Ändringar i jordförvärvslagen

<div class="sidhuvud_publikation">Bostadsutskottets betänkande</div><div class="sidhuvud_beteckning">2004/05:BOU7</div><h1>Ändringar i jordförvärvslagen</h1>
<hr class="sidhuvud_linje"><pre>
Sammanfattning
I detta betänkande behandlar bostadsutskottet regeringens förslag i
proposition 2004/05:53 Ändringar i jordförvärvslagen (1979:230) och de
motioner som väckts med anledning av propositionen jämte vissa motioner
från den allmänna motionstiden 2004 som har anknytning till propositionens
förslag.
Utskottet tillstyrker propositionen och avstyrker samtliga motioner.
I propositionen föreslås vissa ändringar i jordförvärvslagen. Ändringarna
tar huvudsakligen sikte dels på bestämmelserna om tillstånd vid förvärv
av lantbruksegendom i glesbygd, dels på bestämmelserna om juridiska
personers förvärv av lantbruksegendom.
Enligt förslaget skärps bestämmelserna om tillstånd vid förvärv av
lantbruksegendom i glesbygd genom att vissa tidigare tillståndsfria
förvärv blir tillståndspliktiga. Avsikten med förslaget är främst att
motverka s.k. exploaterande förvärv. Förslaget innebär att den tid en
person måste ha varit bosatt i glesbygd inom den kommun där fastigheten
är belägen för att kunna göra tillståndsfria förvärv förlängs från sex
månader till ett år samt att möjligheten att undgå tillståndsplikt genom
att göra bosättningsåtagande på fastigheten tas bort. I stället föreslås
att den som kan göra sannolikt att han eller hon varaktigt kommer att
bosätta sig på fastigheten eller att förvärvet varaktigt kommer att
främja sysselsättningen på orten inte skall vägras tillstånd.
I fråga om juridiska personers möjligheter att förvärva lantbruksegendom
innebär förslaget förenklingar. Juridiska personer föreslås, med undantag
av vad som gäller enligt de särskilda bestämmelserna om förvärv i
glesbygd och omarronderingsområden, få förvärva lantbruksegendom från
andra juridiska personer, med undantag av dödsbon, utan förvärvstillstånd.
I övrigt innebär förslaget bl.a. att bestämmelserna om kompensationsfria
förvärv och om lämnande av kompensationsmark vid juridisk persons förvärv
av lantbruksegendom från fysisk person förenklas.
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 2005.
Till betänkandet har 22 reservationer och 2 särskilda yttranden fogats.
</pre><pre>
Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1.      Slopande av jordförvärvslagen helt eller delvis m.m.
Riksdagen avslår motionerna 2004/05:N407 yrkande 5, 2004/05:Bo5 yrkande
2, 2004/05:Bo6 yrkandena 1-3 och 2004/05:Bo7 yrkandena 1-3.
Reservation 1 (m)
Reservation 2 (fp)

2.      Behovet av skärpta regler för förvärv i glesbygd
Riksdagen avslår motion 2004/05:Bo232 yrkandena 1 och 2.
Reservation 3 (m) - motiveringen
Reservation 4 (fp) - motiveringen

3.      Förvärv i glesbygd - regeringsförslaget
Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i jordförvärvslagen
(1979:230) i denna del. Därmed bifaller riksdagen proposition 2004/05:53
i denna del och avslår motion 2004/05:Bo5 yrkande 1.
Reservation 5 (m)
Reservation 6 (fp)

4.      Förvärv i glesbygd - ytterligare förändringar
Riksdagen avslår motion 2004/05:Bo9 yrkande 3.
Reservation 7 (m) - motiveringen
Reservation 8 (fp) - motiveringen
Reservation 9 (c)

5.      Kompensationsprincipen - avstående av egendom till staten för
naturvårdsändamål m.m.
Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i jordförvärvslagen
(1979:230) i denna del. Därmed bifaller riksdagen proposition 2004/05:53
i denna del och avslår motionerna 2004/05:MJ504 yrkande 5, 2004/05:Bo8
yrkande 1 och 2004/05:Bo9 yrkande 5 i denna del.
Reservation 10 (kd, c)
Reservation 11 (fp)

6.      Kompensationsprincipen - kompensationsfria förvärv m.m.
Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i jordförvärvslagen
(1979:230) i denna del. Därmed bifaller riksdagen proposition 2004/05:53
i denna del och avslår motion 2004/05:Bo9 yrkandena 4 och 5 i denna del.

Reservation 12 (fp)
Reservation 13 (c)

7.      Kompensationsprincipen - företräde för fysiska personer
Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i jordförvärvslagen
(1979:230) i denna del. Därmed bifaller riksdagen proposition 2004/05:53
i denna del och avslår motionerna 2004/05:Bo8 yrkande 2 och 2004/05:Bo9
yrkande 5 i denna del.
Reservation 14 (kd, c)
Reservation 15 (fp)

8.      Regeringens lagförslag i övrigt
Riksdagen antar regeringens förslag till1. lag om ändring i jordförvärvslagen
(1979:230),2. lag om ändring i förköpslagen (1967:868) i den mån
lagförslagen inte omfattas av vad utskottet föreslagit ovan. Därmed bifaller
riksdagen proposition 2004/05:53 i denna del.
Reservation 16 (m)
Reservation 17 (fp)

9.      Markpolitikens inriktning
Riksdagen avslår motion 2004/05:Bo9 yrkandena 1 och 2.
Reservation 18 (m) - motiveringen
Reservation 19 (fp) - motiveringen
Reservation 20 (kd, c)

10.     Skogsavverkning innan tillstånd erhållits
Riksdagen avslår motion 2004/05:MJ504 yrkande 6.
Reservation 21 (m) - motiveringen
Reservation 22 (fp) - motiveringen

Stockholm den 12 maj 2005
På bostadsutskottets vägnar

Ragnwi Marcelind
Följande ledamöter har deltagit i beslutet:      Ragnwi Marcelind (kd),
Owe Hellberg (v), Anders Ygeman (s), Lilian Virgin (s), Marietta de
Pourbaix-Lundin (m), Nina Lundström (fp), Siw Wittgren-Ahl (s), Maria
Öberg (s), Carl-Axel Roslund (m), Gunnar Sandberg (s), Lars Tysklind
(fp), Rigmor Stenmark (c), Leif Jakobsson (s), Ewa Thalén Finné (m),
Sten Lundström (v), Helena Hillar Rosenqvist (mp) och Göte Wahlström
(s).</pre><pre>
Redogörelse för ärendet
Ärendet och dess beredning
Riksdagen beslutade i november 1998 att som sin mening ge regeringen
till känna att en utvärdering bl.a. av bestämmelserna i jordförvärvslagen
borde genomföras (bet. 1998/99:MJU3, rskr. 1998/99:32). Regeringen
beslutade den 3 juni 1999 att tillsätta en utredning med uppgift att se
över jordförvärvslagstiftningen (dir. 1999:40). Utredaren gavs i uppdrag
att utvärdera vilken verkan bestämmelserna i jordförvärvslagen har när
det gäller effekterna för både fysiska och juridiska personers möjligheter
att förvärva skogsmark, framför allt bestämmelserna om förvärvarens
anknytning till den ort där den förvärvade egendomen finns och bestämmelserna
om förvärv mellan juridiska personer. Utredaren skulle vidare utröna om
nuvarande regler i fastighetsbildningslagen bidragit till från
skogsvårdssynpunkt oönskade förvärv av skogsmark. Utredningen, som antog
namnet Jordförvärvsutredningen, överlämnade i april 2001 sitt betänkande
Ägande och struktur inom jord och skog (SOU 2001:38).
En sammanfattning av utredningsbetänkandets förslag finns intagen i
propositionen (bilaga 1) liksom en förteckning över remissinstanserna
och andra som har yttrat sig över betänkandet (bilaga 3). En sammanställning
av remissvaren finns tillgänglig i Jordbruksdepartementet (dnr Jo2001/2018).

Regeringen tar i den i detta utskottsbetänkande behandlade propositionen
upp de förslag till ändringar i jordförvärvslagen som föreslagits av
Jordförvärvsutredningen. De förslag till skärpningar av tillämpningen
av skogsvårdslagstiftningen som utredningen tagit upp behandlar regeringen
i en särskild proposition om ändringar i skogsvårdslagen (prop. 2004/05:58).
Inom riksdagen bereds nu denna proposition av miljö- och jordbruksutskottet.
De övriga frågor som diskuteras i utredningsbetänkandet bereds för
närvarande inom Regeringskansliet.
Utredningen har föreslagit bl.a. att bestämmelserna om tillståndsplikt
vid förvärv av lantbruksegendom i glesbygd skall upphöra att gälla. Mot
bakgrund av det behov av att behålla och skärpa bestämmelserna om
tillståndsplikt vid förvärv av lantbruksegendom i glesbygd som behandlas
i propositionen (avsnitt 6), har inom Jordbruksdepartementet utarbetats
en promemoria, Tillstånd vid förvärv av lantbruksegendom i glesbygd (Ds
2004:15).
Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna
och andra som har yttrat sig över promemorians förslag finns i propositionen
(bilaga 4). En sammanställning av remissvaren finns tillgänglig i
Jordbruksdepartementet (dnr Jo2004/789). Promemorians förslag överensstämmer
huvudsakligen med propositionens förslag och har därför inte bilagts
propositionen.
Lagrådet har yttrat sig över regeringens lagförslag. Yttrandet finns
intaget i propositionen (bilaga 6).
Under utskottets beredning av ärendet har företrädare för LRF Skogsägarna
lämnat synpunkter på regeringens förslag.
Propositionens huvudsakliga innehåll
Regeringen föreslår vissa ändringar i jordförvärvslagen (1979:230).
Ändringarna tar huvudsakligen sikte dels på bestämmelserna om tillstånd
vid förvärv av lantbruksegendom i glesbygd, dels på bestämmelserna om
juridiska personers förvärv av lantbruksegendom.
Enligt regeringsförslaget skärps bestämmelserna om tillstånd vid förvärv
av lantbruksegendom i glesbygd genom att vissa tidigare tillståndsfria
förvärv blir tillståndspliktiga. Avsikten med förslaget är främst att
motverka s.k. exploaterande förvärv. Förslaget innebär att den tid en
person måste ha varit bosatt i glesbygd inom den kommun där fastigheten
är belägen för att kunna göra tillståndsfria förvärv förlängs från sex
månader till ett år samt att möjligheten att undgå tillståndsplikt genom
att göra bosättningsåtagande på fastigheten tas bort. I stället föreslås
att den som kan göra sannolikt att han eller hon varaktigt kommer att
bosätta sig på fastigheten eller att förvärvet varaktigt kommer att
främja sysselsättningen på orten inte skall vägras tillstånd.
När det gäller juridiska personers möjligheter att förvärva lantbruksegendom
innebär förslaget förenklingar. Juridiska personer föreslås, med undantag
av vad som gäller enligt de särskilda bestämmelserna om förvärv i
glesbygd och omarronderingsområden, få förvärva lantbruksegendom från
andra juridiska personer, med undantag av dödsbon, utan förvärvstillstånd.
I övrigt innebär förslaget bl.a. att bestämmelserna om kompensationsfria
förvärv och om lämnande av kompensationsmark vid juridisk persons förvärv
av lantbruksegendom från fysisk person förenklas.
Lagändringarna föreslås av regeringen träda i kraft den 1 juli 2005.</pre><pre>
Utskottets överväganden
Utskottet redovisar sina närmare överväganden i fråga om propositionens
förslag huvudsakligen endast i de delar de berörs i motionsförslagen.
Slopande
av jordförvärvslagen helt eller delvis m.m.
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motionsförslagen om att jordförvärvslagen helt eller
delvis skall slopas. Riksdagen bör också avslå ett motionsförslag om
jordförvärvslagens utformning med syfte att motverka att lagen kringgås
eftersom förslaget i allt väsentligt tillgodoses genom regeringsförslaget.
Jämför reservationerna 1 (m) och 2 (fp) och de särskilda yttrandena 1
(kd) och 2 (c).

