Bostadsutskottets betänkande
2004/05:BOU5
Byggfrågor
Sammanfattning
Bostadsutskottet behandlar i detta betänkande motioner från höstens
allmänna motionstid, samt två motioner från 2003/04 års riksmöte, som
tar upp byggfrågor i vid bemärkelse och som regleras genom bl.a. plan-
och bygglagen (PBL) och lagen om tekniska egenskapskrav på byggnadsverk
m.m. (BVL). Motionsförslagen avser frågor om ansvaret i byggandet, vissa
villkor för bygglov, miljöanpassat byggande, energianvändningen och
säkerheten i byggnader samt tillgängligheten i boendemiljön. Vidare
behandlas förslag som gäller bostadsanpassningsbidragen och forskningen
inom bygg- och bostadssektorn.
Bostadsutskottet avstyrker samtliga förslag i de behandlade motionerna.
Däremot uttrycker utskottet i flera fall en samsyn med motionärerna i
de sakfrågor som tas upp. Utskottets ställningstaganden sker till stor
del mot bakgrund av redan vidtagna åtgärder eller pågående överväganden
inom Regeringskansliet samt i olika utredningar och arbetsgrupper.
Till betänkandet har fogats 20 reservationer och 9 särskilda yttranden.
Utskottets förslag till riksdagsbeslut
1. Ansvarsfrågor i byggandet
Riksdagen avslår motion 2004/05:Bo272 yrkandena 1-3.
Reservation 1 (c)
Reservation 2 (mp)
2. Hästgårdar
Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Bo220 och 2004/05:Bo254.
Reservation 3 (m)
3. Byggande nära vatten
Riksdagen avslår motion 2004/05:Fö252 yrkande 1.
4. God bebyggd miljö
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ66 yrkande 16, 2004/05:Bo235
yrkande 7 och 2004/05:Bo308 yrkandena 4 och 12.
Reservation 4 (fp)
Reservation 5 (c)
5. Allergiframkallande ämnen i byggprodukter
Riksdagen avslår motion 2004/05:Bo308 yrkande 1.
Reservation 6 (fp, c)
6. Radon i bostäder
Riksdagen avslår motionerna 2004/05:MJ498 yrkande 42 och 2004/05:Bo308
yrkande 3.
Reservation 7 (fp, kd, c)
7. Byggande i trä
Riksdagen avslår motion 2004/05:Bo221.
8. Dricksvattenledningar
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ324 och 2004/05:MJ498 yrkande 29.
9. Tappvarmvatten
Riksdagen avslår motion 2004/05:Bo205.
10. Energihushållning
Riksdagen avslår motionerna 2004/05:N309 yrkande 12, 2004/05:Bo214
yrkandena 1 och 2 samt 2004/05:Bo228.
Reservation 8 (fp)
Reservation 9 (kd, c)
11. Direktverkande elvärme
Riksdagen avslår motion 2004/05:MJ507 yrkande 12.
Reservation 10 (m, fp) - motiveringen
Reservation 11 (v, c, mp)
12. Barnsäkerhet i äldre bostäder
Riksdagen avslår motion 2004/05:Bo306 yrkande 27.
Reservation 12 (kd, v, c, mp)
13. Lås på bostäder
Riksdagen avslår motion 2004/05:Bo261 yrkandena 1 och 2.
14. Sprinklersystem
Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Bo219, 2004/05:Bo271 och 2004/05:Bo314.
Reservation 13 (v, c)
15. Krav på tillgänglighet
Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Ub230 yrkande 26, 2004/05:Bo213,
2004/05:Bo216, 2004/05:Bo241, 2004/05:Bo284, 2004/05:Bo293 yrkandena
1-3 och 2004/05:Bo303 yrkande 3.
Reservation 14 (kd, c)
Reservation 15 (mp)
16. Behovet av hissar
Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Bo204 och 2004/05:Bo222.
Reservation 16 (m)
Reservation 17 (c)
17. Översyn av villkoren för bostadsanpassningsbidrag
Riksdagen avslår motion 2004/05:Bo255.
18. Bostadsanpassningsbidrag för elöverkänsliga
Riksdagen avslår motionerna 2004/05:So506 yrkande 6 och 2004/05:Bo278
yrkande 4.
Reservation 18 (v, c, mp)
19. Byggforskning
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ66 yrkande 14, 2004/05:Bo224,
2004/05:Bo299 yrkandena 1-4, 2004/05:Bo308 yrkande 13 och 2004/05:Bo319.
Reservation 19 (kd, c)
Reservation 20 (fp)
Stockholm den 17 februari 2005
På bostadsutskottets vägnar
Ragnwi Marcelind
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Ragnwi Marcelind (kd),
Owe Hellberg (v), Lilian Virgin (s), Marietta de Pourbaix-Lundin (m),
Nina Lundström (fp), Siw Wittgren-Ahl (s), Maria Öberg (s), Mariam
Osman Sherifay (s), Peter Danielsson (m), Lars Tysklind (fp), Rigmor
Stenmark (c), Leif Jakobsson (s), Sten Lundström (v), Helena Hillar
Rosenqvist (mp), Carl-Erik Skårman (m), Tomas Agenberg (s) och Stefan
Wikén (s).
Redogörelse för ärendet
Ärendet och dess beredning
I detta betänkande behandlas motioner som tar upp byggfrågor i vid
bemärkelse, bl.a. om bygglov och olika egenskapskrav på byggnader.
Dessutom behandlas förslag om bidrag till bostadsanpassning samt frågor
om byggforskning. Motionerna är i flertalet fall väckta under 2004 års
allmänna motionstid. Därutöver behandlas en motion väckt under 2003 års
allmänna motionstid samt en motion väckt med anledning av regeringens
skrivelse 2003/04:129 En svensk strategi för hållbar utveckling.
I samband med beredningen av ärendet har information i form av föredragningar
inför utskottet inhämtats vad gäller byggprodukter och hälsofrågor från
Regeringskansliet samt från en representant för byggbranschen. Vidare
har information inhämtats från Regeringskansliet om beredningsläget i
frågor om barnsäkerhet i bostäder.
Bakgrund
Vid nybyggnad och ändring av byggnadsverk regleras utformningen av
byggnad och tomt genom plan- och byggnadslagstiftningen. De centrala
lagarna i detta sammanhang är plan- och bygglagen (1987:10) - PBL -
samt lagen (1994:847) om tekniska egenskapskrav på byggnadsverk m.m. -
BVL. De tekniska egenskapskraven förtydligas i förordning (1994:1215)
om egenskapskrav på byggnadsverk m.m. - BVF. I Boverkets byggregler -
BBR - finns föreskrifter och allmänna råd till bl.a. PBL, BVL och BVF.
BBR gäller vid uppförande av nya byggnader och tillbyggnader. För andra
ändringar än tillbyggnader gäller enbart bestämmelserna i PBL, BVL och
BVF.
Reglerna om stöd till bostadsanpassning finns i lagen (1992:1574) om
bostadsanpassningsbidrag.
En parlamentariskt sammansatt kommitté (PBL-kommittén) med uppdrag att
se över plan- och bygglagstiftningen samt lämna förslag till de
lagändringar som behövs påbörjade sitt arbete hösten 2002. Kommittén skall
enligt sina direktiv (dir. 2002:97) bl.a. lämna förslag till en samordning
mellan bestämmelserna i plan- och bygglagen, miljöbalken m.fl. lagar
samt behandla frågor om regional samverkan, översiktlig planering,
detaljplaner m.m., kvalitet och hållbarhet i byggande och förvaltning.
Även kopplingen mellan plan- och bygglagen (PBL) och lagen om tekniska
egenskapskrav på byggnadsverk, m.m. (BVL) liksom beslutsprocessen
inklusive instansordningen samt sanktionssystemet omfattas av uppdraget.
Enligt sina ursprungliga direktiv skulle kommittén ha lämnat sitt
slutbetänkande senast den 1 mars 2004. Kommittén har emellertid fått
förlängd utredningstid och en slutredovisning kommer att lämnas senast
den 30 juni 2005.
Utskottets överväganden
Inledning
De byggfrågor i vid bemärkelse som behandlas i detta betänkande avser
till stor del frågor som regleras genom bl.a. plan- och bygglagen (PBL)
och lagen om tekniska egenskapskrav på byggnadsverk m.m. (BVL). Utskottets
ställningstaganden görs mot bakgrund av att en större översyn av plan-
och bygglagstiftningen pågått under de senaste åren och kommer att
avslutas under sommaren 2005 (PBL-kommittén). Även i flera andra frågor
som behandlas i betänkandet pågår överväganden i olika utredningar.
Ett antal av de förslag som förs fram i de nu aktuella motionerna har
behandlats av utskottet vid flera tidigare tillfällen. Utskottet inleder
sina överväganden med att ta upp ett förslag om regleringen av
ansvarsförhållanden i byggandet som återkommit under flera år.
Ansvarsfrågor i byggandet
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motionsförslaget om ansvarsfrågor i byggandet.
Jämför reservationerna 1 (c) och 2 (mp).
I motion 2004/05:Bo272 (mp) diskuteras bl.a. de problem med delat ansvar
som kan bli följden av olika entreprenadformer. Motionärerna menar att
den nuvarande regleringen av ansvarsförhållandena för byggprojekt leder
till att de miljömässiga frågorna inte beaktas tillräckligt. En utredning
bör därför tillsättas för att dels klarlägga om byggsektorn klarar sitt
frivilliga producentansvar (yrkande 1), dels överväga frågor om
lagstiftning om utökat ansvar (yrkande 2). I utredningen bör också övervägas
möjligheten att utse en helhetsansvarig aktör vid en byggnation (yrkande
3).
När bostadsutskottet föregående år behandlade en likalydande motion
framhölls att PBL-kommitténs uppdrag i hög grad omfattar olika frågor
som i vid bemärkelse avser ansvarsförhållandena i byggprocessen och för
den färdiga byggnaden. Regleringen av det ansvar som byggherren åläggs
enligt den nuvarande byggnadslagstiftningen är således en av de frågor
som särskilt skall övervägas. Kommittén skall enligt sina direktiv bl.
a. analysera den förändrade byggherrerollen och överväga om systemet
för tillsyn och kontroll är ändamålsenligt. I den plan för utredningsarbetet
som kommittén upprättat specificeras dessa frågor ytterligare, bl.a.
avseende de kopplingar som görs i motionen till inomhusmiljön och
användningen av olika byggprodukter.
PBL-kommittén skulle enligt sina ursprungliga direktiv ha redovisat
sitt uppdrag senast den 1 mars 2004. Kommittén har emellertid fått
utsträckt utredningstid och en slutredovisning skall ske senast den 30
juni 2005.
Bostadsutskottet anser att PBL-kommitténs förslag i frågor om ansvaret
i byggprocessen bör avvaktas. Frågorna om producentansvarets innebörd
har också ett starkt samband med frågor som rör omfattningen av det
försäkringsskydd som krävs för de olika parterna i ett byggprojekt.
Dessa frågor omfattas av Byggnadsdeklarationsutredningens direktiv (dir.
2002:93). Utredningen har avgivit ett delbetänkande om byggnadsdeklarationer
(SOU 2004:78). Utredningstiden för frågor om byggfelsförsäkringar har
förlängts. Utredaren skall redovisa sina överväganden och förslag i
dessa frågor senast den 31 mars 2005.
Med hänvisning till pågående överväganden och förestående slutredovisningar
i utredningar om ansvarsfrågorna i byggandet avstyrker bostadsutskottet
motion 2004/05:Bo272 (mp).
Vissa frågor om bygglov m.m.
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motionsförslagen om
hästgårdar, jämför reservation 3 (m) och särskilda yttrandena 1 (fp,
kd) och 2 (c),
byggande nära vatten.
Hästgårdar
Två motioner tar upp frågor om de konflikter som kan uppstå i samband
med etablering av häststall och bostadsbebyggelse i närheten av varandra.
Enligt förslagen i dessa motioner finns det skäl att vidta åtgärder
för att underlätta sådan samlokalisering.
I motion 2004/05:Bo220 (m) förordas att miljöbalken samt Boverkets och
Socialstyrelsens riktlinjer ses över och ändras så att det blir lättare
att etablera ny bebyggelse i närheten av häststall. Även i motion
2004/05:Bo254 (s) föreslås en översyn av regelsystemet på det aktuella
området. Motionären framhåller bl.a. att kommunerna bör avsätta områden
för ändamålet i sina översiktsplaner.
Även denna fråga har under flera år återkommit i motioner väckta under
allmänna motionstiden. Bostadsutskottet har vid tidigare beredning av
frågan framhållit att det inte finns något förbud i PBL mot att förlägga
bostäder i närheten av hästgårdar eller vice versa. Däremot kan lagens
krav på att planläggning och lokalisering av bebyggelse skall ske med
beaktande av behovet av hälsosamma och hygieniska boendeförhållanden
göra att en nära samlokalisering inte tillåts i det enskilda fallet.
Boverket har i samarbete med bl.a. Socialstyrelsen utarbetat allmänna
råd om skyddsavstånd mellan djurhållning och bebyggelse. Skyddsavståndet
för nyetablering av bostäder i närheten av befintlig hästhållningsverksamhet
är satt främst med hänsyn till risken för spridning av hästallergen,
som bedöms vara starkt allergiframkallande.
Socialstyrelsen har i juni 2004 utfärdat ett meddelandeblad med en
sammanställning av olika uppgifter som är relevanta i ärenden om
lokalisering av bostäder och hästhållning. I sammanställningen redovisas
utredningar, vetenskapliga studier och rättsfall som kan tjäna som
underlag för kommunernas bedömningar. Utskottet har vidare erfarit att
Boverket nyligen har beslutat påbörja ett arbete i syfte att studera
förutsättningarna för kommunerna att i den aktuella frågan i högre grad
kunna tillgodose det stora intresset för hästhållning, utan att för den
skull öka riskerna för att hälsoproblem uppstår. Avsikten är också att
olika berörda intressenter skall beredas möjlighet att delta i detta
arbete. Det innebära bl.a. att synpunkter skall inhämtas från såväl
företrädare för hästnäringen som för de särskilda intressen i frågan
som allergiker och andra kan ha.
I de ärenden med samlokalisering av hästgårdar och bebyggelse som har
överprövats har hänsyn tagits till hur stark koppling som förelegat
mellan hästhållningen och bostäderna. När avsikten har varit att kombinera
boende och hästhållning har det ansetts föreligga större utrymme för
undantag från tillämpningen av skyddsavstånd.
Bostadsutskottet är väl medvetet om att olika uppfattningar ofta gör
sig gällande i samband med plan- och bygglovsärenden som gäller bostäder
och djurhållning i fråga om erforderligt skyddsavstånd m.m. Några helt
entydiga vetenskapliga resultat om hälsoeffekterna vid olika skyddsavstånd
föreligger inte enligt den sammanställning som Socialstyrelsen gjort.
Det har inte heller utfärdats några bindande föreskrifter om minsta
tillåtna avstånd mellan exempelvis häststall och bostäder. I stället
har förhållandena i de enskilda fallen tillmätts stor betydelse när
ärenden om samlokalisering prövats såväl enligt plan- och bygglagen som
miljöbalken. Enligt utskottets mening är detta en rimlig ordning som
ligger väl i linje med hanteringen av andra typer av intressekonflikter.
Som framhålls i en av motionerna är det givetvis en fördel om kommuner
där frågan har hög aktualitet i möjligaste mån kan hantera och förebygga
kommande intressekonflikter i sitt planeringsarbete. Utskottet delar
motionärernas syn på att det stora intresse för hästhållning som finns
i landet bör beaktas i detta sammanhang. Samtidigt är det nödvändigt
att i det enskilda fallet ta hänsyn till de allergiaspekter och andra
omgivningshygieniska aspekter som kan vara förknippade med djurhållning.
Det får förutsättas att bl.a. Boverkets aviserade projekt i frågor om
hästhållning och bostäder kan komma att ge ett bättre underlag för
kommunernas bedömningar i dessa frågor.
Bostadsutskottet är mot den redovisade bakgrunden inte berett att förorda
någon ändring i den nuvarande ordningen för hantering av frågor om
lokalisering av bostäder och hästhållning. Motionerna 2004/05:Bo220 (m)
och 2004/05:Bo254 (s) avstyrks således.
Byggande nära vatten
Enligt motion 2004/05:Fö252 (c) yrkande 1 behöver det genomföras en
översyn av de byggregler som tillämpas vid byggande i vattennära miljöer.
Motionären hänvisar till att översvämningar blir allt vanligare och
att särskilda krav bör ställas på byggmaterial m.m. om byggnation tillåts
i översvämningsdrabbade miljöer. Boverket föreslås därför få i uppdrag
att göra en översyn av gällande byggregler vid byggande i vattennära
miljöer.
Enligt Boverkets byggregler gäller bl.a. att byggnaders grundkonstruktioner
skall utformas så att varken konstruktionen eller utrymmen i byggnaden
kan skadas av fukt. Golv- och väggkonstruktioner, bottenbjälklag samt
anslutande byggnadsdelar skall utformas så att uppkomst av skadlig fukt
förhindras.
En översyn pågår för närvarande av det avsnitt i Boverkets byggregler
där bestämmelserna om fukt, markavvattning m.m. ingår. Ett förslag till
reviderade regler kommer att remitteras senare i vår. Enligt utskottets
uppfattning torde emellertid problemen med bebyggelse i översvämningsdrabbade
miljöer inte i första hand föranleda överväganden om att ställa särskilda
krav på byggmaterial i sådana områden. Det handlar snarare om att ta
större hänsyn till översvämningsriskerna vid planering och bygglovsprövning
när lokaliseringen av bebyggelse prövas. Frågan om att beakta riskerna
för framtida översvämningar vid planering och byggande ingår bland de
frågor som bereds av PBL-kommittén. Som framgått ovan skall kommittén
avlämna sitt slutbetänkande senast den 30 juni 2005.
Bostadsutskottet avstyrker motion 2004/05:252 (c) yrkande 1.
Miljöanpassat byggande m.m.
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motionsförslagen om
god bebyggd miljö, jämför reservationerna 4 (fp) och 5 (c),
allergiframkallande ämnen i byggprodukter, jämför reservation 6 (fp, c),
radon i bostäder, jämför reservation 7 (fp, kd, c),
byggande i trä,
dricksvattenledningar, jämför särskilt yttrande 3 (m, kd),
tappvarmvatten, jämför särskilt yttrande 4 (kd, c).
God bebyggd miljö
I detta avsnitt behandlas förslag i frågor som har samband med det
pågående miljömålsarbetet, särskilt vad gäller miljökvalitetsmålet God
bebyggd miljö.
Orsakerna till en omfattande ohälsa står enligt Centerpartiets partimotion
2004/05:Bo235 delvis att finna i boendemiljön. Motionärerna menar att
dessa frågor måste ges större uppmärksamhet. Som ett steg i detta arbete
föreslås i motionens yrkande 7 att en nationell handlingsplan för boende
och hälsa utarbetas med syfte att analysera nuläget samt utforma förslag
till förbättringar.
I motion 2004/05:Bo308 (fp) görs en genomgång av de tio delmålen under
miljökvalitetsmålet God bebyggd miljö och redovisas Folkpartiets syn på
behovet av utveckling av dessa delmål. I yrkande 12 föreslås att riksdagen
gör ett tillkännagivande om behoven av förändrade delmål. Vidare föreslås
att ett nytt delmål utformas om barns miljö med rubriken "Offentliga
lokaler där barn vistas stadigvarande skall ej orsaka vara sig kortsiktiga
eller långsiktiga hälsoproblem". Frågan om barns miljö tas även upp i
motionens yrkande 4 som innebär att regeringen bör inleda diskussioner
med Kommunförbundet om vilka åtgärder som krävs för att åstadkomma en
bättre innemiljö för barn.
Även enligt motion 2003/04:MJ66 (fp) yrkande 16 om åtgärder inom
bostadssektorn är det viktigt att regeringen skyndsamt vidareutvecklar
miljökvalitetsmålet God bebyggd miljö.
I april 1999 fattade riksdagen beslut om 15 miljökvalitetsmål (prop.
1997/98:145, bet. 1998/99:MJU6). Målen beskriver den kvalitet och det
tillstånd för Sveriges miljö, natur- och kulturresurser som är ekologiskt
hållbara på lång sikt. Regeringen har inrättat ett miljömålsråd som
ansvarar för uppföljning av miljökvalitetsmålen. Ett av miljökvalitetsmålen
avser God bebyggd miljö och innehåller för närvarande tio delmål.
