Försvarsutskottets betänkande

2004/05:FÖU7

Skydd mot olyckor

---

Sammanfattning

Utskottet behandlar i detta betänkande 14
motionsyrkanden som rör skydd mot olyckor,
brandforskning, deltidsbrandmän, skogsbrandflyg och
hyggesbränning, brandskydd i skolorna samt
räddningstjänsten i sjön Hjälmaren och på Södertörn.
Utskottet avstyrker samtliga yrkanden.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Brandforskning

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Fö216 (c)
och 2003/04:Fö246 (s).

2. Deltidsbrandmän

Riksdagen avslår motion 2004/05:Fö203 (m).

3. Utbildning i skydd mot olyckor

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Fö210 (c),
2003/04:Fö234 (s) och 2003/04:Fö266 (s).

4. Skogsbrandflyg och hyggesbränning

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Fö205 (kd)
och 2004/05:Fö225 (c).

5. Skydd mot olyckor

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Fö231 (m)
och 2003/04:Fö240 (mp) yrkandena 1 och 2.

6. Brandskydd i skolorna

Riksdagen avslår motion 2003/04:Ub392 (c)
yrkande 27.

7. Räddningstjänst på Södertörn och i
Hjälmaren

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Fö236 (kd) och
2004/05:T260 (fp) yrkande 7.

Stockholm den 5 april 2005.

På försvarsutskottets vägnar

Eskil Erlandsson

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Eskil
Erlandsson (c), Tone Tingsgård (s), Ola Rask (s),
Allan Widman (fp), Michael Hagberg (s), Berndt
Sköldestig (s), Erling Wälivaara (kd), Britt-Marie
Lindkvist (s), Rolf Gunnarsson (m), Åsa Lindestam
(s), Heli Berg (fp), Peter Jonsson (s), Karin
Enström (m), Marie Nordén (s), Lars Ångström (mp),
Carl-Axel Roslund (m) och Karin Thorborg (v).

2004/05

FöU7

Redogörelse för ärendet

I detta betänkande behandlar utskottet 14
motionsyrkanden väckta under allmänna
motionstiderna under 2003/04 och 2004/05
års riksmöten, vilka behandlar frågor om
skydd mot olyckor och samhällets
räddningstjänst.

Utskottets överväganden

Brandforskning

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker motionerna 2003/04:Fö216
(c) och 2003/04: Fö246 (s).
Motionerna

I motion 2003/04:Fö216 av Rigmor Stenmark (c)
framhålls att en stor del av brandforskningen i
Sverige bedrivs genom forskningsanslag från
BRANDFORSK, som är statens, kommunernas,
försäkringsbranschens och industrins gemensamma
organ för att initiera, bekosta och följa upp brand-
forskning.

Alltsedan tillkomsten av BRANDFORSK år 1979 har
den forskning som avser t.ex. byggnadsverk, brand
och miljö, människans roll och beteende samt anlagd
brand säkerställts genom att staten (som står för ca
40 % av den totala finansieringen) har kanaliserat
stöd till BRANDFORSK. Ett avgörande argument för att
få behålla dessa övriga intressenter är att
poängtera att deras pengar växlas upp genom att
staten bidrar med medel i förhållandet 40/60. Det är
av största vikt att riksdagen säkerställer
brandforskningen i Sverige. Upphör statens stöd till
BRANDFORSK kommer övriga intressenters bidrag även
att äventyras, och landet riskerar att gå miste om
en fortsatt kunskapsuppbyggnad omkring brand. Det är
därför nödvändigt att riksdagen säkerställer att
staten även fortsättningsvis bidrar med 40 % av
finansieringen av BRANDFORSK samt att man följer upp
verksamheten och håller sig uppdaterad på området.

I motion 2003/04:Fö246 av Cinnika Beiming och Ola
Rask (s) framhålls att det är angeläget att
säkerställa att den brandforskning som nu bedrivs i
landet också fortsättningsvis kan genomföras. Detta
kan göras genom att forskningsorganet BRANDFORSK
även i framtiden ges ett ekonomiskt stöd. Det är av
största vikt att riksdagen säkerställer
brandforskningen i Sverige. Skulle statens stöd till
BRANDFORSK upphöra kommer övriga intressenters
bidrag att upphöra, och landet går därmed miste om
en fortsatt kunskapsuppbyggnad omkring brand.
Sverige måste förlita sig på forskningen utomlands.