I motion 2004/05:Bo7 (m) yrkandena 1-3 lämnas förslag om att jordförvärvslagen,
med undantag för omarronderingsområden, enbart skall omfatta juridiska
personer (förslag till riksdagsbeslut). Enligt förslaget skall
jordförvärvslagens kvarvarande bestämmelser om juridiska personer endast
gälla vid förvärv av skogsfastighet. Köp av jordbruksmark skall således
inte förvärvsprövas (förslag till riksdagsbeslut). I motionen föreslås
vidare tilläggsdirektiv till Skogsutredningen. Dessa skall omfatta att
en översyn av reglerna för juridiska personers förvärv av skogsmark
genomförs. Översynen skall innefatta att en ny avvägning görs mellan å
ena sidan de inskränkningar i äganderätten som en förvärvslagstiftning
innebär och å andra sidan eventuella fördelar med en bibehållen
förvärvsprövning jämte överväganden om fortfarande relevanta delar av
lagstiftningen kan inarbetas i skogsvårdslagen och om jordförvärvslagen
i motsvarande delar kan upphävas (förslag om tillkännagivande). I motion
2004/05:Bo5 (m) yrkande 2 föreslås att glesbygdsbestämmelserna i
jordförvärvslagen skall slopas (förslag till riksdagsbeslut).
Förslaget i motion 2004/05:Bo6 (fp) yrkandena 1-3 avser att jordförvärvslagen
skall slopas (förslag om tillkännagivande). Enligt motionen bör dock de
regler som kan behövas om förvärv i omarronderingsområde överföras till
annan lagstiftning (förslag om tillkännagivande). Vidare föreslås att
en översyn av konkurrenslagstiftningen genomförs med syfte att säkerställa
att den omfattar ägande av lantbruksegendom (förslag om tillkännagivande).

Enligt förslaget i den fristående motionen 2004/05:N407 (kd) yrkande 5,
som alltså väcktes innan regeringen lade fram sin proposition, bör det
inte vara möjligt att enkelt kringgå reglerna i jordförvärvslagen. Det
är nödvändigt att se till att bestämmelserna om förvärvstillstånd
verkligen efterlevs, om jordförvärvslagen fortsättningsvis skall ha ett
regionalpolitiskt syfte (förslag om tillkännagivande). Motionärerna
vill stärka de fastboendes situation i förhållande till utboägandet.
Syftet med bestämmelserna om förvärvstillstånd i glesbygd är sedan de
ändringar som gjordes år 1991 rent regionalpolitiskt. Jordförvärvslagens
glesbygdsbestämmelser syftar således till att stärka sysselsättningsunderlaget
för dem som redan är bosatta i glesbygden eller få till stånd varaktig
bosättning där. För på orten redan etablerade jord- och skogsbrukare
innebär bestämmelserna i princip att förvärv av den som behöver ytterligare
sysselsättningsunderlag för sin försörjning prioriteras i förhållande
till förvärv som görs av den som varken bor på orten eller har för avsikt
att flytta dit. För att den senast berörda bestämmelsen skall kunna
åberopas som avslagsgrund krävs dock att ett vägrat tillstånd kan få en
direkt och påvisbar effekt på sysselsättningen eller bosättningen i
området.
Enligt den till grund för propositionen liggande promemorians förslag
bör glesbygdsbestämmelserna behållas och skärpas. Det kan enligt
promemorian antas att berörda fastigheter, i de fall då tillstånd har
vägrats med tillämpning av glesbygdsbestämmelserna, fått ett från
glesbygdssynpunkt bättre utnyttjande än vad de annars skulle ha fått. Det
finns också enligt promemorian ett fortsatt behov av att tillgodose
bestämmelsernas bakomliggande syften, att främja bosättning och
sysselsättning i glesbygd. Det konstateras att även de fall av exploaterande
förvärv som förekommit efter den genomförda avregleringen av jordförvärvslagen
visar att det finns ett tydligt behov av förhandskontroll av förvärv av
lantbruksegendom i glesbygd. Bland de förslag som lämnas i regeringens
proposition om ändringar i skogsvårdslagen (prop. 2004/05:58) finns
vidare ett förslag om att avverkning som huvudregel inte får påbörjas
förrän förvärvstillstånd beviljats i de fall då förvärvstillstånd krävs.
De föreslagna ändringarna i skogsvårdslagstiftningen understryker
således ytterligare behovet av att reglerna om förvärvstillstånd i
glesbygd behålls.
Mot bakgrund av den i promemorian givna beskrivningen har regeringen
gjort bedömningen att glesbygdsbestämmelserna bör behållas. Då de
nuvarande bestämmelserna har visat sig vara förhållandevis enkla att
kringgå har regeringen dessutom instämt i promemorians slutsats om att
det finns anledning att skärpa bestämmelserna.
Inom omarronderingsområden krävs förvärvstillstånd för alla förvärv
inom lagens tillämpningsområde. Inom omarronderingsområdena får tillstånd
vägras om förvärvet skulle försvåra genomförandet av rationaliseringen
av ägostrukturen. Omarronderingsverksamheten bedrivs, förutom med hjälp
av jordförvärvslagen, genom jordfondens verksamhet och genom förrättningar
enligt fastighetsbildningslagen. För att begränsa den enskildes kostnader
för en lantmäteriförrättning kan bidrag också lämnas enligt förordningen
(1978:250) om statligt stöd till jordbrukets rationalisering.
Regeringen instämmer i utredningens slutsats att det inte nu finns
anledning att upphäva bestämmelserna och i att det är angeläget att
rationaliseringen av ägostrukturen i de ägosplittrade områdena fortgår.
Att föreskriva - såsom utredningen föreslagit - att bestämmelserna
skall upphävas efter en viss tidsperiod skulle kunna motverka detta
syfte. Någon tidsbegränsning för bestämmelserna bör därför nu inte anges.

För juridiska personer krävs inom lagens tillämpningsområde tillstånd
vid förvärv av lantbruksegendom inom hela landet. För att tillstånd
skall beviljas krävs - utöver vad som följer av de särskilda regler som
gäller i glesbygd och omarronderingsområden - som huvudregel att
förvärvaren avstår eller kan antas komma att avstå mark som kompenserar
förvärvet. Kompensationsmarken skall ha betydelse för jordbrukets eller
skogsbrukets rationalisering och i storlek eller värde ungefär motsvara
den egendom som avses med förvärvet. Förvärvstillstånd kan i fyra fall
beviljas även om kompensationsmark inte lämnas.
Anledningen till att juridiska personers möjligheter till förvärv har
begränsats är främst att det har ansetts viktigt att bibehålla balansen
mellan olika ägarkategorier. Ett omfattande privat ägande har ansetts
säkerställa en mångfald av olika brukningsmetoder i jord- och skogsbruket,
medan ett ökat bolagsägande har ansetts leda till att alltmer mark ägs
av personer med annan yrkesverksamhet än jordbruk och skogsbruk. Ett
ökat bolagsägande har vidare ansetts innebära att mark undandras från
fastighetsmarknaden på ett otillfredsställande sätt och till risk för
sådana prisökningar att jord- och skogsbrukare normalt inte har möjlighet
att förvärva den lantbruksegendom de behöver för sin sysselsättning.
Den rationaliseringspolitik som förts har vidare i första hand ansetts
böra främja uppbyggandet och vidmakthållandet av effektiva familjeföretag.