Bostadsutskottet behandlade föregående år ett förslag om ett nationellt
handlingsprogram för boende och hälsa motsvarande det som nu läggs fram
i Centerpartiets partimotion. Utskottet konstaterade då att syftet med
denna plan och det föreslagna arbetssättet mycket väl lät sig förenas
med det miljömålsarbete som redan bedrivs. Miljökvalitetsmålet avseende
God bebyggd miljö syftar till att den bebyggda miljön skall utgöra en
god och hälsosam livsmiljö. Riksdagen har även beslutat om ett antal
delmål inom detta område, bl.a. avseende byggnaders påverkan på hälsan.
Delmålen anger inriktning och tidsperspektiv i det fortsatta konkreta
arbetet. Kopplat till miljömålsarbetet är också ett tydligt uppföljningssystem
som gör en effektiv mål- och resultatstyrningsprocess möjlig. Avsikten
är att successivt konkretisera arbetet genom fler delmål och genom att
lägga fast vilka åtgärder som behöver vidtas för att nå de uppsatta
målen. Såvitt utskottet förstår förslaget i Centerpartiets motion är
det ett motsvarande tillvägagångssätt som efterfrågas. Det skulle således
kunna hävdas att miljömålsarbetet i sig är att betrakta som ett nationellt
handlingsprogram.
Vad sedan gäller förslagen i fp-motionerna om att delmålen inom
miljökvalitetsmålet God bebyggd miljö bör utvecklas och konkretiseras samt
att även behovet av nya delmål bör övervägas, ligger detta helt i linje
med hur miljömålsarbetet är avsett att bedrivas. Bostadsutskottet är
emellertid inte i dagsläget berett att gå in på och ta närmare ställning
till de kortfattade synpunkter på behovet av förändringar inom respektive
delmål som redovisas i framför allt motion 2004/05:Bo308 (fp). Ett bättre
underlag för denna typ av överväganden kommer inom kort att presenteras
för riksdagen.
Regeringen har aviserat att en proposition om miljömålsarbetet kommer
att läggas fram för riksdagen i slutet av mars 2005. Som grund för denna
proposition ligger en fördjupad utvärdering av miljömålsarbetet som
Miljömålsrådet redovisade under våren 2004. Miljömålsrådet redovisade
i detta sammanhang också sin tredje årsrapport med en bedömning av
förutsättningarna att nå de uppsatta målen inom förutsatt tid. Regeringens
avsikt är att i propositionen återkomma med förslag om hur medel och
mål bör korrigeras för att målen skall nås samt hur åtgärdsstrategierna
i miljömålsarbetet skall kunna vidareutvecklas.
Mot denna bakgrund ser utskottet det som en lämplig ordning att även
motionärerna ges möjlighet att stämma av sina synpunkter mot den
utvärdering och de förslag som kommer att presenteras i propositionen och
därefter återkomma med mer utvecklade synpunkter i de eventuella frågor
där åsiktsskillnader föreligger. Vad gäller önskemålet om ett nytt delmål
för barns innemiljö vill utskottet understryka att denna fråga bör ges
en framträdande roll i miljömålsarbetet oavsett om detta bäst sker inom
ramen för nuvarande delmål eller annorlunda formulerade mål om innemiljön.
Det bör också framhållas att ett omfattande arbete med betydelse för
frågor om barns miljö och hälsa givetvis även bedrivs i andra former än
inom ramen för miljömålsarbetet. Exempelvis har Socialstyrelsen helt
nyligen lagt fram Miljöhälsorapport 2005 som ingående beskriver barns
miljö och hälsa i Sverige. Rapporten beskriver vilken betydelse olika
miljöfaktorer har för ohälsa hos barn, t.ex. luftföroreningar inne och
ute, buller, metaller och organiska miljöföroreningar. Bostadsutskottet
förutsätter att bl.a. denna typ av underlagsmaterial ger anledning till
olika former av kontakter och diskussioner mellan den statliga och
kommunala nivån utan ett särskilt tillkännagivande från riksdagen om
detta.
Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionerna 2004/05:Bo235
(c) yrkande 7, 2004/05:Bo308 (fp) yrkandena 4 och 12 samt 2003/04:MJ66
(fp) yrkande 16.
Allergiframkallande ämnen i byggprodukter
I motion 2004/05:Bo308 (fp) redogörs för olika insatser för att kartlägga
de hälsorisker som byggmaterial kan orsaka. Motionärerna hänvisar bl.a.
till det arbete som bedrivs med att utforma en ny europeisk
kemikalielagstiftning (REACH) och framhåller att Sverige bör vara drivande för
att fler ämnen skall omfattas av dessa regler. Vidare föreslås i motionens
yrkande 1 att regeringen skall ta fram en tydlig strategi mot
allergiframkallande ämnen i byggnadsmaterial som inkluderar en kartläggning
av olika ämnen.
Bostadsutskottet delar helt uppfattningen att Sverige bör vara drivande
i arbetet med den europeiska kemikalielagstiftningen. Utskottet har
också uppfattningen att en strävan bör vara att detta arbete ges en
sådan omfattning och inriktning att det kan få stor praktisk betydelse
för de frågor som motionärerna tar upp. Enligt vad utskottet erfarit är
detta även regeringens inställning och överensstämmer med den linje som
Sverige redan driver i detta sammanhang.
Utskottet har under en lång rad år på olika sätt haft anledning att
uppmärksamma frågor om allergier och andra hälsoproblem orsakade av
innemiljön. Det har då inte bara handlat om byggprodukter som innehåller
olämpliga ämnen, utan också produkter som används på felaktigt sätt, t.
ex. genom att de utsätts för fukt och väta och om dåligt underhåll eller
produkter som ingår i byggnader med undermålig ventilation. Frågan om
allergiframkallande ämnen i byggmaterial har ett starkt samband med
alla dessa frågor.
Bostadsutskottet har i samband med beredningen av detta ärende inhämtat
information om pågående arbete med REACH samt även om det frivilliga
arbete som branschen bedriver på området.
Av den redovisning som lämnades om REACH-arbetet framgick att det finns
stora förhoppningar om att den avsedda kartläggningen och regleringen
av kemiska ämnen även kommer att kunna tillämpas för bedömningar av
byggprodukter vad gäller olika hälsoaspekter. Avsikten är att riskbedömningar
skall genomföras av bl.a. kombinationseffekter och andra frågor som har
betydelse i detta sammanhang. Även det arbete som bedrivs för att
utveckla Byggproduktdirektivets praktiska tillämpning kan givetvis på
sikt få stor betydelse för strävandena efter att den färdiga byggnaden
inte skall innehålla några byggprodukter som kan medföra hälsorisker.
När
det gäller den svenska bygg- och fastighetssektorns egna insatser för
att få fram miljö- och hälsoriktiga byggmetoder och byggprodukter har
under flera år ett omfattande arbete skett inom ramen för Kretsloppsrådet
(f.d. Byggsektorns kretsloppsråd). Ett arbete som direkt är inriktat på
att fasa ut oönskade ämnen i byggprodukter pågår inom det s.k. Bastaprojektet
som är delfinansierat av EU. Detta arbete sker till stor del med beaktande
av de förutsättningar som den europeiska kemikalielagstiftningen kommer
att ge. Bastasystemet syftar till att identifiera byggprodukter som
uppfyller vissa grundläggande miljö- och hälsokriterier. Bland de
egenskapskriterier som skall beaktas är om kemiska ämnen kan vara
allergiframkallande. De byggprodukter som uppfyller vissa angivna egenskaper,
och där leverantören kan styrka detta genom olika typer av dokumentation,
kan registreras i systemets databas.
Bostadsutskottet vill även i detta sammanhang erinra om den betydelse
som miljömålsarbetet kan få för strävandena att uppnå en byggd miljö
som varken innebär risker för miljön eller hälsan. Flera av delmålen
under miljökvalitetsmålet Giftfri miljö har således en inriktning som
har betydelse även för kraven på byggprodukter. I den uppföljning av
miljömålsarbetet som Miljömålsberedningen redovisade föregående år
konstaterades bl.a. att det behövs flera åtgärder för att minska antalet
konsumenttillgängliga kemiska produkter som innehåller kända
allergiframkallande ämnen, exempelvis inom ramen för REACH-arbetet.
Bostadsutskottet anser att alla de insatser som kan göras för att
påskynda arbetet med att kartlägga och fasa ut byggprodukter med ämnen
som kan förorsaka allergier eller andra hälsoproblem är mycket angelägna.
Som framgått ovan pågår också ett omfattande arbete med denna inriktning.
Vad som förordas i motion 2004/05:Bo308 (fp) yrkande 1 ger därför inte
utskottet anledning att föreslå ett tillkännagivande i frågan.
Radon i bostäder
Två motioner tar upp frågor om radon i bostäder.
I Kristdemokraternas partimotion 2004/05:MJ498 yrkande 42 föreslås att
riksdagen skall begära en redogörelse av regeringen för hur målen om
minskad radonhalt i bostäder skall nås. I motionen hänvisas till att
ett stort antal byggnader i dag har för höga radonhalter och att antalet
byggnader som åtgärdas behöver mångdubblas.
Även enligt motion 2004/05:Bo308 (fp) yrkande 3 bör regeringen se över
vilka åtgärder som behövs för att målen om radon skall kunna uppnås.
Vidare föreslås att regeringen skall undersöka vilka metoder som kan
användas för att stärka konsumentskyddet när det gäller bostäder och
radon. Motionärerna anser att det bör vara möjligt att få veta om den
lägenhet man bor i eller det hus man avser att köpa har radonhalter
över gränsvärdena.
Förslagen i båda motionerna utgår från ett av delmålen under
miljökvalitetsmålet God bebyggd miljö. Detta delmål som antogs av riksdagen
våren 2002 (prop. 2001/02:128, bet. 2001/02:BoU14) är formulerat enligt
följande:
År 2020 skall byggnader och deras egenskaper inte påverka hälsan negativt.
Därför skall det säkerställas att
- samtliga byggnader där människor vistas ofta eller under längre tid
senast år 2015 har en dokumenterat fungerande ventilation,
- radonhalten i alla skolor och förskolor år 2010 är lägre än 200 Bq/m3
luft och att
- radonhalten i alla bostäder år 2020 är lägre än 200 Bq/m3 luft.
Som framgått ovan i avsnittet God bebyggd miljö har regeringen aviserat
att en proposition om miljömålsarbetet kommer att läggas fram för
riksdagen i slutet av mars 2005. Propositionen kommer att utgå från den
utvärdering av miljömålsarbetet som Miljömålsrådet redovisade under
våren 2004. I fråga målet om radonhalter i bostäder har rådet gjort
bedömningen att den nuvarande takten på mätningar och åtgärder är för
långsam och att det därför är osannolikt att delmålet kan nås på utsatt
tid. Den del av delmålet som rör radon i skolor och förskolor bedöms
däremot kunna nås.
Bostadsutskottet delar givetvis motionärernas oro för att åtgärderna
mot radon hittills inte fått tillräcklig omfattning. Den i motionerna
efterfrågade bedömningen från regeringen i frågan kan emellertid förväntas
i den aviserade propositionen utan någon särskild begäran om detta.
Vad sedan gäller förslaget om att stärka konsumentskyddet genom att
införa en deklaration av radonhalten i bostäder vill utskottet erinra
om att ett förslag med just denna innebörd lagts fram i ett delbetänkande
(SOU 2004:78) av Byggnadsdeklarationsutredningen. I betänkandet föreslås
att det skall bli obligatoriskt för en ägare till en byggnad att vid
vissa tillfällen upprätta byggnadsdeklaration. Bland de uppgifter som
föreslås ingå i dessa deklarationer är om radonhalten är uppmätt eller
inte och i förekommande fall det uppmätta årsmedelvärdet. Vid försäljning
eller uthyrning av en byggnad skall säljaren tillhandahålla köparen en
byggnadsdeklaration.
Byggnadsdeklarationsutredningens betänkande har remissbehandlats och
frågan bereds nu inom Regeringskansliet.
Bostadsutskottet kan konstatera att vad som föreslås i motioner om att
regeringen dels bör redovisa sin bedömning av möjligheten att uppnå
målen för radon, dels bör överväga åtgärder för att stärka konsumentskyddet
med avseende på radon i bostäder, kan förväntas bli tillgodosett utan
något tillkännagivande i frågan. Motionerna 2004/05:Bo308 (fp) yrkande
3 och 2004/05:MJ498 (kd) yrkande 42 avstyrks därför.
Byggande i trä
I motion 2004/05:Bo221 (s) framhålls bl.a. att de nordiska länderna har
en gemensam tradition när det gäller trähusbyggande. Mot denna bakgrund
föreslås att Sverige tar initiativ för att åstadkomma en harmonisering
av de nordiska ländernas byggregler inom området. Tanken är att de
nordiska länderna därefter utifrån en gemensam plattform skall kunna
bedriva en påverkan inom EU för ökad träanvändning i byggandet.
Frågan om åtgärder för att öka träanvändningen i bl.a. byggande har
varit aktuell i riksdagen under flera år. Efter ett tillkännagivande
från riksdagen 2002 om ett nationellt handlingsprogram för en ökad
träanvändning (bet. 2001/02:NU12) beslutade regeringen att tillsätta en
förhandlare med uppdrag att ta fram underlag till en överenskommelse
kring en nationell strategi för att främja en ökad användning av trä i
byggandet. Förhandlaren redovisade i januari 2004 rapporten Mer trä i
byggandet - underlag för en nationell strategi för att främja trä i
byggandet (Ds 2004:1). I rapporten redovisas förslag till en strategi
för ökat byggande i trä dels på kort, dels på medellång och lång sikt,
inklusive förslag om olika åtaganden från näringslivet respektive staten.
Bland åtgärderna i strategin på kort sikt finns ett förslag med följande
lydelse.
Se till att tränäringen och svenska myndigheter, inom EU, verkar för
harmonisering av byggregler med träinriktning i Norden och avdela
resurser till det europeiska standardiseringsarbetet. Se till att svenska
trähusfabrikanter låter CE-märka sina produkter.
Regeringen har därefter den 21 oktober 2004 beslutat att utse en ordförande
för en samordnarfunktion med uppdraget att verka för att åtgärdsförslagen
i träbyggnadsstrategin genomförs. I arbetet skall berörda företrädare
från skognäringen, byggsektorn och myndigheter delta i enlighet med
riktlinjerna i strategin. Ordföranden skall samverka med en bred krets
av företrädare med intresse av byggfrågor och tillse att åtgärderna i
linje med strategin främjar utvecklingen inom byggsektorn. Resultaten
av uppdraget skall rapporteras på årsbasis, och uppdraget skall avslutas
med en redogörelse för vad som uppnåtts senast den 31 december 2006.
Bostadsutskottet kan således konstatera att vad som i motionen förordas
om bl.a. en strävan efter samsyn inom Norden i de aktuella frågorna
redan ingår i ett uppdrag som regeringen utfärdat. Motionen avstyrks av
detta skäl.
Dricksvattenledningar
I två motioner, en från 2003 års och en från 2004 års allmänna motionstid,
behandlas vissa svårigheter med att göra bedömningar av materials
lämplighet att användas i samband med transport av dricksvatten.
Enligt motion 2003/04:MJ324 (m) och Kristdemokraternas partimotion
2004/05:MJ498 yrkande 29 föranleder avsaknaden av en myndighet som gör
sådana bedömningar problem för byggherrar och andra. Motionärerna
beskriver en situation där det inte går att få något besked om vilken typ
av ledningar m.m. man bör välja för att uppfylla de egenskapskrav i
fråga om hälsa som finns uppställda. I båda motionerna föreslås mot
denna bakgrund att en myndighet ges ett större ansvar för materialfrågan.
Enligt motion 2003/04:MJ324 (m) bör Livsmedelsverket utses som ansvarig
myndighet. I motion 2004/05:MJ498 (kd) föreslås i stället att Boverket
ges detta uppdrag.
Bostadsutskottet kan inledningsvis konstatera att de två förslagen
speglar något av bakgrunden till de beskrivna problemen. Dricksvatten är
nämligen ett livsmedel och faller inom det regelsystem som gäller på
detta område. Ledningarna för transport av dricksvatten är däremot
byggprodukter och regleras genom byggnadslagstiftningen. Det är givetvis
angeläget att uppmärksamma att denna typ av gränsdragningar inte ställer
till problem för dem som skall hantera frågorna i praktiken i det dagliga
arbetet.
Det regelverk som gäller för materialet i dricksvattenledningar m.m.
respektive för dricksvattnet i sig utgår från olika principer. Kraven
på material i tappvatteninstallationer är, liksom huvuddelen av Boverkets
övriga byggregler, utformade som s.k. funktionskrav. Enligt dessa regler
gäller bl.a. att kallvatteninstallationer för dricksvatten skall utföras
av sådant material och utformas så att kallvattnet kan uppfylla de krav
i kemiskt och mikrobiellt hänseende som ställs på dricksvatten. Några
krav på att ledningar m.m. skall vara utförda i något bestämt material
ställs alltså inte. Däremot innehåller Livsmedelsverkets föreskrifter
om dricksvatten gränsvärden för olika typer av ämnen med utförliga krav
på vattnets kvalitet vid bl.a. tappstället.
Överväganden om att utveckla de krav som ställs på byggnader och ingående
byggprodukter i olika avseenden måste givetvis ske inom de ramar som
ställs upp bl.a. i det europeiska byggproduktdirektivet. I arbetet med
att konkretisera tillämpningen av detta direktiv har den aktualiserade
frågan om produkter som används för distribution av dricksvatten
uppmärksammats särskilt. En särskild grupp (Water regulators group -
RG-CPDW) har således bildats för att verka både under byggproduktdirektivet
och dricksvattendirektivet. Gruppens arbete syftar bl.a. till att ta
fram positiva listor för olika material som kan användas i byggprodukter
i kontakt med dricksvatten. Avsikten är att godkända produkter, utöver
den CE-märkning som kan ske enligt byggproduktdirektivet, även skall
kunna förses med en EAS-märkning. EAS (European Acceptance Scheme) är
ett system för att göra hälsobedömning av produkter och de i produkterna
ingående materialen och substanserna.
I den europeiska grupp som arbetar med dricksvattenfrågor ingår en
representant för såväl Boverket som Livsmedelsverket. Det får därför
förutsättas att de berörda myndigheterna följer utvecklingen och vid
behov aktualiserar de frågor om ansvarsområden m.m. som arbetet kan ge
anledning till hos regeringen. Enligt uppgift har också företrädare för
branschorganisationen Svenskt Vatten vid ett möte med miljöminister
Lena Sommestad framfört önskemål om myndighetsansvaret på området.
Regeringen har således redan blivit uppmärksammad på de problem som
beskrivs i motionerna.
Bostadsutskottet anser sig för sin del inte ha underlag för att förorda
en förändring i det pågående arbetet med att göra bedömningar av materials
lämplighet att användas i samband med distribution av dricksvatten.
Utskottet förutsätter att regeringen och de berörda myndigheterna agerar
för att ge det stöd till branschen och övriga berörda som detta arbete
möjliggör.
Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet de aktuella motionerna.
Tappvarmvatten
Risken för spridning av legionellabakterier i vattenledningssystemen i
bostäder och andra byggnader uppmärksammas i motion 2004/05:Bo205 (kd).
Motionären hänvisar till ett riskvärderingsprojekt som Smittskyddsinstitutet,
Boverket och branschorganisationerna drivit och framhåller att detta
arbete bör leda till en skärpning av byggreglerna på området.
Legionellabakterierna kan ge upphov till legionärssjukan, som är en
allvarlig form av lunginflammation. Bakterierna, som kan finnas i små
mängder i alla former av sötvatten, förökar sig vid temperaturer mellan
20 grader och 45 grader. Vid temperaturer över 50 grader dör bakterierna.
Enligt Boverkets byggregler gäller för installationer för varmvatten
bl.a. att de skall utformas så att lägst 50 grader erhålls vid tappstället.
En översyn av byggreglerna pågår för närvarande och förslag till
ändringar i det aktuella avsnittet kommer att remitteras senare under
våren.
Som nämns i motionen pågår ett gemensamt projekt mellan Smittskyddsinstitutet,
Boverket och VVS-branschen där konstaterade fall under senare år av
spridning av legionellabakterier studeras. Projektet syftar till att ta
fram kunskap om hur vattensystem skall utformas för att undvika risken
för att legionärssjukan utbryter. En slutrapport är planerad till våren
2005. Bostadsutskottet utgår från att den kunskap som framkommit genom
detta projekt tas till vara på lämpligt sätt även utan ett särskilt
påpekande om detta från riksdagens sida. Det får också förutsättas att
översynen av de aktuella delarna av byggreglerna skett med beaktande av
de erfarenheter som kan dras av de fall under senare år där smittspridning
inträffat.
