Bostadsutskottets betänkande
2004/05:BOU4
Naturresursfrågor och vattenrätt
Sammanfattning
I detta betänkande behandlar utskottet motionsförslag som gäller
naturresursfrågor och vattenrätt. Förslagen väcktes under den allmänna
motionstiden 2004.
Utskottet avstyrker samtliga motionsyrkanden.
Till betänkandet har fogats 12 reservationer och 4 särskilda yttranden.
Utskottets förslag till riksdagsbeslut
1. Lokaliseringsfrågor avseende vindkraftsutbyggnad
Riksdagen avslår motionerna 2004/05:MJ494 yrkande 4, 2004/05:MJ495
yrkande 4, 2004/05:N390 yrkande 9 och 2004/05:Bo276 yrkandena 1 och 2.
Reservation 1 (m)
Reservation 2 (c)
2. Ansvaret för uttjänta vindkraftverk
Riksdagen avslår motionerna 2004/05:N390 yrkande 8 och 2004/05:Bo269.
Reservation 3 (m, fp)
3. Krav avseende vindkraftsutbyggnad
Riksdagen avslår motionerna 2004/05:N348 yrkandena 6-8, 2004/05:N390
yrkandena 3-5 och 2004/05:Bo276 yrkande 3.
Reservation 4 (m, fp)
4. Tillståndsprövning avseende vindkraftsutbyggnad
Riksdagen avslår motion 2004/05:N307 yrkande 13.
Reservation 5 (mp)
5. Omprövning av vattendomar
Riksdagen avslår motionerna 2004/05:MJ498 yrkande 31 och 2004/05:Bo260
yrkandena 1 och 2.
Reservation 6 (kd, c)
Reservation 7 (v, mp)
6. Muddring
Riksdagen avslår motion 2004/05:Bo289.
7. Åtgärder till förmån för fiske
Riksdagen avslår motionerna 2004/05:MJ333 yrkande 3, 2004/05:MJ500
yrkandena 41 och 44 samt 2004/05:Bo227.
Reservation 8 (fp, kd, c)
8. Yrkesfiskarnas processuella ställning
Riksdagen avslår motion 2004/05:MJ495 yrkande 5.
Reservation 9 (c)
9. Gemensamma frågor för vattenkraft och vindkraft
Riksdagen avslår motion 2004/05:Bo282 yrkandena 1 och 2.
10. Riksintressen
Riksdagen avslår motionerna 2004/05:T335 yrkande 4 och 2004/05:MJ498
yrkande 28.
Reservation 10 (kd, c)
11. Nationalstadsparken
Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Bo273 yrkandena 1 och 2 samt
2004/05:Bo279 yrkandena 1-4.
Reservation 11 (c)
Reservation 12 (mp)
12. Nya nationalstadsparker
Riksdagen avslår motion 2004/05:MJ469.
Stockholm den 23 november 2004
På bostadsutskottets vägnar
Ragnwi Marcelind
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Ragnwi Marcelind (kd),
Owe Hellberg (v), Lilian Virgin (s), Marietta de Pourbaix-Lundin (m),
Siw Wittgren-Ahl (s), Maria Öberg (s), Mariam Osman Sherifay (s), Peter
Danielsson (m), Gunnar Sandberg (s), Lars Tysklind (fp), Rigmor Stenmark
(c), Leif Jakobsson (s), Ewa Thalén Finné (m), Sten Lundström (v), Helena
Hillar Rosenqvist (mp), Solveig Hellquist (fp) och Tomas Agenberg (s).
Redogörelse för ärendet
Ärendet och dess beredning
I detta betänkande behandlar utskottet förslag som riksdagsledamöterna
väckt angående naturresursfrågor och vattenrätt under den allmänna
motionstiden 2004.
Motionerna har efter mönster från tidigare år sorterats in under rubrikerna
Vindkraft (med underrubrikerna Lokaliseringsfrågor avseende vindkraftsutbyggnad,
Ansvaret för uttjänta vindkraftverk samt Krav respektive Tillståndsprövning
avseende vindkraftsutbyggnad), Vattenrätt (med underrubrikerna Omprövning
av vattendomar m.m., Muddring, Åtgärder till förmån för fiske och
Yrkesfiskarnas processuella ställning) samt Riksintressen och
Nationalstadsparker
(med underrubrikerna Nationalstadsparken och Nya nationalstadsparker).
Under en ny rubrik Gemensamma frågor för vattenkraft och vindkraft har
förts två nya motionsförslag som behandlar generella frågor om
tillståndsprövning och lokalisering av kraftproduktion.
Utskottet har med anledning av motionerna angående nationalstadsparken
uppvaktats av företrädare för Världsnaturfonden, Kungliga Djurgårdsförvaltningen
och Förbundet för Ekoparken.
Utskottets överväganden
Vindkraft
Inledning
Frågor som i olika avseenden avser vindkraften har under senare år varit
föremål för en rad utredningsinsatser av skilda slag. En relativt
omfattande redovisning av detta utredningsarbete har gjorts av utskottet
i betänkandena 2001/02:BoU11 och 2002/03:BoU3 (daterade april respektive
november 2002). Kompletterande upplysningar har dessutom lämnats i
februari i år i betänkande 2003/04:BoU4.
Utredningsarbetet kan sägas huvudsakligen ha varit inriktat på att
undersöka vilka områden som är lämpligast för lokalisering av större
vindkraftsanläggningar. Arbetet har bedrivits framför allt vid de fyra
myndigheterna Boverket, Statens energimyndighet, Naturvårdsverket och
Riksantikvarieämbetet.
Nedan redovisas under respektive rubrik bl.a. vissa, i förhållande till
den tidigare lämnade redovisningen, nya uppgifter.
Lokaliseringsfrågor avseende vindkraftsutbyggnad
Utskottets förslag i korthet
Utskottet bör avslå motionsförslagen om lokaliseringsfrågor avseende
vindkraftsutbyggnad. Jämför reservationerna 1 (m) och 2 (c) samt särskilda
yttrandena 1 (fp) och 2 (kd).