Utskottets ställningstagande

Målet för verksamhetsområdet Skydd mot olyckor är
att skydda människors liv, säkerhet och hälsa mot
olyckor och förhindra eller begränsa skador på
egendom och miljö. Detta sker genom
säkerhetsfrämjande arbete och förebyggande åtgärder
på alla nivåer i samhället, så att antalet olyckor
minskar och konsekvenserna av de olyckor som trots
allt inträffar minimeras.

Forskning och kunskapsutveckling har en viktig
roll i detta utvecklingsarbete. Utskottet bedömer
att även utländsk forskning kan vara värdefull för
det säkerhetsfrämjande arbetet i Sverige.

Enligt vad utskottet inhämtat utvärderar Statens
räddningsverk regelbundet sin forskningsverksamhet i
syfte att kvalitetssäkra och pröva verksamheten. För
närvarande pågår ett sådant utvärderingsarbete vad
gäller verkets stöd till BRANDFORSK. Detta arbete
beräknas vara klart under senare delen av våren
2005.

Regeringen har i regleringsbrevet för år 2005
uppdragit åt Statens räddningsverk att redovisa hur
forskningsresultaten sprids och implementeras samt
redovisa förslag på åtgärder i syfte att åstadkomma
ökad samverkan mellan forskningsfinansiärer inom
verksamhetsområdet. Räddningsverket skall redovisa
en sammanställning av pågående och under 2005
påbörjade forskningsprojekt och på vilket sätt
forskningen bedöms bidra till att uppnå målet för
forskningen. Med utvärderingsresultaten som underlag
kommer verket och regeringen sedan att kunna ta
ställning till statens framtida engagemang i
BRANDFORSK och i annan forskningsverksamhet till
stöd för att uppnå målen för verksamhetsområdet.
Regeringen har vidare aviserat att förelägga
riksdagen en forskningspolitisk proposition.
Utskottet anser att riksdagen bör avvakta resultatet
av Räddningsverkets redovisning om forskningen
rörande skydd mot olyckor och den
forskningspolitiska propositionen. Mot den
bakgrunden avstyrker utskottet motionerna
2003/04:Fö216 (c) och 2003/04:Fö246 (s).

Deltidsbrandmän

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker motion 2004/05:Fö203 (m).

Motionen

I motion 2004/05:Fö203 av Rolf Gunnarsson (m) pekas
på de svårigheter - t.o.m. stora svårigheter - det
är att rekrytera deltidsbrandmän på många håll i
landet. I många län har deltidsbrandmännen en mycket
viktig funktion. På många mindre orter finns
räddningstjänsten endast via deltidskårer. Det finns
på många håll problem med att rekrytera personer
till dessa deltidskårer. Frågor kring försäkringar
måste också tas upp. Arbetsgivarna skall inte
"behöva betala" sjukskrivningskostnader som drabbar
den anställde då han eller hon är i aktiv tjänst åt
räddningstjänsten som deltidsbrandman. De höga
skatter vi i dag har gör att det också blir svårare
och svårare att rekrytera eftersom det "negativa"
att ha jour ofta inte ger det netto i plånboken som
kan förväntas. Inte bara centralisering av arbeten
till centralorter är en negativ bit, utan också
frågor som utbildnings- och ersättningsfrågorna bör
föras upp på riksnivå för att därmed uppmärksammas.

Utskottets ställningstagande

Utskottet behandlade motioner av liknande
karaktär förra riksmötet bl.a. frågan om
anställningsvillkoren för deltidsbrandmän (bet.
2003/04:FöU2 s. 24-26). Utskottet anförde i det
sammanhanget bl.a. följande:
Arbetsmarknadens parter har i en central
protokollsanteckning uppmärksammat problem med
att rekrytera personal. Parterna har därvid
kommit överens om att i god tid före nästa
avtalsrörelse gemensamt göra en analys av
förutsättningarna för att rekrytera och behålla
personal till deltidskårerna. Rapporten skall
enligt protokollsanteckningen bl.a. belysa om
nuvarande löne- och anställningsvillkor behöver
förändras. Frågorna kring rekrytering av
deltidsbrandmän har uppmärksammats och arbete
pågår.

Utskottet delar motionärens mening om behovet av en
god rekrytering av deltidsbrandmän, men vidhåller
sin uppfattning att arbets- och
anställningsvillkoren måste avgöras av
arbetsmarknadens parter. Utskottet avstyrker således
motionen.

