Försvarsutskottets betänkande

2004/05:FöU6

Sjö- och kustövervakningsfrågor

---

Sammanfattning
I detta betänkande behandlas tio motioner från den allmänna motionstiden
2004/05. Motionerna behandlar frågor om vrak och ägarlösa båtar,
Kustbevakningens befogenheter, organisatoriskt ansvar, Sjöräddningssällskapet
och miljösäker sjöfart.
Samtliga motioner avstyrks. Till betänkandet har fogats fyra reservationer
och ett särskilt yttrande.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Vrak och ägarlösa båtar
Riksdagen avslår motionerna 2004/05:L243, 2004/05:Fö201 och 2004/05:Fö247.

Reservation 1 (m, fp, kd, c, mp)

2. Kustbevakningens befogenheter
Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Fö228 yrkandena 1-3 och 2004/05:Fö240.

Reservation 2 (v)

3. Organisatoriskt ansvar
Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Fö207 och 2004/05:Fö211.
Reservation 3 (m, fp, kd, c)

4. Sjöräddningssällskapet
Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Fö219 och 2004/05:Fö230.

5. Miljösäker sjöfart
Riksdagen avslår motion 2004/05:T395 yrkande 6.
Reservation 4 (c)

Stockholm den 8 februari 2005
På försvarsutskottets vägnar

Eskil Erlandsson
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Eskil Erlandsson (c),
Tone Tingsgård (s), Ola Rask (s), Ola Sundell (m), Allan Widman (fp),
Michael Hagberg (s), Berndt Sköldestig (s), Erling Wälivaara (kd),
Berit Jóhannesson (v), Britt-Marie Lindkvist (s), Åsa Lindestam (s),
Heli Berg (fp), Peter Jonsson (s), Karin Enström (m), Marie Nordén (s),
Lars Ångström (mp) och Carl-Axel Roslund (m).

Redogörelse för ärendet
I detta betänkande behandlas motioner väckta under den allmänna
motionstiden hösten 2004. En sammanställning av motionsyrkandena återfinns
i bilaga 1.

Utskottets överväganden
Vrak och ägarlösa båtar
Utskottets förslag i korthet
Utskottet föreslår att riksdagen avslår motionerna 2004/05:L243,
2004/05:Fö201 och 2004/05:Fö247.
Jämför reservation 1 (m, fp, kd, c, mp).
Motioner
I motion 2004/05:L243 av Henrik S Järrel (m) begärs att regeringen lägger
fram förslag om bortforsling av ägarlösa båtar.
Övergivna båtar, som påträffas angjorda i eller utanför båtklubb någonstans
i skärgården och som inte är stulna eller där ägare inte kan spåras,
kan i princip inte flyttas (om de t.ex. inte hindrar trafik) utan att
det riskerar att betraktas som egenmäktigt förfarande. Den som gör det
och åstadkommer skador kan bli ersättningsskyldig.
En möjlighet i dessa fall är att begära biträde hos kronofogden för
bortforsling, vilket förutsätter en polisanmälan. Begäran måste innehålla
namn, adress och helst personnummer på den som äger den båt som begärs
flyttad för att kronofogden skall kunna debitera kostnaden rätt. Annars
sker ingen bortforsling.
Enligt motionären kan skrotbåtar ligga i åratal i skärgården utan att
det lagligen går att ingripa. Det händer även att värdefulla båtar,
utan spårbar ägare, ockuperar platser i båtklubbar eller annorstädes
utan att vare sig polis, kronofogde eller hamnkaptener egentligen får
flytta dem. Det bör därför skapas legala möjligheter att ingripa i fall
som dessa. Detta bör enligt motionären riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.

