrkande som finns upptaget under denna punkt
i utskottets förteckning över avstyrkta motionsyrkanden.
+) Skatt på naturgrus (avsnitt 5.7.15)
Riksdagen godkänner vad utskottet anför om skatt på naturgrus. Därmed
avslår riksdagen det motionsyrkande som finns upptaget under denna punkt
i utskottets förteckning över avstyrkta motionsyrkanden.
) Handelsgödsel och bekämpningsmedel (avsnitt 5.7.16)
Riksdagen godkänner vad utskottet anför om handelsgödsel och
bekämpningsmedel. Därmed avslår riksdagen de motionsyrkanden som finns upptagna
under denna punkt i utskottets förteckning över avstyrkta motionsyrkanden.
) Reklamskatten (avsnitt 5.7.17)
Riksdagen godkänner vad utskottet anför om reklamskatten. Därmed avslår
riksdagen de motionsyrkanden som finns upptagna under denna punkt i
utskottets förteckning över avstyrkta motionsyrkanden.
%) Fordonsskatt på personbilar, lätta bussar och lätta lastbilar
(avsnitt 5.7.18)
Riksdagen godkänner vad utskottet anför om fordonsskatt på personbilar,
lätta bussar och lätta lastbilar. Därmed bifaller riksdagen proposition
2004/05:1 Finansplanen punkt 31 i denna del och avslår de motionsyrkanden
som finns upptagna under denna punkt i utskottets förteckning över
avstyrkta motionsyrkanden.
S) Trängselskatten och miljöanpassade bilar (avsnitt 5.7.19)
Riksdagen godkänner vad utskottet anför om trängselskatten och
miljöanpassade bilar. Därmed bifaller riksdagen proposition 2004/05:1
Finansplanen punkt 27 i denna del och avslår de motionsyrkanden som finns
upptagna under denna punkt i utskottets förteckning över avstyrkta
motionsyrkanden.
<) Stöd för investeringar i källsorteringsutrymmen (avsnitt 5.8.1)
Riksdagen godkänner vad utskottet anför om stöd för investeringar i
källsorteringsutrymmen. Därmed bifaller riksdagen proposition 2004/05:1
Finansplanen punkt 29 i denna del och avslår de motionsyrkanden som
finns upptagna under denna punkt i utskottets förteckning över avstyrkta
motionsyrkanden.
×) Stöd för energi- och miljöinvesteringar i offentliga lokaler (avsnitt
5.8.2)
Riksdagen godkänner vad utskottet anför om stöd för energi- och
miljöinvesteringar i offentliga lokaler. Därmed bifaller riksdagen proposition
2004/05:1 Finansplanen punkt 28 i denna del och avslår de motionsyrkanden
som finns upptagna under denna punkt i utskottets förteckning över
avstyrkta motionsyrkanden.
) Vissa stödformer som krediteras på skattekonto (avsnitt 5.8.3)
Riksdagen godkänner vad utskottet anför om vissa stödformer som krediteras
på skattekonto. Därmed avslår riksdagen de motionsyrkanden som finns
upptagna under denna punkt i utskottets förteckning över avstyrkta
motionsyrkanden.
Z) Inkomster av statens verksamhet (avsnitt 5.9)
Riksdagen godkänner vad utskottet anför om inkomster av statens verksamhet.
Därmed avslår riksdagen det motionsyrkande som finns upptaget under
denna punkt i utskottets förteckning över avstyrkta
motionsyrkanden.
) Företagsinteckning (avsnitt 5.11)
Riksdagen godkänner vad utskottet anför om företagsinteckning. Därmed
avslår riksdagen de motionsyrkanden som finns upptagna under denna punkt
i utskottets förteckning över avstyrkta motionsyrkanden.
) Beräkning av statsbudgetens inkomster för 2005 (avsnitt 5.12)
Riksdagen godkänner beräkningen av statsbudgetens inkomster för 2005
(avsnitt 5.10). Därmed bifaller riksdagen proposition 2004/05:1
Finansplanen punkt 8 och avslår de motionsyrkanden som finns upptagna under
denna punkt i utskottets förteckning över avstyrkta motionsyrkanden.
Reservation 5 (m)
Reservation 6 (fp)
Reservation 7 (kd)
Reservation 8 (c)
5. Lagförslagen (avsnitt 5.13)
Riksdagen antar regeringens i bilaga 2 återgivna förslag till3.1 lag
om ändring i lagen (2004:629) om trängselskatt,3.2 lag om kreditering
på skattekonto av stöd för investeringar i energieffektivisering och
konvertering till förnybara energikällor,3.3 lag om kreditering på
skattekonto av stöd för investeringar i källsorteringsutrymmen,3.4 lag
om ändring i lagen (1996:1512) om dubbelbeskattningsavtal mellan de
nordiska länderna,3.5 lag om ändring i fordonsskattelagen (1988:327),3.
6 lag om ändring i socialavgiftslagen (2000:980),3.7 lag om ändring i
lagen (1994:1920) om allmän löneavgift,3.8 lag om ändring i inkomstskattelagen
(1999:1229), med den ändringen attdels 16 kap. 27 § och 65 kap. 6 § får
den av utskottet i bilagan Utskottets lagförslag föreslagna lydelsen,dels
att 63 kap. 3 § utgår,3.9 lag om ändring i lagen (1997:323) om statlig
förmögenhetsskatt,3.10 lag om ändring i lagen (1994:1976) om skatt på
energi.Därmed bifaller riksdagen proposition 2004/05:1 Finansplanen
punkterna 27-33, 35 och 36, alla i denna del, och bifaller delvis
proposition 2004/05:1 Finansplanen punkt 34 i denna del.
6. Preliminär fördelning av utgifterna på utgiftsområden 2006 (avsnitt
6.1)
Riksdagen bifaller proposition 2004/05:1 Finansplanen punkt 11 och
avslår motionerna2004/05:Fi231 av Fredrik Reinfeldt m.fl. (m) yrkande
7 i denna del,2004/05:Fi232 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkandena 9
och 11, båda i denna del,2004/05:Fi233 av Göran Hägglund m.fl. (kd)
yrkandena 6 och 7, båda i denna del, och2004/05:Fi234 av Maud Olofsson
m.fl. (c) yrkande 3 i denna del.
Reservation 9 (m)
Reservation 10 (fp)
Reservation 11 (kd)
Reservation 12 (c)
7. Beräkning av utgifterna på utgiftsområden 2007 (avsnitt 6.2)
Riksdagen bifaller proposition 2004/05:1 Finansplanen punkt 12 och
avslår motionerna2004/05:Fi231 av Fredrik Reinfeldt m.fl. (m) yrkande
7 i denna del,2004/05:Fi232 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkandena 9
och 11, båda i denna del,2004/05:Fi233 av Göran Hägglund m.fl. (kd)
yrkandena 6 och 7, båda i denna del,2004/05:Fi234 av Maud Olofsson m.fl.
(c) yrkande 3 i denna del och2004/05:Fi277 av Karin Pilsäter m.fl.
(fp) yrkande 5.
Reservation 13 (m)
Reservation 14 (fp)
Reservation 15 (kd)
Reservation 16 (c)
Bemyndiganden och ekonomiska förpliktelser
8. Bemyndigande om upplåning (avsnitt 7.1)
Riksdagen bifaller proposition 2004/05:1 Finansplanen punkt 5.
9. Lån för myndigheternas investeringar i anläggningstillgångar för
förvaltningsändamål (avsnitt 7.2.1)
Riksdagen bifaller proposition 2004/05:1 Finansplanen punkt 14.
10. Myndigheternas räntekontokrediter (avsnitt 7.2.2)
Riksdagen bifaller proposition 2004/05:1 Finansplanen punkt 15.
11. Sjunde AP-fondstyrelsens lån och räntekontokredit i Riksgäldskontoret
(avsnitt 7.2.3)
Riksdagen bifaller proposition 2004/05:1 Finansplanen punkt 16.
12. Bemyndigande för ramanslag (avsnitt 7.3)
Riksdagen bifaller proposition 2004/05:1 Finansplanen punkt 17.
Revision, kontroll och ekonomisk styrning
13. Riksrevisionens årliga rapport (avsnitt 8.1)
Riksdagen lägger redogörelse 2004/05:1 till handlingarna.
Övriga frågor
14. Budgetlagens tillämpning (avsnitt 9.1)
Riksdagen avslår motionerna2004/05:Fi277 av Karin Pilsäter m.fl. (fp)
yrkandena 2 och 3 samt2004/05:MJ334 av Patrik Norinder (m) yrkande
4.
Reservation 17 (m, fp, kd, c)
15. Effekter av besparingar (avsnitt 9.2)
Riksdagen avslår motion2004/05:Ju332 av Gustav Fridolin (mp) yrkande
2.
16. Vårpropositionens innehåll (avsnitt 9.3)
Riksdagen avslår motion2004/05:Fi277 av Karin Pilsäter m.fl. (fp)
yrkandena 4 och 6.
Reservation 18 (m, fp, kd, c)
17. Politikområden inom utgiftsområde 23 (avsnitt 9.4)
Riksdagen avslår motion2004/05:MJ497 av Sven Gunnar Persson m.fl. (kd)
yrkande 4.
18. EU-ersättningar till jordbruksföretagare (avsnitt 9.5)
Riksdagen avslår motion2004/05:MJ376 av Eskil Erlandsson och Birgitta
Carlsson (båda c) yrkande 2.
Stockholm den 11 november 2004
På finansutskottets vägnar
Arne Kjörnsberg
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Mikael Odenberg (m),
Carin Lundberg (s), Karin Pilsäter (fp), Sonia Karlsson (s), Kjell
Nordström (s), Mats Odell (kd), Lars Bäckström (v), Agneta Ringman (s),
Bo Bernhardsson (s), Christer Nylander (fp), Roger Tiefensee (c), Hans
Hoff (s), Tomas Högström (m), Agneta Gille (s), Yvonne Ruwaida (mp),
Cecilia Widegren (m) och Arne Kjörnsberg (s).
Förslag till fördelning av statsbudgetens utgifter för 2005 på
utgiftsområden
Utskottets förslag till ramar m.m. överensstämmer med regeringens förslag.
Förslag till beräkning av statsbudgetens inkomster för 2005 per
inkomsttitel
Utskottets förslag överensstämmer med regeringens förslag om inkomster
med undantag för inkomsttitel 1295 Särskild sjukförsäkringsavgift som
är ny. Inkomsterna på denna titel har överförts från inkomsttitel 1221
(se även avsnitt 5.5).
Motionsyrkanden som avstyrks av utskottet i förslagspunkt 4
Motion Motionärer Yrkanden
4. Beslut om ramar för budgeten 2005 (avsnitten 4 och 5 exkl. 5.13)
a) Utgiftstak för staten (avsnitt 4.3.1)
2004/05:Fi231 Fredrik Reinfeldt m.fl. (m) 2
2004/05:Fi232 Lars Leijonborg m.fl. (fp) 2
2004/05:Fi233 Göran Hägglund m.fl. (kd) 2
2004/05:Fi234 Maud Olofsson m.fl. (c) 4
b) Utgiftstak för den offentliga sektorn (avsnitt 4.3.2)
2004/05:Fi231 Fredrik Reinfeldt m.fl. (m) 3
2004/05:Fi232 Lars Leijonborg m.fl. (fp) 3
2004/05:Fi233 Göran Hägglund m.fl. (kd) 4
c) Fördelning av statsbudgetens utgifter på utgiftsområden 2005 (avsnitt
4.4.1)
2004/05:Fi231 Fredrik Reinfeldt m.fl. (m) 6
2004/05:Fi232 Lars Leijonborg m.fl. (fp) 8 och 13
2004/05:Fi233 Göran Hägglund m.fl. (kd) 5 och 11
2004/05:Fi234 Maud Olofsson m.fl. (c) 3 i denna del
2004/05:Fi259 Maud Olofsson m.fl. (c) 2
d) Ålderspensionssystemet vid sidan av statsbudgeten för 2005 (avsnitt
4.4.2)
2004/05:Fi232 Lars Leijonborg m.fl. (fp) 12
e) Förändring av anslagsbehållningar för 2005 (avsnitt 4.5)
2004/05:Fi232 Lars Leijonborg m.fl. (fp) 10
f) Myndigheters m.fl. in- och utlåning i Riksgäldskontoret för 2005
(avsnitt 4.6)
2004/05:Fi234 Maud Olofsson m.fl. (c) 8
h) Skattepolitikens inriktning (avsnitt 5.2)
2004/05:Fi231 Fredrik Reinfeldt m.fl. (m) 8 och 9
2004/05:Fi232 Lars Leijonborg m.fl. (fp) 16
2004/05:Fi234 Maud Olofsson m.fl. (c) 6
2004/05:Fi259 Maud Olofsson m.fl. (c) 1
2004/05:Sk452 Per Landgren m.fl. (kd) 2-6 och 42
2004/05:Sk454 Lars Leijonborg m.fl. (fp) 14
i) Beskattningen av förvärvsinkomster (avsnitt 5.3.1)
2004/05:Fi232 Lars Leijonborg m.fl. (fp) 21
2004/05:Fi259 Maud Olofsson m.fl. (c) 11-14, 17, 19 och 28
2004/05:Sk451 Per Landgren m.fl. (kd) 2 och 3
2004/05:Sk452 Per Landgren m.fl. (kd) 7, 8 och 36
2004/05:Sk453 Lennart Hedquist m.fl. (m) 1-3, 6 och 28
2004/05:Sk454 Lars Leijonborg m.fl. (fp) 7-10
j) Skattereduktion för fackföreningsavgift och a-kasseavgift (avsnitt
5.3.2)
2004/05:Fi259 Maud Olofsson m.fl. (c) 27
2004/05:Sk452 Per Landgren m.fl. (kd) 10 och 40
2004/05:Sk453 Lennart Hedquist m.fl. (m) 32 och 33
k) Reseavdraget (avsnitt 5.3.3)
2004/05:Fi259 Maud Olofsson m.fl. (c) 18 och 34
2004/05:Sk452 Per Landgren m.fl. (kd) 41
2004/05:Sk453 Lennart Hedquist m.fl. (m) 4 och 5
l) Regional stimulans på skatteområdet (avsnitt 5.3.4)
2004/05:Fi259 Maud Olofsson m.fl. (c) 36
2004/05:Sk452 Per Landgren m.fl. (kd) 46
2004/05:Sk453 Lennart Hedquist m.fl. (m) 35
m) Förmånsbeskattning av miljövänliga bilar (avsnitt 5.3.5)
2004/05:Fi259 Maud Olofsson m.fl. (c) 23 och 24
n) Hushållstjänster (avsnitt 5.3.6)
2004/05:Fi259 Maud Olofsson m.fl. (c) 21
2004/05:Sk450 Per Landgren m.fl. (kd) 9
2004/05:Sk452 Per Landgren m.fl. (kd) 11
2004/05:Sk453 Lennart Hedquist m.fl. (m) 22
2004/05:Sk454 Lars Leijonborg m.fl. (fp) 6
p) Uthyrning av privatbostad (avsnitt 5.3.8)
2004/05:Ub259 Sten Tolgfors m.fl. (m) 6
2004/05:Bo301 Marietta de Pourbaix-Lundin m.fl. (m) 5
q) Det fortsatta arbetet med 3:12-reglerna m.m. (avsnitt 5.4.1)
2004/05:Fi259 Maud Olofsson m.fl. (c) 3, 9 och 10
2004/05:Sk450 Per Landgren m.fl. (kd) 5, 6 och 8
2004/05:Sk452 Per Landgren m.fl. (kd) 12 och 13
2004/05:Sk453 Lennart Hedquist m.fl. (m) 39
2004/05:Sk454 Lars Leijonborg m.fl. (fp) 4
2004/05:Bo235 Maud Olofsson m.fl. (c) 6
r) Ändrade regler för periodiseringsfonderna (avsnitt 5.4.2)
2004/05:Fi259 Maud Olofsson m.fl. (c) 35
2004/05:Sk450 Per Landgren m.fl. (kd) 14
2004/05:Sk453 Lennart Hedquist m.fl. (m) 40
s) Royalty (avsnitt 5.4.3)
2004/05:Sk453 Lennart Hedquist m.fl. (m) 20
t) Sänkning av det särskilda avdraget för arbetsgivaravgifterna m.m.
(avsnitt 5.5)
2004/05:Fi232 Lars Leijonborg m.fl. (fp) 20
2004/05:Fi233 Göran Hägglund m.fl. (kd) 9
2004/05:Fi259 Maud Olofsson m.fl. (c) 37
2004/05:Sk450 Per Landgren m.fl. (kd) 15
2004/05:Sk452 Per Landgren m.fl. (kd) 19 och 20
2004/05:Sk453 Lennart Hedquist m.fl. (m) 34, 41 och 42
2004/05:Sf357 Fredrik Reinfeldt m.fl. (m) 14
u) Fastighetsbeskattning (avsnitt 5.6.1)
2004/05:Fi258 Lars Lindén m.fl. (kd) 6
2004/05:Sk446 Jörgen Johansson m.fl. (c) 4-7
2004/05:Sk452 Per Landgren m.fl. (kd) 14, 16 och 17
2004/05:Sk453 Lennart Hedquist m.fl. (m) 24 och 27
2004/05:Sk454 Lars Leijonborg m.fl. (fp) 15
v) Förmögenhetsskatten (avsnitt 5.6.2)
2004/05:Fi202 Ulf Sjösten (m)
2004/05:Fi259 Maud Olofsson m.fl. (c) 4-6
2004/05:Sk450 Per Landgren m.fl. (kd) 3 och 17
2004/05:Sk452 Per Landgren m.fl. (kd) 18
2004/05:Sk454 Lars Leijonborg m.fl. (fp) 2
2004/05:N305 Fredrik Reinfeldt m.fl. (m) 12
w) Slopad arvs- och gåvoskatt (avsnitt 5.6.3)
2004/05:Sk453 Lennart Hedquist m.fl. (m) 19
x) Moms på tidskrifter (avsnitt 5.7.1)
2004/05:Sk452 Per Landgren m.fl. (kd) 29
y) Alkoholskatten (avsnitt 5.7.2)
2004/05:Sk452 Per Landgren m.fl. (kd) 47
z) Tobaksskatten (avsnitt 5.7.3)
2004/05:Fi259 Maud Olofsson m.fl. (c) 26
2004/05:Sk453 Lennart Hedquist m.fl. (m) 44 och 45
{) Höjda energiskatter på drivmedel (avsnitt 5.7.4)
2004/05:Fi213 Marietta de Pourbaix-Lundin (m) 1
2004/05:Fi232 Lars Leijonborg m.fl. (fp) 22 i denna del
2004/05:Fi259 Maud Olofsson m.fl. (c) 32 och 33
2004/05:Sk449 Hans Backman (fp) 1
2004/05:Sk450 Per Landgren m.fl. (kd) 16
2004/05:Sk452 Per Landgren m.fl. (kd) 21 och 22
2004/05:Sk453 Lennart Hedquist m.fl. (m) 9
2004/05:N346 Hans Backman m.fl. (fp) 6
|) Höjd energiskatt på el (avsnitt 5.7.5)
2004/05:Fi232 Lars Leijonborg m.fl. (fp) 22 i denna del
2004/05:Fi259 Maud Olofsson m.fl. (c) 31
2004/05:Sk452 Per Landgren m.fl. (kd) 25
2004/05:Sk453 Lennart Hedquist m.fl. (m) 14
2004/05:N309 Eva Flyborg m.fl. (fp) 2
~) Nedsättning av skatten på dieselolja som används i jordbruk, skogsbruk
och vattenbruk (avsnitt 5.7.7)
2004/05:Fi259 Maud Olofsson m.fl. (c) 7
) Skattestrategi för alternativa drivmedel (avsnitt 5.7.8)
2004/05:Fi259 Maud Olofsson m.fl. (c) 22
,) Fortsatt avtrappning av energiskatteavdraget för vindkraft (avsnitt
5.7.11)
2004/05:Sk453 Lennart Hedquist m.fl. (m) 15
f) Koldioxidskatt på torv (avsnitt 5.7.12)
2004/05:Sk453 Lennart Hedquist m.fl. (m) 17
,) Skatt på termisk effekt i kärnkraftsreaktorer (avsnitt 5.7.13)
2004/05:Sk453 Lennart Hedquist m.fl. (m) 13
.) Skatt på avfall (avsnitt 5.7.14)
2004/05:Fi259 Maud Olofsson m.fl. (c) 25
+) Skatt på naturgrus (avsnitt 5.7.15)
2004/05:Sk453 Lennart Hedquist m.fl. (m) 38
) Handelsgödsel och bekämpningsmedel (avsnitt 5.7.16)
2004/05:Fi259 Maud Olofsson m.fl. (c) 8
2004/05:Sk453 Lennart Hedquist m.fl. (m) 7 och 8
) Reklamskatten (avsnitt 5.7.17)
2004/05:Fi201 Marietta de Pourbaix-Lundin (m)
2004/05:Fi203 Jeppe Johnsson och Anita Sidén (båda m)
2004/05:Fi204 Anna Lilliehöök och Ewa Thalén Finné (båda m)
2004/05:Fi206 Jeppe Johnsson och Nils Fredrik Aurelius (båda m)
2004/05:Fi207 Magdalena Andersson och Elizabeth Nyström (båda m)
2004/05:Fi210 Johnny Gylling (kd)
2004/05:Fi211 Sven Bergström och Håkan Larsson (båda c)
2004/05:Fi216 Kerstin Lundgren och Birgitta Carlsson (båda c)
2004/05:Fi226 Gunnar Axén och Tomas Högström (båda m)
2004/05:Fi269 Kenth Högström m.fl. (s)
2004/05:Sk215 Rolf Gunnarsson (m)
2004/05:Sk452 Per Landgren m.fl. (kd) 35
2004/05:Sk453 Lennart Hedquist m.fl. (m) 21
2004/05:Kr269 Kent Olsson m.fl. (m) 15
%) Fordonsskatt på personbilar, lätta bussar och lätta lastbilar (avsnitt
5.7.18)
2004/05:Fi213 Marietta de Pourbaix-Lundin (m) 2 och 3
2004/05:Fi232 Lars Leijonborg m.fl. (fp) 19
2004/05:Fi259 Maud Olofsson m.fl. (c) 29
2004/05:Sk452 Per Landgren m.fl. (kd) 23
2004/05:Sk453 Lennart Hedquist m.fl. (m) 10
S) Trängselskatten och miljöanpassade bilar (avsnitt 5.7.19)
2004/05:Fi232 Lars Leijonborg m.fl. (fp) 17
2004/05:Fi259 Maud Olofsson m.fl. (c) 30
2004/05:Fi268 Martin Andreasson m.fl. (fp)
2004/05:Fi270 Karin Pilsäter m.fl. (fp) 6 och 7
2004/05:Sk252 Björn Hamilton (m)
2004/05:Sk452 Per Landgren m.fl. (kd) 24
2004/05:Sk453 Lennart Hedquist m.fl. (m) 11
2004/05:T260 Karin Pilsäter m.fl. (fp) 3
2004/05:T464 Elizabeth Nyström m.fl. (m) 26
2004/05:N239 Stefan Attefall m.fl. (kd) 13
2004/05:N349 Marietta de Pourbaix-Lundin m.fl. (m) 6
<) Stöd för investeringar i källsorteringsutrymmen (avsnitt 5.8.1)
2004/05:Sk452 Per Landgren m.fl. (kd) 44
2004/05:Sk453 Lennart Hedquist m.fl. (m) 16
×) Stöd för energi- och miljöinvesteringar i offentliga lokaler (avsnitt
5.8.2)
2004/05:Fi232 Lars Leijonborg m.fl. (fp) 18
2004/05:Sk452 Per Landgren m.fl. (kd) 45
2004/05:Sk453 Lennart Hedquist m.fl. (m) 37
) Vissa stödformer som krediteras på skattekonto (avsnitt 5.8.3)
2004/05:Sk452 Per Landgren m.fl. (kd) 28
2004/05:Sk453 Lennart Hedquist m.fl. (m) 29-31, 36 och 43
Z) Inkomster av statens verksamhet (avsnitt 5.9)
2004/05:Sk452 Per Landgren m.fl. (kd) 26 i denna del
) Företagsinteckning (avsnitt 5.11)
2004/05:L214 Viviann Gerdin m.fl. (c) 1
2004/05:L220 Ingegerd Saarinen m.fl. (mp) 1-3
2004/05:L251 Maria Larsson m.fl. (kd) 1
2004/05:L257 Anders Sjölund (m) 1 och 3
2004/05:L274 Inger René m.fl. (m) 1 och 2
2004/05:L322 Hans Backman (fp)
2004/05:L323 Yvonne Ångström (fp) 1 och 2
2004/05:L324 Solveig Hellquist (fp)
2004/05:L337 Jan Ertsborn m.fl. (fp) 6
2004/05:L372 Roger Tiefensee (c) 1
2004/05:N393 Göran Hägglund m.fl. (kd) 29
2004/05:N398 Maud Olofsson m.fl. (c) 3
2004/05:N408 Eva Flyborg m.fl. (fp) 3
2004/05:N413 Eva Flyborg m.fl. (fp) 5
) Beräkning av statsbudgetens inkomster för 2005 (avsnitt 5.12)
2004/05:Fi231 Fredrik Reinfeldt m.fl. (m) 5
2004/05:Fi232 Lars Leijonborg m.fl. (fp) 4
2004/05:Fi234 Maud Olofsson m.fl. (c) 7
2004/05:Sk452 Per Landgren m.fl. (kd) 1 och 26 i denna del
2004/05:N310 Jörgen Johansson (c) 5
Redogörelse för ärendet
Bakgrund
I detta betänkande behandlas regeringens och partiernas förslag till
fördelning av statsutgifterna på utgiftsområden. Betänkandet, ibland
kallat rambetänkandet, utgör underlaget för riksdagens beslut om
statsbudgeten och utgiftsramar för de olika utgiftsområdena nästa budgetår.
I riksdagens rambeslutsmodell innebär beslutet om ramarna att en
utgiftsram fastställs för varje utgiftsområde som i den fortsatta beredningen
av anslagen inte får överskridas. Ett förslag från ett utskott till
fördelning av anslagen inom ett utgiftsområde kan inte behandlas av
riksdagen förrän riksdagen fattat beslut om ramarna (riksordningen 5
kap. §12). De olika fackutskotten som bereder och lägger fram förslag
till beslut om anslagen inom respektive utgiftsområde kan göra
omprioriteringar mellan anslagen men får inte lägga fram ett förslag som går
utöver den fastställda ramen. Inte heller får förslag som överskrider
ramen läggas fram reservationsvis. Riksdagen fastställer statsbudgetens
sammansättning i stort genom ett särskilt beslut som innefattar
dels utgiftsramar för utgiftsområden,
dels en beräkning av inkomsterna på statsbudgeten (inklusive skatteförslagen).
Detta beslut ingår som punkt 4 i Utskottets förslag till riksdagsbeslut
(se även avsnittet Utformningen av utskottets förslag till rambeslut).
Ärendet och dess beredning
I detta betänkande behandlar utskottet
dels proposition 2004/05:1 Budgetpropositionen för 2005 om förslag till
statsbudget, finansplan m.m. punkterna 1-17 och 27-36
dels redogörelse 2004/05:RRS1 Riksrevisionens styrelses redogörelse
angående Riksrevisionens årliga rapport 2004
dels de motioner som väckts med anledning av ärendet under allmänna
motionstiden 2004 enligt förteckningen bilaga 1.
Finansplanens avsnitt 9 Tilläggsbudget 2004 (punkterna 18-26 och 37)
behandlas i finansutskottets betänkande 2004/05:FiU11.
Utformningen av utskottets förslag till rambeslut
Enligt riksdagsordningen (5 kap. 12 §) ska riksdagen i ett och samma
beslut fastställa ramarna för de olika utgiftsområdena och godkänna en
beräkning av statsbudgetens inkomster. I beslutet om utgiftsramarna
ingår också att riksdagen ska godkänna ett antal budgetpåverkande poster,
såsom beräkningen av myndigheternas förbrukning av anslagsbehållningar
och hur anslagskrediterna kommer att utnyttjas under året.
I beslutet om inkomsterna ingår
dels att ta ställning till olika förslag till förändringar av gällande
skatte- och avgiftsregler och fastställa nästa års regelverk för
statsbudgetens inkomster,
dels att beräkna effekterna av dessa inkomster.
Utifrån dessa effektberäkningar erhålls ett underlag för att bedöma hur
stora statsbudgetens inkomster kommer att bli.
Statsbudgeten ska enligt budgetlagen (1996:1059) förutom inkomster och
utgifter även omfatta andra betalningar som påverkar statens lånebehov.
För att få fram upplåningsbehovet görs en bedömning av hur nettot av
myndigheternas m.fl. in- och utlåning i Riksgäldskontoret utvecklas
under budgetåret och hur stora eventuella kassamässiga korrigeringar
bör vara. När riksdagen tagit ställning till dessa beräkningar erhålls
budgetsaldot som en restpost som visar statens amorteringar/upplåningsbehov
under året. Beslutsordningen innebär alltså att riksdagen tar ställning
till alla dessa poster genom ett beslut.
Mot denna bakgrund är alla förslag som avser utgiftsramar m.m. och
beräkningen av statsbudgetens inkomster sammanförda i en enda beslutspunkt,
det s.k. rambeslutet, (punkt 4 i detta betänkande) i utskottets förslag
till riksdagsbeslut.
Följande punkter i propositionens förslag till riksdagsbeslut behandlas
i detta sammanhang:
punkt 2 om utgiftstak för staten inklusive ålderspensionssystemet vid
sidan av statsbudgeten för 2005 och 2006,
punkt 3 om beräkning av taket för den offentliga sektorns utgifter för
2005 och 2006,
punkt 9 om fördelning av utgifter på utgiftsområden för 2005,
punkt 10 om beräkning av förändringar av anslagsbehållningar för 2005,
punkt 6 om beräkning av förändringarna av myndigheters m.fl. in- och
utlåning i Riksgäldskontoret för 2005,
punkt 7 om beräkningen av den kassamässiga korrigeringen för 2005,
punkt 8 om beräkningen av statsbudgetens inkomster för 2005 och
punkterna 27-36 om lagförslag som avser skattefrågor med budgeteffekt
2005.
Den politiska argumenteringen angående utskottets förslag till ramar
för budgeten 2005 redovisas under rubriken 4.2 Utskottets bedömning av
de olika budgetalternativen. Utskottet tar i detta sammanhang ställning
till regeringens respektive partimotionernas olika budgetförslag parti
för parti och förslagens budgetpolitiska effekter.
I avsnitt 4.3 Utgiftstak för staten och den offentliga sektorn behandlar
utskottet den samlade nivån för statsutgifterna som den kommer till
uttryck i utgiftstaket. Utskottet tar därefter ställning till vilka
ramar som ska gälla för de olika utgiftsområdena när riksdagen i andra
steget av budgetprocessen fördelar utgifterna på anslagen. Det görs i
avsnitt 4.4 Fördelning av statens utgifter på utgiftsområden 2005.
I avsnitt 4.5 Redovisning av statsbudgetens inkomster för 2005 redovisas
utskottets förslag till samlad beräkning av statsbudgetens inkomster
nästa år.
I var sitt avsnitt behandlar utskottet de förslag som gäller 4.6
Anslagsbehållningar och 4.7 Myndigheternas in- och utlåning i Riksgäldskontoret
samt 4.8 Kassamässig korrigering.
Därefter redovisar utskottet sitt ställningstagande mer i detalj vad
gäller olika inkomstförslag (avsnitt 5).
Avsnitt 5 Inkomster är disponerat på följande sätt. Under rubriken 5.2
Skattepolitikens inriktning tar utskottet först ställning till de samlade
förslagen i kommitté- och partimotionerna, som är oppositionspartiernas
samlade alternativ till inkomstförslaget i budgetpropositionen. Därefter
behandlar utskottet de specifika förslagen i propositionen och de i det
sammanhanget väckta motionerna. Förslag om inkomstförändringar som tagits
upp i olika motionsyrkanden som gäller inkomståret 2005 behandlas i
huvudsak i den ordning respektive inkomsttitel redovisas i statsbudgeten.
Finansutskottets förslag till beslut om ramar för budgeten 2005 återfinns
i punkt 4, rambeslutet, i förslaget till riksdagsbeslut. De lagförslag
som omfattas av beslutet behandlas i punkt 5, men det sakliga innehållet
i lagförslagen har dessförinnan godkänts i punkt 4. I punkt 4 hänvisas
dessutom till två sammanställningar i omedelbar anslutning till utskottets
förslag till riksdagsbeslut.
I den första sammanställningen redovisas i tabellform utskottets och
reservanternas förslag till
dels fördelning av utgifter på utgiftsområden m.m. 2005,
dels beräkning av statsbudgetens inkomster 2005 fördelade på inkomsttitlar.
I den andra sammanställningen redovisas samtliga motionsyrkanden,
uppräknade ämnesområdesvis, som finansutskottet avstyrker i punkt 4.
Regeringens lagförslag
I bilaga 2 återges de lagförslag i budgetpropositionen som utskottet
behandlar i detta betänkande. Regeringens förslag i budgetpropositionen
om ändring i 63 kap. 3 § inkomstskattelagen (1999:1229) har överlämnats
till skatteutskottet för lagteknisk samordning med det förslag om ändring
i samma paragraf som återfinns i regeringens proposition 2004/05:19 om
beskattning av utomlands bosatta. Utskottet har vidare genomfört en
rättelse i regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1994:1776)
om skatt på energi. Rättelsen innebär att 9 kap. 9 § andra stycket
bringats i överensstämmelse med lagrummets nuvarande lydelse enligt SFS
2003:810. Utskottet har också kompletterat förslaget till lag om ändring
i socialavgiftslagen med de punktnummer som ska finnas vid uppräkningen
av de olika avgiftsslagen.
I bilaga 3 finns utskottets förslag till ändringar av regeringens
lagförslag. I punkt 6 i förslaget till riksdagsbeslut görs en hänvisning
till dessa bilagor.
Yttranden från andra utskott
Yttranden över budgetpropositionens förslag jämte motioner i de delar
som berör respektive utskotts beredningsområde har inkommit från
skatteutskottet (2004/05:SkU1y)
justitieutskottet (protokollsutdrag 2004/05:2.7)
lagutskottet (2004/05:LU1y)
försvarsutskottet (2004/05:FöU1y)
socialförsäkringsutskottet (2004/05:SfU1y)
socialutskottet (2004/05:SoU1y)
kulturutskottet (2004/05:KrU1y)
trafikutskottet (protokollsutdrag 2004/05:5.4)
miljö- och jordbruksutskottet (2004/05:MJU1y)
näringsutskottet (protokollsutdrag 2004/05:3.4)
arbetsmarknadsutskottet (2004/05:AU1y)
bostadsutskottet (2004/05:BoU1y)
Offentliga utfrågningar
Utskottet anordnade den 14 oktober en offentlig utfrågning om den
aktuella penningpolitiken med riksbankschef Lars Heikensten. Protokoll
från utfrågningen finns i bilaga 16.
Två interna utfrågningar har anordnats tillsammans utrikesutskottet.
Den 28 september informerade statsråden Gunnar Lund och Carin Jämtin om
aktuella frågor inför Världsbankens och IMF:s kommande årsmöten.
Statssekreterare Lars Danielsson informerade den 26 oktober utskottet
om EU:s finansiella perspektiv 2007-2013.
I samband med publiceringen av Konjunkturinstitutets lönebildningsrapport
informerade generaldirektör Ingemar Hansson utskottet om lönebildningen
2003.
Den 11 november besökte statssekreterare Jens Henriksson utskottet och
informerade om konvergensprogrammet.
Skrivelser
Skrivelse i ärendet har inkommit från Svenska Bankföreningen.
Utskottets övervägande
1 Den ekonomiska utvecklingen
Utskottets bedömning i korthet
Utskottet delar regeringens bedömning i budgetpropositionen att
förutsättningarna är goda för en fortsatt stark såväl internationell som
svensk konjunktur under de kommande åren. En rimlig bedömning är att
Sveriges BNP stiger med omkring 3 % per år de närmaste åren. Uppgången
kommer att leda till att sysselsättningen börjar stiga och arbetslösheten
börjar sjunka under 2005. De åtgärder som föreslås i budgetpropositionen
bidrar till denna utveckling. En av riskerna i bedömningen är de senaste
månadernas kraftigt stigande oljepris. Om priset på olja ligger kvar på
en hög nivå under en längre tid kan det mer än förväntat dämpa aktiviteten
i världsekonomin.
1.1 Bugetpropositionen
1.1.1 Utvecklingen internationellt
Hög tillväxt i världsekonomin
Världskonjunkturen har förbättrats hittills under 2004. Tillväxten har
stigit i flertalet länder och länderområden samtidigt som uppgången
spridit sig till alltfler branscher och sektorer. Förutom en fortsatt
hög tillväxttakt i Förenta staterna, Kina och stora delar av Sydostasien
har tillväxten ökat markant i Japan, Latinamerika och Ryssland. Även i
euroområdet har konjunkturen vänt uppåt, främst till följd av stigande
export.
Grunden i uppgången är låga räntor, en expansiv finanspolitik, stigande
företagsvinster och ökade investeringar. I t.ex. Förenta staterna och
Japan har investeringarna stigit kraftigt under 2004, bl.a. i den
tidigare krisdrabbade IT-sektorn.
Som framgår av tabell 1.1 räknar regeringen i budgetpropositionen med
att BNP i världen stiger med 4,7 % i år. Det är den högsta tillväxttakten
i världsekonomin på nästan 30 år. Det är också 0,3 procentenheter högre
än vad regeringen räknade med i vårpropositionen. Under 2005 ökar BNP
med 4,1 %, enligt regeringens bedömning. Den lägre tillväxttakten nästa
år förklaras bl.a. av det höga oljepriset och av att centralbankerna
världen över förväntas höja räntorna i takt med att resursutnyttjandet
i världsekonomin tilltar. Trots åtstramningen väntas räntorna ändå förbli
förhållandevis låga, vilket i kombination med höjda vinster och ökad
efterfrågan fortsätter att öka investeringarna i flertalet länder. En
stigande sysselsättning och ökade inkomster i hushållssektorn bidrar
till att stimulera den privata konsumtionen.
Tabell 1.1 Regeringens prognoser över tillväxten i världsekonomin
Årlig procentuell förändring
2003 2004 2005 2006 2007
BNP
Världen 3,7 4,7 4,1 4 3,9
EU (25) 0,9 2,3 2,4 2,5 2,5
Euroområdet 0,5 1,9 2,2 2,3 2,4
Norden 1,1 2,7 2,7 2,2 2,1
Förenta staterna 3,0 4,4 3,5 3,5 3,5
Japan 2,5 4,1 2,0 1,6 1,6
Tyskland -0,1 1,5 1,7 2,3 2,3
Frankrike 0,5 2,4 2,3 2,5 2,5
Italien 0,4 1,1 1,9 1,9 1,9
Storbritannien 2,2 3,2 2,7 2,4 2,4
Danmark 0,4 2,1 2,4 2,3 2,3
Finland 1,9 2,9 3,1 1,8 1,8
Norge 0,3 2,7 2,5 1,8 1,7
Sverige 1,6 3,5 3 2,5 2,3
Källa: Finansdepartementet
Regeringens prognos bygger bl.a. på att den senaste tidens mycket
kraftiga uppgång i oljepriset sjunker tillbaka till 37 dollar per fat i
slutet av 2004 och 34 dollar per fat i slutet av 2005. Prognosen bygger
också på att den internationella arbetsmarknaden fortsätter att förbättras
- att sysselsättningen stiger och arbetslösheten sjunker under de
närmaste åren.
Lägre tillväxttakt i Förenta staterna 2005.
Låga räntor och den kraftigt expansiva finanspolitiken gör att Förenta
staternas BNP ökar med hela 4,4 % 2004, enligt regeringens bedömning.
Nästa år sjunker tillväxttakten till 3,5 %, bl.a. på grund av att den
ekonomiska politiken blir mer åtstramande i takt med att aktiviteten i
ekonomin stiger ytterligare och inflationstrycket tilltar. Finanspolitiken
är redan i dagsläget mindre stimulerande än vad den var för ett halvår
sedan samtidigt som den amerikanska centralbanken, Federal Reserve,
försiktigt börjat höja de amerikanska styrräntorna.
Även om efterfrågan dämpats en del och uppgången på arbetsmarknaden
avtagit något den senaste tiden är förutsättningarna goda för en fortsatt
relativt hög tillväxt i Förenta staterna. Optimismen hos hushållen och
företagen är fortfarande stor. Företagens vinster ligger på historiska
rekordnivåer, vilket tillsammans med en ökad efterfrågan talar för att
investeringarna fortsätter att stiga. Vidare har hushållens finansiella
situation förbättras ytterligare genom bl.a. stigande aktiekurser och
höjda fastighetspriser. Detta i kombination med ökad sysselsättning,
minskad arbetslöshet och stigande lönenivå talar också för en fortsatt
stigande konsumtion, enligt regeringen. Det senaste året har sysselsättningen
ökat med 1,5 miljoner arbetstillfällen samtidigt som arbetslösheten
minskat. Dessutom gynnas exporten av den försvagade dollarn.
Enligt regeringen är riskerna i prognosen relativt balanserade, och det
kan inte uteslutas att tillväxten blir högre än förväntat. Om däremot
oljepriset under en längre tid ligger kvar på de höga nivåer som etablerats
under hösten blir efterfrågan och tillväxten lägre än förväntat.
. men stigande i Europa
Konjunkturen i euroområdet har förstärkts hittills under 2004 och
regeringen räknar med att tillväxttakten i år stiger till 1,9 %, efter en
uppgång i fjol på endast 0,5 %. Det är ett par tiondelar högre än
regeringens bedömning i vårpropositionen.
I likhet med utvecklingen under andra halvåret 2003 är det framför allt
exporten och den stigande internationella efterfrågan som ligger bakom
uppgången. Under våren och sommaren har emellertid tillväxten breddats
något genom att hushållens konsumtion åter börjat stiga efter de senaste
tre årens mycket svaga utveckling.
Regeringen räknar med att tillväxten fortsätter att stiga de närmaste
åren. Uppgången förutses dock bli lägre än i övriga Europa eftersom de
större euroländerna, Tyskland, Italien och Frankrike, dras med strukturella
problem och ansträngda offentliga finanser. BNP i euroområdet bedöms
öka med i genomsnitt 2,2 % 2005.
Hög inhemsk efterfrågan och stark internationell konjunktur gör att den
brittiska ekonomin växer med 3,2 % i år och 2,7 % 2005, enligt regeringens
bedömning. De brittiska investeringarna ökar i takt med att aktiviteten
i ekonomin stiger men den hittills mycket starka privata konsumtionen
dämpas något av högre räntor.
Tillväxten i Norge och Danmark stiger i år med 2,7 % respektive 2,1 %,
efter den svaga utvecklingen i fjol då både Norges och Danmarks BNP
ökade med endast omkring 0,4 %. Uppgången drivs främst av ökad
hushållskonsumtion, men också av stigande export.
Svagare i Japan 2005 .
Stigande investeringar och en ökad export till främst Kina är de viktigaste
förklaringarna till varför den japanska konjunkturen fortsatt att
kraftigt förbättras under 2004. Regeringen räknar i budgetpropositionen
med att Japans BNP stiger med 4,1 % i år. Det är den högsta tillväxttakten
sedan 1990. Det är också betydligt högre än de 2,7 % för 2004 som
regeringen räknade med i vårpropositionen.
Regeringen gör emellertid bedömningen att tillväxttakten halveras till
2 % 2005. Redan nu finns indikationer på att investeringarna dämpas
samtidigt som osäkerheten kring konsumtionens utveckling fortfarande är
stor. Även om situationen på arbetsmarknaden förbättrats under det
senaste året sjunker fortfarande den allmänna lönenivån. Trots den starka
återhämtningen kvarstår också Japans stora strukturella problem med
deflation, omfattande budgetunderskott och en snabbt stigande offentlig
skuld.
. men fortsatt hög tillväxt i övriga delar av Asien
Den höga tillväxten i Asien (exklusive Japan) har fortsatt under 2004.
Uppgången beror bl.a. på en stark export till följd av lågt värderade
valutor och den pågående återhämtningen i IT-sektorn. Under det senaste
året har även en stigande inhemsk efterfrågan börjat bidra till tillväxten.
En annan viktig förklaring är den fortsatt mycket höga tillväxten i
Kina. BNP i Kina steg under förra året med över 9 % och uppgången har
fortsatt under 2004. Regeringen räknar också med att de omfattande
investeringarna i Kina fortsätter att växa framöver trots de åtstramningar
som den kinesiska regeringen vidtagit under det senaste året.
Sammantaget väntas BNP i regionen öka med 7,4 % 2004 och 6,6 % 2005,
enligt regeringens bedömning.
1.1.2 Utvecklingen i Sverige
Hög tillväxttakt både 2004 och 2005
Den starka internationella konjunkturen innebar att den svenska ekonomin
växte överraskande snabbt under första halvåret 2004. BNP steg i faktiska
tal med 3,4 % jämfört med samma period 2003, enligt Statistiska
centralbyrån (siffran har senare justerats upp något, se avsnittet om Ny
information om konjunkturutvecklingen). Uppgången förklaras främst av
en kraftigt stigande export och en förhållandevis låg import, men under
andra kvartalet började även den inhemska efterfrågan att tillta genom
stigande konsumtion och ökade investeringar.
Regeringen räknar i budgetpropositionen med en fortsatt hög tillväxt
under de närmaste åren. Tillväxtbidraget från utrikeshandeln väntas
minska samtidigt som den inhemska efterfrågan växer sig starkare, bl.a.
som en följd av de inkomstskattesänkningar och de resursförstärkningar
till kommunerna som föreslås i budgetpropositionen. Bidraget från den
totala inhemska efterfrågan - investeringar, lager, offentlig och privat
konsumtion - förväntas stiga från 1,4 procentenheter i år till 2,4
procentenheter 2005.
Som framgår av tabell 1.2 räknar regeringen med att BNP stiger med 3,5 %
2004 och 3 % 2005. Det är 1 procentenhet respektive 0,4 procentenheter
högre än den bedömning regeringen gjorde i vårpropositionen. Tillväxten
2004 påverkas av att antalet arbetsdagar är betydligt fler än under
2003 - en effekt som regeringen uppskattar till 0,6 procentenheter. I
korthet innebär det att om antalet arbetsdagar 2004 hade varit lika
många som under 2003 hade den förväntade tillväxten 2004 varit 0,6
procentenheter lägre eller 2,9 %.
Sammantaget innebär regeringens prognos att Sveriges ekonomi växer med
i genomsnitt 3,25 % per år under 2004 och 2005. Det är mer än 1
procentenhet högre än det förväntade tillväxtgenomsnittet för euroområdet.
Tabell 1.2 Regeringens prognoser över försörjningsbalansen
Mdkr Årlig procentuell förändring
2003 2003 2004 2005 2006 2007
Hushållens konsumtionsutgifter 1 195 1,9 2,4 2,7 2,0 2,0
Offentliga konsumtionsutgifter 691 0,6 0,9 0,8 0,6 0,1
Statliga 195 0,6 0,5 -1,0 -0,5 -0,5
Kommunala 495 0,6 1,1 1,5 1,0 0,3
Bruttoinvesteringar 383 -2,0 3,2 4,0 5,2 5,1
Näringsliv exkl. bostäder 261 -2,6 2,4 4,6 6,1 5,9
Bostäder 53 3,6 9,8 4,2 5,0 5,0
Myndigheter 69 -3,5 1,3 1,6 1,9 2,1
Lagerinvesteringar1 8 0,2 -0,1 0,2 0,0 0,0
Export 1 066 5,5 8,8 7,5 6,1 5,9
Import 904 5,0 5,9 7,4 6,1 6
BNP 2 439 1,6 3,5 3,0 2,5 2,3
1 Bidrag till BNP-tillväxt.
Källa: Finansdepartementet
I tabell 1.2, 1.3 och 1.4 redovisas förutsättningarna, nyckeltalen och
försörjningsbalansen i regeringens prognos. I punkterna nedan sammanfattas
några viktiga delar i prognosen.
Trots stigande oljepriser räknar regeringen att inflationstrycket i den
svenska ekonomin förblir relativt lågt de närmaste åren. Konsumentprisindex
(KPI) väntas stiga med i genomsnitt 0,6 % i år och 1,4 % 2005. Den låga
inflationen gör att räntorna ligger kvar på en relativt låg nivå trots
den stigande tillväxten. Riksbankens reporänta stiger till 3 % i slutet
av 2005 från dagens nivå på 2 %.
Den låga inflationen i kombination med de skattesänkningar som föreslås
i budgetpropositionen gör att regeringen nu räknar med att hushållens
realinkomster stiger med i genomsnitt drygt 2,1 % per år 2004 och 2005.
I vårpropositionen räknade regeringen med en uppgång på i genomsnitt
1,8 % per år. Inkomstförstärkningen tillsammans med hushållens goda
förmögenhetsställning gör att hushållens konsumtion under samma period
förutses stiga med i genomsnitt 2,6 % per år - 0,5 procentenheter högre
än i vårpropositionen. Det betyder vidare att hushållen väntas minska
sitt sparande till förmån för konsumtion.
Konsumtionen gynnas också av att sysselsättningen nästa år väntas stiga
med 0,8 % samtidigt som den öppna arbetslösheten sjunker till 5,1 % av
arbetskraften. I vårpropositionen räknade regeringen med en
sysselsättningstillväxt 2005 på 0,5 % och en öppen arbetslöshet på 5,3 % (se
vidare om utvecklingen på arbetsmarknaden i avsnittet nedan).
Tabell 1.3 Förutsättningarna i regeringens prognos
Årlig procentuell förändring
2003 2004 2005 2006 2007
BNP världen 3,7 4,7 4,1 4,0 3,9
Inflation EU (HIKP) 2,0 1,9 1,8 1,9 1,8
Timlön, kostnad 3,5 3,4 3,5 3,5 3,5
TCW-index1,3 128 126 124 123 123
Tysk långränta1,2 4,1 4,3 4,8 5,0 5,2
Svensk långränta1,2 4,6 4,7 5,1 5,3 5,5
Svensk kortränta1,2 3,0 2,4 3,0 3,8 4,4
1 Årsgenomsnitt.
2 Tioårig statsobligation, sex månaders statsskuldväxel.
3 TCW-index mäter kronans konkurrensvägda värde. Ju högre indextal desto
svagare krona.
Källa: Finansdepartementet
Den svenska kronan fortsätter att förstärkas 2005, enligt regeringens
bedömning. De senaste årens kraftigt ökade produktivitet i den svenska
industrin innebär dock att den totala exporten stiger med 8,8 % 2004
och 7,5 % 2005. Det är för både 2004 och 2005 högre än vad regeringen
räknade med i vårpropositionen. Importen väntas stiga under 2005 i takt
med att exporten ökar, företagen bygger upp sina lager och den inhemska
efterfrågan stiger. En starkare krona stimulerar också till ökad import.
Tabell 1.4 Nyckeltalen i regeringens prognos
Årlig procentuell förändring
2003 2004 2005 2006 2007
KPI, årsgenomsnitt 2,0 0,6 1,4 2,0 2,0
UND1X, årsgenomsnitt 2,3 1,0 1,1 - -
Disponibel inkomst -0,1 2,1 2,2 1,4 1,2
Sparkvot (nivå)1 3,5 3,2 2,6 2,0 1,3
Industriproduktion 1,9 9,0 5,0 4,1 3,7
Relativ enhetsarbetskostnad 2,6 -5,6 -0,2 - -
Sysselsättning, antal personer -0,3 -0,6 0,8 0,8 0,7
Öppen arbetslöshet2 4,9 5,6 5,1 4,4 4,2
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder2 2,1 2,3 2,5 2,5 2,0
Sysselsättningsgrad3 77,6 77,0 77,0 77,2 77,4
Handelsbalans (miljarder kronor) 154 180 205 226 246
Bytesbalans4 6,4 7,1 7,7 8,1 8,6
Offentligt överskott4 0,5 0,7 0,6 0,4 0,9
1 Exklusive sparande i avtalspension.
2 Andel av arbetskraften.
3 Antalet sysselsatta i åldern 20-64 år exkl. arbetsmarknadspolitiska
program som andel av befolkningen i åldersgruppen.
4 Procent av BNP.
Källa: Finansdepartementet
Investeringarna stiger återigen efter de senaste tre årens nedgång,
främst inom industrin. Hög efterfrågan, stigande vinster, låga räntor
och ett historiskt sett relativt högt kapacitetsutnyttjande höjer
investeringarna med 3,2 % 2004 och 4 % 2005. Det är högre än den bedömning
som regeringen gjorde i vårpropositionen, då investeringarna väntades
stiga med 1,5 % respektive 3,4 % under samma år.
Kalkyler för utvecklingen 2006 och 2007
Förutom prognoserna för 2004 och 2005 redovisar regeringen kalkyler för
utvecklingen 2006 och 2007. Siffrorna för dessa år redovisas tillsammans
med prognoserna i tabellerna 1.1 till 1.4 ovan.
Kalkylerna bygger på bedömningen att det trots den höga tillväxten 2004
och 2005 finns lediga resurser i den svenska ekonomin i slutet av 2005.
Därigenom kan BNP under 2006 och 2007 stiga snabbare än den beräknade
potentiella tillväxten på 2,1 % utan att inflationen tar fart. Det s.k.
BNP-gapet - dvs. skillnaden mellan den faktiska produktionsnivån i
samhället och den praktiskt möjliga - väntas försvinna först under 2007.
Utifrån dessa antaganden gör regeringen bedömningen att Sveriges BNP
stiger med 2,5 % 2006 och 2,3 % 2007. Vidare bedöms att sysselsättningen
fortsätter att stiga och att den öppna arbetslösheten sjunker till i
genomsnitt 4,2 % 2007.
Arbetsmarknaden fortfarande svag trots konjunkturuppgången
Trots den starkare konjunkturen har sysselsättningen fortsatt att sjunka
under 2004, efter nedgången på 0,3 procentenheter 2003. Hittills under
2004 har antalet sysselsatta minskat med 22 000 personer jämfört med
samma period 2003, och regeringen räknar med att sysselsättningen minskar
med 0,6 % i år.
Produktionsökningen i ekonomin har i stället kommit till stånd genom
stigande produktivitet och en ökad medelarbetstid (via bl.a. minskad
sjukfrånvaro).
Historiskt sett brukar sysselsättningen stiga ungefär ett halvår efter
en markerad uppgång i BNP. Olika indikatorer över arbetsmarknadsutvecklingen
visar dock att efterfrågan på arbetskraft fortfarande är relativt svag.
Antalet nyanmälda lediga platser är lägre än under samma tid förra
året, och även om en ljusning kan skönjas i vissa branscher anger
huvuddelen av företagen i Konjunkturinstitutets (KI:s) olika barometrar
att de fortfarande planerar för en oförändrad eller minskad sysselsättning.
Även SCB:s vakansstatistik indikerar en fortsatt minskning av antalet
sysselsatta i ekonomin.
Regeringen räknar dock med att sysselsättningen åter börjar öka under
2005 i takt med att produktionen stiger ytterligare. Dessutom kommer de
föreslagna satsningarna på kommunerna och förslagen om inkomstskattesänkningar
att bidra till att antalet sysselsatta ökar. Sammantaget bedöms
sysselsättningen under nästa år stiga med 0,8 %.
Diagram 1.1 Sysselsättningen t.o.m. september 2004
Källa: Statistiska centralbyrån, Finansdepartementet
Den öppna arbetslösheten har fortsatt att stiga under 2004, till följd
av den svaga sysselsättningen. Som framgår av diagram 1.2 skedde en
viss förbättring under sommaren, men i september steg den öppna
arbetslösheten på nytt, till säsongrensat 5,8 % av arbetskraften, enligt
SCB:s arbetskraftsundersökning AKU. Regeringen räknar med att den öppna
arbetslösheten stiger till i genomsnitt 5,6 % under 2004 jämfört med 4,
9 % under 2003.
Diagram 1.2 Öppen arbetslöshet t.o.m. september 2004
Källa: Statistiska centralbyrån, Finansdepartementet
I takt med att sysselsättningen stiger sjunker den öppna arbetslösheten
under 2005, enligt regeringens bedömning. Utbudet av arbetskraft ökar
med 0,2 %. Ökningen av arbetskraftsutbudet begränsas bl.a. av att antalet
platser i de konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska programmen utökas.
Tillsammans med den förväntade sysselsättningsökningen innebär det att
den öppna arbetslösheten går ned till i genomsnitt 5,1 % 2005.
Riksdagens och regeringens sysselsättningsmål, dvs. att antalet sysselsatta
i åldrarna 20-64 år i procent av befolkningen i samma åldersgrupper ska
uppgå till 80 % 2004, kommer inte att uppfyllas. Enligt regeringens
bedömning kommer sysselsättningsgraden att sjunka till 77 % 2004 efter
en nivå 2003 på 77,6 %. Under 2005 kommer sysselsättningsgraden att
ligga kvar på samma nivå som i år för att sedan åter stiga något under
2006 och 2007. I regeringens högtillväxtalternativ, som beskrivs nedan,
nås sysselsättningsmålet 2007. Men då krävs att BNP stiger med i
genomsnitt 3,5 % per år perioden 2004 till 2007 samt att sysselsättningen
under samma period ökar med 140 000 personer jämfört med huvudalternativet.
Diagram 1.3 Sysselsättningsgraden t.o.m. september 2004
Källa: Statistiska centralbyrån, Finansdepartementet
1.1.3 Alternativa scenarier för utvecklingen t.o.m. 2007
Prognoser är alltid osäkra. Regeringen redovisar därför i budgetpropositionen
två alternativa kalkyler för utvecklingen t.o.m. 2007 - lågtillväxtalternativet
och högtillväxtalternativet (alternativen jämförs med huvudalternativet
som återges i parenteserna i tabellerna nedan).
Lågtillväxtalternativet
Som framgår av diagram 1.4 har oljepriset stigit kraftigt under 2004,
bl.a. på grund av stigande oljekonsumtion i Kina, ökad risk för störningar
i produktion, distribution och raffinering till följd av den osäkra
politiska situationen i Mellanöstern samt problemen i det ryska oljebolaget
Yukos. Som redovisats tidigare räknar regeringen i huvudprognosen med
att priset på olja sjunker till 37 dollar per fat i slutet av 2004 och
34 dollar per fat i slutet av 2005.
I lågtillväxtalternativet antar regeringen att oljepriset ligger kvar
på en hög nivå under hela prognosperioden - på 55 dollar per fat från
slutet av 2004 t.o.m. 2007. Utgångspunkten är att det tar ett par år
innan dagens brister i utvinning, transport och förädling rättats till,
och det beräknas leda till att tillväxttakten i världsekonomin sjunker
med en halv procentenhet under 2005 jämfört med huvudalternativet.
Effekterna under de övriga åren bedöms endast bli marginella.
Diagram 1.4 Oljeprisets utveckling januari 1998 till oktober 2004Brent,
USD per fat
Källa: EcowinFör svensk del innebär lågtillväxtalternativet bl.a.
följande:
BNP-tillväxten blir ungefär 0,7 procentenheter lägre under hela perioden
2004-2007 jämfört med huvudalternativet på grund av lägre konsumtion,
svagare export och lägre investeringar. Nedgången i tillväxttakten
inträffar framför allt under 2005.
Sysselsättningen blir lägre än i huvudalternativet och den öppna
arbetslösheten knappt en halv procentenhet högre.
Den svagare tillväxten leder till att de offentliga finanserna försämras.
Det finansiella sparandet i offentlig sektor väntas bli i genomsnitt
0,2 % per år 2004-2007, mot 0,7 % i huvudalternativet.
Enligt regeringens bedömning blir inte de reala konsekvenserna av ett
tillfälligt högt oljepris särskilt stora. Anledningen är bl.a. att det
reala oljepriset fortfarande är historiskt lågt samt att oljeberoendet
i såväl Sverige som övriga industrivärlden minskat kraftigt under de
senaste 25 åren.
Tabell 1.5 Nyckeltalen i regeringens lågtillväxtalternativ
2004 2005 2006 2007
BNP 3,4 (3,5) 2,5 (3,0) 2,4 (2,5) 2,3 (2,3)
BNP-gap1 -1,4 (-1,3) -1,1 (-0,5) -0,9 (-0,6) -0,7 (0,0)
Marknadstillväxt svensk export 8,1 (8,3) 7,5 (8,5) 7,2 (7,4)
6,9
(6,9)
Sysselsättningsgrad2 76,9 (77,0) 76,5 (77,0) 76,6 (77,2) 76,8
(77,4)
Öppen
arbetslöshet 5,7 (5,6) 5,5 (5,1) 4,9 (4,4) 4,6 (4,2)
Brentolja USD/fat, dec. 55 (37) 55 (34) 55 (32) 55 (32)
Disponibel inkomst 1,7 (2,1) 1,4 (2,2) 1,1 (1,4) 1,2
(1,2)
Inflation, KPI, årsgenomsnitt 0,9 (0,6) 2,0 (1,4) 2,2 (2,0)
2,0
(2,0)
Kommunal konsumtion 1,1 (1,1) 1,5 (1,5) 1,0 (1,0) 0,3
(0,3)
Finansiellt sparande offentlig sektor3 0,6 (0,7) 0,2 (0,6) -0,1
(0,4) 0,
2 (0,9)
1 Skillnaden i procent mellan faktisk och potentiell produktion.
2 Antalet sysselsatta i åldern 20-64 år exkl. arbetsmarknadspolitiska
program som andel av befolkningen i åldersgruppen.
3 Procent av BNP.
Siffror inom parentes anger regeringens bedömning i huvudalternativet.
Källa: Finansdepartementet
Högtillväxtalternativet
I detta alternativ antas att den internationella konjunkturen utvecklas
i enlighet med huvudalternativet, men att den svenska arbetsmarknaden
och lönebildningen fungerar bättre. Utbudet av arbetskraft antas stiga
betydligt snabbare än i huvudalternativet, bl.a. genom att antalet
sjukskrivna och antalet förtidspensionerade minskar mer samt att antalet
personer i olika former av utbildningar är lägre än i huvudalternativet.
Dessutom antas att resursutnyttjandet i ekonomin i utgångsläget är
lägre och att den potentiella tillväxttakten, dvs. den möjliga tillväxten
utan att inflationen stiger, är högre.
För svensk del innebär högtillväxtalternativet bl.a. följande:
BNP-tillväxten stiger till drygt 3,5 % per år, och BNP-nivån är i slutet
av 2007 cirka 3 % högre än i huvudalternativet. Tillväxten drivs uppåt
av en stark inhemsk efterfrågan till följd av bl.a. stigande sysselsättning
och ökade inkomster.
Sysselsättningen stiger markant. I slutet av 2007 är ytterligare 140
000 personer sysselsatta jämfört med huvudalternativet, och den öppna
arbetslösheten sjunker till 3,5 %. Sysselsättningsmålet på 80 % nås.
De offentliga finanserna stärks och visar ett överskott på 2 % av BNP
2007. Den kommunala konsumtionen stiger snabbare än i huvudalternativet
samtidigt som det uppstår ett utrymme för att sänka kommunalskatten.
Tabell 1.6 Nyckeltalen i regeringens högtillväxtalternativ
2004 2005 2006 2007
BNP 3,7 (3,5) 3,9 (3,0) 3,3 (2,5) 3,2 (2,3)
BNP-gap1 -2,5 (-1,3) -1,3 (-0,5) -0,6 (-0,2) 0,0 (0,0)
Marknadstillväxt svensk export 8,3 (8,3) 8,5 (8,5) 7,4 (7,4)
6,9
(6,9)
Sysselsättningsgrad2 77,1 (77,0) 78,0 (77,0) 79,0 (77,2) 80
(77,4)
Öppen arbetslöshet 5,5 (5,6) 4,8 (5,1) 3,9 (4,4) 3,5
(4,2)
Brentolja USD/fat, dec. 37 (37) 34 (34) 32 (32) 32 (32)
Disponibel inkomst 2,1 (2,1) 2,8 (2,2) 2,1 (1,4) 2,5
(1,2)
Inflation, KPI, årsgenomsnitt 0,6 (0,6) 1,4 (1,4) 2,0 (2,0)
2,0
(2,0)
Kommunal konsumtion 1,1 (1,1) 1,5 (1,5) 1,2 (1,0) 1,0
(0,3)
Finansiellt sparande offentlig sektor3 0,9 (0,7) 1,3 (0,6) 1,5
(0,4) 2,
0 (0,9)
1 Skillnaden i procent mellan faktisk och potentiell produktion.
2 Antalet sysselsatta i åldern 20-64 år exkl. arbetsmarknadspolitiska
program som andel av befolkningen i åldersgruppen.
3 Procent av BNP.
Siffror inom parentes anger regeringens bedömning i huvudalternativet.
Källa: Finansdepartementet
1.2 Partimotionerna
Moderata samlingspartiet anför i motion Fi231 att en fortsatt stark
och växande internationell efterfrågan tillsammans med en expansiv
penningpolitik samt goda vinster som stimulerar till investeringar talar
för att tillväxten i Sverige blir förhållandevis hög framöver. De
ofinansierade satsningarna som regeringen föreslår i budgetpropositionen
kan också bidra till en något högre konsumtion och sysselsättning, enligt
motionärerna. Den största osäkerheten i regeringens prognos är bedömningen
om en relativt snabbt stigande sysselsättning. Den starka
produktivitetsutvecklingen i svensk ekonomi kan tyda på att det skett en
förändring
av den långsiktiga tillväxten. Det skulle, enligt motionärerna, under
en tid kunna medföra en svagare sysselsättningstillväxt än väntat. Därmed
skulle de offentliga finanserna försvagas ytterligare och risken öka
för en fortsatt utslagning av arbetskraft. Enligt motionärerna är det
också tydligt att finanspolitiken går i otakt med den förväntade
penningpolitiken. Det finns därför en risk för att Riksbanken tvingas höja
räntan snabbare än vad regeringen räknar med i budgetpropositionen.
Folkpartiet liberalerna anför i motion Fi232 att utsikterna för den
internationella ekonomiska utvecklingen ser gynnsamma ut. Orosmomentet
är, enligt motionärerna, det stora amerikanska bytesbalansunderskottet
och det höga oljepriset. För att minska underskottet i bytesbalansen
måste den amerikanska dollarn minska i värde, vilket kan skapa oro på
den finansiella marknaden. Ett fortsatt högt oljepris riskerar också
att dämpa den internationella tillväxttakten. Även de kortsiktiga
tillväxtutsikterna för den svenska ekonomin är gynnsamma, under förutsättning
att den internationella utvecklas väl.
Kristdemokraterna framhåller i motion Fi233 att återhämtningen i
världsekonomin är fortsatt god. Det mest akuta hotet är oljepriset som
stigit kraftigt under sommaren och hösten. Om priset ligger kvar på
nuvarande nivå under en längre tid riskerar det att avsevärt minska
dragkraften i den internationella ekonomin.
Centerpartiet anför i motion Fi234 att förutsättningarna för en
fortsatt stark svensk tillväxt under de närmaste åren är goda. Regeringens
expansiva finanspolitik kan emellertid driva fram en snabbare uppgång
i räntorna än vad regeringen räknar med i budgetpropositionen. Oroande
för konjunkturutvecklingen är också de kraftigt stigande priserna på
råoljemarknaden, enligt motionärerna.
1.3 Ny information om konjunkturutvecklingen
Prognoserna i budgetpropositionen bygger på uppgifter som fanns
tillgängliga fram till den 13 september 2004. Den statistik och de indikatorer
som publicerats efter det datumet tyder på en fortsatt hög internationell
tillväxt men att optimismen dämpats något under den senaste tiden bl.a.
till följd av det kraftigt stigande priset på råolja.
Stigande oljepris och lägre dollarkurs
Sedan mitten av september till början av november har det internationella
priset på råolja stigit med omkring 7 dollar per fat till ett pris på
något under 50 dollar per fat. Samtidigt har värdet på den amerikanska
dollarn sjunkit med drygt 4 % mot den svenska kronan. De internationella
obligationsräntorna har gått ned med mellan 0,1 och 0,2 procentenheter
till följd av bl.a. en mer dämpad efterfrågan. I slutet av september
höjde den amerikanska centralbanken, Federal Reserve, sin styrränta med
ytterligare 0,25 procentenheter till 1,75 %. En nedgång har också
noterats på vissa aktiebörser. I Förenta staterna har kurserna på den
bredare börsen (Dow Jones) sjunkit med omkring 3 % sedan mitten av
september, medan börsen för teknikaktier (Nasdaq) stigit med ungefär
lika mycket.
Lägre tillväxt än förväntat i Förenta staterna under tredje kvartalet
Enligt
preliminära uppgifter från det amerikanska handelsdepartementet steg
Förenta staternas BNP med 3,7 % under tredje kvartalet, efter en uppgång
under första och andra kvartalet på 4,5 % respektive 3,3 %. Det var 0,
6 procentenheter lägre än vad genomsnittet av olika bedömare hade räknat
med. Det var framför allt hushållens konsumtion och investeringarna som
bidrog till uppgången. Dessa steg mer än förväntat.
Det s.k. inköpschefsindexet över både industrisektorn och tjänstesektorn
försvagades under september och oktober, men nivån ligger fortfarande
en bra bit över 50, vilken är den nivå som betraktas som gränsen mellan
avmattning och tillväxt. Även hushållens förväntningar om den ekonomiska
utvecklingen har sjunkit under de senaste två månaderna, framför allt
i oktober. Trots det har konsumtionen fortsatt att utvecklas relativt
gynnsamt. Omsättningen i detaljhandeln (inklusive bilförsäljningen)
steg i september med 1,5 % jämfört med augusti.
I oktober steg sysselsättningen kraftigt, med 337 000 personer mot
förväntade 175 000 personer. Samtidigt reviderades sysselsättningssiffrorna
för augusti och september upp. Arbetslösheten i oktober steg dock till
5,5 %, från 5,4 % i september.
Inflationstakten har sjunkit till 2,5 % i september mätt enligt
konsumentprisindex.
Blandade signaler från euroområdet
De senaste indikatorerna över utvecklingen i euroområdet är blandade.
EU-kommissionens konjunkturbarometer för euroområdet fortsatte att stiga
under både september och oktober. Däremot har inköpschefsindex för både
industrin och tjänstesektorn gått ned de senaste månaderna. Tillväxten
i industriproduktionen har avtagit något, främst till följd av en svagare
exportorderingång, enligt EU-kommissionens statistik. Skillnaden mellan
länderna är dock relativt stor. I t.ex. Tyskland har industriproduktionen
fortsatt att stiga relativt starkt. De tyska företagen räknar också med
fortsatt uppgång. Det s.k. IFO-indexet, vilket är en viktig indikator
över den tyska industrin, steg på nytt i oktober efter en mindre nedgång
i september.
Konsumtionen i euroområdet utvecklas fortfarande svagt. Undantaget är
Frankrike där hushållens konsumtion ökat ganska starkt hittills under
2004. I oktober minskade emellertid de franska hushållens optimism något
efter en uppgång under sommaren.
Fortsatt uppgång i den svenska konjunkturen
Den svenska industrikonjunkturen fortsätter att förbättras, enligt
Konjunkturinstitutets (KI:s) barometer för tredje kvartalet. Både
orderingång och produktion steg ytterligare och den s.k. konfidensindikatorn,
vilken är ett mått på konjunkturläget, steg ett par enheter till den
högsta nivån på fyra år. Företagen är dessutom optimistiska om utvecklingen
framöver. Såväl orderingång som produktion väntas stiga ytterligare.
Däremot räknar inte företagen med att öka antalet anställda. Vidare
framgår att ordertillväxten inom byggindustrin är fortsatt god samt att
de flesta företagen är nöjda med orderläget. Byggföretagen är också
mycket optimistiska om utvecklingen under det närmaste året. Även
konjunkturläget inom handeln och övriga tjänstesektorer har förbättrats,
enligt KI:s barometer.
Resultaten i KI:s barometer bekräftas också av att inköpschefsindex för
industrin stigit under september och oktober.
Hushållens förväntningar på den ekonomiska utvecklingen, mätta enligt
KI:s förtroendeindikator, sjönk under september och oktober, men ligger
kvar på en hög nivå. Omsättningen i detaljhandeln steg med 6,4 % i
augusti och 5,2 % i september jämfört med samma månader i fjol. Hittills
i år har omsättningen stigit med 4,9 % jämfört med 2003.
Däremot fortsätter arbetsmarknaden att utvecklas svagt. Under både
augusti och september sjönk sysselsättningen säsongsrensat samtidigt som
den öppna arbetslösheten gick upp till 5,8 % i september.
Inflationen i den svenska ekonomin är fortsatt låg. Inflationstakten
mätt enligt KPI uppgick till 0,6 % under både augusti och september.
Inflationstakten mätt enligt det underliggande inflationsmåttet UND1X
låg på 1,0 % bägge månaderna.
I slutet av september reviderade SCB nationalräkenskaperna för första
och andra kvartalet 2004. Enligt de nya beräkningarna steg BNP med 2,8 %
första kvartalet och 3,6 % andra kvartalet kalenderkorrigerat. Sammantaget
för första halvåret steg BNP med 3,2 %, jämfört med 3 % i den tidigare
beräkningen.
Sedan regeringen offentliggjorde sin prognos har KI, EU-kommissionen
och Riksbanken presenterat nya bedömningar av den svenska ekonomin. I
genomsnitt räknar de med att BNP stiger med 3,7 % 2004 och 3,2 % 2005.
Det kan jämföras med regeringens bedömning i budgetpropositionen om en
tillväxt 2004 på 3,5 % och 3 % 2005.
1.4 Finansutskottets ställningstagande
Utskottet delar regeringens bedömning i budgetpropositionen att
förutsättningarna är goda för en gynnsam såväl internationell som svensk
konjunktur under de närmaste åren. Som framgår av redovisningen under
avsnittet Ny information om konjunkturutvecklingen har tillväxten i
världsekonomin varit fortsatt hög under sommaren och hösten, även om en
viss dämpning kunnat noteras till följd av bl.a. turbulensen på
oljemarknaden.
Låga räntor, expansiv finanspolitik, stigande vinster och ökade
investeringar har medfört att tillväxten under 2004 stigit i så gott som
alla länderområden och i de flesta branscher och sektorer. Stimulansen
från den ekonomiska politiken kommer successivt att avta framöver, men
stigande sysselsättning, ökade inkomster i hushållssektorerna och
stigande investeringar talar för en fortsatt hög internationell efterfrågan.
Under dessa förutsättningar är det enligt utskottets mening rimligt att
räkna med en tillväxttakt i den svenska ekonomin de närmaste åren på
runt 3 % per år. De åtgärder som föreslås i budgetpropositionen kommer
enligt utskottets mening att bidra till denna utveckling. Enligt de
senaste prognoserna som gjorts och som redovisas i avsnitt 1.3 skulle
tillväxttakten framöver t.o.m. kunna hamna något över 3 %.
Utskottet konstaterar att Moderata samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna,
Kristdemokraterna och Centerpartiet i stort sett delar budgetpropositionens
beskrivning av konjunkturutvecklingen. I likhet med regeringen anser
även motionärerna att det höga oljepriset är en av de främsta riskerna
i prognosen.
Som framgår av redovisningen i avsnitt 3.1 har priset på råolja fortsatt
att stiga under hösten till en nivå i början av november på omkring 47
dollar per fat. Tidvis har priset legat ett par dollar över nivån 50
dollar per fat. Enligt utskottets mening kan det höga oljepriset, om
det ligger kvar på nuvarande nivå under en längre tid, leda till att
aktiviteten i världsekonomin under det kommande året dämpas mer än vad
regeringen förväntar sig i sin huvudprognos. Däremot finns det inget i
dagsläget som tyder på att en sådan utveckling skulle utlösa en djupare
nedgång. Det är också slutsatsen i det lågtillväxtalternativ som regeringen
redovisar i budgetpropositionen (se avsnitt 1.1.3), och som bygger på
att oljepriset fortsätter att stiga till en nivå på 55 dollar per fat
under perioden 2005-2007.
Moderata samlingspartiet varnar i motion Fi231 för att sysselsättningen
framöver kan växa långsammare än vad regeringen förväntar sig i
budgetpropositionen.
Som utskottet redovisat tidigare i betänkandet brukar sysselsättningen
normalt sett stiga ungefär ett halvår efter en mer markerad uppgång i
tillväxten. Att det ännu inte inträffat under innevarande högkonjunktur
beror bl.a. på att 2004 innehåller fler arbetsdagar än normalt samt att
produktiviteten stigit snabbt. Fler arbetsdagar och ett högt
rationaliseringstempo har inneburit att företagen klarat den ökade produktionen
utan nyanställningar.
Enligt utskottets mening kommer företagen trots den höga
produktivitetstillväxten
att framöver i ökad utsträckning anställa personal för att möta den
stigande efterfrågan. Dessutom väntas tillväxten i tjänstesektorerna
öka snabbare under nästa år. Dessa sektorer är betydligt mer
sysselsättningsintensiva än industrin vars tillväxt varit mycket kraftig under
2004 till följd av den starka exportefterfrågan.
2 Riktlinjer för den ekonomiska politiken
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen godkänner det förslag till riktlinjer för den ekonomiska
politiken som regeringen redovisar i budgetpropositionen. Riksdagen
avstyrker de förslag som förs fram i motionerna.
Jämför reservation 1 (m, fp, kd, c).
2.1 Budgetpropositionen
Det är ett starkare Sverige som möter återhämtningen i ekonomin denna
gång jämfört med för tio år sedan. Statsskulden är mindre, de offentliga
finanserna starkare, sysselsättningen högre och arbetslösheten lägre.
Tillväxten i Sverige har de senaste tio åren varit högre än i många
jämförbara länder. I år bidrar en mycket stark exportutveckling till
att BNP väntas växa med 2,9 % (kalenderkorrigerat). Sveriges ekonomi
står väl rustad att ta till vara den internationella uppgången. Men
utmaningarna är samtidigt stora, inte minst på arbetsmarknaden där
arbetslösheten fortfarande är för hög och sysselsättningen för låg.
Målen för den ekonomiska politiken ligger fast. Uthålligt hög tillväxt
och full sysselsättning kräver sunda offentliga finanser. Utgiftstaken
ska klaras och målet om 2 % överskott i de offentliga finanserna i
genomsnitt över en konjunkturcykel ligger fast. Överskottsmålet preciserades
i föregående budgetproposition till minst 0,5 % av BNP för 2004. Utfallet
beräknas bli 0,7 %. För 2005 föreslås överskottsmålet fastställas till
minst 0,5 % av BNP.
Utgiftstaket har klarats varje år sedan det infördes 1997. Om utgiftstaket
för 2004 tenderar att överskridas kommer regeringen att senarelägga
vissa utgifter till nästa år. För 2005 och 2006 beräknas budgeteringsmarginalen
att uppgå till 0,2 respektive 1,4 miljarder kronor. Utgiftstaken fastställs
som en andel av potentiell BNP. För 2007 lämnas ingen exakt nivå på
utgiftstaket. Motivet till detta är att regeringen avser att göra en
närmare analys av ekonomins potentiella produktionsförmåga samt att man
överväger att införa ett system med s.k. sysselsättningsmarginal från
2007.
Den starkare konjunkturen har ännu inte lett till en ökad efterfrågan
på arbetskraft. Därför behövs åtgärder som stärker sysselsättningen och
minskar arbetslösheten. Budgetöverenskommelsen innehåller följande nya
åtgärder som gynnar sysselsättning och tillväxt:
Extra medel till kommuner och landsting
Sänkta inkomstskatter för främst låg- och medelinkomsttagare
Fortsatt grön skatteväxling och åtgärder för en bättre miljö
Förbättringar för små och medelstora företag
Intensifierad arbetsmarknadspolitik
Mer resurser till forskningen
Extra medel till kommuner och landsting
Trots kraftiga kommunala skattehöjningar väntas kommunsektorn i år
uppvisa ett negativt resultat. Regeringen föreslår en kraftig förstärkning
av det generella sysselsättningsstödet till kommuner och landsting för
att göra det möjligt att behålla personal och anställa fler i vården,
skolan och omsorgen. Redan i år tillförs 1,5 miljarder kronor och 2005
och 2006 tillförs 6 respektive 7 miljarder kronor. Det generella
statsbidraget höjs fr.o.m. 2007 med 7 miljarder kronor. Mer resurser läggs
på psykiatrin och missbrukarvården samt på införandet av en nationell
vårdgaranti. Tillgängligheten för personer med funktionshinder ska öka
och en förstärkning av omsorgen om personer med psykiska funktionshinder
inleds 2005. Vidare avsätts 450 miljoner kronor 2005 för kompetensutveckling
av personal inom vård- och äldreomsorg.
Sänkta inkomstskatter för främst låg- och medelinkomsttagare
Marginalskatterna på olika områden är av strategisk betydelse för en
god ekonomisk tillväxt. Regeringen föreslår ett antal skattesänkningar
som förbättrar utbytet av att arbeta, ökar köpkraften för låg- och
medelinkomsttagare och bidrar till att skapa fler jobb. Skatteomläggningen
med kompensation för allmän pensionsavgift ska fullföljas. För 2005
höjs kompensationen från 75 till 87,5 %. För att balansera förslagen om
höjda drivmedelsskatter inom ramen för skatteväxlingen höjs grundavdraget
i inkomstbeskattningen. Kilometeravdraget för resor till och från arbetet
och i tjänsten höjs med en krona per mil.
Vid beskattningen av förvärvsinkomster föreslås en begränsning av
uppräkningen av skiktgränserna för 2005 för uttag av statlig skatt, vilket
innebär att fler får betala statlig inkomstskatt.
Fortsatt grön skatteväxling och åtgärder för en bättre miljö
Hittills har en grön skatteväxling - där höjda skatter på miljöskadlig
verksamhet växlas mot sänkta skatter på arbete - om drygt 10 miljarder
kronor genomförts. För 2005 och 2006 föreslår regeringen en fortsatt
grön skatteväxling med sammanlagt 7 miljarder kronor. Tyngdpunkten 2005
läggs på höjda skatter för transportsektorn, som i dag står för den
största ökningen av koldioxidutsläppen. Samtidigt sänks skatterna på
arbete lika mycket, för 2005 genom höjda grundavdrag.
För att ytterligare öka miljöstyrningen i fordonsbeskattningen bör en
omläggning av fordonsskatten för personbilar och andra lätta fordon
genomföras enligt det förslag som presenteras av Vägtrafikskatteutredningen.
Den 1 januari 2005 införs ett system med utsläppsrätter inom EU. De
svenska anläggningar som ingår i handelssystemet betalar, med vissa
undantag, koldioxidskatt för sin bränsleförbrukning. Införandet av
utsläppshandel innebär därför att två medel används för att styra mot
samma mål. För att uppnå effektiv miljöstyrning inom den handlande
sektorn måste en samordning av dessa medel göras. Regeringen avser att
återkomma med ett samlat ställningstagande till detta i 2005 års
vårproposition.
Det särskilda anslaget för att stödja klimatinvesteringar, KLIMP,
föreslås utökas. Som aviserats i vårpropositionen höjs anslagen till
biologisk mångfald med 200 miljoner kronor 2005 och 400 miljoner kronor
2006. Därtill höjs ett flertal mindre anslag främst inom jordbrukets
område. Som ett led i jordbruksöverenskommelsen våren 2004 höjs anslagen
till åtgärder för landsbygdens miljö och struktur med 800 respektive
400 miljoner kronor 2006 och 2007.
Regeringen avser att inrätta ett nationellt forum för hållbar utveckling
fr.o.m. 2005.
Förbättringar för små och medelstora företag
Genom förslag i förra årets budgetproposition inleddes en reformering
av de s.k. 3:12-reglerna som styr beskattning i fåmansföretag. Ett
förslag från arbetsgruppen ska presenteras senare i höst. Regeringen
föreslår i budgetpropositionen att arvs- och gåvoskatten slopas och att
fribeloppet i förmögenhetsskatten höjs till 3 miljoner kronor. För att
kunna behålla jobb inom jord- och skogsbruket, som är utsatt för hård
konkurrens från övriga EU-länder, sänks skatten på dieselolja för jord-
och skogsbruksmaskiner. En ny struktur för riskkapitalförsörjning ska
underlätta vid start av nya företag.
Regeringen ger fortsatt hög prioritet åt kampen mot skattefusk och
ekonomisk brottslighet. Dessa reformer finansieras delvis genom att den
nedsättning av socialavgifterna som i dag gäller för en lönesumma upp
till 852 000 kr begränsas till 741 600 kr.
Intensifierad arbetsmarknadspolitik
Regeringen vill minska arbetslösheten och förkorta den tid någon går
arbetslös genom förstärkta arbetsmarknadspolitiska insatser och skärpt
tillämpning av arbetslöshetsförsäkringen. I budgetpropositionen föreslås
20 000 nya platser i arbetsmarknadspolitiska program 2005. Den totala
volymen kommer då att uppgå till 111 000 platser.
Såväl den årliga arbetstiden som livsarbetstiden sjunker trendmässigt.
För att finansiera välfärden på längre sikt måste fler arbeta och
personer som i dag står utanför arbetsmarknaden återföras till arbetslivet.
Regeringen vill fortsätta arbetet med att aktivera och rehabilitera
personer med nedsatt arbetsförmåga. Invandrare ska integreras bättre på
arbetsmarknaden och äldre ska kunna stanna kvar längre i arbetslivet.
Fortsatta åtgärder föreslås för ökad integration.
Mer resurser till forskningen
Konkurrenskraftig forskning är en viktig del i tillväxtpolitiken.
Resurserna till forskning föreslås öka successivt de kommande åren med 2,
3 miljarder kronor. Under hösten kommer en forskningsproposition att
läggas fram som närmare beskriver hur pengarna ska användas.
Utöver ovan beskrivna åtgärder för sysselsättning och tillväxt föreslår
regeringen ett antal viktiga reformer inriktade på främst barn och
barnfamiljer samt på säkerhet och trygghet.
Satsning på barn och barnfamiljer
Regeringen föreslår att barnbidraget höjs med 100 kr från 2006 och att
flerbarnstillägget höjs lika mycket och införs fr.o.m. andra barnet.
Taket i föräldraförsäkringen höjs från 7,5 till 10 prisbasbelopp den 1
juli 2006. Samtidigt höjs den s.k. lägstanivån i föräldraförsäkringen
från 60 till 180 kr per dag. Rätten till tillfällig föräldrapenning
utvidgas fr.o.m. 2005 för föräldrar till svårt sjuka barn. Vidare görs
insatser för barnfamiljer med svag ekonomi med 1 miljard kronor genom
höjt underhållsstöd, barntillägg för studerande och höjning av den del
av bostadsbidraget som utgör särskilt bidrag till barnfamiljer. En
satsning för 15 000 fler lärare i grundskolan är påbörjad och ska fullföljas.
Där utöver ska 6 000 fler anställas inom förskolan med start nästa år.
Säkerhet och trygghet
Genom en omläggning av det militära försvaret frigörs resurser som
regeringen föreslår ska användas till att på bred front stärka människors
säkerhet och trygghet. Överföringen av försvarsmedel trappas upp successivt
och uppgår till ca 3 miljarder kronor 2007. Insatserna ska bl.a. inriktas
mot särskilda satsningar på barn och ungdomar i riskmiljöer. Missbruk
av alkohol och narkotika har en tydlig koppling till brottslighet och
utökade resurser ges till missbrukarvården. Polisen, åklagarna och
domstolarna ges betydande förstärkningar. Kampen mot organiserad
brottslighet och terrorism ges ytterligare resurser. För att möjliggöra en
effektivare bekämpning av storskalig brottslighet satsas 25 miljoner
kronor extra på Tullverket fr.o.m. 2006.
Övriga åtgärder
Efter flera års ökande sjuktal ses nu en vändning och målet att halvera
sjukskrivningarna till 2008 är inom räckhåll. Många insatser har redan
gjorts för att minska sjukfrånvaron men ytterligare åtgärder krävs.
Under hösten har en proposition lagts fram om att öka arbetsgivarnas
ekonomiska drivkrafter för att minska sjukfrånvaron. Från och med 2005
införs friår i hela landet med totalt 12 000 helårsplatser. Den svenska
politiken för global utveckling ska bidra till uppfyllandet av FN:s
millenniedeklaration och det övergripande målet att avskaffa fattigdom
och hunger. Regeringen föreslår att anslaget för biståndet höjs så att
målet på 1 % av BNI nås 2006.
Regeringen föreslår en ytterligare höjning av bostadstilläggen för
pensionärer fr.o.m. 2005. Studiestödssystemet förändras från den 1 juli
2006 så att fler äldre ges möjlighet att studera med studiemedel.
Budgetpropositionen för 2005 bygger på en överenskommelse mellan den
socialdemokratiska regeringen, Vänsterpartiet och Miljöpartiet.
2.2 Motionerna
Moderata samlingspartiet
I Moderata samlingspartiets motion Fi231 framhålls att det allt
överskuggande problemet i svensk ekonomi är att så många står utan arbete.
Över en miljon människor i arbetsför ålder försörjs i dag med bidrag,
vilket utgör ett gigantiskt slöseri med mänskliga resurser och en enorm
belastning på de offentliga systemen. Mot denna bakgrund föreslår
Moderaterna en samlad strategi med fyra huvudkomponenter:
Uthålliga statsfinanser måste säkras
Fler i arbete, det måste löna sig att arbeta
Trygghet för alla, den offentliga sektorn måste reformeras
Företagens konkurrenskraft måste förbättras
Moderaternas förslag innebär även en politisk prioritering som sätter
tryggheten i fungerande rättsväsende, sjukvård och skola framför generösa
bidragssystem. Moderaterna vill ha ökat individuellt självbestämmande
i kombination med ett gemensamt ansvarstagande för trygghet för
alla.
Uthålliga statsfinanser måste säkras
I regeringens budgetalternativ ökar statens upplåning med 100 miljarder
kronor på två år, och det i ett konjunkturläge där regeringen, enligt
motionärerna, snarare borde samla i ladorna inför kommande avmattningar.
Det självklara målet i Moderaternas finanspolitik är att säkerställa
att utvecklingen av de offentliga finanserna är uthållig. Moderaterna
har tidigare presenterat ett ramverk för att öka trovärdigheten för
finanspolitiken (motion 2003/04:Fi239). Väl definierade mål, ökad
öppenhet och tydlighet, ett stramare regelverk för beslutsfattandet och
förstärkt utvärdering kan stävja den kortsiktighet och det godtycke som
präglat regeringens agerande under senare år. I dag uppgår den konsoliderade
offentliga sektorns bruttoskuldsättning till 51,7 procent av BNP.
Motionärerna anser att i ett första steg bör bruttoskulden reduceras till
40 % av BNP på ca fem år. Därav följer att det strukturella finansiella
sparandet i genomsnitt bör uppgå till ca 2 % av BNP de närmaste åren.
För att upprätthålla det övergripande budgetmålet föreslås ett årligt
saldomål för det finansiella sparandet i statsfinanserna. Sammanfattningsvis
innebär Moderaternas förslag att det strukturella sparandet i hela den
offentliga sektorn kommer att uppgå till 2,2; 2,4 och 3,0 % av BNP för
perioden 2005-2007.
Fler i arbete, det måste löna sig att arbeta
Att öka arbetsutbudet är avgörande för att Sverige ska klara av de krav
som en åldrande befolkning ställer. Det måste, enligt Moderaterna, löna
sig bättre att arbeta och sämre att inte arbeta. Det är nödvändigt att
både sänka skatterna och att strama åt bidragen. För att skattesänkningarna
ska ha största möjliga effekt på arbetsutbudet riktas de mot låg- och
medelinkomsttagare, som har störst benägenhet att ändra sitt beteende.
Inkomstskattesänkningen utformas som ett arbetsavdrag i den kommunala
skatten för personer som har inkomster från anställning eller
näringsverksamhet. Avdraget är utformat så att marginalskatten sjunker
väsentligt
för alla löntagare med vanliga inkomster. Särskilt stor, drygt 22
procentenheter, blir marginalskattesänkningen för låginkomsttagarna. Arbete
lönar sig därmed betydligt bättre än bidrag och dagens fattigdomsfällor
kan brytas.
En rad studier visar att förändrade ersättningsnivåer i socialförsäkringarna
har tydliga effekter på arbetsutbudet. Mot denna bakgrund föreslår
motionärerna lägre ersättningsnivåer i sjukpenning, föräldraförsäkring,
arbetslöshetsförsäkring, förtidspensioner och studiefinansiering.
Förslagen till skärpningar i arbetslöshets- och socialförsäkringar innebär
att ersättningsnivåerna sänks till 75 % i ett första steg och ner till
65 % i ett andra steg. Dessutom ändras sättet att beräkna den
bidragsgrundande inkomsten. I genomsnitt innebär förändringarna en sänkning
av ersättningsnivåerna med 15-20 %.
Arbetsmarknadsverket föreslås få en större självständighet och klarare
målstyrning av verksamheten.
Trygghet för alla, den offentliga sektorn måste reformeras
Motionärerna presenterar en rad förslag för att reformera och förbättra
kvaliteten inom offentlig verksamhet som utbildning och forskning, polis
och rättsväsende, försvaret, infrastrukturen och sjukvården. Kommunerna
ges en generell förstärkning av statsbidraget för att bättre kunna
utveckla verksamheterna och därtill föreslås ett nytt skatteutjämningssystem.
Tillsammans med de övriga borgerliga partierna föreslår Moderaterna en
nationell vårdgaranti. För samtliga utgiftsområden tillsammans satsar
Moderaterna brutto ca 20 miljarder kronor mer än regeringen. Satsningarna
är ett led i Moderaternas strategi att prioritera den offentliga sektorns
kärnverksamheter inom trygghetsområdet framför generösa bidragssystem.
Företagens konkurrenskraft måste förbättras
För att förbättra villkoren för företagande och säkra framtiden för
svensk industri i en allt hårdare konkurrens från omvärlden föreslås en
rad åtgärder. Skatten på förmögenheter, arv och gåvor avskaffas och
reformeringen av de s.k. 3:12-reglerna påskyndas. Skatten på hushållsnära
tjänster sänks genom 50 % skattereduktion på utgifter för arbetskostnader
upp till 50 000 kr. För att finansiera åtgärder föreslår Moderaterna
att den nedsättning av arbetsgivaravgiften som sker vid lönesummor upp
till 850 000 kr per år slopas helt.
Folkpartiet liberalerna
I Folkpartiet liberalernas motion Fi232 anser man att tryggheten och
välståndet hotas av regeringens politik som gör alltfler bidragsberoende.
I centrum för motionärernas förslag står den dryga miljon människor i
arbetsför ålder som inte arbetar. Antalet bidragsberoende måste minska
radikalt och insikten om sambandet mellan arbete och välstånd återupprättas.
Fler ska jobba
Folkpartiet har satt upp ett delmål om 300 000 nya jobb på fyra år.
Målet byggs under av en rad konkreta förslag i ett 30-punktsprogram. I
syfte att stimulera efterfrågan på arbetskraft föreslår Folkpartiet en
sänkning av arbetsgivaravgiften samt ytterligare ett antal förbättringar
för främst de mindre företagen. Vidare föreslås en ny anställningsform
för unga med lägre anställningsskydd och lägre arbetsgivaravgift, s.k.
instegsjobb. Motionärerna säger nej till planerna på att arbetsgivaren
ska stå för 15 % av sjuklönekostnaden. Skattelättnader införs för
hushållsnära tjänster. För att öka lönsamheten av att arbeta och därmed
utbudet av arbetskraft föreslås bl.a. skattesänkningar i form av ett
förvärvsavdrag främst för låg- och medelinkomsttagare. Dessutom ska
värnskatten avskaffas och förändringar göras i syfte att motverka
marginaleffekter i bidrags- och arbetsinkomster. Motionärerna vill också
stimulera till ökad genomströmning i gymnasier och högskolor samt sänka
skatten för att få äldre att stanna kvar i arbetslivet efter 65 år.
Särskilda insatser ska göras i starkt segregerade krisområden med hög
arbetslöshet. Folkpartiet vill införa systemförändringar för att minska
kostnaden för arbetslösheten och öka benägenheten hos arbetslösa att
söka arbete. Exempelvis ska kraven på att ta de arbeten som erbjuds
skärpas och a-kassorna ska i högre grad egenfinansieras. Motionärerna
föreslår också att huvuddelen av AMS läggs ned och ersätts av en
effektivare organisation.
Folkpartiet vill sätta upp ett nytt mål för antalet långtidssjukskrivna
och förtidspensionärer, som innebär att antalet ska minska med 10 000
om året. En lång rad systemförändringar föreslås i syfte att komma åt
missbruk av sjukförsäkringen och a-kassan, t.ex. intyg från två läkare
vid längre sjukfall.
Fler företag måste starta och växa
Folkpartiet föreslår en rad åtgärder som syftar till att stärka Sveriges
konkurrenskraft, hejda avindustrialiseringen och vända företagsflykten.
Dubbelbeskattningen på aktier avskaffas, likaså skattehöjningen på
bilismen, som enligt motionärerna missgynnar en av Sveriges mest
framgångsrika industrigrenar. Förmögenhetsskatten avskaffas successivt
under en fyraårsperiod. De s.k. 3:12-reglerna ersätts med den s.k.
BEK-modellen (beskattat eget kapital), vilket innebär att småföretagens
skattebörda minskar betydligt. Förslaget om skattelättnader för
hushållsnära tjänster kommer att medföra att ett antal nya företag tillkommer.
Svart verksamhet kan förvandlas till vit.
En modern energipolitik och bra miljö
Folkpartiet vill avbryta avvecklingen av kärnkraften, eftersom det
förutom att öka koldioxidutsläppen innebär en kraftig försämring av den
svenska industrins konkurrenskraft. Samtidigt ska övrig energiproduktion
och energianvändning fortsätta att effektiviseras. Det är enligt
motionärerna angeläget att utvecklingen av förnybar energi intensifieras
samt att mer resurser satsas på att bekämpa kväveläckagen.
Bättre utbildning och forskning
Folkpartiet vill skapa bättre yrkesutbildning genom att återinföra
alternativet med både tvååriga praktiska och fyraåriga gymnasieprogram.
Vidare måste kvaliteten i högskoleutbildningen öka. Forskningens
betydelse för tillväxten motiverar enligt Folkpartiet större anslagsökningar
än dem regeringen föreslår. Folkpartiets alternativ innebär att 600
miljoner kronor mer läggs på forskning jämfört med regeringens förslag.
De offentliga finanserna
Folkpartiet föreslår ett saneringsprogram som dämpar det offentliga
utgiftstrycket med ca 30 miljarder kronor. Detta uppnås främst genom
sänkta utgifter inom näringspolitik, regionalpolitik, mediepolitik och
bostadspolitik samt inom sjukpenningsystemet och energipolitiken. Statens
budgetsaldo vänds till balans redan 2005 och ett överskott 2006 om man
inkluderar av motionärerna föreslagna försäljningar av aktier i statliga
bolag.
Som ett led i saneringen av statens ekonomi stramas regelverken upp.
Budgetlagen ska inte kunna missbrukas på det sätt som nu sker. Målet
för finanspolitiken föreslås vara balans i statens finansiella sparande
över en konjunkturcykel.
Övriga prioriterade reformområden
Folkpartiet stöder regeringens förslag att öka biståndet till 1 % av
BNI.
Gemensamt med övriga borgerliga partier föreslår Folkpartiet en vårdgaranti.
Dessutom föreslås utökade satsningar på rehabilitering och ett särskilt
statligt anslag för att stimulera till en värdigare äldreomsorg.
I syfte att öka jämställdheten mellan kvinnor och män föreslår Folkpartiet
en jämställdhetsbonus för föräldrapar som delar föräldraförsäkringen
samt en offensiv för att höja orättvisa kvinnolöner.
Folkpartiet vill återupprätta ett fungerande rättssamhälle. Man anser
att det visserligen är bra att regeringen insett att rättsväsendet måste
rustas upp men att mer pengar måste tillföras jämfört med regeringens
förslag.
Fastighetsskatten avskaffas stegvis från 2005.
Kristdemokraterna
I Kristdemokraternas motion Fi233 beskrivs de senaste tio åren med
socialdemokratisk regering som ett misslyckande för sjukvård, skola,
tillväxtpolitik, barnomsorg, företagande, rättstrygghet, arbetslöshet
och sjukfrånvaro. Sverige har halkat ned från en 13:e till en 14:e plats
i OECD:s välfärdsliga. I Kristdemokraternas budgetalternativ är det
övergripande målet för den ekonomiska politiken att långsiktigt höja
tillväxten till minst 3 % per år över en konjunkturcykel. För detta
krävs en politik som slår vakt om den statsfinansiella stabiliteten,
skapar bättre villkor för arbete och företagande, skapar förutsättningar
för att alla ska kunna växa och förverkliga sina ambitioner samt ökar
valfriheten och förbättrar konkurrensen.
Sunda statsfinanser
Motionärerna anser att nuvarande överskottsmål för de offentliga finanserna
behöver kompletteras med ett balansmål för staten. Detta ska kombineras
med sänkt skattetryck samt lägre utgifter och utgiftstak för staten.
Genom en snabbare utförsäljning av statligt aktieinnehav uppnås ett
väsentligt starkare budgetsaldo och minskad statsskuld, jämfört med
regeringens förslag.
Fler i arbete för att trygga välfärden
Endast genom ett ökat antal arbetade timmar kan välfärden tryggas på
längre sikt. Arbetsutbudet ska stimuleras genom sänkt skattetryck och
minskade marginaleffekter. Kristdemokraterna föreslår en skattesänkning
i form av ett förvärvsavdrag inriktat främst på låg- och medelinkomsttagare.
Fler måste komma in på arbetsmarknaden av den dryga en miljon människor
i arbetsför ålder som i dag lever på olika sociala ersättningar.
Motionärerna vill hjälpa sjukskrivna tillbaka till arbetet i långt större
utsträckning och i snabbare takt än i dag. Detta ska åstadkommas med en
organisatorisk samordning samt en massiv satsning på rehabilitering
tillsammans med åtgärder för att stävja missbruk och överutnyttjande av
sjukförsäkringen. Motionärerna föreslår också att den som vill ska ha
rätt att arbeta fram till 72 års ålder och att inkomstskatten halveras
för personer som fyllt 65 år.
Kostnaderna för arbetslösheten bör synliggöras genom en allmän och
obligatorisk arbetslöshetsförsäkring som egenfinansieras med 33 % och
kompenseras fullt ut för den enskilde genom sänkt skatt.
Goda tillväxtförutsättningar och bättre företagsklimat
Kristdemokraterna vill förbättra företagsklimatet för att få fram fler
jobb och öka välståndet. Investeringarna måste öka - inte minst i
näringslivet som i dag satsar betydligt mer i utlandet än vad utländska
företag satsar i Sverige. Kristdemokraterna avser att avveckla
förmögenhetsskatten och satsa på förenklingar och skattelättnader framför
allt för mindre och medelstora företag. Här ingår också förslaget att
avveckla den s.k. värnskatten. Vidare föreslås också ett riskkapitalavdrag
samt ett s.k. etableringskonto för att underlätta start av nya företag
med eget kapital. Skatterna på hushållsnära tjänster sänks inklusive på
s.k. ROT-arbeten. För att inte bedriva procyklisk finanspolitik skjuts
vissa angelägna skattesänkningar upp tillfälligt. Det gäller sänkningen
av arbetsgivaravgifterna och avvecklingen av dubbelbeskattningen på
utdelningsinkomster.
För att skapa goda tillväxtförutsättningar behövs förutom ett gott
företagsklimat även fungerande infrastruktur och bostadspolitik.
Motionärerna föreslår betydande satsningar på väg- och järnvägsnätet. För
bostadspolitiken presenteras en helt ny inriktning med sänkt skattetryck
och förutsägbara spelregler. Fastighetsskatten avskaffas redan från
årsskiftet 2004/05. Reformen finansieras genom att kommunerna får ta ut
en fastighetsavgift samt genom höjd kapitalvinstbeskattning. Byggmomsen
halveras inledningsvis för flerbostadshus.
En hel del viktiga avregleringar har redan gjorts i Sverige. Men inom
t.ex. varudistribution, detaljhandel, offentlig tjänsteproduktion och
byggsektorn är konkurrensen fortfarande bristfällig. Kristdemokraterna
föreslår ett batteri av åtgärder för att stärka konkurrensen, bl.a.
avvecklandet av statligt ägande på vissa marknader.
Motionärerna vill återföra skatten på handelsgödsel och bekämpningsmedel
till jordbruksnäringen för att höja konkurrenskraften och ge förutsättningar
för en levande landsbygd. Höjningen av skatterna på el, bensin, diesel
och fordon avvisas och satsningar görs i stället på forskning om
alternativa drivmedel och stöd till utbyggnad av tankställen för dessa
bränslen.
Familjepolitik med ökad valfrihet
I Kristdemokraternas förslag till familjepolitik ingår att golvet i
föräldraförsäkringen höjs och att ett nytt system med s.k. barndagar
som ska träda in efter föräldraförsäkringstiden införs. Förslaget
kompletteras med s.k. kommunalt vårdnadsbidrag, vilket innebär att kommunerna
måste lämna ersättning direkt till de föräldrar som själva önskar ta
hand om sina barn. Motionärerna stöder regeringens föreslagna höjning
av taket i föräldraförsäkringen till 10 basbelopp.
Övriga åtgärder
Kristdemokraterna anser att kommunsektorn behöver ytterligare tillskott
utöver det som ligger i regeringens förslag. På längre sikt bör dock
kommunernas bidragsberoende från staten minska. Kristdemokraterna satsar
ca 5 miljarder kronor mer än regeringen inom områdena vård, omsorg och
utbildning. I detta ingår en mycket stor satsning på psykiatrin. Jämfört
med regeringens förslag ges även mer resurser till rättsväsendet, dvs.
till polis, åklagare och domstolar.
Kristdemokraterna vill omgående förbättra situationen för de sämst
ställda pensionärerna, detta genom att garantipensionen höjs med 100 kr
per månad och genom att grundavdraget höjs med 7 500 kr.
En avdragsrätt för gåvor till ideella organisationer föreslås. Även
stödet till trossamfund och allmänna samlingslokaler utökas.
Centerpartiet
Centerpartiet sammanfattar i motion Fi234 sin inriktning för den
ekonomiska politiken med att man vill arbeta för ett friskare, företagsammare
och grönare Sverige. Man vill driva en ekonomisk politik som grundas på
ökat självbestämmande åt individen och kommunerna. Samhället ska bygga
på federalismens principer, dvs. individen och lokalsamhället är grunden
och ska återta resurser, makt och befogenheter från dagens centralstyrda
samhällsordning. Samhället och omvärlden är stadd i snabb förändring.
Inte minst EU-utvidgningen innebär nya och spännande möjligheter i form
av ökat handelsutbyte, nya affärsidéer och tillväxt. Men vårt samhälle
står också inför betydande utmaningar. Mer än 20 % av den arbetsföra
befolkningen är i arbetsåtgärder, öppen arbetslöshet, sjukskrivning
eller förtidspension. Detta är enligt Centerpartiet ett resultat av
regeringens politik. Det är också en politik av slöseri med mänskliga
resurser.
Självbestämmande i stället för centralstyrning och bidrag
Familjepolitiken ska enligt motionärernas förslag läggas om så att
familjernas valfrihet och egenmakt stärks. Vidare föreslås en
inkomstskattereform som för tillbaka makt till vanliga människor. Genom skatte-
och förvärvsrabatter får en låginkomsttagare ut 500-600 kr per månad
med motionärernas förslag. Förslaget innebär samtidigt att kommunerna
får mer skatteintäkter och därmed blir självständigare från staten.
Ett grönare Sverige
Att hejda utsläpp av växthusgaser är en avgörande fråga för framtiden.
Redan nu måste riktningen stakas ut för det mål som riksdagen satt upp
om hur Sveriges utsläpp av växthusgaser ska halveras till 2050. Sveriges
jordbruk och skogsbruk är en oumbärlig del av omställningen mot ett
ekologiskt hållbart samhälle. Motionärerna vill satsa på forskning,
utveckling och stimulans av alternativa drivmedel. Jord- och skogsbruk
kommer att ha en viktig roll, t.ex. som producenter av bioråvaror, i
omställningen till ett grönare Sverige.
För att stimulera utvecklingen mot ett ekologiskt hållbart Sverige
föreslår motionärerna bl.a. en skattebefrielse för miljövänliga bränslen
samt en skatterabatt för privatpersoner som köper miljöbil.
Centerpartiet har sedan 2003 avsatt pengar för miljöbistånd. Så görs
även i denna budget och för 2005 anslås 300 miljoner kronor.
Ett friskare Sverige
Att öka arbetsutbudet är en av politikens främsta utmaningar. Motionärerna
anser att makten hos den enskilde måste stärkas för att öka flexibiliteten
i arbetslivet. Skatte- och transfereringssystem måste utformas så att
de stimulerar till arbete. Centerpartiet är övertygat om att alla
människor har något att bidra med, även de som varit borta från arbetsmarknaden
under lång tid. För att underlätta för människor att komma tillbaka
till arbetslivet vill Centerpartiet öka antalet lönebidragsplatser med
5 000. Även bidragsnivån höjs.
Regeringens kommande förslag om 15 % medfinansiering av sjukförsäkringen
för arbetsgivare innebär att de som har en historia av sjukskrivningar
bakom sig kommer att få det ännu svårare att ta sig in på arbetsmarknaden.
Motionärerna förordar i stället en modell med storleksrelaterat (i
förhållande till antalet anställda) arbetsgivaransvar.
Tillsammans med övriga borgerliga partier föreslår Centerpartiet en
nationell vårdgaranti.
Centerpartiet förordar en mer human asylpolitik som grundas på en
välkomnande attityd och en insikt om varje människas värde och potential.
Ett företagsammare Sverige
Politik kan inte skapa tillväxt men politiken kan ge goda förutsättningar
för entreprenörer och investerare. Det är en ständig utmaning för
politiker på alla nivåer att i dialog med näringslivet se över och förenkla
regler och förordningar som påverkar människors företagsamhet.
I syfte att ge småföretagare en möjlighet att växa och bli lönsamma
förordar motionärerna en ordentlig reform av 3:12-reglerna genom den s.
k. BEK-modellen (beskattat eget kapital). Motionärerna föreslår också
att förmögenhetsskatten avskaffas i två steg fram till 2006.
För att underlätta för vanliga löntagare att starta eget vill Centerpartiet
införa ett riskkapitalavdrag på högst 40 000 kr om året i tre år.
Svenska jordbrukare bör få samma villkor som övriga jordbrukare i EU.
Därför föreslår motionärerna en sänkning av dieselskatten samt att
skatten på handelsgödsel helt avskaffas.
Centerpartiet föreslår avdrag för hushållstjänster, vilket förutom att
öka kvinnornas möjligheter att arbeta även skapar möjlighet för fler
företag inom detta område.
Balanskrav och minskad statsskuld
Det aktuella målet för statsfinanserna, som innebär ett överskott på
2 % i genomsnitt över en konjunkturcykel i de samlade statsfinanserna,
har visat sig medföra en risk att avsättningar för framtidens pensioner
används för att täcka underskott i statens finanser. Därför förordar
motionärerna ett balanskrav som innebär att statsbudgeten inte ska gå
med underskott över en konjunkturcykel. Vidare är målet att statsskuldens
andel av BNP ska minska till högst 40 % inom de närmaste två mandatperioderna.
Allians för Sverige
Moderata samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna, Kristdemokraterna
och Centerpartiet har tagit initiativ till en Allians för Sverige och
ett maktskifte 2006. Partierna har en gemensam grundsyn om vilka värden
som ska vara vägledande för politiken i stort. Denna samsyn ligger också
till grund för respektive partis ekonomiska politik: Enskilda människor
och familjer ska få mer att säga till om. Entreprenörer och företagsamma
ska uppmuntras mer. Arbetets värde ska återupprättas - det ska löna sig
bättre att arbeta och fler ska ges möjlighet att försörja sig på eget
arbete. Rättssamhället ska återupprättas och tryggheten bli större.
Välfärdspolitiken ska utvecklas. Kvinnor och män ska ha samma möjligheter.
Alla delar av landet ska ges möjlighet till utveckling och slutligen
ska Sverige vara en aktiv aktör i Europeiska unionen och ta sitt globala
ansvar.
2.3 Finansutskottets ställningstagande
Både den internationella och svenska konjunkturen har kraftigt förbättrats
under 2004. Tillväxttakten i världsekonomin ser ut att bli den högsta
på nästan 30 år och det mesta talar för en fortsatt hög tillväxt under
de närmaste åren.
Utskottet tvingas däremot konstatera att högkonjunkturen ännu inte har
påverkat den svenska sysselsättningen. Tvärtom har situationen på
arbetsmarknaden fortsatt att försämras under 2004, efter nedgången 2003.
Sysselsättningen har minskat samtidigt som den öppna arbetslösheten
legat kvar på en hög nivå.
Enligt Statistiska centralbyråns (SCB:s) senaste arbetskraftsundersökning
var 4 203 000 personer sysselsatta i september 2004. Det är 46 000 färre
än i september 2003. Den öppna arbetslösheten låg på 5,8 %, en procentenhet
högre än samma månad i fjol. Som framgår av redovisningen under avsnitt
1.1.2 Utvecklingen i Sverige tyder också flertalet indikatorer på att
det dröjer ytterligare en tid innan konjunkturuppgången får tydlig
positiv effekt på arbetsmarknaden.
Detta är inte en acceptabel utveckling, enligt utskottets mening. Hög
arbetslöshet är ett slöseri med mänskliga resurser. Den goda konjunkturen
måste utnyttjas för att förbättra situationen på arbetsmarknaden.
Ytterligare åtgärder måste, enligt utskottets mening, vidtas för att pressa
ned den öppna arbetslösheten och öka sysselsättningen.
I motion Fi233 (kd) hävdas att regeringens mål om en öppen arbetslöshet
på 4 % ter sig alltmer avlägset samtidigt som sysselsättningsmålet inte
infrias. Även Moderata samlingspartiet kritiserar i motion Fi231 regeringen
för att inte uppfylla målen inom arbetsmarknadspolitiken. I motion Fi234
(c) hävdas vidare att regeringens arbetsmarknadspolitik är ett slöseri
med resurser och att den måste reformeras i grunden. Liknande påståenden
framförs i t.ex. motion Fi232 (fp). Samtliga partier föreslår samtidigt
omfattande nedskärningar inom arbetsmarknadsområdet.
Målet för den öppna arbetslösheten nåddes 2000 .
Utskottet vill med anledning av motionerna erinra om att målet om en
halvering av den öppna arbetslösheten till 4 % 2000 som regering och
riksdag satte upp 1996 nåddes i oktober 2000. Den öppna arbetslösheten
låg i genomsnitt på 4 % under både 2001 och 2002 men började stiga mot
slutet av 2002 till en nivå på i genomsnitt 5,7 % hittills under 2004.
I början berodde uppgången på att antalet deltagare i de konjunkturberoende
arbetsmarknadspolitiska programmen minskade kraftigt, men under det
senaste året är det framför allt den minskade sysselsättningen som
bidragit till den högre arbetslösheten.
. sysselsättningsmålet nås inte 2004 .
Riksdagens och regeringens mycket ambitiösa sysselsättningsmål, dvs.
att antalet sysselsatta i åldern 20-64 år som andel av befolkningen i
samma åldersgrupp ska uppgå till 80 % 2004, utvecklades väl fram t.o.m.
2001. Den högsta nivån nåddes i april 2001 då den säsongsrensade
sysselsättningsgraden uppgick till 78,5 %. Till följd av lågkonjunkturen
har graden därefter successivt sjunkit till en nivå i september 2004 på
76,9 % säsongsrensat.
. men målet ligger fast .
Det står nu klart att målet inte kommer att nås 2004. Men i likhet med
målet om en öppen arbetslöshet på 4 % ligger sysselsättningsmålet fast
som ett viktigt etappmål mot det övergripande målet om full sysselsättning.
Och enligt utskottets mening måste åtgärder vidtas inom en rad områden
för att målet snarast möjligt ska uppfyllas. På kort sikt handlar det
om att dämpa effekterna av den hittills svaga efterfrågan på arbetskraft.
På lite längre sikt handlar det om att öka utbudet av arbetskraft för
att trygga den framtida arbetskraftsförsörjningen.
Utskottet har vid tidigare behandlingar av den ekonomiska politiken
redovisat de olika åtgärder som vidtagits under de senaste fyra till
fem åren för att öka sysselsättningen och förbättra den svenska
arbetsmarknadens sätt att fungera, se t.ex. betänkandena 2003/04:FiU1 s.
73-76 och 2003/04:FiU20 s. 37-41.
Till skillnad från vad som envist hävdas i motionerna har
arbetsmarknadspolitiken
lagts om i en klart tillväxt- och sysselsättningsfrämjande riktning.
Arbets- och kompetenslinjen är och har varit ledstjärnan i det arbetet.
Volymmålen inom arbetsmarknadspolitiken har tagits bort och ersatts av
mål om effektiv matchning på arbetsmarknaden, förkortning av arbetslöshetstider
och stöd till de grupper som har svårast att komma in på arbetsmarknaden.
Omfattande åtgärder har vidtagits för att öka de långtidsarbetslösas
möjligheter att få ett reguljärt arbete samt för att öka sysselsättningen
bland t.ex. invandrare, ungdomar, arbetshandikappade och personer som
ofrivilligt arbetar deltid. Åtgärderna inom politikområdet har också i
allt högre grad inriktats mot sektorer där det råder brist eller där
det kan bedömas uppkomma brist på arbetskraft. Stora insatser har gjorts
för att förbättra utbildningen och kompetensutvecklingen samt öka
genomströmningen i gymnasiet, högskolorna och universiteten.
För att pressa ned den öppna arbetslösheten utökades i våras antalet
platser i de arbetsmarknadspolitiska programmen med 15 000 platser under
2004. Samtidigt förbättrades det särskilda stödet inom aktivitetsgarantin
genom att ersättningsnivån höjdes med 250 kr per dag. Nyligen beslutade
riksdagen om ett s.k. ROT-avdrag för perioden den 15 april 2004 till
den 30 juni 2005 för att minska den höga arbetslösheten inom byggsektorn.
En tillfällig satsning görs under 2004 och 2005 för att vidareutbilda
personal inom vård, skola och omsorg i kommuner och landsting. Satsningen
omfattar sammanlagt 6 000 personer som får möjlighet att arbeta deltid
och studera deltid vid kommunala vuxenutbildningen eller högskola.
. och nya åtgärder i budgetpropositionen för att nå målet .
I budgetpropositionen föreslår regeringen ytterligare åtgärder för att
minska arbetslösheten, öka sysselsättningen och nå sysselsättningsmålet
(en del av åtgärderna aviserades i vårpropositionen). De viktigaste
redovisas nedan:
För att dämpa arbetslösheten utökas antalet platser i de arbetsmarknadspolitiska
programmen med ytterligare 20 000 platser 2005 jämfört med den volym
som beräknades i vårpropositionen, till en nivå på 111 000 platser. Den
nivån ska upprätthållas även under 2006.
Det generella sysselsättningsstödet till kommunerna utökas med 1,5 miljarder
kronor under innevarande år, utöver de 4 miljarder kronor som redan
beslutats. Stödet förstärks sedan med 6 miljarder kronor 2005 och 7
miljarder kronor 2006.
För att öka efterfrågan, stärka arbetslinjen och sänka olika marginaleffekter
sänks bl.a. inkomstskatten genom att kompensationen för den allmänna
pensionsavgiften höjs från 75 % till 87,5 %. För att ytterligare stärka
arbetslinjen tillsätts en utredning för att se över reglerna för
tjänstepensioner och privata pensionsförsäkringar.
Regeringen framhåller också följande:
Resurser tillförs för att anställa ytterligare 6 000 personer i förskolan
under perioden 2005 till 2007. Regeringen presenterade också nyligen en
proposition om kvaliteten inom förskolan.
Arbetslöshetsförsäkringens roll som omställningsförsäkring ska förtydligas
ytterligare. Tillämpningen och kontrollen av försäkringens regelverk
ska bli tydligare och mer enhetlig. Arbetsmarknadspolitiken ska i än
högre grad inriktas mot platsförmedling, insatser för att motverka
arbetskraftsbrist samt åtgärder för dem som har svårast att ta sig in på
arbetsmarknaden. Arbetslöshetstiderna ska kortas.
Fler åtgärder ska vidtas för att öka genomströmningen på gymnasiet och
i högskolan. I t.ex. den proposition om gymnasieskolan som regeringen
i våras presenterade för riksdagen föreslås bl.a. ökad kvalitet och
ökade drivkrafter för eleverna att slutföra sin utbildning. Dessutom
föreslås att en ny lärlingsutbildning införs. Direktövergången från
gymnasiet till högskolan ska öka.
Åtgärder ska vidtas för att öka arbetskraftsdeltagandet hos äldre. I
dag är sysselsättningsgraden för personer i åldersgruppen 60 till 64 år
endast omkring 57 %.
Ytterligare åtgärder ska vidtas för att öka invandrarnas deltagande på
arbetsmarknaden. Ambitionen är att sysselsättningsgraden för utrikes
födda ska öka och närma sig den för hela befolkningen. Regeringen avser
att under 2005 lämna en proposition om hur introduktionen av nyanlända
invandrare ska förbättras och hur de snabbare ska kunna komma in på den
svenska arbetsmarknaden. Svenskundervisningen för invandrare (sfi) ska
förbättras och antalet praktikplatser öka. Stödet till antidiskrimineringsbyråer
och Diskrimineringsombudsmannen förstärks.
Betydelsen av att öka sysselsättningsgraden bland utlandsfödda framgår
tydligt av de beräkningar Konjunkturinstitutet (KI) presenterar i sin
lönebildningsrapport för 2004. Enligt KI är skillnaden i sysselsättningsgrad
mellan svenskfödda och utrikesfödda omkring 20 procentenheter. Om denna
skillnad halveras under de närmaste tio åren skulle antalet personer i
arbetskraften öka med ytterligare omkring 92 000 personer. I absoluta
tal skulle sysselsättningen om tio år vara omkring 117 000 personer
högre jämfört med en trendmässig förbättring.
Utöver detta vill utskottet nämna att Arbetsmarknadsverket under 2004
har som mål att halvera långtidsarbetslösheten bland ungdomar. Utskottet
vill också erinra om att regeringen tillsatt en utredning om rätten
till heltidsanställning. Utredningen ska enligt plan redovisa sitt arbete
i slutet av maj 2005.
. men oppositionens besparingar riskerar att öka arbetslösheten
I motionerna föreslås mycket omfattande besparingar inom
arbetsmarknadspolitiken.
Enligt utskottets uppfattning skulle besparingarna, om de genomfördes,
leda till att arbetslösheten permanentades på nuvarande nivå eller t.
o.m. steg. I Folkpartiet liberalernas motion Fi232 föreslås att stora
delar av AMS läggs ned och att en stor del av arbetsförmedlingen i
stället läggs ut på en flora av privata och ideella förmedlingar. Liknande
resonemang förs i motion Fi234 (c) och Fi233 (kd). En styckning och
nedskärning av AMS skulle enligt utskottets mening försämra situationen
för många arbetslösa, inte minst för personer som bor i regioner där
efterfrågan på arbetskraft är svag. De redan nu stora geografiska
skillnaderna i sysselsättning skulle förstärkas ytterligare.
I motion Fi232 (fp) och Fi233 (kd) föreslås också förändringar i
arbetsrättslagstiftningen som åtgärder för att förbättra arbetsmarknaden.
Utskottets principiella uppfattning i denna fråga är att det i många
fall är en felaktig föreställning att försvagningar i arbetsrättslagstiftningen
skulle ge stora positiva effekter på tillväxten och sysselsättningen.
Arbetsrätten bidrar enligt utskottets mening till att skapa trygga
arbetsförhållanden och stabila ekonomiska villkor, vilket i sig stärker
tryggheten för de anställda. Enligt en studie av arbetsrätten i olika
länder som OECD publicerat i Employment Outlook har utformningen av
arbetsrätten inga entydiga effekter på den totala sysselsättningen eller
den totala arbetslösheten i ett land.
Såvitt utskottet förstår har nu även Moderata samlingspartiet insett
detta. Från att tidigare ha krävt omfattande förändringar i arbetsrätten
skriver de i motion Fi231 att omfattningen av arbetsrätten tycks ha
mindre betydelse för arbetslösheten, sysselsättningen och inflationen
i ekonomin. Forskningen kan inte påvisa något samband mellan strikt
arbetsrätt och hög arbetslöshet, anför motionärerna.
Antalet sjukdagar ska halveras till 2008 .
En viktig del i politiken för att öka sysselsättningen och öka utbudet
av arbetskraft är enligt utskottets mening att minska den höga sjukfrånvaron.
Sjukfrånvaron innebär dessutom ett stort lidande för dem som drabbas
samt höga kostnader för samhället, kostnader som hotar att tränga undan
andra viktiga välfärdssatsningar.
I motionerna Fi231 (m), Fi232 (fp), Fi233 (kd) och Fi234 (c) aviseras
olika åtgärder för att minska sjukfrånvaron, varav några stämmer med
regeringens olika förslag. När det gäller sjukfrånvaron vill utskottet
anföra följande:
Hösten 2002 beslutade riksdagen att antalet sjukdagar ska halveras fram
till 2008 samt att nya aktivitets- och sjukersättningar ska minska.
Hösten 2001 presenterade regeringen det s.k. 11-punktsprogrammet för
att förbättra arbetsvillkoren och minska ohälsan i arbetslivet. Programmet
har sedan följts upp och utökats i de vårpropositioner och budgetpropositioner
som presenterats sedan dess. Utskottet har vid tidigare behandlingar av
frågan utförligt redovisat inriktningen av regeringens politik och vilka
åtgärder som hittills vidtagits, se betänkandena 2003/04:FiU1 s. 68-71
och 2003/04:FiU20 s. 41-43.
Utskottet konstaterar att åtgärderna nu börjat få effekt. Den tidigare
trenden med kraftigt stigande sjukskrivningstal har brutits, och antalet
sjukskrivningsdagar har börjat minska. Enligt Riksförsäkringsverkets
(RFV) senaste statistik minskade det totala antalet sjukskrivningsdagar
med ca 12 % under perioden januari till september 2004 jämfört med samma
period i fjol. Dessvärre har emellertid antalet personer med aktivitets-
och sjukersättning fortsatt att öka relativt kraftigt. Det s.k. ohälsotalet,
dvs. de samlade utbetalningarna för sjukpenning, aktivitets- och
sjukersättning och rehabiliteringsersättning, har dock stadigt sjunkit
under 2004, enligt RFV:s uppgifter.
. men det krävs ytterligare insatser för att målet ska nås
Trots förbättringen krävs det enligt utskottets mening ytterligare
insatser för att målet om en halvering ska nås.
I en proposition som regeringen nyligen lade på riksdagens bord föreslås
att arbetsgivarnas medfinansieringsansvar vid sjukfrånvaro (den s.k.
sjuklöneperioden) minskas från tre till två veckor den 1 januari 2005.
Efter de två veckorna ska arbetsgivaren svara för 15 % av sjukpenningkostnaden
för heltidssjukskrivna. För att bl.a. de mindre företagen inte ska
drabbas av orimligt höga kostnader införs ett golv och ett tak i form av
ett högkostnadsskydd och ett fribelopp.
Syftet med förslaget är att öka de ekonomiska drivkrafterna för att
minska sjukfrånvaron. Företag med en god arbetsmiljö, få sjukskrivna
och som aktivt arbetar med rehabilitering får genom systemet möjlighet
att sänka sina kostnader.
För att bl.a. förbättra behandlingen och rehabiliteringen anger regeringen
i budgetpropositionen att en nationell vårdgaranti införs från den
1 november 2005. Garantin innebär att ingen patient ska behöva vänta mer
än tre månader på sjukvård från beslut till planerad behandling. Regeringen
anger vidare att arbetsmiljön ska ges högre prioritet i arbetet med
ohälsan.
Den 1 januari 2005 införs systemet med friår i hela landet. Friåret får
samma villkor och omfattning som det försök som pågått i tolv kommuner.
I vårpropositionen för 2004 aviserades också att det under 2005 och
2006 avsätts 50 miljoner kronor för ett försök med arbetstidsförkortning,
för att bl.a. belysa kopplingen mellan hälsa och arbetstid.
Utskottet vill också i anslutning till diskussionen om sjukfrånvaron
erinra om att ersättningsnivån i sjukförsäkringen fr.o.m. den 1 januari
2005 återställs till den nivå som gällde före den 1 juli 2003.
Enligt utskottets mening är det en viktig princip, inte minst för
allmänhetens förtroende för välfärdssystemen, att ersättningarna i
socialförsäkringarna ligger på en sådan nivå att drabbade hushåll klarar
att upprätthålla sin standard på en rimlig nivå även om de skulle drabbas
av t.ex. sjukdom. Utskottet avvisar därför de förslag om sänkning av
ersättningsnivåerna och införandet av ytterligare en karensdag i
sjukförsäkringen som Moderata samlingspartiet föreslår i motion Fi231.
Förslagen slår mot dem som redan är utsatta.
Sveriges tillväxt är betydligt starkare än i euroområdet .
Utskottet övergår nu till att diskutera frågor om tillväxt och tillväxtklimat.