Motionerna
Motion Bo276 (kd) yrkandena 1 och 2 innehåller förslag om att områden
av riksintresse för vindkraftsutbyggnad bör pekas ut och att större
vindkraftsanläggningar bör lokaliseras till områden med en utbyggd
infrastruktur för eldistribution. I motion MJ494 (kd) yrkande 4 framhåller
motionärerna vikten av att yrkesfiskets intressen beaktas vid planeringen
av havsbaserade vindkraftverk. Förslagsställarna i motion MJ495 (c)
yrkande 4 framhåller vikten av forskning om miljökonsekvensanalyser av
havsbaserad vindkraft. Slutligen anser motionärerna bakom motion N390
(m) yrkande 9 att vindkraften inte bör främjas genom att man hävdar att
vissa områden är riksintressen.
Utskottets ställningstagande
Flera av motionsförslagen avser vindkraftens ställning och utpekandet
av områden av riksintresse för vindkraftsutbyggnaden.
Miljöbalken behandlar riksintressen i framför allt kapitlen 3 och 4.
Riksintressen enligt 4 kap. är lokaliserade och avgränsade av riksdagen.
Motsvarande intressen enligt 3 kap. måste däremot helt och hållet
lokaliseras och avgränsas med tillämpning av de principer som gäller
enligt PBL i fråga om samspelet och rollfördelningen mellan staten och
kommunerna. I första hand skall sådana frågor lösas inom ramen för
översiktsplaner. Riksintressen enligt såväl 3 som 4 kap. MB skall anges
särskilt i översiktsplanen (4 kap. 1 § PBL). Det ankommer på vissa
myndigheter att efter samråd med Boverket inom sitt ansvarsområde lämna
uppgifter till länsstyrelserna om områden som de bedömer vara av
riksintresse enligt 3 kap. MB. Statens energimyndighet ansvarar i detta
sammanhang för områden av riksintresse för energiproduktion och
energidistribution, vilka anges i 3 kap. 8 § MB (2 § förordningen [1998:896]
om hushållning med mark- och vattenområden m.m.).
Som utskottet även tidigare år har konstaterat kan ställningstaganden
till vilka områden som bör utpekas vara av riksintresse för vindkraftsutbyggnad
sägas sedan lång tid tillbaka ha varit ett övergripande mål för det
utredningsarbete m.m. som har bedrivits på området. En stor mängd
utredningsinsatser har bedömts vara nödvändiga för väl grundade
ställningstaganden. Insatserna har avsett bl.a. miljömässiga,
kulturmiljömässiga,
militära och elsystemsmässiga förutsättningar för olika områden.
Det är mot den bakgrunden tillfredsställande att kunna konstatera att
Statens energimyndighet nyligen (den 26 oktober 2004) pekat ut områden
av riksintresse för vindkraftsutbyggnad i enlighet med bestämmelserna
i 3 kap. 8 § MB.
Här kan även nämnas att Svenska kraftnät till regeringen har redovisat
sin slutrapport angående övergripande förutsättningar för storskalig
utbyggnad av vindkraft i havs- och fjällområden. Boverket har redovisat
en slutrapport till regeringen angående förutsättningar för storskalig
utbyggnad av vindkraft i havs- och fjällområden. Rapporterna har
remissbehandlats och bereds inom Regeringskansliet. Försvarsmakten
slutredovisade den 23 mars 2004 ett uppdrag om vindkraftens effekter på
militära övervaknings- och kommunikationssystem m.m. Naturvårdsverket
har i april 2003 till regeringen redovisat Plan för inventering av marina
naturtyper på utsjöbankar (Dnr 301-388-03/Nv). Verket har därefter fått
i uppdrag att genomföra planen och lämna en redovisning av de gjorda
inventeringarna i december 2005. Slutligen kan nämnas att Riksantikvarieämbetet
har studerat vindkraftens inverkan på kulturmiljön och lämnat en rapport
härom till regeringen.
Försvarsmaktens, Riksantikvarieämbetets och Boverkets uppdrag avslutades
i juni 2004 med ett uppdrag till länsstyrelserna om att redovisa
planeringsunderlag för utbyggnad av stora vindkraftsanläggningar.
Länsstyrelserna skall redovisa resultaten av arbetet för landområden senast
den 1 juni 2005 och för havsområden senast den 1 april 2006.
Utskottet ser med intresse fram mot länsstyrelsernas kommande redovisningar
av dessa uppdrag.
Som redan har framgått ser utskottet positivt på att områden av
riksintresse för vindkraftsutbyggnaden nu har pekats ut. Utskottet kan
således inte biträda det moderata förslaget.
De utgångspunkter som motionärerna bakom övriga motionsförslag lyfter
fram torde delas av så gott som alla. Det är således av stor vikt att
det vid ställningstaganden till ansökningar om tillstånd till havsbaserad
vindkraft finns tillfredsställande utredningar om miljökonsekvenserna
att tillgå så att bl.a. effekterna för fisket, vilket efterlyses i en
av motionerna, kan bedömas. Detta har också kommit till uttryck i
lagstiftningen. Således skall normalt en miljökonsekvensbeskrivning ingå
i en ansökan om tillstånd enligt 9 och 11 kap. MB samt finnas vid
tillåtlighetsprövning enligt 17 kap. MB (se 6 kap. 1 § MB), dvs. i fall
då tillstånd enligt miljöbalken söks för uppförande av vindkraftverk.
Det motionärerna efterlyser torde därför enligt utskottets mening i
allt väsentligt redan vara uppnått.
Utskottet avstyrker motionsförslagen.
Krav avseende vindkraftsutbyggnad m.m.
Utskottets förslag i korthet
Utskottet bör avslå motionsförslagen om
ansvaret för uttjänta vindkraftverk, jämför reservation 3 (m, fp)
och
krav avseende vindkraftsutbyggnad m.m., jämför reservation 4 (m,
fp).
Ansvaret för uttjänta vindkraftverk
Motionerna
Två motioner innehåller förslag som tar sikte på ansvaret för uttjänta
vindkraftverk. Det är motion N390 (m) yrkande 8 i vilken man förespråkar
en utredning om ansvaret för nedmontering och bortforsling av uttjänta
vindkraftverk. Motionärerna anför att en rimlig utgångspunkt kunde vara
att tillståndsmyndigheten villkorar uppförandet av vindkraftverk med
att säkerhet ställs av den sökande för kostnaderna för nedmontering och
bortforsling. Även i den andra motionen, Bo269 (s), förespråkas att
ekonomiska garantier för nedmonteringen ställs innan etableringen kan
påbörjas.