I motion 2004/05:Fö201 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m) anför motionären
att det finns behov av att åstadkomma en samlad lagstiftning som bl.a.
skall reglera ansvarsfrågan för nytillkomna vrak.
I landets skärgårdar och utmed våra kuster tillkommer varje år ett stort
antal båtvrak. Det är ofta fråga om havererade och strandade fritidsbåtar
och mindre fartyg. Genom att båtarna oftast saknar ekonomiskt värde
lämnas de av den tidigare ägaren åt sitt öde. Båtvraken blir därför
ofta en säkerhetsrisk för sjöfarten, en miljörisk - genom bränsleutsläpp
och nedskräpning eller till hinder för fisket.
Frågan om vem som i dag bär ansvaret för omhändertagande av strandade
vrak eller fartyg, yngre än hundra år gamla, utmed våra stränder och
kuster är enligt motionären oerhört komplicerad och förvirrad. Genom
att ansvarsfrågan är så spridd kan undanskaffandet av vraket ta mycket
lång tid, ofta med betydande risker för sjöfarten och miljön som följd.
Dessutom anser motionären att lagstiftningen (lagen om sjöfynd 1918:163)
är mycket gammal och bör ses över.
Motionären anser att en lösning på problemet skulle kunna vara att
ansvaret för nytillkomna vrak i sjön bör åvila Kustbevakningen och för
vrak på land kommunens räddningsnämnd. Man bör kunna dra paralleller
till hanteringen av inträffade oljeutsläpp.
I motion 2004/05:Fö247 av Helena Bargholtz och Gabriel Romanus (båda
fp) yrkas att riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till
lagändring som reglerar rätten och skyldigheten att forsla bort störande
båtar och vrak.
I dag kan båtar, som har övergivits av sina ägare, ligga i åratal i
skärgården eller våra större sjöar utan att de som störs har möjlighet
att få dem bortforslade. Detta är ett stort och växande problem, bl.a.
i Stockholms skärgård och Mälaren. Utan att underhållas förfaller
båtarna till skrot. De övergivna båtarna är ett fult inslag i miljön,
och de kan dessutom vara farliga, t.ex. för lekande barn.
Ibland kan inte ägaren påträffas, ibland har ägaren ingen möjlighet att
själv forsla bort vraket, t.ex. på grund av att vederbörande saknar
medel eller sitter i fängelse. Motionärerna menar även att det inte
heller är rimligt att den markägare som har råkat få ett vrak vid sin
strand skall ha skyldighet att forsla bort det.
En båt som inte har anmälts stulen kan inte med nuvarande regler flyttas
av polisen eller en hamnkapten. Inte heller kronofogden eller en enskild
kan låta forsla bort båten om ägaren är okänd. Det kan räknas som
egenmäktigt förfarande.
Utskottet
Utskottet anser liksom Justitiekanslern (beslut den 12 januari 2004,
dnr 383-02-21) att det är otillfredsställande att det i vissa fall saknas
uttryckliga bestämmelser om vem som har rätt eller skyldighet att forsla
bort skeppsvrak.
En genomgång av gällande rätt visar följande:
Enligt kungörelsen (1951:321) om undanröjande av för sjöfarten eller
fisket hinderliga vrak m.m. får Sjöfartsverket, efter prövning av
omständigheterna, föranstalta om undanröjande av ett fartyg eller ett
annat större föremål som har sjunkit i allmän farled, om hinder eller
fara för sjöfarten därigenom har uppstått och vederbörande befälhavare,
redare eller ägare inte ofördröjligen vidtar åtgärder för bortskaffande
av fartyget eller föremålet. Detsamma gäller i fråga om ett fartyg eller
ett annat större föremål som har sjunkit inom ett vattenområde där fiske
får bedrivas utan stöd av enskild fiskerätt, om fartyget eller föremålet
vållar väsentligt förfång för fiske av betydenhet.
Enligt lagen (1918:163) med vissa bestämmelser om sjöfynd (sjöfyndslagen)
skall den som bärgar ett övergivet fartyg, skeppsvrak, redskap eller
gods som hör till ett fartyg anmäla fyndet hos polismyndighet, tjänsteman
vid Kustbevakningen eller tulltjänsteman. Om bärgning har skett skall
en kungörelse med föreläggande för ägaren att anmäla sig inom en viss
tid utfärdas. Det bärgade fyndet lämnas ut till ägaren, om han eller
hon ger sig till känna inom förelagd tid och styrker sin rätt. Om ägaren
inte anmäler sig inom den angivna tiden tillfaller fyndet bärgaren.
Sjöfyndslagen reglerar således inte den situationen att varken ägaren
eller bärgaren gör anspråk på fyndet. I Rikspolisstyrelsens tidigare
gällande föreskrifter och allmänna råd för tillämpningen av lagen med
vissa bestämmelser om sjöfynd, FAP 654-1, föreskrevs (punkt 4.8) att
det i dessa fall torde vara berättigat att låta fyndet tillfalla staten
i likhet med vad som gäller för hittegods. I Rikspolisstyrelsens allmänna
råd om sjöfynd, RPSFS 2003:3, som gäller fr.o.m. den 1 april 2003, finns
ingen motsvarande föreskrift.
Naturvårdslagen (1964:22) (NVL) är numera upphävd men är enligt lagen
(1998:811) om införande av miljöbalken ändå i princip tillämplig på mål
och ärenden som har inletts före miljöbalkens ikraftträdande den 1
januari 1999. Enligt 24 § första stycket NVL fick miljö- och hälsoskyddsnämnden,
om det på viss plats i naturen hade skräpats ned eller annars osnyggats,
förelägga den som hade vållat nedskräpningen att iordningställa platsen
samt vidta erforderliga förebyggande åtgärder för framtiden.
Renhållningslagen (1979:596) (RL) ersattes den 1 januari 1999 av lagen
(1998:814) med särskilda bestämmelser om gaturenhållning och skyltning
(LGS). I 20 § första stycket RL stadgades att om det hade skräpats ned
eller osnyggats på platser utomhus där allmänheten fick färdas fritt,
och som inte utgjorde gator, vägar, torg, parker eller andra allmänna
platser inom detaljplanerat område, ålåg det kommunen att återställa
platsen i sådant skick som med hänsyn till ortsförhållandena, platsens
belägenhet och omständigheterna i övrigt tillgodosåg skäliga anspråk.
En bestämmelse med motsvarande innehåll finns i 4 § LGS.
Inom den internationella sjöfartsorganisationen (IMO) pågår dock för
närvarande arbete med att ta fram internationella regler gällande
bortforsling av vrak. Utskottet har erfarit att den konvention som är
under utarbetande kommer att innehålla regler om lokalisering och
märkning av vrak. Konventionen skall också reglera vem som har ansvaret
för bortforsling av vrak och vem som skall bära kostnaderna. Förslaget
innebär i denna del huvudsakligen
att ägaren är skyldig att avlägsna ett vrak,
att kuststaten får avlägsna vraket om inte ägaren gör det inom förelagd
tid eller om situationen är akut,
att ägaren i förekommande fall bär ett strikt ansvar för statens kostnader
för att avlägsna vraket,
att en fartygsägare är skyldig att ha försäkring som täcker ansvaret
för kostnader i samband med vrakborttagning.
Utskottet delar motionärernas uppfattning om behovet av en tydligare
rättslig reglering för att få bukt med de problem som aktualiseras i
motionerna. Sverige har dock aktivt deltagit i arbetet med framtagandet
av konventionen, och en internationell konferens för antagande av
konventionen är planerad till år 2006. Utskottet anser det rimligt att
konventionsarbetet och därtill hörande eventuell övrig rättslig reglering
på området avvaktas. Något uppdrag till regeringen från riksdagens sida
behövs därför inte nu. Utskottet avstyrker därför motionerna 2004/05:L243,
2004/05:Fö201 och 2004/05:Fö247.