I motion Fi233 (kd) påstås att regeringen saknar en tillväxtpolitik. I
motionen redovisas en del beräkningar som anses bevisa att Sverige släpat
efter i tillväxt även under senare delen av 1990-talet och inledningen
av 2000-talet. Bland annat hävdas att Sveriges BNP 2003 skulle ha varit
drygt 1 380 miljarder kronor högre om Sverige under perioden 1994-2003
hade haft samma tillväxttakt som Irland. Den här typen av beräkningar
är enligt utskottets mening bara en lek med siffror där resultatet är
starkt beroende av t.ex. val av jämförelseland och tidsperiod. Det är
ungefär som att påstå att tillväxtklimatet i Förenta staterna är extremt
dåligt eftersom tillväxttakten i den amerikanska ekonomin under de
senaste tio åren endast varit mindre än hälften så hög som den i
Kina.
Sanningen är i stället att Sverige under de senaste tio åren haft en
internationellt sett hög tillväxttakt. Sveriges BNP steg med i genomsnitt
2,9 % per år mellan åren 1994 och 2003, enligt OECD:s statistik. Tillväxten
i OECD-området ökade under samma period med i genomsnitt 2,7 % per år,
medan den i EU och euroområdet steg med i genomsnitt 2,3 % respektive
2,1 % per år. Detta innebär att om Sverige under perioden hade haft
samma tillväxttakt som OECD-området, EU eller euroområdet i genomsnitt
hade nivån på Sveriges BNP varit lägre 2003.
. och OECD:s s.k. välfärdsliga är.
I sin politiska argumentation använder bl.a. Kristdemokraterna och
Folkpartiet liberalerna ofta det som kallas för OECD:s tillväxt- eller
välfärdsliga. "Sverige tappar i välståndsligan" är ett vanligt förekommande
uttryck i motionerna. Vad det handlar om är den statistik som OECD
sammanställer av s.k. köpkraftskorrigerade BNP-uppgifter per invånare.
Enligt motion Fi233 (kd) har Sverige sedan 1994 halkat från en trettonde
till en fjortonde plats i välfärdsligan, vilket enligt motionärerna
bevisar att Sverige under det senaste decenniet inte tagit igen något
jämfört med andra länder.
Som utskottet påpekat vid tidigare behandlingar (senast i bet. 2003/04:
FiU1) är OECD:s statistik så pass osäker att man bör vara mycket försiktig
med att dra långtgående slutsatser av uppgifterna. Möjligheten till
jämförelser mellan länderna är mycket begränsad, enligt bl.a. OECD:s
egna uppgifter. Möjligheterna till tillväxtjämförelse mellan länderna
begränsas också av att länderna i sina BNP-beräkningar behandlar
produktiviteten i den offentliga sektorn olika. En del länder, däribland
Sverige, antar schablonmässigt att produktiviteten i den offentliga
sektorn är noll, medan andra länder beräknar produktivitetsförändringen
i den offentliga sektorn till 0,5 % eller 1 %. Detta får genomslag i
BNP-utfallet och missgynnar särskilt länder som Sverige som har en stor
utbyggd offentlig sektor.
. inget bra mått på välfärden
Måttet har dessutom stora brister som mått på den ekonomiska välfärden.
Utskottet vill i detta sammanhang visa på att det finns andra undersökningar
som på ett djupare sätt än OECD behandlar och mäter välfärdsutvecklingen
i olika länder. SCB presenterade i våras en omfattande studie baserad
på fyra länder jämförande välfärdsindex där faktorer som t.ex. utbildning,
sysselsättning, arbetsmiljö, inkomster, materiell levnadsstandard,
boende, fritid, trygghet, livslängd och hälsa värderas. Välfärdsindexen
har utarbetats av FN och av forskningsinstitutioner i USA, Tyskland och
Holland. Enligt SCB hamnar Sverige i täten i flertalet av dessa index.
Sverige har även klättrat uppåt något i välfärdsindexen de senaste
åren efter en viss försämring i samband med den ekonomiska krisen i
början och mitten av 1990-talet, enligt SCB.
Utifrån OECD:s köpkraftskorrigerade statistik kan emellertid utskottet
konstatera att svensk ekonomi tappat i relativ position mot andra länder
under framför allt två perioder de senaste 30 åren - under andra hälften
av 1970-talet och i början av 1990-talet. Den absolut största nedgången
kom i början av 1990-talet då Sveriges BNP föll samtidigt som flera
andra länder fortsatte att ha en positiv tillväxt.
Kristdemokraterna anger också i sin motion att målet för den ekonomiska
politiken bör vara en hållbar tillväxt på minst 3 % per år över
konjunkturcykeln. I motionen anförs också att ett nytt mål bör införas: att
antalet arbetade timmar i ekonomin ska öka.
Hög tillväxt är ett viktigt mål .
Som utskottet framhållit vid ett flertal tillfällen är en hög ekonomisk
tillväxt en avgörande del av den ekonomiska politiken under förutsättning
att den är ekologiskt hållbar. Som redovisades ovan har Sveriges BNP
under de senaste tio åren stigit med i genomsnitt 2,9 % per år, vilket
är ungefär lika högt som Kristdemokraternas tillväxtmål. Det är också
hela 0,8 procentenheter mer i tillväxt per år än genomsnittet i euroområdet
och 0,2 procentenheter mer per år än genomsnittet för OECD-länderna.
Under lågkonjunkturåren 2002-2003 har den svenska tillväxten varit nästan
tre gånger så hög som den i euroområdet.
Helt avgörande för den svenska tillväxten och därmed också sysselsättningen
är att Sveriges konkurrens- och företagsklimat är gott. Till skillnad
mot vad som hävdas i motionerna Fi231 (m), Fi232 (fp), Fi233 (kd) och
Fi234 (c) anser utskottet att det grundläggande klimatet för tillväxt,
expansion och företagande är relativt gott, även om de senaste årens
internationella lågkonjunktur skapat spänningar på skilda håll i närings-
och arbetslivet.
. och det finns ett god grund för tillväxt .
Den makroekonomiska grunden i ekonomin är stabil. De offentliga finanserna
har sanerats. Inflationen och räntorna är låga. Skillnaden mellan de
tyska och de svenska obligationsräntorna är i dagsläget omkring 0,3
procentenheter, mot 4-5 procentenheter vid kriserna i mitten av 1990-talet.
Företagens konkurrenssituation är relativt god, och de nominella
löneökningarna i ekonomin har sänkts från de mycket högt uppskruvade
nivåerna på 1980-talet och början av 1990-talet. Lönebildningen har
genomgått omfattande förändringar, och förtroendet för låginflationspolitiken
är högt bland ekonomins olika aktörer. Pensionssystemet har reformerats,
till skillnad från situationen i många andra europeiska och utomeuropeiska
länder.
Åtgärder har genomförts för att öka konkurrensen i den svenska ekonomin
och pressa ned prisnivån. Marknader har öppnats för konkurrens,
konkurrenslagstiftningen har skärpts och konkurrensövervakningen utökats.
Utbildnings- och kunskapsnivån hos den svenska arbetskraften har stigit
ytterligare genom de senaste årens satsningar på utbildning och forskning.
Sverige är det land i världen som enligt OECD investerar mest resurser
i kunskap som andel av BNP. Utgångspunkten för politiken är att Sverige
även i fortsättningen ska vara världens främsta kunskapsnation. Stora
resurser satsas för att bygga ut och förbättra infrastrukturen. Den
svenska företagsbeskattningen är konkurrenskraftig i ett internationellt
perspektiv, även om globaliseringen på olika sätt ställer beskattningen
inför nya utmaningar.
Sveriges samlade affärer med utlandet, dvs. bytesbalansen, visar på
rekordöverskott. Överskottet uppgick till 6,4 % av BNP i fjol och
beräknas stiga till 7,7 % av BNP 2005. Folkpartiet liberalerna påstår i
motion Fi232 att det höga överskottet är ett tecken på att det investeras
för lite inom landet. Kapitalet används i stället för investeringar
utomlands.
Som svar på detta vill utskottet bl.a. hänvisa till de beräkningar av
kapitalavkastning och investeringar i Sverige jämfört med övriga länder
som KI redovisar i Lönebildningsrapporten för 2004. Enligt KI ligger
avkastningen på kapital i Sverige på ungefär samma nivå som i Förenta
staterna och EU. Dessutom är investeringarna som andel av förädlingsvärdet
minst lika höga i Sverige som i övriga delar av världen. Betydelsen av
detta är att Sverige står sig minst lika bra som andra länder i den
globala konkurrensen om investeringskapital.
. men tillväxtklimatet måste ständigt förbättras .
Den fortgående globaliseringen och de nya EU-länderna skärper konkurrensen
ytterligare, och enligt utskottets mening måste förutsättningarna för
tillväxt och expansion ständigt utvecklas.
Som regeringen aviserade i vårpropositionen ska ytterligare åtgärder
vidtas för att bl.a. öka konkurrensen inom de branscher som fortfarande
utmärks av bristande konkurrens.
Utbildningen och forskningen ska förstärkas ännu mer. I budgetpropositionen
anger regeringen att resurserna till forskningen ska höjas stegvis under
de närmaste åren så att nivån 2008 utökas med 2,3 miljarder kronor
jämfört med årets nivå. Vidare pågår ett arbete med att utveckla en
innovationsstrategi, Innovativa Sverige (Ds 2004:36), i syfte att stärka
Sveriges förmåga att skapa kunskap och omsätta den i tillväxt och nya
jobb. Forsknings- och utvecklingsresultat måste i större omfattning än
i dagsläget omsättas i nya produkter och tjänster. Regeringen anger
också att Mitthögskolan blir universitet fr.o.m. den 1 januari 2005.
Satsningar i infrastruktur tidigareläggs. Bland annat innebär detta att
bygget av den s.k. Mälartunneln i Stockholm kan påbörjas redan 2005
samtidigt som byggandet av den s.k. Haparandabanan samt vägavsnitt i
Västra Götaland på bl.a. E 6:an och riksväg 40 kan tidigareläggas.
. för att Sverige ska behålla bronsplatsen i tillväxtklimat
Utskottet vill i detta sammanhang erinra om att olika institut och
organisationer genomgående placerar Sverige högt på sina rankningslistor
när de analyserar olika länders tillväxtförutsättningar. För andra året
i rad utsåg nyligen World Economic Forum (WEF) Sverige till det tredje
bästa landet i världen vad gäller konkurrens- och tillväxtklimat. WEF:s
studie undersöker 104 länder inom en mängd olika områden, som mikroekonomiskt
klimat, generellt konkurrensklimat, infrastruktur, samarbetsklimat,
lagstiftning, hållbarhet och miljökrav, IT-utveckling etc. Vidare ligger
Sverige stadigt bland toppländerna i EU-kommissionens uppföljningar av
den s.k. Lissabonprocessen.
Utskottet vill till sist också nämna att det internationella kreditinstitutet
Standard & Poor''''''''''''''''s i våras höjde Sveriges kreditbetyg till det högsta
betyget AAA (tripple A). Det är, enligt utskottets mening, ett erkännande
av den svenska ekonomins grundläggande styrka.
Det är också utskottets övertygelse att tillväxtklimatet i den svenska
ekonomin hade varit betydligt sämre om Moderata samlingspartiet,
Kristdemokraterna, Folkpartiet liberalerna och Centerpartiet fått genomföra
de budgetalternativ och den ekonomiska politik de propagerat för under
de senaste åren. Partiernas omfattande skattesänkningar och budgetnedskärningar
hade med stor sannolikhet skapat en betydande osäkerhet och oro bland
ekonomins olika aktörer.
I motion Fi234 (c) hävdas att villkoren för företagen kraftigt måste
förbättras. De få satsningar som regeringen gör kan inte uppfattas som
allvarliga satsningar på företagande, påstår motionärerna. En liknande
argumentation förs fram i de övriga motionerna.
Åtgärder för att stimulera företagandet .
Utskottet vill med anledning av detta framhålla att företagande och
småföretagande spelar en avgörande roll i den offensiv för uthållig
tillväxt och ökad sysselsättning som regeringen första gången presenterade
i vårpropositionen för 1998 och som löpande följts upp i de vår- och
budgetpropositioner som presenterats sedan dess. Därför har riksdagen,
i motsats till vad som påstås i motionerna, under de senaste åren
beslutat om en lång rad förbättringar för företagen, framför allt för de
mindre företagen.
. har genomförts .
Utskottet har vid tidigare behandlingar redovisat ett trettiotal av de
viktigaste åtgärderna, se t.ex. betänkandena 2003/04:FiU1 s. 85-86 och
2003/04:FiU20 s. 46-48.
. och fler annonseras i budgetpropositionen .
Resurserna för riskkapital ska utökas ytterligare. I budgetpropositionen
anges att en ny struktur för riskkapitalförsörjning i tidiga skeden av
en affärs- eller företagsutveckling ska skapas utifrån de sju regionala
teknikbrostiftelserna. I det arbetet ska Vinnova och Industrifonden
delta med kapital och kompetens. Almikoncernens möjligheter att ge
innovationslån stärks samtidigt som Kreditgarantiföreningarna får ökat
stöd.
Vidare anges att förnyelsen av det s.k. 3:12-regelverket fortsätter. En
särskild arbetsgrupp tillsattes i juni 2004 med uppgift att ta fram
förslag om hur reformeringen ska fullföljas. Gruppens resultat presenteras
senare under hösten, och regeringen räknar i budgetpropositionen med
att återkomma till riksdagen med förslag som ska träda i kraft den 1
januari 2006. Sammantaget ska förändringarna av regelverket, inklusive
den höjning av klyvningsräntan som trädde i kraft fr.o.m. inkomståret
2004, ge företagen skattelättnader om 1 miljard kronor.
. bl.a. slopas arvs- och gåvoskatten
För att bl.a. förbättra villkoren för företagande och underlätta
generationsskiften i företagen slopas arvs- och gåvoskatten samtidigt som
det s.k. fribeloppet i förmögenhetsskatten höjs till 3 miljoner kronor
för sambeskattade. Utskottet vill också erinra om att regeringen i
budgetpropositionen även anger att den överväger att slopa den s.k.
huvuddelägarregeln och införa ett tak för nivån på förmögenhetsskatten.
Åtgärderna finansieras genom att de regler som styr avsättningen till
periodiseringsfond stramas upp, att nedsättningen av socialavgiften för
lönesummor upp till 852 000 kr begränsas till lönesummor upp till drygt
741 000 kr samt att uppräkningen av skiktgränserna för uttag av statlig
skatt begränsas. Även delar av de medel som tidigare avsatts för
individuell kompetensutveckling (IKU) används för finansiering av
skatteförslagen.
Enligt motionärerna i motion Fi232 (fp) är regelverket för småföretagande
alltför omfattande och invecklat. Regelverket måste förenklas. Målet
bör vara att minska företagarnas kostnader för administration av
regelverket med minst en fjärdedel. I motion Fi234 (c) yrkas att regelbördan
för företagen bör minska med 25 % under en fyraårsperiod.
Motionärernas uppfattning om att det skulle vara särskilt svårt att
driva företag i Sverige stämmer enligt utskottets mening inte överens
med verkligheten. I en rapport från Världsbanken, Doing Business 2004,
görs en jämförelse mellan 130 länder med avseende på de inhemska
förutsättningarna för att starta och driva företag. Enligt Världsbanken
tillhör Sverige den grupp av tio länder där det är lätt och minst
krångligt att driva företag.
Småföretagens administrativa börda ska tydligt minska
Inom regeringen pågår också ett mycket omfattande och viktigt arbete
med att ytterligare förenkla reglerna för företagen. Målet är att tydligt
minska företagens administrativa börda, och syftet är att förenklingarna
ska leda till högre tillväxt och högre sysselsättning.
Arbetet utförs på den s.k. Simplexenheten på Näringsdepartementet, och
sedan fyra år tillbaka lämnar regeringen varje år en redogörelse till
riksdagen om förenklingsarbetets utveckling.
I samband med den senaste skrivelsen (skr. 2003/04:8) gavs samtliga
departement och myndigheter i uppdrag att senast i slutet av juni 2004
presentera konkreta åtgärder för hur företagens administrativa arbete
ska minskas. I juni 2004 presenterade departementen och myndigheterna
omkring 300 förslag som enligt regeringen ska genomföras fram till hösten
2006. Enligt uppgifter från Näringsdepartementet kommer regeringen under
hösten att presentera ett sammanhållet handlingsprogram för hur den
administrativa bördan för företagen ska minskas ytterligare.
En viktig del i detta arbete är att utarbeta en metod för att tillförlitligt
mäta företagens administrativa börda. Nutek har på regeringens uppdrag
utarbetat en mätmetod. Metoden och resultatet av den första pilotmätningen
presenterades i slutet av maj 2004 och i somras fick Nutek i uppdrag
att fortsätta mätningarna. Ett kvantitativt mål med regelförändringsarbetet
kommer att redovisas för riksdagen så snart tillförlitliga mätningar
genomförts.
Utskottet vill i sammanhanget även notera arbetet med den s.k.
24-timmarsmyndigheten. Målet med detta arbete är att all offentlig
myndighetsservice som går ska tillhandahållas elektroniskt, vilket t.ex.
underlättar för företagen och företagare. Utskottet vill också nämna
Företagarguiden som regeringen lanserade under 2001. Företagarguiden är
en Internetportal med myndighetsinformation riktad till företag och
blivande företagare. Adressen till Företagarguiden är www.foretagarguiden.
se, och den drivs av Nutek i samarbete med ett trettiotal myndigheter.
Portalen vann 2004 den s.k. Guldlänken. Guldlänken är ett pris som
premierar innovativ användning av Internet inom offentlig sektor.
Tillväxtsamtalen påverkar den ekonomiska politiken
Regeringen har under vintern hållit samtal med arbetsmarknadens
centralorganisationer i syfte att få en bred samling kring en politik för
ett konkurrenskraftigt och framtidsinriktat Sverige. Flera av de åtgärder
som presenteras i budgetpropositionen har behandlats i samtalen.
Centerpartiet brukar använda slagordet att Sverige klyvs regionalt och
socialt. I motion Fi234 (c) anför motionärerna att samhället borde byggas
kring en federalistisk princip där lokalsamhället ska ta tillbaka
resurser och makt från den centralstyrda samhällsordningen.
Utskottet är medvetet om att tillväxten under högkonjunkturen på 1990-talet
var olika stark i olika delar av landet. Regionala skillnader har också
varit tydliga under de senaste årens lågkonjunktur. I många kommuner
brottas man med utflyttning och hög arbetslöshet, medan man i en del
andra kan notera arbetskraftsbrist och inflyttning. Enligt AMS
septemberstatistik var den sammanlagda arbetslösheten, dvs. öppen arbetslöshet
plus arbetsmarknadspolitiska åtgärder, 12,5 % i Norrbottens län, drygt
11 % i Gävleborgs län och drygt 10 % i Jämtlands län och Västernorrlands
län. I Stockholms län och Jönköpings län uppgick den till 5,4 %.
Offentliga transfereringar utjämnar regionala skillnader
För att få en djupare uppfattning om de regionala skillnaderna måste
man dock enligt utskottets mening även beakta den regionala fördelningen
av de offentliga medlen. I bilaga 3 till vårpropositionen för 2004
behandlades inkomstfördelningen i ett geografiskt perspektiv. Av bilagan
framgår att det visserligen finns stora skillnader i inkomst mellan
olika regioner och kommuner men att dessa i praktiken raderas ut när
värdet av olika offentliga transfereringar räknas in. Genomsnittsinkomsten
efter skatt och transfereringar ligger på i stort sett samma nivå,
oavsett var i landet kommunen ligger. Det sker alltså en mycket kraftfull
regional utjämning genom de offentliga systemen. Enligt bilagan finns
det heller ingenting som tyder på att skillnaderna mellan kommunerna
ökat de senaste tio åren när effekterna av offentliga medel räknas in.
Utskottet ställer sig frågande till hur Centerpartiet skulle klara den
regionala utjämningen med de besparingar och skattesänkningar partiet
redovisar i motion Fi234 (c).
Att alla delar av landet ska kunna bidra till Sveriges tillväxt är ett
viktigt mål i den ekonomiska politiken. Staten har ett övergripande
ansvar för utvecklingen i hela landet, och som redovisats ovan sker bl.
a. genom de offentliga systemen en långtgående utjämning mellan Sveriges
olika regioner. Men samtidigt krävs det aktiva lokala insatser i alla
delar av landet för att förbättra förutsättningarna för högre tillväxt
och ökad sysselsättning.
Under de senaste åren har en rad viktiga åtgärder för att förbättra
möjligheterna och tillväxtbetingelserna runtom i landet beslutats.
Högskolan har decentraliserats, resurser har satts av för att förbättra
underhåll, bärighet och rekonstruktion av vägar och järnvägar och ett
antal infrastrukturinvesteringar, som t.ex. Botniabanan och förbättringar
av Ådalsbanan, har satts i gång. För att stärka småföretagandet i utsatta
områden har företagens socialavgifter i stödområde A sänkts. Under 2003
och 2004 har ett särskilt riktat statsbidrag utgått till kommuner med
kraftig befolkningsminskning, och en särskild nämnd och ett särskilt
bolag har bildats för att hjälpa kommunerna med omstruktureringar av
kommunala bostadsföretag. Vidare pågår ett antal olika projekt för att
stärka särskilda regioner och stärka konkurrenskraften i vissa näringsgrenar.
De s.k. tillväxtavtalen som varit verksamma perioden 1998-2003 ersätts
under perioden 2004-2007 av regionala tillväxtprogram. Avtalen har enligt
utskottets mening varit en viktig process som drivit på den lokala och
regionala mobiliseringen för en starkare ekonomisk utveckling.
Historiskt stor satsning på infrastruktur
Infrastrukturen är enligt utskottets mening ett mycket viktigt inslag
i tillväxtpolitiken och politiken för att stärka den regionala utvecklingen.
I motion Fi233 (kd) hävdas att infrastruktursatsningar är en tillväxtmotor
som regeringen valt att ha på tomgång.
Utskottet vill med anledning av motionen erinra om att riksdagen för
några år sedan beslutade om en historiskt sett mycket kraftig satsning
på bl.a. vägar och järnvägar perioden 2004 till 2015. I vårpropositionen
för 2004 aviserades dessutom att särskilt viktiga investeringar ska
tidigareläggas under perioden 2005-2007. Sammantaget betyder det att
infrastruktursatsningen för perioden fram till 2015 utökas med drygt 17
miljarder kronor till totalt 381,5 miljarder kronor. Hur satsningen ska
fördelas på olika projekt framgår bl.a. i betänkande 2003/04:FiU1 s. 90.
En annan viktig satsning för att ge hela Sverige utvecklingsmöjligheter
är den pågående utbyggnaden av IT-infrastrukturen. Utbyggnaden av
infrastrukturen på IT-området är enligt utskottets mening en viktig del
i ambitionen att ytterligare stärka Sveriges ställning som en av världens
ledande IT-nationer.
Inkomst- och kapitalskatterna sänks .
I samtliga motioner föreslås omfattande skattesänkningar.
Utskottet vill först framhålla att regeringen under perioden 2000-2002
tog de tre första stegen i en inkomstskattereform för att sänka skatterna
för framför allt låg- och medelinkomsttagare. Bland annat har en
skattereduktion införts som kompenserar för 75 % av de egenavgifter som
tas ut för att finansiera det nya ålderspensionssystemet. Samtidigt har
skiktgränsen för statlig inkomstskatt höjts och en extra skattesänkning
för pensionärer genomförts. Dessutom har en skattereduktion för en del
av fackföreningsavgiften införts och skattesänkningar riktade mot
företagen genomförts. Uttaget från fastighets- och förmögenhetsskatterna
har sänkts samtidigt som dämpnings- och begränsningsregler införts.
Arvsbeskattningen mellan makar har avskaffats. Sedan 2001 har dessutom
en grön skatteväxling om totalt drygt 10 miljarder kronor
genomförts.
Skattesänkningarna innebär bl.a. att marginaleffekter för låg- och
medelinkomsttagare minskar. Det kan i sin tur leda till att arbetskraftsutbudet
stiger, vilket är en nödvändig utveckling för att öka tillväxten och
sysselsättningen i den svenska ekonomin.
För att ytterligare minska marginaleffekterna och stimulera efterfrågan
i den svenska ekonomin föreslår regeringen att kompensationen för den
allmänna pensionsavgiften fr.o.m. 2005 höjs från 75 % till 87,5 %. Vidare
höjs grundavdraget för låg- och medelinkomsttagare med 2 400 kr för att
balansera höjda skatter på drivmedel inom ramen för den gröna skatteväxlingen
(se vidare i nästa avsnitt om den gröna skatteväxlingen). Avdraget för
arbetsresor höjs med 1 kr till 17 kr per mil. I budgetpropositionen
anges att det också pågår en översyn i syfte att i ökad utsträckning
koppla reseavdraget till avstånd i stället för till färdsätt.
Som redovisats tidigare i betänkandet under avsnittet om åtgärder för
företagande föreslår regeringen även skattesänkningar riktade mot företag
och kapital - arvs- och gåvoskatten slopas, samtidigt som fribeloppet
i förmögenhetsskatten höjs till 3 miljoner kronor för sambeskattade. I
avsnittet redovisas också hur dessa åtgärder finansieras.
Enligt utskottets mening bestäms skattenivån i samhället av vilka
välfärds- och fördelningspolitiska ambitioner man har. Skatter ska samtidigt
stimulera till arbete, investeringar, en uthållig ekonomisk utveckling
och minskade ekonomiska och sociala klyftor. Utskottet instämmer med
vad regeringen säger i budgetpropositionen om att stora skattesänkningar
inriktade mot redan välbeställda på bekostnad av verksamheterna i vård,
skola och omsorg aldrig kan accepteras.
Därför avvisar utskottet de omfattande skattesänkningar som föreslås i
motionerna. Risken är betydande att sänkningarna leder till instabila
statsfinanser och omfattande neddragningar av viktig offentlig verksamhet.
. och den gröna skatteväxlingen fortsätter .
I vårpropositionen 2000 angav regeringen att det samlade utrymmet för
grön skatteväxling uppgick till 30 miljarder kronor under perioden
2001-2010. Hittills har en växling om drygt 10 miljarder kronor genomförts,
och för 2005 föreslår regeringen en grön skatteväxling om ytterligare
netto 3,4 miljarder kronor. Vidare anges att en skatteväxling om 3,6
miljarder kronor planeras för 2006.
Tyngdpunkten i skatteväxlingen för 2005 ligger på transportsektorn,
eftersom det är i denna sektor som koldioxidutsläppen ökar mest. I
korthet föreslår regeringen att fordonsskatten för bensindrivna och
dieseldrivna personbilar höjs med 23 % respektive 2 %. Fordonsskatten
för lätta lastbilar höjs med 40 %. Samtidigt höjs bensin- och dieselskatten
med 15 öre per liter respektive 30 öre per liter. Elskatten för hushåll
och servicesektorn höjs dessutom med 1,2 öre/kWh.
Inkomsterna från växlingen används för att sänka dieselskatten för skogs-
och jordbruksmaskiner med 2 kr per liter samt finansiera höjningen av
grundavdraget för låg- och medelinkomsttagare.
Utskottet vill i detta sammanhang erinra om att regeringen i
budgetpropositionen anger att fordonsbeskattningen bör läggas om i enlighet
med det förslag som presenterats av Vägtrafikskatteutredningen. Förslaget
innebär i korthet att skatten i ökad utsträckning relateras till fordonets
utsläpp av koldioxid. Planen är att de nya reglerna ska kunna träda i
kraft den 1 januari 2006.
Regeringen anger vidare att den i vårpropositionen för 2005 avser att
samordna koldioxidbeskattningen med det system för handel av utsläppsrätter
som införs i EU den 1 januari 2005.
. samtidigt som kampen mot skattefusk prioriteras
I bl.a. motion Fi232 (fp) och Fi233 (kd) föreslås ökade resurser för
skattekontroll.
Utskottet vill framhålla att kampen mot skattefusk och andra former av
ekonomisk brottslighet har en hög prioritet i regeringens arbete.
Skattefusk snedvrider konkurrensen i ekonomin, skadar skattesystemets
legitimitet och är därför i förlängningen ett hot mot tillväxten och
välfärden.
För närvarande pågår bl.a. ett arbete med system för schablonbeskattning
av småföretagare. Vidare utreds möjligheterna att införa ett obligatoriskt
krav på typgodkända kassaregister i de s.k. kontantbranscherna. För att
öka konkurrensen och bekämpa svartarbete inom byggsektorn kommer förslag
om bl.a. entreprenadavdrag och entreprenadkonton att inom kort läggas
fram på riksdagens bord.
Från och med den 1 januari 2004 finns de tidigare myndigheterna inom
skatteområdet samlade i en rikstäckande myndighet, Skatteverket.
Förändringen ökar effektiviteten av bl.a. skattekontrollen. I samband med
vårpropositionen 2004 tillfördes Skatteverket ytterligare medel för
utökad F-skattekontroll. Skatteverket har också fått i uppgift att se
över kontrollerna av egenföretagare. I en delredovisning har verket
föreslagit att F-skattsedlar i vissa fall ska tidsbegränsas. Förslaget
är ute på remiss och ska därefter beredas i Regeringskansliet. En annan
fråga som bereds inom Regeringskansliet är ett förslag från Skatteverket
om utvidgad kontrollskyldighet vad gäller internationella företags
prissättning av interntransaktioner.
Ett hållbart Sverige .
Hållbar utveckling är enligt utskottets mening ett av de viktigaste
målen i den ekonomiska politiken. Följden av detta är bl.a. att alla
politiska beslut ska ta hänsyn till de ekonomiska, sociala och miljömässiga
konsekvenserna.
Detta ställer stora krav på Regeringskansliets sätt att arbeta. Därför
inrättades förra hösten ett särskilt kansli för hållbar utveckling vid
Statsrådsberedningen. Kansliet arbetar sedan i våras med att koordinera
regeringens arbete med den hållbara utvecklingen. I budgetpropositionen
anger regeringen att den fr.o.m. 2005 avser att också inrätta ett
nationellt forum för hållbar utveckling. Forumet ska bl.a. arbeta med
uppföljning av de åtaganden som gjordes i Johannesburg samt vidareutveckla
den dialog som vuxit fram i det s.k. Agenda 21-arbetet.
. och en god miljö
Den viktigaste delen i politiken för hållbar utveckling är miljön. Det
övergripande målet är att till nästa generation lämna över ett samhälle
där de stora miljöproblemen är lösta.
Vid sidan av den gröna skatteväxlingen genomförs en mängd olika åtgärder
för att bl.a. öka den hållbara utvecklingen, bevara den biologiska
mångfalden, sanera förorenade områden samt stimulera miljöforskningen,
miljöinformationen och miljöövervakningen.
Som aviserades i vårpropositionen höjs anslagen till biologisk mångfald
med 200 miljoner kronor 2005 och 400 miljoner kronor 2006. Därtill höjs
ett flertal mindre anslag, t.ex. anslagen för djurskyddsregister och
ekologisk produktion inom jordbruket. I budgetpropositionen föreslår
regeringen också att det särskilda anslaget för att stödja klimatinvesteringar,
det s.k. KLIMP, utökas.
Tillväxten förutsätter en utbyggd välfärd
Utskottet har hittills mest diskuterat konkurrens- och företagsfrågor.
Men enligt utskottets mening är människors välfärd en av de mest
avgörande tillväxtfrågorna. Trygghet och tillväxt går hand i hand. Välfärden
ska byggas ut i den takt ekonomin medger. Målen för de offentliga
finanserna ska hållas och utgiftstaken klaras. Sunda offentliga finanser
är grundfundamentet för stigande välfärd och ökad sysselsättning.
Ytterligare satsningar inom barn- och familjepolitiken
I motionerna föreslås olika förändringar av familjepolitiken. Utskottet
vill med anledning av detta erinra om att det under de senaste åren
genomförts en omfattande satsning på barnen och barnfamiljerna. Den
stegvisa reformeringen av familjepolitiken framfördes första gången i
vårpropositionen för 2000 och har fortsatt under lågkonjunkturåren.
Barnbidraget, flerbarnstilläggen och studiebidragen har utökats och
höjts. Maxtaxa i barnomsorgen och en allmän förskola för fyra- och
femåringar har införts. Resurser har avsatts för att öka kvaliteten i
barnomsorgen, och barn till arbetssökande har fått rätt till förskoleverksamhet.
Föräldraförsäkringen har utökats (inklusive ytterligare en s.k. pappa-
och mammamånad), och den lägsta dagpenningen i försäkringen har höjts
i flera steg.
I budgetpropositionen föreslår regeringen ytterligare insatser riktade
mot barnfamiljerna. Från och med 2005 utvidgas rätten till tillfällig
föräldrapeng i den meningen att föräldrar med svårt sjuka barn får rätt
till ett obegränsat antal ersättningsdagar. Både barnbidraget och
flerbarnstillägget höjs med 100 kr per månad 2006. Samtidigt ska
flerbarnstillägget börja gälla fr.o.m. andra barnet.
Taket i föräldraförsäkringen höjs från 7,5 prisbasbelopp till 10
prisbasbelopp den 1 juli 2006. Vidare höjs den s.k. lägstanivån i
föräldraförsäkringen från 60 kr per dag till 180 kr per dag.
I propositionen aviserar regeringen också att stora insatser ska göras
för barnfamiljer med svag ekonomi. Från och med 2006 ska 1 miljard kronor
avsättas för höjt underhållsstöd, barntillägg för studerande och höjning
av den del av bostadsbidraget som utgör särskilt bidrag till barnfamiljer.
Välfärden ska vara generell .
Dagens socialförsäkringssystem måste reformeras, menar motionärerna i
motion Fi232 (fp). Utgångspunkten bör bl.a. vara att öka försäkringsmässigheten
i systemen. Liknande resonemang förs i motion Fi233 (kd). I motion Fi234
(c) föreslås att ersättningsnivåerna i arbetslöshetsförsäkringen
differentieras så att personer med barn erhåller högre ersättning än
personer utan barn. Som tidigare redovisats vill Moderata samlingspartiet
sänka ersättningsnivåerna i sjuk- och arbetslöshetsförsäkringarna.
Utskottet vill kortfattat anföra följande. En generellt upplagd
välfärdspolitik är en viktig del i politiken för tillväxt och rättvisa.
Socialförsäkringarna minskar klyftorna mellan olika grupper i samhället
och ger trygghet vid utsatthet samtidigt som försäkringarnas koppling
till förvärvsarbete uppmuntrar till ett högt arbetskraftsdeltagande och
arbetskraftsutbud.
Utskottet vill också klart avvisa Centerpartiets och Moderata
samlingspartiets olika förslag. Det är viktigt för legitimiteten och
stabiliteten
i systemen att de är generellt utformade utan omfattande differentierande
inslag. För legitimiteten är det också viktigt att ersättningsnivåerna
ligger på nivåer som gör att försäkringen fyller sin funktion.
Enligt utskottets mening är det dock viktigt att försäkringarna fortlöpande
utvecklas. Eventuella marginal- och tröskeleffekter som kan påverka
arbetskraftsutbudet negativt bör identifieras och åtgärdas. Som tidigare
redovisats återställs ersättningsnivån i sjukförsäkringen till 80 %
från den 1 januari 2005. Till följd av de senaste årens lågkonjunktur
har de tidigare planerade höjningarna av taken i sjuk- och
föräldraförsäkringarna
skjutits upp. Som tidigare redovisats föreslår dock regeringen i
budgetpropositionen att taket i föräldraförsäkringen höjs till 10 prisbasbelopp
den 1 juli 2006.
. och resurser till vården, skolan och omsorgen ökar .
Saneringen av de offentliga finanserna har skapat utrymme för satsningar
på att öka resurserna och förbättra kvaliteten inom skolan, vården och
omsorgen. Överföringen av resurser från staten till kommunerna har ökat
kraftigt sedan mitten av 1990-talet.
Till följd av bl.a. lågkonjunkturen har kommunernas och landstingens
finansiella situation försvagats de senaste åren, och enligt utskottets
mening behöver kommunsektorn ytterligare resurser för att klara nödvändiga
satsningar.
I budgetpropositionen föreslår därför regeringen att det generella
sysselsättningsstödet utökas med 1,5 miljarder kronor redan 2004 så att
kommunerna och landstingen kan behålla personal samt anställa fler i
vården, skolan och omsorgen. Under 2005 och 2006 tillförs ytterligare
6 respektive 7 miljarder kronor. Utöver detta införs riktade bidrag för
att under perioden 2005-2007 öka antalet anställda inom förskolan med
omkring 6 000 personer.
Vid sidan av detta pågår dessutom en satsning för att öka antalet lärare
i grundskolan med 15 000 personer. Utskottet vill i detta sammanhang
även nämna den nationella vårdgarantin som enligt förslag införs fr.o.
m. den 1 november 2005.
. samtidigt som behovet av kommunal verksamhet ökar starkt .
Enligt utskottets mening är resurstillskotten en viktig utveckling.
Behoven av offentlig och kommunal verksamhet kommer att öka starkt
framöver, bl.a. till följd av den demografiska utvecklingen och den allt
högre andelen äldre i befolkningen. Det framgår inte minst av den analys
som regeringen redovisar i budgetpropositionens bilaga 2. I analysen
beräknas Sveriges befolkning öka med ca 1,7 miljoner personer till 2050.
En stor del av ökningen kommer att ske i åldersgruppen 65 år och äldre.
Enligt analysen medför detta att utgifterna för sjukvård och äldreomsorg
under perioden stiger från 10,2 % av BNP till drygt 14,2 % av BNP.
Utgifterna för pensioner väntas stiga från 8,5 % av BNP till omkring 10,
5 % av BNP.
Detta är en utmaning som kommer att ställa stora krav på en väl fungerande
offentlig sektor med starka och sunda offentliga finanser. För att klara
utmaningen krävs en god ekonomisk tillväxt och en ökad sysselsättning.
. och verksamheterna bidrar till rättvisa .
Utskottet vill i det här sammanhanget även peka på den studie av
fördelningen av offentliga bidrag och verksamheter som redovisades i
vårpropositionen för 2002, bilaga 3. Undersökningen visar tydligt att de
resurser som fördelas via de offentliga verksamheterna klart bidrar
till en jämnare fördelning av de ekonomiska förutsättningarna i samhället.
Framför allt är omfördelningen över livscykeln tydlig. Till exempel
beräknas personer i 90-årsåldern få vård och omsorg för i genomsnitt
150 000 kr per år. Barn och ungdomar erhåller ca 35 000 kr per år i
form av främst barnomsorg och utbildning, medan personer i 60-årsåldern
endast utnyttjar offentliga tjänster för 15 000 kr. När det gäller
subventioner av utbildning visar studien att snedrekryteringen till den
högre utbildningen fortfarande är betydande. Däremot har klyftan i
antalet utbildningsår mellan olika grupper i samhället minskat markant
de senaste åren. Andra resultat är t.ex. att barnfamiljer och pensionärer
gynnas och att subventionerna påtagligt minskar inkomstspridningen.
Personer med relativt låg ekonomisk standard erhåller mer, i både
absoluta och relativa termer, än de välbeställda. Vidare gynnas kvinnor
mer än män av den offentliga tjänstesektorn.
. och tryggheten för de äldre växer
I motion Fi233 (kd) påstås att Socialdemokraternas budgetsanering drabbat
många pensionärer hårt.
Enligt utskottets mening stämmer inte motionärernas påstående överens
med verkligheten. Under de senaste åren har stora satsningar gjorts för
att ge alla en trygg ålderdom. Pensionerna har höjts och skatten sänkts,
och stora satsningar har gjorts inom tandvården. Ett nytt
äldreförsörjningssystem och äldreskyddsombud har införts samtidigt som en
maxtaxa
inom äldreomsorgen införts. Bostadstilläggen har höjts i flera omgångar,
och regeringen föreslår i budgetpropositionen att tilläggen höjs
ytterligare 2005.
Till detta ska också, enligt utskottets mening, läggas de stora satsningar
som görs och planeras i vården och omsorgen och som har stor betydelse
för de äldre.
Ännu mer resurser till rättsväsendet
I samtliga motioner föreslås ökade anslag till rättsväsendet. I motion
Fi233 (kd) hävdar motionärerna att rättsväsendet måste återupprättas.
Utskottet
vill som svar på motionen påpeka att regeringen under de senaste åren
genomfört den största satsningen på rättsväsendet i modern tid. Reformer
har genomförts inom polisen, domstolarna, kriminalvården och åklagarväsendet.
Som en del i omläggningen av försvaret kommer 600 miljoner kronor att
tillföras området säkerhet och trygghet 2005, 1,5 miljarder kronor 2006
och 3 miljarder kronor 2007. Tillskottet till rättsväsendet kommer under
perioden 2005-2007 att uppgå till drygt 2,2 miljarder kronor.
Ett rättvisare Sverige för alla .
Den ekonomiska politiken ska, enligt utskottets mening, bidra till att
öka tillväxten och minska de ekonomiska och sociala klyftorna. Ekonomisk
tillväxt är en förutsättning för ökad rättvisa. Tillväxten i sig är
däremot ingen garanti för rättvisa, utan för att minska klyftorna krävs
en aktiv politik för rättvisa. Målet bör vara att människors livsval
inte ska begränsas av bakgrund eller kön. Alla ska ha samma rätt och
möjlighet till vård, utbildning och omsorg. Alla former av diskriminering
måste upphöra. Invandrare, flyktingar och de som bott i Sverige i många
generationer ska ges samma möjligheter i livet.
Även om mycket återstår att göra har de senaste årens tillväxt gjort
det möjligt att vidta en rad åtgärder inom t.ex. integrationspolitiken,
familjepolitiken, arbetsmarknadspolitiken och utbildningspolitiken.
Enligt en undersökning som redovisas i bilaga 3 till vårpropositionen
för 2004 har hushållens sammanlagda ekonomiska standard ökat med 12 %
mellan 1991 och 2002. Dessutom har inkomstskillnaderna mellan olika
grupper, som stadigt ökat sedan början av 1990-talet, bromsats upp under
de senaste åren. Skillnaderna är dock fortfarande stora, enligt utskottets
mening.
Den ekonomiska krisen under 1990-talet slog extra hårt mot ensamstående
föräldrar, och trots olika reformer har utvecklingen under de senaste
tio åren varit svagast för just denna grupp. Det är av denna anledning
som regeringen i budgetpropositionen aviserar att 1 miljard kronor
avsätts fr.o.m. 2006 för insatser för barnfamiljer med svag ekonomi.
Den största klyftan i samhället finns enligt utskottets mening mellan
dem som har arbete och dem som är arbetslösa. Det är i detta perspektiv
som budgetpropositionens, och tidigare vår- och budgetpropositioners,
omfattande åtgärder för att öka sysselsättningen, minska arbetslösheten
och sjukfrånvaron ska ses.
Människors vilja och förmåga att arbeta måste tas till vara. Ett sätt
att göra det på är enligt utskottets mening att fortsätta att minska
olika tröskel- och marginaleffekter i skatte- och bidragssystemen så
att det lönar sig bättre att arbeta och studera.
En mängd åtgärder har under de senaste åren vidtagits för att begränsa
marginaleffekterna. En analys i vårpropositionen för 2004 visar att den
genomsnittliga marginaleffekten sjönk med drygt 8 procentenheter mellan
1996 och 2001, från 53,2 % till 45,1 %. Marginaleffekterna har dock
stigit något de senaste åren, främst till följd av stigande arbetslöshet
och höjda kommunalskatter. Förslagen i budgetpropositionen om t.ex.
sänkta inkomstskatter kommer enligt utskottets mening att bidra till
att minska marginaleffekterna ytterligare. I budgetpropositionen slår
regeringen också fast att arbetet med att minska marginal- och
tröskeleffekter ska fortsätta.
. och socialbidragsberoendet ska halveras
Antalet socialbidragsberoende ökade kraftigt under krisen på 1990-talet.
Riksdagens och regeringens mål är att socialbidragsberoendet ska
halveras mellan 1999 och 2004, från 115 200 personer 1999 till 57 600
personer 2004. Målet är ett komplement till sysselsättningsmålen, och
i bilaga 3 till budgetpropositionen redovisar regeringen den fjärde
uppföljningen av målet.
Enligt uppföljningen har antalet helårsbidrag minskat med 31 000 eller
26 % mellan 1999 och 2003. Nivån 2003 är den lägsta sedan 1991.
Till följd av den nuvarande höga arbetslösheten kommer inte målet att
nås 2004. Men målet kvarstår, och åtgärder ska vidtas för att det ska
nås så snart som möjligt.
Kampen för ökad sysselsättning och minskad arbetslöshet är enligt
utskottets mening avgörande när det gäller att minska behovet av bidrag.
Möjligheterna för utsatta grupper att skaffa jobb och delta i arbetslivet
måste öka. Sverige har inte råd - vare sig mänskligt eller ekonomiskt
- att ställa dessa grupper utanför. Därför är det enligt utskottets
mening utomordentligt viktigt att satsningen på hög sysselsättning och
låg arbetslöshet fortsätter. I budgetpropositionen anger regeringen att
en översyn av socialbidraget ska genomföras i syfte att stärka arbetslinjen
och underlätta för människor att gå från bidrag till arbete.
Jämställdhet
Rättvisa och jämställdhet är centrala mål i den ekonomiska politiken.
Även om vi i Sverige har kommit långt med jämställdheten mellan män och
kvinnor i jämförelse med andra länder återstår mycket att göra.
Arbetsmarknaden är fortfarande kraftigt könsuppdelad, och kvinnors arbete
är ofta lägre betalt. Män har bättre karriärmöjligheter, högre lön och
större makt som en följd av att de är män.
Den jämställdhetsbilaga som regeringen redovisade i budgetpropositionen
för 2004 (bilaga 4) visar att fördelningen av ekonomiska resurser mellan
män och kvinnor fortfarande är mycket ojämn. Kvinnornas löner och
inkomster från företagande uppgår enligt bilagan till 63 % av männens. Om
man beaktar att männen har större kapitalinkomster än kvinnorna minskar
inkomstandelen till 62 %. Kvinnornas inkomstandel stiger till 76 % av
männens när hänsyn tas till den omfördelning som sker i samhället via
skatter, transfereringar och olika typer av familjestöd. I bilagan
framgår också att kvinnor står för merparten av det obetalda arbete som
t.ex. sker i hemmet, vilket får negativa effekter för utvecklingen av
det betalda arbetet.
För att bryta detta mönster måste den övergripande ekonomiska politiken
få ett ännu tydligare genusperspektiv. Vid sidan om åtgärder inom
familje- och arbetsmarknadspolitiken handlar det t.ex. om åtgärder för
att bryta yrkes- och befattningssegregeringen. Insatser måste också
vidtas för bryta den könsuppdelade arbetsmarknaden, där män till
övervägande delen arbetar inom den privata sektorn, medan kvinnor till 50
% arbetar i den offentliga sektorn och till 50 % i den privata sektorn.
Utskottet vill i detta sammanhang erinra om att regeringen tillsatt en
utredning om rätt till heltidsanställning.
Trots att lönediskriminering är förbjuden i lag är den könsrelaterade
lönediskrimineringen - löneskillnaderna mellan män och kvinnor sedan
hänsyn tagits till skillnader i yrkesval och sektors- och branschtillhörighet
- fortfarande stor. Detta är enligt utskottets mening en oacceptabel
situation. Den könsrelaterade lönediskrimineringen måste bort från
dagordningen.
Via Jämställdhetsombudsmannen och Medlingsinstitutet följer regeringen
löpande arbetsmarknadens arbete med att få bort den könsrelaterade
lönediskrimineringen. I budgetpropositionen anger regeringen att en
nationell handlingsplan mot könsdiskriminerande löneskillnader tas fram.
I det arbetet är arbetsmarknadens parter viktiga aktörer.
Utskottet avslutar med att konstatera att budgetpropositionen bygger på
en överenskommelse mellan den socialdemokratiska regeringen, Vänsterpartiet
och Miljöpartiet.
Med hänvisning till vad som anförts ovan tillstyrker utskottet propositionen
yrkande 1 och avstyrker motionerna Fi231 (m) yrkandena 1 och 10, Fi232
(fp) yrkande 1, Fi233 (kd) yrkandena 1, 3 och 8 samt Fi234 (c) yrkandena
1 och 2.
2.4 Gröna nyckeltal
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker motionsförslaget om gröna nyckeltal med hänvisning
till det arbete med att vidareutveckla nyckeltalen som pågår.
Motionen
I motion MJ498 föreslår Göran Hägglund m.fl. (kd) att icke-certifierade
miljöledningssystem bör inkluderas i regeringens gröna nyckeltal.
Motionärerna framhåller att i nyckeltalen ingår antalet ISO- och
EMAS-registrerade företag, men även företag som arbetar enligt enklare och
billigare miljöledningssystem som inte certifieras bör tas med då de
gröna nyckeltalen beräknas (yrkande 45).
Finansutskottets ställningstagande
Sedan år 1999 redovisas gröna nyckeltal i budget- och vårpropositionerna.
Nyckeltalen är ett komplement till de ekonomiska nyckeltalen och, som
finansutskottet uttalat, ett viktigt instrument för att nå det övergripande
miljömålet att till nästa generation lämna över ett samhälle där de
stora miljöproblemen är lösta (prop. 2001/02:100 s. 36, bet. 2001/02:FiU1
s. 90). Av budgetpropositionen för år 2005, utgiftsområde 20, framgår
att det totala antalet registreringar enligt förordningen om frivilligt
deltagande för organisationer i EG:s miljölednings- och
miljörevisionsförordning,
EMAS-förordningen (761/2001/EG) har minskat under året. I augusti 2004
var 115 organisationer och 122 anläggningar registrerade, mot 201
respektive 255 i juni året före. Däremot har antalet certifieringar enligt
Internationella standardiseringsorganets miljöstandard ISO 14 001 ökat
från 2 675 i juni 2003 till 3 280 i augusti 2004. Antalet registrerade
certifierade miljövarudeklarationer (EPD) har ökat från 78 till 99 mellan
juni 2003 och augusti 2004. Av budgetpropositionen framgår även att AB
Svenska Miljöstyrningsrådet för innevarande år har tillförts 3 miljoner
kronor för att förvalta och vidareutveckla ett verktyg för ekologiskt
hållbar offentlig upphandling, EKU-verktyget, som utvecklats av
Delegationen för ekologiskt hållbar upphandling.
Utskottet delar uppfattningen i motion MJ498 (kd) om betydelsen av att
de små företagen arbetar med miljöledningssystem och att detta skall
kunna ske på frivillig väg. I skrivelse 2000/01:38 Hållbara Sverige -
uppföljning av åtgärder för en ekologiskt hållbar utveckling uttalade
regeringen sin avsikt att fortsätta den dialog med näringslivet och
övriga aktörer som påbörjats för att det breda ansvarstagande som behövs
ska komma till stånd. Som exempel nämns i skrivelsen bl.a. Närings- och
teknikutvecklingsverkets, numera Verket för näringslivsutveckling, Nutek,
arbete för att främja näringslivets eget miljöarbete, exempelvis genom
införande av miljöledningssystem. Enligt vad utskottet inhämtat deltar
Nutek under ledning av Svenska institutet för standarder i en internationell
revidering av ISO 14 001 så att systemet blir enklare, billigare och
mer lämpat för mindre och medelstora företag. I sammanhanget kan nämnas
att det sedan våren 2003 finns en brittisk standard för stegvis
certifiering mot ISO 14 001. Företagen, i synnerhet de små och medelstora,
kan således välja att certifiera sig i fem olika nivåer på väg mot en
s.k. fullständig certifiering. Metoden har under flera år utvärderats
i Storbritannien och visat sig vara både kostnadseffektiv och leda till
ett bra miljöarbete i små och medelstora företag. I Sverige har ett
pilotprojekt inletts i januari 2004 där modellen (standarden) ska testas
på cirka tio företag i Landskrona och med svenska konsulter/certifieringsorgan.
Som miljö- och jordbruksutskottet tidigare uttalat får det dock i första
hand ankomma på regeringen att även i fortsättningen främja arbetet med
att vidareutveckla nyckeltalen (bet. 2000/01:MJU15). Miljö- och
jordbruksutskottet förutsätter emellertid därvid att regeringen i sin
beräkning av de gröna nyckeltalen och i sin fortsatta redovisning av
miljöledningen inkluderar även företag med miljöledningssystem som inte
är registrerade enligt EMAS-förordningen eller ISO 14 001. Finansutskottet
har ingen annan uppfattning. Med det anförda finner utskottet syftet
med motion 2004/05:MJ498 (kd) yrkande 23 i allt väsentligt tillgodosett.
Motionen bör därmed lämnas utan vidare åtgärd från riksdagens sida,
vilket innebär att yrkandet bör avslås av riksdagen.
3 Mål för de offentliga finanserna
3.1 Utvecklingen av de offentliga finanserna
Under 2004 har svensk ekonomi utvecklats starkt. Produktivitetsutvecklingen
har varit mycket god och den stigande exporten har bidragit väsentligt
till att BNP nu beräknas stiga med 3,5 % under 2004, vilket är en hel
procentenhet mer än vad som beräknades i den ekonomiska vårpropositionen.
Även för 2005 har prognoserna för BNP reviderats upp, och tillväxten
beräknas nu till 3,0 %, vilket är 0,4 % mer än beräkningen i vårpropositionen.
De offentliga finanserna följer dock inte fullt ut den goda tillväxten,
vilket hänger samman med tillväxtens sammansättning. Det är i första
hand exporten som för närvarande bidrar till tillväxten medan
sysselsättningsutvecklingen inte är lika gynnsam. Det är emellertid
sysselsättningsutvecklingen som är avgörande för skattebasernas, och därmed
de offentliga inkomsternas, utveckling.
För 2003 blev utfallet för de offentliga finanserna ett överskott på 0,
5 % av BNP. Detta var visserligen mindre än de målsatta 2,0 % av BNP,
men avvikelsen förklaras till stor del av att BNP-utvecklingen det året
blev svagare än beräknat. I budgetpropositionen för 2003 beräknades BNP
för 2003 växa med 2,5 % men utfallet blev 0,9 procentenheter lägre, dvs.
1,6 %. Dessutom utvecklades skatteintäkterna svagare än beräknat, även
med hänsyn tagen till den ekonomiska utvecklingen.
För innevarande år beräknas det finansiella sparandet uppgå till 0,7 %
av BNP, vilket är högre än det mål på 0,5 % av BNP som riksdagen
fastställde hösten 2003. I budgetpropositionen för 2004 skrev regeringen
att man avsåg att eventuellt ompröva målet för 2004 års finansiella
sparande mot bakgrund av den framtida konjunkturutvecklingen. Trots den
goda tillväxten under 2004 har utvecklingen på arbetsmarknaden dock
varit svag och det finns fortfarande outnyttjade resurser i ekonomin.
Med tanke på detta anser regeringen att det inte finns anledning att
ompröva målet för 2004 års finansiella sparande.
För det kommande året beräknas överskottet i de offentliga finanserna
uppgå till 0,6 % av BNP. För att inte riskera att hämma den ekonomiska
uppgången under 2005 bör finanspolitiken inte ges en alltför stram
inriktning. I stället måste tillfället utnyttjas till att varaktigt höja
sysselsättningen. Skulle den ekonomiska återhämtningen gå snabbare än
vad som nu beräknas avser regeringen att föreslå ett högre sparande för
2005.
Åren 2006 och 2007 beräknas det finansiella sparandet uppgå till 0,4
respektive 0,9 % av BNP. Det genomsnittliga överskottet sedan 2000
beräknas därmed uppgå till 1,4 % av BNP. Målet om ett överskott på 2 %
av BNP i genomsnitt över konjunkturcykeln ligger fast.
Den beräknade utvecklingen inom de tre delsektorer som omfattas av
överskottsmålet framgår av följande sammanställning.
Tabell 3.1 Offentliga sektorns finansiella sparande 2003-2007
Miljarder kronor
Som framgår av sammanställningen återfinns överskottet i de offentliga
finanserna främst i ålderspensionssystemet. Statens finansiella sparande
uppvisar ett underskott under hela perioden, vilket motverkas av att
sparandet i ålderspensionssystemet beräknas uppgå till ca 2 % av BNP
under prognosperioden. Kommunsektorn beräknas uppvisa ett relativt litet
men positivt finansiellt sparande från 2004 och framåt.
Skattekvoten, dvs. den offentliga sektorns skatter och avgifter i procent
av BNP, uppgick 2003 till 50,9 % och väntas minska till 49,0 % 2007.
Utgiftskvoten som 2003 motsvarade 55,6 % av BNP beräknas mot periodens
slut ha sjunkit till 53,2 %.
Under perioden 1998-2002 uppvisade statsbudgeten överskott som sammantaget
uppgick till 233,5 miljarder kronor. Statsskulden minskade under
motsvarande period med ca 300 miljarder kronor, i huvudsak till följd av
budgetöverskotten och valutakursvinster. En stor del av budgetöverskotten
är hänförliga till överföringarna från AP-fonderna, sammanlagt 145
miljarder kronor under perioden 1999-2002.
Den svaga konjunkturen 2003 innebar att budgetöverskotten förbyttes
till ett underskott på 46 miljarder kronor, bl.a. till följd av höga
arbetslöshetsutgifter för staten och fortsatt höga utgifter inom
ohälsoområdet. Nu prognostiserar regeringen fortsatta underskott i
statsbudgeten under perioden 2004-2007. De redovisade saldona bärs delvis
upp av vissa större engångseffekter, vilket framgår av efterföljande
sammanställning.
Tabell 3.2 Statsbudgetens inkomster, utgifter och saldo samt statsskuldens
utveckling 2003-2007.
Miljarder kronor
Utgiftstaket för staten omfattar utgifterna på statsbudgetens utgiftsområden
exklusive statsskuldsräntor, utgifterna för ålderspensionssystemet och
en budgeteringsmarginal. Under perioden 2004-2007 beräknas de takbegränsade
utgifterna öka med 87 miljarder kronor eller med i genomsnitt 29 miljarder
kronor per år.
Tabell 3.3 Utgiftstak för staten och takbegränsade utgifter
2004-2007
Miljarder kronor
För åren 2004 och 2005 är budgeteringsmarginalerna mycket små. Regeringen
gör följaktligen bedömningen att utgiftstaket för 2004 riskerar att
överskridas om inga åtgärder vidtas. Därför avser regeringen att fatta
beslut om utgiftsbegränsande åtgärder som beräknas minska utgifterna
med ca 2,5 miljarder kronor. De områden som berörs är främst försvaret
(2 miljarder kronor) och det internationella biståndet (0,5 miljarder
kronor). Dessa utgiftsbegränsningar innebär att anslagssparandet 2005
ökar med motsvarande belopp. Även 2005 är emellertid budgeteringsmarginalen
mycket liten. För att minska risken för ett överskridande av utgiftstaken
nästa år kommer regeringen att i myndigheternas regleringsbrev besluta
om ett antal åtgärder som syftar till att den totala nettoförbrukningen
av anslagsbehållningar inte överskrider noll. Utskottet återkommer till
denna fråga i avsnitt 4.6.
3.2 Mål för det finansiella sparandet 2005
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avvisar motionsförslag om att ändra utformningen av de
budgetpolitiska målen. Därutöver tillstyrker utskottet regeringens förslag
att fastställa målet för den offentliga sektorns finansiella sparande
2005 till ett överskott på minst 0,5 % av bruttonationalprodukten.
Utskottet tillstyrker därmed proposition 2004/05:1 yrkande 4 samt
avstyrker här aktuella motionsförslag.
Jämför reservationerna 2 (m), 3 (fp) och 4 (kd, c).
Riksdagen har lagt fast ett långsiktigt mål för finanspolitiken som
innebär att de samlade offentliga finanserna ska uppvisa ett överskott
på i genomsnitt 2 % av BNP sett över en konjunkturcykel. Överskottsmålet
omfattar staten, ålderspensionssystemet och den kommunala sektorn och
är definierat av EU:s regelverk för nationalräkenskaper, ENS-95. Eftersom
BNP för närvarande uppgår till ungefär 2 500 miljarder kronor innebär
detta mål uttryckt i nominella termer att de samlade inkomsterna för
staten, kommunerna och ålderspensionssystemet ska överstiga utgifterna
med i genomsnitt ca 50 miljarder kronor per år under en konjunkturcykel.
Överskottet kan ett visst år vara högre eller lägre, men för perioden
som helhet ska det motsvara 2 % av BNP.
Överskottsmålet på 2 % av BNP innebär att det skapas en buffert för att
möta de kommande påfrestningarna på de offentliga välfärdssystemen som
följer av den demografiska utvecklingen. Målet innebär också en betryggande
marginal till underskottsgränsen i EU:s stabilitets- och tillväxtpakt
på 3 % av BNP.
Budgetpropositionen
Regeringen föreslår i budgetpropositionen (avsnitt 4.1.3) att riksdagen
fastställer målet att det finansiella sparandet i den offentliga sektorn
under 2005 ska uppgå till minst 0,5 % av BNP (yrkande 4).
Åren 2000 och 2001 överträffades målen för den offentliga sektorns
finansiella sparande med god marginal. Tillväxten i BNP var god utan att
inflationsmålet hotades eftersom den potentiella produktionsnivån ökade.
Dessutom blev skatteintäkterna högre än vad som beräknades när målen
fastställdes.
För 2003 fastställde riksdagen det årliga överskottsmålet till 2,0 % av
BNP. Till följd av den svaga allmänna konjunkturutvecklingen stannade
dock det offentliga sparandet vid 0,5 % av BNP. Trots detta uppgick det
årliga genomsnittet under perioden 2000-2003 till ca 2 % av BNP. Hösten
2003 beslutade riksdagen att fastställa målet för den offentliga sektorns
finansiella sparande för 2004 till 0,5 % av BNP. Tillväxten under 2004
bedöms nu bli väsentligt starkare än vad som bedömdes hösten 2003.
Eftersom sysselsättningen inte har förbättrats finns dock fortfarande
outnyttjade resurser i ekonomin. Regeringen bedömer mot den bakgrunden
att det inte finns anledning att ompröva målet på 0,5 % av BNP. Det
faktiska sparandet för 2004 beräknas till 0,6 %, vilket innebär att
målet för innevarande år beräknas klaras. För 2005 beräknar regeringen
att de offentliga finanserna kommer att uppvisa ett överskott på 0,6 %
av BNP. För att inte äventyra det övergripande målet om 2 % överskott
över en konjunkturcykel bör överskottet under 2005 inte tillåtas
underskrida 0,5 % av BNP.
Under prognosperioden, 2004-2007, beräknas inte sparandet nå upp till
2 % av BNP något av åren, vilket innebär att det genomsnittliga årliga
överskottet från 2000 minskar. Det genomsnittliga årliga överskottet
beräknas för perioden 2000-2007 uppgå till 1,4 % av BNP. Det svagare
offentliga sparandet sedan 2000 beror till en del på en svag konjunktur
med minskande skatteinkomster och ökad arbetslöshet. Till en del beror
försvagningen av saldot på en expansiv finanspolitik. Den offentliga
sektorns utgifter exklusive räntor steg mellan 2000 och 2003 med nära
3 % av BNP, men beräknas minska som andel av BNP under prognosperioden.
Trots det försvagas det finansiella sparandet som andel av BNP fram
till 2006. Detta beror på att skatteinkomsterna minskar i snabbare takt
än utgifterna. Tillväxten i BNP under 2004 och 2005 drivs i hög grad av
exporten, vilket gör att sysselsättningen utvecklas svagt. Viktiga
skattebaser ökar därför inte i samma takt som BNP och de offentliga
finanserna utvecklas därför relativt svagt trots den goda tillväxten.
Från och med 2002 uppvisar ålderspensionssystemet ett stabilt överskott
på ca 2 % av BNP. Den kommunala sektorn beräknas också uppvisa ett
överskott medan statens finansiella sparande uppvisar ett årligt underskott
på ca 1,5 % av BNP under perioden. Sparandets fördelning på den offentliga
sektorns delar framgår av nedanstående tabell.
Tabell 3.4 Den offentliga sektorns finansiella sparande fördelat på
delsektorer 2000-2007.
Procent av BNP
Eftersom det är svårt att bedöma längden på en konjunkturcykel är det
också svårt att bedöma måluppfyllelsen. För att bedöma om överskottens
nivå för enskilda år är förenliga med det medelfristiga målet analyserar
regeringen den strukturella nivån på överskotten. Vid denna beräkning
justeras det faktiska överskottet för konjunkturberoende variationer i
offentliga inkomster och utgifter samt för vissa andra tillfälliga
effekter. Detta justerade sparande visar den underliggande, eller
strukturella, nivån på det finansiella sparandet. Vid ett långsiktigt
överskottsmål på i genomsnitt 2 % av BNP bör det strukturella sparandet
varje enskilt år normalt motsvara, eller ligga nära, denna nivå. Avviker
det kan detta sägas spegla i vilken omfattning aktiva finanspolitiska
åtgärder sätts in för att stabilisera ekonomin vid sidan av de automatiska
stabilisatorerna. Ett strukturellt sparande som avviker från 2 % kan
också vara nödvändigt om föregående år avviker markant från målet
eftersom anpassningar till målet normalt bör ske successivt.
Den offentliga sektorns finansiella sparande uppgick 2003 till 0,5 % av
BNP. Det s.k. BNP-gapet bedöms samtidigt ha uppgått till -1,4 %, vilket
innebär att det fanns gott om lediga resurser i ekonomin. Det strukturella,
eller annorlunda uttryckt konjunkturrensade, överskottet uppgick till
1,5 % av BNP. Avvikelsen från riktmärket 2 % var således begränsad under
2003 och betydligt mindre än året dessförinnan. Det strukturella sparandet
bedöms vara något starkare under 2004 men under 2005 ökar åter avvikelsen
från 2 % till följd av den expansiva finanspolitiken. Fram till 2007 är
det strukturella sparandet i stort sett oförändrat och uppgår till knappt
1 % av BNP. Vid en bedömning av måluppfyllelsen måste man dock ta hänsyn
till att perioden 2000-2007 inte kan anses vara en fullständig
konjunkturcykel eftersom BNP-gapet har varit negativt alla år utom 2000 och
bedöms slutas under 2007.
Utvecklingen i de offentliga finanserna uttryckt som strukturellt
sparande framgår av följande sammanställning.
Tabell 3.5 Strukturellt finansiellt sparande i den offentliga sektorn
2000-2007
Procent av BNP
Överskottsmålet tillåter att det finansiella sparandet avviker från 2 %
för enskilda år för att jämna ut konjunktursvängningarna. Sedan
budgetpropositionen för 2004 anger regeringen dock inte preciserade mål för
det offentliga sparandet tre år framöver utan endast för nästkommande
år. Målet för det enskilda året ska bestämmas med hänsyn till både det
övergripande målet över en konjunkturcykel och det aktuella konjunkturläget.
Att fastställa mål för tre år framöver är emellertid vanskligt eftersom
det är svårt att göra träffsäkra konjunkturprognoser med en tidshorisont
på 3-4 år.
Det svenska överskottsmålet är väsentligt mer ambitiöst än det som
EU-länderna satt upp inom ramen för stabilitets- och tillväxtpakten. De
svenska offentliga finanserna är också betydligt starkare än genomsnittet
inom EU. Under perioden 2000-2003 uppvisade Sverige ett finansiellt
sparande i den offentliga sektorn på 2,0 % av BNP i genomsnitt, att
jämföra med genomsnittet för EU-länderna som visade ett genomsnittligt
underskott på 1,6 % av BNP.
Mot bakgrund av den svaga sysselsättningsutvecklingen bedömer regeringen
att det vore riskabelt att nu strama åt ekonomin. En återgång till ett
överskott på 2 % av BNP måste ske gradvis för att inte riskera att bromsa
den ekonomiska återhämtningen. Uppgången måste utnyttjas för att höja
sysselsättningen varaktigt, vilket också förbättrar möjligheterna att
bygga upp en buffert inför nästa lågkonjunktur.
Mot denna bedömning föreslår regeringen att målet för den offentliga
sektorns finansiella sparande under 2005 fastställs till 0,5 % av BNP.
Skulle den ekonomiska återhämtningen gå snabbare än vad som nu beräknas
kommer regeringen att föreslå att sparmålet för 2005 höjs. Det övergripande
målet om ett överskott på 2 % av BNP i genomsnitt över en konjunkturcykel
ligger fast.
Motionerna
Moderata samlingspartiet anser i motion Fi231 att budgetpolitiken ska
inriktas på ett långsiktigt mål för den offentliga sektorns skuldsättning.
Motionärernas samlade bedömning är att den konsoliderade offentliga
sektorns bruttoskuld bör reduceras till 40 % av BNP, och att detta bör
uppnås inom cirka fem år. För att åstadkomma en sådan skuldminskning
krävs ett strukturellt finansiellt sparande på åtminstone 2 % av BNP de
närmaste åren. När skuldmålet har uppnåtts finns det skäl att överväga
ytterligare reduktion av skuldsättningen. Det operativa målet för det
strukturella finansiella sparandet i den offentliga sektorn bör sättas
så att skuldnivån blir långsiktigt uthållig. Eftersom kommunsektorn är
ålagd ett balanskrav är det rimligt att räkna med att den sektorn i
genomsnitt är i finansiell balans. Därtill är pensionssystemet självständigt
och självreglerande i förhållande till statsfinanserna. Statens finansiella
sparande är därmed det enda instrument som återstår för att upprätthålla
målet om ett genomsnittligt strukturellt sparande på 2 % av BNP för
hela den offentliga sektorn. Motionärerna förordar därför att ett mål
anges för statens finansiella sparande trots att detta endast är ett
instrument för budgetpolitiken, inte ett egentligt mål. Statens finansiella
sparande bör enligt motionärerna fastställas till -0,6; -0,1 och 0,7 %
av BNP för åren 2005 till 2007 (yrkande 4). Detta innebär enligt
motionärerna att det strukturella sparandet i den offentliga sektorn uppgår
till 2,2; 2,4 respektive 3,0 % åren 2005-2007.
Folkpartiet liberalerna framhåller i motion Fi232 att eftersom
pensionssystemet ät autonomt bör inte dess sparande räknas in i det mål
som fastställs. Pensionssystemets medel kan inte användas till andra
offentliga utgifter än pensioner. För kommunerna gäller ett balanskrav,
och man bör kunna räkna med att den kommunala sektorn är i balans.
Därför är det nödvändigt att sätta ett nytt mål för de offentliga
finanserna, vilket bör vara att statens finansiella sparande ska uppvisa
balans över konjunkturcykeln, normalt 4 till 5 år (yrkande 5). I motion
Fi277 (fp) framförs ett yrkande av samma innebörd (yrkande 1). Ett sådant
mål innebär att statsskulden inte kommer att växa i nominella tal och
den kommer att sjunka som andel av BNP. I kombination med försäljningar
av statliga företag kommer detta att minska statsskulden i kronor räknat
och statens räntebörda kommer också att minska. En låg skuldsättning
ger stor rörelsefrihet i den ekonomiska politiken vid nedgångar i
konjunkturen, skriver motionärerna. Successivt uppnås ett bättre offentligt
sparande med motionärernas politik, men det ekonomisk-politiska målet
avser statens finansiella sparande. Den målsatta balansen i statens
finansiella sparande uppnås enligt motionärerna inte inom de närmaste
tre åren, och bortom den kommande treårsperioden behövs ett överskott
på ca 1,8 % av BNP i ett par år, vilket enligt motionärerna vore möjligt
att uppnå utan drastiska omkastningar i den ekonomiska politiken.
Motionärerna föreslår att målet för det finansiella sparandet 2005 fastställs
till -1,3 % av BNP (yrkande 6). Motionärerna föreslår även att riksdagen
ska godkänna deras beräkning av den offentliga sektorns finansiella
sparande som uppgår till 1,0; 0,9 respektive 1,3 % för åren 2005-2007
(yrkande 7).
Kristdemokraterna anser i motion Fi233 att regeringens förslag till
budgetpolitiskt överskottsmål för de offentliga finanserna bör kompletteras
med ett mål om balans i statens finansiella sparande (yrkande 12). En
sådan restriktion innebär att skatteuttaget varken blir större eller
mindre än nödvändigt oavsett nivå på det totala skatteuttaget. Ett
balansmål för statens finansiella sparande över konjunkturcykeln blir
liktydigt med en ambition att statsskulden inte ska öka över tiden, ens
i nominella termer. På grund av de stora underskotten måste dock målet
trappas in stegvis, påpekar motionärerna.
Motionärerna föreslår också ett etappmål för statsskulden som innebär
att skulden ska minskas till under 40 % av BNP senast 2007 (yrkande 10).
Detta ska huvudsakligen åstadkommas genom försäljning av statliga
företag, och i viss mån genom en stramare finanspolitik. Kristdemokraterna
uppger att deras budgetförslag innebär att statsskulden 2007 blir knappt
40 % av BNP, dvs. nästan 7 % av BNP lägre än i regeringens förslag.
Motionärerna anser också att regeringen bör fullfölja arbetet med att
presentera en långsiktig inkomst- och utgiftsstrategi, LINUS (yrkande
13). De erinrar om att den tidigare finansministern Erik Åsbrink tog
initiativ till att utforma en sådan strategi men aldrig gavs tillfälle
att slutföra detta arbete. En sådan strategi behövs enligt motionärernas
mening om Sverige ska klara den dubbla utmaning som följer av en ökad
internationalisering med dess krav på sänkt skattetryck samtidigt som
den demografiska utvecklingen med alltfler äldre snarare ställer krav
på motsatsen.
Centerpartiet framhåller i motion Fi234 att statsfinanserna måste ha
sådan styrka att ett budgetöverskott råder i högkonjunktur och att det
inte uppstår ett budgetunderskott vid en normal lågkonjunktur. Regeringens
mål om ett överskott i de offentliga finanserna har visat sig medföra
en risk att avsättningar för framtida pensioner används för att täcka
underskott i statens finanser, anser motionärerna. Centerpartiet förordar
därför ett balanskrav som innebär att statsbudgeten inte ska visa
underskott över en konjunkturcykel. Motionärernas målsättning är också
att statsskulden ska minska som andel av BNP till högst 40 % inom de
närmaste två mandatperioderna (yrkande 5).
Finansutskottets ställningstagande
Folkpartiet, Kristdemokraterna och Centerpartiet förespråkar alla ett
mål om att statens finansiella sparande ska vara i balans över en
konjunkturcykel. Kristdemokraterna och Centerpartiet har dessutom ambitionen
att statsskulden ska minska till ca 40 % av BNP om än i olika takt.
Kristdemokraterna har som etappmål att skulden ska ha nått denna nivå
senast 2007 och att skulden därefter bör fortsätta att minska som andel
av BNP. Centerpartiet har den något mer modesta målsättningen att
skuldnivån på högst 40 % av BNP ska nås inom de två närmaste mandatperioderna,
dvs. senast 2010. Moderata samlingspartiet anser att målet bör avse
den offentliga bruttoskulden, som ska reduceras till cirka 40 % av BNP
om cirka fem år. Som ett medel för att nå detta föreslår Moderaterna
mål för statsfinanserna åren 2005-2007. Dessa mål innebär enligt
motionärerna att den offentliga sektorns finansiella sparande kommer att
uppgå till 2,2; 2,4 och 3,0 % av BNP under perioden 2005-2007. Sammantaget
innebär detta att det genomsnittliga finansiella sparandet åren 2000-2007
uppgår till 2,2 % av BNP.
I samband med behandlingen av den ekonomiska vårpropositionen väcktes
motionsyrkanden med samma eller snarlik innebörd. Vid behandlingen av
dessa framförde utskottet flera argument för att inte ändra utformningen
av nuvarande mål för de offentliga finanserna. Våren 2004 (bet.
2003/04:FiU20) skrev utskottet:
För kommunsektorn gäller ett krav på att det finansiella sparandet ska
vara i balans. Det finansiella sparandet i ålderspensionssystemet
beräknas enligt Långtidsutredningen uppgå till ca 2 % av BNP till år 2010.
Av detta följer att regeringens mål om ett överskott på 2 % av BNP i
hela den offentliga sektorn innebär att statens finansiella sparande i
genomsnitt ska vara i balans åren framöver. Oppositionspartiernas förslag
om ett balansmål för staten innebär således i detta avseende inte någon
skillnad gentemot regeringens mål för hela den offentliga sektorn,
åtminstone inte för den överskådliga framtiden. Inte heller Moderaternas
förslag om ett skuldmål innebär någon verklig skillnad. Moderaterna
kommer själva fram till att ett överskott på 2 % i de offentliga finanserna
är vad som krävs för att nå deras föreslagna skuldmål. De olika
målformuleringarna innebär således alla en snarlik avvägning av de offentliga
finansernas styrka. Det förefaller därför, enligt utskottets uppfattning,
som om det i praktiken råder en bred enighet kring att målet för de
offentliga finanserna är väl avvägt. Det som skiljer är i stället målens
tekniska utformning.
Oppositionspartierna för fram en rad argument för att målet inte bör
avse hela den offentliga sektorns finansiella sparande, utan bara statens,
alternativt den offentliga bruttoskulden.
Den bärande tanken bakom förslaget om ett balansmål för statens finansiella
sparande är att ålderspensionssystemet är självständigt och inte kan
användas som budgetregulator med mindre än att pensionsöverenskommelsen
rivs upp. Kommunsektorn är ålagd ett balanskrav. Det är därför logiskt
att målet avser den sektor som regering och riksdag har full möjlighet
att påverka, nämligen staten. Överskottet i de offentliga finanserna
ligger i dag helt och hållet i pensionssystemet medan staten uppvisar
ett underskott. Detta är inte en hållbar situation utan innebär att
pensionärernas tillgångar hotas på längre sikt, eftersom staten framöver
kan behöva göra anspråk på dessa för att balansera sin egen ekonomi.
Ett mål för den offentliga bruttoskulden ger starkare incitament att
använda oväntade och tillfälliga förbättringar till amorteringar. Avser
målet det finansiella sparandet ökar i stället risken att sådana
förstärkningar används till budgetförsvagande reformer, anser Moderaterna.
En lägre skuldnivå ger också ökat finanspolitiskt handlingsutrymme
framöver samtidigt som det minskar risken för en eskalerande skuld- och
räntespiral i händelse av en ny, riktigt djup, lågkonjunktur.
Utskottet delar inte åsikten att det vore lämpligare att ha ett mål för
statens finansiella sparande eller för den offentliga skulden än att
behålla målet för finansiellt sparande i hela den offentliga sektorn.
Det finns flera skäl till detta.
Ett mål för den offentliga bruttoskulden, och likaså för statsskulden,
skulle riskera att innebära en lockelse att uppnå målet genom engångsvisa
åtgärder, och även sådana åtgärder som inte förbättrar den offentliga
nettoskulden. Ett bruttoskuldmål skulle kunna nås genom omfattande
försäljningar av statlig egendom, trots att sådana försäljningar inte
behöver innebära en förbättring av den offentliga ekonomin. Statsskulden
påverkas dessutom av många faktorer som är av teknisk karaktär och därför
har mindre betydelse i ekonomisk-politiskt perspektiv. Det förefaller
t.ex. inte välbetänkt att anpassa finanspolitiken till effekter på
skuldsättningen då valutakursen ändras. Ett skuldmål skulle riskera att
inte vara särskilt operativt lämpligt.
Ett återkommande argument mot dagens mål för hela den offentliga sektorn
är att det hotar pensionärernas pengar. För att täcka sina egna underskott
skulle staten förr eller senare behöva ta pensionssystemets sparande i
anspråk. En sådan verklighetsbeskrivning är enligt utskottets uppfattning
direkt missvisande. Det förhållandet att det finns ett betydande överskott
i pensionssystemet gör det förvisso möjligt att underbalansera statens
finansiella sparande utan att äventyra de samlade offentliga finanserna.
Detta är en ekonomisk-politisk avvägning som görs avseende de offentliga
finanserna. Den avvägningen äventyrar inte pensionsöverenskommelsen och
hotar inte pensionärernas pengar. De offentliga finanserna fortsätter
att vara starka och skuldkvoten minskar till 2006 trots underskottet i
statens finansiella sparande.
I ett stabiliseringspolitiskt perspektiv måste de samlade offentliga
finanserna beaktas. Om man ska bedöma ekonomins samlade efterfrågan kan
man inte bortse från pensionssystemet och kommunsektorn. Att bara
betrakta staten skulle lätt kunna leda till en felaktigt avvägd
efterfrågepolitik. Om finanspolitiken inriktas på ett mål för statens
finansiella
sparande skulle det därför ändå behövas ett annat mått för att göra
stabiliseringspolitiska avvägningar. Detta skulle enligt utskottets
mening innebära en onödig komplikation och riskera att göra finanspolitiken
mindre tydlig.
Ett mål som avser hela den offentliga sektorn är mindre känsligt för
organisatoriska förändringar än ett mål för staten. För att vara jämförbart
över tiden måste ett mål för staten justeras för ansvarsförändringar
mellan staten och kommunsektorn. Detsamma gäller t.ex. för engångsöverföringarna
från pensionssystemet till staten som följde av pensionsreformens ändrade
ansvarsfördelning. Ett mål som avser hela den offentliga sektorn är
därför i denna mening stabilare över tiden. Även för riksdagens arbete
med att jämföra de politiska alternativen skulle ett mål för staten
kunna innebära en komplikation. Flera riksdagspartier förordar nämligen
omfattande förändringar av ansvarsfördelningen mellan staten och kommunerna.
Avgränsningen av staten skulle därför kunna variera mellan partierna,
vilket i hög grad skulle försvåra jämförelser av de olika budgetalternativen.
Ännu ett viktigt skäl till att målet bör avse hela den offentliga sektorn
är att detta är en internationell standard. Sveriges nuvarande överskottsmål
är definierat i överensstämmelse med det mått som EU använder i
stabilitets- och tillväxtpakten. Detta underlättar givetvis internationella
jämförelser, men det bidrar också till ökad tydlighet i finanspolitiken.
Om Sverige skulle välja ett mål för staten skulle vi alltså behöva
använda ett mått i den inhemska politiken och ett annat i EU-sammanhang.
Detta skulle enligt utskottets mening göra finanspolitiken mindre tydlig.
Väljer man att ersätta målet för de offentliga finanserna med ett
balansmål för staten kan i ett längre perspektiv följden bli att
finanspolitiken försvagas. Om balanskravet för kommunerna upprätthålls och
målet för statens finansiella sparande sätts till exempelvis noll, kommer
det samlade offentliga sparandet att följa sparandet i pensionssystemet.
När de demografiska påfrestningarna sänker överskotten i pensionssystemet,
och kanske vänder dem till underskott, minskar det samlade offentliga
sparandet i motsvarande grad. Säkerhetsmarginalen mot stabilitets- och
tillväxtpaktens underskottsgräns på 3 % av BNP kommer då att krympa.
Med ett mål för hela den offentliga sektorn måste stigande underskott
i pensionssystemet balanseras av stigande överskott i någon annan sektor.
Så är inte fallet om målet endast avser staten.
Om motionärerna är ute efter en stramare finanspolitik än regeringens
vore det att föredra, enligt utskottets uppfattning, att föreslå ett
höjt mål för sparandet i hela den offentliga sektorn i stället för att
bryta ut staten och skapa ett mer begränsat mål. Det förefaller dock,
att döma av de föreslagna målformuleringarna, som om motionärerna i
praktiken inte förespråkar ett stramare mål för finanspolitiken än
regeringen.
Utskottet anser sammanfattningsvis inte att det finns anledning att
vare sig ersätta eller komplettera dagens mål med ett mål för statens
finansiella sparande, eller införa ett mål för den offentliga skulden.
I de nu aktuella motionerna framför motionärerna inte några nya motiv
för sina förslag till alternativ utformning av målen för budgetpolitiken.
Utskottet ser heller ingen anledning att frångå sitt tidigare
ställningstagande.
Sedan hösten 2003 föreslår regeringen preciserade saldomål endast för
det närmast kommande året, i stället för avseende de tre kommande åren
som man gjorde tidigare. Utskottet hade inget att invända mot denna
förändring utan ansåg att förändringen kunde betraktas som en anpassning
till den rådande verkligheten. De preciserade saldomålen hade i praktiken
inte någon styrande effekt för budgetpolitiken. Moderata samlingspartiet
föreslår att mål för statens saldo ska fastställas både för 2005, 2006
och 2007. Någon anledning till att man vill gå tillbaka till den tidigare
ordningen med preciserade saldomål tre år framöver anger motionärerna
emellertid inte. Utskottet har för sin del inget att invända mot den nu
gällande ordningen att ett preciserat mål för det offentliga saldot
endast anges för det närmast kommande året.
Budgetpolitiken har under senare år inriktats mot två fleråriga mål -
saldomålet och utgiftstaket - som lagt grund för en sund och stabil
utveckling av de offentliga finanserna. Denna omständighet har bidragit
till att Sverige i dag har internationellt sett starka offentliga
finanser. Av EU:s numera 25 medlemsländer var det under 2003 endast sju
som uppvisade överskott i sina samlade offentliga finanser medan 18
länder uppvisade underskott. Av de sju länderna med överskott var det
tre vars överskott var större än Sveriges, Danmark (1,5 %), Finland (2,
3 %) och Estland (2,6 %). Genomsnittet bland EU-länderna var ett underskott
på 2,7 % av BNP, och flera länder hade betydligt större underskott än
de 3 % av BNP som stabilitets- och tillväxtpakten stipulerar. Även USA
och Japan uppvisar stora underskott i sina offentliga finanser. Vid en
internationell jämförelse hävdar sig således Sveriges offentliga finanser
väl.
Nuvarande överskottsmål på i genomsnitt 2 % av BNP över en konjunkturcykel
har gällt sedan 2000. Under de två första åren motsvarade det finansiella
sparandet i den offentliga sektorn 5,1 respektive 2,9 % av BNP enligt
de reviderade NR-beräkningar som numera tillämpas och bygger på en
periodiserad redovisning. Överskotten översteg dessa båda år med bred
marginal den målsatta genomsnittsnivån.
För 2004 bedöms nu BNP-tillväxten bli betydligt starkare än vad regeringen
bedömde under våren. Sysselsättningen bedöms dock inte förbättras och
det finns fortfarande outnyttjade resurser i ekonomin. Mot den bakgrunden
ser utskottet ingen anledning att ompröva målet att 2004 års finansiella
sparande i den offentliga sektorn ska uppgå till minst 0,5 % av BNP.
För 2005 bedöms det samlade offentliga sparandet uppgå till 0,6 % av
BNP. Utskottet delar regeringens bedömning att överskottet under 2005
inte bör tillåtas underskrida 0,5 % av BNP för att inte äventyra det
övergripande målet om överskott på 2 % av BNP i genomsnitt över
konjunkturcykeln.
Kristdemokraterna föreslår liksom i våras också att riksdagen ska ålägga
regeringen att fullfölja ett tidigare påbörjat arbete med att presentera
en långsiktig inkomst- och utgiftsstrategi. Utskottet stöder inte detta
förslag utan vidhåller sin uppfattning att riksdagen inte i detalj bör
reglera hur regeringen utformar sin långsiktiga strategi för att möta
problem av det slag som motionärerna tar upp.
Utskottet anser dock att det är viktigt att upprätthålla långsiktigheten
i bedömningen av saldomålet genom att analysera saldots nivå och utveckling.
Det offentliga saldot kan avvika från 2 % av BNP för enskilda år, både
för att de automatiska stabilisatorerna tillåts verka för att jämna ut
konjunkturvariationer och för att även aktiva finanspolitiska åtgärder
ska kunna användas. I budgetpropositionen finns en analys där de redovisade
saldona justeras för konjunkturläge och engångseffekter. Genom dessa
justeringar beräknas ett s.k. strukturellt saldo, som ger en indikation
om hur saldot skulle ha varit vid en normal konjunktur och utan
engångseffekter. Analysen visar att det strukturella saldot sedan 2001 är
högre än det faktiska, men att skillnaden avtar. År 2007 bedöms BNP-gapet
vara slutet, vilket innebär att det faktiska och strukturella saldot
sammanfaller. Båda beräknas det året uppgå till 0,9 % av BNP.
Regeringen konstaterar i propositionen att det genomsnittliga överskottet
i de offentliga finanserna under perioden 2000-2007 beräknas till 1,4 %
av BNP. Denna period kan enligt regeringen emellertid inte anses utgöra
en normal konjunkturcykel eftersom BNP-gapet i genomsnitt har varit
negativt. En stramare finanspolitik skulle riskera att bromsa
sysselsättningsutvecklingen och därmed göra det än svårare att uppnå saldomålet
på längre sikt. I stället måste den uppåtgående konjunkturen utnyttjas
för att varaktigt höja sysselsättningen. Annars blir det svårare att
bygga upp en buffert inför nästa lågkonjunktur. Regeringen skriver vidare
att om den ekonomiska återhämtningen sker snabbare än vad som nu
prognostiseras kommer man att föreslå ett högre sparande för kommande år,
samt att det övergripande målet om ett överskott på 2 % över
konjunkturcykeln ligger fast.
Utskottet anser i likhet med regeringen att det är av största vikt för
sysselsättning och tillväxt att långsiktigt upprätthålla sunda offentliga
finanser. De kommande demografiska påfrestningarna och Sveriges åtaganden
i EU ger stark anledning att bedriva en ansvarsfull och uthållig
budgetpolitik. Utskottet delar regeringens uppfattning att den uppåtgående
konjunkturen måste utnyttjas till att varaktigt höja sysselsättningen.
En hög sysselsättning är nämligen en viktig förutsättning för att de
offentliga finanserna ska kunna vara långsiktigt starka. Det vore därför
riskabelt att strama åt ekonomin för att på kort sikt stärka det offentliga
saldot, när en sådan politik troligen skulle försvåra möjligheterna att
på lång sikt upprätthålla starka offentliga finanser.
Utskottet kan emellertid konstatera att saldot för de offentliga finanserna
sedan år 2000, oavsett om man betraktar det faktiska saldot eller det
strukturella, uppvisar en betydande avvikelse från målet om ett överskott
på 2 % över konjunkturcykeln, samtidigt som regeringen understryker att
överskottsmålet ligger fast. Vid behandlingen av 2004 års ekonomiska
vårproposition ansåg utskottet att en analys av saldomålets och
budgetpolitikens långsiktiga utveckling var mycket angelägen. Utskottet
skrev (bet. 2003/04:FiU20):
Till hösten kommer regeringen att uppdatera sina bedömningar av de
offentliga finanserna samt föreslå riksdagen ett utgiftstak för 2007. I
detta förslag avser regeringen att beakta behovet av en budgeteringsmarginal
som har ett utrymme för konjunkturella variationer i sysselsättningen.
Utskottet anser att det vore önskvärt om förslaget till utgiftstak på
ett tydligare sätt än i dag kunde kopplas såväl till en diskussion om
sysselsättningen som saldots långsiktiga utveckling. Åtgärder för att
stimulera efterfrågan och upprätthålla sysselsättningen har vidtagits
genom såväl ökade offentliga utgifter som minskade inkomster. Saldomålet
framstår därför ur statsfinansiell synvinkel som en mer avgörande
restriktion än utgiftstaket. En analys av saldomålets och budgetpolitikens
långsiktiga utveckling måste mot denna bakgrund ses som mycket angelägen,
och borde med fördel kunna presenteras så att det framgår att utgiftstak
och saldomål bildar en sammanhängande enhet som verkar i riktning för
att upprätthålla en ansvarsfull och långsiktigt hållbar budgetpolitik.
Av skäl som redogörs under avsnitt 4.3.1 i detta betänkande föreslår
regeringen visserligen inte något utgiftstak för 2007 i årets
budgetproposition, utan avser att i stället återkomma till riksdagen med
förslag till utgiftstak för både 2007 och 2008 i nästa års budgetproposition.
Detta innebär emellertid inte att en analys av saldomålets och
budgetpolitikens långsiktiga utveckling blivit mindre angelägen.
Med det anförda tillstyrker utskottet proposition 2004/05:1 yrkande 4
och avstyrker motionerna Fi231 (m) yrkande 4, Fi232 (fp) yrkandena 5,
6 och 7, Fi277 (fp) yrkande 1, Fi233 (kd) yrkandena 10, 12 och 13 samt
Fi234 (c) yrkande 5.
4 Budgetpolitikens inriktning
4.1 Utgångspunkter för utskottets prövning
Efter budgetkrisen i början av 1990-talet förbättrades tillståndet i de
offentliga finanserna snabbt tack vare omfattande besparingar och
inkomstförstärkningar. År 1993 uppgick underskottet i de offentliga
finanserna till 11,9 % av BNP. Detta mycket stora underskott hade till år
2000 vänts till ett överskott på 5,1 % av BNP 2000. Sedan dess har
överskotten i de offentliga finanserna minskat men Sverige har i motsats
till flertalet andra EU-länder fortsatta överskott i de offentliga
finanserna. Överskottet uppgår i år till 0,7 % av BNP och väntas försvagas
något under 2005 och 2006 men åter öka till 0,9 % av BNP år 2007.
Med de tidigare stora underskotten ökade också skuldbördan snabbt. Den
offentliga sektorns bruttoskuld hade i slutet av 1996 vuxit till nästan
74 % av BNP, vilket var 14 procentenheter mer än vad skuldkriteriet i
Maastrichtfördraget tillåter. Därefter skedde en vändning, och man räknar
nu med att bruttoskulden ska ha minskat till ca 49 % av BNP vid utgången
av 2007.
Den växande skuldbördan urholkade också snabbt den offentliga sektorns
förmögenhetsställning. Skulderna växte sig större än de finansiella
tillgångarna inklusive AP-fonden, och denna nettoskuld ökade till 467
miljarder kronor eller närmare 27 % av BNP under 1996. Men med de stora
finansiella överskotten åren därefter var nettoskulden helt avvecklad
2001. Nedgången på aktiemarknaden 2002 medförde åter en nettoskuld men
2003 vändes denna till en nettoförmögenhet på ca 30 miljarder kronor
eller drygt 1 % av BNP. Regeringen räknar inte med någon värdeförändring
på aktiemarknaden utan förutser nu en successiv ökning av nettoförmögenheten
i takt med det finansiella sparandet. Vid utgången av 2007 bedömer
regeringen att den offentliga sektorns samlade nettoförmögenhet kommer
att uppgå till 106 miljarder kronor, vilket motsvarar 3,6 % av BNP.
Statsskulden - mätt i nominella termer - var som störst i slutet av
1998 då den uppgick till 1 445 miljarder kronor. Den har därefter minskat
och beräknas vid årets slut uppgå till 1 240 miljarder kronor.
Den snabba förbättringen av de offentliga finanserna förklaras till en
del av en gynnsam ekonomisk utveckling. Helt avgörande har emellertid
varit den förda budgetpolitiken och de omfattande saneringsprogram som
genomfördes i mitten av 1990-talet. Saneringsprogrammen följdes därefter
av en strikt tillämpad målstyrning med fleråriga mål i form av utgiftstak
för staten och överskottsmål för de offentliga finanserna.
Fastställda utgiftstak har hittills inte bara hållits utan har fram t.
o.m. 2002 också underskridits med i genomsnitt 6 miljarder kronor per
år. Utgiftstaken har sedan 2000 kompletterats med målet att de offentliga
finanserna ska visa ett överskott på 2 % per år över en konjunkturcykel.
Denna form av målstyrning har kommit att bli ett viktigt inslag i
budgetpolitiken. Genom att tre år i förväg bestämma omfattningen av de
statliga utgifterna och därefter hålla fast vid detta åtagande blir
budgetpolitiken långsiktig och mer förutsägbar. Utgiftstaket förhindrar
att tillfälligt högre inkomster användas för att finansiera varaktigt
högre utgifter, och varje nytt utgiftsåtagande måste finansieras genom
prioriteringar inom utgiftstakets ram. Regeringen är enligt budgetlagen
dessutom skyldig att vidta åtgärder om utgiftstaken hotar att överskridas,
och återkommande har regeringen också själv genomfört eller föreslagit
riksdagen olika besparingar för att förhindra detta. Med en sådan
inriktning främjas trovärdigheten i den förda politiken.
Saldomålen hade till en början en mer underordnad betydelse, främst
beroende på den gynnsamma ekonomiska utvecklingen och att målen under
2000 och 2001 överträffades med mycket bred marginal. I tider med snabbt
växande offentliga inkomster är saldomålet i praktiken inte samma
bindande restriktion som utgiftstaket. Inkomster utöver den målsatta
överskottsnivån kan då antingen användas för skattesänkningar eller för
amortering av statsskulden. De kan däremot inte annat än i begränsad
omfattning användas för nya utgiftsåtaganden eftersom utgiftstaket utgör
en fix, beloppsmässigt preciserad gräns för hur stora utgifter som staten
kan ta på sig.
Vid en svagare ekonomisk utveckling förskjuts tyngdpunkten från utgiftstak
mot saldomål. Om ökningen av de offentliga inkomsterna bromsas upp,
måste nämligen även utgiftsökningarna bli mer återhållsamma för att man
inte ska riskera det långsiktiga överskottsmålet. I ett sådant läge kan
saldomålets krav på ett visst genomsnittligt överskott under en
konjunkturcykel t.o.m. få till följd att hela utrymmet under ett fastställt
utgiftstak inte kan tas i anspråk. Utgiftstaket blir då underordnat
saldomålet som restriktion.
Omständigheter som dessa har bidragit till att Sverige i motsats till
många andra länder kunnat möta den senaste internationella konjunkturnedgången
utan ohållbara underskott. Medan de 12 euroländerna i år beräknas ha
ett genomsnittligt finansiellt underskott motsvarande 2,8 % av BNP har
vi fortfarande överskott1De euroländer som beräknas uppvisa störst
underskott 2004 är Tyskland (-3,7 %), Frankrike (-3,8 %), Portugal (-3,
8 %), Grekland (-3,2 %), Italien (-3,1 %) och Nederländerna (-3,1 %).
Även andra stora OECD-medlemmar beräknas ha betydande underskott, t.ex.
Storbritannien (-2,9 %), Japan (-7,1 %) och USA (-4,7 %). Det genomsnittliga
underskottet i OECD uppgår till 3,6 %. (Källa: OECD Economic outlook.).
Våra marginaler till stabilitets- och tillväxtpaktens krav på att
underskotten inte får överstiga 3 % av BNP är goda.
För de kommande tre åren räknar regeringen med att såväl den konsoliderade
bruttoskulden som statsskulden kommer att öka i absoluta tal, men likväl
minska som andel av BNP.
Även om utvecklingen i Sverige i många avseenden är mera gynnsam än i
vår omvärld måste man enligt utskottets mening också beakta att våra
offentliga finanser är starkt konjunkturkänsliga och att utrymmet för
mer långtgående stimulansåtgärder är begränsat om förtroendet för
överskottsmålet ska kunna upprätthållas.
Ska man kunna bedriva en aktiv stabiliseringspolitik utan att underskotten
blir för stora behövs en säkerhetsmarginal. Det är därför nödvändigt
att budgetpolitiken utformas på ett sådant sätt att långsiktigt stabila
statsfinanser vidmakthålls. Sunda offentliga finanser är en förutsättning
för en hög och uthållig tillväxt och sysselsättning.
Enligt utskottets mening måste detta vara utgångspunkten för utskottets
prövning av de olika budgetalternativen.
Utskottet övergår därmed till att pröva de alternativa budgetförslag
som förts fram. Tidigare i detta betänkande har utskottet i avsnitt 2.
1 översiktligt återgivit innehållet i oppositionspartiernas förslag. I
det följande går utskottet igenom och analyserar de olika förslagen.
4.2 Utskottets bedömning av de olika budgetalternativen
Moderata samlingspartiet
Moderata samlingspartiets budgetpolitik som föreslås i motion Fi231 (m)
kan sammanfattas i fyra punkter.
För det första måste skatterna sänkas för att få fler i arbete.
Skatteförslagen är huvudsakligen inriktade på att minska marginaleffekterna
för låg- och medelinkomsttagare, men motionärerna presenterar också
andra förslag, t.ex. om fastighetsskatten, som påverkar beskattningen
av hushållen.
För det andra måste transfereringssystemen stramas upp och
försäkringsmässigheten
öka. Stramare bidragssystem ökar arbetsutbudet, förbättrar ekonomins
funktionssätt och bidrar till att minska den långsiktiga arbetslösheten,
anser motionärerna.
För det tredje ska tryggheten öka genom förbättrad kvalitet inom de
offentliga verksamheterna. Rättstryggheten, skolan, sjukvården och
försvaret ska stärkas och avgiftsfinansieringen inom välfärden öka.
Motionärerna accepterar regeringens förslag om resurstillskott till
kommunerna på 7,5 miljarder kronor men anser att stöden i stället bör
ges som generella bidrag. Sammantaget, hävdar motionärerna, tillförs de
offentliga kärnverksamheterna mer än 20 miljarder kronor utöver regeringens
förslag genom den moderata politiken.
För det fjärde måste företagsklimatet förbättras. Motionärerna föreslår
att förmögenhetsskatten avvecklas, att reformering av 3:12-reglerna
påskyndas och att villkoren för småföretagare förbättras. Beskattningen
av näringslivet beräknas minska med ca 5 miljarder kronor när förslagen
får full effekt.
Den enskilt särklassigt största åtgärden på skattesidan är ett arbetsavdrag
som minskar de offentliga skatteinkomsterna med drygt 50 miljarder kronor.
Arbetsavdraget leder till betydligt lägre marginaleffekter så att det
blir avsevärt mycket bättre att leva på arbetsinkomster än att leva på
bidrag.
De moderata skattesänkningarna beräknas nästa år uppgå till 48 miljarder
kronor och får efter hand större genomslag och ökar 2007 till 58 miljarder
kronor. Moderata samlingspartiet räknar också med att höja graden av
egenfinansiering i arbetslöshetsförsäkringen och redovisar detta som en
ökad inkomst. Sammantaget beräknas inkomsterna i det moderata budgetförslaget
därmed minska med 38 miljarder kronor. Skattesänkningarna och de föreslagna
utgiftsökningarna finansieras framför allt genom att bidragssystemen
görs mindre generösa. I motionen räknar Moderata samlingspartiet med
besparingar på ca 68 miljarder kronor och nya satsningar på 24 miljarder
kronor. Sammantaget uppgår därmed utgiftsminskningarna till 44 miljarder
kronor 2005. Av besparingarna hänför sig ca 22 miljarder kronor till
sjuk- och föräldraförsäkringarna samt förtidspension, 8 miljarder kronor
till arbetsmarknadspolitiken och arbetslöshetsersättningen, 6 miljarder
kronor till bostadspolitiken samt 4 miljarder kronor till bistånd.
Statsbudgetens utgifter förutsätts också kunna minska med 4 miljarder
kronor genom minskad byråkrati samt med ca 2,5 miljarder kronor genom
ändringar i läkemedelsförmånen.
De finansiella effekter som motionärernas förslag har på den konsoliderade
offentliga sektorn kan sammanfattas på följande sätt för de kommande
tre åren.
Tabell 4.1 Moderata samlingspartiets finansiella sparande i den offentliga
sektorn 2005-2007
Miljarder kronor
Moderata samlingspartiet föreslår att utgiftstaket för staten ska
fastställas till följande nivåer för de kommande tre åren.
Tabell 4.2 Moderata samlingspartiets utgiftstak för staten 2005-2007
Miljarder kronor
Moderata samlingspartiet föreslår flera åtgärder som får effekt på
kommunernas ekonomi, inte minst en rad skattesänkningar som försvagar
kommunernas inkomster. Kommunerna hålls skadeslösa genom att det generella
statsbidraget räknas upp med ett lika stort belopp. De skattesänkningar
som försvagar kommunernas skatteintäkter höjer alltså nivån på Moderata
samlingspartiets förslag till utgiftstak för staten som därför är högre
än regeringes både för 2005 och 2006, och samma som regeringens 2007.
Bakom denna skenbara likhet med regeringens förslag ligger som framgått
ovan betydande besparingar men också ökade utgifter till följd av att
kommunerna kompenseras för minskade skatteintäkter av de moderata
förslagen. Dessa ökade utgifter påverkar dock inte utgifterna för hela
den offentliga sektorn utan räknas bort som en s.k. intern transaktion.
Utgiftstaket för den offentliga sektorn ger således en mer korrekt
bild av det moderata budgetalternativets effekt på utgifterna.
Tabell 4.3 Moderata samlingspartiets utgiftstak för den offentliga
sektorn 2005-2007
Miljarder kronor
Finansutskottet gör följande bedömning av Moderata samlingspartiets
budgetalternativ.
En tydlig strategi har styrt utformningen av det moderata budgetalternativet.
Skatter ska sänkas, och de ska finansieras med minskat ekonomiskt stöd.
Det är en medvetet gjord prioritering att lägre skatter är viktigare
än bidrag. Minskade bidrag ska också finansiera de nya åtaganden som
Moderata samlingspartiet vill prioritera. Dit hör försvaret, vård, skola,
ett extra barnbidrag för ensamstående, rättstrygghet och
infrastrukturinvesteringar.
Sedan förra hösten har inriktningen på de moderata skattesänkningarna
förändrats. Moderata samlingspartiet lägger förslag som syftar till att
öka de ekonomiska skillnaderna mellan dem som arbetar, och andra grupper.
Drivkrafterna för arbete kommer då att förbättras och arbetsutbudet
öka vilket är tänkt att ge gynnsamma effekter på landets ekonomi i form
av högre tillväxt och högre sysselsättning. Förslagen tar uttryckligt
syfte på att minska marginaleffekterna och de har nu en något annorlunda
fördelningspolitisk profil än tidigare. Den största skattesänkningen,
arbetsavdraget, är i högre grad än tidigare riktat mot dem med låga
eller medelhöga inkomster. Vissa skattesänkningar, t.ex. avskaffandet
av värnskatten har Moderata samlingspartiet också valt att skjuta framåt
i tiden.
De Moderata skattesänkningarna kommer liksom tidigare att ställa krav
på fortsatta, mycket omfattande besparingar för att kunna finansieras.
Denna finansiering sker till stor del genom nedskärningar av olika
former av bidrag. Nedskärningarna i bidragssystemen är mycket kraftiga.
Nästa år räknar motionärerna med att spara 15 miljarder kronor i
sjukförsäkringen, drygt 8 miljarder kronor på arbetslöshetsersättning och
aktivitetsstöd, 5 miljarder kronor på förtidspensionerna, 2 miljarder
kronor inom föräldraförsäkringen och 3,5 miljarder kronor genom slopade
bostadsbidrag.
Ersättningsnivån i sjukförsäkringen ska sänkas till 75 %, och inom
förtidspensionen till 60 %. Efter ett halvt års sjukskrivning ska
ersättningsnivån för sjukpenningen automatiskt minskas till 65 %. Dessutom
ska en andra karensdag införas i sjukförsäkringen. Vidare vill Moderata
samlingspartiet att den bidragsgrundande inkomsten (SGI) ska bestämmas
med ledning av de 24 senaste månadernas inkomst och inte som i dag
utifrån aktuell inkomst. Det senare innebär att bidragen i än högre grad
kommer att försämras för dem - främst yngre - som uppbär sjukpenning
eller föräldrapenning och som ännu inte har hunnit etablera sig på
arbetsmarknaden. Personer som är sjuka drabbas även av andra moderata
förslag. Så föreslås t.ex. att högkostnadsskyddet i den öppna vården
inträder först när individen betalat 1 500 kr, att medborgarna får betala
mer för läkemedel, samt att tandvårdsförsäkringen försämras.
Försämringarna av högkostnadsskyddet, läkemedelssubventionerna och
tandvårdsförsäkringen kan ses som en del i en bredare plan där avgifter
ska spela en viktigare roll än i dag för finansieringen av de offentliga
verksamheterna. I linje med detta föreslår motionärerna också höjd
maxtaxa i förskolan. Moderata samlingspartiet räknar med att dessa
avgifter ökar resurserna för vård och omsorg med nästan 5 miljarder kronor
på kort sikt, men den stora besparingen inträder gradvis genom att
efterfrågan minskar. Den stora besparingen åstadkoms alltså genom att
färre personer söker sig till vården. Det är inte osannolikt, enligt
utskottets uppfattning, att den moderata politiken leder till just detta,
eftersom många personer helt enkelt inte kommer att ha råd att söka
sjukvård, tandvård, eller köpa läkemedel. Särskilt inte när dessa högre
avgifter i stor utsträckning ska betalas av samma personer som också
drabbas av kraftigt sänkta ersättningsnivåer.
I arbetslöshetsförsäkringen vill Moderata samlingspartiet sänka
ersättningsnivån till 75 %. Efter 100 dagar ska nivån dessutom sänkas
ytterligare till 65 %. Man vill även höja de försäkrades egenavgift. Den
exakta utformningen av det förslaget avser motionärerna att återkomma
med.
Moderata samlingspartiet lägger förslag som syftar till att öka de
ekonomiska skillnaderna mellan dem som arbetar, och andra grupper. Stora
skattesänkningar tillfaller dem som har arbete, och stora besparingar
drabbar dem som inte har. I sin iver att öka arbetsutbudet genom att
öka skillnaderna mellan den arbetande delen av befolkningen och andra
grupper går Moderata samlingspartiet mycket långt. Skillnaderna ökar
onekligen kraftigt med motionärernas politik och en betydande del av
detta beror på de mycket långtgående försämringarna av villkoren för
sjuka, arbetslösa och föräldralediga som Moderata samlingspartiet
föreslår.
Vem som ska stå för betalningen av de Moderata skattesänkningarna
redovisas således tydligt. Det är de sjuka och arbetslösa som ska betala.
Dessa personer får kraftigt sänkt och dessutom minskande ersättning,
de sjuka får en andra karensdag, de får försämrad sjukpenninggrundande
inkomst och de tvingas samtidigt betala högre avgifter för vård och
läkemedel. De moderata förslagen innebär en skarp uppdelning - friska
personer som har ett arbete gynnas, medan sjuka och arbetslösa missgynnas.
Enligt utskottets mening kan man inte ersätta minskade eller avskaffade
bidrag med sänkta skatter på detta lättvindiga sätt. Det som i Moderata
samlingspartiets framställning ter sig som ett statsfinansiellt
nollsummespel kan få mycket långtgående återverkningar för den enskilda
individen. Detta framkommer inte minst när skattesänkningar i stor
utsträckning förutsätts bli finansierade med besparingar i sådana
trygghetssystem som a-kassan samt sjuk- och föräldraförsäkringen.
Motionärerna reflekterar själva över att försämringarna för de sjuka
kan bli mycket stora, och skriver i motionen att man överväger att
föreslå en undantagsregel från nedtrappningen av sjukersättningen för
sådana fall där diagnoserna är entydiga, nedsättningen av arbetsförmågan
uppenbar och sjukskrivningen kan ses som en del av den medicinska
behandlingen. I klartext innebär det att Moderata samlingspartiet överväger
ett system där den som är sjuk på riktigt inte ska behöva se sin
ersättningsnivå nedtrappad, medan den som egentligen inte är sjuk men
sjukskriven ändå ska få sin ersättning sänkt. Enligt utskottets mening
är detta resonemang uttryck för en djupt cynisk inställning till de
människor som av olika anledningar drabbats av sjukdom och nedsatt
arbetsförmåga.
Utskottet anser att sådana kraftiga försämringar av villkoren för sjuka
och arbetslösa som Moderata samlingspartiet föreslår är helt oacceptabla
och avvisar bestämt en sådan politik.
Även det internationella biståndet får bära en väsentlig del av
finansieringsbördan av de moderata skattesänkningarna. Motionärerna avvisar
regeringens satsning på ökat bistånd och föreslår minskade utgifter på
detta område med 3,7 miljarder kronor 2005 och hela 8,2 miljarder kronor
2007. Regeringens och samarbetspartiernas förslag till satsning på
biståndet innebär att enprocentsmålet återupprättas, sedan det fick ge
efter under den kraftiga budgetsaneringen under 1990-talet. Moderata
samlingspartiet utmärker sig som det mest biståndsfientliga partiet och
det enda som är direkt emot en återgång till enprocentsmålet. Utskottet
anser att det är mycket viktigt att Sverige deltar aktivt och generöst
i det globala biståndsarbetet och avvisar motionärernas förslag.
Motionärerna räknar också med att spara ca 8 miljarder kronor genom att
låta den privata sektorn ta hand om ersättning för sjukfall beroende på
trafikolyckor. Detta innebär en besparing för staten men ökade kostnader
för de försäkrade. Motionärerna skissar med hjälp av underlag från
privata försäkringsbolag på att trafikskadepremien kan behöva höjas med
ungefär 50 % i genomsnitt vid en privatisering.
Som finansiering av sina skatteförslag avvisar Moderata samlingspartiet
också regeringens satsning på arbetsmarknadspolitiska åtgärder och
förslaget till friår, och tillgodoräknar sig därmed en besparing på
sammanlagt 2,85 miljarder kronor. De 12 000 platserna som friåret avser
är emellertid en del av de 20 000 platser som regeringens satsning
omfattar. Motionärerna tillgodoräknar sig på så sätt besparingarna inom
arbetsmarknadspolitiken två gånger.
Av skäl som angivits ovan avvisar utskottet Moderata samlingspartiets
förslag till inriktning av budgetpolitiken.
Folkpartiet liberalerna
I motion Fi232 redovisar Folkpartiet liberalerna en skattereform som
tar sikte på att göra det mer lönsamt att arbeta, spara, investera och
driva företag. För att göra arbete mer lönande vill motionärerna införa
ett förvärvsavdrag på sammanlagt ca 13 miljarder kronor med tyngdpunkten
på låg- och medelinkomsttagare. Partiets förslag till ändringar i
inkomstbeskattningen är inriktade på att återgå till principerna som
bestämdes vid skattereformen och därmed begränsa marginalskatten till
högst 50 %. Värnskatten avskaffas därför från 2006 och brytpunkten för
statlig skatt räknas upp med de förväntade löneökningarna.
För att underlätta för småföretag att anställa föreslår Folkpartiet
liberalerna också att arbetsgivaravgiften halveras för lönekostnader
upp till 250 000 kr.
Dessutom vill Folkpartiet liberalerna sänka inkomstskatten för att
kompensera för sitt förslag om höjd a-kasseavgift. Man vill även sänka
skatten på hushållstjänster. Förmögenhetsskatten ska avvecklas under en
fyraårsperiod och fastighetsskatten avskaffas gradvis. Vidare ska
dubbelbeskattningen av aktier slopas och småföretagarnas s.k. 3:12-regler
lindras. Enligt motionärerna leder partiets skatteförslag till att
skatterna minskar med ca 23 miljarder kronor 2005.
Partiet föreslår också ökade satsningar på bl.a. bistånd, handikappade,
rättsväsendet, infrastrukturen och familjestöd i form av ett barnkonto
från 2007. Dessutom avvisar motionärerna regeringens förslag till
sjuklönemodell där arbetsgivarna ges ett medfinansieringsansvar för 15 %
av sjuklönekostnaderna efter den andra veckan. Motionärerna beräknar
sina egna satsningar till drygt 7 miljarder kronor 2005.
Skattesänkningarna och satsningarna finansieras genom olika besparingar,
däribland höjd egenavgift till a-kassan, neddragningar av
arbetsmarknadspolitiken, en omläggning av trafikförsäkringen och ändringar i
vuxenstudiestödet. Genom försäljning av statliga företag kan statsskulden
amorteras, vilket även minskar utgifterna för statsskuldsräntor.
Folkpartiet liberalerna räknar också med att under 2005 kunna spara drygt
1 miljard kronor genom att inte tillåta att sparade anslagsmedel utnyttjas
i samma utsträckning som regeringen räknat med.
De finansiella effekterna av Folkpartiet liberalernas budgetalternativ
kan sammanfattas på följande sätt.
Tabell 4.4 Folkpartiet liberalernas finansiella sparande i den offentliga
sektorn 2005-2007
Miljarder kronor
Nivån på Folkpartiet liberalernas förslag till utgiftstak för staten
under de tre följande åren skiljer sig från regeringens på följande
sätt.
Tabell 4.5 Folkpartiet liberalernas utgiftstak för staten 2005-2007
Miljarder kronor
Folkpartiet liberalernas förslag till utgiftstak för den offentliga
sektorn framgår av efterföljande tabell.
Tabell 4.6 Folkpartiet liberalernas utgiftstak för den offentliga sektorn
2005-2007
Miljarder kronor
Finansutskottet gör följande bedömning av Folkpartiet liberalernas
budgetalternativ.
Folkpartiet liberalerna har valt att prioritera de skattesänkningar man
anser vara viktigast för att få fart på sysselsättningen och tillväxten.
I detta syfte avskaffar man värnskatten, höjer brytpunkten för statlig
inkomstskatt och inför ett förvärvsavdrag vid den kommunala
inkomstbeskattningen.
Sammantaget föreslår Folkpartiet liberalerna skattesänkningarna och nya
utgiftsåtaganden med ca 30 miljarder kronor 2005. Detta föreslås bli
finansierat genom besparingar, effektiviseringar, avskaffande av vissa
stöd som redovisas på statsbudgetens inkomstsida, genom att delar av
regeringens förslag avvisas samt genom att verksamheter lyfts ut ur
statsbudgeten för att i stället finansieras vid sidan av den.
Partiet vill överföra kostnaderna för trafikolycksfall från statsbudgeten
till den obligatoriska trafikförsäkringen. Följden av ett sådant förslag
blir emellertid att trafikförsäkringspremierna höjs eftersom det är
bilisterna som med sina försäkringspremier får ta över de kostnader som
avlastas statsbudgeten.
Folkpartiet liberalerna vill också höja egenavgifterna till a-kassan så
att de täcker 35 % av kostnaderna. Då avlastas statsbudgeten kostnader
men dessa förs i stället över på de försäkrade. I motsats till förslaget
om de höjda trafikförsäkringspremierna anser Folkpartiet liberalerna
att de försäkrade i detta fall ska kompenseras fullt ut för de höjda
premierna genom i princip lika stora skattesänkningar.
Motionärerna ger emellertid inget besked om hur dessa skattesänkningar
ska utformas för att motsvara avgiftshöjningen i de olika arbetslöshetskassorna
som har skiftande avgiftsnivåer. Inte heller förklarar de hur denna
administrativt långtgående förändring ska genomföras. Redan av dessa
skäl är förslaget inte praktiskt genomförbart, åtminstone inte enligt
det tidsschema som Folkpartiet liberalerna förutsatt.
Av besparingarna på drygt 34 miljarder kronor som Folkpartiet liberalerna
tillgodoräknar sig för 2005 är ca 14 miljarder kronor kostnader som
lyfts ut ur statsbudgeten för arbetslöshetsförsäkringen som i stället
finansieras med obligatoriska avgifter.
Motionärerna räknar också med att ett resurstillskott på 200 miljoner
kronor till skattemyndigheterna och ändrade riktlinjer för deras arbete
ska ge utdelning i form av ökade skatteinkomster på ca 2 miljarder kronor
redan nästa år. Enligt utskottets mening är det osannolikt att ett
förhållandevis blygsamt resurstillskott ska kunna ge ett så stort och
snabbt budgetmässigt utbyte som motionärerna tillgodoräknar sig.
Redan nästa år räknar Folkpartiet liberalerna också med att kunna spara
ca 18 miljarder kronor på arbetsmarknadspolitikens område, främst genom
höjningen av egenavgiften till a-kassan men också genom en ny
arbetsmarknadspolitik, lägre volym och mindre administration. Folkpartiet
liberalerna vill t.ex. lägga ner AMS i sin nuvarande form och ersätta
den med en mindre myndighet för rena myndighetsuppgifter och tillsyn.
Arbetsförmedling och arbetsmarknadsåtgärder ska i stället kunna utföras
av olika aktörer, både privata och ideella. Den arbetssökande ska få
större möjligheter att själv, med hjälp av en omställningspeng, kunna
köpa den utbildning han eller hon behöver. Hur denna omställning rent
praktiskt ska kunna genomföras redan nästa år, och då leda till stora
besparingar, framgår inte.
Folkpartiet liberalerna räknar med stora besparingar inom sjukförsäkringen,
inte minst genom att s.k. finansiell samordning tillämpas i hela landet.
Satsningar på rehabilitering leder enligt motionärerna både till att
sjukpenningen och antalet nybeviljade förtidspensioner minskar med
sammanlagt drygt 8 miljarder kronor under perioden 2005-2007, efter det
att rehabiliteringskostnaderna räknats bort.
Nästa år tillgodoräknar sig Folkpartiet liberalerna också en besparing
på ca 1 miljard kronor genom att minska posten Minskning av anslagsbehållningar.
I sitt budgetförslag för 2005 räknar dock regeringen med att myndigheterna
netto inte ska förbruka några anslagsbehållningar alls. Folkpartiet
liberalernas förslag innebär alltså att vissa myndigheter inte ens ska
få utnyttja de medel som anvisas för 2005. Vilka myndigheter som avses
med denna besparing framgår inte av motionärernas förslag.
Motionärerna förstärker också statskassan genom att förbjuda kommunerna
att bilda koncerner. Detta skulle öka de redovisade vinsterna i kommunala
bolag så att ca 2 miljarder kronor tillfaller staten genom ökade
skatteintäkter. Folkpartiet liberalerna anser därför att 2 miljarder kronor
ska dras in från staten till kommunerna. Hur en sådan åtgärd skulle
utformas framgår dock inte av motionen.
Folkpartiet liberalernas budgetalternativ har enligt utskottets mening
en svagt underbyggd finansiering. Det innehåller få tydliga besparingsförslag
som har förutsättning att kunna ge omedelbar utdelning och varaktigt
finansiera nya utgiftsåtaganden och skattesänkningar. Mot de vagt
formulerade besparingarna står inte bara partiets förslag till nya
utgiftsåtaganden utan också flera tydligt formulerade skatteförslag, som
redan nästa år väntas ge ett inkomstbortfall på ca 23 miljarder kronor.
Folkpartiet liberalerna riktar skarp kritik mot vad man anser vara fusk
med budgetens redovisning och ondgör sig bl.a. över stöd som krediteras
mottagarnas skattekonton. Enligt motionärerna borde alla sådana stöd
redovisas som utgifter och ligga under utgiftstaket. I nästa andetag
godtar dock motionärerna att både sysselsättningsstödet till kommunerna
och sjöfartsstödet, på sammanlagt ca 9 miljarder kronor, redovisas på
just detta sätt. Som utskottet ser saken finns det då två alternativ.
Antingen anser inte Folkpartiet liberalerna, i strid med sina egna
påståenden, att redovisningen innebär något fusk, eller också fuskar
motionärerna själva. Utskottet har svårt att förstå denna inkonsekventa
hållning.
Liksom i Folkpartiet liberalernas motion om budgetpolitiken i våras
hävdar motionärerna att man föreslår ett saneringsprogram som stärker
de statliga finanserna med ca 30 miljarder kronor på kort sikt och att
förstärkningen på lång sikt blir än större. I våras ifrågasatte utskottet
detta starkt. Därför ser nu utskottet med viss förvåning på att Folkpartiet
liberalerna upprepar det grundlösa påståendet. Motionärerna räknar
nämligen med att förslagen förstärker statens finanser med ca 11, 15 och
13 miljarder kronor åren 2005-2007. Till detta kommer, som utskottet
visat i ovanstående bedömning av Folkpartiet liberalernas förslag, att
flera av besparingarna sannolikt är generöst beräknade. Motionärerna
föreslår helt enkelt inget saneringsprogram som förstärker statsfinanserna
med 30 miljarder kronor.
Utskottet bedömer att Folkpartiet liberalernas budgetpolitik i själva
verket skulle riskera att kraftigt försvaga de offentliga finanserna
och skada det förtroende för budgetpolitiken som byggts upp sedan mitten
1990-talet.
Utskottet avvisar härmed Folkpartiet liberalernas förslag till riktlinjer
för budgetpolitiken.
Kristdemokraterna
I motion Fi233 pekar Kristdemokraterna ut sex områden som partiet ser
som prioriterade för sina förslag till inriktning av den ekonomiska
politiken. Dessa prioriteringar styr även utformningen av partiets
budgetförslag. De sex prioriteringarna innebär att man vill skapa
långsiktigt goda tillväxtförutsättningar genom ett bättre investerings-
och företagarklimat. Man vill föra en skattepolitik för låg- och
medelinkomsttagare. Valfriheten för barnfamiljer ses som en viktig fråga
liksom pensionärernas ekonomiska situation. Satsningar på vård, omsorg
och skola är också områden som bedöms angelägna liksom behovet av att
återupprätta rättssamhället.
Kristdemokraterna vill reformera inkomstbeskattningen och föreslår i
detta syfte att grundavdraget höjs för pensionärer och att ett förvärvsavdrag
på 6 % införs vid den kommunala beskattningen. Vidare föreslås att
värnskatten successivt avskaffas. Partiet vill också slopa fastighetsskatten
och finansierar merparten av denna sänkning med höjd reavinstbeskattning
och en kommunal fastighetsavgift. Förmögenhetsskatten avvecklas gradvis
och arbetsgivaravgifterna sänks för mindre företag. Motionärerna föreslår
också skattereduktion för köp av tjänster i det egna hemmet. För att
stimulera byggande föreslår motionärerna även en skattereduktion som
har samma effekt som en halvering av byggmomsen. Kristdemokraternas
förslag till sänkta skatter på företagande, inkomster och boende beräknas
2005 uppgå till ca 29 miljarder kronor.
Kristdemokraterna räknar i sitt budgetalternativ med att statens,
kommunernas och ålderspensionssystemets samlade utgifter inklusive
statsskuldsräntor kommer att minska med 35 miljarder kronor 2005.
De finansiella effekter som motionärernas förslag har på den konsoliderade
offentliga sektorn kan med ledning av partiets egna uppgifter sammanfattas
på följande sätt för de kommande tre åren.
Tabell 4.7 Kristdemokraternas finansiella sparande i den offentliga
sektorn 2005-2007
Miljarder kronor
I motionen framhåller Kristdemokraterna att partiets krav på balans på
en lägre nivå ligger fast. I överensstämmelse med denna uppfattning
redovisar partiet ett utgiftstak för staten som för de tre följande
åren är 20, 27 respektive 48 miljarder kronor lägre än regeringens
förslag.
Tabell 4.8 Kristdemokraternas utgiftstak för staten 2005-2007
Miljarder kronor
Kristdemokraternas förslag till utgiftstak för den offentliga sektorn
skiljer sig från regeringens på följande sätt.
Tabell 4.9 Kristdemokraternas utgiftstak för den offentliga sektorn
2005-2007
Miljarder kronor
Finansutskottet gör följande bedömning av Kristdemokraternas budgetalternativ.
Ett framträdande inslag i det kristdemokratiska budgetalternativet är
att merparten av de föreslagna skattesänkningarna i slutändan finansieras
med olika typer av obligatoriska avgifter, snarlika en skatt. Även flera
av partiets utgiftsminskningar motsvaras av ökade avgifter för medborgarna.
Kristdemokraterna säger att de slopar fastighetsskatten, men ungefär
60 % av denna skattesänkning tas omedelbart tillbaka som en kommunal
avgift. Kostnaderna för trafikolycksfall minskar budgetens utgifter men
ska finansieras genom obligatoriska avgifter. En annan stor besparing
i Kristdemokraternas förslag är ökad självfinansiering av
arbetslöshetsförsäkringen, vilket återigen innebär att individen får betala en
betydligt högre avgift.
Värt att notera är att två av de förslag till nya avgifter som ingår i
Kristdemokraternas budgetalternativ definitionsmässigt betraktas som en
skatt i nationalräkenskaperna. Det gäller den kommunala fastighetsavgiften
och egenavgiften till den obligatoriska arbetslöshetsförsäkringen.
Kristdemokraternas eget budgetalternativ påverkar således i endast
begränsad utsträckning det skattetryck man säger sig vilja sänka.
En utgiftsminskning på drygt 18 miljarder kronor genomförs på utgiftsområde
25 Allmänna bidrag till kommuner. Ungefär 15 miljarder av denna minskning
beror på förslaget att kommunerna ska få rätt att ta ut en fastighetsavgift.
Detta höjer kommunernas inkomster och statsbidragen minskas därför i
motsvarande mån. Kommunernas utgifter minskar inte till följd av detta
förslag utan besparingen är bara en borttagen överföring från staten
till kommunerna. Någon verklig utgiftsminskning är det inte fråga
om.
Kristdemokraterna håller fast vid sitt tidigare redovisade krav på balans
på lägre nivå, och i enlighet med detta synsätt lägger man fram ett
förslag till statsbudget vars omslutning är lägre än regeringens. I
detta budgetalternativ är under de tre närmaste åren de statliga
utgiftstaken mellan 20 och 48 miljarder kronor lägre än med regeringens
förslag. Men den lägre omslutningen förklaras till stor del av att
motionärerna i strid med budgetlagens (1996:1059) anda valt att nettoredovisa
utgifter på statsbudgetens inkomstsida.
Kristdemokraterna presenterar nämligen i motionen flera förslag som
kraftigt försvagar kommunernas inkomster. I enlighet med finansieringsprincipen
ska kommunerna normalt kompenseras för sådana förändringar genom höjda
statsbidrag. Kristdemokraterna väljer emellertid att redovisa kompensationen
till kommunerna som minskade intäkter på statsbudgetens inkomstsida på
inkomsttitel 1111 Fysiska personers inkomstskatt. I Kristdemokraternas
budgetalternativ kommer statsbudgetens omslutning då att minska med
lika stora belopp.