Principen om att balansen mellan olika ägarkategorier skall bibehållas
har fastslagits av riksdagen vid ett antal tillfällen, senast i samband
med 1991 års ändringar i jordförvärvslagen. Upprätthållandet av denna
princip har lett till att den totala andelen produktiv skogsmark i dag
ägs till cirka 46 % av fysiska personer och till att fysiska personer
äger cirka 86 % av den samlade åker- och betesmarken i Sverige. Enligt
Jordförvärvsutredningen finns det alltjämt skäl att bibehålla en reglering
som begränsar juridiska personers möjligheter att förvärva jordbruks-
och skogsmark. Utredningen konstaterar att principen är accepterad i
alla kretsar och att en oförändrad ägarbalans är en enkel och ändamålsenlig
utgångspunkt att utgå ifrån vid bestämmelsernas utformning.
Regeringen har ansett att principen om att balansen mellan olika
ägarkategorier skall upprätthållas och även fortsättningsvis ligga till
grund för juridiska personers möjligheter till förvärv.
Utskottet instämmer i de av regeringen gjorda bedömningarna som ligger
till grund för slutsatsen om att jordförvärvslagen bör utgöra ett
instrument för den markpolitik som skall bedrivas. Lagens närmare utformning
bör bestämmas så att den effektivt uppfyller ett regionalpolitiskt syfte.
Med hänvisning till detta avstyrker utskottet m- och fp-motionsförslagen
som går ut på att riksdagen helt eller delvis skall göra sig av med
detta instrument. Kd-motionärerna kommer med den deklarerade inriktningen
att i allt väsentligt bli tillgodosedda. Utskottet avstyrker därför
även den motionen.
Förvärv i glesbygd
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motionsförslagen om skärpta regler för förvärv i
glesbygd eftersom förslagen tillgodoses genom regeringsförslaget. Jämför
reservationerna 3 (m) - motiv. och 4 (fp) - motiv.
Riksdagen bör vidare anta regeringens lagförslag som gäller förvärv i
glesbygd och avslå ett mot regeringsförslaget stående motionsförslag.
Jämför reservationerna 5 (m) och 6 (fp).
Riksdagen bör dessutom avslå ett motionsförslag om företrädesrätt till
förvärv för en person som bor eller verkar på orten. Jämför reservationerna
7 (m) - motiv., 8 (fp) - motiv. och 9 (c).
Behovet av skärpta regler m.m.
Enligt regeringens förslag bör bestämmelserna om förvärv av lantbruksegendom
i glesbygd skärpas.
Jordförvärvslagens glesbygdsbestämmelser syftar till att stärka
sysselsättningsunderlaget för dem som redan är bosatta i glesbygden eller
få till stånd varaktig bosättning där. För på orten redan etablerade
jord- och skogsbrukare innebär bestämmelserna i princip att förvärv av
den som behöver ytterligare sysselsättningsunderlag för sin försörjning
prioriteras i förhållande till förvärv som görs av den som varken bor
på orten eller har för avsikt att flytta dit. För att bestämmelsen skall
kunna åberopas som avslagsgrund krävs dock att ett vägrat tillstånd kan
få en direkt och påvisbar effekt på sysselsättningen eller bosättningen
i området.
Enligt regeringens förslag skall kravet på bosättning i glesbygd vid
tillståndsfria förvärv skärpas. För tillståndsfrihet skall det krävas
att förvärvaren sedan minst tolv månader är folkbokförd i glesbygd inom
den kommun där egendomen är belägen. Någon anmälan om förvärvet skall
inte längre behöva göras till länsstyrelsen. Regeringen föreslår också
att möjligheten till bosättningsåtagande skall tas bort och att
bestämmelserna om inlösenförfarande skall upphävas.
I motion 2004/05:Bo232 (v) yrkandena 1 och 2 lämnas förslag om att kravet
på bosättning i glesbygd inom den kommun där egendomen är belägen skall
förlängas till tolv månader och att institutet med bosättningsåtagande
skall avskaffas och ersättas med ett förfarande med tillståndsplikt
(förslag om tillkännagivande).
Motionärerna bakom den redan före propositionen väckta v-motionen
tillgodoses genom regeringens förslag och riksdagen bör med hänvisning
till detta avslå motionen.
Förvärv i glesbygd - regeringsförslaget och ytterligare förändringar
Regeringens förslag vad gäller undantag för på orten redan bosatta
personer och möjligheten till bosättningsåtagande har återgivits ovan.
Enligt regeringens förslag skall vidare en förvärvare inte vägras
tillstånd till förvärv av egendom som ligger utanför omarronderingsområden
om denna kan göra sannolikt att han eller hon inom tolv månader från
förvärvet kommer att varaktigt bosätta sig på fastigheten eller att han
eller hon varaktigt kommer att främja sysselsättningen på orten. Om
förvärvaren inte avser att bosätta sig på fastigheten eller på annat
sätt främja sysselsättningen på orten skall prövningen göras enligt
nuvarande bestämmelser. Några särskilda sanktionsbestämmelser mot
personer som inte fullföljer sina avsikter att bosätta sig på fastigheten
eller främja sysselsättningen på orten bör inte införas.
I motion 2004/05:Bo5 (m) yrkande 1 föreslås att riksdagen avslår
regeringens förslag om att glesbygdsbestämmelserna skall skärpas.
Förslaget i motion 2004/05:Bo9 (c) yrkande 3 gäller problematiken kring
de s.k. exploaterande förvärven och avser att ett förtydligande görs av
de villkor som föreslås skall gälla för förvärv. Enligt motionen skall
bestämmelserna utformas så att det blir mycket klart att vid förvärv
företräde alltid skall ges till någon som redan bor och verkar på bygden,
om det finns ett klart behov av fastigheten för att främja sysselsättningen
på orten (förslag om tillkännagivande).
För att en lagstiftning om förvärvstillstånd vid köp av fast egendom
skall vara förenlig med EG-domstolens rättspraxis krävs som anförts av
regeringen i propositionen (avsnitt 5), förutom att bestämmelserna
uppfyller ett syfte av allmänintresse, att bestämmelserna inte är
diskriminerande eller går längre än vad som är motiverat i förhållande
till deras syfte.
Enligt regeringsförslaget bör personer som avser att bosätta sig på
fastigheten även fortsättningsvis jämställas med personer som är bosatta
i glesbygd inom kommunen. Regeringen anser därför att den som vid förvärv
utanför omarronderingsområde kan göra sannolikt att han eller hon avser
att bosätta sig på fastigheten alltid bör beviljas tillstånd utan att
någon jämförelse görs med andra behov av marken. Regeringen föreslår bl.
a. att den som varaktigt kommer att främja sysselsättningen - skapar
eller bibehåller varaktiga arbetstillfällen - på orten ges företräde i
förhållande till andra behov av marken, på samma sätt som en utomstående
förvärvare som avser att bosätta sig på fastigheten.
Förslaget tillgodoser de regionalpolitiska ändamålen att främja bosättning
och öka sysselsättningen. Regeringen hänvisar dessutom i sammanhanget
bl.a. till EG-rättens krav på proportionalitet (lagens krav skall inte
gå utöver vad som är nödvändigt för att lagen skall uppnå sitt syfte)
och den för regeringens förslag grundläggande promemorians slutsats att
en prioritering av på orten redan etablerade personer riskerar att anses
diskriminerande ur EG-rättslig synvinkel.
Det förtjänar att uppmärksammas att regeringen med anledning av den
remisskritik som framförts om att kravet att främja sysselsättningen på
orten är alltför enkelt att uppfylla har förtydligat det remitterade
förslaget så att det krävs att förvärvaren gör sannolikt att förvärvet
främjar sysselsättningen på orten genom att det skapar eller bibehåller
varaktiga arbetstillfällen.
Utskottet föreslår med hänvisning till vad utskottet inledningsvis anfört
om skälen för att bibehålla glesbygdsbestämmelserna och i övrigt på de
i propositionen angivna skälen att riksdagen antar lagförslaget i den
del den avser glesbygdsbestämmelsernas utformning och därmed avslår
m-motionen. Utskottet uppmärksammar särskilt syftet att de nya bestämmelserna
skall motverka exploaterande förvärv.
Med hänvisning till vad regeringen anför om bestämmelsernas närmare
utformning förordar utskottet inte de förändringar av lagstiftningen
som framförts i c-motionen, som alltså avstyrks.

Juridiska personers förvärv
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör anta regeringens förslag om kompensationsgrundande avståenden
av egendom till staten m.m. samt avslå de motstående motionsförslagen.
Jämför reservationerna 10 (kd, c) och 11 (fp).
Riksdagen bör vidare anta regeringens förslag om kompensationsfria
förvärv och avslå motstående motionsförslag m.m. Jämför reservationerna
12 (fp) och 13 (c).
Riksdagen bör dessutom anta regeringens förslag om upphävande av fysiska
personers företrädesrätt i särskilt fall samt avslå motstående motionsförslag.
Jämför reservationerna 14 (kd, c) och 15 (fp).

Enligt regeringens förslag skall bestämmelserna om juridiska personers
förvärv förenklas och moderniseras. Förvärv mellan juridiska personer
skall inte längre kräva tillstånd utöver vad som följer av glesbygds-
och omarronderingsbestämmelserna. Dödsbon skall vid tillämpningen av
bestämmelserna om juridiska personers förvärv likställas med fysiska
personer. Regeringen har analyserat sitt förslag i förhållande till de
krav EG-rätten - EG-fördragets bestämmelser om fri rörlighet av kapital
- ställer och i sammanhanget poängterat att det genom vissa av de
framlagda förslagen (prop.-avsnitt 8.2 och 8.4) blir enklare för juridiska
personer att förvärva lantbruksegendom, både från annan juridisk person
och från fysisk person, än enligt dagens bestämmelser.
Kompensationsprincipen - avstående av egendom till staten för
naturvårdsändamål m.m.
Utskottet har inledningsvis kortfattat i beskrivande form berört
regelverkets utformning och den huvudregel som innebär att det för tillstånd
enligt nu gällande lag krävs att förvärvaren avstår eller kan antas
komma att avstå mark som kompenserar förvärvet. I propositionen föreslår
regeringen att lantbruksegendom som förvärvaren avstår, kan antas komma
att avstå eller under de fem senaste åren har avstått till en fysisk
person eller till staten för naturvårdsändamål skall godtas som
kompensationsmark förutsatt att egendomen i fråga om produktionsförmåga
ungefär motsvarar den egendom som avses med förvärvet.
I motion 2004/05:Bo8 (kd) yrkande 1 föreslås att riksdagen avslår
förslaget till ny lydelse av, såsom motionen får förstås, 6 § första
stycket 2 b jordförvärvslagen som innebär att mark som juridiska personer
avstår till staten för naturvårdsändamål skall godtas som kompensationsmark.

Motion 2004/05:MJ504 (kd) yrkande 5, som väckts under den allmänna
motionstiden, innebär att jordförvärvslagen skall ändras med syfte att
bevara balansen mellan olika ägarkategorier (förslag om tillkännagivande).
Förändringen bör enligt motionärerna ligga i linje med förslaget i
Jordförvärvsutredningens betänkande (SOU 2001:38).
Motionärerna bakom motion 2004/05:Bo9 (c) yrkande 5 i denna del föreslår
att riksdagen skall avslå regeringens lagförslag i den del avseende 6
§ som ger storbolagen lättnader att förvärva mark vilka förvärv rubbar
ägarbalansen till bolagens fördel. Det gäller bl.a. det nu aktuella
förslaget att mark som juridiska personer avstår till staten för
naturvårdsändamål skall få räknas som kompensationsmark.
Den föreslagna bestämmelsen om kompensationsmark skall tillämpas vid
juridiska personers förvärv från fysiska personer och dödsbon. Ett
bibehållande av bestämmelsen medverkar således till att balansen mellan
olika ägarkategorier upprätthålls.
Jordförvärvsutredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens
förslag. Utredningen hade dock föreslagit att en juridisk person som
avstått mark till staten för naturvårdsändamål skall kunna åberopa detta
som ett särskilt skäl för att få göra kompensationsfria förvärv.
Naturvårdsverket, Jordbruksverket och Föreningen Sveriges Skogsindustrier
föreslog i sina till regeringen avgivna remissvar över utredningens
förslag att juridiska personer skall få åberopa även till staten för
naturvårdsändamål överlåten produktiv skogsmark som kompensationsmark,
eftersom sådana avståenden förenklar och stimulerar bildandet av
naturreservat och nationalparker på skogsmark ägd av skogsbolag. Utskottet
instämmer med regeringen i att dessa avståenden är angelägna. Eftersom
den mark som är aktuell för skapandet av naturreservat och nationalparker
utgör en försumbar del av den totala jord- och skogsmarken kommer
balansen mellan olika ägarkategorier inte att påverkas om även dessa
avståenden anses som kompensationsgrundande. En juridisk person bör därför
kunna tillgodoräkna sig avståenden till staten för naturvårdsändamål
som kompensationsmark under samma förutsättningar som avståenden till
fysiska personer. Utskottet anser att riksdagen som lag bör anta 6 §
första stycket jordförvärvslagen i enlighet med regeringens förslag.
Därmed tillstyrker utskottet propositionen i denna del och avstyrker de
motstående kd- och c-motionerna. Utskottet behandlar under följande
rubrik ett förslag om ett riksdagens tillkännagivande om att ytterligare
krav - utöver kravet på produktionsförmåga - skall ställas på den
avstådda marken.
Eftersom regeringsförslaget i allt väsentligt överensstämmer med
utredningsförslaget både i denna del och i övrigt vad gäller frågan om att
bevara ägarbalansen avstyrker utskottet den under den allmänna motionstiden
väckta kd-motionen.
Kompensationsprincipen - kompensationsfria förvärv m.m. och företräde
för fysiska personer
Regeringen föreslår i propositionen också att kompensationsmark inte
skall krävas om förvärvet huvudsakligen avser skogsmark och förvärvaren
på orten bedriver sådan industriell verksamhet i vilken egendomens
virkesavkastning behövs. Bestämmelsen om att fysiska personer i vissa
fall skall ha företräde vid förvärv framför juridiska personer som
bedriver skogsindustriell verksamhet föreslås bli upphävd. Regeringen
föreslår vidare att kompensationsmark inte heller skall krävas då
egendomen är avsedd för annat ändamål än jordbruk eller skogsbruk eller
om det finns andra särskilda skäl. Bestämmelsen om att förvärvstillstånd
får lämnas om förvärvet medför att egendom som redan tillhör förvärvaren
blir mer ändamålsenlig skall enligt regeringsförslaget upphävas.
I motion 2004/05:Bo8 (kd) yrkande 2 lämnas förslag om att ett tredje
stycke i 6 § jordförvärvslagen skall införas med följande lydelse:
Tillstånd enligt andra stycket 2 får inte meddelas om egendomen med hänsyn
till ortsförhållandena bör ägas och brukas av en fysisk person som är
bosatt på orten (riksdagsbeslut om lagändring). Motionsförslaget står
mot regeringens förslag om upphävande av fysiska personers företrädesrätt
i vissa fall.
Motionärerna bakom motion 2004/05:Bo9 (c) yrkande 5 i denna del föreslår
att riksdagen skall avslå regeringens lagförslag i den del avseende 6
§ som ger storbolagen lättnader att förvärva mark vilka förvärv rubbar
ägarbalansen till bolagens fördel. Det gäller det redan behandlade
förslaget att mark som juridiska personer avstår till staten för
naturvårdsändamål skall få räknas som kompensationsmark men därutöver också
bl.a. att undantaget från kravet på kompensationsmark för juridiska
personer som behöver egendomen för skogsindustriell verksamhet inte
längre skall vara begränsat av bl.a. fysiska personers förvärvsbehov
och företräde till marken. Motionen avser alltså främst de av regeringen
föreslagna förändringarna av bestämmelserna i nuvarande 5 § andra och
tredje styckena som återfinns i propositionen som förslag till ny lydelse
av 6 §.
I motion 2004/05:Bo9 (c) yrkande 4 tas också frågor upp om en skärpning
av principen om kompensationsmark när juridiska personer förvärvar
jordbruks- och skogsmark. Enligt motionen bör kompensationsmark och
förvärvad mark ligga i samma geografiska område. Vidare lämnas förslag
om att registrering av juridiska personers köp och försäljningar skall
ske och att juridiska personer som i större omfattning verkar på
fastighetsmarknaden skall avkrävas årliga markbalanser. Motionens förslag
syftar också till att villkoren för att juridiska personer skall erhålla
förvärvstillstånd måste vara utformade så att reglerna gynnar en utveckling
där det alltid tas hänsyn till att familjejordbruken kan säkras och
utvecklas (förslag om tillkännagivande).
I dag godtas endast mark som behövs för jord- och skogsbrukets
rationalisering som kompensationsmark. Då de rationaliseringsaspekter som
tidigare var utmärkande för lagen tonats ned finns det, enligt regeringens
mening, inte anledning att behålla en bestämmelse om att endast mark
som behövs för jord- eller skogsbrukets rationalisering kan godtas som
kompensationsmark. Denna inskränkning av juridiska personers möjligheter
till förvärv föreslås därför bli upphävd. Därmed elimineras vidare
huvuddelen av de tillämpningsproblem som bestämmelsen gett upphov till.