Motion 2004/05:Bo205 (kd) avstyrks mot den redovisade bakgrunden.
Energianvändning i byggnader
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motionsförslagen om
energihushållning, reservationerna 8 (fp) och 9 (kd, c) samt särskilt
yttrande 5 (m),
direktverkande elvärme, jämför reservationerna 10 (m, fp) och 11 (v, c,
mp).
Energihushållning
I två motioner hänvisas till en undersökning vid Chalmers tekniska
högskola enligt vilken utvecklingen mot energisnålare hus har avstannat.
Mot denna bakgrund föreslås i motion 2004/05:Bo228 (s) att riksdagen
gör ett tillkännagivande om vikten av att bygga energisnåla flerbostadshus.
Enligt motionen bör ett samarbete med berörda parter som syftar till
en minskad energianvändning i flerbostadshus uppmuntras.
Även i motion 2004/05:N309 (fp) yrkande 12 föreslås riksdagen genom ett
tillkännagivande framhålla vikten av att uppmuntra energibesparande
åtgärder i bostäder. Motionärerna hänvisar till projekt där man har
lyckats bygga energisnålt till samma kostnad som vanliga
byggprojekt.
Ytterligare en motion tar upp frågor om energihushållning i byggnader.
Enligt motion 2004/05:Bo214 (kd) yrkande 1 bör riksdagen särskilt
framhålla behovet av att i energispararbetet lyfta fram värmeutjämning
som en viktig faktor. Motionären anser att nuvarande byggregler inte
tillräckligt beaktar de fördelar som god värmelagring och värmeutjämning
har för energibalansen i en byggnad. EG-direktivet om byggnaders
energiprestanda anses dock beakta byggnadens integrerade energiprestanda.
I motionens yrkande 2 föreslås att regeringen återkommer till riksdagen
med en redovisning av hur man följer detta EG-direktiv.
Bostadsutskottet kan konstatera att de två förstnämnda motionerna i mer
allmänna ordalag framhåller vikten av att arbetet med energihushållning
drivs vidare. Utskottet instämmer givetvis i denna uppfattning. Ett
flertal insatser med denna inriktning pågår också. Här skall endast
nämnas två av dessa insatser som kan få stor betydelse för de krav som
ställs på energihushållningen i byggnader. Det gäller översynen av
Boverkets byggregler om energihushållning samt det i en av motionerna
omnämnda arbetet med att genomföra EG-direktivet om byggnaders
energiprestanda i Sverige.
Gällande krav på energihushållning och värmeisolering vid uppförande
eller ändring av byggnader är utfärdade med stöd av lagen (1994:847) om
tekniska egenskapskrav på byggnader, m.m. (BVL) och förordningen
(1994:1215) om tekniska egenskapskrav på byggnader, m.m. (BVF). Byggreglerna
på detta område (Boverkets föreskrifter 1993:57, kap. 9) är för närvarande
föremål för en översyn. Ett förslag om förändrade regler om bl.a.
energihushållning kommer att remissbehandlas senare i vår. Detta ger
givetvis även tillfälle att, som efterfrågas i s-motionen, involvera
berörda parter i övervägandena om vilka krav som bör ställas på
energihushållningen i olika typer av byggnader.
När det gäller den särskilda fråga om värmeutjämning som tas upp i
kd-motionen bör det framhållas att byggreglerna redan i sin nuvarande
utformning medger att byggnader utformas med energilösningar som utnyttjar
lösningar med termisk tröghet som ett komplement till värmeisoleringen.
De krav som finns uppställda i byggreglerna i fråga om klimatskärm och
effektiv värmeanvändning behöver således inte uppfyllas för byggnader
där det genom särskild utredning (s.k. omfördelningsberäkning) visas
att behovet av tillförd energi inte överskrider vad som skulle behövas
om kraven var uppfyllda.
Arbetet med att revidera de svenska energihushållningskraven sker med
beaktande av det direktiv om byggnaders energiprestanda m.m. (2002/91/EG)
som utfärdades av Europaparlamentet och Europeiska unionens råd i
december 2002. Direktivet fastställer krav i fråga om bl.a. energicertifiering
av byggnader samt minimikrav avseende energiprestanda för nya byggnader
och byggnader som genomgår större renoveringar. Regeringen bemyndigade
i november 2003 en särskild utredare - Utredningen om byggnaders
energiprestanda - att lämna förslag om hur direktivet skall genomföras i
Sverige. Utredningen avgav i november 2004 betänkandet Energideklarering
av byggnader (SOU 2004:109). Boverket har fått regeringens uppdrag att
i samråd med Energimyndigheten och Utredningen om byggnaders energiprestanda
utföra förberedelsearbete avseende genomförandet av EG-direktivet med
utgångspunkt i förslagen i utredningens betänkande. Regeringen har
aviserat att en proposition i frågan om genomförande av direktivet om
byggnaders energiprestanda kommer att läggas fram för riksdagen i juni
2005.
Bostadsutskottet anser mot den redovisade bakgrunden att ett tillkännagivande
från riksdagen i enlighet med de aktuella motionsförslagen i dagsläget
inte skulle tjäna något reellt syfte. Ett arbete med den förordade
inriktningen pågår redan och olika förslag på området kommer inom en
snar framtid att presenteras. Motionerna 2004/05:Bo214 (kd), 2004/05:Bo228
(s) och 2004/05:N309 (fp) yrkande 12 avstyrks således.
Direktverkande elvärme
Bostadsutskottet har vid ett flertal tillfällen behandlat förslag om
förbud mot direktverkande elvärme i olika typer av byggnader. Även under
2004 års allmänna motionstid har ett förslag lagts fram i denna fråga.
Enligt motion 2004/05:MJ507 (c) yrkande 12 bör det införas ett förbud
mot installation av direktverkande elvärme i en- och tvåbostadshus i
samband med nybyggnation eller omfattande ombyggnation. Motionärerna
anser att detta är ett viktigt led i arbetet med att sänka energiförbrukningen
i bostäder.
När motsvarande förslag behandlades föregående år (bet. 2003/04:BoU6)
anförde utskottet följande.
I dag gäller att uppvärmningssystem baserat på direktverkande elvärme
under vissa förutsättningar får användas för nya en- och tvåbostadshus.
Enligt förordningen om tekniska egenskapskrav på byggnader m.m. (10 §)
skall i byggnader som innehåller bostäder eller arbetslokaler
uppvärmningssystemet i skälig utsträckning utformas så att skilda energislag
kan användas utan omfattande ändringar. En- och tvåbostadshus som i
huvudsak skall värmas upp med el eller naturgas skall ha en sådan
planlösning att ett byte till uppvärmning med ett annat energislag
underlättas. I fråga om en- och tvåbostadshus gäller emellertid att de får
förses med uppvärmningssystem för direktverkande elvärme om byggnaden
har särskilt goda egenskaper när det gäller energihushållning.
Under senare år har det i olika sammanhang övervägts om det bör införas
ett förbud mot direktverkande elvärme för uppvärmning av nya byggnader.
Boverket har på regeringens uppdrag utrett konsekvenserna av ett sådant
förbud. I juni 2003 redovisade Boverket en rapport med sina överväganden
om tekniska, ekonomiska och miljömässiga konsekvenser av ett eventuellt
förbud samt en bedömning av de ändringar av bestämmelserna inom byggområdet
som då skulle krävas. Enligt denna bedömning kan effekterna av ett förbud
ifrågasättas ur såväl en samhällsekonomisk som miljömässig synpunkt.
Bedömningen blir emellertid beroende av vilket uppvärmningssätt som
används i stället för den direktverkande elvärmen. I rapporten redovisas
också olika alternativ till ett förbud mot direktverkande elvärme i nya
byggnader. Ett sådant alternativ är en skärpning av byggreglernas
energikrav.
Boverkets rapport har remissbehandlats och en beredning av remissvaren
pågår för närvarande inom Regeringskansliet. Rapporten visar att frågan
om ett eventuellt förbud mot direktverkande elvärme är komplex och har
samband med andra energipolitiska överväganden. Det finns därför starka
skäl att inte föregripa den beredning som pågår inom Regeringskansliet.
Beredningen inom Regeringskansliet av Boverkets rapport är inte avslutad.
Som framgått i avsnittet om energihushållning är de energikrav som
ställs upp i Boverkets byggregler för närvarande föremål för en översyn
och förslag om reviderade regler kommer att remitteras under våren.
Bostadsutskottet är mot denna bakgrund inte berett att nu närmare ta
ställning i den aktuella frågan.
Motion 2004/05:MJ507 (c) yrkande 12 avstyrks.
Säkerheten i byggnader
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motionsförslagen om
barnsäkerheten i äldre byggnader, jämför reservation 12 (kd, v, c, mp)
och särskilt yttrande 6 (m, fp),
lås på bostäder,
sprinklersystem, jämför reservation 13 (v, c).
Barnsäkerhet i äldre bostäder
Särskilda barnsäkerhetskrav i byggnadslagstiftningen infördes först
under 1970-talet. Det innebär att hus byggda före 1973 eller ombyggda
före 1976 byggdes eller byggdes om innan sådana krav fanns uppställda.
Vissa förbättringar av barnsäkerheten kan under årens lopp ha skett i
samband med underhåll eller ombyggnad, men till stor del har sannolikt
detta äldre byggnadsbestånd fortfarande en sämre barnsäkerhetsstandard
än vad som krävs vid ny- och ombyggnad enligt dagens regler. Detta
förhållande har uppmärksammats i olika sammanhang, och motioner har väckts
i frågan under en följd av år. Även från årets allmänna motionstid finns
ett förslag om barnsäkerheten i det aktuella bostadsbeståndet.
I motion 2004/05:Bo306 (kd) framhålls att det varje år inträffar ett
stort antal olycksfall i bostäder där barn omkommer eller skadas svårt
och att berörda myndigheter tidigare föreslagit att reglerna för
barnsäkerhet i äldre hus skall skärpas. Mot denna bakgrund föreslås i
motionens yrkande 27 att riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag till lagstiftning som för hus byggda före 1973 föreskriver att
samma krav på barnsäkerhet skall uppfyllas som i dag gäller för nybyggda
hus.
Som redan framgått har den i motionen behandlade frågan aktualiserats
i flera olika sammanhang. Detta skedde senast i samband med
Barnsäkerhetsdelegationens arbete. Den av regeringen år 2001 tillsatta
delegationen
hade i uppdrag att se över och arbeta med frågor om säkerhet och
förebyggande av skador i barns och ungdomars miljö. I uppdraget ingick bl.
a. att beskriva och analysera olycksfallsmönstren i olika delar av
bostadsbeståndet. Om denna analys visade att det behövs åtgärder i form
av förändrad lagstiftning, förbättrad information eller något annat
skulle delegationen även lämna förslag till sådana åtgärder.
Barnsäkerhetsdelegationen redovisade sitt slutbetänkande i december
2003 (SOU 2003:127). Barnsäkerhetsdelegationen har i de frågor som nu
är aktuella konstaterat att statistiskt underlag som möjliggör den
efterfrågade analysen av fallolyckor i olika delar av bostadsbeståndet
helt saknas. Delegationen har därför inte heller redovisat någon analys
i frågan om lagreglering m.m. Däremot finns ett förslag om att Boverket
skall ges i uppdrag att utforma och sprida information om hur barnsäkerheten
kan förbättras i äldre byggnader. Delegationen anser att det finns behov
av att uppdatera den handbok som Boverket tidigare givit ut om barnsäkerhet
i byggnader.
När bostadsutskottet beredde motionsförslag om barnsäkerheten i äldre
byggnader föregående år anfördes att remissbehandlingen av delegationens
betänkande och den fortsatta beredningen av frågan inom Regeringskansliet
borde avvaktas. I samband med årets beredning av frågan beslutade
utskottet att inhämta information om hur denna beredning fortskrider. Vid
den föredragning som företrädare för Regeringskansliet gjort inför
utskottet framkom att någon traditionell remissbehandling inte kommit
till stånd. Däremot har en förfrågan gått ut till berörda departement
angående de förslag som delegationen lagt fram. I fråga om det förslag
i delegationens betänkande som gäller barnsäkerhet i äldre byggnader,
dvs. en uppdatering av Boverkets handbok, har det framkommit att Boverket
överväger att genomföra en sådan.
Av Regeringskansliets redogörelse framgick i övrigt att inga initiativ
i enlighet med motionsförslaget för närvarande är aktuella. Däremot kan
den nya ansvarsfördelning som sedan årsskiftet gäller för frågor om
barnsäkerhet, med Räddningsverket som samordnande myndighet, medföra
att barnsäkerhetsfrågorna ges en mer framträdande roll i olika sammanhang.
Vidare påpekades att stora delar av det bostadsbestånd som byggdes
under miljonprogrammet nu har ett omfattande underhålls- och ombyggnadsbehov.
Dessa behov kommer i många fall innebära att det vidtas ändringar i
byggnaderna som medför att dagens barnsäkerhetskrav måste tillgodoses.
Bostadsutskottet har vid upprepade tillfällen understrukit att frågor
om barns säkerhet och trygghet i bostadsmiljön måste ges hög prioritet.
Frågan om trygghet samt goda livsvillkor för barn och ungdomar
uppmärksammas också särskilt i direktiven för PBL-kommitténs översyn av
byggnadslagstiftningen. När det gäller nytillkommande bebyggelse och
ändringar i byggnader har kraven på barnsäkerhet skärpts vid flera
tillfällen. Vad saken nu gäller är emellertid om det i efterhand skall
kunna ställas ytterligare krav på fastighetsägare som vid byggnadens
uppförande uppfyllt de då gällande kraven. Förändringar i byggnadslagstiftningen
med en sådan tillbakaverkande innebörd har endast genomförts vid ett
fåtal tillfällen.
Som framgått ovan har inte Barnsäkerhetsdelegationen redovisat något
underlag för eventuella vidare överväganden i lagstiftningsfrågan.
Utskottet är därför inte berett att här närmare kommentera de för- och
nackdelar som en sådan lösning kan medföra. Utskottet gör emellertid
bedömningen att ett intensifierat arbete med att höja barnsäkerheten i
den aktuella delen av bostadsbeståndet bör kunna komma till stånd även
utan den typ av lagändring som föreslås i motionen. Redan i dag gäller
nämligen vid tillbyggnad eller ändring av byggnad på annat sätt att
dagens krav på bl.a. barnsäkerhet skall uppfyllas. Som även framhölls
i Regeringskansliets föredragning står vi i dag inför ombyggnadsåtgärder
i det äldre bostadsbeståndet, inte minst i miljonprogrammets bostadsområden,
där dessa krav ofta torde bli tillämpliga. Det blir då en angelägen
uppgift att se till att kraven verkligen efterlevs. Erfarenheter visar
att det ibland finns brister när det gäller att tillgodose vissa
egenskapskrav även i helt nybyggda bostadsområden. Det är bl.a. mot denna
bakgrund som frågan om dagens tillämpning av reglerna om tillsyn och
kontroll i byggprocessen är en viktig del i PBL-kommitténs uppdrag.
Även behovet av ytterligare informationsinsatser om vilka åtgärder för
ökad barnsäkerhet som bör vidtas i det äldre bostadsbeståndet behöver
ses över. Denna information bör givetvis gälla både för situationer när
åtgärderna kan utföras i samband med andra underhålls- och ombyggnadsåtgärder
och för befintliga byggnader där inga sådana åtgärder planeras. Det kan
ofta vara fråga om enkla åtgärder som fastighetsägaren eller den boende
själv kan genomföra till låga kostnader. Enligt de uppgifter som
Regeringskansliet lämnat överväger Boverket för närvarande behovet av att
uppdatera den informationsskrift om barnsäkerhet i byggnader som sedan
tidigare finns utgiven av verket.
Sammanfattningsvis anser bostadsutskottet att frågor om barnsäkerhet i
bostäder bör ägnas fortsatt stor uppmärksamhet i olika sammanhang.
Utskottet är emellertid inte berett att ställa sig bakom förslaget om en
lagreglering med den innebörd som föreslås i motion 2004/05:Bo306 (kd).
Motionen avstyrks med hänvisning till det anförda.
Lås på bostäder
I motion 2004/05:Bo261 (s) beskrivs situationer där kvinnor och flickor
mot sin vilja hålls inlåsta av anhöriga i familjens egen bostad. Motionären
anser att dessa fall av olaga frihetsberövande underlättas av att många
ytterdörrar är försedda med lås som även från insidan endast går att
öppna med nyckel. Vidare påpekas att sådana lås är godkända för bostäder
enligt Boverkets föreskrifter. Mot denna bakgrund föreslås att detta
regelsystem skall ses över (yrkande 1) samt att åtgärder för att öka
medvetenheten om frihetsberövade kvinnor och flickor bör vidtas (yrkande
2).
Boverkets byggregler innehåller vissa särskilda regler om skydd mot
instängning. Dessa avser emellertid främst dörrar till bad-, dusch- och
toalettrum eller andra utrymmen där oförutsedd instängning kan medföra
risk för personskador. Sådana dörrar skall ha en sådan stängningsanordning
att en reglad eller låst dörr kan öppnas både inifrån och utifrån utan
nyckel eller särskilt verktyg. Särskilda regler finns också för bl.a.
dörr till bastu. Av betydelse i den aktuella frågan är också reglerna
för utrymning vid brand. Där anges bl.a. att dörrar till eller i en
utrymningsväg skall vara lätt öppningsbara. Dörrar som endast går att
öppna med nyckel är dock tillåtna, om de betjänar ett litet antal
personer som kan förväntas ha tillgång till nyckel.
De förhållanden som kan ligga bakom brott och andra handlingar av det
slag som beskrivs i motionen har rönt stor uppmärksamhet under senare
år. Bostadsutskottet instämmer givetvis i att dessa förhållanden även
i fortsättningen på olika sätt måste bli föremål för samhällets insatser.
Utskottet har emellertid avgränsat sina överväganden till att gälla
det konkreta förslaget om att insatser bör vidtas inom ramen för
byggnadslagstiftningen.
Som motionären konstaterar är det inte förbjudet att förse en vanlig
lägenhetsdörr med ett lås som endast går att öppna med nyckel. I vårt
bostadsbestånd torde det vara en vanlig lösning att en ytterdörr både
är försedd med ett lås som från insidan går att öppna med ett vred och
ett lås som endast kan öppnas med nyckel. I den mån förslaget i motionen
innebär att ett förbud mot den senare typen av lås bör införas ställer
sig bostadsutskottet mycket skeptiskt till förslaget. Det skulle föranleda
mycket stora kostnader att byta ut låsen i det befintliga bostadsbeståndet.
Det kan dessutom ifrågasättas om en sådan åtgärd skulle vara särskilt
verksam för att komma åt de bakomliggande orsakerna till de beskrivna
problemen. Motionen avstyrks.
Sprinklersystem
Förslag om att öka säkerheten i vissa typer av bostäder genom krav på
sprinklersystem läggs fram i tre motioner. Motionärerna framhåller att
ett antal människor varje år dör i bränder som skulle kunnat få en mycket
begränsad spridning om det funnits sådana system installerade.
I motion 2004/05:Bo271 (s) föreslås att sprinklersystem görs obligatoriska
i vissa offentliga lokaler. Motionärerna framhåller att detta bör gälla
bl.a. vårdinrättningar och skolor.
Enligt motion 2004/05:Bo314 (s) bör behovet av obligatorisk installation
av sprinkler i äldreboenden och vissa andra boendeformer bli föremål
för utredning. Motionären hänvisar till erfarenheter från andra länder
som infört denna typ av krav.
I motion 2004/05:Bo219 (c) tas särskilt upp frågan om säkerheten för
intagna på låsta avdelningar. Motionärerna framhåller att staten har
ett särskilt ansvar för säkerheten vid brand för dem som är tvångsomhändertagna
eller dömda till fängelsestraff. Enligt motionen behövs det en översyn
för att se om sprinklersystem bör installeras och även andra åtgärder
vidtas för att förbättra patienters och fångars säkerhet.
Något krav på användning av sprinklersystem i bostäder finns inte i
byggnadslagstiftningen. Sprinklersystem används däremot ibland som en
frivillig åtgärd för att höja brandsäkerheten eller som ett alternativt
sätt att uppfylla byggreglernas brandskyddskrav, exempelvis för att
kompensera en större träexponering vid byggande av vissa flervåningsbyggnader
i trä. Även i fråga om kraven på brandcellsindelning av vissa byggnader
kan undantag medges om sprinklersystem installeras.