Om Kristdemokraterna i stället hade följt gängse praxis och redovisat
samtliga överföringar till kommunerna på utgiftsområde 25 skulle partiets
ram för detta utgiftsområde, liksom taket för de statliga utgifterna,
behövt höjas med ca 13 miljarder kronor 2005. Utskottet har flera gånger
tidigare kritiserat Kristdemokraterna för detta förfarande eftersom det
inte tillgodoser budgetlagens krav på att statens inkomster och utgifter
ska redovisas brutto på statsbudgeten så att transaktionerna till och
från kommunsektorn framgår tydligt. Stabiliteten i statsfinanserna
främjas inte heller av att nettoredovisade inkomster och utgifter skenbart
begränsar budgetomslutningen.
Till saken hör att även Moderata samlingspartiet och Folkpartiet
liberalerna föreslår att ett förvärvsavdrag ska införas vid den kommunala
beskattningen, men i motsats till Kristdemokraterna kompenserar de
kommunerna för skattebortfallet genom att höja det generella statsbidraget
till kommuner. Skenbart får Kristdemokraterna därigenom en lägre
budgetomslutning än dessa båda partier för ett snarlikt förslag.
Normalt skulle denna skillnad försvinna om man jämför partiernas utgifter
för den offentliga sektorn, och inte bara för staten. Det förhållandet
att partierna kompenserar kommunerna för skattebortfall på olika sätt
har ju egentligen ingen effekt på de samlade utgifterna eftersom det är
överföringarna mellan staten och kommunerna som påverkas, inte de samlade
offentliga utgifterna. Kristdemokraterna låter emellertid hela minskningen
av statens utgifter slå igenom som utgiftsminskningar för den offentliga
sektorn. Innebörden är att Kristdemokraterna i sin motion felaktigt
redovisar en för låg nivå på den offentliga sektorns utgifter.
Nuvarande utveckling med rekordhöga ohälsotal, där alltfler ska försörjas
av allt färre måste brytas. Ett trendbrott är nödvändigt skriver
motionärerna. Partiet föreslår att det ska ske genom en ny och samordnad
rehabiliteringsförsäkring som ska träda i kraft den 1 januari 2005.
Utskottet noterar att motionärerna räknar med stora effekter av sina
förslag. Totalt satsar de nästa år 2,8 miljarder kronor och räknar med
att detta ska leda till kostnadsminskningar med 3,3 miljarder kronor
2005, 8,8 miljarder 2006 och 13,5 miljarder kronor 2007. Varje satsad
krona ska redan första året ge närmare 20 % i avkastning. I motionen
åberopas Rehabiliteringsutredningens (SOU 2000:78) bedömningar, men
inte ens i det sammanhanget räknade man med att en satsning på rehabilitering
skulle leda till nettobesparingar första året. Utredningens kalkyler
har dessutom ifrågasatts. Självklart måste ambitionen vara att en ökad
satsning på rehabilitering ska leda till att många tidigare sjuka åter
kan börja arbeta och ge ett positivt bidrag till samhällsutvecklingen.
Man måste emellertid samtidigt vara medveten om att vissa typer av
sjukdomar inte är rehabiliteringsbara. Ska rehabiliteringen bli
verkningsfull måste den dessutom sättas in på ett tidigt stadium, enligt
vissa bedömningar senast den åttonde veckan efter insjuknandet. Dessa
och andra liknande omständigheter talar för att det inte är självklart
att varje rehabiliteringsinsats leder till ett positivt utbyte. Tvärtom
kan utbytet bli mer begränsat, i synnerhet inledningsvis. Det finns
helt enkelt inga storskaliga försök som ger stöd för den ena eller den
andra uppfattningen. Enligt utskottets mening är det därför inte rimligt
att, på det sätt Kristdemokraterna gör, överdriva de möjliga besparingar
som kan komma ut av en omfattande satsning på rehabilitering.
Utöver satsningen på en rehabiliteringsförsäkring förutsätter
Kristdemokraterna att man redan den 1 januari nästa år ska kunna lyfta över
kostnaderna för trafikolycksfall från sjukförsäkringen till den
obligatoriska trafikförsäkringen och på så sätt minska belastningen på
statsbudgeten med 4,2 miljarder kronor. Trafikanterna får därmed ta på
sig kostnaden för denna budgetavlastning i form av ökade premier.
Motionärerna föreslår dessutom att föräldrapenning, sjukersättning och
arbetslöshetsersättning i fortsättningen ska beräknas med ledning av de
två senaste årens genomsnittsinkomst i stället för, som i dag, den
aktuella inkomsten. Dessa ändringar räknar Kristdemokraterna med ska
kunna genomföras redan vid årsskiftet, och tillgodoräknar sig för nästa
år en besparing på ca 3 miljarder kronor. Förslaget är som utskottet
ser det inte enbart en teknisk omläggning av försäkringen. Ett nytt SGI
grundat på en historisk inkomst får också långtgående fördelningspolitiska
konsekvenser om man inte bygger in skyddsbestämmelser för exempelvis
dem som nyligen har trätt in på arbetsmarknaden.
Kristdemokraterna anser också att arbetslöshetsförsäkringen ska reformeras
och omvandlas till en obligatorisk försäkring som till en tredjedel
finansieras med avgifter. Motionärerna räknar med att utgifterna därmed
kan minskas med närmare 7 miljarder kronor 2005, pengar som därmed ska
betalas som obligatoriska avgifter i stället för skatt.
Kristdemokraternas förslag till avveckling av den statliga fastighetsskatten
får återverkningar även på statsbidragen till kommuner. Enligt den
finansieringslösning som redovisas i motionen ska nämligen det generella
statsbidraget till primärkommuner minskas med ett belopp som för varje
enskild kommun motsvarar 2 600 kr per småhus och 800 kr per lägenhet i
kommunen. På snarlikt sätt ska kommunens statsbidrag också minskas med
hänsyn till befintliga kommersiella lokaler och industrilokaler. I
gengäld ska kommunerna ges rätt att ta ut en kommunal avgift på högst
dessa belopp för bostadshus och företagslokaler. Lösningen innebär att
de kommuner som väljer att inte ta ut full avgift själva får svara för
mellanskillnaden.
Den innebär också - förutsatt att full avgift tas ut - att ett stort
antal småhusägare kommer att drabbas av ökade kostnader jämfört med
nuvarande regler. Maximalt avgiftsuttag motsvarar nämligen ett taxeringsvärde
på 260 000 kr, och enligt fastighetstaxeringen 2002 fanns det drygt
364 000 småhus med lägre taxeringsvärden. Förslagets negativa effekter
för denna grupp förstärks av att reavinstbeskattningen av bostäder
förutsätts bli höjd till 30 %.
Enligt finansutskottets mening utmärks Kristdemokraternas budgetalternativ
av en svagt underbyggd finansiering. Regeländringar som syftar till att
öka utgifter och minska skatter är sålunda tämligen väl specificerade
medan regeländringar avsedda att minska utgifter eller öka inkomster
ofta är mycket otydliga. Skarpt formulerade budgetförsvagningar förutsätts
bli finansierade med vagt formulerade besparingar som i några fall
framstår som praktiskt ogenomförbara. Kristdemokraterna vill med sina
skattesänkningar främja tillväxten, men eftersom de lägre skatterna i
stor utsträckning växlas mot nya obligatoriska avgifter snarlika en
skatt har förslagen inga omedelbara tillväxtbefrämjande effekter
Av de skäl som här redovisats avvisar utskottet Kristdemokraternas
förslag till inriktning av budgetpolitiken.
Centerpartiet
Centerpartiets budgetförslag är bl.a. inriktat på att stärka det regionala
och kommunala självstyret. Beslutsmakten måste på ett bättre sätt kopplas
samman med beskattningsrätten, hävdar motionärerna som med sin
inkomstskattereform vill vidga basen för kommunernas skatteunderlag. I
motionen uppges att partiets inkomstskatteförslag sänker skatten med 73
miljarder kronor 2005 samtidigt som kommunernas skattebas ökar med 54
miljarder kronor.
Det startas för få företag i dag anser motionärerna. För att förbättra
företagsklimatet för små och medelstora företag vill Centerpartiet
gradvis avskaffa förmögenhetsskatten, reformera den s.k. 3:12-reglerna,
stärka tillgången till riskkapital och införa en sjuklönemodell som är
fördelaktig för mindre företag.
Under den närmaste fyraårsperioden vill Centerpartiet genomföra en
familjepolitisk reform som inkluderar ett fördubblat barnbidrag och man
vill införa en skattereduktion för hushållsnära tjänster. Rättsväsendet
måste förstärkas och polisen ges ökade resurser.
Arbetsmarknadspolitiken behöver individanpassas och utsättas för konkurrens
från andra aktörer vilket gör det möjligt för den arbetssökande att
ställa högre krav på åtgärder av hög kvalitet.
Skattesänkningarna och utgiftsökningarna finansieras främst genom att
Centerpartiet räknar med att partiets förslag till satsning på rehabilitering
ska leda till färre sjukskrivningar, genom ökad egenfinansiering av
a-kassan, effektivare arbetsmarknadspolitik och ett nytt, för den
enskilde mindre förmånligt sätt att beräkna den sjukpenninggrundande
inkomsten (SGI).
Med ledning av de uppgifter som Centerpartiet redovisar kan de finansiella
effekterna av partiets förslag beräknas på följande sätt.
Tabell 4.10 Centerpartiets finansiella sparande i den offentliga sektorn
2005-2007
Miljarder kronor
Centerpartiets förslag till ändrad inkomstbeskattning får till följd
att kommunernas skatteunderlag ökar, vilket i enlighet med
finansieringsprincipen
minskar behovet av kompenserande statsbidrag. I Centerpartiets
budgetalternativ minskar statsbidragen till kommunerna med hela 54 miljarder
kronor 2005 till följd av denna reglering. Denna minskning bidrar till
att Centerpartiet föreslår ett utgiftstak för staten som är betydligt
lägre än regeringens.
Tabell 4.11 Centerpartiets utgiftstak för staten 2005-2007
Miljarder kronor
Centerpartiets förslag till utgiftstak för den offentliga sektorn skiljer
sig från regeringens på följande sätt.
Tabell 4.12 Centerpartiets utgiftstak för den offentliga sektorn
2005-2007
Miljarder kronor
Finansutskottet gör följande bedömning av Centerpartiets budgetalternativ.
Centerpartiet vill med sitt budgetförslag, motion Fi234 (c), minska
statsfinansernas konjunkturkänslighet och räknar med att man ska uppnå
detta med sina åtgärder för ökad tillväxt, sin inkomstskattereform,
sitt krav på statlig budgetbalans och en minskad statsskuld.
De förslag som Centerpartiet redovisar ger enligt partiets egna beräkningar
ett utgiftstak för staten som under de tre närmaste åren är 44, 49
respektive 50 miljarder kronor lägre än förslagen i budgetpropositionen.
Inget annat parti föreslår så låga utgiftstak. Det är främst Centerpartiets
inkomstskatteförslag men också partiets förslag till utgiftsminskningar
inom sjukförsäkringens och arbetsmarknadspolitikens område som förklarar
denna avvikelse.
För 2005 föreslår nämligen Centerpartiet att grundavdraget slopas helt
för att i stället ersättas av en statligt finansierad skattereduktion
på 9 000 kr för alla. Slopas grundavdraget kommer kommunernas skatteinkomster
att öka. Partiets förslag att ersätta nuvarande skatteavdrag med
skattereduktioner breddar på snarlikt sätt kommunernas skattebas. I enlighet
med finansieringsprincipen reglerar Centerpartiet de ökade skatteinkomsterna
genom att minska statsbidraget till kommuner med ett lika stort belopp.
Kortsiktigt påverkas alltså inte kommunernas ekonomi. En minskning av
ett villkorslöst givet statsbidrag ersätts av en lika stor ökning av
skatteinkomster.
För statens del leder bidragsminskningen till att de takbegränsade
utgifterna minskar, vilket sänker nivån på utgiftstaket. Eftersom de
föreslagna skattereduktionerna belastar statsbudgetens inkomstsida kommer
statsbudgetens omslutning att minska. Den offentliga sektorns finanser
påverkas däremot inte eftersom det i princip endast är frågan om en
omfördelning mellan två delsektorer.
Ett av syftena med Centerpartiets förslag är att åstadkomma en sådan
omfördelning. Man vill nämligen stärka kommunernas och landstingens
självbestämmande genom - som partiet uttrycker det - tydliga och stabila
skattebaser. Ett annat syfte är att man vill sänka skatten för främst
låginkomsttagare. Även om dessa båda syften i sig ter sig lovvärda är
den föreslagna skatteomläggningen inte problemfri. Utskottet reste även
hösten 2003 flera invändningar.
Som motionärerna själva framhåller ger förslaget om att ersätta nuvarande
grundavdrag med en skattereduktion ungefär samma skattelindring som ett
grundavdrag på 30 000 kr. Finns inget grundavdrag måste i princip alla
med inkomst avge deklaration, således även de som i dag har inkomster
understigande nuvarande grundavdrag och som därför är befriade från
denna skyldighet. I annat fall kan inte rätt nivå på skattereduktionen
beräknas. Trots sin skenbara enkelhet är förslaget därför administrativt
svårhanterligt och leder till ökat krångel för många medborgare samt en
ökad belastning på skattemyndigheterna. Den grupp som i dag är undantagen
från deklarationsplikt på grund av alltför låga löneinkomster och som
med Centerpartiets förslag skulle bli skyldig att lämna deklaration har
av budgetkontoret beräknats uppgå till 320 000 personer 2004. Utskottet
vill för sin del inte medverka till att deklarationsplikten utökas för
dem som uppbär enbart obetydliga löneinkomster.
Att ersätta avdrag med skattereduktioner kan i vissa situationer också
ge orimliga effekter för de skattskyldiga, eftersom intäkterna då kommer
att beskattas enligt en princip och de kostnader som svarar mot intäkterna
att behandlas enligt en annan. Skatteutskottet avråder därför från sådana
lösningar. I sitt yttrande (SkU1y) skriver skatteutskottet följande.
En övergång till skattereduktioner när det gäller avdrag som syftar
till att bestämma en nettoinkomst i en förvärvskälla bör enligt utskottets
mening undvikas. Att behandla intäkter och kostnader i en förvärvskälla
efter olika principer kan ge upphov till kraftiga variationer i det
reella skatteuttaget. I en verksamhet med förhållandevis hög andel
kostnader kan utfallet pendla mellan nollskatt och ett skatteuttag på
100 % av den verkliga inkomsten. Även om skattereduktioner i många fall
kan vara en praktisk och enkel metod att uppnå en likabehandling är
utskottet inte berett att tillstyrka den generella användning av metoden
som nu föreslås.
Finansutskottet gör inte någon annan bedömning än skatteutskottet i
denna fråga.
Om ett generellt statsbidrag ersätts av ett ökat kommunalt skatteunderlag
leder detta till att skillnaderna i utdebitering mellan olika kommuner
förstärks på ett inte önskvärt sätt för de enskilda. Finansutskottet
kritiserade även i budgetbetänkandet förra hösten Centerpartiets förslag
av denna anledning. Utskottet skrev:
Om nuvarande grundavdrag och andra typer av avdrag ersätts av
skattereduktioner kommer de skattskyldigas kommunalt beskattningsbara inkomster
att öka. Den föreslagna skatteomläggningen blir då förmånligast för dem
som bor i lågskattekommuner, medan de i högskattekommuner kommer sämre
ut. Vid en årsinkomst på 180 000 kr blir utbytet av Centerpartiets
skatteomläggning närmare 1 600 kr högre för den som bor i en lågskattekommun
som Kävlinge i stället för i en högskattekommun som Ragunda. Vid
inkomstnivån 300 000 kr blir skillnaden närmare 1 400 kr och vid 600 000
kr i årsinkomst ökar skillnaden till 2 150 kr.
Utskottet finner det inte önskvärt att man på detta sätt förstärker
skillnaden i regionala betingelser för invånarna i olika kommuner, i
synnerhet inte som högskattekommunerna är koncentrerade till glesbygdsområden
i Norrland och sydöstra Götaland medan lågskattekommunerna företrädesvis
återfinns i Storstockholmsområdet och i ett bälte ned mot sydvästra och
södra Götaland.
Sänkningen av statlig skatt finansieras i princip genom utgiftsminskningar
på fyra utgiftsområden. Inom utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till
kommuner minskas utgiftsramen nästa år med ca 14 miljarder kronor. Bakom
denna minskning ligger dock främst tekniska faktorer. Regleringen med
anledning av omläggningen av inkomstbeskattningen minskar bidragen till
kommunerna med 54 miljarder kronor. Å andra sidan ökar utgifterna med
26 miljarder kronor till följd av att Centerpartiet ändar redovisningen
av inkomstutjämningen. Utgifterna ökar också av att utgifter för bl.a.
maxtaxa i barnomsorgen och personalförstärkningar inom skolan och
barnomsorgen flyttas från utgiftsområde 16, Utbildning och universitetsforskning
samt ett antal regleringar av andra skatteförslag. Minskningen av
bidragen till kommunerna är därför i realiteten inte någon besparing.
Inom utgiftsområde16 minskar utgifterna med ca 5 miljarder kronor 2005.
Detta är emellertid inte heller någon verklig besparing utan beror på
ovan nämna överflyttningar till kommunbidragen.
Frånräknat de tekniska effekterna av redovisningen gentemot kommunerna
räknar Centerpartiet med besparingar på ca 32 miljarder kronor under
2005. Dessa görs till största delen inom utgiftsområdena 10 Ekonomisk
trygghet vid sjukdom och handikapp och 13 Arbetsmarknad.
På utgiftsområde 10 räknar motionärerna med att minska utgifterna med
ca 8,5 miljarder kronor 2005, en besparing som sedan ökar till 11,5
miljarder kronor 2007. Det är bl.a. genom finansiell samordning mellan
arbetsförmedlingen, försäkringskassan, socialtjänsten m.fl. samt ökade
satsningar på rehabilitering som besparingarna ska åstadkommas. Centern
föreslår en satsning på rehabilitering som uppgår till 2,6 miljarder
kronor 2005 och ökar till 2,9 miljarder kronor 2007. Utgifterna måste
därför minska brutto med drygt 11 miljarder kronor 2005. Att beräkna
sådana besparingar redan nästa år ter sig för utskottet mer som fromma
förhoppningar än som realistiskt beräknade besparingar.
På utgiftsområde 13 Arbetsmarknad räknar Centerpartiet med att nästa
år kunna minska utgifterna med hela 19 miljarder kronor vilket motsvarar
mer än 27 % av den ram som regeringen fört upp i sitt budgetförslag för
2005.
Centerpartiet vill att arbetsmarknadspolitiken i större utsträckning än
i dag ska ta hänsyn till individuella behov. Men arbetsförmedlingarna
måste också konkurrensutsättas. På så sätt kan den arbetssökande ställa
högre krav på insatser av god kvalitet anser motionärerna. Centern
minskar av sådana skäl resurserna för köp av arbetsmarknadspolitiska
program med 2,2 miljarder kronor vilket i princip innebär en halvering
av anslaget. På det arbetsmarknadspolitiska området vill Centerpartiet
dessutom redan nästa år begränsa Arbetsmarknadsverkets förvaltningsanslag
med 500 miljoner kronor. Detta anslag är i budgetpropositionen uppfört
med 4,8 miljarder kronor och täcker såväl verkets centrala som dess
regionala och lokala organisation. Motionärernas förslag innebär att
medelstilldelningen på detta anslag i ett steg begränsas med 10 %. Enligt
finansutskottets mening kan en så omfattande minskning av anslaget inte
förenas med en ambition att begränsa arbetslösheten och höja kvaliteten
på de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna.
Motionärerna räknar vidare med att nästa år kunna minska belastningen
på anslag 22:2 Bidrag till arbetslöshetsersättning och aktivitetsstöd
med totalt 16,7 miljarder kronor. En del av utgiftsminskningen består
av den ökade egenfinansieringen av a-kassan som Centerpartiet står bakom.
Genom att höja graden av egenfinansiering till en tredjedel redan från
årsskiftet räknar motionärerna med att minska statsbudgetens utgifter
med 6,3 miljarder kronor. För individen innebär detta dock ingen lättnad
eftersom finansieringen görs genom en avgift i stället för genom skatten.
Genom att sänka ersättningsnivån till 78 % och beräkna den bidragsgrundande
inkomsten på genomsnittsinkomsten under de 24 senaste månaderna i stället
för aktuell inkomst räknar Centern partiet med att kunna spara ytterligare
4,5 miljarder kronor nästa år. Det kan noteras att Centern i sin
budgetmotion hösten 2003 lämnade samma förslag och då räknade med en
besparing på 2,2 miljarder kronor. Hur samma åtgärd nu plötsligt kan ge
dubbelt så stor effekt på statsbudgetens utgifter framgår inte av
motionärernas förslag.
Utöver dessa besparingar räknar motionärerna med att utgifterna ska
minska kraftigt genom att arbetslösheten minskar. Sammantaget minskas
därmed utgifterna för arbetslöshetsersättning och aktivitetsstöd med 16,
7 miljarder kronor.
Liksom i våras föreslår motionärerna en sjuklönemodell som uppges vara
anpassad till mindre företag, där antalet sjukdagar som arbetsgivaren
finansierar är detsamma som antalet anställda, dock inte mer än 30.
Utskottet anser att Centerpartiets förslag till sjuklönemodell har stora
brister. Ett företag med 30 anställda har i Centerns modell sjuklöneansvar
för 30 dagar, dvs. dubbelt så länge som i den modell som regeringen
nyligen föreslagit. I regeringens förslag finns ett medfinansieringsansvar
för 15 % av sjuklönen även efter två veckor samt regler som begränsar
arbetsgivarnas samlade ansvar för sjukskrivningskostnaderna. Hur stora
kostnaderna för företagen blir beror på sjukskrivningarnas sammansättning
och längd. I företag med mellan 15 och 30 anställda kan kostnaderna
mycket väl bli högre med Centerns modell än med regeringens. Vidare har
den av Centerpartiet föreslagna sjuklönemodellen den egenskapen att den
höjer marginalkostnaden för att anställa. Om ett företag med t.ex. 10
medarbetare anställer ytterligare en, så får företaget sjukpenningansvar,
dels för 11 dagar för den sist anställda, dels för den elfte dagen för
övriga 10 anställda. Sjukpenningansvaret ökar alltså med sammanlagt 21
dagar i detta exempel. För ett företag med 29 anställda som anställer
en till, ökar sjuklöneansvaret med hela 60 dagar. Utskottet avvisar en
sådan modell.
Utskottet anser att Centerpartiets förslag till skattesänkningar och
nya utgiftsåtaganden i många fall har en svagt underbyggd finansiering
som tycks bygga på ett inte ringa mått av önsketänkande. Finansieras
skattesänkningarna på detta sätt riskerar man snabbt att stabiliteten
i statsfinanserna urholkas.
Utskottet avvisar mot denna bakgrund Centerpartiets förslag till inriktning
av budgetpolitiken.
Vissa gemensamma förslag från oppositionspartierna
Försäljningar av företag
Med delvis skilda motiv återkommer de fyra borgerliga partierna till
sina tidigare flera gånger framförda krav på att statliga företag ska
säljas ut i stor omfattning under de närmaste åren. Försäljningsinkomsterna
ska i första hand användas för att amortera på statsskulden. Partierna
tillgodoräknar sig försäljningsinkomster under de tre närmaste åren som
varierar mellan 130 och 175 miljarder kronor. Mest långtgående planer
har Kristdemokraterna och Folkpartiet liberalerna.
Partierna förutsätter alltså att det ska vara möjligt att redan nästa
år avyttra statlig egendom för mellan 30 och 50 miljarder kronor, och
under de båda följande åren fortsätta med än mer omfattande försäljningar.
Som jämförelse kan nämnas att regeringen i sina budgetförslag
schablonmässigt alltid räknar med att inkomsterna från företagsförsäljningar
varje år ska uppgå till 15 miljarder kronor. I praktiken har dock inga
större företagsförsäljningar genomförts sedan 2000.
Ett gemensamt syfte med privatiseringarna tycks vara att man vill
påskynda amorteringen av statsskulden för att minska utgifterna för
statsskuldsräntor. En låg statsskuld ökar stabiliteten i statsfinanserna,
hävdar man. Men genom att ensidigt inrikta sitt intresse på bruttoskulden,
blundar man för att man samtidigt gör sig av med räntabla tillgångar
som är en del av den statliga förmögenheten. Försäljningar av statliga
aktier innebär att staten byter en finansiell tillgång mot en annan.
Detta byte gör staten varken rikare eller fattigare och den offentliga
sektorns nettoförmögenhet påverkas inte.
Effekten på det finansiella sparandet är alls inte självklar.
Statsskuldsräntorna sjunker rimligtvis om statsskulden amorteras, men samtidigt
avhänder sig staten tillgångar som ger inkomster till statskassan.
Nettoeffekten av dessa förändringar avgörs bl.a. av ränteläget och hur
framgångsrika de aktuella företagen är. Det är inte givet om staten
vinner eller förlorar på försäljningen vad gäller effekten på det
finansiella sparandet.
Försäljningar som används till amortering av statsskulden leder till
att statens skuld blir mindre, och likaså tillgångarna. Varken statens
eller den offentliga sektorns nettoförmögenhet påverkas, och effekten
på det finansiella sparandet är osäker. Utskottet har för sin del svårt
att se hur en sådan åtgärd skulle kunna skapa ett ökat utrymme för
finanspolitiska stimulanser i lågkonjunktur.
Om man dessutom oavsett utvecklingen på aktiemarknaden varje år ska få
in ett visst belopp i försäljningsinkomster, finns det en uppenbar risk
för att man tvingas sälja värdefulla tillgångar till kraftiga underpriser,
vilket i sin tur tvingar fram ytterligare försäljningar för att uppställda
mål ska kunna nås.
Skulle å andra sidan de fyra partierna välja att senarelägga sina
försäljningar, kan de inte tillgodoräkna sig de betydande räntevinster
som är intecknade i respektive budgetalternativ. Utan dessa räntevinster
försvagas partiernas budgetalternativ i motsvarande utsträckning.
Utgångspunkten för en privatisering måste självklart vara att den ska
vara näringspolitiskt motiverad och att den ska genomföras vid en
tidpunkt då utbytet blir så gynnsamt som möjligt för ägaren, dvs. staten.
Ökad egenfinansiering av arbetslöshetsersättningen
Ett annat gemensamt och flera gånger framfört förslag gäller att öka
inslaget av egenfinansiering av arbetslöshetsförsäkringen. Partiernas
lösningar skiljer sig åt, men gemensamt är att de redan nästa år vill
höja egenavgiften till arbetslöshetsförsäkringen så att den motsvarar
ca en tredjedel av försäkringens kostnader. De försäkrade ska alltså
själva få svara för en del av kostnaderna för arbetslöshetsförsäkringen,
vilket automatiskt urholkar värdet av de skattesänkningar som de fyra
partierna samtidigt utlovar.
Arbetsmarknadsutskottet avvisar i sitt yttrande (2004/05:AU1y) oppositionens
förslag till alternativ finansiering av arbetslöshetsersättningen.
Arbetsmarknadsutskottet skriver i det sammanhanget följande.
De stora besparingarna görs i oppositionens förslag genom förändringar
i finansieringen av arbetslöshetsersättningen och aktivitetsstödet. I
stora drag är de bärande idéerna sänkta ersättningsnivåer, ökad
egenfinansiering och nya modeller för att räkna fram den inkomst som
ersättningen ska baseras på. Graden av precisering varierar mellan förslagen,
men de måste betraktas som skisser snarare än färdiga alternativ till
dagens system. Trots att oppositionens förslag har många gemensamma
drag, exempelvis egenfinansieringsgraden, varierar uppgiven besparingseffekt
med 8 miljarder kronor, eller 12 % av anslagets storlek. Denna stora
skillnad kan bara delvis förklaras med information som ges i motionerna.
Några partier preciserar inte om det avser en egenfinansieringsgrad i
varje arbetslöshetskassa för sig eller om det avser en egenfinansieringsgrad
i hela systemet. Skillnaden mellan systemen är dramatisk på individnivå.
Vidare är de olika modellerna för att beräkna ersättningsgrundande
inkomst vagt beskrivna. Gemensamt för modellerna är dock att de ger
lägre ersättningsgrundande inkomst än dagens system.
Utskottet har tidigare i samband med yttranden till finansutskottet
diskuterat olika alternativ till finansiering av arbetslöshetsersättning
och aktivitetsstöd. Utskottet ställer sig lika kritiskt till de nu
framförda förslagen som till tidigare förslag.
Förslagen utgör inte praktiskt tillämpbara alternativ till dagens system.
Om den enskilde kompenseras genom sänkt inkomstskatt kommer statsbudgetens
minskade utgifter att bytas ut mot minskade intäkter. Därmed kommer ett
möjligt utrymme för reformer att begränsas.
Grupper med liten risk för arbetslöshet kommer att avstå från försäkring
för att de anser sig inte behöva den.
Ekonomiskt svaga grupper kommer att avstå från försäkringen för att de
inte anser sig ha råd.
Om försäkringen är obligatorisk kan den mycket väl komma att ses som en
skatt och ingen skillnad kommer att upplevas mot dagens system.
Även tidigare har arbetsmarknadsutskottet avvisat förslag som i stort
är desamma som nu framförs av oppositionspartierna. I sitt yttrande
till finansutskottet vid behandlingen av budgeten hösten 2003 skrev
arbetsmarknadsutskottet följande.
Arbetsmarknadsutskottet är lika kritiskt som tidigare mot en ökad
egenfinansiering av denna storlek. Skälen är flera och har i förra årets
yttrande till finansutskottet över ramarna angetts på följande sätt.
Det är fråga om en kraftigt höjd insats för den enskilde, som kan bli
särskilt betungande i ett svagt arbetsmarknadsläge med hög arbetslöshet.
Förslagen har dessutom den bristen att den enskilde och hans eller
hennes fackliga organisation inte på samma sätt som i nuvarande system
får anledning att ta ansvar för löneutvecklingen inom den egna kassans
område. Ett system som bygger på avgifter som anknyter till en i förväg
okänd kostnad framstår dessutom som administrativt krångligt.
Man måste också betänka att så kraftigt ökade insatser som det skulle
vara fråga om säkerligen skulle påverka människors vilja att vara
försäkrade, allra helst sådana grupper som löper liten risk att bli
arbetslösa. Om försäkringen samtidigt skulle vara obligatorisk skulle den
höjda egeninsatsen säkerligen av många i praktiken uppfattas som en ren
skattehöjning.
Oavsett invändningarna i sak ser arbetsmarknadsutskottet det som helt
orealistiskt att förslagen skulle kunna genomföras så snabbt att de får
genomslag på budgeten redan under nästa år. Det är fråga om genomgripande
systemförändringar som skulle kräva lagändringar och administrativa
anpassningar. Enligt utskottets mening får de i fp-, kd- och c-motionerna
skisserade finansieringssystemen mer ses som tankemodeller än som
faktiska besparingar under de närmaste budgetåren. Även förslaget i
Moderaternas motion bör avvisas eftersom även det leder till oacceptabelt
höga avgifter. Det har dessutom en fördelningspolitiskt tveksam
konstruktion med tanke på att avgiften skulle vara avdragsgill.
Finansutskottet delar arbetsmarknadsutskottets uppfattning. Självklart
går det att ändra avgiftssättningen, men med tanke på att
arbetslöshetsförsäkringen i dag administreras av ett fyrtiotal fristående
arbetslöshetskassor med stora skillnader i arbetslöshet och med olika nivåer
på medlemsavgifter kräver en omläggning av detta slag rimlig tid av
förberedelse. Det handlar om genomgripande systemförändringar som
förutsätter lagändringar och administrativa anpassningar, vilket medför
att det är helt orealistiskt att räkna med att en sådan förändring skulle
kunna minska belastningen på statsbudgeten annat än på några års sikt.
Ett vanligt argument för en ökad egenfinansiering är att ett ökat
kostnadsansvar verkar återhållande på löneavtal i en bransch. Höga
löneökningar leder till ökad arbetslöshet, vilket slår igenom på de
försäkrades avgifter i den egna a-kassan. Partiernas förslag gör emellertid
ingen åtskillnad mellan de olika a-kassorna och skapar således inte
motivation för att ta ansvar för löneutvecklingen inom den egna kassans
område. Som utskottet ser det finns ingen anledning att på detta sätt
lyfta ut en kostnad från statsbudgeten för att i stället låta de
förvärvsarbetande svara för finansieringen med obligatoriska avgifter, som
är mycket lika en skatt.
Finansieringen
De fyra borgerliga partierna räknar med att den offentliga sektorns
inkomster under 2007 sänks med mellan 27 och 51 miljarder kronor. Till
allra största del utgörs detta av skattesänkningar. Moderata samlingspartiet
och Kristdemokraterna redovisar de mest omfattande skattesänkningarna
medan Folkpartiet liberalerna och Centerpartiet redovisar något mer
modesta förslag. Ett gemensamt drag är att de föreslagna skattesänkningarna
i allmänhet är tydligt redovisade medan deras tilltänkta finansiering
i många fall är både otydlig och svagt underbyggd. Finansieringen ligger
till största delen på två utgiftsområden, nämligen utgiftsområdena 10
Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp samt utgiftsområde 13
Arbetsmarknad.
Tabell 4.13 Finansieringen av oppositionspartiernas skattesänkningar
2007
Miljarder kronor
Skattesänkningarna avser i första hand inkomstbeskattningen och är i de
flesta fall tekniskt möjliga att genomföra med tämligen kort varsel.
Besparingsförslagen däremot framstår många gånger som helt orealistiska
särskilt i det korta perspektivet eftersom man för att kunna förverkliga
dem först måste utforma detaljregler, anpassa administrationen och ge
berörda rimlig tid att anpassa sig till de nya förutsättningarna. Med
en sådan svag finansiering riskerar statsfinanserna återigen att snabbt
försvagas.
Oppositionspartierna når inte sina egna mål
Ännu ett gemensamt drag för de fyra oppositionspartierna är att man
redan i sina förslag till budgetpolitik räknar med att missa sina egna
mål. Oppositionspartierna riktar stundtals skarp kritik mot regeringen
för att denna inte uppnår målet om 2 % överskott i de offentliga finanserna.
Samtidigt föreslår samtliga fyra oppositionspartier mål för budgetpolitiken
som ställer än högre krav på stramhet än regeringens mål. Inget av
partierna lever emellertid upp till sina egna krav. Tre partier, Folkpartiet
liberalerna, Kristdemokraterna och Centerpartiet föreslår mål om balans
i statens finansiella sparande över konjunkturcykeln. Moderata
samlingspartiet förespråkar ett mål för den offentliga skuldens utveckling
men använder saldomål för staten som ett medel att uppnå skuldmålet.
Inget av partierna förmår emellertid prestera en budgetpolitik som är
tillräckligt stram för att uppnå sina egna mål.
Moderata samlingspartiet beräknar att deras mål att den offentliga
sektorns bruttoskuld ska vara nere på 40 % av BNP om fem år kommer att
nås om saldot för statsfinanserna uppgår till -0,6; -0,1 respektive 0,
7 % av BNP för åren 2005-2007 och föreslår därför att saldomålen för
staten fastställs till dessa nivåer. Enligt motionärerna innebär dessa
saldon att överskottet i den offentliga sektorn därmed kommer att uppgå
till 2,2; 2,4 respektive 3,0 % under de tre åren. Längre fram i motionen
redovisas effekterna för de offentliga finanserna av den egna politiken
och motionärerna uppger att förslagen förstärker det offentliga saldot
med 7, 7 respektive 4 miljarder kronor. Detta ger ett finansiellt
sparande som uppgår till 0,9; 0,7 och 1,0 % av BNP för 2005-2007. Det
saknas därmed 1,3; 1,7 respektive 2,0 % av BNP i saldoförstärkning för
att motionärerna ska nå sina mål. Det som i själva verket ska leda till
att budgetmålen nås är en kraftig förstärkning av sysselsättningen som
motionärerna anser följer av deras politik. Motionärerna räknar med att
sysselsättningen på längre sikt stiger med drygt 4,5 % vilket leder
till att det finansiella sparandet förbättras med 2,3 % av BNP. Moderata
samlingspartiet framhåller att deras budgetförslag är statiskt beräknat
och inte bygger på s.k. dynamiska effekter. Utskottet kan emellertid
konstatera att det krävs mycket stora sysselsättningseffekter för att
motionärerna ska kunna nå sina budgetpolitiska mål.
Folkpartiet liberalerna förespråkar också ett balansmål för statens
finansiella sparande. Någon sådan balans uppnår dock inte motionärerna.
Folkpartiet liberalerna beräknar att det finansiella sparandet i staten
med deras politik skulle uppvisa underskott med 1,3; 1,3 respektive 0,
8 % av BNP åren 2005-2007, dvs. långt ifrån den målsatta balansen.
Motionärerna är väl medvetna om att balansen inte uppnås under dessa tre
år och hänvisar till åren bortom denna period. Då skulle det behövas
ett överskott i statens finanser på motsvarande 1,8 % av BNP i ett par
år, vilket enligt motionärerna skulle vara möjligt att uppnå utan
drastiska omkastningar i den ekonomiska politiken. För att nå ett överskott
på 1,8 % krävs dock en förstärkning av statens finansiella sparande
efter 2007 på 2,6 % av BNP, vilket i runda tal motsvarar 77 miljarder
kronor. En sådan åtstramning av statens finanser innebär naturligtvis
att mycket dramatiska åtgärder i form av besparingar eller skattehöjningar
måste genomföras. Utskottet anser att det är oansvarigt av motionärerna
att vifta bort detta med ett enkelt påstående om att det kan åstadkommas
utan drastiska omkastningar i den ekonomiska politiken.
Kristdemokraterna förespråkar att statens finansiella sparande ska vara
i balans över konjunkturcykeln samt att statsskulden bör minska till
40 % av BNP senast 2007 och därefter fortsätta att minska. Den sammanlagda
effekten på det finansiella sparandet uppgår enligt Kristdemokraternas
egen redovisning till en förstärkning med 7,4; 12,5 respektive 9,5
miljarder kronor åren 2005-2007. Det innebär att statens finansiella
sparande i Kristdemokraternas förslag uppvisar underskott med ca 1,5;
1,3 och 0,9 % av BNP under de tre åren. Motionärernas förslag uppvisar
alltså enligt deras egna siffror en betydande avvikelse från det egna
målet.
Även Centerpartiet vill att statens finanser ska vara i balans över
konjunkturcykeln och att statsskulden ska minska till 40 % av BNP om än
i lägre takt än vad Moderata samlingspartiet och Kristdemokraterna
förordar. Inte heller Centerpartiet förmår dock uppfylla sina egna mål.
Motionärerna föreslår åtgärder som enligt deras egen redovisning
förstärker det finansiella sparandet med ca 7, 12 och 11 miljarder kronor
under 2005-2007. Detta innebär att statens finansiella sparande uppvisar
underskott på 1,5; 1,3 respektive 0,8 % av BNP, dvs. långt ifrån balans
under dessa tre år.
De fyra oppositionspartierna väjer inte för starka ord när de påstår
att regeringen tappat kontrollen över de offentliga finanserna. Just
därför framstår det som ett extra stort problem för oppositionspartiernas
trovärdighet att inget av dem lägger fram ett budgetalternativ där de
angivna målen och effekterna av deras egna förslag hänger ihop. Samtliga
oppositionspartier missar, enligt sina egna beräkningar, grovt sina
egna mål.
Lägger man därtill att beräkningarna av många besparingsförslag, som
utskottet tidigare visat, sannolikt är orealistiska och i viss mån bygger
på rent önsketänkande, skulle det verkliga budgetutfallet enligt utskottets
bedömning i många fall bli betydligt sämre än vad partierna själva uppger
om förslagen genomfördes. En budgetpolitik upplagd efter sådana riktlinjer
skulle riskera att snabbt undergräva det förtroende för de offentliga
finanserna som mödosamt byggts upp sedan mitten av 1990-talet.
Effekter för kommunerna ...
Stödet till kommunerna ändras fr.o.m. 2005 med stora belopp. I 2004 års
ekonomiska vårproposition beräknades ramen för utgiftsområde 25, Allmänna
bidrag till kommuner, för 2005 till 84,0 miljarder kronor. I
Budgetpropositionen för 2005 beräknas samma ram till 57,5 miljarder kronor,
dvs. 26,5 miljarder mindre. Denna förändring visar sig dock vid en
närmare granskning vara av teknisk natur.
Bidragen till kommunerna påverkas t.ex. av regleringar mellan staten
och kommunerna som görs i syfte att neutralisera effekter på kommunernas
ekonomi av olika skatteförslag. Ramen för utgiftsområdet påverkas också
av att utgifter omförs mellan utgiftsområdena 16, Utbildning och
universitetsforskning och 25 Allmänna bidrag till kommuner. Sådana omföringar
görs t.ex. av den riktade satsningen för ökad lärartäthet i skolan.
Från 2005 sker dessutom en stor omläggning av redovisningen av bidragen
till kommunerna till följd av det nya utjämningssystem som riksdagen
nyligen fattade beslut om (bet. 2004/05:FiU7). Förändringen innebär bl.
a. att anslaget för utjämningsbidrag och inkomsttiteln för utjämningsavgiften
nettoredovisas på statsbudgetens utgiftssida. Därför justeras ramen för
utgiftsområde 25 ned med 26,3 miljarder kronor.
När alla dessa tekniska effekter rensats bort framkommer att de ramar
för utgiftsområde 25 som föreslås i budgetpropositionen precis motsvarar
dem som beräknades i vårpropositionen.
Tabell 4.14 Utgiftsområde 25, Allmänna bidrag till kommuner
Miljarder kronor
Anm. Någon ram för 2007 angavs inte i 2004 års ekonomiska vårproposition.
Beräkningen för 2007 utgår därför från 2006 års utgiftsram.
Stödet till kommunerna via utgiftssidan har alltså varken ökat eller
minskat sedan 2004 års ekonomiska vårproposition. Kommunerna får i
stället ett betydande resurstillskott i form av ett sysselsättningsstöd
som uppgår till 7,5 miljarder kronor 2005 och 7 miljarder kronor 2006
och redovisas som en nedsättning av statens skatteinkomster. För 2005
innefattar tillskottet även kompensation till trafikhuvudmännen för den
höjda dieselskatten. (Utskottet återkommer till denna fråga i betänkandet
som avser statsbidragen till kommunerna, bet. 2004/05:FiU3).
Från och med 2007 överförs tillskottet till utgiftssidan vilket förklarar
ökningen av ramen mellan 2006 och 2007. Resurstillskottet till kommunerna
ligger således kvar hela perioden, men tekniken för stödet ändras 2007.
... av oppositionspartiernas förslag
Bidragen till kommunerna varierar kraftigt mellan partierna. Detta ger
dock inte en rättvisande bild av hur respektive partis politik egentligen
påverkar kommunernas resurser, utan beror till största delen på den
tekniska utformningen av en mängd förslag. Moderata samlingspartiet,
Kristdemokraterna och Folkpartiet liberalerna föreslår alla skattesänkningar
som minskar kommunernas inkomster. Som kompensation för detta får
kommunerna ökade bidrag av Moderata samlingspartiet och Folkpartiet
liberalerna, medan Kristdemokraterna i stället nettoredovisar på statsbudgetens
inkomstsida. Centerpartiets skatteförslag verkar i motsatt riktning,
dvs. kommunerna får lägre bidrag från staten för att uppväga ökade
skatteinkomster.
Partierna gör också överföringar mellan kommunbidragen och andra delar
av statsbudgeten. Det kan gälla t.ex. medel som avser skolan eller
förskolan vilka redovisas antingen som kommunbidrag eller under utgiftsområde
16 Utbildning och universitetsforskning, eller kostnaderna för
assistansersättning där ansvaret kan vara statligt eller kommunalt.
Ett gemensamt förslag från de fyra oppositionspartierna är en vårdgaranti,
för vilken man anvisar 2 miljarder kronor 2005 och 1,5 miljarder kronor
2006. Denna utgiftsökning återfinns på utgiftsområde 9 Hälsovård,
sjukvård och social omsorg. I stället avvisar alla fyra partier regeringens
satsning på vårdgaranti samt de tidigare anvisade resurserna för ökad
tillgänglighet i vården vilka tillsammans uppgår till knappt 2 miljarder
kronor 2005 och redovisas som ett bidrag till kommunerna.
I detta avsnitt, som bygger på ett underlag från riksdagens utredningstjänst,
görs ett försök att bedöma hur oppositionspartiernas politik påverkar
resurserna till kommunsektorn.
Moderata samlingspartiet
Moderata samlingspartiet skriver i sin motion att kommunerna med deras
politik får ett tillskott netto, utöver det som regeringen föreslår,
som uppgår till 1,1; 1,7 och 2,2 miljarder kronor åren 2005-2007, alltså
ett sammanlagt tillskott på 5 miljarder kronor.
Ramen för utgiftsområde 25 för nästa år är 55,6 miljarder kronor högre
i Moderata samlingspartiets förslag än i regeringens. Av denna ökning
förklaras ca 52 miljarder kronor av rent tekniska faktorer. Det föreslagna
arbetsavdraget kompenseras med drygt 50 miljarder kronor, och övriga
effekter av skatteförslagen kompenseras med knappt 5 miljarder kronor
i ytterligare bidrag. Å andra sidan minskar statsbidragen med 1,9
miljarder kronor då motionärerna vill överföra ansvaret för
assistansersättningen
till staten.
Partiets förslag till vårdsatsning som redovisas under utgiftsområde 9,
innehåller en nationell vårdgaranti, åtgärder för kvalitetssäkring och
vissa andra satsningar. Sammantagna innebär dessa att vårdsektorn
tillförs ca 3,6; 3,4 respektive 2,8 miljarder kronor 2005-2007. Motionärerna
avvisar samtidigt regeringens förslag till vårdgaranti samt medlen för
tillänglighet inom vården, vilka för 2005 uppgår till knappt 2 miljarder
kronor.
Vidare föreslår motionärerna att maxtaxan inom barnomsorgen ska höjas
och minskar därför bidragen till kommunerna med 1,3 miljarder kronor.
Detta är neutralt för kommunernas ekonomi under förutsättning att de
höjer avgifterna för barnomsorgen. I annat fall innebär förslaget en
neddragning.
Moderata samlingspartiet minskar kommunernas resurser genom att dra
bort 0,5 miljarder kronor från anslaget för särskilda insatser i vissa
kommuner och landsting.
Bidragen till kommunerna ökar genom ett tillskott som ges till kommunerna
som en förstärkning av utjämningssystemet. Detta tillskott är emellertid
bara en förändring av redovisningen. Moderata samlingspartiet accepterar
det tillskott på 7,5 miljarder kronor som regeringen ger i form av
sysselsättningsstöd via statsbudgetens inkomstsida, men anser att stödet
i stället ska redovisas som ett bidrag på utgiftsområdet. En sådan
förändring har dock ingen reell effekt på kommunernas resurser.
Folkpartiet liberalerna
Folkpartiet liberalerna föreslår att bidragen till kommunerna höjs med
15,5 miljarder kronor för 2005. Liksom Moderata samlingspartiet kompenserar
Folkpartiet liberalerna kommunerna för skattebortfall genom att höja
bidragen. Denna höjning uppgår till ca 18 miljarder kronor 2005 och är
alltså större än den samlade ramhöjningen. I likhet med övriga
oppositionspartier avvisar Folkpartiet liberalerna regeringens satsning på
vårdgaranti och ökad tillgänglighet och föreslår i stället en egen
vårdgaranti för motsvarande belopp men redovisad på utgiftsområde 9.
Motionärerna föreslår en minskning av bidragen till kommunerna med ca
600 miljoner kronor genom att anslag 48:2 Bidrag till särskilda insatser
i vissa kommuner och landsting avvecklas med undantag för den del av
anslaget som avser hivpreventiva åtgärder.
På budgetens utgiftssida innebär Folkpartiet liberalernas förslag därmed
en viss, men ändå begränsad minskning av kommunernas resurser. Folkpartiet
liberalerna har dock ett förslag som tar sikte på att kommunerna, genom
att bilda koncerner av sina olika bolag, undandrar staten ca 2 miljarder
kronor per år i skatt. Motionärerna anser därför att dessa pengar dras
in från kommunerna men väljer att redovisa detta som en ökning av statens
skatteinkomster och inte som minskade bidrag till kommunerna. Oavsett
hur man väljer att se på denna sakfråga så innebär motionärernas förslag
att kommunernas resurser krymper med 2 miljarder kronor för vilka det
inte utgår någon kompensation.
Sammantaget bedömer utskottet att Folkpartiet liberalernas förslag leder
till minskade resurser för kommunsektorn med ca 2,5 miljarder kronor
per år.
Kristdemokraterna
Kristdemokraterna hävdar i sin budgetmotion att kommunerna får ett
resurstillskott på 4,2 miljarder kronor under de kommande två åren. I
motionen hänvisas till ökad satsning på psykiatri, bidrag för deltidstaxor
i förskolan och ett kommunalt vårdnadsbidrag.
Om man gör en enkel summering av dessa tillskott över de tre närmaste
åren når man förvisso beloppet 4,2 miljarder kronor. För psykiatri
anvisas 925 miljoner, för deltidstaxorna i förskolan anvisas 750 miljoner
och för ett kommunalt vårdnadsbidrag anvisas 2,5 miljarder kronor. En
sådan beräkning ger dock en missvisande bild av Kristdemokraternas
politik visavi kommunerna.
Minskningen av ramen för utgiftsområde 25 på sammanlagt 18,6 miljarder
kronor nästa år beror till största delen även i Kristdemokraternas fall
på tekniska faktorer. Kompensationen till kommunerna för skattebortfall
ger här inga ökade anslag eftersom Kristdemokraterna nettoredovisar
dessa på inkomsttitel 1111 Fysiska personers inkomstskatt. Om denna
kompensation i stället hade redovisats på ett tydligare sätt, dvs. som
ökade bidrag, skulle bidragen till kommunerna i stället varit 12,6; 16,
6 respektive 19,6 miljarder kronor högre åren 2005-2007. Minskningen av
ramen beror i stället på motionärernas förslag att ge kommunerna rätt
att ta ut en fastighetsavgift. För att neutralisera detta minskar
motionärerna bidragen med ca 15 miljarder kronor per år, vilket alltså i
princip inte har någon effekt på kommunernas resurser.
Beträffande vårdgarantin tillför Kristdemokraterna 2 miljarder kronor
2005 och 1,5 miljarder kronor 2006. Samtidigt tar man bort regeringens
vårdsatsningar på sammanlagt 1,9 miljarder kronor 2005 och 1,8 miljarder
kronor 2006 och 2007. Från 2007 innebär detta således en neddragning av
kommunernas resurser med 1,8 miljarder kronor.
Kristdemokraterna föreslår också att en andra karensdag införs. Detta
ger kommunerna lägre sjuklönekostnader men samtidigt lägre skatteinkomster.
För att neutralisera den samlade effekten drar Kristdemokraterna ner
bidragen med 600 miljoner kronor. Samtidigt föreslår motionärerna att
inbesparade sjuklöner ska dras in till staten genom en höjning av
arbetsgivaravgiften med 0,3 procentenheter, vilket försämrar kommunernas
ekonomi med ca 1 miljard kronor. Kommunerna får alltså betala tillbaka
de lägre sjuklönerna till staten två gånger.
Kristdemokraterna räknar med att deras politik kommer att leda till
minskade utbetalningar av socialbidrag och drar därför ned stödet till
kommunerna med 0,3; 1,1 respektive 1,3 miljarder kronor. Att bedöma
effekterna på socialbidraget är mycket vanskligt och neddragningen ter
sig för utskottet snarast som en förhoppning. Den är i realiteten en
minskning av kommunernas resurser.
Motionärerna nämner också sin satsning på ett kommunalt vårdnadsbidrag
med 1,5 miljarder kronor 2006 och 1 miljard kronor 2007. Detta uppvägs
dock med råge av att Kristdemokraterna inte vill behålla den kostnadsfria
förskolan för arbetslösa. Det motionärerna kallar en satsning är i själva
verket en ideologiskt motiverad omprioritering inom familjepolitiken
till förmån för dem som önskar vara hemma med sina barn och till nackdel
för arbetslösa som vill få del av den kommunala barnomsorgen.
Utskottet bedömer att Kristdemokraternas politik inte alls innebär något
resurstillskott till kommunerna på 4,2 miljarder kronor, utan i stället
innebär en väsentlig minskning av kommunernas resurser de kommande tre
åren.
Centerpartiet
Centerpartiet föreslår liksom Kristdemokraterna betydligt lägre bidrag
till kommunerna än regeringen. Bakom denna minskning ligger även i
Centerns fall tekniska faktorer, men av annorlunda slag än övriga partiers.
Centerpartiets inkomstskattereform innebär att kommunerna får ökade
skatteintäkter med ca 53 miljarder kronor. Av den anledningen minskar
Centern sina bidrag till kommunerna med motsvarande belopp. Centerpartiet
gör dessutom stora överföringar från utgiftsområde 16 Utbildning och
universitetsforskning. Man överför bl.a. medel för maxtaxan i barnomsorgen
och personalförstärkningar i skolan och förskolan som ett led i strategin
att övergå från öronmärkta till generella bidrag.
Eftersom Centern avvisar förslaget till förändringar i utjämningssystemet
väljer man att redovisa på det gamla sättet, dvs. bruttoredovisa
inkomstutjämningen. Av denna anledning höjer Centerpartiet bidragen till
kommunerna med 26 miljarder kronor per år. Detta har ingen betydelse
för kommunernas resurser eftersom bruttoredovisningen också innebär att
deras utgifter ökar med samma belopp.
Centerpartiet anser, liksom Moderata samlingspartiet, att de 7,5 miljarder
kronor som regeringen ger som ett sysselsättningsstöd i stället ska ges
som ett generellt statsbidrag. Ramen höjs därför med detta belopp 2005
och 2006, utan att det påverkar kommunernas resurser.
Motionärerna föreslår liksom övriga oppositionspartier en vårdgaranti
samtidigt som man avvisar regeringens tillskott till vården på i stort
sett samma belopp, 2 miljarder kronor. Under 2007, när motionärernas
eget vårdgarantiförslag inte beräknas kosta något, drar Centern dock
inte in regeringens föreslagna medel.
Bidraget till särskilda insatser i vissa kommuner och landsting reduceras
med 650 miljoner kronor varje år.
Utskottet bedömer sammantaget att Centerpartiets förslag innebär att
kommunerna får en minskning av sina resurser med ca en halv miljard
kronor per år under perioden 2005-2007.
Budgetpropositionen
Finanspolitikens främsta uppgift är att lägga grunden för uthållig och
hög tillväxt och full sysselsättning genom att upprätthålla sunda
offentliga finanser. Utan starka offentliga finanser finns det risk för
att varje lågkonjunktur tvingar fram stora nedskärningar som försämrar
tryggheten. Två övergripande mål styr regeringens budgetpolitik:
överskottsmålet för de offentliga finanserna och utgiftstaket för staten.
Utgiftstaken ska klaras. Budgeteringsmarginalerna är dock små för både
2004 och 2005. Regeringen avser därför att vidta utgiftsbegränsande
åtgärder för de båda åren genom att begränsa myndigheternas möjligheter
att använda sitt anslagssparande.
Överskottsmålet ligger fast. Om den ekonomiska utvecklingen sker snabbare
än vad som nu förutses kommer regeringen att föreslå ett höjt överskottsmål
för 2005. Det är också en utgångspunkt för regeringen att utgiftstaken
för 2007 och 2008, som kommer att föreslås hösten 2005, ska vara på en
nivå som är förenlig med överskottsmålet för de offentliga finanserna.
Trots den goda tillväxten 2004 har sysselsättningen utvecklats svagt.
Det är därför nödvändigt att utnyttja den uppåtgående konjunkturen till
att varaktigt höja sysselsättningen. Regeringen föreslår en rad åtgärder
som gynnar tillväxten, stimulerar sysselsättningen och minskar arbetslösheten.
Arbetsmarknadspolitiken intensifieras, kommuner och landsting ges ett
kraftigt resurstillskott och forskningen ges utökade resurser. På
skattesidan fortsätter den gröna skatteväxlingen med höjda skatter på
miljöskadlig verksamhet och sänkta skatter på arbete. Inkomstskatterna
sänks genom fortsatt kompensation för den allmänna pensionsavgiften.
Arvs- och gåvoskatten avvecklas, och skattevillkoren för småföretag
förbättras.
Nivåerna på utgiftstaken för 2005 och 2006 föreslås i propositionen bli
fastställda till 870 respektive 907 miljarder kronor. För 2007 lämnar
regeringen inget skarpt förslag till utgiftstak utan presenterar i
stället en preliminär beräkning.
Utgiftstaken för de närmaste åren beräknas få följande sammansättning.
Tabell 4.15 Regeringens utgiftstak för staten 2005-2007
Miljarder kronor
Regeringen beräknar utgiftstaken för den konsoliderade offentliga sektorn
till följande nivåer.
Tabell 4.16 Regeringens utgiftstak för den offentliga sektorn
2005-2007
Miljarder kronor
Finansutskottet vill i anslutning till detta framhålla följande.
Regeringens budgetpolitik har resulterat i att de offentliga finanserna
snabbt förbättrats. På mindre än ett decennium har väldiga underskott
vänts i stora överskott som snabbt minskat de skulder det offentliga
tidigare dragit på sig.
I mitten av 1990-talet genomförde regeringen ett omfattande
konsolideringsprogram med vars hjälp balansen i den offentliga sektorn kunde
återställas på ett fördelningspolitiskt godtagbart sätt. Balansen var
återställd redan 1998, och de offentliga finanserna fortsatte därefter
att stärkas. Fastlagda utgiftstak har hållits och uppställda saldomål
har fram till konjunkturavmattningen 2002 överträffats med bred marginal.
I år beräknas överskottet i de offentliga finanserna uppgå till 0,7 %
och denna nivå upprätthålls i grova drag under hela perioden fram till
2007.
Överskottet i de offentliga finanserna finns huvudsakligen i pensionssystemet
medan statsbudgeten uppvisar underskott. I år beräknas underskottet
uppgå till ca 64 miljarder kronor. Statsskulden ökar därför i nominella
termer men fortsätter trots detta att minska som andel av BNP. Mellan
2004 och 2007 beräknas statsskulden minska från 48,7 till 46,4 % av BNP.
Utgiftstakets andel av BNP är relativt konstant under perioden och
ligger på ca 32 %.
Även i ett internationellt perspektiv är Sveriges offentliga finanser
starka. Medan flertalet EU-länder redovisar underskott - som i flera
fall är större än stabilitetspakten tillåter - kan Sverige fortsatt
uppvisa överskott i de offentliga finanserna.
Överskotten är dock små, och budgeteringsmarginalerna likaså. Utrymmet
för nya reformer, vare sig dessa består av ökade utgifter eller sänkta
skatter, är därför utomordentligt begränsat.
Regeringens budgetpolitik är inriktad på att säkerställa att uppställda
saldomål och utgiftstak hålls, att stärka Sveriges långsiktiga
tillväxtförutsättningar samt att nå målen om 80 % reguljär sysselsättning.
Utskottet ser denna budgetpolitik som en naturlig fortsättning av de
gångna årens ansvarsfullt förda politik. Den har enligt utskottets mening
goda förutsättningar att främja fortsatt långsiktigt stabila statsfinanser.
Som alternativ till denna ansvarsfullt utformade politik föreslår
Moderata samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna, Kristdemokraterna och
Centerpartiet långtgående krav på skattesänkningar, som till stor del
finansieras genom försämringar i grundläggande trygghetssystem och i
flera fall oprecist beräknade besparingar. Oppositionspartiernas förslag
kan enligt utskottets mening inte bilda underlag för en ansvarsfullt
utformad statsbudget. Om budgetpolitiken utformades såsom oppositionspartierna
önskar skulle statsfinanserna riskera att åter snabbt försvagas. De
gångna årens mödosamma arbete med att återskapa sunda statsfinanser
skulle därmed riskera att göras ogjort.
Finansutskottet tillstyrker därför att budgetpolitiken utformas i
överensstämmelse med regeringens förslag och avstyrker oppositionspartiernas
alternativ.
I närmast efterföljande avsnitt återkommer utskottet till de formella
förslag till beslut som följer av detta ställningstagande i fråga om
utgiftstak för 2005 och 2006 (avsnitt 4.3.1), fördelning av statens
utgifter på utgiftsområden 2005 (avsnitt 4.4), beräknade förändringar
av anslagsbehållningar 2005 (avsnitt 4.6), beräkning av myndigheternas
in- och utlåning i Riksgäldskontoret 2005 (4.7) och beräknad kassamässig
korrigering av statsbudgetens utgifter 2005 (avsnitt 4.8) samt beräkning
av skatter och övriga inkomster 2004 (avsnitt 5).
4.3 Utgiftstak för staten och den offentliga sektorn
Utskottets delförslag i korthet
Utskottet tillstyrker regeringens förslag till teknisk justering av
utgiftstaket för staten och att riksdagen fastställer detta till 870
miljarder kronor för 2005 samt 907 miljarder kronor för 2006. Utskottet
avstyrker därmed de alternativa yrkanden som framförs av Moderata
samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna, Kristdemokraterna och Centerpartiet.
Jämför reservationerna 5 (m), 6 (fp), 7 (kd) och 8 (c)
4.3.1 Utgiftstak för staten
Det statliga utgiftstaket omfattar utgifterna på statsbudgeten, exklusive
statsskuldsräntor samt utgifterna för ålderspensionssystemet vid sidan
av statsbudgeten. Dessutom ingår en ofinansierad budgeteringsmarginal.
Budgetpropositionen
I budgetpropositionen (avsnitt 4.1.1) föreslår regeringen att den
tidigare bedömningen av nivån på utgiftstaken för staten åren 2005 och
2006 anpassas till följd av ett antal budgettekniska förändringar.
Huvuddelen av justeringen, 26,33 miljarder kronor i sänkt utgiftstak
både 2005 och 2006, förklaras av en redovisningsförändring i det kommunala
utjämningssystemet. Justeringen föreslås i propositionen om det kommunala
utjämningssystemet och innebär att anslag 48:3 Statligt utjämningsbidrag
till kommuner och landsting och inkomsttiteln 1511 Utjämningsavgift för
kommuner och landsting fr.o.m. 2005 nettoredovisas på anslag 48:1
Kommunalekonomisk utjämning.
Skattereduktionen för allmän pensionsavgift höjs från 75 till 87,5
procent av pensionsavgifterna från 2005. Samtidigt sänks avdragsrätten
för allmän pensionsavgift från 25 till 12,5 %, vilket beräknas öka
kommunernas skatteintäkter med 2,94 miljarder kronor. Statsbidragen till
kommuner och landsting föreslås därför sänkas med motsvarande belopp fr.
o.m. 2005.
För att neutralisera effekterna på det kommunala skatteunderlaget av
förslaget om höjt grundavdrag, höjs statsbidragen till kommuner och
landsting med 3,72 miljarder kronor per år fr.o.m. 2005.
Med anledning av förslaget på tilläggsbudget i vårpropositionen gjordes
en slutreglering till kommuner och landsting, som bl.a. avsåg den
omvandling av skattereduktionen för låg- och medelinkomsttagare till ett
högre grundavdrag som genomfördes 2003. Slutregleringen innebär att
kommunsektorn kompenseras med ytterligare 0,67 miljarder kronor årligen
för de lägre skatteintäkterna.
Den 1 januari 2005 sammanförs de allmänna försäkringskassorna och
Riksförsäkringsverket i en ny myndighet, Försäkringskassan. Beslutet
innebär att de nuvarande försäkringskassorna kommer att omfattas av det
statliga tjänstepensionssystemet.
Dessa tekniska justeringar medför sammantaget en nivåsänkning av
utgiftstaket på 24 miljarder kronor för såväl 2005 som 2006. Regeringen
föreslår därmed att utgiftstaken för 2005 och 2006 fastställs till 870
respektive 907 miljarder kronor (punkt 2).
Regeringen anger inget formellt utgiftstak för 2007. Om utgiftstaket
för 2007 fastställs till en nivå som innebär oförändrad andel av potentiell
BNP jämfört med 2006 uppgår utgiftstaket för 2007 till 943 miljarder
kronor. Utskottet behandlar detta mer ingående i avsnitt 6.2.
Motionerna
Av den tidigare redogörelsen framgår att samtliga fyra oppositionspartier
förordar andra nivåer på utgiftstaket för staten. Formella förslag för
åren 2005-2007 framförs av Moderata samlingspartiet i motion Fi231,
Folkpartiet liberalerna i motion Fi232, Kristdemokraterna i motion Fi233
samt Centerpartiet i motion Fi233.
De olika partiernas förslag framgår av efterföljande sammanställning.
Tabell
4.17 Förslag till nytt utgiftstak för staten 2005-2007
Miljarder kronor
Notera: Regeringen anger inget formellt utgiftstak för 2007. Om
utgiftstaket för 2007 fastställs till en nivå som innebär oförändrad andel
av potentiell BNP jämfört med 2006 uppgår utgiftstaket för 2007 till
943 miljarder kronor.
Finansutskottets ställningstagande
I betänkande 2004/05:FiU11 Tilläggsbudget 2 för budgetåret 2004 (prop.
2004/05:1) föreslår utskottet en teknisk justering av utgiftstaket för
2004. Taket föreslås höjas från 856 till 858 miljarder kronor. Orsaken
är en justering av hur man bokför ut- och återbetalningar inom
ålderspensionssystemet.
Finansutskottet har i avsnitt 4.2 ställt sig bakom regeringens förslag
till inriktning av budgetpolitiken och därmed också regeringens förslag
till utgiftstak för staten. Utskottet tillstyrker således propositionens
punkt 2 samt avstyrker de förslag till utgiftstak för staten som framförs
i motionerna Fi231 (m) yrkande 2, i denna del, Fi232 (fp) yrkande 2, i
denna del, Fi233 (kd) yrkande 2, i denna del samt Fi234 (c) yrkande 4,
i denna del.
4.3.2 Utgiftstak för den offentliga sektorn
Utgiftstaket för den offentliga sektorn erhålls genom att en beräkning
av de samlade kommunala utgifterna läggs till utgiftstaket för staten.
I beräkningen görs avdrag för interna transaktioner mellan staten och
kommunsektorn samt mellan staten och ålderspensionssystemet vid sidan
av statsbudgeten. Nivån på utgiftstaket för den offentliga sektorn är
således en funktion av det utgiftstak som gäller för staten.
Budgetpropositionen
I budgetpropositionen (avsnitt 4.1.2) framgår att utgiftstaket för den
offentliga sektorn har reviderats upp med 3 miljarder kronor 2005 jämfört
med budgetpropositionen för 2004. Orsaken är främst högre kommunal
konsumtion. Beräkningen för 2006 är oförändrad. Den föreslagna tekniska
justeringen av utgiftstaket för staten åren 2005 och 2006 motsvaras i
huvudsak av elimineringar för interna transaktioner mellan sektorerna.
Regeringen föreslår att riksdagen godkänner beräkningen av de offentliga
utgifterna för åren 2005-2006 (punkt 3). Beräkningen framgår av följande
tabell.
Tabell 4.18 Regeringens förslag till beräkning av utgiftstaket för den
offentliga sektorn
Miljarder kronor
Notera: Regeringen anger inget formellt utgiftstak för staten för 2007.
Utgiftstaket 2007 för den offentliga sektorn är därför beräknat utifrån
ett antagande om att utgiftstaket för staten fastställs till en nivå
som innebär oförändrad andel av potentiell BNP jämfört med 2006.
Motionerna
I avsnitt 4.2 redogörs för oppositionspartiernas alternativa förslag på
utgiftstak för den offentliga sektorn.
Formella förslag för åren 2005-2007 framförs av Moderata samlingspartiet
i motion Fi231, Folkpartiet liberalerna i motion Fi232 samt i
Kristdemokraterna i motion Fi233. Centerpartiet framför i motion Fi234 inget
formellt yrkande om beräkningen av de offentliga utgifterna. Enligt
uppgifter från partiets riksdagskansli beräknas Centerpartiets
budgetalternativ resultera i ett utgiftstak för den offentliga sektorn som
uppgår till 1 281 miljarder kronor 2005, 1 336 miljarder kronor 2006
och 1 394 miljarder kronor 2007. De olika partiernas förslag framgår av
följande tabell.
Tabell 4.19 Oppositionspartiernas förslag till beräkning av utgiftstaket
för den offentliga sektorn
Avvikelser i förhållande till regeringens förslag i miljarder kronor
Finansutskottets ställningstagande
Med hänvisning till vad som framhållits i avsnitt 4.2 ovan tillstyrker
finansutskottet regeringens förslag till beräkning av de offentliga
utgifterna (punkt 3). Utskottet avstyrker därmed de förslag till
alternativa prioriteringar av de offentliga utgifterna samt alternativ
beräkning av utgiftstaket för den offentliga sektorn som framförs i
motionerna Fi231 (m) yrkande 3 i denna del, Fi232 (fp) yrkande 3 i denna
del samt Fi233 (kd) yrkande 4 i denna del.
4.4 Fördelning av statens utgifter på utgiftsområden 2005
4.4.1 Utgiftsområde 1-27
Utskottets förslag i korthet
Utskottet tillstyrker regeringens förslag till fördelning av statens
utgifter på utgiftsområden för 2005. Därmed tillstyrks punkt 9 i
propositionen. Förslagen i motionerna avstyrks.
Jämför reservationer 5 (m), 6 (fp), 7 (kd) och 8 (c)
Budgetpropositionen
Regeringen föreslår i budgetpropositionen (avsnitt 6.2) att statsbudgetens
utgifter för 2005 fördelas på utgiftsområden på det sätt som framgår av
tabell 6.5 i propositionen (punkt 9). Regeringens förslag till utgiftsramar
framgår av tabell 4.20.
Motionerna
De fyra borgerliga partierna avvisar regeringsförslaget och förordar i
stället alternativa förslag till utgiftsfördelning. Sådana förslag
framförs av Moderata samlingspartiet i motion Fi231, Folkpartiet liberalerna
i motion Fi232, Kristdemokraterna i motion Fi233 samt Centerpartiet i
motion Fi234.
Utöver detta framför Folkpartiet i sin budgetmotion formella yrkanden
om dels en lagändring för att möjliggöra en överföring av sjukförsäkringens
kostnader för trafikolyckor från sjukförsäkringen till trafikförsäkringen
(yrkande 13), dels en avveckling av det statliga bolagsinnehavet (yrkande
14). Dessa förslag påverkar utgiftsramarna för utgiftsområde 10 Ekonomisk
trygghet vid sjukdom och handikapp respektive utgiftsområde 26
Statsskuldsräntor m.m. i partiets budgetalternativ för 2005.
Centerpartiet förordar i motion Fi259 att en reformerad sjuklönemodell
införs i enlighet med vad som anförs i motionen (yrkande 2). Dessa
förslag påverkar fördelningen av utgifter på utgiftsområden i enlighet
med partiets förslag i Fi234 yrkande 3.
Tabell 4.20 Regeringens och oppositionspartiernas förslag till utgiftsramar
för 2005
Övriga utskotts yttranden
Sammanlagt 12 utskott har yttrat sig över budgetpropositionens förslag
till utgiftsramar och de motioner som väckts med anledning av propositionen.
Tre utskott, konstitutionsutskottet, utrikesutskottet samt
utbildningsutskottet har avstått från att yttra sig. Av de utskott som inkommit
med yttranden har samtliga tillstyrkt regeringens förslag. Till yttrandena
över respektive utgiftsområde har oppositionspartierna anmält avvikande
meningar med alternativa förslag till ramnivåer. I tabell 4.21 visas en
översiktlig sammanställning över yttrandena. Yttrandena återfinns i del
två till detta betänkande. Nedan kommenteras dessa yttranden i den mån
de tar upp något i sak utöver det som behandlas i propositionen eller
i budgetmotionerna.
Tabell 4.21 Yttranden med anledning av proposition 2004/05:1 och motionerna
Fi231 (m), Fi232 (fp), Fi233 (c) och Fi234 (kd)
1. Försvarsutskottet tar även upp frågan om ekonomisk styrning och
påminner om att man vid ett antal tillfällen under senare år behandlat
frågor som rör statsmakternas styrning av försvaret.
2. Socialutskottet anser det angeläget att det specialdestinerade stödet
för hivprevention i storstäderna utgår även 2005.
3. Bostadsutskottet vill understryka värdet av att resultatredovisningen
löpande utvecklas för att bättre tillgodose behov i samband med riksdagens
budgetberedning och som utgångspunkt för olika politiska överväganden
och debatter.
4. Företrädarna för m, fp, kd och c sammanfattar sin syn på utvecklingen
på arbetsmarknaden i en gemensam avvikande mening.
Skatteutskottet behandlar utgiftsområde 3 Skatt, tull och exekution i
sitt yttrande, som redovisas och behandlas i avsnitt 5 (om skatter och
övriga inkomster) i betänkandet.
Försvarsutskottet tar i sitt yttrande upp frågan om ekonomisk styrning
inom utgiftsområde 6 Försvar samt beredskap mot sårbarhet. Försvarsutskottet
påminner om att man vid ett antal tillfällen under senare år behandlat
frågor som rör statsmakternas styrning av försvaret. Försvarsutskottet
noterade i betänkande 2003/04:FöU6 Styrningen av det militära försvaret
att regeringen, efter beslut av riksdagen i februari 2004, har beslutat
om direktiv för en utredning om formerna för styrning och finansiering
av försvaret. Om inte riksdagen ges en reell möjlighet att ta del i
mål- och resultatstyrningen är risken stor att omläggningen av styrsystemet,
tvärtemot intentionerna, medför en svagare politisk styrning. Mot den
bakgrunden gav riksdagen regeringen i uppdrag att ge ovan nämnda utredning
tilläggsdirektiv att lämna förslag på förbättringar bl.a. avseende
konkreta uppföljningsbara mål för de olika verksamheterna.
I försvarsutskottets yttrande finns en gemensam avvikande mening från
företrädarna för Moderata samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna,
Kristdemokraterna och Centerpartiet. Man menar att omställningskostnaderna
inom Försvarsmakten sannolikt är underskattade samt att den önskade
utvecklingen av medverkan i internationella operationer inte ryms inom
regeringens föreslagna ram. Partierna förordar att ytterligare 400
miljoner kronor anvisas till utgiftsområdet jämfört med regeringens
förslag.
Socialförsäkringsutskottet tar i sitt yttrande över utgiftsområde 8
Invandrare och flyktingar upp frågan om att anslag 12:1 Migrationsverket
ökas med 18 miljoner kronor för de utökade arbetsuppgifter verket väntas
få till följd av regeringens förslag i proposition 2003/04:59 Prövning
av verkställningshinder i utlämningsärenden. Socialförsäkringsutskottet
påpekar att om förslaget inte genomförs till årsskiftet så kan berörda
anslag behöva anpassas utifrån detta.
I samband med behandlingen av utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid
sjukdom och handikapp poängterar socialförsäkringsutskottet att de
senaste årens höga sjukfrånvaro haft betydande ekonomiska konsekvenser
för samhället. Man menar att även om utvecklingen nu vänt i fråga om
antalet sjukfall, fortsätter antalet personer som uppbär aktivitets-
och sjukersättning att öka oroväckande. Detta innebär att de samlade
kostnaderna ligger kvar på en hög nivå och riskerar att tränga undan
andra viktiga välfärdssatsningar.
Socialutskottet tar i sitt yttrande om utgiftsområde 9 Hälsovård,
sjukvård och social omsorg upp frågan om att insatserna mot hiv/aids
måste ges fortsatt hög prioritet på alla samhällsnivåer. Socialutskottet
anser det angeläget att det specialdestinerade stödet för hivprevention
i storstäderna utgår även 2005 och förordar att finansutskottet beaktar
detta vid beredningen av utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner.
Bostadsutskottet behandlar frågan om resultatredovisning i sitt yttrande
om utgiftsområde 18 Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande.
Man noterar att regeringen i budgetpropositionen tar upp frågan och
föreslår att resultatredovisningen ska utvecklas i syfte att öka riksdagens
möjlighet att bedöma statliga verksamheters måluppfyllelse. Bostadsutskottet
understryker att resultatredovisningen löpande måste utvecklas för att
bättre tillgodose de behov som föreligger både i samband med riksdagens
budgetberedning och som utgångspunkt för olika politiska överväganden
och debatter. Utformningen av redovisningen bör anpassas efter de
särskilda förutsättningar och behov som kan finnas inom respektive
politikområde. Bostadsutskottet avser att även i år, i samband med beredningen
av anslagsförslagen inom utgiftsområde 18, överväga frågor om mål- och
resultatredovisningens utformning.
Arbetsmarknadsutskottet konstaterar i sitt yttrande om utgiftsområdena
13 Arbetsmarknad och 14 Arbetsliv att bred enighet råder beträffande
den stora betydelsen av ökad sysselsättning och fler arbetade timmar
för tillväxten. Enligt arbetsmarknadsutskottet lyfts frågan fram som en
av de mest centrala i såväl regeringens budgetproposition som i
oppositionspartiernas budgetmotioner.
I yttrandet finns även en gemensam avvikande mening från företrädarna
för Moderata samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna, Kristdemokraterna
och Centerpartiet. Den avvikande meningen avser inte någon utgiftsram
utan mer generellt arbetsmarknadens utveckling och hur regeringen, enligt
oppositionspartiernas mening, misslyckats på detta politikområde.
Lagutskottet har lämnat ett yttrande som behandlar vissa frågor rörande
företagsinteckning, främst i samband med 2003 års reform av
förmånsrättslagstiftningen. Denna fråga behandlas i avsnitt 5.11
Företagsinteckning.
Finansutskottets ställningstagande
För oppositionspartiernas del är utgiftsramarna i tabell 4.20 inte
inbördes jämförbara på alla punkter. Dels använder man olika metoder för
att kompensera kommunsektorn för effekterna av sina skatteförslag, dels
framlägger man vissa förslag som innebär att anslag flyttas från ett
utgiftsområde till ett annat. Utskottet har redogjort för dessa effekter
mer ingående i avsnitt 4.2.
Samtliga fyra oppositionspartier har ett gemensamt förslag om en nationell
vårdgaranti samtidigt som man avvisar regeringens satsning på vårdgaranti
och medel för ökad tillgänglighet inom hälso- och sjukvården. Förslaget
innebär för 2005 att sammanlagt 2 miljarder kronor flyttas från
utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner till utgiftsområde 9 Hälsovård,
sjukvård och social omsorg.
Moderata samlingspartiet föreslår att ramen för utgiftsområde 25 Allmänna
bidrag till kommuner ska räknas upp med 55,6 miljarder kronor 2005.
Uppräkningen är främst en kompensation till kommunsektorn för det
skattebortfall som det moderata skatteförslaget ger upphov till.
Moderaterna föreslår att anslagen för Ombudsmannen mot etnisk diskriminering
på 24,4 miljoner kronor samt för Handikappombudsmannen på 18,4 miljoner
kronor förs över från utgiftsområde 8 respektive 9 till utgiftsområde
14 Arbetsliv. Nämnden för offentlig upphandling (NOU) slås i Moderaternas
förslag samman med Konkurrensverket och anslaget på 4,5 miljoner kronor
under utgiftsområde 2 Samhällsekonomi och finansförvaltning flyttas
till utgiftsområde 24 Näringsliv.
Folkpartiet liberalerna anger i sitt budgetalternativ att ramen för
utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner räknas upp med 15,5
miljarder kronor. Samtidigt ska kommunerna kompenseras för effekterna
av inkomstskatteförslaget med sammanlagt 18,0 miljarder kronor. Tillsammans
med partiets förslag om beskattningen av kommunala bolag innebär detta
att Folkpartiet i realiteten minskar överföringarna till kommunerna med
ca 2,5 miljarder kronor 2005.
I Kristdemokraternas förslag minskar anslagen till utgiftsområde 25
Allmänna bidrag till kommuner med 18,6 miljarder kronor. Till skillnad
från övriga oppositionspartier föreslår Kristdemokraterna att effekten
på kommunsektorn av deras inkomstskatteförslag ska neutraliseras genom
en avräkning mot inkomsttitel. Som utskottet tidigare vid upprepade
tillfällen poängterat kan det starkt ifrågasättas om ett sådant förfarande
är förenligt med budgetlagens krav på att alla inkomster och utgifter
på statsbudgeten ska bruttoredovisas. Utskottet bedömer att kommunernas
resurser 2005 minskar i Kristdemokraternas förslag.
I Centerpartiets budgetalternativ räknas ramen för utgiftsområde 25
Allmänna bidrag till kommuner ned med 13,9 miljarder kronor. Centerpartiets
inkomstskattereform innebär samtidigt att kommunerna ökar sina skatteintäkter
med ca 53 miljarder kronor. Då Centerpartiet avvisar förslaget till
förändringar i det kommunala utjämningssystemet väljer man att redovisa
på det gamla sättet, dvs. bruttoredovisa. Av den anledningen höjer man
bidragen till kommunerna med 26 miljarder kronor, men bruttoredovisningen
innebär att kommunernas utgifter ökar med samma belopp. Sammantaget
bedömer utskottet att kommunernas resurser i Centerpartiets förslag
minskar med ca 0,5 miljarder kronor för 2005.
Centerpartiet föreslår att de riktade statsbidragen till personalförstärkning
i skola och fritidshem, statligt stöd för utbildning av vuxna samt
maxtaxan i barnomsorgen omvandlas till generella statsbidrag och flyttas
från utgiftsområde 16 Utbildning och universitetsforskning till
utgiftsområde 25. Vidare flyttas Tullverket från utgiftsområde 3 Skatt,
tull och exekution till utgiftsområde 4 Rättsväsendet.
Finansutskottet har i tidigare betänkanden påpekat att enligt
riksdagsordningen ska frågan om vilka ändamål och verksamheter som ingår i
ett utgiftsområde fastställas i samband med beslut om regeringens
ekonomiska vårproposition. Detta innebär att riksdagen i sin budgetberedning
på hösten är bunden av de beslut, om indelning av verksamheter och
ändamål i utgiftsområden, som riksdagen fattar i samband med vårpropositionen.
Avsikten är att lägga fast förutsättningarna för riksdagens budgetbehandling
innan höstens budgetarbete startar. Därigenom säkerställs att de olika
budgetalternativen kan jämföras sinsemellan. För partiernas del innebär
detta att de i sina motioner om anslag för det kommande budgetåret måste
följa tidigare riksdagsbeslut om indelningen i utgiftsområden. Mot denna
bakgrund kan utskottet inte ställa sig bakom de aktuella motionsförslag
som förordar en ändrad indelning av statsbudgetens utgifter på utgiftsområden.
När det gäller frågan om medel till hivprevention i storstäderna återkommer
finansutskottet till den i betänkande 2004/05:FiU3 i samband med
behandlingen av utgiftsområde 25 Bidrag till kommunerna.
Finansutskottet föreslår mot denna bakgrund med den motivering som
framgår av avsnitt 4.2, samt det faktum att inga av de utskott som
inkommit med yttranden haft något att invända mot regeringens förslag,
att ramarna för utgiftsområdena 1-27 för 2005 fastställs i enlighet med
regeringens förslag i tabell 4.20. Därmed tillstyrker utskottet regeringens
förslag och avstyrker motionernas förslag till alternativa ramar.
4.4.2 Ålderspensionssystemet vid sidan av statsbudgeten
Utskottets delförslag i korthet
Utskottet tillstyrker regeringens förslag till beräkning av utgifterna
för ålderspensionssystemet vid sidan av statsbudgeten för 2005.
Utgifterna omfattar ålderspension i form av tilläggspension, inkomstpension
och premiepension samt kostnaderna för administrationen av dessa system.
De totala utgifterna för utgiftsområdet 2004 beräknas uppgå till 165 619
miljoner kronor.
Budgetpropositionen
I budgetpropositionen (avsnitt 6.3) föreslår regeringen att ramen för
utgiftsområdet ska uppgå till 170 552 miljarder kronor för 2005. Detta
innebär en ökning med ca 524 miljoner kronor jämfört med beräkningen i
2004 års ekonomiska vårproposition. Förändringen förklaras i huvudsak
av ändrade antaganden om inkomstindex och en beräknad ökning av antalet
personer som väljer förtida uttag av ålderspension.
Regeringen föreslår att riksdagen godkänner beräkningen av utgifterna
för ålderspensionssystemet vid sidan av statsbudgeten för 2005 (punkt
12).
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet har i avsnitt 4.2 redovisat sin bedömning av fördelningen
av utgifterna på utgiftsområden för budgetåret 2005. Socialförsäkringsutskottet
har för sin del inte haft något att invända mot regeringens förslag
till ram för utgiftsområdet.
Finansutskottet föreslår mot denna bakgrund att ramen för ålderspensionssystemet
vid sidan av statsbudgeten år 2005 fastställs till 170 552 miljoner
kronor. Därmed biträder utskottet regeringens förslag och tillstyrker
punkt 12 i propositionen. Motion Fi232 (fp) yrkande 12 avstyrks.
4.5 Anslagsbehållningar
Utskottets delförslag i korthet
Utskottet tillstyrker regeringens förslag till beräkning av förändring
i anslagsbehållningar för 2005 och avstyrker Folkpartiet liberalernas
motion med alternativt yrkande.
Jämför reservation 6 (fp)
Statliga myndigheter har vissa möjligheter att fördela sina utgifter
över tiden. Medel på ramanslag som inte utnyttjas under ett budgetår
kan i viss utsträckning sparas och användas efterföljande budgetår.
Myndigheter har också möjligheter att inom vissa gränser låna mot
efterföljande års anslag. Förskjutningar av detta slag påverkar statsbudgetens
utgifter och redovisas på budgetens utgiftssida som en för alla ramanslag
gemensam beräkningspost kallad Ökning/Minskning av anslagsbehållningar.
Budgetpropositionen
I årets budgetproposition (avsnitt 6.2 och tabell 6.5) räknar regeringen
med att förändringen av anslagsbehållningarna, netto, ska uppgå till
noll kronor under 2005, dvs. att summan för förbrukade anslagsmedel
motsvaras av summan för anvisade anslagsmedel. Regeringen föreslår att
riksdagen ska godkänna beräkningen av förändringar i anslagsbehållningarna
2005 (punkt 10).
Regeringens beräkningar visar emellertid att anslagsbehållningarna,
netto, riskerar att minska 2005 och därmed riskera att utgiftstaket
överskrids 2005 om nuvarande huvudregel med anslagskredit på tre procent
av anslaget och möjlighet att disponera anslagssparande på upp till tre
procent av föregående års ramanslag skulle tillämpas även för nästa år.
Regeringen har befogenhet att själv påverka storleken på förändringen
av anslagsbehållningen genom att besluta om nivån på anslagskrediten
och storleken på anslagssparandet som myndigheterna får disponera. För
att hantera risken för överskridande av utgiftstaket 2005 avser regeringen
att i myndigheternas regleringsbrev för 2005 besluta om ett antal
åtgärder som syftar till att den totala nettoförbrukningen av
anslagsbehållningarna inte får överstiga noll kronor.
Motionen
Folkpartiet liberalerna föreslår i motion Fi232 att befintligt
anslagssparande för de verksamheter som motionärerna helt avvisar till den
del där åtaganden inte redan genomförts kan dras in. Folkpartiet
liberalerna beräknar detta belopp till 1,1 miljarder kronor, vilket innebär
att posten Minskning av anslagsbehållningar kan begränsas ytterligare
jämfört med regeringens förslag. Motionärerna föreslår att riksdagen
ska godkänna den beräkning som presenteras i motionen (yrkande 10).
Finansutskottets ställningstagande
För att undvika ett överskridande av utgiftstaket aviserade regeringen
i 2004 års vårproposition att man avsåg att senarelägga utgifter till
2005 på sammanlagt 4,3 miljarder kronor, vilket innebar att den sammanlagda
förbrukningen av anslagsbehållningar 2005 beräknades till 6,9 miljarder
kronor. I budgetpropositionen för 2005 gör regeringen bedömningen att
utgiftsbegränsningar är nödvändiga för att klara utgiftstaken både 2004
och 2005. För 2005 avser regeringen att i regleringsbreven besluta om
ett antal åtgärder som syftar till att den samlade nettoförbrukningen
av anslagsbehållningar inte får överstiga noll kronor och förbrukningen
av anslagsbehållningar är följaktligen minskad med 6,9 miljarder kronor
jämfört med beräkningarna för 2005 i vårpropositionen. De åtgärder som
regeringen avser att vidta innebär att utgifterna förskjuts ytterligare
ett år till 2006. I budgetpropositionen preciseras inte vilka utgiftsområden
som påverkas under 2005 och det är inte heller möjligt att utläsa ur
sifferredovisningen i propositionen eftersom förbrukningen av
anslagsbehållningar är angiven på aggregerad nivå och inte fördelad på
utgiftsområden.
Systemet med anslagssparande och anslagskrediter på ramanslag syftar
till att myndigheterna ska utnyttja sina anslagsmedel på ett ansvarsfullt,
långsiktigt och effektivt sätt. Den ansvarsfullhet som spar- och
kreditmöjligheterna är tänkta att skapa riskerar att undergrävas av
återkommande begränsningar i möjligheterna att använda sparade medel och
det blir åter rationellt för myndigheterna att göra av med pengarna
före årsskiftet. De kortsiktiga åtgärderna för att klara utgiftstaket
riskerar därför att få negativa konsekvenser för långsiktigheten och
effektiviteten i myndigheternas sätt att använda sina anslagsmedel.
Regeringen har dock enligt budgetlagen skyldighet att vidta åtgärder
som den har befogenhet till för att undvika att utgiftstaket överskrids.
Finansutskottet finner mot denna bakgrund inte anledning att göra någon
annan bedömning av beräkningen av förändringen av anslagsbehållningar
för 2005 än regeringen. Utskottet tillstyrker således punkt 10 i
propositionen och avstyrker därmed motion Fi232 (fp) yrkande 10.
4.6 Myndigheters m.fl. in- och utlåning i Riksgäldskontoret
Utskottets delförslag i korthet
Utskottet tillstyrker regeringens förslag till beräkning av myndigheters
m.fl. in- och utlåning i Riksgäldskontoret för 2005 och avstyrker
Centerpartiets motion med alternativt yrkande.
Jämför reservation 8 (c)
Riksgäldskontorets nettoutlåning utgörs av förändringen av kontorets
ut- och inlåning till myndigheter, affärsverk, vissa statliga bolag och
fonder. De största delposterna utgörs av förändringar av myndigheternas
räntekontobehållningar, in- och utbetalningar av premiepensionsmedel
samt Centrala studiestödsnämndens nettoupplåning för finansiering av
studielån. De medel för premiepensionen som sedan 1995 placerats i
Riksgäldskontoret överförs inklusive ränta till Premiepensionsmyndigheten
med två års fördröjning.
Budgetpropositionen
I budgetpropositionen (avsnitt 4.4.5) räknar regeringen med att
myndigheternas m.fl. in- och utlåning i Riksgäldskontoret ska uppgå till 14,
6 miljarder kronor under 2005.
Inbetalningarna av premiepensionsmedel för 2005 inklusive ränta beräknas
till 24,8 miljarder kronor. Samtidigt överförs 23 miljarder kronor
avseende premiepensionsmedel för 2003 till Premiepensionsmyndigheten.
Under perioden 2004-2007 beräknas de årliga inbetalningarna succesivt
öka från 22 till 26 miljarder kronor. Under samma period beräknar
regeringen att nettoutlåningen till Centrala studiestödsnämnden kommer
att uppgå till 8-9 miljarder kronor per år. Detta är en nedrevidering
jämfört med de beräkningar som gjordes i vårpropositionen och beror på
att återbetalningarna förväntas bli större än tidigare beräknat. På
Riksgäldskontoret har pengar avsatts på ett konto för individuell
kompetensutveckling under 2002-2004. Det har, trots betydande ansträngningar,
inte varit möjligt att konstruera ett tillfredsställande system för
kompetenssparande som fått brett stöd hos arbetsmarknadens parter.
Rättspraxis har också ändrats som innebär att sparande för utbildningsändamål
på det sätt som systemet med individuell kompetensutveckling syftade
till redan är möjligt till viss del i andra former. Regeringens avisering
i kapitel 1 Finansplanen innebär att kontot upphör. Förändringen medför
att nettoutlåningen ökar med ca 6 miljarder kronor 2004. Då förändringen
inte påverkar statsbudgetens saldo uppkommer en negativ kassamässig
korrigering med samma belopp 2004. Regeringen föreslår att riksdagen
ska godkänna den gjorda beräkningen av myndigheternas m.fl. in- och
utlåning i Riksgäldskontoret för 2005 (punkt 6).
Motionen
Centerpartiet föreslår i motion Fi234 att riksdagen skall avslå
regeringens beräkningar av myndigheters m.fl. in- och utlåning i
Riksgäldskontoret i den del som avser fonderade medel för kompetensutveckling
(yrkande 8).
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet finner för egen del inte anledning att göra någon annan
bedömning av beräkningen av myndigheters m.fl. in- och utlåning i
Riksgäldskontoret 2005 än regeringen. Utskottet tillstyrker således punkt
6 i propositionen och avstyrker därmed motion Fi234 (c) yrkande 8.
4.7 Kassamässiga korrigeringar 2005
Utskottets delförslag i korthet
Utskottet tillstyrker regeringens förslag till beräkning av den
kassamässiga korrigeringen för 2005.
Beräkningsposten kassamässig korrigering är nödvändig för att budgetsaldot
skall bli identiskt med lånebehovet (med omvänt tecken). En kassamässig
korrigering kan dels uppstå om betalningen respektive anslagsavräkningen
sker olika budgetår, dels om det förekommer transaktioner över statsverkets
checkräkning som inte har sin motsvarighet på anslag eller inkomsttitlar
eller vice versa. Ett exempel på det senare är de överföringar från
AP-fonden som gjordes 1999-2001 som en följd av pensionsreformen.
Budgetpropositionen
I budgetpropositionen (avsnitt 4.4.5) räknar regeringen med att
budgetsaldot nästa år förstärks genom kassamässig korrigering med 1,9
miljarder kronor till följd av överföringen av bostadsobligationer från
AP-fonden. Pensionsreformen har inneburit att statsfinanserna försvagas
med ca 60 miljarder kronor per år. För att delvis motverka denna
försvagning överfördes 45 miljarder kronor per år från AP-fonden till
statsbudgeten under 1999 och 2000. Under 2001 ägde ytterligare en överföring
rum bestående av stats- och bostadsobligationer till ett marknadsvärde
av 155 miljarder kronor. Den del av överföringen som utgjordes av
bostadsobligationer påverkar lånebehovet fram till 2005, dels genom att
de olika obligationslånen genererar ränteavkastning, dels genom att
obligationerna förfaller till betalning vid olika tillfällen. För 2005
beräknas alltså denna förstärkning av budgetsaldot till 1,9 miljarder
kronor.
Vid överläggningar mellan partierna i juni 2004 fastställdes att
pensionsöverenskommelsen ligger fast, men att någon ytterligare överföring
från AP-fonden till statsbudgeten inte skall ske vid den tidigare angivna
tidpunkten, den 1 januari 2005 (se även 2004/05:FiU6 Redovisning av
AP-fondernas verksamhet 2003).
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet biträder regeringens förslag till beräkning av den
kassamässiga korrigeringen för 2004 och tillstyrker därmed punkt 7 i
propositionen.
4.8 Budgetens sammansättning i stort
Utskottet har i närmast föregående avsnitt tagit ställning till utgifternas
fördelning på utgiftsområden samt till förändringar av anslagsbehållningar,
Riksgäldskontorets in- och utlåning till myndigheter m.fl. och den
kassamässiga korrigeringen. I avsnitt 4.5 redovisar utskottet sitt
ställningstagande till beräkningen av statsbudgetens inkomster. Utskottet
har därmed övergripande behandlat de delposter som statsbudgeten är
uppbyggd av.
Skillnaden mellan statsbudgetens inkomster och summan av samtliga
utgifter på utgiftsområden (inklusive förändringar av anslagsbehållningar,
nettot av myndigheternas m.fl. in- och utlåning i Riksgäldskontoret
och den kassamässiga korrigeringen) utgör budgetsaldot, vilket
definitionsmässigt är liktydigt med statens lånebehov. Lånebehovet framkommer
alltså som en restpost, vars nivå riksdagen inte tar ställning till.
Regeringens förslag till statsbudget för budgetåret 2005 framgår
schematiskt av följande budgetuppställning. Det innebär att statsbudgetens
utgifter överstiger inkomsterna och att det beräknade lånebehovet enligt
propositionen uppgår till 38,4 miljarder kronor.
Tabell 4.22 Regeringens förslag till statsbudget för budgetåret 2005
4.9 Sammandrag av de olika budgetalternativen
Nedan presenteras ett sammandrag av effekter på statsbudgeten för 2005
av regeringens och riksdagspartiernas olika budgetalternativ. Redovisning
av budgeteffekten av riksdagspartiernas skatte- och avgiftsförslag
grundas på en sammanställning som finansutskottet gjort med hjälp av
uppgifter från partiernas motioner samt ytterligare information inhämtad
från partiernas riksdagskanslier. Till följd av att partierna använder
delvis olika redovisningsprinciper kan vissa poster ha brister när det
gäller jämförbarhet gentemot regeringens förslag.
Tabell 4.23 Sammandrag av statsbudgeteffekten 2005 av de olika
budgetalternativen
Belopp i miljoner kronor
Anm. Beräkningen av statsbudgetens inkomster redovisas närmare i avsnitt
5.12.
5 Skatter och övriga inkomster
5.1 Utveckling av statsbudgetens inkomster
Budgetpropositionen
Statsbudgetens inkomster består dels av skatter och avgifter, dels av
övriga inkomster. Skatter och avgifter svarar normalt för ca 90 % av de
totala inkomsterna. Övriga inkomster utgörs i huvudsak av inkomster
från statens verksamhet och, därutöver, av bidrag från Europeiska unionen
samt inkomster från försäljning av statlig egendom. De totala
skatteinkomsterna från statsbudgeten redovisas kassamässigt, dvs. budgeten
visar kassaflödena. Skatter på statsbudgeten för ett visst år kan
hänföras till flera inkomstår, vilket försvårar analysen av inkomsterna
både vad gäller deras nivå och förändring.
Tabell 5.1 Statsbudgetens inkomster 2003-2007
Miljarder kronor
Under perioden 2003-2007 beräknas skatteinkomsterna öka med totalt 98
miljarder kronor. Från och med budgetåret 2003 redovisas kompensation
för mervärdesskatt till kommuner och landsting på budgetens inkomstsida.
Justerat för omläggningen av systemet för återbetalning av mervärdesskatt
till kommuner uppgår ökningen till 133 miljarder kronor under perioden.
Övriga inkomster beräknas öka med 17 miljarder kronor under samma period.
Tabell 5.2 Statsbudgetens inkomster 2003-2006. Avvikelser från 2004 års
ekonomiska vårproposition
Miljarder kronor
Jämfört med 2004 års ekonomiska vårproposition har prognosen över
skatteintäkterna reviderats upp med 6,6 miljarder kronor 2004 främst på
grund av högre lönesumma och höga skatteinbetalningar från företag.
Minskningen av övriga inkomster 2004 beror på att de försäljningar av
företag som tidigare beräknades ge 15 miljarder kronor i inkomster nu
inte bedöms bli av under innevarande år. För 2005 och 2006 har
skatteinkomsterna reviderats ned främst till följd av redovisningsförändringen
av utjämningssystemet för kommunerna. Från 2005 nettoredovisas såväl
utjämningsavgiften som utjämningsbidraget på statsbudgetens utgiftssida.
5.2 Skattepolitikens inriktning
Utskottets delförslag i korthet
Utskottet avstyrker Moderata samlingspartiets, Folkpartiet liberalernas,
Kristdemokraternas och Centerpartiets förslag om inriktning av
skattepolitiken.
Jämför reservationerna 5 (m), 6 (fp), 7 (kd) och 8 (c).
Budgetpropositionen
I propositionen (avsnitt 1.7) redovisar regeringen riktlinjer för
politiken på skatteområdet.
Skatterna finansierar den gemensamma välfärden. De ska också stimulera
till arbete och investeringar, till en uthållig utveckling och till
minskade ekonomiska och sociala orättvisor. Regeringen kan aldrig
acceptera att de redan välbeställda i samhället får stora skattesänkningar
på bekostnad av kvaliteten i vård, skola och omsorg.
Globaliseringen ställer Sverige inför nya utmaningar. Ett skatteuttag
på dagens nivå är möjligt men kräver enligt vad som anförs att skattesystemet
värnas genom breda skattebaser och begränsning av särregler. Marginalskatterna
på olika områden är av strategisk betydelse för en god ekonomisk tillväxt.
Fortsatt goda villkor ska gälla för investeringar i Sverige.
För att värna arbetslinjen ska den påbörjade skatteomläggningen med
kompensation för allmän pensionsavgift fullföljas. För 2005 föreslås
att kompensationen för allmän pensionsavgift höjs från 75 % till 87,5 %.
Även den gröna skatteväxlingen fortsätter med förslag om höjda
drivmedelsskatter. För att balansera dessa förslag inom ramen för den gröna
skatteväxlingen föreslås en höjning av grundavdraget i inkomstbeskattningen.
Kilometeravdraget för resor till och från arbetet och i tjänsten
föreslås höjas. En översyn av det nuvarande reseavdragssystemet pågår i
syfte att mer relatera avdragen till avstånd än färdsätt. Regeringen
har nyligen tillkallat en utredning som har till uppgift att se över
skattereglerna för tjänstepensioner och privata pensionsförsäkringar.
Dessa regler ska anpassas och förenklas så att arbetslinjen stärks.
För att ge fortsatt goda villkor för investeringar i Sverige är såväl
de allmänna företagsskattereglerna som ägarbeskattningen av småföretag
av central betydelse. Den svenska bolagsbeskattningen har sedan lång
tid tillbaka varit internationellt konkurrenskraftig. Samtidigt har, bl.
a. genom EU:s utvidgning, bolagsskatten utsatts för ett allmänt tryck
nedåt genom sänkningar i vår omvärld.
Skattereglerna för småföretag och deras ägare ska vara likformiga och
enkla. De ska ge goda villkor för riskfyllda investeringar samtidigt
som den progressiva beskattningen av förvärvsinkomster upprätthålls.
Genom förslag i förra årets budgetproposition inleddes en reformering
av de så kallade 3:12-reglerna som styr beskattningen av avkastningen
på andelar för aktiva ägare i fåmansföretag. I juni 2004 tillkallades
en särskild arbetsgrupp som har till uppgift att lämna förslag till hur
den inledda reformeringen ska fullföljas. Ett förslag från gruppen
presenteras senare denna höst och regeringen återkommer därefter med
förslag som ska träda i kraft den 1 januari 2006.
De nuvarande förmögenhets-, arvs- och gåvoskatterna har en utformning
som alltmer kommit att kännetecknas av betydande olikformigheter och
orättvisor. Dessa uppmuntrar till skatteplanering och bidrar till att
begränsa näringslivets kapitalförsörjning. Regeringen kommer därför att
föreslå att arvs- och gåvoskatten slopas och att fribeloppet i
förmögenhetsskatten för sambeskattade höjs till 3 miljoner kronor. Ett
borttagande av den så kallade huvuddelägarregeln och ett samtidigt införande
av tak för förmögenhetsskatten övervägs också.
Regeringen anför att de olika kapitalskattelättnaderna bör finansieras
genom förändringar i skattereglerna för privatpersoner och för företagen
och deras ägare på ett sätt som är fördelningspolitiskt rättvist.
Regeringen kommer därför att senare under hösten föreslå en viss uppstramning
av de regler som styr avsättningen till periodiseringsfond för aktiebolag
och andra juridiska personer. Vidare föreslås att den nedsättning av
socialavgifterna som i dag gäller för lönesummor upp till 852 000 kr
begränsas. Vid beskattningen av förvärvsinkomster föreslås vidare en
begränsning av uppräkningen av skiktgränserna för 2005 för uttag av
statlig skatt. Slutligen föreslås, som en resterande finansiering, ett
återförande av resterande IKU-medel från den gröna skatteväxlingen 2000.
Skattefusk snedvrider konkurrensen i ekonomin, skadar legitimiteten i
skattesystemet och är enligt vad som anförs i förlängningen ett hot mot
välfärden. Det ekonomiska behovet av att alla gör rätt för sig har ökat
i och med att en växande del av befolkningen ska försörjas av en minskande
andel yrkesaktiva. Regeringen har nyligen för riksdagen presenterat en
handlingsplan med ett omfattande åtgärdspaket för de närmaste åren mot
den ekonomiska brottsligheten. Regeringen kommer att ge fortsatt hög
prioritet åt kampen mot skattefusk och ekonomisk brottslighet.
Som ett led i bekämpningen av skattefusk pågår ett arbete med ett system
för schablonbeskattning av småföretagare, krav på typgodkända kassaregister
inom kontantbranscherna, byggentreprenadavdrag i bygg- och
anläggningsbranscherna,
förbättrat administrativt samarbete på skatteområdet och ändrade regler
för F-skatt. Den omorganisation av skatteförvaltningen som verkställts
den 1 januari 2004 genom bildandet av den rikstäckande myndigheten
Skatteverket medför att befintliga resurser kan användas på ett mer
effektivt och rationellt sätt. I samband med 2004 års ekonomiska
vårproposition har Skatteverket tillförts 20 miljoner kronor för utökad
F-skattekontroll. Därmed har det skapats bättre förutsättningar för en
effektiv skattekontroll. På uppdrag av regeringen ser också Skatteverket
över möjligheten att kontrollera egenföretagare och har som en första
del av regeringsuppdraget föreslagit att F-skattsedlar ska tidsbegränsas
i vissa fall. Förslaget är under remissbehandling och frågan bereds
vidare inom Regeringskansliet. Skatteverket ska slutredovisa sitt uppdrag
under hösten 2004.
Byggkommissionen föreslog i betänkandet Skärpning gubbar (SOU 2002:115)
ett inrättande av särskilda entreprenadkonton och omvänd momsskyldighet
för uppdragsgivare för att bekämpa svartarbete inom byggsektorn. Som
ett led i beredningen av detta ärende har inom Finansdepartementet
färdigställts en departementspromemoria, vari Byggkommissionens förslag
vidareutvecklas (Ds 2004:43). Promemorian är på remiss till den 29
december 2004.
Skattekontrollen i de s.k. kontantbranscherna försvåras genom brister
i underliggande handlingar. Regeringen har därför tillkallat en särskild
utredare med uppdrag att se över möjligheterna att införa obligatoriskt
krav på typgodkända kassaregister. Utredaren ska även överväga och lämna
förslag till kontrollbefogenheter och sanktioner för att säkerställa
att det föreslagna systemet uppfyller sina syften samt att lämna förslag
om hur skattebrottsenheternas verksamhet kan effektiviseras. Uppdraget
ska redovisas senast vid utgången av februari 2005.
Genom en internationell överenskommelse kommer möjligheterna att undanhålla
information om tillgodohavanden i utlandet att minska. Förhoppningen är
att förändringen kommer att träda i kraft redan den 1 juli 2005 som en
följd av att EU:s s.k. sparandedirektiv införlivas i medlemsländerna
samt i ett antal s.k. tredjeländer och oberoende territorier. Regeringen
verkar också, såväl inom EU som inom OECD, för att informationsutbytet
mellan länder ska utvecklas ytterligare. För internationella företags
prissättning av interntransaktioner har Skatteverket lämnat vissa förslag
om utvidgad kontrolluppgiftsskyldighet. Förslagen har remissbehandlats
och frågan bereds vidare inom Regeringskansliet med inriktning på en
proposition under 2005.
Såväl Branschsaneringsutredningen som Skatteverket har i tidigare
betänkanden och rapporter relativt ingående belyst olika möjligheter till
schablonbeskattning. Betänkandena och rapporterna liksom även efterföljande
remissbehandlingar visar emellertid på ett stort antal problem som inte
fått någon slutlig lösning. Bärande tankar bakom förslagen till
schablonbeskattning är att försöka åstadkomma ett rättvisande skatteuttag
och att minska omfattningen av skattefusk och svartarbete. Finansdepartementet
har därför i juni 2004 tillsatt en arbetsgrupp med uppgift att se över
möjligheterna för vissa branscher att använda schabloniserade inslag
som komplement till nuvarande skatteregler och att utforma förslag till
lagtext. Arbetsgruppen ska redovisa resultatet av sitt arbete senast
den 1 maj 2005.
I 2000 års ekonomiska vårproposition angav regeringen att det samlade
utrymmet för grön skatteväxling under perioden 2001 till 2010 är 30
miljarder kronor. Hittills har en skatteväxling om drygt 10 miljarder
kronor genomförts. För 2005 föreslår regeringen en grön skatteväxling
med netto 3,4 miljarder kronor. För 2006 planeras en skatteväxling med
3,6 miljarder kronor.
Regeringen anför att de energi- och miljöskattehöjningar som genomförts
tidigare inom ramen för den gröna skatteväxlingen har haft tyngdpunkten
på höjda skatter på el och uppvärmningsbränslen. Det övergripande syftet
med skatteväxlingen är att bidra till att de av riksdagen fastställda
miljömålen nås. Detta förutsätter att åtgärder riktas mot flera sektorer.
Transportsektorn står nu för den största ökningen av koldioxidutsläppen.
Tyngdpunkten i den gröna skatteväxlingen för 2005 bör därför enligt
regeringens mening läggas på höjda skatter för transportsektorn. Regeringen
föreslår därför följande åtgärder:
En höjning av fordonsskatten för bensindrivna personbilar med 23 procent
och för dieseldrivna personbilar med 2 procent.
En höjning av fordonsskatten för lätta lastbilar med 40 procent.
En höjning av bensinskatten med 15 öre/liter.
En höjning av dieselskatten med 30 öre/liter.
Sänkt dieselskatt för skogs- och jordbrukets arbetsmaskiner med 2
kronor/liter.
En höjning av elskatten med 1,2 öre/kWh för hushåll och servicesektorn.
För att ytterligare öka miljöstyrningen i fordonsbeskattningen bör en
omläggning av fordonsskatten för personbilar och andra lätta fordon
genomföras enligt det förslag som presenterats av Vägtrafikskatteutredningen.
Förslaget innebär att fordonsskatten relateras till fordonets
koldioxidutsläpp. Regeringen avser att återkomma med förslag till en sådan
skatteomläggning så att nya regler ska kunna träda i kraft den 1 januari
2006.
De redovisade skattehöjningarna, med avdrag för sänkt dieselskatt till
jord- och skogsbruket, växlas för 2005 mot skattesänkningar i form av
höjda grundavdrag för låg- och medelinkomsttagare med 2 400 kr.
Den 1 januari 2005 införs ett system för handel med utsläppsrätter inom
EU. Systemet omfattar utsläpp av koldioxid från energiomvandlingssektorn
och energiintensiv industri. Utsläppshandel är ett klimatpolitiskt
instrument som ska styra mot minskade utsläpp av koldioxid från dessa
sektorer. Den sammantagna mängden utsläppsrätter som tilldelas anläggningar
inom EU avgör hur stora utsläppen i EU kan bli. De svenska anläggningar
som ingår i handelssystemet, med undantag för kondenskraftverk och
oljeraffinaderier, betalar i dag koldioxidskatt för sin bränsleförbrukning.
Införandet av utsläppshandel innebär därför att två medel används för
att styra mot samma mål. En samordning av dessa medel är nödvändig för
att uppnå en effektiv miljöstyrning samtidigt som svenska företags
internationella konkurrenskraft värnas. För att säkerställa en tillräcklig
omfattning av svensk elproduktion är det viktigt att skapa förutsättningar
för framtida investeringar i högeffektiv kraftvärmeproduktion. Eftersom
systemet för handel med utsläppsrätter ännu inte har börjat tillämpas,
är det dock osäkert hur priset på utsläppsrätter kommer att utvecklas.
Det är därför för tidigt att ta ställning till hur samordningen av de
två styrmedlen bör utformas. Regeringen avser dock att följa utvecklingen
av handelssystemet och återkomma med ett samlat ställningstagande till
koldioxidskattens framtida utformning i den handlande sektorn i 2005
års ekonomiska vårproposition.
Motionerna
I Moderata samlingspartiets motion Fi231 yrkandena 8 och 9 av Fredrik
Reinfeldt m.fl. anför motionärerna att det svenska skattetrycket är
högst i världen och att motionärernas långsiktiga vision är att sänka
skattetrycket rejält. Sänkningen ska ske på ett ansvarsfullt sätt och
gå hand i hand med starka offentliga finanser som säkerställer ett
uthålligt lägre skattetryck. Målet är att den offentliga sektorns
bruttoskuld sänks och möjliggör stabila skattesatser på en märkbart lägre
nivå. På så sätt skapas de bästa förutsättningarna för en hög och
uthållig tillväxt och en rättvis välfärdsutveckling.
Ett centralt problem med dagens regler är enligt vad som anförs att den
enskildes vinst av att arbeta är liten. Nyttan av att arbeta i stället
för att leva på bidrag är i dagsläget låg för många människor. De samlade
effekterna av höjda skatter och minskade bidrag äter upp en betydande
del av den inkomstökning som en extra arbetsinsats ger. Det är människor
med de lägsta inkomsterna som drabbas av de största marginaleffekterna.
Den låga nyttan av eget arbete medför flera problem. Det mest allvarliga
är att skatte- och bidragssystemen skapar djupa fattigdomsfällor som är
i stort sett omöjliga att ta sig ur. När man inte rår över sin egen
vardag skapas en ofrihet, självkänslan undergrävs och genuin otrygghet
uppstår.
Motionärerna föreslår en inkomstskattereform vars huvudinriktning är
att minska marginalskatten för låg- och medelinkomsttagare. Personer
som har inkomst av tjänst eller egen näringsverksamhet som överstiger
ca 110 000 kr får göra ett arbetsavdrag i den kommunala beskattningen.
I inkomstskiktet upp till 150 000 kr uppgår avdraget till 60 % av den
inkomst som ligger över 75 000 kr. På motsvarande sätt erhålls arbetsavdrag
med 20 % i skiktet upp till 250 000 kr och med 10 % i skiktet upp till
350 000 kr. Marginaleffekterna minskas också genom ändrade bostadsbidrag
och förändringar i arbetslöshets- och socialförsäkringarna.
När det gäller den statliga inkomstskatten avslår motionärerna regeringens
förslag om en begränsning av uppräkningen av skiktgränserna och vill på
sikt avskaffa det andra steget i den statliga inkomstskatteskalan. Det
långsiktiga ideologiska målet är att den högsta marginalskatten inte
ska överstiga 50 %.
I motionen anförs att förvärvsfrekvensen för äldre faller snabbt ju
närmare pensionsåldern man kommer. Även om det inte är rimligt att tro
att alla skulle kunna eller vilja jobba mer finns det många människor
som både kan och vill jobba längre upp i åldrarna. För att göra det
lönsamt att arbeta efter den normala pensionsåldern föreslår motionärerna
att den statliga skatten slopas på arbetsinkomster fr.o.m. 65 års ålder.
För att underlätta vardagen och förbättra förutsättningarna för en
ökad kvinnlig förvärvsfrekvens föreslås vidare en sänkning av skatten
på hushållsnära tjänster.
Regeringens förslag om höjda skatter på drivmedel och fordon avstyrks
och motionärerna förespråkar i stället att avdraget för resor mellan
arbetsplatsen och hemmet höjs. På så sätt gynnas enligt vad som anförs
arbete, rörlighet och möjligheterna att verka i glesbygd.
Fastighetsskatten är enligt vad som anförs orättvis och uppmuntrar till
ökad skuldsättning. Fastighetsskatten avskaffas på sikt. Som ett första
omedelbart steg föreslås att skatteuttaget begränsas. Härefter genomförs
en stegvis sänkning av skattesatsen.
Förmögenhetsskatten slopas helt i syfte att stimulera investeringar,
höja sysselsättningen och minska arbetslösheten.
Småföretagare är enligt motionärernas uppfattning en skattemässigt
missgynnad grupp. Motionärerna planerar att reformera beskattningen av
fåmansbolag och avsätter medel för detta ändamål. Ett mer genomarbetat
förslag till teknisk utformning kommer att redovisas i vårmotionen 2005.
Motionärernas förslag om slopad förmögenhetsskatt, sänkt skatt för
fåmansföretagare, bibehållna periodiseringsmöjligheter m.m. finansieras
bl.a. genom att den nedsättning av arbetsgivaravgiften som sker på
lönesummor upp till ca 850 000 kr per år slopas helt.
I Folkpartiet liberalernas motion Fi232 yrkande 16 av Lars Leijonborg
m.fl. anförs att grundproblemet i den svenska ekonomin är att för få
människor arbetar och för få företag startas och växer. Nyckeln till
att bryta detta skadliga dödläge ligger till stor del i reformer av
skattesystemet som ger människor makten över sina liv tillbaka, och som
höjer den svenska ekonomins förmåga till långsiktigt uthållig tillväxt.
Skattesystemet måste förändras så att det blir lönsammare att arbeta,
spara, investera och driva företag i Sverige.
För att göra det mer lönande att arbeta vill motionärerna införa ett
förvärvsavdrag. Arbetstagare med inkomster upp till 220 000 kr per år
ska få ett avdrag på kommunalskatten som är 5 % av inkomsten. På inkomster
över detta belopp blir avdraget 11 000 kr. Förvärvsavdraget utgår inte
på inkomster från sjukpenning och sjukersättning utan ska ses som en
kompensation för de utgifter som är förknippade med arbete.
Den som tjänar mer ska enligt vad som anförs också betala mer i skatt.
De flesta ska bara betala 30 % i skatt och de med höga inkomster ska
betala 50 % på de högre inkomsterna. Därför vill motionärerna sänka den
högsta marginalskatten genom att ta bort det andra steget i den statliga
inkomstskatteskalan år 2006. De vill också att skiktgränsen för statlig
skatt ska flyttas upp med den förväntade löneökningen varje år.
Fåmansbolagens skatter sänks genom övergång till en ny modell för
beräkningen av det kapitalbeskattade utrymmet. Motionärerna delar regeringens
bedömning att arvs- och gåvoskatten bör avskaffas, men motsätter sig
regeringens förslag om en finansiering genom förändringar i företagens
möjligheter att göra avsättningar till s.k. periodiseringsfonder. För
att ge små företag tydliga incitament att bli arbetsgivare halveras
arbetsgivaravgiften för alla företag för en lönesumma på ca 250 000 kr.
Den nuvarande nedsättningen om 5 % slopas. Förmögenhetsskatten sänks
2005 och avskaffas sedan under en fyraårsperiod. Skatten på aktieutdelning
och kapitalvinster sänks stegvis. I ett första steg sänks den med 2
procentenheter.
Marknaden för hushållstjänster stimuleras genom en skattereduktion i
företaget för halva totala arbetskostnaden.
Fastighetsbeskattningen ska avskaffas eftersom den strider mot principen
om skatt efter bärkraft. Fastighetsskatt och ofta därtill förmögenhetsskatt
gör att boendet blir orimligt högt beskattat och boendekostnaderna
oöverkomliga. Motionärerna föreslår att skattesatserna för 2005 sänks
från dagens 1,0 % på småhus till 0,8 % och från 0,5 % på flerbostadshus
till 0,4 %.
Motionärerna motsätter sig regeringens förslag om höjda energi- och
fordonsskatter och stöder därför inte heller den kompensation som utlovas.
En avdragsrätt för gåvor till internationellt bistånd föreslås i motion
Sk454 yrkande 14 av Lars Leijonborg m.fl. (fp).
I Kristdemokraternas motion Sk452 yrkandena 2-6 och 42 av Per Landgren
m.fl. anför motionärerna att skatter ska fungera som ett medel att
solidariskt finansiera vår gemensamma välfärd samt styra den ekonomiska
utvecklingen i en socialt och ekologiskt hållbar riktning. Strävan måste
vara att utforma skattepolitiken så att den stimulerar arbete, sparande,
hederlighet och företagande.
I princip alla medborgare som är i förvärvsaktiv ålder och som har en
inkomst bör vara med och betala skatt till gemensamma kostnader för t.
ex. skola, vård och rättsväsende. Det ger en delaktighet och ett delansvar
i den offentliga verksamheten. Eftersom inkomsterna och omkostnaderna
för olika personer skiljer sig mycket åt kan dock inte alla medborgare
betala lika mycket i skatt. Medborgarna ska bära en rättvis del av den
gemensamma skattebördan, samtidigt som alla ska ges bästa möjliga
förutsättningar att leva på sin egen lön. Det kränker den mänskliga
integriteten att utsättas för en så hög inkomstskatt att man måste söka
bidrag hos stat och kommun. En sådan rundgång främjar varken ekonomiskt
oberoende eller personligt ansvarstagande och måste brytas.
Dagens inkomstskatter drabbar låg- och medelinkomsttagare mest. Därför
måste inkomstskattens nivåer huvudsakligen fastställas med utgångspunkt
i låg- och medelinkomsttagarens perspektiv. Den mest kännbara skatten
i dag är kommunalskatten som drabbar alla inkomsttagare lika oavsett
inkomstnivå. Motionärerna föreslår att inkomstskatten sänks genom att
ett förvärvsavdrag om 6 % införs för inkomster upp till 6,3 inkomstbasbelopp.
Samtidigt införs ett särskilt förvärvsavdrag på 5 % för personer med
mycket låga inkomster.
Skattereformens mål om enkelhet och en maximal marginalskatt på 50 %
bör återställas. Den statliga inkomstskatten ska vara högst 20 %. Det
är enligt vad som anförs en framtidsinvestering att ha ett skattesystem
som gör att utbildning lönar sig. Avdragsrätten för pensionssparande
sänks.
Energibeskattningen ska utformas så att miljöbelastande energislag
beskattas på ett sådant sätt att användningen begränsas medan introduktion
och användning av miljövänliga och förnybara energislag underlättas och
premieras. En ekologisk anpassning av skattesystemet måste ske där
skatten på arbete sänks samtidigt som skatten på energi, miljöfarliga
utsläpp och ändliga naturresurser hålls på en högre nivå. Samarbetet
inom EU är ett nödvändigt instrument för att skapa förutsättningar för
en skatteväxling som inte snedvrider konkurrensförhållandena mellan de
länder som har ett stort handelsutbyte.
Ett högt skattetryck i kombination med krångliga regler riskerar att
urgröpa förtroendet för skattesystemet och urholkar därmed också
skattemoralen. Undersökningar visar att alltfler medborgare accepterar
svartarbete, och fler yngre än äldre. Detta innebär att allt färre ärliga
skattebetalare får betala alltmer i skatt. Skattenivåer och skatteregler
måste vara utformade så att incitamenten till svartarbete minskas. Vidare
måste kontrollen öka bland de medborgargrupper som parallellt uppbär
stöd/bidrag och arbetar svart.
I Centerpartiets motioner Fi234 yrkande 6 och Fi259 yrkande 1 av Maud
Olofsson m.fl. anförs att skattesystemet ska utformas så att individers
och familjers självbestämmande sätts i centrum. Människor ska komma
bort från bidragsberoende.
Skatter är en indragning av pengar från vanliga människor och företag.
Varje politisk beslutsförsamling har därför ett moraliskt oinskränkt
ansvar att se till att varje skattekrona används på ett effektivt sätt.
Skattesystemet ska vidare utformas på ett sätt som gör att det upplevs
som rättvist och förutsägbart. Medborgare har rätt att kunna planera
sina liv utan att drabbas av godtyckliga och illa underbyggda
beslut.
Skatterna ska vara så utformade att människors skaparglädje inte förhindras.
Entreprenörer ska få uppskattning. Företagande är grunden för samhällets
välstånd. När någon väljer att satsa på en egen idé och därmed utsätter
sig för ett ekonomiskt risktagande måste det kunna löna sig. De skatter
som är skadliga för samhällsekonomin ska helst avskaffas, och i andra
hand reformeras.
I de fall marknaden själv misslyckas att kombinera en långsiktigt hållbar
med utveckling med ekonomisk utveckling ska skattesystemet utformas så
att samhällets verkliga kostnader återspeglas i de ekonomiska ramarna.
Ett av de största miljöhoten är den globala uppvärmningen. Motionärernas
utgångspunkt är att skattesystemet ska vara effektivt, förutsägbart,
rättvist och enkelt. Höga skatter innebär minskad handlingsfrihet och
reducerat självbestämmande. De svenska skatterna bör sänkas.
Skatteutskottets yttrande
I sitt yttrande SkU1y anför skatteutskottet att skatterna finansierar
den gemensamma välfärden och att de också ska stimulera till arbete och
investeringar, till en uthållig utveckling och till minskade ekonomiska
och sociala orättvisor. Utskottet framhåller att åtgärder som gynnar
arbetsutbud, arbetsmarknadsdeltagande och utbildning bör prioriteras
och att hinder för människors vilja och förmåga att arbeta såsom brist
på utbildning, ohälsa och diskriminering måste avhjälpas och bekämpas
med kraft.
Det är enligt vad som anförs viktigt att det finns möjlighet att förbättra
sin ekonomiska situation genom arbete. Om minskade bidrag och ökade
skatter reducerar det ekonomiska utbytet minskar drivkrafterna att arbeta
mer, studera för att få ett nytt och bättre betalt arbete, byta arbete,
eller att gå från bidrag till arbete. Grupper som kortsiktigt inte
förbättrar sin ekonomiska situation om de arbetar mer, studerar, byter
arbete, eller går till arbete från bidrag riskerar att fastna i en
situation med varaktigt låg ekonomisk standard.
Marginaleffekter utgör för dessa grupper en fattigdomsfälla, som är
till skada både för den enskilde och för samhället. Att motverka de
hinder som marginaleffekter utgör är därför ett viktigt inslag i en
sammanhållen rättvise- och tillväxtpolitik. Skatteutskottet anför att
regeringen under en följd av år har genomfört förändringar för att minska
marginaleffekterna. En kompensation för tre fjärdedelar av pensionsavgiften
har införts och gränsen för uttag av statlig inkomstskatt har höjts.
Barnfamiljernas marginaleffekter har minskats betydligt genom maxtaxan
i barnomsorgen.
Utskottet konstaterar att regeringens insatser för att minska
marginaleffekterna har varit framgångsrika. Den analys som regeringen
presenterade våren 2004 visar att den genomsnittliga marginaleffekten
minskade från 53,2 % till 45,1 % mellan 1996 och 2002. Därefter har
utvecklingen vänt och de genomsnittliga marginaleffekterna har ökat något.
Skatteutskottet noterar att regeringens nu aktuella förslag på skatteområdet
med en ökad kompensation för egenavgifterna och sänkta inkomstskatter
som en del i en grön skatteväxling kommer att ge stora inkomstgrupper
skatteförändringar som innebär mer pengar i plånboken. Med de höjningar
av barnbidragen och flerbarnstilläggen som sker 2006 kommer dessa
åtgärder enligt vad som anförs mer än väl att kompensera för de indirekta
skatter som växlats upp i syfte att värna miljön. Sammantaget förbättrar
dessa åtgärder hushållens ekonomiska standard med i genomsnitt 0,7 %.
Förändringarna har också en fördelningsprofil som gynnar låg- och
medelinkomsttagarhushåll och bidrar till att minska marginaleffekterna
för dessa grupper.
Med det anförda ställer sig skatteutskottet bakom den av regeringen
förordade inriktningen av skattepolitiken och avstyrker de aktuella
motionsyrkandena.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet ställer sig i likhet med skatteutskottet bakom den av
regeringen förordade inriktningen av skattepolitiken och avstyrker
motionerna Fi231 (m) yrkandena 8 och 9, Fi232 (fp) yrkande 16, Fi234 (c)
yrkande 6, Fi259 (c) yrkande 1 och Sk452 (kd) yrkandena 2-6 och 42 samt
Sk454 (fp) yrkande 14.
I det följande går utskottet närmare in på de övriga förslag som läggs
fram av regeringen och motionärerna.
5.3 Fysiska personers inkomstskatter
Tabell 5.3 Inkomsttitel 1111 Fysiska personers inkomstskatt
Miljoner kronor
Tabell 5.3 forts. Inkomsttitel 1111 Fysiska personers inkomstskatt
Miljoner kronor
5.3.1 Beskattningen av förvärvsinkomster
Utskottets delförslag i korthet
Utskottet tillstyrker regeringens förslag om ökad kompensation för den
allmänna pensionsavgiften, höjt grundavdrag m.m. och avstyrker
motionsförslagen om en annan utformning av inkomstbeskattningen.
Jämför reservationerna 5 (m), 6 (fp), 7 (kd) och 8 (c).
Budgetpropositionen
Regeringen föreslår (punkt 34 delvis) att det fjärde steget i kompensationen
för den allmänna pensionsavgiften genomförs till hälften, dvs. kompensationen
ökas från 75 till 87,5 %. Vidare höjs grundavdraget som ett led i en
grön skatteväxling. Grundavdraget höjs med 2 400 kr för alla skattskyldiga
med en taxerad förvärvsinkomst mellan 58 400 kr och 270 100 kr och i
viss mån vid inkomster i intervallen 46 900-58 300 kr och 270 200-294 100
kr. För inkomster under respektive över dessa gränser görs ingen förändring
i gällande regler. Skiktgränserna för uttag av statlig skatt på
förvärvsinkomster räknas upp med konsumentprisindex med tillägg av 1
procentenhet.