Kustbevakningens befogenheter
Utskottets förslag i korthet
Utskottet föreslår att riksdagen avslår motion 2004/05:Fö228 yrkandena
1-3 och motion 2004/05:Fö240.
Jämför reservation 2 (v) och särskilt yttrande (v).
Motioner
I motion 2004/05:Fö228 av Berit Jóhannesson m.fl. (v) yrkande 1 påtalas
att Kustbevakningen fortlöpande har fått nya och mer kvalificerade
polisiära uppgifter och samarbetet med polis och åklagare har därigenom
breddats och fördjupats. Kustbevakningens verksamhet är en del av det
s.k. rättskedjeperspektivet. En strävan är att utvecklingen inom
rättsväsendet skall ske samordnat utifrån ett helhetsperspektiv. Enligt
motionärerna kan man gå vidare för att utöka effektiviteten i rättskedjan.
Det finns konkreta förslag där Kustbevakningens unika kompetens avseende
verksamheter till sjöss bättre kunde utnyttjas samtidigt som polis och
åklagare skulle kunna avlastas enklare ärenden. Kustbevakningen föreslås
få rätt att utfärda ordningsbot. Detta förslag väcktes redan i
"Åklagarutredningen" (SOU 1992:61). Kustbevakningen har förklarat sig beredd
att ta på sig denna uppgift. Det krävs dock ändring i rättegångsbalken
och viss utbildning av personalen. Detta bör riksdagen som sin mening
ge regeringen till känna.
I samma motions yrkande 2 föreslås vidare att Kustbevakningen och polisen
skall få rätt att ta rutinmässiga alkoholutandningsprov i sjötrafiken.
Ett sådant förslag har lämnats i betänkandet Sjöfylleri (SOU 2001:30).
Även i detta fall har Kustbevakningen förklarat sig beredd att ta på
sig uppgiften. Men även detta förslag kräver en lagändring. Eftersom
det redan finns en presumtionsregel för grovt sjöfylleri behöver frågan
om provtagning enligt motionärerna inte nödvändigtvis avvakta hur det
blir med promillegräns för enkelt sjöfylleri.
I samma motions yrkande 3 föreslås att Kustbevakningen skall få rätt
att göra kontroll av ålder, fart och nykterhet när det gäller framförandet
av snöskoter/terrängfordon på de områden Kustbevakningen arbetar inom
då havsvattnet är fruset. Kustbevakningen har i dag befogenheter att
göra fartkontroller samt rapportera sjöfylleri när det gäller fartygstrafik,
detta borde enligt motionärerna även kunna gälla framförande av
snöskoter/terrängfordon. Men även detta förslag fordrar en lagändring. Att
inte utnyttja dessa möjligheter att använda Kustbevakningen leder till
att vissa, för säkerheten väsentliga, bestämmelser antingen inte alls
beivras eller att man måste belasta polis och åklagare med dem, vilket
enligt motionärerna numera kan synas onödigt.
I motion 2004/05:Fö240 av Maud Ekendahl (m) anförs att Kustbevakningen
har en modern och processinriktad verksamhet och en välutbildad personal.
Kustbevakningstjänstemännen har en hel del polisiära uppgifter. Syftet
är att kunna göra ingripande tidigt när polis inte finns tillgänglig.
Enligt motionären är Kustbevakningens verksamhet viktig i det s.k.
rättskedjeperspektivet. Dess kompetens avseende verksamheter till sjöss
skulle emellertid utnyttjas bättre samtidigt som polis och åklagare
skulle kunna avlastas från enklare ärenden. Därför borde Kustbevakningen
få rätt att ta rutinmässiga alkoholutandningsprov i sjötrafiken. I
nuläget får personalen inte utföra någon utandningskontroll som bevissäkring
utan tvingas föra personen i land för provtagning. Enligt motionären
bör en lagändring ske för att utöka effektiviteten i rättskedjan.
Utskottet
Utskottet har erfarit att Regeringskansliet har utarbetat en promemoria
i vilken föreslås bl.a. att tjänstemän vid Kustbevakningen som uppfyller
särskilt angivna krav skall få möjlighet att utfärda föreläggande av
ordningsbot för vissa brott mot sjötrafikförordningen (1986:300).
Regeringen har aviserat att en proposition om möjlighet för Kustbevakningen
att förelägga ordningsbot kommer att föreläggas riksdagen senare detta
år.
Även frågan om utandningsprov är föremål för utredning. Utredningen
Rattfylleri och sjöfylleri (dir. 2003:174) skall bl.a. göra förnyade
överväganden av frågan om införande av en promillegräns för sjöfylleri
som inte är grovt och även överväga andra metoder för att förbättra
sjösäkerheten genom att minska antalet alkoholrelaterade olyckor till
sjöss. Utredningen som kommer att lämna sitt slutbetänkande den 16
december 2005 skall lämna förslag på lagstiftningsreformer och andra
åtgärder.
När det gäller frågan om Kustbevakningens befogenheter att stoppa fordon
kan konstateras att Kustbevakningen är den enda myndigheten som regelbundet
övervakar sjötrafiken i kust- och skärgårdsområden samt till havs under
vintertid. När isarna ligger brukar i allmänhet den trafik som sker på
is inte anses vara att betrakta som sjötrafik. Kustbevakningen kan med
stöd av lagen (1982:395) om Kustbevakningens medverkan vid polisiär
övervakning (LKP) övervaka ordningen i sjötrafiken. LKP ger dock inget
uttryckligt utrymme för myndigheten att övervaka trafik med snöskoter
och andra terrängkörningsfordon oavsett om trafiken sker på land eller
på is.
I avvaktan på det pågående arbetet med frågorna avstyrker utskottet
motionerna 2004/05:Fö228 yrkandena 1-3 och 2004/05:Fö240.