Den fråga som motionärerna tar upp är om det bör ställas ökade krav på
brandsäkerheten genom obligatorisk installation av sprinklersystem i
vissa byggnader. Frågor om ett ökat krav på brandskyddet i vissa typer
av boende och vårdanläggningar har också aktualiserats genom några
uppmärksammade bränder med tragisk utgång under senare år. Dessa händelser
har bidragit till ett utökat samarbete mellan de myndigheter som bär
ett särskilt ansvar på området. Under det senaste året har således
representanter för Boverket, Räddningsverket och Socialstyrelsen diskuterat
vilka åtgärder som behöver vidtas för att öka säkerheten exempelvis i
olika former av äldreboenden. Boverket har också övervägt denna fråga
i samband med översynen av de krav på brandskydd som finns uppställda
i byggreglerna. Verket har helt nyligen sänt ut ett förslag på remiss
om förändrade regler avseende bl.a. brandskyddet. De största föreslagna
förändringarna i denna remissutgåva gäller just att ett nytt begrepp
införs avseende särskilda boenden för personer med vårdbehov. Därmed
avses exempelvis boenden för funktionshindrade eller sängliggande,
gruppbostäder för utvecklingsstörda, psykiskt sjuka eller åldersdementa.
I förslaget framhålls att utrymningssäkerheten bör anpassas till val
av utrymningsstrategi, antalet personer i byggnaden samt de byggnadstekniska
och organisatoriska brandskyddsåtgärderna. Något förslag om att
sprinklersystem skall vara en obligatorisk brandskyddsåtgärd i vissa typer
av byggnader läggs emellertid inte fram.
Bostadsutskottet kan konstatera att frågor om behovet av förändrade
brandskyddsåtgärder i olika typer av boenden har diskuterats såväl inom
som mellan de närmast berörda myndigheterna under det senaste året.
Boverket har nyligen remitterat ett förslag till ändrade regler på detta
område. Det får därför förutsättas att frågan får fortsatt uppmärksamhet
och prövas ytterligare i samband med remissbehandlingen även utan ett
uttalande från riksdagen.
Vad sedan gäller brandsäkerheten på bl.a. fängelser som särskilt tas
upp i en av motionerna prövades denna fråga i samband med beredningen
av en motsvarande motion föregående år av justitieutskottet (bet.
2003/04:JuU18). Justitieutskottet redogjorde i sitt betänkande för de
särskilda regler om bl.a. beredskapsplan för brand som gäller enligt
Kriminalvårdens föreskrifter och allmänna råd om beredskapsplanering
för åtgärder i händelse av våld, hot om våld eller andra allvarliga
incidenter. Utskottet hade även inhämtat uppgifter om hur brandskyddet
i praktiken fungerar på olika typer av anstalter och häkten. Avslutningsvis
anförde justitieutskottet i denna fråga följande.
Utskottet delar motionärernas uppfattning att det är särskilt viktigt
att säkerställa brandskyddet på institutioner där personer hålls inlåsta.
Utskottet utgår från att kriminalvårdens myndigheter i samråd med bl.
a. de lokala brandmyndigheterna löpande ser över och utvärderar brandskydd
och rutiner på anstalter och häkten samt att Kriminalvårdsstyrelsen
noga följer denna fråga. Något tillkännagivande från riksdagen är dock
inte påkallat.
Bostadsutskottet har inte underlag eller skäl för annat ställningstagande
är justitieutskottet i denna fråga.
Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionerna 2004/05:Bo219
(c), 2004/05:Bo271 (s) och 2004/05:Bo314 (s).
Tillgängligheten i boendemiljön
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motionsförslagen om
krav på tillgänglighet, jämför reservationerna 14 (kd, c) och 15 (mp)
samt särskilt yttrande 7 (fp),
behovet av hissar, jämför reservationerna 16 (m) och 17 (c) samt särskilda
yttrandena 8 (fp, kd) och 9 (v).
Krav på tillgänglighet
De problem med tillgängligheten i byggnader och på allmänna platser som
många funktionshindrade och andra upplever bildar utgångspunkt för
förslagen i sju motioner från allmänna motionstiden. Gemensamt för dessa
motioner är också att de förordar att åtgärder för att åstadkomma en
bättre tillgänglighet vidtas genom ändrad lagreglering m.m.
Enligt motion 2004/05:Bo303 (kd) yrkande 3 bör lagkraven skärpas för
tillgängligheten i byggnader och utemiljöer. I motionen framhålls bl.a.
att handikapporganisationernas möjlighet till samråd i plan- och
byggärenden måste förstärkas, att alla kommuner bör göra sammanställningar
om tillgängligheten i olika byggnader och att kunskapen om tillgänglighet
bör förbättras hos arkitekter, byggherrar, byggingenjörer och beslutsfattare.
PBL-kommittén bör enligt motionärerna i sitt arbete beakta behovet av
skärpta och förtydligade lagkrav.
Även enligt motion 2004/05:Bo213 (kd) bör lagregleringen av
tillgänglighetsfrågorna ses över. Motionärerna hänvisar till den nationella
handlingsplanen för handikappolitiken där det bl.a. anges att enkelt
avhjälpta hinder för tillgängligheten och användbarheten för personer
med nedsatt rörelse- och orienteringsförmåga skall vara avhjälpta före
utgången av år 2010 i befintliga lokaler dit allmänheten har tillträde
och på befintliga allmänna platser. Denna plan anses dock sakna medel
som garanterar att tillgänglighetshinder verkligen undanröjs.
Miljöpartiet föreslår i sin partimotion 2004/05:Ub230 yrkande 26 att
det genomförs en utredning om lagstiftningen i tillgänglighetsfrågor.
I motionen anförs att utredningen skall se över hur och på vilket sätt
en lagstiftning som garanterar en successiv implementering av tillgänglighet
kan införas i Sverige.
I motionerna 2004/05:Bo216 (s) och 2004/05:Bo84 (s) föreslås skärpta
krav på tillgänglighet och sanktioner för dem som inte uppfyller kraven.
I motionerna anförs bl.a. att arbetet med att förbättra tillgängligheten
på vissa håll inte alls har påbörjats.
Enligt motion 2004/05:Bo293 (s) tillkommer det fortfarande nya bostadshus
och boendemiljöer med dålig tillgänglighet för personer med funktionshinder.
Som ett exempel nämns bomässan Bo01 i Malmö. Mot denna bakgrund föreslås
förstärkta krav på tillgänglighet i PBL och BVL (yrkande 1), skärpta
krav på tillgänglighet vid statligt stöd till bomässor (yrkande 2) samt
att sanktioner införs mot byggherrar som inte beaktar kravet på
tillgänglighet (yrkande 3).
Ett särskilt behov av anpassning av kulturlokaler för personer med dolda
handikapp framhålls i motion 2004/05:Bo241 (s). Motionen tar upp problemen
för personer med dolda handikapp som allergi, epilepsi och stomi. I dag
anses dessa personer begränsas i sin kulturkonsumtion på grund av dåligt
anpassade lokaler.
Bostadsutskottet vill inledningsvis framhålla att det sedan länge rått
en bred enighet inom utskottet när det gäller betydelsen av att
tillgänglighetsfrågorna ges stor uppmärksamhet i planeringen och byggandet
av den fysiska miljön. Utskottet delar således motionärernas syn i denna
fråga. Arbetet med att förbättra tillgängligheten måste drivas vidare
tills vi uppnått ett samhälle som kan sägas erbjuda en god tillgänglighet
för hela befolkningen.
Utskottet vill vidare med anledning av motionsförslagen om en skärpning
av regelsystemet om tillgänglighet erinra om att riksdagen fattat beslut
om lagändringar med denna innebörd och att dessa beslut under de senaste
åren konkretiserats i myndighetsföreskrifter. Överväganden om ytterligare
åtgärder inom ramen för byggnadslagstiftningen pågår dessutom genom
PBL-kommitténs arbete.
Den skärpning av kraven i PBL på tillgänglighet och användbarhet som
trädde i kraft den 1 juli 2001 innebär bl.a. en möjlighet att genom
föreskrifter ställa krav på att enkelt avhjälpta hinder mot tillgänglighet
och användbarhet skall undanröjas i vissa befintliga miljöer (17 kap.
21 a §). Det gäller lokaler dit allmänheten har tillträde och allmänna
platser. Boverkets föreskrifter och råd till denna bestämmelse trädde
i kraft den 1 december 2003 (BFS 2003:19). Vidare infördes en möjlighet
att genom föreskrifter utfärda mer preciserade krav vad gäller användbarheten
för personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga i samband
med iordningställande och ändring av bl.a. allmänna platser (3 kap. 18
§). Boverkets föreskrifter till denna bestämmelse trädde i kraft den 1
oktober 2004 (BFS 2004:15).
I den proposition där förslaget om de ovan beskrivna lagändringarna
lades fram för riksdagen (prop. 2000/01:48) framhölls att de avsedda
åtgärderna bör vara genomförda senast år 2010. Regeringen aviserade
även i detta sammanhang sin avsikt att efter fem år genomföra en
uppföljning av den nya lagstiftningen. Även bostadsutskottet anförde vid
sin beredning av ärendet att det efter en tid finns skäl att följa upp
om utfallet av regelsystemet blivit det avsedda. Utskottet framhöll
vidare att det i detta sammanhang givetvis även kan finnas skäl att
göra en avstämning mot de synpunkter som förts fram av bl.a.
handikapporganisationer, fastighetsägare och företrädare för den kommunala
sektorn (bet. 2000/01:BoU5). Regeringen har nyligen givit Boverket i
uppdrag att göra en uppföljning av föreskrifterna om enkelt avhjälpta
hinder mot tillgängligheten. Uppdraget skall redovisas för regeringen
senast den 15 september 2005.
Kraven på den byggda miljöns tillgänglighet och användbarhet för
funktionshindrade liksom formerna för hur dessa krav skall kunna hävdas
bättre än i dag är också centrala frågor i PBL-kommitténs arbete.
Kommitténs direktiv pekar tydligt ut dessa frågor som en viktig utgångspunkt
för översynen av plan- och bygglagstiftningen. Vidare skall kommittén
pröva vilka förändringar i lagstiftningen som behövs för en effektiv
kontroll av att samhällskraven på byggnader infrias. Rapporter om brister
i tillgängligheten även i nyproducerade bostadsområden understryker att
detta kan vara en väl så viktig fråga i arbetet med att uppnå en bättre
tillgänglighet som lagkraven om tillgänglighet i sig. Det hjälper således
inte med aldrig så omfattande lagkrav om sedan dessa bestämmelser glöms
bort i något led i byggprocessen. Det är därför också viktigt att hitta
arbetsformer som gör att tillgänglighetsfrågorna beaktas redan på ett
tidigt stadium så att kostsamma ändringsarbeten kan undvikas. Kommitténs
uppgift att belysa handikapporganisationernas inflytande i plan- och
byggprocessen kan få stor betydelse i detta sammanhang. Som framgått
tidigare i detta betänkande skall PBL-kommittén redovisa resultatet av
sitt arbete senast den 30 juni 2005.
Vad gäller den motion som särskilt tar upp behovet av anpassning av
kulturlokaler för personer med dolda handikapp behandlade kulturutskottet
föregående år en motsvarande motion (bet. 2003/04:KrU6). Utskottet
anförde då bl.a. att det krävs en uppföljning och utvärdering inom
kultursektorn för att belysa vad som redan uppnåtts och vilka ytterligare
åtgärder som måste till för att ge de funktionshindrade en tillfredsställande
delaktighet i kulturen. Kulturutskottet utgick emellertid från att
regeringen lämnar redovisningar i denna fråga utan en särskild begäran
från riksdagen.
Bostadsutskottet gör bedömningen att frågan om vissa funktionshindrades
möjlighet att ta del av kulturutbudet endast delvis torde falla inom
bostadsutskottets beredningsområde. Till den del så är fallet kan de
ovan beskrivna åtgärderna inom ramen för byggnadslagstiftningen givetvis
innebära förbättringar även för denna grupp. Ett tillfälle för mer
allmänna överväganden i frågor om funktionshindrades möjlighet att ta
del i olika samhällsaktiviteter kommer att ges i samband med beredningen
av den skrivelse som regeringen avser att lämna till riksdagen i januari
2006 med en redogörelse för arbetet med implementeringen av den nationella
handlingsplanen för handikappolitiken. Boverket har fått i uppdrag att
som underlag för denna redogörelse genomföra en omvärldsanalys i syfte
att belysa de processer inom samhällssektorn som påverkar möjligheterna
att uppnå de handikappspolitiska målen.
Som framgått av den ovan lämnade redogörelsen av redan vidtagna och
planerade åtgärder i syfte att öka tillgängligheten i den byggda miljön
torde förslagen i de motioner som behandlas i detta avsnitt till stor
del redan vara tillgodosedda. Mot denna bakgrund avstyrker utskottet
motionerna 2004/05:Bo213 (kd), 2004/05:Bo216 (s), 2004/05:Bo241 (s),
2004/05:Bo284 (s), 2004/05:Bo293 (s), 2004/05:Bo303 (kd) yrkande 3 och
2004/05:Ub (mp) yrkande 26.
Behovet av hissar
Två motioner med olika inriktning tar upp frågor om behovet av hissar
i befintliga bostadshus.
Motion 2004/05:Bo222 (s) tar främst upp de problem som följer av att
äldre trevåningshus oftast saknar hiss. Motionärerna anser att det
behöver genomföras en översyn av åtgärder för att underlätta kvarboende
i detta bostadsbestånd. I denna översyn bör det övervägas åtgärder för
att stimulera installation av hissar i trevånings hyreshus.
I motion 2004/05:Bo204 (m) föreslås att de regler i byggnadslagstiftningen
som innebär krav på installation av hiss vid inredning av vindslägenheter
avskaffas. Motionären anför att hus med exempelvis fyra våningar utan
hiss ofta har rejäla vindsutrymmen m.m. som lämpar sig för ombyggnad
till lägenheter. Detta hindras emellertid av kravet på installation av
hiss som anses vara ekonomiskt omöjligt att uppfylla.
Bostadsutskottet har vid flera tillfällen framhållit att avsaknaden av
hiss är ett stort problem som bl.a. kan omöjliggöra kvarboende för äldre
och rörelsehindrade. En stor del av det äldre bostadsbeståndet med flera
våningar försågs inte från början med hiss, och kompletteringar i
efterhand har bara kommit till stånd i begränsad utsträckning. Utskottet
anser att tillgänglighet i bostadshus inte bara skall ses som ett
särintresse för en begränsad del av befolkningen, utan att det i olika
delar av livets skeden blir en viktig fråga för de flesta. Vikten av en
sådan syn på tillgängligheten kommer också att understrykas av en allt
större andel äldre i befolkningen.
De förändrade krav som ställs på samhället när både antalet och andelen
äldre i befolkningen ökar var utgångspunkten för den parlamentariska
äldreberedning som i oktober 2003 avlämnade sitt slutbetänkande
Äldrepolitik för framtiden (SOU 2003:91). En av de frågor som har övervägts
är hur människors möjligheter att ta ansvar för boende och livsmiljö
under åldrandet kan förbättras. Beredningen framhöll bl.a. att regeringen
bör analysera behov och möjliga effekter av ekonomiska stimulanser till
bl.a. hissinstallationer i flerfamiljshus. Sådana tillgänglighetsskapande
åtgärder kan både främja självständighet och delaktighet för personer
i hög ålder. I betänkandet framhålls samtidigt att insatserna inte får
bli så begränsade att människor flyttar till bostäder som bara till en
mindre del blivit tillgängliga, t.ex. genom hissinstallationer, men som
inte erbjuder goda möjligheter till kvarboende vid behov av omfattande
vård och omsorg. Betänkandet har under 2004 remissbehandlats. En beredning
av remissvaren pågår för närvarande inom Regeringskansliet.
Frågan om behovet av ekonomiska stimulanser för hissinstallationer togs
också upp av Boverket i samband med ett regeringsuppdrag att utreda
bostadsbeståndets underhållsbehov. Boverket föreslog i sin avrapportering
av uppdraget i oktober 2003 i rapporten Bättre koll på underhåll att
ett rambegränsat engångsbidrag till hissinstallationer införs. Ett sådant
bidrag har också kunnat utgå under senare delen av föregående år efter
ett riksdagsbeslut våren 2004 (prop. 2003/04:100, bet. 2003/04:FiU21,
yttr. 2003/04:BoU5y). Däremot ansågs inte det ekonomiska utrymmet medge
en fortsatt bidragsgivning även efter årsskiftet. Bostadsutskottet
framhöll emellertid i samband med beredningen av anslagsfördelningen för
budgetåret 2005 att utgångspunkten för alla byggnadsåtgärder bör vara
att söka tillgodose ökade krav på tillgänglighet, oavsett om en extra
stimulans för åtgärderna kan utgå eller ej.
Med denna inställning är det givetvis inte aktuellt att överväga förslaget
i m-motionen om att helt avskaffa de regler som kan medföra krav på
installation av hiss vid vissa ändringar av byggnader, såsom exempelvis
inredning av vindsvåningar. Denna motion avstyrks således. De åsyftade
kraven återfinns i huvudsak i förordningen (1994:1215) om tekniska
egenskapskrav på byggnadsverk, m.m. (BVF). De krav som ställs vid ändring
av byggnad är i princip desamma som vid nybyggnad, men hänsyn skall tas
till ändringens omfattning och byggnadens förutsättningar (14 §
BVF).
Bostadsutskottet är i dagsläget inte berett att göra uttalanden om
möjligheterna att vidta ytterligare åtgärder för att öka omfattningen av
installation av hissar. Den framtida bedömningen av denna fråga kan
komma att påverkas både av det tillgängliga ekonomiska utrymmet och av
resultaten av de överväganden i tillgänglighetsfrågor som beskrivits i
föregående avsnitt. Motion 2004/05:Bo222 (s) avstyrks av detta skäl.
Bostadsanpassningsbidrag
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motionsförslagen om
översyn av villkoren för bostadsanpassningsbidrag,
bostadsanpassningsbidrag för elöverkänsliga, jämför reservation 18 (v,
c, mp).
Översyn av villkoren för bostadsanpassningsbidrag
I anslutning till de behandlade frågorna om tillgängligheten i boendemiljön
tar utskottet här upp förslag som gäller utformningen och tillämpningen
av lagen (1992:1574) om bostadsanpassningsbidrag. Enligt denna lag är
kommunerna skyldiga att lämna bidrag till vissa former av anpassning av
bostäder i syfte att ge personer med funktionshinder möjlighet till ett
självständigt liv i ett eget boende. Utskottet tar först upp ett förslag
om en mer allmän översyn av lagen. Därefter behandlas förslag om bidrag
till elöverkänsliga.
I motion 2004/05:Bo255 (c) föreslås att en översyn skall göras av lagen
om bostadsanpassningsbidrag. Det anförs i motionen att bl.a. den lagändring
som genomfördes år 2000 medfört vissa problem. Efter att begreppet
standardhöjande åtgärder i detta sammanhang togs bort har det enligt
motionären kunnat utgå omotiverat höga bidrag till vissa åtgärder utifrån
oklara riktlinjer. Vidare anförs att en möjlighet för kommunen att
återanvända hiss vid bidragstagarens död bör införas.
Bostadsutskottet lät hösten 2003 som ett led i sitt uppföljningsarbete
riksdagens utredningstjänst göra en genomgång av utveckling och problem
i samband med användningen av bostadsanpassningsbidragen under senare
år. Enligt denna genomgång, som till stor del utgick från Boverkets
uppföljning av lagens tillämpning, finns tecken på vissa brister och
problem i bidragshanteringen. Flertalet av dessa problem tycks emellertid
snarare ha samband med kommunernas handläggning av bidragsärendena än
med regelsystemet i sig. Detta är också bakgrunden till att Boverket
under 2004 har genomfört en omfattande utbildnings- och informationsinsats
av bl.a. de personer som handlägger bidragsfrågorna i kommunerna.
Bostadsutskottet instämmer i att villkoren för bostadsanpassningsbidrag
bör ses över vid behov och att även handläggningen av bidragsansökningar
bör ägnas fortsatt uppmärksamhet. Däremot ställer sig utskottet tveksamt
till delar av den problembeskrivning som finns i den aktuella motionen.
Begreppet standardhöjande åtgärder i den lydelse som lagen hade före
den 1 juli 2000 medförde en rad tolkningsproblem i bidragshanteringen.
Detta avspeglade sig även i riksdagsarbetet genom återkommande
motionsförslag om en ändring av lagen i denna del.