Vid bedömningen av vilken mark som är kompensationsgrundande gäller för
närvarande även att den egendom som avståtts eller kan antas komma att
avstås i storlek eller värde ungefär skall motsvara den egendom som
avses med förvärvet. Med värde avses i fråga om skogsmark markens
produktionsförmåga. Jordförvärvsutredningen har konstaterat att det således
är möjligt att välja mellan värde och areal som beräkningsgrund och att
det därmed t.ex. går att åberopa arealprincipen efter försäljning av
lågavkastande mark vid köp av högavkastande mark. Regeringen har delat
utredningens bedömning att bestämmelsen blir mer förutsebar och enklare
att tillämpa om kompensationen i stället alltid beräknas efter markens
produktionsförmåga. Vad regeringen ansett bör gälla i fråga om krav på
mark för att den skall godtas som kompensationsmark har kommit till
uttryck i det av utskottet tillstyrkta regeringsförslaget till ny lydelse
av 6 § första stycket. Regeringen har inte funnit skäl att uppställa
några krav på var den avstådda egendomen skall vara belägen inom Sveriges
gränser.
Genom att juridiska personer får förvärva egendom av varandra, med
undantag av dödsbon, utan andra krav än de som gäller enligt de särskilda
bestämmelserna om förvärv i glesbygd och omarronderingsområden ökar de
skogsindustriella bolagens möjligheter att tillgodose sitt behov av
råvaruunderlag. Trots detta kan det finnas situationer då det är befogat
att göra undantag från principen att balansen mellan olika ägarkategorier
skall upprätthållas och låta juridiska personer med viss industriell
verksamhet få förvärva skogsmark av fysiska personer utan krav på
kompensation. Bestämmelsen bör därför behållas, men renodlas och anpassas
till övriga lagförslag.
För att förenkla bestämmelsen och renodla den utefter dess syfte anser
regeringen att möjligheten att göra kompensationsfria förvärv bör knytas
till den ort där den juridiska personens verksamhet är etablerad. Den
inskränkning ändringen innebär för de skogsindustriella företag som
inte är etablerade på orten får anses uppvägas av de övriga lättnader
som föreslagits för juridiska personers förvärv. Mot bakgrund av att
rationaliseringsaspekten i övrigt tonats ned finns det inte heller enligt
regeringens mening anledning att i detta sammanhang behålla en bestämmelse
som ger fysiska personer företräde vid förvärv.
Enligt utskottets mening är den avvägning som regeringen gjort av de
olika intressen som gör sig gällande en god ståndpunkt för riksdagen
vid dess beslut om utformningen av lagen. Upprätthållandet av ägarbalansen
mellan fysiska personer och dödsbon å ena sidan och övriga juridiska
personer, främst bolag, å andra sidan är betydelsefull och det finns
därför skäl för riksdag och regering att följa utvecklingen för att
kunna förhindra ett alltför stort bolagsägande, om utvecklingen skulle
styra åt detta håll. Utskottet finner således skäl att tillstyrka
propositionens lagförslag och avstyrka de mot regeringsförslaget mer eller
mindre stående kd- och c-motionerna. Det gäller dels lydelsen av 6 §
andra stycket jordförvärvslagen som avser de kompensationsfria förvärven
mot vilken invändningar gjorts i c-motionen, dels att bestämmelsen om
den företrädesrätt fysiska personer har i vissa fall skall upphävas mot
vilket invändningar framförts i både kd- och c-motionen. Därvid finner
utskottet inte skäl att bestämmelsen i första stycket skall kompletteras
med krav på var den avstådda marken skall vara belägen, såsom föreslagits
i c-motionen (jfr utskottets behandling av paragrafens första stycke
ovan). Utskottet finner inte heller tillräckliga skäl att tillstyrka
c-motionen i dess övriga delar. Utskottet föreslår att riksdagen avslår
motionen i dessa delar i samband med sitt ställningstagande till
utskottsförslaget om att 6 § andra stycket skall antas som lag.
Övriga frågor
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör anta regeringen lagförslag i övrigt. Jämför reservationerna
16 (m) och 17 (fp).
Riksdagen bör vidare avslå motionsförslagen om markpolitikens inriktning.
Jämför reservationerna 18 (m) - motiv., 19 (fp) - motiv. och 20 (kd,
c).
Riksdagen bör dessutom avslå motionsförslaget om förbud mot skogavverkning
innan förvärvstillstånd erhållits eftersom förslaget tillgodoses genom
ett regeringsförslag om ändringar i skogsvårdslagen. Jämför reservationerna
21 (m) - motiv. och 22 (fp) - motiv.

Regeringens lagförslag i övrigt
Utskottet tillstyrker av de i propositionen angivna skälen regeringens
förslag till lagändringar i den mån de inte behandlats av utskottet
ovan.
Markpolitikens inriktning
Förslagen i motion 2004/05:Bo9 (c) avser att förbättra möjligheterna
för familjejordbrukens utveckling. Det krävs enligt motionärerna en
modern jord- och skogsbrukspolitik som ger kommande generationer
förutsättningar att satsa på ett yrke inom jord- och skogsbruk. Enligt
motionen bör en modern jordbrukspolitik även innefatta en bra och säker
markpolitik som främjar familjejordbruket. Förutom ett mer allmänt
tillkännagivande om politikens inriktning - yrkande 1 - föreslås en
översyn av jordförvärvslagen i syfte att skapa goda förutsättningar för
landsbygden - yrkande 2. Enligt motionärerna behöver man arbeta vidare
med den redan gjorda översynen så att markpolitiken får en inriktning
som gör att landsbygden och de företag som bär upp den ges en möjlighet
att utvecklas till fromma för hela Sverige (förslag om tillkännagivande).

Utskottet har tidigare i detta betänkande tillstyrkt regeringens förslag
till förändringar av jordförvärvslagen och närmare överväganden i fråga
om en förnyad översyn bör i varje fall inte genomföras innan de förordade
lagändringarna varit i kraft under så pass lång tid att det är möjligt
att konstatera utfallet av dem. Inte heller i övrigt finns det skäl för
riksdagen att nu göra ett tillkännagivande i enlighet med de förslag
som lagts fram i motionen. Det skall erinras om att regeringen tillkallat
en kommitté med uppdrag att utarbeta en långsiktig strategi för den
nationella politiken för landsbygdsutveckling. Denna strategi skall
utgå från målet om en ekologiskt, ekonomiskt och socialt hållbar utveckling
av landsbygden inbegripet de areella näringarnas roll och
utvecklingsförutsättningar (dir. 2004:87).
Utskottet avstyrker således motionens båda yrkanden.
Skogsavverkning innan tillstånd erhållits
Förslaget i motion 2004/05:MJ504 (kd) yrkande 6 avser en ändring i
jordförvärvslagen som syftar till att det inte skall bli tillåtet för en
köpare att avverka skog innan köpet vunnit laga kraft eller förvärvstillstånd
erhållits (förslag om tillkännagivande).
I en nyligen av regeringen lämnad proposition om ändringar i skogsvårdslagen
(prop. 2004/05:58) finns ett förslag om att avverkning som huvudregel
inte skall få påbörjas förrän förvärvstillstånd beviljats i de fall då
förvärvstillstånd krävs. Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet påbörjar
en avverkning innan tillstånd meddelats skall enligt förslaget kunna
dömas till ansvar. Inom riksdagen bereds detta regeringsförslag av miljö-
och jordbruksutskottet. Med hänsyn till att motionärerna kan komma att
tillgodoses genom riksdagens bifall till regeringsförslaget avstyrker
utskottet motionen.</pre><pre>
Reservationer
Utskottets förslag till riksdagsbeslut och ställningstaganden har
föranlett följande reservationer. I rubriken anges vilken punkt i utskottets
förslag till riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

1.      Slopande av jordförvärvslagen helt eller delvis m.m., punkt 1 (m)
av
Marietta de Pourbaix-Lundin (m), Carl-Axel Roslund (m) och Ewa Thalén
Finné (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2004/05:Bo5
yrkande 2, 2004/05:Bo6 yrkande 1 och 2004/05:Bo7 yrkandena 1-3, bifaller
delvis motion 2004/05:Bo6 yrkande 3 och avslår motionerna 2004/05:N407
yrkande 5 och 2004/05:Bo6 yrkande 2.
Ställningstagande
I propositionen föreslås att jordförvärvslagen ändras i vissa delar.
Ökade krav på bosättning i glesbygd föreslås för individer samtidigt
med förenklingar för företag.
Jordförvärvslagen har historiskt använts som ett instrument för att
påskynda rationaliseringen av innehavet av lantbruksmark. Modellen
innebar att statliga tjänstemän hade avgörande inflytande över vilka som
fick köpa fastigheter och även till vilket pris som de fick försäljas.
Denna totala centralplanering har övergivits och lämnat plats för en
förvärvspolitik som i väsentligt högre grad lämnar utrymme för enskilda
människors fria avtalsrätt. I vissa delar av Sverige accepteras numera
också äganderätten fullt ut genom att boplikten är geografiskt begränsad.