Förändringarna väntas medföra att andelen som betalar statlig inkomstskatt
uppgår till 17,0 % inkomståret 2005.
I enlighet med förslag i budgetpropositionen för 2004 avskaffas det
fasta beloppet på 200 kr som tas ut vid beskattning av förvärvsinkomster
fr.o.m. inkomståret 2005.
Motionerna
I Moderata samlingspartiets motion Sk453 yrkandena 1-3, 6 och 28 av
Lennart Hedquist m.fl. föreslås ett arbetsavdrag på 60 % av inkomsten
i skiktet 75 000 kr till 150 000 kr. Samordningen med grundavdraget gör
att arbetsavdraget får effekt först vid en inkomst på ca 110 000 kr.
Arbetsavdraget utgår med 40 % av inkomsten i skiktet 150 000 kr till
250 000 kr och med 20 % i skiktet upp till 350 000 kr. Den statliga
inkomstskatten för personer som arbetar och är 65 år eller äldre slopas
oavsett om dessa samtidigt tar ut pension eller ej. Regeringens förslag
om en begränsning i uppräkningen av skiktgränserna avslås. Skattereduktionen
för utländska experter slopas och avdragen under tjänst för s.k. Övriga
utgifter begränsas till de fall då en kostnadsersättning erhållits.
I Folkpartiet liberalernas motioner Fi232 yrkande 21 och Sk454 yrkandena
7-10 av Lars Leijonborg m.fl. inför motionärerna ett förvärvsavdrag för
att kompensera för de utgifter som är förknippade med arbete och på så
sätt göra det mer lönande att arbeta även vid lägre inkomster. Arbetstagare
med inkomster upp till 220 000 kr per år får ett avdrag på kommunalskatten
som är 5 % av inkomsten. På inkomster över detta belopp blir avdraget
11 000 kr. År 2006 sänks den högsta marginalskatten med 5 % genom att
det andra steget i den statliga inkomstskatteskalan slopas och antalet
inkomsttagare som betalar statlig inkomstskatt hålls nere genom att
skiktgränsen för statlig skatt flyttas upp med den förväntade löneökningen
varje år. Vidare bör regeringen återkomma med ett förslag om sänkt
löneskatt för pensionärer så att möjligheten att stanna kvar i förvärvsarbete
förbättras.
I Kristdemokraternas motioner Sk451 yrkandena 2 och 3 och Sk452 yrkandena
7, 8 och 36 av Per Landgren m.fl. föreslås ett generellt statligt
förvärvsavdrag som uppgår till 6 % av inkomster av anställning eller
näringsverksamhet och avräknas mot kommunalskatten. Taket för avdraget
ska vara 6,3 inkomstbasbelopp. Vidare föreslår motionärerna ett särskilt
förvärvsavdrag för inkomsttagare med mycket låga inkomster. För personer
som tjänar upp till 2,8 inkomstbasbelopp ska ett särskilt förvärvsavdrag
på 5 procentenheter göras. Avdraget trappas därefter av och upphör vid
4 inkomstbasbelopp. Det andra steget i den statliga inkomstskatteskalan
reduceras med en fjärdedel från år 2006, halveras från år 2007 och
avskaffas sedan helt. Det är enligt vad som anförs en viktig princip att
ingen ska behöva betala mer än hälften av en inkomstökning i skatt.
Motionärerna vill år 2006 också öka möjligheterna för den som är över
65 att fortsätta i sin anställning genom en femtioprocentig skattereduktion
för personer med förvärvsinkomst som fyllt 65 år. År 2007 införs ett
höjt grundavdrag om 7 500 kr per år för personer som gått i pension.
Halva detta grundavdrag införs redan 2006.
I Centerpartiets motion Fi259 yrkandena 11-14, 17,19 och 28 av Maud
Olofsson m.fl. föreslår motionärerna att grundavdraget ersätts med en
skatterabatt om 750 kr per månad. Rabatten motsvarar ett grundavdrag på
ca 30 000 kr. Skatterabatten ska komma alla till del som har beskattningsbar
inkomst. Härutöver införs en förvärvsrabatt vars syfte är att mildra
beskattningen för främst låg- och medelinkomsttagare samtidigt som
skadliga marginaleffekter undviks. År 2005 uppgår förvärvsrabatten till
som mest 800 kr per månad. Höga marginalskatter på arbete påverkar
människors beteende i stor utsträckning och är därför att betrakta som
skadliga för samhällsekonomin. För att motverka detta föreslår motionärerna
att den statliga inkomstskatten sänks med två procentenheter. Eftersom
det är av stor vikt att antalet personer som betalar statlig inkomstskatt
minskas höjer motionärerna den undre skiktgränsen med 24 500 kr.
Motionärerna avskaffar kompensationen för den allmänna pensionsavgiften
och omvandlar avdragsrätten för samma avgift till en skatterabatt om
35 % av pensionsavgiften. Möjligheten att få avdrag för övriga kostnader
under tjänst slopas eftersom detta är kostnader som bör betalas av
arbetsgivaren.
Skatteutskottets yttrande
Skatteutskottet anför att både fördelningspolitiska skäl och viljan att
stärka arbetslinjen gör det angeläget med en sänkning av låg- och
medelinkomsttagarnas marginal- och genomsnittsskatter. Som ett led i en
sådan strävan har riksdagen inkomståret 2000 inlett en reformering av
förvärvsinkomstbeskattningen. I denna reform kompenseras löntagare och
andra personer med pensionsgrundande inkomst för den allmänna
pensionsavgiften genom en skattereduktion. Fullt utbyggd innebär reformen att
skattereduktionen motsvarar hela den allmänna pensionsavgift som ska
betalas för inkomståret. Inkomståret 2002 genomfördes det tredje steget
i denna reform. Det medförde att skattereduktionen för den allmänna
pensionsavgiften höjdes från 50 till 75 %. Skatteutskottet ser i sitt
yttrande positivt på att regeringen bedömer att det nu är möjligt att
inkomståret 2005 genomföra hälften av det fjärde steget av denna reform.
När det gäller förslaget om en höjning av grundavdraget anför utskottet
att regeringen i budgeten för inkomståret 2001 redovisat en strategi
för en grön skatteväxling som innebär att höjda skatter på energi och
miljöskadliga utsläpp finansierar en sänkning av skatten på arbete och
att skatteväxlingar genomförts varje år med höjda skatter på energi och
miljöskadliga utsläpp och sänkta skatter på arbete. Utskottet konstaterar
att den gröna skatteväxling som genomförs i år ger utrymme för en
sänkning av inkomstskatten med 3,3 miljarder kronor och detta utrymme
används för att höja grundavdraget för låg- och medelinkomsttagare.
När det gäller de olika motionsförslagen om förändringar i inkomstskatteskalan
anför skatteutskottet att dessa har en varierande inriktning och att
man från flera håll föreslår kraftiga allmänna sänkningar av inkomstskatten
som ska finansieras genom en minskning av statens och kommunernas ansvar
på olika områden. Var och en ska få behålla mer av sin lön och på detta
sätt kunna klara sig själv. Detta synsätt innebär enligt vad skatteutskottet
anför ett delvis underkännande av den gemensamma sektorn och betydelsen
av de kollektiva lösningar som i dag framstår som självklara för de
allra flesta. Tillgång till sjukvård, skolor, polis, högre utbildning
m.m. tas i dag för given eftersom finansieringen sker via skattsedeln.
Skattefinansieringen innebär också enligt vad som anförs en dubbel
omfördelning. Skatteskalan är anpassad till individens förmåga att bidra
till de gemensamma kostnaderna, och de skattefinansierade tjänsterna
och förmånerna fördelas i princip efter behov. En kraftig neddragning
av den skattefinansierade gemensamma sektorn skulle därför enligt
skatteutskottets mening innebära en försämring för många grupper, och
utskottet är inte övertygat om att de alternativ som ska träda i stället
verkligen skulle vara tillgängliga för alla. Skatteutskottet är mot
denna bakgrund inte berett att tillstyrka förslagen om kraftiga sänkningar
av inkomstskatten.
Skatteutskottet tar också upp förslaget från Centerpartiets sida om att
en rad avdrag ska omvandlas till statliga skattereduktioner för att öka
kommunernas skatteunderlag och ge hög- och låginkomsttagare en likvärdig
avdragseffekt. Utskottet anför att en övergång till skattereduktioner
när det gäller avdrag som syftar till att bestämma en nettoinkomst i en
förvärvskälla bör undvikas eftersom det kan ge upphov till kraftiga
variationer i det reella skatteuttaget. I en verksamhet med förhållandevis
hög andel kostnader kan utfallet pendla mellan nollskatt och ett
skatteuttag på 100 % av den verkliga inkomsten. Även om skattereduktioner
i många fall kan vara en praktisk och enkel metod att uppnå en likabehandling
är skatteutskottet inte berett att tillstyrka den generella användning
av metoden som föreslås.
När det gäller förslagen från flera håll om särskilda skatte- eller
avgiftslättnader för pensionärer anser utskottet att det finns anledning
att upprätthålla den likabehandling i skattehänseende som pensionsreformen
medfört och som innebär att pensionärerna numera följer samma regler
som övriga inkomststagare.
Skatteutskottet tillstyrker propositionen i denna del och avstyrker
motionerna.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet delar skatteutskottets bedömning och tillstyrker
regeringens förslag om ökad kompensation för den allmänna pensionsavgiften,
höjt grundavdrag, uppräkning av skiktgränserna m.m. och avstyrker
motionerna Fi232 (fp) yrkande 21, Fi259 (c) yrkandena 11-14, 17, 19 och
28, Sk451 (kd) yrkandena 2 och 3, Sk452 (kd) yrkandena 7, 8 och 36,
Sk453 (m) yrkandena 1-3, 6 och 28 och Sk454 (fp) yrkandena 7-10.
5.3.2 Skattereduktion för fackföreningsavgift och a-kasseavgift
Utskottets delförslag i korthet
Utskottet avstyrker motionsförslagen om att skattereduktionen för
fackföreningsavgift och a-kasseavgift ska slopas.
Jämför reservationerna 5 (m), 6 (fp), 7 (kd) och 8 (c).
Bakgrund
Riksdagen har under hösten 2001 fattat beslut om en skattereduktion på
25 % för medlemsavgiften till en arbetstagarorganisation och om en
skattereduktion på 40 % för avgiften till en arbetslöshetskassa. Samtidigt
avskaffades avdragsrätten för avgiften till arbetslöshetskassa. De nya
bestämmelserna har trätt i kraft den 1 januari 2002 (prop. 2001/02:35,
bet. 2001/02:SkU6).
Motionerna
I Moderata samlingspartiets motion Sk453 yrkandena 32 och 33 av Lennart
Hedquist m.fl. förelås att skattereduktionen för avgift till fackförening
och skattereduktionen för avgift till arbetslöshetskassa slopas.
Också i Kristdemokraternas motion Sk452 yrkandena 10 och 40 av Per
Landgren m.fl. föreslås att skattereduktionen för fackföreningsavgift
och arbetslöshetskassa avskaffas.
I Centerpartiets motion Fi259 yrkande 27 av Maud Olofsson m.fl. föreslås
också att skattereduktionen för fackföreningsavgift slopas.
Folkpartiet liberalerna räknar i sitt budgetalternativ med att
skattereduktionen för fackföreningsavgift ska slopas.
Skatteutskottets yttrande
Skatteutskottet anför i sitt yttrande SkU1y att skattereduktionen för
fackföreningsavgifter syftar till att likställa villkoren för medlemskap
i en arbetstagarorganisation med de villkor som gäller för medlemskap
i en arbetsgivarorganisation. Organisationer och förbund på arbetsgivarsidan
har efter hand fört över den övervägande delen av sin verksamhet till
särskilt bildade servicebolag och på det sättet gjort det möjligt för
medlemsföretagen att dra av serviceavgifterna som driftskostnader i den
bedrivna rörelsen. Mervärdesskattebestämmelsernas utformning har också
medfört att arbetsgivarsidan i realiteten haft fördelar jämfört med
arbetstagarsidan. Med en skattereduktion på 25 % för de medlemsavgifter
som enskilda medlemmar betalar till sina arbetstagarorganisationer uppnås
en faktisk skattemässig behandling som motsvarar den som gäller för
avgifterna på arbetsgivarsidan. Rättviseskäl talar således enligt
skatteutskottets mening för att skattereduktionen för fackföreningsavgifter
bibehålls.
När det gäller skattereduktionen för avgift till arbetslöshetskassa
anför skatteutskottet att intentionen hela tiden har varit att avgiften
ska vara avdragsgill, eftersom detta uppmuntrar den enskilde att skaffa
sig ett försäkringsskydd mot följderna av arbetslöshet. Beloppsbegränsningen
av avdraget för övriga kostnader under inkomst av tjänst har emellertid
försämrat förutsättningarna för denna avdragsrätt, allteftersom den
grupp som kommer över beloppsgränsen blivit mindre. Härigenom har det
uppkommit en olikformighet vid beskattningen av arbetstagarsidan i
förhållande till vad som gäller vid beskattningen av arbetsgivare, och
det är av bl.a. detta skäl som riksdagen fattat beslut om att ersätta
avdragsrätten med en skattereduktion i dessa fall. Utskottet anser att
både rättvise- och hanteringsmässiga skäl talar för att den nuvarande
ordningen bibehålls.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet avstyrker i likhet med skatteutskottet motionerna Fi259
(c) yrkande 27, Sk452 (kd) yrkandena 10 och 40 och Sk453 (m) yrkandena
32 och 33.
5.3.3 Reseavdraget
Utskottets delförslag i korthet
Utskottet tillstyrker regeringens förslag om en höjning av reseavdraget
till 17 kr och avstyrker motionsförslagen.
Jämför reservationerna 5 (m), 6 (fp), 7 (kd) och 8 (c).
Bakgrund
Avdrag för skäliga utgifter för resor mellan bostaden och arbetsplatsen
(arbetsresor) ska göras, om arbetsplatsen ligger på ett sådant avstånd
från den skattskyldiges bostad att han behöver använda något transportmedel.
Avdrag ska under vissa förutsättningar göras för kostnader för arbetsresor
med egen bil. I sådant fall får för närvarande avdrag göras med 16 kr
per mil. Samma schablonmässigt beräknade belopp gäller vid avdrag för
kostnader för resor med egen bil i tjänsten eller i näringsverksamhet.
Beloppet avser att täcka de milbundna kostnaderna.
Budgetpropositionen
Regeringen föreslår (punkt 34 delvis) att det avdragsgilla beloppet för
kostnader för resor med egen bil mellan bostad och arbetsplats respektive
i tjänsten höjs från 16 kr per mil till 17 kr per mil. Höjningen genomförs
för att stödja arbetslinjen i beskattningen av inkomster och delvis
kompensera för den föreslagna höjningen av skatterna på drivmedel.
Motionerna
I Moderata samlingspartiets motion Sk453 yrkandena 4 och 5 av Lennart
Hedquist m.fl. höjs reseavdraget till 20 kr per mil och gränsbeloppet
för avdrag för reskostnader från 7 000 kr till 8 500 kr.
I Kristdemokraternas motion Sk452 yrkande 41 av Per Landgren m.fl. avslås
regeringens förslag om en höjning av milavdraget.
I Centerpartiets motion Fi259 yrkandena 18 och 34 av Maud Olofsson m.fl.
ersätts reseavdraget med en skatterabatt på 7 kr per mil kombinerat
med en självkostnadsgräns om 2 500 kr.
Skatteutskottets yttrande
Skatteutskottet tillstyrker propositionen och avstyrker motionerna.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet tillstyrker regeringens förslag om en höjning av
reseavdraget till 17 kr för att stödja arbetslinjen i beskattningen av
inkomster och delvis kompensera för den föreslagna höjningen av skatterna
på drivmedel. Utskottet avstyrker motionerna Fi259 (c) yrkandena 18 och
34, Sk452 (kd) yrkande 41 och Sk453 (m) yrkandena 4 och 5.
5.3.4 Regional stimulans på skatteområdet
Utskottets delförslag i korthet
Utskottet delar regeringens bedömning att en utredning bör tillsättas
med uppgift att analysera och lämna förslag till regionala stimulanser
på skatteområdet och att en särskild ram om 300 miljoner kronor per år
bör avsättas för detta ändamål. Utskottet avstyrker motionsyrkandena om
att en regional skattelättnad inte ska införas.
Jämför reservationerna 5 (m), 6 (fp), 7 (kd) och 8 (c).
Budgetpropositionen
Regeringen avser att tillsätta en utredning med uppdrag att analysera
och lämna förslag till regionala stimulansåtgärder på skatteområdet.
Uppdraget ska i första hand avse höjda grundavdrag i stödområde A från
inkomståret 2005. En särskild ram om 300 miljoner kronor per år avsätts
för detta ändamål.
Motionerna
I Moderata samlingspartiets motion Sk453 yrkande 35 av Lennart Hedquist
m.fl., Kristdemokraternas motion Sk452 yrkande 46 av Per Landgren m.fl.
och Centerpartiets motion Fi259 yrkande 36 av Maud Olofsson m.fl.
motsätter sig motionärerna att det planerade regionala stödet införs och
tillgodoräknar sig de 300 miljoner kronor som avsatts för detta ändamål
i sina respektive inkomstberäkningar.
Skatteutskottets yttrande
Skatteutskottet anför att det är angeläget att på olika sätt stimulera
den regionala utvecklingen i de delar av Sverige där medborgare och
företag kan ha höga kostnader till följd av långa avstånd och kallt
klimat. Vissa skattenedsättningar finns redan. Energiskatten på el i
norra Sverige är nedsatt och det finns en regional differentiering av
fordonsskatten. På socialavgiftsområdet finns sedan den 1 januari 2002
en särskild nedsättning i stödområde A. Det finns enligt vad utskottet
anför anledning att överväga ytterligare regionala inslag i skattesystemet,
och utskottet delar regeringens bedömning att en utredning bör tillsättas
med uppgift att analysera och lämna förslag till regionala stimulanser
på skatteområdet. En särskild ram om 300 miljoner kronor per år bör
avsättas för detta ändamål. Skatteutskottet avstyrker motionsyrkandena.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet delar regeringens bedömning att en utredning bör tillsättas
med uppgift att analysera och lämna förslag till regionala stimulanser
på skatteområdet. I första hand ska utredas ett förhöjt grundavdrag
inom stödområde A som bör gälla fr.o.m. inkomståret 2005. En särskild
ram avsätts för detta ändamål om 300 miljoner kronor per år. Om förslaget
om höjt grundavdrag i stödområde A inte kan genomföras ska ramen användas
för andra regionala åtgärder med samma syfte.
Utskottet avstyrker i likhet med skatteutskottet motionerna Fi259 (c)
yrkande 36, Sk452 (kd) yrkande 46 och Sk453 (m) yrkande 35.
5.3.5 Förmånsbeskattning av miljövänliga bilar
Utskottets delförslag i korthet
Utskottet avstyrker motionsförslagen om ytterligare lättnader i
förmånsbeskattningen av miljöbilar m.m.
Jämför reservation 8 (c)
Bakgrund
De nuvarande reglerna om justering av värdet av bilförmån för s.k.
miljöbilar tillämpades första gången vid 2000 års taxering. Reglerna
innebär att förmånsvärdet för en bil som är utrustad med teknik för
drift med elektricitet eller med mer miljöanpassade drivmedel än bensin
eller dieselolja och som därför har ett nybilspris som är högre än
nybilspriset för närmast jämförbara bil utan sådan teknik, ska justeras
ned till en nivå som motsvarar förmånsvärdet för den jämförbara bilen.
Reglerna infördes bl.a. för att underlätta introduktionen av miljöbilar
på bilmarknaden och på så sätt skapa bättre förutsättningar för att
miljöprestandan hos beståndet av förmånsbilar skulle öka (prop. 1999/2000:6,
bet. 1999/2000:SkU7).
Den 1 januari 2002 infördes en tidsbegränsad möjlighet till ytterligare
nedsättning av förmånsvärdet för vissa typer av miljöanpassade förmånsbilar
för att få till stånd en bättre överensstämmelse med det faktiska värdet.
För en elbil eller elhybridbil blev det möjligt att justera ned
förmånsvärdet till 60 % av förmånsvärdet för närmast jämförbara bil utan
sådan miljöanpassad teknik. Nedsättningen gäller i tre år och får inte
överstiga 16 000 kr per år. För bilar som drivs med alkohol eller med
annan gas än gasol medges justering till 80 % av förmånsvärdet för den
jämförbara bilen. Nedsättningen gäller under fyra år och får inte
överstiga 8 000 kr per år. En utvärdering av regelförändringen ska genomföras
och vara klar före respektive tillämpningsperiods utgång. Den tillfälliga
möjligheten till nedsättning förlängdes under hösten 2003 t.o.m.
inkomståret 2008 (prop. 2001/02:1, bet. 2001/02:FiU1, prop. 2001/02:45,
bet. 2001/02:SkU12 samt prop. 2003/04:1, bet. 2003/04:FiU1).
För en personbil som uppfyller kraven för miljöklass El eller Hybrid
enligt bilaga 1 till lagen (2001:1080) om motorfordons avgasrening och
motorbränslen, tas fordonsskatt inte ut under de fem första åren från
det år fordonet blir skattepliktigt första gången.
Motionen
I Centerpartiets motion Fi259 yrkandena 23 och 24 av Maud Olofsson m.fl.
anförs att nedsättningen av förmånsvärdet för miljöbilar har haft stor
effekt på försäljningen av miljöbilar som tjänstebilar. I dag skiljer
man dock på elbilar (nedsättning till 60 %) och bilar som drivs med
alkohol eller gas (nedsättning till 80 %). Denna skillnad är inte
teknikneutral och missgynnar fordon drivna på gas och etanol. Motionärerna
anser att nedsättningen ska vara generell. Alla bilar som drivs med el,
alkohol eller gas får en nedsättning av förmånsvärdet till 60 % av
förmånsvärdet för närmast jämförbara bil utan sådan mer miljöanpassad
teknik.
Som en uppmuntran även till privatpersoner som väljer att köpa en
miljöbil föreslår motionärerna att det införs en möjlighet för ca 5 000
nya miljöbilsägare att få en skattereduktion om 10 000 kr. För enkelhetens
och teknikneutralitetens skull föreslås att rabatten är lika för alla,
oavsett inköpspris eller innehavstid.
Skatteutskottets yttrande
Skatteutskottet anför i sitt yttrande SkU1y att bestämmelserna om
beräkning av värdet av förmån av olika typer av miljöbilar syftar till
att detta värde bättre ska motsvara det faktiska marknadsvärdet.
Nedsättningen till nivån för en jämförbar bil syftar till att eliminera
effekten av de högre tillverkningskostnader som är förenade med ny teknik.
Den ytterligare nedsättning som gäller för el- och alkoholdrivna fordon
hänger samman med att dessa har en begränsad räckvidd, att gasbilarnas
tank tar upp en stor del av bilens lastutrymme och att tillgången på
tankställen för alternativa drivmedel är begränsad. Värdet av förmånen
av dessa fordonstyper är därför mer begränsat än vad som framkommer vid
en direkt jämförelse med värdet på förmånsbil som drivs med konventionella
drivmedel. Genom dessa justeringar förbättras också förutsättningarna
för en ökning av beståndet av miljövänligare bilar. Vidare gäller en
femårig skattebefrielse enligt fordonsskattelagen för bilar som uppfyller
kraven i miljöklass El eller Hybrid.
Skatteutskottet ser inte någon anledning att förändra de nu aktuella
reglerna och avstyrker därför motionsyrkandena.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet avstyrker i likhet med skatteutskottet motion Fi259 (c)
yrkandena 23 och 24.
5.3.6 Hushållstjänster
Utskottets delförslag i korthet
Utskottet avstyrker motionsförslagen om en skattereduktion för
hushållstjänster.
Jämför reservationerna 5 (m), 6 (fp), 7 (kd) och 8 (c).
Bakgrund
Frågor om särskilda skatteregler för tjänstesektorn har behandlats i
Tjänsteutredningens betänkande Uppskattad sysselsättning (SOU 1994:43)
och i Tjänstebeskattningsutredningens betänkande Skatter, tjänster och
sysselsättning (SOU 1997:17).
En skattereduktion för byggnadsarbeten har tillämpats under perioden
den 15 februari 1993-den 31 december 1994 (prop. 1992/93:150, bet.
1992/93:SkU36) och under perioden den 15 april 1996-den 31 mars 1999
(prop. 1995/96:229, bet. 1995/96:SkU32). Syftet har varit att åstadkomma
en stimulans av verksamheten inom byggsektorn och på så sätt motverka
den då aktuella arbetslösheten.
Riksdagen har beslutat införa en skattereduktion för byggnadsarbete på
bostadshus (s.k. ROT-avdrag) under tiden den 15 april 2004-den 30 juni
2005 (prop. 2003/04:163, bet. 2004/05:SkU3).
Motionerna
Moderata samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna, Kristdemokraterna
och Centerpartiet har i en gemensam motion (Sk408) lagt fram ett förslag
om en skattereduktion för hushållstjänster. Förslaget innebär att en
skattereduktion på 50 % införs för privatpersoners betalning av
arbetskostnaden inklusive moms för hushållstjänster som utförs i det egna
hemmet upp till 25 000 kr per år. Motionärerna anför att förslaget
innebär att det vita priset halveras direkt vid köpet jämfört med dagens
regler. Motionen har remitterats till skatteutskottet och behandlas
inte i detta ärende.
Yrkanden om att en skattereduktion för hushållstjänster ska införas
framställs i motionerna Sk453 yrkande 22 av Lennart Hedquist m.fl. (m),
Sk454 yrkande 6 av Lars Leijonborg m.fl. (fp), Sk450 yrkande 9 av Per
Landgren m.fl. (kd), Sk452 yrkande 11 av Per Landgren m.fl. (kd) och
Fi259 yrkande 21 av Maud Olofsson m.fl. (c).
Skatteutskottets yttrande
Skatteutskottet anför i yttrande SkU1y att utskottet nyligen har tillstyrkt
ett ROT-avdrag som en del av en lång rad förslag som lades fram i
vårpropositionen för att driva på utvecklingen mot hållbar tillväxt, full
sysselsättning och trygg välfärd och som bl.a. innehöll förslag om fler
utbildningsplatser inom arbetsmarknadspolitiken, friår i hela landet år
2005, försök med arbetstidsförkortning, ökade resurser till kommuner
och landsting, höjt bistånd, en särskild satsning på barnfamiljerna år
2006 som främst ska gå till barnfamiljer som lever under knappa ekonomiska
villkor, höjda anslag för biologisk mångfald och klimatinvesteringar,
skattestimulanser för miljöinvesteringar i offentliga lokaler samt nya
resurser för anställda inom förskolan. Att utöver detta omfattande
åtgärdspaket införa en särskild skattelättnad för vissa hushållstjänster
finner utskottet inte motiverat. Några särskilda konjunkturpolitiska
skäl för en stimulans av hushållssektorn finns enligt utskottets mening
inte. Inte heller är den påstådda effekten av en överströmning av svart
arbetskraft till vit något att ta fasta på, bl.a. eftersom metoden skulle
vara mycket dyrbar för statskassan. I stället för att försöka minska
svartarbetet inom denna sektor med en sådan skattestimulans anser
utskottet att kampen mot skattefusk och ekonomisk brottslighet bör föras
på andra sätt. Utskottet avstyrker motionsyrkandena.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet avstyrker i likhet med skatteutskottet motionerna Fi259
(c) yrkande 21, Sk450 (kd) yrkande 9, Sk452 (kd) yrkande 11, Sk453 (m)
yrkande 22 och Sk454 (fp) yrkande 6.
5.3.7 Beskattning av nordiska sjömän
Utskottets delförslag i korthet
Utskottet tillstyrker regeringens förslag om en förlängning av den
skattefrihet som gäller för vissa nordiska sjömän.
Budgetpropositionen
Regeringen föreslår (punkt 30) att den skattefrihet som enligt den
särskilda övergångsbestämmelsen i artikel 31.3 i det nordiska skatteavtalet
gäller för i Sverige obegränsat skattskyldiga sjömän som uppbär ersättning
för arbete ombord på danskt, färöiskt, finskt, isländskt eller norskt
skepp i internationell trafik förlängs till att gälla också vid 2006
års taxering.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet har i likhet med skatteutskottet (SkU1y) inte funnit
någon anledning till erinran mot regeringens förslag och tillstyrker
därför propositionen i denna del.
5.3.8 Uthyrning av privatbostad
Utskottets delförslag i korthet
Utskottet avstyrker motionsförslagen om en skattelättnad för uthyrning
av privatbostad.
Jämför reservation 5 (m).
Bakgrund
När en privatbostadsfastighet eller en privatbostad upplåts ska
ersättningen tas upp i inkomstslaget kapital. Detsamma gäller när en bostad
som innehas med hyresrätt upplåts. Utgifterna för upplåtelsen får inte
dras av. I stället ska avdrag göras med 4 000 kr per år för varje
privatbostadsfastighet, privatbostad eller hyreslägenhet. Vid upplåtelse
av en privatbostadsfastighet ska vidare ett belopp som motsvarar 20 %
av intäkten av upplåtelsen dras av. Upplåts en hyresrätt ska i stället
den del av upplåtarens hyra som avser den upplåtna delen dras av. För
bostadsrätt gäller att den del av innehavarens avgift eller hyra som
avser den upplåtna delen ska dras av. Avdragsmöjligheterna är mer
begränsade om upplåtelsen gäller någon form av närstående (42 kap. 30-32
§§ IL, prop. 1989/90:110 s. 512, bet. 1989/90:SkU30).
Motionerna
I motion Ub259 yrkande 6 av Sten Tolgfors m.fl. (m) föreslår motionärerna
att del av stadigvarande bostad ska få hyras ut utan att den som hyr ut
behöver betala skatt på inkomsten. Om mindre än 50 % av en privatpersons
stadigvarande bostad hyrs ut ska inkomsten vara skattefri upp till ett
visst belopp. Detta är enligt motionärernas mening det snabbaste sättet
att enkelt och billigt få fram bostäder för ungdomar och studerande.
Ett motsvarande yrkande framställs i motion Bo301 yrkande 5 av Marietta
de Pourbaix-Lundin m.fl. (m)
Skatteutskottets yttrande
Skatteutskottet anför i sitt yttrande SkU1y att de gällande reglerna om
uthyrning av privatbostadsfastigheter och privatbostäder införts i
samband med skattereformen 1990. Dessförinnan kunde olika regler gälla,
och resultatet kunde bli alltifrån hel skattefrihet till full beskattning.
Dessa förhållanden hade utsatts för kritik från flera olika utredningar,
och skattereformen innebar en övergång till enklare och mer likformiga
regler för beskattningen på detta område. De nuvarande avdragsmöjligheterna
får enligt skatteutskottets mening anses täcka både kostnader som normalt
förorsakas av uthyrningen och eventuella utgifter för reparation och
underhåll som uppkommit under uthyrningstiden.
Enligt skatteutskottets mening skulle en skattebefrielse för uthyrning
av del av bostad medföra gränsdragnings- och kontrollproblem och dessutom
innebära ett inkomstbortfall. Utskottet är inte berett att ställa sig
bakom de nu aktuella motionsförslagen, och utskottet anför att det finns
bättre metoder om man vill påverka produktionen av bostäder. Riksdagen
har t.ex. under år 2003 infört särskilda investeringsstöd för hyresrätter
och studentbostäder. Inom ramen för dessa stöd har hitintills beviljats
bidrag till 17 000 studentbostäder.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet avstyrker i likhet med skatteutskottet motionerna Ub259
(m) yrkande 6 och Bo301 (m) yrkande 5.
5.4 Juridiska personers inkomstskatter
Tabell 5.4 Inkomsttitel 1121 Juridiska personers inkomstskatt
Miljoner kronor
5.4.1 Det fortsatta arbetet med 3:12-reglerna m.m.
Utskottets delförslag i korthet
Utskottet delar regeringens bedömning när det gäller det fortsatta
arbetet med 3:12-reglerna och avstyrker motionsförslagen om förändringar
i beskattningen av företagen och deras ägare.
Jämför reservationerna 5 (m), 6 (fp), 7 (kd) och 8 (c).
Bakgrund
I 57 kap. inkomstskattelagen finns särskilda regler om fördelning mellan
tjänst och kapital av utdelningar på s.k. kvalificerade andelar i
fåmansföretag och på kapitalvinster vid försäljning av sådana andelar.
Den kapitalbeskattade delen av en utdelning räknas fram enligt en
schablon som baseras på statslåneräntan och det kapital som nedlagts i
företaget och lönesumman för i företaget anställd personal. Denna s.k.
klyvningsränta motsvarar fr.o.m. den 1 januari 2004 statslåneräntan
plus 7 procentenheter. Vid en försäljning av kvalificerade andelar
behandlas - upp till ett tak om 200 prisbasbelopp under en femårsperiod
- hälften av vinsten som kapitalinkomst och hälften som inkomst av tjänst.
De särskilda reglerna gäller bl.a. om andelsägaren själv eller någon
närstående varit verksam i betydande omfattning i företaget under
beskattningsåret eller de fem föregående beskattningsåren. Enligt den s.
k. utvidgade fåmansföretagsdefinitionen räknas aktiva delägare och deras
närstående som en person vid fördelningen mellan tjänst och kapital.
Syftet
med de särskilda reglerna för fåmansföretag om fördelning mellan tjänst
och kapital är att inkomster som härrör från delägarnas arbetsinsatser
i bolaget ska beskattas på samma nivå som andra förvärvsinkomster och
inte enligt den proportionella skattesats om 30 % som gäller för
utdelningar och kapitalvinster enligt reglerna om beskattning av
kapitalinkomster. De särskilda reglerna fanns tidigare i 3 § 12-12 e mom. den
numera upphävda lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, och i dagligt
tal kallas de fortfarande 3:12-reglerna.
Den s.k. 3:12-utredningen (Fi 1999:12) har sett över regelsystemet och
har den 18 juni 2002 avlämnat betänkandet Beskattning av småföretagare
(SOU 2002:52). När det gäller avgränsningen av de företagare som ska
omfattas av de särskilda reglerna, de kvalitativa villkoren, föreslås
preciseringar och kompletteringar. En övergång till någon form av
normallönemodell anser utredningen vansklig med hänsyn till att det är
svårt att överblicka konsekvenserna av en omläggning till ett i grunden
annorlunda system. Utredningen föreslår därför justeringar inom ramen
för den nuvarande kapitalklyvningsmodellen, bl.a. att den
kapitalinkomstbeskattade delen får beräknas med utgångspunkt i bolagets
beskattade
egna kapital (kallas BEK-modellen), och att utrymmet för
kapitalinkomstbeskattning
höjs med 5 procentenheter så att klyvningsräntan uppgår till statslåneräntan
med tillägg av en riskpremie på 10 procentenheter. Hälftendelningen
mellan tjänst och kapital upp till 200 prisbasbelopp slopas. I stället
ska belopp upp till 100 basbelopp tjänstebeskattas helt och belopp
därutöver kapitalbeskattas. Lönesummeregeln förenklas betydligt, och de
nuvarande begränsningsreglerna tas bort, och även företagarens egen lön
ska få räknas in. Löneunderlaget ska enligt förslaget uppgå till 50 %
av den framräknade lönesumman. Utredningens förslag har beräknats medföra
ett skattebortfall om 1,13 miljarder kronor som enligt utredningen kan
finansieras genom att maximal avsättning till periodiseringsfond för
juridiska personer justeras ned med 5 procentenheter till 20 %.
Budgetpropositionen
Regeringen anför (avsnitt 8.3.4) att 3:12-reglerna bör förändras så att
de blir mer gynnsamma för företagen. I budgetpropositionen för 2004
aviserade regeringen en reformering av 3:12-reglerna i två steg. I ett
första steg skulle riskpremien i den s.k. klyvningsräntan höjas från 5
till 7 %. I en proposition under hösten 2003 lämnades också ett sådant
förslag, och riksdagen har beslutat i enlighet med förslaget (prop.
2003/04:17, bet. 2003/04:SkU9, rskr. 2003/04:117, SFS 2003:1200). För
det fortsatta arbetet aviserade regeringen i budgetpropositionen olika
alternativa skattelättnader som tillsammans med den redan genomförda
åtgärden skulle ge en varaktig skattesänkning på 1 miljard kronor. Ett
alternativ var en ytterligare höjning av klyvningsräntan. Ett andra
alternativ var en justering av den lönesummeregel som i dag bestämmer
hur löner till anställda på visst sätt får medräknas i underlaget för
beräkning av kapitalbeskattad utdelning och kapitalvinst. Ett tredje
alternativ var en förändring av reglerna för kapitalvinstbeskattning
och ett fjärde den s.k. BEK-modellen.
Regeringen anför att i den efterföljande diskussionen, bl.a. i anslutning
till tillväxtsamtalen ytterligare alternativ har aktualiserats. Ett
sådant gäller införande av regler där ägare till kvalificerade andelar
under vissa förutsättningar (vid en viss storlek på antalet anställda
och företagsledarens/ägarens egna löneuttag) inte skulle omfattas av
3:12-reglerna. Ett annat alternativ har gällt möjligheten att utvidga
den s.k. takregeln. Denna regel begränsar i dag den del av kapitalvinster
som ska tjänstebeskattas. Utvidgningen skulle innebära att även andra
tjänstebeskattade inkomster från företaget skulle beaktas.
I sammanhanget erinras om att man i 3:12-utredningens betänkande
Beskattning av småföretagare (SOU 2002:52) föreslog en schablonregel för
de mindre företagen.
Ett av de möjliga reformalternativ som pekades ut i budgetpropositionen
2004 var den av 3:12-utredningen föreslagna BEK-modellen. Enligt gällande
rätt används i princip företagarens egna anskaffningskostnader för
aktierna som underlag för att beräkna hur stor del av en utdelning, och
indirekt även den del av framtida kapitalvinster, som ska
kapitalinkomstbeskattas.
BEK-modellen innebär att i underlaget ska också ingå en viss del av
företagets beskattade kapital. Modellen har sina förespråkare men kan
också kritiseras. En utvidgning av detta slag skulle bidra till att
sänka skattebelastningen på investeringar som finansieras med kvarhållna
vinstmedel. Samtidigt skulle det innebära en förmånsbehandling av
investeringar i 3:12-företag i förhållande till vad som gäller för andra
aktiebolag och också innebära ökade möjligheter till omvandling av
arbetsinkomster till lägre beskattade kapitalinkomster. De begränsningar
av den "fulla" BEK-modellen som föreslogs av den s.k. 3:12-utredningen
i syfte att motverka omfattande skatteomvandling riskerar att inte bli
stabila. Utredningen föreslog att ett införande av BEK-modellen skulle
finansieras genom att kapitalvinster i sin helhet beskattas som
tjänsteinkomst, inte som i dag till 50 %. Detta skulle kunna medföra betydande
skatteskärpningar i vissa fall.
Regeringen bedömer att nackdelarna med BEK-modellen överväger fördelarna
och avvisar därför modellen. Bedömningen av BEK-modellen ska enligt vad
som anförs ses i relation till de alternativa åtgärder som redovisades
i budgetpropositionen 2004 men också till de senare aktualiserade
alternativen. Särskilt de senare alternativen ger ett delvis nytt perspektiv
på det fortsatta reformarbetet. Finansministern har därför den 3 juni
2004 förordnat en expertgrupp med uppgift att genomföra en fördjupad
prövning av 3:12-reglerna. I detta sammanhang är en utvidgning av
takregeln och ett alternativ där under vissa förutsättningar 3:12-reglerna
inte ska tillämpas av särskilt intresse. Uppdraget ska redovisas senast
vid utgången av oktober 2004. Regeringen avser att därefter återkomma
med förslag som ska träda i kraft senast den 1 januari 2006.
Det fördjupade analysarbetet innebär inte att de i budgetpropositionen
2004 utpekade alternativen skulle vara inaktuella. I den fortsatta
beredningen kommer även övriga förslag, utöver de som har kommenterats,
från 3:12-utredningens betänkande Beskattning av småföretagare (SOU
2002:52) att beaktas.
Motionerna
I Moderata samlingspartiets motion Sk453 yrkande 39 av Lennart Hedquist
m.fl. anförs att småföretagare är en skattemässigt missgynnad grupp
eftersom de beskattas betydligt hårdare för sin avkastning än ägare av
större företag. Motionärerna vill reformera beskattningen av fåmansbolag
och avsätter 1,5 miljarder kronor för detta ändamål. Ett mer genomarbetat
förslag till teknisk utformning kommer att redovisas i vårmotionen 2005.
I Folkpartiet liberalernas motion Sk454 yrkande 4 av Lars Leijonborg m.
fl. anförs att de regler som gäller för fåmansbolagen har lett till att
ägare av fåmansbolag i dag betalar betydligt högre skatt än små ägare
i större bolag. Motionärerna vill sänka fåmansbolagens skatter omedelbart
och föreslår att dagens fåmansbolagsregler ersätts med den s.k.
BEK-modellen (beskattat eget kapital). Den innebär att ägare kan ta ut en
större utdelning för varje år i takt med att företaget växer. Motionärerna
uppskattar kostnaden för denna reform till 400 miljoner kronor 2005 och
till mellan 1,5 och 2 miljarder kronor på längre sikt.
I Kristdemokraternas motioner Sk450 yrkandena 5, 6 och 8 och Sk452
yrkandena 12 och 13 av Per Landgren m.fl. föreslår motionärerna att det
införs ett riskkapitalavdrag. Personer som köper nyemitterade aktier i
onoterade bolag ska ha möjlighet till en skattereduktion (riskkapitalavdrag).
Avdrag ska få göras mot inkomst av kapital likaväl som mot inkomst av
tjänst. Reduktionen ska även gälla köp av aktier i egna och närståendes
fåmansföretag. Avdragsrätten ska gälla investeringar upp till en nivå
av 100 000 kr. Avdragsrätten ska ses som en kompensation för den större
risk det innebär att köpa aktier i små, onoterade företag.
Riskkapitalavdraget kompletteras med etableringskonton. Att öppna ett
etableringskonto innebär enligt vad som anförs i motionen att man kan
sätta av pengar skattefritt för en framtida företagsstart. Ett
etableringskonto skulle kunna locka mindre riskbenägna att starta eget. För
vissa grupper, såsom invandrare, ungdomar och kvinnor, kan det många
gånger tyvärr vara svårt att få banklån. För dem kan etableringskonto
vara ett bra alternativ.
Motionärerna anser att det behövs nya, enkla regler som jämställer
fåmansföretagen med andra företag och att regeringen bör återkomma med
ett förslag till hur den s.k. BEK-modellen ska kunna ersätta nuvarande
3:12-regler. Vidare behövs en snar omläggning av egendoms- och
kapitalbeskattningen där både skatten på aktieutdelningar och
förmögenhetsskatten
fasas ut. För att finansiera detta genomförs en höjning av bolagsskatten
till 30 %.
I Centerpartiets motion Fi259 yrkandena 3, 9 och 10 av Maud Olofsson m.
fl. anförs att de nuvarande reglerna för fåmansbolag är direkt
tillväxthämmande. Ett företag som är framgångsrikt och expansivt extrabeskattas
eftersom en del av vinsten kommer att beskattas som inkomst av tjänst
och därmed som om det vore inkomst över den högsta brytpunken. Det är
således mer lönsamt för entreprenören att satsa pengar i andras företag
på börsen än i sitt eget. Motionärerna anför att de företagare som
arbetar hårt och som lyckas i sin verksamhet ska belönas. Utredningen
Beskattning av småföretagare (SOU 2002:52) föreslog att den s.k.
BEK-modellen skulle införas. Med denna modell kommer hänsyn att tas till
allt arbetande kapital i företaget, och underlaget för hur det
kapitalbeskattade utrymmet vid utdelning och kapitalvinst ska uppskattas
kommer att genomföras på ett mer rättvist, rimligt och tillväxtfrämjande
sätt. Motionärerna avsätter nästan 1,3 miljarder kronor under budgetperioden
och föreslår att riksdagen fattar beslut om att införa BEK-modellen.
Motionärerna anser att riskkapitalförsörjningen i Sverige rent generellt
måste förbättras. För att delvis råda bot på detta föreslås ett s.k.
starta-eget-sparande. Ett led i detta är att möjliggöra ett skattefritt
sparande på upp till 40 000 kr om året, totalt högst 120 000 kr som
grundplåt till det egna företaget. För förslaget beräknar motionärerna
ett skattebortfall på 300 miljoner kronor 2005 och 600 miljoner kronor
årligen därefter. Vidare införs ett riskkapitalavdrag som är till för
dem som väljer att finansiera starten av företag med eget sparade eller
lånade pengar, utan att utnyttja starta-eget-sparandet. Skattebortfallet
för denna åtgärd beräknas till 200 miljoner kronor för år 2005 och 400
miljoner kronor år 2006 och år 2007. Motionärerna föreslår att riksdagen
beslutar införa ett personligt riskkapitalavdrag från år 2004.
I Centerpartiets motion Bo235 yrkande 6 av Maud Olofsson m.fl. (c)
föreslår motionärerna att avdragsrätten för ombyggnad och underhåll av
byggnader utvidgas så att omdelbart avdrag kan erhållas vid byte av
bärande delar inom ramen för en oförändrad användning och konstruktion.
Syftet är att stimulera till en ökad upprustning av äldre bostadsbestånd
och motionärerna avsätter 500 miljoner kronor år 2006 för detta ändamål.
Skatteutskottets yttrande
Skatteutskottet anför att regeringens arbete med en fortsatt reformering
av 3:12-reglerna innebär att reglerna ska förändras så att de blir mer
gynnsamma för företagen och att avsikten är att reformen ska ge en
varaktig skattesänkning på 1 miljard kronor. En expertgrupp arbetar med
att genomföra en fördjupad prövning av 3:12-reglerna, och uppdraget ska
redovisas senast vid utgången av oktober 2004. Regeringen avser att
därefter återkomma med förslag som ska träda i kraft senast den 1 januari
2006. Enligt skatteutskottets mening bör resultatet av regeringens
fortsatta arbete med 3:12-reglerna avvaktas.
När det gäller motionsförslagen anför utskottet att de utredningar som
gjorts på området visar att en slopad skatt på aktieutdelningar inte är
ett verksamt medel för att förbättra de större företagens villkor.
Tillgången till en internationell kapitalmarknad gör att beskattningen
av sparande endast i begränsad omfattning inverkar på företagens
investeringsbenägenhet. Utskottet anser att en generell sänkning av skatten
på ägarnas sparande i aktier inte är en effektiv metod för att förbättra
villkoren för företagandet och avstyrker därför motionsyrkandena om
slopad skatt på aktieutdelning.
För små och medelstora företag som inte i alla avseenden har tillgång
till den internationella kapitalmarknaden kan emellertid inte bortses
från att den personliga kapitalbeskattningen inverkar på avkastningskravet
och därmed i viss mån fungerar som en skatt på företagens investeringar.
Detta förhållande har beaktats i samband med att riksdagen på senare
år beslutat om en rad ändringar i syfte att förbättra villkoren för
nyföretagande och entreprenörskap. En lättnad i beskattningen av
utdelningar och kapitalvinster på aktier i onoterade bolag infördes hösten
1996 och har utvidgats genom olika beslut under åren 1997 och 1998.
Även villkoren för finansiering med egna vinstmedel har förbättrats.
Enskilda näringsidkare fick vid 1999 års taxering utvidgade möjligheter
till reservering genom avsättning till periodiseringsfond, och denna
möjlighet har ytterligare förbättrats som ett resultat av en mer ingående
undersökning av hur företagen använder periodiseringsfonderna (prop.
1999/2000:1 Förslag till statsbudget, finansplan m.m.). Mot denna
bakgrund finns det enligt utskottets mening inte någon anledning att
överväga att införa ett särskilt avdrag för investeringar i onoterade
aktier. Utskottet avstyrker därför förslaget om ett permanent
riskkapitalavdrag.
Enligt skatteutskottets mening är det viktigt att skattereglerna inte
lägger hinder i vägen för nyföretagande och entreprenörskap och att
avkastningen för den som tar risken att starta ett eget företag eller
att expandera sin verksamhet är tillräcklig. Särskilda stimulanser i
samband med nystart av företag ger emellertid inte denna effekt utan
skapar tvärtom en risk för att livskraftiga företag slås ut i konkurrensen
med nystartade och skattegynnade företag, något som inte på sikt kan
anses vara förenligt med kravet på stabila och goda regler för företagen.
Utskottet är mot denna bakgrund inte berett att tillstyrka förslagen
om olika former av starta-eget-avdrag.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet delar regeringens bedömning att 3:12-reglerna bör
förändras så att de blir mer gynnsamma för företagen och avstyrker i likhet
med skatteutskottet motionerna Fi259 (c) yrkandena 3, 9 och 10, Sk450
(kd) yrkandena 5, 6 och 8, Sk452 (kd) yrkandena 12 och 13, Sk453 (m)
yrkande 39 och Sk454 (fp) yrkande 4.
När det gäller förslaget om en vidgad avdragsrätt för ombyggnadsåtgärder
är utskottet inte berett att tillstyrka en förändring av de regler som
gäller för gränsdragningen mellan vad som får dras av omedelbart och
vad som ska dras av genom värdeminskningsavdrag när det gäller byggnader.
Utskottet avstyrker därför även motion Bo235 (c) yrkande 6.
5.4.2 Ändrade regler för periodiseringsfonderna
Utskottets delförslag i korthet
Utskottet delar regeringens bedömning att en räntebeläggning av de
juridiska personernas periodiseringsfonder bör ske och avstyrker
motionsyrkandena med motsatt inriktning.
Jämför reservationerna 5 (m), 6 (fp), 7 (kd) och 8 (c).
Budgetpropositionen
Regeringen aviserar (avsnitt 8.3.5) ett förslag om räntebeläggning av
vinstmedel som juridiska personer avsatt i periodiseringsfondssystemet.
Räntebeläggningen uppnås genom att en schablonintäkt beräknas på de
avsatta vinstmedlen och tas upp vid inkomstbeskattningen. Åtgärden ska
träda i kraft den 1 januari 2005.
Regeringen anför att de tidigare föreslagna lättnaderna beträffande
arvs-, gåvo- och förmögenhetsskatterna till inte oväsentlig del kommer
företagssektorn till godo genom att ägarkollektivet gynnas och att det
därför är rimligt att förändringarna finansieringsmässigt balanseras
genom ändrade beskattningsregler för företagen. En fördel med en
räntebeläggning av periodiseringsfonderna är att möjligheten att utjämna
företagets resultat mellan olika beskattningsår i allt väsentligt behålls
intakt. Mot en generell tillämpning av räntebeläggningsmetoden talar
att det komplicerar reglerna särskilt för enskilda näringsidkare och
delägare i handelsbolag som är fysiska personer. Detta står i strid med
regeringens ambitioner att förenkla för dessa företag. Denna konflikt
undviks om dessa företag inte omfattas av ändringen. En sådan lösning
leder visserligen till en marginellt ökad oenhetlighet i skattereglerna
mellan juridiska personer och övriga företagsformer. Detta måste vägas
mot målet om enkla regler för dessa näringsidkare. Regeringen bedömer
att förenklingsaspekten väger tyngre i denna fråga. Endast företag som
i inkomstskattesammanhang anses som juridiska personer bör därför
omfattas av ett system med räntebeläggning av periodiseringsfonderna.
Motionerna
Moderata samlingspartiet, Folkpartiet, Kristdemokraterna och Centerpartiet
motsätter sig förslaget och räknar därför inte med några inkomster från
detta förslag. Avslagsyrkanden framställs i motionerna Sk453 yrkande 40
av Lennart Hedquist m.fl. (m), Fi259 yrkandena 35 av Maud Olofsson m.fl.
(c) och Sk450 yrkande 14 av Per Landgren m.fl. (kd).
Skatteutskottets yttrande
Skatteutskottet delar i sitt yttrande regeringens bedömning att lättnaderna
i arvs-, gåvo- och förmögenhetsbeskattningen till inte oväsentlig del
kommer företagssektorn till godo genom att ägarkollektivet gynnas och
att det är rimligt att förändringarna finansieras genom en räntebeläggning
av juridiska personers periodiseringsfonder. Utskottet avstyrker
följaktligen motionerna.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet delar skatteutskottets bedömning och avstyrker motionerna
Fi259 (c) yrkande 35, Sk450 (kd) yrkande 14 och Sk453 (m) yrkande
40.
5.4.3 Royalty
Utskottets delförslag i korthet
Utskottet avstyrker motionsförslaget om att royalty ska beskattas i
inkomstslaget kapital.
Jämför reservation 5 (m).
Bakgrund
Royalty ska enligt huvudregeln beskattas i inkomstslaget näringsverksamhet.
Om royaltyn grundar sig på anställning eller på uppdrag eller tillfällig
verksamhet som inte ingår i en näringsverksamhet ska den dock tas upp
i inkomstslaget tjänst.
Motionen
I Moderata samlingspartiets motion Sk453 yrkande 20 av Lennart Hedquist
m.fl. föreslås att beskattningen av royaltyinkomster från uppfinningar
och patent beskattas i inkomstslaget kapital från 2005.
Skatteutskottets yttrande
Skatteutskottet anför att det bör undvikas att införa särskilda
skattestimulanser för viss typ av verksamhet. Förslag om skattefrihet under
begränsad tid för royaltyinkomster har tidigare lagts fram av
Innovationsutredningen (SOU 1993:84) men har inte ansetts vara aktuella att
genomföra. Utskottet avstyrker motionsyrkandet.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet avstyrker i likhet med skatteutskottet motion Sk453 (m)
yrkande 20.
5.5 Social- och arbetsgivaravgifter
Tabell 5.5 Inkomsttitel 1200 Socialavgifter
Miljoner kronor
5.5.1 Sänkning av det särskilda avdraget för arbetsgivaravgifterna m.m.
Utskottets delförslag i korthet
Utskottet tillstyrker regeringens förslag om en sänkning av det särskilda
avdraget vid beräkning av arbetsgivaravgifter och om en förändring av
nivåerna inom socialavgifterna. Motionsförslagen om andra förändringar
av reglerna om nedsättning av socialavgifter avstyrks. Utskottet avstyrker
även motionsförslagen om en höjning av sjukförsäkringsavgiften respektive
en omläggning av arbetsgivaravgifterna till vad som motsvarar 30 dagars
arbetsgivarinträde.
Jämför reservationerna 5 (m), 6 (fp), 7 (kd) och 8 (c).
Bakgrund
Socialförsäkringarna finansieras av allmän pensionsavgift, socialavgifter,
statlig ålderspensionsavgift och allmänna skattemedel.
Socialavgiftslagen (2000:980), som trädde i kraft den 1 januari 2001,
innebär främst en lagteknisk och språklig bearbetning av de tidigare
bestämmelserna om socialavgifter samt en anpassning till den nya
socialförsäkringslagen (1999:799). Socialavgifter utgörs av arbetsgivaravgifter
och egenavgifter och tas ut för att finansiera systemen för social
trygghet.
Arbetsgivaravgifter betalas av arbetsgivare och andra personer som ger
ut ersättning som är avgiftspliktig enligt 2 kap. socialavgiftslagen.
Avgiftspliktig ersättning är främst löner, arvoden och andra skattepliktiga
förmåner. Avgiftsunderlaget för beräkning av arbetsgivaravgifter består
av summan av de avgiftspliktiga ersättningar som har utgetts under en
kalendermånad. Arbetsgivaravgifterna uppgår till 29,57 % av avgiftsunderlaget,
varvid sjukförsäkringsavgiften utgör 11,08 % och arbetsmarknadsavgiften
3,70 %.
Egenavgifter betalas av fysiska personer som har avgiftspliktig inkomst
enligt 3 kap. socialavgiftslagen. I första hand betalas egenavgifter
för överskott av näringsverksamhet i vilken den som har inkomsten har
arbetat i inte oväsentlig utsträckning. Egenavgifterna uppgår till 27,
76 % av avgiftsunderlaget, varvid sjukförsäkringsavgiften utgör 11,81
% och arbetsmarknadsavgiften 1,16 %.
Vid beräkning av arbetsgivaravgifterna gäller att en arbetsgivare varje
månad får göra avdrag med 5 % av avgiftsunderlaget, dock högst med 3 550
kr, vilket motsvarar en årlig lönesumma på 852 000 kr. När det gäller
beräkning av egenavgifter får avdrag göras med 5 % av avgiftsunderlaget,
dock högst med 9 000 kr per år, vilket motsvarar ett avgiftsunderlag
på 180 000 kr.
Genom lagen (2001:1170) om utvidgning av de särskilda avdragen enligt
socialavgiftslagen (2000:980), som trädde i kraft den 1 januari 2002,
infördes en regional stimulans för företagandet i stödområde A. Lagen
är utformad så att den ryms inom ramen för det s.k. försumbara stödet
enligt EG-regler. Företag inom sektorerna jordbruk, vattenbruk och fiske
samt transport är därmed uteslutna. Stimulansen lämnas genom utvidgade
avdrag på 10 %, utöver avdragen på 5 %, vid beräkningen av arbetsgivaravgifter
och egenavgifter. Det utvidgade avdraget avseende arbetsgivaravgifter
är maximerat till 7 100 kr per månad och avseende egenavgifter till
18 000 kr per år.
Arbetsgivare och egenföretagare ska också enligt lagen (1994:1920) om
allmän löneavgift betala allmän löneavgift med 3,13 %.
Arbetsgivare som betalar ut lön etc. till anställd som fyllt minst 65
år (född 1937 eller tidigare) vid årets ingång ska betala särskild
löneskatt om 24,26 %. Arbetsgivare som betalar ut lön till anställd som
fyllt 65 år, född 1938, ska betala särskild löneskatt om 16,16 %. För
dessa personer ska även ålderspensionsavgift med 10,21 % betalas.
Budgetpropositionen
Regeringen föreslår (punkt 32 delvis och punkt 33) att det särskilda
avdraget vid beräkning av arbetsgivaravgifter sänks från maximalt 3 550
till maximalt 3 090 kr per månad. Den årslönesumma som ger högst avdrag
uppgår därmed till 741 600 i stället för 852 000 kr. Om avdraget görs
jämnt fördelat över hela året uppgår det sammanlagda avdraget till högst
37 080 kr per år. Förslaget beräknas ge en förstärkning av statens
intäkter med 1,18 miljarder kronor netto. Regeringen framhåller att
eftersom det i budgetpropositionen föreslås skattelättnader som till
inte oväsentlig del kommer företagssektorn till del är det rimligt att
finansieringen av dessa lättnader sker genom förändringar av
beskattningsreglerna för företag.
I propositionen föreslås (punkterna 32 delvis och 33) vidare att
sjukförsäkringsavgiften och arbetsmarknadsavgiften justeras med hänsyn
till de kostnader som dessa avgifter ska täcka år 2005 och att den
allmänna löneavgiften sänks för att det totala uttaget av socialavgifter
inte ska ändras.
Motionerna
I Moderata samlingspartiets motion Fi231 av Fredrik Reinfeldt m.fl.
begärs bl.a. att den generella nedsättningen av arbetsgivaravgifter om
5 % avskaffas. Yrkandet framställs även i motion Sk453 yrkande 41 av
Lennart Hedquist m.fl. Motionärerna anser att det är rimligt att företagen
bär en del av finansieringen av de skattesänkningar för företagare som
Moderaterna föreslår. I motion Fi231 begärs även att arbetsgivaravgifterna
sänks för äldre än 61 år i syfte att stimulera företagen att anställa
och behålla äldre arbetskraft. Yrkandet preciseras i motion Sk453 yrkande
42. Arbetsgivaravgifterna för äldre än 61 år ska ersättas med den
särskilda löneskatt och pensionsavgift som i dag gäller för arbetstagare
äldre än 65 år. Yrkandet framställs även i motion Sf357 av Fredrik
Reinfeldt m.fl. yrkande 14.
I motion Sk453 yrkande 34 begärs att företag inom sektorerna jordbruk,
vattenbruk och fiske med driftsställe i stödområde A också ska omfattas
av den extra nedsättningen av arbetsgivaravgifterna.
I Folkpartiet liberalernas motion Fi232 av Lars Leijonborg m.fl. begärs,
i syfte att stimulera sysselsättningen, att arbetsgivaravgifterna för
alla företag halveras upp till en lönesumma på ca 250 000 kr inklusive
den generella nedsättningen av arbetsgivaravgifter om 5 %, men med
bibehållen 5-procentig nedsättning på avgiftsunderlag mellan 250 000 och
852 000 kr. I yrkande 20 begärs avslag på regeringens förslag om reducerad
nedsättning av arbetsgivaravgifterna.
I Kristdemokraternas motion Fi233 yrkande 9 av Göran Hägglund m.fl.
begärs bl.a. avslag på regeringens förslag om en reducering av den
generella nedsättningen av arbetsgivaravgifterna. Yrkandet framställs
även i motionerna Sk450 yrkande 15 av Per Landgren m.fl. och Sk452
yrkande 19 av Per Landgren m.fl. Dessutom föreslås i motionerna Fi233
yrkande 9 och Sk452 yrkande 20 att sjukförsäkringsavgiften höjs med 0,
28 procentenheter för att neutralisera effekten av en andra karensdag
och därmed öka statens inkomster.
I Centerpartiets motion Fi234 av Maud Olofsson m.fl. begärs bl.a. att
en reformerad sjuklönemodell ska införas och att denna ska kompenseras
med likformiga sänkta arbetsgivaravgifter motsvarande 30 dagars
arbetsgivarinträde. Förslaget innebär en minskning av statens inkomster med
2 500 miljoner kronor för 2005. I motion Fi259 yrkande 37 av Maud
Olofsson m.fl. begärs avslag på regeringens förslag om reducering av
nedsättningen av arbetsgivaravgifterna.
Socialförsäkringsutskottets yttrande
Socialförsäkringsutskottet konstaterar när det gäller Moderaternas
förslag om ökad nedsättning av socialavgifterna i Norrland att lagen om
utvidgning av de särskilda avdragen enligt socialavgiftslagen faller
inom ramen för det s.k. försumbara stödet enligt EG-regler. I lagen
undantas därför företag inom bl.a. sektorerna jordbruk, vattenbruk och
fiske. Enligt utskottets mening är det viktigt att stödet ges en utformning
som är förenlig med de regler som gäller inom EU för statsstöd. Vidare
är det utskottets principiella inställning att det bör finnas ett tydligt
samband mellan de socialavgifter som erläggs och de olika förmåner som
dessa avgifter ska finansiera. Ett sådant samband är lagfäst i den nya
lagen om fördelning av socialavgifter. En regional nedsättning av
socialavgifter avsedd att bl.a. stimulera småföretagandet i det aktuella
stödområdet måste betraktas som en del av regionalpolitiken. Mot bakgrund
av detta kan det ifrågasättas, och särskilt vid en eventuell utvidgning
av avdraget, om det är lämpligt att för en regional åtgärd ta i anspråk
avgifter som är avsedda att finansiera vissa preciserade sociala förmåner
som sjukpenning och föräldrapenning, detta särskilt som det finns
avgifter/löneskatter som inte har till syfte att finansiera förmåner inom
socialförsäkringen. Utskottet är således inte berett att tillstyrka
Moderaternas motionsförslag.
Socialförsäkringsutskottet anser inte att det finns utrymme för vare
sig Moderaternas förslag om minskade arbetsgivaravgifter för personer
över 61 år och att avskaffa den generella nedsättningen av arbetsgivaravgiften
eller Folkpartiets förslag om att arbetsgivaravgifterna ska halveras
upp till ett underlag om 250 000 kr. Utskottet ställer sig inte bakom
Kristdemokraternas krav på ytterligare en karensdag och kan således
inte tillstyrka förslagen om höjda procentsatser för vissa socialavgifter
till följd av dessa reformer. Utskottet är inte heller berett att ställa
sig bakom Centerpartiets förslag om en ny sjuklönemodell och tillstyrker
således inte heller förslaget om sänkta arbetsgivaravgifter med anledning
av detta.
Socialförsäkringsutskottet tillstyrker regeringens förslag om reducering
av nedsättningen av arbetsgivaravgifterna och om ändrade nivåer inom
socialavgifterna.
Socialförsäkringsutskottet noterar att regeringen i proposition 2004/05:21
Drivkrafter för minskad sjukfrånvaro lägger fram ett förslag om en
särskild sjukförsäkringsavgift som kan sägas innebära att
sjukförsäkringsavgiften
i arbetsgivaravgifterna till en del ersätts av en rörlig avgift. Den
vanliga sjukförsäkringsavgiften sänks i stället till 10,15 %. Utskottet,
som bedömer att förslaget inte påverkar de sammantagna inkomsterna på
statsbudgeten för 2005, kommer att behandla nämnda proposition senare
under hösten.
Utskottet avstyrker de aktuella motionsyrkandena.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet tillstyrker i likhet med socialförsäkringsutskottet
regeringens förslag om en sänkning av det särskilda avdraget vid beräkning
av arbetsgivaravgifter och om ändrade nivåer inom socialavgifterna och
delar socialförsäkringsutskottets bedömning när det gäller de förändringar
som föreslås i proposition 2004/05:21.
Finansutskottet vill med anledning härav föreslå en förändring av
budgetens indelningen i inkomsttitlar. En ny inkomsttitel bör skapas,
1295 Särskild sjukförsäkringsavgift, och dit förs inkomster från
arbetsgivarnas medfinansieringsansvar från den 15:e sjukdagen. Inkomsterna
beräknas för 2005 till 2,3 miljarder kronor. Inkomsterna på inkomsttitel
1221 Sjukförsäkringsavgift, minskas i motsvarande mån. Förändringen har
alltså ingen effekt på statsbudgetens samlade inkomster, men innebär en
särredovisning av den nya särskilda sjukförsäkringsavgiften.
Utskottet avstyrker motionerna Fi232 (fp) yrkande 20, Fi233 (kd) yrkande
9, Fi259 (c) yrkande 37, Sk450 (kd) yrkande 15, Sk452 (kd) yrkandena 19
och 20 och Sk453 (m) yrkandena 34, 41 samt 42 och Sf357 (m) yrkande 14.
5.6 Skatt på egendom
Tabell 5.6 Inkomsttitel 1300 Skatt på egendom
Miljoner kronor
5.6.1 Fastighetsbeskattning
Utskottets delförslag i korthet
Utskottet avstyrker motionsförslagen om avveckling m.m. av fastighetsskatten.
Jämför reservationerna 5 (m), 6 (fp), 7 (kd) och 8 (c).
Bakgrund
Sedan den 1 januari 2001 är skattesatsen för småhus 1,0 % av fastigheternas
taxeringsvärde och för hyreshus (bostadsdelen) 0,5 % av taxeringsvärdet.
Nyproducerade bostadshus är fria från fastighetsskatt de första fem
åren, och för de därpå följande fem åren betalas halv fastighetsskatt.
En begränsningsregel gäller och innebär att fastighetsskatten för ett
småhus som utgör den skattskyldiges permanenta bostad begränsas så att
den under vissa förutsättningar inte överstiger 5 % av hushållsmedlemmarnas
sammanlagda inkomster (prop. 2001/02:3, bet. 2001/02:SkU3, rskr.
2001/02:59). Den som tillgodoräknats skattereduktion för fastighetsskatt
får även förmögenhetsskatten reducerad.
Motionerna
I Moderata samlingspartiets motion Sk453 yrkandena 24 och 27 av Lennart
Hedquist m.fl. anför motionärerna att fastighetsskatten är djupt orättvis
och uppmuntrar till ökad skuldsättning. Flitiga människor, inte sällan
äldre, som avstått från konsumtion och i stället sparat för att få en
tryggare ålderdom straffbeskattas. Låginkomsttagare som ärver föräldrahemmet
uppmanas av regeringen att låna till skatten eller flytta. Motionärerna
vill på sikt avskaffa fastighetsskatten. Som ett första omedelbart steg
föreslås att skatteuttaget begränsas. Ett tak införs för fastighetsskatteuttaget
för småhus och fritidshus 2005. Taket beräknas som summan av 80 kr per
kvadratmeter värdeyta i huset och 2 kr per kvadratmeter tomtyta, dock
maximalt 5 000 kr i skatt för tomten. Motionärerna avskaffar också den
s.k. schablonintäkten för bostadsrättsföreningar.
I Folkpartiet liberalernas motion Sk454 yrkande 15 av Lars Leijonborg
m.fl. föreslår motionärerna att fastighetsbeskattningen avskaffas. Det
grundläggande motivet för detta är att fastighetsskatten strider mot
principen skatt efter bärkraft. För många människor är det huvudsakliga
sparandet lagt i boendet. Fastighetsskatt och, ofta därtill, förmögenhetsskatt
gör att boendet blir orimligt högt beskattat och boendekostnaderna
oöverkomliga. Avskaffandet kan dock inte ske omedelbart. Skatten beräknas
för 2005 inbringa över 25 miljarder kronor till statskassan från boende
i hyresrätter, bostadsrätter, småhus och villor samt industrifastigheter.
Fastighetsskatten måste därför avvecklas stegvis. Motionärerna föreslår
att skattesatserna för 2005 sänks från dagens 1,0 % på småhus till 0,8 %
och från 0,5 % på flerbostadshus till 0,4 %.
I Kristdemokraternas motion Fi258 yrkande 6 av Lars Lindén m.fl. föreslås
att kommunen ges rätt att införa en kommunal fastighetsavgift samtidigt
som den statliga fastighetsskatten slopas helt för småhusenheter,
bostadshyreshusen (hyres- och bostadsrätter) och industriella och
kommersiella lokaler. De minskade skatteintäkterna för staten kompenseras
bl.a. genom en minskning av det generella statsbidraget till primärkommuner
samtidigt som dessa ges möjlighet att ta ut en kommunal avgift per
småhusenhet om högst 2 600 kr per år. Kommunerna får likaledes ta ut en
årlig kommunal fastighetsavgift på max 800 kr per bostadslägenhet, högst
63 kr per kvadratmeter för de kommersiella lokalerna och högst 17 kr
per kvadratmeter och år för industrienheterna. De principiella motiven
för den kommunala avgiften är att den kommunala avgiften ska bidra till
att täcka fastighetsrelaterade kommunala kostnader för: 1) Gator, vägar
och parkering, 2) räddningstjänst samt 3) fysisk och teknisk planering
och bostadsförbättring. Detta skulle ge kommunerna en stabil avgiftsbas,
som garanterar fastighetsägarna samhällstjänster.
Också i Kristdemokraternas motion Sk452 yrkandena 14, 16 och 17 av Per
Landgren m.fl. föreslås att fastighetsskatten ersätts med en kommunal
avgift. Motionärerna anför vidare att de höga taxeringsvärdena i många
områden har lett till kraftiga höjningar inte bara av fastighetsskatten
utan också av förmögenhetsskatten för stora grupper som inte har så
stora marginaler att leva på. Motionärerna föreslår därför att
taxeringsvärdena återgår till de som gällde före höjningarna från år 2000.
Kapitalvinstskatten vid försäljning av privatbostäder höjs samtidigt
till 30 %.
I Centerpartiets motion Sk446 yrkandena 4-7 av Jörgen Johansson m.fl.
anförs att den nuvarande fastighetsbeskattningen är utformad på ett
orättvist sätt, främst på grund av taxeringsförfarandet. Även om systemet
reformeras är beskattningen för hög. Uttagsprocenten för fastighetsskatten
bör därför sänkas från nuvarande 1,0 % till 0,9 % år 2005. Från år 2006
ska skatten sänkas till 0,75 %. Detta kostar 1 400, 3 600 respektive
3 500 miljoner kronor för de tre åren. Motionärerna minskar den löpande
beskattningen för att i stället öka den något vid själva försäljningstillfället
då avkastningen är monetär och explicit. Därför höjs kapitalvinstbeskattningen
från 20 % till 30 %, och uppskovsavdragen minskar till 75 %, vilket
innebär att 25 % av reavinsten vid försäljning av fastighet ska beskattas
även om personen i fråga anskaffar ny bostad enligt det gällande
regelverket för uppskovsavdrag. Stämpelskatten höjs dessutom från 1,5 %
till 1,725 %. Dessutom föreslår motionärerna ett tak på tomtvärdet på
300 000 kr för att undvika den spiraleffekt som uppkommer i attraktiva
områden när själva tomtmarken får höga taxeringsvärden och därmed driver
upp det totala taxeringsvärdet.
Skatteutskottets yttrande
Skatteutskottet anför att fastighetsskatten utgör en viktig inkomstkälla
vid finansiering av den gemensamma välfärden och att utskottet inte är
berett att tillstyrka tillkännagivanden eller beslut som innebär att
fastighetsskatten helt eller delvis avskaffas. Det är enligt skatteutskottets
mening inte heller aktuellt med en höjning av skatten på kapitalvinst
vid försäljning av privatbostad. Skatteutskottet avstyrker motionsyrkandena.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet avstyrker i likhet med skatteutskottet motionerna Fi258
(kd) yrkande 6, Sk446 (c) yrkandena 4-7, Sk452 (kd) yrkandena 14, 16
och 17, Sk453 (m) yrkandena 24 och 27 och Sk454 (fp) yrkande 15.
5.6.2 Förmögenhetsskatten
Utskottets delförslag i korthet
Utskottet tillstyrker regeringens förslag om att fribeloppet för uttag
av förmögenhetsskatt för sambeskattade par höjs till 3 miljoner kronor.
Utskottet avstyrker motionsförslagen om avskaffad förmögenhetsskatt m.
m.
Jämför reservationerna 5 (m), 6 (fp), 7 (kd) och 8 (c).
Budgetpropositionen
Regeringen föreslår (punkt 35) att fribeloppet för uttag av förmögenhetsskatt
för sambeskattade par höjs från 2 000 000 kr till 3 000 000 kr fr.o.m.
2006 års taxering.
Regeringen anser att det finns skäl att förändra förmögenhetsbeskattningen
i en mildrande riktning och att en sådan förändring bör ske genom
höjningar av fribeloppen. På så sätt minskar antalet personer som betalar
förmögenhetsskatt, och skatten kommer i huvudsak att träffa större
förmögenheter. I första hand bör det gemensamma fribeloppet för sambeskattade
par höjas. Därigenom uppnås större neutralitet mellan å ena sidan gifta
och sambor med gemensamma barn som sambeskattas och å andra sidan sambor
utan gemensamma barn som har var sitt fribelopp. Den föreslagna höjningen
innebär att det gemensamma fribeloppet för sambeskattade par kommer att
motsvara två fribelopp för ensamstående.
Regeringen kommer i det fortsatta arbetet med förändringar av
förmögenhetsskatten att överväga att slopa undantaget från skatteplikt för
huvuddelägares aktier och i stället införa ett tak för uttag av
förmögenhetsskatt.
Regeringen anför att det finns anledning att överväga om undantaget för
huvuddelägares aktier ska behållas. Ett borttagande av bestämmelsen
skulle leda till att vissa huvuddelägare tvingades betala orimligt mycket
i förmögenhetsskatt. Det skulle även kunna leda till att intresset för
att låta inregistrera aktier på börsens A-lista hämmades. Ett avskaffande
av huvuddelägarundantaget bör därför endast ske om det samtidigt införs
någon form av begränsning av skatteuttaget. Ett alternativ till undantaget
för huvuddelägares aktier kan vara att införa ett tak för förmögenhetsskatten,
dvs. en beloppsgräns som anger hur mycket en skattskyldig maximalt ska
behöva betala i förmögenhetsskatt. Ett tak i kombination med ett slopande
av huvuddelägarundantaget innebär att vissa huvuddelägare, vilkas
förmögenhet i huvudsak består av aktier som i dag är undantagna från
förmögenhetsskatt, kommer att betala mer skatt, medan andra, som har
betydande tillgångar utöver aktierna i fråga, kommer att betala mindre.
Hur många som kommer att få betala mer respektive mindre beror på hur
nivån för ett tak kalibreras.
Motionerna
I Moderata samlingspartiets motion N305 yrkande 12 av Fredrik Reinfeldt
m.fl. anförs att beskattningen av arv, gåvor och förmögenheter inbringar
förhållandevis blygsamma belopp samtidigt som dessa skatter är mycket
skadliga för företagandet. Förmögenhetsskatten missgynnar svenskt ägande
av svenska företag och hindrar kapitalackumulation. Motionärerna beklagar
att förmögenhetsskatten endast förändras marginellt och avsätter medel
för att successivt avskaffa förmögenhetsskatten. I motion Fi202 av Ulf
Sjösten (m) anförs att det råder en bred enighet dels om förmögenhetsskattens
skadliga effekter för god utveckling och tillväxt i Sverige, dels om
vikten av att ta bort den orättvisa och lotteribetonade skatten. Motionären
föreslår att förmögenhetsskatten avskaffas.
I Folkpartiet liberalernas motion Sk454 yrkande 2 av Lars Leijonborg m.
fl. anförs att en förutsättning för att det ska bildas nya företag och
för att dessa ska kunna växa är tillgång till riskkapital och att Sverige
upphör att tillhöra den minoritet i västvärlden som fortfarande har
förmögenhetsskatten kvar. Motionärerna vill avskaffa sambeskattningen
och höja fribeloppet till 1,9 miljoner kronor per person. De avskaffar
förmögenhetsskatten inom fyra år.
I Kristdemokraternas motioner Sk450 yrkandena 3 och 17 och Sk452 yrkande
18 anförs att de senaste årens utveckling har visat på svårigheterna i
att bibehålla förmögenhetsbeskattningen. Anledningen står främst att
finna i den ökande internationaliseringen som gör det omöjligt för
Sverige att i det långa loppet bibehålla ett skattetryck som avsevärt
överstiger omvärldens. Förmögenhetsbeskattningen, som tidigare kunnat
motiveras av fördelningspolitiska skäl, får i dag helt andra effekter
än de tänkta. Även regeringen överväger i budgetpropositionen att i det
"fortsatta arbetet" utreda om man ska föreslå att slopa befrielsen från
förmögenhetsskatt och i stället införa ett tak i förmögenhetsskatten.
Motionärerna anser att detta är ytterligare ett bevis för att
förmögenhetsskatten är feltänkt i grunden. Motionärerna föreslår att
förmögenhetsskatten avvecklas med 0,5 procentenheter till 1,0 % till år 2006
och med ytterligare 0,25 procentenheter till 0,75 % år 2007 för att
sedan slopas helt. Enligt uppskattningar som gjorts befinner sig så
mycket som 500 miljarder kronor utomlands som tillhör svenskar. Detta
"flyktkapital" skulle kunna betyda mycket för den svenska samhällsekonomin
om det kunde placeras i svenska finansinstitut. Motionärerna anser att
regeringen måste utreda hur en tidsbegränsad amnesti kan införas så att
så mycket kapital som möjligt placeras i Sverige.
I Centerpartiets motion Fi259 yrkandena 4-6 av Maud Olofsson m.fl. anför
motionärerna att Sverige är ett av de få länder i västvärlden som
fortfarande har en förmögenhetsbeskattning. Därtill är skattesatsen en av
de högsta bland de länder som tillämpar systemet. Det är dessutom oroande
att det hörs signaler om att bredda skatten till att även gälla exempelvis
aktier noterade på O-listan. Detta tangerar retroaktiv lagstiftning
eftersom de som har valt att notera sina företag här har gjort det under
premisserna att aktierna inte skulle bli föremål för förmögenhetsbeskattning.
Företag på O-listan är mindre och tillväxtorienterade företag som har
blivit noterade i syfte att underlätta för riskkapitalförsörjning. Att
i efterhand ens diskutera att låta dessa aktier omfattas av förmögenhetsskatt
är upprörande. Motionärerna föreslår att förmögenhetsskatten i ett första
steg sänks till 1 % 2005 och att värdet av egnahem inte ska tas upp i
förmögenhetsbeskattningen. Från och med 2006 avskaffas förmögenhetsskatten.
Riksdagen bör besluta att sänka förmögenhetsskatten till 1 % och undanta
värdet av egnahem från förmögenhetsbeskattningen.
Skatteutskottets yttrande
Utskottet har inte funnit någon anledning till erinran mot regeringens
förslag att fribeloppet för uttag av förmögenhetsskatt för sambeskattade
par höjs från 2 000 000 kr till 3 000 000 kr fr.o.m. 2006 års taxering
och tillstyrker därför propositionen i denna del.
Utskottet delar regeringens bedömning att det bör övervägas att slopa
undantaget för huvuddelägares aktier och att införa ett tak för uttag
av förmögenhetsskatt. Utskottet är således inte berett att tillstyrka
förslagen om slopad eller avvecklad förmögenhetsskatt och avstyrker
därför motionsyrkandena.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet tillstyrker i likhet med skatteutskottet regeringens
förslag om att fribeloppet för uttag av förmögenhetsskatt för sambeskattade
par höjs till 3 miljoner kronor och delar regeringens bedömning när det
gäller undantaget för huvuddelägares aktier. Utskottet avstyrker motionerna
Fi202, (m), Fi259 (c) yrkandena 4-6, Sk450 (kd) yrkandena 3 och 17,
Sk452 (kd) yrkande 18, Sk454 (fp) yrkande 2 och N305 (m) yrkande 12.
5.6.3 Slopad arvs- och gåvoskatt
Utskottets delförslag i korthet
Utskottet delar regeringens bedömning att skatten på arv och gåva bör
slopas fr.o.m. årsskiftet och avstyrker motionsförslaget om att ett
sådant beslut bör gälla fr.o.m. den 20 september 2004.
Jämför reservation 5 (m).
Budgetpropositionen
Regeringen anför (avsnitt 8.3.2) att arvs- och gåvoskatten är kostsam
att administrera och att detta faktum måste sättas i relation till de
intäkter som skatten ger. På grund av värderingsreglerna och konstruktionen
i övrigt av arvs- och gåvoskattereglerna är det lätt att nedbringa
skatten genom olika skatteplaneringsåtgärder som är helt lagliga. Mot
bakgrund av detta och med syfte att underlätta generationsskiften i
företag avser regeringen att senare under hösten föreslå riksdagen att
arvs- och gåvoskatten tas bort. Inriktningen är att arvs- och gåvoskatten
ska slopas fr.o.m. den 1 januari 2005.
Motionen
I Moderata samlingspartiets motion Sk453 yrkande 19 av Lennart Hedquist
m.fl. föreslår motionärerna att arvs- och gåvoskatten avskaffas med
verkan från den 20 september 2004.
Skatteutskottets yttrande
Skatteutskottet delar regeringens bedömning att skatten på arv och gåva
bör slopas men är inte berett att frångå den inkomstberäkning som
regeringen redovisar och som grundar sig på att arvs- och gåvoskatten ska
slopas med verkan fr.o.m. den 1 januari 2005. Utskottet avstyrker
följaktligen motionsyrkandet om att arvs- och gåvoskatten ska avskaffas
redan fr.o.m. den 20 september 2004.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet delar i likhet med skatteutskottet regeringens bedömning
att arvs- och gåvoskatten bör slopas med verkan fr.o.m. den 1 januari
2005 och avstyrker därför motion Sk453 (m) yrkande 19.
5.7 Skatt på varor och tjänster
Tabell 5.7 Inkomsttitel 1400 Skatt på varor och tjänster
Miljoner kronor
5.7.1 Moms på tidskrifter
Utskottets delförslag i korthet
Utskottet avstyrker motionsförslaget om höjd moms på tidskrifter.
Jämför reservation 7 (kd).
Bakgrund
Riksdagen har under hösten 2001 beslutat att sänka mervärdesskatten på
böcker och tidskrifter från 25 % till 6 % fr.o.m. den 1 januari 2002
(prop. 2001/02:45, bet. 2001/02:SkU12).
Motionen
I Kristdemokraternas motion Sk452 yrkande 29 av Per Landgren m.fl.
återställs mervärdesskatten på tidskrifter till 25 %. Motionärerna anför
att de står bakom beslutet att sänka bokmomsen till 6 % men att de inte
anser att det är lika angeläget med sänkt moms på tidskrifter.
Skatteutskottets yttrande
Skatteutskottet anför att såväl det kulturpolitiska syftet som administrativa
och praktiska skäl talar för att både böcker och tidskrifter bör ingå
i området med reducerad mervärdesskatt. Området har utformats i nära
anslutning till det utrymme som finns i punkt 6 i bilaga H till sjätte
mervärdesskattedirektivet. Skatteutskottet ser inte någon anledning att
ändra denna gränsdragning och avstyrker därför motionsyrkandet.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet avstyrker i likhet med skatteutskottets motion Sk452
(kd) yrkande 29.
5.7.2 Alkoholskatten
Utskottets delförslag i korthet
Utskottet avstyrker motionsförslaget om sänkta kvoter för privatinförsel
av alkohol.
Jämför reservation 7 (kd).
Bakgrund
Enligt de regler som allmänt gäller inom EU ska privata inköp av alkohol
och tobak beskattas i inköpslandet. Kommersiell handel med dessa varor
ska beskattas i den medlemsstat där varorna slutligen konsumeras. En
privatperson har således rätt att ta med sig alkoholdrycker och tobaksvaror
som är avsedda för eget bruk och inköpta i en annan medlemsstat utan
att någon ytterligare punktskatt tas ut i hemlandet. Om varorna tas in
för kommersiella ändamål i hemlandet ska däremot punktskatt alltid
betalas där.
För att avgöra om det är fråga om införsel för kommersiella ändamål ska
enligt EG:s regler bl.a. mängden varor beaktas. Medlemsstaterna får
använda sig av indikativa nivåer uteslutande till ledning för bedömning
av om varorna är avsedda för kommersiella ändamål. De indikativa nivåerna
får då inte sättas lägre än 10 liter sprit, 20 liter starkvin, 90 liter
vin, 110 liter öl samt 800 cigaretter, 400 cigariller, 200 cigarrer och
1 kilo röktobak.
Budgetpropositionen
Regeringen anför att Alkoholinförselutredningen nyligen har överlämnat
sitt betänkande Var går gränsen? (SOU 2004:86). För att bryta mönstret
med den kraftigt ökade resandeinförseln av sprit och för att stärka den
svenska alkoholpolitikens legitimitet föreslås i betänkandet att skatten
på sprit sänks med 40 % från den 1 januari 2005. En sådan sänkning av
skatten skulle leda till i medeltal 29 % lägre spritpriser på Systembolaget.
Betänkandet är för närvarande ute på remiss och remissinstanserna ska
lämna sina synpunkter på betänkandet senast den 15 december 2004.
Regeringen fortsätter beredningen av frågan om alkoholskatten.
Motionen
I Kristdemokraternas motion Sk452 yrkande 47 av Per Landgren m.fl. anför
motionärerna att införselkvoterna för privatpersoners import av alkohol
gör det svårt att föra en effektiv alkoholpolitik. Införselkvoterna bör
sänkas för att stoppa den alkoholflod som rinner in i Sverige. Sverige
måste verka för att alkoholfrågan ska bli en folkhälsofråga i stället
för som nu enbart en jordbruksfråga och en handelsfråga. Motionärerna
yrkar att införselkvoterna sänks till 1 liter starksprit, 5 liter vin
och 15 liter starköl.
Skatteutskottets yttrande
Skatteutskottet anför att Sverige genom regeringen arbetar för att stärka
folkhälsopolitikens ställning inom EU och att detta bl.a. innebär att
Sverige verkar för att man inom EU, i större utsträckning än tidigare,
ska ta hänsyn till olika åtgärders effekter på folkhälsan även inom
andra politikområden än t.ex. inre marknads- och jordbrukspolitik.
Sverige har i flera år fört diskussioner med medlemsländerna och med
kommissionen om kopplingen mellan alkohol, alkoholpolitik och folkhälsa.
Utgångspunkten har varit att alkoholfrågan i många delar är en nationell
angelägenhet, men att det finns frågor och områden som bäst kan lösas
på gemenskapsnivå, som t.ex. den rådsrekommendation om unga och alkohol
som antogs 2001 i Stockholm.
Syftet med Sveriges initiativ har primärt varit att hitta områden där
EU:s medlemsländer och kommissionen har nytta av att samarbeta, utbyta
information och enas om någon form av gemensamma rekommendationer. Den
svenska regeringen har pekat på vissa områden som anses vara viktiga
att diskutera på gemenskapsnivå inom EU och som kan ingå i en
gemenskapsstrategi rörande alkohol. Till dessa hör rekommendationer eller
direktiv om höjda minimiskatter på alkohol inom EU, begränsningar av
alkoholreklam, alkoholfria arbetsplatser, alkoholfria graviditetsperioder,
alkoholfri trafik och åldersgränser vid försäljning av alkohol. En
gemensam europeisk kunskapsuppbyggnad om alkoholproblemets omfattning
och effekter är viktig som underlag för framtida gemensamma åtgärder
inom EU.
Utskottet anför att Sverige tillsammans med Finland tog initiativet
till en länderjämförande undersökning om alkoholproblemets omfattning
och hur alkoholpolitiken ser ut i samtliga EU-länder, det s.k. ECAS-projektet
(European Comparative Alcohol Study). Resultaten från projektet
publicerades år 2002 och visar tydligt att alkoholrelaterade skador är ett
mycket allvarligt folkhälsoproblem i samtliga EU-länder (Norström, 2002;
Leifman, m.fl., 2002).
När det gäller alkoholskatter konstaterar skatteutskottet att den svenska
regeringen har uppfattningen att EU:s miniminivåer för skatt på
spritdrycker, vin och öl bör höjas av folkhälsoskäl. Minimiskatterna har
inte höjts sedan alkoholskattedirektivet trädde i kraft den 1 januari
1993, vilket i praktiken inneburit att alkoholskatterna i reella termer
sjunkit med ungefär en fjärdedel. Sverige har vid flera tillfällen i
EU-arbetet hävdat att det inte bör vara möjligt att ha nollskattesats
på vin. Vidare har Sverige hävdat att en höjning av minimiskattesatserna
för alla alkoholdrycker bör ske och att s.k. alkoläsk bör beskattas
högre än för närvarande.
Vid de nordiska finansministrarnas möte på Island under våren 2004
beslutades om en gemensam nordisk hållning i alkoholskattefrågorna. De
nordiska länderna ska driva frågan om att EU avskaffar nollskattesatsen
på vin och att minimiskatten på alkohol respektive alkoläsk höjs. De
ska verka för att kommissionen tar fram en alkoholstrategi.
Alkoholinförselutredningen har nyligen överlämnat sitt betänkande Var
går gränsen? (SOU 2004:86) till regeringen. För att bryta mönstret med
den kraftigt ökade resandeinförseln av sprit och för att stärka den
svenska alkoholpolitikens legitimitet föreslås i betänkandet att skatten
på sprit sänks med 40 % från den 1 januari 2005. En sådan sänkning av
skatten skulle leda till i medeltal 29 % lägre spritpriser på Systembolaget.
Utredningen föreslår också att Sverige intensifierar arbetet med att
få till stånd den gemenskapsstrategi för att minska alkoholens
skadeverkningar som initierades under det svenska ordförandeskapet, verkar
aktivt för att inom ramen för EU införa varningstexter på förpackningar
som innehåller alkohol och ökar ansträngningarna i arbetet med att ge
de folkhälsomässiga konsekvenserna av olika förslag och beslut större
betydelse inom EU. Sverige bör också arbeta för att bilda allianser med
de nordiska och baltiska länderna samt med övriga nya medlemsländer
inom EU när det gäller alkoholpolitik. Betänkandet är för närvarande
ute på remiss och remissinstanserna ska lämna sina synpunkter på
betänkandet senast den 15 december 2004.
I dagarna har de nordiska hälso- och socialministrarna i Norden beslutat
om en gemensam strategi i det alkoholpolitiska arbetet inom EU. Bland
annat vill Nordiska ministerrådet se en halvering av införselnivåerna
och kraftigt höjda minimiskatter på alkohol.
Av det anförda framgår enligt skatteutskottets mening att regeringen
bereder frågan om alkoholskatten vidare, och utskottet är inte berett
att tillstyrka motionärernas förslag om att Sverige ensidigt och i strid
med de regler som gäller på området ska besluta om skärpta införselregler.
Utskottet avstyrker motionsyrkandet.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet avstyrker i likhet med skatteutskottet motion Sk452
(kd) yrkande 47.
5.7.3 Tobaksskatten
Utskottets delförslag i korthet
Utskottet avstyrker motionsförslagen om en höjning av minimipunktskatten
på cigaretter m.m.
Jämför reservationerna 5 (m) och 8 (c).
Bakgrund
Den 1 mars infördes en minimipunktskatt på cigaretter som har ett lägre
detaljhandelspris än cigaretter i den mest efterfrågade priskategorin.
Ett antal s.k. lågpriscigaretter hade lanserats på den svenska marknaden
till ett pris som per paket låg ca 10 kr under priset på ett cigarettpaket
i den mest efterfrågade priskategorin. Skatten bestämdes till 90 % av
den sammanlagda skatten på cigaretter i den mest efterfrågade priskategorin.
Även om EU:s regler medger en minimipunktskatt på 100 % gjorde
smugglingsrisken att en skatt på 90 % bedömdes som lämplig (prop. 2002/03:1
avsnitt 8.5.2, bet. 2002/03:FiU1).
Motionerna
Moderata samlingspartiet föreslår i motion Sk453 yrkandena 44 och 45 av
Lennart Hedquist m.fl. att minimiskatten på cigaretter höjs till 100 %
och att skatten på rulltobak höjs till 1 339 kr per kg.
I Centerpartiets motion Fi259 yrkande 26 av Maud Olofsson m.fl. anförs
att den svenska utformningen av skatt på tobak medför en asymmetrisk
beskattning till lågpriscigaretters fördel. Genom att införa full
minimiskatt på lågpriscigaretterna blir beskattningen symmetrisk och
förhoppningsvis minskar även användningen av cigaretter. Motionärerna
höjer skatten på lågpriscigaretter med 150 miljoner kronor, vilket
motsvarar drygt 2 kr per paket.
Skatteutskottets yttrande
Skatteutskottet anför att minimipunktskatten på lågpriscigaretter bör
bestämmas till en nivå som tar hänsyn både till behovet av att dämpa
efterfrågan och till risken för smuggling om skattesatsen skulle sättas
för högt. Utskottet har härvid ansett att en skatt som uppgår till 90 %
av den punktskatt som tas ut på cigaretter i den mest efterfrågade
kategorin är lämplig. Utskottet har inte ändrat uppfattning i denna del
och avstyrker därför förslaget om en höjning av minimiskatten på cigaretter.
Utskottet ser inte heller någon anledning att höja skatten på rulltobak.
Med det anförda avstyrker utskottet motionsyrkandena.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet avstyrker i likhet med skatteutskottet motionerna Fi259
(c) yrkande 26 och Sk453 (m) yrkandena 44 och 45.
5.7.4 Höjda energiskatter på drivmedel
Utskottets delförslag i korthet
Utskottet tillstyrker regeringens förslag om höjd skatt på bensin och
diesel och om en återställning av avgifterna vid överträdelse av
användningsförbudet.
Jämför reservationerna 5 (m), 6 (fp), 7 (kd) och 8 (c).
Budgetpropositionen
Regeringen föreslår (punkt 36 delvis) att energiskatten på bensin höjs
med 15 öre per liter och att energiskatten på dieselolja höjs med 30
öre per liter. Höjningarna utgör ytterligare ett steg i den gröna
skatteväxling som genomförs för att öka miljörelatering av skattesystemet.
Eftersom skatteskillnaden mellan märkt och omärkt olja ökar är det
rimligt att höja nivåerna för de särskilda avgifter som tas ut vid
överträdelse av användningsförbudet för märkt olja. Nivåerna återställs
till de nivåer som gällde före år 2004. Ändringarna träder i kraft den
1 januari 2005.
Motionerna
I Moderata samlingspartiets motion Sk453 yrkande 9 av Lennart Hedquist
m.fl. avslås regeringens förslag. Också i motion Fi213 yrkande 1 av
Marietta de Pourbaix-Lundin (m) hemställs om avslag. Motionärerna anför
att högre bensin- och dieselskatt kommer att göra det omöjligt för många
funktionshindrade att ha kvar sina bilar.
I Folkpartiets motion Fi232 yrkande 22 delvis av Lars Leijonborg m.fl.
avslås förslaget om höjd bensin och dieselskatt. I motionerna Sk449
yrkande 1 av Hans Backman (fp) och N346 yrkande 6 av Hans Backman m.fl.
(fp) vill motionärerna stoppa förslaget om höjning av bensinpriset med
18 öre per liter eftersom det slår orimligt hårt mot bosatta i bl.a.
Gävleborg och Norrland som är beroende av att använda bilen dagligen.
Motionärerna anför att många barnfamiljer är tvungna att använda bilen
vid transporter till och från barntillsyn eftersom kollektivtrafiken är
bristfällig på många orter i landet.
Kristdemokraterna anför i motion Sk450 yrkande 16 av Per Landgren m.fl.
att en ensidig skatteväxling begränsad till Sverige kan bli kontraproduktiv
om andra länder inte genomför liknande åtgärder. Höjda skatter på t.ex.
energi kan leda till att energiintensiv industri lämnar Sverige. En
grön skatteväxling måste därför ha en smart utformning, så att den
potentiellt miljöstörande produktionen behålls i Sverige med minimal
miljöpåverkan. I nuläget är det inte lämpligt med ytterligare skattehöjningar
på energi och miljöstörande utsläpp. I motion Sk452 yrkandena 21 och 22
av Per Landgren m.fl. (kd) yrkar motionärerna att förslaget om höjd
skatt på bensin och diesel avslås. De anför att effekten blir ett
fördelningspolitiskt hårt slag mot människor med låga inkomster, boende
på landsbygd och med små möjligheter att välja en annorlunda livsstil
än vad de har i dag. I stället för höjda skatter behöver Sverige sänkta
skatter.
Också i Centerpartiets motion Fi259 yrkandena 32 och 33 av Maud Olofsson
m.fl. yrkar motionärerna att förslaget om höjd skatt på bensin och diesel
avslås. Höjda bensinskatter genomförs för att få människor att minska
sin användning av bränslen som genererar koldioxidutsläpp, men inte
någonstans genomförs en politik som faktiskt ger möjligheter att byta
bränsle. Den s.k. skatteväxlingen blir bara fiskal och leder till ökade
inkomster för staten.
Skatteutskottets yttrande
Skatteutskottet anför att regeringens strategi för en grön skatteväxling
presenterades i budgetpropositionen för 2001 och att den skatteväxling
som genomförts hitintills omfattar drygt 10 miljarder kronor. De energi-
och miljöskattehöjningar som genomförts har haft sin tyngdpunkt på höjda
skatter på el och uppvärmningsbränslen.
Det övergripande syftet med skatteväxlingen är att bidra till att de av
riksdagen fastställda miljömålen nås. Detta förutsätter att åtgärder
riktas mot flera sektorer. Utskottet konstaterar att transportsektorn
inte omfattas av det system för handel med utsläppsrätter som införs
den 1 januari 2005. Bland de sektorer som står utanför handelssystemet
beräknas transportsektorn svara för större delen av utsläppsökningarna
fram till 2010 i frånvaro av ytterligare åtgärder.
Regeringen anser att tyngdpunkten i den gröna skatteväxlingen för 2005
bör läggas på höjda skatter för transportsektorn och föreslår höjningar
av såväl fordonsskatten som energiskatten på bensin och dieselolja.
Därutöver föreslås en höjning av energiskatten på el som förbrukas av
hushåll och servicenäringar. För dieselolja, som används i arbetsmaskiner
i jord- och skogsbruket, föreslås dock en nedsättning av skatten i syfte
att skapa likvärdiga konkurrensförutsättningar för det svenska jord-
och skogsbruket jämfört med övriga EU.
Skatteutskottet delar regeringens bedömning att transportsektorn nu bör
ingå i den gröna skatteväxlingen och att skatterna på bensin och diesel
bör höjas på det sätt regeringen föreslår. Utskottet tillstyrker
propositionen i denna del och avstyrker motionsyrkandena.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet tillstyrker regeringens förslag om höjd skatt på bensin
och diesel och om en återställning av avgifterna vid överträdelse av
användningsförbudet. Utskottet avstyrker motionerna Fi213 (m) yrkande
1, Fi232 (fp) yrkande 22, Fi259 (c) yrkandena 32 och 33, Sk449 (fp)
yrkande 1, Sk450 (kd) yrkande 16, Sk452 (kd) yrkandena 21 och 22, Sk453
(m) yrkande 9 och N346 (fp) yrkande 6.
5.7.5 Höjd energiskatt på el
Utskottets delförslag i korthet
Utskottet tillstyrker regeringens förslag om en höjning av energiskatten
på el.
Jämför reservationerna 5 (m), 6 (fp), 7 (kd) och 8 (c).
Budgetpropositionen
Regeringen föreslår (punkt 36 delvis) att energiskatten på el som
förbrukas i hushålls- och servicesektorerna höjs med 1,2 öre per kWh som
en del i den gröna skatteväxling som syftar till en ökad miljörelatering
av skattesystemet. Energiskatten på el bidrar till ett mer effektivt
utnyttjande av el. Höjningen omfattar inte el som förbrukas inom
tillverkningsindustrin samt inom jordbruks-, skogsbruks- och
vattenbruksnäringarna.
Skattehöjningarna föreslås träda i kraft den 1 januari 2005.
Motionerna
Avslagsyrkanden framställs av Moderata samlingspartiet i motion Sk453
yrkande 14 av Lennart Hedquist m.fl., Folkpartiet liberalerna i motion
Fi232 yrkande 22 delvis av Lars Leijonborg m.fl., Kristdemokraterna i
motion Sk452 yrkande 25 av Per Landgren m.fl. och Centerpartiet i motion
Fi259 yrkande 31 av Maud Olofsson m.fl. I motion N309 yrkande 2 av Eva
Flyborg m.fl. (fp) begärs ett tillkännagivande. Motionärerna anför att
det finns miljöfarliga sätt att producera el, t.ex. kolkraft, men att
insatser bör sättas in mot dessa och inte mot elen i sig. Tvärtom kan
en ökad användning av el leda till vinster för miljön, t.ex. genom att
ersätta vägtrafik som drivs av fossila bränslen med eldrivna tåg.
Elskatten bör inte betraktas som en miljöskatt, och höjd elskatt bör inte
ses som en del av en grön skatteväxling.
Skatteutskottets yttrande
Skatteutskottet delar regeringens bedömning att en höjning av energiskatten
kan bidra till ett mer effektivt utnyttjande av tillgänglig elkraft och
har därför inte någon invändning mot regeringens förslag. När det gäller
möjligheten att ersätta vägtrafik med spårburen trafik framhåller
utskottet att den spårburna trafiken är befriad från energiskatt. Utskottet
tillstyrker propositionen i denna del och avstyrker
motionsyrkandena.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet tillstyrker regeringens förslag om en höjning av
energiskatten på el och avstyrker motionerna Fi232 (fp) yrkande 22, Fi259
(c) yrkande 31, Sk452 (kd) yrkande 25, Sk453 (m) yrkande 14 och N309
(fp) yrkande 2.
5.7.6 Skattesatsuppräkning efter prisutvecklingen
Utskottets delförslag i korthet
Utskottet tillstyrker regeringens förslag om en skattesatsuppräkning
efter prisutvecklingen.
Budgetpropositionen
Regeringen föreslår (punkt 36 delvis) att samtliga energi- och
koldioxidskattesatser justeras med hänsyn till förändringarna i
konsumentprisindex
under perioden juni 2003-juni 2004.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet tillstyrker i likhet med skatteutskottet (SkU1y) den
föreslagna uppräkningen av skattesatserna.
5.7.7 Nedsättning av skatten på dieselolja som används i jordbruk,
skogsbruk och vattenbruk
Utskottets delförslag i korthet
Utskottet tillstyrker regeringens förslag om en nedsättning av skatten
på dieselolja som används i yrkesmässigt jordbruk, skogsbruk och vattenbruk
och om att återbetalningsordningen för el ska tillämpas också på bränslen
och dieselolja. Utskottet avstyrker motionsförslaget om en längre gående
nedsättning.
Jämför reservation 8 (c).
Budgetpropositionen
Regeringen föreslår (punkt 36 delvis) att koldioxidskatten på dieselolja
som används i yrkesmässig jordbruks-, skogsbruks- och vattenbruksverksamhet
sätts ned med 77 %. Den återbetalningsordning som gäller för el ska
även tillämpas på uppvärmningsbränslen och diesel. Även bränslen som
används vid växthusodling omfattas av denna förändring. Ändringarna
träder i kraft den 1 januari 2005.
Motionen
Centerpartiet föreslår i motion Fi259 yrkande 7 av Maud Olofsson m.fl.
att dieselskatten sänks till 1 kr per liter för jord- och
skogsbruk.
Skatteutskottets yttrande
Skatteutskottet anför att man från jordbruksorganisationernas sida länge
har framfört att flertalet konkurrentländer har satt ned den skatt som
belastar dieselolja som används i jordbrukets arbetsmaskiner till låga
nivåer. I Sverige är skatten densamma som den som gäller för användning
i personbilar, lastbilar och bussar. Enligt skatteutskottets mening
finns det anledning att av konkurrensskäl sätta ned skatten för dieselolja
som används i det svenska jordbrukets, skogsbrukets och vattenbrukets
arbetsmaskiner. Det ekonomiska utrymme som står till buds för en
skattenedsättning är begränsat. Regeringens förslag om en nedsättning med
ca 2 kr från 2005 års nivå framstår med hänsyn härtill som välavvägt.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag och avstyrker motionsyrkandet.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet tillstyrker i likhet med skatteutskottet regeringens
förslag om en nedsättning av skatten på dieselolja som används i jordbruk,
skogsbruk och vattenbruk och om att återbetalningsordning för el ska
användas för uppvärmningsbränslen och diesel. Utskottet avstyrker motion
Fi259 (c) yrkande 7.
5.7.8 Skattestrategi för alternativa drivmedel
Utskottets delförslag i korthet
Utskottet avstyrker motionsförslaget om en skattenedsättning för bensin
som ingår i vissa blandbränslen.
Jämför reservation 8 (c).
Budgetpropositionen
Regeringen anser det angeläget att den strategi för skattenedsättning
för alternativa drivmedel som lades fast i budgetpropositionen för år
2002 och utvecklades i budgetpropositionen för år 2004 kan börja tillämpas
så snart erforderligt statsstödsgodkännande erhållits från kommissionen.
Kommissionen har prövat och godkänt den ursprungliga skattestrategin
enligt statsstödsreglerna. Den i budgetpropositionen för år 2004 utvidgade
skattestrategin har anmälts till kommissionen för prövning enligt
reglerna om statligt stöd. Regeringen återkommer till riksdagen med förslag
till de lagändringar som är nödvändiga för att skattestrategin ska kunna
tillämpas så snart kommissionens godkännande har erhållits. Intill dess
beslutar regeringen om skattenedsättning i särskild ordning genom
individuella dispenser från energiskatt och koldioxidskatt för koldioxidneutrala
drivmedel. De individuella dispenserna upphör att gälla när lagstiftning
om generell befrielse från energiskatt och koldioxidskatt för de drivmedel
som dispenserna avser träder i kraft.
Motionen
I Centerpartiets motion Fi259 yrkande 22 av Maud Olofsson m.fl. anför
motionärerna att en extra rabatt bör införas för att öka efterfrågan på
drivmedel med inblandning av förnybara bränslen. I dagsläget finns etanol
som drivmedel, dels som låginblandning upp till 5 % i bensin, dels som
E 85 med 85 % etanol och 15 % bensin. För E 85 är etanoldelen skattefri
medan bensindelen beskattas med koldioxidskatt och energiskatt. En extra
rabatt på energiskatten för bensindelen i E 85, förslagsvis motsvarande
andelen etanol, dvs. 85 %, skulle innebära 34 öre lägre skatt per liter
E 85. Motionärerna föreslår att riksdagen fattar beslut om att införa
en sådan extra rabatt.
Skatteutskottets yttrande
Skatteutskottet anser i likhet med regeringen att det är angeläget att
strategin för skattenedsättning för alternativa drivmedel kan läggas
fast så att en generell befrielse från energiskatt och koldioxidskatt
för dessa drivmedel kan erhållas.
När det gäller förslaget om en skattenedsättning för bensin som blandas
med biobränsle anser utskottet att det vore olyckligt att skapa stimulanser
som leder till att blandbränslen får bättre konkurrensförutsättningar
än rena biobränslen. Utskottet är inte berett att tillstyrka detta
förslag.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet avstyrker i likhet med skatteutskottet motion Fi259 (c)
yrkande 22.
5.7.9 Nedsättning av koldioxidskatt enligt 0,8-procentregeln
Utskottets delförslag i korthet
Utskottet tillstyrker regeringens förslag om en justering av beräkningsgrunden
för nedsättning av koldioxidskatt enligt 0,8-procentregeln.
Budgetpropositionen
Regeringen föreslår (punkt 36 delvis) att beräkningsgrunden för nedsättning
av koldioxidskatt enligt 0,8-procentregeln ändras så att skattebeloppet
efter nedsättning i genomsnitt alltid uppfyller energiskattedirektivets
minimiskattenivåer. Ändringen träder i kraft den 1 januari 2005.
Kommissionen har i beslut den 18 februari 2004 (ärende nr N 497/03)
godkänt det anmälda förslaget till justering av 0,8-procentregeln.
Godkännandet avser perioden den 1 januari till den 31 december 2005.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet tillstyrker i likhet med skatteutskottet (SkU1y)
regeringens förslag.
5.7.10 Begränsning av koldioxidskatteuttaget avseende kalk- och
cementbranschen
Utskottets delförslag i korthet
Utskottet tillstyrker regeringens förslag om en förlängning av kalk-och
cementbranschens begränsningsregel.
Budgetpropositionen
Regeringen föreslår (punkt 36 delvis) att den övergångsvis gällande
begränsningsregeln avseende kalk- och cementbranschen m.m. (1,2-procentregeln)
förlängs ytterligare ett år. Ändringen träder i kraft den 1 januari
2005. Förlängningen behöver inte anmälas till kommissionen för
statsstödsgranskning.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet tillstyrker i likhet med skatteutskottet (SkU1y)
regeringens förslag.
5.7.11 Fortsatt avtrappning av energiskatteavdraget för vindkraft
Utskottets delförslag i korthet
Utskottet tillstyrker regeringens förslag om en fortsatt avtrappning av
vindkraftverkens miljöbonus och avstyrker motionsförslaget om att bonusen
ska slopas helt.
Jämför reservation 5 (m).
Budgetpropositionen
Regeringen föreslår (punkt 36 delvis) att avtrappningen av avdraget för
energiskatt på el som har producerats i vindkraftverk, miljöbonusen,
fortsätter nästa år. För landbaserad vindkraft sänks avdraget från 12
till 9 öre per kWh och för havsbaserad vindkraft sänks avdraget från 17
till 16 öre per kWh. Ändringarna träder i kraft den 1 januari 2005.
Merparten av de befintliga stödsystemen för den förnybara elproduktionen
löpte ut vid utgången av 2002 eller i anslutning till införandet av
elcertifikatsystemet den 1 maj 2003. Det nya stödsystemet har inneburit
en sänkning av befintliga stödnivåer för vindkraft. Regeringen bedömde
att elcertifikatssystemet behövde kompletteras med övergångsregler för
vindkraften. En avtrappning inleddes därför fr.o.m. den 1 januari 2004
i stället för ett avskaffande av miljöbonusen. Samtidigt infördes en
produktionsgräns för hur länge vindkraftsproduktionen i ett kraftverk
kan berättiga till skatteavdrag. Avtrappningen föreslås fortsätta nästa
år. Avdraget sänks från 12 till 9 öre per kWh för landbaserad samt från
17 till 16 öre per kWh för havsbaserad vindkraft.
Regeringen lämnade i början av juni 2003 en anmälan till kommissionen
om statsstödsgranskning av hur avtrappningen av miljöbonusen är tänkt
att utformas. Något godkännande från kommissionen har dock ännu inte
erhållits. Det tidigare godkännandet löpte ut vid utgången av 2002.
Motionen
Moderata samlingspartiet yrkar i motion Sk453 yrkande 15 av Lennart
Hedquist m.fl. att miljöbonusen för vindkraftsel avskaffas helt.
Skatteutskottets yttrande
Skatteutskottet anför att det inte finns någon anledning att avvika
från den redan påbörjade avtrappning av vindkraftens miljöbonus som
anmälts till kommissionen för prövning enligt statsstödsreglerna. De
överväganden som ligger bakom utfasningen av detta stöd är alltjämt
hållbara. Utskottet tillstyrker regeringens förslag och avstyrker
motionsyrkandet.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet tillstyrker regeringens förslag om en fortsatt avtrappning
av vindkraftens miljöbonus och avstyrker motion Sk453 (m) yrkande
15.
5.7.12 Koldioxidskatt på torv
Utskottets delförslag i korthet
Utskottet avstyrker motionsförslagen att avskaffa skattebefrielsen för
torv.
Jämför reservation 5 (m).
Bakgrund
Torven är i dag undantagen från koldioxidbeskattning, dock utan att
klassas som biobränsle. Torvutredningen (N2000:10) anser i sitt betänkande
(SOU 2002:100) Uthållig användning av torv att energitorv i nationella
sammanhang inte bör inordnas i något klassificeringssystem eller någon
viss kategori. Riksdagen har nyligen (bet. 2003/04:NU8) beslutat att
elproduktion som sker med användning av torv i godkända kraftvärmeverk
ska vara elcertifikatsberättigande.
Motionen
I Moderata samlingspartiets motion Sk453 yrkande 17 av Lennart Hedquist
m.fl. föreslår motionärerna att torvens befrielse från koldioxidskatt
slopas.
Skatteutskottets yttrande
Skatteutskottet anför att det finns miljöskäl som talar för en fortsatt
befrielse för torven och för att den ska berättiga till elcertifikat.
Om torv inte skulle vara certifikatsberättigande skulle torven komma
att konkurreras ut av kol som bränsle i kraftvärmeverken, vilket skulle
ge ökade miljöstörande utsläpp. Utskottet är inte berett att nu tillstyrka
ett ändrat synsätt på torven och avstyrker därför motionsyrkandet.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet avstyrker i likhet med skatteutskottet motion Sk453 (m)
yrkande 17.
5.7.13 Skatt på termisk effekt i kärnkraftsreaktorer
Utskottets delförslag i korthet
Utskottet avstyrker motionsförslagen om en sänkning av skatten på termisk
effekt i kärnkraftsreaktorer.
Jämför reservation 5 (m).
Bakgrund
Skatt på termisk effekt i kärnkraftverk tas ut månadsvis med 5 514 kr
per megawatt - motsvarande ca 181 kr per megawatt och dygn - av
kärnkraftsreaktorns högsta tillåtna termiska effekt. Om en reaktor har varit
ur drift under en sammanhängande period av mer än 90 kalenderdygn, får
för varje dygn utöver de 90 första göras avdrag med 181 kr per megawatt
av den termiska effekten.
Motionen
Moderata samlingspartiet yrkar i motion Sk453 yrkande 13 av Lennart
Hedquist m.fl. att den särskilda skatten på termisk effekt i kärnkraftverk
sänks med motsvarande 0,3 öre per kWh från den 1 januari 2005, 0,4 öre
från den 1 januari 2006 och 0,5 öre från den 1 januari 2007.
Skatteutskottets yttrande
Utskottet är inte berett att sänka skatten på termisk effekt i kärnkraftverk
och avstyrker därför motionsyrkandet.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet avstyrker i likhet med skatteutskottet motion Sk453 (m)
yrkande 13.
5.7.14 Skatt på avfall
Utskottets delförslag i korthet
Utskottet avstyrker motionsförslaget om en skatt på avfallsförbränning.
Jämför reservation 8 (c).
Bakgrund
Lagen (1999:673) om skatt på avfall trädde i kraft den 1 januari 2000.
Dess syfte är att i enlighet med EU:s avfallshierarki styra mot minskad
avfallsdeponering för att främja avfallsminskning, återanvändning och
återvinning. BRAS-utredningen (Fi 2003:06) har i uppdrag att bl.a.
granska och utvärdera avfallsskattelagen och föreslå en utformning av
lagen som på mest ändamålsenliga sätt stämmer överens med EG-fördragets
regler om statligt stöd. Utredningen ska lämna förslag till hur en skatt
på avfall som förbränns lagtekniskt kan utformas och bedöma lämpligheten
av att införa en sådan skatt eller om andra ekonomiska styrmedel i
stället bör förordas (dir. 2003:96). Utredningen ska presentera sitt
förslag under 2004.
Motionen
Centerpartiet föreslår i motion Fi259 yrkande 25 av Maud Olofsson m.fl.
att riksdagen fattar beslut om en skatt på förbränning av osorterat
avfall. Motionärerna anför att den deponiskatt på avfall som infördes
2000 har varit positiv för att minska mängden avfall som deponeras.
Samtidigt har detta lett till att förbränning av avfall har blivit
relativt sett mer lönsamt eftersom detta är skattebefriat. Centerpartiet
vill att avfall i större utsträckning ska sorteras. Förbränning av
osorterat avfall riskerar att skada miljön, och därmed även människor,
främst genom ökade dioxinutsläpp. Därför bör en skatt införas för att
neutralisera deponiskatten och göra avfallssortering mer ekonomiskt
lönsamt.
Skatteutskottets yttrande
Skatteutskottet anför att resultatet av BRAS-utredningens arbete med
frågan om en förbränningsskatt på avfall bör avvaktas och avstyrker
motionsyrkandet.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet avstyrker i likhet med skatteutskottet motion Fi259 (c)
yrkande 25.
5.7.15 Skatt på naturgrus
Utskottets delförslag i korthet
Utskottet avstyrker motionsförslaget om en sänkning av skatten på
naturgrus.
Jämför reservation 5 (m).
Bakgrund
Naturgrus är en icke förnybar resurs, och en skatt infördes den 1 juli
1996 (prop. 1995/96:87, bet. 1995/96:SkU18) i syfte att öka hushållningen
med naturligt förekommande grus och sand. Lagstiftningen bygger på
betänkande (SOU 1995:67) Naturgrusskatt m.m. Efter förslag i budgetpropositionen
för 2003 höjdes skatten på naturgrus från 5 till 10 kr per ton den 1
januari 2003.
Motionen
Moderata samlingspartiet sänker i sitt budgetalternativ i motion Sk453
yrkande 38 av Lennart Hedquist m.fl. skatten på naturgrus med 5 kr.
Skatteutskottets yttrande
Skatteutskottet anför att syftet med lagen om skatt på naturgrus är att
åstadkomma en bättre hushållning med naturgrus och påskynda utvecklingen
mot användning av alternativa material. Naturvårdsverket har gjort
bedömningen att så mycket som 70-80 % av naturgrusprodukterna skulle
kunna ersättas med alternativa material, t.ex. bergkrossprodukter. Det
är generellt sett dubbelt så dyrt att tillverka bergkrossprodukter som
naturgrus.
Naturgrus är i många delar av landet en mycket knapp naturresurs. Därför
måste användningen av naturgrus minimeras till de områden där inga andra
alternativ finns. En hushållning med naturgrus är angelägen bl.a. för
att skydda det grundvatten som finns i grusavlagringar. Naturgrusskatten
är enligt utskottets mening ett viktigt styrmedel när det gäller att
minska naturgrusanvändningen. Utskottet är inte berett att tillstyrka
en sänkning av naturgrusskatten och avstyrker därför
motionsyrkandet.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet avstyrker i likhet med skatteutskottet motion Sk453 (m)
yrkande 38.
5.7.16 Handelsgödsel och bekämpningsmedel
Utskottets delförslag i korthet
Utskottet avstyrker motionsförslagen om att skatterna på handelsgödsel
och bekämpningsmedel ska slopas.
Jämför reservationerna 5 (m) och 8 (c).
Bakgrund
Gödselmedelsskatten är 1,80 kr för varje helt kilo kväve, förutsatt att
andelen kväve i medlet är minst 2 %, och 30 kr för varje helt gram
kadmium i gödselmedel, till den del kadmiuminnehållet överstiger 5 gram
per ton fosfor. Bekämpningsmedelsskatten är 30 kr för varje helt kilo
verksam beståndsdel i bekämpningsmedlet.
Den s.k. HOBS-utredningen (Fi 2001:12) har utvärderat skatterna på
handelsgödsel och bekämpningsmedel. I betänkandet Skatt på handelsgödsel
och bekämpningsmedel? (SOU 2003:9) föreslår utredningen att skatten på
handelsgödsel ska vara kvar och att skattesatserna behålls oförändrade.
För att minska riskerna med användningen av bekämpningsmedel föreslås
att uttaget av en skatt differentieras efter medlets farlighet för hälsa
och miljö. I avvaktan på ett sådant system föreslogs en höjning av
skatten med 5 kr till 25 kr. I samband med budgetpropositionen för 2004
beslutade riksdagen att skatten på bekämpningsmedel skulle höjas till
30 kr fr.o.m. den 1 januari 2004.
Riksdagen har efter förslag i budgetpropositionen för 2002 beslutat om
en återföring av skatten på bekämpningsmedel och handelsgödsel till
jordbruksnäringen (vilken inbegriper växthusnäringen). Uppburen skatt
på bekämpningsmedel och kväve i handelsgödsel återförs till jordbruket
via ett särskilt anslag. Huvuddelen av den återförda skatten används
till åtgärder för att minska växtnäringsförluster från jordbruket och
minska miljöriskerna inom växtskyddsområdet. En mindre del av beloppet
återförs kollektivt till jordbruksnäringen för bl.a. informations-,
utbildnings-, rådgivnings- och utvecklingsinsatser med syfte att främja
hållbara produktionsmetoder. Skatten på bekämpningsmedel återförs
kollektivt för forsknings- och utvecklingsinsatser med syfte att främja
en hållbar utveckling inom jordbruket och trädgårdsnäringen.
Motionerna
Moderata samlingspartiet föreslår i motion Sk453 yrkandena 7 och 8 av
Lennart Hedquist m.fl. att skatten på handelsgödsel och skatten på
bekämpningsmedel avskaffas från den 1 januari 2005.
Centerpartiet föreslår i motion Fi259 yrkande 8 av Maud Olofsson m.fl.
att skatten på handelsgödsel avskaffas.
Skatteutskottets yttrande
Skatteutskottet anför att skatterna på bekämpningsmedel och handelsgödsel
utgör viktiga styrmedel inom jordbruket och att de bidrar till att minska
växtnäringsförlusterna och dämpa riskerna med användningen av
bekämpningsmedel. Återförd skatt på handelsgödsel och bekämpningsmedel har
vidare förstärkt jordbruksnäringens insatser för bl.a. forskning,
information, utbildning, rådgivning och utvecklingsarbete för att främja
hållbar produktion inom jordbruket och trädgårdsnäringen. Stöd lämnas
bl.a. till åtgärder för att minska växtnäringsförluster från jordbruket,
minska miljöriskerna inom växtskyddsområdet samt till djurhälsoområdet.
Från 2005 kommer miljö- och landsbygdsprogrammet att förstärkas genom
s.k. modulering, dvs. överföring av EU-medel från produktionsstöd till
miljö- och landsbygdsprogrammet, med utbetalning först 2006. Den nationella
medfinansieringen av EU-medlen sker genom en återföring av skatten på
handelsgödsel. Utskottet är inte berett att slopa dessa skatter och
avstyrker därför motionsyrkandena.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet avstyrker i likhet med skatteutskottet motionerna Fi259
(c) yrkande 8 och Sk453 (m) yrkandena 7 och 8.
5.7.17 Reklamskatten
Utskottets delförslag i korthet
Utskottet avstyrker motionsyrkandena om ett omedelbart avskaffande av
reklamskatten och om olika tillkännagivanden till regeringen i
saken.
Jämför reservationerna 5 (m), 6 (fp), 7 (kd) och 8 (c).
Bakgrund
1996 års reklamskatteutredning föreslog i sitt betänkande SOU 1997:53
ett avskaffande av lagen (1972:266) om skatt på annonser och reklam.
Regeringen uttalade i proposition 1997/98:150 att man anser att
reklamskatten bör avskaffas. Man konstaterade dock att det vid detta tillfälle
saknades förutsättningar att finansiera ett totalt avskaffande av
reklamskatten. Eftersom regeringen ansåg att det förelåg särskilt allvarliga
problem när det gällde beskattningen av reklamtrycksaker föreslogs ett
avskaffande av reklamskatten i denna del. Reklamskatten på reklamtrycksaker
avskaffades den 1 januari 1999.
Riksdagen tillkännagav den 10 april 2002 för regeringen som sin mening
vad skatteutskottet (bet. 2001/01:SkU20, rskr. 2001/02:201) anfört om
att reklamskatten bör avvecklas och att frågan, med beaktande av de
budgetpolitiska målen, bör prioriteras vid kommande budgetberedning.
I budgetpropositionerna för 2003 och 2004 tog regeringen upp frågan om
ett avskaffande men fann, med beaktande av de budgetpolitiska målen,
att förutsättningar för finansiering av reklamskattens avskaffande,
alternativt stegvisa avskaffande, inte förelåg.
Budgetpropositionen
Även i årets budgetberedning har frågan om reklamskattens avskaffande,
alternativt stegvisa avskaffande, prövats. Regeringen har dock funnit
att det inte heller nu föreligger förutsättningar för finansiering av
sådana åtgärder.
Motionerna
I flera motioner framställs yrkanden som syftar till att avskaffa
reklamskatten.
I Moderata samlingspartiets motion Sk453 yrkande 21 av Lennart Hedquist
m.fl. begärs ett tillkännagivande om att regeringen bör lämna en
redovisning hur reklamskatten ska avskaffas senast i samband med den
ekonomiska vårpropositionen 2005. I motion Kr269 yrkande 15 av Kent Olsson
m.fl. (m) tar motionärerna upp idrottsrörelsens situation och föreslår
att riksdagen begär ett förslag från regeringen om slopad reklamskatt.
I motion Fi201 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m) föreslår motionären
att riksdagen fattar ett beslut om att avskaffa reklamskatten. I motion
Fi203 av Jeppe Johnsson och Anita Sidén (m) tas de ideella föreningarnas
situation upp och motionärerna föreslår att dessa ska slippa betala
skatt på de reklam- och sponsringsintäkter som man lyckas ta in till
sin förening. I motion Fi204 av Anna Lilliehöök och Ewa Thalén Finné
(m) begärs ett tillkännagivande om att reklamskatten är orättvis, svår
att tillämpa och konkurrenssnedvridande och att den bör avvecklas. Också
i motion Fi206 av Jeppe Johnsson och Nils Fredrik Aurelius (m) begärs
ett tillkännagivande om att reklamskatten bör avskaffas. I motion Fi207
av Magdalena Andersson och Elizabeth Nyström (m) anförs att regeringen
omgående bör ta initiativ till en avveckling av reklamskatten. I motion
Fi226 av Gunnar Axén och Tomas Högström (m) föreslås att riksdagen fattar
beslut om att reklamskatten avskaffas. I motion Sk215 av Rolf Gunnarsson
(m) vill motionären ta bort reklamskatt för pensionärsorganisationer.
I
Kristdemokraternas motion Sk452 yrkande 35 av Per Landgren m.fl. anförs
att det är av yttersta vikt att fria svenska medier ska kunna verka
under fria ekonomiska förutsättningar som stimulerar utbudet av
journalistiskt material. Att ett av riksdagen fattat beslut ignoreras av
regeringen i en så viktig fråga är allvarligt. Regeringen bör snarast
verkställa det av riksdagen tidigare fattade beslutet och återkomma
till riksdagen med förslag till hur reklamskatten kan avskaffas. I motion
Fi210 av Johnny Gylling (kd) anförs att riksdagen givit regeringen i
uppdrag att pröva frågan om att fasa ut reklamskatten. Regeringen bör
nu följa riksdagens beslut och bereda plats för en fortsatt avveckling
av reklamskatten.
I motionerna Fi211 av Sven Bergström och Håkan Larsson (c) och Fi216 av
Kerstin Lundgren och Birgitta Carlsson (c) anför motionärerna att
regeringen under riksmötet 2004/05 bör lägga fram ett förslag om avskaffad
reklamskatt. Även i motion Fi269 av Kenth Högström m.fl. (s) begärs ett
tillkännagivande om att en avveckling ska inledas.
Skatteutskottets yttrande
Skatteutskottet anför att utskottet redan tidigare har klargjort sin
uppfattning att reklamskatten bör avskaffas och att avvecklingen bör
påbörjas när det statsfinansiella utrymmet medger det. Utskottet är mot
denna bakgrund inte berett att tillstyrka förslagen om att riksdagen nu
ska fatta beslut i saken eller rikta olika tillkännagivanden till
regeringen i syfte att få till stånd en avveckling. Med det anförda
avstyrker utskottet de nu aktuella motionsyrkandena.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet delar skatteutskottets bedömning och avstyrker motionerna
Fi201 (m), Fi203 (m), Fi204 (m), Fi206 (m), Fi207 (m), Fi210 (kd),
Fi211 (c), Fi216 (c), Fi226 (m), Fi269 (s), Sk215 (m), Sk452 (kd) yrkande 35,
Sk453 (m) yrkande 21 och Kr269 (m) yrkande 15.
5.7.18 Fordonsskatt på personbilar, lätta bussar och lätta lastbilar
Utskottets delförslag i korthet
Utskottet tillstyrker regeringens förslag om höjda fordonsskatter på
personbilar, lätta lastbilar och lätta bussar och avstyrker motionsyrkandena
med motsatt inriktning.