Utskottets ställningstagande
Utskottet har tidigare pekat på att regeringen i mars år 2001
tillåtlighetsprövade en gruppstation för vindkraft på Lillgrund i Öresund,
Malmö kommun. Regeringen, som har att pröva tillåtlighetsfrågan beträffande
vissa större vindkraftsanläggningar, lämnade tillstånd och föreskrev
som villkor att sökandebolaget skulle ställa säkerhet för erforderliga
kostnader i samband med en nedläggning, inkluderande rivningskostnader.
Prövningen gjordes enligt naturresurslagen. Miljöbalken ger regeringen
möjligheter att föreskriva motsvarande villkor (17 kap. 7 § MB). Även
övriga prövningsmyndigheter har möjlighet att villkora tillståndsbeslut.
De kan bl.a. föreskriva att säkerhet skall ställas för kostnaderna för
återställningsåtgärder som verksamheten kan föranleda (16 kap. 3 § MB).
Härigenom ges således möjligheter för prövningsmyndigheterna att vid
tillståndsgivningen ställa sådana villkor som motionärerna torde
eftersträva. Utskottet har även erfarit att möjligheterna att ställa dessa
villkor utnyttjas och förutsätter att regeringen, som bl.a. i samband
med sin tillåtlighetsprövning kommer i kontakt med problematiken, följer
frågan och tar de initiativ som eventuellt skulle behövas.
Motionerna avstyrks.
Krav avseende vindkraftsutbyggnad
Motionerna
I motion Bo276 (kd) yrkande 3 föreslår motionärerna att framtida
utbyggnadsområden för vindkraft och områden fria från vindkraft skall
markeras på kartorna i översiktsplaneringen, att utbyggnader bör samordnas
mellan berörda kommuner och att boende skall vara med i planeringen
från början. Motion N348 (m) yrkandena 6-8 innehåller förslag om miljö-
och detaljplaneprövning vid vindkraftsetablering, respektavstånd mellan
bebyggelse och vindkraft samt särskild gränsvärdenorm för buller från
vindkraftverk. I motion N390 (m) yrkandena 3-5 framhåller motionärerna
vikten av närboendes och lokala näringsidkares möjligheter till påverkan
på vindkraftsutbyggnaden liksom närboendes inflytande över minimiavstånd.
De förespråkar även, såsom i den föregående motionen, särskild
gränsvärdenorm för buller från vindkraftverk.
Utskottets ställningstagande
Utskottet anförde i februari innevarande år vid behandlingen av
motionsförslag liknande de som nu tas upp i motionerna (bet. 2003/04:BoU4)
bl.a. att det naturligtvis är viktigt att tillkomsten av vindkraftverk
föregås av prövningar där olika intressen kommer till tals. Utskottet
pekade mot den bakgrunden på att Boverket har gett ut en handbok -
Planering och prövning av vindkraftsanläggningar - angående frågor om
etablering av vindkraftverk på land. I handboken behandlas på ett eller
annat sätt samtliga de frågor som tas upp i de ovan nämnda motionerna.
Bland annat redovisas att kommuner i översiktsplan eller vindkraftspolicy
kan ange vad som är rimliga avstånd mellan bostads-/fritidsbebyggelse
och en vindkraftsanläggning. Dessa avstånd anges vara lämpliga att
bestämma efter lokala förutsättningar, rådande värden, verkens och
anläggningens storlek och efter att ha inhämtat medborgarnas uppfattning.
Uppfattningen om rimligt avstånd har enligt handboken hela tiden ökat
med verkens storlek. De visuella frågorna anses numera vara en väsentlig
utgångspunkt för bedömningen. Rimligt minsta avstånd bedöms kunna vara
500 till 1 000 m. Handboken innehåller även ett flertal kommunala exempel
på hur frågorna hittills har hanterats. Bland annat redovisas Vindkraft
på södra Gotland - tillägg till översiktsplanen Vision Gotland 2010.
Där har kommunen angett avstånds-kriterier/riktlinjer för boendemiljön
enligt följande:
Avståndet mellan boende och vindkraftverk bör i normalfallet vara 1 000
m.
Byggnadsnämnden kan i speciella fall utifrån buller, ljus, topografiska
förhållanden och väderstreck överväga en flexibel skyddszon om 500-1
000 m.
Avståndet mellan nya verk eller vindkraftsparker skall vara minst 3 km.
Detta avstånd gäller inte för gårdsverken.
Andra kommuner uppges ha minsta avstånd från 250 m och uppåt. Vissa
kommuner skiljer mellan avstånd till enstaka bostad och till samlad
bebyggelse.
Liksom vid behandlingen under förra riksmötet kan utskottet även nu
konstatera att de frågor som aktualiseras i motionerna är sådana som
lämpligen hanteras på samma sätt som andra planfrågor eller bygglovsfrågor.
Det innebär att kommunerna bör ha ett väsentligt inflytande, bl.a.
genom sitt planmonopol. Samtidigt bör det finnas ett visst utrymme för
statlig kontroll, t.ex. vid kollisioner med riksintressen eller
miljökvalitetsnormer. Vidare bör frågorna kunna komma under domstolsprövning,
t.ex. vid överklagande av bygglov.
Mot denna bakgrund finner utskottet sammanfattningsvis inte tillräckliga
skäl för att gå något av motionsförslagen till mötes.
Tillståndsprövning avseende vindkraftsutbyggnad
Utskottets förslag i korthet
Utskottet bör avslå motionsförslaget om tillståndsprövning avseende
vindkraftsutbyggnad. Jämför reservation 5 (mp).
Motionen
I motion N307 (mp) yrkande 13 föreslår motionärerna tillsättande av en
vindkraftsutredning för att ge förslag på åtgärder för att påskynda
utbyggnaden av vindkraft, bl.a. genom en snabbare, enklare och mer
förutsägbar prövning.
Utskottets ställningstagande
Såväl Miljöbalkskommittén som PBL-kommittén har haft regeringsuppdrag
som berör den frågeställning som motionärerna tar upp. Naturvårdsverket
har på eget initiativ gjort en översyn av olika verksamheters tillstånds-
respektive anmälningsplikt som resulterat i rapporten Pröva eller inte
pröva som lämnades till Miljödepartementet i februari 2004. I rapporten
föreslås att ca 1 350 verksamheter blir anmälningspliktiga i stället
för tillståndspliktiga. Rapporten har remitterats. Beredning av ärendets
fortsatta hantering pågår.