Organisatoriskt ansvar
Utskottets förslag i korthet
Utskottet föreslår att riksdagen avslår motionerna 2004/05:Fö207 och
2004/05:Fö211.
Jämför reservation 3 (m, fp, kd, c).
Motioner
I motion 2004/05:Fö207 av Mona Jönsson och Jan Lindholm (båda mp)
föreslår motionärerna att riksdagen skall begära att regeringen tillsätter
en parlamentarisk utredning om arbetsfördelning och organisation av
frågor rörande skydd, räddning, sanering m.m. till sjöss. På västkusten
finns många inblandade för att klara skydd, räddning, sanering och att
hålla ordning till sjöss. Det är sjöpolis, Sjöräddningssällskapet,
Kustbevakningen, sjukvård, försvaret och Räddningsverket. Det pågår
diskussioner angående försvaret, kontrollen över fisket, miljöbevakningen
och flera andra verksamheter. I detta sammanhang skulle det enligt
motionärerna vara av stort värde att tillsätta en parlamentarisk utredning
som tar ett bredare grepp för att se över framtiden vad gäller
arbetsfördelning och organisation.
I motion 2004/05:Fö211 av Tobias Billström (m) påpekas att Kustbevakningen
i dag utgör en självständig statlig myndighet. Den ansvarar i dag för
polisiär verksamhet, kontroll av efterlevnad av in- och utförselavgifter,
fiskeriövervakning, sjöövervakning och sjösäkerhetsarbete, miljökontroll
samt övervakning av jakt, handel med utrotningshotade växter och djur
och marinvetenskaplig forskning.
Det är i dagens pressade ekonomiska läge för den svenska staten enligt
motionären oförsvarbart att ha en uppdelning av uppgifter som är relaterade
till svenskt territorialvatten och svensk ekonomisk zon som leder till
förekomsten av skilda myndigheter. Överlappande uppgifter är enligt
motionären ett kraftfullt argument för att förändra och förenkla
myndighetsutövningen i Sverige.
I fråga om sjöövervakningen finns i dag lagen (1982:395) om Kustbevakningens
medverkan vid polisiär övervakning. Den ger samma befogenheter till en
kustbevakningstjänsteman som en polisman att exempelvis hålla förhör,
medta till förhör, gripa någon och genomföra husrannsakan. Det vore i
dag enkelt att utsträcka dessa befogenheter till att även omfatta befäl
inom marinen.
Redan i dag arbetar Kustbevakningen intimt kring radarövervakning
tillsammans med Försvarsmakten. Detta gäller också uppdrag inom
räddningstjänsten. Det vore naturligt och önskvärt att samarbetet utsträcktes
till samtliga de områden som Kustbevakningen ansvarar för. För att uppnå
maximal effektivitet bör därför enligt motionären Kustbevakningen upphöra
som självständig myndighet. Den befintliga fartygsflottan bör överföras
till marinen liksom den anställda personalen. Därutöver bör givetvis en
översyn göras över vilka delar av Kustbevakningen som kan läggas ut på
entreprenad alternativt upphöra.
Utskottet
Utskottet anser att tidigare utredningar inom området, bl.a. den s.k.
Sjöverksamhetskommittén, klargjort gränsdragningarna mellan olika aktörer
på ett sådant sätt att utskottet i dag inte ser något akut behov av en
ytterligare utredning i frågan. Ett flertal andra utredningar har även
berört frågan, bl.a. SOU 2002:10 rörande en ny räddningstjänstlagstiftning,
SOU 2004:110 i vilken en ny gränskontrollag föreslås och SOU 2004:87
som föreslår reformerade regler vad avser kontrollen av farligt gods.
Därutöver finns även ett par pågående utredningar, dels rörande
fiskerikontrollen, dels den pågående utredningen om rattfylleri och sjöfylleri.

Utskottet vill dock understryka att arbetet för att uppnå en god
krishanteringsförmåga, bl.a. genom att samarbeta och samverka med övriga
aktörer är mycket viktigt. Utöver Kustbevakningen bedriver även
Försvarsmakten, Sjöfartsverket och polisen viss verksamhet till havs.
Därutöver har vissa kommuner och frivilligorganisationer, som t.ex.
Sjöräddningssällskapet, resurser vilka används t.ex. inom sjöräddningen.