Jämför reservationerna 5 (m), 6 (fp), 7 (kd) och 8 (c).
Budgetpropositionen
Regeringen föreslår (punkt 31) att fordonsskatten för bensindrivna
personbilar höjs med 23 %, att fordonsskatten för dieseldrivna personbilar
höjs med 2 % och att fordonsskatten för lätta bussar och lätta lastbilar
höjs med 40 %. Höjningarna träder i kraft den 1 januari 2005.
Någon generell höjning av fordonsskatten för personbilar har inte skett
sedan 1996. Det innebär att den reala skattebelastningen har minskat.
Som ett steg i den gröna skatteväxlingens ökade miljörelatering av
skattesystemet föreslår regeringen en genomsnittlig höjning av fordonsskatten
med 23 % för bensindrivna personbilar (inklusive övriga personbilar som
inte kan drivas med dieselolja) och 2 % för dieseldrivna personbilar.
För ett normalhushåll kommer den större höjningen av skatten på dieselolja
att kompenseras genom en mindre höjning av fordonsskatten på dieselbilar.
Nuvarande nivå på fordonsskatten för lätta bussar och lätta lastbilar
är betydligt lägre än jämförbara viktklasser för främst dieseldrivna
personbilar. Den stora skatteskillnaden leder till en omfattande
skattebetingad ombyggnad från personbil till lätt lastbil med merkostnader
för myndigheter och mindre skatteintäkter som följd. Även av miljöskäl
är det olämpligt att skatten på lätta bussar och lätta lastbilar är
lägre än skatten på personbilar. Regeringen anser därför att fordonsskatten
på lätta bussar och lätta lastbilar på sikt bör likställas med fordonsskatten
på personbilar. Som ett första steg föreslås en genomsnittlig höjning
av fordonsskatten på lätta bussar och lätta lastbilar med 40 %.
För att öka miljöstyrningen i fordonsbeskattningen bör en koldioxidbaserad
fordonsskatt för lätta fordon införas. Vägtrafikskatteutredningen har
föreslagit att fordonsskatten läggs om till att vara baserad på
koldioxidutsläpp i stället för på vikt och typ av drivmedel. Fordonsskatten
differentieras efter respektive fordons utsläpp av koldioxid per kilometer.
Dieseldrivna fordon som omfattas av den koldioxidbaserade fordonsskatten
får ett tillägg på fordonsskatten, eftersom utsläppskraven är något
lägre för dieseldrivna fordon än för bensindrivna fordon och skatten på
dieselolja är lägre än på bensin. Lätta bussar och lätta lastbilar bedöms
kunna inkluderas i den koldioxidbaserade fordonsskattemodellen fr.o.m.
modellår 2009.
Regeringen anför att fordonsskatten för lätta fordon bör vara baserad
på koldioxidutsläpp för att öka miljöstyrningen. Den nya fordonsskatten
bör inledningsvis gälla enbart för personbilar av modellår 2006 eller
senare samt för personbilar som uppfyller minst miljöklass 2005, miljöklass
El eller miljöklass Hybrid. Förutom personbilar ska även andra lätta
fordon på sikt omfattas av den nya koldioxidbaserade fordonsskatten.
Regeringen planerar att driva det forsatta arbetet med målet att ett
nytt regelverk ska kunna träda i kraft den 1 januari 2006.
Motionerna
Avslagsyrkanden framställs i Moderata samlingspartiet i motion Sk453
yrkande 10 av Lennart Hedquist m.fl., Folkpartiet liberalernas motion
Fi232 yrkande 19 av Lars Leijonborg m.fl., Kristdemokraternas motion
Sk452 yrkande 23 av Per Landgren m.fl. och Centerpartiets motion Fi259
yrkande 29 av Maud Olofsson m.fl. I motion Fi213 yrkandena 2 och 3 av
Marietta de Pourbaix-Lundin (m) anför motionären att högre bensin- och
dieselskatt samt extra skatt på tunga fordon kommer att göra det omöjligt
för många funktionshindrade att ha kvar sina bilar. Möjligheten att
arbeta försvåras och belastningen på färdtjänst kommer att öka. Alla
blir förlorare och den enskildes möjlighet att försörja sig själv
försvåras och friheten som bilen står för inskränks.
Skatteutskottets yttrande
Skatteutskottet delar regeringens bedömning att den gröna skatteväxlingen
inom trafikområdet bör innefatta en höjning av fordonsskatten som uppgår
till 23 % för bensindrivna personbilar och 2 % för dieseldrivna personbilar.
Miljöskäl och problemen med skattebetingade ombyggnader talar vidare
för att fordonsskatten för lätta lastbilar och lätta bussar på sikt bör
likställas med fordonsskatten för personbilar. Utskottet har därför
inte någon invändning mot regeringens förslag om en höjning av fordonsskatten
för lätta bussar och lätta lastbilar med 40 %. Utskottet konstaterar
att höjningen av fordonsskatten ingår som en del i den gröna skatteväxling
som i år skapar ett utrymme om 3,38 miljarder kronor för en sänkning av
inkomstskatten genom höjt grundavdrag.
Ett genomförande av Vägtrafikskatteutredningens förslag om en övergång
till en koldioxidsbaserad fordonsskatt skulle enligt utskottets mening
stärka fordonsskattens miljöstyrande effekt, och utskottet har inte
någon invändning mot regeringens planer på en sådan förändring.
Skatteutskottet tillstyrker propositionen i denna del och avstyrker
motionsyrkandena.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet delar skatteutskottets bedömning och tillstyrker
regeringens förslag om höjda fordonsskatter på personbilar, lätta lastbilar
och lätta bussar. Utskottet avstyrker motionerna Fi213 (m) yrkandena 2
och 3, Fi232 (fp) yrkande 19, Fi259 (c) yrkande 29, Sk452 (kd) yrkande
23 och Sk453 (m) yrkande 10.
5.7.19 Trängselskatten och miljöanpassade bilar
Utskottets delförslag i korthet
Utskottet tillstyrker regeringens förslag om att miljöanpassade bilar
ska undantas från trängselskatt och avstyrker motionsyrkande om slopad
trängselskatt m.m.
Jämför reservationerna 5 (m), 6 (fp), 7 (kd) och 8 (c).
Budgetpropositionen
Regeringen föreslår (punkt 27 delvis) att trängselskatt inte ska betalas
för miljöanpassade bilar som är utrustade med teknik för drift helt
eller delvis med el, alkohol eller annan gas än gasol.
Motionerna
Folkpartiet liberalerna avslår i motion Fi232 yrkande 17 av Lars Leijonborg
m.fl. regeringens förslag om ett undantag från trängselskatt för miljöbilar.
Moderaterna, Folkpartiet, Kristdemokraterna och Centerpartiet framställer
vidare yrkanden om att trängselskatten ska avskaffas. Sådana yrkanden
framställs i motionerna Sk453 yrkande 11 av Lennart Hedquist m.fl. (m),
Sk252 av Björn Hamilton (m), N349 yrkande 6 av Marietta de Pourbaix-Lundin
m.fl. (m), Fi270 yrkandena 6 och 7 av Karin Pilsäter m.fl. (fp), Fi268
av Martin Andreasson m.fl. (fp), Sk452 yrkande 24 av Per Landgren m.fl.
(kd), N239 yrkande 13 av Stefan Attefall m.fl. (kd), Fi259 yrkande 30
av Maud Olofsson m.fl. (c) och T464 yrkande 26 av Elizabeth Nyström m.
fl. (m). I motion T260 yrkande 3 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) begärs
ett tillkännagivande om att beslutsformerna för införande av trängselskatten
har varit oacceptabla.
Skatteutskottets yttrande
Utskottet har nyligen tillstyrkt att trängselskatten införs och är
följaktligen inte berett att nu avveckla skatten eller att rikta
tillkännagivanden till regeringen om beslutsformerna vid dess införande.
Utskottet avstyrker därför motionerna Sk453 (m) yrkande 11, Sk252 (m),
N349 (m) yrkande 6, Fi270 (fp)yrkande 7, Fi268 (fp), Sk452 (kd) yrkande
24, N239 (kd) yrkande 13, Fi259 (c) yrkande 30, T464 (m) yrkande 26 och
T260 (fp)yrkande 3.
Utskottet ser i likhet med regeringen fördelar med en ordning där
miljöanpassade bilar undantas från trängselskatten. Utskottet tillstyrker
propositionen i denna del och avstyrker motion Fi232 (fp) yrkande
17.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet tillstyrker regeringens förslag om att miljöanpassade
bilar ska undantas från trängselskatt och avstyrker motionerna Fi232
(fp) yrkande 17, Sk453 (m) yrkande 11, Sk252 (m), N349 (m) yrkande 6,
Fi270 (fp) yrkandena 6 och 7, Fi268 (fp), Sk452 (kd) yrkande 24, N239
(kd) yrkande 13, Fi259 (c) yrkande 30, T464 (m) yrkande 26 och T260
(fp) yrkande 3.
5.7.20 Svinesundsbroarna
Utskottets delförslag i korthet
Utskottet delar regeringens bedömning att en skatt bör tas ut på
Svinesundsbroarna.
Budgetpropositionen
Avsikten är att en ny bro över Idefjorden vid Svinesund ska tas i bruk
i juni 2005. Regeringen avser att lägga fram förslag om att ta ut skatt
vid färd över dels den nya bron, dels den befintliga bron. Ett skatteuttag
vid färd över Svinesundsbroarna är i enlighet med den överenskommelse
som ingåtts mellan Sverige och Norge om finansiering av den nya
broförbindelsen. Skatten ska börja tas ut när den nya bron tas i bruk.
Skatteutskottets yttrande
Skatteutskottet har ingen invändning mot regeringens planer på att ta
ut skatt vid färd över såväl den nya som den befintliga Svinesundsbron
för att på det sättet uppfylla Sveriges åtaganden i överenskommelsen
med Norge om finansiering av den nya bron.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet delar i likhet med skatteutskottet regeringens bedömning.
5.8 Nedsättning av skatter
Tabell 5.8 Inkomsttitel 1700 Nedsättning av skatter
Miljoner kronor
5.8.1 Stöd för investeringar i källsorteringsutrymmen
Utskottets delförslag i korthet
Utskottet tillstyrker regeringens förslag om kreditering på skattekonto
av ett stöd för investeringar i källsorteringsutrymmen.
Jämför reservationerna 5 (m) och 7 (kd).
Budgetpropositionen
Regeringen föreslår (punkt 29) att ett investeringsstöd införs till
fastighetsägare av flerbostadshus i syfte att stimulera inrättandet av
källsorteringsutrymmen. Den stödberättigade investeringen ska genomföras
under perioden den 1 januari 2005 till den 31 december 2006. Stödet ska
tillgodoföras fastighetsägaren genom kreditering på skattekonto.
Stödet har anmälts till kommissionen i enlighet med EG-fördragets regler
om statligt stöd. Skriftväxling pågår med kommissionen och det är osäkert
om beslut kan erhållas före riksdagsbehandlingen av budgetpropositionen.
Eftersom stödet kan träda i kraft först sedan kommissionen har gett
sitt godkännande och det är angeläget att stödet beslutas och införs
utan onödig fördröjning föreslås att regeringen bemyndigas att fastställa
tidpunkten för ikraftträdande.
Motionerna
Motionsyrkanden om avslag på regeringens förslag framställs av Moderata
samlingspartiet i motion Sk453 yrkande 16 av Lennart Hedquist m.fl. och
av Kristdemokraterna i motion Sk452 yrkande 44 av Per Landgren m.fl. I
Folkpartiets motion Fi232 anförs att regeringens förslag om byggstöd
i form av nedsatta skatter bör avvisas.
Bostadsutskottets yttrande
Bostadsutskottet anför att det övergripande bostadspolitiska målet
understryker en ekologisk utgångspunkt för byggande och förvaltning och
att miljökvalitetsmålet God bebyggd miljö innehåller delmål om källsortering.
Riksdagen har således redan tidigare understrukit behovet av en ökad
källsortering inom hushållssektorn. För att underlätta en sådan utveckling
är det nödvändigt att de byggnadstekniska förutsättningarna för
källsortering föreligger. I flerbostadshus kan det vara nödvändigt att
anordna särskilda utrymmen för det källsorterade materialet. Ett stöd
med den föreslagna inriktningen kan stimulera fastighetsägare att göra
de investeringar och byggnadsåtgärder som krävs för en fungerande
källsortering.
När det gäller tekniken med kreditering på skattekonto anför utskottet
att denna redan används inom bostadssektorn för den investeringsstimulans
som kan utgå till mindre och medelstora hyresrätter och studentbostäder.
Bostadsutskottet tillstyrker regeringens förslag om ett stöd för
investeringar i källsorteringsutrymmen och avstyrker de motstående
motionsförslagen.
Skatteutskottets yttrande
Skatteutskottet har inte någon invändning mot förslaget om att det
planerade stödet för källsortering införs och krediteras på skattekonto.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet tillstyrker i likhet med skatteutskottet och bostadsutskottet
regeringens förslag om ett investeringsstöd till ägare av flerbostadshus
i syfte att stimulera inrättandet av källsorteringsutrymmen och att
stödet krediteras på skattekonto. Utskottet avstyrker motionerna Sk452
(kd) yrkande 44 och Sk453 (m) yrkande 16.
Utskottet har inte någon invändning mot att regeringen i detta fall
bemyndigas att förordna om lagens ikraftträdande (jfr konstitutionsutskottets
yttrande 2001/02:KU4y).
5.8.2 Stöd för energi- och miljöinvesteringar i offentliga lokaler
Utskottets delförslag i korthet
Utskottet tillstyrker regeringens förslag om kreditering på skattekonto
av en investeringsstimulans för energi- och miljöinvesteringar i offentliga
lokaler.
Jämför reservationerna 5 (m), 6 (fp) och 7 (kd).
Budgetpropositionen
Regeringen föreslår (punkt 28) att ett investeringsstöd införs till
ägare av fastigheter med offentliga lokaler i syfte att stimulera vissa
specificerade investeringar i energieffektivisering och konvertering
till förnybara energikällor. Stödet ska främja ökad energieffektivitet
och ökad användning av förnybara energikällor samt bidra till att öka
investeringarna inom bygg- och fastighetssektorn och därmed stimulera
till en ökad sysselsättning. Den stödberättigade investeringen ska
genomföras under perioden den 1 januari 2005 till den 31 december 2006,
utom vad avser solceller, där genomförandeperioden utsträcks till den
31 december 2007. Stödet tillgodoförs fastighetsägarna genom en kreditering
av stödet på skattekonto.
En anmälan ska ske till kommissionen i enlighet med EG-fördragets regler
om statligt stöd. Det är angeläget att stödet beslutas och införs utan
onödig fördröjning. Eftersom stödet kan träda i kraft först sedan
kommissionen har gett sitt godkännande och då godkännande inte kan förväntas
före riksdagsbehandlingen av budgetpropositionen föreslås regeringen
bemyndigas att fastställa datum för ikraftträdande.
Motionerna
Avslagsyrkanden framställs av Moderata samlingspartiet i motion Sk453
yrkande 37 av Lennart Hedquist m.fl., av Folkpartiet liberalerna i motion
Fi232 yrkande 18 av Lars Leijonborg m.fl. och av Kristdemokraterna i
motion Sk452 yrkande 45 av Per Landgren m.fl.
Skatteutskottets yttrande
Skatteutskottet har inte någon invändning mot förslaget om att det
planerade investeringsstödet för ägare av fastigheter med offentliga
lokaler krediteras på skattekonto. Utskottet tillstyrker därför
propositionen i denna del och avstyrker motionsyrkandena.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet tillstyrker i likhet med skatteutskottet regeringens
förslag om ett investeringsstöd till ägare av fastigheter med offentliga
lokaler i syfte att stimulera vissa specificerade investeringar i
energieffektivisering och konvertering till förnybara energikällor och
att stödet krediteras på skattekonto och avstyrker motionerna Fi232
(fp) yrkande 18, Sk452 (kd) yrkande 45 och Sk453 (m) yrkande 37.
Utskottet har inte någon invändning mot att regeringen i detta fall
bemyndigas att förordna om lagens ikraftträdande (jfr konstitutionsutskottets
yttrande 2001/02:KU4y).
5.8.3 Vissa stödformer som krediteras på skattekonto
Utskottets delförslag i korthet
Utskottet avstyrker motionsförslagen om avskaffande av ett antal stöd
som krediteras på skattekonto respektive en utvidgning av
investeringsstimulansen
till hyres- och studentbostäder.
Jämför reservationerna 5 (m) och 7 (kd).
Motionerna
Moderata samlingspartiet föreslår i motion Sk453 av Lennart Hedquist m.
fl. att en rad stödformer som krediteras på skattekonto avskaffas.
Yrkandena gäller skattereduktionen för rederinäringen (yrkande 29),
anställningsstödet (yrkande 30), skattereduktionen för installation av
bredband (yrkande 31), skattenedsättningen för miljöförbättrande
installationer i småhus (yrkande 36) och investeringsstimulansen till hyres-
och studentbostäder (yrkande 43).
Kristdemokraterna föreslår i motion Sk452 yrkande 28 av Per Landgren m.
fl. att investeringsstimulansen till hyres- och studentbostäder ersätts
med en skattereduktion vid nyproduktion av flerbostadshus som motsvarar
hälften av den erlagda byggmomsen, dvs. 10 % av byggkostnaden.
Skatteutskottets yttrande
Skatteutskottet anför att de stödformer som föreslås avskaffade i motion
Sk453 har införts vid olika tillfällen och med skilda motiveringar och
att utskottet inte är berett att tillstyrka att dessa stöd nu slopas.
Utskottet är inte heller berett att ersätta investeringsstimulansen för
hyres- och studentbostäder med en skattereduktion vid nyproduktion av
flerbostadshus. Skatteutskottet avstyrker därför motionsyrkandena.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet avstyrker i likhet med skatteutskottet motionerna Sk452
(kd) yrkande 28 och Sk453 (m) yrkandena 29-31, 36 och 43.
5.9 Inkomster av statens verksamhet
Utskottets delförslag i korthet
Utskottet avstyrker ett motionsförslag om ökad satsning på skattekontroll
och förstärkt tullbevakning.
Jämför reservation 8 (kd).
Tabell 5.9 Inkomsttitel 2000 Inkomster av statens verksamhet
Miljoner kronor
Motionen
Kristdemokraterna anför i motion Sk452 yrkande 26 att de föreslår totalt
100 miljoner kronor mer än regeringen för en ökad skattekontroll och
förstärkt tullbevakning. Som en effekt av detta räknar de försiktigtvis
med att skatteintäkterna ökar med 500 miljoner kronor år 2005.
Skatteutskottets yttrande
När det gäller effekterna av ett resurstillskott till skatteförvaltningen
anför skatteutskottet att ett så direkt samband som Kristdemokraterna
räknar med för år 2005 inte framstår som realistiskt. En ökning av
anslaget kräver tid innan den kan ge effekt och innebär också en omställning
som i sig kan vara effektivitetssänkande. Enligt skatteutskottets mening
bör man vid jämförelser mellan de olika budgetalternativ som föreligger
i ärendet inte räkna med denna typ av effekter på inkomsterna under det
aktuella budgetåret. Med det anförda avstyrker utskottet detta motionsyrkande.
Finansutskottets ställningstagande
Beträffande förslaget i motion Sk452 (kd) om effekterna av resurstillskott
till skatteförvaltningen så delar finansutskottet skatteutskottets
uppfattning att de inkomstförstärkningar som motionärerna tillgodoräknar
sig 2005 inte är realistiska. Finansutskottet avstyrker därmed motion
Sk452 (kd) yrkande 26 i denna del.
5.10 Inkomster av försåld egendom
Tabell 5.10 Inkomsttitel 3000 Inkomster av försåld egendom
Miljoner kronor
Finansutskottets bedömningr
De fyra oppositionspartierna anser att statliga företag ska säljas ut
i stor omfattning under de närmaste åren. Försäljningsinkomsterna ska
i första hand användas för att amortera på statsskulden. Partierna räknar
med att sälja företag för mellan 30 och 50 miljarder kronor mer än
regeringen under 2005. Mest långtgående planer har Kristdemokraterna och
Folkpartiet liberalerna.
Ett syfte med försäljningarna är att man vill påskynda amorteringen av
statsskulden och på så sätt minska utgifterna för statsskuldsräntor. En
låg statsskuld ökar stabiliteten i statsfinanserna, hävdar man.
Försäljningar av statliga aktier innebär emellertid att staten byter en
finansiell tillgång mot en annan, vilket varken gör staten rikare eller
fattigare och heller inte påverkar den offentliga sektorns nettoförmögenhet.
Effekten på det finansiella sparandet är inte given. Statsskuldsräntorna
sjunker om statsskulden amorteras, men samtidigt avhänder sig staten
tillgångar som ger inkomster. Nettoeffekten av dessa förändringar avgörs
bl.a. av ränteläget och hur framgångsrika de aktuella företagen är och
kan visa sig bli antingen positiv eller negativ.
Försäljningar i en sådan omfattning som motionärerna förespråkar riskerar
dessutom att påverka aktiekurserna negativt. Om man ska få in ett visst
belopp i försäljningsinkomster, finns det en uppenbar risk för att man
tvingas sälja aktierna till underpriser, vilket i sin tur tvingar fram
ytterligare försäljningar för att uppställda mål ska kunna nås.
Utgångspunkten för privatiseringar måste självklart vara att de ska
vara näringspolitiskt motiverade och att de ska genomföras då utbytet
blir så gynnsamt som möjligt för ägaren, dvs. staten.
5.11 Företagsinteckning
Utskottets delförslag i korthet
Finansutskottet avstyrker motionsyrkanden om att skjuta upp omvandlingen
av äldre företagshypotek till den 1 januari 2007 samt att ändra
företagsinteckningens värde till att utgöra 100 % av den underliggande
säkerheten.
Den 21 oktober 2004 beslutade lagutskottet att överlämna ett antal
motionsyrkanden från den allmänna motionstiden angående företagsinteckning
till finansutskottet. Motionsförslagen har statsfinansiella effekter
och bör därför samordnas med beredningen av budgetpropositionen (prop.
2004/05:1).
Lagutskottets yttrande
Bakgrund
I sitt yttrande (2004/05:LU1y) redogör lagutskottet utförligt för
bakgrunden till de förändringar i förmånsrätten som tas upp i de aktuella
motionerna. Yttrandet återfinns i sin helhet i bilaga till detta betänkande.
I juni 2003 beslutade riksdagen om en genomgripande reform av
förmånsrättslagstiftningen (prop. 2002/03:49, bet. LU17, rskr. 222). Reformen
syftade i huvudsak till att underlätta för företag att genomföra
företagsrekonstruktion i stället för att gå i konkurs, att bidra till
att kreditgivning och kreditprövning ytterligare inriktas på ett projekts
utsikter till lönsamhet, att insolvenshanteringen sker mer skyndsamt,
att oprioriterade borgenärer får bättre utdelning samt att stärka
löneskyddet för de anställda vid konkurs.
Genom den nya lagstiftningen har företagshypoteket omvandlats till en
företagsinteckning med allmän förmånsrätt i 55 % av all gäldenärens
egendom, sedan borgenärer med bättre förmånsrätt fått betalt (11 §
förmånsrättslagen). Lagen om företagshypotek har ersatts av en ny lag
(2003:528) om företagsinteckning. Vidare har förmånsrätten avseende
dels hyra och arrende, dels skatter och avgifter avskaffats.
Lagstiftningen trädde i kraft den 1 januari 2004. I de fall en
företagsinteckning har beviljats före den 1 januari 2004 gäller dock, enligt
punkt 3 i övergångsbestämmelserna till lagen om företagsinteckning,
lagen (1984:649) om företagshypotek fram till den 1 januari 2005.
Därefter ska inteckningen anses som en företagsinteckning enligt den nya
lagen och företagshypoteksbrevet som ett företagsinteckningsbrev på
samma belopp.
Motionerna
I motionerna (m, fp, kd, c, mp) finns yrkanden som går ut på att
omvandlingen av äldre företagshypotek ska skjutas upp under i varje fall
två år alternativt att företagsinteckningen ska ges ett värde som
motsvarar 100 % av säkerhetsunderlagets värde. Som skäl härför har åberopats
att förändringarna vad gäller företagshypoteket inneburit att kreditgivningen
till små och medelstora företag påverkats negativt, särskilt i glesbygd,
samt att kreditgivarna kommit att ställa krav på kompletterande säkerheter
och nekat förlängning av redan befintliga krediter.
Lagutskottets ställningstagande
Lagutskottet anför att företrädare för Regeringskansliet har framhållit
inför lagutskottet att kreditgivningen i dagsläget fungerar väl och att
ett bifall till motionsförslagen skulle innebära minskade intäkter för
staten med omkring 200 miljoner kronor per år. Lagutskottet har, från
sina utgångspunkter, inte anledning att ifrågasätta dessa uppgifter.
Den fortsatta beredningen av motionerna bör därför ske inom ramen för
behandlingen av budgetpropositionen för 2005.
Oavsett om frågan är ett budgetärende eller inte anser lagutskottet att
motionsyrkandena bör avstyrkas. Reformens konsekvenser för kreditgivningen,
särskilt i fråga om små och medelstora företag, ägnades särskild
uppmärksamhet i 2003 års lagstiftningsärende (se prop. 2002/03:49 s. 92
f., 109 f.) Regeringen fann sammanfattningsvis att den föreslagna
förändringen av företagshypoteket allmänt sett varken innebar sådana risker
för kreditgivningen, ökade kreditkostnader eller regionalpolitiska
konsekvenser att dessa utgjorde skäl att inte genomföra förslaget.
Lagutskottet delade denna uppfattning.
Vad motionärerna anfört utgör enligt lagutskottets mening inte skäl att
frångå riksdagens tidigare ställningstaganden och skjuta upp omvandlingen
av äldre företagshypotek till företagsinteckning eller att i något
avseende ändra företagsinteckningens värde. Sådana ändringar i gällande
rätt skulle skapa oöverblickbara konsekvenser för såväl näringsidkare
som kreditgivare. Förutsebarhets- och rättssäkerhetsaspekter talar
således med styrka emot att det nu görs några förändringar av lagstiftningen.
Det går inte heller att bortse från att många näringsidkare och
kreditgivare redan har anpassat sig till den ordning som är avsedd att
gälla efter den 1 januari 2005, varför också konkurrensaspekter utgör
skäl mot att inte förlänga den tid under vilken olika kreditvillkor
kommer att tillämpas.
Ett bifall till motionsyrkandena skulle dessutom kräva ingående
beredningsarbete, bl.a. vad gäller behovet av övergångsregler till den nya
lagstiftningen och samordningen med lagstiftningen på stämpelskatteområdet
(jfr prop. 2003/04:165, bet. SkU2), ett arbete som knappast är praktiskt
möjligt att hinna med före årsskiftet.
Lagutskottet påminner också om att regeringen den 14 oktober 2004
beslutat att ge Institutet för tillväxtpolitiska studier (ITPS) i uppdrag
att utvärdera reformens effekter, bl.a. vad gäller kapitalförsörjningen
till företagen, varvid särskilt situationen för små och medelstora
företag, liksom entreprenörer, i olika delar av landet ska uppmärksammas.
Om utvärderingen visar att det finns behov av ändringar i gällande
regler om företagsinteckning, utgår lagutskottet från att regeringen
återkommer med nödvändiga förslag.
Lagutskottet förordar att finansutskottet avslår samtliga motionsyrkanden.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet anser att eftersom frågan om att skjuta upp ikraftträdandet
av den aktuella lagstiftningen, alternativt ändra företagsinteckningens
värde, får konsekvenser för budgeten 2005 bör frågan behandlas som en
del av rambeslutet om statsbudgeten. Enligt den s.k. rambeslutsmodellen
är budgetbeslutet att betrakta som en sammanhållen helhet där riksdagen
genom ett övergripande beslut fastställer nivån på budgetens inkomster
och utgifter för efterföljande år. Att bryta ut ett enskilt ärende med
budgeteffekt vore ett brott mot rambeslutsmodellen som regleras i
riksdagsordningen och stöds av en mycket bred majoritet inom riksdagen.
Därför har finansutskottet beslutat att ta emot de aktuella motionsyrkandena
från lagutskottet och behandla dem som en del av det övergripande
budgetbeslutet.
I detta betänkande föreslår finansutskottet, som en del av det s.k.
rambeslutet, att riksdagen godkänner regeringens förslag till beräkning
av statsbudgetens inkomster 2005. Bakom förslaget står även Vänsterpartiet
och Miljöpartiet de gröna. Som en förutsättning för inkomstberäkningen
gäller att förändringarna i förmånsrättslagstiftningen träder i kraft
den 1 januari 2005 i enlighet med riksdagens tidigare beslut. Finansutskottet
kan därför inte ställa sig bakom motionärernas förslag med mindre än
att även ändra beräkningen av statsbudgetens inkomster. Utskottet är
inte berett att ställa sig bakom en sådan förändring.
Det finns, enligt lagutskottets mening, vid sidan av riksdagens
budgethantering starka sakskäl till varför motionsyrkandena bör avstyrkas.
De förändringar som motionärerna föreslår skulle enligt lagutskottet
få oöverblickbara konsekvenser för både näringsidkare och kreditgivare.
Det vore knappast heller praktiskt möjligt att före årsskiftet hinna
bereda de konsekvenser som ett bifall till motionerna skulle få.
Finansutskottet gör ingen annan bedömning än lagutskottet av sakskälen
att senarelägga genomförandet av reformens andra steg. Förutsebarhets-
och rättssäkerhetsaspekterna talar som lagutskottet framhåller med styrka
emot att det nu görs några förändringar av lagstiftningen. Det är
samtidigt angeläget att en utvärdering görs för att verifiera att reformens
ursprungliga syften uppnås. Inte minst bör kapitalförsörjningen för de
mindre och medelstora företagen uppmärksammas och detta också i ett
glesbygdsperspektiv. En översyn bör göras om ett samlat insolvensförfarande.
Enligt finansutskottets mening bör denna utvärdering påskyndas och
slutföras våren 2005. I sammanhanget bör prövas om procentsatsen på
55 % bör höjas. Förslag om eventuella ändringar bör föreläggas riksdagen
i så god tid att den senast hösten 2005 får möjlighet att ta ställning
till dessa förslag.
Därmed avstyrker finansutskottet motionerna L214 (c) yrkande 1, L220
(mp) yrkandena 1-3, L251 (kd) yrkande 1, L257 (m) yrkandena 1 och 3,
L274 (m) yrkandena 1 och 2, L322, L323 (fp) yrkandena 1 och 2, L324
(fp), L337 (fp) yrkande 6, L372 (c) yrkande 1, N393 (kd) yrkande 29,
N398 (c) yrkande 3, N408 (fp) yrkande 3 samt N413 (fp) yrkande 5.
5.12 Beräkning av statsbudgetens inkomster
Utskottets delförslag i korthet
Utskottet tillstyrker att regeringens inkomstberäkning godkänns och,
motionsyrkandena om godkännande av Moderata samlingspartiets, Folkpartiet
liberalernas, Kristdemokraternas och Centerpartiets inkomstberäkningar
avstyrks.
Jämför reservationerna 5 (m), 6 (fp), 7 (kd) och 8 (c).
Budgetpropositionen
Regeringen föreslår (punkt 8) att riksdagen godkänner beräkningen av
statsbudgetens inkomster för 2005. Inkomsterna beräknas till 712,3
miljarder kronor, varav 640,1 miljarder kronor avser inkomster från
inkomsthuvudgruppen Skatter m.m.
Under perioden 2004-2007 beräknas både de underliggande och faktiska
skatteintäkterna öka med i genomsnitt 3,9 % per år. Skatterna på arbete
och konsumtion beräknas öka med 3,7 respektive 3,6 % per år. Kapitalskatterna
beräknas öka med 6,7 % årligen. Samtidigt beräknas skattekvoten sjunka
från 50,8 % 2003 till 49,0 % 2007, vilket framför allt beror på att den
ökande produktiviteten leder till att löneandelen i BNP minskar.
Under samma period ökar statsbudgetens inkomster med i genomsnitt 3,7 %
per år. Skatteinkomsterna beräknas öka med 3,3 % och övriga inkomster
med 7,9 % per år. Den stora ökningen av de övriga inkomsterna förklaras
av att regeringen räknar med 15 miljarder kronor i inkomster från
aktieförsäljningar varje år från 2005, men inga sådana inkomster under
2004.
Regeringen redovisar följande utveckling av de totala skatteinkomsterna,
dvs. den offentliga sektorns skatter samt EU-skatter, och statsbudgetens
inkomster.
Tabell 5.11 Totala skatter och statsbudgetens inkomster 2004-2007
Miljarder kronor där inte annat anges
Källa: Proposition 2004/05:1, tabell 5.1
Motionerna
Moderata samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna, Kristdemokraterna
och Centerpartiet begär i sina partimotioner godkännande för sina
respektive inkomstberäkningar. Sådana yrkanden framställs i motionerna
Fi231 yrkande 5 av Fredrik Reinfeldt m.fl. (m), Fi232 yrkande 4 av Lars
Leijonborg m.fl. (fp), Sk452 yrkande 1 av Per Landgren m.fl. (kd) och
Fi234 yrkande 7 av Maud Olofsson m.fl. (c). I motion N310 yrkande 5 av
Jörgen Johansson (c) föreslås också att inkomster från försäljningar av
statlig egendom bör användas för att amortera statsskulden.
Skatteutskottets yttrande
Skatteutskottet tillstyrker att regeringens inkomstberäkning godkänns
såvitt avser skatteinkomster och avstyrker motionsyrkandena om godkännande
av Moderata samlingspartiets, Folkpartiet liberalernas, Kristdemokraternas
och Centerpartiets inkomstberäkningar.
Socialförsäkringsutskottets yttrande
Socialförsäkringsutskottet tillstyrker att regeringens inkomstberäkning
godkänns såvitt avser socialavgifter och avstyrker i motsvarande delar
motionsyrkandena om godkännande av Moderata samlingspartiets, Folkpartiet
liberalernas, Kristdemokraternas och Centerpartiets inkomstberäkningar.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet har i det föregående tagit ställning till de olika
skatteförslagen. Det finns mot denna bakgrund också anledning att ta
ställning till förslagens samlade effekter på statsbudgetens inkomster.
I tabell 5.12 redovisas regeringens förslag till beräkning av statsbudgetens
inkomster 2005 och oppositionspartiernas förslag till alternativa
inkomstberäkningar. Med anledning av oppositionspartiernas inkomstberäkningar
vill utskottet göra några kommentarer.
Alla oppositionspartier föreslår att skatterna totalt sett ska sänkas
i relation till regeringens förslag. Effekterna på statsbudgetens
inkomster bestäms emellertid också av hur skattesänkningarna utformas
tekniskt samt hur de redovisas. Eftersom partierna redovisar sina förslag
på olika sätt kan redovisningen av statsbudgeteffekterna ge en missvisande
och svårtolkad bild. Redovisningen skiljer sig särskilt åt beträffande
skatteförslagens effekter på staten respektive kommunerna. Moderata
samlingspartiets och Folkpartiet liberalernas inkomstskatteförslag
innebär att kommunernas inkomster minskar. Statsbudgetens inkomster blir
däremot högre än i regeringens förslag. Centerpartiet utformar å andra
sidan sitt inkomstskatteförslag så att statsbudgetens inkomster minskar
medan kommunernas inkomster ökar. Kristdemokraternas inkomstskatteförslag
påverkar kommunerna på ett liknande sätt som Moderata samlingspartiets
och Folkpartiet liberalernas, men redovisas så att statsbudgetens
inkomster belastas. Resultatet av detta blir att inkomsttiteln 1111 Fysiska
personers inkomstskatt uppvisar ett stort och varaktigt minus.
Moderata samlingspartiet beräknar nära 10 miljarder kronor högre inkomster
från statens verksamhet än regeringen. Detta beror på att motionärerna
redovisar den höjda egenfinansieringen av arbetslöshetsförsäkringen som
en ökad inkomst till staten. Övriga oppositionspartier har liknande
förslag men redovisar i stället dessa som minskade statliga subventioner
till arbetslöshetsförsäkringen, dvs. minskade utgifter.
Oppositionspartierna föreslår att statliga företag ska säljas till ett
värde av mellan 30 och 50 miljarder kronor utöver regeringens förslag
för 2005. Dessa försäljningsinkomster förstärker statsbudgetens inkomstsida
och därmed även budgetsaldot.
Tabell 5.12 Beräkning av statsbudgetens inkomster 2005 enligt regeringen
och oppositionspartierna
Miljoner kronor
En mer rättvisande bild av oppositionspartiernas inkomstberäkningar ges
i stället om man jämför effekterna på den konsoliderade offentliga
sektorns inkomster med regeringens prognos enligt nationalräkenskapernas
definition, som i tabell 5.13. Med en sådan redovisning elimineras de
missvisande effekterna av partiernas olika sätt att konstruera sina
inkomstskatteförslag. Inkomsterna från företagsförsäljningar ingår inte
i nationalräkenskapernas inkomstbegrepp eftersom sådana transaktioner
endast utgör ett byte av en finansiell tillgång mot en annan.
Oppositionspartiernas inkomstförstärkningar genom aktieförsäljningar är således
också eliminerade i tabell 5.13.
Tabell 5.13 Offentliga sektorns inkomster 2005 enligt regeringen och
oppositionspartierna
Miljarder kronor
Utskottet har i avsnitt 4.2 utförligt behandlat de alternativa
budgetförslagen i partimotionerna från Moderata samlingspartiet, Folkpartiet
liberalerna, Kristdemokraterna samt Centerpartiet och där avvisat dessa.
I överensstämmelse med detta avstyrker utskottet oppositionspartiernas
förslag till beräkningar av statsbudgetens inkomster för 2005.
Finansutskottet tillstyrker därmed att regeringens inkomstberäkning
godkänns och avstyrker motionsyrkandena om alternativa inkomstberäkningar,
dvs. motionerna Fi231 (m) yrkande 5, Fi232 (fp) yrkande 4, Fi234 (c)
yrkande 7 och Sk452 (kd) yrkandena 1 och 26 i denna del. Utskottet
avstyrker även motion N310 (c) yrkande 5.
5.13 Lagförslagen
Regeringens förslag till lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229)
bör kompletteras i två hänseenden. I 12 kap. 27 § inkomstskattelagen
finns regler om näringsidkares reseavdrag. Eftersom beslutet att höja
reseavdraget från 16 kr till 17 kr per mil även ska omfatta näringsidkare
bör regeringens lagförslag tillföras den ändring i 12 kap. 27 § som
utskottet redovisar. Vidare bör beslutet att slopa det fasta beloppet
om 200 kr innebära att bestämmelserna i 65 kap. 6 § inkomstskattelagen
om hur det fasta beloppet ska tas ut av dödsbon justeras på det sätt
utskottet föreslår. Utskottets ändringsförslag framgår av bilagan
Utskottets lagförslag.
7 Bemyndiganden och övriga ekonomiska förpliktelser
7.1 Bemyndigande om upplåning
Utskottets förslag i korthet
Regeringen bemyndigas att under budgetåret 2005 ta upp lån enligt lagen
(1988:1387) om statens upplåning och skuldförvaltning. Därmed tillstyrker
utskottet regeringens förslag (punkt 5).
Budgetpropositionen
Statsbudgetens saldo är sedan 1997 identisk med statens lånebehov. För
att statsbudgetens saldo ska överensstämma med statens lånebehov redovisas
Riksgäldskontorets nettoutlåning och en post för kassamässig korrigering
över statsbudgeten på utgiftssidan vid sidan av de utgifter som är
grupperade på 27 utgiftsområden. Lånebehovet 2004-2005 påverkas i viss
mån av överföringar från AP-fonden till staten, vilka föranleddes av
pensionsreformen 1999-2001. En del av överföringarna bestod av
bostadsobligationer som påverkar lånebehovet dels genom att de ger ränta,
dels när de förfaller till betalning. Effekten på lånebehovet uppgår
till ca 4 miljarder 2004 och 2 miljarder 2005, varefter denna effekt
försvinner. Vid överläggningar mellan parterna till pensionsöverenskommelsen
i juni 2004 fastställdes att tidigare överenskommelse ligger fast men
att någon ytterligare överföring från AP-fonden till statsbudgeten inte
ska ske vid den tidigare angivna tidpunkten, den 1 januari 2005. Utskottet
har i betänkande 2004/05:FiU6 ställt sig bakom beslutet och anser att
regeringen under våren 2005 bör återkomma till riksdagen med en tidsplan
för överföring av eventuella ytterligare medel från AP-fonderna till
staten.
Som en följd av regeringens beslut att skjuta på en del av EU-avgiften
från 2003 till 2004 kom anslagsavräkningen av denna del att ske först
2004, vilket ledde till en positiv kassamässig korrigering för 2003 på
ca 2,5 miljarder kronor och en lika stor negativ kassamässig korrigering
2004.
Under perioden 2004-2007 beräknas det ackumulerade budgetunderskottet
enligt redovisningen i budgetpropositionen uppgå till ca 127 miljarder
kronor. Budgetåret 2005 beräknas statsbudgeten uppvisa ett underskott
på ca 38 miljarder kronor och för budgetåren 2006 och 2007 beräknas
underskottet uppgå till ca 52 respektive 37 miljarder kronor.
Regeringen föreslår att riksdagen bemyndigar regeringen att under
budgetåret 2005 ta upp lån enligt lagen (1988:1387) om statens upplåning
och skuldförvaltning (punkt 5).
Finansutskottets ställningstagande
Riksdagen ger enligt lagen (1988:1387) om statens upplåning och
skuldförvaltning regeringen befogenhet att för ett år i taget ta upp lån
från staten. Finansutskottet tillstyrker att regeringen ges det i
finansplanen begärda bemyndigandet (punkt 5).
7.2 Finansiering av investeringar och rörelsekapital
7.2.1 Lån för myndigheternas investeringar i anläggningstillgångar för
förvaltningsändamål
Utskottets förslag i korthet
Utskottet föreslår att regeringen bemyndigas att för budgetåret 2005
besluta om lån i Riksgäldskontoret för investeringar i anläggningstillgångar
som används i statens verksamhet intill ett belopp av 26 500 miljoner
kronor. Därmed tillstyrker utskottet regeringens förslag (punkt 14).
Budgetpropositionen
I budgetpropositionen (avsnitt 7.1.1) redovisas för varje utgiftsområde
det beräknade sammanlagda behovet av låneramar för investeringar i
anläggningstillgångar för budgetåret 2005. Den totala låneramen avser
summan av de lån som regeringen via myndigheterna högst får ha i
Riksgäldskontoret under 2005 och innefattar även tidigare tagna lån.
Regeringen beräknar att det behövs en sammantagen låneram på 26 500
miljoner kronor för budgetåret 2005. För att möta oförutsedda behov kommer
preliminärt 160 miljoner kronor inte att fördelas till myndigheterna
utan disponeras av regeringen.
Jämfört med aktuella låneramar för 2004 innebär regeringens förslag
till låneramar en ökning med 1,5 miljarder kronor. Under perioden
1999-2004 har den genomsnittliga ökningstakten av låneramen uppgått till
ca 8 % per år. Myndigheternas totala skuld avseende investeringar i
anläggningstillgångar uppgick till 16,5 miljarder kronor vid halvårsskiftet
2004. Av den totala ramen utnyttjades innevarande år således 66 %, vilket
kan jämföras med 62 % föregående år.
Finansutskottets ställningstagande
Utskottet har inget att erinra mot regeringens förslag till låneramar
vad avser myndigheternas investeringar för 2005.
Utskottet tillstyrker således att regeringen för budgetåret 2005 får
besluta om lån i Riksgäldskontoret för investeringar i anläggningstillgångar
som används i statens verksamhet intill ett belopp av 26 500 000 000 kr
(punkt 14).
7.2.2 Myndigheternas räntekontokrediter
Utskottets förslag i korthet
Regeringen får för budgetåret 2005 besluta om krediter för myndigheternas
räntekonton i Riksgäldskontoret intill ett belopp av 18 700 miljoner
kronor. Därmed tillstyrker utskottet regeringens förslag (punkt 15).
Budgetpropositionen
Regeringen kan besluta att rörelsekapital i statens verksamhet ska
finansieras med krediter i Riksgäldskontoret inom en kreditram som
riksdagen fastställer. Detta regleras i lagen (1996:1059) om statsbudgeten
(21 §). Myndigheterna placerar överskottslikviditet och finansierar
tillfälliga likviditetsunderskott i Riksgäldskontoret. Myndigheterna
har för detta ändamål ett räntekonto med kredit. Ramen för räntekontokrediten
varierar men ligger normalt inom intervallet 5-10 % av respektive
myndighets omslutning.
Jämfört med aktuella räntekontokrediter för 2004 innebär regeringens
förslag till låneramar för 2005 en ökning med 1 miljard kronor. Vid
halvårsskiftet hade myndigheterna en betydande inlåning på sina räntekonton,
vilket kan förklaras med ett omfattande anslagssparande och även med
att det för den avgiftsfinansierade verksamheten uppstår en likviditet
som placeras på räntekontot.
Utskottets ställningstagande
Utskottet tillstyrker förslaget om myndigheternas räntekontokrediter i
Riksgäldskontoret (punkt 15).
7.2.3 Sjunde AP-fondsstyrelsens lån och räntekontokredit i
Riksgäldskontoret
Utskottets förslag i korthet
För sjunde AP-fondens verksamhet får regeringen för budgetåret 2005
besluta om lån i Riksgäldskontoret för investeringar för högst 10
miljoner kronor och för kredit på räntekontot för högst 200 miljoner kronor.
Därmed tillstyrker utskottet regeringens förslag (punkt 16).
Budgetpropositionen
Inom ramen för det reformerade systemet för inkomstgrundad ålderspension
har sjunde AP-fonden inrättats för att förvalta premiepensionsmedel.
Sjunde AP-fonden ska initialt förvalta två värdepappersfonder,
Premiesparfonden och Premievalsfonden. Premiesparfonden ska förvalta
premiepensionsmedel för de personer som inte gör ett aktivt val av
fondförvaltare.
Premievalsfonden ska vara en av de fonder som kan väljas aktivt.
Kostnaderna för Sjunde AP-fondens förvaltning av de båda fonderna ska
tas ur de förvaltade medlen i respektive fond. För att finansiera
verksamheten under uppbyggnadsskedet disponerar Sjunde AP-fonden krediter
i Riksgäldskontoret. Starka skäl talar för att kostnaderna under
uppbyggnadsskedet sprids över en längre period för att inte oproportionerligt
belasta några enstaka årgångar av premiepensionssparare.
Premiesparfondens marknadsvärde uppgick vid årsskiftet 2003/04 till 29,
9 miljarder kronor, och har därefter tillförts ytterligare 7,3 miljarder
kronor i premiepensionsmedel i januari 2004. Premiesparfonden utgör den
dominerande delen av Sjunde AP-fondens förvaltade kapital. Förvaltningsavgiften
uppgår, efter beaktande av PPM:s rabattsystem, till 0,15 % per år.
Beräkningar visar att Sjunde AP-fonden kommer att redovisa successivt
förbättrade årsresultat. Med de förutsättningar som gällde vid årsskiftet
2003/04 beräknas dock årsresultaten förbli negativa fram till och med
2009. Genom årliga överskott därefter beräknas det balanserade underskottet
bli allt lägre för att elimineras efter ytterligare cirka sju år.
Finansutskottets ställningstagande
Utskottet tillstyrker regeringens förslag (punkt 16).
7.3 Bemyndigande för ramanslag
Utskottets förslag i korthet
Regeringen får ett bemyndigande att under budgetåret 2005 besluta att
ett ramanslag som inte avser förvaltningsändamål får överskridas om
vissa villkor är uppfyllda. Utskottet tillstyrker därmed regeringens
förslag (punkt 17).
Budgetpropositionen
Enligt 6 § andra stycket lagen (1996:1059) om statsbudgeten får regeringen
med riksdagens bemyndigande besluta att ramanslag får överskridas om
detta är nödvändigt för att i en verksamhet täcka särskilda utgifter
som inte var kända då anslaget anvisades eller för att ett av riksdagen
beslutat ändamål med anslaget ska kunna uppfyllas.
Regeringen begär i budgetpropositionens volym 1 (avsnitt 7.4) att den
bemyndigas att under budgetåret 2005 få besluta att ett ramanslag som
inte avser förvaltningsändamål får överskridas om
ett riksdagsbeslut om anslag på tilläggsbudget inte hinner inväntas
samt
överskridandet ryms inom det fastställda utgiftstaket för staten.
Enligt regeringens bedömning kan oundvikliga utgiftsökningar i förhållande
till anvisade krediter för de flesta ramanslag rymmas inom den högsta
tillåtna anslagskrediten på 10 %. Något särskilt bemyndigande som ger
regeringen befogenhet att besluta om överskridande av ramanslag som
anvisats för förvaltningsändamål anser regeringen inte behöver inhämtas.
Vid behov kommer ytterligare medel att begäras på tilläggsbudget.
När det gäller ramanslag som anvisats för regelstyrd verksamhet, icke
påverkbara EU-relaterade utgifter, infriande av garantier samt oförutsedda
utgifter kan så stora förändringar inträffa att utgifterna inte ryms
inom den högsta tillåtna anslagskrediten. Regeringen avser i sådana
fall att i första hand återkomma till riksdagen med förslag om anslag
på tilläggsbudget. Förändringar kan dock inträffa snabbt och betalningar
kan behöva göras utan dröjsmål. Om anslag på tilläggsbudget inte hinner
anvisas bör regeringen bemyndigas att besluta om överskridande när de
förutsättningar som anges i 6 § andra stycket budgetlagen är uppfyllda.
Överskridandet får inte vara större än att det ryms inom det fastställda
utgiftstaket för staten.
Bemyndigandet begärs för ett år i sänder och avsikten är att även
fortsättningsvis på tilläggsbudget föreslå förändringar av berörda anslag
som ersätter de medgivna överskridandena. I Årsredovisning för staten
2003 (skr. 2003/04:101, s. 134) lämnades en redovisning av vilka anslag
som regeringen medgivit överskridanden för under 2003.
Innevarande år har regeringen medgivit ett överskridande av anslaget
12:5 Offentligt biträde i utlänningsärenden (utgiftsområde 8 Invandrare
och flyktingar). Ett eventuellt utnyttjande av bemyndigandet senare i
år kommer att redovisas i Årsredovisning för staten 2004.
Finansutskottets ställningstagande
Utskottet utgår ifrån att ytterligare utnyttjande av bemyndigandet senare
i år endast sker i begränsad omfattning och att regeringen även
fortsättningsvis för riksdagen redovisar hur bemyndigandet utnyttjas samt
hur detta har finansierats.
Med detta tillstyrker utskottet regeringens förslag i finansplanen till
bemyndiganden för ramanslag (punkt 17).
8 Revision, kontroll och ekonomisk styrning
8.1 Riksrevisionens årliga rapport, den statliga internrevisionen samt
granskning av vissa offentligrättsliga organ
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen lägger Riksrevisionens årliga rapport till handlingarna.
Utskottet har inga invändningar mot regeringens bedömningar rörande den
statliga internrevisionen och granskning av vissa offentligrättsliga
organ.
Riksrevisionens styrelses redogörelse angående den årliga rapporten
I lagen (2002:1022) om revision av statlig verksamhet m.m. anges att de
viktigaste iakttagelserna vid den årliga revisionen och effektivitetsrevisionen
ska samlas i en årlig rapport. Den årliga rapporten ska enligt lagen
lämnas till regeringen och riksdagen. Styrelsen har överlämnat
Riksrevisionens årliga rapport 2004 till riksdagen i form av en redogörelse
(2004/05:RRS1). Inga motioner har väckts med anledning av redogörelsen.
Riksrevisorerna anför i den årliga rapporten att rapporten utgör en
sammanställning av de viktigaste iakttagelserna från den under året
genomförda revisionsverksamheten. I den årliga rapporten vill riksrevisorerna
lyfta fram sådana resultat eller slutsatser från granskningsverksamheten
som är av mer generell eller principiell betydelse. Huvudsyftet är
således inte att redovisa resultaten av enskilda granskningar. Detta
sker löpande under året inom ramen för Riksrevisionens ordinarie verksamhet.
Riksrevisorerna erinrar om att Riksrevisionen är en ny myndighet under
riksdagen sedan den 1 juli 2003. Den nu aktuella årliga rapporten avser
således inte ett fullt verksamhetsår. Perioden från den 1 juli 2003 har
dessutom präglats av uppbyggandet av en ny verksamhet. Riksrevisorerna
har dock bedömt det som angeläget att ge den första årliga rapporten en
tematisk uppläggning med den övergripande inriktning som de avser ska
prägla kommande årliga rapporter.
Rapporten bygger på följande underlag från den verksamhet som genomförts
under Riksrevisionens första år:
granskning av myndigheternas årsredovisningar och förvaltning,
särskilda studier,
effektivitetsgranskningar,
remissyttranden samt
årlig revision av årsredovisningen för staten 2003.
Årlig revision
Riksrevisionen har lämnat revisionsberättelse för 266 myndigheter och
andra organisationer exklusive aktiebolag och stiftelser avseende
årsredovisningen för räkenskapsåret 2003. I 17 fall har revisionsberättelsen
lämnats med en invändning, det vill säga ett väsentligt fel har
konstaterats i årsredovisning och/eller förvaltning. Vidare har Riksrevisionen
granskat och lämnat revisionsberättelse över årsredovisning för staten.
I den årliga rapporten framhålls att vid de avslutande regeringssammanträdena
inför jul- respektive sommaruppehållen fattas ofta beslut som många
gånger är av stor betydelse för myndigheternas redovisning och finansiering
av sin verksamhet. Den berörda myndigheten nås ofta inte av beslutet
förrän strax innan hel- respektive halvårsskiftena. Arbetet med
årsredovisning och delårsrapport blir därmed svårare.
Vidare behandlas hanteringen av Centrala studiestödsnämndens (CSN)
lånefordran på låntagare som är bosatta utomlands. Bestämmelserna inom
området är tydliga, och det är CSN:s ansvar att kräva in fordringarna.
För att få ett bättre resultat av myndighetens insatser bör dock
regeringen i större utsträckning ställa riktade krav på återrapportering,
till exempel genom att begära redovisningar av förfallna fordringar
och vilka åtgärder CSN vidtar för att erhålla återbetalning.
Riksrevisionen erinrar vidare om att mark, byggnader och fast egendom
i övrigt, som främst har ett kulturhistoriskt värde, och museiföremål
som normalt inte omsätts på en marknad, fr.o.m. den 1 januari 2003, i
en myndighets balansräkning ska redovisas som anläggningstillgångar, s.
k. kulturtillgångar. Riksrevisionen bedömer att det saknas bestämmelser
som reglerar hur kulturtillgångar ska finansieras och anser att regelverket
bör förtydligas på denna punkt.
Särskilda granskningar
Riksrevisionen genomför särskilda granskningar av olika slag. Det kan
röra sig om tvärsektoriella granskningar eller frågor av speciell eller
brådskande karaktär. Särskilda granskningar kan även genomföras om det
i den ordinarie granskningsverksamheten framkommit iakttagelser om risk
för överträdelser av lagar och bestämmelser. Under året har några
särskilda granskningar vid befarade oegentligheter genomförts, liksom en
förberedande undersökning för att starta särskild granskning.
Effektivitetsrevision
Granskningsplanen är riksrevisorernas övergripande redskap för att styra
effektivitetsrevisionens verksamhet och inriktning. Utifrån en systematisk
omvärldsbevakning beslutar riksrevisorerna i granskningsplanen om ett
antal teman mot vilka huvuddelen av granskningsverksamheten ska inriktas
under planeringsperioden. Riksrevisionens avsikt är att i den årliga
rapporten presentera myndighetens centrala iakttagelser och slutsatser
inom de teman som riksrevisorerna prioriterat.
Underlaget för den årliga rapporten bygger på de tolv granskningsrapporter
som fram till början av juni 2004 slutförts inom myndighetens avdelningar
för effektivitetsrevision (rapporterna förtecknas i en bilaga till den
årliga rapporten). I stor utsträckning har de granskningar som hittills
avslutats startats i de föregående organisationerna Riksdagens revisorer
och Riksrevisionsverket. Kring fyra teman redovisas vissa iakttagelser.
Under temat Kostnadsutveckling under kontroll? anförs att utvecklingen
av kostnadsnivåerna inom de olika statliga åtaganden som granskas av
Riksrevisionen är en prioriterad aspekt i de effektivitetsrevisionella
granskningarna. Ett problem är otydligt formulerade regelverk som gör
att eventuella spärrmekanismer för kostnadsutvecklingen riskerar att
fungera otillfredsställande. De myndigheter som har till ansvar att
tillämpa regelverket får på detta sätt problem att hantera sitt uppdrag.
Denna typ av brister framkommer i granskningar om assistansersättningen
och om hälso- och sjukvårdens riktlinjer. En annan typ av problem uppstår
när ett statligt åtagande förutsätter att en ansvarig myndighet står
för kostnadskontrollen i systemet och myndigheten i fråga inte förmår
att göra detta. Oavsett om det beror på kompetensbrist, resursproblem
eller att myndigheten inte fått tillräckligt tydliga riktlinjer om vad
som är dess ansvar kan en situation med eskalerande kostnadsutveckling
således uppstå även om regelverket är korrekt utformat. Denna typ av
brister framkommer tydligare i granskningarna om arbetsförmedlingarnas
hantering av arbetslöshetsförsäkringen och försvarets materielförsörjning.
Riksrevisionen anför att givetvis måste regeringen anpassa sitt agerande
efter vilken typ av problem det rör sig om. Handlar det om otydliga
regelverk kan frågan behöva återföras till riksdagen för nytt beslut.
Är det i stället fråga om myndigheter som inte fullgör sitt ansvar ska
regeringen hantera problemet i den löpande myndighetsstyrningen. Men
det kan också kräva mer genomgripande åtgärder.
Brister i likabehandlingsprincipen tas under temat Rättssäkerhet upp
som exempel på rättssäkerhetsproblem. Bristande förutsättningar för
likabehandling finner man främst hos myndigheter med lokal och regional
verksamhet. Iakttagelserna om bristande likabehandling görs dock inom
vitt skilda sakområden och typer av verksamheter. Problemen kan återfinnas
i statliga kärnverksamheter som kriminalvården och arbetsförmedlingen
likväl som i verkställandet av uppgifter som går ut på att styra eller
utöva tillsyn över kommunal verksamhet som framgår i granskningarna om
betygssystemet eller djurskyddstillsynen.
Iakttagelserna pekar på att det finns ett generellt problem med att
förmå olika aktörer med likalydande uppdrag att tolka och bedriva sin
verksamhet på ett sådant sätt att medborgarna blir likvärdigt behandlade.
Det finns enligt Riksrevisionen skäl för regeringen att särskilt
uppmärksamma de insatser som görs inom detta område och att skärpa såväl
krav som den uppföljning som görs för att se till att en positiv utveckling
kommer till stånd.
Ett gemensamt drag för flera av iakttagelserna under temat Regeringens
styrning av myndigheterna är att regeringen brister i sin styrning när
det gäller att ställa krav på uppföljning av de beslut som riksdagen
fattat. Med en bristande uppföljning följer en svag kontroll. I flera
fall kombineras regeringens bristande uppföljning med en allmänt passiv
styrning. Det kan då handla om att man inte konkretiserar riksdagens
beslut tillräckligt för att de ska kunna få genomslag eller om att
regeringen inte tillräckligt tydligt utpekat ansvaret för olika verksamheter.
Under temat Regeringens rapportering till riksdagen har Riksrevisionen
i flera fall kunnat konstatera att regeringen inte levt upp till riksdagens
begäran om redovisning av information och beslutsunderlag. Därtill har
ett flertal iakttagelser gjorts om att regeringen inte begärt eller
försäkrat sig om tillgång till sådan information som regeringen behöver
för att kunna rapportera väsentlig information till riksdagen. De
granskningar som hittills genomförts inom Riksrevisionen har emellertid
inte i något fall varit specifikt inriktade på att bedöma regeringens
information till riksdagen. Det är därför för tidigt att dra några
samlade slutsatser.
Budgetpropositionen
Åtgärder med anledning av Riksrevisionens iakttagelser
I samband med inrättandet av myndigheten Riksrevisionen under riksdagen
den 1 juli 2003 infördes det i 47 § lagen (1996:1059) om statsbudgeten
(budgetlagen) ett krav på regeringen att årligen för riksdagen redovisa
vilka åtgärder regeringen vidtagit med anledning av Riksrevisionens
iakttagelser. I budgetpropositionen återfinns redovisningen dels i volym
1 (prop. 2004/05:1, volym 1, avsnitt 10), dels under respektive
utgiftsområde. Regeringen har i Årsredovisningen för staten 2003 redovisat
de iakttagelser som den årliga revisionen vid Riksrevisionen lämnat.
Regeringens redovisning av åtgärder i de enskilda fallen redovisas per
politikområde i budgetpropositionen. Som redovisas nedan lämnar regeringen
i budgetpropositionen en redogörelse för förutsättningarna för den
statliga internrevisionen (prop. 2004/05:1, volym 1, avsnitt 10.5.1).
Regeringen bedömer att en stärkt internrevision i staten på sikt bör
leda till ett minskat antal revisionsberättelser med invändning föranledda
av brister i intern styrning och kontroll.
Regeringen konstaterar att under perioden den 1 juli 2003-den 30 juni
2004 har Riksrevisionen lämnat 19 effektivitetsgranskningar till regeringen.
I budgetpropositionen förtecknar regeringen samtliga effektivitetsrapporter
som lämnats sedan föregående års budgetproposition samt refererar
rapporterna kortfattat. Regeringens bedömning av de åtgärder som föranleds
av dessa granskningar anges under respektive politikområde i
budgetpropositionen.
På ett mer tematiskt plan, och mot bakgrund av Riksrevisionens årliga
rapport, anför regeringen följande.
Under temat Regeringens styrning av myndigheterna har Riksrevisionen
identifierat problem som delvis kan hänföras till regeringens styrning
av myndigheterna. Regeringen anför att inom Regeringskansliet pågår
kontinuerligt ett arbete för att förbättra regeringens styrning av
myndigheterna. Under senare tid har omfattande utbildningsinsatser och
seminarier kring myndighetsstyrning anordnats, anpassade till olika
nivåer i Regeringskansliet. Åtgärder har också vidtagits för att skapa
bättre förutsättningar för regeringens styrning av de s.k. generella
frågorna, dvs. frågor som berör stora delar av samhället och som därmed
sorterar under flera olika departement. Exempel på sådana frågor är
jämställdhet, miljö och integration.
Av stor betydelse för regeringens styrning är ledningsformerna vid
myndigheterna. I syfte att bl.a. skapa en ökad tydlighet när det gäller
myndighetsledningarnas ansvar och uppgifter tillkallade regeringen en
särskild utredare med uppdrag att utarbeta förslag till en ny verksförordning.
Utredaren överlämnade sitt betänkande Från verksförordning till
myndighetsförordning (SOU 2004:23) i februari 2004. Remissbehandlingen
avslutades i juni 2004. Betänkandet och yttranden från remissinstanserna
bereds i Regeringskansliet.
När det gäller temat Regeringens rapportering till riksdagen anger
Riksrevisionen att ingen av de under året genomförda granskningarna
varit specifikt inriktade på att bedöma regeringens information till
riksdagen. Riksrevisionen bedömer därför att det är för tidigt att dra
några samlade slutsatser kring regeringens rapportering till riksdagen.
Vad som emellertid framkommit i Riksrevisionens granskningar är att
regeringen inte i samtliga fall levt upp till riksdagens begäran om
beslutsunderlag.
Regeringen anför att ett centralt inslag i regeringens rapportering
till riksdagen är den resultatredovisning som regeringen lämnar årligen
i budgetpropositionen. Regeringen redogör i budgetpropositionen (prop.
2004/05:1, volym 1, avsnitt 11) för hur denna resultatredovisning kan
förbättras för att underlätta riksdagens möjligheter att bedöma resultaten
av genomförd verksamhet och ta ställning till föreslagna anslagsnivåer.
Den statliga internrevisionen
Regeringen erinrar om att internrevision vid statliga myndigheter
regleras i förordningen (1995:686) om intern revision vid statliga
myndigheter m.fl. Motivet till att den statliga internrevisionen är
förordningsreglerad är att det ur regeringens perspektiv är ett absolut
krav att den interna styrningen och kontrollen fungerar i de statliga
myndigheterna, särskilt vad gäller myndigheter med stora medelsflöden.
Vid tidpunkten för förordningens införande hade det framkommit att
många myndigheter inte vidtagit erforderliga åtgärder för att uppmärksamma
och åtgärda brister i den interna kontrollen.
I december 2002 tillkallade regeringen en särskild utredare för att
göra en samlad översyn av den statliga internrevisionen för myndigheter
under regeringen samt de allmänna försäkringskassorna (dir. 2002:153).
Behovet av en sådan översyn av den statliga internrevisionen aktualiserades
mot bakgrund av iakttagelser som bl.a. Riksrevisionsverket (RRV) och
Riksdagens revisorer (RR) gjort i samband med sina granskningsinsatser.
Iakttagelserna visade att det finns behov av att stärka internrevisionen
i sig, men också internrevisionens institutionella grund.
Internrevisionsutredningen överlämnade hösten 2003 betänkandet Internrevisionen
i staten - förslag till förstärkt internrevision (SOU 2003:93).
Utredningen delar in de problem som rör internrevisionen i staten i två
mer grundläggande områden. Utredningen anser att internrevisionen i
staten inte utgör en tydlig profession och att ansvaret för intern
styrning och kontroll samt internrevision i staten är otydligt.
Utredningen lämnar mot denna bakgrund ett antal förslag. Ett förslag av
mera genomgripande karaktär är att det skall inrättas en särskild
internrevisionsmyndighet. Myndigheten föreslås få dels en samordnande
uppgift, dels en granskande uppgift. Internrevisionsutredningen lämnar
även ett förslag till förordning om internrevision vid statliga myndigheter.
Enligt den föreslagna förordningen skall samråd ske med Riksrevisionen
om internrevisionens revisionsplan. Utredningen lämnar också förslag
till hur frågan om vilka myndigheter som skall omfattas av
internrevisionsförordningen skall hanteras. Därutöver lämnar utredningen vissa
andra förslag.
Remissinstanserna är, med något undantag, i stort positiva till
utredningens förslag att stärka internrevisionen i staten. Några remissinstanser
är dock kritiska till vissa av utredningens förslag.
Regeringen betonar i budgetpropositionen att det finns ett behov av att
stärka den statliga internrevisionen. Ett mål är t.ex. att minska antalet
revisionsberättelser med invändning som föranleds av brister i den
interna styrningen och kontrollen.
Regeringen delar utredningens bedömning att det finns ett behov av att
samordna den statliga internrevisionen, när det gäller kvalitetssäkring,
metod- och kompetensutveckling samt föreskrifter och allmänna råd till
internrevisionsförordningen. Regeringen har även ett behov av egen
internrevisionell granskningskapacitet. Uppgifternas omfattning motiverar
dock inte, som Internrevisionsutredningen föreslår, bildandet av en
särskild myndighet. Att stärka den statliga internrevisionen bör i
stället bli en uppgift för någon av de befintliga stabsmyndigheterna.
När det gäller granskningsuppgiften talar enligt regeringen effektivitetsskäl
för att denna hanteras inom samma organisation som får till uppgift att
utföra samordningsuppgifter. En mera löslig ordning som innebär att
insatserna kan avropas genom ramavtal med aktörer på marknaden kan därvid
vara att föredra. Sådana uppdrag bör finansieras genom avgifter.
Den myndighet som får ett ansvar för att samordna den statliga
internrevisionen kommer att ges i uppdrag att närmare överväga kompetens-
och kvalitetsfrågor, dvs. former för metod- och kompetensutveckling,
kvalitetssäkring etc. Den statliga internrevisionen bör regleras i en
särskild internrevisionsförordning. Regeringen har för avsikt att besluta
om en ny förordning om internrevision vid statliga myndigheter under
2005.
Av nu gällande förordning för den statliga internrevisionen framgår att
samråd skall ske med Riksrevisionen innan internrevisionens uppdragsgivare
beslutar om revisionsplanen. I likhet med Internrevisionsutredningen
anser regeringen att ett samråd mellan internrevisionen och externrevisionen
följer av god sed. Det finns därför enligt regeringens bedömning ingen
anledning att i förordningen särskilt reglera att ett samråd skall ske.
Sammantaget bedömer regeringen att de åtgärder som förestår på sikt
kommer att bidra till att stärka den statliga internrevisionen.
Granskning av vissa offentligrättsliga organ
Riksrevisionens mandat avseende årlig revision regleras bl.a. i lagen
(2002:1022) om revision av statlig verksamhet m.m., aktiebolagslagen
(1975:1385) och stiftelselagen (1994:1220). Regeringen anförde i
propositionen Riksrevisionen (prop. 2001/02:190) att det finns ett antal
offentligrättsliga organ där det är oklart om de är myndigheter eller
inte och därmed om de kan bli föremål för Riksrevisionens årliga revision.
En möjlighet är då att i varje sådant fall särskilt reglera förutsättningarna
för Riksrevisionens granskning, en annan att införa generella regler.
Regeringens bedömning var att en kartläggning först måste ske av vilka
organ som kan komma i fråga för årlig revision innan någon sådan generell
reglering kan bli aktuell (prop. 2001/02:190, s. 65-66). Konstitutionsutskottet
förutsatte å sin sida att en sådan kartläggning skulle komma till stånd
(bet. 2002/03:KU12, s. 11).
En översiktlig kartläggning av offentligrättsliga organ med oklar status
har genomförts. Identifierade organ har därvid klassificerats enligt
vissa kriterier, t.ex. att regeringen utser styrelse för organet, att
organet fördelar statliga medel, att organet har andra myndighetsuppgifter
och att organet uppvisar en stor andel statlig finansiering.
Det är enligt regeringen angeläget att organ som i någon mening bedriver
offentlig förvaltning blir föremål för styrning, uppföljning och
utvärdering. Lagen (2002:1022) om revision av statlig verksamhet m.m. ger
därvid Riksrevisionen mandat att i form av effektivitetsrevision granska
viss verksamhet i de fall statsmedel tagits emot som stöd, om
redovisningsskyldighet för medlen föreligger gentemot staten eller då särskilda
föreskrifter eller villkor har meddelats om hur medlen får användas.
Den genomförda kartläggningen visar på att myndighetsliknande verksamhet
bedrivs i vitt skilda former. Det kan avse t.ex. en nämnd, arbetsgrupp,
delegation, kassa, ideell förening, fond, kommission eller akademi,
men också ett råd eller institut. De använda kriterierna ger dock inte
någon entydig vägledning vid en bedömning av om organ som i någon mening
bedriver offentlig förvaltning är att jämställa med statliga
förvaltningsmyndigheter och därmed bör bli föremål för årlig revision.
Det är enligt regeringens bedömning angeläget att en finansiell granskning
av organ som i någon mening bedriver offentlig verksamhet sker årligen.
Enligt regeringens uppfattning är det avgörande att en granskning enligt
god revisions- och revisorssed kommer till stånd av dessa organs
räkenskaper, redovisning etc. En sådan granskning regleras vanligtvis i
organets stadgar eller motsvarande. Utifrån regeringens behov av underlag
för styrning, uppföljning och utvärdering är det dock inte avgörande
vilken aktör det är som svarar för den finansiella granskningen av denna
typ av organ.
Ett ställningstagande till om organ som i någon mening bedriver offentlig
förvaltning även skall bli föremål för årlig revision av det statliga
revisionsorganet bör även beakta aspekten kostnadseffektivitet. Värdet
av att ålägga en specifik organisation revisionsplikt visavi Riksrevisionen
bör med andra ord även vägas mot de tillkommande kostnader som denna
granskningsinsats genererar för det berörda organet.
Sammantaget kan regeringen inte finna att det finns tillräckliga motiv
för att generellt reglera finansiell granskning av den typ av organ som
ovan diskuterats.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet kan konstatera att Riksrevisionens årliga rapport ger
en god bild av de viktigaste iakttagelserna vid den årliga revisionen
och effektivitetsrevisionen. Redogörelsen för olika teman inom
effektivitetsrevisionen är särskilt intressant. Redogörelsen visar att det
finns ett värde i att sammanställa enskilda effektivitetsrevisioner och
visa på problem som synes vara mer generella. Samtidigt är det viktigt
att det är tydligt vem som har ansvar för att vidta eventuella korrigerande
åtgärder.
Finansutskottet har tidigare betonat vikten av att regeringen utförligt
redovisar och kommenterar revisionens iakttagelser för riksdagen. Sådana
redovisningar utgör bl.a. viktiga underlag för riksdagsutskotten i deras
arbete med uppföljning och utvärdering (bet. 2002/03:FiU20, s. 117 f.).
Utskottet välkomnar således att regeringen i budgetpropositionen redovisar
sina iakttagelser med anledning av samtliga rapporter från
effektivitetsrevisionen. Redogörelsen i propositionens volym 1 ger en god
överblick
samtidigt som den fördjupade redovisningen med anledning av den årliga
revisionen samt effektivitetsrevisionen under respektive politikområde
i budgetpropositionen fyller en viktig funktion.
I behandlingen av årsredovisningen för staten 2003 konstaterade utskottet
att antalet revisionsberättelser med invändning fortsatte att öka (skr.
2003/04:101, bet. 2003/04:FiU28). Utskottet såg allvarligt på denna
utveckling och förutsatte att regeringen noga följer utvecklingen och
vid behov vidtar åtgärder för att bryta denna trend. Utskottet noterar
att regeringen betonar i budgetpropositionen att det finns ett behov av
att stärka den statliga internrevisionen. Ett mål är att minska antalet
revisionsberättelser med invändning som föranleds av brister i den
interna styrningen och kontrollen. Utskottet välkomnar denna strävan.
När det gäller den finansiella granskningen av organ som inte är
myndigheter men som i någon mening bedriver offentlig förvaltning delar
utskottet regeringens uppfattning att det är angeläget att en sådan
granskning sker årligen.
Utskottet föreslår att Riksrevisionens styrelses redogörelse angående
Riksrevisionens årliga rapport 2004 läggs till handlingarna.
8.2 Utvecklingen av den ekonomiska styrningen i staten
Utskottets bedömning
Utskottet framhåller att regeringens redogörelse ligger i linje med vad
utskottet framhållit tidigare rörande den ekonomiska styrningen. Det är
positivt att resultatredovisningen utvecklas även fortsättningsvis.
Propositionen
Inledning
Målen för den ekonomiska styrningen i staten är att tillgodose statsmakternas
krav på och behov av beslutsunderlag med god kvalitet som bidrar till
god kontroll av statens finanser, resursfördelning enligt politiska
prioriteringar samt hög effektivitet och produktivitet i resursanvändningen.
Beslutsunderlagen bör vara relevanta i den meningen att de bör utformas
med utgångspunkt från behov på olika beslutsnivåer i statsförvaltningen,
dvs. riksdagen, regeringen och myndigheterna. Syftet är att åstadkomma
förutsättningar för att ta fram ett fullödigt beslutsunderlag, som
ytterst kan ligga till grund för riksdagens ställningstagande.
En arbetsgrupp i Finansdepartementet har under 2003 utarbetat
departementspromemorian Nya principer för utformning av statsbudgeten -
konsekvenser för budgetlagen (Ds 2003:49). I promemorian lämnas förslag
till en ny lag om statsbudgeten. Förslagen innebär att statsbudgeten
skulle baseras på i huvudsak bokföringsmässiga grunder (kostnader och
intäkter för staten) samt omfatta betalningar som påverkar statens
lånebehov och att statsbudgetens omfattning skulle ändras till att, med
vissa undantag, omfatta all verksamhet vid myndigheter under regeringen
och riksdagen oavsett hur den är finansierad.
Promemorian har remitterats till 61 remissinstanser, vilka alla är
positiva till de grundläggande förslagen. Beredning av promemorian pågår
i Regeringskansliet.
Regeringen beskriver i propositionen (avsnitt 11) hur regeringens
resultatredovisning till riksdagen kan utvecklas ytterligare. Riksdagen
har vid ett flertal tillfällen uttalat sig om regeringens resultatredovisning
och hur den bör utvecklas. Den beskrivning som lämnas är ett försök att
visa hur det är möjligt att tillgodose riksdagens önskemål.
Regeringens resultatredovisning i budgetpropositionen
Regeringen anför att det är angeläget att arbetet med att utveckla den
ekonomiska styrningen fortsätter. Uppställda mål bör vara tydliga och
uppföljningsbara. Det ställer krav på fortsatt utveckling av hur målen
formuleras. Olika typer av resultatindikatorer bör anges för att göra
det möjligt att bedöma om verksamheten utvecklas i rätt riktning. Det
är med andra ord angeläget att finna former för att i så stor utsträckning
som möjligt beskriva måluppfyllelse för de av riksdagen fastställda
målen. Vidare bör redovisade förslag till anslag tydligare kopplas till
de resultat som kommer fram i uppföljningsarbetet.
En påtaglig förändring i jämförelse med föreliggande budgetproposition
är att regeringen avser att redovisa totala intäkter och kostnader per
politikområde. Detta ger en bättre grund för att bedöma resursåtgången
inom ett politikområde än vad som är fallet då endast anslagsförbrukning
redovisas. Genom ett antal indikatorer visas utvecklingen inom respektive
politikområde över tiden. En tydlig åtskillnad görs även mellan å ena
sidan resultatinformation och analys av densamma och å andra sidan
regeringens resultatbedömning och slutsatser.
Resultatredovisningen och regeringens resultatbedömning ska ges en
tydligare koppling till regeringens budgetförslag. En redogörelse för
respektive myndighets bidrag till måluppfyllelsen inom berört politikområde
ska lämnas.
I arbetet med att utveckla resultatredovisningen är det, anför regeringen,
emellertid också angeläget att bibehålla rimliga förväntningar på vad
som kan åstadkommas med mer precisa målformuleringar och mer utvecklade
resultatindikatorer. Statliga verksamheters karaktär är starkt skiftande.
Målen inom vissa områden är i grunden svårare att precisera än andra
och vissa verksamheter låter sig inte i samma utsträckning som andra
avspeglas i lätt avläsbara indikatorer. Även om strävan är att utveckla
redovisningen av statens verksamheter, dess kostnader och resultat, är
det svårt att nå dithän att inom ramen för budgetprocessen varje år få
exakta och fullständiga svar på frågor om varje myndighets och varje
politikområdes måluppfyllelse för att därigenom kunna dra entydiga
slutsatser om resursbehovet.
Årliga indikatorer kan ge en uppfattning om verksamheten utvecklas i
rätt riktning. Mer grundläggande ställningstaganden kan dock kräva
utredningar och analyser baserade på ett underlag som är utförligare än
vad som lämpligen hanteras årligen inom ramen för budgetprocessen. Därför
är det angeläget att den årliga uppföljningen och redovisningen av
resultat koncentreras till ett hanterbart antal väl valda mått på hur
verksamheten utvecklas. Resultatet av mer djupgående utredningar,
jämförelser över tiden etc. kan med fördel redovisas för riksdagen i
särskilda resultatskrivelser.
Generellt för resultatredovisningen gäller att rutiner och system måste
etableras för att ta fram den information som skall redovisas. Det är
därför nödvändigt att utvecklingen av resultatredovisningen sker successivt
och i lämplig omfattning.
Indelning av budgeten i politikområden samt resultatredovisning i
skrivelser
Regeringen erinrar om att vissa politikområden ryms i sin helhet inom
ett utgiftsområde, medan de i andra fall spänner över flera utgiftsområden.
I de fall de politikområden som berör olika utgiftsområden även spänner
över skilda fackutskotts ansvarsområden medför detta vissa olägenheter
för riksdagen. I samband med fackutskottens tillämpning av rambeslutsmodellens
andra steg skall berört fackutskott ta ställning till regeringens förslag
till anslag inom respektive utgiftsområde/politikområde. I de fall ett
anslag bidrar till att finansiera verksamhet inom olika fackutskotts
ansvarsområden medför detta hanteringsproblem. För närvarande är
statsbudgeten indelad i 48 politikområden. Sju av dessa politikområden
finansieras av anslag inom skilda utgiftsområden och berör flera olika
utskott.
Det finns svårigheter med att integrera två olika strukturer, utgiftsområden
och politikområden, i budgetbehandlingen. Det bör dock noteras att den
av regeringen valda indelningen av statlig verksamhet i politikområden,
förutom att fungera som grund för resultatredovisningen till riksdagen,
även skall ligga till grund för en ändamålsenlig styrning och uppföljning
av förvaltningen under regeringen.
De problem som i dag finns då det gäller utskott som har att handha
politikområden som inte till fullo faller inom utskottets beredningsområde
skulle mildras om regeringen för respektive myndighet redovisade såväl
finansiering som bidrag till måluppfyllelse på politikområdesnivå.
Regeringen avser att förändra redovisningen till riksdagen på detta sätt.
Därmed tydliggörs länken mellan anslagsstrukturen och verksamhetsstrukturen.
På så sätt bör respektive utskotts möjligheter att relatera föreslagna
anslag till berörd verksamhet underlättas. Fortfarande skulle dock
riksdagens ställningstagande till och beslut med anledning av regeringens
budgetförslag ske i nuvarande anslagsstruktur (utgiftsområden och anslag),
medan resultat skulle följas upp i en verksamhetsstruktur (politikområden
och verksamhetsområden).
Regeringen bedömer att resultatredovisningen per politikområde
(verksamhetsområde) i budgetpropositionen respektive i resultatskrivelser
bör renodlas så att redovisningarna kompletterar snarare än överlappar
varandra. Resultatredovisningen i budgetpropositionen bör främst avse
att ge riksdagen underlag för att ta ställning till regeringens
budgetförslag. Resultatredovisningen i skrivelsen bör ge en fördjupad analys
av mål, resultat och förbrukade resurser inom utvalda områden och
möjliggöra jämförelser över tiden. I skrivelse kan också sådana effekter
analyseras och redovisas som inte enbart hänförs till den statliga
verksamheten. Skrivelserna ger därmed riksdagen underlag för att i vidare
mening bedöma effektiviteten i och eventuellt ompröva verksamheter.
Resultatskrivelser är även lämpliga för att lämna en mera utförlig
resultatredovisning för politikområden vars måluppfyllelse är beroende
av verksamheter inom flera andra politikområden. För sådana politikområden
lämnas med fördel en mer sammanfattande resultatredovisning i
budgetpropositionen, till stöd för regeringens budgetförslag. Därtill lämnas
en mera fullödig resultatredovisning till riksdagen i form av en särskild
resultatskrivelse. En fördjupad resultatredovisning i skrivelse kräver
ofta särskilda insatser, t.ex. i form av utvärderingar eller uppföljningar,
vilket i sin tur kräver framförhållning och prioritering. Hur ofta en
sådan - vidare - resultatredovisning bör lämnas till riksdagen i form
av en särskild resultatskrivelse får diskuteras mellan berörda utskott
och departement.
Skrivelserna ersätter således inte redovisningen i budgetpropositionen.
Vid sidan av en utvecklad resultatredovisning i skrivelse är det enligt
regeringen angeläget att kontinuerligt utveckla resultatredovisning och
resultatbedömning i budgetpropositionen så att riksdagens krav uppfylls.
Resultatredovisning
I propositionen lämnas en principiell beskrivning av hur regeringen
bedömer att resultatredovisningen i budgetpropositionen kan utvecklas
för att tillgodose riksdagens önskemål. Innehållet i resultatredovisningen
och dispositionen av vissa kapitel kan därmed komma att behöva ändras
i jämförelse med den nu aktuella budgetpropositionen.
I ett inledande kapitel i respektive utgiftsområde avser regeringen att,
precis som i dag, lämna förslag till riksdagsbeslut. Avsnittet omfattar
bl.a. regeringens förslag till anslag för det berörda utgiftsområdet.
Summan av dessa anslag - ramen för utgiftsområdet - är densamma som
framgår av sammanställningen av ramar i volym 1 i budgetpropositionen.
I ett andra kapitel kommer eventuella förslag till lagtext att lämnas.
I ett tredje kapitel avser regeringen att beskriva utgiftsområdets
omfattning och en redovisning lämnas av utgifternas utveckling över tiden.
Redovisningen av utgiftsutvecklingen inom utgiftsområdet omfattar
utgiftsområdet i sin helhet. I den nu aktuella budgetpropositionen
redovisas motsvarande information även fördelad per politikområde. En
sådan indelning är dock inte helt rättvisande då ett anslag ibland bidrar
till att finansiera verksamheter inom skilda politikområden.
En förändring i föreliggande budgetproposition i jämförelse med tidigare
år är att redovisningen av utgiftsutvecklingen inom utgiftsområdet även
ges en realekonomisk indelning. En realekonomisk fördelning av utgifterna
inom respektive utgiftsområde möjliggör en bedömning av förhållandet
mellan resurser för verksamhet, transfereringar och investeringar. På
sikt kan det även vara möjligt att redovisa regeringens bedömning av
anslagens realekonomiska fördelning för kommande år. Regeringen bedömer
att även skatteavvikelser bör redovisas, i syfte att ge riksdagen en
total bild av det samlade stödet inom utgiftsområdet.
Därefter kommer, i ett eller flera kapitel, en resultatredovisning att
lämnas per politikområde (verksamhetsområde). För att skapa förutsättningar
för att kunna tillgodose riksdagens önskemål om en fullödig resultatredovisning
kommer denna redovisning att behöva ändras mer i grunden i jämförelse
med den redogörelse som lämnas i föreliggande budgetproposition.
Resultatredovisningen struktureras delvis om, nya underrubriker tillkommer
etc. Resultatredovisningen baseras därtill i ökad omfattning på
resultatindikatorer. I ett avslutande kapitel redovisas regeringens
budgetförslag.
I budgetpropositionen finns ett utdrag ur en möjlig resultatredovisning
som framöver skulle kunna lämnas i budgetpropositionen. Exemplet avser
anslag som finansierar verksamhet inom politikområde Ekonomisk familjepolitik
som återfinns inom utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för familjer och
barn.
Försvarsutskottets och bostadsutskottets yttranden
Försvarsutskottet och bostadsutskottet har i sina yttranden till
finansutskottet om ramar för utgiftsområden 2005 tagit upp frågan om
ekonomisk styrning.
Försvarsutskottet erinrar i sitt yttrande (FöU1y) om att det vid ett
antal tillfällen under senare år behandlat frågor som rör statsmakternas
styrning av försvaret.
Försvarsutskottet noterade i betänkande 2003/04:FöU6 Styrningen av det
militära försvaret att regeringen - efter beslut av riksdagen (bet.
2002/03: FiU14, yttr. 2002/03:FöU3y och bet. 2003/04:FiU11, yttr.
2003/04:FöU2y) - i februari 2004 har beslutat om direktiv för en utredning
om formerna för styrning och finansiering av försvaret.
För att styrningen och uppföljningen av verksamheten från riksdagens
sida skall bli effektiv, framhöll försvarsutskottet att regeringen måste
lämna förslag till konkreta uppföljningsbara mål för de olika verksamheterna,
tydligare ange vilka ändamål som anslagen är tänkta att finansiera
samt redovisa resultat och effekter mer konkret än hittills. Om inte
riksdagen ges reell möjlighet att ta en aktiv del i mål- och resultatstyrningen
finns det betydande risker för att omläggningen av styrsystemet inte
kommer att, som det var tänkt, innebära en starkare politisk styrning
utan tvärtom. Mot den bakgrunden gav riksdagen som sin mening regeringen
till känna vad försvarsutskottet anfört om mål, kostnader, anslag och
resultat och uppdrog åt regeringen att ge den ovan nämnda utredningen
tilläggsdirektiv att lämna förslag till förbättringar i dessa avseenden.
Bostadsutskottet understryker i sitt yttrande (BoU1y) värdet av att
resultatredovisningen löpande utvecklas för att bättre tillgodose de
behov som föreligger både i samband med riksdagens budgetberedning och
som utgångspunkt för olika politiska överväganden och debatter. Det är
därvid önskvärt att utformningen av redovisningen kan anpassas efter de
särskilda förutsättningar och behov som kan finnas inom respektive
politikområde. Bostadsutskottet har för sin del för avsikt att även i år
i samband med beredningen av anslagsförslagen inom utgiftsområde 18
överväga frågor om mål- och resultatredovisningens utformning.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet vill inledningsvis framhålla att regeringens redogörelse
ligger i linje med vad utskottet tidigare framhållit rörande den ekonomiska
styrningen i staten. Det är positivt att arbetet med att utveckla
resultatredovisningen fortsätter. Därmed kan riksdagens möjligheter att
bedöma statliga verksamheters måluppfyllelse och att ställa resultaten
i relation till kostnaderna förbättras. Riksdagen ges därmed ökade
förutsättningar att bedöma de av regeringen föreslagna anslagsnivåerna.
De exempel som regeringen redovisar på hur resultatredovisningen kan se
ut i kommande budgetpropositioner är enligt utskottets uppfattning
ambitiösa och lovvärda. Utskottet ser positivt på en utveckling av
budgetpropositionens innehåll och struktur i den riktning som redovisas
i den nu aktuella propositionen. Som regeringen anför ger en redovisning
av totala intäkter och kostnader en bättre grund för att bedöma den
totala resursåtgången inom ett politikområde än vad som är fallet då
endast anslagsförbrukning redovisas.
Som regeringen redovisar i budgetpropositionen har finansutskottet och
andra utskott påtalat svårigheterna att överblicka mål, insatser och
resultat inom respektive beredningsområde när indelningen i politikområden
inte följer indelningen i utgiftsområden. Svårigheter föreligger också
när myndigheter är verksamma inom flera verksamhetsområden. Regeringen
redovisar att den avser att förändra redovisningen så att den för
respektive myndighet redovisar såväl finansiering som bidrag till
måluppfyllelse på politikområdesnivå. Därmed tydliggörs enligt regeringen
länken mellan anslagsstrukturen och verksamhetsstrukturen. På så sätt
bör respektive utskotts möjligheter att relatera föreslagna anslag till
berörd verksamhet underlättas. Fortfarande skulle dock riksdagens beslut
med anledning av regeringens budgetförslag ske i nuvarande anslagsstruktur
(utgiftsområden och anslag), medan resultat skulle följas upp i en
verksamhetsstruktur (politikområden och verksamhetsområden).
Utskottet ser positivt på en ökad koppling mellan redovisningen av
myndigheternas verksamhet och redovisningen av måluppfyllelsen på
politikområdesnivå. Kopplingen mellan beslut om anslag och uppföljningen
av resultat förblir dock begränsad så länge ett politikområde hör till
mer än ett utgiftsområde.
Den aviserade redovisningen löser således inte det grundläggande
principiella problemet med att ett politikområde är delat mellan flera
utgiftsområden och utskott. Utskottet vill erinra om sitt tillkännagivande
hösten 2003 (bet. 2003/04:FiU2) om en mål- och resultatstyrning bättre
anpassad till riksdagens arbetsformer. Utskottet erinrade om att den
bristande överensstämmelsen mellan utgiftsområden och politikområden
försvårar en helhetssyn som innebär att mål- och resultatbedömningen
kan kopplas ihop med budgetförslagen.
Utskottet vill framhålla att om indelningen i politikområden ska vinna
genomslag i riksdagens arbete med budgetpropositionen bör indelningen
fullt ut vara anpassad till indelningen i utgiftsområden. Den krångliga
redovisningen av politikområden som är fördelade på flera utgiftsområden
skulle därmed kunna undvikas. När det finns anledning att redovisa
verksamheter som sträcker sig över flera politikområden kan redovisningen
ske i t.ex. särskilda resultatskrivelser.
Utskottet förutsätter således att regeringen i det fortsatta utvecklingsarbetet
tillser att indelningen i politikområden så långt möjligt följer
indelningen i utgiftsområden.
Regeringen anför att ett väsentligt inslag i dess ambition att utveckla
resultatstyrningen är att i ökad omfattning använda indikatorer för att
kunna bedöma graden av måluppfyllelse inom skilda politikområden. Som
regeringen redovisar har flera utskott framhållit vikten av resultatindikatorer
och nyckeltal. Finansutskottet förutsätter att arbetet med resultatindikatorer
och nyckeltal prioriteras.
Finansutskottet noterar med tillfredsställelse att regeringen med
anledning av försvarsutskottets tillkännagivande (bet. 2003/04:FöU6) har
givit utredningen om styr- och finansieringsformerna i försvaret
tilläggsdirektiv (dir. 2004:113). Finansutskottet ser fram mot att ta del
av bostadsutskottets beredning av anslagsförslagen inom utgiftsområde
18 och iakttagelserna avseende mål- och resultatredovisningen.
9 Övriga frågor
9.1 Budgetlagens tillämpning
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker motionsförslag om budgeteringsmarginalen och en
översyn av budgetlagen samt förslag om att Kemikalieinspektionen,
Livsmedelsverket och Jordbruksverket ska få disponera avgiftsintäkter
från ansökningsärenden.
Jämför reservation 14 (m, fp, kd, c).
Motionerna
I motion Fi277 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) påpekas att regeringens
brott mot budgetlagen under senare år blivit alltmer uppenbara och att
effekterna av detta är de gradvis försämrade statsfinanserna. En viktig
fråga är enligt motionärerna definitionen av teknisk justering av
utgiftstaket. De korrigeringar som gjorts av utgiftstaket har många gånger
stridit mot principer som regeringen själv sagt sig vilja tillämpa.
Utgiftstaket ska exempelvis justeras, såväl upp som ned, för de avräkningar
som sker gentemot kommunerna för ändringar i beskattningen. I
budgetpropositionen för 2005 justerar regeringen upp utgiftstaket med 670
miljoner kronor, avseende slutlig avräkning mot kommunerna för en
tidigare grundavdragsändring. I budgetpropositionen görs den slutliga
avräkningen mot kommunerna för en omläggning av grundpensionen till
beskattning, vilket medfört ökade skatteintäkter för kommunerna och
därmed en neutralisering genom sänkta statsbidrag på 2 miljarder kronor.
Regeringen justerar dock inte ned utgiftstaket för denna sänkning.
Enligt motionärerna har regeringen också vid upprepade tillfällen "krupit
under" utgiftstaket genom att omvandla utgifter till avdrag på inkomstsidan,
och listan över stöd och subventioner som betalas ut i denna form har
för varje år blivit längre. I budgetpropositionen för 2005 omfattar den
8,3 miljarder kronor i byggsubventioner, anställningsstöd och liknande.
Ett annat exempel på nettobudgetering är att lägga in inkomster på
budgetens utgiftssida, vilket regeringen enligt motionärerna gjort inom
bl.a. utrikesförvaltningen, Arbetsmarknadsverket och Vägverket.
Motionärerna påpekar också att regeringen genom att lägga finansieringen av
vissa infrastrukturinvesteringar i särskilda bolag undvikit att dessa
finansieras med anslag. Det gäller exempelvis Botniabanan. Regeringen
har även enligt motionärerna kanaliserat miljardbelopp från de statliga
företag som går med vinst, vid sidan av budgeten till ett konto i
Riksgälden, som regeringen använder för att fylla svarta hål i SJ och
andra förlustbolag. Inte heller detta läggs in under utgiftstaket.
Mot bakgrund av ovanstående anser motionärerna att budgetlagen behöver
ses över och förtydligas främst med avseende på bruttoredovisning,
teknisk justering och kreditering av skattekonto (yrkande 2).
Motionärerna anser vidare att budgeteringsmarginalen är ett mycket
viktigt inslag i budgetmodellen. Den ska återgå till att användas som
det var avsett, dvs. till oförutsedda händelser utanför regeringens
kontroll och vara tillräckligt stor för att hantera sådan osäkerhet
(yrkande 3).
I motion MJ334 av Patrik Norinder (m) föreslår motionären att
Livsmedelsverket och Jordbruksverket, vid sidan av Kemikalieinspektionen,
ska få disponera avgiftsintäkter från företags ansökningsärenden om
godkännande av växtskyddsmedel. Kemikalieinspektionen handlägger i dag
svenska godkännanden av växtskyddsmedel i enlighet med EU:s regelverk.
Vissa delar av utvärderingsarbetet utförs dock av Livsmedelsverket och
Jordbruksverket. Dessa myndigheter får i dag ingen del av avgifterna
utan förutsätts finansiera delar av arbetet inom ordinarie budget. Detta
medför enligt motionärerna att ytterst begränsade resurser finns att
tillgå, vilket leder till köbildning och förlängd handläggningstid.
Ekonomistyrningsverket, ESV, har i en utredning (ESV 2003:11) påtalat
detta problem och även lagt fram ett förslag till ändrat avgiftssystem
med tydligare koppling mellan avgifter och motprestation enligt
bemyndigandet i miljöbalken. Motionären anser att ESV:s förslag till
avgiftssystem bör ligga till grund för ansökningsavgifterna (yrkande
4).
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet har redan tidigare, i förra årets budgetbetänkande
2003/04:FiU1, behandlat ett yrkande från Folkpartiet om att budgetlagen
behöver ses över avseende bruttoredovisning, tekniska justeringar och
krediteringar av skattekontot. Som då påpekades och utförligt motiverades,
delar inte utskottet motionärernas uppfattning i denna fråga utan anser
att budgetlagen i huvudsak fungerat mycket bra sedan den trädde i kraft
1 januari 1997. Lagens tillämpning är något som formas successivt genom
de beslut om budgeten som riksdagen fattar. Utskottet anser därmed att
en översyn av lagen inte behövs.
Frågan om budgeteringsmarginalens storlek och utformning är emellertid
ett område där utskottet anser att nuvarande ordning inte fungerat
tillfredsställande. Även denna fråga har utskottet behandlat tidigare,
bl.a. i förra årets budgetbetänkande, 2003/04:FiU1. Budgeteringsmarginalens
storlek och användning har stor betydelse för den ekonomiska politiken.
Om budgeteringsmarginalen är liten eller snabbt tas i anspråk för nya
utgifter när utrymme uppstår riskerar politiken att förstärka snarare
än att jämna ut konjunktursvängningar. Budgetprocessen syftar till att
ge budgetpolitiken en långsiktig, hållbar och trovärdig inriktning. De
senaste årens brist på marginal till utgiftstaket har dock flera gånger
tvingat regeringen till ingrepp under pågående budgetår för att inte
utgifterna ska överskrida taket. Regeringen har vidtagit åtgärder så
att taket klarats, men sådana kortsiktiga åtgärder riskerar både att
komma i konflikt med vad som är ekonomisk-politiskt önskvärt på längre
sikt och att stjäla kraft och tid från mer långsiktigt arbete såväl för
Regeringskansliet som för andra berörda myndigheter.
Vid upprepade tillfällen sedan hösten 2000 har regeringen, både i
budgetpropositioner och ekonomiska vårpropositioner, framhållit att man
avser att lämna förslag till riktlinjer för budgeteringsmarginalens
storlek. (I förra årets budgetbetänkande poängterade utskottet att man
förväntade sig att regeringen skulle återkomma i 2004 års vårproposition
och redovisa tidigare utlovade riktlinjer. Några sådana riktlinjer har
dock ännu inte presenterats av regeringen.) I årets budgetproposition
avstår regeringen från att föreslå riksdagen att formellt fastställa
nivån på utgiftstaket för 2007. Detta motiveras med att man dels vill
avvakta en pågående analys av ekonomins potentiella produktionsförmåga,
dels att man överväger att införa ett system med en s.k. sysselsättningsmarginal
i budgeten från 2007. Utskottet ser positivt på att regeringen avser
att utveckla riktlinjerna för budgeteringsmarginalen och att dessa
riktlinjer kommer att redovisas i 2005 års ekonomiska vårproposition.
Förslaget i motion MJ334 (m) innebär att Livsmedelsverket och Jordbruksverket
ska få disponera avgiftsintäkterna från ansökningsärenden. Motionärerna
refererar bl.a. till en utredning kring dessa frågor av Ekonomistyrningsverket
(ESV 2003:11). I nämnda utredning påtalar ESV problemet med att sökande
företag och användare drabbas hårt av att statsmakterna inte ser till
att obligatoriska prövningsförfaranden sker inom rimliga tidsramar.
Förenklat föreslår ESV en ökad skattefinansiering i Kemikalieinspektionens
arbete med prövning och tillsyn, i kombination med ett avgiftssystem
där avgifternas koppling till motprestation från staten betonas. ESV
föreslår vidare att Livsmedelsverkets och Jordbruksverkets kostnader
för deltagandet i prövningsarbetet ska inkluderas i det avgiftsunderlag
som Kemikalieinspektionen tar ut av sökande företag. Dessa avgiftsintäkter
bör enligt ESV:s förslag även fortsättningsvis redovisas mot inkomsttitel,
vilket innebär att Regeringskansliet ska ansvara för omfördelningen av
avgiftsmedel från Kemikalieinspektionen till övriga två myndigheter.
Inom Regeringskansliet pågår för närvarande en utvärdering i syfte att
komma tillrätta med de problem som ESV betonar i sin utredning. Denna
utvärdering beräknas vara klar i början av 2005. Motionen bör i avvaktan
härpå inte föranleda någon åtgärd från riksdagens sida.
Mot denna bakgrund avstyrker utskottet motion Fi277 (fp) yrkandena 2
och 3 samt motion MJ334 (m) yrkande 4.
9.2 Effekter av besparingar
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker motionsförslaget om utredning av effekterna av
1990-talets nedskärningar. Utskottet hänvisar till att sunda offentliga
finanser är en förutsättning för en stabil ekonomisk utveckling med
tillväxt, sysselsättning och välfärd. Utan starka offentliga finanser
riskerar varje lågkonjunktur att tvinga fram nedskärningar som försämrar
tryggheten.
Motionen
I motion Ju332 föreslår Gustav Fridolin (mp) en utredning om kostnaderna
för 1990-talets nedskärningspolitik (yrkande 2). Under 1990-talet
genomfördes stora nedskärningar såväl i den offentliga kärnverksamheten
som i försäkringssystemen. Det vore enligt motionärens uppfattning naivt
att tro att detta inte fått konsekvenser som nu kan studeras. Hur har
t.ex. skolan, sjukvården och äldreomsorgen påverkats, och hur har den
ökade otryggheten som nedskärningarna medfört påverkat samhället
ekonomiskt? Vilket samband har de ökade sjukskrivningarna med
nedskärningspolitiken?
Motionären anser att en utredning av kostnaderna för nedskärningspolitiken
är av största vikt för att kunna fatta bra politiska beslut i framtida
budgetprocesser.
Finansutskottets ställningstagande
När nedskärningar i den offentliga sektorn är nödvändiga måste de
genomföras med omdöme och god insyn i åtgärdernas effekter, så att onödiga
kostnader, mänskliga och ekonomiska, kan minimeras. Utskottet behandlade
och avstyrkte snarlika motioner i betänkande 2003/04:FiU1, s. 307 och
vill än en gång framhålla att det inte råder någon motsättning mellan
god välfärd och sunda offentliga finanser. Sambandet är i stället enligt
utskottets mening det omvända. Sunda offentliga finanser är en förutsättning
för en stabil ekonomisk utveckling med tillväxt, sysselsättning och
välfärd. Utan starka offentliga finanser riskerar varje lågkonjunktur
att tvinga fram nedskärningar som försämrar tryggheten.
Utskottet anser, i fråga om effekterna av 90-talets budgetsanering, att
det är nödvändigt att först dra sig till minnes den ekonomiska och
statsfinansiella situation som rådde i början av 90-talet. Till belysning
av den svåra situation som då var för handen kan några förhållanden
kortfattat rekapituleras. I slutet av 1993 uppgick statsskulden till
76 % av BNP, eller 30 procentenheter mer än vid 90-talets början. BNP
sjönk tre år i rad från 1991 till 1993. Den totala arbetslösheten steg
till över 10 % 1993 och sysselsättningen i den privata sektorn minskade
snabbt. De offentliga finansernas underskott hade ökat mycket dramatiskt
och uppgick till ca 12 % av BNP. Statens lånebehov var samma år 242
miljarder kronor, vilket motsvarade nästan 17 % av BNP. Ungefär en
tredjedel av statsbudgetens utgifter var räntebetalningar på statsskulden.
Det rådde oro på de finansiella marknaderna, och ränteläget var högt,
vilket försvårade en återhämtning av ekonomin. Ett kraftfullt program
för att hållbart förstärka de offentliga finanserna var avgörande för
en ekonomisk återhämtning.
Det konsolideringsprogram som genomfördes åren 1994-1998 innebar en
avvägning mellan å ena sidan behovet av att snabbt och resolut återskapa
trovärdigheten för de offentliga finanserna och å andra sidan risken
att en alltför stram politik skulle försena eller bryta konjunkturuppgången.
Att inte ingripa för att förstärka de offentliga finanserna var inget
alternativ. Ett sådant agerande skulle ha lett till en ohållbar
skuldutveckling som flyttat besluten över svensk ekonomi till kreditgivarna,
med långsiktiga och oöverblickbara konsekvenser för landets ekonomi
och välfärd.
Det är enligt utskottets mening ofrånkomligt att en så kraftfull sanering
av de offentliga finanserna som genomfördes under 90-talet får konsekvenser
för den offentliga verksamheten. En av principerna under budgetsaneringen
var dock att verksamheter som skola, vård och omsorg skulle värnas
framför transfereringar, och allteftersom det ekonomiska utrymmet tillåtit
har stödet till kommuner och landsting även därefter prioriterats av
regering och riksdag. Utskottet kan dock inte nog understryka vikten av
att den löpande budgetpolitiken förs på ett ansvarsfullt sätt, så att
åtgärdsprogram som 90-talets sanering av de offentliga finanserna inte
blir nödvändiga.
Det är enligt utskottets mening givetvis viktigt att effekterna av den
ekonomiska politiken i vid mening kontinuerligt diskuteras och analyseras.
Det är emellertid inte något ämne som låter sig avgränsas och definieras
på ett enkelt sätt, utan diskussionen måste föras på bred front så att
olika aspekter belyses i den samhällsekonomiska debatten.
Utskottet avstyrker med det anförda motion Ju332 (mp) yrkande 2.
9.3 Vårpropositionens innehåll
Utskottets förslag i korthet
Innehållet i den ekonomiska vårpropositionen bör enligt utskottets mening
inte lagregleras mer ingående än vad som framgår av RO 3.2.1. Den i
sammanhanget väckta motionen avstyrks.
Jämför reservation 18 (m, fp, kd, c)
Motionen
I motion Fi277 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) föreslås att riksdagen ska
begära att regeringen återkommer med ett förslag till förtydligande av
budgetlagen beträffande vårpropositionens innehåll (yrkande 4).
Motionärerna anser att de övergripande riktlinjerna för budgetprocessen
ska behandlas i den ekonomiska vårpropositionen. Då riksdagen inte ville
ha någon detaljprocess på våren beslutades att behandlingen av utgiftstaken
för de kommande tre åren ska fastställas i samband med budgetbeslutet
på hösten. Enligt motionärernas uppfattning har de ekonomiska
vårpropositioner som därefter lagts fram saknat viktigare riktlinjer för
framtiden. Vårpropositionen 2004 innehöll t.ex. endast 2005 och 2006 års
siffror. För egen del anser motionärerna att riktlinjerna för den
ekonomiska politiken måste avse såväl skattepolitikens som budgetpolitikens
inriktning för några år framöver och att detta tydligt bör regleras i
budgetlagen.
Finansutskottets ställningstaganden
Frågor med anknytning till den ekonomiska vårpropositionen regleras i
en tilläggsbestämmelse till riksdagsordningen (RO 3.2.1). Enligt denna
föreskrift ska regeringen årligen senast den 15 april avlämna proposition
med förslag till riktlinjer för den ekonomiska politiken och budgetpolitiken
(ekonomisk vårproposition). Några andra föreskrifter om den ekonomiska
vårpropositionens innehåll finns inte reglerade i lag.
Den aktuella tilläggsbestämmelsen fick sin nuvarande lydelse på förslag
av Riksdagskommittén (2000/01:RS1, s. 88) och innebär att regeringen är
skyldig att senast den 15 april varje år lägga fram en vårproposition.
Tidigare hade regeringen i princip möjlighet att själv bestämma om en
sådan proposition skulle läggas fram eller inte. Det enda krav som då
fanns var att en eventuell sådan proposition skulle läggas fram senast
den 15 april om regeringen önskade få den behandlad under våren. Med
den ändring som gjordes 2001 tillkom också en föreskrift om att den
ekonomiska vårpropositionen ska innehålla riktlinjer för den ekonomiska
politiken och för budgetpolitiken. Regeringen har också haft förslagspunkter
av denna innebörd i de vårpropositioner som därefter lagts fram.
Utskottet finner det inte motiverat att nu göra någon översyn av
budgetprocessen. Som tidigare påpekats i avsnitt 6.2 gav riksdagen i samband
med beslutet om förändringar i behandlingen av den ekonomiska
vårpropositionen (2000/01:KU23) regeringen till känna att en utvärdering av
förändringarna i budgetprocessen borde göras efter några år. I regeringens
skrivelse 2003/04:75, som lämnades till riksdagen i mars 2004, skriver
regeringen i en kommentar till detta tillkännagivande att en mer fördjupad
utvärdering bedöms meningsfull att göra först när erfarenheter från
ytterligare några år vunnits.
Utskottet avstyrker därmed motion Fi277 (fp) yrkande 4 och 6.
9.4 Politikområden inom utgiftsområde 23
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker motionsförslag om politikområden inom Utgiftsområde
23.
Motionen
I motion MJ497 av Sven Gunnar Persson (kd) m.fl. anser motionärerna
att indelningen av utgiftsområde 23 Jord- och skogsbruk, fiske med
anslutande näringar i politikområden bör renodlas. Motionärerna föreslår
att den nuvarande indelningen (skogspolitik, djurpolitik, livsmedelspolitik,
landsbygdspolitik och samepolitik) ersätts med följande indelning;
jordbrukspolitik, skogspolitik, fiskepolitik, djurpolitik och samepolitik.
Motionärerna föreslår i enlighet med detta också nya målformuleringar
för politikområdena jordbrukspolitik, fiskepolitik och djurpolitik.
Motionärerna föreslår att målen för politikområdena skogspolitik och
samepolitik förblir oförändrade.
Finansutskottets ställningstagande
Riksdagen fattar sedan hösten 1996 beslut om budgeten i en finansiell
struktur avseende utgiftsområden, 27 till antalet, och anslag. Regeringen
har sedan 2001 valt att göra resultatuppföljningen utifrån en delvis
annan indelning av budgeten i 48 politikområden och i förekommande fall
verksamhetsområden. Upphovet till indelningen var enligt regeringen bl.
a. de krav som riksdagen ställt på bättre målformuleringar, och regeringens
bedömning var att förutsättningarna för att nå detta skulle öka med en
verksamhetsindelad budget. Vissa politikområden ryms i sin helhet inom
ett utgiftsområde, medan de i andra fall spänner över flera utgiftsområden.
När regeringen presenterade den statliga verksamheten i politikområden,
uttryckte finansutskottet i sitt betänkande (bet. 2000/01:FiU1) att
man såg presentationen av politikområden i budgetpropositionen som ett
led i det utvecklingsarbete av den ekonomiska styrningen som pågick
inom Regeringskansliet. Utskottet gjorde bedömningen att indelningen i
politikområden skulle kunna ge förutsättningar för väl formulerade mål
inom ramen för resultatstyrningen, men betonade samtidigt vikten av att
politikområdesindelningen anpassas till riksdagens arbetsformer för att
riksdagen skall kunna ta till vara de potentiella fördelarna med
politikområdena. Utskottet uttryckte att politik- och utgiftsområdena på
sikt borde bringas i större överensstämmelse med varandra.
Som exempel på områden där politikområdet spänner över olika utgiftsområden,
som därmed också berör olika utskott, kan nämnas det utgiftsområde som
motionärerna tar upp, nämligen utgiftsområde 23. Inom utgiftsområdet
finns politikområdet Samepolitik där såväl miljö- och jordbruksutskottet
som konstitutionsutskottet svarar för beredningen av var sitt anslag.
Detta skapar vissa olägenheter vid budgetbehandlingen. Riksdagen har
dock inte hittills funnit anledning att på eget initiativ besluta om
ändringar som rört politikområdesindelningen. Motionärerna går således
längre än vad riksdagen hittills funnit sig föranlåten att göra. Eftersom
det är regeringen som svarar för resultatuppföljning och återrapportering
till riksdagen och det är i dessa sammanhang som politikområdesindelningen
fått sin stora betydelse anser utskottet det naturligt att regeringen
beslutar om politikområdesindelningen. Utskottet ser mot denna bakgrund
inte någon anledning för riksdagen att vidta någon åtgärd med anledning
av motionärernas förslag och föreslår att riksdagen avslår motion Mj497
(kd) yrkande 4.
9.5 EU-ersättningar till jordbruksföretagare
Utskottets förslag i korthet
EU-ersättningarna till jordbruksföretagare bör, enligt utskottets mening
ligga kvar under utgiftstaket. Den i sammanhanget väckta motionen
avstyrks.
Motionen
I motion MJ376 av Eskil Erlandsson och Birgitta Carlsson (c) yrkas att
EU-ersättningarna till jordbruksföretagare inte ska inräknas under
utgiftstaket. Enligt motionärerna är det egendomligt att EU-ersättningarna
i dag i praktiken redovisas två gånger under utgiftstaket för staten.
En gång som avgift till EU och nästa gång när utbetalning sker i Sverige.
Denna dubbelredovisning måste enligt motionärerna tas bort genom att
EU-ersättningarna i stället redovisas utanför utgiftstaket.
Finansutskottets ställningstaganden
De medel som staten erhåller från EU:s olika program, t.ex. struktur-
och jordbruksfonderna, hanteras i statsbudgeten enligt
bruttoredovisningsprincipen.
Det innebär att EU-avgiften redovisas som en utgift på statsbudgeten,
att återflödet av medel från EU-budgeten redovisas på inkomsttitel och
att motsvarande medel budgeteras på anslag på budgetens utgiftssida.
Problemen vid hanteringen av EU-budgeten gäller främst konsekvenserna
av att man tillämpar bruttoredovisning inom ett system med utgiftstak.
Vad som dock talar emot en särbehandling av EU-anslagen är att
utgiftstakets syfte att styra de totala utgifterna förfelas om vissa utgifter
särbehandlas genom att lyftas ut ur utgiftstaket. Effekten bli att
utgiftskontrollen och styrningen på detta område försämras. När det gäller
förslag till lösningar som innebär nettobudgetering, strider de mot de
grundläggande principer om transparens i budgeten, som har legat till
grund för reformeringen av budgetprocessen.
Mot denna bakgrund avstyrker utskottet motion MJ376 (c) yrkande 2.
Reservationer
Utskottets förslag till riksdagsbeslut och ställningstaganden har
föranlett följande reservationer. I rubriken anges vilken punkt i utskottets
förslag till riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.
1. Allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken (avsnitten 1 och 2.
1-2.3), punkt 1 (m, fp, kd, c)
av Mikael Odenberg (m), Karin Pilsäter (fp), Mats Odell (kd), Christer
Nylander (fp), Roger Tiefensee (c), Tomas Högström (m) och Cecilia
Widegren (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om riktlinjerna för den ekonomiska poltiken.
Därmed bifaller riksdagen delvis motionerna
2004/05:Fi231 av Fredrik Reinfeldt m.fl. (m) yrkandena 1 och
10,
2004/05:Fi232 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkande 1,
2004/05:Fi233 av Göran Hägglund m.fl. (kd) yrkandena 1, 3 och
8 samt
2004/05:Fi234 av Maud Olofsson m.fl. (c) yrkandena 1 och 2
samt
avslår proposition 2004/05:1 Finansplanen punkt 1.
Ställningstagande
Sammanfattning
Sverige har nu ett gyllene tillfälle. Den internationella, och som följd
härav även den svenska, konjunkturen är stark. Det är därför både
lämpligt och nödvändigt att nu lägga om politiken och främst angripa två
stora problem i svensk ekonomi: det statliga underskottet och det stora
antal som står utanför arbetsmarknaden. Regeringen och dess samarbetspartier
har enligt vår mening försuttit de möjligheter som funnits. I stället
för att angripa problemen för man en politik som försvårar situationen.
Vänsterkartellen i form av socialdemokratin, Vänster- och Miljöpartierna
kommer inte att orka ompröva sin politik under resten av mandatperioden
för att möta de strukturella problem som Sverige står inför. Tvärtom
kommer regeringen med stöd av kommunister och miljöpartister att bedriva
en alltmer expansionistisk bidragspolitik i stället för att värna
arbetslinjen. Om vänsterkartellen håller fast vid denna politik kommer
skillnaderna att skärpas mellan vänsterkartellen och våra partier, som
tillsammans utgör Allians för Sverige och som står för att stärka arbets-
och företagslinjen.
Den ekonomiska politiken måste utformas i ett långsiktigt perspektiv
där målen är en hög och uthållig tillväxt som kan ge god offentlig och
privat standard, med beaktande av de restriktioner som t.ex. miljöhänsyn
medför. Endast på detta sätt kan sysselsättning, trygghet och välstånd
säkras. Det långsiktiga perspektivet hindrar inte att ett lämpligt
tillfälle utnyttjas för snabbt verkande åtgärder som är långsiktigt
riktiga och nödvändiga.
Statsfinanserna måste bringas i ordning. Det är unikt med stora underskott
i statens finanser i en högkonjunktur. Något måste snarast göras. Höstens
budget hade varit ett lämpligt tillfälle. I stället innebär den budget
som Socialdemokraterna med stödpartier står bakom att underskottet växer
nästa år. Våra partier står bakom förslag som innebär att en omläggning
av politiken påbörjas. Vårt mål för den offentliga sektorns finanser
innebär att statens finanser ska vara i balans över konjunkturcykeln.
Därigenom kan statsskulden hållas nominellt oförändrad och sjunka som
andel av BNP. Vi vill gå vidare och genom en lämpligt utformad politik
för försäljning av statliga företag amortera ytterligare på statsskulden
så att den också minskar i absoluta tal. Härigenom kan Sverige skaffa
en handlingsfrihet som både gör det lättare att möta akuta kriser som
frestar på statsfinanserna och de anpassningskrav som den ökade andelen
äldre i befolkningen kommer att innebära.
Den andra omedelbara och viktiga uppgiften är att lägga om politiken så
att den dryga miljon människor som inte går till arbetet en vanlig dag
får en reell chans. På grund av arbetslöshet, sjukskrivning, förtidspension
eller annat utanförskap går 20 % av befolkningen i åldern 20-64 ej till
något arbete. Detta slöseri med mänskliga resurser som vänsterkartellens
politik lett till vill vi i Moderaterna, Folkpartiet, Kristdemokraterna
och Centerpartiet, som tillsammans bildar Allians för Sverige, ändra på.
Till skillnad från regeringen och dess stödpartier tror vi på individen
och hans/hennes möjligheter och vilja att göra rätt för sig utifrån den
egna förmågan. Vi vill med vår politik uppmuntra och stärka den enskildes
möjligheter att bidra till Sveriges utveckling, inte förbli utestängda
från arbetslivet. Situationen kommer att bli ännu mera akut om inget
görs. För att bryta den negativa utveckling som regeringens politik
lett till krävs det åtgärder över ett mycket brett fält.
Den inriktning vi vill ge den ekonomiska politiken har följande
inslag:
En förbättring av statens finanser måste omedelbart påbörjas med
inriktningen att statsbudgetens sparande säkerställer att målet för de
offentliga finanserna nås. Det innebär att statens sparande ska vara i
balans räknat över en konjunkturcykel och att de totala offentliga
finanserna uppvisar ett överskott som består av överskottet i det autonoma
pensionssystemet. Genom en väl planerad avyttring av statliga företag
ska statsskulden minska både i absoluta tal och som andel av BNP. Genom
en lägre offentlig skuld kan lägre och stabilare skattesatser etableras.
Det ger hushåll och företag bättre planeringsförutsättningar, ökar
därmed effektiviteten i ekonomin och stärker välfärdsutvecklingen.
Budgetprocessen ska återställas till de principer som fanns vid införandet
i mitten av 90-talet men som nu förfuskats. Budgettaken ska hållas utan
trixande och nödvändiga budgetmarginaler ska respekteras.
Ett omfattande program för att få människor i arbete krävs. Det gäller
bl.a. översyn och förändring av reglerna för sjukförsäkring,
arbetslöshetsförsäkring och förtidspension, samverkan mellan olika system samt
översyn av hur reglerna faktiskt tillämpas. Villkoren i socialförsäkringarna
måste granskas med inriktning mot en större förändring av dessa i
enlighet med de principer som präglar det nya pensionssystemet.
Det måste löna sig bättre att arbeta. Över hela linjen behövs en
reformering av skatte- och bidragssystemen så att trösklar och marginaleffekter
minskar. Det totala skattetrycket måste successivt sänkas ner mot det
som råder i jämförbara länder. Det krävs sänkta skatter både för individer
och företag.
Utan en expanderande privat företagssektor kommer det inte att bli några
nya jobb. Den utmaning som en ökande internationell konkurrens utgör
måste mötas med konkreta åtgärder. De stora internationella utmaningarna
kräver ett högt kvalificerat näringsliv med god lönsamhet, goda forsknings-
och utvecklingsmöjligheter och en modern infrastruktur, goda
transportmöjligheter, god miljö och väl fungerande offentliga tjänster. Det
kräver en större vilja och förmåga att prioritera inom den offentliga
verksamheten. För att den offentliga verksamhet som är nödvändig ska
kunna finansieras krävs att fler arbetar och färre försörjs genom bidrag
och socialförsäkringar. En ökad produktivitet räcker inte till för att
klara finansieringen. Att värna arbetslinjen är således centralt även
av detta skäl.
Etablerings- och expansionsmöjligheterna för de mindre företagen ska
förbättras. Det gäller bl.a. en betydande utrensning av befintliga
regleringar. Ett antal skatter som särskilt berör företagen som de s.k.
3:12-reglerna ska ändras, förmögenhetsskatten ska avskaffas.
Kvinnors och mäns möjligheter ska tas till vara. Det finns ett antal
hinder för både män och kvinnor att utveckla hela sin potential. I
viktiga avseenden kan det handla om opinionsbildning, i andra om direkta
åtgärder. Ett område som är väsentligt för att öka kvinnors möjligheter
att förverkliga sig är avveckling av de offentliga monopolen. Här vill
vi vidga arbetsmarknaden på ett sätt som kommer att ge kvinnor betydligt
större möjligheter än i dag. Inom familjepolitiken ska reformer genomföras
som betydligt ökar valfriheten.
Arbetsmarknadens regler och arbetsmarknadspolitiken behöver förändras.
När det finns så många uppenbara hinder för ungdomar, människor med
utländsk bakgrund, äldre och kvinnor att fullt ut delta på den öppna
arbetsmarknaden behöver ändringar genomföras. Till en del kan det handla
om attityder, men ett omfattande regelverk försvårar arbete.
Arbetsmarknadspolitiken måste effektiviseras och arbetslöshetsförsäkringens
regler och organisation reformeras.
Europasamarbetets fördelar måste utnyttjas. Handeln med tjänster är ett
område där svenska företag skulle kunna vara mera framträdande. Vi avser
därför verka för att ett konkurrensbefrämjande tjänstehandelsdirektiv
utarbetas inom EU. Samarbetet när det gäller den ekonomiska politiken
i stort måste utnyttjas bättre. Vi kommer att verka för att den s.k.
Lissabonprocessen reformeras så att målen blir realistiska, enkla och
relevanta för den ekonomiska politiken. Då kan ett fortgående
erfarenhetsutbyte och en fortgående granskning bidra till att förbättra den
ekonomiska politiken så att den lättare når sina mål.
Konkurrensen måste skärpas, inte minst på de områden där det offentliga
har monopol. Resultatet blir både tjänster som bättre fyller behoven
och bättre arbetsplatser.
Kristecken i högkonjunkturen
Goda förutsättningar har inte utnyttjats
Sverige står nu nära toppen av konjunkturen, samtidigt blottas stora
svagheter i den politik som den socialdemokratiska regeringen för.
Under de senaste tio åren har Sverige kunnat dra nytta av ett fördelaktigt
kostnadsläge efter deprecieringen hösten 1992 och en god tillväxt i
omvärlden. Det nya ramverket för inflationsbekämpning med en självständig
riksbank har lyckats hålla inflationen omkring 2 %. Därmed har
lönekostnadsutvecklingen kommit ned på nivåer som är rimliga från
konkurrenssynpunkt.
Men trots dessa förutsättningar har inte den svenska tillväxten förbättrat
vår ekonomiska standard i jämförelse med omvärlden. Under de senaste
tio åren har vår position vad gäller vår samlade köpkraft försämrats i
förhållande till omvärlden.
De stora politikmisslyckandena ligger på företagandets och arbetsmarknadens
område.
Sverige behöver fler och starkare företag
Det är ingen överraskning att näringslivet internationaliseras alltmer,
särskilt för Sveriges del med vårt stora inslag av multinationella
företag. Under senare delen av 80-talet hade svenska företag med
dotterbolag i utlandet 750 000 anställda i Sverige och 480 000 utomlands.
År 2002 hade de 520 000 anställda i Sverige och 960 000 utomlands. Det
är särskilt industrin som är berörd; de senaste två åren har 3 000
industrijobb i månaden lämnat landet. Det är inget onormalt att företag
och verksamheter läggs ned eller flyttas till andra länder. Det är ett
normalt inslag i en marknadsekonomisk omvandlingsprocess.
För att upprätthålla en god levnadsstandard krävs dock att nya företag
och ny verksamhet växer fram. Detta sker inte i tillräcklig utsträckning
i Sverige. Visserligen har direktinvesteringarna i Sverige, dvs. uppköp
av svenska företag, ökat men inte den totala investeringsvolymen. Under
ett antal år har investeringsandelen i ekonomin minskat. Samtliga 14
övriga "gamla" EU-länder har högre investeringskvot än Sverige.
Näringslivets investeringar har fallit.
Den gynnsamma produktivitetsutveckling som näringslivet ändå visat beror
med stor sannolikhet på de investeringar som gjordes under 90-talet och
på den omfattande utslagning av arbetstillfällen som regeringens politik
i praktiken inneburit.
Den internationella konjunkturen kommer förmodligen att vara förhållandevis
hygglig de närmaste åren. En central fråga är dock om exportföretagens
tillväxt och de inhemskt orienterade företagen kommer att generera
tillräckligt med investeringar för att stimulera sysselsättningen.
Hittills har utvecklingen varit den motsatta. Sverige har exporterat inte
bara varor och tjänster utan även också kapital. Under de senaste åren
har bytesbalansen uppvisat sällan skådade överskott, vilket innebär att
vi lånat ut investeringskapital som skapat jobb i andra länder i stället
för att investera och skapa fler arbeten här hemma.
Förutom att ett antal stora företag flyttar eller förflyttar tyngdpunkten
ur Sverige finns inte en tillräcklig tillväxt "underifrån". För att
starta, driva och expandera företag krävs företagare. Sverige behöver
fler företagare. Under de senaste tio åren har antalet företagare i
stället minskat med 20 000, netto.
En miljon utanför arbetsmarknaden
I varje ögonblick står motsvarande drygt 1 miljon heltidsarbetande
människor utanför arbetsmarknaden på grund av arbetslöshet, sjukskrivning,
förtidspensionering m.m. Detta utanförskap har varit ungefär lika stort
under hela den socialdemokratiska regeringsperioden trots att tillväxten
varit förhållandevis god och den registrerade sysselsättningen ökat.
Vänsterkartellens politik innebär ett stort slöseri med mänskliga
resurser. I stället för att ta till vara den inneboende viljan hos var
och en att bidra till samhällets utveckling håller man människor kvar
i bidrags- och fattigdomsfällor.
Regeringens missade mål
Regeringen har satt upp som mål att år 2004 skulle 80 % av befolkningen
mellan 20 och 64 år vara reguljärt sysselsatta, dvs. ha ett arbete som
inte var en arbetsmarknadspolitisk åtgärd. Detta har helt misslyckats,
andelen ligger för närvarande på ca 77 %, och enligt regeringens egna
prognoser kommer målet inte att uppnås under överskådlig tid. Den
expansion av arbetsmarknadspolitiska åtgärder som regeringen nu planerar
och genomför kommer bokföringsmässigt i bästa fall att minska den öppna
arbetslösheten men inte medföra att sysselsättningsmålet nås; personer
i åtgärder räknas inte in i målet.
Dessutom kan även ett sådant mål dölja underliggande problem. Som
sysselsatta räknas även frånvarande. Medan 4,2 miljoner räknades som
sysselsatta i september var endast 3,7 miljoner närvarande på arbetsplatsen.
Regeringen har som mål att halvera sjukfrånvaron från 2002 års nivå på
110,5 miljoner sjukpenning-, karens- och sjuklönedagar till årsskiftet
2007/08. Hittills ligger inte utvecklingen i linje med vad som krävs
för att uppnå detta. Den korta sjukfrånvaron har minskat men, som
regeringen konstaterar i budgetpropositionen:
Det är allmänt bekant att i Sverige - till skillnad från en del andra
länder - ökar den korta sjukfrånvaron när arbetslösheten minskar och
dessa båda transfereringar utgör till stor del kommunicerande kärl.