Miljöbalkskommittén lämnade i december 2003 betänkandet En effektivare
miljöprövning (SOU 2003:124). I betänkandet lämnar man förslag som är
inriktade på prövningens första skeden, från den första myndighetskontakten
till beslut i första instans. Förslagen gäller bl.a. förfarandet för
att ta fram miljökonsekvensbeskrivningar, prövningen vid ändringar och
utbyggnader av befintliga miljöfarliga verksamheter, anmälningsplikt i
stället för tillståndsplikt för vissa vattenverksamheter, prövningen av
täkter samt regeringens tillåtlighetsprövning av vissa verksamheter.
Betänkandet har remissbehandlats. Beredning pågår och beslut om proposition
är planerat till januari 2005.
Angående prövningsorganisationen har de två kommittéerna lämnat
delbetänkandena Alternativ för miljöbalkens prövningsorganisation -
Miljöbalkskommittén (SOU 2004:38) respektive Kortare instanskedja och ökad
samordning - PBL-kommittén (SOU 2004:40). Betänkandena har remissbehandlats
och bereds inom Regeringskansliet.
Utskottet vill inte föregripa den inom Regeringskansliet pågående
beredningen och avstyrker därför förslagen i mp-motionen.
Vattenrätt
Omprövning av vattendomar
Utskottets förslag i korthet
Utskottet bör avslå motionsförslagen om omprövning av vattendomar. Jämför
reservationerna 6 (kd, c) och 7 (v, mp).
Motionerna
I motion MJ498 (kd) yrkande 31 förespråkar motionärerna en översyn av
möjligheterna att ompröva vattendomar. Och i motion Bo260 (v) yrkandena
1 och 2 förespråkar motionärerna omprövning av vattendomar till förmån
för fiskar respektive andra viktiga naturvårds- och miljöintressen.
Utskottets ställningstagande
I frågan om möjligheterna att ompröva äldre vattendomar har utskottet
tidigare (se bl.a. bet. 2001/02:BoU11) konstaterat att man naturligtvis
anser det vara betydelsefullt att gamla vattendomar kan omprövas samt
att omprövningsmöjligheterna bör ha en väl avvägd utformning. Utskottet
har inte funnit skäl att ifrågasätta den nuvarande regleringen av
förutsättningarna för omprövning. Utskottet har särskilt framhållit att
det är av stor betydelse att staten kan begära omprövning i de fall där
det är önskvärt och möjligt och pekat på att Kammarkollegiet,
Naturvårdsverket och länsstyrelserna har sådan rätt. Motionsförslag angående
omprövning mot bakgrund av översvämningar har avstyrkts av utskottet,
se bl.a. betänkande 2002/03:BoU3, med hänvisning till vad Miljöbalkskommittén
funnit i ett delbetänkande (SOU 2002:50). I sammanfattningen av betänkandet
säger kommittén bl.a. att det generellt sett inte är genom omprövning
av vattendomar som översvämningsproblemen kan mildras. Utredningen
föreslår därför inga ändringar av omprövningsreglerna. Slutsatsen är i
stället att vi måste vara beredda på att översvämningar kommer att
inträffa. För att mildra verkningarna av dem förefaller det enligt
utredningen mer ändamålsenligt med ökad hänsyn till översvämningsrisken
vid den fysiska planeringen och en utbyggd verksamhet med älv- och
samordningsgrupper.
Vid utskottets behandling under förra riksmötet av förslag angående
omprövning av vattendomar erfor utskottet från Regeringskansliet bl.a.
att Miljöbalkskommittén utreder olika alternativ för hur prövningsorganisationen
bör se ut. Frågan är vid och har stor betydelse för hur prövningen av
vattenverksamheter, inklusive omprövning av villkor, skall gå till. Mot
bakgrund av vad Miljöbalkskommittén skulle komma fram till avsåg regeringen
att återkomma till frågan om prövningsordningen i stort och då också
till frågan om omprövning av vattendomar. Efter det principbetänkande
om prövningsorganisationen som Miljöbalkskommittén skulle lämna kring
månadsskiftet mars/april 2004 avsåg regeringen att i tilläggsdirektiv
till kommittén ge anvisningar för den fortsatta utredningen.
Utskottet har nu erfarit att ambitionen är att tilläggsdirektiv skall
vara klara innan årsskiftet 2004/2005. Utskottet förutsätter att
tilläggsdirektiven kommer att bli klara inom en snar framtid och vill inte
föregripa dessa överväganden. Motionsförslagen avstyrks.
Muddring
Utskottets förslag i korthet
Utskottet bör avslå motionsförslaget om muddring.
Motionen
I motion Bo289 (m) förespråkar motionärerna en översyn av miljöbalkens
bestämmelser om muddring i småbåtshamnar.
Utskottets ställningstagande
För vattenverksamhet (bl.a. muddring) krävs enligt huvudregeln tillstånd
enligt 11 kap. MB. Ansökningar om tillstånd för muddring handläggs av
miljödomstolarna som första instans. Miljödomstolens tillståndsprövning
avser bl.a. om fördelarna från allmän och enskild synpunkt av företaget
överväger kostnaderna samt skadorna och olägenheterna av det. Det kan
även noteras att dumpning är förbjudet enligt 15 kap. 31 § MB. Dispens
från förbudet kan sökas hos Naturvårdsverket. Vidare kan nämnas att
tippning eller deponering av muddermassor närmast är att hänföra till
miljöfarlig verksamhet som prövas enligt 9 kap. MB.
Liksom motionärerna anser bostadsutskottet att kostnaderna för muddring
bör vara rimliga och inte onödigt höga. Frågorna förtjänar att på olika
sätt uppmärksammas. Utskottet saknar underlag för att för sin del kunna
konstatera att gällande regelverk för tillstånd till muddring skulle ha
sådana brister att riksdagen nu bör ta initiativ till förändringar. Mot
denna bakgrund avstyrker utskottet förslaget.
Åtgärder till förmån för fiske
Utskottets förslag i korthet
Utskottet bör avslå motionsförslagen om åtgärder till förmån för fiske.
Jämför reservation 8 (fp, kd, c).