Resterna av centralplaneringstänkandet lever dock kvar i jordförvärvslagen
som den är utformad i dag. Det gäller reglerna om att i vissa delar av
landet en köpare måste vara bosatt i kommunen för att få tillstånd att
köpa en lantbruksfastighet. Inskränkningen av juridiska personers
möjligheter att förvärva lantbruksfastigheter kränker också en av de
fundamentala delarna av äganderätten - nämligen den att fritt få sälja
sin egendom till vem man vill.
Våra förslag vad gäller enskilda personer är följande. Resterna av
bosättningsplikten i jordförvärvslagen har inte på något avgörande sätt
påverkat fastboendet i glesbygd. Inte heller har den haft någon mätbar
inverkan på näringslivsutvecklingen där. Enligt vår mening är det såväl
otidsenligt som otillständigt att staten skall föreskriva var människor
skall bosätta sig. Det går inte att genom statliga tvångsåtgärder styra
befolkningsutvecklingen. Det som behövs är incitament för att kunna bo
och verka utanför städerna och dessutom ha en socialt fungerande tillvaro.
Då behövs bl.a. bättre vägar och bättre företagsklimat så att företag
etableras och skapar nya arbetstillfällen.
I vissa delar av Sverige är emellertid fastighetsstrukturen sådan att
en statlig förvärvspolitik är ändamålsenlig. Det gäller främst i Dalarna
där skiftesreformen ännu inte genomförts fullt ut. Den omarronderingsverksamhet
som där gradvis genomförs med hjälp av statliga insatser bör fortsätta.
Därför är det i dessa områden motiverat att behålla förvärvsprövningen
så länge omarronderingsverksamheten fortgår.
Förvärvsprövningen av enskilda personer bör således, med undantag för
omarronderingsområden, tas bort.
I fråga om jordbruksmark är vår inställning följande. Jordbrukspolitiken
är gemensam för hela EU. Sedan Sverige blev medlem för ett decennium
sedan har den gemensamma jordbrukspolitiken ändrats ett par gånger.
Under trycket av kraven på ökad frihandel, vilken vi anser vara positiv,
kommer produktionen av livsmedel att behöva rationaliseras. Detta
innebär sannolikt att jordbruksmark kommer att behöva byta ägare för att
öka förutsättningarna för effektivare produktion. Redan nu drivs många
jordbruk av juridiska personer i form av handelsbolag eller aktiebolag.
Bolagsformen har många fördelar om fler personer är inblandade i driften
av företaget och dessutom är ägare. Begränsningarna i juridiska personers
köp av jordbruksmark fyller enligt vår mening inte längre någon funktion.
Tvärtom kan de utgöra hinder för ett rationellt jordbruk och därmed
också för livsmedelsproduktionen i Sverige. Detta är till nackdel också
för vidareförädling av livsmedel i jordbruksbygderna, vilket påverkar
sysselsättningen negativt. Köp av jordbruksmark bör därför inte
förvärvsprövas.
Skogen och skogsindustrin är av största betydelse för Sveriges ekonomi.
De stora skogsbolagen har själva eller genom dotterbolag stora
skogsinnehav. Även det statsägda Sveaskog är en mycket stor skogsägare. I
Norrland är stat och bolag dominerande skogsägare. I Götaland är merparten
av skogen ägd av enskilda skogsbrukare. Förutsättningarna för skogsförvärv
skiljer sig därför åt i olika delar av Sverige. Enskilda individer kommer
lätt i underläge jämfört med stora bolag om de konkurrerar om samma
mark. Förvärvsprövningen av juridiska personers köp av skogsmark kan
därför fylla en funktion för ett spritt ägande av mark. Särskilt gäller
det norra Sverige. Stora bolag och staten har också en bättre
konkurrenssituation än mindre bolag. Mindre skogsindustrier som behöver bredda
sin råvarubas har därför i dagens lagstiftning ett försteg framför andra
juridiska personer. Avsikten med en förvärvsprövning är att ge vissa
köpare företräde framför andra. Detta medför alltid inskränkningar i
äganderätten eftersom en säljare inte fritt får välja vem som blir köpare.
Materiellt kan innebörden bli att priset blir lägre än vad som annars
skulle ha blivit fallet. Då priset inte alltid är styrande för val av
köpare kan inskränkningen också vara av känslomässig och immateriell
natur. Det finns anledning att se över reglerna för juridiska personers
förvärv av skogsmark eftersom förhållandena ändras. En ny avvägning
mellan inskränkt äganderätt och eventuella fördelar med en bibehållen
förvärvsprövning bör göras. Lämpligen ges denna uppgift som tilläggsdirektiv
till den sittande Skogsutredningen.
Det skulle kunna vara problematiskt om ett, eller ett fåtal, bolag ägde
nästan all skogsmark i Sverige. Men detta utmynnar i en mer generell
fråga som gäller fördelar med konkurrens och nackdelar med ägarkoncentration
och bör behandlas som en sådan. Man bör därför se över konkurrenslagstiftningen
och säkerställa att den på ett effektivt sätt omfattar ägande av
skogsfastigheter.
Då förvärvsprövning endast skall gälla vid förvärv av skogsmark bör det
prövas om jordförvärvslagen kan upphävas och relevanta delar i stället
kan inarbetas i skogsvårdslagen. På vilket sätt detta lämpligast sker
bör också bli en uppgift för den sittande Skogsutredningen.
Regeringen bör återkomma till riksdagen med de lagförslag vi förordar.

Vi föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad vi framför. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2004/05:Bo7 (m)
yrkandena 1-3, 2004/05:Bo5 (m) yrkande 2 och 2004/05:Bo6 (fp) yrkande
1, bifaller delvis motion 2004/05:Bo6 (fp) yrkande 3 och avslår motionerna
2004/05:Bo6 (fp) yrkande 2 och 2004/05:N407 (kd) yrkande 5.

2.      Slopande av jordförvärvslagen helt eller delvis m.m., punkt 1 (fp)
av
Nina Lundström (fp) och Lars Tysklind (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2004/05:Bo5
yrkande 2 och 2004/05:Bo6 yrkandena 1-3, bifaller delvis motion 2004/05:Bo7
yrkandena 1 och 2 samt avslår motionerna 2004/05:N407 yrkande 5 och
2004/05:Bo7 yrkande 3.
Ställningstagande
Bestämmelserna i jordförvärvslagen innebär en klar inskränkning i
dispositionsrätten och egendomsskyddet vad gäller lantbruksfastigheter.
Säljaren har inte rätt att sälja till vem som helst. Staten har genom
tvångsåtgärder i form av återlösen möjlighet att gynna köpare som redan
är boende på en ort.
Det finns tre typer av bestämmelser som motiverar jordförvärvslagen:
förvärv i glesbygd, förvärv i omarronderingsområden och juridiska
personers förvärv. Dessutom finns det ambitioner att utnyttja jordförvärvslagen
för att förhindra s.k. exploaterande förvärv.
Vi anser att man bör anlägga en positiv grundsyn och inte på förhand
utgå ifrån att alla som önskar köpa lantbruksfastigheter har oseriösa
avsikter. Grundinställningen bör vara att människor är ärliga och vill
ta ansvar för och vårda det som de äger.
Vi tror inte att man löser alla problem genom statliga detaljregleringar.
Det finns ett mindre antal s.k. skogsklippare som förvärvar skogsfastigheter
med oseriösa avsikter, men detta kan inte motivera att man har en
krånglig lagstiftning kring förvärvet. Dessa klippare har hittat kryphål
i dagens lagstiftning, och det är troligt att de även hittar sätt att
kringgå de nya lagbestämmelser som regeringen föreslår. Vi menar att
man i stället bör tvinga alla ägare av skogsfastigheter att ta ansvar
för sin mark.
Syftet med bestämmelserna om förvärv i glesbygd är regionalpolitiskt -
man vill värna sysselsättning och boende i glesbygd.
Erfarenheten visar dock att bestämmelserna på intet sätt bidrar till
ökad bosättning. Boplikten leder ofta till att det är en befintlig
markägare på orten som får köpa fastigheten till ett pris som, på grund
av omständigheterna, långt understiger det pris som säljaren skulle ha
erhållit om ingen förvärvsprövning funnits. Anledningen kan bl.a. vara
att fastigheterna saknar mangårdsbyggnader eller har obeboeliga bostadshus.
Att uppföra ett nytt bostadshus innebär en sådan kostnad att fastighetsköpet
blir direkt olönsamt och absolut inte kan ge försörjning åt en familj.
Ännu mer befängt förefaller detta mot bakgrund av att en person som
ärver fastigheten kan vara bosatt i Stockholm. Vid överlåtelse till en
person som bor på pendlingsavstånd från fastigheten och som har möjlighet
att utföra daglig skötsel kräver staten däremot boendeplikt.
Vi menar att bestämmelserna omyndigförklarar de boende i glesbygden. Om
de som bor i glesbygd önskar att marken skall utnyttjas så att den
främjar sysselsättning och boende på orten har de möjlighet att låta bli
att sälja sin mark till köpare som inte avser att främja detta. Man bör
låta de boende i glesbygden ta ansvar själva, i stället för att staten
skall styra med krångliga regler.
I Jordförvärvsutredningens betänkande (SOU 2001:38) föreslås att
glesbygdsbestämmelserna slopas (se avsnitt 5.4). Vi delar den uppfattningen.

Regeringen avser att dessa bestämmelser skall utnyttjas för att förhindra
s.k. exploaterande förvärv. Vi menar dock att jordförvärvslagen inte är
rätt verktyg för detta, vilket vi återkommer till nedan.
Vi vill avskaffa dessa bestämmelser helt och behöver därmed inte ta
ställning till de praktiska och EG-rättsliga problem som bestämmelserna
ger upphov till.
Vi anser att det är mycket angeläget att omarronderingen genomförs utan
dröjsmål. Det kan vara motiverat att ha vissa regler kring förvärv i
omarronderingsområden. Vi menar dock att sådana regler kan läggas i
annan lagstiftning.
Reglerna om juridiska personers förvärv syftar till att bevara balansen
mellan olika ägarkategorier. Man befarar att utan dessa regler skulle
andelen skog som ägs av aktiebolag öka, och detta anses vara icke
önskvärt.
Det är mycket möjligt att denna farhåga stämmer, men vi vill ifrågasätta
att detta skulle vara ett så stort problem att det motiverar den här
typen av reglering.
Det skulle förvisso vara problematiskt om ett eller ett fåtal bolag
ägde nästan all skog i Sverige. Men detta är en fråga om konkurrens och
ägarkoncentration och bör behandlas som en sådan. Man bör se över
konkurrenslagstiftningen och säkerställa att den på ett effektivt sätt
omfattar ägande av lantbruksfastigheter.
Vi vill avskaffa dessa bestämmelser helt och behöver därmed inte ta
ställning till de praktiska och EG-rättsliga problem som bestämmelserna
ger upphov till.
Att avskaffa bestämmelserna i jordförvärvslagen skulle innebära minskade
kostnader för administration för både statliga myndigheter och de företag
som önskar förvärva fastigheter som i dag regleras av jordförvärvslagen.