Utskottet avstyrker sålunda motion 2004/05:Fö207.
Utskottet har tidigare behandlat frågan om Kustbevakningens inordnande
i Försvarsmakten ett flertal gånger bl.a. i betänkande 1998/99:FöU2 då
utskottet anfört följande:
Utskottet erinrar inledningsvis om att Kustbevakningen har ett stort
antal uppgifter till sjöss vid sidan av den rena övervakningsuppgiften.
Det gäller kontroll- och tillsynsuppgifter samt miljöräddningstjänst
till sjöss, såväl på svenskt territorialhav som inom Sveriges ekonomiska
zon. Kustbevakningens polisiära befogenheter har successivt byggts ut
för att kunna ingripa mot en rad brott. Motionärens förslag att inordna
Kustbevakningen i Försvarsmakten skulle enligt utskottets bedömning
därmed medföra att myndighetsutövning mot svenska och utländska medborgare
- ofta med stöd av polismans befogenheter - skulle bli en uppgift för
Försvarsmakten. Utskottet har senast under förra riksmötet behandlat en
motion med liknande innebörd. I betänkande 1997/98:FöU1 Sveriges
totalförsvar 1998 (s. 133) redovisar försvarsutskottet följande
ståndpunkt:
Utskottet vill inledningsvis erinra om att regeringen i proposition
1995/96:12 Totalförsvar i förnyelse redovisade följande uppfattning:
Den sedan länge i vårt land gällande grundsatsen att militärt tvång
eller våld inte skall brukas mot den egna befolkningen eller andra civila
utgör en annan självklar begränsning. Militär personal skall således
inte ges uppgifter som utanför det traditionella militära verksamhetsområdet
rymmer våld eller tvång mot enskilda. En annan sak är att resurser kan
utnyttjas till stöd för andra myndigheter som är lagligen berättigade
att använda tvång eller våld.
Utskottet delade regeringens uppfattning (bet. 1995/96:FöU1 s. 25).
Tolkningen fick enligt utskottets mening dock inte göras så strikt att
exempelvis försvarets resurser - och i det sammanhanget militär personal
- inte skulle kunna ställas till civila myndigheters förfogande i deras
myndighetsutövning. Att som motionären föreslår inordna den civila
Kustbevakningen i Försvarsmakten står i strid med riksdagens uppfattning
i frågan. Kustbevakningens polisiära befogenheter har dessutom utvidgats
under senare år. Enligt utskottets mening framstår behovet av en civil
gränsövervakning och förmågan till myndighetsutövning på vårt sjöterritorium
och i den ekonomiska zonen som ökande, inte minst genom EU-medlemskapet
och Schengen-avtalet samt för att kunna ingripa mot bl.a. gränsöverskridande
brottslighet. Att i det läget föra in Kustbevakningen i Försvarsmakten
vore ett steg i fel riktning. Därför bör motionen avslås.
Utskottet har samma uppfattning i frågan som under förra riksmötet.
Kustbevakningen bör sålunda inte inordnas i Försvarsmakten. Däremot
skall självfallet samarbetet mellan myndigheterna på alla sätt främjas.
Motion 1998/99:Fö602 bör avslås av riksdagen.
I dag finns genom förordningen (2002:375) om Försvarsmaktens stöd till
civil verksamhet en möjlighet för Försvarsmakten att på begäran lämna
stöd till polisen, Kustbevakningen m.fl. Försvarsmakten kan vidare
ingripa med stöd av den s.k. IKFN-förordningen (1982:756). Regeringen
har även tillkallat en särskild utredare (dir. 2004:119) för att se
över polisens behov av stöd i samband med terroristattentat m.m. Uppdraget
skall redovisas senast den 31 augusti 2005. Att, såsom motionären
förordar, ge Försvarsmakten polisiära uppgifter skulle enligt utskottets
mening gå emot den numera vedertagna principen om att Försvarsmakten
skall kunna lämna stöd till civil verksamhet men att detta skall ske
under civil ledning.
Riksdagen har vid ett flertal tillfällen under senare år avvisat förslag
om att inordna Kustbevakningen i Försvarsmakten. I denna fråga har
riksdagens linje varit klar och konsekvent. Utskottet finner inte anledning
att ändra sin tidigare ståndpunkt i denna fråga och avstyrker motion
2004/05:Fö211.
Sjöräddningssällskapet
Utskottets förslag i korthet
Utskottet föreslår att riksdagen avslår motionerna 2004/05:Fö230 och
2004/05:Fö219.

Motioner
I motion 2004/05:Fö230 av Christer Skoog m.fl. (s) påtalar motionärerna
vikten av att hitta en permanent lösning vad gäller sjöräddningens
organisation. Motionärerna refererar till den tidigare avlämnade motionen
2003/04:Fö229 i vilken bl.a. anfördes att Sjöräddningssällskapet har en
betydelsefull roll i vårt lands sjöräddning. Motionärerna menar att det
vore mycket olyckligt om Sjöräddningssällskapets i bokstavlig mening
livsviktiga insats riskerar att omintetgöras. Enligt motionärerna krävs
det att regeringen ingriper och söker hitta en lösning som gör det
möjligt för Sjöräddningssällskapet att också i fortsättningen bedriva
sitt framgångsrika arbete.
Motionärerna konstaterar att denna viktiga fråga tyvärr fortfarande är
olöst. Riksdagen bör ge regeringen till känna att det nu är angeläget
att skyndsamt hitta en långsiktig, permanent lösning som innebär att
båtarna överförs till sjöräddningen.

I motion 2004/05:Fö219 av Annelie Enochson (kd) påtalas vikten av att
Sjöräddningssällskapet kan fortsätta sin verksamhet. Sjöräddningssällskapet
utför årligen 1 700-1 800 uppdrag varav hälften är sjöräddning och
sjuktransporter. Sjöräddningssällskapet deltar i närmare 70 % av alla
sjöräddningsinsatser som sker i landet. Sjöräddningssällskapet gör enligt
motionären en ovärderlig samhällsinsats. Under år 2002 räddade
Sjöräddningssällskapet över 100 människor från att omkomma och över 2 000
människor från allvarliga lägen till sjöss.
Sjöräddningssällskapet är fram till 2007 ordförande i ILF, det
internationella samarbetsforumet för sjöräddning i världen, vilket enligt
motionären måste anses som ett stort erkännande av Sjöräddningssällskapet.
I motionen framhålls att Sjöräddningssällskapets viktiga arbete utförs
ideellt och utan större inblandning från staten. Våra farvatten är hårt
trafikerade, speciellt sommartid, och här utför Sjöräddningssällskapet
en oerhört värdefull insats. Det är enligt motionären viktigt att
Sjöräddningssällskapets roll får bestå och att kärnverksamheten, att rädda
liv och att assistera vid räddningsaktioner till sjöss, får vara
prioriterad utan att andra uppgifter läggs på denna funktion.
Utskottet
Utskottet har tidigare behandlat frågor om Sjöräddningssällskapets
resurser, senast i betänkande 2003/04:FöU8 då utskottet anförde
följande:

Utskottet delar motionärernas uppfattning att Sjöräddningssällskapet
utför en mycket viktig uppgift. Frågan om möjligheten för Sjöräddningssällskapet
att låna båtar av Försvarsmakten har lösts genom att Försvarsmakten den
30 januari 2004 fattade beslut om att Sjöfartsverket får låna samma
båtar som tidigare lånats ut till Sjöräddningssällskapet. Utlåningen
sker i enlighet med 4, 6 och 16 § i förordningen (2002:375) om
Försvarsmaktens stöd till civil verksamhet. Sjöfartsverket får låna dessa
båtar av Försvarsmakten eftersom en statlig myndighet utan kostnad kan
låna materiel av en annan statlig myndighet under förutsättning att den
myndighet som lånar ut materielen inte behöver den i sin egen verksamhet.
Sjöfartsverket kan sedan i sin tur låna ut dessa enheter till
Sjöräddningssällskapet på samma villkor som man tidigare lånat ut egna enheter.
Motionerna synes därmed vara tillgodosedda och utskottet avstyrker
motionerna 2003/04:Fö4, 2003/04:Fö212, 2003/04:Fö229 och 2003/04:Fö230.

Utskottet har därefter erfarit att avtal om ytterligare lån av fyra
båtar har tecknats hösten 2004. Utskottet erinrar om att det ankommer
på Sjöfartsverket att bedöma vilka resurser som behövs för att uppfylla
målen avseende sjöräddningen. Utskottet avstyrker motionerna 2004/05:Fö230
och 2004/05:Fö219.
Miljösäker sjöfart
Utskottets förslag i korthet
Utskottet föreslår att riksdagen avslår motion 2004/05:T395.
Jämför reservation 4 (c).
Motioner
I motion 2004/05:T395 av Sven Bergström m.fl. (c) yrkande 6 anförs att
de incidenter och olyckor som inträffat kring Sveriges kuster har visat
att beredskapen inte alltid är den bästa. Åtgärder behövs för att höja
beredskapen, och för detta krävs samarbete med våra grannländer. Helcoms
arbete för en höjd beredskap är välkommet och bör följas upp nationellt.

Åtgärder som krävs är t.ex. avtal om miljöberedskap för länderna kring
Östersjön. Man bör avtala i förväg om en räddningsledare. Likaså krävs
det avtal om samordnade räddningsinsatser och att gemensamma övningar
genomförs regelbundet. Helcom har fått respektive regering att delegera
ned detta till berörd myndighet, för att åstadkomma en "24-timmarsberedskap".
Detta är enligt motionärerna mycket positivt.
Att utse nödhamnar är oerhört viktigt för att minimera skadorna av en
eventuell olycka. Helcom har genomfört ett stort arbete för att utse
nödhamnar kring Östersjön, vilket mer eller mindre är färdigt, men
motionärerna vill ändå poängtera vikten av att det finns nödhamnar längs
hela kuststräckan.
Det krävs enligt motionärerna också avtal med bogserbåtar, tankfartyg
etc. för en snabb insats då olyckan är framme. En inventering av
bogserbåtar och brandbekämpningsfartyg kring Östersjön 2002 visade på
skrämmande fakta. Kustbevakningen har fått i uppdrag att lösa detta, men
självklart krävs det enligt motionärerna också ekonomiska resurser.
Utskottet
Utskottet anser att de åtgärder som regeringen anger i budgetpropositionen
för 2005, såsom bl.a. en långsiktig investeringsplan för Kustbevakningen,
däribland flera miljöskyddsfartyg, ligger väl i linje med det som
eftersträvas av motionärerna.
När det gäller nödbogsering tog försvarsminister Leni Björklund 2003
tillsammans med sin dåvarande danske kollega ett initiativ till förbättrad
nödbogseringsberedskap i södra Östersjön. Diskussioner pågår för närvarande
mellan de behöriga myndigheterna i Sverige, Tyskland, Danmark och Polen
om ett samarbete vad avser nödbogsering.
Inom ramen för Helsingforskommissionen (Helcom) finns genom arbetsgruppen
Response ett etablerat samarbete mellan Östersjöstaterna vad avser
miljöräddningstjänst till sjöss. Även inom ramen för det nordiska samarbetet
finns genom Köpenhamnsavtalet ett liknande samarbete. Inom båda dessa
avtal finns på operativ nivå arbetsgrupper inom vilka genomförda
operationer redovisas och diskuteras i syfte att dra erfarenheter från
olyckor. Olyckan analyseras och eventuella möjligheter att förbättra
det operativa samarbetet tas till vara. Inom ramen för gruppernas
verksamhet bedrivs även övningsverksamhet. Det etablerade samarbetet
innebär också att det finns en dygnet-runt-beredskap med möjlighet för
de ansvariga myndigheterna att direkt begära assistans i händelse av en
olycka i deras territorialvatten eller ekonomiska zon från en eller
flera av våra grannländer runt Östersjön.
När det gäller nödhamnar har regeringen gett ett uppdrag till Kustbevakningen
och Sjöfartsverket att gemensamt, mot bakgrund av Europaparlamentets
och rådets direktiv 2002/59/EG om inrättandet av ett övervaknings- och
informationssystem för sjötrafik i gemenskapen och om upphävande av
rådets direktiv 93/97/EEG (övervakningsdirektivet), utreda hur möjligheterna
att handla effektivt i samband med mottagande av fartyg i nöd kan
förbättras. Mot bakgrund av detta avstyrker utskottet motion 2004/05:T395.