Motionerna
I ett flertal motioner lämnas förslag som syftar till att förbättra
fiskens miljö. Sålunda förespråkar motionärerna bakom motion MJ333 (m)
yrkande 3 att ålens livsmiljö skall restaureras. Motion MJ500 (kd)
innehåller förslag om planering för vattenbruk (yrkande 41) och förslag
om åtgärder för vandringsfisk (yrkande 44). Motionärerna vill bl.a. att
kommunerna i sina översiktsplaner skall ange områden lämpliga för
fiskodling och förespråkar att de utbyggda älvarna förses med erforderliga
laxtrappor och vandringsvägar för ål. Slutligen finns i motion Bo227
(s) förslag om fisktrappor och vandringsvägar för fisk.
Utskottets ställningstagande
Utskottet framhöll vid behandlingen av liknande frågor under förra
riksmötet (bet. 2003/04:BoU4) att man i betänkande 2002/03:BoU3 bl.a.
ansett att det bör finnas förbiflöde vid alla kraftverk. Enligt utskottet
fanns det anledning att se över frågan om hur behovet av förbiflöden i
befintliga vattenkraftverk kan tillgodoses och som en del i detta hur
ändamålsenliga reglerna för omprövning av vattendomar är i sammanhanget.
Utskottet fann i samma betänkande att en sådan översyn skulle kunna
göras i samband med beredningen av de frågor som Miljöbalkskommittén
tar upp i avsnitt 7.4.1 i betänkande SOU 2002:50 och förutsatte att
regeringen utan särskilt tillkännagivande i frågan tar de initiativ som
kan krävas. Utskottet tillade även att man kommer att följa frågornas
hantering och uteslöt inte möjligheten att i annat sammanhang aktualisera
dem på nytt.
Vid behandlingen av frågorna under förra riksmötet hade regeringen i
proposition 2003/04:51 Kust- och insjöfiske samt vattenbruk anfört
beträffande målen för en nationell politik för kust- och insjöfisket
samt för fritidsfisket och vattenbruket bl.a. att en ekologiskt hållbar
förvaltning av fiskresurserna inom ramen för de av riksdagen fastställda
miljökvalitetsmålen skall bidra till att återskapa och bevara den
biologiska mångfalden samt bidra till utvecklingen av ett livskraftigt,
ekologiskt hållbart och därmed miljöanpassat fiske. Regeringen redovisade
vidare att vattenbruk bör integreras bättre i kommunernas översiktsplaner
och aviserade att man hade för avsikt att ge Boverket i uppdrag att
tillsammans med berörda myndigheter utarbeta nya riktlinjer för kommunernas
vattenplanering. Detta kommer enligt regeringens bedömning även att
kunna utgöra ett underlag för de framtida vattenmyndigheternas arbete.
Vidare anförde regeringen angående bl.a. befintliga vattendomar följande.
Arbetet med miljökvalitetsmålen har bl.a. visat att det finns
förutsättningar för att delvis ersätta kompensationsutsättningarna av lax
och öring med åtgärder som förbättrar den naturliga produktionen i de
utbyggda älvarna. Regeringen angav att man hade för avsikt att uppdra
åt Kammarkollegiet och Fiskeriverket att i samverkan med Naturvårdsverket
utreda möjligheter och konsekvenser av en sådan inriktning på
kompensationsåtgärder för befintliga och kommande vattendomar. Vidare att
Fiskeriverkets forskning har visat att långvarig odling av laxfisk leder
till genetiska förändringar i bestånden som bl.a. gör dessa bestånd
mindre konkurrenskraftiga. Regeringen ansåg det därför vara väsentligt
att sådana bestånd kontinuerligt kan förstärkas med vild fisk på sådant
sätt som gjorts i bl.a. Dalälven. Fiskeriverket borde därför enligt
regeringens mening undersöka möjligheterna att, för bestånd av laxfisk
beroende av kontinuerlig utsättning, skapa mindre, lokala självreproducerande
laxbestånd som kan utnyttjas för att bevara beståndens naturliga karaktär.
Fiskeriverket fick i regleringsbrev för 2004 i uppdrag att i samverkan
med berörda myndigheter utreda möjligheter och konsekvenser av en
förändrad inriktning på kompensationsåtgärder avseende fiske i nuvarande
och kommande vattendomar. Uppdraget skall redovisas senast den 1 december
2004.
Som redovisats under avsnittet Omprövning av vattendomar erfor utskottet
från Regeringskansliet även att regeringen mot bakgrund av Miljöbalkskommitténs
kommande ställningstaganden avsåg att senare återkomma till frågan om
omprövning av vattendomar.
Utskottet kunde mot den nu redovisade bakgrunden konstatera att regeringen
hade fört arbetet på området framåt och fann inte tillräckliga skäl för
att ta ett initiativ i frågan. Utskottet avsåg dock att även fortsättningsvis
följa frågornas hantering och uteslöt inte möjligheten att i annat
sammanhang aktualisera dem på nytt. Det kristdemokratiska förslaget
angående vattenbruk (och översiktsplaner) fann utskottet i allt väsentligt
vara tillgodosett genom regeringens ovan redovisade initiativ angående
vattenbruk m.m.
Enligt vad utskottet har erfarit kommer uppdraget till Boverket att
lämnas i regleringsbrev för 2005.
Utskottet gör samma bedömning nu som i februari i år (bet. 2003/04:BoU4)
och finner fortfarande inte tillräckliga skäl för att gå motionärerna
till mötes.
Yrkesfiskarnas processuella ställning
Utskottets förslag i korthet
Utskottet bör avslå motionsförslagen om yrkesfiskarnas processuella
ställning. Jämför reservation 9 (c).
Motionen
Motion MJ495 (c) yrkande 5 innehåller förslag om att säkerställa fiskares
ställning som sakägare. Framför allt avser yrkandet fiskares möjligheter
att erhålla ekonomisk kompensation från den som söker tillstånd till
etablering av vindkraftverk som påverkar fisket.
Utskottets ställningstagande
Liksom vid behandlingen av liknande frågor under förra riksmötet (bet.
2003/04:BoU4) ansluter sig utskottet till regeringens i miljöbalkspropositionen
(prop. 1997/98:45) redovisade uppfattning att det knappast är möjligt
att direkt i lagtexten ange vem som är att anse som sakägare. Regeringen
angav i propositionen att man var av den uppfattningen att yrkesfiskare
bör kunna vara sakägare även i mål om vattenverksamhet trots att de
inte fiskar med fasta redskap. Vidare borde enligt regeringen en anknytning
som endast grundar sig på allemansrätt aldrig vara tillräcklig för att
talerätt skall föreligga. Gällande sakägarbegrepp enligt miljöskyddslagen
borde utgöra utgångspunkt. En generös tillämpning är således avsedd.