Propositionen syftar huvudsakligen till att skärpa jordförvärvslagen
för att försvåra s.k. exploaterande förvärv av skog (skogsklipperi).
Det är angeläget att motverka denna typ av oansvarigt skogsbruk, men vi
menar att jordförvärvslagen inte är rätt verktyg för att göra detta.
Enligt Jordförvärvsutredningens redan berörda betänkande (avsnitt 10)
bör problemet med exploaterande förvärv av skog inte mötas med
jordförvärvslagen, utan med skärpningar i tillämpningen av skogsvårdslagen
och i viss mån fastighetsbildningslagen. Vi delar utredningens grundhållning.

Lösningen på problemet med exploaterande förvärv är inte att förbjuda
själva förvärvet, utan att tvinga alla skogsägare att ta ansvar för sin
egendom. Detta görs inte med jordförvärvslagen, utan med skogsvårdslagen.
När skogsklipparna vet att de tvingas ta ansvar för den skog de förvärvat
kommer de troligtvis att tänka sig för och antingen avhålla sig från
förvärvet eller bruka skogen på ett seriöst sätt.
Regeringen har föreslagit ett antal ändringar i skogsvårdslagen för att
motverka exploaterande förvärv (se prop. 2004/05:58), och i en fp-motion
har ytterligare några förslag väckts. Vi tror att de föreslagna ändringarna
ger tillräckligt skydd mot exploaterande förvärv, och att jordförvärvslagen
därmed inte behövs för att förhindra sådana förvärv.
Vi vill således avskaffa flera av de regleringar som återfinns i
jordförvärvslagen. Eftersom vi anser det mest lämpligt att resterande
bestämmelser förs över till andra lagar bör hela jordförvärvslagen
avskaffas.
Regeringen bör återkomma till riksdagen med de lagförslag vi förordar.

Vi föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad vi framför. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2004/05:Bo6 (fp)
yrkandena 1-3 och 2004/05:Bo5 (m) yrkande 2, bifaller delvis motion
2004/05:Bo7 (m) yrkandena 1 och 2 samt avslår motionerna 2004/05:Bo7
(m) yrkande 3 och 2004/05:N407 (kd) yrkande 5.


3.      Behovet av skärpta regler för förvärv i glesbygd, punkt 2 - motiveringen
(m)
av Marietta de Pourbaix-Lundin (m), Carl-Axel Roslund (m) och Ewa Thalén
Finné (m).
Ställningstagande
Vi har lagt fram förslag om att jordförvärvslagen delvis bör upphävas
och i andra delar övervägas på nytt m.m. Regeringens förslag till
förändringar av den nu gällande lagen bör mot bakgrund av våra förslag
inte genomföras i denna del (se ovan den reservation där vårt grundläggande
förslag förs fram). Detsamma gäller de nu behandlade motionsförslagen
om lagens utformning.


4.      Behovet av skärpta regler för förvärv i glesbygd, punkt 2 - motiveringen
(fp)
av Nina Lundström (fp) och Lars Tysklind (fp).

Ställningstagande
Vi har lagt fram förslag om att jordförvärvslagen skall upphävas och
att vissa andra regelförändringar skall utredas och genomföras m.m.
Regeringens förslag till förändringar av den nu gällande lagen bör mot
bakgrund av våra förslag inte genomföras (se ovan den reservation där
vårt grundläggande förslag förs fram). Detsamma gäller de nu behandlade
motionsförslagen om lagens utformning.

5.      Förvärv i glesbygd - regeringsförslaget, punkt 3 (m)
av Marietta de Pourbaix-Lundin (m), Carl-Axel Roslund (m) och Ewa Thalén
Finné (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 3 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen bifaller motion 2004/05:Bo5 yrkande 1 och avslår
proposition 2004/05:53 i denna del.
Ställningstagande
Vi har lagt fram förslag om att jordförvärvslagen delvis bör upphävas
och i andra delar övervägas på nytt m.m. Regeringens förslag till
förändringar av den nu gällande lagen bör mot bakgrund av våra förslag
inte genomföras i denna del (se ovan den reservation där vårt grundläggande
förslag förs fram).
Vi föreslår att riksdagen avslår regeringens proposition i denna del
och bifaller motion 2004/05:Bo5 (m) yrkande 1.

6.      Förvärv i glesbygd - regeringsförslaget, punkt 3 (fp)
av Nina Lundström (fp) och Lars Tysklind (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 3 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen bifaller delvis motion 2004/05:Bo5 yrkande 1 och
avslår proposition 2004/05:53 i denna del.
Ställningstagande
Vi har lagt fram förslag om att jordförvärvslagen skall upphävas och
vissa andra regelförändringar skall utredas och genomföras m.m. Regeringens
förslag till förändringar av den nu gällande lagen bör mot bakgrund av
våra förslag inte genomföras (se ovan den reservation där vårt grundläggande
förslag förs fram).
Vi föreslår att riksdagen avslår regeringens proposition i denna del
och bifaller delvis motion 2004/05:Bo5 (m) yrkande 1.

7.      Förvärv i glesbygd - ytterligare förändringar, punkt 4 - motiveringen
(m)
av Marietta de Pourbaix-Lundin (m), Carl-Axel Roslund (m) och Ewa Thalén
Finné (m).
Ställningstagande
Vi har lagt fram förslag om att jordförvärvslagen delvis bör upphävas
och i andra delar övervägas på nytt m.m. Regeringens förslag till
förändringar av den nu gällande lagen bör mot bakgrund av våra förslag
inte genomföras i denna del (se ovan den reservation där vårt grundläggande
förslag förs fram). Detsamma gäller den nu behandlade motionen om lagens
utformning.


8.      Förvärv i glesbygd - ytterligare förändringar, punkt 4 - motiveringen
(fp)
av Nina Lundström (fp) och Lars Tysklind (fp).
Ställningstagande
Vi har lagt fram förslag om att jordförvärvslagen skall upphävas och
att vissa andra regelförändringar skall utredas och genomföras m.m.
Regeringens förslag till förändringar av den nu gällande lagen bör mot
bakgrund av våra förslag inte genomföras (se ovan den reservation där
vårt grundläggande förslag förs fram). Detsamma gäller den nu behandlade
motionen om lagens utformning.


9.      Förvärv i glesbygd - ytterligare förändringar, punkt 4 (c)
av Rigmor Stenmark (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 4
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:Bo9
yrkande 3.
Ställningstagande
För att bl.a. komma till rätta med problemet att s.k. skogsklippare
köper upp skog och avverkar den, utan någon hänsyn till uthålligt
skogsbruk och det lokala samhället, har Centerpartiet krävt skärpningar
i lagstiftningen. Inom partiet anser vi att ställda säkerheter för
återbeskogning skall följa fastigheten. Uttag av skog skall inte få göras
innan man fått lagfart för fastigheten. Dessutom har vi krävt att det
blir tydligare att ett boende är en förutsättning för tillståndsfria
förvärv. Därför anser vi att skärpningen av jordförvärvslagen avseende
kravet på bosättning som föreslås i denna proposition är ett steg i
rätt riktning.
Dock anser jag i likhet med flera av remissinstanserna att de villkor
som nu föreslås bör förtydligas på ett sätt som gör att det blir mycket
klart att företräde alltid skall ges vid förvärv till någon som redan
bor och verkar på bygden om det finns ett klart behov av fastigheten
för att sysselsättningen på orten skall främjas.
Regeringen bör återkomma till riksdagen med de lagförslag jag förordar.

Jag föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad jag framför. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:Bo9 (c) yrkande
3.


10.     Kompensationsprincipen - avstående av egendom till staten för
naturvårdsändamål m.m., punkt 5 (kd, c)
av Ragnwi Marcelind (kd) och Rigmor Stenmark (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 5 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i
jordförvärvslagen (1979:230) såvitt avser lydelsen av 6 § första stycket
med den ändringen att "2. avståendet sker, kan antas komma att ske eller
har skett till a) en fysisk person, eller b) staten för naturvårdsändamål.
" ersätts av "2. avståendet sker, kan antas komma att ske eller har
skett till en fysisk person.". Därmed bifaller riksdagen motionerna
2004/05:MJ504 yrkande 5, 2004/05:Bo8 yrkande 1 och 2004/05:Bo9 yrkande
5 i denna del och bifaller delvis proposition 2004/05:53 i denna del.

Ställningstagande
Den direkta och otvetydiga effekten av regeringens förslag om att mark
som juridiska personer avstår till staten för naturvårdsändamål skall
godtas som kompensationsmark vid köp av mark av privatpersoner blir att
andelen mark som ägs av fysiska personer minskar i förhållande till de
juridiska personernas ägande. Förslaget ger storbolagen en obalanserad
rättighet i förhållande till de mindre skogsägarna. Detta är till nackdel
för fysiska personers markägande och en inskränkning i äganderätten.
Regeringen medger - implicit - att detta innebär ett brott mot principen
om balans mellan ägarkategorier, men argumenterar att den mark som är
"aktuell" för naturvårdsändamål utgör en "försumbar del" av den totala
jord- och skogsbruksmarken.
Vår uppfattning är att det i detta sammanhang är viktigare att ta fasta
på att principen bryts än att lättsinnigt resonera om den påstått
försumbara omfattningen hos principbrottet. Dessutom är det otillfredsställande
att lagändringen utgår från den omfattning som nu är aktuell, eftersom
denna lätt kan ändras drastiskt i en nära framtid.
En sådan farhåga är särskilt påkallad mot bakgrund av den målsättning
regeringen angivit inom ramen för miljömålet Levande skogar om att
900 000 hektar skyddsvärd skogsmark skall undantas från skogsproduktion
till år 2010. Av detta uppskattas staten, bl.a. genom inköp, avsätta
400 000 hektar.
Vår uppfattning är således att mark som staten förvärvat för naturvårdsändamål
inte bör kunna användas för att ytterligare inskränka fysiska personers
ägande. Ett avslag på propositionens förslag innebär enligt oss inte
att det offentligas eller det privatas möjligheter att bedriva naturvård
försämras. Statens köp av skog i naturvårdssyfte bör snarare minska än
öka. Staten bör i första hand verka för en ökad biologisk mångfald och
uppfyllande av miljömålet Levande skogar genom att underlätta för
frivilliga avsättningar. De statliga ersättningsmedlen bör i större
utsträckning än i dag användas för naturvårdsavtal.
Riksdagen bör på de av oss anförda skälen avslå propositionens förslag
till ny lydelse av 6 § första stycket 2 b jordförvärvslagen, om att
mark som juridiska personer avstår till staten för naturvårdsändamål
skall godtas som kompensationsmark. Lagrummet bör således ges den
utformning som framgår av vårt förslag till riksdagsbeslut. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2004/05:Bo8 (kd) yrkande 1, 2004/05:Bo9 (c) yrkande
5 i denna del och 2004/05:MJ504 (kd) yrkande 5 samt bifaller proposition
2004/05:53 endast delvis i denna del.