Sjukskrivningarna har kunnat minska genom att människor förts över i
förtidspension. På ett år har antalet sjukskrivna minskat med 33 000
personer. Men denna minskning motsvaras av en lika stor ökning av antalet
förtidspensionerade. Detta riskerar att fjärma människor ännu mer från
ett möjligt återinträde på arbetsmarknaden. I stället för att satsa på
att öka arbetsförmågan hos de frånvarande låter regeringen människor
marschera ut i förtidspension.
Regeringen har satt upp målet att antalet nybeviljade förtidspensioner
i genomsnitt 2003-juni 2008 ska ligga på under 64 000 per år. Detta är
verkligen inte någon ambitiös målsättning. Trots detta ligger man inte
i närheten av målet. Under perioden oktober 2003 till oktober 2004 ökade
antalet förtidspensionerade med 74 600 personer, vilket motsvarar nästan
en hel årskull nya på arbetsmarknaden. Som Riksförsäkringsverket uttrycker
det:
Ökningen innebär att alltfler ställs mer permanent utanför arbetsmarknaden.
De ökande förtidspensioneringarna ökar den offentliga skuldbördan.
"Förtidspensionsskulden", kostnaden fram till ålderspensionen för de
förtidspensionerad, låg i fjol på 640 miljarder kronor och har på ett
år ökat med nästan ofattbara 110 miljarder kronor, en ökning med nästan
30 % på ett år, även om ökningen detta år till någon del beror på att
bruttobeloppen höjdes för att kompensera för slopandet av det särskilda
grundavdraget för pensionärer.
Regeringen har också satt upp mål för antalet socialbidragstagare,
omräknat i helårspersoner. Antalet skulle halveras från 1999 till 2004,
från 115 200 till 57 200. Inte heller det målet kommer att uppnås, i
fjol uppgick antalet till 85 100 och minskningen har planat ut. Enligt
Kommunförbundet ökar i stället kostnaderna för socialbidrag i år.
Svaga offentliga finanser
De svenska offentliga finanserna är starkt konjunkturberoende. Det visade
sig tydligt under 90-talet, bl.a. när konjunkturen kulminerade 1999-2000.
Då lades också grunden till de nuvarande problemen. Den tillfälliga
ökning av statsinkomsterna som högkonjunkturen medförde använde regeringen
och dess stödpartier till permanenta budgetförsvagningar. När konjunkturen
denna gång når sin höjdpunkt är det bara överskottet i pensionssystemet
som räddar de offentliga finanserna. Statens egna finanser visar ett
stort underskott, 33 miljarder kronor i år och 47 miljarder nästa år,
vilket motsvarar nästan 2 % av BNP. Det normala vore betydligt starkare
offentliga finanser i nuvarande konjunkturläge. Den expansiva politiken
riskerar att leda till en onödig överhettning med stramare penningpolitik
och så småningom även finanspolitiska åtstramningsåtgärder som då kommer
för sent i konjunkturfasen och gör den följande nedgången onödigt djup.
Under perioden har regeringen och dess stödpartier gjort omfattande
åtaganden vars reella innebörd kommer att visa sig med hela sin tyngd
när konjunkturen blir sämre. De åtaganden som gjorts under de två senaste
mandatperioderna kan uppskattas till närmare 200 miljarder kronor,
motsvarande 7 % av BNP. Med ledning av vad som hände 2002 kan man anta
att det finns en stor risk att regeringen kommer att göra nya stora
åtaganden inför valåret 2006, åtaganden som kommer att tynga svensk
ekonomi framöver. Det krävs nu en finanspolitik som i stället stärker
statens finanser.
De internationella förutsättningarna
Den internationella konjunkturen
De internationella förutsättningarna för att genomföra reformer kommer
att vara förhållandevis goda. Under förutsättning att inte oljeprisernas
och US-dollarns utveckling kommer att bli mer dramatisk tycks den
internationella tillväxten bli god och världshandeln utvecklas positivt.
De goda tillväxtutsikterna gäller både i- och u-länder. IMF har redovisat
en av de mest optimistiska prognoserna på åratal. Världsekonomin väntas
växa med 5 % i år och 4,3 % nästa år. Tillväxten i u-länderna väntas
bli ca 6 %.
Även EU-kommissionens nya prognos är optimistisk. BNP-tillväxten i
EU15-området återhämtar sig och väntas ligga på 2,2-2,3 % både i år och
de kommande två åren. I de nya EU-länderna blir tillväxten något högre.
Med dessa förutsättningar kommer världshandeln att öka med 7-8 % i volym.
En av de största riskerna för den ekonomiska utvecklingen ligger i om
den nuvarande oron på oljemarknaden skulle bestå och leda till fortsatt
höga, eller starkt varierande, oljepriser. I jämförelse med tidigare
oljekriser spelar oljan nu en mindre roll i många utvecklade ekonomier
samtidigt som den reella oljeprishöjningen inte är så stark.
Återverkningarna på inflationen bör bli förhållandevis begränsade och
därmed riskerna för kraftiga räntehöjningar förhållandevis små.
Ett annat oroselement är obalanserna i den amerikanska ekonomin i form
av inhemska sparandeunderskott och ett stort bytesbalansunderskott som
skulle kunna leda till ett kraftigt och okontrollerat dollarfall. Det
skulle kunna skapa oro på de internationella finansiella marknaderna.
Den nedgång i dollarkursen som hittills skett är inte av den omfattningen.
En ytterligare bekymmersam faktor är den avsaknad av dynamik som flera
europeiska ekonomier uppvisat. Tillväxten i de "gamla" EU-länderna är
svag, de offentliga finanserna är ansträngda, arbetslösheten hög och
trots detta tenderar inflationen att stiga. Detta tyder på att den
potentiella tillväxten är låg.
Huvudprognosen är dock en relativt god internationell utveckling.
Det ger förutsättningar för att de inslag i den ekonomiska politiken
som vi förordar och som innebär nödvändiga omställningar lättare kan
genomföras. Det är bättre att genomföra förändringar när den inhemska
ekonomin får stöd av en god internationell konjunktur.
Sverige och EU-samarbetet
Svenskt ekonomisk-politiskt beslutsfattande är starkt beroende av
utvecklingen inom EU. I hög grad är detta beroende av våra ekonomiska
band till övriga unionsmedlemmar. Nästan 60 % av vår export går till
den utvidgade unionen medan vi hämtar inte mindre än 75 % av vår import
därifrån. Utrikeshandeln motsvarar i sig 40-45 % av BNP. Vårt ekonomiska
beroende av unionen genom utrikeshandel, kapitalrörelser, turism och
andra kontakter är stort. Det finns också ett antal bestämmelser som
direkt regleras av EU-författningar och som vi är styrda av. Exempel på
detta är reglerna för offentligt underskott och statsskuld. Därtill
kommer den informella process som på olika sätt sätter gränser för vad
ett enskilt land kan tillåta sig i ekonomisk politik med konsekvenser
för övriga länder. Ett led i detta är den s.k. Lissabonprocessen som
beslutades vid ett toppmöte i Lissabon i mars 2000. Den syftar till att
EU år 2010 ska vara "världens mest konkurrenskraftiga och dynamiska
kunskapsbaserade ekonomi, med möjlighet till hållbar ekonomisk tillväxt
med fler och bättre arbetstillfällen och en högre grad av social
sammanhållning".
För detta har ett stort antal indikatorer ställts upp. De spänner över
ett stort fält och har varierande relevans för målet. Man kan nu konstatera
att det uppställda målet inte kommer att nås. Det finns därför all
anledning att reformera processen. Den arbetsgrupp som haft till uppgift
att granska Lissabonstrategin - Wim Kok-gruppen - föreslår en koncentration
på tillväxt- och sysselsättningsmålen samt att medlemsländerna ska ta
ett större ansvar för processen bl.a. genom att utarbeta nationella
program. Arbetsgruppen föreslår också bl.a. att övervakningsprocessen
ska bli tydligare och intensivare. Vi stöder att man reformerar och
koncentrerar Lissabonprocessen samtidigt som vi ser positivt på det
ekonomisk-politiska samarbetet i Europa.
De offentliga finanserna
Ett viktigt mål för finanspolitiken är att säkerställa att utvecklingen
av de offentliga finanserna är uthållig. Endast på detta sätt kan den
långsiktiga välfärdsutvecklingen säkras. Vi anser att den offentliga
skuldsättningen måste reduceras framöver.
Varje generation har ett moraliskt ansvar att inte skjuta en skuld på
kommande generationer. Dagens medborgare bör aldrig bevilja sig förmåner
som framtida generationer får betala.
Den nuvarande höga skuldsättningen och den offentliga sektorns omfattning
medför att statsbudgeten och ekonomin som helhet blir konjunkturkänslig.
Förändringar beträffande ränteläget, såväl nationellt som internationellt,
och variationer i valutakurser har en betydande påverkan på den svenska
ekonomin, beroende på skuldsättningen.
En mindre statsskuld leder därför till mindre sårbarhet för yttre
förändringar, och detta i sig leder till ett ökat förtroende för den
svenska ekonomin. Genom en lägre skuldkvot ökar beredskapen för
konjunkturpolitiskt motiverade tillfälliga underskott i ett läge där
penningpolitiken inte är tillräcklig.
En annan faktor är att statens räntekostnader för statsskulden är en av
de största utgiftsposterna i budgeten. Räntekostnaderna tränger undan
annan offentlig verksamhet, eller möjligheter till skattesänkningar.
Statsskulden kräver i dagsläget att skatter tas in för att finansiera
räntekostnader motsvarande ca 2 % av BNP.
Vidare kan en hög offentlig skuldsättning ha en negativ effekt på den
långsiktiga produktionsförmågan. En omfattande offentlig upplåning
riskerar också att medföra en belastning på sparandet som påverkar
investeringarna negativt. En hög offentlig upplåning riskerar också att
minska trovärdigheten för den samlade ekonomiska politiken.
Målet är att den offentliga sektorns bruttoskuld sänks och möjliggör
stabila skattesatser på en lägre nivå än i dag. Frågan är hur låg
skuldsättning som bör eftersträvas. Två faktorer är viktiga att beakta.
Till att börja med bör det finnas en säkerhetsmarginal för att undvika
att kraftiga konjunkturstörningar medför att skuldsättningen stiger
till en nivå där räntebetalningarna gör att skuldsättningen med stor
sannolikhet blir självförstärkande. Mot bakgrund av Sveriges erfarenheter
under 1970- och 1980-talen är vår bedömning att säkerhetsmarginalen bör
vara sådan att en betydande försvagning av de offentliga finanserna kan
ske utan att skuldsättningen blir ohållbar.
Vidare bör skuldsättningen vara sådan att den är förenlig med hur de
offentliga inkomsterna och utgifterna påverkas av befolkningsstrukturen.
Den demografiska utvecklingen är ett starkt argument för att i tid
vända underskottsutvecklingen.
Vår bedömning är att ett överskottet i det finansiella sparandet för
den samlade offentliga sektorn på ca 2 % av BNP per år den kommande
mandatperioden bör kunna leda till att skuldsättningen utvecklas på ett
långsiktigt uthålligt sätt. Den konsoliderade offentliga sektorns
bruttoskuldsättning bör reduceras så att den kommer ned till ca 40 % av
BNP.
Det övergripande ramverket för finanspolitiken påverkas av de regelverk
som styr de olika delarna av den offentliga sektorn.
Överskotten i den offentliga sektorn ligger under åren framöver helt i
ålderspensionssystemet. En av fördelarna med det nya pensionssystemet
är att det är självständigt. Därmed är det omöjligt att föra över pengar
till statsbudgeten. Premiepensionerna är dessutom grundlagsskyddad privat
egendom. Pensionssystemets tillgångar kan därmed inte användas för andra
ändamål. För kommunerna gäller ett balanskrav. Förutsättningarna för
kommunsektorn ska vara stabila, och man bör därför utgå från att
kommunsektorn som helhet ska vara i balans.
Givet detta regelverk är det naturligt att det finansiella sparandet i
statsfinanserna utgör instrumentet för att upprätthålla målet för det
strukturella sparandet i den offentliga sektorn som helhet.
Vår utgångspunkt är att under den kommande mandatperioden bör balans i
statens finansiella sparande eftersträvas och därmed upprätthålla ett
överskott i den samlade offentliga sektorn på ca 2 % i genomsnitt över
en konjunkturcykel. På grund av de stora underskott som för närvarande
råder i statens finanser anser vi att ett balansmål för statens finansiella
sparande måste fasas in successivt.
Viktiga politiska uppgifter
Statens grundläggande uppgifter
En stats mest grundläggande funktion är att ansvara för medborgares
säkerhet och trygghet. Detta sker dels genom ett rättsväsende som är
effektivt och rättvist, dels genom offentlig finansiering av genuint
kollektiva varor, dels genom att säkerställa att det finns vård, omsorg
och utbildning tillgänglig för alla.
Problemet vi ser är att dessa grundläggande uppgifter är nedprioriterade
av Vänsterkartellen. Denna kartell säger att den satsar på verksamhet,
men detta är inte sant. Pengarna går till bidrag, inte till vård, skola
och omsorg eller till trygghet för medborgarna.
I stora delar av landet saknas det poliser i tjänst, samtidigt som
misstänkta brottslingar i andra delar av landet går fria på grund av
övertidsstopp. Långa vårdköer är legio och förtroendet för sjukvården
minskar.
Vänsterkartellen spenderar nästan en halv miljard kronor om dagen på
att låta över en miljon människor i arbetsför ålder försörjas genom
bidrag och socialförsäkringar. Samtidigt införs ett nytt sjuklönesystem
med ett medfinansieringsansvar, vilket gör det ytterligare kostsamt att
anställa personer som riskerar att bli sjuka. Arbetsgivarna kommer att
ha sällan skådade starka skäl att noga granska varje arbetssökandes
sjukhistoria. Minsta risk att bli sjuk kommer att tydligt reducera den
sökandes chans till jobb. Vänsterkartellen förtidspensionerar folk som
aldrig förr och permanentar på så sätt utanförskapet för de grupper som
i dag är utanför arbetsmarknaden.
Vänsterkartellen nedprioriterar vad som är en stats grundläggande
uppgifter till förmån för att säkerställa sitt eget maktinnehav. Miljarder
och åter miljarder satsas i olika stöd och arbetstidsförkortningar medan
viktiga strukturreformer sätts på undantag. Vänsterkartellen har fastnat
i sin egen bidragsfälla. Allians för Sverige vill satsa på människors
önskan och möjligheter att bidra med eget arbete efter egen förmåga. Vi
står för arbetslinjen.
Företagande
Bättre förutsättningar för företagande
En av de viktigare strukturåtgärderna är att föra en politik som
underlättar, inte bromsar, privat företagande.
För att ett ökat arbetsutbud ska omsättas i sysselsättning och varaktig
tillväxt krävs att det skapas fler jobb i det privata näringslivet.
Detta kräver i sin tur att fler nya företag skapas och fler företag
växer i Sverige. För närvarande är tendensen den motsatta - nyföretagandet
sjunker och alltfler arbetstillfällen flyttar till länder med bättre
villkor för företagande.
Reservation diagram 1. Antal företagare enligt arbetskraftsundersökningarna
januari 1994-september 2004
Källa: SCB
Villkoren för företagande måste förbättras. I en alltmer globaliserad
värld är det lätt att flytta produktion mellan länder. De ekonomiska
villkoren för företagande måste vara konkurrenskraftiga jämfört med
andra länder. Den internationella utvecklingen tyder på att
strukturomvandlingen går snabbare än tidigare. För att kunna bibehålla
levnadsstandarden och höga löner måste Sverige ligga på framkant vad gäller
utbildning, utveckling, innovationer och företagarklimat. Detsamma gäller
för byråkrati och administration. Enbart administrationen av regler på
skatte-, arbetsmarknads- och miljöområdena uppgår till nästan 30 000 kr
per anställd och år för ett litet företag.
Byråkrati och skattevillkor är viktiga liksom väl fungerande infrastruktur,
bättre tillgång till kapital och en väl fungerande konkurrenslagstiftning.
I den verksamhet som i dag till stor del bedrivs av offentliga monopol
är behovet av nya företag stort.
En fungerande konkurrens är en förutsättning för att resurser används
på bästa möjliga sätt. Fler och bättre genomförda offentliga upphandlingar
skulle också kunna medföra att privat företagsamhet får en större marknad.
Lägre skatter på företag och företagande
Fåmansbolagsägare drabbas av högre skatt än andra. Därför måste
beskattningen av fåmansbolagsägare ändras.
Kapitalbeskattningen måste lindras. Förmögenhetsskatten är en viktig
anledning till att kapital flyr landet. Sverige är ett av de få länder
som fortfarande har kvar förmögenhetskatt. Den är ett hinder för tillväxt
som bör bort.
Dubbelbeskattningen av aktieutdelningar ökar kraven på avkastning för
svenska ägare till svenska aktier, medan utländska ägare av svenska
aktier slipper denna skatt. Det är en anledning till att alltmer av
näringslivet i Sverige har utländska ägare. Risken är att huvudkontor
flyttar till annat land och efter ett tag följer andra vitala funktioner
efter. Sverige utarmas. Dubbelbeskattningen på aktieutdelningar bör på
sikt avvecklas.
Mindre krångel
Det flesta av de förslag till förenklingar som den s.k. småföretagardelegationen
presenterade för många år sedan återstår att genomföra. Regler som inte
längre fyller sin funktion måste snabbt mönstras ut. Målet är att
företagarnas kostnader för administration av regelverket ska minska med
en fjärdedel.
Miljöprövning för att få tillstånd att driva en verksamhet kan i Sverige
ta flera år medan företag i andra länder kan erhålla motsvarande tillstånd
på några månader. Skillnaden är orimlig. Hantering av tillståndsärenden
måste ske snabbare. Miljöbalken måste förändras så att företag inte
drabbas av oproportionerliga kostnader eller orimliga straff för
bagatellartade förseelser.
Bättre konkurrens
Konkurrenshämmande regleringar i den privata sektorn bör identifieras
och avvecklas. De finns både på tjänste- och produktmarknaderna, exempelvis
i byggsektorn, läkemedelssektorn och vad gäller finansiella tjänster.
Det
bör bli lättare att få prövat i domstol om kommunal näringsverksamhet
strider mot lagen.
Plan- och bygglagen bör ändras så att etablering av konkurrerande handel
underlättas.
Det är viktigt att regelförenklingar görs i offentliga upphandlingar
under tröskelvärdena. Det ska bli lättare för små och medelstora företag
att delta. Stora upphandlingar bör delas i fler order så att även mindre
företag har en chans att vara med i budgivningen.
Upphandlingsreglerna bör ändras så att det klargörs vilka slags miljökrav
som får ställas vid offentlig upphandling.
Frigör offentlig sektor
De avgörande förbättringarna av konkurrensen kan ske genom att ett antal
offentliga monopol avskaffas och att andra producenter av det som i dag
är offentliga tjänster tillåts inom flera områden. Med offentlig
finansiering men olika producenter kan den enskilde göra val som bättre
fyller hans eller hennes behov.
Verksamhet som i dag bedrivs i offentlig sektor kan också hindra samma
verksamhet som bedrivs i annan regi. Det är därför viktigt att
konkurrenshinder förorsakade av verksamhet i offentlig sektor uppmärksammas
och minskas.
För att öppna för fler utförare av välfärdstjänster ska det offentliga
stödet följa individen även inom andra sektorer än utbildning. Därmed
skapas grundläggande förutsättningar för nyföretagsamhet i synnerhet
för kvinnor.
Högre tillväxt genom fler i arbete, ökad produktivitet och stabila
institutioner
Tillväxtens byggstenar
En uthållig och starkare ekonomisk tillväxt är en grundförutsättning
för att Sverige ska kunna nå målet med en ökad välfärd för alla och för
att klara de demografiska utmaningar som vårt land står inför. Den
ekonomiska politiken måste därför inriktas på att skapa förutsättningar
för en högre varaktig, ekonomiskt, socialt och ekologiskt hållbar
tillväxt. Den ekonomiska tillväxten bestäms av det totala antalet arbetade
timmar och produktivitetsutvecklingen. Därför inriktas våra åtgärder
mot att stimulera båda dessa faktorer.
Sveriges mest akuta problem är den stora frånvaron bland arbetsföra.
Detta skapar inte bara en enorm belastning på de offentliga finanserna
utan riskerar också varaktigt att sänka den långsiktiga produktionsnivån.
Produktivitetstillväxten är för närvarande förhållandevis god, trots
låga investeringar, vilket delvis sammanhänger med ett bättre utnyttjande
av ny teknologi men också med att regeringens politik mönstrar ut
betydande delar av den arbetsföra befolkningen från arbetsmarknaden. Vi
menar att vår politik medför både ökad sysselsättning och stigande
investeringar. Därmed bör inte den större arbetsstyrkan i sig dämpa
produktivitetstillväxten.
Politikerna bär ett stort ansvar för att skapa ett regelverk som främjar
både ett ökat arbetsutbud och investeringar som ökar produktiviteten.
Om statsmakten fortsätter att förhålla sig passiv till de problem som
Sverige står inför kommer antalet arbetade timmar per invånare att minska.
För att motverka och vända den negativa utvecklingen är det helt
avgörande att statsmakten skapar en tillväxtvänlig ekonomisk miljö för
individer och företag att verka i. Ett viktigt inslag i vår ekonomiska
politik är därför sunda offentliga finanser och stabila institutioner.
Med institutioner menar vi i detta sammanhang hela det rättsliga
regelverket och det finansiella ramverk som beslutas politiskt liksom de
skyddsnät som omger medborgarna, men också de informella institutioner
som utgörs av fungerande sociala konventioner och en gemensam etik.
Mycket återstår att göra innan kvinnor och män har likvärdiga förutsättningar
och villkor att forma sina liv. Stora löneskillnader för likvärdigt
eller t.o.m. samma arbete finns alltjämt. Arbetsmarknaden är starkt
könsuppdelad. Kvinnor är kraftigt underrepresenterade i chefspositioner
och ledande befattningar såväl i privat som offentlig sektor. Att
identifiera och förändra de strukturer som i dag motverkar att kvinnor
och män ges samma villkor är den stora jämställdhetsutmaningen. I detta
avseende kan fyra reformområden identifieras:
Ökad mångfald inom bl.a. vård och omsorg genom att fler producenter och
arbetsgivare släpps in på marknaden.
Tjänstesektorerna måste få ökade möjligheter att växa både genom
avregleringar och minskad skattebörda.
Det måste bli lättare att förena livet som förälder med ett aktivt
förvärvsarbete.
Inkomsttagarnas marginaleffekter måste minskas.
Fler i arbete och fler arbetade timmar
Moderaterna, Folkpartiet, Kristdemokraterna och Centerpartiet som bildar
Allians för Sverige anser att Socialdemokraternas medvetna politik att
flytta människor mellan olika statistikkolumner för att kortsiktigt nå
vissa politiska mål är helt förkastlig. Denna politik har fått svensk
arbetsmarknadsstatistik att se bättre ut än vad den faktiskt är.
Oroväckande är att antalet arbetade timmar per invånare har minskat
sedan år 2002 och förväntas fortsätta göra det.
Många av de problem som regeringen försöker undvika har demografiska
orsaker som politiker inte kan blunda för. De demografiska utmaningarna
kombinerade med höga ohälsotal och arbetslöshet riskerar nu att bli en
stark påfrestning på den arbetande delen av befolkningen om ingenting
görs. För att arbetsutbudet och antalet arbetade timmar ska öka anser
Allians för Sverige att det måste bli mer lönsamt att arbeta, genom
sänkta inkomstskatter och bättre fungerande bidragssystem.
Regler, ersättningsnivåer och skatter ska utformas så att de främjar
förvärvsarbete och hälsa. Kraftiga satsningar på en förbättrad rehabilitering
och en nationell vårdgaranti är viktiga reformer. Sänkt skatt på
förvärvsinkomster och skärpningar i bidragssystemen ökar utbytet av
förvärvsarbete och gör det mindre lönsamt att varaktigt leva på bidrag och
socialförsäkringsersättningar. En central del i politiken är att minska
de mycket stora s.k. marginaleffekter som i dag drabbar främst de med
lägst inkomst.
Genom en effektivare arbetsmarknadspolitik kan fler komma i arbete
snabbare.
Genom bättre och enklare regler kan invandrare snabbare få en chans att
komma in på arbetsmarknaden.
Äldre personer som önskar att få vara kvar på arbetsmarknaden måste få
möjligheter och förutsättningar för det. Ett av flera förslag är sänkt
skatt för äldre. Ett annat förslag är att sänka arbetsgivaravgiften för
äldre arbetskraft.
Med en bättre familjepolitik ökar förutsättningarna för att kombinera
familjeliv och förvärvsarbete. Därigenom minskar risken för ohälsa som
beror på stress.
Öka möjligheterna för människor att gå från sjukskrivning till arbete
Över
800 000 personer i arbetsför ålder uteblir från arbetsmarknaden varje
dag bara på grund av ohälsa i olika former. Ungefär 120 000 av dessa
personer har varit sjukskrivna i mer än ett år. Skillnaderna mellan
mäns och kvinnors ställning på arbetsmarknaden återspeglas också i
sjukskrivningstalen. Av dem som får sjukpenning är inte mindre än 63 %
kvinnor. En orsak till detta är kvinnors dubbelarbete, liksom
arbetsorganisationen inom den offentliga sektorn.
Socialdemokraterna har sedan 1997 stått handlingsförlamade medan denna
dramatiska utveckling pågått och kommer enligt sina egna beräkningar
inte att lyckas uppnå målet om halverat antal sjukpenningdagar till år
2008. Även om en viss minskning har skett i antalet sjukpenningdagar
fortsätter antalet förtidspensioner (aktivitetsersättning) och de totala
kostnaderna för ohälsan att öka. Dessa kostnader tränger undan annan
offentlig verksamhet och gör viktiga skattesänkningar svåra att genomföra.
Vi anser att Socialdemokraternas nonchalanta förhållningssätt till
ohälsoproblematiken är under all kritik. Det är inte bara ett missbruk
av statens finanser utan också en tragik för de individer som inte får
möjlighet att ta sig tillbaka till arbetsmarknaden.
Politiken måste snarast läggas om för att vända utvecklingen:
Försäkringskassorna och sjukvården bör få samordna sin verksamhet
finansiellt i hela landet, där så är lämpligt under medverkan även av
primärvården, arbetsförmedlingen och kommunernas socialtjänst.
Försäkringskassorna bör också kunna bekosta specialistvård hos olika vårdaktörer
för att minska väntetiderna.
En nationell vårdgaranti för att korta vårdköer och möjliggöra en
snabbare återgång till arbete efter sjukdom - vård garanteras senast inom
tre månader efter det att behovet fastslagits. Den nationella vårdgarantin
ska omfatta alla medicinskt motiverade behandlingar.
Ett förstärkt rehabiliteringsarbete med sikte på en rehabiliteringsgaranti
varigenom en långtidssjukskriven garanteras en individuell rehabiliteringsplan
inom en viss tid av sjukskrivningsperioden.
Förbättra förutsättningarna för s.k. arbetsgivarringar där långtidsfrånvarande
ges möjligheter att arbetsträna på alternativa arbeten.
Reglerna för hur ersättningar ska betalas ut stramas upp.
Arbetslinjen stärks genom att bedömningen av arbetsförmåga vid långa
sjukfall i ett tidigare skede prövas mot hela arbetsmarknaden och genom
att även rehabiliteringsarbetet ges denna inriktning.
En dialog tas upp med arbetsmarknadens parter beträffande de avtalade
tilläggsförsäkringarnas effekter på sjukfrånvaron.
Stärkt utbildning i försäkringsmedicin för läkare.
Möjligheterna att genom företagshälsovården bidra till ett minskat antal
långa sjukfall bör förbättras.
Socialförsäkringarna måste utformas så att arbete och företagande alltid
lönar sig för dem som har det valet.
Möjligheterna att införa en obligatorisk privat försäkring mot arbetsolyckor
bör snarast utredas. Genom en privatisering skulle positiva incitament
för företagen skapas att satsa mer på förebyggande åtgärder. Ju säkrare
arbetsplats och därmed bättre arbetsklimat, desto lägre premie.
Det förebyggande arbetet på arbetsplatserna ges en högre prioritet;
detta gäller särskilt inom den offentliga sektorn.
Fler alternativa arbetsgivare inom den offentligt finansierade verksamheten
för att öka drivkrafterna att arbeta förebyggande och ge de anställda
rimliga arbetsvillkor.
Utökade möjligheter för den enskilde att påverka arbetstidens förläggning
och bestämma dess omfattning, vilket också i många fall kan göra att
arbetsmiljön upplevs som bättre och därmed i förlängningen leda till
ett bättre hälsoläge.
Förbättrad kunskap om och ökade insatser mot kvinnors ohälsa.
Ökad produktivitet
Moderaterna, Folkpartiet, Kristdemokraterna och Centerpartiet anser att
det är främst genom att göra det mer lönsamt för individen att utbilda
sig, ta ansvar, arbeta och spara i kombination med ett bättre företagarklimat
som den svenska arbetskraftens produktivitet kan öka. Detta sammanfaller
också väl med vad som är politikens uppgift - att se till att individen
i så stor utsträckning som möjligt får de möjligheter som krävs för att
han eller hon ska kunna förverkliga sina förhoppningar. Människor måste
uppleva att hårt arbete och framgångsrikt företagande på ett påtagligt
sätt leder till ett ökat välstånd. När medborgarna uppfattar att samhället
bejakar företagande och arbete stimuleras deltagande i arbetskraften
och produktiviteten, vilket i nästa led medför att de skatter och
avgifter som tas ut räcker bättre för att finansiera den gemensamma
välfärden. När medborgarna upplever motsatsen, dvs. att samhället främst
försvarar bidrag och höga skatter, ökar bidragsutnyttjandet och svartarbete
samt effektiviteten sjunker.
För att främja en god produktivitetstillväxt föreslås:
Trösklarna på arbetsmarknaden måste sänkas och rörligheten ökas så att
människor lättare kan söka sig till de arbetsplatser som de önskar.
Skatteregler och anställningsregler måste i större utsträckning än nu
stimulera nyanställningar och flexibilitet.
Det måste bli mer lönsamt för företagen att investera i produktion,
utveckla ny teknik och höja kvaliteten. Kunskap och kompetensutveckling
är en grundläggande förutsättning för att Sverige ska vara ett utvecklat
välfärdsland. Det handlar om att stärka såväl grund- som gymnasieskolans
kvalitet, öka satsningen på högre utbildning och forskning, främja
innovationer samt kompetensutveckling i arbetslivet.
Regler måste ses över och förenklas och byråkrati och uppgiftslämnande
minska. Därigenom kommer företagen att kunna koncentrera sig på sina
affärsidéer snarare än på administration.
F-skattsedel ska beviljas för i stort sett alla som ansöker om den. Det
måste bli lättare att gå från att vara inkomsttagare till att bli egen
företagare och tvärtom, beroende på den enskildes situation.
Skattebelastningen på hushållens köp av hushållstjänster måste begränsas.
Därigenom uppnås en betydligt större laglig produktion samtidigt som
hårt arbetande inkomsttagare sannolikt blir mer produktiva i sitt
ordinarie arbete genom att slippa en del hemarbete.
Vi måste öppna för en mångfald utförare av offentliga välfärdstjänster.
Produktiviteten kommer att öka, både till följd av att nya och effektivare
organisationsformer kommer att uppstå och till följd av att bättre
fungerande belöningssystem kommer till stånd när det finns fler arbetsgivare
att välja bland.
Den offentliga upphandlingen måste förbättras. Därmed stiger produktiviteten
i offentlig sektor och konkurrenstrycket i den privata sektorn ökar.
Konkurrensen på såväl produkt- och tjänstemarknader som finansiella
marknader måste stärkas. Därigenom kan ytterligare produktivitetsökningar
uppnås. Detta gäller inte minst byggsektorn, livsmedelssektorn samt
läkemedel och banktjänster.
Sunda finanser och stabila institutioner
För att säkerställa sunda offentliga finanser och stabila institutionella
ramverk och institutioner anser Allians för Sverige att:
statens utgifts- och skattekvot måste minska för att ge hushållen och
företagen en ökad makt över sina inkomster och för att minska statsbudgetens
stora konjunkturkänslighet samt för att öka dynamiken i ekonomin,
socialförsäkringssystemen måste reformeras för att bli enklare, ekonomiskt
mer robusta och i högre grad utformas i syfte att skapa incitament för
arbete och mot bidragsutnyttjande,
den offentliga bruttoskulden ska minska,
budgetprocessen måste reformeras så att den ursprungliga inriktningen
återställs,
kontrollen och tillsynen över såväl socialförsäkrings- och bidragssystemen
som finans-, produkt- och tjänstemarknaderna och skattesystemet bör
stärkas,
det direkta sambandet mellan en fungerande lönebildning och höjda
reallöner behöver stärkas och arbetsmarknadens parter bör ha ansvar för
löneförhandlingarna, men staten bör bl.a. tydliggöra kopplingen mellan
arbetslösheten och avgiften till arbetslöshetsförsäkringen,
tilltron till rättsväsendet i stort behöver stärkas, individen måste
skyddas bättre, brott mot företag och företagare måste uppmärksammas
mer och ökade resurser till polis, kriminalvård och åklagarväsende är
viktiga inslag för att uppnå detta.
Förtroendet för näringslivet måste stärkas
Utan förtroende kan näringslivet i allmänhet och den finansiella sektorn
i synnerhet inte fungera på ett konkurrenskraftigt sätt. Ju lägre
förtroende, desto större behov av kontrollåtgärder och kontraktsskrivande
m.m. som bidrar till högre kringkostnader och därmed en ineffektiv
resursanvändning.
Förtroende kan byggas via lagar och regleringar, via tillsyn eller via
etiska normer och självreglering i branschen. I de flesta länder, liksom
i Sverige, finns alla dessa tre "ben" för att skapa det önskvärda
funktionssättet och förtroendet. Det finns dock brister på alla dessa tre
områden: lagstiftningen på insiderområdet bör ses över, den tillsyn som
Finansinspektionen ska stå för är långt ifrån tillräcklig och de i och
för sig ambitiösa regler och normer som branschen själv har satt upp
följs dåligt.
En fungerande etik har stor betydelse för samhällsekonomin.
Förtroendekommissionen pekade på att studier inom Världsbanken indikerade att
ökade transaktionskostnader på grund av brist på förtroende kunde uppgå
till tiotals procent av BNP (mars 2004).
En fungerande etik med hög tillit mellan människor är således en
grundförutsättning för ett samhällsklimat med goda tillväxtbetingelser.
Det handlar inte bara om förtroendet för det privata näringslivet utan
också om förtroendet för statliga och kommunala bolag och i en vidare
mening även om förtroendet för politiker och det politiska systemet.
Vi ser bl.a. följande förändringar för att upprätta näringslivets
förtroende och finansmarknadens funktionssätt och därmed även stärka
småspararens situation:
Näringslivet måste ta ansvar för att en ordentlig diskussion kommer i
gång om hur det etiska handlandet kan stärkas inom olika sektorer.
Ett fortsatt användande av etiska analyser av börsbolag och andra företag
- dessa utgör redan i dag ett viktigt komplement till de vanliga
finansiella analyserna.
Insiderlagstiftningen bör ses över.
Stärk Finansinspektionen och ge den verkningsfulla påföljdsmöjligheter.
Ökad öppenhet i företagens redovisning av bl.a. löner och förmåner bör
ske i första hand på frivillig väg, i andra hand genom lagstiftning.
Friare kommuner
Människors efterfrågan efter tjänster inom vård, skola och omsorg är
oförändrat stor. Såväl resursernas storlek som deras kvalitet är av
avgörande betydelse. En fortsatt reformering och utveckling av de
offentliga verksamheterna är nödvändig för att klara förändrade demografiska
förutsättningar och människors skiftande behov. Avregleringar, mångfald
inom produktionen och ökad konkurrens är nödvändiga, tillsammans med en
prioritering av kärnuppgifter, för att kunna upprätthålla och förbättra
den offentligt finansierade välfärden.
Vänsterkartellen har ånyo visat att ideologiska skygglappar sätter hinder
för en nödvändig reformering av den offentliga välfärden. Detta har
visats senast i samband med den s.k. stopplagen som förbjuder landsting
att lägga ut drift av sjukhus till vårdgivare med vinstmotiv. Utöver
att vänsterkartellen förhindrar en reformering av offentliga verksamheter
är stopplagen ett exempel på hur det kommunala självstyret misshandlas.
Lagen är onödig eftersom landstingen själva kan förutsättas fatta
förståndiga beslut i dessa frågor. De landsting som inte följer
vänsterkartellens påbud förhindras i centralistisk anda att verkställa de
beslut som lokala väljarna har gett dem mandat för. För Allians för
Sverige är denna typ av lagstiftning fullständigt främmande. Kommuner
och landsting är fullt kapabla att fatta egna beslut för frågor som rör
dem själva. Precis som enskilda människor är kapabla att själva kunna
välja tror vi att kommuner och landsting kan fatta egna beslut.
I syfte att öka valfrihet och konkurrens bör etableringsfrihet råda för
offentliga tjänster där det så är lämpligt. Rätt utfört kommer detta
att ge välfärdsvinster för medborgarna med en större mångfald till lägre
pris. Dessutom kommer detta att skapa nya och bättre arbetsplatser.
Särskilt kommer detta att gynna kvinnor som i dag arbetar inom den
offentliga sektorn. Ökad företagsamhet inom vård och omsorg skulle
stimulera det kvinnliga företagandet.
Medan vänsterkartellen för en politik som lägger en död hand över
initiativkrafterna i de lokala beslutsorganen vill vi i Allians för Sverige
stärka det kommunala självstyret.
Tillväxt och ökad sysselsättning i näringslivet är avgörande för att
den kommunala ekonomin ska utvecklas positivt och ge ökade resurser.
Det är därför helt avgörande för kommunernas ekonomi att regering och
riksdag genom sina beslut skapar bästa möjliga förutsättningar för ökat
arbete och företagande. Bara genom växande skattebaser kan kommunernas
ekonomi stärkas på ett långsiktigt hållbart sätt.
Statsbidragen till kommunerna har utvecklats till att bli en allt
viktigare finansiering av de kommunala verksamheterna. Detta gröper ur
det kommunala självstyret ytterligare eftersom basen för den kommunala
ekonomin i allt större utsträckning baseras på statens välvilja, i
stället för egna trygga skattebaser. Vi menar att det är mycket viktigt
att kommunerna ges en reell självständighet för att kunna leva upp till
det mandat kommuninvånarna har gett till de lokala beslutsfattarna. Det
är centralt att kommunerna ges den frihet som krävs för att kunna
fortsätta ett förändringsarbete som innebär att medborgarna kan få mer
för varje skattekrona. Statsbidragen bör tillsammans med ett väl fungerande
utjämningssystem utformas så att de ger rimliga möjligheter för kommuner
med olika förutsättningar att bedriva en verksamhet med god standard.
Utjämningssystemet bör vara så utformat att det inte hämmar tillväxt,
respekterar det kommunala självstyret samt ger en garanti för en skälig
servicenivå i hela landet.
Ett socialförsäkringssystem som skapar trygghet och tillväxt
Det nuvarande socialförsäkringssystemet kräver en kraftfull reformering
som tar sin utgångspunkt i att nästan alla människor har förutsättningarna
och viljan att försörja sig av egen kraft. Socialförsäkringssystemet
ska bistå med en grundläggande trygghet som alla människor kan komma i
behov av under begränsade perioder av sitt liv. Samtidigt är det viktigt
att försäkringarna underlättar en övergång till reguljär sysselsättning
genom att individen tjänar på att gå från att få sin försörjning genom
en socialförsäkring till att försörja sig genom eget arbete.
Utformningen av socialförsäkringarna och deras myndighetsstruktur
försvårar ofta insatser för att möjliggöra en återgång i egen försörjning
och bidrar på så vis till att permanenta bidragsberoende. Exempelvis
behöver insatserna mot arbetslöshet och sjukfrånvaro/förtidspensioner
samordnas i betydligt större utsträckning än vad som i dag är fallet.
För
att legitimiteten och solidariteten för hela skattesystemet i allmänhet
och socialförsäkringssystemet i synnerhet inte ska urholkas hos Sveriges
skattebetalare måste nu statsmakten se till att kostnaderna för
socialförsäkringarna minskar från de senaste årens rekordnivåer.
Socialförsäkringssystemen bör främja återgång i egen försörjning, ett
ansvarsfullt utnyttjande och motverka att bidragsberoende permanentas.
Socialförsäkringssystemet bör göras mer självstående i förhållande till
den övriga statsbudgeten och tydligare koppla förmånerna till den
enskilda individen, till exempel genom en ökad försäkringsmässighet. De
principer som bör ligga till grund för nödvändiga förändringar återfinns
i betydande grad i den reformering som med bred politisk enighet gjorts
av pensionssystemet.
Arbetslöshetsförsäkringen bör reformeras så att flaskhalsar på
arbetsmarknaden undanröjs och arbete framför arbetslöshet alltid lönar sig
för den enskilde. Försäkringen bör bidra till en bättre fungerande
lönebildning och i förlängningen högre sysselsättning.
Socialförsäkringarna måste lättare kunna följa den enskilde individen.
Inte minst på en mer rörlig och internationaliserad arbetsmarknad är
detta viktigt.
Vi föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen vad vi här framfört
om inriktningen av den ekonomiska politiken. Vi tillstyrker därmed delvis
2004/05:Fi231 av Fredrik Reinfeldt m.fl. (m) yrkandena 1 och 10,
2004/05:Fi232 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkande 1, 2004/05:Fi233 av
Göran Hägglund m.fl. (kd) yrkandena 1, 3 och 8 samt 2004/05:Fi234 av
Maud Olofsson m.fl. (c) yrkandena 1 och 2 samt avstyrker proposition
2004/05:1 punkt 1.
2. Mål för de offentliga finanserna (avsnitt 3), punkt 3 (m)
av Mikael Odenberg (m), Tomas Högström (m) och Cecilia Widegren (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 3 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om mål för de offentliga finanserna. Därmed
bifaller riksdagen motion
2004/05:Fi231 av Fredrik Reinfeldt m.fl. (m) yrkande 4 och
avslår proposition 2004/05:1 Finansplanen punkt 4 och motionerna
2004/05:Fi232 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkandena 5-7,
2004/05:Fi233 av Göran Hägglund m.fl. (kd) yrkandena 10, 12
och 13,
2004/05:Fi234 av Maud Olofsson m.fl. (c) yrkande 5 och
2004/05:Fi277 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) yrkande 1.
Ställningstagande
Ett viktigt mål för finanspolitiken är att säkerställa att utvecklingen
av de offentliga finanserna är uthållig. Endast på detta sätt kan den
långsiktiga välfärdsutvecklingen säkras. Vi anser att den offentliga
skuldsättningen måste reduceras. Målet är att den offentliga sektorns
bruttoskuld sänks och möjliggör stabila skattesatser på en lägre nivå
än i dag.
Det övergripande ramverket för finanspolitiken påverkas av de regelverk
som styr de olika delarna av den offentliga sektorn.
Överskotten i den offentliga sektorn ligger under åren framöver helt i
ålderspensionssystemet. En av fördelarna med det nya pensionssystemet
är att det är självständigt. Därmed är det omöjligt att föra över pengar
till statsbudgeten. Premiepensionerna är dessutom grundlagsskyddad privat
egendom. Pensionssystemets tillgångar kan därmed inte användas för andra
ändamål. För kommunerna gäller ett balanskrav. Förutsättningarna för
kommunsektorn ska vara stabila, och man bör därför utgå från att
kommunsektorn som helhet ska vara i balans.
Givet detta regelverk är det naturligt att det finansiella sparandet i
statsfinanserna utgör instrumentet för att upprätthålla målet för det
strukturella sparandet i den offentliga sektorn som helhet.
Vi anser att budgetpolitiken bör inriktas på ett långsiktigt mål för
den offentliga sektorns skuldsättning. Ett budgetsaldomål utan koppling
till utvecklingen av den offentliga sektorns skuldsättning är inte en
bra lösning. Ett årligt mål för det finansiella sparandet utgör en för
svag restriktion för finanspolitiken.
Med ett årligt överskottsmål påverkar avvikelser från målet i dag inte
politiken för de kommande åren. Om statsfinanserna försämras, t.ex. vid
en konjunkturnedgång, medför det inte något krav på regeringen att föra
en stramare politik under den konjunkturuppgång som sedan följer.
Ytterligare ett problem med överskottsmål är att de saknar pedagogisk
klarhet. Det finns inga starka skäl att försöka nå ett visst finansiellt
sparande om det inte finns en koppling till skuldsättningen. Om regeringen
inriktar finanspolitiken på ett mål som det inte finns sakliga skäl att
uppnå uppkommer en otydlighet i den offentliga diskussionen som inte
bidrar till att öka trovärdigheten för den ekonomiska politiken.
Vi anser därför att en ordning baserad på ett mål för den konsoliderade
offentliga sektorns bruttoskuldsättning bör prövas. Med ett skuldmål
medför oväntade överskott att det blir enklare att föra finanspolitiken
i framtiden. En ansvarsfull finanspolitik "belönas" genom att frihetsgraderna
blir större i framtiden. För varje år då målen uppnås kommer regeringen
ett år närmare den tidpunkt då skuldmålet är uppnått och det blir
tillräckligt att upprätthålla balans i de offentliga finanserna över
konjunkturcykeln.
Den konsoliderade offentliga sektorns bruttoskuldsättning - det mått
som ligger till grund för EU:s regelverk för finanspolitiken - motsvarar
i dag ca 52 % av BNP. Vår bedömning, bl.a. mot bakgrund av den demografiska
utvecklingen, är att denna bruttoskuldsättning i ett första steg bör
reduceras till 40 % av BNP under den kommande femårsperioden. Därefter
finns det skäl att överväga ytterligare reduktion av skuldsättningen.
Som
ett verktyg för att nå det långsiktiga överskottsmålet anser vi att
statens finansiella sparande bör målsättas. Pensionssystemet är autonomt
och innehåller egna balanserande mekanismer, och kommunsektorn är ålagd
ett lagstadgat balanskrav. Det verktyg som återstår för regeringen är
därför statens finansiella sparande. Målen för statens finansiella
sparande bör sättas med utgångspunkt i det övergripande målet om en sänkt
nivå på den offentliga bruttoskulden. Vi föreslår därför att riksdagen
fastställer målen för statens finansiella sparande till -0,6; -0,1 och
0,7 % av BNP för åren 2005-2007.
Härav följer att det strukturella finansiella sparandet i genomsnitt
uppgår till 2,2 % av BNP för perioden 2000-2007.
Med det anförda tillstyrker vi motion Fi231 (m) yrkande 4 och avstyrker
propositionens yrkande 4 samt övriga här aktuella motionsyrkanden.
3. Mål för de offentliga finanserna (avsnitt 3), punkt 3 (fp)
av Karin Pilsäter (fp) och Christer Nylander (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 3 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om mål för de offentliga finanserna. Därmed
bifaller riksdagen motionerna
2004/05:Fi232 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkandena 5-7 och
2004/05:Fi277 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) yrkande 1 och
avslår proposition 2004/05:1 Finansplanen punkt 4 och motionerna
2004/05:Fi231 av Fredrik Reinfeldt m.fl. (m) yrkande 4,
2004/05:Fi233 av Göran Hägglund m.fl. (kd) yrkandena 10, 12
och 13 samt
2004/05:Fi234 av Maud Olofsson m.fl. (c) yrkande 5.
Ställningstagande
Ett viktigt mål för finanspolitiken är att säkerställa att utvecklingen
av de offentliga finanserna är uthållig. Endast på detta sätt kan den
långsiktiga välfärdsutvecklingen säkras. Vi anser att den offentliga
skuldsättningen måste reduceras. Målet är att den offentliga sektorns
bruttoskuld sänks och möjliggör stabila skattesatser på en lägre nivå
än i dag.
Det övergripande ramverket för finanspolitiken påverkas av de regelverk
som styr de olika delarna av den offentliga sektorn.
Överskotten i den offentliga sektorn ligger under åren framöver helt i
ålderspensionssystemet. En av fördelarna med det nya pensionssystemet
är att det är självständigt. Därmed är det omöjligt att föra över pengar
till statsbudgeten. Premiepensionerna är dessutom grundlagsskyddad privat
egendom. Pensionssystemets tillgångar kan därmed inte användas för andra
ändamål. För kommunerna gäller ett balanskrav. Förutsättningarna för
kommunsektorn ska vara stabila, och man bör därför utgå från att
kommunsektorn som helhet ska vara i balans.
Givet detta regelverk är det naturligt att det finansiella sparandet i
statsfinanserna utgör instrumentet för att upprätthålla målet för det
strukturella sparandet i den offentliga sektorn som helhet.
Det medelfristiga budgetpolitiska målet bör därför ta sikte på statens
finansiella sparande. Målet bör vara att statens finansiella sparande
ska vara lika med noll, dvs. i balans, över en konjunkturcykel. Med en
kommunsektor i balans kommer då det offentliga finansiella sparandet
över konjunkturcykeln att bestå av det sparande som pensionssystemet
uppvisar. Det innebär för det närmaste decenniet att det samlade offentliga
överskottet i genomsnitt kommer att ligga på ca 2 % av BNP. Det operativa
målet bör dock avse staten.
Det är vare sig från ekonomisk eller moralisk utgångspunkt försvarligt
med långsiktiga statliga underskott och långsiktig uppbyggnad av
statsskulden. Det är inte försvarbart att vältra över skuldbördan på
kommande generationer. Den demografiska utvecklingen är ett starkt argument
för att i tid vända underskottsutvecklingen. På grund av de stora
underskott som för närvarande råder i statens finanser anser vi dock att
ett balansmål för statens finansiella sparande måste fasas in successivt.
Vi föreslår mot denna bakgrund att målet för statens finansiella sparande
2005 fastställs till -1,3 % av BNP och att riksdagen godkänner vår
beräkning av den offentliga sektorns finansiella sparande.
Med det anförda tillstyrker vi motion Fi232 (fp) yrkandena 5-7 och Fi277
(fp) yrkande 1. Vi avstyrker propositionens yrkande 4 samt övriga här
aktuella motionsyrkanden.
4. Mål för de offentliga finanserna (avsnitt 3), punkt 3 (kd, c)
av Mats Odell (kd) och Roger Tiefensee (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 3 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om mål för de offentliga finanserna. Därmed
bifaller riksdagen delvis motionerna
2004/05:Fi233 av Göran Hägglund m.fl. (kd) yrkandena 10, 12
och 13 samt
2004/05:Fi234 av Maud Olofsson m.fl. (c) yrkande 5 och
avslår proposition 2004/05:1 Finansplanen punkt 4 och motionerna
2004/05:Fi231 av Fredrik Reinfeldt m.fl. (m) yrkande 4,
2004/05:Fi232 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkandena 5-7 och
2004/05:Fi277 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) yrkande 1.
Ställningstagande
Ett viktigt mål för finanspolitiken är att säkerställa att utvecklingen
av de offentliga finanserna är uthållig. Endast på detta sätt kan den
långsiktiga välfärdsutvecklingen säkras. Vi anser att den offentliga
skuldsättningen måste reduceras. Målet är att den offentliga sektorns
bruttoskuld sänks och möjliggör stabila skattesatser på en lägre nivå
än i dag.
Det övergripande ramverket för finanspolitiken påverkas av de regelverk
som styr de olika delarna av den offentliga sektorn.
Överskotten i den offentliga sektorn ligger under åren framöver helt i
ålderspensionssystemet. En av fördelarna med det nya pensionssystemet
är att det är självständigt. Därmed är det omöjligt att föra över pengar
till statsbudgeten. Premiepensionerna är dessutom grundlagsskyddad privat
egendom. Pensionssystemets tillgångar kan därmed inte användas för andra
ändamål. För kommunerna gäller ett balanskrav. Förutsättningarna för
kommunsektorn ska vara stabila, och man bör därför utgå från att
kommunsektorn som helhet ska vara i balans.
Givet detta regelverk är det naturligt att det finansiella sparandet i
statsfinanserna utgör instrumentet för att upprätthålla målet för det
strukturella sparandet i den offentliga sektorn som helhet.
Vår utgångspunkt är att under den kommande mandatperioden bör balans i
statens finansiella sparande eftersträvas. Med en kommunsektor i balans
kommer då det offentliga finansiella sparandet över konjunkturcykeln
att bestå av det sparande som pensionssystemet uppvisar. Det innebär
för det närmaste decenniet att det samlade offentliga överskottet i
genomsnitt kommer att ligga på ca 2 % av BNP. Det operativa målet bör
dock avse staten.
Det är vare sig från ekonomisk eller moralisk utgångspunkt försvarligt
med långsiktiga statliga underskott och långsiktig uppbyggnad av
statsskulden. Det är inte försvarbart att vältra över skuldbördan på
kommande generationer. Den demografiska utvecklingen är ett starkt argument
för att i tid vända underskottsutvecklingen. På grund av de stora
underskott som för närvarande råder i statens finanser anser vi dock att
ett balansmål för statens finansiella sparande måste fasas in successivt.
Med det anförda tillstyrker vi delvis motionerna Fi233 (kd) yrkandena
10, 12 och 13 samt motion Fi234 (c) yrkande 5. Vi avstyrker propositionens
yrkande 4 samt övriga här aktuella motionsyrkanden.
5. Beslut om ramar för budgeten 2005 (avsnitten 4 och 5 exkl. 5.13),
punkt 4 (m)
av Mikael Odenberg (m), Tomas Högström (m) och Cecilia Widegren (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 4 borde
ha följande lydelse:
4. Beslut om ramar för budgeten 2005 (avsnitten 4 och 5 exkl. 5.13)
a) Utgiftstak för staten (avsnitt 4.3.1)
Riksdagen fastställer utgiftstaket för staten inklusive ålderspensionssystemet
till 883 miljarder kronor 2005, 913 miljarder kronor 2006 och 943
miljarder kronor 2007. Därmed bifaller riksdagen motion2004/05:Fi231 av
Fredrik Reinfeldt m.fl. (m) yrkande 2 ochavslår proposition 2004/05:1
Finansplanen punkt 2 och de övriga motionsyrkanden som finns upptagna
under denna punkt i utskottets förteckning över avstyrkta motionsyrkanden.
b) Utgiftstak för den offentliga sektorn (avsnitt 4.3.2)
Riksdagen godkänner beräkningen av utgifterna för den offentliga sektorn
i enlighet med vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen
motion2004/05:Fi231 av Fredrik Reinfeldt m.fl. (m) yrkande 3 ochavslår
proposition 2004/05:1 Finansplanen punkt 3 och de övriga motionsyrkanden
som finns upptagna under denna punkt i utskottets förteckning över
avstyrkta motionsyrkanden.
c) Fördelning av statsbudgetens utgifter på utgiftsområden 2005 (avsnitt
4.4.1)
Riksdagen beslutar om fördelning av utgifter på utgiftsområden för
2005 enligt den sammanställning över statbudgetens utgifter som finns
i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion2004/05:Fi231 av Fredrik
Reinfeldt m.fl. (m) yrkande 6 ochavslår proposition 2004/05:1 Finansplanen
punkt 9 och de övriga motionsyrkanden som finns upptagna under denna
punkt i utskottets förteckning över avstyrkta motionsyrkanden.
d) Ålderspensionssystemet vid sidan av statsbudgeten för 2005 (avsnitt
4.4.2)
=Utskottet.
e) Förändring av anslagsbehållningar för 2005 (avsnitt 4.5)
=Utskottet.
f) Myndigheters m.fl. in- och utlåning i Riksgäldskontoret för 2005
(avsnitt 4.6)
=Utskottet.
g) Kassamässiga korrigeringar (avsnitt 4.7)
=Utskottet.
h) Skattepolitikens inriktning (avsnitt 5.2)
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i reservationen
anförs om inriktningen av skattepolitiken. Därmed bifaller riksdagen
motion2004/05:Fi231 av Fredrik Reinfeldt m.fl. (m) yrkandena 8 och 9
samtavslår de övriga motionsyrkanden som finns upptagna under denna
punkt i utskottets förteckning över avstyrkta motionsyrkanden.
i) Beskattningen av förvärvsinkomster (avsnitt 5.3.1)
Riksdagen godkänner vad i reservationen anförs om beskattningen av
förvärvsinkomster. Därmed bifaller riksdagen motion2004/05:Sk453 av
Lennart Hedquist m.fl. (m) yrkandena 1-3, 6 och 28 samtavslår proposition
2004/05:1 Finansplanen punkt 34 i denna del och de övriga motionsyrkanden
som finns upptagna under denna punkt i utskottets förteckning över
avstyrkta motionsyrkanden.
j) Skattereduktion för fackföreningsavgift och a-kasseavgift (avsnitt
5.3.2)
Riksdagen godkänner vad i reservationen anförs om skattereduktion för
fackföreningsavgift och a-kasseavgift. Därmed bifaller riksdagen
motion2004/05:Sk453 av Lennart Hedquist m.fl. (m) yrkandena 32 och 33
samtavslår de övriga motionsyrkanden som finns upptagna under denna punkt
i utskottets förteckning över avstyrkta motionsyrkanden.
k) Reseavdraget (avsnitt 5.3.3)
Riksdagen godkänner vad i reservationen anförs om reseavdraget. Därmed
bifaller riksdagen motion2004/05:Sk453 av Lennart Hedquist m.fl. (m)
yrkandena 4 och 5 samtavslår proposition 2004/05:1 Finansplanen punkt
34 i denna del och de övriga motionsyrkanden som finns upptagna under
denna punkt i utskottets förteckning över avstyrkta motionsyrkanden.
l) Regional
stimulans på skatteområdet (avsnitt 5.3.4)
Riksdagen godkänner vad i reservationen anförs om regional stimulans
på skatteområdet. Därmed bifaller riksdagen motion2004/05:Sk453 av
Lennart Hedquist m.fl. (m) yrkande 35 ochavslår de övriga motionsyrkanden
som finns upptagna under denna punkt i utskottets förteckning över
avstyrkta motionsyrkanden.
m) Förmånsbeskattning av miljövänliga bilar (avsnitt 5.3.5)
=Utskottet.
n) Hushållstjänster (avsnitt 5.3.6)
Riksdagen godkänner vad i reservationen anförs om hushållstjänster.
Därmed bifaller riksdagen motion2004/05:Sk453 av Lennart Hedquist m.fl.
(m) yrkande 22 ochavslår de övriga motionsyrkanden som finns upptagna
under denna punkt i utskottets förteckning över avstyrkta motionsyrkanden.
o) Beskattning av nordiska sjömän (avsnitt 5.3.7)
=Utskottet.
p) Uthyrning av privatbostad (avsnitt 5.3.8)
Riksdagen godkänner vad i reservationen anförs om uthyrning av
privatbostad. Därmed bifaller riksdagen motionerna2004/05:Ub259 av Sten
Tolgfors m.fl. (m) yrkande 6 och2004/05:Bo301 av Marietta de Pourbaix-Lundin
m.fl. (m) yrkande 5.
q) Det fortsatta arbetet med 3:12-reglerna m.m. (avsnitt 5.4.1)
Riksdagen godkänner vad i reservationen anförs om det fortsatta arbetet
med 3:12-reglerna m.m. Därmed bifaller riksdagen motion2004/05:Sk453 av
Lennart Hedquist m.fl. (m) yrkande 39 ochavslår de övriga motionsyrkanden
som finns upptagna under denna punkt i utskottets förteckning över
avstyrkta motionsyrkanden.
r) Ändrade regler för periodiseringsfonderna (avsnitt 5.4.2)
Riksdagen godkänner vad i reservationen anförs om ändrade regler för
periodiseringsfonderna. Därmed bifaller riksdagen motion2004/05:Sk453
av Lennart Hedquist m.fl. (m) yrkande 40 ochavslår de övriga motionsyrkanden
som finns upptagna under denna punkt i utskottets förteckning över
avstyrkta motionsyrkanden.
s) Royalty (avsnitt 5.4.3)
Riksdagen godkänner vad i reservationen anförs om royalty. Därmed
bifaller riksdagen motion2004/05:Sk453 av Lennart Hedquist m.fl. (m)
yrkande 20.
t) Sänkning av det särskilda avdraget för arbetsgivaravgifterna m.m.
(avsnitt 5.5)
Riksdagen godkänner vad i reservationen anförs om sänkning av det
särskilda avdraget för arbetsgivaravgifterna m.m. Därmed bifaller riksdagen
motionerna2004/05:Sk453 av Lennart Hedquist m.fl. (m) yrkandena 34, 41
och 42 samt2004/05:Sf357 av Fredrik Reinfeldt m.fl. (m) yrkande 14
ochavslår proposition 2004/05:1 Finansplanen punkterna 32 och 33, båda
i denna del, och de övriga motionsyrkanden som finns upptagna under
denna punkt i utskottets förteckning över avstyrkta
motionsyrkanden.
u) Fastighetsbeskattning (avsnitt 5.6.1)
Riksdagen godkänner vad i reservationen anförs om fastighetsbeskattning.
Därmed bifaller riksdagen motion2004/05:Sk453 av Lennart Hedquist m.fl.
(m) yrkandena 24 och 27 samtavslår de övriga motionsyrkanden som finns
upptagna under denna punkt i utskottets förteckning över avstyrkta
motionsyrkanden.
v) Förmögenhetsskatten (avsnitt 5.6.2)
Riksdagen godkänner vad i reservationen anförs om förmögenhetsskatten.
Därmed bifaller riksdagen motion2004/05:N305 av Fredrik Reinfeldt m.fl.
(m) yrkande 12 ochavslår proposition 2004/05:1 Finansplanen punkt 35
i denna del och de övriga motionsyrkanden som finns upptagna under denna
punkt i utskottets förteckning över avstyrkta motionsyrkanden.
w) Slopad arvs- och gåvoskatt (avsnitt 5.6.3)
Riksdagen godkänner vad i reservationen anförs om slopad arvs- och
gåvoskatt. Därmed bifaller riksdagen motion2004/05:Sk453 av Lennart
Hedquist m.fl. (m) yrkande 19.
x) Moms på tidskrifter (avsnitt 5.7.1)
=Utskottet.
y) Alkoholskatten (avsnitt 5.7.2)
=Utskottet.
z) Tobaksskatten (avsnitt 5.7.3)
Riksdagen godkänner vad i reservationen anförs om tobaksskatten. Därmed
bifaller riksdagen motion2004/05:Sk453 av Lennart Hedquist m.fl. (m)
yrkandena 44 och 45 samtavslår det ytterligare motionsyrkande som finns
upptaget under denna punkt i utskottets förteckning över avstyrkta
motionsyrkanden.
{) Höjda energiskatter på drivmedel (avsnitt 5.7.4)
Riksdagen godkänner vad i reservationen anförs om höjda energiskatter
på drivmedel. Därmed bifaller riksdagen motionerna2004/05:Fi213 av
Marietta de Pourbaix-Lundin (m) yrkande 1 och2004/05:Sk453 av Lennart
Hedquist m.fl. (m) yrkande 9 ochavslår proposition 2004/05:1 Finansplanen
punkt 36 i denna del och de övriga motionsyrkanden som finns upptagna
under denna punkt i utskottets förteckning över avstyrkta motionsyrkanden.
|) Höjd energiskatt på el (avsnitt 5.7.5)
Riksdagen godkänner vad i reservationen anförs om höjd energiskatt på
el. Därmed bifaller riksdagen motion2004/05:Sk453 av Lennart Hedquist
m.fl. (m) yrkande 14 ochavslår proposition 2004/05:1 Finansplanen punkt
36 i denna del och de övriga motionsyrkanden som finns upptagna under
denna punkt i utskottets förteckning över avstyrkta
motionsyrkanden.
}) Skattesatsuppräkning efter prisutvecklingen (avsnitt 5.7.6)
=Utskottet.
~) Nedsättning av skatten på dieselolja som används i jordbruk, skogsbruk
och vattenbruk (avsnitt 5.7.7)
=Utskottet.
) Skattestrategi för alternativa drivmedel (avsnitt 5.7.8)
=Utskottet.
) Nedsättning av koldioxidskatt enligt 0,8-procentregeln (avsnitt 5.
7.9)
=Utskottet.
) Begränsning av koldioxidskatteuttaget avseende kalk- och cementbranschen
(avsnitt 5.7.10)
=Utskottet.
,) Fortsatt avtrappning av energiskatteavdraget för vindkraft (avsnitt
5.7.11)
Riksdagen godkänner vad i reservationen anförs om fortsatt avtrappning
av energiskatteavdraget för vindkraft. Därmed bifaller riksdagen
motion2004/05:Sk453 av Lennart Hedquist m.fl. (m) yrkande 15 ochavslår
proposition 2004/05:1 Finansplanen punkt 36 i denna del.
f) Koldioxidskatt på torv (avsnitt 5.7.12)
Riksdagen godkänner vad i reservationen anförs om koldioxidskatt på
torv. Därmed bifaller riksdagen motion2004/05:Sk453 av Lennart Hedquist
m.fl. (m) yrkande 17.
,) Skatt på termisk effekt i kärnkraftsreaktorer (avsnitt 5.7.13)
Riksdagen godkänner vad i reservationen anförs om skatt på termisk
effekt i kärnkraftsreaktorer. Därmed bifaller riksdagen motion2004/05:Sk453
av Lennart Hedquist m.fl. (m) yrkande 13.
.) Skatt på avfall (avsnitt 5.7.14)
=Utskottet.
+) Skatt på naturgrus (avsnitt 5.7.15)
Riksdagen godkänner vad i reservationen anförs om skatt på naturgrus.
Därmed bifaller riksdagen motion2004/05:Sk453 av Lennart Hedquist m.fl.
(m) yrkande 38.
) Handelsgödsel och bekämpningsmedel (avsnitt 5.7.16)
Riksdagen godkänner vad i reservationen anförs om handelsgödsel och
bekämpningsmedel. Därmed bifaller riksdagen motion2004/05:Sk453 av
Lennart Hedquist m.fl. (m) yrkandena 7 och 8 samtavslår det ytterligare
motionsyrkande som finns upptaget under denna punkt i utskottets
förteckning över avstyrkta motionsyrkanden.
) Reklamskatten (avsnitt 5.7.17)
Riksdagen godkänner vad i reservationen anförs om reklamskatten. Därmed
bifaller riksdagen motionerna2004/05:Sk453 av Lennart Hedquist m.fl.
(m) yrkande 21 och2004/05:Kr269 av Kent Olsson m.fl. (m) yrkande 15
ochavslår de övriga motionsyrkanden som finns upptagna under denna punkt
i utskottets förteckning över avstyrkta motionsyrkanden.
%) Fordonsskatt på personbilar, lätta bussar och lätta lastbilar
(avsnitt 5.7.18)
Riksdagen godkänner vad i reservationen anförs om fordonsskatt på
personbilar, lätta bussar och lätta lastbilar. Därmed bifaller riksdagen
motion2004/05:Sk453 av Lennart Hedquist m.fl. (m) yrkande 10 ochavslår
proposition 2004/05:1 Finansplanen punkt 31 i denna del och de övriga
motionsyrkanden som finns upptagna under denna punkt i utskottets
förteckning över avstyrkta motionsyrkanden.
S) Trängselskatten och miljöanpassade bilar (avsnitt 5.7.19)
Riksdagen godkänner vad i reservationen anförs om trängselskatten och
miljöanpassade bilar. Därmed bifaller riksdagen motionerna2004/05:Sk453
av Lennart Hedquist m.fl. (m) yrkande 11,2004/05:T464 av Elizabeth
Nyström m.fl. (m) yrkande 26 och2004/05:N349 av Marietta de Pourbaix-Lundin
m.fl. (m) yrkande 6 ochavslår proposition 2004/05:1 Finansplanen punkt
27 i denna del och de övriga motionsyrkanden som finns upptagna under
denna punkt i utskottets förteckning över avstyrkta motionsyrkanden.
<) Stöd
för investeringar i källsorteringsutrymmen (avsnitt 5.8.1)
Riksdagen godkänner vad i reservationen anförs om stöd för investeringar
i källsorteringsutrymmen. Därmed bifaller riksdagen motion2004/05:Sk453
av Lennart Hedquist m.fl. (m) yrkande 16 ochavslår proposition 2004/05:1
Finansplanen punkt 29 i denna del och det ytterligare motionsyrkande
som finns upptaget under denna punkt i utskottets förteckning över
avstyrkta motionsyrkanden.
×) Stöd för energi- och miljöinvesteringar i offentliga lokaler (avsnitt
5.8.2)
Riksdagen godkänner vad i reservationen anförs om stöd för energi- och
miljöinvesteringar i offentliga lokaler. Därmed bifaller riksdagen
motion2004/05:Sk453 av Lennart Hedquist m.fl. (m) yrkande 37 ochavslår
proposition 2004/05:1 Finansplanen punkt 28 i denna del och de övriga
motionsyrkanden som finns upptagna under denna punkt i utskottets
förteckning över avstyrkta motionsyrkanden.
) Vissa stödformer som krediteras på skattekonto (avsnitt 5.8.3)
Riksdagen godkänner vad i reservationen anförs om vissa stödformer som
krediteras på skattekonto. Därmed bifaller riksdagen motion2004/05:Sk453
av Lennart Hedquist m.fl. (m) yrkandena 29-31, 36 och 43 samtavslår det
ytterligare motionsyrkande som finns upptaget under denna punkt i
utskottets förteckning över avstyrkta motionsyrkanden.
Z) Inkomster av statens verksamhet (avsnitt 5.9)
=Utskottet.
) Företagsinteckning (avsnitt 5.11)
Riksdagen godkänner vad i reservationen anförs om företagsinteckning.
Därmed bifaller riksdagen motion2004/05:L274 av Inger René m.fl. (m)
yrkandena 1 och 2 samtavslår de övriga motionsyrkanden som finns upptagna
under denna punkt i utskottets förteckning över avstyrkta motionsyrkanden.
) Beräkning av statsbudgetens inkomster för 2005 (avsnitt 5.12)
Riksdagen godkänner beräkningen av statsbudgetens inkomster för 2005
enligt Moderata samlingspartiets alternativ i tabell 5.12. Därmed
bifaller riksdagen motion2004/05:Fi231 av Fredrik Reinfeldt m.fl. (m)
yrkande 5 ochavslår proposition 2004/05:1 Finansplanen punkt 8 och de
övriga motionsyrkanden som finns upptagna under denna punkt i utskottets
förteckning över avstyrkta motionsyrkanden.
Ställningstagande
Trots det goda ekonomiska läget misslyckas regeringen med att uppnå
praktiskt taget alla mål man ställt upp för den ekonomiska politiken.
Sysselsättningsmålet på 80 % uppnås inte utan den reguljära sysselsättningen
beräknas i år i stället sjunka. Arbetslösheten - öppen arbetslöshet och
arbetsmarknadspolitiska åtgärder - kommer i år att uppgå till närmare
8 %, och regeringen missar med bred marginal sitt mål om en öppen
arbetslöshet på högst 4 %. Sjukskrivningarna minskar visserligen marginellt
men detta motverkas av att arbetslösheten och förtidspensioneringarna
i stället ökar. Den kraftiga utgiftsökning som regeringen föreslår
innebär också att budgetmålet om ett överskott på 2 % i de offentliga
finanserna av allt att döma inte heller kommer att uppnås.
Sverige står inför stora utmaningar, och läget på arbetsmarknaden är
besvärligt. Den demografiska utvecklingen, där allt färre framöver kommer
att behöva försörja alltfler, ställer mycket stora krav på den ekonomiska
politiken. Sverige behöver mer tillväxt, högre sysselsättning, ökad
produktivitet och färre personer som är beroende av bidrag.
Moderata samlingspartiet vill ha en politik för arbete och tillväxt. Vi
vill också göra en tydlig prioritering där satsningar på de offentliga
kärnverksamheterna såsom vård, skola, rättsväsende och polis finansieras
genom stramare regler för olika bidragssystem. Regeringen har länge
hävdat att verksamhet går före transfereringar, men i praktiken är det
just på transfereringssystemen man lägger huvuddelen av resurserna. Vi
vill göra verklighet av att låta minskade bidrag finansiera förbättringar
av de offentliga verksamheterna.
Vi föreslår betydande skattesänkningar som är utformade så att de främst
gynnar dem som i dag har svårast att förbättra sin ekonomiska situation
genom eget arbete, t.ex. låginkomsttagare, ensamstående föräldrar och
invandrare. Med vår politik kommer det att löna sig att ta steget från
bidragsförsörjning till arbete, och det kommer att bli möjligt för
människor att ta sig ur den fattigdomsfälla som dagens orimligt höga
marginaleffekter skapar. Med vår politik återupprättas arbetslinjen.
Vår budgetpolitik kan beskrivas i fyra punkter.
För det första föreslår vi rejäla skattesänkningar som främst är
inriktade på att minska marginaleffekterna för låg- och medelinkomsttagare.
Det enskilt viktigaste förslaget är vårt förslag till arbetsavdrag.
Personer med inkomst av tjänst eller näringsverksamhet får göra ett
avdrag i den kommunala beskattningen som sänker marginalskatterna
väsentligt på arbetsinkomster mellan ca 110 000 och 350 000 kr. För
arbetsinkomster på över 350 000 kr sänks skatten med ett fast belopp på
ca 20 000 kr. För att stimulera äldre att delta i arbetslivet längre än
i dag föreslår vi också att den statliga skatten på arbetsinkomster
slopas för personer som fyllt 65 år. Dessutom vill vi att arbetsgivaravgifterna
ska sänkas för alla över 61 år.
Vid sidan av sänkningarna av inkomstskatten finns flera andra angelägna
skatter som vi anser bör sänkas. Vi föreslår att skatten på hushållsnära
tjänster sänks för arbetskostnader upp till 50 000 kr. På så sätt
förbättras förutsättningarna för ökad kvinnlig förvärvsfrekvens samtidigt
som den svarta sektorn kan minska. Vi vill på sikt avskaffa fastighetsskatten
och föreslår att den sänks stegvis. Förmögenhetsskatten driver varje år
kapital ur landet och bör slopas helt och hållet. Vi avsätter ett
betydande belopp för att reformera beskattningen av småföretag och avser
att återkomma våren 2005 med detaljerade förslag.
Vår skattepolitik leder till förbättrade förutsättningar för arbete och
företagande. Den innebär ökad makt över individens egen ekonomiska
situation, och den kommer att ge fler jobb, högre välfärd och ökad
trygghet inför framtiden.
För det andra föreslår vi att bidragssystemet stramas åt och
försäkringsmässigheten ökar. Vi föreslår sänkta ersättningsnivåer i
sjukförsäkringen och arbetslöshetsförsäkringen, en förändrad beräkning av den
sjukpenninggrundande inkomsten, att en andra karensdag införs och att
subventioneringen av a-kassan minskas. De sänkta ersättningsnivåerna är
en viktig del i finansieringen av de skattesänkningar och satsningar på
offentliga verksamheter som vi föreslår, men de är också del i vår
medvetna strategi där ökade ekonomiska skillnader mellan att arbeta och
vara försörjd av bidrag ska bidra till ökat arbetsutbud och på längre
sikt även ökad sysselsättning.
Vi föreslår också att högkostnadsskydden i den öppna vården och i
läkemedelsförmånen höjs, och låter de ökade inkomsterna tillfalla vårdsektorn.
Vi anser också att en besparing bör göras genom att bibehålla biståndet
i stället för att höja det kraftigt, att den växande myndighetsbyråkratin
bör reduceras och att tandvårdsförsäkringen bör reformeras så att
kostnaderna för det offentliga minskar. Vi avvisar dessutom de flesta av
regeringens förslag till höjda utgifter, t.ex. höjda tak i föräldraförsäkringen
och höjda barnbidrag.
För det tredje presenterar vi en rad förslag som förbättrar kvaliteten
på de offentliga verksamheterna. Vi satsar drygt 1 miljard kronor per
år på bättre rättstrygghet genom att ökade resurser tillförs polis,
åklagare och domstolar samt till förbättringar inom kriminalvården.
Vi föreslår också att utbildningsområdet tillförs 4,5 miljarder kronor.
Vi förespråkar en nationell finansiering av skolan som skapar valfrihet
för eleverna och etableringsfrihet för skolor, samtidigt som kvalitén
garanteras av en nationell kvalitetsutvärdering. Vi vill även ha en
bred satsning på den högre utbildningen och forskningen.
Ökad valfrihet och bättre kvalitet inom vården är också ett högt
prioriterat område. Vi föreslår en nationell vårdgaranti och avsätter 2,
respektive 1,5 miljarder kronor åren 2005 och 2006. Vi satsar också på
att bygga upp ett kvalitetssäkringssystem med bl.a. elektroniska journaler
inom både den öppna och slutna vården. Vi satsar på den psykiatriska
vården och personliga ombud. Sammantaget uppgår vår satsning på vård
och omsorg till ca 3,6, 3,4 respektive 2,8 miljarder kronor under
perioden 2005-2007. Vår politik innebär att kommunerna får ca 5 miljarder
kronor mer än med regeringens politik.
Även andra områden ges ökade resurser. Stödet till familjerna ökar genom
ett extra barnbidrag för ensamstående och studerande samt en barnomsorgspeng
på 3 000 kr i månaden för barn mellan 1 och 3 år. Vi föreslår också
ökade resurser till försvaret i jämförelse med regeringens förslag samt
ökade satsningar på investeringar i infrastruktur.
För det fjärde föreslår vi åtgärder för att förbättra företagsklimatet,
t.ex. genom att avskaffa förmögenhetsskatten och att beskattningen av
småföretag reformeras. Totalt minskar vi beskattningen av näringslivet
med ca 5 miljarder kronor när våra förslag fått full effekt.
Den sammantagna effekten på de offentliga finanserna av våra förslag är
att det offentliga saldot förbättras med 7, 7 och 4 miljarder kronor
åren 2005-2007. Under 2005 uppgår våra skattesänkningar till 66 miljarder
kronor och våra skattehöjningar till 18 miljarder. Netto föreslår vi
alltså skattesänkningar på 48 miljarder kronor. Våra besparingar uppgår
till 68 miljarder kronor och våra satsningar till 24 miljarder kronor.
Utgiftsminskningarna uppgår således netto till 44 miljarder kronor
under nästa år. Tillsammans med övriga inkomstökningar på 10 miljarder
kronor innebär detta att det offentliga saldot 2005 förbättras med 7
miljarder kronor.
De utgiftsminskningar som följer av våra besparingsförslag och den
kompensation vi tillför kommunsektorn för våra skatteförslag innebär
sammantagna att utgiftstaket för staten bör bestämmas till 883 miljarder
kronor 2005, 913 miljarder kronor 2006 och 943 miljarder kronor 2007.
Att våra förslag till utgiftstak för staten överstiger regeringens
sammanhänger med de ökade kommunbidrag som krävs för att neutralisera
våra skatteförslag. Ser man till utgiftstaket för hela den offentliga
sektorn bortfaller dessa neutraliseringseffekter, och då får vi väsentligt
lägre utgifter än vad regeringen räknar med i sitt budgetförslag. Vårt
utgiftstak för den offentliga sektorn understiger för de tre närmast
följande åren regeringens förslag med 45, 53 respektive 53 miljarder
kronor.
Frågan om företagsinteckningar behandlas utförligt i lagutskottets
yttrande (LU1y) som återges i sin helhet i del 2 i detta betänkande. I
yttrandet finns en gemensam avvikande mening formulerad av Moderata
samlingspartiet, Folkpartiet och Centerpartiet. Vi står bakom det som
där anförs.
Sammanfattningsvis anser vi alltså att Moderata samlingspartiets förslag
till inriktning av budgetpolitiken, liksom partiets förslag till utgiftstak
för åren 2005-2007, bör ligga till grund för budgetpolitiken. Det innebär
att vi tillstyrker de nivåer för utgiftstaket för staten för 2005-2007
som föreslås i motion Fi231 (m) (yrkande 2) samt beräkningen av utgifterna
för den offentliga sektorn (yrkande 3). Vidare tillstyrker vi Moderata
samlingspartiets förslag till beräkning av statens inkomster (yrkande
5) och skattepolitikens inriktning (yrkandena 8 och 9). Vi tillstyrker
också förslaget till fördelning av utgifter på utgiftsområden för
budgetåret 2005 (yrkande 6). Vårt förslag till fördelning av utgifter på
utgiftsområden framgår också av följande tabell.
Slutligen stöder vi även Moderata samlingspartiets övriga förslag i
detta sammanhang. Regeringens förslag i berörda delar avstyrks liksom
övriga här aktuella motionsyrkanden.
6. Beslut om ramar för budgeten 2005 (avsnitten 4 och 5 exkl. 5.13),
punkt 4 (fp)
av Karin Pilsäter (fp) och Christer Nylander (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 4 borde
ha följande lydelse:
4. Beslut om ramar för budgeten 2005 (avsnitten 4 och 5 exkl. 5.13)
a) Utgiftstak för staten (avsnitt 4.3.1)
Riksdagen fastställer utgiftstaket för staten inklusive ålderspensionssystemet
vid sidan av statsbudgeten till 877 miljarder kronor för år 2005, 908
miljarder kronor för år 2006 samt 937 miljarder kronor för år 2007.
Därmed bifaller riksdagen motion2004/05:Fi232 av Lars Leijonborg m.fl.
(fp) yrkande 2 ochavslår proposition 2004/05:1 Finansplanen punkt 2
och de övriga motionsyrkanden som finns upptagna under denna punkt i
utskottets förteckning över avstyrkta motionsyrkanden.
b) Utgiftstak för den offentliga sektorn (avsnitt 4.3.2)
Riksdagen godkänner beräkningen av taket för de offentliga utgifterna
för åren 2005, 2006 och 2007 enligt vad som anförs i reservationen.
Därmed bifaller riksdagen motion2004/05:Fi232 av Lars Leijonborg m.fl.
(fp) yrkande 3 ochavslår proposition 2004/05:1 Finansplanen punkt 3
och de övriga motionsyrkanden som finns upptagna under denna punkt i
utskottets förteckning över avstyrkta motionsyrkanden.
c) Fördelning av statsbudgetens utgifter på utgiftsområden 2005 (avsnitt
4.4.1)
Riksdagen beslutar om fördelning av utgifter på utgiftsområden för
2005 enligt den sammanställning över statbudgetens utgifter som finns
i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion2004/05:Fi232 av Lars
Leijonborg m.fl. (fp) yrkandena 8 och 13 samtavslår proposition 2004/05:1
Finansplanen punkt 9 och de övriga motionsyrkanden som finns upptagna
under denna punkt i utskottets förteckning över avstyrkta motionsyrkanden.
d) Ålderspensionssystemet vid sidan av statsbudgeten för 2005 (avsnitt
4.4.2)
12. Riksdagen godkänner beräkningen av utgifterna för ålderspensionssystemet
vid sidan av statsbudgeten för 2005 i enlighet med vad som anförs i
reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion2004/05:Fi232 av Lars
Leijonborg m.fl. (fp) yrkande 12 ochavslår proposition 2004/05:1
Finansplanen punkt 13.
e) Förändring av anslagsbehållningar för 2005 (avsnitt 4.5)
Riksdagen godkänner beräkningen av förändringar av anslagsbehållningar
för 2005 enligt vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen
motion2004/05:Fi232 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkande 10 ochavslår
proposition 2004/05:1 Finansplanen punkt 10.
f) Myndigheters m.fl. in- och utlåning i Riksgäldskontoret för 2005
(avsnitt 4.6)
=Utskottet.
g) Kassamässiga korrigeringar (avsnitt 4.7)
=Utskottet.
h) Skattepolitikens inriktning (avsnitt 5.2)
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i reservationen
anförs om inriktningen av skattepolitiken. Därmed bifaller riksdagen
motionerna2004/05:Fi232 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkande 16
och2004/05:Sk454 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkande 14 ochavslår de
övriga motionsyrkanden som finns upptagna under denna punkt i utskottets
förteckning över avstyrkta motionsyrkanden.
i) Beskattningen av förvärvsinkomster (avsnitt 5.3.1)
Riksdagen godkänner vad i reservationen anförs om beskattningen av
förvärvsinkomster. Därmed bifaller riksdagen proposition 2004/05:1
Finansplanen punkt 34 i denna del och motionerna2004/05:Fi232 av Lars
Leijonborg m.fl. (fp) yrkande 21 och2004/05:Sk454 av Lars Leijonborg m.
fl. (fp) yrkandena 7-10 ochavslår de övriga motionsyrkanden som finns
upptagna under denna punkt i utskottets förteckning över avstyrkta
motionsyrkanden.
j) Skattereduktion för fackföreningsavgift och a-kasseavgift (avsnitt
5.3.2)
=Utskottet.
k) Reseavdraget (avsnitt 5.3.3)
=Utskottet.
l) Regional stimulans på skatteområdet (avsnitt 5.3.4)
=Utskottet.
m) Förmånsbeskattning av miljövänliga bilar (avsnitt 5.3.5)
=Utskottet.
n) Hushållstjänster (avsnitt 5.3.6)
Riksdagen godkänner vad i reservationen anförs om hushållstjänster.
Därmed bifaller riksdagen motion2004/05:Sk454 av Lars Leijonborg m.fl.
(fp) yrkande 6 ochavslår de övriga motionsyrkanden som finns upptagna
under denna punkt i utskottets förteckning över avstyrkta motionsyrkanden.
o) Beskattning av nordiska sjömän (avsnitt 5.3.7)
=Utskottet.
p) Uthyrning av privatbostad (avsnitt 5.3.8)
=Utskottet.
q) Det fortsatta arbetet med 3:12-reglerna m.m. (avsnitt 5.4.1)
Riksdagen godkänner vad i reservationen anförs om det fortsatta arbetet
med 3:12-reglerna m.m. Därmed bifaller riksdagen motion2004/05:Sk454 av
Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkande 4 ochavslår de övriga motionsyrkanden
som finns upptagna under denna punkt i utskottets förteckning över
avstyrkta motionsyrkanden.
r) Ändrade regler för periodiseringsfonderna (avsnitt 5.4.2)
=Utskottet.
s) Royalty (avsnitt 5.4.3)
=Utskottet.
t) Sänkning av det särskilda avdraget för arbetsgivaravgifterna m.m.
(avsnitt 5.5)
Riksdagen godkänner vad i reservationen anförs om sänkning av det
särskilda avdraget för arbetsgivaravgifterna m.m. Därmed bifaller riksdagen
motion2004/05:Fi232 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkande 20 ochavslår
proposition 2004/05:1 Finansplanen punkterna 32 och 33, båda i denna
del, och de övriga motionsyrkanden som finns upptagna under denna punkt
i utskottets förteckning över avstyrkta motionsyrkanden.
u) Fastighetsbeskattning (avsnitt 5.6.1)
Riksdagen godkänner vad i reservationen anförs om fastighetsbeskattning.
Därmed bifaller riksdagen motion2004/05:Sk454 av Lars Leijonborg m.fl.
(fp) yrkande 15 ochavslår de övriga motionsyrkanden som finns upptagna
under denna punkt i utskottets förteckning över avstyrkta motionsyrkanden.
v) Förmögenhetsskatten (avsnitt 5.6.2)
Riksdagen godkänner vad i reservationen anförs om förmögenhetsskatten.
Därmed bifaller riksdagen motion2004/05:Sk454 av Lars Leijonborg m.fl.
(fp) yrkande 2 ochavslår proposition 2004/05:1 Finansplanen punkt 35
i denna del och de övriga motionsyrkanden som finns upptagna under denna
punkt i utskottets förteckning över avstyrkta motionsyrkanden.
w) Slopad arvs- och gåvoskatt (avsnitt 5.6.3)
=Utskottet.
x) Moms på tidskrifter (avsnitt 5.7.1)
=Utskottet.
y) Alkoholskatten (avsnitt 5.7.2)
=Utskottet.
z) Tobaksskatten (avsnitt 5.7.3)
=Utskottet.
{) Höjda energiskatter på drivmedel (avsnitt 5.7.4)
Riksdagen godkänner vad i reservationen anförs om höjda energiskatter
på drivmedel. Därmed bifaller riksdagen motionerna2004/05:Fi232 av Lars
Leijonborg m.fl. (fp) yrkande 22 i denna del och2004/05:N346 av Hans
Backman m.fl. (fp) yrkande 6 ochavslår proposition 2004/05:1 Finansplanen
punkt 36 i denna del och de övriga motionsyrkanden som finns upptagna
under denna punkt i utskottets förteckning över avstyrkta motionsyrkanden.
|) Höjd energiskatt på el (avsnitt 5.7.5)
Riksdagen godkänner vad i reservationen anförs om höjd energiskatt på
el. Därmed bifaller riksdagen motionerna2004/05:Fi232 av Lars Leijonborg
m.fl. (fp) yrkande 22 i denna del och2004/05:N309 av Eva Flyborg m.fl.
(fp) yrkande 2 ochavslår proposition 2004/05:1 Finansplanen punkt 36
i denna del och de övriga motionsyrkanden som finns upptagna under denna
punkt i utskottets förteckning över avstyrkta motionsyrkanden.
}) Skattesatsuppräkning efter prisutvecklingen (avsnitt 5.7.6)
=Utskottet.
~) Nedsättning av skatten på dieselolja som används i jordbruk, skogsbruk
och vattenbruk (avsnitt 5.7.7)
=Utskottet.
) Skattestrategi för alternativa drivmedel (avsnitt 5.7.8)
=Utskottet.
) Nedsättning av koldioxidskatt enligt 0,8-procentregeln (avsnitt 5.
7.9)
=Utskottet.
) Begränsning av koldioxidskatteuttaget avseende kalk- och cementbranschen
(avsnitt 5.7.10)
=Utskottet.
,) Fortsatt avtrappning av energiskatteavdraget för vindkraft (avsnitt
5.7.11)
=Utskottet.
f) Koldioxidskatt på torv (avsnitt 5.7.12)
=Utskottet.
,) Skatt på termisk effekt i kärnkraftsreaktorer (avsnitt 5.7.13)
=Utskottet.
.) Skatt på avfall (avsnitt 5.7.14)
=Utskottet.
+) Skatt på naturgrus (avsnitt 5.7.15)
=Utskottet.
) Handelsgödsel och bekämpningsmedel (avsnitt 5.7.16)
=Utskottet.
) Reklamskatten (avsnitt 5.7.17)
=Utskottet.
%) Fordonsskatt på personbilar, lätta bussar och lätta lastbilar
(avsnitt 5.7.18)
Riksdagen godkänner vad i reservationen anförts om fordonsskatt på
personbilar, lätta bussar och lätta lastbilar. Därmed bifaller riksdagen
motion2004/05:Fi232 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkande 19 ochavslår
proposition 2004/05:1 Finansplanen punkt 31 i denna del och de övriga
motionsyrkanden som finns upptagna under denna punkt i utskottets
förteckning över avstyrkta motionsyrkanden.
S) Trängselskatten och miljöanpassade bilar (avsnitt 5.7.19)
Riksdagen godkänner vad i reservationen anförts om trängselskatten och
miljöanpassade bilar. Därmed bifaller riksdagen motionerna2004/05:Fi232
av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkande 17,2004/05:Fi268 av Martin Andreasson
m.fl. (fp),2004/05:Fi270 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) yrkandena 6 och
7 samt2004/05:T260 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) yrkande 3 ochavslår
proposition 2004/05:1 Finansplanen punkt 27 i denna del och de övriga
motionsyrkanden som finns upptagna under denna punkt i utskottets
förteckning över avstyrkta motionsyrkanden.
<) Stöd för investeringar i källsorteringsutrymmen (avsnitt 5.8.1)
=Utskottet.
×) Stöd för energi- och miljöinvesteringar i offentliga lokaler (avsnitt
5.8.2)
Riksdagen godkänner vad i reservationen anförts om stöd för energi-
och miljöinvesteringar i offentliga lokaler. Därmed bifaller riksdagen
motion2004/05:Fi232 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkande 18 ochavslår
proposition 2004/05:1 Finansplanen punkt 28 i denna del och de övriga
motionsyrkanden som finns upptagna under denna punkt i utskottets
förteckning över avstyrkta motionsyrkanden.
) Vissa stödformer som krediteras på skattekonto (avsnitt 5.8.3)
=Utskottet.
Z) Inkomster av statens verksamhet (avsnitt 5.9)
=Utskottet.
) Företagsinteckning (avsnitt 5.11)
Riksdagen godkänner vad i reservationen anförs om företagsinteckning.
Därmed bifaller riksdagen motionerna2004/05:L337 av Jan Ertsborn m.fl.
(fp) yrkande 6,2004/05:N408 av Eva Flyborg m.fl. (fp) yrkande 3
och2004/05:N413 av Eva Flyborg m.fl. (fp) yrkande 5 ochavslår de övriga
motionsyrkanden som finns upptagna under denna punkt i utskottets
förteckning över avstyrkta motionsyrkanden.
) Beräkning av statsbudgetens inkomster för 2005 (avsnitt 5.12)
Riksdagen godkänner beräkningen av statsbudgetens inkomster för 2005
enligt Folkpartiet liberalernas alternativ i tabell 5.12. Därmed bifaller
riksdagen motion2004/05:Fi232 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkande 4
ochavslår proposition 2004/05:1 Finansplanen punkt 8 och de övriga
motionsyrkanden som finns upptagna under denna punkt i utskottets
förteckning över avstyrkta motionsyrkanden.
Ställningstagande
I centrum i Folkpartiet liberalernas budgetförslag står den dryga miljon
människor i arbetsför ålder som inte arbetar. Antalet bidragsberoende
måste minska radikalt och insikten om sambandet mellan arbete och
välstånd återupprättas. Grundproblemet i den svenska ekonomin är att för
få människor arbetar och för få företag startas och växer. Vårt förslag
innebär att statsfinanserna stabiliseras och att skattesystemet förändras
så att det blir lönsammare att arbeta, spara, investera och driva företag
i Sverige.
Fler företag och fler i arbete
Vi har satt upp ett delmål om 300 000 nya jobb på fyra år. Målet byggs
under av en rad konkreta förslag i ett 30-punktsprogram. I syfte att
stimulera efterfrågan på arbetskraft föreslås en sänkning av
arbetsgivaravgiften samt ytterligare ett antal förbättringar för främst de
mindre företagen. Arbetsgivaravgiften halveras för alla företag för en
lönesumma på upp till ca 250 000 kr. Folkpartiet vill stimulera den
vita marknaden för hushållstjänster genom en skattereduktion för halva
totala arbetskostnaden för företag. För att öka lönsamheten av att arbeta
och därmed utbudet av arbetskraft föreslås bl.a. skattesänkningar i
form av ett förvärvsavdrag. Förvärvsavdraget, som främst är inriktat på
låg- och medelinkomsttagare, innebär ett avdrag på kommunalskatten med
5 % av inkomsten upp till 220 000 kr per år. På inkomster utöver detta
belopp blir avdraget konstant 11 000 kr. Förvärvsavdraget utgår inte på
inkomster från sjukpenning eller sjukersättning, då det i första hand
är tänkt att kompensera för utgifter förknippade med arbete, t.ex.
resekostnader.
Värnskatten bör avskaffas då den bryter mot skattereformens princip om
"hälften kvar". Folkpartiet vill införa systemförändringar för att öka
benägenheten hos arbetslösa att söka arbete. Exempelvis ska kraven på
att ta de arbeten som erbjuds skärpas, och a-kassorna ska i högre grad
egenfinansieras. Vi föreslår också att huvuddelen av AMS läggs ned och
ersätts av en effektivare organisation med en mångfald aktörer.
Förmedlingsverksamheten ska bli effektivare. En jobb- och utvecklingsgaranti
införs för långtidsarbetslösa och socialbidragsmottagare.
Vi vill införa en ny anställningsform för unga arbetslösa, med lägre
anställningsskydd och lägre arbetsgivaravgift, s.k. instegsjobb. Vi
vill göra vissa skatteförändringar i syfte att få äldre att stanna kvar
i arbetslivet längre. Om de äldres utträde ur arbetslivet kan skjutas
upp med ett år skulle detta innebära ytterligare 48 000 personer i
sysselsättning.
Integrationspolitiken måste läggas om. Särskilda insatser ska göras i
starkt segregerade krisområden med hög arbetslöshet.
Ett nytt mål sätts för antalet långtidssjukskrivna och förtidspensionärer,
som innebär att antalet ska minska med 10 000 om året. I syfte att
komma åt missbruk av sjukförsäkringen och a-kassan föreslås en lång rad
systemförändringar, t.ex. intyg från två läkare vid längre sjukfall.
Vi föreslår en rad åtgärder som syftar till att stärka Sveriges
konkurrenskraft, hejda avindustrialiseringen och vända företagsflykten.
Dubbelbeskattningen på aktier avskaffas successivt. Förmögenhetsskatten
avskaffas successivt under en fyraårsperiod. De s.k. 3:12-reglerna
ersätts med den s.k. BEK-modellen (beskattat eget kapital), vilket innebär
att småföretagens skattebörda minskar betydligt. Vi avvisar försämringen
av villkoren för avsättningar i periodiseringsfonder.
Effekterna av Folkpartiets skatteförslag på kommunernas skatteunderlag
neutraliseras genom en uppräkning med 18 miljarder kronor 2005 i ökade
bidrag till kommunerna, vilket förklarar huvuddelen av förändringen på
utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner.
En modern energipolitik och bra miljö
Vi vill avbryta avvecklingen av kärnkraften, som förutom att öka
koldioxidutsläppen innebär en kraftig försämring av den svenska industrins
konkurrenskraft. Samtidigt ska övrig energiproduktion och energianvändning
fortsätta att effektiviseras. Det är angeläget att utvecklingen av
förnybar energi intensifieras samt att mer resurser satsas på att bekämpa
kväveläckagen. För att komma till rätta med de globala miljöproblemen,
utan att snedvrida konkurrensen, vill vi införa en gemensam koldioxidskatt
inom EU och i förlängningen globalt.
Bättre utbildning och forskning
Vi vill skapa bättre yrkesutbildning genom att återinföra alternativet
med både tvååriga praktiska och fyraåriga gymnasieprogram. Vidare måste
kvaliteten i högskoleutbildningen öka. Problemet är inte att för få
börjar på högskolan, utan att för få lyckas avsluta studierna framgångsrikt
inom en rimlig tid. Genom bl.a. reformerade antagnings- och studiemedelssystem
vill vi stimulera till ökad genomströmning. Med exempelvis införandet
av tre terminer i högskolan kan studieåret förlängas och studietiden
förkortas. Forskningen har stor betydelse för tillväxten och vi vill
att forskningspengarna ska koncentreras till ett mindre antal högskolor
i syfte att skapa högklassiga forskningsmiljöer.
De offentliga finanserna
Vi föreslår ett saneringsprogram som dämpar det offentliga utgiftstrycket
med ca 30 miljarder kronor. Detta uppnås främst genom sänkta utgifter
inom näringspolitik, regionalpolitik, mediepolitik och bostadspolitik
samt inom sjukpenningsystemet och energipolitiken. Staten äger i dag
helt eller delvis 58 företag med en sammanlagd omsättning på närmare
300 miljarder kronor. De flesta av dessa företag bör säljas ut och
intäkterna användas för att minska statsskulden. Statens budgetsaldo
kommer med detta förslag att bli positivt redan 2005.
Som ett led i saneringen av statens ekonomi stramas regelverken upp.
Budgetlagen ska inte kunna missbrukas på det sätt som nu sker. Målet
för finanspolitiken vad gäller staten föreslås vara balans i statens
finansiella sparande över en konjunkturcykel. Vårt budgetförslag innebär
att det finansiella sparandet stärks med 11, 15 respektive 13 miljarder
kronor årligen i förhållande till regeringens.
En socialförsäkringsreform
Folkpartiet förespråkar sedan flera år att en arbetsgrupp med samtliga
riksdagspartier ska kunna enas om en stor socialförsäkringsreform
liknande den pensionsreform som riksdagen enades om för 10 år sedan.
Huvudsyftet bör vara att skapa ett förtroendeingivande system som ger
ersättning vid ofrivilligt inkomstbortfall, uppmuntrar till arbete,
minskar skattekilarna och ger stabilitet åt de offentliga
finanserna.
Övriga prioriterade reformområden
Bistånd behövs som ett komplement till frihandelsreformer. Folkpartiet
ökar biståndet till 23,8 miljarder kronor 2005, för att därefter nå
målnivån 1 % av BNI 2006.
Det svenska rättssamhället är i dag strukturellt underfinansierat och
vi föreslår stora resursökningar på utgiftsområde 4 Rättsväsende. Vi
vill betona en helhetssyn på rättsväsendet där varje del i rättskedjan
måste fungera och samordnas med övriga delar.
Gemensamt med övriga borgerliga partier föreslår Folkpartiet en vårdgaranti.
Dessutom föreslår Folkpartiet utökade satsningar på rehabilitering och
ett särskilt statligt anslag för att stimulera till en värdigare
äldreomsorg.
I syfte att minska sjukskrivningar och nybeviljade förtidspensioner ges
i vårt förslag långtgående befogenheter för främst försäkringskassor
och sjukvårdshuvudmän att samarbeta ekonomiskt (s.k. Finsam). Kostnaderna
för sjukpenning och förtidspension för skador från trafikolyckor övertas
av trafikförsäkringen.
För att öka jämställdheten mellan kvinnor och män föreslår Folkpartiet
en jämställdhetsbonus för föräldrapar som delar föräldraförsäkringen
samt en offensiv för att höja orättvisa kvinnolöner.
Fastighetsskatten avskaffas stegvis från 2005. Skattesatserna för 2005
sänks för småhus från dagens 1,0 % till 0,9 % och för flerbostadshus
från 0,5 % till 0,4 %.
Frågan om företagsinteckningar behandlas utförligt i lagutskottets
yttrande (LU1y) som presenteras i del 2 i detta betänkande. I detta
yttrande finns en gemensam avvikande mening formulerad av Moderata
samlingspartiet, Folkpartiet och Centerpartiet. Vi står bakom det som där
anförs.
Sammanfattningsvis anser vi att Folkpartiet liberalernas förslag till
inriktning av budgetpolitiken, liksom partiets förslag till utgiftstak
för åren 2005-2007, bör ligga till grund för budgetpolitiken. Det innebär
att vi tillstyrker de nivåer för utgiftstaket för staten för 2005-2007
som föreslås i motion Fi232 (fp) (yrkande 2 ). Vidare tillstyrker vi
Folkpartiets förslag till beräkning av statsbudgetens inkomster (yrkande
4) och förslag till fördelning av utgifter på utgiftsområden för budgetåret
2005 (yrkandena 8 och 13). Vårt förslag till fördelning av utgifter på
utgiftsområden framgår av följande tabell.
Slutligen stöder vi även Folkpartiets övriga förslag i detta sammanhang.
Regeringens förslag i berörda delar avstyrks liksom de övriga motioner
som är aktuella i detta sammanhang.
7. Beslut om ramar för budgeten 2005 (avsnitten 4 och 5 exkl. 5.13),
punkt 4 (kd)
av Mats Odell (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 4
borde ha följande lydelse:
4. Beslut om ramar för budgeten 2005 (avsnitten 4 och 5 exkl. 5.13)
a) Utgiftstak för staten (avsnitt 4.3.1)
Riksdagen fastställer utgiftstaket för staten inklusive ålderspensionssystemet
vid sidan av statsbudgeten till 877 miljarder kronor för år 2005, 908
miljarder kronor för år 2006 samt 937 miljarder kronor för år 2007.
Därmed bifaller riksdagen motion2004/05:Fi233 av Göran Hägglund m.fl.
(kd) yrkande 2 ochavslår proposition 2004/05:1 Finansplanen punkt 2 och
de övriga motionsyrkanden som finns upptagna under denna punkt i utskottets
förteckning över avstyrkta motionsyrkanden.
b) Utgiftstak för den offentliga sektorn (avsnitt 4.3.2)
Riksdagen godkänner beräkningen av taket för de offentliga utgifterna
för åren 2005, 2006 och 2007 enligt vad som anförs i reservationen.
Därmed bifaller riksdagen motion2004/05:Fi233 av Göran Hägglund m.fl.
(kd) yrkande 4 ochavslår proposition 2004/05:1 Finansplanen punkt 3 och
de övriga motionsyrkanden som finns upptagna under denna punkt i utskottets
förteckning över avstyrkta motionsyrkanden.
c) Fördelning av statsbudgetens utgifter på utgiftsområden 2005 (avsnitt
4.4.1)
Riksdagen beslutar om fördelning av utgifter på utgiftsområden för
2005 enligt den sammanställning över statbudgetens utgifter som finns
i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion2004/05:Fi233 av Göran
Hägglund m.fl. (kd) yrkandena 5 och 11 samtavslår proposition 2004/05:1
Finansplanen punkt 9 och de övriga motionsyrkanden som finns upptagna
under denna punkt i utskottets förteckning över avstyrkta motionsyrkanden.
d) Ålderspensionssystemet vid sidan av statsbudgeten för 2005 (avsnitt
4.4.2)
=Utskottet.
e) Förändring av anslagsbehållningar för 2005 (avsnitt 4.5)
=Utskottet.
f) Myndigheters m.fl. in- och utlåning i Riksgäldskontoret för 2005
(avsnitt 4.6)
=Utskottet.
g) Kassamässiga korrigeringar (avsnitt 4.7)
=Utskottet.
h) Skattepolitikens inriktning (avsnitt 5.2)
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i reservationen
anförs om inriktningen av skattepolitiken. Därmed bifaller riksdagen
motion2004/05:Sk452 av Per Landgren m.fl. (kd) yrkandena 2-6 och 42
samtavslår de övriga motionsyrkanden som finns upptagna under denna
punkt i utskottets förteckning över avstyrkta motionsyrkanden.
i) Beskattningen av förvärvsinkomster (avsnitt 5.3.1)
Riksdagen godkänner vad i reservationen anförs om beskattningen av
förvärvsinkomster. Därmed bifaller riksdagen motionerna2004/05:Sk451 av
Per Landgren m.fl. (kd) yrkandena 2 och 3 samt2004/05:Sk452 av Per
Landgren m.fl. (kd) yrkandena 7, 8 och 36 samtavslår proposition 2004/05:1
Finansplanen punkt 34 i denna del och de övriga motionsyrkanden som
finns upptagna under denna punkt i utskottets förteckning över avstyrkta
motionsyrkanden.
j) Skattereduktion för fackföreningsavgift och a-kasseavgift (avsnitt
5.3.2)
Riksdagen godkänner vad i reservationen anförs om skattereduktion för
fackföreningsavgift och a-kasseavgift. Därmed bifaller riksdagen
motion2004/05:Sk452 av Per Landgren m.fl. (kd) yrkandena 10 och 40 samtavslår
de övriga motionsyrkanden som finns upptagna under denna punkt i utskottets
förteckning över avstyrkta motionsyrkanden.
k) Reseavdraget (avsnitt 5.3.3)
Riksdagen godkänner vad i reservationen anförs om reseavdraget. Därmed
bifaller riksdagen motion2004/05:Sk452 av Per Landgren m.fl. (kd) yrkande
41 ochavslår proposition 2004/05:1 Finansplanen punkt 34 i denna del
och de övriga motionsyrkanden som finns upptagna under denna punkt i
utskottets förteckning över avstyrkta motionsyrkanden.
l) Regional stimulans på skatteområdet (avsnitt 5.3.4)
Riksdagen godkänner vad i reservationen anförs om regional stimulans
på skatteområdet. Därmed bifaller riksdagen motion2004/05:Sk452 av Per
Landgren m.fl. (kd) yrkande 46 ochavslår de övriga motionsyrkanden som
finns upptagna under denna punkt i utskottets förteckning över avstyrkta
motionsyrkanden.
m) Förmånsbeskattning av miljövänliga bilar (avsnitt 5.3.5)
=Utskottet.
n) Hushållstjänster (avsnitt 5.3.6)
Riksdagen godkänner vad i reservationen anförs om hushållstjänster.
Därmed bifaller riksdagen motionerna2004/05:Sk450 av Per Landgren m.fl.
(kd) yrkande 9 och2004/05:Sk452 av Per Landgren m.fl. (kd) yrkande 11
ochavslår de övriga motionsyrkanden som finns upptagna under denna punkt
i utskottets förteckning över avstyrkta motionsyrkanden.
o) Beskattning av nordiska sjömän (avsnitt 5.3.7)
=Utskottet.
p) Uthyrning av privatbostad (avsnitt 5.3.8)
=Utskottet.
q) Det fortsatta arbetet med 3:12-reglerna m.m. (avsnitt 5.4.1)
Riksdagen godkänner vad i reservationen anförs om det fortsatta arbetet
med 3:12-reglerna m.m. Därmed bifaller riksdagen motionerna2004/05:Sk450
av Per Landgren m.fl. (kd) yrkandena 5, 6 och 8 samt2004/05:Sk452 av
Per Landgren m.fl. (kd) yrkandena 12 och 13 samtavslår de övriga
motionsyrkanden som finns upptagna under denna punkt i utskottets förteckning
över avstyrkta motionsyrkanden.
r) Ändrade regler för periodiseringsfonderna (avsnitt 5.4.2)
Riksdagen godkänner vad i reservationen anförs om ändrade regler för
periodiseringsfonderna. Därmed bifaller riksdagen motion2004/05:Sk450
av Per Landgren m.fl. (kd) yrkande 14 ochavslår de övriga motionsyrkanden
som finns upptagna under denna punkt i utskottets förteckning över
avstyrkta motionsyrkanden.
s) Royalty (avsnitt 5.4.3)
=Utskottet.
t) Sänkning av det särskilda avdraget för arbetsgivaravgifterna m.m.
(avsnitt 5.5)
Riksdagen godkänner vad i reservationen anförs om sänkning av det
särskilda avdraget för arbetsgivaravgifterna m.m. Därmed bifaller riksdagen
motionerna2004/05:Fi233 av Göran Hägglund m.fl. (kd) yrkande 9,2004/05:Sk450
av Per Landgren m.fl. (kd) yrkande 15 och2004/05:Sk452 av Per Landgren
m.fl. (kd) yrkandena 19 och 20 samtavslår proposition 2004/05:1
Finansplanen punkterna 32 och 33, båda i denna del, och de övriga
motionsyrkanden
som finns upptagna under denna punkt i utskottets förteckning över
avstyrkta motionsyrkanden.
u) Fastighetsbeskattning (avsnitt 5.6.1)
Riksdagen godkänner vad i reservationen anförs om fastighetsbeskattning.
Därmed bifaller riksdagen motion2004/05:Sk452 av Per Landgren m.fl.
(kd) yrkandena 14, 16 och 17 samtavslår de övriga motionsyrkanden som
finns upptagna under denna punkt i utskottets förteckning över avstyrkta
motionsyrkanden.
v) Förmögenhetsskatten (avsnitt 5.6.2)
Riksdagen godkänner vad i reservationen anförs om förmögenhetsskatten.
Därmed bifaller riksdagen motionerna2004/05:Sk450 av Per Landgren m.fl.
(kd) yrkandena 3 och 17 samt2004/05:Sk452 av Per Landgren m.fl. (kd)
yrkande 18 ochavslår proposition 2004/05:1 Finansplanen punkt 35 i denna
del och de övriga motionsyrkanden som finns upptagna under denna punkt
i utskottets förteckning över avstyrkta motionsyrkanden.
w) Slopad arvs- och gåvoskatt (avsnitt 5.6.3)
=Utskottet.
x) Moms på tidskrifter (avsnitt 5.7.1)
Riksdagen godkänner vad i reservationen anförs om moms på tidskrifter.
Därmed bifaller riksdagen motion2004/05:Sk452 av Per Landgren m.fl.
(kd) yrkande 29.
y) Alkoholskatten (avsnitt 5.7.2)
Riksdagen godkänner vad i reservationen anförs om alkoholskatten. Därmed
bifaller riksdagen motion2004/05:Sk452 av Per Landgren m.fl. (kd) yrkande
47.
z) Tobaksskatten (avsnitt 5.7.3)
=Utskottet.
{) Höjda energiskatter på drivmedel (avsnitt 5.7.4)
Riksdagen godkänner vad i reservationen anförs om höjda energiskatter
på drivmedel. Därmed bifaller riksdagen motionerna2004/05:Sk450 av Per
Landgren m.fl. (kd) yrkande 16 och2004/05:Sk452 av Per Landgren m.fl.
(kd) yrkandena 21 och 22 samtavslår proposition 2004/05:1 Finansplanen
punkt 36 i denna del och de övriga motionsyrkanden som finns upptagna
under denna punkt i utskottets förteckning över avstyrkta motionsyrkanden.
|) Höjd energiskatt på el (avsnitt 5.7.5)
Riksdagen godkänner vad i reservationen anförs om höjd energiskatt på
el. Därmed bifaller riksdagen motion2004/05:Sk452 av Per Landgren m.fl.
(kd) yrkande 25 ochavslår proposition 2004/05:1 Finansplanen punkt 36
i denna del och de övriga motionsyrkanden som finns upptagna under denna
punkt i utskottets förteckning över avstyrkta motionsyrkanden.
}) Skattesatsuppräkning efter prisutvecklingen (avsnitt 5.7.6)
=Utskottet.
~) Nedsättning av skatten på dieselolja som används i jordbruk, skogsbruk
och vattenbruk (avsnitt 5.7.7)
=Utskottet.
) Skattestrategi för alternativa drivmedel (avsnitt 5.7.8)
=Utskottet.
) Nedsättning av koldioxidskatt enligt 0,8-procentregeln (avsnitt 5.
7.9)
=Utskottet.
) Begränsning av koldioxidskatteuttaget avseende kalk- och cementbranschen
(avsnitt 5.7.10)
=Utskottet.
,) Fortsatt avtrappning av energiskatteavdraget för vindkraft (avsnitt
5.7.11)
=Utskottet.
f) Koldioxidskatt på torv (avsnitt 5.7.12)
=Utskottet.
,) Skatt på termisk effekt i kärnkraftsreaktorer (avsnitt 5.7.13)
=Utskottet.
.) Skatt på avfall (avsnitt 5.7.14)
=Utskottet.
+) Skatt på naturgrus (avsnitt 5.7.15)
=Utskottet.
) Handelsgödsel och bekämpningsmedel (avsnitt 5.7.16)
=Utskottet.
) Reklamskatten (avsnitt 5.7.17)
Riksdagen godkänner vad i reservationen anförs om reklamskatten. Därmed
bifaller riksdagen motion2004/05:Sk452 av Per Landgren m.fl. (kd) yrkande
35 ochavslår de övriga motionsyrkanden som finns upptagna under denna
punkt i utskottets förteckning över avstyrkta motionsyrkanden.
%) Fordonsskatt på personbilar, lätta bussar och lätta lastbilar
(avsnitt 5.7.18)
Riksdagen godkänner vad i reservationen anförs om fordonsskatt på
personbilar, lätta bussar och lätta lastbilar. Därmed bifaller riksdagen
motion2004/05:Sk452 av Per Landgren m.fl. (kd) yrkande 23 ochavslår
proposition 2004/05:1 Finansplanen punkt 31 i denna del och de övriga
motionsyrkanden som finns upptagna under denna punkt i utskottets
förteckning över avstyrkta motionsyrkanden.
S) Trängselskatten och miljöanpassade bilar (avsnitt 5.7.19)
Riksdagen godkänner vad i reservationen anförs om trängselskatten och
miljöanpassade bilar. Därmed bifaller riksdagen motionerna2004/05:Sk452
av Per Landgren m.fl. (kd) yrkande 24 och2004/05:N239 av Stefan Attefall
m.fl. (kd) yrkande 13 ochavslår proposition 2004/05:1 Finansplanen punkt
27 i denna del och de övriga motionsyrkanden som finns upptagna under
denna punkt i utskottets förteckning över avstyrkta motionsyrkanden.
<) Stöd
för investeringar i källsorteringsutrymmen (avsnitt 5.8.1)
Riksdagen godkänner vad i reservationen anförs om stöd för investeringar
i källsorteringsutrymmen. Därmed bifaller riksdagen motion2004/05:Sk452
av Per Landgren m.fl. (kd) yrkande 44 ochavslår proposition 2004/05:1
Finansplanen punkt 29 i denna del och det ytterligare motionsyrkande
som finns upptaget under denna punkt i utskottets förteckning över
avstyrkta motionsyrkanden.
×) Stöd för energi- och miljöinvesteringar i offentliga lokaler (avsnitt
5.8.2)
Riksdagen godkänner vad i reservationen anförs om stöd för energi- och
miljöinvesteringar i offentliga lokaler. Därmed bifaller riksdagen
motion2004/05:Sk452 av Per Landgren m.fl. (kd) yrkande 45 ochavslår
proposition 2004/05:1 Finansplanen punkt 28 i denna del och de övriga
motionsyrkanden som finns upptagna under denna punkt i utskottets
förteckning över avstyrkta motionsyrkanden.
) Vissa stödformer som krediteras på skattekonto (avsnitt 5.8.3)
Riksdagen godkänner vad i reservationen anförs om vissa stödformer som
krediteras på skattekonto. Därmed bifaller riksdagen motion2004/05:Sk452
av Per Landgren m.fl. (kd) yrkande 28 ochavslår de övriga motionsyrkanden
som finns upptagna under denna punkt i utskottets förteckning över
avstyrkta motionsyrkanden.
Z) Inkomster av statens verksamhet (avsnitt 5.9)
Riksdagen godkänner vad i reservationen anförs om inkomster av statens
verksamhet. Därmed bifaller riksdagen motion2004/05:Sk452 av Per Landgren
m.fl. (kd) yrkande 26 i denna del.
) Företagsinteckning (avsnitt 5.11)
Riksdagen godkänner vad i reservationen anförs om företagsinteckning.
Därmed bifaller riksdagen motionerna2004/05:L251 av Maria Larsson m.fl.
(kd) yrkande 1 och2004/05:N393 av Göran Hägglund m.fl. (kd) yrkande 29,
bifaller delvis motionerna2004/05:L214 av Viviann Gerdin m.fl. (c)
yrkande 1,2004/05:L220 av Ingegerd Saarinen m.fl. (mp) yrkande 2,2004/05:L274
av Inger René m.fl. (m) yrkande 2,2004/05:L337 av Jan Ertsborn m.fl.
(fp) yrkande 6,2004/05:L372 av Roger Tiefensee (c) yrkande 1,2004/05:N408
av Eva Flyborg m.fl. (fp) yrkande 3 och2004/05:N413 av Eva Flyborg m.fl.
(fp) yrkande 5 ochavslår de övriga motionsyrkanden som finns upptagna
under denna punkt i utskottets förteckning över avstyrkta motionsyrkanden.
) Beräkning av statsbudgetens inkomster för 2005 (avsnitt 5.12)
Riksdagen godkänner beräkningen av statsbudgetens inkomster för 2005
enligt Kristdemokraternas alternativ i tabell 5.12. Därmed bifaller
riksdagen motion2004/05:Sk452 av Per Landgren m.fl. (kd) yrkandena 1
och 26 i denna del ochavslår proposition 2004/05:1 Finansplanen punkt
8 och de övriga motionsyrkanden som finns upptagna under denna punkt i
utskottets förteckning över avstyrkta motionsyrkanden.
Ställningstagande
Kristdemokraterna förordar en budgetpolitik som tar sikte på att nedbringa
statsskulden, främst genom en snabbare försäljning av statligt ägda
företag och i viss mån även genom en något mindre expansiv finanspolitik
än den av regeringen föreslagna. Strukturellt viktiga skattesänkningar
föreslås för att stärka förutsättningarna för arbete och företagande i
Sverige. För att kunna möta oväntade händelser förordar Kristdemokraterna
en högre budgeteringsmarginal än den regeringen föreslår i budgetpropositionen.
Jag anser att det som anförs i Kristdemokraternas motion Fi233 om ett
antal särskilt prioriterade områden bör styra inriktningen av budgetpolitiken.
Sex områden ska vara särskilt prioriterade.
Tillväxtpolitik
Kristdemokraterna ser behovet av att föra en balanserad finanspolitik
för sunda statsfinanser, i kombination med strukturella åtgärder som
förbättrar ekonomins funktionssätt. Det grundläggande syftet med
kristdemokratisk ekonomisk politik är att ge stabila och goda villkor för
fler och växande företag för att öka sysselsättningen, minska arbetslösheten
och trygga välfärden. De förslag på förändringar i skattesystemet som
Kristdemokraterna förordar har viktiga, positiva strukturella effekter
på den svenska ekonomins funktionssätt. Tjänstesektorn ska ges helt nya
möjligheter att växa genom en skattereduktion för privata hushålls köp
av tjänster i det egna hemmet. Värnskatten bör avvecklas i syfte att få
högre utbildning att löna sig bättre och positivt påverka utländska
experters vilja att bosätta sig i Sverige. Dubbelbeskattningen på
utdelningsinkomster från risksparande (aktier) avvecklas successivt, liksom
förmögenhetsskatten. Den lönesumma för vilken små företag ska kunna få
reducerade arbetsgivaravgifter ska inte sänkas utan bibehållas på dagens
nivå, 851 000 kr per år. Regeringens förslag att räntebelägga företagens
periodiseringsfonder avvisas. Genom införandet av ett riskkapitalavdrag
görs investeringar i onoterade företag avdragsgilla mot inkomst av tjänst
eller inkomst av kapital. Skatten på arbete i vanliga inkomstlägen ska
sänkas kraftigt de närmaste åren genom ett förvärvsavdrag, som både ger
fler möjlighet att klara sig på sin egen lön och innebär ett strukturellt
viktigt underlättande av kommande lönebildning. En strukturell åtgärd
som kraftigt kommer att förbättra lönebildningen är införandet av en
allmän och obligatorisk arbetslöshetsförsäkring som kommer att skapa
ett tydligare samband mellan lönebildning, arbetslöshet och avgifter
för den enskilde.
För att rusta upp det svenska väg- och järnvägsnätet vill Kristdemokraterna
under perioden 2005-2007 avsätta 1,7 miljarder kronor mer än vad regeringen
föreslagit, och av dessa medel reservera 800 miljoner kronor till
vägunderhåll. Som ett långsiktigt alternativ förespråkar Kristdemokraterna
ett omfattande program för investeringar i samarbete med den privata
sektorn (PPP - public-private partnership).
Trots en positiv ekonomisk utveckling med kraftigt ökad efterfrågan på
bostäder har bostadsbyggandet legat kvar på en mycket låg nivå, och
därför anser Kristdemokraterna att det behövs en ny inriktning för
bostadspolitiken. Fastighetsskatten bör avskaffas, byggmomsen halveras
för flerbostadshus, planprocessen förenklas, hyressättningen göras friare
i nyproducerade fastigheter och ett bidrag till byggande av studentbostäder
införas. Dessutom bör riksdagen avvisa regeringens förslag om fortsatta
tillfälliga investeringsstöd med begränsningar vad gäller upplåtelseform,
bostadsyta och hyresnivå.
Skattepolitik
Enligt min uppfattning är en viktig uppgift för skattepolitiken att
skapa en skattestruktur som gör att fler kan klara sig på sin egen lön
och inte tvingas vara beroende av bidrag för att få ekonomin att gå
ihop. Kristdemokraterna föreslår en rad åtgärder i syfte att ge
inkomsttagare bättre möjligheter att påverka och få kontroll över sin
ekonomiska situation.
Ett statligt förvärvsavdrag om 6 % bör införas, för att öka hushållens
ekonomiska utrymme, minska marginaleffekterna och göra det möjligt för
fler att klara sig på sin egen lön. Värnskatten bör successivt avvecklas.
För att förbättra det ekonomiska utrymmet för de sämst ställda pensionärerna
bör garantipensionen höjas med 100 kr i månaden och ett högre grundavdrag
vid kommunalbeskattning, motsvarande en skattesänkning på 200 kr per
månad, återinföras för ålderspensionärer. Kommunernas skattebortfall
kompenseras i enlighet med den s.k. finansieringsprincipen.
Den statliga fastighetsskatten bör helt slopas för småhus, bostadshyreshus,
kommersiella lokaler samt industrienheter. Reformen finansieras delvis
genom att kommunerna ges rätt att ta ut en avgift för kostnader som är
direkt hänförliga till de fastigheter som finns i kommunen. Avgiftens
totalsumma får inte överstiga kommunernas självkostnad och ett tak på
2 600 kr per år och småhus, eller 800 kr per år och hyreshusenhet, införs.
Samtidigt höjs kapitalvinstskatten vid försäljning av privatbostäder
från 20 till 30 % med bibehållande av den s.k. uppskovsregeln. Inklusive
den ökade kapitalvinstbeskattningen innebär förslagen ett minskat skatte-
eller avgiftsuttag på ca 7 miljarder kronor. Utöver detta föreslås en
skattereduktion på 50 % av arbetskostnaden, inklusive moms, för
hushållstjänster, reparationer, om- och tillbyggnad och privat barnomsorg.
En reformerad familjepolitik
Enligt Kristdemokraternas synsätt är det familjepolitiken som ska anpassa
sig till familjerna, inte tvärt om. Familjepolitiken ska anpassas till
enskilda människors och familjers behov.
Kristdemokraterna föreslår förändringar inom familjeområdet som bl.a.
innebär en höjning av föräldraförsäkringens garantinivå till 230 kr per
dag, tilldelande av 300 barndagar med ett värde av 200 kr per dag,
skyldighet för kommunerna att införa etableringsfrihet inom barnomsorgen
och även att lämna ersättning i form av kommunala vårdnadsbidrag direkt
till de föräldrar som själva önskar ta hand om sina barn. Kristdemokraterna
vill se en höjning av bostadsbidraget för att gynna de ekonomiskt sämst
ställda barnfamiljerna. Förändringar görs även av den sjukpenninggrundande
inkomsten (SGI) så att denna beräknas som genomsnittet av de senaste
två årens inkomster, där dock studier ska räknas som överhoppningsbar
tid för den som haft förvärvsinkomster innan studierna påbörjades.
Till följd av den förbättring i stödet till barnfamiljerna som blir
resultatet av införandet av barndagar och höjningen av föräldraförsäkringen,
anser Kristdemokraterna att den 13:e månaden i föräldraförsäkringen
och de 90 lägstanivådagarna kan dras in för att bidra till finansieringen
av de familjepolitiska reformerna.
Bättre pensioner
Regeringens okänsliga budgetsanering har drabbat många pensionärer hårt
genom nedskärningarna och bristerna inom äldrevården samt de växande
vårdköerna. Samtidigt har pensionerna släpat efter i värdeutveckling.
Kristdemokraternas förslag syftar till att först förbättra situationen
för de sämst ställda pensionärerna och därefter förbättra värdet av
samtliga pensioner.
Garantipensionen och den övergångsvisa garantipensionen höjs med 100 kr
per månad, vilket finansieras helt över statsbudgeten utan effekter på
pensionssystemet i övrigt. Genom återinförandet av ett särskilt högre
grundavdrag vid kommunal beskattning för ålderspensionärer sänks skatten
med motsvarande 200 kr per månad för ålderspensionärer. Kommunerna
kompenseras för skattebortfallet i enlighet med finansieringsprincipen.
Dessutom anser Kristdemokraterna att inkomstprövningen av bostadstillägget
inte bör innehålla fritidsfastigheter. Vidare bör skatten halveras för
personer som fyllt 65 år och vill fortsätta att arbeta, genom ett
50-procentigt förvärvsavdrag.
Vården, omsorgen och utbildningsväsendet
Kristdemokraterna anser att kommuner och landsting bör tillföras resurser
från staten för att kunna uppnå en bättre kvalitet i vården och omsorgen
och välkomnar de generella ökningar som regeringen föreslår. Tillskotten
tillgodoser delvis Kristdemokraternas krav, men behoven är fortfarande
skriande inom psykiatrin och missbrukarvården och nödvändiggör extra,
riktade satsningar på detta område. Detsamma gäller utbildning av
äldreomsorgspersonalen, där riktade insatser behövs. Kristdemokraterna
anser att endast en arbetsledd ökning av den ekonomiska tillväxten kan
ge kommunsektorn nödvändiga ekonomiska förutsättningar och att bättre
tillväxtpolitik därför är av central betydelse i den ekonomiska politiken.
Kommuner och landsting bör tillföras 2,5 miljarder kronor i ytterligare
resurser under de närmaste två åren för att finansiera förslaget om
kommunalt vårdnadsbidrag. Studiebidragen för gymnasiestuderande bör
höjas. För studerande på högskolenivå föreslås en höjning av studiemedlens
bidragsdel samtidigt som det s.k. fribeloppet för heltidsstuderande
slopas.
En helt ny rehabiliteringsförsäkring bör införas snarast för att minska
de skenande ohälsotalen. Totalt vill Kristdemokraterna satsa drygt 10
miljarder kronor på aktiva åtgärder mot ohälsoutvecklingen.
Ett återupprättat rättsväsende
För att skapa ett tryggt samhälle behöver polis, åklagare och domstolar
mer resurser, och skattemyndigheternas möjligheter att bekämpa skattefusk
bör förstärkas.
Närpolisverksamheten ska säkerställas och utvecklas mot målet att det
senast år 2009 ska finnas 19 000 poliser, vilket kräver att antalet
utbildningsplatser utökas kraftigt.
Åklagarväsendet ska stärkas för att klara ett ökat antal ärenden.
Ekobrottsmyndigheten ska framför allt ansvara för avancerad ekonomisk
brottslighet. Domstolsväsendet bör tilldelas ytterligare medel, samtidigt
som nedläggningar av små tingsrätter ska motverkas av rättssäkerhetsskäl.
Ökade resurser till kriminalvården ska möjliggöra insatser som kan
leda till ett liv utan brottslighet, genom satsning på s.k. trestegsanstalter,
rehabiliteringsarbete och utbildning av kriminalvårdspersonal.