Utbildning i skydd mot olyckor

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker motionerna 2003/04:Fö210,
2003/04:Fö234 och 2003/04:Fö266.

Motionerna

Enligt motion 2003/04:Fö210 av Rigmor Stenmark (c)
får alla barn i skolan i dag inte en förebyggande
utbildning i brandskydd. Av landets skolelever är
det enligt uppgift från Räddningsverket endast
hälften av barnen som får några undervisningstimmar
under sin grundskoletid. Hälften av barnen får
alltså ingen undervisning alls.

Detta är allvarligt eftersom barn och ungdomar är
de som orsakar flest anlagda bränder, enligt uppgift
från samma källa.
Det är enligt motionären absolut nödvändigt att
Räddningsverket tillförsäkras medel samt att dessa
medel används att ge brandutbildning för alla barn i
landets alla skolor på ett likvärdigt sätt. Det
finns starka skäl att uppmärksamma Räddningsverkets
synpunkter, varför brandutbildning i skolan skall
säkerställas.

I motion 2003/04:Fö234 av Hillevi Larsson och Britt-
Marie Lindkvist (s) framhålls att en person som får
en hjärtinfarkt har större chanser att överleva om
en sjuksköterska (eller någon annan som behärskar
hjärt- och lungräddning) är i närheten och snabbt
kan rycka in. Detsamma gäller för någon som blöder
kraftigt eller har drabbats av andra svåra skador.
Livet kan hänga på om någon i närheten kan stoppa
blödning och vet hur man beter sig i en
krissituation. Tyvärr är kunskapen om första hjälpen
inte särskilt stor hos majoriteten av Sveriges
befolkning. Vissa kan, som frivilligt val, få träna
hjärt- och lungräddning på en docka i skolan eller i
arbetslivet. Det som enligt motionärerna krävs är en
strategi för att nå målet att alla medborgare skall
få grundläggande kunskaper om hur man räddar liv.

I motion 2003/04:Fö266 av Eva Arvidsson och Cinnika
Beiming (s) pekar motionärerna på att under en följd
av år har utbildningen i grundskolan kunnat
säkerställas genom att Försvarsdepartementet har
givit Räddningsverket ett riktat anslag för
självskyddsutbildning. Av dessa pengar har en viss
andel använts för att säkerställa undervisning i
brandskydd i grundskolan.

Kunskap om brand från skoltiden är något som
eleverna bär med sig resten av livet. Barn har en
stor förmåga att ta till sig ett brandskyddstänkande
om kunskapen ges i rätt åldersgrupp och om den
förmedlas av personal från räddningstjänsten. Det
finns enligt motionärerna således flera argument för
att brandutbildningen i skolan bör säkerställas.

Utskottets ställningstagande

Utskottet erinrar inledningsvis om vad regeringen
anför i budgetpropositionen för år 2005 om
inriktning av verksamheten inom politikområdet Skydd
och beredskap mot olyckor och svåra påfrestningar:

Den verksamhet som bedrivs inom politikområdet
Skydd och beredskap mot olyckor och svåra
påfrestningar skall leda till att det sker färre
olyckor i Sverige, att färre människor skadas
eller dödas samt att miljön utsätts för mindre
påfrestningar till följd av de olyckor som trots
allt inträffar. Inom politikområdet skall - såväl
till lands som till sjöss - förebyggande,
skadeavhjälpande och skadebegränsande arbete
bedrivas för att uppnå regeringens mål.
Regeringen anser att arbetet med att förebygga
olyckor skall intensifieras. Arbetet inom
verksamhetsområdet Skydd mot olyckor skall även
fortsättningsvis präglas av minskad
detaljreglering, införande av nationella mål,
förebyggande arbete och en förändrad
utbildningsstruktur.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
För att uppnå målet med färre antal döda, färre
antal skadade och mindre förstörelse av miljö och
egendom krävs ökat fokus på de insatser som höjer
den enskilda människans förmåga. I detta arbete
är det särskilt viktigt att komma ihåg alla barn
i samhället och beakta de särskilda aspekter som
barns och ungas rätt till säkra miljöer ställer.
För att tydliggöra detta skall Räddningsverket
tilldelas ett samordnande ansvar att driva frågor
om barnsäkerhet. Barnsäkerhetsarbetet syftar till
att förbättra säkerheten samt motverka olycksfall
och skador till följd av brister i den inre och
yttre miljön.
De bidrag som ges till frivilliga
försvarsorganisationer för att stärka den
enskilda människans förmåga skall
fortsättningsvis hanteras av Räddningsverket för
att ytterligare kunna stimulera ett brett
samhällsinriktat säkerhetsarbete.
Utbildningssatsningar riktade till den kommunala
nivån bör öka så att bättre genomslag i
säkerhetsarbetet kan uppnås.