11.     Kompensationsprincipen - avstående av egendom till staten för
naturvårdsändamål m.m., punkt 5 (fp)
av Nina Lundström (fp) och Lars Tysklind (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 5 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen avslår proposition 2004/05:53 i denna del och
motionerna 2004/05:MJ504 yrkande 5, 2004/05:Bo8 yrkande 1 och 2004/05:Bo9
yrkande 5 i denna del.
Ställningstagande
Vi har lagt fram förslag om att jordförvärvslagen skall upphävas och
att vissa andra regelförändringar skall utredas och genomföras m.m.
Regeringens förslag till förändringar av den nu gällande lagen bör mot
bakgrund av våra förslag inte genomföras (se ovan den reservation där
vårt grundläggande förslag förs fram). Detsamma gäller de nu behandlade
motionerna om lagens utformning.

12.     Kompensationsprincipen - kompensationsfria förvärv m.m., punkt 6
(fp)
av Nina Lundström (fp) och Lars Tysklind (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 6 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen avslår proposition 2004/05:53 i denna del och motion
2004/05:Bo9 yrkandena 4 och 5 i denna del.
Ställningstagande
Vi har lagt fram förslag om att jordförvärvslagen skall upphävas och
att vissa andra regelförändringar skall utredas och genomföras m.m.
Regeringens förslag till förändringar av den nu gällande lagen bör mot
bakgrund av våra förslag inte genomföras (se ovan den reservation där
vårt grundläggande förslag förs fram). Detsamma gäller de nu behandlade
motionerna om lagens utformning.


13.     Kompensationsprincipen - kompensationsfria förvärv m.m., punkt 6
(c)
av Rigmor Stenmark (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 6
borde ha följande lydelse:
Riksdagen avslår regeringens lagförslag såvitt avser lydelsen
av 6 § andra stycket och tillkännager för regeringen vad som anförs i
reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:Bo9 yrkandena
4 och 5 i denna del och avslår proposition 2004/05:53 i denna del.

Ställningstagande
Juridiska personer ges rätt till kompensationsfria förvärv. Förslaget
innebär att det blir lättare att köpa skogsmark för juridiska personer,
till nackdel för boende i bygden och för dem som bedriver s.k.
familjejordbruk. Skogsbolagen skall inte längre behöva lämna kompensationsmark.

En fördel med förslaget är att säljarens äganderätt förstärks genom att
det blir enklare att sälja till juridiska personer. Men sådana förstärkningar
av äganderätten skall inte ensidigt negativt påverka fysiska personers
möjlighet att förvärva skogsmark. Om så blir fallet minskas ägarbasen
och bredden i ägandet av skogsmark. Ett fåtal stora bolag kan komma att
dominera som ägare till den svenska skogen. Resultatet blir en snedvridning
i ägarstrukturen.
Jag anser att nya storägare inte är något alternativ då det inte främjar
vårt lands intressen på något sätt. Jag vill se ett skapande av fler
mindre, självbärande enheter skog. Det skulle ge möjlighet till nystart
och ett behållande av såväl skogsföretag samt därtill hörande mindre
skogsindustrier.
I de fall juridiska personer får förvärvstillstånd för köp anser jag
att det bör införas skärpningar av kompensationsprincipen. Jag anser
att kompensationsmark och förvärvad mark skall ligga i samma geografiska
område, att registrering av juridiska personers köp och försäljningar
skall ske och att juridiska personer som i större omfattning verkar på
fastighetsmarknaden avkrävs årliga maktbalanser. Villkoren för att
juridiska personer skall erhålla förvärvstillstånd måste vara utformade
så att reglerna gynnar en utveckling där det alltid tas hänsyn till att
familjejordbruken kan säkras och utvecklas. Detta bör ges regeringen
till känna.
Förslagen till lättnader för juridiska personer att förvärva skogsmark
utan att lämna kompensationsmark innebär lättnader och förenklingar för
de stora skogsbolagen att köpa upp mark, utan att behöva kompensera med
mark för detta till de lokalt boende markägarna. Det blir bara priset
som kommer att avgöra. Några andra värden än de för dagen rent ekonomiska
kommer inte att vara avgörande. Detta är inte tillfyllest för kommande
generationer. Mindre familjejordbrukare och skogsbrukare har inte heller
samma ekonomiska förutsättningar som de stora skogsbolagen.
Den kraftiga obalans som följer av förslaget att göra lättnader för
juridiska personer på bekostnad av fysiska personer gör att jag inte
kan ställa mig bakom förslaget. Den kraftiga obalansen mellan juridiska
och fysiska personers möjlighet att köpa och sälja mark medför negativa
effekter för glesbygdsutveckling och fysiska personers möjlighet att i
realiteten förvärva skogsmark som de stora skogsbolagen också är presumtiva
köpare till.
Jag har reagerat mot regeringens förslag till lydelse av 6 § första
stycket jordförvärvslagen eftersom jag ansett att överlåtelser till
staten av mark för naturvårdsändamål inte bör ge juridiska personer
möjlighet att kompensationsfritt förvärva mark. Jag är mot bakgrund av
vad jag anför ovan inte heller beredd att tillstyrka regeringens förslag
till lydelse av andra stycket i samma paragraf utan anser att de nu
gällande reglerna skall fortsätta att gälla intill dess en översyn har
verkställts med den av mig förordade inriktningen. Regeringen bör efter
att en skyndsamt gjord översyn genomförts återkomma till riksdagen med
det lagförslag jag förordar. Om översynen så ger vid handen kan även
andra paragrafer i jordförvärvslagen behöva ändras och förslaget omfatta
även sådana ändringar.
Jag avstyrker propositionen i nu behandlad del och föreslår att riksdagen
tillkännager för regeringen som sin mening vad jag framför. Därmed
bifaller riksdagen motion 2004/05:Bo9 yrkandena 4 och 5 i denna del och
avslår proposition 2004/05:53 i denna del.
Jag återkommer till frågan om att bevara den företrädesrätt fysiska
personer i vissa fall har i förhållande till juridiska personer.


14.     Kompensationsprincipen - företräde för fysiska personer, punkt 7
(kd, c)
av Ragnwi Marcelind (kd) och Rigmor Stenmark (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 7 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen föreskriver i fråga om jordförvärvslagen (1979:230)
att i den nya 6 § ett nytt tredje stycke med följande lydelse skall
införas.
"Tillstånd enligt andra stycket 2 får inte meddelas om egendomen
med hänsyn till ortsförhållandena bör ägas och brukas av en fysisk person
som är bosatt på orten." Därmed bifaller riksdagen motionerna 2004/05:Bo8
yrkande 2 och 2004/05:Bo9 yrkande 5 i denna del och avslår proposition
2004/05:53 i denna del.
Ställningstagande
Vi instämmer i Jordförvärvsutredningens (SOU 2001:38) bedömning att det
alltjämt finns skäl att bibehålla en reglering som begränsar juridiska
personers möjligheter att förvärva jordbruks- och skogsmark. Utredningen
konstaterar att principen är "accepterad i alla kretsar".
Trots att propositionen sägs ta sin utgångspunkt i principen om att den
nuvarande balansen mellan ägarkategorier skall upprätthållas, underminerar
regeringens förslag till viss del denna princip. Grundläggande för
upprätthållandet av balansen mellan ägarkategorierna är bestämmelsen om
kompensationsmark, vilken innebär att juridiska personer vid förvärv av
fysiska personer skall avstå annan mark med motsvarande storlek eller
värde. Denna kompensationsbestämmelse föreslås nu urholkas. Privatpersoners
ställning försvagas i förhållande till bolagens.
Sedan tidigare finns ett undantag från kravet om upplåtande av
kompensationsmark till fysiska personer för sådana juridiska personer som på
orten bedriver skogsindustriell verksamhet i vilken den förvärvade
egendomens virkesavkastning behövs. Denna inskränkning i principen om
bevarandet av balansen mellan ägarkategorierna är motiverad för att
främja sysselsättningen i glesbygd, men den bör enligt oss ha en begränsad
omfattning.
Det sätt på vilket principbrottet i dag begränsas är att dessa
kompensationsfria förvärv är villkorade med att det inte finns skäl i
ortsförhållandena för att egendomen bör ägas och brukas av en fysisk person
bosatt på orten. Detta villkor föreslår nu regeringen skall tas
bort.
Regeringen hävdar att bestämmelsen om att fysiska personer i vissa fall
skall ha företräde vid förvärv är föråldrad, eftersom jordförvärvslagen
inte längre har samma rationaliseringssyften som tidigare. Regeringen
menar att rationaliseringsaspekten tonades ned redan i de ändringar i
jordförvärvslagen som antogs 1991.
Trots detta konstaterande har regeringen valt att gå emot
Jordförvärvsutredningens förslag vad gäller att fasa ut de särskilda
bestämmelserna
i omarronderingsområdena (starkt ägosplittrade områden), eftersom lagens
rationaliseringsaspekter alltjämt gäller i dessa områden.
Regeringens avgränsning av rationaliseringsaspekten till att gälla de
omarronderingsområden som pekas ut i jordförvärvsförordningen, och som
omfattar hela församlingar, är en grov förenkling. Lagens nu gällande
formulering, där fysiska personer av rationaliseringsskäl kan ges
företräde vid förvärv, äger fortfarande bärighet.
Som Lantbrukarnas Riksförbund (LRF) konstaterat i sitt remissvar över
Jordförvärvsutredningen kan behov av omarrondering föreligga även inom
andra ägosplittrade områden än de som nu är särskilt angivna i
jordförvärvsförordningen. LRF efterfrågar därför samråd mellan länsstyrelser
och lokala markägarintressen för att upprätta rationaliseringsplaner
som ligger till grund för en förändring av bestämmelserna kring
omarronderingsområden.
Då dessa vidare rationaliseringsbehov fortfarande föreligger, om än
inte i särskilt stor omfattning, anser vi att det är förhastat att
avskaffa bestämmelsen i jordförvärvslagen att fysiska personer boende på
orten i vissa fall skall ha företräde framför juridiska personer vid
förvärv. Bestämmelsen bör finnas kvar också i den moderniserade version
av jordförvärvslagen som föreslås i propositionen.
Riksdagen bör därför besluta att till den föreslagna nya sjätte paragrafen
i jordförvärvslagen foga ett tredje stycke med följande lydelse
(motsvarande bestämmelse återfinns i 5 § tredje stycket av nu gällande
lag):
Tillstånd enligt andra stycket 2 får inte meddelas om egendomen med
hänsyn till ortsförhållandena bör ägas och brukas av en fysisk person
som är bosatt på orten.
Därmed bifaller riksdagen motionerna 2004/05:Bo8 (kd) yrkande 2 och
2004/05:Bo9 (c) yrkande 5 i denna del och avslår proposition 2004/05:53
i denna del.

15.     Kompensationsprincipen - företräde för fysiska personer, punkt 7
(fp)
av Nina Lundström (fp) och Lars Tysklind (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 7 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen avslår proposition 2004/05:53 i denna del och
motionerna 2004/05:Bo8 yrkande 2 och 2004/05:Bo9 yrkande 5 i denna del.

Ställningstagande
Vi har lagt fram förslag om att jordförvärvslagen skall upphävas och
att vissa andra regelförändringar skall utredas och genomföras m.m.
Regeringens förslag till förändringar av den nu gällande lagen bör mot
bakgrund av våra förslag inte genomföras (se ovan den reservation där
vårt grundläggande förslag förs fram). Detsamma gäller de nu behandlade
motionerna om lagens utformning.