Utskottet förutsätter att eventuella behov av ytterligare revideringar
av lagens utformning kan övervägas i samband med Boverkets återkommande
tillsynsrapporteringar till regeringen. Motion 2004/05:Bo255 (c) ger
inte utskottet anledning att föreslå ett särskilt tillkännagivande i
frågan. Motionen avstyrks.
Bostadsanpassningsbidrag för elöverkänsliga
En fråga som under en följd av år återkommit i utskottets beredning av
motioner från allmänna motionstiden är om bidrag skall utgå för anpassning
av elöverkänsligas bostäder. Även under 2004 års motionstid har motioner
väckts som tar upp denna fråga.
Enligt motion 2004/05:Bo278 (c) yrkande 4 bör bostadsanpassningsbidrag
utgå för s.k. elsanering av elöverkänsligas bostäder. Motionärerna anser
att elöverkänslighet är en handikapp som bör ge rätt till samma stöd
som andra handikappgrupper tillerkänns. Motsvarande förslag läggs fram
i motion 2004/05:So506 (c) yrkande 6.
De två nu aktuella motionerna motsvarar helt två av de motioner som
utskottet behandlade föregående år (2003/04:BoU6). Utskottet anförde då
följande.
Som konstateras i en av motionerna är rättsläget för närvarande sådant
att kommunerna inte kan anses vara skyldiga att lämna bostadsanpassningsbidrag
för s.k. elsanering. Däremot har det i vissa fall förekommit att kommuner
på frivillig basis givit bidrag för detta ändamål. Tolkningen av rättsläget
i den aktuella frågan framgår bl.a. av Boverkets handbok för
bostadsanpassningsbidraget. Till grund för den redovisade uppfattningen hänvisar
verket till ett yttrande och en rapport från Socialstyrelsen och ett
avgörande i kammarrätten. Socialstyrelsen har bl.a. anfört att kunskapsläget
i den aktuella frågan är sådant att belagda samband saknas mellan
exponering för elektriska och magnetiska fält i bostaden och de symtom
som åberopats vid ansökan om bidrag. Även i kammarrättens avgörande i
ett överklagat ärende hänvisas till att det inte var klarlagt att det
finns tillräckligt samband mellan det åberopade funktionshindret och de
avsedda anpassningsåtgärderna.
Bostadsutskottet har vid flera tidigare tillfällen behandlat motionsförslag
om bostadsanpassningsbidrag för elöverkänsliga och då framhållit att
utskottet inte bör uttala sig i frågan om bostadsanpassningsbidragslagens
tillämpning i en viss typ av ärenden. Utskottet har också framfört
uppfattningen att det är önskvärt med en över landet enhetlig tillämpning
av bidragsärenden. Det grundläggande problemet i sammanhanget står
emellertid att finna i att det fortfarande, trots ett mångårigt forsknings-
och utredningsarbete, saknas en samsyn om de huvudsakliga orsakerna
till elöverkänslighetsproblemen. På samma sätt finns fortfarande en
betydande osäkerhet om hur man bäst skall komma till rätta med problemet
och om den typ av åtgärder som kan innefattas i begreppet elsanering
alltid är den bästa lösningen.
Bostadsutskottet tvingas konstatera att något egentligt genombrott i
forskningsläget på det aktuella området fortfarande inte kan anses ha
gjorts. De berörda myndigheterna har inte heller ändrat sin uppfattning
i frågan. Utskottet vidhåller därför sitt tidigare redovisade
ställningstagande när det gäller den fråga som tas upp i de aktuella motionerna.
Det kan således inte anses vara lämpligt att riksdagen uttalar hur
bostadsanpassningsbidragslagens bestämmelser skall tolkas i den aktuella
frågan. Bostadsutskottet förutsätter emellertid att de berörda myndigheterna
följer det pågående forsknings- och utredningsarbetet och aktualiserar
tillämpningen av bidragsreglerna så snart som det framkommer resultat
som motiverar detta.
Under det senast året har inget framkommit som föranleder ett ändrat
ställningstagande från bostadsutskottet. De aktuella motionerna avstyrks.
Byggforskning
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motionsförslagen om byggforskning.
Jämför reservationerna 19 (kd, c) och 20 (fp).
Ett antal motioner tar upp frågeställningar som gäller forskningen inom
bygg- och bostadssektorn, både vad avser villkoren för forskningen och
behovet av satsningar på forskning med viss bestämd inriktning.
Motion 2004/05:Bo299 (kd) tar sin utgångspunkt i en beskrivning av
samhällsbyggnads- och byggsektorns komplexitet och betydelse för den
svenska samhällsekonomin i vid bemärkelse. Det framhålls bl.a. att staten
har en viktig roll i samhällbyggnadssektorn. De statliga anslagen till
forskning och utveckling inom sektorn uppges dock ha minskat från
1990-talets början. Vidare framhålls att forskare i samhällsbyggnadsfrågor
i alltför hög grad är hänvisade till forskningsfinansiären Formas och
har svårt att få stöd från Vinnova, även för projekt som borde falla
inom Vinnovas ansvarsområden. Ett ytterligare problem som beskrivs i
motionen är en otydlighet i finansieringssystemet vad gäller anslag
från EU och villkoren för s.k. medfinansiering av EU-projekt.
Mot denna bakgrund läggs fyra förslag fram om tillkännagivanden från
riksdagen. Det gäller behovet av att stärka samverkan mellan de
forskningsfinansierande organen och samhällsbyggnadssektorn (yrkande 1),
att byggsektorn måste bättre ges samma möjligheter som andra industrisektorer
till stöd för innovationsinriktad forskning och utveckling (yrkande 2),
behovet av bättre förutsättningar för svenska forskares medverkan i
EU-program och andra internationella forum (yrkande 3) samt behovet av
en förbättrad koordinering av svenska forsknings- och finansieringsprogram
med EU:s ramverk för forskning (yrkande 4).
I motion 2004/05:Bo308 (fp) yrkande 13 framhålls ett antal forskningsområden
med inriktning på boende och boendemiljö som är särskilt angelägna. Det
gäller forskning om hälsovådliga ämnen i byggmaterial, sambandet mellan
gröna miljöer och hälsa, trygga stadsmiljöer, buller samt om ventilationssystem
och partiklar i luft. Vidare framhålls att en forskarskola bör inrättas
inom området god boendemiljö. Avslutningsvis erinrar motionärerna om
sin uppfattning att Formas bör avvecklas, dock utan att de externa
forskningsmedlen för bostadssektorn minskar.
Enligt motion 2003/04:MJ66 (fp) yrkande 14 behöver det genomföras en
utvärdering av hur forskningsmedel från Formas m.fl. organ fördelas.
Särskilt framhålls att resurserna till forskning om inomhusmiljön behöver
ses över.
I motion 2004/05:Bo224 (kd) föreslås att ett uppdrag ges till Boverket
att inom Bygga-bo-dialogen verka för forskning och utveckling för en
ökad användning av växtfibrer i byggproduktionen. Motionären framhåller
fördelarna med bl.a. växtfiberarmerade kompositmaterial. Vidare anförs
att det inom landet finns en betydande kunskap på detta område som bör
tas till vara.
Riksdagen bör enligt förslaget i motion 2004/05:Bo319 (s) uttala sig
för att en strategi för forskning om betongbyggande utarbetas. Motionärerna
pekar på betongbyggandets stora betydelse för samhällets utveckling och
framhåller att klimatförändringar och andra faktorer ställer krav på ny
kunskap.
En större omläggning i den forskningsfinansierande organisationen
genomfördes efter beslut av riksdagen år 2000. För forskningen inom områden
med särskilt intresse för bostadsutskottet innebar detta bl.a. att
Byggforskningsrådet avvecklades. I stället bildades Formas (Forskningsrådet
för miljö, areella näringar och samhällsbyggande) genom en sammanslagning
av Skogs- och jordbrukets forskningsråd, Byggforskningsrådet och delar
av Naturvårdsverkets forskning.
För bostadsutskottets del innebar omläggningen bl.a. att frågan om anslag
till forskningen på området inte längre ligger inom utskottets
beredningsområde. Förslag om anslaget för verksamheten vid Formas bereds
inom riksdagen av miljö- och jordbruksutskottet. Detta innebär givetvis
inte att bostadsutskottet är förhindrat att ha en uppfattning om nivån
på den statliga satsningen på forskning och utveckling inom bygg- och
bostadssektorn eller om avvägningen mellan dessa insatser och de insatser
som sektorn själv bör svara för.
De aktuella motionerna tar upp ett flertal frågeställningar om
byggforskningens villkor och inriktning. Det gäller anslagsutvecklingen inom
byggforskningen, ansvarsfördelningen mellan olika forskningsfinansiärer,
möjligheten till EU-finansiering, behovet av samverkan mellan forskare
och byggsektorn i övrigt samt behovet av forskarutbildning. Vidare läggs
det fram förslag om att riksdagen skall peka ut vissa forskningsområden
och forskningsinsatser på området som särskilt angelägna. På ett mer
övergripande plan kan utskottet instämma i flera av de synpunkter som
presenteras. Det gäller exempelvis behovet av att stärka samverkan mellan
de forskningsfinansierande organen och samhällsbyggnadssektorn samt
behovet av samverkan mellan olika forskningsfinansierande organ. Utskottet
redovisade sin syn i dessa frågor redan i samband med riksdagsbeslutet
om en ny forskningsfinansierande organisation (1999/2000:BoU7y). I detta
sammanhang framhölls också vikten av att forskningsinsatser inte hamnar
i ett vakuum mellan olika finansiärer.
Inte heller i frågan om behovet av insatser inom särskilda forskningsområden
har utskottet några egentliga invändningar. Bostadsutskottet har för
sin del vid flera tillfällen exempelvis framhållit behovet av en
tillräcklig kunskapsuppbyggnad i frågor om inomhusmiljön. När det däremot
gäller direkta ställningstaganden till mycket snäva forskningsområden
eller till enskilda forskningsprojekt ligger man inom ett område som
bör överlåtas till de forskningsfinansierande organen. Utskottet avstår
från att ta ställning till om några av de nu aktuella motionsförslagen
helt kan anses falla utanför de frågor som riksdagen bör ta ställning
till. I varje fall anser sig utskottet inte ha tillräcklig kunskap om
det faktiska forskningsbehovet på flera av de områden som utpekas i
motioner.
Riksdagens ställningstagande i mer principiella forskningspolitiska
frågor sker i allmänhet i samband med att regeringen lägger fram en
större forskningspolitisk proposition. Detta sker normalt en gång per
mandatperiod. Regeringen har aviserat sin avsikt att lägga fram en ny
forskningspolitisk proposition i slutet av innevarande månad. Denna
proposition kan givetvis ge underlag för närmare ställningstaganden
till vissa av de i motionerna behandlade frågorna.
Bostadsutskottet avser att på olika sätt följa utvecklingen inom
byggforskningens område efter den omorganisation som genomfördes år 2000.
Utskottet har också pekat ut denna fråga som ett möjligt område för
kommande uppföljningsinsatser från utskottets sida.
Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet de aktuella motionerna.
Reservationer
Utskottets förslag till riksdagsbeslut och ställningstaganden har
föranlett följande reservationer. I rubriken anges vilken punkt i utskottets
förslag till riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.
1. Ansvarsfrågor i byggandet, punkt 1 (c)
av Rigmor Stenmark (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:Bo272
yrkande 1 och avslår motion 2004/05:Bo272 yrkandena 2 och 3.
Ställningstagande
En lång rad undersökningar har visat på stora brister i vårt byggnadsbestånd
vad gäller inomhusmiljön med bl.a. fuktproblem, dålig ventilation och
dåligt ljudklimat. Bristerna i innemiljö resulterar framför allt i att
de boendes hälsa riskeras. En ökande andel barn med allergier och annan
överkänslighet är ett av tecknen på detta förhållande. För att i efterhand
åtgärda byggfel och en dålig inomhusmiljö krävs ofta komplicerade
reparationer som dessutom kan resultera i ökade boendekostnader. Det finns
således all anledning att utforma byggprocessen så att riskerna för
byggfel minimeras. Den kanske viktigaste frågan för att stävja slarv
och brister i byggandet är att ansvaret i byggprocessen blir tydligare
än vad som är fallet i dag. Jag ställer mig mot denna bakgrund bakom
förslaget i motion 2004/05:Bo272 (mp) yrkande 1 om att en utredning bör
genomföras för att klarlägga hur byggsektorn uppfyller sitt producentansvar.
En tydlig utformning av såväl produkt- som producentansvaret kan bl.a.
förväntas resultera i en stärkt kvalitetssäkring av bostäder, förskolor,
skolor och äldreboenden.
Vad jag ovan anfört med anledning av motion 2004/05:Bo272 (mp) yrkande
1 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
2. Ansvarsfrågor i byggandet, punkt 1 (mp)
av Helena Hillar Rosenqvist (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:Bo272
yrkandena 1-3.
Ställningstagande
I motion 2004/05:Bo272 (mp) diskuteras ansvarsförhållandena inom
byggsektorn. Brister och oklarheter på detta område har bidragit till
ständigt återkommande byggskandaler och rapporter om byggfusk. Tunnelbygget
genom Hallandsåsen och fuktskandalen i Södra Hammarbyhamnen är bara två
bland många fall under de senaste åren.
Grunden till problemen står bl.a. att finna i oklarheter när det gäller
helhetsansvaret för en byggnation och det alltför begränsade producentansvaret
på området. Byggbranschen utmärker sig genom att det finns flera aktörer
i ett projekt. Byggherren anlitar arkitekt, entreprenör och underentreprenörer
som tar byggmaterialet från olika firmor. Alla dessa aktörer har givetvis
ett ansvar bl.a. för att material svarar mot miljökraven. Ofta finns
det emellertid olika uppfattningar om hur ansvaret är fördelat dem
emellan, särskilt när byggfel upptäcks i ett senare skede.
Inom byggbranschen används olika slags entreprenadformer. Ansvarsförhållandena
skiljer sig åt beroende på om byggherren använder sig av en totalentreprenad
eller om flera olika entreprenörer är inblandade. Det viktiga är emellertid
att det är klart vem som har helhetsansvaret för att byggprojekt utförs
på ett riktigt sätt så att bl.a. ett miljö- och hälsofarligt utförande
kan undvikas. Problemet är att byggherren i dag ofta inte har de kunskaper,
inom bl.a. miljöområdet, som ett producentansvar kräver.
Jag anser att en utredning bör genomföras som klarlägger hur byggsektorn
klarar dagens frivilliga producentansvar och överväger formerna för en
tydligare lagreglering på detta område. En viktig fråga för utredningen
är också att överväga hur en tydlig reglering för en helhetsansvarig
aktör för varje byggprojekt kan utformas. Huvudsyftet med en lagreglering
är att det över huvud taget inte skall komma in miljöfarligt material
i en byggnad. En viktig fråga är därför också att överväga regleringen
av vilket material som kan tillåtas och vilka krav som skall ställas på
entreprenörernas miljöpolicy.
Vad jag anfört ovan bör riksdagen med bifall till motion 2004/05:Bo272
(mp) tillkännage för regeringen som sin mening.
3. Hästgårdar, punkt 2 (m)
av Marietta de Pourbaix-Lundin (m), Peter Danielsson (m) och Carl-Erik
Skårman (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 2 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen delvis motion
2004/05:Bo220 och avslår motion 2004/05:Bo254.
Ställningstagande
I dag har vi genom olika lagar ett mycket starkt skydd för rätten att
inte bli utsatt för störningar eller för något som kan vara hälsofarligt.
Det är bra att individers rättigheter på detta sätt skyddas. Däremot
kan det ibland finnas skäl att mer förutsättningslöst pröva vad som
verkligen skall betraktas som störande i det enskilda fallet. Vad som
upplevs som störande kan variera starkt mellan olika individer och
variationerna för vad som bör betraktas som hälsofara kan vara mycket
stora när det exempelvis gäller allergier.
Risken för allergier är ett argument som i hög grad påverkar planeringen
av bebyggelse. När bostäder byggs i närheten av ett häststall och en
hästallergiker flyttar in förekommer det att stallet anmäls som en
hälsofara och tvingas att stänga. För att undvika att sådana situationer
uppkommer väljer kommunerna ofta att neka bygglov till nya bostäder i
närheten av häststall. Det fråntar å andra sidan dem som vill bo nära
hästar möjligheten att välja vad de själva upplever som en god boendemiljö.
Kommunernas agerande i plan- och bygglovsärenden med intressen både för
hästhållning och bostäder utgår till stor del från de riktlinjer som
Boverket och Socialstyrelsen upprättat för nybyggnation i närhet av
befintliga hästgårdar. Myndigheterna har försökt etablera principen att
ett skyddsavstånd mellan stallar och bostäder på minst 200 meter skall
gälla även i lantliga miljöer. Rättsfallen ger emellertid inte något
entydigt besked hur plan- och bygglovsärenden skall bedömas i dessa
fall.
De beskrivna förhållandena har givit upphov till en ohållbar situation.
Samtidigt som efterfrågan på att köpa hästgårdar på många håll är mycket
god, motverkar eller förhindrar lagstiftning och myndighetsutövning
nybebyggelse i närheten av befintliga hästgårdar. Nuvarande lagstiftning
och regelverk behöver därför ses över. En rimlig utgångspunkt för
översynen bör vara att man även fortsättningsvis skall vara restriktiv
när det gäller att uppföra nya hästanläggningar i direkt anslutning
till befintlig bebyggelse. När det däremot gäller uppförande av ny
bebyggelse i anslutning till befintliga hästgårdar bör såväl miljöbalken
som Boverkets och Socialstyrelsens riktlinjer ändras så att sådan
bebyggelse underlättas.
I översynsarbetet är det också viktigt att äganderätten skyddas och
stärks så att inga framtida skadeståndskrav kan riktas mot den som är
ägare av den befintliga hästgården. Den allmänna rättsuppfattningen vid
sådana konflikter utgår från principen att den som kom först till platsen
också har rätt att vara kvar. Denna enkla regel borde även vara användbar
i andra typer av konflikter där värderingen av en störning varierar
mellan olika individer. Detta borde framför allt gälla när det inte
finns någon tydlig objektiv hälsofara, utan bara ett upplevt obehag.
Vad vi ovan anfört bör riksdagen tillkännage för regeringen som sin
mening. Det innebär ett delvis bifall till motion 2004/05:Bo220 (m) och
att också vad som förordats i motion 2004/05:Bo254 (s) i huvudsak blir
tillgodosett.
4. God bebyggd miljö, punkt 4 (fp)
av Nina Lundström (fp) och Lars Tysklind (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 4 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2003/04:MJ66
yrkande 16 och 2004/05:Bo308 yrkandena 4 och 12 samt avslår motion
2004/05:Bo235 yrkande 7.
Ställningstagande
Miljömålet God bebyggd miljö har stor betydelse både för inomhusmiljön
och den yttre miljön. Det borde vara en självklarhet att detta mål skall
gälla för hela landet och inte bara för stad och tätort. Det är därför
olyckligt att det i dag finns flera delmål som i huvudsak är inriktade
på förhållandena i tätorterna. Även om problembilden när det gäller
framför allt den yttre miljön troligen är större i många tätorter än på
landsbygden finns det all anledning att inkludera också landsbygdens
yttre miljö i miljömålsarbetet.
Det finns i dag tio delmål inom miljökvalitetsmålet God bebyggd miljö.
Vi ställer oss bakom den syn på behovet av att utveckla dessa delmål
och formulera ett nytt delmål som redovisas i motion 2004/05:Bo308 (fp).
I korthet behöver följande åtgärder vidtas vad gäller de delmål som
faller inom bostadsutskottets beredningsområde:
Delmål 1 om fysisk planering och samhällsbyggande: Detta delmål får
inte automatiskt innebära att en förtätning av boendet eftersträvas.
Det måste vara individernas definition av vad de anser vara god boendemiljö
som styr om samhället skall gå mot en förtätning av tätorterna. Delmålet
bör vidare ta fasta på åtgärder för en god infrastruktur och en utfasning
av användningen av fossila bränslen för transportsektorn. Den biologiska
mångfalden och grön- och vattenområden i tätorterna behöver utvecklas.
Det är också viktigt med ett bättre planeringssystem för dessa frågor
som även inkluderar tätortsnära landsbygd. I arbetet med frågor om
ändamålsenlig bebyggelse måste olika säkerhetsaspekter beaktas, bl.a.
frågor om skydd mot översvämningar. Även frågor om stadsplanering för
trygga miljöer när det gäller skydd mot brott måste uppmärksammas i
högre grad.