Reservationer
Utskottets förslag till riksdagsbeslut och ställningstaganden har
föranlett följande reservationer. I rubriken anges vilken punkt i utskottets
förslag till riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

1. Vrak och ägarlösa båtar, punkt 1 (m, fp, kd, c, mp)
av Eskil Erlandsson (c), Ola Sundell (m), Allan Widman (fp), Erling
Wälivaara (kd), Heli Berg (fp), Karin Enström (m), Lars Ångström (mp)
och Carl-Axel Roslund (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservation 1. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2004/05:L243,
2004/05:Fö201 och 2004/05:Fö247.
Ställningstagande
Övergivna båtar, som påträffas angjorda i eller utanför båtklubb någonstans
i skärgården och som inte är stulna eller där ägare inte kan spåras,
kan i princip inte flyttas (om de t.ex. inte hindrar trafik) utan att
det riskerar att betraktas som egenmäktigt förfarande. Den som gör det
och åstadkommer skador kan bli ersättningsskyldig.
En möjlighet i dessa fall är att begära biträde hos kronofogden för
bortforsling, vilket förutsätter en polisanmälan. Begäran måste innehålla
namn, adress och helst personnummer på den som äger den båt som begärs
flyttad för att kronofogden skall kunna debitera kostnaden rätt. Annars
sker ingen bortforsling.
Här döljer sig enligt vår mening ett moment 22. Skrotbåtar kan ligga i
åratal i skärgården utan att det lagligen går att ingripa. Det händer
även att värdefulla båtar, utan spårbar ägare, ockuperar platser i
båtklubbar eller annorstädes utan att vare sig polis, kronofogde eller
hamnkaptener egentligen får flytta dem. Många aktörer såsom t.ex. polisen,
Kustbevakningen, kronofogdemyndigheterna, länsstyrelserna och Sjöfartsverket
kan helt eller delvis bli inblandade i frågan men under oklara
ansvarsförhållanden. Det bör därför skapas legala möjligheter att ingripa
genom att en samlad lagstiftning som reglerar fall som dessa åstadkoms.
Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

2. Kustbevakningens befogenheter, punkt 2 (v)
av Berit Jóhannesson (v).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 2
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservation 2. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:Fö228
yrkande 3 och avslår motionerna 2004/05:Fö228 yrkandena 1 och 2 samt
2004/05:Fö240.
Ställningstagande
Kustbevakningen föreslås få rätt att göra kontroll av ålder, fart och
nykterhet när det gäller framförandet av snöskoter/terrängfordon på de
områden Kustbevakningen arbetar inom då havsvattnet är fruset.
Kustbevakningen har i dag befogenheter att göra fartkontroller samt rapportera
sjöfylleri när det gäller fartygstrafik enligt LKP, detta borde även
kunna gälla framförande av snöskoter/terrängfordon. Detta förslag fordrar
en lagändring. Att inte utnyttja dessa möjligheter att använda
Kustbevakningen leder till att vissa, för säkerheten väsentliga, bestämmelser
antingen inte alls beivras eller att man måste belasta polis och åklagare
med dem, vilket numera kan synas onödigt.
Förslagen skulle totalt sett innebära en effektivisering i rättskedjan
genom att polis och åklagare mer skulle kunna koncentrera sina resurser
till sina prioriterade områden. Samhällsekonomiskt skulle de föreslagna
ändringarna i Kustbevakningens befogenheter vara till gagn för
skattebetalarna genom att samhällets resurser tillvaratas på ett effektivt
sätt.
Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Jag yrkar bifall till Vänsterpartiets motion Fö228 yrkande 3.

3. Organisatoriskt ansvar, punkt 3 (m, fp, kd, c)
av Eskil Erlandsson (c), Ola Sundell (m), Allan Widman (fp), Erling
Wälivaara (kd), Heli Berg (fp), Karin Enström (m) och Carl-Axel Roslund
(m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 3 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservation 3. Därmed bifaller riksdagen delvis motion
2004/05:Fö211 och avslår motion 2004/05:Fö207.
Ställningstagande
Kustbevakningen utgör i dag en självständig statlig myndighet. Den
ansvarar i dag för polisiär verksamhet, kontroll av efterlevnad av in-
och utförselavgifter (det vill säga tullkontroll), fiskeriövervakning,
sjöövervakning och sjösäkerhetsarbete, miljökontroll samt övervakning
av jakt, handel med utrotningshotade växter och djur och marinvetenskaplig
forskning.
Det är i dagens pressade ekonomiska läge för den svenska staten
oförsvarbart att ha en uppdelning av uppgifter som är relaterade till svenskt
territorialvatten och svensk ekonomisk zon som leder till förekomsten
av skilda myndigheter. Överlappande uppgifter är ett kraftfullt argument
för att förändra och förenkla myndighetsutövningen i Sverige.
Dessutom har samhällets resurser när det gäller sjöövervakning kommit
att minska. Sjöpolisverksamheten är i dag avvecklad utom på vissa
begränsade kustavsnitt. Således handlar det inte bara om att myndighetsresurser
överlappar varandra. Det uppstår även luckor, tidsmässigt och geografiskt,
i sjöövervakningen. Den bristande samordningen mellan Kustbevakningen
och andra myndigheter, tillsammans med en historisk blockering att
effektivt utnyttja Försvarsmakten för andra ändamål än rent militära,
måste åtgärdas. Det viktigaste kan rimligen inte vara vilken myndighet
som agerar utan att någon myndighet agerar.
Vi menar att en organisatorisk samordning av Kustbevakningen och
Försvarsmakten är nödvändig för att denna effekt skall uppnås. Med hänsyn
till storleksförhållandena och behovet av en nära samverkan med t.ex.
flygvapnet är det naturligt att Kustbevakningen integreras i Försvarsmakten.
En sådan förändring måste dock föregås av noggranna överväganden av en
lång rad frågor vad avser organisation, utbildning, befogenheter,
uppgifter m.m.

4. Miljösäker sjöfart, punkt 5 (c)
av Eskil Erlandsson (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 5
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservation 4. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:T395
yrkande 6.
Ställningstagande
De incidenter och olyckor som inträffat kring Sveriges kuster har visat
att beredskapen inte alltid är den bästa. Åtgärder behövs för att höja
beredskapen, och för detta krävs samarbete med våra grannländer. Helcoms
arbete för en höjd beredskap är välkommet och bör följas upp nationellt.