Frågan fick enligt regeringens mening i övrigt överlämnas till
rättstillämpningen i likhet med vad som gäller inom andra rättsområden.
Utskottet avstyrker motionsförslaget.
Gemensamma frågor för vattenkraft och vindkraft
Utskottets förslag i korthet
Utskottet bör avslå motionsförslagen om ny kraftproduktion.
Motionen
I motion Bo282 (s) yrkande 1 förespråkar motionärerna effektivisering
av tillståndsprövningen m.m. vid anläggandet av ny kraftproduktion och,
i yrkande 2, kartläggning av var det är lämpligt att förlägga ny
kraftproduktion.
Utskottets ställningstagande
Frågorna behandlas i de under tidigare avsnitt nämnda utredningarna
från bl.a. MB- och. PBL-kommittén. Utskottet vill inte föregripa de
kommande ställningstagandena och avstyrker motionsförslagen.
Riksintressen
Utskottets förslag i korthet
Utskottet bör avslå motionsförslagen om riksintressen. Jämför reservation
10 (kd, c).
Motionerna
Motion T335 (c) yrkande 4 innehåller förslag om en klassificering av
Ystads hamn som riksintresse. I motion MJ498 (kd) yrkande 28 förespråkar
motionärerna att det utreds hur områden viktiga för vattenförsörjningen
skall kunna anges som riksintresse.
Utskottets ställningstagande
Som även redovisats på annat ställe i detta betänkande behandlar
miljöbalken riksintressen i framför allt kapitlen 3 och 4. Riksintressen
enligt 4 kap. är lokaliserade och avgränsade av riksdagen. Motsvarande
intressen enligt 3 kap. måste däremot helt och hållet lokaliseras och
avgränsas med tillämpning av de principer som gäller enligt PBL i fråga
om samspelet och rollfördelningen mellan staten och kommunerna. I första
hand skall sådana frågor lösas inom ramen för översiktsplaner. Riksintressen
enligt såväl 3 som 4 kap. MB skall anges särskilt i översiktsplanen (4
kap. 1 § PBL).
Områden med särskilt gynnsamma fysiska förutsättningar för vissa typer
av anläggningar (bl.a. för kommunikationer och för vattenförsörjning)
har redan genom bestämmelserna i 3 kap. 8 § första stycket MB ett visst
skydd mot åtgärder som försvårar tillkomsten eller utnyttjandet av sådana
anläggningar. Bestämmelsen gör att möjligheterna för de kommunala och
statliga myndigheterna att t.ex. planera för eller lämna tillstånd till
sådana verksamheter som försvårar ett utnyttjande för de angivna ändamålen
inskränks. Som exempel anges i förarbetena till dåvarande naturresurslagen
att åtgärder som kan försvåra driften av anläggningen inte bör tillåtas
i dess närhet (se prop. 1985/86:3). Om området med stöd av nämnda
bestämmelses andra stycke är av riksintresse blir skyddet starkare.
Det ankommer på vissa myndigheter att efter samråd med Boverket inom
sitt ansvarsområde lämna uppgifter till länsstyrelserna om områden som
de bedömer vara av riksintresse enligt 3 kap. MB. Naturvårdsverket
ansvarar för områden av riksintresse för anläggningar för vattenförsörjning
och Sjöfartsverket m.fl. för områden av riksintresse för kommunikationer
(2 § förordningen [1998:896] om hushållning med mark- och vattenområden
m.m.).
Enligt utskottets mening föreligger det inte tillräckliga skäl för
riksdagen att ta initiativ i de av motionärerna aktualiserade frågorna.
Nationalstadsparker
Utskottets förslag i korthet
Utskottet bör avslå motionsförslagen om
nationalstadsparken, jämför reservationerna 11 (c) och 12 (mp) och
nya nationalstadsparker, jämför särskilda yttrandena 3 (fp) och 4 (c).
Nationalstadsparken
Motionerna
Motion Bo273 (c) yrkandena 1 och 2 innehåller förslag om statens särskilda
ansvar för att vårda och värna nationalstadsparken och satsningar på
parkens tioårsdag. Även motion Bo279 (mp) yrkandena 1-4 innehåller
förslag om nationalstadsparken. Motionärerna föreslår gränser och
buffertzoner för parken, moratorium för nya bebyggelseplaner, analys av
hoten mot parken och stärkt skydd för parken.
Utskottets ställningstagande
I 4 kap. 7 § första stycket MB anges att området
Ulriksdal-Haga-Brunnsviken-Djurgården
är en nationalstadspark. Inom en sådan park får ny bebyggelse och nya
anläggningar komma till stånd och andra åtgärder vidtas endast om det
kan ske utan intrång i parklandskap eller naturmiljö och utan att det
historiska landskapets natur- och kulturvärden i övrigt skadas. Skyddet
för nationalstadsparker är väsentligt större än vad som i allmänhet
gäller för områden som enligt 4 kap. MB är av riksintresse (t.ex. de
vattenområden som omfattas av älvskyddet). Detta beror bl.a. på att
undantaget i 1 § andra stycket samma kapitel (för utvecklings- och
totalförsvarsändamål m.m.) inte är tillämpligt.
Regeringen gav i november 2003 Länsstyrelsen i Stockholms län i uppdrag
att, i samarbete med berörda kommuner, markägare och förvaltare och
efter samråd med andra aktörer, utarbeta ett program för samordnad
förvaltning, skötsel och utveckling av nationalstadsparken
Ulriksdal-Haga-Brunnsviken-Djurgården. Länsstyrelsen skall redovisa uppdraget
senast den 31 december 2005. Arbetets uppläggning och vunna erfarenheter
skall redovisas i en delrapport senast den 31 december 2004.
Utskottet finner att utfallet av det uppdrag som har getts till
Länsstyrelsen i Stockholms län bör avvaktas och att det saknas tillräckliga
skäl för att gå motionärerna till mötes.
Nya nationalstadsparker
Motionen
I motion MJ469 (fp) lämnar motionärerna förslag om att ge Slottsskogen
(Göteborg) med omgivande områden status som nationalstadspark.