Delmål 2 om kulturhistoriskt värdefull bebyggelse: Det är viktigt att
detta delmål inte leder till en alltför statisk syn på stadslandskapet.
Kulturhistoriska värden måste skyddas men samtidigt måste stadens
landskap få förändras i syfte att även tillgodose en förstärkning av de
estetiska värdena. Det är också viktigt att man i målet inkluderar inte
bara bevarandet av miljöer utan också bevarandet av miljöernas historia
och att man sprider denna kunskap till berörda parter.
Delmål 3 om trafikbuller: Det är nödvändigt att framhålla de statliga
verkens - bl.a. Banverkets och Vägverkets - ansvar för att uppsatta mål
kan nås inom den uppsatta tidsramen.
Delmål 7 om energianvändning i byggnader: En skärpt formulering av målet
bör eftersträvas när det gäller energiförbrukning. Det gäller framför
allt att tydliggöra ett mål som inte bara tar fasta på energibesparing
utan också avser en minskning av bostadssektorns utsläpp av växthusgaser.
Vi anser att Sverige bör ha som mål att bostadssektorn minskar sitt
bidrag till koldioxidutsläppen med 50 % till 2025 i förhållande till
utsläppen 1995 och med 80 % till 2050.
Delmål 8 om god inomhusmiljö: Detta är ett av de viktigaste delmålen
inom miljömålet God bebyggd miljö. Vår syn på behovet av en utveckling
av målet redovisas emellertid i annat sammanhang.
Behovet av nya delmål: Ett nytt delmål som rör barns miljö bör utarbetas
och ges rubriken Offentliga lokaler där barn vistas stadigvarande skall
ej orsaka vare sig kortsiktiga eller långsiktiga hälsoproblem. Det bör
ankomma på regeringen att definiera mätbara mål för detta nya delmål.
Vad
vi ovan anfört om behovet av utvecklade delmål under miljökvalitetsmålet
God bebyggd miljö bör riksdagen tillkännage för regeringen som sin mening.
5. God bebyggd miljö, punkt 4 (c)
av Rigmor Stenmark (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 4
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2003/04:MJ66
yrkande 16, 2004/05:Bo235 yrkande 7 och 2004/05:Bo308 yrkandena 4 och
12.
Ställningstagande
I dagens samhälle utgör ohälsan ett av de allvarligaste problemen.
Statens kostnader för ohälsan beräknas motsvara 4-5 % av BNP. Det verkligt
allvarliga är emellertid det dagliga lidande som många människor utsätts
för. Det kan handla om den negativa påverkan av buller, magnetiska och
elektriska fält, radon samt föroreningar från källor i såväl ute- som
innemiljön. Ett ökande antal barnallergier är ett av många tecken på
att det inte står rätt till.
Ohälsan har givetvis många orsaker men jag anser att en stor del av
förklaringen står att finna i vår boendemiljö. En god boendemiljö är
därför en avgörande faktor för människors välbefinnande och livskvalitet.
Jag anser att regeringen hittills inte ägnat detta förhållande tillräcklig
uppmärksamhet. Det är nödvändigt att nu vidga debatten om ohälsan och
utforma ett åtgärdsprogram med en så bred inriktning att ett helhetsgrepp
kan tas om problemen.
Ett första steg i ett sådant arbete bör vara att utarbeta en nationell
handlingsplan inriktad på boende och hälsa som skall analysera omfattningen
av och orsakerna till ohälsan, men framför allt ge konkreta förslag
till förbättringar.
Utöver arbetet med den nationella handlingsplanen för en bättre boendemiljö
bör givetvis även miljömålsarbetet med att utveckla de 15 miljökvalitetsmålen
drivas vidare och intensifieras. I två fp-motioner föreslås en rad
åtgärder som gäller delmålen inom miljökvalitetsmålet God bebyggd miljö.
Jag ansluter mig i dessa frågor till ställningstagandet i den ovan
redovisade reservationen (fp) med rubriken God bebyggd miljö.
Sammanfattningsvis anser jag således att riksdagen med bifall till
förslagen i Centerpartiets partimotion 2004/05:Bo235 yrkande 7 samt
motionerna 2003/04:MJ66 (fp) yrkande 16 och 2004/05:Bo308 (fp) yrkandena
4 och 12 bör tillkännage för regeringen som sin mening vad som ovan
anförts.
6. Allergiframkallande ämnen i byggprodukter, punkt 5 (fp, c)
av Nina Lundström (fp), Lars Tysklind (fp) och Rigmor Stenmark (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 5 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:Bo308
yrkande 1.
Ställningstagande
Enligt Byggnadsmiljöutredningen befinner vi oss inomhus ca 90 % av vår
tid. En god inomhusmiljö är därför av största vikt både för vår hälsa
och för vårt välbefinnande. Tyvärr är detta långtifrån alltid fallet.
Alltför ofta kommer rapporter om hus som drabbats av mögelskador och om
byggmaterial som innehåller farliga kemikalier.
Det behöver vidtas åtgärder inom flera områden för att skapa bättre
garantier för att den tillkommande bebyggelsen skall bestå av friska
hus. Huvudansvaret för utvecklingen måste ligga hos byggare och tillverkare
av byggmaterial, men det krävs också tydligt formulerade krav från
samhällets sida. Ett arbete som är viktigt i detta sammanhang är skapandet
av en ny europeisk kemikaliepolitik (REACH). Det är nödvändigt att REACH
nu verkligen blir ett effektivt verktyg för kunskap om och krav på
kemikalier. Sverige måste därför vara drivande för att ett antal viktiga
principer skall inkluderas i arbetet. Det gäller bl.a. principen att
kunskap om kemikalier och deras effekter skall föras vidare till varje
led i produkt- och produktionskedjan.
I nuläget finns det ett antal kemikalier, bl.a. polymerer, som inte
ingår i REACH. Det är viktigt att grundläggande kunskap kring
säkerhetsaspekter tas fram om de polymerer som är relevanta i byggbranschen.
Polymerer i sig är sällan hälsovådliga utan riskerna uppkommer snarare
genom samverkan med fukt, ålder och angrepp från t.ex. svamp och mögel.
Fukt i byggnader är också en viktig orsak till att byggnadsrelaterade
allergier har blivit allt vanligare. Det blir allt tydligare att emissioner
av specifika kemikalier såsom formaldehyd och ftalater kan orsaka allergi
och astma.
Vi anser att regeringen bör ta fram en tydlig strategi mot allergiframkallande
(sensibiliserande) ämnen i byggnadsmaterial. Denna strategi skall inte
bara innefatta lagstiftningsåtgärder utan även kartläggningar av de
olika ämnen som kan förorsaka allergier. Den kunskap som kommer fram
genom REACH-arbetet bör givetvis vara en viktig utgångspunkt för
utvecklandet av en svensk strategi på området.
Det vi nu med anledning av motion 2004/05:Bo308 (fp) yrkande 1 anfört
om allergiframkallande ämnen i byggmaterial bör riksdagen tillkännage
för regeringen som sin mening.
7. Radon i bostäder, punkt 6 (fp, kd, c)
av Ragnwi Marcelind (kd), Nina Lundström (fp), Lars Tysklind (fp) och
Rigmor Stenmark (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 6 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2004/05:MJ498
yrkande 42 och 2004/05:Bo308 yrkande 3.
Ställningstagande
Radon i bostäder står för den klart största andelen av den joniserande
strålning som svenska folket utsätts för. Radon är också efter rökning
den främsta orsaken till lungcancer i Sverige. Omkring vart sjunde fall
av lungcancer beror på överexponering av radon enligt en undersökning
vid Karolinska Institutet.
Det är mot denna bakgrund som riksdagen i miljömålsarbetet har fastställt
ett delmål för hur radonhalten i skolor, förskolor och bostäder successivt
skall sänkas. Enligt en rapport från Miljömålsrådet föregående år är
det emellertid osannolikt att de uppsatta målen kommer att nås. Det kan
således konstateras att de åtgärder som nu genomförs inte är tillräckliga.
Framför allt utförs inte radonmätningar i tillräcklig omfattning.
Regeringen bör mot denna bakgrund uppmanas att snarast återkomma till
riksdagen med en redogörelse för vilka ytterligare åtgärder som bör
vidtas för att målen om minskad radonhalt i bostäder skall kunna nås.
Vidare bör regeringen undersöka vilka metoder som kan användas för att
stärka konsumentskyddet när det gäller bostäder och radon. Det bör bl.
a. bli möjligt för den som bor i en lägenhet eller som avser att köpa
ett hus att få information om radonhalten i bostaden överstiger
gränsvärdena. Regeringen bör också verka för ökade informationssatsningar
på området.
Vad vi ovan anfört bör riksdagen tillkännage för regeringen som sin
mening. Det innebär också ett bifall till motionerna 2004/05:MJ498 (kd)
yrkande 42 och 2004/05:Bo308 (fp) yrkande 3.
8. Energihushållning, punkt 10 (fp)
av Nina Lundström (fp) och Lars Tysklind (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 10
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2004/05:N309
yrkande 12, 2004/05:Bo214 yrkandena 1 och 2 samt 2004/05:Bo228.
Ställningstagande
Det energipolitiska omställningsprogrammet har hittills visat ett magert
resultat. Det krävs nu kraftfulla åtgärder inom alla sektorer. Bostadssektorn
står för en stor del av den sammanlagda energiförbrukningen och
sparpotentialen är fortfarande hög. Särskilt vid nyproduktion, men även i
samband med ombyggnad, är det viktigt att denna potential tas till vara.
Det kommer emellertid rapporter som tyder på att det inte längre pågår
en utveckling mot energisnålare hus. I en studie som gjorts på Chalmers
tekniska högskola slås det fast att vi inte bygger mer energisnåla hus
nu än vad vi gjorde tidigare.
Denna brist på utveckling inom byggsektorn kan ha flera orsaker.
Informationen och kunskapsspridningen om kostnads- och energieffektiva
lösningar kan säkert förbättras i flera avseenden. Det finns åtskilliga
exempel på projekt där en god ekonomi kunnat kombineras med byggnadstekniska
lösningar som leder fram till en mycket låg energiförbrukning. Kunskapen
om dessa lösningar måste ges stor spridning så att de kommer till allmän
användning.
Förklaringen till frånvaron av utveckling står sannolikt också att finna
i bristande ekonomiska incitament eller otydliga byggkrav från samhällets
sida. Det finns därför skäl att överväga formerna för sådana incitament.
Exempelvis får inte skattereglerna motverka energieffektiva lösningar.
Byggreglerna bör också ses över i syfte att lyfta fram byggnadsteknik
som leder till en bättre energihushållning.
Vad vi nu anfört med anledning av motion 2004/05:Bo309 (fp) yrkande 12
bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Det innebär att
även övriga motioner som behandlas i detta avsnitt delvis får anses bli
tillgodosedda.
9. Energihushållning, punkt 10 (kd, c)
av Ragnwi Marcelind (kd) och Rigmor Stenmark (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 10
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2004/05:N309
yrkande 12, 2004/05:Bo214 yrkandena 1 och 2 samt 2004/05:Bo228.
Ställningstagande
I en studie som gjorts på Chalmers tekniska högskola slås det fast att
vi inte bygger mer energisnåla hus nu än vad vi gjorde tidigare. Snarare
tycks utvecklingen gå åt motsatt håll. Det finns emellertid glädjande
undantag i form av projekt där man har lyckats bygga energisnåla hus
till i stort sett samma kostnad som för ett vanligt bygge. Som föreslås
i motion 2004/05:N309 (fp) måste denna typ av projekt få uppmuntran,
och kunskap om byggmetoder m.m. bör spridas till fler entreprenörer.
Vidare bör, i enlighet med förslaget i motion 2004/05:Bo228 (s), en
dialog om metoder för energisnålt byggande snarast initieras mellan
berörda parter. Ett samarbete bör komma till stånd med bl.a. företrädare
för byggbranschen, fastighetsägarna och SABO i syfte att sektorn på ett
bättre sätt än hittills skall ta ansvar för att minska energiförbrukningen
i flerfamiljshus.
Jag anser också att riksdagen bör uttala sig enligt de två förslag som
läggs fram i motion 2004/05:Bo214 (kd). Det finns således ett behov av
att i energispararbetet i högre grad lyfta fram värmeutjämningens
betydelse. Regeringen bör ge tydliga direktiv till myndigheterna att
värmeutjämning bör ses som en viktig faktor i energieffektiviseringsarbetet.
Det finns också anledning att följa upp implementeringen av EU:s
energidirektiv så att effektiviseringsarbetet verkligen bedrivs effektivt.
Regeringen bör därför till riksdagen årligen återkomma med en rapport
om detta arbete.
Vad jag ovan anfört med anledning av motionerna 2004/05:Bo214 (kd),
2004/05:Bo228 (s) och 2004/05:N309 (fp) yrkande 12 bör riksdagen
tillkännage för regeringen som sin mening.
10. Direktverkande elvärme, punkt 11 - motiveringen (m, fp)
av Marietta de Pourbaix-Lundin (m), Nina Lundström (fp), Peter Danielsson
(m), Lars Tysklind (fp) och Carl-Erik Skårman (m).
Ställningstagande
Vi anser att de aktuella motionerna med förslag om ett förbud mot
direktverkande elvärme entydigt bör avvisas av riksdagen. Det bör vara
möjligt att välja uppvärmningsform utan denna typ av statliga restriktioner.
Elenergi produceras i huvudsak inom landet. Denna produktion - genom
vattenkraft och kärnkraft - ger dessutom i förhållande till andra
energiformer en miljömässigt mindre belastning.
Det bör således stå den enskilde fastighetsägaren fritt att ta ställning
till om eluppvärmning är den bästa lösningen i det enskilda fallet,
oavsett om det är frågan om s.k. direktverkande elvärme eller en elpanna
med exempelvis vattenburen värmedistribution. Det kan i sammanhanget
framhållas att Boverket i sin analys av konsekvenserna av ett förbud
konstaterat att det varken är miljömässigt eller ekonomiskt försvarbart
med ett förbud mot direktverkande elvärme.
Med hänvisning till ovanstående motivering bör riksdagen avslå motion
2004/05:MJ507 (c) yrkande 12.
11. Direktverkande elvärme, punkt 11 (v, c, mp)
av Owe Hellberg (v), Rigmor Stenmark (c), Sten Lundström (v) och Helena
Hillar Rosenqvist (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 11
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:MJ507
yrkande 12.
Ställningstagande
Elektricitet är en högkvalitativ energi som bör användas på bästa sätt.
Det är mot den bakgrunden oroande att mer än 40 % av Sveriges producerade
elenergi används till uppvärmning och luftkonditionering av bostäder
och lokaler.
I en- och tvåbostadshus är det fortfarande möjligt att installera
direktverkande elvärme om byggnaden har särskilt goda energiegenskaper.
Det gäller för såväl nybyggnation som ombyggnation. Det är emellertid
uppenbart att elanvändningen för uppvärmningsändamål måste minska
kraftigt. Ett tungt vägande skäl är givetvis att kärnkraften skall avvecklas,
men huvudskälet är att elenergin skall användas i mer tekniskt
komplicerade sammanhang än uppvärmning. Ett första viktigt steg för att
successivt minska elanvändningen inom bostadssektorn är att hindra att
ytterligare bostäder förses med uppvärmningssystem som inte relativt
enkelt kan konverteras till användning av miljövänliga värmekällor.
Användningen av direktverkande elvärme förhindrar eller försvårar
påtagligt en sådan omställning.
Riksdagen har de senaste åren avslagit motionsförslag om att införa ett
förbud mot direktverkande elvärme med hänvisning till ett regeringsuppdrag
till Boverket att genomföra en analys av konsekvenserna av ett sådant
förbud. Detta uppdrag avrapporterades hösten 2003. Riksdagen bör därför
begära att regeringen snarast lägger fram ett förslag om att ta bort
direktverkande eluppvärmning som uppvärmningsalternativ. Detta bör gälla
både vid nybyggnation och vid större ombyggnationer. Enstaka fritidshus
bör fortfarande stå utanför dessa bestämmelser.
Det som ovan anförts om direktverkande elvärme med anledning av motion
2004/05:MJ507 (c) yrkande 12 bör riksdagen som sin mening tillkännage
för regeringen.
12. Barnsäkerhet i äldre bostäder, punkt 12 (kd, v, c, mp)
av Ragnwi Marcelind (kd), Owe Hellberg (v), Rigmor Stenmark (c), Sten
Lundström (v) och Helena Hillar Rosenqvist (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 12
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:Bo306
yrkande 27.
Ställningstagande
Under en lång rad år har det i motioner föreslagits att åtgärder skall
vidtas för att förebygga barnolycksfall i våra bostäder. Bostadsutskottets
och riksdagens majoritet har avvisat dessa förslag med hänvisning till
pågående överväganden eller genomförda informationskampanjer. Några mer
påtagliga åtgärder för att förbättra barnsäkerheten i det befintliga
bostadsbeståndet har emellertid inte vidtagits. Under tiden har ett
skrämmande stort antal barnolycksfall varje år understrukit behovet av
ytterligare insatser för en ökad barnsäkerhet.
Regler som syftar till att förhindra barnolycksfall infördes i
byggnadslagstiftningen för nybyggda hus 1973 och för ombyggnader 1976. Det
innebär med stor sannolikhet att bl.a. större delen av miljonprogrammets
bostäder inte från början försetts med sådan utrustning. Även om vissa
kompletteringar i efterhand kan ha gjorts i delar av det äldre
bostadsbeståndet finns det förmodligen ett mycket stort antal lägenheter i
områden med en hög andel barnfamiljer som helt saknar säkerhetsutrustning.
Resultaten av de undersökningar som bl.a. Barnombudsmannen (BO) gjort
av barnolycksfall utgör en sorglig bekräftelse på detta förhållande.
BO:s undersökningar har visat att nästan alla dödsolyckor under senare
år där barn fallit ut från fönster och balkonger har inträffat i hus
byggda före 1973. BO har konstaterat att många av olyckorna hade kunnat
undvikas om krav på säkerhetsanordningar funnits även för dessa årgångar
av hus. BO har också vid flera tillfällen föreslagit att barnsäkerhetskraven
i Boverkets byggregler även skall gälla fastigheter byggda före 1973.
Boverket föreslog samma sak redan 1993.
Under en följd av år reagerade regeringen inte alls på de förslag som
myndigheterna fört fram. Till slut tillsatte regeringen en
barnsäkerhetsdelegation med uppgift att se över frågor om säkerhet och
förebyggande
av skador i barns och ungdomars miljö. Barnsäkerhetsdelegationen redovisade
sitt slutbetänkande hösten 2003. Det innehöll överväganden och förslag
i många frågor. Delegationen redovisade däremot inte några överväganden
i frågan om behovet av och lämplig utformning av en lagstiftning om
barnsäkerhetskrav i äldre bebyggelse, trots att detta ingick i uppdraget.
I samband med bostadsutskottets behandling av motioner om barnsäkerhet
föregående år anfördes i en reservation (kd, v, c, mp) att frågan hade
förhalats så länge av regeringen att det var dags att begära att ett
förslag skulle läggas fram för riksdagen med utökade krav på barnsäkerhet
i det äldre bostadsbeståndet. Bostadsutskottets majoritet konstaterade
i stället att Barnsäkerhetsdelegationen visserligen inte föreslagit
ändrad lagstiftning men att denna fråga ändå kunde förväntas bli belyst
vid remissbehandlingen av delegationens betänkande. Vi kan nu konstatera
att regeringen valt att varken remissbehandla betänkandet eller på annat
sätt pröva frågan om lagstiftning för att höja barnsäkerheten i äldre
bostäder. Vid en föredragning av företrädare från Regeringskansliet
framkom att det inte heller finns några som helst planer på att göra så.
Vi anser mot denna bakgrund att det borde vara uppenbart att det krävs
ett initiativ från bostadsutskottet och riksdagen i frågan. Riksdagen
bör således begära av regeringen att den snarast återkommer med ett
förslag i enlighet med motion 2004/05:Bo306 (kd) yrkande 27.
13. Sprinklersystem, punkt 14 (v, c)
av Owe Hellberg (v), Rigmor Stenmark (c) och Sten Lundström (v).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 14
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2004/05:Bo219
och 2004/05:Bo314 samt bifaller delvis motion 2004/05:Bo271.
Ställningstagande
Boverkets regler om brandskydd innehåller i dag inga krav på sprinkler
i lokaler för vårdinstitutioner. Däremot finns krav om automatiskt
brandlarm samt högre krav på väggmaterial och byggnadens konstruktion.