Åtgärder som krävs är t.ex. avtal om miljöberedskap för länderna kring
Östersjön. Man bör avtala i förväg om en räddningsledare. Likaså krävs
det avtal om samordnade räddningsinsatser och att gemensamma övningar
genomförs regelbundet. Helcom har fått respektive regering att delegera
ned detta till berörd myndighet, för att åstadkomma en "24-timmarsberedskap".
Detta är mycket positivt, och jag förväntar mig ett bra resultat.
Att utse nödhamnar är oerhört viktigt för att minimera skadorna av en
eventuell olycka. Vid "Prestige"-olyckan utanför Spaniens kust var det
just bristen på nödhamnar som fördröjde räddningsinsatsen. Helcom har
genomfört ett stort arbete för att utse nödhamnar kring Östersjön, vilket
mer eller mindre är färdigt men jag vill ändå poängtera vikten av att
det finns nödhamnar längs hela kuststräckan.
Det krävs också avtal med bogserbåtar, tankfartyg etc. för en snabb
insats då olyckan är framme. En inventering av bogserbåtar och
brandbekämpningsfartyg kring Östersjön 2002 visade på skrämmande fakta. De
enda bogserbåtar som finns längs hela den svenska Östersjökusten är
isbrytarna i Stockholm, som vintertid befinner sig uppe i Bottenviken.
De få bogserbåtar som finns har dessutom inte beredskap sommartid,
vilket innebär att de under sommarmånaderna är obemannade och inte kan
användas vid en olycka. Kustbevakningen har fått i uppdrag att lösa
detta, men självklart krävs det också ekonomiska resurser. Vad som ovan
anförs om att höja beredskapen i Östersjön bör ges regeringen till känna.

Särskilt yttrande
Utskottets beredning av ärendet har föranlett följande särskilda yttrande.
I rubriken anges inom parentes vilken punkt i utskottets förslag till
riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

Kustbevakningens befogenheter, punkt 2 (v)
Berit Jóhannesson (v) anför:

När det gäller utvecklingen inom rättsväsendet anser Vänsterpartiet att
man kan gå vidare för att utöka effektiviteten i rättskedjan men då
självfallet med bibehållen rättssäkerhet.
Det finns konkreta förslag där Kustbevakningens unika kompetens avseende
verksamheter till sjöss bättre kan utnyttjas samtidigt som polis och
åklagare skulle kunna avlastas enklare ärenden. Kustbevakningen föreslås
få rätt att utfärda ordningsbot. Detta förslag väcktes redan i
"Åklagarutredningen" (SOU 1992:61). Kustbevakningen har förklarat sig beredd
att ta på sig denna uppgift. Det krävs dock ändring i rättegångsbalken
och viss utbildning av personalen.
Kustbevakningen och polisen föreslås vidare få rätt att ta rutinmässiga
alkoholutandningsprov i sjötrafiken. Ett sådant förslag har lämnats i
betänkandet Sjöfylleri (SOU 2001:30). Även i detta fall har Kustbevakningen
förklarat sig beredd att ta på sig uppgiften. Men även detta förslag
kräver en lagändring. Eftersom det redan finns en presumtionsregel för
grovt sjöfylleri behöver frågan om provtagning inte nödvändigtvis avvakta
hur det blir med promillegräns för enkelt sjöfylleri. Mot bakgrund av
det pågående arbetet med frågorna förutsätter Vänsterpartiet att ett
förslag som ligger i linje med Vänsterpartiets önskemål kommer att
föreläggas riksdagen. Med hänvisning till detta ställer jag mig bakom
utskottsmajoritetens förslag.

Bilaga
Förteckning över behandlade förslag
Motioner från allmänna motionstiden hösten 2004
2004/05:L243 av Henrik S Järrel (m):
Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag om bortforsling av
ägarlösa båtar i enlighet med vad som i motionen anförs.
2004/05:Fö201 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om behovet av att åstadkomma en samlad lagstiftning som bl.a.
skall reglera ansvarsfrågan för nytillkomna vrak.
2004/05:Fö207 av Mona Jönsson och Jan Lindholm (båda mp):
Riksdagen begär att regeringen tillsätter en parlamentarisk utredning
om arbetsfördelning och organisation av frågor rörande skydd, räddning,
sanering m.m. till sjöss.
2004/05:Fö211 av Tobias Billström (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om sammanslagningen av Kustbevakningen och marinen till en
myndighet.
2004/05:Fö219 av Annelie Enochson (kd):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om vikten av att Sjöräddningssällskapet kan fortsätta sin verksamhet.

2004/05:Fö228 av Berit Jóhannesson m.fl. (v):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att ge Kustbevakningen rätt att utfärda ordningsbot.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att ge Kustbevakningen rätt att ta alkoholutandningsprov
i sjötrafiken.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att Kustbevakningen får rätt att göra kontroll av
ålder, fart och nykterhet när det gäller framförandet av
snöskoter/terrängfordon.

2004/05:Fö230 av Christer Skoog m.fl. (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om vikten av att hitta en permanent lösning vad gäller sjöräddningens
organisation.
2004/05:Fö240 av Maud Ekendahl (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att införa en lagändring så att Kustbevakningen erhåller rätt
att utföra alkoholtester i sjötrafiken.
2004/05:Fö247 av Helena Bargholtz och Gabriel Romanus (båda fp):
Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till lagändring som
reglerar rätten och skyldigheten att forsla bort störande båtar och
vrak.
2004/05:T395 av Sven Bergström m.fl. (c):

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i
motionen anförs om att höja beredskapen i Östersjön.