Utskottet anser att den inriktning av politiken som
regeringen redovisat ligger väl i linje med den som
eftersträvas i motionerna. Det olycks- och
skadeförebyggande arbetets betydelse framhålls inte
minst i den nya lagen (2003:778) om skydd mot
olyckor (LSO). Det förebyggande arbetets stora värde
kommer även till utryck genom den förlängning av
brandmannautbildningen som skett inom ramen för
Centrum för risk- och säkerhetsutbildning (CRS).

Utskottet delar motionärernas syn på den stora
betydelse som brandskyddsutbildning och annan
självskyddsutbildning har - inte minst av barn och
ungdomar - för att minska antalet olyckor och
skadornas omfattning.
Utskottet vill i sammanhanget peka på att
Räddningsverket tillhandahåller ett kostnadsfritt
utbildningsmaterial för både för- och grundskola för
självskyddsutbildning samt att verket årligen ger
Röda Korset i uppdrag att utföra s.k.
självskyddsutbildning i första hjälpen samt hjärt-
och lungräddning. Kurserna når årligen ca 35 000
privatpersoner samt skolbarn. Även andra
frivilligorganisationer - vars verksamhet stöds av
statsmedel - bör kunna lämna värdefulla bidrag i
sammanhanget. Genom att grund- och gymnasieskolan
samt räddningstjänsten har Sveriges primärkommuner
som gemensam huvudman bör samarbetet dem emellan
underlättas när det gäller att ge barn och ungdomar
brandskyddsutbildning. Det ankommer dock på
respektive kommun och skola att finna formerna för
detta.
Den satsning som nu görs på Nationellt centrum för
erfarenhetsåterföring från olyckor (NCO) kommer att
bidra till förmågan att göra en mer samlad bedömning
av olycksutvecklingen och säkerhetsarbetet i
Sverige. Därmed bör det bli möjligt att ta ställning
till om några särskilda insatser från riksdagens
sida är påkallade.
Mot bakgrund av vad utskottet ovan anfört anser
utskottet att motionerna 2003/04:Fö210,
2003/04:Fö234 och 2003/04:Fö266 inte behöver
tillstyrkas.

Skogsbrandflyg och hyggesbränning

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker motionerna 2004/05:Fö205
och 2004/05:Fö225.

Motionerna

Lars Gustafsson (kd) framhåller i motion 2004/05:
Fö205 att tidigare har övervakning av skogarna skett
med s.k. skogsbrandflyg, men sedan några år har
denna verksamhet lagts ned. Orsaken är att det
statliga bidraget till denna viktiga verksamhet har
dragits in.

Det ligger enligt motionären i det allmännas
intresse att upprätthålla en effektiv övervakning av
den svenska skogen för att kunna upptäcka och
förhindra skogsbränder, inte minst med tanke på
allemansrätten och de stora värden som skogen utgör.

I motion 2004/05:Fö225 av Håkan Larsson och Sven
Bergström (c) framhålls att det i södra Norrland,
särskilt i Jämtlands län, finns flera exempel på att
skogsbolagens dåliga släckberedskap vid
hyggesbränning leder till ökade kostnader för
kommunerna och deras räddningstjänster. Detta borde
enligt motionärerna vara oacceptabelt. Ett
skogsbolag som genomför hyggesbränning utan
tillräcklig beredskap för att klara släckningen och
som därför kallar på räddningstjänsten har inget
kostnadsansvar för sin oaktsamhet. Situationen är
alltså så absurd att välbeställda skogsbolag, som
inte klarar av att sköta släckningsarbetet i samband
med egen hyggesbränning, kan rekvirera
helikopterhjälp eller räddningstjänst - och sedan
låta, den ofta fattiga, kommunen betala. Detta
regelverk bör ses över och bolagen få ta ett ökat
ansvar för de kostnader dålig brandberedskap vid
hyggesbränning leder till.