Enligt uppgift från Boverket är ett starkt personskydd grundlinjen när
det gäller brandsäkerhet vid vårdinstitutioner. Huvudsyftet är att
människorna i lokalen snabbt och säkert kan ta sig ut eller få hjälp att
ta sig ut.
Även om det givetvis alltid bör vara utgångspunkten att människor snabbt
skall evakueras från en brinnande byggnad måste det även finnas en
beredskap för situationer när detta inte sker. Det kan bero på att de
personer som finns i en vårdlokal inte själva kan ta sig ur byggnaden
och hjälp inte finns på plats i tillräcklig omfattning. Det kan också
bero på att säkerhetsrutiner inte följs. Ett särskilt problem är de
låsta vårdavdelningarna inom bl.a. psykiatrin. Ett tragiskt exempel på
följden av låsta avdelningar och bristande brandskydd är branden vid
S:t Sigfrids sjukhus i Växjö då två unga kvinnor dog.
Det pågår för närvarande ett forsknings- och utvecklingsarbete inom
brandskyddsområdet där en ökad användning av sprinkleranläggningar är
ett intressant alternativ. Det finns nu lösningar som inte kräver så
dyra investeringar. Sprinklersystemen har flera påtagliga fördelar, bl.
a. kan andra byggnadstekniska lösningar godkännas. Större öppna ytor
blir möjliga och det ställs inte längre lika hårda krav på t.ex.
avskiljande dörrar mellan uppehållsrum och korridor på en vårdanläggning.
Med ett sprinklersystem installerat kan det med andra ord skapas en
både säkrare och trivsammare miljö för personal och boende.
I flera andra länder har man med stor framgång infört regelsystem som
i högre grad kräver sprinklersystem för att höja brandsäkerheten i bl.
a. äldreboende. Representanter för Räddningsverket har i olika sammanhang
pläderat för införande av motsvarande krav även i Sverige. Det är
emellertid viktigt att övervägandena inte begränsas till bara äldreboende
utan att frågan om motsvarande krav för andra typer av särskilt boende
och institutioner också prövas. Särskilda krav bör kunna ställas på
säkerheten i olika former av institutioner med låsta avdelningar.
Sammanfattningsvis anser vi att starka skäl talar för att sprinklersystem
skall vara en obligatorisk metod att höja brandsäkerheten i vissa typer
av boenden och institutioner. Vi anser därför att regeringen bör få ett
uppdrag att utreda behovet av ett regelverk för sprinklersystem. Detta
bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
14. Krav på tillgänglighet, punkt 15 (kd, c)
av Ragnwi Marcelind (kd) och Rigmor Stenmark (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 15
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2004/05:Bo213
och 2004/05:Bo303 yrkande 3 och avslår motionerna 2004/05:Ub230 yrkande
26, 2004/05:Bo216, 2004/05:Bo241, 2004/05:Bo284 och 2004/05:Bo293
yrkandena 1-3.
Ställningstagande
Tillgänglighet för äldre och funktionshindrade i den byggda miljön är
en viktig integrationsfråga för bostadspolitiken. Det är också rimligt
att se denna fråga som en grundläggande demokratifråga eftersom
tillgänglighet är en förutsättning för delaktighet i de flesta
samhällsaktiviteter.
Det är därför nödvändigt att handikapperspektivet finns med på alla
nivåer och verksamheter i samhället
Trots att flera förändringar har gjorts i byggnadslagstiftningen under
senare år med syfte att förbättra tillgängligheten i den byggda miljön
kan vi konstatera att det fortfarande tillkommer byggnader och hela
bostadsområden som har stora brister i tillgänglighet och användbarhet.
Det kan vidare konstateras att arbetet med att åtgärda de omfattande
brister som finns i det äldre byggnadsbeståndet inte drivs på önskvärt
sätt.
Den diskriminering av stora delar av befolkningen som en bristande
tillgänglighet innebär får inte fortgå, utan kraftfulla åtgärder bör
sättas in. Det kan inte accepteras att elever utestängs från sina skolor,
att funktionshindrade inte kan besöka butiker eller andra serviceinrättningar
eller att äldre tvingas lämna sina invanda boendemiljöer när rörligheten
minskar.
Många svenska kommuner har gjort sammanställningar, s.k. handikappguider,
som anger tillgängligheten i olika byggnader och platser inom kommunen.
Alla kommuner borde ha en sådan.
Situationen för funktionshindrade elever och studenter bör särskilt
uppmärksammas. Tillgängligheten till skolor, universitet och högskolor
är ofta bristfällig. I dag existerar inte samma möjlighet att välja
skola eller universitetsutbildning för funktionshindrade som för övriga
delar av befolkningen. Valet av fritidsaktiviteter blir också ofta styrt
av bristen på tillgänglighet. Den främsta orsaken till denna diskriminering
är okunskap. Det är därför nödvändigt att arkitekter, byggherrar,
byggingenjörer och beslutsfattare ges utbildning i handikappkunskap.
De olika handikapporganisationerna har specifika kunskaper om tillgänglighet
som också måste tas till vara. Det måste skapas rutiner så att de kommer
in i ett tidigt skede i planeringen. Detta kan bl.a. ske om dessa
organisationers möjlighet till samråd i plan- och byggärenden förstärks.
Det är i detta sammanhang viktigt att komma ihåg att olika sorters
funktionshinder kräver olika lösningar.
Den parlamentariska kommitté som utreder PBL har i uppdrag att se över
kraven på en tillgänglig utformning av bebyggelsen. Det är nödvändigt
att denna översyn leder fram till förändrade regler och andra åtgärder
som har en klar inriktning på att de brister i den byggda miljön som
påtalas i de aktuella kd-motionerna undanröjs. Utgångspunkten för arbetet
bör vara att all nybyggnation skall vara anpassad eller enkel att anpassa
till funktionshindrades behov. Det finns också ett behov av att noga
följa att de skärpta lagkrav som riksdagen redan antagit om anpassningsåtgärder
i befintliga miljöer verkligen leder till att anpassningsåtgärderna
kommer till stånd.
Vad vi ovan anfört om bl.a. vikten av skärpta och förtydligade krav på
tillgängligheten i den byggda miljön och om handikapporganisationernas
inflytande i plan- och byggprocessen bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna. Detta innebär ett bifall till motionerna
2004/05:Bo213 (kd) och 2004/05:Bo303 (kd) yrkande 3. Även övriga motioner
som behandlas i avsnittet om tillgängligheten torde därigenom till stor
del få anses vara tillgodosedda.
15. Krav på tillgänglighet, punkt 15 (mp)
av Helena Hillar Rosenqvist (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 15
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2004/05:Ub230
yrkande 26 och 2004/05:Bo241 samt avslår motionerna 2004/05:Bo213,
2004/05:Bo216, 2004/05:Bo284, 2004/05:Bo293 yrkandena 1-3 och 2004/05:Bo303
yrkande 3.
Ställningstagande
I Miljöpartiets partimotion 2004/05:Ub230 behandlas frågor om hur elever
med funktionshinder skall kunna garanteras att få ta del av skolundervisning
utan att behöva diskrimineras på olika sätt. En typ av diskriminering
som de ofta utsätts för beror på att samhället har utformat sina fysiska
strukturer på ett otillgängligt sätt. Det är nu nödvändigt att vidta
olika åtgärder med målsättningen att alla skolans lokaler skall vara
tillgängliga för alla. Jag anser att riksdagen bör tillstyrka Miljöpartiets
förslag om att det skall tillsättas en utredning för att se över hur en
lagstiftning som garanterar en successiv implementering av tillgänglighet
bör utformas.
Denna utredning bör också se över tillgänglighetsfrågorna för de grupper
med dolda handikapp som ofta glöms bort när tillgängligheten diskuteras.
Det gäller bl.a. frågan om tillgängligheten till kulturutbudet för
personer med de handikapp som diskuteras i motion 2004/05:Bo241 (s),
dvs. allergi, epilepsi och stomi. I dag begränsas personer med dolda
handikapp i sin kulturkonsumtion genom dåligt anpassade lokaler. Det
bör därför krävas att alla kulturinstitutioner utrustas med hjälpmedel
för att klara av besökares olika behov.
Vad jag nu anfört med anledning av Miljöpartiets partimotion 2004/05:Ub230
yrkande 26 och motion 2004/05:Bo241 (s) bör riksdagen tillkännage för
regeringen som sin mening. Det innebär att även vissa förslag i övriga
motioner om tillgängligheten blir tillgodosedda.
16. Behovet av hissar, punkt 16 (m)
av Marietta de Pourbaix-Lundin (m), Peter Danielsson (m) och Carl-Erik
Skårman (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 16
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:Bo204
och avslår motion 2004/05:Bo222.
Ställningstagande
Det är nödvändigt att bostadskonsumenternas efterfrågan tillåts ge ett
större genomslag på utbudet, bl.a. genom att fastighetsägarna ges
möjlighet att förvalta och förnya sitt bostadsbestånd utan en missriktad
statlig styrning. Denna utgångspunkt borde gälla för bostadspolitiken
i stort men även i enskilda frågor. Ett exempel på en missriktad statlig
styrning är det hissbidrag som kunde utgå under några månader i slutet
av 2004. Denna typ av subventioner som plötsligt dyker upp för att sedan
försvinna igen omöjliggör för fastighetsägare att långsiktigt planera
underhåll och ombyggnader. En annan typ av missriktad styrning är den
alltför strikta tillämpningen av reglerna om att hiss skall installeras
i samband med vissa ombyggnader. I en m-motion beskrivs hur denna regel
motverkar tillkomsten av starkt efterfrågade bostäder.
Det finns i dag en stor efterfrågan på små, centralt belägna lägenheter
från ungdomar, men även från andra grupper. Samtidigt finns det en till
stor del outnyttjad möjlighet att tillgodose denna efterfrågan till
rimliga kostnader. Det har nämligen visat sig att ombyggnad av vindsutrymmen
till bostäder är fullt möjlig i de delar av det äldre bostadsbeståndet
som har stora torkrum m.m. som väl lämpar sig för ombyggnad. Dessa
ombyggnadsprojekt omöjliggörs emellertid i dag ofta av att inredningen
av en vindsvåning samtidigt utlöser ett krav på att hiss skall installeras.
Detta krav är vanligen helt omöjligt att tillgodose både av ekonomiska
och byggnadstekniska skäl. En hissinstallation är normalt sett så dyr
att kostnaden omöjligt kan bäras av den tillkommande bostadsytan.
Dessutom skulle hissinstallationen i många fall också medföra ingrepp i
den övriga byggnaden med bortfall av bostadsyta i underliggande lägenheter.
Följden av hisskravet blir alltså att det starkt efterfrågade
bostadstillskottet inte kommer till stånd. Tillgänglighetskravet är naturligtvis
viktigt, men det får inte drivas så långt att det till slut motverkar
sitt eget syfte eller hindrar att önskvärda åtgärder vidtas. Ingen
funktionshindrad blir hjälpt av att tillskottet av vindsvåningar på
bostadsmarknaden stoppas.
Vi anser att den tillämpning av byggnadslagstiftningen som på många
håll inneburit att tillkomsten av vindsvåningar stoppats måste ändras.
Det måste ges större möjlighet att bedöma rimligheten av att installera
hiss i det enskilda fallet. Om alternativet står mellan att inga bostäder
tillkommer eller att bostäder inreds på vindar utan att de kan nås med
hiss, är utan tvekan det senare att föredra.
Vi anser att riksdagen bör begära att regeringen återkommer med förslag
om en lagändring med den förordade inriktningen. Vad vi nu anfört innebär
att vi tillstyrker motion 2004/05:Bo204 (m) och avstyrker motion
2004/05:Bo222 (s).
17. Behovet av hissar, punkt 16 (c)
av Rigmor Stenmark (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 16
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen delvis motion
2004/05:Bo222 och avslår motion 2004/05:Bo204.
Ställningstagande
Både andelen och antalet äldre i den svenska befolkningen kommer att
öka kraftigt under de närmaste årtiondena. Det är därför hög tid att nu
anpassa våra bostadshus efter denna utveckling. En förutsättning för
att många äldre skall kunna bo kvar i sina invanda bostadsmiljöer är
att flervåningshus förses med hiss. Samtidigt ger givetvis hissarna
bättre förutsättningar för funktionshindrade att själva välja boende.
Hissar underlättar också vardagslivet för barnfamiljer och andra grupper.
Sammantaget ger en installation av hiss förutsättningar för många
personer att leva ett aktivt liv med god livskvalitet.
Jag anser mot denna bakgrund att regeringen snarast bör se över vilka
åtgärder som kan sättas in för att underlätta installationen av hissar
i vårt äldre bostadsbestånd. Redovisningen bör även omfatta de ekonomiska
och tekniska förutsättningarna för hissinstallationer. Ett underlag för
övervägandena i denna fråga har redovisats av Boverket i rapporten Bättre
koll på underhåll. Även Äldreberedningen uppmärksammade behovet av
hissinstallationer i sitt slutbetänkande. Det får därför förutsättas att
de kompletterande utredningsinsatser som kan behövas genomförs utan
onödig tidsfördröjning. Regeringens överväganden bör utmynna i att en
konkret plan för ökad tillgänglighet genom hissinstallationer läggs
fram för riksdagen.
Vad jag ovan anfört bör riksdagen som sin mening tillkännage för regeringen.
Det innebär ett delvis bifall till motion 2004/05:Bo222 (s). Motion
2004/05:Bo204 (m) avstyrks.
18. Bostadsanpassningsbidrag för elöverkänsliga, punkt 18 (v, c, mp)
av
Owe Hellberg (v), Rigmor Stenmark (c), Sten Lundström (v) och Helena
Hillar Rosenqvist (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 18
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2004/05:So506
yrkande 6 och 2004/05:Bo278 yrkande 4.
Ställningstagande
Elsanering av bostäder har visat sig vara en verksam metod för att göra
det möjligt för elöverkänsliga att bo kvar i sina bostäder och ha ett
någorlunda drägligt liv. Bostadsutskottet har vid flera tillfällen
uttalat sitt stöd för elsanering, bl.a. i sitt betänkande 1996/97:BoU12.
Där uttalar bostadsutskottet bl.a. följande:
Möjligheten att få stöd vid elöverkänslighet skall naturligtvis inte
vara avhängig av i vilken kommun den som drabbas är bosatt. Det får
enligt utskottets mening förutsättas att kommunerna fortsättningsvis
agerar på mer likartat sätt och att detta agerande baseras på den
positiva attityd som många kommuner uppvisat. Skulle så inte vara fallet
finns det anledning att återkomma till frågan.
Bostadsutskottet har därefter vid ett flertal tillfällen upprepat sin
syn på vikten av likabehandling av elöverkänsliga oavsett bostadsort.
Utskottet har emellertid samtidigt vid varje tillfälle konstaterat att
lagen om bostadsanpassningsbidrag enligt gällande tolkning inte ger
rätt till sådant bidrag. Enligt Boverkets handledning för bidragshanteringen
skall nämligen bidrag inte lämnas för s.k. elsanering. Utskottet har
emellertid inte velat uttala sitt stöd för ändrade regler utan hänvisat
till att man avvaktar ytterligare forskning. Under tiden står de
elöverkänsliga år efter år utan hjälp från samhällets sida.
Om det skall bli någon förändring måste det till ett initiativ från
riksdagen och regeringen. Riksdagen bör därför en gång för alla fastslå
att elsanering skall berättiga till bostadsanpassningsbidrag. Skulle
detta ställningstagande förutsätta en lagändring bör regeringen skyndsamt
återkomma till riksdagen med ett förslag i frågan.
Vad vi nu med anslutning till motionerna 2004/05:Bo278 (c) yrkande 4
och 2004/05:So506 (c) yrkande 6 anfört bör riksdagen som sin mening
tillkännage för regeringen.
19. Byggforskning, punkt 19 (kd, c)
av Ragnwi Marcelind (kd) och Rigmor Stenmark (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 19
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:Bo299
yrkandena 1-4 och avslår motionerna 2003/04:MJ66 yrkande 14, 2004/05:Bo224,
2004/05:Bo308 yrkande 13 och 2004/05:Bo319.
Ställningstagande
Samhällsbyggnads- och byggsektorn svarar för omkring 10 % av Sveriges
bruttonationalprodukt och dess 80 000 företag sysselsätter ca 450 000
personer. Denna sektor har därigenom en avgörande betydelse både för
landets ekonomiska utveckling och för möjligheterna att åstadkomma en
hållbar utveckling i övrigt. Sektorns komplexitet och företagsstruktur
samt ett ofta mycket detaljerat regelsystem har emellertid lett till
brister i incitament för utveckling, innovationer, förnyelse och
risktagande. Resultatet är låg produktivitetsutveckling, kvalitetsbrister,
svagt konkurrenstryck och bristande kundfokus.
Staten har ett stort ansvar för samhällsbyggnadssektorns utveckling.
Mer än hälften av all upphandling inom byggsektorn sker via det politiska
systemet och bekostas av skattemedel. Den byggda miljön har också en
avgörande betydelse för medborgarnas liv och välbefinnande. Samhället
har därmed ett särskilt ansvar för kunskapsuppbyggnaden och forskningen
på området. Utvecklingen av de statliga anslagen till forskning och
utveckling riktad mot samhällsbyggnadssektorn har detta till trots
minskat från 1990-talets början.
Omstruktureringen av Sveriges forskningsfinansiering har bl.a. kännetecknats
av en positiv fokusering på ökad forskningskvalitet. Samtidigt har den
inneburit en otydlighet avseende identifikation och erkännande av
forskning och utveckling inriktad på samhällsbyggande. Detta gäller inte
minst bristen på regler för hanteringen av anslag från EU:s ramverk för
forskning, särskilt i fråga om medfinansiering av EU-projekt. Denna
brist hotar svenska forskares konkurrensmöjligheter om EU-kontrakt och
blir särskilt kännbar för forskningen inom samhällsbyggnadssektorn.
Ett grundproblem är att det saknas särskilda medel för medfinansiering.
Ett annat problem för forskarna är att ett av EU redan godkänt projekt
även måste prövas av de svenska forskningsfinansiärerna. Denna hantering
leder inte sällan till förseningar, likviditetsproblem och otrygghet
för forskargruppen. Sverige bör mot denna bakgrund agera för att åstadkomma
en bättre koordinering mellan nationella finansieringsprogram och EU:s
ramprogram för forskning.
En annan fråga som inte har hanterats bra efter omstruktureringen gäller
möjligheten för forskningen inom sektorn att få stöd från flera
forskningsfinansiärer. Formas är visserligen det forskningsråd som har ett
utpekat ansvar för stöd till kunskapsuppbyggande samhällsbyggnadsforskning,
men stöd skall även kunna utgå från andra forskningsråd och stiftelser.
Det har emellertid visat sig att forskare inriktade mot sektorn har
haft mycket svårt att komma i fråga för stöd från andra forskningsfinansiärer.
Detta gäller inte minst för Vinnova som har till uppgift att främja
hållbar tillväxt genom utveckling av effektiva innovationssystem och
finansiering av behovsmotiverad forskning. Rimligen borde denna
programförklaring och målsättning gälla alla sektorer av samhället och då
inte minst samhällsbyggnadssektorn.
Med hänvisning till det anförda ställer vi oss bakom förslagen i motion
2004/05:Bo299 (kd) om att riksdagen skall tillkännage för regeringen
att den bör
agera för att stärka samverkan mellan de forskningsfinansierande organen
och samhällsbyggnadssektorn,
vidta åtgärder så att byggsektorn ges samma status och samma möjligheter
som andra industrisektorer för stöd till innovationsinriktad forskning
och utveckling,
åstadkomma bättre förutsättningar för svenska forskares medverkan i
EU-program och andra internationella forum,
verka för en bättre koordinering av svenska forsknings- och
finansieringsprogram med EU:s ramverk för forskning.
Ett genomförande av dessa förslag skulle innebära att
forskningsförutsättningarna
inom samhällsbyggnadssektorn påtagligt förbättrades. Därmed ges också
förutsättningar för att bättre kunna tillgodose de förslag som läggs
fram i övriga motioner som behandlas i avsnittet om byggforskning. I
den mån dessa motioner inte kan anses vara tillgodosedda med det anförda
avstyrks de.
20. Byggforskning, punkt 19 (fp)
av Nina Lundström (fp) och Lars Tysklind (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 19
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2003/04:MJ66
yrkande 14 och 2004/05:Bo308 yrkande 13 och avslår motionerna 2004/05:Bo224,
2004/05:Bo299 yrkandena 1-4 och 2004/05:Bo319.