16.     Regeringens lagförslag i övrigt, punkt 8 (m)
av Marietta de Pourbaix-Lundin (m), Carl-Axel Roslund (m) och Ewa Thalén
Finné (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 8 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen antar regeringens förslag till
1. lag om ändring i jordförvärvslagen (1979:230) och

2. lag om ändring i förköpslagen (1967:868)
i den mån lagförslagen inte avser förvärv i glesbygd och inte
omfattas av vad utskottet föreslagit ovan. Därmed bifaller riksdagen
delvis proposition 2004/05:53 i denna del.
Ställningstagande
Vi har lagt fram förslag om att jordförvärvslagen delvis bör upphävas
och i andra delar övervägas på nytt m.m. Regeringens förslag till
förändringar av den nu gällande lagen bör mot bakgrund av våra förslag
inte genomföras i alla delar (se ovan den reservation där vårt grundläggande
förslag förs fram). Regeringens lagförslag bör i den mån utskottet inte
behandlat dem i föregående förslagspunkter endast bifallas i de delar
det gäller juridiska personers förvärv och förvärv i omarronderingsområden.
I övrigt föreslår vi att riksdagen avslår regeringens förslag till
lagändringar.


17.     Regeringens lagförslag i övrigt, punkt 8 (fp)
av Nina Lundström (fp) och Lars Tysklind (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 8 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen avslår proposition 2004/05:53 i denna del.

Ställningstagande
Vi har lagt fram förslag om att jordförvärvslagen skall upphävas och
vissa andra regelförändringar skall utredas och genomföras m.m. Regeringens
förslag till förändringar av den nu gällande lagen bör mot bakgrund av
våra förslag inte genomföras (se ovan den reservation där vårt grundläggande
förslag förs fram).


18.     Markpolitikens inriktning, punkt 9 - motiveringen (m)
av Marietta de Pourbaix-Lundin (m), Carl-Axel Roslund (m) och Ewa Thalén
Finné (m).
Ställningstagande
Vi har lagt fram förslag om att jordförvärvslagen delvis bör upphävas
och i andra delar övervägas på nytt m.m. Regeringens förslag till
förändringar av den nu gällande lagen bör mot bakgrund av våra förslag
inte genomföras (se ovan den reservation där vårt grundläggande förslag
förs fram). Detsamma gäller de nu behandlade motionsförslagen.


19.     Markpolitikens inriktning, punkt 9 - motiveringen (fp)
av Nina Lundström (fp) och Lars Tysklind (fp).
Ställningstagande
Vi har lagt fram förslag om att jordförvärvslagen skall upphävas och
att vissa andra regelförändringar skall utredas och genomföras m.m.
Regeringens förslag till förändringar av den nu gällande lagen bör mot
bakgrund av våra förslag inte genomföras (se ovan den reservation där
vårt grundläggande förslag förs fram). Detsamma gäller de nu behandlade
motionsförslagen.

20.     Markpolitikens inriktning, punkt 9 (kd, c)
av Ragnwi Marcelind (kd) och Rigmor Stenmark (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 9 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:Bo9
yrkandena 1 och 2.
Ställningstagande
Livskraftiga lantbruk är en motor för landsbygden. Med ett konkurrenskraftigt
lantbruk följer också livsmedelsförädlingsföretag, turistnäring, småskaligt
skogsbruk osv. Drygt 10 % av sysselsättningen i landet har jord- och
skogsbruket som grund. Det är lätt att inse att dessa näringar tillsammans
med den förädlingsindustri som följer med dem ger en betydande del av
befolkningen sin utkomst.
Det krävs en modern jord- och skogsbrukspolitik som även ger kommande
generationer förutsättningar att satsa på ett yrke inom jord- och
skogsbruk. En modern jordbrukspolitik måste även innefatta en bra och
säker markpolitik som främjar familjejordbruket.
En aktiv landsbygdspolitik innebär inte att alla områden skall se
likadana ut. Regionala och kulturella skillnader gör Europa speciellt,
och det skall bejakas. Även inom Sverige finns dessa positiva skillnader.
Vi anser att olika områden och regioner skall utvecklas utifrån sina
egna unika förutsättningar. Det gäller att fördela makten till de
enskilda människorna, till lokala och regionala företag och organ för att
ge människor befogenheter och inte bara skyldigheter.
Vi anser att det är bra att jordförvärvslagen har setts över, men vi
har en del invändningar avseende förvärv i glesbygd och avseende förslagen
om att underlätta för juridiska personers förvärv.
Den översyn som gjorts behöver med all tydlighet arbetas vidare med så
att vi i Sverige får en markpolitik som gör att vår landsbygd och de
företag som bär upp den ges en möjlighet att utvecklas till fromma för
hela vårt land.
Regeringen bör återkomma till riksdagen med de lagförslag vi förordar.

Vi föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad vi framför. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:Bo9 (c) yrkandena
1 och 2.


21.     Skogsavverkning innan tillstånd erhållits, punkt 10 - motiveringen
(m)
av Marietta de Pourbaix-Lundin (m), Carl-Axel Roslund (m) och Ewa Thalén
Finné (m).
Ställningstagande
Vi har lagt fram förslag om att jordförvärvslagen delvis bör upphävas
och i andra delar övervägas på nytt m.m. Regeringens förslag till
förändringar av den nu gällande lagen bör mot bakgrund av våra förslag
inte genomföras (se ovan den reservation där vårt grundläggande förslag
förs fram). Detsamma gäller den nu behandlade motionen om lagens utformning.



22.     Skogsavverkning innan tillstånd erhållits, punkt 10 - motiveringen
(fp)
av Nina Lundström (fp) och Lars Tysklind (fp).
Ställningstagande

Vi har lagt fram förslag om att jordförvärvslagen skall upphävas och
att vissa andra regelförändringar skall utredas och genomföras m.m.
Regeringens förslag till förändringar av den nu gällande lagen bör mot
bakgrund av våra förslag inte genomföras (se ovan den reservation där
vårt grundläggande förslag förs fram). Detsamma gäller den nu behandlade
motionen om lagens utformning.


Särskilda yttranden

1.      Slopande av jordförvärvslagen helt eller delvis m.m., punkt 1
(kd)
Ragnwi Marcelind (kd) anför:
Jag anser att jordförvärvslagens ändamål, att verka som ett regionalpolitiskt
instrument, måste upprätthållas och att det utgör skäl till förändringar
av lagens regler, något som också motiverat förslagsställarna bakom den
kd-motion som väckts i frågan redan under den allmänna motionstiden.
Lagens regler måste effektivt upprätthålla målsättningen. De får inte
vara lätta att kringgå. I annat fall är det meningslöst att bibehålla
lagen. Det gäller i fråga om utformningen av både glesbygdsbestämmelserna
och bestämmelserna om juridiska personers förvärv. Jag är dock missnöjd
med den utformning de senare bestämmelserna fått i regeringsförslaget.
Jag återkommer till detta vid utskottets behandling av regeringsförslaget
i den delen.

2.      Slopande av jordförvärvslagen helt eller delvis m.m., punkt 1
(c)
Rigmor Stenmark (c) anför:
Jag anser att jordförvärvslagens ändamål, att verka som ett regionalpolitiskt
instrument, måste upprätthållas och att det utgör skäl till förändringar
av lagens regler, något som också motiverat förslagsställarna bakom den
kd-motion som väckts i frågan redan under den allmänna motionstiden.
Lagens regler måste effektivt upprätthålla målsättningen. De får inte
vara lätta att kringgå. I annat fall är det meningslöst att bibehålla
lagen. Det gäller i fråga om utformningen av både glesbygdsbestämmelserna
och bestämmelserna om juridiska personers förvärv. Jag är dock missnöjd
med den utformning bestämmelserna fått i regeringsförslaget. Jag återkommer
till detta vid utskottets behandling av regeringsförslaget i de delarna.
</pre><pre></pre><pre>
Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag
Propositionen
Proposition 2004/05:53 Ändringar i jordförvärvslagen (1979:230):
Riksdagen antar regeringens förslag till
lag om ändring i jordförvärvslagen (1979:230),
lag om ändring i förköpslagen (1967:868).
Följdmotioner
2004/05:Bo5 av Ulla Löfgren och Elizabeth Nyström (båda m):

1.      Riksdagen avslår förslaget om skärpta bestämmelser om förvärv
av lantbruksegendom i glesbygd.
2.      Riksdagen beslutar att glesbygdsbestämmelserna i jordförvärvslagen
slopas.
2004/05:Bo6 av Nina Lundström m.fl. (fp):

1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att se över konkurrenslagstiftningen och säkerställa
att den omfattar ägande av lantbruksfastigheter.
2.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att lägga regler kring förvärv i omarronderingsområden
i annan lagstiftning.
3.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att avskaffa jordförvärvslagen.
2004/05:Bo7 av Marietta de Pourbaix-Lundin m.fl. (m):

1.      Riksdagen beslutar att jordförvärvslagen enbart skall gälla vid
förvärv av skogsfastighet.
2.      Riksdagen beslutar att jordförvärvslagen, med undantag för
omarronderingsområden, enbart skall omfatta juridiska personer.
3.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om tilläggsdirektiv till Skogsutredningen.
2004/05:Bo8 av Ragnwi Marcelind m.fl. (kd):

1.      Riksdagen avslår propositionens förslag till 6 § andra stycket
2 b jordförvärvslagen (1979:230) om att mark som juridiska personer
avstår till staten för naturvårdsändamål skall godtas som kompensationsmark.
2.      Riksdagen beslutar att ge 6 § tredje stycket jordförvärvslagen
(1979:230) följande lydelse: Tillstånd enligt andra stycket 2 får inte
meddelas om egendomen med hänsyn till ortsförhållandena bör ägas och
brukas av en fysisk person som är bosatt på orten.
2004/05:Bo9 av Rigmor Stenmark m.fl. (c):

1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om bättre möjligheter för familjejordbrukens utveckling.
2.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om en fortsatt översyn av jordförvärvslagen i syfte att
skapa goda förutsättningar för landsbygden.
3.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att motverka exploaterande förvärv.
4.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om en skärpning av kompensationsprincipen när juridiska
personer förvärvar jord/skogsmark.
5.      Riksdagen avslår den del i 6 § jordförvärvslagen i regeringens
proposition som ger storbolagen en obalanserad rätt till kompensationsmark.

Motioner från allmänna motionstiden hösten 2004
2004/05:MJ504 av Björn von der Esch m.fl. (kd):

5.      Riksdagen begär att regeringen återkommer med förslag till
ändring av jordförvärvslagen i syfte att bevara balansen mellan olika
ägarkategorier.
6.      Riksdagen begär att regeringen återkommer med förslag till
ändring av jordförvärvslagen så att det ej blir tillåtet för köparen att
avverka skog innan köpet vunnit laga kraft eller förvärvstillstånd
erhållits.
2004/05:N407 av Sven Gunnar Persson m.fl. (kd):

5.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om tillämpningen av jordförvärvslagstiftning i
regionalpolitiskt syfte.
2004/05:Bo232 av Owe Hellberg m.fl. (v):

1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att kravet på bosättning i glesbygd inom den kommun
där egendomen är belägen, förlängs till tolv månader.
2.      Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag om att ändra
lagstiftningen så att möjligheten till bosättningsåtagande tas bort och
i stället ersätts av ett förfarande med tillståndsplikt.</pre><pre>
Bilaga 2
Regeringens lagförslag
</pre>