Utskottets ställningstagande

Utskottet har vid några tillfällen nyligen
behandlat frågan om skogsbrandbevakningen och
statens roll i denna. I anslutning till
behandlingen av budgetförslaget för år 2003
framhöll utskottet (bet. 2002/03:FöU1) bl.a.
följande i fråga om motionsförslag om fortsatt
statligt finansiellt stöd:
Utskottet kan hålla med motionärerna om att
skogsbrandbevakningen fyller en viktig funktion.
Utskottet anser dock att det bör ankomma på den
enskilda myndigheten att göra de
verksamhetsprioriteringar som anses nödvändiga.
Mot den bakgrunden är därför utskottet inte
berett att föreslå någon åtgärd med anledning av
de aktuella motionerna.
I ett särskilt betänkande (bet. 2003/04:FöU7)
behandlade utskottet våren 2004 ett antal
motioner som rörde ansvaret för
skogsbrandbevakningen. I fråga om ansvarsfrågan
framhöll utskottet följande:
Bevakningen syftar till att mildra
egendomsskador. Det är, såväl enligt den tidigare
räddningstjänstlagen som enligt den nya lagen
(2003:778) om skydd mot olyckor, ägaren av
egendom som har det yttersta ansvaret för sin
egendom. Ett exempel på detta är att skogsägare
också kan försäkra sin skog mot brand och andra
skador, eller vidta andra åtgärder som t.ex. att
organisera skogsbrandbevakning för att skydda sin
egendom.

Utskottet uppdrog i detta sammanhang åt regeringen
att återkomma till riksdagen med en utvärdering av
vilka eventuella konsekvenser det avskaffade
skogsbrandflyget medfört.

Regeringen har i maj 2004 uppdragit åt Statens
räddningsverk att utvärdera konsekvenserna av att
det statliga bidraget till skogsbrandbevakningen har
upphört. En lägesredovisning skall lämnas i
årsredovisningen för 2004 och slutredovisas i
årsredovisningen för 2005. Utskottet anser att den
av riksdagen begärda redovisningen bör avvaktas.
Utskottet avstyrker därför motion 2004/05:Fö205 (c).

Utskottet vill i sammanhanget erinra om att
sydsvenska landshövdingar i ett brev till regeringen
nyligen bl.a. har begärt att staten skall avsätta
medel till skogsbrandflyg under sommaren 2005.
Förslaget bereds i Regeringskansliet, och det
ankommer på regeringen att ta ställning till det
förslaget.

När det gäller frågan om kostnadsansvaret för
hyggesbränning framgår det av lagen (2003:778) om
skydd mot olyckor (LSO) att staten eller en kommun
skall ansvara för en räddningsinsats endast om det
är motiverat med hänsyn till behovet av ett snabbt
ingripande, det hotade intressets vikt, kostnaderna
för insatsen och omständigheterna i övrigt. Samtliga
dessa förutsättningar skall vara uppfyllda för att
staten eller en kommun skall svara för insatsen. För
varje räddningsinsats skall det finnas en
räddningsledare, och det är räddningsledaren som
avgör om kriterierna för räddningsinsats är
uppfyllda.

Syftet med lagen är inte att befria den enskilde
från ansvar och kostnader för ingripanden och föra
över ansvar och kostnader till stat eller kommun.
Staten eller en kommun skall hålla en organisation
som kan gripa in när den enskilde inte själv eller
med anlitande av någon annan kan bemästra en
olyckssituation, och det är endast under sådana
förutsättningar som samhället skall svara för
kostnaderna.
Kommunen och länsstyrelsen får utfärda
föreskrifter om bl.a. eldningsförbud.
Enligt LSO skall kommunen när räddningsinsatsen är
avslutad se till att olyckan undersöks för att i
skälig omfattning klarlägga orsakerna till olyckan,
olycksförloppet och hur insatsen genomförts.
Utskottet avstyrker mot bakgrund av det anförda
motion 2004/05:Fö225.

Skydd mot olyckor

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker motionerna 2003/04:Fö231
(m) och 2003/04: Fö240 (mp) yrkandena 1 och
2.

Motionerna

I motion 2003/04:Fö231 av Elizabeth Nyström och
Magdalena Andersson (m) framhålls som rör att
Arbetsmiljöverket och Räddningsverket/Spräng har
många beröringspunkter. De arbetar bägge med skydd
och säkerhet som rör människor. Många föreskrifter
berör bägges områden. Motionärerna anser att det
finns många skäl som talar för att en sammanslagning
av verken skulle vara fördelaktig, både av
verksamhetsmässiga och av ekonomiska skäl. Vi anser
därför att frågan seriöst bör utredas.