Utskottets ställningstagande
Frågor om inrättande av ytterligare nationalstadsparker har behandlats
i slutbetänkandet av Utredningen om nationalstadsparker (SOU 1996:38).
Utredningen föreslog att ytterligare två nationalstadsparker skulle
inrättas (i Uppsala och Trollhättan). Frågan om inrättande av dessa
parker har under en längre tid beretts inom Regeringskansliet. För
närvarande pågår ingen beredning. I nämnda betänkande analyserades även
förutsättningarna för och behovet av att göra Slottsskogen till
nationalstadspark. Det aktuella motionsyrkandet motsvarar förslag som
utskottet avstyrkt under tidigare riksmöten (senast i bet. 2002/03:BoU3).
Bostadsutskottet finner inte heller nu tillräckliga skäl att ställa sig
bakom förslag om att ge Slottsskogen (Göteborg) med omgivande områden
status som nationalstadspark.
Reservationer
Utskottets förslag till riksdagsbeslut och ställningstaganden har
föranlett följande reservationer. I rubriken anges vilken punkt i utskottets
förslag till riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.
1. Lokaliseringsfrågor avseende vindkraftsutbyggnad, punkt 1 (m)
av Marietta de Pourbaix-Lundin (m), Peter Danielsson (m) och Ewa Thalén
Finné (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:N390
yrkande 9 och avslår motionerna 2004/05:MJ494 yrkande 4, 2004/05:MJ495
yrkande 4 och 2004/05:Bo276 yrkandena 1 och 2.
Ställningstagande
En bra och ekonomiskt sund energiförsörjning för Sverige bygger på att
de olika energislagen får konkurrera på lika villkor och stå för sina
egna kostnader. Även el från förnybara energikällor bör produceras utan
omfattande subventioner och särregleringar. Vindkraftens utbyggnad skall
ske på dess egna meriter. Vi anser därför att det inte behövs några
nationella planeringsmål för vindkraftens utbyggnad. Inte heller skall
vindkraften främjas genom att vissa områden hävdas som riksintressen.
Vi
föreslår därför att riksdagen skall tillkännage för regeringen som sin
mening vad vi med anledning av den moderata motionen framför om att
vindkraften inte främjas genom att man pekar ut vissa områden som
riksintresse för vindkraft.
Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:N390 yrkande 9 och avslår
motionerna 2004/05:MJ494 yrkande 4, 2004/05:MJ495 yrkande 4 och 2004/05:Bo276
yrkandena 1 och 2.
2. Lokaliseringsfrågor avseende vindkraftsutbyggnad, punkt 1 (c)
av Rigmor Stenmark (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:MJ495
yrkande 4 och avslår motionerna 2004/05:MJ494 yrkande 4, 2004/05:N390
yrkande 9 och 2004/05:Bo276 yrkandena 1 och 2.
Ställningstagande
Alltfler inser att samhället måste ställas om till en mer uthållig
utveckling. Vindkraften kommer här att spela en allt större roll som en
förnybar energikälla. Den är en påfallande ren energikälla och den
tillför energi som är gratis och outsinlig. Påverkan på luft och klimat
är synnerligen begränsad. När ett vindkraftverk har tjänat ut kan det
monteras ned. Det finns dock dessvärre målkonflikter kring denna
energikälla.
Energiomställningen med avveckling av kärnkraft och infasning av alternativ
energi ställer krav på stora vindkraftsparker. Många ansökningar och
planer finns nu för att förlägga vindkraftsparker till havs. Detta sker
av flera anledningar varav en är att det inte finns några sakägare på
samma sätt som vid landbaserade etableringar eller byggnationer längs
kustremsan. De högljudda protester, som oftast finns i samband med
ansökningar i närheten av fritidsområden uteblir genom havsetablering
och hela planprocessen kan därmed gå snabbare. Det bör dock uppmärksammas
att här finns ingen miljöforskning som kan svara på vad som händer med
fiskevatten och reproduktionen i området på grund av dessa etableringar.
Helhetssynen på den marina havsmiljön saknas. Det borde i stället ges
prioritet åt forskning om hur det marina ekosystemet i sin helhet
påverkas av all samlad exploatering. Därför bör regeringen vidta åtgärder
för att skapa forsknings- och miljökonsekvensanalyser av fiske och
havsmiljön innan havsbaserade vindkraftsparker etableras. Jag vill i
detta sammanhang även tillägga att jag anser det vara av stor vikt att
det inrättas ett nationellt center för vindkraft på Högskolan i Visby.
Centret skulle bl.a. kunna bli en motor i det av mig efterlysta arbetet.
Jag föreslår därför att riksdagen skall tillkännage för regeringen som
sin mening vad jag med anledning av c-motionen anfört. I den mån övriga
motionsförslag inte kan anses tillgodosedda med detta avstyrker jag dem.
Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:MJ495 yrkande 4 och avslår
motionerna 2004/05:MJ494 yrkande 4, 2004/05:N390 yrkande 9 och 2004/05:Bo276
yrkandena 1 och 2.
3. Ansvaret för uttjänta vindkraftverk, punkt 2 (m, fp)
av Marietta de Pourbaix-Lundin (m), Peter Danielsson (m), Lars Tysklind
(fp), Ewa Thalén Finné (m) och Solveig Hellquist (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 2 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:N390
yrkande 8 och avslår motion 2004/05:Bo269.
Ställningstagande
Vi vill att ansvaret gällande kostnader, nedmontering och bortförande
av vindkraftverk i samband med nedläggning av verksamheten, utreds. Det
kunde likna statens linje beträffande grustag och kärnkraftverk.
Naturligtvis är det ägaren till vindkraftverket som har det fulla ansvaret,
och i de flesta fall kommer det säkert att fungera väl. Men för de
fall då ägaren inte kan, eller vill, fullgöra sina skyldigheter anser
vi att det bör finnas lösningar. Lösningarna bör gälla oavsett var verken
är placerade.
Vi ställer oss således bakom förslaget i den moderata motionen. Vi anser
det inte vara tillräckligt med de möjligheter att villkora tillstånd
som i dag finns. Enligt vår mening bör tillståndsmyndigheter i de allra
flesta fall vara skyldiga att villkora tillstånd till uppförande av
vindkraftverk med att säkerhet ställs för kostnader för nedmontering
och bortförande av uttjänta vindkraftverk. Avgränsningen av i vilka
fall skyldigheten skall föreligga bör utredas i annat sammanhang.