Ställningstagande
I två fp-motioner framhålls behovet av åtgärder för att stärka forskningen
inom bygg- och bostadssektorn. Ett särskilt behov av kunskapsuppbyggnad
gäller för frågor om inomhusmiljön och boendemiljön i övrigt. Det gäller
bl.a. forskning om hälsovådliga ämnen i byggmaterial, om sambandet mellan
tillgång till gröna miljöer och hälsa, om hur man skapar trygga
stadsmiljöer, om bullerstörningar och om olika ventilationsfrågor. Det är
nödvändigt att tillräckliga resurser avsätts för forskningen inom bl.a.
dessa områden. Vi anser också att det bör övervägas att inrätta en s.
k. forskarskola inom området god boendemiljö vid något av universiteten.
Vidare instämmer vi i förslaget om att en utvärdering behöver göras av
hur forskningen inom bygg- och bostadssektorn påverkats av de förändringar
i den forskningsfinansierande organisationen som genomfördes år 2000.
Det är därvid särskilt angeläget att pröva fördelningen av forskningsmedel
från bl.a. Formas. I detta sammanhang bör det också övervägas om
forskningen inom sektorn kan stärkas genom att Formas avvecklas och ersätts
med en ordning för forskningsfinansiering som bättre kan garantera en
både kvalitativt säkrad och behovsanpassad forskning. Det är emellertid
viktigt att påpeka att en sådan omläggning inte får leda fram till en
minskning av de externa forskningsmedlen för bostadssektorn.
Vad vi ovan anfört med bifall till förslagen i motionerna 2004/05:Bo308
(fp) yrkande 13 och 2003/04:MJ66 (fp) yrkande 14 bör riksdagen tillkännage
för regeringen som sin mening. Övriga motioner avstyrks i den mån de
inte kan anses vara tillgodosedda med det anförda.
Särskilda yttranden
1. Hästgårdar, punkt 2 (fp, kd)
Ragnwi Marcelind (kd), Nina Lundström (fp) och Lars Tysklind (fp)
anför:
Motionerna 2004/05:Bo254 (s) och 2004/05:Bo220 (m) behandlar problemen
med samexistensen mellan hästgårdar och annan bebyggelse. Även om
motionärerna tar upp olika sidor av problemen visar de på en allvarlig
problematik. Hästnäringen blir en allt viktigare del av den svenska
landsbygden. Tyvärr har vissa myndigheter haft en alltför rigorös
tolkning av avståndsregler när det gäller hästgårdar och annan bebyggelse.
Man har fastnat i avståndsexercis och varken tagit hänsyn till storlek
på verksamheten eller de faktiska landskapsförhållandena. Vegetationen
och de typografiska förhållandena kan medföra ett minskat behov av stora
skyddsavstånd.
Vi anser dock att problemen i samband med samlokalisering av hästgårdar
och annan bebyggelse inte i första hand beror på lagstiftningen utan
snarare på dess tillämpning. Det är exempelvis tveksamt om Boverkets
och Socialstyrelsens riktlinje om 200 meters avstånd mellan häststall
och bostäder bygger på en tillräcklig analys av det sakliga behovet av
skyddsavstånd. Länsstyrelsen i Skåne har t.ex. givit ut nya riktlinjer
som i större utsträckning tar hänsyn till enskilda förhållanden. Vi ser
det därför som viktigt att följa hur praxis utvecklas på detta område
och att man från ansvarigt politiskt håll driver på för en utveckling
i positiv riktning. Hästnäringen är viktig både för en rik fritid och
för näringslivet på landsbygden. Därför är det av stor vikt att reglerna
i fastighetsbildningslagen om PBL inte motverkar att fler hästfastigheter
nybildas och att djurstall kan uppföras på befintliga fastigheter.
2. Hästgårdar, punkt 2 (c)
Rigmor Stenmark (c) anför:
Bostadsutskottet har i betänkandet avstyrkt två motioner med förslag om
att underlätta etablering av bostäder i närheten av häststallar. Jag
står bakom utskottets ställningstagande men vill ytterligare förtydliga
min syn i frågan.
Hästnäringen blir allt viktigare inslag i jordbruket och på den svenska
landsbygden. Hästnäringen skapar många arbetstillfällen i hela landet.
Under senare år har även hästen bidragit till att turistnäringen på
landsbygden kunnat utvecklats. På många håll i landet arbetar man även
med hästar och ridning som en del i rehabilitering av sjukskrivna. En
livskraftig hästpolitik kan därför även få stor betydelse för hur
ohälsotalen skall kunna minskas i samhället. Det är viktigt att se sambanden
och helheten.
Motionärernas strävan att underlätta för bebyggelse i närheten av
hästgårdarna måste också bemötas med aspekten att den befintliga
näringsverksamheten på landsbygden måste respekteras även sett ur ett
företagsekonomiskt perspektiv. Det är därför viktigt att inte beslut fattas
i plan- eller bygglovsärenden som på sikt kan få till följd att befintlig
hästnäringsverksamhet beläggs med nya restriktioner som kan hindra eller
helt stoppa pågående verksamhet.
Nyetablering av bostäder i närheten av lantbruksföretag som bedriver
djurhållning, av vilket slag det vara må, får inte medföra att olika
krav kan ställas i efterhand på redan etablerad verksamhet.
3. Dricksvattenledningar, punkt 8 (m, kd)
Ragnwi Marcelind (kd), Marietta de Pourbaix-Lundin (m), Peter Danielsson
(m) och Carl-Erik Skårman (m) anför:
I två motioner, (m) respektive (kd), redogörs för de problem som byggherrar
och vvs-entreprenörer ibland står inför när ledningar och annan utrustning
för dricksvatten skall installeras i byggnader. Det går helt enkelt
inte att få klara besked om vattenledningar av ett visst material anses
tillgodose lagens krav på att materialvalet inte får medföra hälsorisker.
Bostadsutskottet redogör i betänkandet för ett arbete som pågår inom EU
i syfte att ge vägledning på detta område. Vi har mot denna bakgrund
avstått från att fullfölja våra motionsförslag om att regeringen skall
ge svenska myndigheter i uppdrag att vidta vissa åtgärder på området.
Vi förutsätter emellertid att dessa myndigheter ger branschen allt det
stöd och den information som det pågående EU-projektet ger underlag för.
I annat fall finns anledning för riksdagen att återkomma i frågan.
4. Tappvarmvatten, punkt 9 (kd, c)
Ragnwi Marcelind (kd) och Rigmor Stenmark (c) anför:
Vi instämmer i vad som anförs i en kd-motion om att det sannolikt behöver
vidtas ytterligare åtgärder för att komma till rätta med de återkommande
allvarliga fallen av legionellasmitta. Bostadsutskottet har i detta
betänkande förutsatt att åtgärder kommer till stånd även utan en särskild
begäran från riksdagen. Mot bakgrund av att det nu pågår ett arbetet
med att dels ta fram ett bättre beslutsunderlag i frågan, dels se över
gällande byggregler på området, har vi accepterat ett sådant ställningstagande.
Skulle emellertid detta arbete inte leda till att berörda myndigheter,
och vid behov regeringen, på olika sätt agerar i frågan finns det
anledning för rikdagen att senare återkomma med ett annat ställningstagande.
5. Energihushållning, punkt 10 (m)
Marietta de Pourbaix-Lundin (m), Peter Danielsson (m) och Carl-Erik
Skårman (m) anför:
Bostadsutskottet hänvisar i avsnittet om energihushållning till
implementeringen av EG-direktivet om byggnaders energiprestanda och pågående
arbete i anslutning till detta. Vi har inte reserverat oss mot utskottets
motivering till att avstyrka de motioner som behandlas i detta avsnitt
men vill här klargöra vår syn i denna fråga.
Vi anser självklart att Sverige måste följa gällande ordning och genomföra
de förändringar i lagstiftningen som direktivet kan förutsätta. Det
finns däremot inte skäl att gå utöver dessa krav och införa en onödigt
omfattande och byråkratisk ordning för energideklarering av byggnader
m.m. Skulle regeringens kommande proposition i frågan ha en sådan
innebörd kommer vi självklart att motsätta oss förslaget.
6. Barnsäkerhet i äldre bostäder, punkt 12 (m, fp)
Marietta de Pourbaix-Lundin (m), Nina Lundström (fp), Peter Danielsson
(m), Lars Tysklind (fp) och Carl-Erik Skårman (m) anför:
Vi står bakom utskottsmajoritetens bedömning att retroaktivt verkande
lagregler om barnsäkerhet inte bör införas. Arbetet med att höja
barnsäkerheten i äldre byggnader kan bättre bedrivas på annat sätt. Däremot
kan vi till viss del instämma i den kritik mot regeringens handhavande
av frågan som framkommer i den reservation i frågan som avgivits av
fyra partier.
Förslag om åtgärder på det aktuella området har lagts fram vid upprepade
tillfällen, bl.a. av berörda myndigheter. Regeringen har under en lång
rad år undvikit att klart ta ställning till dessa förslag. Till slut
gavs emellertid direktiv till en utredning att pröva frågan om lagstiftning.
När sedan utredningen avgivit ett betänkande har regeringen valt att
inte remissbehandla detta. Avsikten tycks i stället vara att även
fortsättningsvis undvika att ta ställning i en för regeringen uppenbarligen
känslig fråga. Vi anser att ett sådant icke-agerande, om än i den mindre
skalan, endast är ytterligare ett tecken på att den socialdemokratiska
regeringen saknar den beslutskraft som man kan kräva av landets exekutiva
ledning.
7. Krav på tillgänglighet, punkt 15 (fp)
Nina Lundström (fp) och Lars Tysklind (fp) anför:
Riksdagen fattade 2001 beslut om att enkelt avhjälpta hinder mot
tillgängligheten i vissa miljöer skulle undanröjas. Än syns emellertid få
tecken på att berörda fastighetsägare och kommuner börjat vidta de
nödvändiga åtgärderna i någon större utsträckning. Om inte aktiviteten
på detta område snart ökar kommer det att finnas skäl att pröva om redan
genomförda lagstiftningsåtgärder verkligen är tillräckliga. PBL-kommitténs
kommande betänkande kan också ge anledning att pröva denna fråga.
Mot bakgrund av att PBL-kommittén inom kort lämnar sitt slutbetänkande
och att en utvärdering av hittills genomförda lagändringar skall
presenteras av Boverket i september har vi valt att inte genom en reservation
nu förorda en skärpning i lagstiftningen. Vi förutsätter emellertid att
det beslutsunderlag som skall presenteras kommer att ge underlag till
fortsatta överväganden i denna fråga.
8. Behovet av hissar, punkt 16 (fp, kd)
Ragnwi Marcelind (kd), Nina Lundström (fp) och Lars Tysklind (fp)
anför:
Bostadsutskottet avstyrker i detta betänkande två motioner om installation
av hissar. Utskottet redovisar i detta sammanhang att ett bidrag till
hissinstallation kunnat utgå under senare delen av 2004, dock utan att
närmare ta ställning till en eventuell fortsättning. Vi har inte avgivit
någon reservation avseende utskottets ställningstagande till de två
motioner som behandlas i avsnittet men vill klargöra vår syn i bidragsfrågan.
Det aktuella hissbidraget utgick endast under ett antal månader och var
till sin utformning ett tydligt exempel på den socialdemokratiska
regeringens ryckiga och ogenomtänkta bostadspolitik. Helt andra åtgärder
behöver vidtas för att fastighetsägare skall kunna ges ekonomiska
förutsättningar att ta ansvar för förvaltning och förnyelse av sitt
bostadsbestånd. Folkpartiet och Kristdemokraterna har i andra sammanhang
redovisat sin syn i denna fråga.
9. Behovet av hissar, punkt 16 (v)
Owe Hellberg (v) och Sten Lundström (v) anför:
En alltmer åldrande befolkning och att alltfler bor kvar hemma så länge
det är möjligt ställer krav på hissar i hus med minst tre våningar.
Enligt SCB:s Bostads- och hyresundersökning saknar ca 320 000 lägenheter
på tredje våningen och uppåt tillgång till hiss. Grovt räknat betyder
det att ca 75 000 trappuppgångar med tre eller flera våningsplan saknar
hiss. Det innebär att många äldre är hänvisade till ett begränsat
bostadsutbud och att kommunernas kostnader för särskilt boende ökar.
Fastighetsägare drar sig också för större nödvändiga ombyggnader, då
dessa kräver bygglov och även innebär krav på installation av hiss.
I samband med den ekonomiska vårpropositionen för 2004 infördes, efter
krav från Vänsterpartiet, ett tillfälligt investeringsbidrag för
hissinstallationer i samband med större ombyggnationer i hus med tre eller
flera våningar. Vi anser att detta stöd till hissinstallationer bör
vara ett permanent inslag i den statliga bostadsfinansieringen.
Vänsterpartiet lyckades emellertid i förhandlingarna om budgeten för 2005
inte få gehör för en fortsatt stödgivning efter årsskiftet 2004/2005.
Vår avsikt är dock att återkomma med förslaget i kommande budgetförhandlingar
och i de sammanhang som de fortsatta formerna för den statliga
bostadsfinansieringen kan komma att diskuteras.
Bilaga
Förteckning över behandlade förslag
Motion väckt med anledning av regeringens skrivelse 2003/04:129 En svensk
strategi för hållbar utveckling
2003/04:MJ66 av Lennart Fremling m.fl. (fp):
14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om forskning inom bostadssektorn.
16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om bostadssektorn.
Motion från allmänna motionstiden hösten 2003
2003/04:MJ324 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om behovet av att utse en ansvarig myndighet för material som
kan komma i kontakt med dricksvatten.
Motioner från allmänna motionstiden hösten 2004
2004/05:Fö252 av Jörgen Johansson (c):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att uppdra åt Boverket att göra en översyn av gällande
regelverk i samband med byggande i vattennära miljöer.
2004/05:So506 av Kerstin Lundgren (c):
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att återigen fastslå att elsanering skall berättiga
till bostadsanpassningsbidrag.
2004/05:Ub230 av Peter Eriksson m.fl. (mp):
26. Riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning för att
se över hur och på vilket sätt en rättighetslagstiftning som garanterar
en successiv implementering av tillgänglighet bäst kan införas i Sverige.
2004/05:MJ498 av Göran Hägglund m.fl. (kd):
29. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att Boverket av regeringen ges uppdraget att göra
bedömningar av materials lämplighet att användas i samband med transport
av dricksvatten.
42. Riksdagen begär att regeringen återkommer till riksdagen med
en redogörelse för hur målen om minskad radonhalt i bostäder skall kunna
nås.
2004/05:MJ507 av Jan Andersson m.fl. (c):
12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
i motionen anförs om att för att nå målet om lägre energiförbrukning i
bostäder måste installation av direktverkande elvärme vid nybyggnation
och omfattande ombyggnation förbjudas.
2004/05:N309 av Eva Flyborg m.fl. (fp):
12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att uppmuntra energibesparande åtgärder i bostäder.
2004/05:Bo204 av Carl-Axel Roslund (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om slopat hisstvång för vindslägenheter.
2004/05:Bo205 av Annelie Enochson (kd):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att minska riskerna för spridning av legionellabakterien via
vattensystem i bostadshus och andra hus genom skärpning i bygglagstiftningens
regler.
2004/05:Bo213 av Sven Brus och Yvonne Andersson (båda kd):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om åtgärder för att underlätta rörelsehindrades tillgänglighet.
2004/05:Bo214 av Lars Lindén (kd):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att i energibesparingsarbetet lyfta fram värmeutjämning
som en viktig faktor.
2. Riksdagen begär att regeringen återkommer till riksdagen med en
redovisning av hur man följer upp EG-direktivet om byggnaders
energieffektivitet.
2004/05:Bo216 av Ann-Marie Fagerström (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om ökad tillgänglighet.
2004/05:Bo219 av Annika Qarlsson och Margareta Andersson (båda c):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att inlåsta patienters och fångars säkerhet måste säkerställas
så långt det går.
2004/05:Bo220 av Anna Lindgren och Anita Sidén (båda m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om ändring av miljöbalken och Boverkets och Socialstyrelsens
riktlinjer.
2004/05:Bo221 av Lars Wegendal m.fl. (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om ett svenskt initiativ till gemensamma byggregler i Norden för
ökad träanvändning.
2004/05:Bo222 av Hans Stenberg och Göran Norlander (båda s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om behovet av en översyn av olika åtgärder för att underlätta
för äldre att bo kvar i sina lägenheter.
2004/05:Bo224 av Ragnwi Marcelind (kd):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att ge Boverket i uppdrag att inom dialogprojektet Bygga, bo
och förvalta för framtiden verka för forskning och utveckling i syfte
att öka användningen av växtfibrer i byggproduktion.
2004/05:Bo228 av Barbro Hietala Nordlund och Per Erik Granström (båda
s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att bygga energisnåla flerfamiljshus.
2004/05:Bo235 av Maud Olofsson m.fl. (c):
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om vikten av en landsomfattande handlingsplan för en god
boendemiljö.
2004/05:Bo241 av Börje Vestlund och Kaj Nordquist (båda s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om anpassning av kulturlokaler för människor med dolda handikapp.
2004/05:Bo254 av Carina Hägg (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om behovet av att göra det möjligt att inrätta hästgårdar.
2004/05:Bo255 av Jörgen Johansson (c):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att en översyn görs av gällande lagstiftning för
bostadsanpassningsbidrag (1992:1574) inkluderande förändringar av den 1 juli
2000.
2004/05:Bo261 av Carina Hägg (s):
1. Riksdagen begär att regeringen ger berörda myndigheter i uppdrag
att se över sina regelsystem när det gäller kvinnor och flickor som
hålls inlåsta av anhöriga.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att öka medvetandet om att kvinnor och flickor sitter
frihetsberövade i sina egna bostäder.
2004/05:Bo271 av Ann-Kristine Johansson och Helena Frisk (båda s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att införa sprinklersystem i offentliga lokaler.
2004/05:Bo272 av Barbro Feltzing och Ulf Holm (båda mp):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att en utredning bör genomföras för att klarlägga att
byggsektorn klarar sitt frivilliga producentansvar.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att också utreda frågan om lagstiftat producentansvar
för byggsektorn.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att en helhetsansvarig för en byggnation utses.
2004/05:Bo278 av Birgitta Carlsson och Håkan Larsson (båda c):
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om bostadsanpassningsbidrag till elöverkänsliga, som är
en erkänd handikappgrupp.
2004/05:Bo284 av Hans Hoff (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen
anförs om tillgänglighet för funktionshindrade.
2004/05:Bo293 av Catherine Persson (s):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att överväga att förstärka kravet på tillgänglighet
i plan- och bygglagen samt i lagen om tekniska egenskapskrav på
byggnadsverk.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om kravet på tillgänglighet för att erhålla statligt
stöd vid bomässor och andra arrangemang.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om sanktioner i de fall bostadsproducenter eller motsvarande
vid nyproduktion inte beaktar kravet på tillgängliga bostäder och
boendemiljöer.
2004/05:Bo299 av Ragnwi Marcelind m.fl. (kd):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om behovet av att stärka samverkan mellan de
forskningsfinansierande organen och samhällsbyggnadssektorn.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att byggsektorn måste ges samma status och samma
möjligheter som andra industrisektorer för stöd till innovationsinriktad
forskning och utveckling.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om förbättrade förutsättningar för svenska forskares
medverkan i EU-program och andra internationella forum.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om en förbättrad koordinering av svenska forsknings- och
finansieringsprogram med EU:s ramverk för forskning.
2004/05:Bo303 av Dan Kihlström m.fl. (kd):
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om skärpta lagkrav för tillgänglighet till byggnader och
utemiljöer.
2004/05:Bo306 av Ragnwi Marcelind m.fl. (kd):
27. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till
lagstiftning som för hus byggda före 1973 föreskriver samma regelverk
gällande barnsäkerhet som i dag gäller för nybyggda hus.
2004/05:Bo308 av Lars Tysklind m.fl. (fp):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att upprätta strategier mot allergiframkallande
(sensibiliserande) ämnen i byggnadsmaterial.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att undersöka vilka metoder som kan användas för att
stärka konsumentskyddet när det gäller bostäder och radon.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att inleda diskussioner med Kommunförbundet om vilka
åtgärder som krävs för bättre innemiljö för barn.
12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att förändra delmål för miljömålet God bebyggd miljö.
13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om behovet av forskning inom bostadssektorn.
2004/05:Bo314 av Inger Lundberg (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om utredning av behovet av obligatorisk installation av sprinkler
i äldreboenden och vissa andra boendeenheter.
2004/05:Bo319 av Sinikka Bohlin och Rolf Lindén (båda s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om forskningsstrategi för uthålligt betongbyggande.