I motion 2003/04:Fö240 av Lars Ångström (mp)
framhålls att det blir mer och mer uppenbart att de
resurser som läggs på att förebygga stora och
osannolika hot, som en militär invasion, är alltför
stora och sker på bekostnad av vardagens säkerhet.
En naturlig konsekvens av den omsvängning som pågår
kanske vore att Försvarsdepartementet i
förlängningen döps om till Säkerhetsdepartementet
och, i varje fall i väsentligt högre utsträckning än
i dag, fokuserar på civil säkerhet och civila
olyckor (yrkande 1).

Mot denna bakgrund ser motionären det som positivt
att regeringen tidigare har givit Räddningsverket i
uppdrag att starta ett nationellt centrum för
erfarenhetsåterföring från olyckor (NCO). Uppdraget
är inte tillräckligt brett; det fokuserar bara på
olyckor. Regeringen bör ytterligare utveckla
Räddningsverkets och NCO:s arbete med att "ge en
samlad bild och bedömning" av olyckor och
säkerhetsarbetet i Sverige (yrkande 2).

Utskottets ställningstagande

Sprängämnesinspektionen inordnades i Statens
räddningsverk den 1 oktober 2001 efter beslut av
riksdagen.

Arbetsmiljöverkets verksamhet är främst inriktad
på tillsyn samt på att meddela föreskrifter och
avser i huvudsak reglerna i
arbetsmiljölagstiftningen om hälsa och säkerhet i
arbetslivet, som omfattar hela spektrumet från den
psykosociala arbetsmiljön till den fysiska
arbetsmiljön, med inriktning på att förhindra
ohälsa. Statens räddningsverks verksamhet tar sikte
på skydd av allmänhet, egendom och yttre miljö utan
de "begränsningar" som arbetsmiljölagstiftningen
har.
De två myndigheterna har förvisso betydande
beröringspunkter med varandra, liksom de även har
med andra myndigheter vars uppgifter är att skydda
människa och miljö, t.ex. Statens
strålskyddsinstitut och Kemikalieinspektionen.
Eventuella organisatoriska förändringar som berör
myndigheterna bör enligt utskottets mening övervägas
i ett vidare perspektiv. Utskottet avstyrker motion
2003/04:Fö231.

När det gäller förslagen i motion 2003/04:Fö240
yrkandena 1 och 2 vill utskottet anföra följande.

Sverige införde år 2002 ett nytt
krisberedskapssystem vars syfte är att i första hand
stärka samhällets fredstida säkerhet och
krisberedskap. Möjligheten har öppnats att
finansiera insatser för att stärka samhällets
säkerhet och robusthet, genom att resurser avsatta
för att öka säkerheten vid höjd beredskap numera
även kan nyttjas för åtgärder som stärker den
fredstida beredskapen. En reformerad
räddningstjänstlagstiftning trädde i kraft år 2004.
Ett försvarspolitiskt beslut fattades år 2004 som
innebär att försvarsutgifterna successivt reduceras
t.o.m. år 2007. Försvarsberedningen har i uppgift
att utarbeta ett förslag till en nationell
säkerhetsstrategi. Regeringen har aviserat en
proposition hösten 2005 om säkerhets- och
sårbarhetsfrågor. Alla dessa åtgärder ligger i linje
med det som motionären eftersträvar i yrkande 1. Det
bör dock ankomma på regeringen att besluta om
Regeringskansliets organisation.

Statens räddningsverk har av regeringen fått i
uppdrag att fortsätta uppbyggnaden av ett nationellt
centrum i Karlskoga för olycksuppföljning och
statistikförsörjning (NCO), i samverkan med berörda
myndigheter, institutioner, organisationer och
företag. Räddningsverket har också regeringens
uppdrag att årligen redovisa en samlad bild och
bedömning av olycksutveckling och säkerhetsarbete.
Lärandet eller kunskapen skall användas i såväl det
förebyggande som det skadeavhjälpande arbetet och
således bidra till att regeringens mål om färre
olyckor, färre skador på människor, miljö och
egendom infrias. Från och med 2005 har NCO getts en
fast organisatorisk form inom Statens räddningsverk
och finansieras över särskild anslagspost om 1,7
miljoner kronor.