Det brottsförebyggande arbetet ska intensifieras och ses som en del av
kriminalpolitiken. Samtidigt vill Kristdemokraterna ge ökade resurser
åt andra myndigheter med kontroll- och bevakningsfunktioner som
Skatteverket, Migrationsverket, Riksförsäkringsverket och Försäkringskassan.
Avslutningsvis vill jag erinra om att frågan om företagsinteckningar
behandlas utförligt i lagutskottets yttrande (LU1y) som ingår som bilaga
i del 2 i detta betänkande. I yttrandet finns en avvikande mening från
Kristdemokraterna. Jag står bakom det som anförs i den avvikande meningen.
Sammanfattningsvis anser jag alltså att Kristdemokraternas förslag till
inriktning av budgetpolitiken, liksom partiets förslag till utgiftstak
för åren 2005-2007, bör ligga till grund för budgetpolitiken. Det innebär
att jag tillstyrker de nivåer för utgiftstaket för staten för 2005-2007
som föreslås i motion Fi233 (kd) (yrkande 2). Vidare tillstyrker jag
Kristdemokraternas förslag till beräkning av statsbudgetens inkomster
(motion Sk452 [kd] yrkandena 1 och 26 i denna del) och förslag till
fördelning av utgifter på utgiftsområden för budgetåret 2005 (motion
Fi233 [kd] yrkandena 5 och 11). Mitt förslag till fördelning av utgifter
på utgiftsområden framgår av följande tabell.
Slutligen stöder jag även Kristdemokraternas övriga förslag i detta
sammanhang. Regeringens förslag i berörda delar avstyrks liksom de övriga
motioner som är aktuella i detta sammanhang.
8. Beslut om ramar för budgeten 2005 (avsnitten 4 och 5 exkl. 5.13),
punkt 4 (c)
av Roger Tiefensee (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 4
borde ha följande lydelse:
4. Beslut om ramar för budgeten 2005 (avsnitten 4 och 5 exkl. 5.13)
a) Utgiftstak för staten (avsnitt 4.3.1)
Riksdagen fastställer utgiftstaket för staten inklusive ålderspensionssystemet
till 826 miljarder kronor år 2005, 858 miljarder kronor år 2006 och 893
miljarder kronor 2007. Därmed bifaller riksdagen motion2004/05:Fi234 av
Maud Olofsson m.fl. (c) yrkande 4 ochavslår proposition 2004/05:1
Finansplanen punkt 2 och de övriga motionsyrkanden som finns upptagna
under denna punkt i utskottets förteckning över avstyrkta motionsyrkanden.
b) Utgiftstak för den offentliga sektorn (avsnitt 4.3.2)
Riksdagen godkänner beräkningen av taket för den offentliga sektorns
utgifter till 1 281 miljarder kronor år 2005, 1 336 miljarder kronor år
2006 och 1 394 miljarder kronor år 2007. Därmed avslår riksdagen
proposition 2004/05:1 Finansplanen punkt 3 och de motionsyrkanden som finns
upptagna under denna punkt i utskottets förteckning över avstyrkta
motionsyrkanden.
c) Fördelning av statsbudgetens utgifter på utgiftsområden 2005 (avsnitt
4.4.1)
Riksdagen beslutar om fördelning av utgifter på utgiftsområden för
2005 enligt den sammanställning över statbudgetens utgifter som finns
i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motionerna2004/05:Fi234 av
Maud Olofsson m.fl. (c) yrkande 3 i denna del och2004/05:Fi259 av Maud
Olofsson m.fl. (c) yrkande 2 ochavslår proposition 2004/05:1 Finansplanen
punkt 9 och de övriga motionsyrkanden som finns upptagna under denna
punkt i utskottets förteckning över avstyrkta motionsyrkanden.
d) Ålderspensionssystemet vid sidan av statsbudgeten för 2005 (avsnitt
4.4.2)
=Utskottet.
e) Förändring av anslagsbehållningar för 2005 (avsnitt 4.5)
=Utskottet.
f) Myndigheters m.fl. in- och utlåning i Riksgäldskontoret för 2005
(avsnitt 4.6)
Riksdagen beslutar att avslå regeringens beräkningar av myndigheters
m.fl. in- och utlåning i Riksgäldskontoret i den del som avser fonderade
medel för kompetensutveckling i enlighet med vad som anförs i reservationen.
Därmed bifaller riksdagen motion2004/05:Fi234 av Maud Olofsson m.fl.
(c) yrkande 8 ochavslår proposition 2004/05:1 Finansplanen punkt 6.
g) Kassamässiga korrigeringar (avsnitt 4.7)
=Utskottet.
h) Skattepolitikens inriktning (avsnitt 5.2)
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i reservationen
anförs om inriktningen av skattepolitiken. Därmed bifaller riksdagen
motionerna2004/05:Fi234 av Maud Olofsson m.fl. (c) yrkande 6 och2004/05:Fi259
av Maud Olofsson m.fl. (c) yrkande 1 ochavslår de övriga motionsyrkanden
som finns upptagna under denna punkt i utskottets förteckning över
avstyrkta motionsyrkanden.
i) Beskattningen av förvärvsinkomster (avsnitt 5.3.1)
Riksdagen godkänner vad i reservationen anförs om beskattningen av
förvärvsinkomster. Därmed bifaller riksdagen motion2004/05:Fi259 av
Maud Olofsson m.fl. (c) yrkandena 11-14, 17, 19 och 28 samtavslår
proposition 2004/05:1 Finansplanen punkt 34 i denna del och de övriga
motionsyrkanden som finns upptagna under denna punkt i utskottets
förteckning över avstyrkta motionsyrkanden.
j) Skattereduktion för fackföreningsavgift och a-kasseavgift (avsnitt
5.3.2)
Riksdagen godkänner vad i reservationen anförs om skattereduktion för
fackföreningsavgift och a-kasseavgift. Därmed bifaller riksdagen
motion2004/05:Fi259 av Maud Olofsson m.fl. (c) yrkande 27 ochavslår de
övriga motionsyrkanden som finns upptagna under denna punkt i utskottets
förteckning över avstyrkta motionsyrkanden.
k) Reseavdraget (avsnitt 5.3.3)
Riksdagen godkänner vad i reservationen anförs om reseavdraget. Därmed
bifaller riksdagen motion2004/05:Fi259 av Maud Olofsson m.fl. (c)
yrkandena 18 och 34 samtavslår proposition 2004/05:1 Finansplanen punkt
34 i denna del och de övriga motionsyrkanden som finns upptagna under
denna punkt i utskottets förteckning över avstyrkta motionsyrkanden.
l) Regional
stimulans på skatteområdet (avsnitt 5.3.4)
Riksdagen godkänner vad i reservationen anförs om regional stimulans
på skatteområdet. Därmed bifaller riksdagen motion2004/05:Fi259 av Maud
Olofsson m.fl. (c) yrkande 36 ochavslår de övriga motionsyrkanden som
finns upptagna under denna punkt i utskottets förteckning över avstyrkta
motionsyrkanden.
m) Förmånsbeskattning av miljövänliga bilar (avsnitt 5.3.5)
Riksdagen godkänner vad i reservationen anförs om förmånsbeskattning
av miljövänliga bilar. Därmed bifaller riksdagen motion2004/05:Fi259 av
Maud Olofsson m.fl. (c) yrkandena 23 och 24.
n) Hushållstjänster (avsnitt 5.3.6)
Riksdagen godkänner vad i reservationen anförs om hushållstjänster.
Därmed bifaller riksdagen motion2004/05:Fi259 av Maud Olofsson m.fl.
(c) yrkande 21 ochavslår de övriga motionsyrkanden som finns upptagna
under denna punkt i utskottets förteckning över avstyrkta motionsyrkanden.
o) Beskattning av nordiska sjömän (avsnitt 5.3.7)
=Utskottet.
p) Uthyrning av privatbostad (avsnitt 5.3.8)
=Utskottet.
q) Det fortsatta arbetet med 3:12-reglerna m.m. (avsnitt 5.4.1)
Riksdagen godkänner vad i reservationen anförs om det fortsatta arbetet
med 3:12-reglerna m.m. Därmed bifaller riksdagen motionerna2004/05:Fi259
av Maud Olofsson m.fl. (c) yrkandena 3, 9 och 10 samt2004/05:Bo235 av
Maud Olofsson m.fl. (c) yrkande 6 ochavslår de övriga motionsyrkanden
som finns upptagna under denna punkt i utskottets förteckning över
avstyrkta motionsyrkanden.
r) Ändrade regler för periodiseringsfonderna (avsnitt 5.4.2)
Riksdagen godkänner vad i reservationen anförs om ändrade regler för
periodiseringsfonderna. Därmed bifaller riksdagen motion2004/05:Fi259
av Maud Olofsson m.fl. (c) yrkande 35 ochavslår de övriga motionsyrkanden
som finns upptagna under denna punkt i utskottets förteckning över
avstyrkta motionsyrkanden.
s) Royalty (avsnitt 5.4.3)
=Utskottet.
t) Sänkning av det särskilda avdraget för arbetsgivaravgifterna m.m.
(avsnitt 5.5)
Riksdagen godkänner vad i reservationen anförs om sänkning av det
särskilda avdraget för arbetsgivaravgifterna m.m. Därmed bifaller riksdagen
motion2004/05:Fi259 av Maud Olofsson m.fl. (c) yrkande 37 ochavslår
proposition 2004/05:1 Finansplanen punkterna 32 och 33, båda i denna
del, och de övriga motionsyrkanden som finns upptagna under denna punkt
i utskottets förteckning över avstyrkta motionsyrkanden.
u) Fastighetsbeskattning (avsnitt 5.6.1)
Riksdagen godkänner vad i reservationen anförs om fastighetsbeskattning.
Därmed bifaller riksdagen motion2004/05:Sk446 av Jörgen Johansson m.fl.
(c) yrkandena 4-7 ochavslår de övriga motionsyrkanden som finns upptagna
under denna punkt i utskottets förteckning över avstyrkta motionsyrkanden.
v) Förmögenhetsskatten (avsnitt 5.6.2)
Riksdagen godkänner vad i reservationen anförs om förmögenhetsskatten.
Därmed bifaller riksdagen motion2004/05:Fi259 av Maud Olofsson m.fl.
(c) yrkandena 4-6 ochavslår proposition 2004/05:1 Finansplanen punkt 35
i denna del och de övriga motionsyrkanden som finns upptagna under denna
punkt i utskottets förteckning över avstyrkta motionsyrkanden.
w) Slopad arvs- och gåvoskatt (avsnitt 5.6.3)
=Utskottet.
x) Moms på tidskrifter (avsnitt 5.7.1)
=Utskottet.
y) Alkoholskatten (avsnitt 5.7.2)
=Utskottet.
z) Tobaksskatten (avsnitt 5.7.3)
Riksdagen godkänner vad i reservationen anförs om tobaksskatten. Därmed
bifaller riksdagen motion2004/05:Fi259 av Maud Olofsson m.fl. (c) yrkande
26 ochavslår de övriga motionsyrkanden som finns upptagna under denna
punkt i utskottets förteckning över avstyrkta motionsyrkanden.
{) Höjda energiskatter på drivmedel (avsnitt 5.7.4)
Riksdagen godkänner vad i reservationen anförs om höjda energiskatter
på drivmedel. Därmed bifaller riksdagen motion2004/05:Fi259 av Maud
Olofsson m.fl. (c) yrkandena 32 och 33 samtavslår proposition 2004/05:1
Finansplanen punkt 36 i denna del och de övriga motionsyrkanden som
finns upptagna under denna punkt i utskottets förteckning över avstyrkta
motionsyrkanden.
|) Höjd energiskatt på el (avsnitt 5.7.5)
Riksdagen godkänner vad i reservationen anförs om höjd energiskatt på
el. Därmed bifaller riksdagen motion2004/05:Fi259 av Maud Olofsson m.fl.
(c) yrkande 31 ochavslår proposition 2004/05:1 Finansplanen punkt 36
i denna del och de övriga motionsyrkanden som finns upptagna under denna
punkt i utskottets förteckning över avstyrkta motionsyrkanden.
}) Skattesatsuppräkning efter prisutvecklingen (avsnitt 5.7.6)
=Utskottet.
~) Nedsättning av skatten på dieselolja som används i jordbruk, skogsbruk
och vattenbruk (avsnitt 5.7.7)
Riksdagen godkänner vad i reservationen anförs om nedsättning av skatten
på dieselolja som används i jordbruk, skogsbruk och vattenbruk. Därmed
bifaller riksdagen motion2004/05:Fi259 av Maud Olofsson m.fl. (c) yrkande
7 ochavslår proposition 2004/05:1 Finansplanen punkt 36 i denna
del.
) Skattestrategi för alternativa drivmedel (avsnitt 5.7.8)
Riksdagen godkänner vad i reservationen anförs om skattestrategi för
alternativa drivmedel. Därmed bifaller riksdagen motion2004/05:Fi259 av
Maud Olofsson m.fl. (c) yrkande 22.
) Nedsättning av koldioxidskatt enligt 0,8-procentregeln (avsnitt 5.
7.9)
=Utskottet.
) Begränsning av koldioxidskatteuttaget avseende kalk- och cementbranschen
(avsnitt 5.7.10)
=Utskottet.
,) Fortsatt avtrappning av energiskatteavdraget för vindkraft (avsnitt
5.7.11)
=Utskottet.
f) Koldioxidskatt på torv (avsnitt 5.7.12)
=Utskottet.
,) Skatt på termisk effekt i kärnkraftsreaktorer (avsnitt 5.7.13)
=Utskottet.
.) Skatt på avfall (avsnitt 5.7.14)
Riksdagen godkänner vad i reservationen anförs om skatt på avfall.
Därmed bifaller riksdagen motion2004/05:Fi259 av Maud Olofsson m.fl.
(c) yrkande 25.
+) Skatt på naturgrus (avsnitt 5.7.15)
=Utskottet.
) Handelsgödsel och bekämpningsmedel (avsnitt 5.7.16)
Riksdagen godkänner vad i reservationen anförs om handelsgödsel och
bekämpningsmedel. Därmed bifaller riksdagen motion2004/05:Fi259 av Maud
Olofsson m.fl. (c) yrkande 8 ochavslår de övriga motionsyrkanden som
finns upptagna under denna punkt i utskottets förteckning över avstyrkta
motionsyrkanden.
) Reklamskatten (avsnitt 5.7.17)
Riksdagen godkänner vad i reservationen anförs om reklamskatten. Därmed
bifaller riksdagen motionerna2004/05:Fi211 av Sven Bergström och Håkan
Larsson (båda c) och2004/05:Fi216 av Kerstin Lundgren och Birgitta
Carlsson (båda c) samtavslår de övriga motionsyrkanden som finns upptagna
under denna punkt i utskottets förteckning över avstyrkta motionsyrkanden.
%) Fordonsskatt på personbilar, lätta bussar och lätta lastbilar
(avsnitt 5.7.18)
Riksdagen godkänner vad i reservationen anförs om fordonsskatt på
personbilar, lätta bussar och lätta lastbilar. Därmed bifaller riksdagen
motion2004/05:Fi259 av Maud Olofsson m.fl. (c) yrkande 29 ochavslår
proposition 2004/05:1 Finansplanen punkt 31 i denna del och de övriga
motionsyrkanden som finns upptagna under denna punkt i utskottets
förteckning över avstyrkta motionsyrkanden.
S) Trängselskatten och miljöanpassade bilar (avsnitt 5.7.19)
Riksdagen godkänner vad i reservationen anförs om trängselskatten och
miljöanpassade bilar. Därmed bifaller riksdagen motion2004/05:Fi259 av
Maud Olofsson m.fl. (c) yrkande 30 ochavslår proposition 2004/05:1
Finansplanen punkt 27 i denna del och de övriga motionsyrkanden som finns
upptagna under denna punkt i utskottets förteckning över avstyrkta
motionsyrkanden.
<) Stöd för investeringar i källsorteringsutrymmen (avsnitt 5.8.1)
=Utskottet.
×) Stöd för energi- och miljöinvesteringar i offentliga lokaler (avsnitt
5.8.2)
=Utskottet.
) Vissa stödformer som krediteras på skattekonto (avsnitt 5.8.3)
=Utskottet.
Z) Inkomster av statens verksamhet (avsnitt 5.9)
=Utskottet.
) Företagsinteckning (avsnitt 5.11)
Riksdagen godkänner vad i reservationen anförs om företagsinteckning.
Därmed bifaller riksdagen motionerna2004/05:L214 av Viviann Gerdin m.
fl. (c) yrkande 1,2004/05:L372 av Roger Tiefensee (c) yrkande 1
och2004/05:N398 av Maud Olofsson m.fl. (c) yrkande 3 ochavslår de övriga
motionsyrkanden som finns upptagna under denna punkt i utskottets
förteckning över avstyrkta motionsyrkanden.
) Beräkning av statsbudgetens inkomster för 2005 (avsnitt 5.12)
Riksdagen godkänner beräkningen av statsbudgetens inkomster för 2005
enligt Centerpartiets alternativ i tabell 5.12. Därmed bifaller riksdagen
motion2004/05:Fi234 av Maud Olofsson m.fl. (c) yrkande 7 ochavslår
proposition 2004/05:1 Finansplanen punkt 8 och de övriga motionsyrkanden
som finns upptagna under denna punkt i utskottets förteckning över
avstyrkta motionsyrkanden.
Ställningstagande
Jag anser i likhet med vad som anförs i Centerpartiets motion Fi234 att
självbestämmande, tillit och självförtroende i samklang med ett gemensamt
ansvar för den grundläggande tryggheten i samhället är grunden för en
god utveckling. Företagande och entreprenörskap tillsammans med en klar
bild av ett framtida hållbart och grönt samhälle är bärande delar i
Centerpartiets budgetmotion.
Självbestämmande i stället för centralstyrning och bidrag
Centerpartiet vill omforma Sverige efter federalismens principer, dvs.
individen och lokalsamhället är grunden och ska återta resurser, makt
och befogenheter från dagens centralstyrda samhällsordning. För att nå
detta mål föreslår Centerpartiet en omfattande inkomstskattereform där
det nuvarande grundavdraget ersätts med en skatte- och förvärvsrabatt.
Från och med 2005 ersätts grundavdraget med en skatterabatt på 9 000
kr årligen, lika för alla. Detta motsvarar ett konventionellt grundavdrag
på ungefär 30 000 kr. I kombination med detta inför vi en förvärvsrabatt
för inkomster av tjänst och näringsverksamhet om som mest 9 600 kr
årligen.
För att motverka skadliga marginaleffekter föreslår Centerpartiet att
den statliga inkomstskatten sänks med 2 procentenheter fr.o.m. 2005.
Vidare vill Centerpartiet minska antalet personer som betalar statlig
skatt och föreslår att den undre skiktgränsen höjs med 24 500 kr.
Centerpartiet föreslår, i stället för avdrag, skatterabatter som är
lika mycket värda för alla oavsett marginalskatt. Centerpartiet vill
från 2005 ersätta kompensationen för pensionsavgiften med en skatterabatt
på 35 % av pensionsavgiften och ersätta reseavdraget med en skatterabatt
på 7 kr per mil kombinerat med en självkostnadsgräns på 2 500 kr.
Centerpartiets inkomstskatteförslag innebär att samtidigt som vi ger
makt till människor ger vi även makten tillbaka till kommunerna och
regionerna genom att kommunerna får behålla sina egna skattebaser.
Centerpartiet vill stärka kommunernas självstyre genom en medveten
decentralisering av samhällsuppgifter kopplat till förstärkt skydd för
självstyret i grundlagen.
Centerpartiet föreslår att familjepolitiken ska läggas om så att
familjernas valfrihet och egenmakt stärks. Föräldrar ska få laglig möjlighet
och ekonomiska förutsättningar att gå ned i arbetstid när barnen är små.
Centerpartiet anser att ett avdrag för hushållstjänster är en framkomlig
väg för att underlätta för kvinnor att komma ut i förvärvslivet. Detta
skapar även en möjlighet för fler företag inom området hushållsnära
tjänster. Centerpartiet föreslår att en skattesubvention på 50 % på
arbetskraftskostnader upp till 25 000 kr inklusive moms per år införs.
Det tillfälliga ROT-avdraget ska samordnas i detta belopp och därmed
permanentas. Centerpartiet föreslår att fastighetsskatten reformeras.
Ett
grönare Sverige
Den globala tillväxten, energiförsörjningen och den därmed sammanhängande
miljöproblematiken väcker stora frågor om framtiden. Vi tror på stimulans
av alternativen så att människor ges en möjlighet att välja ett
miljövänligt bränsle. Vi föreslår därför en extra rabatt på energiskatten
för bensindelen som blandas med förnybara bränslen. För E 85-bränsle
motsvarar detta en skattesänkning på 34 öre per liter. Centerpartiet
anser att nedsättningen av förmånsvärdet för miljöbilar ska vara generell
och att alla bilar som drivs med el, alkohol eller gas får en nedsättning
av förmånsvärdet. Som en uppmuntran även till privatpersoner som väljer
att köpa en miljöbil vill vi ge en skatterabatt på 10 000 kr och avsätter
därför 50 miljoner kronor per år under budgetperioden.
Ekonomisk och social utveckling förutsätter hänsyn till miljön och därför
måste miljöbistånd in som en viktig del i biståndsverksamheten.
Centerpartiet föreslår att 300 miljoner kronor avätts för miljöbistånd.
Ett friskare Sverige
Centerpartiet vill underlätta för människor som av olika skäl varit
utestängda från arbetsmarknaden att komma tillbaka i arbete. De som är
långvarigt sjuka måste erbjudas möjlighet till arbeten där kraven är
mindre, t.ex. mindre intensiv arbetstakt. Människor med reducerad
arbetskapacitet bör erbjudas lönebidrag i högre utsträckning än i dag.
Centerpartiet vill öka antalet lönebidragsplatser så att ytterligare 5
000 människor får möjligheten att komma ut i arbetslivet. Vi vill även
höja bidragsnivån som i dag ligger mycket lågt.
Centerpartiet föreslår ett sjuklönesystem som inte gör det svårare för
sjuka att komma tillbaka in på arbetsmarknaden och som samtidigt gynnar
företagande och risktagande. Modellen bygger på ett storleksrelaterat
arbetsgivaransvar.
Centerpartiet vill införa en nationell vårdgaranti och ett mer tillåtande
regelverk för finansiell samordning där medel reserverade för
sjukförsäkringen ska omvandlas till aktiva åtgärder i samarbete mellan
försäkringskassan, primär- och sjukvården, arbetsförmedlingen och kommunernas
socialtjänst m.fl.
Ett företagsammare Sverige
Centerpartiet vill se ett företagsamt Sverige med många små företagare,
med god tillgång till riskkapital, låga administrativa kostnader tack
vare liten byråkrati och med serviceinriktade myndigheter som stöder.
För att ge goda förutsättningar för entreprenörer såväl som för investerare
föreslår Centerpartiet en reform av 3:12-reglerna genom den s.k.
BEK-modellen. Förmögenhetsskatten bör i ett första steg sänkas till 1 %
2005 för att avskaffas helt 2006. Värdet av egna hem ska inte tas upp
i förmögenhetsbeskattningen. Riskkapitalförsörjningen i Sverige måste
förbättras och Centerpartiet föreslår att ett starta eget-sparande ska
införas som innebär ett skattefritt sparande på upp till 40 000 kr om
året, totalt högst 120 000 kr. Svenska jordbrukare bör få samma villkor
som övriga jordbrukare i EU och därför bör dieselskatten sänkas till 1
kr per liter för jord- och skogsbruk samt skatten på handelsgödsel
avskaffas.
Frågan om företagsinteckningar behandlas utförligt i lagutskottets
yttrande (LU1y) som presenteras i del 2 i detta betänkande. I detta
yttrande finns en gemensam avvikande mening formulerad av Moderata
samlingspartiet, Folkpartiet och Centerpartiet. Vi står bakom det som där
anförs.
Sammanfattningsvis anser jag alltså att Centerpartiets förslag till
inriktning av budgetpolitiken, liksom partiets förslag till utgiftstak
för åren 2005-2007, bör ligga till grund för budgetpolitiken. Det innebär
att jag tillstyrker de nivåer för utgiftstaket för staten 2005-2007 som
föreslås i motion Fi234 (yrkande 4). Vidare tillstyrker jag Centerpartiets
förslag till beräkning av statsbudgetens inkomster i Fi234 (yrkande 7)
samt förslag till fördelning av utgifter på utgiftsområden för budgetåret
2005 i Fi234 (yrkande 3, i denna del) på det sätt som framgår av
reservation 10 (c) i sammanställningen i anslutning till utskottets förslag
till riksdagsbeslut. Mitt förslag till fördelning av utgifter på
utgiftsområden framgår också av följande tabell. Slutligen stöder jag även
Centerpartiets övriga förslag i detta sammanhang och yrkar bifall till
motionerna Fi234, Fi259, Bo235, Sk446, Fi211, Fi216, L214, N398 och
L372. Regeringens förslag i berörda delar avstyrks liksom de övriga
motioner som är aktuella i detta sammanhang.
9. Preliminär fördelning av utgifterna på utgiftsområden 2006 (avsnitt
6.1), punkt 6 (m)
av Mikael Odenberg (m), Tomas Högström (m) och Cecilia Widegren (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 6 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om preliminär fördelning av utgifterna på
utgiftsområden 2006. Därmed bifaller riksdagen motion
2004/05:Fi231 av Fredrik Reinfeldt m.fl. (m) yrkande 7 i denna
del och
avslår proposition 2004/05:1 Finansplanen punkt 11 och motionerna
2004/05:Fi232 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkandena 9 och
11, båda i denna del,
2004/05:Fi233 av Göran Hägglund m.fl. (kd) yrkandena 6 och 7,
båda i denna del, och
2004/05:Fi234 av Maud Olofsson m.fl. (c) yrkande 3 i denna
del.
Ställningstagande
Vi stöder Moderata samlingspartiets förslag till preliminär fördelning
av utgifterna på utgiftsområden för 2006.
Med vårt budgetförslag vill vi uppnå de politiska mål som finns redovisade
i vår motion Fi231 (m). Den offentliga sektorns skuldsättning måste
begränsas för att de offentliga finanserna ska bli mindre konjunkturkänsliga.
Det moderata budgetalternativet innebär att den offentliga sektorns
inkomster och utgifter begränsas. Samtidigt ändrar vi de offentliga
utgifternas sammansättning. Vi begränsar olika bidragssystem - främst
sjukpenning, föräldrapenning och arbetslöshetsersättning - och förstärker
de områden där det offentliga ska stå starkt och kunna vara en trygghet
för dem som behöver mest stöd.
Vi ser till att staten kan uppfylla sitt ansvar för trygghet på gator
och torg. Vi slår vakt om en modern infrastruktur liksom en god högre
utbildning och forskning. Vi satsar också ökade resurser på vården,
omsorgen och skolan. Vi vill ta bort Socialdemokraternas fattigdomsfällor
och föreslår till följd av detta bl.a. att bostadsbidragen ersätts av
ett extra barnbidrag till ensamstående och studerande. Vidare föreslår
vi från 2006 en barnomsorgspeng på 3 000 kr i månaden för barn mellan
1 och 3 år. Totalt satsar vi närmare 16 miljarder kronor inom dessa
områden under 2006.
Genom lägre skatter främst för dem med låga och medelgoda inkomster,
bättre sjukvård och rehabilitering samt en offensiv arbetsmarknadspolitik
kan vi minska bidragsberoendet och uppnå lägre kostnader för bl.a.
sjukförsäkringen.
Vi föreslår att riksdagen bifaller vårt förslag om en preliminär fördelning
av utgifterna på utgiftsområden för 2006. Därmed bifaller riksdagen
motion Fi231 yrkande 7 i denna del och avslår propositionens yrkande 11
liksom övriga här aktuella motionsyrkanden.
10. Preliminär fördelning av utgifterna på utgiftsområden 2006 (avsnitt
6.1), punkt 6 (fp)
av Karin Pilsäter (fp) och Christer Nylander (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 6 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om preliminär fördelning av utgifterna på
utgiftsområden 2006. Därmed bifaller riksdagen motion
2004/05:Fi232 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkandena 9 och
11, båda i denna del, och
avslår proposition 2004/05:1 Finansplanen punkt 11 och motionerna
2004/05:Fi231 av Fredrik Reinfeldt m.fl. (m) yrkande 7 i denna
del,
2004/05:Fi233 av Göran Hägglund m.fl. (kd) yrkandena 6 och 7,
båda i denna del, och
2004/05:Fi234 av Maud Olofsson m.fl. (c) yrkande 3 i denna
del.
Ställningstagande
Vi anser att statsbudgetens utgifter för 2006 bör fördelas på utgiftsområden
på det sätt som föreslås i Folkpartiet liberalernas motion Fi232.
Riksdagen bör fastställa utgiftstaket till 908 miljarder kronor för 2006.
Folkpartiets budgetförstärkningar uppnås främst genom minskade
byggsubventioner, nej till friår, en omläggning av arbetsmarknadspolitiken
med lägre åtgärdsvolym och inget rekryteringsbidrag. Långtgående
befogenheter ges till försäkringskassor och sjukvårdshuvudmän att samarbeta
ekonomiskt (s.k. Finsam). Trafikförsäkringen ska bära ett större ansvar
för vissa sjukpenningkostnader. Vi föreslår också att statliga företag
ska säljas och att försäljningsintäkterna ska användas för att minska
statsskulden. Genom denna försäljning minskas statens ränteutgifter med
5 miljarder kronor 2006.
Vi föreslår att riksdagen bifaller Folkpartiet liberalernas förslag
till preliminär fördelning av utgifterna på utgiftsområden 2006. Därmed
bifaller riksdagen motion Fi232 yrkandena 9 i denna del och 11 i denna
del, och avslår regeringens förslag i denna del liksom övriga här
aktuella motionsyrkanden.
11. Preliminär fördelning av utgifterna på utgiftsområden 2006 (avsnitt
6.1), punkt 6 (kd)
av Mats Odell (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 6
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om den föreslagna preliminära fördelningen av
utgifter på utgiftsområden för 2006. Därmed bifaller riksdagen motion
2004/05:Fi233 av Göran Hägglund m.fl. (kd) yrkandena 6 och 7,
båda i denna del, och
avslår proposition 2004/05:1 Finansplanen punkt 11 och motionerna
2004/05:Fi231 av Fredrik Reinfeldt m.fl. (m) yrkande 7 i denna
del,
2004/05:Fi232 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkandena 9 och
11, båda i denna del, och
2004/05:Fi234 av Maud Olofsson m.fl. (c) yrkande 3 i denna
del.
Ställningstagande
Jag anser att den preliminära fördelningen av utgifterna på utgiftsområden
för 2006 ska göras på det sätt som föreslås i motion Fi233. Det innebär
att regeringens förslag angående anslagen på statsbudgeten inklusive
ålderspensionssystemet vid sidan av statsbudgeten bör minskas med ca 27
miljarder kronor 2006.
Även för 2006 bör följande sex områden vara särskilt prioriterade:
tillväxtpolitik, skattepolitik, en reformerad familjepolitik, bättre
pensioner, vården, omsorgen och utbildningsväsendet samt ett återupprättat
rättsväsende.
Skattetrycket bör växlas ned successivt och med en försiktighet som
inte äventyrar stabiliteten i statsfinanserna eller äventyrar finansieringen
av den offentliga sektorns kärnuppgifter. Under överskådlig tid kommer
det främst att vara staten som genom omprioriteringar bidrar till en
nedväxling av skattetrycket.
Jag föreslår alltså att riksdagen bifaller motion Fi233 yrkandena 6 och
7, båda i denna del, och avslår regeringens förslag (punkt 11) liksom
de övriga motioner som är aktuella i detta sammanhang.
12. Preliminär fördelning av utgifterna på utgiftsområden 2006 (avsnitt
6.1), punkt 6 (c)
av Roger Tiefensee (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 6
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om preliminär fördelning av utgifterna på
utgiftsområden 2006. Därmed bifaller riksdagen motion
2004/05:Fi234 av Maud Olofsson m.fl. (c) yrkande 3 i denna
del och
avslår proposition 2004/05:1 Finansplanen punkt 11 och motionerna
2004/05:Fi231 av Fredrik Reinfeldt m.fl. (m) yrkande 7 i denna
del,
2004/05:Fi232 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkandena 9 och
11, båda i denna del, och
2004/05:Fi233 av Göran Hägglund m.fl. (kd) yrkandena 6 och 7,
båda i denna del.
Ställningstagande
Jag anser att fördelningen av utgifterna på utgiftsområden för 2006 ska
göras på det sätt som föreslås i motion Fi234. Fördelningen på utgiftsområden
2006 bygger på den inriktning som Centerpartiet föreslår för 2005. Det
innebär att regeringens förslag angående utgiftstak för staten bör
minskas med 49 miljarder kronor 2006.
Genom Centerpartiets politik kommer utgifterna för arbetslösheten att
minska. Vårt förslag om ett reformerat sjuklönesystem kommer att minska
kostnaderna för sjukpenning. Vi vill genomföra en inkomstskattereform
som är avsedd att minska dagens höga marginaleffekter för låg- och
medelinkomsttagare. Reformen kommer indirekt också att stärka kommunernas
skattebas och minska deras beroende av statliga bidrag.
Centerpartiet föreslår att förmögenhetsskatten avskaffas fr.o.m. 2006.
Jag föreslår alltså att riksdagen bifaller motion Fi234 (yrkande 3 i
denna del). Jag stöder även Centerpartiets övriga förslag i detta
sammanhang. Regeringens förslag (punkt 11) avstyrks liksom de övriga
motioner som är aktuella i detta sammanhang.
13. Beräkning av utgifterna på utgiftsområden 2007 (avsnitt 6.2), punkt
7 (m)
av Mikael Odenberg (m), Tomas Högström (m) och Cecilia Widegren (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 7 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om beräkning av utgifterna på utgiftsområden
2007. Därmed bifaller riksdagen motion
2004/05:Fi231 av Fredrik Reinfeldt m.fl. (m) yrkande 7 i denna
del och
avslår proposition 2004/05:1 Finansplanen punkt 12 och motionerna
2004/05:Fi232 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkandena 9 och
11, båda i denna del,
2004/05:Fi233 av Göran Hägglund m.fl. (kd) yrkandena 6 och 7,
båda i denna del,
2004/05:Fi234 av Maud Olofsson m.fl. (c) yrkande 3 i denna
del och
2004/05:Fi277 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) yrkande 5.
Ställningstagande
Regeringen har inte lämnat något förslag till utgiftstak för 2007 utan
bara redovisat ett preliminärt utgiftstak. Detta är ännu ett exempel på
att regeringen inte lever upp till intentionerna bakom den nya
budgetprocessen. Vi anser att systemet med treåriga budgetcykler ska värnas
och har i enlighet med detta föreslagit att riksdagen bör fastställa
utgiftstaket för 2007 till 943 miljarder kronor.
Vi föreslår att riksdagen bifaller Moderata samlingspartiets förslag
till preliminär fördelning av utgifterna på utgiftsområden 2007. Därmed
bifaller riksdagen motion Fi231 yrkande 7 i denna del och avslår
propositionens yrkande 12 liksom övriga här aktuella motionsyrkanden.
14. Beräkning av utgifterna på utgiftsområden 2007 (avsnitt 6.2), punkt
7 (fp)
av Karin Pilsäter (fp) och Christer Nylander (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 7 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om beräkning av utgifterna på utgiftsområden
2007. Därmed bifaller riksdagen motionerna
2004/05:Fi232 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkandena 9 och
11, båda i denna del, och
2004/05:Fi277 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) yrkande 5 och
avslår proposition 2004/05:1 Finansplanen punkt 12 och motionerna
2004/05:Fi231 av Fredrik Reinfeldt m.fl. (m) yrkande 7 i denna
del,
2004/05:Fi233 av Göran Hägglund m.fl. (kd) yrkandena 6 och 7,
båda i denna del, och
2004/05:Fi234 av Maud Olofsson m.fl. (c) yrkande 3 i denna
del.
Ställningstagande
Vi anser att statsbudgetens utgifter för 2007 bör fördelas på utgiftsområden
på det sätt som föreslås i Folkpartiet liberalernas motion Fi232.
Regeringen har inte lämnat något förslag till utgiftstak för 2007 utan
bara redovisat ett preliminärt utgiftstak. Detta är ännu ett exempel på
att regeringen inte lever upp till intentionerna bakom den nya
budgetprocessen. Vi anser att systemet med treåriga budgetcykler ska värnas
och har i enlighet med detta föreslagit att riksdagen bör fastställa
utgiftstaket för 2007 till 937 miljarder kronor.
Vi föreslår att riksdagen bifaller Folkpartiet liberalernas förslag
till preliminär fördelning av utgifterna på utgiftsområden 2007. Därmed
bifaller riksdagen motion Fi232 yrkandena 9 i denna del och 11 i denna
del, och avslår propositionens yrkande 12 liksom övriga här aktuella
motionsyrkanden.
15. Beräkning av utgifterna på utgiftsområden 2007 (avsnitt 6.2), punkt
7 (kd)
av Mats Odell (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 7
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om den föreslagna beräkningen av utgifter på
utgiftsområden för 2007. Därmed bifaller riksdagen motion
2004/05:Fi233 av Göran Hägglund m.fl. (kd) yrkandena 6 och 7,
båda i denna del, och
avslår proposition 2004/05:1 Finansplanen punkt 12 och motionerna
2004/05:Fi231 av Fredrik Reinfeldt m.fl. (m) yrkande 7 i denna
del,
2004/05:Fi232 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkandena 9 och
11, båda i denna del,
2004/05:Fi234 av Maud Olofsson m.fl. (c) yrkande 3 i denna
del och
2004/05:Fi277 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) yrkande 5.
Ställningstagande
Regeringen har inte lämnat något förslag till utgiftstak för 2007 utan
bara redovisat ett preliminärt utgiftstak. Detta är ännu ett exempel på
att regeringen inte lever upp till intentionerna bakom den nya
budgetprocessen. Jag anser att systemet med treåriga budgetcykler ska värnas
och har i enlighet med detta föreslagit att riksdagen bör fastställa
utgiftstaket för 2007 till 895 miljarder kronor.
Jag föreslår att riksdagen bifaller Kristdemokraternas förslag till
preliminär fördelning av utgifterna på utgiftsområden 2007. Därmed
bifaller riksdagen motion Fi233 yrkandena 6 och 7, båda i denna del, och
avslår regeringens förslag i denna del liksom övriga här aktuella
motionsyrkanden.
16. Beräkning av utgifterna på utgiftsområden 2007 (avsnitt 6.2), punkt
7 (c)
av Roger Tiefensee (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 7
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om beräkning av utgifterna på utgiftsområden
2007. Därmed bifaller riksdagen motion
2004/05:Fi234 av Maud Olofsson m.fl. (c) yrkande 3 i denna
del och
avslår proposition 2004/05:1 Finansplanen punkt 12 och motionerna
2004/05:Fi231 av Fredrik Reinfeldt m.fl. (m) yrkande 7 i denna
del,
2004/05:Fi232 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkandena 9 och
11, båda i denna del,
2004/05:Fi233 av Göran Hägglund m.fl. (kd) yrkandena 6 och 7,
båda i denna del, och
2004/05:Fi277 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) yrkande 5.
Ställningstagande
Jag anser att fördelningen av utgifterna på utgiftsområden 2007 ska
göras på det sätt som föreslås i motion Fi234. Fördelningen av utgifterna
för 2007 utgör en naturlig fortsättning på de förslag som presenterats
för 2005 och 2006.
Regeringen har inte föreslagit något utgiftstak för 2007. Detta är ännu
ett exempel på att regeringen inte lever upp till intentionerna bakom
den nya budgetprocessen. Vi har föreslagit ett skarpt utgiftstak för
staten för 2007 på 893 miljarder kronor.
Jag föreslår alltså att riksdagen bifaller motion Fi234 (yrkande 3, i
denna del). Jag stöder även Centerpartiets övriga förslag i detta
sammanhang. Regeringens förslag (punkt 12) avstyrks liksom de övriga
motioner som är aktuella i detta sammanhang.
17. Budgetlagens tillämpning (avsnitt 9.1), punkt 14 (m, fp, kd, c)
av Mikael Odenberg (m), Karin Pilsäter (fp), Mats Odell (kd), Christer
Nylander (fp), Roger Tiefensee (c), Tomas Högström (m) och Cecilia
Widegren (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 14
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om budgetlagens tillämpning. Därmed bifaller
riksdagen delvis motion
2004/05:Fi277 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) yrkandena 2 och 3
samt
avslår motion
2004/05:MJ334 av Patrik Norinder (m) yrkande 4.
Ställningstagande
Regeringens brott mot budgetlagen har under senare år blivit alltmer
uppenbara och en effekt av detta är de gradvis försämrade statsfinanserna.
En viktig fråga är definitionen av teknisk justering av utgiftstaket.
De korrigeringar som gjorts av utgiftstaket har många gånger stridit
mot principer som regeringen själv sagt sig vilja tillämpa. Utgiftstaket
ska exempelvis justeras, såväl upp som ned, för de avräkningar som sker
gentemot kommunerna för ändringar i beskattningen. I budgetpropositionen
för 2005 justerar regeringen upp utgiftstaket med 670 miljoner kronor,
avseende slutlig avräkning mot kommunerna för en tidigare grundavdragsändring.
I budgetpropositionen görs den slutliga avräkningen mot kommunerna för
en omläggning av grundpensionen till beskattning, vilket medfört ökade
skatteintäkter för kommunerna och därmed en neutralisering genom sänkta
statsbidrag på 2 miljarder kronor. Regeringen justerar dock inte ned
utgiftstaket för denna sänkning. Regeringen har också vid upprepade
tillfällen "krupit under" utgiftstaket genom att omvandla utgifter till
avdrag på inkomstsidan och listan över stöd och subventioner som betalas
ut i denna form har för varje år blivit längre. I budgetpropositionen
för 2005 omfattar den 8,3 miljarder kronor i byggsubventioner,
anställningsstöd och liknande. Ett annat exempel på nettobudgetering är att
lägga in inkomster på budgetens utgiftssida, vilket regeringen gjort
inom bl.a. Utrikesförvaltningen, Arbetsmarknadsverket och Vägverket.
Vidare har regeringen, genom att lägga finansieringen av vissa
infrastrukturinvesteringar i särskilda bolag, undvikit att dessa finansieras
med anslag. Det gäller exempelvis Botniabanan. Regeringen har även
kanaliserat miljardbelopp från de statliga företag som går med vinst
(vid sidan av budgeten) till ett konto i Riksgälden, som regeringen
använder för att fylla svarta hål i SJ och andra förlustbolag. Inte
heller detta läggs in under utgiftstaket.
Mot bakgrund av ovanstående anser vi att budgetlagen behöver ses över
och förtydligas främst med avseende på bruttoredovisning, teknisk
justering och kreditering av skattekonto (yrkande 2).
Vi anser vidare att budgeteringsmarginalen är ett mycket viktigt inslag
i budgetmodellen. Den ska återgå till att användas som det var avsett,
dvs. till oförutsedda händelser utanför regeringens kontroll och vara
tillräckligt stor för att hantera sådan osäkerhet (yrkande 3).
Mot denna bakgrund tillstyrker vi delvis motion Fi277 (fp) yrkandena 2
och 3 samt avslår övriga motioner som är aktuella i detta sammanhang.
18.
Vårpropositionens innehåll (avsnitt 9.3), punkt 16 (m, fp, kd, c)
av Mikael Odenberg (m), Karin Pilsäter (fp), Mats Odell (kd), Christer
Nylander (fp), Roger Tiefensee (c), Tomas Högström (m) och Cecilia
Widegren (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 16
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om vårpropositionens innehåll. Därmed bifaller
riksdagen delvis motion
2004/05:Fi277 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) yrkande 4 och
avslår motion
2004/05:Fi277 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) yrkande 6.
Ställningstagande
Vi föreslår att riksdagen ska begära att regeringen återkommer med ett
förslag till förtydligande av budgetlagen beträffande vårpropositionens
innehåll i enlighet med vad som anförs i motion Fi277 (yrkande 4).
Den förändring av riksdagens arbetsprocess och den behandling av de
ekonomisk-politiska frågorna som riksdagen eftersträvade med de
förändringar i budgetlagen och budgetprocessen som infördes 2001 har inte
blivit verklighet. Regeringen har inte levt upp till de krav vi ställer
på den ekonomisk-politiska processen.
De övergripande riktlinjerna för budgetprocessen ska behandlas i den
ekonomiska vårpropositionen. Då riksdagen inte ville ha någon detaljprocess
på våren beslutades att behandlingen av utgiftstaken för de kommande
tre åren ska fastställas i samband med budgetbeslutet på hösten. Enligt
vår uppfattning har de ekonomiska vårpropositioner som därefter lagts
fram saknat viktigare riktlinjer för framtiden. Vårpropositionen 2004
innehöll t.ex. endast 2005 och 2006 års siffror. Riktlinjerna för den
ekonomiska politiken måste avse såväl skattepolitikens som budgetpolitikens
inriktning för några år framöver, och detta bör tydligt regleras i
budgetlagen.
Mot denna bakgrund kan konstateras att de krav som vi anser att man
borde kunna ställa på vårpropositionen och budgetpropositionen inte
uppfylls med nuvarande reglering i budgetlagen. Det är därför enligt
vår mening befogat att återigen se över budgetprocessen och budgetlagen
för att förtydliga och noggrannare reglera riksdagens krav på innehåll
och tidpunkter för regeringens förslag på de viktiga ekonomisk-politiska
områdena.
Vi anser att riksdagen som sin mening ska tillkännage för regeringen
vad vi har framfört om ett förtydligande av budgetlagen beträffande
vårpropositionens innehåll. Detta innebär att riksdagen delvis bifaller
motion Fi277 (fp) yrkande 4 samt avslår övriga yrkanden som är aktuella
i detta sammanhang.
Särskilt yttrande
EU-ersättningar till jordbruksföretagare (avsnitt 9.5), punkt 18 (kd,
c)
Mats Odell (kd) och Roger Tiefensee (c) anför:
Regeringens sätt att utnyttja EU-ersättningarna till de svenska
jordbruksföretagarna i budgetreglerande syfte är helt oacceptabelt. För att
regeringen ska klara utgiftstaket utbetalas nu i stort sett alla
EU-ersättningar på fel kalenderår, dvs. i början av 2005 i stället för i
november 2004. I skattemässigt hänseende förväntas lantbrukarna enligt
god redovisningssed hantera EU-ersättningarna bokföringsmässigt, dvs.
ta upp dem som intäkt på det produktionsår de hänförs till, i det här
fallet 2004. Staten tillåter sig dock hantera EU-ersättningarna
kontantmässigt så att utgifterna kan anpassas till det aktuella läget i
förhållande till statens utgiftstak. I andra EU-länder betalas
EU-ersättningarna ut så snabbt som möjligt, dvs. i november/december.
Regeringens policy rörande utbetalningarna ger därmed svenska bönder en
sämre konkurrensförmåga jämfört med kollegerna i resten av Europa. De
EU-ersättningar som nu förskjuts över årsskiftet motsvarar ca 6 miljarder
kronor. Denna summa motsvarar hela arbetsinkomsten i svenska jordbruk.
Vilken annan yrkesgrupp tvingas acceptera att lönen inte betalas ut
vid rätt tillfälle och detta enbart därför att regeringen tvingas
laborera med EU-ersättningar för att nödtorftigt klara utgiftstaket?
Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag
Proposition 2004/05:1
Proposition 2004/05:1 Budgetpropositionen för 2005 Finansplanen:
1. Riksdagen godkänner de riktlinjer för den ekonomiska politiken
som regeringen förordar (kapitel 1),
2. Riksdagen fastställer utgiftstaket för staten inklusive
ålderspensionssystemet vid sidan av statsbudgeten till 870 miljarder kronor
för 2005 och 907 miljarder kronor för 2006 (avsnitt 4.1.1),
3. Riksdagen godkänner beräkningen av taket för den offentliga
sektorns utgifter för 2005 och 2006 (avsnitt 4.1.2),
4. Riksdagen fastställer målet för 2005 för det finansiella sparandet
i den offentliga sektorn till minst 0,5 procent av bruttonationalprodukten
(avsnitt 4.1.3),
5. Riksdagen bemyndigar regeringen att under 2005 ta upp lån enligt
lagen (1988:1387) om statens upplåning och skuldförvaltning (avsnitt 4.
4.5), 26 500 000 000 kronor (avsnitt 7.1.1),
6. Riksdagen godkänner beräkningen av myndigheters m.fl. in- och
utlåning i Riksgäldskontoret för 2005 (avsnitt 4.4.5), 18 700 000 000
kronor (avsnitt 7.1.2),
7. Riksdagen godkänner beräkningen av den kassamässiga korrigeringen
för 2005 (avsnitt 4.4.5),
8. Riksdagen godkänner beräkningen av statsbudgetens inkomster för
2005 (avsnitt 5.4 och bilaga 1),
9. Riksdagen beslutar om fördelning av utgifter på utgiftsområden
för 2005 i enlighet med vad regeringen föreslår (avsnitt 6.2 tabell 6.
5), 7.1.3),
10. Riksdagen godkänner beräkningen av förändringen av
anslagsbehållningar
för 2005 (avsnitt 6.2 tabell 6.5),
11. Riksdagen godkänner den preliminära fördelningen av utgifter
på utgiftsområden för 2006 som riktlinje för regeringens budgetarbete
(avsnitt 6.2 tabell 6.5),
12. Riksdagen godkänner beräkningen av utgifter på utgiftsområden
för 2007 (avsnitt 6.2 tabell 6.5),
13. Riksdagen godkänner beräkningen av utgifterna för
ålderspensionssystemet
vid sidan av statsbudgeten för 2005 (avsnitt 6.2 tabell 6.5),
14. Riksdagen bemyndigar regeringen att för 2005 besluta om lån i
Riksgäldskontoret för investeringar i anläggningstillgångar som används
i statens verksamhet intill ett belopp av 26 500 000 000 kronor (avsnitt
7.1.1),
15. Riksdagen bemyndigar regeringen att för 2005 besluta om krediter
för myndigheters räntekonton i Riksgäldskontoret intill ett belopp av
18 700 000 000 kronor (avsnitt 7.1.2),
16. Riksdagen bemyndigar regeringen att för 2005 för Sjunde AP-fondens
verksamhet dels besluta om lån i Riksgäldskontoret för investeringar i
anläggningstillgångar som används i verksamheten intill ett belopp av
10 000 000 kronor, dels besluta om kredit på räntekonto i Riksgäldskontoret
intill ett belopp av 200 000 000 kronor (avsnitt 7.1.3),
17. Riksdagen bemyndigar regeringen att under 2005, med de
begränsningar som följer av 6 § andra stycket lagen (1996:1059) om
statsbudgeten,
besluta att ett ramanslag, med undantag för anslag anvisade för
förvaltningsändamål, får överskridas om ett riksdagsbeslut om anslag på
tilläggsbudget inte hinner inväntas samt om överskridandet ryms inom
utgiftstaket för staten (avsnitt 7.4),
27. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen
(2004:629) om trängselskatt (avsnitt 3.1 och 8.5.1.1),
28. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om kreditering på
skattekonto av stöd för investeringar i energieffektivisering och
konvertering till förnybara energikällor (avsnitt 3.2 och 8.7.2),
29. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om kreditering på
skattekonto av stöd för investeringar i källsorteringsutrymmen (avsnitt
3.3 och 8.7.1),
30. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen
(1996:1512) om dubbelbeskattningsavtal mellan de nordiska länderna
(avsnitt 3.4 och 8.2.10),
31. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i
fordonsskattelagen (1988:327) (avsnitt 3.5 och 8.4.1.2),
32. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i
socialavgiftslagen (2000:980) (avsnitt 3.6, 8.2.7 och 8.2.8),
33. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen
(1994:1920) om allmän löneavgift (avsnitt 3.7 och 8.2.8),
34. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i
inkomstskattelagen (1999:1229) , såvitt avser 63 kap. 3 § (avsnitt 3.8,
8.2.1-8.2.3, 8.2.5 och 8.2.6).
35. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen
(1997:323) om statlig förmögenhetsskatt (avsnitt 3.9 och 8.3.1.1),
36. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen
(1994:1976) om skatt på energi (avsnitt 3.10, 8.4.1.1, 8.4.1.4, 8.4.1.
5, 8.4.2 och 8.4.5.1-8.4.5.3),
Redogörelse 2004/05:RRS1
Redogörelse 2004/05:RRS1 Riksrevisionens styrelses redogörelse angående
Riksrevisionens årliga rapport 2004.
Motioner från allmänna motionstiden hösten 2004
2004/05:Fi201 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m):
Riksdagen beslutar att snarast avskaffa reklamskatten.
2004/05:Fi202 av Ulf Sjösten (m):
Riksdagen beslutar att avskaffa förmögenhetsskatten.
2004/05:Fi203 av Jeppe Johnsson och Anita Sidén (båda m):
Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag om slopandet av
reklamskatten i enlighet med vad som anförs i motionen.
2004/05:Fi204 av Anna Lilliehöök och Ewa Thalén Finné (båda m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att reklamskatten avvecklas.
2004/05:Fi206 av Jeppe Johnsson och Nils Fredrik Aurelius (båda m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att reklamskatten skall avskaffas.
2004/05:Fi207 av Magdalena Andersson och Elizabeth Nyström (båda m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att avskaffa reklamskatten.
2004/05:Fi210 av Johnny Gylling (kd):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att en avveckling av reklamskatten fortsätter enligt tidigare
riksdagsbeslut.
2004/05:Fi211 av Sven Bergström och Håkan Larsson (båda c):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att avveckla reklamskatten i enlighet med den beställning som
riksdagen tidigare gjort.
2004/05:Fi213 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m):
1. Riksdagen beslutar att avslå den gröna skatteväxlingen i enlighet
med vad som anförs i motionen.
2. Riksdagen beslutar att avslå den extra fordonsskatten.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om den handikappfientliga skatten på stadsjeepar.
2004/05:Fi216 av Kerstin Lundgren och Birgitta Carlsson (båda c):
Riksdagen begär att regeringen under 2004/05 lägger fram ett förslag om
avskaffad reklamskatt i enlighet med vad i motionen anförs.
2004/05:Fi226 av Gunnar Axén och Tomas Högström (båda m):
Riksdagen beslutar att i enlighet med vad som anförs i motionen avskaffa
reklamskatten.
2004/05:Fi231 av Fredrik Reinfeldt m.fl. (m):
1. Riksdagen beslutar att godkänna riktlinjerna för den ekonomiska
politiken i enlighet med vad som anförs i motionen (avsnitten 5,6, 7
och 8).
2. Riksdagen fastställer utgiftstaket för staten inklusive
ålderspensionssystemet till 883 miljarder kronor 2005, 913 miljarder kronor
2006 och 943 miljarder kronor 2007 i enlighet med vad som anförs i
motionen (avsnitten 9, 11, 12 och 13).
3. Riksdagen godkänner beräkningen av utgifterna för den offentliga
sektorn i enlighet med vad som anförs i motionen (avsnitten 9, 11 och
13).
4. Riksdagen fastställer målet för det finansiella sparandet i
statsbudgeten till -0,6 % av BNP 2005, -0,1 % av BNP 2006 och 0,7 % av
BNP 2007 i enlighet med vad som anförs i motionen (avsnitt 9).
5. Riksdagen godkänner beräkningen av statens inkomster i enlighet
med vad som anförs i motionen (avsnitt 9).
6. Riksdagen beslutar om fördelning av utgifter på utgiftsområden
för 2005 i enlighet med vad som anförs i motionen (avsnitten 9, 11 och
12).
7. Riksdagen godkänner beräkningen av utgifter på utgiftsområden
för 2006 och 2007 i enlighet med vad som i motionen anförs (avsnitten
9, 11 och 12).
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om inriktningen av skattepolitiken (avsnitten 6 och 9).
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att arbete stimuleras genom lägre inkomstskatt (avsnitten
6 och 9).
10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om prioritering av de offentliga kärnuppgifterna och
mindre bidrag (avsnitten 9 och 10).
2004/05:Fi232 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):
1. Riksdagen godkänner de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska
politiken som Folkpartiet liberalerna förordar enligt vad som anförs i
motionen.
2. Riksdagen fastställer utgiftstaket för staten inklusive
ålderspensionssystemet vid sidan av statsbudgeten till 873 miljarder kronor
för år 2005, 908 miljarder kronor för år 2006 samt 937 miljarder kronor
för år 2007.
3. Riksdagen godkänner beräkningen av taket för de offentliga
utgifterna för åren 2005, 2006 och 2007 enligt vad som anförs i motionen
(avsnitt 15).
4. Riksdagen godkänner beräkningen av statsbudgetens inkomster för
åren 2005, 2006 och 2007 enligt vad som anförs i motionen (tabell 18).
5. Riksdagen fastställer att målet för det finansiella sparandet
i staten skall vara balans över konjunkturcykeln.
6. Riksdagen fastställer det finansiella sparandet i staten för
2005 till -1,3 % av bruttonationalprodukten.
7. Riksdagen godkänner beräkningen av det finansiella sparandet i
den offentliga sektorn enligt vad som anförs i motionen (tabell 15).
8. Riksdagen beslutar om fördelning av utgifter för 2005 på
utgiftsområden i enlighet med vad som anförs i motionen (tabell 20).
9. Riksdagen godkänner beräkningen av utgifter på utgiftsområden
för 2006 och 2007 enligt vad som anförs i motionen (tabell 20).
10. Riksdagen godkänner beräkningen av förändringar av
anslagsbehållningar
för 2005 enligt vad som anförs i motionen (tabell 19).
11. Riksdagen godkänner den preliminära fördelningen av utgifterna
på utgiftsområden för 2006 och 2007 som riktlinje för regeringens
budgetarbete enligt vad som anförs i motionen (tabell 20).
12. Riksdagen godkänner beräkningen av utgifterna för
ålderspensionssystemet
vid sidan av statsbudgeten för 2005 (tabell 19).
13. Riksdagen begär hos regeringen förslag till lagändring så att
sjukförsäkringens kostnader för trafikolyckor förs över från sjukförsäkringen
till trafikförsäkringen.
16. Riksdagen godkänner vad som i motionen anförs om skattepolitikens
långsiktiga inriktning.
17. Riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i
lagen (2004:629) om trängselskatt.
18. Riksdagen avslår regeringens förslag till lag om kreditering
på skattekonto av stöd för investeringar i energieffektivisering och
konvertering till förnybara energikällor.
19. Riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i
fordonsskattelagen (1998:327).
20. Riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i
socialavgiftslagen (2000:980) såvitt avser förslaget om ändring i
avgiftsunderlaget.
21. Riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i
inkomstskattelagen (1999:1229) såvitt avser förslagen om kompensation
för allmän pensionsavgift, höjt grundavdrag samt begränsad uppräkning
av skiktgränser.
22. Riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i
lagen (1994:1976) om skatt på energi med undantag för förslagen vad
gäller sänkt dieselskatt för jord- och skogsbruk.
2004/05:Fi233 av Göran Hägglund m.fl. (kd):
1. Riksdagen godkänner de grundläggande utgångspunkter för den
ekonomiska politiken som Kristdemokraterna förordar (avsnitt 6.1).
2. Riksdagen fastställer utgiftstaket för staten inklusive
ålderspensionssystemet vid sidan av statsbudgeten till 850 miljarder kronor
år 2005, 885 miljarder kronor år 2006 och 895 miljarder kronor år 2007
(avsnitt 11.1 och 11.6).
3. Riksdagen godkänner de förslag till inriktning av den ekonomiska
politiken som Kristdemokraterna förordar (avsnitt 6.2, 6.2.2-6.2.6).
4. Riksdagen godkänner beräkningen av de offentliga utgifterna för
2005, 2006 och 2007 (avsnitt 11.7).
5. Riksdagen beslutar om fördelning av utgifter för 2005 på
utgiftsområden i enlighet med vad Kristdemokraterna föreslår (avsnitt 11
tabell 11.1).
6. Riksdagen godkänner beräkningen av Riksgäldskontorets förändrade
nettoutlåning 2006 och 2007 (avsnitt 11.8).
7. Riksdagen godkänner beräkningen av utgifter på utgiftsområden
2006 och 2007 (avsnitt 11 tabell 11.1).
8. Riksdagen godkänner det övergripande mål för den ekonomiska
politiken som Kristdemokraterna förordar (avsnitt 6.2.1).
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i motionen om skattekvoten och utgiftstakens andel av BNP på
sikt (avsnitt 10 och 11).
10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i motionen om skuldkvotens andel av BNP (avsnitt 6.1.6).
11. Riksdagen godkänner de prioriterade budgetområden för
budgetpolitiken som Kristdemokraterna föreslår (avsnitt 8.1-8.7).
12. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ett
kompletterande balansmål för statens finansiella sparande över en
konjunkturcykel i enlighet med vad som anförs i motionen (avsnitt 7.1.2).
13. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till en
långsiktig inkomst- och utgiftsstrategi i enlighet med vad som anförs
i motionen (avsnitt 7.4).
2004/05:Fi234 av Maud Olofsson m.fl. (c):
1. Riksdagen beslutar att godkänna de allmänna riktlinjer för den
ekonomiska politiken som Centerpartiet förordar (avsnitt 4).
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om ett friskare, företagsammare och grönare Sverige -
Ekonomisk politik för ökat självbestämmande (avsnitt 5).
3. Riksdagen beslutar om fördelningen av utgifterna för budgetåren
2005, 2006 och 2007 i enlighet med vad i motionen anförs (tabell 1
avsnitt 5).
4. Riksdagen fastställer utgiftstaket för staten inklusive
ålderspensionssystemet till 826 miljarder kronor år 2005, 858 miljarder
kronor år 2006 och 893 miljarder kronor 2007 (tabell 2 avsnitt 5).
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om ett balanskrav för staten och sänkt statsskuld (avsnitt
6).
6. Riksdagen beslutar godkänna de riktlinjer för skattepolitiken
som Centerpartiet förordar (avsnitt 7).
7. Riksdagen beslutar godkänna beräkningen av statsbudgetens
inkomster för budgetåren 2005, 2006 och 2007 i enlighet med vad som anförs
i motionen (tabell 5 avsnitt 7).
8. Riksdagen beslutar att avslå regeringens beräkningar av
myndigheters m.fl. in- och utlåning i Riksgäldskontoret i den del som avser
fonderade medel för kompetensutveckling.
2004/05:Fi258 av Lars Lindén m.fl. (kd):
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om avskaffande av fastighetsskatten och införandet av en
kommunal fastighetsavgift.
2004/05:Fi259 av Maud Olofsson m.fl. (c):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om vikten av en skatteordning byggd på federalismens
principer.
2. Riksdagen beslutar att införa en reformerad sjuklönemodell i
enlighet med vad i motionen anförs.
3. Riksdagen beslutar att införa BEK-modellen för fåmansbolag i
enlighet med vad i motionen anförs.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att förmögenhetsskatten bör avvecklas.
5. Riksdagen beslutar att sänka förmögenhetsskatten till 1 %.
6. Riksdagen beslutar att undanta värdet av egna hem från
förmögenhetsbeskattningen.
7. Riksdagen beslutar att sänka dieselskatten till 1 kr per liter
för jord- och skogsbruk.
8. Riksdagen beslutar att avskaffa skatten på handelsgödsel.
9. Riksdagen beslutar att införa ett starta-eget-sparande i enlighet
med vad i motionen anförs.
10. Riksdagen beslutar att införa ett personligt riskkapitalavdrag
från 2005 i enlighet med vad i motionen anförs.
11. Riksdagen beslutar att från 2005 ersätta grundavdraget med en
skatterabatt på 9 000 kr, lika för alla.
12. Riksdagen beslutar att införa en förvärvsrabatt för inkomster
av tjänst och näringsverksamhet om som mest 9 600 kr från 2005.
13. Riksdagen beslutar att sänka den statliga inkomstskatten med
2 procentenheter.
14. Riksdagen beslutar att höja den undre skiktgränsen för statlig
inkomstskatt med 24 500 kr.
17. Riksdagen beslutar att från 2005 ersätta kompensationen för
pensionsavgiften med en skatterabatt på 35 % av pensionsavgiften samt
slopa den övriga avdragsrätten.
18. Riksdagen beslutar att från 2005 ersätta reseavdraget med en
skatterabatt på 7 kr per mil kombinerat med en självkostnadsgräns om
2 500 kr.
19. Riksdagen beslutar att avskaffa posten "Övriga avdrag" under
Inkomst av tjänst.
21. Riksdagen beslutar att införa ett avdrag för hushållstjänster
i enlighet med vad som i motionen anförs.
22. Riksdagen beslutar att införa en extra rabatt på energiskatten
för bensindelen i E 85 på 34 öre per liter.
23. Riksdagen beslutar att för miljöbilar låta nedsätta förmånsvärdet
till 60 % av närmast jämförbara bil, där miljöanpassad teknik saknas.
24. Riksdagen beslutar att införa en skatterabatt om 10 000 kr till
privatpersoner som investerar i en miljöbil.
25. Riksdagen beslutar att skatt på förbränning av osorterat avfall
skall tas ut i enlighet med vad i motionen anförs.
26. Riksdagen beslutar höja skatten för lågpriscigaretter i enlighet
med vad i motionen anförs.
27. Riksdagen beslutar att slopa skattereduktionen för
fackföreningsavgifter.
28. Riksdagen beslutar att avslå regeringens förslag om höjd
kompensation för egenavgifter.
29. Riksdagen beslutar att avslå regeringens förslag om höjda
fordonsskatter.
30. Riksdagen beslutar att avslå regeringens förslag om införande
av trängselskatt.
31. Riksdagen beslutar att avslå regeringens förslag om höjd elskatt.
32. Riksdagen beslutar att avslå regeringens förslag om höjd
dieselskatt.
33. Riksdagen beslutar att avslå regeringens förslag om höjd
bensinskatt.
34. Riksdagen beslutar att avslå regeringens förslag om höjda
reseavdrag.
35. Riksdagen beslutar att avslå regeringens förslag om försämrade
möjligheter för periodiseringsfonder.
36. Riksdagen beslutar att avslå regeringens förslag om regionalpolitisk
stimulans.
37. Riksdagen beslutar att avslå regeringens förslag om sämre
nedsättningsmöjligheter för socialavgifter.
2004/05:Fi268 av Martin Andreasson m.fl. (fp):
Riksdagen beslutar att upphäva lagen (2004:629) om trängselskatt från
den 1 januari 2005.
2004/05:Fi269 av Kenth Högström m.fl. (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att en avveckling av reklamskatten skall inledas.
2004/05:Fi270 av Karin Pilsäter m.fl. (fp):
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att slopa försöket med statliga trängselskatter.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att upphäva Lagen (2004:629) om trängselskatt.
2004/05:Fi277 av Karin Pilsäter m.fl. (fp):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om målet att statens finansiella sparande skall vara i
balans över en konjunkturcykel.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om en reformering av budgetlagen så att definitionen av
utgifter, inkomster och bruttoredovisning är tvingande, inte frivilligt,
att följa.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om behovet av respekt för budgetmarginalen.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om förtydligande av budgetlagen beträffande vårpropositionens
innehåll.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om utgiftstak och saldomål för samtliga tre år.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om redovisning av gjorda åtaganden.
2004/05:Sk215 av Rolf Gunnarsson (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om reklamskatt för pensionärsorganisationer.
2004/05:Sk252 av Björn Hamilton (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om trängselskatt.
2004/05:Sk446 av Jörgen Johansson m.fl. (c):
4. Riksdagen beslutar sänka fastighetsskatten till 0,9 % för år
2005.
5. Riksdagen beslutar att införa ett tak för tomtvärdet vid
fastighetstaxeringen för småhus på 300 000 kr i enlighet med vad som i
motionen anförs.
6. Riksdagen beslutar höja reavinstbeskattningen vid försäljning
av fastigheter från nuvarande 20 % till 30 % samt att en fjärdedel av
reavinsten alltid skall beskattas i enlighet med vad i motionen anförs.
7. Riksdagen beslutar höja stämpelskatten till 1,725 %.
2004/05:Sk449 av Hans Backman (fp):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att stoppa förslaget om höjning av bensinskatten med
18 öre per liter.
2004/05:Sk450 av Per Landgren m.fl. (kd):
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om en avveckling av förmögenhetsskatten.
5. Riksdagen beslutar om ett permanent riskkapitalavdrag i enlighet
med vad som anförs i motionen.
6. Riksdagen beslutar att införa ett etableringskonto i enlighet
med vad som anförs i motionen.
8. Riksdagen beslutar höja bolagsskatten till 30 % i enlighet med
vad som anförs i motionen.
9. Riksdagen beslutar införa en 50-procentig skattereduktion för
hushållstjänster i enlighet med vad som anförs i motionen.
14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att avslå regeringens förslag att räntebelägga
juridiska personers periodiseringsfonder.
15. Riksdagen avslår regeringens förslag att sänka årslönesumman
för vilken företag kan få reducerade arbetsgivaravgifter i enlighet med
vad som anförs i motionen.
16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om den av regeringen föreslagna skatteväxlingen.
17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om en tidsbegränsad amnesti i samband med ett avskaffande
av förmögenhetsskatten.
2004/05:Sk451 av Per Landgren m.fl. (kd):
2. Riksdagen beslutar om ett generellt förvärvsavdrag i enlighet
med vad som anförs i motionen.
3. Riksdagen beslutar om ett särskilt förvärvsavdrag för
låginkomsttagare i enlighet med vad som anförs i motionen.
2004/05:Sk452 av Per Landgren m.fl. (kd):
1. Riksdagen beslutar att godkänna beräkningen av förändringarna
av statsbudgetens inkomster (tabellerna 1.2, 12.1 och 12.2).
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om utgångspunkter för skattepolitiken.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om skatternas betydelse för samhällsutvecklingen.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om förutsättningarna för ekonomiskt oberoende och ett
personligt ansvarstagande.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om skattepolitiken i ett internationellt perspektiv.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om skattepolitiken inom EU.
7. Riksdagen beslutar om ett generellt förvärvsavdrag i enlighet
med vad som anförs i motionen.
8. Riksdagen beslutar om ett särskilt förvärvsavdrag för
låginkomsttagare i enlighet med vad som anförs i motionen.
10. Riksdagen avskaffar rätt till avdragsrätt för fackföreningsavgifter
från 2005.
11. Riksdagen beslutar att införa 50 % skattereduktion för hushållens
köp av tjänster i hushållet för ett värde upp till 50 000 kr per år.
12. Riksdagen beslutar höja bolagsskatten till 30 %.
13. Riksdagen beslutar att avveckla dubbelbeskattningen på utdelningen
på aktier.
14. Riksdagen beslutar att höja reavinstskatten vid försäljning av
privatbostäder till 30 %.
16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om sänkta och frysta taxeringsvärden på fastigheter.
17. Riksdagen beslutar att avskaffa den statliga fastighetsskatten.
18. Riksdagen beslutar att avveckla förmögenhetsskatten.
19. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om sänkta arbetsgivaravgifter.
20. Riksdagen beslutar att höja arbetsgivaravgifterna till följd
av ett införande av en andra karensdag i enlighet med vad som anförs i
motionen.
21. Riksdagen avslår regeringens förslag att höja skatten på diesel
med 30 öre/liter.
22. Riksdagen avslår regeringens förslag att höja skatten på bensin
med 15 öre/liter i enlighet med vad som anförs i motionen.
23. Riksdagen avslår regeringens förslag att höja fordonsskatten
på lätta lastbilar och personbilar.
24. Riksdagen tillkännager som sin mening vad i motionen anförs om
förslag till försök med trängselskatter i Stockholm.
25. Riksdagen avslår regeringens förslag till höjd elskatt om 1,2
öre/kwh.
26. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om en effektivare skatteindrivning.
28. Riksdagen beslutar i enlighet med vad i motionen anförs om en
skattereduktion vid nyproduktion av flerbostadshus som motsvarar hälften
av den erlagda byggmomsen, dvs. 10 % av byggkostnaden.
29. Riksdagen beslutar att höja momsen på tidskrifter i enlighet
med vad i motionen anförs.
35. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om reklamskatten.
36. Riksdagen avslår regeringens förslag till höjt grundavdrag.
40. Riksdagen avskaffar skattereduktionen för a-kasseavgiften.
41. Riksdagen avslår regeringens förslag till höjning av milavdraget
från 16 kr per mil till 17 kr.
42. Riksdagen beslutar att sänka avdragsrätten för pensionssparande
till 0,3 prisbasbelopp.
44. Riksdagen avskaffar den tillfälliga skattestimulansen för
källsortering i enlighet med vad som anförs i motionen.
45. Riksdagen avskaffar den tillfälliga skattestimulansen för
ombyggnad av offentliga lokaler i enlighet med vad som anförs i motionen.
46. Riksdagen avslår regeringens förslag till regionalpolitisk
stimulans.
47. Riksdagen beslutar att sänka kvoterna för privatinförsel av
alkohol i enlighet med vad i motionen anförs.
2004/05:Sk453 av Lennart Hedquist m.fl. (m):
1. Riksdagen beslutar införa det arbetsavdrag i inkomstbeskattningen
som beskrivs i Moderaternas partimotion med anledning av budgetpropositionen.
2. Riksdagen beslutar slopa den statliga inkomstskatten för personer
som arbetar och är 65 år eller äldre, oavsett om dessa samtidigt tar ut
pension eller ej.
3. Riksdagen beslutar att inte minska uppräkningen av gränsen för
statlig skatt.
4. Riksdagen beslutar höja reseavdraget till 20 kr per mil.
5. Riksdagen beslutar att skatteavdrag skall medges för resekostnader
överstigande 8 500 kr.
6. Riksdagen beslutar att skatteavdrag för s.k. övriga utgifter
bara skall omfatta kostnadsersättningar.
7. Riksdagen beslutar att skatten på handelsgödsel avskaffas från
den 1 januari 2005.
8. Riksdagen beslutar att skatten på bekämpningsmedel avskaffas
från 1 den januari 2005.
9. Riksdagen beslutar att inte höja skatten på bensin och diesel.
10. Riksdagen beslutar att inte höja fordonsskatten.
11. Riksdagen beslutar att inte införa trängselskatt.
13. Riksdagen beslutar sänka den särskilda skatten på kärnkraftsel
med motsvarande 0,3 öre per kWh från den 1 januari 2005, 0,4 öre från
den 1 januari 2006 och 0,5 öre från den 1 januari 2007.
14. Riksdagen avslår regeringens förslag till höjd elskatt.
15. Riksdagen beslutar avskaffa miljöbonusen för vindkraftsel.
16. Riksdagen avslår skattestöd till källsorteringslokaler.
17. Riksdagen beslutar avskaffa befrielsen från koldioxidskatt för
torv.
19. Riksdagen beslutar avskaffa arvs- och gåvoskatten från den 20
september 2004.
20. Riksdagen beslutar att beskattningen av royaltyinkomster från
uppfinningar och patent beskattas i inkomstslaget kapital från 2005.
21. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att en
redovisning av hur reklamskatten skall avskaffas skall ges till riksdagen
senast i samband med regeringens ekonomiska vårproposition 2005.
22. Riksdagen beslutar att en skattereduktion för privatpersoners
betalning av arbetskostnaden på hushållsnära tjänster införs.
Skattereduktionen skall vara 50 % och som högst 25 000 kr per år.
24. Riksdagen beslutar införa ett tak för fastighetsskatteuttaget
för småhus och fritidshus 2005. Taket beräknas som summan av 80 kr per
kvadratmeter värdeyta i huset och 2 kr per kvadratmeter tomtyta, dock
maximalt 5 000 kr i skatt för tomten.
27. Riksdagen beslutar avskaffa den s.k. schablonintäkten för
bostadsrättsföreningar.
28. Riksdagen beslutar upphäva skattereduktionen för utländska
experter.
29. Riksdagen beslutar upphäva skattereduktionen för rederinäringen.
30. Riksdagen beslutar att inte medge kreditering på skattekonto
avseende anställningsstöd.
31. Riksdagen beslutar att inte medge skattereduktion för installation
av bredband.
32. Riksdagen beslutar upphäva skattereduktion för avgift till
fackförening.
33. Riksdagen beslutar upphäva rätten till skattereduktion för
avgift till arbetslöshetskassa.
34. Riksdagen beslutar att företag inom sektorerna jordbruk,
vattenbruk och fiske med driftsställe i stödområde A också skall omfattas
av den extra nedsättningen av arbetsgivaravgifterna.
35. Riksdagen beslutar att inte införa ett särskilt glesbygdsstöd.
36. Riksdagen avslår förslag till skattenedsättning för miljöförbättrande
installationer i småhus.
37. Riksdagen avslår förslag till skattestöd till miljöinvesteringar
i offentliga lokaler.
38. Riksdagen beslutar sänka skatten på naturgrus med 5 kr per ton.
39. Riksdagen beslutar reformera beskattningen av fåmansbolag och
för detta ändamål avsätta de medel som föreslås i Moderaternas budgetmotion
(2004/05:Fi231).
40. Riksdagen avslår regeringens förslag till ändrade
periodiseringsmöjligheter.
41. Riksdagen beslutar slopa nedsättningen av arbetsgivaravgifter.
42. Riksdagen beslutar ersätta arbetsgivaravgiften för äldre än 61
år med den särskilda löneskatt och pensionsavgift som i dag gäller för
arbetstagare äldre än 65 år.
43. Riksdagen beslutar avskaffa investeringsstimulans till hyres-
och studentbostäder.
44. Riksdagen beslutar höja skatten på cigaretter i enlighet med
motionen Reformerat punktskattesystem för cigaretter.
45. Riksdagen beslutar höja skatten på rulltobak till 1 339 kr per
kg.
2004/05:Sk454 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att avskaffa förmögenhetsskatten.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att sänka fåmansbolagens skatter.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om en skattereduktion för hushållstjänster.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att avskaffa den s.k. värnskatten.
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att höja brytpunkten för statlig inkomstskatt.
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om ett förvärvsavdrag vid låga inkomster.
10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om en sänkning av den särskilda löneskatten för pensionärer.
14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om avdragsrätt för gåvor till internationellt bistånd.
15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om en sänkning av fastighetsskatten.
2004/05:Ju332 av Gustav Fridolin (mp):
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i
motionen anförs om att utföra en utredning om kostnaderna för 1990-talets
nedskärningspolitik.
2004/05:L214 av Viviann Gerdin m.fl. (c):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att senarelägga förändringen av äldre företagsinteckningar
(100 %) till den 1 januari 2007.
2004/05:L220 av Ingegerd Saarinen m.fl. (mp):
1. Riksdagen beslutar om en sådan ändring att steg två av den
föreslagna lagändringen senareläggs med ett ikraftträdande tidigast den
1 januari 2007. Under den tiden gäller fortsatt 100 % värde. Det vill
säga att den del av lagen som innebär att företagshypotek utfärdade
före den 1 januari 2004 med 100 % värde omvandlas till företagsinteckning
men med endast 55 % värde den 1 januari 2005.
2. Riksdagen beslutar att de företagsinteckningar som utfärdats
under 2004 med 55 % värde omgående och senast den 1 januari 2005 omvandlas
till 100 % värde.
3. Riksdagen beslutar om sådan ändring att nya företagsinteckningar
får 100 % värde till dess en konsekvensanalys upprättats som kan ligga
till grund för beslut kring samtliga företagsinteckningar och dessas
fortsatta värde.
2004/05:L251 av Maria Larsson m.fl. (kd):
1. Riksdagen beslutar att snarast och senast före 2004 års utgång
skjuta upp ikraftträdande av ändrade förmånsregler enligt lag 2003:535
genom att punkten 2 i övergångsbestämmelserna får följande ändrade
lydelse: I fråga om företagshypotek på grund av en inteckning som har
beviljats före ikraftträdandet tillämpas äldre bestämmelser fram till
den 1 januari 2007 och att punkten 4 i övergångsbestämmelserna tas bort.
2004/05:L257 av Anders Sjölund (m):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om en återgång till tidigare lag om 100 % vad gäller
företagsinteckningar.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om behovet av snabb ärendehantering.
2004/05:L274 av Inger René m.fl. (m):
1. Riksdagen beslutar att med ikraftträdande den 1 januari 2005 11
§ förmånsrättslagen skall ges följande lydelse: Allmän förmånsrätt följer
därefter med företagsinteckning i den egendom som återstår sedan borgenärer
med förmånsrätt enligt 4, 4 a, 6-8, 10 och 10 a §§ har fått betalt.
2. Riksdagen beslutar att, vid avslag på yrkande 1, skjuta upp
ikraftträdandet av ändrade förmånsrättsregler så att för företagshypotek
på grund av en inteckning som har beviljats före den 1 januari 2004
tillämpas äldre bestämmelser fram till den 1 januari 2007.
2004/05:L322 av Hans Backman (fp):
Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring av
förmånsrättslagen så att bankernas förmånsrätt återgår till 100 %.
2004/05:L323 av Yvonne Ångström (fp):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att bibehålla företagsinteckningens värde på 100 %
innefattande även de företagsinteckningar som lämnats som säkerhet under
2004.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att företagsinteckningar som uttagits före 2004 tills
vidare skall bibehålla ett värde på 100 %.
2004/05:L324 av Solveig Hellquist (fp):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om en ändring i förmånsrättslagen så att bankernas förmånsrätt
återgår till 100 %.
2004/05:L337 av Jan Ertsborn m.fl. (fp):
6. Riksdagen beslutar att skjuta upp ikraftträdandet av ändrade
förmånsrättsregler genom att dels punkten 2 i övergångsreglerna får
följande ändrade lydelse: I fråga om företagshypotek på grund av en
inteckning som har beviljats före ikraftträdandet den 1 januari 2004
tillämpas äldre bestämmelser i konkurser, som har beslutats på grund av
ansökningar som inkommit före den 1 januari 2007, dels punkten 4 i
övergångsbestämmelserna tas bort.
2004/05:L372 av Roger Tiefensee (c):
1. Riksdagen beslutar att senarelägga förändringen av äldre
företagsinteckningar (100 %) till den 1 januari 2007.
2004/05:Sf357 av Fredrik Reinfeldt m.fl. (m):
14. Riksdagen beslutar att sänka arbetsgivaravgiften till 26,37 %
för arbetstagare över 61 år i enlighet med vad som anförs i
motionen.
2004/05:Kr269 av Kent Olsson m.fl. (m):
15. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag om slopande
av reklamskatten i enlighet med vad som anförs i motionen.
2004/05:Ub259 av Sten Tolgfors m.fl. (m):
6. Riksdagen beslutar avskaffa skatteplikt för uthyrning av del i
privatbostad i enlighet med vad som anförs i motionen.
2004/05:T260 av Karin Pilsäter m.fl. (fp):
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om beslutsformerna för införande av trängselavgifter.
2004/05:T464
av Elizabeth Nyström m.fl. (m):
26. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om trängselskatten.
2004/05:MJ334 av Patrik Norinder (m):
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att myndigheterna får disponera avgiftsintäkterna.
2004/05:MJ376
av Eskil Erlandsson och Birgitta Carlsson (båda c):
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att EU-ersättningarna till jordbruksföretagare inte
skall inräknas under utgiftstaket.
2004/05:MJ497 av Sven Gunnar Persson m.fl. (kd):
4. Riksdagen beslutar om ändring av politikområden och mål för
dessa politikområden i enlighet med vad som anförs i motionen.
2004/05:MJ498 av Göran Hägglund m.fl. (kd):
45. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om olika miljöledningssystem vid beräkning av gröna
nyckeltal.
2004/05:N239 av Stefan Attefall m.fl. (kd):
13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
i motionen anförs om att avbryta försöket med trängselskatt.
2004/05:N305 av Fredrik Reinfeldt m.fl. (m):
12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om slopande av arvs- och gåvoskatterna, förmögenhetsskatten
och dubbelbeskattningen (avsnitt 5.3.2).
2004/05:N309 av Eva Flyborg m.fl. (fp):
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om elskatt.
2004/05:N310 av Jörgen Johansson (c):
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att reavinster från försäljning av statlig egendom
används för att reducera statsskulden.
2004/05:N346 av Hans Backman m.fl. (fp):
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att stoppa förslaget om höjning av bensinpriset med
18 öre per liter.
2004/05:N349 av Marietta de Pourbaix-Lundin m.fl. (m):
6. Riksdagen beslutar att avskaffa lag 2004:629 om trängselskatt.
2004/05:N393 av Göran Hägglund m.fl. (kd):
29. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att ikraftträdandet av de nya reglerna kring
företagsrekonstruktioner bör skjutas upp i två år och under tiden bör
konsekvenserna för företagen utvärderas.
2004/05:N398 av Maud Olofsson m.fl. (c):
3. Riksdagen begär att regeringen återkommer med ett förslag om en
senareläggning av äldre företagsinteckningar (100 %) till den 1 januari
2007.
2004/05:N408 av Eva Flyborg m.fl. (fp):
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om förmånsrätten vid konkurser.
2004/05:N413 av Eva Flyborg m.fl. (fp):
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om förmånsrätten.
2004/05:Bo235 av Maud Olofsson m.fl. (c):
6. Riksdagen beslutar att avsätta 500 miljoner kronor för 2006 för
företags vidgade avdragsrätt i samband med ombyggnad och underhållsåtgärder
i byggnader.
2004/05:Bo301 av Marietta de Pourbaix-Lundin m.fl. (m):
5. Riksdagen beslutar att införa skattereduktion för inkomster
till följd av uthyrning av del i stadigvarande bostad.
Bilaga 2
Regeringens lagförslag
3.1 Förslag till lag om ändring i lagen (2004:629) om trängselskattHärigenom
föreskrivs att 5 § lagen (2004:629) om trängselskatt skall ha följande
lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
5 §
Skattepliktig är inte
1. bil som är registrerad på ägare som enligt lagen (1976:661) om
immunitet och privilegier i vissa fall är undantagen från skatteplikt i
Sverige,
2. bil som är antecknad som utryckningsfordon i vägtrafikregistret,
3. buss med en totalvikt av minst 14 ton,
4. bil som enligt uppgift i vägtrafikregistret används i taxitrafik
enligt yrkestrafiklagen (1998:490), eller 4. bil som enligt uppgift i
vägtrafikregistret används i taxitrafik enligt yrkestrafiklagen (1998:490),
5. bil som är utrustad med teknik för drift helt eller delvis med
elektricitet, alkohol eller annan gas än gasol, eller
5. bil som enligt 6 eller 7 § undantagits från skatteplikt. 6. bil som
enligt 6 eller 7 § undantagits från skatteplikt.
3.2 Förslag till lag om kreditering på skattekonto av stöd för investeringar
i energieffektivisering och konvertering till förnybara energikällorHärigenom
föreskrivs följande.
1 § Stöd för investeringar i energieffektivisering och konvertering
till förnybara energikällor som har beslutats av länsstyrelsen eller
Boverket och som avser stödberättigande åtgärder som har utförts under
perioden 1 januari 2005 - 31 december 2007 får tillgodoföras fastighetsägaren
genom kreditering på sådant skattekonto som har upprättats för denne
enligt 3 kap. 5 § skattebetalningslagen (1997:483).
2 § Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela
närmare föreskrifter om det stöd som enligt 1 § får krediteras skattekonto.
Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.
3.3 Förslag till lag om kreditering på skattekonto av stöd för investeringar
i källsorteringsutrymmenHärigenom föreskrivs följande.
1 § Stöd för investeringar i källsorteringsutrymmen som länsstyrelsen
beviljat en fastighetsägare och som avser stödberättigande åtgärder som
har utförts under perioden 1 januari 2005 - 31 december 2006 får
tillgodoföras fastighetsägaren genom kreditering på sådant skattekonto som
har upprättats för denne enligt 3 kap. 5 § skattebetalningslagen (1997:483).
2 § Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela
närmare föreskrifter om det stöd som enligt 1 § får krediteras skattekonto.
Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.
3.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:1512) om dubbelbeskattningsavtal
mellan de nordiska ländernaHärigenom föreskrivs att punkt 4 i
övergångsbestämmelserna till lagen (1996:1512) om dubbelbeskattningsavtal
mellan de nordiska länderna skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
4.1Senaste lydelse 2003:826. Bestämmelsen i artikel 31 punkt 3 i avtalet
skall också tillämpas vid 2002-2005 års taxeringar. Vid 1999-2005 års
taxeringar skall artikel 26 punkt 2 i avtalet inte gälla i fall då
artikel 31 punkt 3 i avtalet tillämpas. 4. Bestämmelsen i artikel 31
punkt 3 i avtalet skall också tillämpas vid 2002-2006 års taxeringar.
Vid 1999-2006 års taxeringar skall artikel 26 punkt 2 i avtalet inte
gälla i fall då artikel 31 punkt 3 i avtalet tillämpas.
Vad som föreskrivs i första stycket skall, oberoende av bestämmelserna
i bilaga 2 till denna lag, också gälla för inkomst som person med hemvist
i Sverige uppbär för arbete ombord på danskt skepp i internationell
färjetrafik mellan Sverige och Danmark om
- skeppet är registrerat i det danska internationella skeppsregistret
(DIS),
- arbetsgivaren har hemvist i Danmark, och
- personen var anställd ombord på ett danskt skepp någon gång under
januari månad år 2001.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2005.
3.5 Förslag till lag om ändring i fordonsskattelagen (1988:327)Härigenom
föreskrivs att punkterna B, C och D i bilaga 1 till fordonsskattelagen
(1988:327) skall ha följande lydelse.
Bilaga 1 till fordonsskattelagen (1988:327)1Senaste lydelse
2001:959.
Nuvarande lydelse
Fordonsskatt
Fordonsslag Skattevikt,kilogram Skatt, kronor
grundbelopp tilläggsbelopp för varje helt hundratal kilogram över den
lägsta vikten i klassen
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
- - - - - - -
B Personbilar
1 Personbil som inte kan drivas med dieselolja 0-900901-
585734 0149
2 Personbil
som kan drivas med dieselolja 0-900901- 2 2452 814
0569
C Bussar
1 Bussar som inte kan drivas med dieselolja 0-1 6001 601-3
0003
001- 390430984 0400
2 Bussar som kan drivas med dieselolja
2.1 Bussar med en högsta skattevikt av 3 500 kilogram som kan drivas
med dieselolja 0-1 6001 601-3 0003 001-3 500 7207751 545
0550
2.2 Bussar med en skattevikt överstigande 3 500 kilogram som kan drivas
med dieselolja
2.2.1 med två hjulaxlar 3 501-6 0006 001-10 00010 001-13 00013 001-16
00016 001- 2 5103 0894 0376 30314 893 212476289460
2.2.2 med tre hjulaxlar 3 501-6 0006 001-13 00013 001-18 00018 001-19
00019 001-20 00020 001-22 00022 001-23 00023 001-24 00024 001- 2 3152
8194 16912 39713 49215 58321 38222 67525 701 2019165109209290132302240
2.
2.3 med fyra eller flera hjulaxlar 3 501-6 0006 001-13 00013 001-24
00024 001- 2 3152 8194 16915 185 2019100147
D Lastbilar
1 Lastbil som inte kan drivas med dieselolja 0-1 6001 601-3
0003
001- 390430984 0400
2 Lastbil som kan drivas med dieselolja
2.1 med anordning för påhängsvagn med två hjulaxlar
2.1.1 inte vägavgiftspliktig enligt lagen (1997:1137) om vägavgift för
vissa tunga fordon 0-1 6001 601-3 0003 001-6 0006 001-10 00010
001-14
00014 001- 8699291 7763 4266 06612 842 0605566169298
2.1.2 vägavgiftspliktig enligt lagen (1997:1137) om vägavgift för vissa
tunga fordon 7 000-9 99910 000-12 99913 000-13 99914 000-
4006321
4742 318 01074298
2.2 med anordning för påhängsvagn med tre eller flera hjulaxlar
2.
2.1 inte vägavgiftspliktig enligt lagen (1997:1137) om vägavgift för
vissa tunga fordon 0-1 6001 601-3 0003 001-6 0006 001-11 00011
001-15
00015 001-18 00018 001-23 00023 001- 8699071 4463 5257 48511 53315
09725 932 0386979101119217185
2.2.2 vägavgiftspliktig enligt lagen (1997:1137) om vägavgift för vissa
tunga fordon 7 000-13 99914 000-14 99915 000-17 99918 000-22 99923
000- 5005001 0094 57315 408 049119217185
2.3 med annan draganordning än anordning för påhängsvagn, med två
hjulaxlar
2.3.1 inte vägavgiftspliktig enligt lagen (1997:1137) om vägavgift för
vissa tunga fordon 0-1 6001 601-3 0003 001-6 0006 001-10 00010
001-14
00014 001-17 00017 001- 7207751 5451 6772 8216 73711
984 05542998175229
2.3.2 vägavgiftspliktig enligt lagen (1997:1137) om vägavgift för vissa
tunga fordon 7 000-12 99913 000-13 99914 000-14 99915 000-17 39917
400- 3008001 1002 3072 376 030302229
2.4 med annan draganordning än anordning för påhängsvagn, med tre eller
flera hjulaxlar
2.4.1 inte vägavgiftspliktig enligt lagen (1997:1137) om vägavgift för
vissa tunga fordon 0-1 6001 601-3 0003 001-6 0006 001-11 00011
001-15
00015 001-18 00018 001- 6827311 4241 5562 2715 3519 443 04941477136172
2.
4.2 vägavgiftspliktig enligt lagen (1997:1137) om vägavgift för vissa
tunga fordon 7 000-16 99917 000-18 99919 000-19 99920 000-
5001 0001
2122 359 00109172
2.5 utan draganordning med två hjulaxlar
2.5.1 inte vägavgiftspliktig enligt lagen (1997:1137) om vägavgift för
vissa tunga fordon 0-1 6001 601-3 0003 001-6 0006 001-10 00010
001-14
00014 001-17 00017 001- 7207751 5451 6772 8216 73711
984 05542998175229
2.5.2 vägavgiftspliktig enligt lagen (1997:1137) om vägavgift för vissa
tunga fordon 12 000-14 99915 000-15 99916 000-16 99917 000-
3002 3073
9235 670 59160175229
2.6 utan draganordning med tre hjulaxlar
2.6.1 inte vägavgiftspliktig enligt lagen (1997:1137) om vägavgift för
vissa tunga fordon 0-1 6001 601-3 0003 001-6 0006 001-11 00011
001-15
00015 001-18 00018 001- 6827311 4241 5562 2715 3519 443 04941477136172
2.
6.2 vägavgiftspliktig enligt lagen (1997:1137) om vägavgift för vissa
tunga fordon 12 000-15 99916 000-16 99917 000-17 99918 000-
5005001
7573 129 0125136172
2.7 utan draganordning med fyra eller flera hjulaxlar
2.7.1 inte vägavgiftspliktig enligt lagen (1997:1137) om vägavgift för
vissa tunga fordon 0-1 6001 601-3 0003 001-6 0006 001-11 00011
001-15
00015 001-18 00018 001- 6827311 4241 5562 2715 3519 443 04941477136172
2.
7.2 vägavgiftspliktig enligt lagen (1997:1137) om vägavgift för vissa
tunga fordon 12 000-18 99919 000-19 99920 000- 1 2291
2292
359 0113172
E Traktorer
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
- - - - - - -
Föreslagen lydelse
Fordonsskatt
Fordonsslag Skattevikt,kilogram Skatt, kronor
grundbelopp tilläggsbelopp för varje helt hundratal kilogram över den
lägsta vikten i klassen
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
- - - - - - -
B Personbilar
Personbil som inte kan drivas med dieselolja 0-900901-
720903 0183
2 Personbil
som kan drivas med dieselolja 0-900901- 2 2902 870
0580
C Bussar
1 Bussar som inte kan drivas med dieselolja 0-1 6001 601-3
0003 001-3
5003 501- 5466021 378984 05600
2 Bussar som kan drivas med dieselolja
2.1 Bussar med en högsta skattevikt av 3 500 kilogram som kan drivas
med dieselolja 0-1 6001 601-3 0003 001-3 500 1 0081 0852 163
0770
2.2 Bussar med en skattevikt överstigande 3 500 kilogram som kan drivas
med dieselolja
2.2.1 med två hjulaxlar 3 501-6 0006 001-10 00010 001-13 00013 001-16
00016 001- 2 5103 0894 0376 30314 893 212476289460
2.2.2 med tre hjulaxlar 3 501-6 0006 001-13 00013 001-18 00018 001-19
00019 001-20 00020 001-22 00022 001-23 00023 001-24 00024 001- 2 3152
8194 16912 39713 49215 58321 38222 67525 701 2019165109209290132302240
2.
2.3 med fyra eller flera hjulaxlar 3 501-6 0006 001-13 00013 001-24
00024 001- 2 3152 8194 16915 185 2019100147
D Lastbilar
1 Lastbil som inte kan drivas med dieselolja 0-1 6001 601-3
0003 001-3
5003 501- 5466021 378984 05600
2 Lastbil som kan drivas med dieselolja
2.1 Lastbil med en högsta skattevikt av 3 500 kilogram som kan drivas
med dieselolja 0-1 6001 601-3 0003 001-3 500 1 0081 0852 163
0770
2.2 Lastbilar med en skattevikt överstigande 3 500 kilogram som kan
drivas med dieselolja
2.2.1 med anordning för påhängsvagn med två hjulaxlar
2.2.1.1 inte vägavgiftspliktig enligt lagen (1997:1137) om vägavgift
för vissa tunga fordon 3 501-6 0006 001-10 00010 001-14 00014 001-
2
0513 4266 06612 842 5566169298
2.2.1.2 vägavgiftspliktig enligt lagen (1997:1137) om vägavgift för
vissa tunga fordon 7 000-9 99910 000-12 99913 000-13 99914 000-
4006321
4742 318 01074298
2.2.2 med anordning för påhängsvagn med tre eller flera hjulaxlar
2.
2.2.1 inte vägavgiftspliktig enligt lagen (1997:1137) om vägavgift för
vissa tunga fordon 3 501-6 0006 001-11 00011 001-15 00015 001-18
00018
001-23 00023 001- 1 7913 5257 48511 53315 09725 932
6979101119217185
2.
2.2.2 vägavgiftspliktig enligt lagen (1997:1137) om vägavgift för vissa
tunga fordon 7 000-13 99914 000-14 99915 000-17 99918 000-22 99923
000- 5005001 0094 57315 408 049119217185
2.2.3 med annan draganordning än anordning för påhängsvagn, med två
hjulaxlar
2.2.3.1 inte vägavgiftspliktig enligt lagen (1997:1137) om vägavgift
för vissa tunga fordon 3 501-6 0006 001-10 00010 001-14 00014 001-17
00017 001- 1 5651 6772 8216 73711 984 42998175229
2.2.3.2 vägavgiftspliktig enligt lagen (1997:1137) om vägavgift för
vissa tunga fordon 7 000-12 99913 000-13 99914 000-14 99915 000-17
39917 400- 3008001 1002 3072 376 030302229
2.2.4 med annan draganordning än anordning för påhängsvagn, med tre
eller flera hjulaxlar
2.2.4.1 inte vägavgiftspliktig enligt lagen (1997:1137) om vägavgift
för vissa tunga fordon 3 501-6 0006 001-11 00011 001-15 00015 001-18
00018 001- 1 4441 5562 2715 3519 443 41477136172
2.2.4.2 vägavgiftspliktig enligt lagen (1997:1137) om vägavgift för
vissa tunga fordon 7 000-16 99917 000-18 99919 000-19 99920 000-
5001
0001 2122 359 00109172
2.2.5 utan draganordning med två hjulaxlar
2.2.5.1 inte vägavgiftspliktig enligt lagen (1997:1137) om vägavgift
för vissa tunga fordon 3 501-6 0006 001-10 00010 001-14 00014 001-17
00017 001- 1 5651 6772 8216 73711 984 42998175229
2.2.5.2 vägavgiftspliktig enligt lagen (1997:1137) om vägavgift för
vissa tunga fordon 12 000-14 99915 000-15 99916 000-16 99917 000-
3002
3073 9235 670 59160175229
2.2.6 utan draganordning med tre hjulaxlar
2.2.6.1 inte vägavgiftspliktig enligt lagen (1997:1137) om vägavgift
för vissa tunga fordon 3 501-6 0006 001-11 00011 001-15 00015 001-18
00018 001- 1 4441 5562 2715 3519 443 41477136172
2.2.6.2 vägavgiftspliktig enligt lagen (1997:1137) om vägavgift för
vissa tunga fordon 12 000-15 99916 000-16 99917 000-17 99918 000-
5005001
7573 129 0125136172
2.2.7 utan draganordning med fyra eller flera hjulaxlar
2.2.7.1 inte vägavgiftspliktig enligt lagen (1997:1137) om vägavgift
för vissa tunga fordon 3 501-6 0006 001-11 00011 001-15 00015 001-18
00018 001- 1 4441 5562 2715 3519 443 41477136172
2.2.7.2 vägavgiftspliktig enligt lagen (1997:1137) om vägavgift för
vissa tunga fordon 12 000-18 99919 000-19 99920 000-
1 2291 2292
359 0113172
E Traktorer
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
- - - - - - -
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2005.
3.6 Förslag till lag om ändring i socialavgiftslagen (2000:980)Härigenom
föreskrivs att 2 kap. 26 och 28 §§ samt 3 kap. 13, 18 och 19 §§
socialavgiftslagen (2000:980) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
2 kap.
26 §1Senaste lydelse 2002:973.
Arbetsgivaravgifterna är 29,57 procent av avgiftsunderlaget och utgörs
av
1. sjukförsäkringsavgift 11,08 %
2. föräldraförsäkringsavgift 2,20 %
3. ålderspensionsavgift 10,21 %
4. efterlevandepensionsavgift 1,70 %
5. arbetsmarknadsavgift 3,70 %
6. arbetsskadeavgift 0,68 %
Föreslagen lydelse
2 kap.
26 §
Arbetsgivaravgifterna är 29,63 procent av avgiftsunderlaget och utgörs
av
1. sjukförsäkringsavgift 10,39 %
2. föräldraförsäkringsavgift 2,20 %
3. ålderspensionsavgift 10,21 %
4. efterlevandepensionsavgift 1,70 %
5. arbetsmarknadsavgift 4,45 %
6. arbetsskadeavgift 0,68 %
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
28 §
Vid beräkning av arbetsgivaravgifterna skall avdrag göras med 5 procent
av avgiftsunderlaget, dock högst med 3 550 kronor. Vid beräkning av
arbetsgivaravgifterna skall avdrag göras med 5 procent av avgiftsunderlaget,
dock högst med 3 090 kronor.
Nuvarande lydelse
3 kap.
13 §2Senaste lydelse 2002:973.
Egenavgifterna är 27,76 procent av avgiftsunderlaget och utgörs av
1. sjukförsäkringsavgift 11,81 %
2. föräldraförsäkringsavgift 2,20 %
3. ålderspensionsavgift 10,21 %
4. efterlevandepensionsavgift 1,70 %
5. arbetsmarknadsavgift 1,16 %
6. arbetsskadeavgift 0,68 %
Föreslagen lydelse
3 kap.
13 §
Egenavgifterna är 27,82 procent av avgiftsunderlaget och utgörs av
1. sjukförsäkringsavgift 11,12 %
2. föräldraförsäkringsavgift 2,20 %
3. ålderspensionsavgift 10,21 %
4. efterlevandepensionsavgift 1,70 %
5. arbetsmarknadsavgift 1,91 %
6. arbetsskadeavgift 0,68 %
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
18 §
Vid beräkning av egenavgifter skall avdrag göras med 5 procent av
avgiftsunderlaget, dock högst med 9 000 kronor per år.
Om den avgiftsskyldige är delägare i ett handelsbolag, får det sammanlagda
avdraget från de egenavgifter som är hänförliga till inkomsten från
handelsbolaget för samtliga delägare i bolaget inte överstiga 42 600
kronor per år. Avdraget skall fördelas mellan delägarna i proportion
till hur den skattepliktiga inkomsten från handelsbolaget fördelas mellan
dem. Om den avgiftsskyldige är delägare i ett handelsbolag, får det
sammanlagda avdraget från de egenavgifter som är hänförliga till inkomsten
från handelsbolaget för samtliga delägare i bolaget inte överstiga 37 080
kronor per år. Avdraget skall fördelas mellan delägarna i proportion
till hur den skattepliktiga inkomsten från handelsbolaget fördelas mellan
dem.
19 §
Om den avgiftsskyldige under året även har gjort avdrag från
arbetsgivaravgifter enligt 2 kap. 28 och 29 §§, får avdraget från egenavgifterna
tillsammans med avdraget från arbetsgivaravgifterna inte överstiga 42 600
kronor per år. Om den avgiftsskyldige under året även har gjort avdrag
från arbetsgivaravgifter enligt 2 kap. 28 och 29 §§, får avdraget från
egenavgifterna tillsammans med avdraget från arbetsgivaravgifterna inte
överstiga 37 080 kronor per år.
Om den avgiftsskyldige är delägare i ett handelsbolag och bolaget under
året har gjort avdrag från arbetsgivaravgifter enligt 2 kap. 28 och 29
§§, får det sammanlagda avdraget från de egenavgifter som är hänförliga
till inkomsten från handelsbolaget för samtliga delägare i bolaget
tillsammans med avdraget från arbetsgivaravgifterna inte överstiga 42 600
kronor per år. Om den avgiftsskyldige är delägare i ett handelsbolag
och bolaget under året har gjort avdrag från arbetsgivaravgifter enligt
2 kap. 28 och 29 §§, får det sammanlagda avdraget från de egenavgifter
som är hänförliga till inkomsten från handelsbolaget för samtliga
delägare i bolaget tillsammans med avdraget från arbetsgivaravgifterna
inte överstiga 37 080 kronor per år.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2005.
2. De nya bestämmelserna i 2 kap. 26 § tillämpas på ersättning som
betalas ut från och med den 1 januari 2005.
3. Äldre bestämmelser i 2 kap. 28 § tillämpas fortfarande på
arbetsgivaravgifter som belöper på tid före ikraftträdandet.
4. De nya bestämmelserna i 3 kap. 13 § tillämpas på inkomst som uppbärs
från och med den 1 januari 2005. Omfattar beskattningsåret tid såväl
före som efter utgången av år 2004 skall, om den avgiftsskyldige inte
visar annat, så stor del av beskattningsårets inkomst anses hänförlig
till tiden efter utgången av år 2004 som svarar mot förhållandet mellan
den del av beskattningsåret som infaller under denna tid och hela
beskattningsåret.
5. De nya bestämmelserna i 3 kap. 18 och 19 §§ tillämpas på beskattningsår
som börjar efter utgången av år 2004.
3.7 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1920) om allmän
löneavgiftHärigenom föreskrivs att 3 § lagen (1994:1920) om allmän löneavgift
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3 §1Senaste lydelse 2003:822.
Allmän löneavgift tas ut med 3,13 procent av underlaget och tillfaller
staten. Allmän löneavgift tas ut med 3,07 procent av underlaget och
tillfaller staten.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2005.
2. De nya bestämmelserna tillämpas på lön eller annan ersättning enligt
1 § som betalas ut från och med den 1 januari 2005.
3. De nya bestämmelserna tillämpas också på inkomst enligt 2 § som
uppbärs från och med den 1 januari 2005. Omfattar beskattningsåret tid
såväl före som efter utgången av år 2004 skall, om den avgiftsskyldige
inte visar annat, så stor del av beskattningsårets inkomst anses hänförlig
till tiden efter utgången av år 2004 som svarar mot förhållandet mellan
den del av beskattningsåret som infaller under denna tid och hela
beskattningsåret.
3.8 Förslag till lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229)Härigenom
föreskrivs att 1 kap. 5 §, 12 kap. 5 och 27 §§ samt 65 kap. 5 och 10 §§
inkomstskattelagen (1999:1229) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 kap.
5 §1Senaste lydelse 2002:322.
Fysiska personers skatt på förvärvsinkomster skall beräknas på den
beskattningsbara förvärvsinkomsten. Denna skall beräknas på följande
sätt.
Summan av överskott i inkomstslagen tjänst och näringsverksamhet minskas
med allmänna avdrag. Det återstående beloppet avrundas nedåt till helt
hundratal kronor och är den taxerade förvärvsinkomsten.
Från den taxerade förvärvsinkomsten dras 25 procent av sådana avgifter
enligt lagen (1994:1744) om allmän pensionsavgift som avser beskattningsåret,
avrundat uppåt till helt hundratal kronor, samt grundavdrag och
sjöinkomstavdrag. Avdragen skall göras i nu nämnd ordning. Det återstående
beloppet är den beskattningsbara förvärvsinkomsten. Från den taxerade
förvärvsinkomsten dras 12,5 procent av sådana avgifter enligt lagen
(1994:1744) om allmän pensionsavgift som avser beskattningsåret, avrundat
uppåt till helt hundratal kronor, samt grundavdrag och sjöinkomstavdrag.
Avdragen skall göras i nu nämnd ordning. Det återstående beloppet är
den beskattningsbara förvärvsinkomsten.
12 kap.
5 §2Senaste lydelse 2000:1003.
Utgifter för tjänsteresor med egen bil skall dras av med 1 krona och
60 öre för varje kilometer. Utgifter för tjänsteresor med egen bil skall
dras av med 1 krona och 70 öre för varje kilometer.
Om en skattskyldig använder sin förmånsbil för tjänsteresor och betalar
samtliga utgifter för drivmedel som är förenade med resorna, skall
utgifter för dieselolja dras av med 60 öre för varje kilometer och
utgifter för annat drivmedel med 90 öre för varje kilometer.
27 §3Senaste lydelse 2000:1003.
Utgifter för arbetsresor med egen bil skall dras av om avståndet mellan
bostaden och arbetsplatsen är minst fem kilometer och det klart framgår
att den skattskyldige genom att använda egen bil i stället för allmänna
transportmedel regelmässigt gör en tidsvinst på sammanlagt minst två
timmar.
Utgifter för arbetsresor med egen bil skall också dras av om bilen
används i tjänsten minst 160 dagar under året. Om den används i tjänsten
minst 60 dagar under året, skall utgifterna dras av för alla de dagar
som bilen använts i tjänsten. Att bilen används i tjänsten beaktas dock
bara om körsträckan är minst 300 mil per år.
Avdrag skall göras med 1 krona och 60 öre för varje kilometer. Avdrag
skall göras med 1 krona och 70 öre för varje kilometer.
Utgifter för väg-, bro- och färjeavgifter skall också dras av.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
65 kap.
5 §4Senaste lydelse 2003:825.
För fysiska personer är den statliga inkomstskatten på beskattningsbara
förvärvsinkomster
- 200 kronor, - 20 procent av den del av den beskattningsbara
förvärvsinkomsten som överstiger en nedre skiktgräns, och
- 20 procent av den del av den beskattningsbara förvärvsinkomsten som
överstiger en nedre skiktgräns, och - 5 procent av den del av den
beskattningsbara förvärvsinkomsten som överstiger en övre skiktgräns.
- 5 procent av den del av den beskattningsbara förvärvsinkomsten som
överstiger en övre skiktgräns.
Skiktgränserna bestäms med utgångspunkt i en nedre skiktgräns på 291
800 kronor vid 2005 års taxering och en övre skiktgräns på 441 300 kronor
vid 2005 års taxering. Skiktgränserna bestäms med utgångspunkt i en
nedre skiktgräns på 298 600 kronor vid 2006 års taxering och en övre
skiktgräns på 450 500 kronor vid 2006 års taxering.
Vid de därpå följande taxeringarna uppgår skiktgränserna till skiktgränserna
för det föregående taxeringsåret multiplicerade med det jämförelsetal,
uttryckt i procent, som anger förhållandet mellan det allmänna prisläget
i juni andra året före taxeringsåret och prisläget i juni tredje året
före taxeringsåret plus två procentenheter. Skiktgränserna fastställs
av regeringen före utgången av andra året före taxeringsåret och avrundas
nedåt till helt hundratal kronor.
10 §5Senaste lydelse 2001:842.
Skattereduktion skall göras med 75 procent av allmän pensionsavgift
enligt lagen (1994:1744) om allmän pensionsavgift som avser beskattningsåret.
Skattereduktionen skall avrundas nedåt till helt hundratal
kronor. Skattereduktion skall göras med 87,5 procent av allmän pensionsavgift
enligt lagen (1994:1744) om allmän pensionsavgift som avser beskattningsåret.
Skattereduktionen skall avrundas nedåt till helt hundratal kronor.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2005 och tillämpas första gången
vid 2006 års taxering. Äldre föreskrifter i 65 kap. 5 § tillämpas dock
såvitt avser skiktgränserna vid 2006 års taxering i fråga om skattskyldig
med inkomst av näringsverksamhet i vilken ingår förvärvskälla som har
givit överskott och för vilken beskattningsåret börjat före utgången av
2004.
3.9 Förslag till lag om ändring i lagen (1997:323) om statlig
förmögenhetsskattHärigenom föreskrivs att 19 § lagen (1997:323) om statlig
förmögenhetsskatt skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
19 §1Senaste lydelse 2001:836.
Skatten beräknas på den beskattningsbara förmögenheten.
Beskattningsbar förmögenhet är den del av den skattepliktiga förmögenheten
som överstiger ett fribelopp. Den beskattningsbara förmögenheten avrundas
nedåt till helt tusental kronor.
Fribeloppet uppgår till
1. 1 500 000 kronor för fysisk person, dödsbo, familjestiftelse samt
för fall som avses i 21 § första stycket 4,
2. 2 000 000 kronor för fall som avses i 21 § första stycket 1-3, och 2.
3 000 000 kronor för fall som avses i 21 § första stycket 1-3, och
3.
25 000 kronor för annan juridisk person än dödsbo och familjestiftelse.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2005 och tillämpas första gången
vid 2006 års taxering.
3.10 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1776) om skatt på
energiHärigenom föreskrivs i fråga om lagen (1994:1776) om skatt på
energi
dels att 2 kap. 1 och 10 §§, 6 a kap. 1 §, 9 kap. 7, 8 och 9 §§, 10
kap. 5 § samt 11 kap. 3, 10 och 12 §§ skall ha följande lydelse,
dels att punkt 2 i övergångsbestämmelserna till lagen (1997:479) om
ändring i nämnda lag skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
2 kap.
1 §1Senaste lydelse 2003:810.
Energiskatt och koldioxidskatt skall, om inte annat följer av andra
stycket, betalas för följande bränslen med angivna belopp:
KN-nr Slag av bränsle Skattebelopp
Energiskatt Koldioxidskatt Summa skatt
1. 2710 00 26,2710 00 27,2710 00 29eller2710 00 32 Bensin somuppfyller
krav för
a) miljöklass 1
- motorbensin 2 kr 68 öreper liter 2 kr 11 öreper liter 4 kr 79
öreper liter
- alkylatbensin 1 kr 12 öreper liter 2 kr 11 öreper liter 3 kr 23
öreper liter
b) miljöklass 2 2 kr 71 öreper liter 2 kr 11 öreper liter 4 kr 82
öreper liter
2. 2710 00 26,2710 00 34eller2710 00 36 Annan bensinän som avsesunder
1 3 kr 38 öreper liter 2 kr 11 öreper liter 5 kr 49 öreper liter
3. 2710 00 51,2710 00 55,2710 00 69eller2710 00 74-2710 00 78
Eldningsolja,
dieselbrännolja,fotogen, m.m.som
a) har försetts med märkämnen eller ger mindre än 85 volymprocent
destillat vid 350oC, 732 kr per m3 2 598 kr per m3 3 330 kr per
m3
b) inte har försetts med märkämnen och ger minst 85 volymprocent
destillat vid 350oC, tillhörig
miljöklass 1 733 kr per m3 2 598 kr per m3 3 331 kr per m3
miljöklass 2 975 kr per m3 2 598 kr per m3 3 573 kr per m3
miljöklass 3 eller inte tillhör någon miljöklass 1 294 kr per m3
2
598 kr per m3 3 892 kr per m3
4. ur 2711 12 11-2711 19 00 Gasol som används för
a) drift av motordrivet fordon, fartyg eller luftfartyg 0 kr per1 000
kg 1 344 kr per1 000 kg 1 344 kr per1 000 kg
b) annat ändamål än som avses under a 143 kr per1 000 kg 2 732 kr
per1 000 kg 2 875 kr per1 000 kg
5. ur 2711 29 00 Metan som används för
a) drift av motordrivet fordon, fartyg eller luftfartyg 0 kr per1 000
m3 1 105 kr per1 000 m3 1 105 kr per1 000 m3
b) annat ändamål än som avses under a 237 kr per1 000 m3 1 946 kr
per1 000 m3 2 183 kr per1 000 m3
6. 2711 11 00, 2711 21 00 Naturgas som används för
a) drift av motordrivet fordon, fartyg eller luftfartyg 0 kr per1 000
m3 1 105 kr per1 000 m3 1 105 kr per1 000 m3
b) annat ändamål än som avses under a 237 kr per1 000 m3 1 946 kr
per1 000 m3 2 183 kr per1 000 m3
7. 2701, 2702 eller 2704 Kolbränslen 312 kr per1 000 kg 2 260 kr
per1 000
kg 2 572 kr per1 000 kg
8. 2713 11 00-2713 12 00 Petroleumkoks 312 kr per1 000 kg 2 260 kr
per1 000 kg 2 572 kr per1 000 kg
I fall som avses i 4 kap. 1 § 7 och 8 och 12 § första stycket 4 tas
skatt ut med ett belopp som motsvarar skillnaden mellan de skattebelopp
som gäller för bränslets olika användningssätt.
För kalenderåret 2005 och efterföljande kalenderår skall de i första
stycket angivna skattebeloppen räknas om enligt 10 §.
Föreslagen lydelse
2 kap.
1 §
Energiskatt och koldioxidskatt skall, om inte annat följer av andra
stycket, betalas för följande bränslen med angivna belopp:
KN-nr Slag av bränsle Skattebelopp
Energiskatt Koldioxidskatt Summa skatt
1. 2710 00 26,2710 00 27,2710 00 29eller2710 00 32 Bensin somuppfyller
krav för
a) miljöklass 1
- motorbensin 2 kr 84 öreper liter 2 kr 12 öreper liter 4 kr 96
öreper liter
- alkylatbensin 1 kr 27 öreper liter 2 kr 12 öreper liter 3 kr 39
öreper liter
b) miljöklass 2 2 kr 87 öreper liter 2 kr 12 öreper liter 4 kr 99
öreper liter
2. 2710 00 26,2710 00 34eller2710 00 36 Annan bensinän som avsesunder
1 3 kr 54 öreper liter 2 kr 12 öreper liter 5 kr 66 öreper liter
3. 2710 00 51,2710 00 55,2710 00 69eller2710 00 74-2710 00 78
Eldningsolja,
dieselbrännolja,fotogen, m.m.som
a) har försetts med märkämnen eller ger mindre än 85 volymprocent
destillat vid 350oC, 735 kr per m3 2 609 kr per m3 3 344 kr per
m3
b) inte har försetts med märkämnen och ger minst 85 volymprocent
destillat vid 350oC, tillhörig
miljöklass 1 1 036 kr per m3 2 609 kr per m3 3 645 kr per m3
miljöklass 2 1 279 kr per m3 2 609 kr per m3 3 888 kr per m3
miljöklass 3 eller inte tillhör någon miljöklass 1 600 kr per m3
2
609 kr per m3 4 209 kr per m3
4. ur 2711 12 11-2711 19 00 Gasol som används för
a) drift av motordrivet fordon, fartyg eller luftfartyg 0 kr per1 000
kg 1 350 kr per1 000 kg 1 350 kr per1 000 kg
b) annat ändamål än som avses under a 144 kr per1 000 kg 2 744 kr
per1 000 kg 2 888 kr per1 000 kg
5. ur 2711 29 00 Metan som används för
a) drift av motordrivet fordon, fartyg eller luftfartyg 0 kr per1 000
m3 1 110 kr per1 000 m3 1 110 kr per1 000 m3
b) annat ändamål än som avses under a 238 kr per1 000 m3 1 954 kr
per1 000 m3 2 192 kr per1 000 m3
6. 2711 11 00, 2711 21 00 Naturgas som används för
a) drift av motordrivet fordon, fartyg eller luftfartyg 0 kr per1 000
m3 1 110 kr per1 000 m3 1 110 kr per1 000 m3
b) annat ändamål än som avses under a 238 kr per1 000 m3 1 954 kr
per1 000 m3 2 192 kr per1 000 m3
7. 2701, 2702 eller 2704 Kolbränslen 313 kr per1 000 kg 2 270 kr
per1 000
kg 2 583 kr per1 000 kg
8. 2713 11 00-2713 12 00 Petroleumkoks 313 kr per1 000 kg 2 270 kr
per1 000 kg 2 583 kr per1 000 kg
I fall som avses i 4 kap. 1 § 7 och 8 och 12 § första stycket 4 tas
skatt ut med ett belopp som motsvarar skillnaden mellan de skattebelopp
som gäller för bränslets olika användningssätt.
För kalenderåret 2006 och efterföljande kalenderår skall de i första
stycket angivna skattebeloppen räknas om enligt 10 §.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
10 §2Senaste lydelse 2003:810.
För kalenderåret 2005 och efterföljande kalenderår skall energiskatt
och koldioxidskatt betalas med belopp som efter en årlig omräkning
motsvarar de i 1 § angivna skattebeloppen multiplicerade med det
jämförelsetal, uttryckt i procent, som anger förhållandet mellan det allmänna
prisläget i juni månad året närmast före det år beräkningen avser och
prisläget i juni 2003. För kalenderåret 2006 och efterföljande kalenderår
skall energiskatt och koldioxidskatt betalas med belopp som efter en
årlig omräkning motsvarar de i 1 § angivna skattebeloppen multiplicerade
med det jämförelsetal, uttryckt i procent, som anger förhållandet mellan
det allmänna prisläget i juni månad året närmast före det år beräkningen
avser och prisläget i juni 2004.
Regeringen fastställer före november månads utgång de omräknade
skattebelopp som enligt denna lag skall tas ut för påföljande kalenderår.
Beloppen
avrundas till hela kronor och ören.
Nuvarande lydelse
6 a kap.
1 §3Senaste lydelse 2004:223.
Bränsle som används för nedan angivna ändamål, i förekommande fall med
undantag för vissa bränsleslag, skall helt eller delvis befrias från
skatt enligt följande, om inte annat anges.
Ändamål Bränsle som inte ger befrielse Befrielse från energiskatt
Befrielse
från koldioxidskatt Befrielse från svavelskatt
1. Förbrukning för annat ändamål än motordrift eller uppvärmning eller
i en process där bränslet i allt väsentligt används för annat ändamål
än motordrift eller uppvärmning 100 procent 100 procent 100
procent
2. Förbrukning i tåg eller annat spårbundet färdmedel Bensin, bränsle
som avses i 2 kap. 1 § första stycket 3 b 100 procent 100 procent
100
procent
3. Förbrukning i skepp, när skeppet inte används för privat ändamål Bensin,
bränsle som avses i 2 kap. 1 § första stycket 3 b 100 procent 100
procent 100 procent
4. Förbrukning i båt för vilken medgivande enligt 2 kap. 9 § eller
fartygstillstånd enligt fiskelagen (1993:787) meddelats, när båten inte
används för privat ändamål Bensin, bränsle som avses i 2 kap. 1 § första
stycket 3 b 100 procent 100 procent 100 procent
5. Förbrukning i
a) luftfartyg, när luftfartyget inte används för privat ändamål Annan
bensin än flygbensin (KN-nr 2710 00 26) 100 procent 100 procent 100
procent
b) luftfartyg, när luftfartyget används för privat ändamål eller i
luftfartygsmotorer i provbädd eller i liknande anordning Andra bränslen
än flygbensin och flygfotogen (KN-nr 2710 00 51) 100 procent 100
procent 100 procent
6. Förbrukning vid framställning av mineraloljeprodukter, kolbränslen,
petroleumkoks eller andra produkter för vilka skatteplikt har inträtt
för tillverkaren 100 procent 100 procent 100 procent
7. Förbrukning vid framställning av skattepliktig elektrisk kraft, med
de begränsningar som följer av 3 § Bränsle som avses i 2 kap. 1 § första
stycket 3 b 100 procent 100 procent -
8. Om skattebefrielse inte följer av tidigare punkter, förbrukning i
metallurgiska processer Andra bränslen än kolbränslen och petroleumkoks 100
procent 100 procent -
9. Om skattebefrielse inte följer av tidigare punkter, förbrukning för
annat ändamål än drift av motordrivna fordon vid tillverkningsprocessen
i industriell verksamhet Bensin, råtallolja, bränsle som avses i 2 kap.
1 § första stycket 3 b 100 procent 79 procent -
10. Om skattebefrielse inte följer av tidigare punkter, förbrukning för
annat ändamål än drift av motordrivna fordon vid växthusuppvärmning i
yrkesmässig växthusodling Bensin, råtallolja, bränsle som avses i 2 kap.
1 § första stycket 3 b 100 procent 79 procent -
11. Om skattebefrielse inte följer av tidigare punkter, förbrukning för
annat ändamål än drift av motordrivna fordon i yrkesmässig jordbruks-,
skogsbruks- eller vattenbruksverksamhet Bensin, råtallolja, bränsle
som avses i 2 kap. 1 § första stycket 3 b 100 procent 79 procent
-
12. Om skattebefrielse inte följer av tidigare punkter, förbrukning i
sodapannor, lutpannor, metallurgiska processer eller i processer för
framställning av andra mineraliska ämnen än metaller - -
100
procent
13. Förbrukning vid tillverkningsprocessen i gruvindustriell verksamhet
för drift av andra motordrivna fordon än personbilar, lastbilar och
bussar Andra bränslen än bränsle som avses i 2 kap. 1 § första stycket
3 b 100 procent 79 procent -
Föreslagen lydelse
6 a kap.
1 §
Bränsle som används för nedan angivna ändamål, i förekommande fall med
undantag för vissa bränsleslag, skall helt eller delvis befrias från
skatt enligt följande, om inte annat anges.
Ändamål Bränsle som inte ger befrielse Befrielse från energiskatt
Befrielse
från koldioxidskatt Befrielsefrån svavelskatt
1. Förbrukning för annat ändamål än motordrift eller uppvärmning eller
i en process där bränslet i allt väsentligt används för annat ändamål
än motordrift eller uppvärmning 100 procent 100 procent 100
procent
2. Förbrukning i tåg eller annat spårbundet färdmedel Bensin, bränsle
som avses i 2 kap. 1 § första stycket 3 b 100 procent 100 procent
100
procent
3. Förbrukning i skepp, när skeppet inte används för privat ändamål Bensin,
bränsle som avses i 2 kap. 1 § första stycket 3 b 100 procent 100
procent 100 procent
4. Förbrukning i båt för vilken medgivande enligt 2 kap. 9 § eller
fartygstillstånd enligt fiskelagen (1993:787) meddelats, när båten inte
används för privat ändamål Bensin, bränsle som avses i 2 kap. 1 § första
stycket 3 b 100 procent 100 procent 100 procent
5. Förbrukning i
a) luftfartyg, när luftfartyget inte används för privat ändamål Annan
bensin än flygbensin (KN-nr 2710 00 26) 100 procent 100 procent 100
procent
b) luftfartyg, när luftfartyget används för privat ändamål eller i
luftfartygsmotorer i provbädd eller i liknande anordning Andra bränslen
än flygbensin och flygfotogen (KN-nr 2710 00 51) 100 procent 100
procent 100 procent
6. Förbrukning vid framställning av mineraloljeprodukter, kolbränslen,
petroleumkoks eller andra produkter för vilka skatteplikt har inträtt
för tillverkaren 100 procent 100 procent 100 procent
7. Förbrukning vid framställning av skattepliktig elektrisk kraft, med
de begränsningar som följer av 3 § Bränsle som avses i 2 kap. 1 § första
stycket 3 b 100 procent 100 procent -
8. Om skattebefrielse inte följer av tidigare punkter, förbrukning i
metallurgiska processer Andra bränslen än kolbränslen och petroleumkoks 100
procent 100 procent -
9. Om skattebefrielse inte följer av tidigare punkter, förbrukning för
annat ändamål än drift av motordrivna fordon vid tillverkningsprocessen
i industriell verksamhet Bensin, råtallolja, bränsle som avses i 2 kap.
1 § första stycket 3 b 100 procent 79 procent -
10. Om skattebefrielse inte följer av tidigare punkter, förbrukning för
annat ändamål än drift av motordrivna fordon vid yrkesmässig
växthusodling Bensin, råtallolja, bränsle som avses i 2 kap. 1 § första
stycket
3 b 100 procent 79 procent -
11. Om skattebefrielse inte följer av tidigare punkter, förbrukning för
annat ändamål än drift av motordrivna fordon i yrkesmässig jordbruks-,
skogsbruks- eller vattenbruksverksamhet Bensin, råtallolja, bränsle
som avses i 2 kap. 1 § första stycket 3 b 100 procent 79 procent
-
12. Om skattebefrielse inte följer av tidigare punkter, förbrukning i
sodapannor, lutpannor, metallurgiska processer eller i processer för
framställning av andra mineraliska ämnen än metaller - -
100
procent
13. Förbrukning vid tillverkningsprocessen i gruvindustriell verksamhet
för drift av andra motordrivna fordon än personbilar, lastbilar och
bussar Andra bränslen än bränsle som avses i 2 kap. 1 § första stycket
3 b 100 procent 79 procent -
14. Förbrukning i yrkesmässig jordbruks-, skogsbruks- eller
vattenbruksverksamhet för drift av andra motordrivna fordon än personbilar,
lastbilar och bussar Andra bränslen än bränsle som avses i 2 kap. 1 §
första stycket 3 b - 77 procent -
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
9 kap.