Utskottet vill även framhålla vad regeringen anför i
budgetpropositionen för år 2005 rörande verksamheten
inom politikområdet Skydd mot olyckor (s. 79 f.):

För att regering och myndigheter skall få bättre
underlag inför kommande prioriteringar i
säkerhetsarbetet kommer arbetet med att följa upp
samhällets olycksförebyggande arbete att
fortsätta. Ett starkt bidrag till detta är den
fortsatta satsningen på Nationellt centrum för
erfarenhetsåterföring från olyckor (NCO). NCO
bidrar till förmågan att göra en samlad bedömning
av olycksutvecklingen och säkerhetsarbetet i
Sverige. Bedömningen skall årligen redovisas till
regeringen och arbetet skall ske i samverkan
mellan berörda myndigheter, institutioner,
organisationer och företag.

Utskottet anser att det som eftersträvas i yrkande 2
i allt väsentligt är tillgodosett. Utskottet
avstyrker sålunda motion 2003/04:Fö240 yrkandena 1
och 2.

Brandskydd i skolorna

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker motion 2993/04:Ub392 (c)
yrkande 27.

Motionen

I motion 2003/04:Ub392 av Håkan Larsson m.fl. (c)
anförs att det brandskydd en skola har beror på
vilka regler som gällde i bygglagstiftningen vid
tidpunkten för byggandet av skolan. Tyvärr är
lagstiftningen inte retroaktiv, vilket innebär att
nyare skolor har bättre skydd än äldre skolor.
Enligt dagens byggregler skall det finnas
utrymningslarm i samlingslokaler, aulor och
matsalar. Behovet av utrymningslarm skall enligt
byggreglerna avgöras från fall till fall. Krav kan
också ställas med stöd av arbetsmiljöreglerna.
Motionärerna anser att det bör finnas brandskydd
oberoende av om skolan är nybyggd eller gammal.
Regeringen bör låta göra en översyn av brandskyddet
för skolor. Detta bör ges regeringen till känna
(yrkande 27).

Utskottets ställningstagande

Brandsäkerhet eller brandskydd skapas genom ett
antal olika åtgärder med stöd av flera
lagstiftningsområden. Här kan nämnas plan- och
bygglagstiftningen, arbetsmiljölagstiftningen,
lagstiftningen om brandfarliga och explosiva varor
och - inte minst - lagen om skydd mot olyckor.
Enligt den senare lagen gäller generellt att ägare
eller nyttjanderättshavare till byggnader skall
upprätthålla ett skäligt brandskydd i byggnaden.
Krav kan således ställas på brandskyddet oavsett när
byggnaden är uppförd. Vad som är skäligt påverkas
bl.a. av byggnadens användningssätt och de
brandrisker som finns i byggnaden. Utskottet delar
inte motionärens syn på behovet av en lagöversyn i
denna fråga och avstyrker därför motionsyrkandet.

Räddningstjänst i Hjälmaren och på
Södertörn

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker motionerna 2003/04:Fö236
(kd) och 2004/05: T260 (fp) yrkande 7.

Motionerna

I motion 2003/04:Fö236 av Sven Gunnar Persson (kd)
framhålls att ansvaret för räddningsinsatser som
berör Hjälmaren inte rör den statliga
räddningstjänsten enligt den princip som råder för
räddningsinsatser på Sveriges tre största sjöar,
nämligen Vänern, Vättern och Mälaren. Ansvaret vilar
i stället direkt på kommunal räddningstjänst eller
ansvarig polismyndighet. Motionären menar att
framför allt startskedet av en räddningsinsats kan
försvåras och fördröjas eftersom Hjälmaren är delad
mellan tre län, tre SOS-centraler, fyra kommunala
räddningstjänster samt tre polismyndigheter.

Om statlig räddningstjänst råder för insatser på
Hjälmaren skulle insatserna, utan
gränsdragningsproblem, ledas från en och samma
räddningscentral. Detta skulle avsevärt minska
riskerna för fördröjande och missförstånd i en
räddningsinsats.

I motion 2004/05:T260 av Karin Pilsäter m.fl. (fp)
understryks det att det i samband med de
omstruktureringar av försvarsorganisationen som nu
förestår finns anledning att tro att Berga/Muskö
kommer att påverkas. Det är viktigt att
huvudstadsregionen och den känsliga skärgården
tillförsäkras ett tillräckligt gott skydd för
insatser vid miljökatastrof, olycka eller hot som
kräver större räddningsinsatser (yrkande 7).

Utskottets ställningstagande

Frågan om räddningstjänsten på sjön Hjälmaren har
utretts, och regeringen har tagit ställning i frågan
i proposition 2002/03:119 Reformerad
räddningstjänstlagstiftning. I denna proposition
anges under avsnitt 7 Geografisk avgränsning mellan
statens och kommunernas skyldigheter (s. 77)
följande:

Även när det gäller arbetet med räddningsinsatser
på sjön Hjälmaren, som ett par remissinstanser
tagit upp, är det viktigt att ansvariga
myndigheter samarbetar med varandra. Regeringen
finner inte nu skäl att ändra
ansvarsförhållandena när det gäller denna sjö.

Utskottet hade vid beredningen av lagförslaget så
sent som hösten 2003 inget att invända mot
regeringens uppfattning i frågan. Utskottet
avstyrker motion 2003/04:Fö236 (kd).

Det finns enligt lagen om skydd mot olyckor ett
statligt ansvar för räddningstjänst till sjöss och
ett kommunalt ansvar för räddningstjänst på land.
Ansvaret för beredskap och skydd mot olyckor i den
aktuella regionen Södertörn ändras inte genom
förändringen av Försvarsmaktens verksamhet vid Berga
och Muskö. Samhällets resurser för insats vid en
större naturkatastrof måste tillgodoses oavsett om
verksamheterna vid Berga och Muskö förändras eller
inte. Ansvaret att tillhandahålla tillräcklig
förmåga för räddningsinsatser enligt den lokala
riskbilden finns kvar oavsett Försvarsmaktens
omlokalisering.

Det kan vidare nämnas att Räddningsverket har ett
av sina 5 oljeskyddsförråd med personal vid
Södertörns Räddningstjänstförbund. Förrådet skall
kunna sättas in vid både nationella och
internationella insatser.

Motionärerna tar inte direkt upp de resurser som
Försvarsmakten har i form av helikoptrar, vilka kan
användas vid räddningsinsatser till lands eller till
sjöss. Kommande omstationering av Försvarsmaktens
helikoptrar innebär förändrade insatstider i bl.a.
Stockholmsområdet med militära helikoptrar. Enligt
vad utskottet erfarit avser Sjöfartsverket inom kort
inleda ett upphandlingsförfarande för att kunna
teckna avtal med andra operatörer så att
räddningsberedskapen med helikoptrar blir
oförändrad.

Utskottet avstyrker motion 2004/05:T260 yrkande 7.

Bilaga

Förteckning över behandlade förslag

Motioner från allmänna
motionstiden

2003/04:Fö210 av Rigmor Stenmark (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om vikten av brandkunskap i
skolan.

2003/04:Fö216 av Rigmor Stenmark (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som i motionen anförs om brandforskning i
Sverige.

2003/04:Fö231 av Elizabeth Nyström och Magdalena
Andersson (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om en sammanslagning av
Arbetsmiljöverket och Räddningsverket/Spräng.

2003/04:Fö234 av Hillevi Larsson och Britt-Marie
Lindkvist (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att kunskaper om första
hjälpen bör erbjudas alla inom ramen för skola och
arbetsliv.

2003/04:Fö236 av Sven Gunnar Persson (kd):

Riksdagen begär att regeringen snarast återkommer
med förslag till hur räddningsinsatserna på sjön
Hjälmaren kan likställas med räddningstjänst för
sjöarna Vänern, Vättern och Mälaren.

2003/04:Fö240 av Lars Ångström (mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om att förstärka
samhällets arbete med att förebygga civila hot och
olyckor, på bekostnad av militära hot.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om att
ytterligare utveckla Räddningsverkets och NCO:s
arbete med att "ge en samlad bild och bedömning"
av olyckor och säkerhetsarbetet i Sverige.

2003/04:Fö246 av Cinnika Beiming och Ola Rask (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om behovet av svensk
brandforskning.

2003/04:Fö266 av Eva Arvidsson och Cinnika Beiming
(s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om vikten av brandutbildning i
skolorna.

2003/04:Ub392 av Håkan Larsson m.fl. (c):

27. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om en översyn av
brandskyddet för skolor.

2004/05:Fö203 av Rolf Gunnarsson (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om villkoren för och
rekryteringen av deltidsbrandmän.

2004/05:Fö205 av Lars Gustafsson (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om behovet
av ett fungerande skogsbrandflyg.
2004/05:Fö225 av Håkan Larsson och Sven Bergström (c):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
i motionen anförs om förändrat kostnadsansvar för släckning
vid hyggesbränning.
2004/05:T260 av Karin Pilsäter m.fl. (fp):
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
i motionen anförs om huvudstadsregionens försvar och
räddningsverksamhet.