7 §
Ansökan om återbetalning eller kompensation enligt 2-6 §§ skall omfatta
en period om ett kalenderkvartal och skall lämnas in till
beskattningsmyndigheten
inom ett år efter kvartalets utgång. Ansökan om återbetalning eller
kompensation enligt 2-6 §§ skall omfatta en period om ett kalenderkvartal
och skall lämnas in till beskattningsmyndigheten inom ett år efter
periodens utgång. I fråga om återbetalning enligt 2 § som sker med stöd
av 6 a kap. 1 § 11 och 14 skall dock återbetalningen omfatta en period
om ett kalenderår. Om sökanden beräknas förbruka bränsle i större
omfattning, får dock beskattningsmyndigheten medge att ansökan görs per
kalenderkvartal. Ett sådant beslut får återkallas om sökanden begär det
eller förutsättningar för medgivande inte finns.
8 §
Rätt till återbetalning eller kompensation enligt 2-6 §§ föreligger
endast när ersättningen för ett kalenderkvartal uppgår till
a) minst 1 000 kronor i fall som avses i 2, 4, 5 eller 6 §, och
b) minst 500 kronor i fall som avses i 3 §.
I fråga om återbetalning enligt 2 § som sker med stöd av 6 a kap. 1 §
11 eller 14 får dock återbetalning endast göras för den del av den
sammanlagda ersättningen som överstiger 1 000 kronor per kalenderår.
9 §4Senaste lydelse 2003:810.
Utöver möjligheterna till avdrag enligt 7 kap. 1 § första stycket 4,
köp av bränsle befriat från skatt enligt 8 kap. 1 § eller till återbetalning
enligt 9 kap. 2 § gäller följande. Har bränsle, dock inte bensin eller
bränsle som avses i 2 kap. 1 § första stycket 3 b, förbrukats vid
tillverkningsprocessen i industriell verksamhet eller i yrkesmässig
jordbruks-, skogsbruks- eller vattenbruksverksamhet, medger
beskattningsmyndigheten
efter ansökan nedsättning av koldioxidskatten eller, beträffande råtallolja,
energiskatten för den del av skatten som överstiger 0,8 procent av de
framställda produkternas försäljningsvärde. Nedsättning medges med sådant
belopp att den överskjutande skattebelastningen inte överstiger 24
procent av det överskjutande skattebeloppet för bränslet. Nedsättning
får dock inte medges för skatt på bränsle som förbrukats för drift av
motordrivna fordon.
Bestämmelserna i första stycket gäller även mottagare av värmeleveranser
om värmen har använts vid tillverkningsprocessen i industriell verksamhet
eller i yrkesmässig jordbruks-, skogsbruks- eller vattenbruksverksamhet.
I sådana fall avses med bränsle det bränsle som förbrukats för
framställning av värmen. Om olika bränslen förbrukas samtidigt för denna
värmeframställning får fördelningen mellan bränslena väljas fritt vid
beräkning av nedsättningen. Motsvarande gäller för mottagare av
värmeleveranser vid samtidig framställning av värme och elektrisk kraft.
Vid beräkning av nedsättning enligt första eller andra stycket får den
koldioxidskatt som är hänförlig till följande bränslen dock inte sättas
ned mer än att den motsvarar minst Vid beräkning av nedsättning enligt
första eller andra stycket får den koldioxidskatt som är hänförlig till
följande bränslen dock inte sättas ned mer än att den motsvarar
minst
a) 160 kronor per kubikmeter dieselbrännolja (KN-nr 2710 00 69) eller
fotogen (KN-nr 2710 00 51 eller 2710 00 55), a) 195 kronor per kubikmeter
dieselbrännolja (KN-nr 2710 00 69) eller fotogen (KN-nr 2710 00 51 eller
2710 00 55),
b) 125 kronor per kubikmeter eldningsolja (KN-nr 2710 00 74-2710 00
78), och b) 130 kronor per kubikmeter eldningsolja (KN-nr 2710 00 74-2710
00 78),
c) 320 kronor per 1 000 kilogram gasol som förbrukats för drift av
stationära motorer. c) 375 kronor per 1 000 kilogram gasol som förbrukats
för drift av stationära motorer,
d) 50 kronor per 1 000 kubikmeter naturgas (KN-nr 2711 11 00 eller
2711 21 00), och
e) 40 kronor per 1 000 kilogram kolbränslen (KN-nr 2701, 2702 och 2704)
och petroleumkoks (KN-nr 2713 11 00-2713 12 00),varvid det nedsatta
skattebeloppet i genomsnitt alltid minst skall motsvara minimiskattenivåerna
för de förbrukade energislagen.
Vad som i tredje stycket föreskrivs om dieselbrännolja, fotogen,
eldningsolja och gasol tillämpas även på bränsle för vilket motsvarande
skatt skall betalas enligt 2 kap. 3 och 4 §§. Vad som i tredje stycket
föreskrivs om dieselbrännolja, fotogen, eldningsolja, gasol, naturgas,
kolbränslen och petroleumkoks tillämpas även på bränsle för vilket
motsvarande skatt skall betalas enligt 2 kap. 3 och 4 §§.
Ansökan om nedsättning enligt första eller andra stycket skall omfatta
en period om ett kalenderår och skall lämnas in till beskattningsmyndigheten
senast inom ett år efter kalenderårets utgång.
10 kap.
5 §5Senaste lydelse 2003:810.
En särskild avgift skall betalas för motordrivet fordon och båt, vars
bränsletank innehåller oljeprodukter i strid mot 2 kap. 9 § eller 9 a
§.
Avgiften uppgår för personbil och båt till 1 000 kronor. Avgiften
beräknas för lastbilar, bussar, traktorer och tunga terrängvagnar som är
registrerade i vägtrafikregistret på följande sätt. Avgiften uppgår för
personbil och båt till 10 000 kronor. Avgiften beräknas för lastbilar,
bussar, traktorer och tunga terrängvagnar som är registrerade i
vägtrafikregistret på följande sätt.
Skattevikt, kilogram Avgift, kronor Skattevikt, kilogram Avgift,
kronor
0- 3 500 1 000 0- 3 500 10 000
3 501-10 000 2 000 3 501-10 000 20 000
10 001-15 000 3 000 10 001-15 000 30 000
15 001-20 000 4 000 15 001-20 000 40 000
20 001- 5 000 20 001- 50 000
Med skattevikt avses den vikt efter vilken fordonsskatt beräknas enligt
fordonsskattelagen (1988:327). Avgiften för annat motordrivet fordon än
som avses i andra stycket uppgår till 1 000 kronor. Avgiften tas ut
för varje tillfälle som bränsletank påträffas med oljeprodukter i strid
mot 2 kap. 9 § eller 9 a §. Med skattevikt avses den vikt efter vilken
fordonsskatt beräknas enligt fordonsskattelagen (1988:327). Avgiften
för annat motordrivet fordon än som avses i andra stycket uppgår till
10 000 kronor. Avgiften tas ut för varje tillfälle som bränsletank
påträffas med oljeprodukter i strid mot 2 kap. 9 eller 9 a §.
Har avgift påförts någon och skall sådan avgift påföras honom för
ytterligare tillfälle inom ett år från det tidigare tillfället, tas
avgiften ut med en och en halv gånger det belopp som följer av andra eller
tredje stycket.
11 kap.
3 §6Senaste lydelse 2003:810.
Energiskatten utgör
1. 0,5 öre per kilowattimme för elektrisk kraft som förbrukas i industriell
verksamhet i tillverkningsprocessen eller vid yrkesmässig växthusodling,
2. 18,1 öre per kilowattimme för annan elektrisk kraft än som avses
under 1 och som förbrukas i kommuner som anges i 4 §, 2. 19,4 öre per
kilowattimme för annan elektrisk kraft än som avses under 1 och som
förbrukas i kommuner som anges i 4 §,
3. 21,5 öre per kilowattimme för elektrisk kraft som förbrukas för el-,
gas-, värme- eller vattenförsörjning i andra kommuner än de som anges
i 4 §, och 3. 22,8 öre per kilowattimme för elektrisk kraft som förbrukas
för el-, gas-, värme- eller vattenförsörjning i andra kommuner än de
som anges i 4 §, och
4. 24,1 öre per kilowattimme för elektrisk kraft som förbrukas i övriga
fall. 4. 25,4 öre per kilowattimme för elektrisk kraft som förbrukas i
övriga fall.
För elektrisk kraft som under tiden den 1 november-den 31 mars förbrukas
i elektriska pannor som ingår i en elpanneanläggning vars installerade
effekt överstiger 2 megawatt, utgör dock energiskatten För elektrisk
kraft som under tiden den 1 november-den 31 mars förbrukas i elektriska
pannor som ingår i en elpanneanläggning vars installerade effekt överstiger
2 megawatt, utgör dock energiskatten
1. 20,5 öre per kilowattimme vid förbrukning i kommuner som anges i 4
§ för annat ändamål än industriell verksamhet i tillverkningsprocessen
eller yrkesmässig växthusodling, och 1. 21,8 öre per kilowattimme vid
förbrukning i kommuner som anges i 4 § för annat ändamål än industriell
verksamhet i tillverkningsprocessen eller yrkesmässig växthusodling,
och
2. 24,1 öre per kilowattimme vid förbrukning för el-, gas-, värme- eller
vattenförsörjning i andra kommuner än de som anges i 4 §. 2. 25,4 öre
per kilowattimme vid förbrukning för el-, gas-, värme- eller vattenförsörjning
i andra kommuner än de som anges i 4 §.
För kalenderåret 2005 och efterföljande kalenderår skall de i första
och andra styckena angivna skattebeloppen räknas om på det sätt som i
fråga om skatt på bränslen anges i 2 kap. 10 §. Belopp som anges i
tiondels ören skall dock avrundas till hela tiondels ören. För kalenderåret
2006 och efterföljande kalenderår skall de i första och andra styckena
angivna skattebeloppen räknas om på det sätt som i fråga om skatt på
bränslen anges i 2 kap. 10 §. Belopp som anges i tiondels ören skall
dock avrundas till hela tiondels ören.
10 §7Senaste lydelse 2003:810.
Avdrag får göras även för energiskatt och koldioxidskatt på bränsle som
förbrukats på ett sätt som ger rätt till skattebefrielse enligt 6 a kap.
1 § 7 och 3 och 4 §§.
Avdrag enligt första stycket får göras endast i den mån avdrag inte
gjorts enligt 7 kap. 1 § första stycket 4 i fall som avses i 6 a kap.
1 § 7 eller 3 eller 4 §.
Den som yrkesmässigt levererar elektrisk kraft som i Sverige framställts
i ett vindkraftverk får göra avdrag med ett belopp som svarar mot 17
öre per kilowattimme om kraftverket är placerat på havsbotten eller på
Vänerns botten. För annan placering får avdrag göras motsvarande 12 öre
per kilowattimme. Avdragsrätten upphör dock när den sammanlagda
elproduktionen i vindkraftverket uppgår till 20 000 kilowattimmar per
installerad kilowatt enligt elgeneratorns märkeffekt. Den som yrkesmässigt
levererar elektrisk kraft som i Sverige framställts i ett vindkraftverk
får göra avdrag med ett belopp som svarar mot 16 öre per kilowattimme
om kraftverket är placerat på havsbotten eller på Vänerns botten. För
annan placering får avdrag göras motsvarande 9 öre per kilowattimme.
Avdragsrätten upphör dock när den sammanlagda elproduktionen i
vindkraftverket uppgår till 20 000 kilowattimmar per installerad kilowatt
enligt elgeneratorns märkeffekt.
12 §8Senaste lydelse 2003:810.
Om elektrisk kraft har förbrukats i annan yrkesmässig jordbruksverksamhet
än vid växthusodling eller i yrkesmässig skogsbruks- eller
vattenbruksverksamhet,
beslutar beskattningsmyndigheten efter ansökan om återbetalning av
energiskatten på den elektriska kraften.
Ansökan om återbetalning skall omfatta perioden den 1 juli-den 30 juni
(årsperiod). Om sökanden beräknas förbruka elektrisk kraft i större
omfattning, får dock beskattningsmyndigheten medge att ansökan görs per
kalenderkvartal. Ett sådant beslut får återkallas om sökanden begär det
eller förutsättningar för medgivande inte finns. Rätt till återbetalning
föreligger endast för skillnaden mellan det betalda skattebeloppet och
ett belopp beräknat efter skattesatsen 0,5 öre per kilowattimme.
Återbetalning får dock endast göras för den del av skillnaden som överstiger
1 000 kronor per årsperiod. Ansökan om återbetalning skall omfatta
kalenderår. Om sökanden beräknas förbruka elektrisk kraft i större
omfattning, får dock beskattningsmyndigheten medge att ansökan görs per
kalenderkvartal. Ett sådant beslut får återkallas om sökanden begär det
eller förutsättningar för medgivande inte finns. Rätt till återbetalning
föreligger endast för skillnaden mellan det betalda skattebeloppet och
ett belopp beräknat efter skattesatsen 0,5 öre per kilowattimme.
Återbetalning får dock endast göras för den del av skillnaden som överstiger
1 000 kronor per kalenderår.
Ansökan om återbetalning av energiskatt skall lämnas in till
beskattningsmyndigheten inom ett år efter utgången av årsperioden respektive
kalenderkvartalet. Ansökan om återbetalning av energiskatt skall lämnas
in till beskattningsmyndigheten inom ett år efter utgången av kalenderåret
respektive kalenderkvartalet.
Övergångsbestämmelserna till (1997:479)
29Senaste lydelse 2003:810.
För tid fram till den 1 januari 2005 medger beskattningsmyndigheten
efter ansökan, utöver vad som framgår av den nya lydelsen av 9 kap. 9
§, att vid industriell framställning av produkter av andra mineraliska
ämnen än metaller koldioxidskatten på annat bränsle än sådant som
beskattas som mineraloljeprodukt och som förbrukats för annat ändamål än
drift av motordrivna fordon tas ut med sådant belopp att skatten för
den som bedriver framställningen inte överstiger 1,2 procent av de
framställda produkternas försäljningsvärde. För tid fram till den 1
januari 2006 medger beskattningsmyndigheten efter ansökan, utöver vad
som framgår av den nya lydelsen av 9 kap. 9 §, att vid industriell
framställning av produkter av andra mineraliska ämnen än metaller
koldioxidskatten på annat bränsle än sådant som beskattas som mineraloljeprodukt
och som förbrukats för annat ändamål än drift av motordrivna fordon tas
ut med sådant belopp att skatten för den som bedriver framställningen
inte överstiger 1,2 procent av de framställda produkternas försäljningsvärde.
Vid beräkning av nedsättningen enligt första stycket får koldioxidskatten
dock inte sättas ned mer än att den motsvarar minst
a) 50 kronor per 1 000 kubikmeter naturgas (KN-nr 2711 11 00 eller
2711 21 00),
b) 40 kronor per 1 000 kilogram kolbränslen (KN-nr 2701, 2702 eller
2704) och petroleumkoks (KN-nr 2713 11 00-2713 12 00).
Ansökan om nedsättning enligt första stycket skall omfatta en period om
ett kalenderår och skall lämnas in till beskattningsmyndigheten senast
inom ett år efter kalenderårets utgång.
Bestämmelserna i 9 kap. 9 a och 9 b §§ tillämpas även på sådan nedsättning
som avses i första stycket.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2005. Äldre bestämmelser gäller
fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före
ikraftträdandet.
2. Den nya lydelsen av 11 kap. 12 § tillämpas dock för tid från och med
den 1 januari 2006 varvid årsperioden den 1 juli 2005-den 30 juni 2006
avkortas till perioden den 1 juli-den 31 december 2005. För den avkortade
perioden skall skillnadsbeloppet 1 000 kronor enligt 11 kap. 12 § andra
stycket i stället utgöra 500 kronor. Ansökan om återbetalning av
energiskatt skall lämnas in till beskattningsmyndigheten inom ett år efter
utgången av perioden.
Bilaga 3
Utskottets lagförslag
Utskottets förslag om ändring i regeringens förslag till lag om ändring
i inkomstskattelagen (1999:1229)Utskottet föreslår att regeringens i
bilaga 2 återgivna förslag till lag om ändring i inkomstskattelagen
(1999:1229) antas med dels den ändringen att förslaget om ändring i
63 kap 3 § utgår, dels den ändringen att 16 kap. 27 § och 65 kap 6 §
ges följande som utskottets förslag betecknade lydelse.
Nuvarande lydelse Utskottets förslag
16 kap.
27 §1Senaste lydelse 2000:1003.
Utgifter för resor som en näringsidkare gör med egen bil i näringsverksamheten
skall dras av med 1 krona och 60 öre för varje kilometer. Detta gäller
dock inte om bilen är en tillgång i näringsverksamheten. Utgifter för
resor som en näringsidkare gör med egen bil i näringsverksamheten skall
dras av med 1 krona och 70 öre för varje kilometer. Detta gäller dock
inte om bilen är en tillgång i näringsverksamheten.
Om en sådan delägare i ett svenskt handelsbolag som skall uttagsbeskattas
för bilförmån från bolaget använder bilen för resor i näringsverksamheten
och betalar samtliga utgifter för drivmedel som är förenade med resorna,
skall utgifter för dieselolja dras av med 60 öre för varje kilometer
och utgifter för annat drivmedel med 90 öre för varje kilometer.
65 kap.
6 §
För dödsbon skall den statliga inkomstskatten på förvärvsinkomster
beräknas enligt 5 § med följande ändringar.
Från och med beskattningsåret efter det kalenderår då dödsfallet inträffade
skall beloppet 200 kronor betalas bara om den beskattningsbara
förvärvsinkomsten överstiger ett belopp som motsvarar ett grundavdrag beräknat
enligt 63 kap. 3 och 4 §§. Från och med det fjärde beskattningsåret
efter det kalenderår då dödsfallet inträffade är skatten på förvärvsinkomsten,
utöver vad som sägs i 5 § och i detta stycke, 20 procent av hela den
beskattningsbara förvärvsinkomsten upp till ett belopp som motsvarar
den nedre skiktgränsen i 5 §. Från och med det fjärde beskattningsåret
efter det kalenderår då dödsfallet inträffade är skatten på förvärvsinkomsten,
utöver vad som sägs i 5 §, 20 procent av hela den beskattningsbara
förvärvsinkomsten upp till ett belopp som motsvarar den nedre skiktgränsen
i 5 §.
Bilaga 4
Skatteutskottets yttrande 2004/05:SkU1y
Bilaga 5
Justitieutskottets protokollsutdrag 2004/05:2.7
Bilaga 6
Lagutskottets yttrande 2004/05:LU1y
Bilaga 7
Försvarsutskottets yttrande 2004/05:FöU1y
Bilaga 8
Socialförsäkringsutskottets yttrande 2004/05:SfU1y
Bilaga 9
Socialutskottets yttrande 2004/05:SoU1y
Bilaga 10
Kulturutskottets yttrande 2004/05:KrU1y
Bilaga 11
Trafikutskottets protokollsutdrag 2004/05:5.4
Bilaga 12
Miljö- och jordbruksutskottets yttrande 2004/05:MJU1y
Bilaga 13
Näringsutskottets protokollsutdrag 2004/05:3.4
Bilaga 14
Arbetsmarknadsutskottets yttrande 2004/05:AU1y
Bilaga 15
Bostadsutskottets yttrande 2004/05:BoU1y
Bilaga 16
Finansutskottets offentliga utfrågning
Den aktuella penningpolitiken
Tid: Torsdagen den 14 oktober kl. 09.00-11.30
Lokal: Skandiasalen i Neptunus
Inbjuden
Riksbankschefen Lars Heikensten
Deltagare
Mikael Odenberg (m) ordförande
Katrin Pilsäter (fp)
Mats Odell (kd)
Lars Bäckström (v)
Bo Bernhardsson (s)
Christer Nylander (fp)
Roger Tiefensee (c)
Agneta Gille (s)
Yvonne Ruwaida (mp)
Cecilia Widegren (m)
Finansutskottets offentliga utfrågning om den aktuella
penningpolitiken
Ordföranden: Jag ber att få hälsa er välkomna till detta offentliga
möte med riksdagens finansutskott, som därmed är öppnat.
Riksbanken offentliggör i dag sin inflationsrapport. Med anledning därav
har vi i gammal god tradition bett riksbankschef Lars Heikensten att
komma hit för att frågas ut av utskottet om den aktuella penningpolitiken.
Den offentliga hearingen med riksbankschefen sänds över webb-TV och
även av SVT. Tiden är utsatt från kl. 9.00 till kl. 12.00. Erfarenheten
är att vi inte brukar behöva ta i anspråk fullt tre timmar. Eftersom
kammaren påbörjar en aktuell debatt om säkerhetsläget inom kriminalvården
kl. 11.00 är min avsikt att till skillnad från föregående gång vi hade
motsvarande utfrågning köra mötet utan någon kaffepaus efter riksbankschefens
presentation. Det skulle möjligen kunna leda till att vi kommer att
kunna sluta kl. 11.00 eller strax därefter.
Först får riksbankschefen inleda med sin presentation. Sedan kommer jag
att lämna ordet till utskottets ledamöter och till partierna i
storleksordning att ställa frågor och göra kommentarer till det som
riksbankschefen har haft att meddela.
Riksbankschef Lars Heikensten: Jag tycker att det är trevligt att få
komma hit och tala om hur vi ser på läget i ekonomin, om
inflationsförutsättningarna och om hur jag ser på penningpolitiken.
I dag hade jag tänkt att jag skulle börja med att göra en tillbakablick.
Vi noterade när vi förberedde det här anförandet att det faktiskt är
tio år sedan en riksbankschef för första gången uppträdde på det här
sättet i en öppen utskottsdiskussion. Jag tänkte att jag skulle titta
tillbaka lite på de tio åren.
När man gör det ser man att väldigt mycket faktiskt har gått bra i svensk
ekonomi. Men på ett område finns det ju tydliga bekymmer. Det är
sysselsättningen. Därför tänkte jag att jag skulle fördjupa mig lite i
frågor som har att göra med penningpolitikens möjligheter att påverka
sysselsättningen. Jag fick också frågor om det när jag var här förra
gången, i våras, och tycker att det känns angeläget att återkomma till
de frågorna.
Slutligen ska jag, som sagt, gå igenom hur vi ser på läget i dag.
Om jag börjar med tillbakablicken kan jag konstatera att vi i samband
med krisen i början av 90-talet fick vad man skulle kunna kalla för en
omläggning av stabiliseringspolitiken, en ny regim för politiken i
Sverige med en tydligare rollfördelning mellan finanspolitik och
penningpolitik. Det gjordes klart att penningpolitikens uppgift, när vi nu
har en rörlig växelkurs, är att koncentrera sig på att uppnå ett
inflationsmål, medan finanspolitikens fokus mer sätts på att åstadkomma
långsiktigt stabila statsfinanser.
Låt mig lägga på en OH-bild som ger en känsla för resultatet av den här
politiken.
Genomsnitt för perioderna 1970-1989 och 1995-2003
Källa: SCB
Det är, naturligtvis, höll jag på att säga, väldigt stora avvikelser
när det gäller inflationen, därför att vi nu har inriktat politiken på
att den ska vara låg. Möjligen lite mer överraskande är att vi den här
perioden - och här har jag börjat redovisningen 1995 för att ta bort de
allra första åren efter krisen då det fortfarande var ganska turbulent
- kan se att BNP-tillväxten också har blivit högre. Framför allt, och
det kanske är ännu intressantare, har reallöneutvecklingen i Sverige
blivit dramatiskt mycket bättre än den var under den gamla ordningen.
Till slut har vi produktivitetstillväxten som även den har utvecklats
betydligt bättre.
Jag ska naturligtvis göra klart att det inte är min uppfattning att det
enbart är genom den stabiliseringspolitiska omläggningen som vi har
nått de här resultaten, utan det finns självklart fler faktorer som har
inverkat. Det har varit en i grunden bra internationell ekonomisk
utveckling under den här tiden. Vi har haft IT- och kommunikationsrevolutionen
som alldeles säkert har påverkat en del av de här siffrorna. Vi har
haft en situation där den offentliga sektorn har krympt som andel av
den totala ekonomin, vilket i sig tenderar att ge högre reallöneökningar,
t.ex. Vi har också haft en del avregleringar, en ökad utrikeshandel
och ökad konkurrens. En del av det sammanhänger med EU-medlemskapet.
Man kan se många tänkbara förklaringar till den goda utvecklingen. Men
jag tycker ändå att det är viktigt att notera att det har skett en rejäl
förändring till det bättre.
Förändringen är även, vilket också är intressant att se, påtaglig om
man jämför utvecklingen i Sverige med utvecklingen i andra länder. Vi
hade två decennier tidigare då vi gjorde sämre ifrån oss än de europeiska
länderna i allmänhet. Nu har vi haft nästan ett decennium då vi i många
avseenden har gjort bättre ifrån oss än vad andra länder har gjort.
Men, som jag sade redan inledningsvis, när det gäller sysselsättningen
har resultaten kanske inte helt levt upp till de förhoppningar som man
skulle kunna ha. Den öppna arbetslösheten har bara enstaka år kommit
under 4 % och den är nu uppe i ca 5 ½ %. Antalet sysselsatta är faktiskt
lägre än det var före krisen. Vi har ungefär 1,2 miljoner personer i
arbetsför ålder som står utanför arbetskraften.
Mot den här bakgrunden kan man säga att det inte är så förvånande att
vi har en livlig diskussion om arbetslösheten och vad man kan göra åt
den. En sådan diskussion är oerhört väsentlig. Möjligen kan man vara
lite mer överraskad över att det alltjämt i debatten förekommer antydningar
om att det är just omläggningen av stabiliseringspolitiken som ligger
bakom de bekymmer vi har. Man antyder att hade vi bara varit beredda
att gå tillbaka till 70- och 80-talens höginflationspolitik skulle det
mesta ha kunnat bli bättre.
Det finns mycket man kan säga om den saken. Först och främst är det på
ett allmänt plan ganska svårt att förstå att en mer stabil ekonomisk
utveckling i sig skulle vara någonting negativt för sysselsättningen.
Tvärtom är det på det sättet att en mer stabil ekonomisk utveckling med
all säkerhet i det långa loppet leder till en bättre sysselsättningsutveckling
också.
Man kan också konstatera att enkla jämförelser mellan arbetslöshetstalen
perioden före omläggningen och perioden efter är missvisande. De är
missvisande primärt därför att den politik som bedrevs dessförinnan
inte var långsiktigt hållbar. Det var delvis därför en omläggning
framtvingades.
Ett grundläggande inslag i den politik som fördes tidigare var att när
inflationen hade accelererat till en viss punkt och industrin inte längre
kunde bära sina kostnader devalverades kronan. Då löste man kostnadsproblemen.
Men eftersom vi befann oss i en process där löner och priser jagade
varandra vidare var det bara ett tillfälligt sätt att hantera problemen.
Snart var man där igen, och då fick man devalvera igen. På så vis sjönk
reallönerna undan för undan för svenska folket.
Ett annat inslag var att den offentliga sektorn växte kontinuerligt.
Den växte kanske från 15-20 % av antalet anställda under 60-talet till
drygt 30 % i slutet av 80-talet. Inte heller detta var naturligtvis en
möjlig utveckling i längden, eftersom den här verksamheten måste betalas
med skatter på dem som arbetade.
Man skulle kunna uttrycka det som att vi med devalveringarna och ökningen
av antalet anställda i den offentliga sektorn sköt sysselsättningsproblemen
framför oss under den här perioden.
Den avgörande insikten när man diskuterar arbetslöshet och sysselsättning,
som också har grundmurat stöd i senare decenniers ekonomiska forskning
och praktiska erfarenheter i väldigt många länder, är att en expansiv
penningpolitik inte kan användas som ett medel för att varaktigt höja
sysselsättningsnivån i ett land. Vad man i bästa fall kan göra är att
mildra svängningarna i den konjunkturellt betingade delen av arbetslösheten.
Det går alltså inte att skapa beständiga jobb genom att systematiskt
hålla räntorna låga, försvaga växelkursen eller släppa upp inflationen.
Därför finns det inte heller något motsatsförhållande mellan ett mål
för inflationen på den nivå som de flesta centralbanker nu arbetar med
och en politik för hög sysselsättning.
Om man varaktigt vill sänka arbetslösheten måste man i stället försöka
påverka den strukturella delen av arbetslösheten, det vill säga den del
som inte beror på att efterfrågan på varor och tjänster i ekonomin
fluktuerar upp och ned. Då är det helt andra saker än penningpolitik som
måste till. Det handlar framför allt om åtgärder som berör arbetsmarknadens
funktionssätt.
För att åskådliggöra detta tänkte jag ganska hastigt visa två bilder
som ger en känsla för detta. Jag tror att jag visade dem när jag var
här förra gången. Den ena visar spridningen av antalet öppet arbetslösa
i olika arbetslöshetskassor. Den andra bilden visar spridningen av
arbetslöshet i olika län i landet. Ni behöver inte titta på detaljerna,
men båda bilderna ger en klar bild av att det är väldigt stora skillnader
mellan olika områden, och de här skillnaderna är permanenta. De synes
inte påverkas av konjunkturen. Det går så att säga upp och ned på alla
håll med konjunkturen, och det antyder vad man skulle kunna åstadkomma
med en bättre fungerande arbetsmarknad.
Andel öppet arbetslösa medlemmar i olika arbetslöshetskassorProcent av
medlemsantalet
Anm. HTF = Tjänstemannaförbund inom handel, transport och service. SIF
= Svenska industritjänstemannaförbundet. SEKO = Facket för service och
kommunikation. Byggnadsarbetarkassorna består av Byggnadsarbetarnas och
Målarnas arbetslöshetskassor. Industriarbetarkassorna består av
Metallindustriarbetarnas, Skogs- och träfackets, Livsmedelsarbetarnas,
Pappersindustriarbetarnas, Grafiska arbetarnas och Industrifackets
arbetslöshetskassor. Antalet medlemmar i de arbetslöshetskassor som ingår
i diagrammet utgjorde 2003 ca 88 procent av det totala antalet kassamedlemmar
i Sverige.
Källa: AMS
Öppen arbetslöshet i olika länProcent av arbetskraften i respektive
län
Källa: SCB
Problemen på arbetsmarknaden understryks också av att den öppna
arbetslösheten bara nätt och jämt kom ned till 4 % under de år vi hade som
allra högst resursutnyttjande i slutet av 1990-talet och början av
2000-talet.
Även om penningpolitiken inte kan få några påtagliga effekter på längre
sikt kan den ha effekter på sysselsättningen på kort sikt. Det handlar
om att en politik som är inriktad på att nå inflationsmålet kan innebära
förändringar i räntorna som tillfälligt får effekter på sysselsättningen,
gör att den ökar eller minskar, beroende på hur man rör räntan. Gränsen
för hur mycket penningpolitiken kan höja sysselsättningen sätts i
praktiken av ekonomins långsiktiga tillväxtförmåga, som i sin tur i hög
grad hänger ihop med hur arbetsmarknaden fungerar.
När vi bedriver penningpolitik med inflationsmål innebär det under
normala omständigheter att vi kan bidra till att stabilisera den faktiska
tillväxten kring den bana som ekonomin långsiktigt klarar av. Förutsättningen
för det är dock att alla ekonomins aktörer, företag, hushåll, litar på
att vi håller fast vid inflationsmålet. Det är en väldigt tydlig lärdom
från 70- och 80-talen, då man försökte stimulera ekonomin gång på gång
men alla var övertygade om att det inte skulle hålla i det långa loppet.
Vårt redskap när vi försöker uppnå inflationsmålet är som ni alla vet
i huvudsak reporäntan. Det som komplicerar det här är att när vi sätter
reporäntan måste vi göra det med ledning av prognoser ett par år fram
i tiden. Självfallet hinner mycket ändra sig under de här två åren, så
de prognoser vi gjort från början slår inte alltid in. I viss mån kan
vi kompensera det genom att vi kan ändra räntan löpande i ljuset av ny
information. Men helt går inte det. Ibland händer det saker som påverkar
inflationen ganska kraftigt med mycket kort varsel. Vi har flera exempel
på det under senare år. Kraftiga elprishöjningar är kanske det bästa
exemplet. En aktiebubbla som spricker. Även om många hade väntat sig
att den skulle spricka visste ingen när. Sedan spricker den, och då får
det påtagliga effekter med en gång. Eller ett krig som ökar oron i
världen och som man inte kunde förutsäga. Det dämpar efterfrågan.
I sådana situationer går det inte att förhindra att inflationen hamnar
vid sidan om målet. Och även om det ibland kanske skulle kunna gå att
minska målavvikelserna kan man göra bedömningen att man inte är beredd
att betala priset för detta genom att dra upp räntorna eller dra ned
räntorna radikalt. Det är bättre att acceptera en viss målavvikelse och
i gengäld få en något stabilare ränteutveckling och en något stabilare
utveckling i ekonomin som helhet.
När vi i Sverige, som ett av de första länderna, valde att formulera
målet för penningpolitiken i termer av en tydlig siffra gjorde vi det
av skäl som har att göra med att politiken skulle kunna göras begriplig,
att man skulle kunna förankra förväntningarna, att man skulle kunna ha
meningsfulla diskussioner om huruvida vi hade lyckats uppnå vårt mål
eller inte. Vi gjorde det här väl medvetna om att det naturligtvis inte
skulle gå att uppnå målet exakt vid alla tidpunkter. Men det skulle
ändå, trodde vi, kunna bidra till en bättre diskussion om penningpolitiken.
Frågan är hur vi har lyckats med att uppnå vårt mål under den här tiden.
Man kan börja med att titta på de genomsnittliga siffrorna. Då ser man
att sedan inflationsmålet infördes 1993 har inflationen enligt
konsumentprisindex uppgått till 1,8 % i genomsnitt, medan det mått på den
underliggande inflationen som vi under en stor del av perioden i praktiken
har jobbat med har uppgått till 2,1 %. Gör vi i stället jämförelsen
från 1995, som är det år då politiken började verka fullt ut, är
motsvarande siffror 1,4 % respektive 1,9 %.
Olika inflationsmåttÅrlig procentuell förändring
Källa: SCB
Sedan kan man notera att även med en politik som har lett till en
inflation som ligger relativt nära målet, och det tycker jag ändå att man
får säga att de här siffrorna gör, kan man naturligtvis tänka sig att
man från tid till annan har rätt stora avvikelser från inflationsmålet.
Det har det varit under den här tiden.
I det här sammanhanget är det kanske också en poäng att titta på
inflationsförväntningarna. Har de påverkats mycket, kan man fråga sig, av
att inflationen har gått upp och ned och att vi har missat målen vid en
del tillfällen. I väldigt liten utsträckning är svaret. Även om
inflationsförväntningar kan mätas på olika vis är den sammantagna bilden
tydlig. Från 1996-1997 har förväntningarna legat rätt väl i linje med
vårt mål. Jag har ett diagram som visar förväntningar för olika grupper,
inköpschefer, arbetsmarknadens parter och penningmarknadens aktörer.
Vi gör sådana här undersökningar regelbundet för olika grupper. Det här
är en mycket bättre utveckling än vad jag tror att nästan någon hade
räknat med när politiken lades om.
Olika aktörers inflationsförväntningar på två års siktProcent
Källa: Prospera
En liten randanmärkning i det här sammanhanget. Ibland hör man i debatten
att Riksbanken skulle agera asymmetriskt, att vi skulle föredra en lägre
inflation framför en högre inflation. Det är intressant att se att den
uppfattningen inte har något stöd i mätningarna. Det är inte så att
folk i allmänhet har den uppfattningen. Folk i allmänhet har uppfattningen
att vi strävar efter 2 % inflation, det vill säga precis det vi gör.
Vad är det då som har orsakat de målavvikelser som jag var inne på för
en stund sedan? Jag ska visa diagrammet om olika inflationsmått en gång
till och ha den som utgångspunkt för ett resonemang om det, tänkte jag.
Det är fyra faktorer, tycker jag att man kan säga, som har varit
särskilt betydelsefulla.
I början av perioden hade vi en mycket påtaglig nedgång i inflationen.
Den hängde i första hand när det gällde KPI-utvecklingen samman med
att vi gick från en situation med ett mycket högt ränteläge i Sverige
till en situation med ganska låga räntor. Det hade att göra med att vi
efter krisen äntligen fick ordning på ekonomin. Det är det som gör att
KPI avviker så mycket, för det är i mycket hög grad bostadskostnaderna
som har fallit under den perioden.
Sedan har vi ett par episoder då vi hade snabbt stigande energipriser.
Vid det senare tillfället var det framför allt elpriset. Vid de tidigare
tillfällena var det också livsmedelspriser av olika slag som pressade
upp inflationen. De här uppgångarna var i allt väsentligt relaterade
till utbudsförhållanden. Det var den bedömning vi gjorde, och vi såg
därför inte heller ett behov av att då motverka dem i någon större
utsträckning med räntepolitiken. Vi bedömde att de skulle vara tillfälliga.
Och det blev de också.
Under vissa perioder, inte minst under den senaste tiden men också under
senare delen av 90-talet, påverkades inflationen mycket av en lägre
internationell inflation, en lägre importerad inflation, än vi hade
räknat med. Under samma period, slutet av 1990-talet och början av
2000-talet, har också produktiviteten utvecklats bättre än vi och andra
hade räknat med.
När man funderar kring penningpolitiken och sysselsättningen tycker jag
att det är intressant att notera att under de perioder 199x-200x och i
år när vi har kommit under målet har vi med alla mått mätt bedrivit en
mycket expansiv penningpolitik. Vi hade också vid dessa tillfällen en
mycket kraftig BNP-tillväxt. Trots det har alltså inflationen blivit
låg. Det som inträffat är just att det skett förändringar på ekonomins
utbudssida. De har inträffat inom landet, men vi har också påverkats av
motsvarande eller liknande förändringar utomlands. I stor utsträckning
är det här ett globalt fenomen. Det kan också vara intressant att notera.
Med facit i hand, när man tittar tillbaka på de här tio åren, kan man
se att vi inte alltid har lyckats att på ett korrekt sätt förutsäga
inflationen och att penningpolitiken därför hade kunnat läggas upp på
ett lite annorlunda sätt. Det kan till exempel gälla 1995. Det kanske
också skulle kunna gälla 1999-2000, även om det vid det senare tillfället
aldrig blev något problem eftersom vi fick en annan utveckling än den
vi hade räknat med i den meningen att uppgången bröts av aktieprisbubblan.
I själva verket kom ekonomin att gå in i en svagare konjunktur, medan
diskussionen dessförinnan egentligen gick ut på om vi skulle behöva
höja räntorna ytterligare eller inte.
Sedan andra halvan av 2003, det vill säga på senare tid, har också
inflationen legat under målet. Det är troligt att så fortsätter att vara
fallet något halvår till enligt de bedömningar vi gör, vilket talar för
att ränteläget kunde ha varit lägre under i första hand 2002 och 2003
om vi hade vetat allt vi vet i dag.
Jag tycker att det är svårt att dra andra slutsatser av detta för vår
del än att vi naturligtvis ska göra vad vi kan för att fördjupa vår
förståelse av produktiviteten, av hur det internationella prisläget
utvecklas. Sannolikt är drivande faktorer utvecklingen i Asien och
liknande, men även t.ex. handelsavregleringar.
I det här avseendet sitter vi i allt väsentligt i samma båt som andra
bedömare. Det finns inga andra svenska bedömare som på ett påtagligt
sätt har avvikit i sin syn på de här sakerna under de senaste åren. Jag
har för övrigt vid samtal med kolleger utomlands under senare tid
diskuterat det här. Då visar det sig att alla har blivit överraskade av
den låga globala inflationstakten och många för övrigt också av en bättre
produktivitetsutveckling. Även om det senare inte gällt i Centraleuropa.
En annan sak, för övrigt, som verkar vara gemensam är att många också
har blivit överraskade av löneutvecklingen som har blivit lägre än vad
historiska statistiska samband antyder. Det hänger antagligen något
ihop med bl.a. integrationen av arbetsmarknaden över gränserna.
När den här typen av störningar inträffar, när det snabbt sker förändringar
i prognosbilden, vare sig det handlar om en lägre eller en högre inflation,
är det som jag var inne på tidigare också rimligt att, och det har
gällt även under den här perioden, fundera över om man ska låta effekterna
klinga av gradvis eller om man ska agera starkt med räntevapnet för att
kompensera de avvikelser som finns.
Ett inslag i den debatt som vi har haft har ju varit mer eller mindre
fantasifulla bedömningar av hur mycket högre sysselsättningen skulle ha
kunnat vara om Riksbanken hade agerat klokare. De bud jag har sett har
varierat, från 20 000 till 75 000 jobb. Det är svårt att göra den här
typen av kontrafaktiska beräkningar, det ska medges. Det krävs en del
ganska djärva antaganden för att göra dem. De förutsätter inte bara att
vi skulle ha varit påtagligt mer framgångsrika än de flesta andra
bedömare av vart ekonomin var på väg. Det förutsätter också att vi skulle
ha kunnat övertyga omvärlden om att det var rimliga bedömningar. I början
av den här perioden var inflationen runt 3 %, och det tror jag också är
värt att påminna sig i sammanhanget.
För att få en känsla för vilka effekterna på sysselsättningen skulle ha
kunnat vara av en annorlunda räntepolitik har vi själva gjort några
experiment. De visar att det hade varit svårt att få sysselsättningseffekter
som överstiger 10 000 personer, även om man hade sänkt reporäntan med
en hel procentenhet mer under det senaste året. För att få perspektiv
på den siffran kan man erinra om att det finns ungefär 200 000 personer
som är öppet arbetslösa och nästan 400 000 personer som är sjukskrivna
i Sverige. Jag kanske för säkerhets skull ska betona, för det förekommer
missförstånd också på den punkten, att det då inte handlar om för all
framtid förlorade jobb utan om en tidsförskjutning; det tar lite längre
tid i den här uppgången innan jobben kommer i gång igen.
Låt mig runda av den här diskussionen. Min bild är att skiftet till låg
inflation på det hela taget har fungerat bra, bättre än de flesta trodde.
Det hindrar inte att politiken vid olika tidpunkter kan förtjäna kritik.
Det är den typen av diskussion jag egentligen vill bjuda in till genom
att nu ta upp de här sakerna. Vi har, och det har jag också varit inne
på, skjutit under tvåprocentsmålet. För vår del är detta någonting som
sporrar oss att fördjupa analysen och vår förståelse ytterligare. En
del av den kritik som har riktats mot oss tycker jag dock har saknat
proportioner och inte varit särskilt väl underbyggd. Arbetslöshetsproblemet
är så allvarligt att det förtjänar en bättre och mer seriös diskussion.
I och med detta tänkte jag gå över till den aktuella bedömningen, hur
vi ser på läget i dag. Grunden för den presentationen är den inflationsrapport
som jag utgår från att ni har fått.
Det är inte så, kanske jag ska börja med att säga, att vi har gjort
några dramatiska förändringar jämfört med förra gången vi presenterade
vår rapport. Det är det sällan. Men det är vissa förskjutningar i bilden
som man kan notera. Jag tänkte att jag skulle börja med att säga ett
par ord om den internationella utvecklingen.
Vi tror att den internationella konjunkturen kommer att fortsätta att
förstärkas. Se diagram nedan. Tillväxten har nu kommit i gång ganska
rejält i USA, Sverige och euroområdet. Vi räknar med att den fortsätter
att vara hög, om än inte fullt lika hög som tidigare. Men det är det
normala mönstret i konjunkturuppgångar. Det accelererar i början och
sedan hamnar man på fortsatt goda, men kanske inte fullt lika höga
tillväxttal.
BNP-tillväxt i euroområdet, USA och SverigeÅrlig procentuell
förändring
Anm. Dagkorrigerade värden för Sverige.
Källor: Eurostat, US Department of Commerce, NiESR, SCB och
Riksbanken
Uppgången har överraskat något, och det beror mycket på utvecklingen i
Asien, Latinamerika och Östeuropa. Den har varit bättre än vi och de
flesta andra räknat med. Det kompenserar det faktum att vi nu drar ned
vår bedömning en aning för Förenta staterna, som det finns en viss oro
för i den allmänna diskussionen, kan man väl säga. Det är också en risk
som vi tar upp i vår diskussion framöver.
Den lite högre tillväxten i kombination med något högre oljepriser gör
att vi tror att det blir ett något högre internationellt pristryck än
vad vi tidigare hade räknat med.
När det gäller den svenska tillväxten har vi gjort en något större
förändring av vår bedömning.
Vi tror nu att tillväxten kan bli 3,6 % under 2004 och ungefär 3,2 %
under 2005 och 2006.
Försörjningsbalans i huvudscenariotÅrlig procentuell förändring
Källor: SCB och Riksbanken
Inom parentes ser ni siffrorna från den förra rapporten.
Att tillväxten beräknas bli högre beror delvis på att vi räknar med att
den internationella efterfrågan blir lite större än vad vi trodde, men
det beror också på att exporten har gått lite bättre än vad vi räknat
med, även sedan man beaktat den internationella efterfrågan. Det har
delvis med branschsammansättningen att göra. IT och telecom har t.ex.
återhämtat sig.
Det finns nu siffror, som inte fanns i maj, som visar att investeringarna
har vänt upp. Vi trodde på en uppgång men var lite osäkra eftersom vi
ännu inte hade sett den i statistiken.
Vi räknar med en stabil tillväxt av den privata konsumtionen. Det är
inga dramatiska förändringar. Den drivs ju på av en förhållandevis
expansiv politik.
När det gäller finanspolitiken har den information som finns i den budget
som presenterades i september tillkommit. Det har påverkat tillväxten.
Det är nog den viktigaste förklaringen till att tillväxten 2005 har
reviderats upp en aning, men det har även påverkat 2006 en del. Det
innebär ett något högre resursnyttjande i ekonomin. Tillsammans med de
något högre internationella priserna innebär det att inflationstrycket
i den svenska ekonomin beräknas tillta en aning.
Bilden av resursnyttjandet är dock inte alldeles entydig. Det är den
sällan. Man kan säga att det fortfarande spretar ovanligt mycket. Tittar
vi på arbetsmarknaden ser vi att siffrorna fortfarande är ganska svaga,
men det finns andra indikationer på att resursnyttjandet ändå är på
väg att stiga en del.
44. Andel företag i tillverkningsindustrin med maskin- och
anläggningskapaciteten
respektive tillgången på arbetskraft som primär begränsningProcent,
säsongrensad
Källa: Konjunkturinstitutet
Vi har landat i bedömningen att inflationen, trots den här upprevideringen,
i slutet av vår prognosperiod kommer att vara i linje med vårt mål.
Jag ska nu ägna lite extra tid åt två frågor som jag tror är särskilt
viktiga att ta upp i det här sammanhanget.
Den ena gäller oljepriserna. Här har det varit en dramatisk utveckling
under det senaste året, och inte minst under sommaren. Vi räknar med,
och det gör de flesta bedömare och även terminsmarknaden på olja, att
oljepriset kommer att sjunka tillbaka under de kommande åren. Vi har
ändå reviderat upp vår bana. Vi räknar med ett högre oljepris i slutet
av perioden. Det är också i linje med vad de som jobbar med detta på
heltid vanligtvis anser.
Oljeprisuppgången förefaller den här gången i huvudsak vara en följd av
ökad efterfrågan på olja. En indikation på detta är att den lediga
kapaciteten inom OPEC har gått ned under perioden. Se diagram nedan. Det
beror naturligtvis på att tillväxten i världsekonomin har accelererat.
Den var högre i år än vad den har varit i mannaminne. En stor del i
tillväxten sker i de nya tillväxtekonomierna som använder en högre andel
olja i sin produktion än vad våra äldre industriländer gör. Det påverkar
också bilden.
24. OPECs lediga kapacitetMiljoner fat per dag
Källa: International Energy Agency
När oljepriserna stiger till följd av en stark konjunktur talar det i
sig för att effekterna på konjunkturen skulle bli mindre än om de stiger
till följd av störningar på utbudssidan.
Under senare år har också en stigande oro för terrordåd drivit upp
priserna. Jag tror att många räknar med att de ska falla tillbaka om den
oron lägger sig. Man räknar också med att de ska falla tillbaka helt
enkelt av den anledningen att med de priser som nu råder finns det mycket
olja i världen som det nu lönar sig att plocka upp, men som det inte
tidigare lönade sig att plocka upp med de priser som rådde. Det senare
är också en viktig bakgrund till att vi och andra räknar med att oljepriset
faller tillbaka. Det tar ett par år innan man lyckas få i gång produktionen.
Något som är glädjande för oss - och det är direkt relaterat till det
jag talade om i början - är att med den inriktning som politiken i
västvärlden har haft på låg inflation under det senaste decenniet har
det varit möjligt att hittills begränsa genomslaget av oljeprisstegringar
i den allmänna inflationen. Det får man en ganska tydlig bild av om man
tittar på det här diagrammet. Här ser man hur oljeprisstegringarna på
1970- och 1980-talen påtagligt drog upp den allmänna inflationsnivån.
R4.
Oljepris och inflation i USA och OECD-området 1970-2004USD respektive
årlig procentuell förändring
Källor: International Petroleum Exchange och OECD
Det är inte givet att detta kommer att gälla i all framtid. Om priserna
ligger kvar och det uppstår något slags misstroende mot vår möjlighet
att hantera inflationen kan situationen bli en annan. I grunden är vi
ändå optimistiska på den här punkten.
Detta har, som ni förstår, varit ett ledande tema vid alla internationella
möten jag har haft anledning att vara med på under den senaste månaden,
i Washington och Basel bl.a. Den bild vi har stämmer väl överens med
den som mina kolleger i de större industriländerna har. Man ser mycket
små tecken på att inflationsförväntningarna hittills har påverkats av
utvecklingen.
Den andra frågan jag tänkte ta upp är hur inflationen hittills har kunnat
bli så låg trots att tillväxten har varit förhållandevis hög. Jag har
redan vidrört detta när jag gick igenom historien kring målavvikelsen.
En av de viktiga aspekterna på detta är produktivitetsutvecklingen. Den
här bilden ger en känsla för den förändring som skett. Mellan 1981 och
1990 var den i genomsnitt 1,7 %. Mellan 1991 och andra kvartalet 2004
var den i genomsnitt 2,9 %.
41. Produktivitetstillväxt i näringslivet sedan 1980 samt HP-trendÅrlig
procentuell förändring
Källor: SCB och Riksbanken
Diagrammet påverkas naturligtvis till viss del av var man bryter perioderna.
Men vi har brutit dem på alla möjliga olika sätt och man kommer inte
ifrån slutsatsen att något har förändrats. Vi har haft en ganska annorlunda
utveckling under senare år.
Trots att vi, med de erfarenheter vi gjorde i slutet av 1990-talet,
blev en aning mer optimistiska om produktivitetsutvecklingen har det
blivit ännu bättre i den nedåtgående konjunkturen än vi räknat med. Vi
trodde att den bättre produktiviteten i hög grad hängde ihop med IT och
liknande under senare delen av 1990-talet. Då växte IT- och telekombranschen
med en hög produktivitetstillväxt snabbt. Men det kan ju inte vara
förklaringen under 2002 och 2003 och in på 2004, när dessa sektorer har
krympt så mycket i svensk ekonomi som de har gjort. Det måste finnas
även andra förklaringar till detta.
Vi har haft förhållandevis låga löneökningar, ungefär i linje med vad
vi hade räknat med. Det har också bidragit till att kostnadstrycket är
lägre i den svenska ekonomin.
Jag talade tidigare om den importerade inflationen. Här ska sägas att
det finns stora svagheter i statistiken. Det bidrar till att det är
svårt att göra prognoser på det här området. Det är ändå svårt att undgå
intrycket av att vi har haft en nedgång i de internationella priserna,
i vilken det kanske finns ett mer trendmässigt inslag.
26. Internationella producentpriser på bearbetade varor, utfall och
prognosÅrlig procentuell förändring
Källor: OECD och Riksbanken
En annan sak är hur långsiktigt detta kan vara. Man kan ju tänka sig
perioder när handeln avregleras och när nya industriländer etableras.
Då pressas priserna. Man kanske tar bort olika typer av stöd, avreglerar
och så vidare. Men detta kan förstås inte ske permanent - så småningom
är det ju gjort, så att säga. Under den period då man gör det - och den
kan vara ganska lång - kan man få den här typen av nedpressande effekt.
De här frågorna hänger ihop med en annan fråga, nämligen hur det kan
komma sig att vi räknar med att inflationen, nu när vi tittar framåt,
kommer att förbli relativt låg trots att vi har reviderat upp vår prognos
för tillväxten.
Den viktigaste förklaringen är att vi har låtit oss påverkas av de nya
produktivitetssiffrorna och av de lägre löneutfallen och den fortsatt
svaga situationen på arbetsmarknaden. I den bedömning vi nu gör skulle
vi antagligen ha haft en aning högre inflation - en tiondel eller två
- om vi inte hade låtit oss påverkas av den nya information som har
inkommit.
Sammanfattningsvis är prognosen i huvudscenariot, som jag var inne på,
att den ger en tillväxt runt 3 % eller 3½ % under de närmaste åren.
Inflationen väntas uppgå till 1,4 % på ett års sikt, till 2 % på två
års sikt. Motsvarande siffror för KPI bedöms bli 1,6 % respektive 2,5 %.
Vi redovisar också som vanligt en riskbild. Den här gången har vi bedömt
den vara balanserad. Vi ser risker både hemma och internationellt som
kan dra den här prognosen både upp och ned. Internationellt kanske
uppåtrisken i första hand hänger ihop med oljeutvecklingen, det vill
säga om oljepriserna skulle bita sig kvar och om de skulle sprida sig.
Risken är alltid att den bild som fortfarande finns av att inflationen
inte kommer att stiga i större utsträckning skulle ruckas på något sätt.
För att det kan bli en svagare utveckling internationellt, med konsekvenser
för inflationen, talar i första hand olika problem som har att göra med
finansiella obalanser i världsekonomin. Det är främst underskottet i de
offentliga finanserna i Förenta staterna i kombination med det stora
bytesbalansunderskottet där, som har sin spegelbild i stora överskott
i Asien, som utgör en potentiell risk. Det finns också i många länder
tendenser till starkt stigande priser på hus som möjligen skulle kunna
påverka utvecklingen i kombination med sparandebrist i hushållssektorn.
När det gäller den inhemska utvecklingen handlar det om produktiviteten.
Där är det bara att konstatera att vi och andra inte vet tillräckligt
mycket om vad det är som pågår för att vi ska kunna göra prognoser med
någon större säkerhet. Jag kan se möjligheter eller risker både med en
högre och en lägre produktivitetsutveckling än vad vi har räknat med.
Att vi lyfter fram den här beror på att produktiviteten är en så central
variabel. Produktivitetsutvecklingen spelar en avgörande roll för hur
man ska värdera inflationen.
Det huvudscenario för inflationen jag gav alldeles nyss står sig även
när man har tittat på riskbilden.
Därmed återkommer jag till det som jag sade på ett tidigt stadium,
nämligen att vår bedömning är att inflationen blir ungefär i linje med
målet under senare delen av den här perioden. Mot den bakgrunden beslöt
vi vid vårt sammanträde i går att lämna reporäntan oförändrad.
I takt med att konjunkturuppgången fortgår och att resursutnyttjandet
ökar ytterligare i ekonomin är det rimligt att räkna med att vi gradvis
kommer att behöva strama åt penningpolitiken. Den behöver bli mindre
expansiv.
Jag tror att det är viktigt att understryka att det inte ligger någon
dramatik i detta. Det är i själva verket helt naturligt. Det är vad som
behövs i en uppåtgående konjunktur för att säkra inflationsmålet. Det
är vad som behövs för att vi ska få en god och stabil ekonomisk utveckling
i Sverige framöver.
Det är också vad flertalet bedömare som följer oss räknar med.
Det förtjänar dock att understrykas att det i dag inte går att exakt
ange när det kan bli aktuellt att göra en första anpassning av ränteläget.
Det beror som vanligt på hur vi bedömer inflationsbilden i stort, och
det beror på vilken ny information vi får in framöver.
Ordföranden: Tack för den genomgången. Jag lämnar först ordet till Bo
Bernhardsson, Socialdemokraterna.
Bo Bernhardsson (s): Jag vill börja med att tacka för en, som vanligt,
intressant och stimulerande genomgång.
Jag har två frågor. Den första handlar om oljepriset och en vidgning av
den problematik som hänger samman med det. Den andra frågan rör den
inbjudan till samtal om Riksbankens ansvar för sysselsättningen som vi
fick för en stund sedan.
Den som har följt debatten i medierna under de senaste veckorna om
möjligheten för en räntehöjning har sett att det till stor del har handlat
om oljeprisökningarnas roll och att oljeprisökningarna skulle kunna
leda till stigande priser i allmänhet och inflation som i sig driver
fram en räntehöjning.
Det har skrivits och talats om ett penningpolitiskt dilemma av det skälet,
vilket Lars Heikensten har berört, att redan oljeprishöjningarna är
avkylande på ekonomin. Om man till det skulle lägga en räntehöjning
lägger man sten på bördan. Det är det som är dilemmat.
Jag skulle kunna ta många exempel ur debatten, men det ska jag inte
göra. Men ekonomerna vid Swedebank Markets antog för ett par veckor
sedan att Riksbanken skulle tvingas höja räntan kraftigt fram emot jul
någon gång, kanske med en halv procent, drivet av i huvudsak stigande
oljepriser.
Lars Heikensten beskriver inte oljeprisets inverkan som något särskilt
dramatiskt. Jag har tillsammans med några kolleger varit i Kina och
fått inblick i vad som händer där. Det kan vara en utgångspunkt för att
vidga den här diskussionen och dilemmat.
Om man blickar in i framtiden kan man tänka sig att inte bara oljepriset
utan även andra råvarupriser, priser på metall och så vidare, drivs upp
därför att vi har en väldigt snabb tillväxt och förmodligen lite högre
inflation i stora ekonomier i världen som Kina, Indien och USA - men
det kanske är av andra skäl. Även jämfört med länder i vårt närområde
har vi en mycket snabbare tillväxt. Man har också en lite högre inflation
än vad vi har.
Detta kan leda till allmänna prisökningar som slår på svensk ekonomi
och driver inflationen mycket mer än vad arbetsmarknaden och löneutvecklingen
gör.
Jag skulle vilja ha några reflexioner över detta. Den första frågan är:
Hur sannolikt är detta? Det är väl svårt att svara på.
Jag hoppar nu över några led i den logiska kedjan. Detta kan leda till
att vi tvingas möta en sådan utveckling med att driva ned sysselsättningen
ännu mer och driva upp arbetslösheten.
Jag skulle vilja höra mer om hur Riksbanken resonerar kring det här
dilemmat, om man resonerar kring det, om det finns och om det skulle
kunna tänkas leda till att vi har en annan syn på inflationsbekämpning
i framtiden. Vi kanske till och med tvingas omvärdera inflationsmålet.
Det skulle vara intressant att höra några reflexioner kring detta. Jag
återkommer till min andra fråga.
Riksbankschef Lars Heikensten: Vi kan titta på en bild som åskådliggör
problemen med oljepriset. Ni ser här vad terminsmarknaden räknar med
för pris framöver. Ni ser att det är framför allt på kortare sikt som
marknaden räknar med att det blir högre oljepriser. När vi kommer längre
fram i tiden har de senare uppgångarna inte påverkat bilden. Det hänger
säkert primärt ihop med det jag var inne på tidigare, att det finns
rätt mycket oljereserver som kan börja exploateras.
Oljepris, utfall och prognos enligt terminsprissättningUSD
Källor: IMF och NYMEX
Nu vidgar du perspektivet och säger att det finns en bredare problematik.
Det gör det och den gäller andra råvaror också.
Det finns också en annan frågeställning. I dessa länder kommer man säkert
att gradvis ha en process liknande den vi har, där man blir mindre
oljeintensiv och mindre råvaruintensiv. Hur dynamiken kan se ut på längre
sikt kan man fundera på. I Kina är man nog delvis inne i den fasen redan,
gissar jag. Å andra sidan har tillväxten börjat stiga dramatiskt i
Indien. Det finns alltså många länder som kan gå igenom denna utveckling.
Därmed får vi nog räkna med en ganska stark råvaruefterfrågan många år
framöver om den positiva utvecklingen i tillväxtekonomierna fortsätter.
Låt oss nu titta på importpriserna. Exklusive oljeprodukter har de
utvecklats väldigt förmånligt. Den process du pratar om har alltså två
sidor. Å ena sidan stiger råvarupriserna - som du är inne på - mer. Men
å andra sidan har vi den förändrade globala arbetsfördelningen. Produktion
flyttar nu i ökad utsträckning ut till länder som betalar betydligt
lägre löner. I Kinas fall handlar det om många hundra miljoner människor
som man räknar med att ta in på arbetsmarknaden under de närmaste åren.
Detta bidrar i hög grad till att pressa importpriserna på importerade
varor.
R7. UNDINHX exklusive el och UNDIMPX exklusive oljeprodukterÅrlig
procentuell förändring
Källor: SCB och Riksbanken
Det är oklart vilken av effekterna som kommer att dominera. Hittills
har dock den prispressande effekten på bearbetade råvaror lyckligtvis
varit dominerande.
Det leder över till fortsättningen av din fråga: Hur ska man tänka kring
detta när det gäller penningpolitiken?
När vi i Riksbanken tidigare pratade om detta har det handlat inte om
höga råvarupriser utan om de låga importpriserna på bearbetade varor.
Hur ska man se på detta att vi år efter år har låga importpriser? Hur
långt motiverar det att vi sänker räntan i Sverige?
Hittills har vi haft uppfattningen att vi ska försöka sänka räntan så
långt det är möjligt i förhållande till inflationsmålet. Man kan
naturligtvis tänka sig en situation där man hamnar i ett läge där man
stimulerar den inhemska efterfrågan så våldsamt, för att kompensera att
man har en långsam internationell prisutveckling, att det börjar bli
farligt från andra synpunkter. Det är alltså spegelbilden av den
problematik du tog upp.
Exakt hur man löser detta får man reflektera över i varje enskild
situation. Det avgörande och viktiga för oss är att se till att vi inte
ändrar bilden av våra långsiktiga ambitioner när det gäller prisstabiliteten.
Så länge inte inflationsförväntningarna påverkas har man en handlingsfrihet
i båda de här situationerna.
Bo Bernhardsson (s): Jag vill också säga något om inbjudan till samtal
om Riksbankens ansvar för sysselsättningsläget.
Jag konstaterade att svensk ekonomi i alla avseenden ser väldigt bra ut.
Det gäller tillväxten, exporten och investeringarna. De som är optimister
säger att jobben kommer så småningom, även om det, som Riksbanken också
konstaterar i sin rapport, har dröjt lite för länge - eller i alla fall
ovanligt länge - innan vi ser uppgången i sysselsättningen.
Det är skälet till att budgeten ser ut som den gör. Vi vill stimulera
sysselsättningen ytterligare därför att situationen är för dålig på det
området.
När Lars Heikensten ska bemöta sina kritiker handlar det först om dem
som hävdar att hela omläggningen av penningpolitiken var fel. Det behöver
vi egentligen inte orda så mycket om. Det är lite för lätt att bemöta.
Den andra kritiken, som vi hade uppe förra gången vi träffades, säger
att Riksbanken har varit för sen att sänka räntan och för snabb att
höja den. Den kritiken riktas av Konjunkturinstitutet och en hel del
andra. Det handlar just om den asymmetri som uppstår, det vill säga att
det finns en tendens att ligga i den nedre delen av intervallet betydligt
mer än i den övre delen.
Lars Heikensten säger till sitt försvar - jag tycker att det låter som
ett bra försvar - att långsiktigt över tiden är det svårt att med
penningpolitiken hålla sysselsättningsnivån uppe. Det är andra insatser
som måste till.
Om man inte tar de chanser som finns att snabbt lyfta och få en uppgång
till stånd - det handlar då om det korta perspektivet - bidrar man inte
då till att låsa in arbetskraft i arbetslöshet? Vi vet ju hur arbetslösheten
fungerar; om man får gå arbetslös för länge är det svårare att ta sig
ur.
Jag vill nog ändå bolla tillbaka frågan. Jag inser att det finns en
poäng i försvaret att det långsiktigt är andra instrument som ska till.
Men jag tror ändå att den kortsiktiga politiken och penningpolitiken
har en väldigt viktig roll. Man måste ta de chanser som ges att hjälpa
till och driva upp sysselsättningen och få ned arbetslösheten, annars
riskerar man inlåsningseffekten.
Det var det jag ville ha en kommentar till.
Riksbankschef Lars Heikensten: För att vi ska ha klarat av den delen
vill jag börja med att säga att det ligger något i att det kanske kan
vara lätt att bemöta den typ av kritik som jag bemötte först. Men jag
tycker att jag fortfarande ofta möter en sammanblandning av de här två
perspektiven: det som handlar om synen på inflationsmålspolitiken i
stort och det som rör mer kortsiktiga frågor om hur den tillämpas. Många
som tar en debatt med Riksbanken blandar ihop de här två perspektiven.
Det är oerhört väsentligt att det skapas en bred samsyn om att det här
sättet att jobba med dessa frågor, som vi kom överens om i Sverige i
början av 1990-talet, är någonting som vi gemensamt ska vårda och bevara.
Här spelar riksdagen en oerhört central roll. Det är därför jag valt
att understryka hur väl den nya regimen trots allt har fungerat.
Jag håller med om att det ändå är en stor skillnad i diskussionen nu
jämfört med för fem sex år sedan. Det är betydligt färre som öppet
ifrågasätter låginflationspolitiken. Ibland känner jag dock att det ligger
lite under ytan. Det var därför jag ville ta upp det.
Så till frågan om Riksbankens eventuella asymmetri i tillämpningen. Min
bild av hur det har fungerat under de här åren är att under några år i
början hade vi helt naturligt inte så mycket erfarenhet av hur ekonomin
skulle bete sig under låg inflation. Det var då naturligtvis svårare
att göra bedömningar. Inflationen kom, som jag var inne på, av olika
skäl att utfalla bättre. Inflationsförväntningarna kom ned snabbare,
räntorna föll och så vidare.
Därutöver har två väsentliga saker inträffat. Det är den annorlunda
globala miljö som vi har varit i - med ett lågt pristryck - och att
produktiviteten i Sverige har överraskat. Jag kan försäkra att det inte
har funnits någon önskan att underskrida målet. Vi har vid flera tillfällen,
i likhet med andra länders centralbanker, blivit överraskade av
utvecklingen. Så enkelt är det.
Du tar också upp den svåra frågan om avvägningar i räntepolitiken och
vilka effekter man kan tänka sig att det får på kort sikt för bl.a.
sysselsättningen.
I början av 80-talet, innan jag började syssla med sådana här frågor,
ägnade jag mig åt arbetsmarknadsfrågor. Mot den bakgrunden är jag beredd
att hålla med dig om att det kan finnas effekter av den art du nämner.
Om inte arbetsmarknaden fungerar väl kan arbetslösheten bita sig fast.
Då måste man fundera på hur man får arbetsmarknaden att fungera så att
de som blir arbetslösa inte stannar i arbetslöshet.
Även om det är vi som har huvudansvar för stabiliseringspolitikens
inriktning i den här regimen kan vi ändå inte med räntan på riktigt kort
sikt kompensera alla andra möjliga förändringar med effekter på inflationen
eller sysselsättningen. Om det fattas beslut, som jag har för mig att
man gjorde i fjol, om att reducera antalet arbetsmarknadspolitiska
insatser med 10 000 eller 15 000 - jag minns inte exakt, men i den
storleksordningen - har vi ingen möjlighet att på kort sikt motverka detta.
Jag kan bara försäkra att med det system vi har är vi intresserade av
att ta de chanser vi kan - vi ska enligt lagen ta till vara de möjligheter
som finns - att ta hänsyn till andra mål för den ekonomiska politiken,
om inflationen medger detta. Sysselsättningen är självklart ett annat
mål för den ekonomiska politiken.
Det finns situationer som jag har varit med om under de här åren när vi
har agerat väldigt snabbt och kraftfullt. Våren 1996 sänkte vi räntan
med 5 %. Det var världsrekord, vill jag minnas, i räntesänkningar på
ett halvår, i alla fall bland industriländer. Hösten 1998 sänkte vi
räntorna ganska snabbt i en situation när det fanns oro kring det globala
finansiella systemet.
Jag tycker inte att man kan säga att Riksbanken inte har velat agera
snabbt. Hade vi vetat att produktiviteten skulle bli så pass mycket
bättre hade vi med all sannolikhet sänkt räntan.
Ordföranden: Den första halvan av riksbankschefens presentation var ju
egentligen ett flammande försvarstal för den ändrade penningpolitiska
regimen under den gångna tioårsperioden och i viss mån också för
Riksbankens agerande under den tiden.
Jag ska inte ge mig in i den diskussionen främst av det skälet att jag
i huvudsak kan hålla med Lars Heikensten om det som han sade.
Jag skulle i stället vilja ta upp två andra saker. Den ena är hur vi
ska se på den konjunkturfas vi befinner oss i just nu. Du nämnde själv
den starka utvecklingen i Asien, Latinamerika och Östeuropa. Det är den
starka exporten och den, sett över tiden, starka tillväxt vi nu har.
Det adderades till någon tiondel efter det att budgetpropositionen blev
offentlig. Men uppjusteringarna var i allt väsentligt gjorda redan innan.
Jag skulle vilja att du gjorde några kommentarer kring hur du ser på
det förhållandet att vi ändå i den här starka konjunkturfasen har en så
pass expansiv finanspolitik som vi har, och hur du ser på förutsättningarna
att nå det saldomål på ett tvåprocentigt överskott i de konsoliderade
offentliga finanserna som riksdagen har satt upp.
Sedan skulle jag möjligen vilja ha ytterligare någon kommentar när det
gäller situationen på arbetsmarknaden. I din inledande exposé pekade du
på bl.a. den uppseendeväckande omständigheten att vi i dag har färre
sysselsatta än före den ekonomiska krisen i början av 1990-talet. Nu
ser vi en eftersläpning i uppgången på arbetsmarknaden, och vi vet inte
hur lång den blir. Den är redan nu avsevärt längre - tre gånger längre
- än vad man hade haft anledning att förvänta sig. Samtidigt noterar
jag att Konjunkturinstitutet prognostiserar att arbetsutbudet och antalet
arbetade timmar kommer att sjunka under åren framöver i förhållande
till den totala befolkningen. KI pekar på olika möjligheter att få en
ökning av arbetsutbudet till stånd, t.ex. bättre integration av invandrare
till vårt land, effektivare studier som ger tidigare arbetsmarknadsinträde
och senare pensionsavgångar. Samtidigt har vi inte sett många förslag
som pekar i den riktningen och som skulle indikera att det går att
åstadkomma detta. Mot den bakgrunden skulle jag önska att du kunde göra
ytterligare någon kommentar kring framtidsutsikterna kring arbetsmarknadsläget
och de implikationer de kan ha för banken.
Riksbankschef Lars Heikensten: Låt mig börja med frågan om konjunkturen.
Frågan anknyter till den riskdiskussion jag förde. Vi har, som jag var
inne på inledningsvis, sett en ganska dramatisk upprevidering av synen
på en del av tillväxtekonomierna. Diagrammet visar prognoser från
Consensus forecast för år 2004. Vi kan se hur prognoserna har utvecklats
från januari 2003 och framåt. Det är ett genomsnitt av bedömningar som
har gjorts i världen. Den tydligt bättre tillväxten i Asien, Latinamerika
och Östeuropa har räckt till för att kompensera den ökade oron som finns
kring den amerikanska ekonomin.
19. Consensus Forecasts under 2004 för Latinamerika, Östeuropa och
AsienÅrlig procentuell förändring
Källa: Consensus Economics Inc.
Det finns dock ett problem som hänger ihop med att det är USA som har
varit loket i den här uppgången. Om det verkligen skulle vackla påtagligt
i USA - vilket inte är vår bild - om huruvida tillväxten som har kommit
i gång i Europa är självgenererande eller inte.
Vi tycker att de största riskerna för konjunkturen i det nuvarande läget
hänger ihop med den internationella utvecklingen. I Sverige finns det
en stabil grund för en fortsatt uppgång om den internationella utvecklingen
fortsätter att rulla på.
Du frågade om den expansiva finanspolitiken. Låt mig lägga på en bild
som jag hade tänkt att visa redan inledningsvis. Den här bilden visar
hur finanspolitiken har fungerat bakåt sett. Det handlar om finanspolitikens
bidrag till hushållens disponibla inkomster. Egentligen har politiken
fungerat förvånansvärt bra i ett historiskt perspektiv. Under perioden
1994 till 1999 hade vi en kraftigt kontraktiv finanspolitik, som
naturligtvis var nödvändig mot bakgrund av hur det såg ut i Sverige med
statsfinanserna i början av 1990-talet. Det var oundvikligt.
Finanspolitikens bidrag till real disponibel inkomst samt
konsumtionstillväxt
Källa: SCB
Utvecklingen under de här åren är inte bara ett uttryck för de aktiva
åtgärder som har vidtagits. Det hände andra saker i ekonomin som fick
effekter både på de offentliga finanserna och på hushållens inkomster.
Jag tar ett handfast exempel: Många människor sålde aktier i slutet av
1990-talet. Det ledde till ökade skatteintäkter från reavinsterna. Det
registreras i detta sammanhang som ett negativt bidrag från finanspolitiken.
Sedan fattades beslut i slutet av 1900-talet och i början av 2000-talet
om att lägga om politiken i vad som de facto var en mer expansiv riktning.
Det handlade i och för sig om åtgärder som snarare var långsiktigt
motiverade, det vill säga skattesänkningar och liknande. Jag minns att
jag vid den tidpunkten var rätt orolig för detta därför att detta skedde
i ett läge när konjunkturen fortfarande var stark. Sedan visade det sig
att när aktiebubblan sprack gick luften ur uppgången. Därför visade sig
denna omläggning komma väl i tiden. Ni ser här att finanspolitiken har
haft en expansiv effekt i det läge när konjunkturen vek.
Hur ska man se på detta framöver? Det är bra att du frågar. Jag har
uttryckt en del oro. Det blir lätt så att det jag säger tolkas som att
jag tycker att man inte ska ägna sig åt en politik som spär på i uppgångar
- att det orsakar problem för oss. Det är egentligen inte det som är
mitt problem. Mitt problem är hur jag ser på de offentliga finanserna
på längre sikt. Jag vill gärna göra den distinktionen.
Det ingår i vårt jobb att sätta räntan utifrån de förutsättningar vi
har. I de förutsättningarna ingår den internationella utvecklingen, den
finanspolitik riksdagen lägger fast och vad det nu kan vara. Det kan vi
hantera. I det här läget blev politiken mer expansiv, och då fick vi
antagligen som följd av detta ha ett något annat ränteläge än om politiken
varit mindre expansiv - och tvärtom. Det kan vi förhoppningsvis klara
av.
Skälet till att jag kommenterade de offentliga finanserna i juni i en
tidningsartikel - i själva verket innan de nuvarande förslagen låg på
bordet - var att jag såg en risk för att finanspolitiken med den inriktning
den redan då hade skulle leda till att det skulle bli svårt att uppnå
målet om 2 % överskott över konjunkturcykeln. Det är ett väsentligt mål,
av precis de skäl riksdag och regering har lagt fast, nämligen att det
skapar en bättre handlingsfrihet i framtiden och att vi får en allt
äldre befolkning som ställer stora krav på de offentliga finanserna
framöver - större i Sverige än på många andra håll.
Budgetreglerna har varit en grundbult i det ekonomisk-politiska system
vi har haft de senaste tio åren. Jag vill därför understryka betydelsen
av att vi inte ger upp dem. Och det kände jag en oro för i somras. Den
oron kvarstår förstås eftersom politiken har blivit mer expansiv än vad
jag då hade möjlighet att förutse.
Slutligen har vi frågan om arbetsmarknaden. Jag är osäker på var fokus
i din fråga ligger. Vi tror att det ska ske en uppgång i antalet arbetade
timmar och antalet sysselsatta framöver. Det är svårt att tro att så
inte skulle ske om konjunkturuppgången rullar på. Vi ser redan tecken
på att antalet arbetade timmar har ökat. Man har uppenbarligen inte
kommit dithän att man anställer fler personer, ännu räcker det med att
låta dem som jobbar jobba mer. Det hänger också ihop med att sjukfrånvaron
har minskat en aning, såvitt jag förstår. Nu såg jag nyligen också att
antalet tillfälligt anställda har ökat. Det förefaller alltså i högsta
grad rimligt att tro att sysselsättningen kommer att öka. Vi har räknat
med att detta sker i grova drag runt årsskiftet. Det framgår av det jag
sade tidigare att det inte hindrar att det finns ett bredare problem
kring arbetslösheten som hänger ihop med olika strukturella aspekter på
hur arbetsmarknaden fungerar.
38. BNP, arbetade timmar och sysselsättningÅrlig procentuell förändring,
tre kvartals glidande medelvärde
Källor: SCB och Riksbanken
Karin Pilsäter (fp): Jag ska be att få tacka för den inledande genomgången.
Den var mycket intressant. Det är där du slutar som vår diskussion
börjar i det här huset. Inte minst gårdagens partiledardebatt visar att
vi politiker har mycket att hantera här som, hur mycket ni än skulle
vilja, Riksbanken inte kan göra mycket åt. Jag tänkte ta upp frågorna
kring effekten av konjunkturpolitiken.
Penningpolitikens utformning handlar om att bedöma hur det ser ut
12-18-24 månader framöver och justera räntan nu utifrån det. Då är det
alltid mycket lättare att efteråt säga hur man borde ha gjort än att
göra det innan.
Det har hänt ganska mycket de senaste åren. För några år sedan fick ni
kritik för att ni inte var tillräckligt mycket inne på den nya ekonomin
där allt skulle gå på räls. Sedan har kritiken kommit från andra håll.
Tror ni att mekanismerna är stabila över tiden eller att även effekten
av en ränteförändring slår igenom snabbare eller långsammare nu än
tidigare i och med att ekonomins funktionssätt förändras?
Sedan var det frågan om stabiliseringspolitiken. Du visade alldeles
nyss att det var mer slump än skicklighet att den finanspolitiska
stimulansen 2002 visade sig vara vältajmad, när i själva verket den verkade
vara dåligt tajmad då beslutet fattades. Sedan blev det en snabb
konjunkturförsvagning. Det var kanske andra konjunkturer än de ekonomiska
som avgjorde. Har du någon fundering på utväxlingen mellan finans- och
penningpolitiken? Är det meningsfullt att bedriva finanspolitisk fine
tuning på det sättet, är det över huvud taget möjligt, även om det där
är kortare handläggningstider, att få de utjämnande effekterna, eller
om man lika gärna skapar instabilitet?
Riksbankschef Lars Heikensten: Jag går först till frågan om effekter av
ränteförändringar. Det finns goda skäl att tro att det sker förändringar
i detta avseende över tiden. En uppenbar möjlig sådan effekt hänger
ihop med hur hushållens skuldsituation har förändrats. Låt mig visa ett
diagram som jag visat tidigare här i utskottet. Den övre kurvan visar
hushållens skulder som andel av hushållens inkomster. Den nedre kurvan
visar hushållens räntekostnader som andel av hushållens inkomster. Att
den senare kurvan avviker från den första hänger ihop med att ränteläget
nu är så mycket lägre. Man har större skulder men man betalar ändå lägre
räntor.
32. Hushållens skuldkvot och räntekvotProcent av disponibel inkomst
Källor: SCB och Riksbanken
Hushållen har i dag i betydligt större utsträckning än tidigare rörliga
lån. Det innebär att ränteförändringar slår mer direkt på hushållens
plånböcker. Det får i sin tur effekter på den allmänna efterfrågan.
Sådana skillnader har länge funnits mellan länder. Vissa länder, t.ex.
Tyskland, har haft betydligt fler bundna lån, medan England har haft
betydligt fler rörliga. Det påverkar stabiliseringspolitikens effekter.
Låt mig ge ett exempel till. Det hittillsvarande handlar om kopplingen
mellan ränteläget och allmänna efterfrågan - egentligen kopplingen mellan
ränteläget och hushållens konsumtion. Nästa led: Hur påverkar det här
i sin tur sysselsättningen? Jag drar mig till minnes ett samtal jag
hade med min brittiska kollega för en tid sedan. Det handlade om att de
gång på gång har trott att de skulle få mer uppdrivna löner. Den höga
efterfrågetillväxten skulle leda till att de fick så många människor i
arbete att lönerna skulle drivas upp. Men det som synes inträffa i
Storbritanniens fall är att den ökande efterfrågan i hög grad tillgodoses
med arbetskraftsimport. De traditionella siffrorna på arbetslöshetsutvecklingen
i Storbritannien påverkas däremot inte så mycket. De har gått ned långt
redan, medan det som nu händer när tillväxten skjuter fart är att man
i stället utnyttjar arbetskraft som kommer in i landet. Jag nämner detta
som ett exempel på en strukturell förändring som kan påverka effekterna
mellan efterfrågan och sysselsättning.
Hur ser jag på finanspolitiken och möjligheterna till fine tuning? Synen
på finanspolitiken förändrades gradvis under 1960- och 70-talen. Det
blev tydligare att en finjusterad finanspolitik inte fungerade särskilt
väl. Ibland blev det bra, som det har blivit nu i början av 2000-talet.
Ibland blev det dåligt. Det var väl ungefär fifty-fifty. Det var en
huvudorsak till att man lämnade den uppläggningen av den ekonomiska
politiken.
Med den regim vi har i dag med ett ansvar för inflationsutvecklingen
kommer vi ofta i praktiken att kunna bidra till att utjämna
konjunktursvängningar. Men vår kunskap om vart ekonomin är på väg 1-2 år framåt
är inte sådan att vi får sätta ambitionen alltför högt.
Att försöka finjustera den allmänna efterfrågenivån i landet med hjälp
av finanspolitiken känner jag mig mycket skeptisk till. Det behöver
dock inte hindra att man kan vidta åtgärder som inriktar sig på speciella
områden, speciella delar av landet, speciella yrkeskategorier eller
speciella sektorer. Sådana åtgärder får snarare ställas mot vad
alternativet vore i de fallen för att åstadkomma de önskade effekterna.
Jag tog tidigare exemplet att man drog tillbaka arbetsmarknadspolitiska
åtgärder. Det hade vi ingen möjlighet att kompensera. Det är klart att
det går att vända på kuttingen och att snabbt sätta in arbetsmarknadspolitiska
åtgärder och på det viset göra någonting åt arbetslösheten på kort sikt.
Men då handlar det alltså inte om att stimulera den allmänna efterfrågan.
Karin Pilsäter (fp): Jag tänkte fråga just om att stimulera den allmänna
konsumtionen. Det pågår en samhällsdiskussion om detta, även i det här
huset, om att det är den vägen man ska följa upp.
De krav du kommenterade tidigare var att man ville att ni först skulle
sänka räntan och sedan vänta längre med höjningarna. Det innebär, såvitt
jag förstår, att effekten skulle vara att räntepolitiken blir mer slagig.
Vilken utväxling får man i så fall på den långsiktiga samhällsekonomiska
utvecklingen av en mer slagig ränta i förhållande till att något fler
personer befinner sig i arbete för att man har gått ur senare eller
kommit in något tidigare?
Riksbankschef Lars Heikensten: Vi gör prognoserna. Vi tittar normalt
sett ett till två år framåt. Och vi följer förutbestämda mötesplaner.
Vi tror att man då åstadkommer en rimlig, stabil penningpolitik. Men
ibland kan det finnas skäl att agera snabbt. Jag nämnde hösten 1998 som
ett exempel. Jag kunde ha nämnt 11 september som ett annat. Vi valde då
att agera snabbt eftersom det fanns skäl till detta. Det är vad jag kan
säga om slagigheten.
Det finns en föreställning som man ibland stöter på i debatten om att
vi arbetar annorlunda än Federal Reserve, att de är känsligare på något
vis och flyttar räntorna upp och ned i större utsträckning än vi. Det
är inte min föreställning. De har av olika skäl inte ett lagstadgat
inflationsmål. Det ligger långt tillbaka i deras historia. Men de arbetar
i huvudsak som om de hade ett inflationsmål. Det är dock sant att man
kan se att deras räntor har svängt mer. Men då ska man komma ihåg att
mycket av det vi gör gör vi mot bakgrund av vad de har gjort. Amerika
är så dominerande i sammanhanget att när de ändrar räntorna dramatiskt
för att kompensera konjunkturen är det ingångsvärde för oss. Vår konjunktur
blir helt enkelt stabilare. Vi behöver ändra mindre därför att de redan
gjort en del av jobbet.
Mats Odell (kd): Jag vill också tacka för din intressanta exposé över
tio lyckosamma år med ett tydligt och alltmer trovärdigt fast inflationsmål.
Det är två saker jag gärna vill ta upp i anslutning till detta.
Nyckelfaktorer är produktivitetsutvecklingen, som har varit mycket lyckosam,
arbetsmarknadens funktionssätt, sysselsättningen, som har varit mindre
lyckosam. Jag var med på samma delegationsresa som Bosse Bernhardsson
till Kina. Vi kunde där konstatera att mycket av svenska företags
investeringar sker där.
Jag vill också säga lite grann omkring det stora bytesbalansöverskottet,
till skillnad från det amerikanska stora underskottet, och importpriserna,
som till dels är import från svenska företag, dotterbolag, där numera
produktionen ligger. Sysselsättningen ökar i länder i Sydostasien och
länder i Östeuropa.
Angående produktiviteten: Det står på s. 38 i inflationsrapporten om
produktiviteten att en del kan vara av övergående karaktär. Men till en
del bedöms den starka produktivitetstillväxten också avspegla mer
långsiktiga faktorer. Det skulle vara intressant om du utvecklade detta.
Arbetsmarknadens funktionssätt är intressant även i dag. Vi ska se hur
de som har ansvaret för arbetsmarknaden och dess misslyckanden skjuter
på Riksbanken och penningpolitiken för eventuella marginella skillnader
i sysselsättning. Problemen med arbetsmarknadens funktionssätt har inte
åtgärdats. Du har själv pekat på vilken enorm potential - det gör alla,
OECD, IMF, EU-kommissionen - som finns och att åtgärderna ska sättas
in där. Det kan vi lämna därhän i dag.
Exporten har överraskat positivt, och importpriserna utvecklas förmånligt.
Kan det ligga ett element av den ökade "outsourcingen" i den ökade
produktiviteten, det vill säga att produktionen i praktiken är en del
av den svenska exporten som går som tåget, där sysselsättningen sjunker
och vinsterna ökar i de svenska exportföretagen? Låga importpriser för
insatsvaror ligger i den svenska exporten och sysselsättningen är
långsiktigt på väg från landet, men vi sätter samman produkter som går på
export härifrån och det lyfter exportsiffrorna, dock inte sysselsättningen.
Bytesbalansöverskottet har en annan sida. Vi ser att Sverige trendmässigt
har lägre investeringar än EU totalt sett, men även de 15 gamla länderna.
Det avspeglar sig i det stora bytesbalansöverskottet. Det är allvarligt
på längre sikt om vi inte investerar här utan i andra länder. Det skulle
vara intressant om du kunde kommentera de faktorerna.
Riksbankschef Lars Heikensten: Vi har haft en ganska förmånlig utveckling
under senare år också när det gäller inhemska priser, förutom att vi
har haft det när det gäller importpriserna. Precis som jag har varit
inne på är produktivitetsutvecklingen en viktig aspekt på detta. När
man reser i landet och pratar med företagare, fackliga företrädare,
länsarbetsnämnder och liknande ser man många konkreta exempel på den
process du talar om.
Jag besökte i vintras en såg vid Indalsälven. Ägaren berättade att han
hade lagt 10-procentiga produktivitetskrav per år i tre år framåt på
sin verksamhet. Det var nödvändigt därför att han räknade med att
konkurrensen från Ryssland skulle komma att utvecklas på ett sådant sätt.
Det påverkar i sin tur köpare av byggmaterial, de kan bygga billigare
och så vidare. I det fallet var det inte utflyttning utan en
produktivitetsförbättring inom landet som blev resultatet av den skarpare
konkurrensen. Ett annat företag jag besökt nyligen övervägde att flytta
ut en verksamhet till Estland. Företaget var mer lågproduktivt, och man
klarade inte de nuvarande lönerelationerna.
Man behöver alltså inte dra in Kina för att se att något pågår. Samtidigt
känner jag ibland en viss osäkerhet för hur unikt och dramatiskt detta
är i ett svenskt historiskt perspektiv. Vi har haft en fantastisk
strukturomvandling över århundraden.
Jag hörde Alan Greenspan säga att man i Förenta staterna har haft samma
sysselsättningsgrad i 100 år, men man håller i stort sett inte på med
någonting man höll på med för 100 år sedan. Det är i huvudsak sant också
hos oss. Ekonomin förändras hela tiden. Sysselsättningsnivån bestäms
egentligen av något annat. Den bestäms av institutionerna i övrigt i
ekonomin.
Konkret handlar det om att när arbetsplatser försvinner - av vilket
skäl det nu är - gäller det att det kommer nya arbetsplatser till stånd.
Det har att göra med investeringsklimatet. Det hänger också ihop med
rörlighet och utbildning och den typen av faktorer. Egentligen har
Sverige goda traditioner på området. Strukturomvandlingen under 1950-
och 1960-talen fungerade väl i landet utifrån det perspektivet. Det här
är alltså problem som går att hantera, det vill jag betona. Ibland kan
man få känslan av att alla jobben försvinner till Asien, men själva
poängen är att de jobb som inte kan försvara de höga löner vi har i
landet försvinner. Då gäller det att se till att politiken bedrivs så
att vi får nya jobb som kan klara våra lönenivåer och som ger oss ett
fortsatt högt välstånd.
Mats Odell (kd): Jag besökte för någon månad sedan Volvokoncernens mest
lönsamma företag, Volvo Aero i Trollhättan. Där tillverkas delar till
flygmotorer. Jag undrade varför detta fortfarande sker i Sverige med
hög lönsamhet. Det var för att vi fortfarande har ett litet försprång
vad gäller metallurgi, det vill säga de olika värmezoner som finns i en
jetmotor och som kan hantera detta metallurgiskt. Det är nu en utveckling
som är på väg till Kina, Indien eller vart du vill. Vår komparativa
fördel hänger på sköra trådar, det vill säga att vi fortfarande kan ta
ut så pass höga priser för spetskompetens. Det stora bytesbalansöverskottet
- som många tycker är positivt men som faktiskt avspeglar en misstro
mot investeringsklimatet i Sverige, till skillnad från USA, det är dit
kapitalsummorna går, det är därför de klarar sig - är inte Riksbankens
uppgift. Men exporten överraskar uppåt och importpriserna minskar, och
det ligger där allvarliga långsiktiga tendenser som vi behöver fundera
på. Jag är glad för de svar du har gett, men hemläxan är i det här huset
och inte vid Brunkebergs torg.
Riksbankschef Lars Heikensten: Jag talade om produktivitetsförändringar
på Nationalekonomiska Föreningen i februari förra året. Där finns det
en del långsiktiga resonemang kring hur man kan se på detta.
Lars Bäckström (v): Vi har väl läxor att göra på alla torg. Det är ett
delat ansvar. Jag är gammal lärare!
Jag vill först tacka riksbankschefen i någon mån för föredraget men ett
än större tack för beslutet om räntan. Jag är mycket tillfreds att den
inte gick uppåt.
När ett sådant beslut ska fattas i Riksbanken tittar ni på mycket. Jag
har försökt att läsa på under morgonen, men såvitt jag förstår - jag
väljer det enklaste, trubbigaste måttet, KPI, det som människor i landet
förstår - ligger KPI i Sverige lägre, det folk i gemen kallar inflation,
än i de flesta andra länder. Det är en retorisk fråga. Jag tror mig
veta svaret. Jag påstår mig veta att det är så. Men jag kan ha fel. Det
förekommer. Jag vill att en riksbankschef som vet mer än vad jag gör
berättar hur det är. Om det är så, varför är det så? Jag tänker på
euroområdet.
Jag har en mer knepig fråga. Om jag var riksbankschef - jag tror ni gör
så - skulle jag titta på vad som i ekonomkretsar kallas för BNP-gap. Ni
tittar på hur bruttonationalprodukten växer. Sedan hittar ni på en annan
bruttonationalprodukttillväxt, något som kallas för potentiell BNP. Det
är något som ingen riktigt vet vad det är. Sedan säger ni att de är
lika. Då är det risk för inflation och räntan måste höjas.
Det där är lite knepigt. Det är något som liksom finns och inte finns
som bestämmer hur något ska ske som påverkar människors vardag.
På s. 38 konstaterar ni att ni egentligen inte vet vad den potentiella
BNP:n är. Det finns tre metoder. Beroende på vilken det är fråga om
kommer man fram till helt olika resultat.
Jag tror att det är viktigt att utveckla detta för allmänheten eftersom
det är så oerhört styrande - detta för klarhetens och den allmänna
debattens skull. Jag har en kommentar som jag tycker tyder på att det är
väldigt långt tills gapet sluts. Av diagrammet på s. 38 att döma är väl
gapet snart slutet, och då finns risken för en räntehöjning.
Jag ska ta ett väldigt handfast exempel, och nu talar jag inte om att
vi kan få ut dem i arbetskraften som t.ex. är sjukskrivna eller
förtidspensionerade. I stället gäller det en väldigt enkel och mera handfast
sak, nämligen unga kvinnor och män i åldern 25-30 år som är högutbildade
akademiker. De är, får vi förutsätta, välutbildade och kunniga. Samtidigt
är det rekordarbetslöshet bland dessa. Vi har ju hört om unga civilekonomer,
såväl kvinnor som män, med magisterexamen och toppbetyg i alla ämnen
som gått arbetslösa i två och ett halvt år.
Jag har kontrollerat detta med vänner jag har. Sådana människor som jag
nyss nämnde får i Storbritannien jobb på studs. Man anställer till och
med människor med filosofie examen på banker eftersom de sägs vara
välutbildade och ha bevisat att de kan lära sig något. Biologer anställs
på banker därför att de kan räkna. Men i Sverige är det rekordarbetslöshet
bland topputbildade unga akademiker. Tyder inte detta på att vi har ett
stort BNP-gap som kan slutas?
Riksbankschef Lars Heikensten: Jag väljer nog att nu suga åt mig av
ditt inledande beröm. Det gör jag i trygg förvissning om att jag inte
alltid kommer att kunna glädja dig.
När det gäller konsumentprisindex har du rätt. Det kan hända att det
finns länder som har ännu lägre siffror än vi. Bland annat har man i
Norge på senare tid haft en mycket låg inflation. Nu har den gått upp
lite grann så jag vågar dock inte uttala mig exakt. Men fram till den
allra senaste tiden har inflationen legat lägre där.
Låt mig visa ett diagram. Som du ser har vi under senare tid kommit
påtagligt under euroområdet. Så var det också, vill jag minnas, runt
åren 1999 och 2000. Jag tänker då på den diskussion som Karin refererade
till om den nya ekonomin och sådant.
R10. Inflation i Sverige, euroområdet och USAÅrlig procentuell
förändring
Källor: Bureau of Labor Statistics, Eurostat och SCB
En första naturlig sak att titta på är arbetskraftskostnadsutvecklingen,
för den spelar en mycket stor roll, eller egentligen enhetsarbetskraftskostnaden
där man tittar på produktiviteten och på lönekostnaderna. Under senare
tid har vi kommit ned även under USA i det här fallet, och vi har redan
tidigare legat under euroområdet. Det har varit en väsentlig faktor.
Detta beror inte på att vi på det hela taget har haft en lägre
löneökningstakt. Det är möjligt att vi för närvarande ligger i nivå med
euroområdet, möjligen till och med lite lägre. Jag minns inte exakt. Men
generellt under de här åren har det inte varit så, utan det är
produktiviteten som har överraskat positivt, vilket jag tidigare var inne på.
Det är det som är det avgörande.
R11. Arbetskraftskostnad per producerad enhet, Sverige, USA och
euroområdetÅrlig procentuell förändring
Källor: Bureau of Labor Statistics, Eurostat, SCB och Riksbanken
Varför har den gjort det? Tyvärr är det inte en fråga som jag, som jag
också tidigare varit inne på, har ett riktigt bra svar på. Min enda
tröst är att det har ingen annan heller. Jag skulle gissa att en viktig
skillnad mellan Sverige och euroområdet är att vår ekonomi är betydligt
mer öppen. Vi påverkas mycket mer av konkurrens från omvärlden än vad
många av de här länderna gör. Det tror jag är en starkt drivande faktor
för vår utveckling. Men det är mycket möjligt att det också finns andra
förklaringar. Det kan exempelvis handla om att vi sektorsmässigt har
legat ganska väl till. Möjligen kan det förklaras med att svenskt
näringsliv har varit bättre på att omorientera sig kring växande sektorer,
IT och annat. Det kan också vara så att vi har haft lite tur och legat
i de rätta sektorerna vid den här tidpunkten. Rimligen är det lite av
båda.
Italien har t.ex., på tvärs med vad alla trott, både vad gäller
produktiviteten och tillväxten överraskat väldigt negativt under senare år.
En faktor i sammanhanget tror jag är att Italien i allt väsentligt
exporterar till länder som också haft en svag utveckling, medan vi har
lyckats ganska väl med att omorientera vår export till Förenta staterna
och till flera av de tillväxtländer som har vuxit betydligt bättre.
Du reser sedan frågan om produktionsgapet. Som du säger har vi olika
beräkningar på detta. Att vi har valt att redovisa flera stycken är
just för att tydliggöra vad du säger: att det finns en stor osäkerhet
kring produktionsgapen. Ibland övertolkas de där beräkningarna - att
det så att säga är det här diagrammet som i sig ger hela historien. Så
är det inte, utan vi får försöka titta på alla möjliga indikatorer på
resursutnyttjandet i ekonomin. Jag visade tidigare en bild över
arbetsmarknadsläget och bristen på maskin- och anläggningskapacitet; den
här bilden visar olika branscher där man kan se att det i något fall
råder brist på arbetskraft. Men i stort sett är det inte så i svensk
ekonomi, vilket dina exempel bekräftar. Det är alltså många sektorer
där det i det här läget inte råder brist på arbetskraft.
45. Andelen företag med brist på personalProcent, säsongrensad
Källa: Konjunkturinstitutet
Samtidigt ska det väl sägas att för att få en bra utveckling kan vi
inte vänta tills det är en situation där vi har överhettning och alla
är anställda fullt ut, utan vi måste agera med räntepolitiken i god tid
och dämpa försiktigt innan vi är inne i nämnda situation. Det är
naturligtvis fråga om en avvägning - om hur snabbt man ska gå fram i
uppåtgående konjunkturer. När vi fattar de besluten tittar vi på en mängd
olika indikatorer.
Du undrade vad potentiell tillväxt är för något. Ja, det är naturligtvis
en bedömning av tillgängliga arbetstimmar och hur effektivt de kan
användas. Det är det som avgör den potentiella tillväxten.
Storbritannien har under en följd av år haft en hög tillväxt. Det är en
viktig förklaring, men de har också en arbetsmarknad som i många olika
avseenden fungerar annorlunda än vår - säkert på gott och ont, men alltså
annorlunda - och som inte har ett dugg med det allmänna efterfrågeläget
att göra.
Jag har för mig att du hade ytterligare en fråga.
Lars Bäckström (v): Jag tycker att riksbankschefen har besvarat mina
frågor på ett fullt nöjaktigt sätt i den delen. Men jag har en kompletterande
fråga: Tyder inte den höga arbetslösheten bland unga akademiker på att
vi har ett väsentligt produktionsgap att sluta? Snarare handlar det om
en fördjupning i den frågan.
Möjligen har jag också en till kompletterande fråga. Man ska liksom
inte bedöma dagen vid morgon eller lunch utan först vid dagens slut;
det är sant. Vi har inte stått utanför EMU så väldigt länge; det är
också sant. Men hittills har det inte, tycker jag, medfört några negativa
konsekvenser att stå utanför EMU. Tvärtom har det, tycker jag, medfört
positiva konsekvenser. Vad tycker riksbankschefen så långt?
Riksbankschef Lars Heikensten: På sätt och vis var det tur att du ställde
den senare frågan. Den skulle jag kunna utveckla hur mycket som helst.
Men när det gäller den första frågan vet jag inte om jag kan tillägga
så mycket utöver vad jag redan sagt.
Vi kan gå tillbaka och titta ytterligare på just unga akademiker. Men
det är uppenbart att det inte är det enda som är väsentligt i sammanhanget,
utan vi måste se brett på detta - se på olika delar av landet och på
olika yrkeskategorier. Vi gör också aggregerade bedömningar som kommer
till uttryck i form av de produktionsgap som du talat om. Jag är dock
inte omedveten om det som du tog upp. Jag rör mig ju också i sammanhang
där jag träffar en hel del unga akademiker som just har kommit ut på
arbetsmarknaden.
När det gäller EMU och den diskussion du tar upp har alla möjliga
argument förekommit. Jag har ingen anledning att egentligen vare sig
recensera det ena eller andra argument som förekommit. För egen del har
jag aldrig föreställt mig att ett medlemskap i EMU under normala
omständigheter, om inte landet på något sätt befinner sig i en krissituation
när det sker, skulle få dramatiska effekter på kort sikt. De positiva
effekter som jag tycker att man har kunnat se har att göra med vinsterna
av långsiktig ekonomisk integration på olika sätt. Det blir billigare
att växla, och det blir en större säkerhet i samband med investeringar.
Den typen av aspekter handlar det om. Därför hade jag inte heller väntat
mig att man efter ett eller två år skulle se några positiva
effekter.
Roger Tiefensee (c): Jag vill börja med att tacka riksbankschefen för
en väldigt intressant inledning.
Jag har två spår i egentligen en och samma fråga. I rapporten beskriver
ni att arbetslösheten förväntas minska i takt med att konjunkturen stärks.
Samtidigt pekade riksbankschefen i sin inledning på de brister, på de
strukturproblem, som ändå finns på arbetsmarknaden. Det är viktigt att
ha med båda de perspektiven när man talar om möjliga lösningar.
Min första fråga gäller Riksbankens bedömning av jämviktsarbetslösheten.
Konjunkturinstitutet kom ju i går med en rapport om lönebildningen där
jämviktsarbetslösheten bedöms ligga på ungefär 4,2 %. Man pekar också
på strukturproblem som man skulle behöva åtgärda för att ändå kunna ha
låg inflation och låg arbetslöshet. Frågan är egentligen om Riksbanken
delar denna bedömning och hur stora bidragen av ett bristande funktionssätt
på arbetsmarknaden i så fall är till de inflationstendenser som ni ändå
pekar på.
Den andra delen av frågan gäller att ni också skriver att prisutvecklingen
på fastigheter samt ökad skuldsättning har viss stimulerande effekt på
den privata konsumtionen. Som jag bedömer det ligger det en väldig risk
i detta eftersom många nu har rörliga lån, samtidigt som man kan se att
reporäntan kommer att höjas och att marknadsräntorna kommer att höjas.
Vilken bedömning gör Riksbanken i det avseendet - detta dessutom kopplat
till att man för en expansiv finanspolitik som kan tidigarelägga en
räntehöjning? Vad finns det för risk i fråga om att räntehöjningen kommer
att bryta den privata konsumtionen?
Riksbankschef Lars Heikensten: När det gäller den första frågan är det
kanske klokt att gå tillbaka till det som Lars Bäckström tog upp om den
potentiella tillväxten och produktionsgapet. Det är alltså tillgänglig
arbetskraft i timmar och produktionsutvecklingen som avgör den potentiella
tillväxten och som därmed i grunden avgör hur mycket av efterfrågan vi
kan släppa fram utan att riskera att inflationen accelererar. Då är det
klart att olika typer av åtgärder som bidrar till att fler människor
finns tillgängliga på arbetsmarknaden eller till att produktiviteten
förbättras, allt annat lika, gör att vi kan släppa fram en högre
efterfrågan i ekonomin.
I själva verket är det väl så - för att gå tillbaka till diskussionen
inledningsvis - att hade ni frågat mig och kanske de flesta andra
svenskar som följde svensk ekonomisk utveckling under 70- och 80-talen,
om vi skulle ha kunnat ha haft en så hög efterfrågan som vi haft under
de här åren, så skulle nästan alla ha sagt: Nej, det kommer inte att gå.
Då kommer inflationen att accelerera.
Det faktum att produktionsutvecklingen har blivit bättre än vi räknat
med har alltså varit oerhört väsentligt för resultatet, i form av
reallöner och annat som jag här talat om. Man ska således inte misströsta
när det gäller detta. Den typ av stabiliseringspolitisk regim som vi
har innebär möjligheter att beakta effekterna av de reformer som eventuellt
sker och de effekter dessa får på arbetsmarknad och produktivitet. Sedan
är det en annan sak om man alltid ser förändringarna i tid och om man
uppskattar effekterna på ett korrekt sätt. Risken finns alltid, som vi
tidigare var inne på, att man kan missa i bedömningen. Men i grund och
botten finns det över tiden all anledning att tro att åtgärder som på
olika sätt gör att ekonomin fungerar bättre också kommer att kunna
resultera i lägre räntor, en högre efterfrågan och en bättre välståndsutveckling
i landet.
När det gäller jämviktsarbetslösheten brukar vi inte ge oss in på
specificeringar. Vi skulle bara få hålla på med revideringar en gång per
halvår, just av de skäl jag nämnt: Det sker ju hela tiden förändringar
på det här området.
Jag kommer ihåg vad alla trodde att jämviktsarbetslösheten var 1993.
Synen bland många ekonomer var då att den var 7 %. Hade vi bedrivit
politiken efter det skulle vi inte ha kunnat ta till vara de möjligheter
som fanns att förbättra läget. Jag tror att man ska förhålla sig en
aning skeptisk till enskilda siffror på detta område. Frågeställningen
är för komplex. Men det innebär inte att vi inte använder oss av begreppet
som sådant och av många andra liknande begrepp när vi försöker hantera
de avvägningar det här handlar om. Det gör vi ju. Men en speciell siffra
skulle jag inte vilja låsa mig för.
Sedan har vi huspriserna. Jag presenterade tidigare en bild som visade
att skulderna har gått upp och att räntekostnaderna har gått ned. Av
det resonemanget framgick att det naturligtvis innebär att hushållen i
någon mening är mer exponerade än de annars skulle ha varit. Ränteläget
är lågt, så i procentenheter räknat krävs det inte särskilt stora
förändringar i ränteläget för att det ska få ganska stora effekter på
hushållens kostnader. En 2-procentig höjning av räntan - och då hamnar
man på nivåer som historiskt sett inte varit extraordinära - skulle
innebära en ganska påtaglig förändring av hushållens kostnader för räntor.
Internationella huspriserIndex1991=100
Källor: Ecowin, Lantmäteriet, SCB och Internationella centralbanker
När vi tittar på priserna på egnahem i Sverige tycker vi att det går
att förklara dem med någorlunda rimliga ekonomiska samband. Man kan
göra modeller där man frågar: Vad borde förklara huspriserna? Ja, de
borde förklaras av inkomstutvecklingen, av ränteutvecklingen och av
demografin.
Om man gör några sådana experiment visar det sig att det går att förklara
de nuvarande prisnivåerna ganska väl. Som en jämförelse kan följande
nämnas. Vid aktieprisuppgången i slutet av 90-talet gick det inte att
på samma vis förklara priserna med rimliga modeller. För varje år som
gick stoppade de så kallade analytikerna på området in nya argument i
de sambanden som blev mer och mer fantasifulla för att kunna förklara
den prisutveckling vi hade. Man behöver inte ägna sig åt den typen av
övningar för att förklara priserna på egnahem, i varje fall inte än så
länge.
Det är alltså inte så att vi hyser en stor oro. Men samtidigt, givet
den exponering som hushållssektorn har för en ränteuppgång, finns det,
tycker jag, anledning att i stort sett i alla sammanhang ändå påpeka
att ränteläget har varit lågt under senare tid och att det är osannolikt
att det i längden kan fortsätta att vara så lågt. Därför bör alla se om
sitt hus. När bankerna lånar ut pengar bör de vara noga med att kontrollera
att de som de lånar ut till klarar ett högre ränteläge. Också hushållen
själva behöver naturligtvis pröva ytterligare lån noga.
Det kan ju hända saker som ingen förutsett. Under en period på 70-talet
hade vi, för att ta ett exempel, hög inflation och låg tillväxt på samma
gång. Om vi mot förmodan skulle hamna i en sådan situation - jag väntar
mig inte det, men om vi mot förmodan hamnar i en sådan situation - kan
det kullkasta en hel del kalkyler. Det är för alla viktigt att beakta
att utvecklingen kanske inte kommer att följa samma banor som under de
senaste tio åren.
Yvonne Ruwaida (mp): Också jag vill tacka för en intressant diskussion
här. Många frågeställningar har varit uppe. Men en sak som jag reflekterade
över i det här föredraget gäller just den information som vi har om vad
som händer internationellt, t.ex. vad det är som påverkar det internationella
prisläget. Du visade en overheadbild och sade att statistiken när det
gäller importerad inflation inte är bra. Du hänvisade också i ditt tal
här till att det behövs en ökad förståelse för vad det är som påverkar
det internationella prisläget.
Mats Odell tog upp en frågeställning här. Vi i Sverige är väldigt duktiga
på statistik. Men många länder tittar bara nationellt på statistik,
inte lika mycket på flöden mellan länder eller på den globala utvecklingen.
Det är kanske viktigt att försöka initiera och jobba för att det tas
fram mer internationell statistik på det här området, så att man har
bättre underlag för att kunna fatta politiska beslut och göra olika
typer av bedömningar. Det var den ena av mina reflexioner.
En annan reflexion är hur man ska tolka vårt beroende av olja. Det är
nu inte lika stort som under 80-talet. Men som jag tolkar dig här säger
du att oljeprisuppgången inte har fått de konsekvenser som den skulle
ha kunnat få dels beroende på det låga internationella prisläget, dels
beroende på det gynnsamma inflationsläget nationellt. De båda faktorerna
har egentligen motarbetat att vi haft de konsekvenser som kan påminna
om det som skedde under 70-talet. Egentligen finns beroendet av olja
kvar, även om det nu är mindre. Men vi har kunnat hantera det på grund
av ett ekonomiskt gynnsamt läge. Det hade ju kunnat vara ganska så
annorlunda om det internationella prisläget hade varit högre t.ex. eller
om vi hade haft en lägre produktivitet i Sverige. Är detta rätt
tolkat?
Riksbankschef Lars Heikensten: Ja, det är rätt tolkat som jag uppfattade
dig. Vi har ett oljeberoende, men det är betydligt mindre än det varit
historiskt i Sverige. Det är dock tillräckligt stort för att det skulle
ha kunnat få betydligt större effekter om vi inte hade haft den typ av
"etablerad regim" kring inflationen som vi nu har. Annorlunda uttryckt:
Hade det här tillstött åren 1993-1994 t.ex. hade det säkert varit mycket
mer komplicerat att hantera än vad som nu är fallet. Det åskådliggör
betydelsen av de förändringar av den stabiliseringspolitiska regimen
som jag tidigare talade om. Men visst finns oljeberoendet kvar.
Den här frågan var uppe när jag för någon vecka sedan var på Internationella
valutafondens årsmöte i Washington. Flera tog i sina inlägg upp att det
behövs ytterligare åtgärder i världen för att minska oljeberoendet. Det
kan man, som du förstår bättre än jag, göra med lite olika förtecken.
Man kan argumentera för olika typer av alternativ, sätt att hantera
dessa problem. Det fanns självklart också i det en udd riktad mot Förenta
staterna. Jag lärde mig att 11 %, eller något sådant, av världens
oljeförbrukning förbrukas av bilarna i USA. Men det diskuterades också en
del hur man skulle kunna hjälpa Kina, Indien och andra länder som nu
har en snabb tillväxt, så att de kan hantera sitt stora oljeberoende
snabbare. Det ligger i allas gemensamma intresse. Förutom växthusgaser
och andra aspekter som kan finnas med finns det starka ekonomiska skäl
för detta - av mer medelsiktig karaktär, kan man säga.
När det gäller statistiken får jag kanske vidga frågeställningen lite
grann. Vi blir på alla möjliga vis alltmer beroende av varandra. Det är
själva innebörden av globaliseringen, som jag uppfattar det. På det
ekonomiska området innebär detta att vi handlar mer med varandra. Det
blir också större kapitalrörelser mellan länderna. Vi investerar i andra
länder på ett annat sätt, och andra länder investerar hos oss. Allt
detta är en del av den ekonomiska integrationen.
Det är klart att detta på alla möjliga sätt ökar behovet av att vi
förstår vad som händer i andra länder; det blir allt viktigare. Mot den
bakgrunden vill jag i det här sammanhanget gärna slå ett slag för
multilateralt samarbete i största allmänhet. Det är en paradox i diskussionen
i dag att det multilaterala samarbetet ifrågasätts i alla möjliga
sammanhang, samtidigt som behovet av det har ökat alltmer - inte minst på
det ekonomiska området.
Jag touchade tidigare vid att de amerikanska bytesbalansunderskotten
har sin spegelbild i stora överskott i Asien, men det kan man inte tala
om ifall inte asiaterna finns med vid bordet. Vi måste alltså finna nya
former för att diskutera den internationella ekonomiska utvecklingen.
Rent
konkret kan jag säga att jag i sju år satt med i Ekonomiska och finansiella
kommittén, ursprungligen Monetära kommittén, i Bryssel. Statistikfrågor
var ofta på dagordningen. Där pågick ett kontinuerligt arbete inom EU
med att förbättra den ekonomiska statistiken.
Ordföranden: Härmed har vi gått igenom en frågerunda. Ordet lämnas fritt
om någon utskottsledamot har kompletterande frågor.
Agneta Gille (s): Herr ordförande! Först vill jag tacka för två intressanta
timmar här.
Jag vill återgå till min fråga senast vi träffade riksbankschefen. Det
var då en intern utfrågning som vi hade i finansutskottet och som
handlade om kontanthanteringen. I den frågan har vi följt utvecklingen
för Riksbanken eftersom den tidigare varit ett problem för Riksbanken.
Jag vill nu höra, riksbankschefen, vad som hänt sedan senast vi träffades.
Då var det ju fortfarande bekymmersamt.
Riksbankschef Lars Heikensten: För att göra en mycket kort rekapitulering
kan jag säga att vi år 1998 hade 350 personer som jobbade i Riksbanken
med de här frågorna. Under åren bakåt hade vi försökt dra ned den här
verksamheten en del, men fortfarande var en ganska stor del av Riksbankens
personal sysselsatt i denna verksamhet.
Vi hade en föreställning om att vi själva kunde spara pengar. Men det
var inte det allra viktigaste, utan viktigast var att den rådande
strukturen innebar att kontanthanteringen skedde på villkor som vi dikterade
och subventionerade. Vi trodde att de samhällsekonomiska kostnaderna
kunde bli lägre om man hade en ordning där de som berördes av detta
själva var med och på ett eller annat sätt styrde utvecklingen och bar
kostnaderna. Samtidigt är det, vill jag säga, en ganska snabb teknologisk
utveckling på det här området. Också mycket annat sker nu som rör
säkerhetsaspekter och liknande. Även detta måste strukturen anpassas till.
År 1999 bildade vi ett bolag för att hantera de här frågorna. Det blev
problem på olika vis. Bolaget kritiserades av konkurrensskäl och liknande.
Vi delade därför bolaget år 2002. I början av förra året arbetade 550
personer i bolaget, som gick med 10-15 miljoner kronor i förlust varje
månad.
Sedan dess har vi försökt att dels dra ned på verksamheten, dels avyttra
den. Det visade sig under processen när vi skulle sälja bolaget att det
bara fanns en intresserad köpare. Den köparen var inte intresserad av
att köpa bolaget utan av att köpa inkråmet i bolaget. Det var Securitas.
Men alla andra tänkbara intressenter var självfallet inbjudna. Från en
del synpunkter hade vi nog också föredragit en annan köpare, framför
allt visste vi att Securitas hade en väldigt stark ställning på marknaden.
Personligen gjorde jag flera försök att övertyga cheferna för andra
bolag inom branschen att engagera sig i frågan. Jag talade även med
cheferna i banksektorn för att man där skulle engagera sig eftersom
kontanthanteringen onekligen nära ansluter till deras verksamhet.
Hur det nu var så återstod ingenting annat än att antingen lägga ned
eller sälja till Securitas. Vi valde att sälja till Securitas. Som vi
talade om här i våras kunde Konkurrensverket inte på tre fyra månader
samla sig till ett beslut i frågan. När så inte skedde gjorde vi
bedömningen att vi inte kunde försvara att det här bolaget arbetade vidare
och fortsatte att göra förluster. Vi hade inte råd att vänta på att
Konkurrensverket möjligen skulle kunna samla sig till ett beslut. Det
var inte ett realistiskt handlingsalternativ.
Konkurrensverket visste att vi, om vi inte fick deras godkännande, inte
kunde göra någonting annat än att bjuda ut bolaget till försäljning i
ett fritt anbudsförfarande. Eftersom vi tidigare hade gjort allt vi
kunde för att få med andra parter var det inte sannolikt att vi till
slut i alla fall skulle få så många andra köpare än Securitas.
Jag minns inte exakt när jag var här senast, men jag tror att det var
i slutet av maj. Det som sedan inträffade var att Securitas självt valde
att säga upp det överlåtelseavtal som vi hade när vi inte fick något
besked från Konkurrensverket. Hade inte de gjort det hade vi själva hur
som helst tvingats överväga detsamma.
Eftersom vi inte hade något annat alternativ sade vi upp de anställda
i bolaget och ordnade ett auktionsförfarande där vi bjöd in alla tänkbara
intressenter. Securitas Värde lämnade det bästa anbudet. Det var ett
antal tiotal miljoner lägre än vad vi skulle ha fått betalt för samma
saker om vi kunnat sälja det i den ordning vi tänkt oss. Vi har senare
informerat Konkurrensverket om att affären nu genomförs, och de har
inte haft några synpunkter på detta. De valde att inte ta upp anmälan
från vår sida.
Vi har nu kommit långt när det gäller att avveckla verksamheten. PSAB
har endast några anställda kvar, och SKAB, som var det andra mer
Riksbanksnära bolaget, är vi på väg att ta tillbaka in i Riksbanken. Låt
mig visa en bild som ger en känsla för sysselsättningskonsekvenserna av
de åtgärder vi vidtagit.
Anställda över åren
Det framgår att vi radikalt har reducerat antalet anställda i Riksbanken
med bolag under senare år. De förändringar som varit på gång några år
kan nu sägas vara genomförda i allt väsentligt.
Jag kanske också ska nämna att ett inslag i den här förändringen är att
vi fattat beslut om att erbjuda banker att äga depåer - eller egentligen
att äga pengar som ligger i depåer som de i och för sig kan överlåta åt
andra att driva - på de ställen i landet där de så önskar. I så fall
får de ta upp en diskussion med oss, och sedan får vi försöka hitta
lämpliga ställen för depåerna. Det är upp till dem själva att driva
saken. Vi kommer bara att jobba på två ställen, men med depåer öppnar
vi en möjlighet för banksystemet att vara med och bygga upp en struktur
på fler ställen i landet om de, tillsammans med de kommersiella kontakter
de har inom handeln och på andra håll, bedömer att det är motiverat.
Såvitt jag förstår finns ett intresse för detta, och jag hoppas att det
ska kunna utvecklas väl.
Låt mig säga en sista sak, nämligen att det i olika sammanhang i våras
figurerade siffror om vad allt detta kostat. Det handlade om belopp på
över 1 miljard. Då bortsåg man emellertid från det faktum att det hade
kostat att driva den här verksamheten under senare år även om vi inte
försökt vidtaga några förändringar. Därför räknade vi lite grovt på
detta och kom fram till att om vi hade drivit verksamheten fram till
den här tidpunkten och sedan lagt ned allt - det kostar ganska mycket
även att lägga ned en verksamhet - skulle kostnaderna varit i
storleksordningen 600-700 miljoner. Detta bör man dra bort från den dryga
miljard kontanthanteringen har kostat under de senaste 5-6 årens
förändringsarbete. Det innebär självfallet inte att vi inte i dag med den
kunskapsnivå vi har inser att det hade varit önskvärt att hantera
omställningarna på ett annat sätt. Men den dryga miljarden, som figurerat
i debatten, är inte en riktigt rättvisande siffra.
Ordföranden: Tack för detta. Frågorna om Pengar i Sverige AB och Svensk
Kontantförsörjning AB är förvisso viktiga men ligger helt vid sidan av
ämnet för dagens utfrågning, som är inflationsrapporten och den aktuella
penningpolitiken. Jag föreslår därför att vi fortsätter den diskussionen
i ett annat sammanhang - möjligen där även Konkurrensverket och andra
är med.
Cecilia Widegren (m): Tack för genomgången. Det kan i ett slutskede
vara svårt att inte återupprepa en del frågor, men jag skulle ändå vilja
ha riksbankschefens bild av det eventuella globala inslag vi i dag har
i Sveriges ekonomi.
I dag står 20 000-25 000 människor i och omkring Trollhättan och darrar
tillsammans med familjer och anhöriga i väntan på det eventuella beslut
som kan komma att drabba dem och den regionen av Sverige. Jag skulle
därför vilja höra lite grann om det globala inslaget och de snabba
penseldrag som kan påverka vår ekonomi oerhört starkt. Det gäller inte
minst den region av Sverige som nu direkt påverkas.
Precis som riksbankschefen konstaterat är antalet sysselsatta i dag
lägre än före krisen. Ungefär 1,2 miljoner människor i arbetsför ålder
står i dag utanför arbetsmarknaden. Det har tidigare i diskussionen
också påvisats att det kanske framför allt är yngre som i saknad av
arbetsmoral i framtiden kommer att ha ännu större problem att ta sig in
på en arbetsmarknad, vilket trots allt är nödvändigt.
Offentlig sektor spelar relativt sett en mindre roll i dag än tidigare,
t.ex. när det gäller att kompensera den typen av globala penseldrag
som nu drabbar oss i Sverige. I stället måste vi fundera på andra
åtgärder. Riksbankschefen har också pekat på de strukturella problemen
och arbetsmarknadens funktionssätt.
Vi har en fortsatt svag situation på arbetsmarknaden, och inom olika
block har vi funderat över anställningsformerna. Det kanske är för dyrt
att anställa i dag, det kanske är för krångligt, man kanske mer än
tidigare behöver fundera på de icke-traditionella arbetsmarknadssektorerna.
Jag vet sedan tidigare att riksbankschefen inte gärna vill kommentera
formerna för strukturella problem, men det kanske kan finnas läge för
det en sådan här dag.
Hur påverkar den globala ekonomin, ett sådant här penseldrag, oss? Det
som eventuellt kommer att ske i dag är ju förödande. Det har skett
tidigare på olika håll. Det kan mycket väl komma att ske igen. Inte minst
bör vi inför framtiden beakta detta och den oro som det medför. Jag
skulle vilja ha en kort kommentar om detta.
Riksbankschef Lars Heikensten: Jag tror att det är viktigt att få rätt
fokus i den där diskussionen, och då är det centralt att också komma
ihåg att vårt land mer än kanske något annat land i världen genom
århundradena tjänat på den internationella arbetsfördelningen. När
förändringar av det slag du talat om händer gäller det att inrikta sig på
att hantera det och se till att det kan växa fram nya arbetsplatser,
vilket du också är inne på. Detta har ju hänt förr i dina hemtrakter -
på 50- och 60-talen var det hela textilindustrin, senare varven och så
vidare. Det gäller även att se till att arbetskraften har en tillräcklig
utbildningsnivå, att det finns motiv för att byta bransch, att röra på
sig och dylikt.
Som vi var inne på tidigare har vi fått ett internationellt erkännande
för att vi på många sätt hanterade detta ovanligt bra under 50- och
60-talen. En del av dessa problem tror jag att vi fortfarande hanterar
bra. Vi har mer av fungerande omställningsstöd och andra åtgärder av
den typen. Men jag tror att det finns mer att göra, vilket bl.a. har
att göra med hur socialförsäkringssystem och liknande fungerar i den
här typen av situationer. Det har också att göra med hur man på olika
sätt uppmuntrar till nya investeringar. De är nyckelfrågor. Längre än
så brukar jag inte vilja gå, som du själv var inne på.
Mats Odell (kd): Jag har en kort kompletterande fråga om hushållens
skuldsättning. Vi har av statistiken sett att andra kvartalet i år var
ett rekord. Jag tror att skuldsättningen ökade med nästan 45 miljarder.
Jag skulle vilja höra hur du ser på ett alternativt förslag till att
Riksbanken måste höja räntan för att dämpa en eventuell fastighetsboom
och stor skuldsättning bland hushållen, något som framförts av Svenskt
Näringslivs skatteexpert Krister Andersson. Vi har i dag en
kapitalinkomstbeskattning på 30 %, och spegelbilden av den är en avdragsrätt
för räntor på 30 %. Det innebär att staten därigenom så att säga
subventionerar en skulduppbyggnad. Krister Andersson har gjort ett
räkneexperiment, som jag läste häromdagen, nämligen att om man sänkte
kapitalinkomstskatten, och därmed stärkte konkurrensläget för att ha
kapital i Sverige, till 25 % skulle avdragsrätten minska med det motsvarande.
Men med dagens låga ränteläge motsvarar det en höjning av reporäntan
med enbart 0,25 %. Hur ser du på att göra den typen av växlingar, som
skulle lätta trycket på en höjning av räntan för all verksamhet i
Sverige?
Christer Nylander (fp): I inflationsprognosen står: När det gäller risker
med denna utveckling tycks det inte finnas några uppenbara tendenser
till allvarliga obalanser som skulle kunna leda till kraftigt fallande
huspriser.
Att därifrån gå till en situation när det är lugnt på marknaden kan ju
vara ett stort steg. I samband med den förra utfrågningen diskuterade
vi de här frågorna väldigt mycket. Samtidigt vet vi, sägs det i
inflationsprognosen, att småhuspriserna stigit med 11 % under sommaren
jämfört med förra sommaren. Läget torde alltså vara värre nu än det var
senast vi diskuterade frågan.
Jag vill egentligen bara ställa ett par korta frågor: Åt vilket håll
har utvecklingen gått det senaste halvåret? Har situationen på den
marknaden blivit värre eller har den blivit lite lugnare?
Riksbankschef Lars Heikensten: Jag ska börja med Mats fråga. Jag har en
del problem med ordet "växling" eftersom det, som jag var inne på
tidigare, i slutändan blir så att vi får sätta de räntor som vi bedömer
är rimliga - givet de institutioner vi har i landet. Samtidigt tycker
jag att det är bra att du tar upp just det exemplet. Det åskådliggör
nämligen hur vårt handlingsutrymme påverkas av institutionerna, av
skattesystem och andra regler. Jag minns inte om vi pratade om det i
våras, men i t.ex. Australien har man haft mycket kraftiga prisökningar
på egnahem, mycket kraftigare än vi. Det är uppenbart att ett inslag
där är att de, i en utsträckning som inte riktigt är fallet hos oss,
tillåter ägande av bostadslägenheter som man inte bor i. Det innebär
att bostadslägenheter blivit ett investeringsobjekt, och att privatpersoner
sitter med många lägenheter. Det i sin tur har bidragit till ett starkare
spekulativt inslag på den marknaden.
Men skattesystemet är också väsentligt. Jag minns att den frågeställning
som du nämner, där du refererar till Krister Andersson, var uppe på
tapeten i samband med den stora skattereformen i början av 90-talet.
Det handlade då om att man helt skulle avskaffa avdragsrätten och göra
den här typen av utbyte.
Jag vill inte kommentera huruvida det är klokt eller inte att nu genomföra
den förändring du talar om eftersom det också har att göra med en mängd
andra aspekter. Men du har rätt i att om man gjorde på det sättet skulle
det, allt annat lika, bidra till att dämpa benägenheten att med lånade
pengar köpa bostäder. Så är det.
När det gäller Christers fråga har det förvisso blivit värre i den
meningen att prisutvecklingen och skuldsättningen fortsatt. Samtidigt
vill jag göra klart att vi inte har några mål för skuldsättning och
husprisutveckling, utan vi har ett inflationsmål som väglett vårt
agerande.
Vi har tidigare haft en diskussion här som gått ut på att vi inte haft
tillräckligt låga räntor. Om vi hade haft ännu lägre räntor skulle
utvecklingen på dessa marknader ha varit ännu snabbare. Det är hela tiden
fråga om en avvägning. Det vi emellertid kan göra - för vi har ju bara
ett medel som direkt påverkar utvecklingen, nämligen reporäntan - det
är att vi kan prata om saken. Det har vi också gjort. I många olika
sammanhang har vi tagit till vara de tillfällen vi haft för att göra
klart att hushållen bör vara vaksamma.
Ordföranden: Med detta har vi kommit till slutet av denna förmiddag.
Jag ber att få tacka riksbankschefen Lars Heikensten med medarbetare
och förklarar härmed finansutskottets offentliga utfrågning om den
aktuella penningpolitiken avslutad.