Det bör ankomma på regeringen att låta utreda frågan som vi nu pekat på
och till riksdagen återkomma med nödvändiga lagförslag avseende en
reglering av prövningsmyndigheternas skyldigheter att ställa villkor om
säkerhet.
Vi föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad vi framför. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:N390 yrkande
8 och avslår motion 2004/05:Bo269.
4. Krav avseende vindkraftsutbyggnad, punkt 3 (m, fp)
av Marietta de Pourbaix-Lundin (m), Peter Danielsson (m), Lars Tysklind
(fp), Ewa Thalén Finné (m) och Solveig Hellquist (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 3 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2004/05:N348
yrkandena 6-8 och 2004/05:N390 yrkandena 3-5 och avslår motion 2004/05:Bo276
yrkande 3.
Ställningstagande
All lagstiftning måste enligt vår uppfattning genomsyras av stor respekt
för den enskilda äganderätten. Samtidigt bör lagstiftningen präglas av
en stor respekt för människors liv och hälsa samt skyddsintressen i
natur och miljö. Det är lätt att konstatera att vindkraftens etableringsfrågor
är komplicerade. Vindkraften har uppenbara fördelar som energikälla och
samtidigt finns nackdelar som behöver tas på allvar. Vindkraftverk syns
på stora avstånd. Vidare ger de upphov till buller och andra olägenheter.
Detta gör att värdefulla kultur- och naturvärden, liksom eventuella
grannars intresse av en fortsatt god boendemiljö, måste beaktas när
ställning tas till etableringar av nya verk.
Enligt vår mening måste en markägare ges möjlighet att själv bestämma
vad marken skall användas till och om han så önskar upplåta marken för
vindkraft. Men detta kräver att även övriga intressen tas till vara på
ett bra sätt. Detta görs bäst genom att man i den kommunala planprocessen
tar ställning till frågor om vindkraftsetableringar. På så sätt kan
skyddsvärda natur- och kulturmiljöer undantas och förutsebarhet garanteras
ägare till kringliggande markområden.
Vindkraftsetableringar skall granskas noga i den kommunala planeringen
och tillståndsgivningen. Krav bör ställas på detaljplaneprövning vid
varje etablering. Då ges närboende och sakägare möjlighet att hävda
sina intressen. Det bör därför samtidigt skapas ett fungerande regelverk
som sätter snäva och tydliga gränser för byggande av vindkraftverk.
Vi anser vidare att nationella minimiregler för respektavstånd mellan
bebyggelse och vindkraftverk bör tas fram. Den mellanliggande terrängens
egenskaper skall vägas in för att närboende inte skall drabbas.
Ersättningskrav för minskade fastighetsvärden skulle då inte behöva komma
i fråga. Reglerna bör vara dispositiva, närboende skall alltså kunna
godkänna att minimiavstånd underskrids. Vi vill ha en särskild
gränsvärdesnorm för buller från vindkraftverk. Bullernormer för industriområden
är inte lämpliga att följa när verken byggs nära bostadshus, rekreationsområden
o.d. Vi vill att verksamheten skall miljöprövas på samma sätt som annan
verksamhet prövas som har inverkan på omgivningen. Försiktighetsprincipen
skall gälla. Innan stora vindkraftsparker byggs borde därför deras
miljöpåverkan utredas.
Vi anser inte att det är tillräckligt att de i våra motioner aktualiserade
mycket angelägna frågorna om krav på miljö- och detaljplaneprövning vid
vindkraftsetablering, införande av respektavstånd mellan bostäder och
verk samt krav på samråd med närliggande kommuner vid vindkraftsetablering
m.m. behandlas i Boverkets handbok. Frågorna förtjänar att behandlas i
ett större sammanhang. Till exempel bör kravet på detaljplaneprövning
framgå av lagen.
Vi föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad vi framför med anledning av m-förslagen.
Därmed bifaller riksdagen motionerna 2004/05:N348 yrkandena 6-8 och
2004/05:N390 yrkandena 3-5 samt avslår motionen 2004/05:Bo276 yrkande
3.
5. Tillståndsprövning avseende vindkraftsutbyggnad, punkt 4 (mp)
av Helena Hillar Rosenqvist (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 4
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:N307
yrkande 13.
Ställningstagande
För vindkraften gäller i Sverige ett planeringsmål om 10 TWh 2015.
Planeringsmålet motsvarar en produktion som är nästan 15 gånger större
än produktionen under 2003. För en sådan produktion krävs en storskalig
utbyggnad av vindkraftverk.
Som jämförelse kan nämnas att vindkraften i Tyskland producerar ca 25
TWh och utbyggnaden fortsätter. Sverige är ett större och blåsigare
land än Tyskland och har färre konflikter om markanvändning.
Kostnaden för vindkraften är inte högre än att länder som Spanien och
Indien anser sig ha råd med en mycket snabb utbyggnad. Den ökande
storleken på vindkraftverk, annan teknisk utveckling och stordriftsfördelar
vid tillverkningen gör att priserna sjunker. Vindkraft är därför på god
väg att bli ett alternativ till kärnkraft och kolkraft i hela världen.
Frågan är i vilken takt Sverige skall bidra till denna utveckling.
Genom certifikatssystemet eller på annat sätt måste vindkraften få så
stabila ekonomiska förutsättningar att bankerna vågar ge lån åt
vindkraftsbyggen så att byggandet äntligen tar fart.
Vindkraften är inte bara beroende av stabila ekonomiska förutsättningar.
Ett minst lika stort problem är långa handläggningstider och oförutsägbara
resultat av planprocessen. Detta är tydligen inte ett problem i Danmark,
som har tio gånger mer vindkraft på en tiondel så stor yta, eller i
Tyskland eller Spanien. Jag vill se en snabb utredning av vad som kan
göras för att få en snabbare, enklare och mer förutsägbar prövning utan
att detta går ut över natur- och kulturvårdsintressen eller de närboendes
rättigheter.
Jag föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad jag framför med anledning av mp-motionen.
Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:N307 yrkande 13.
6. Omprövning av vattendomar, punkt 5 (kd, c)
av Ragnwi Marcelind (kd) och Rigmor Stenmark (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 5 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:MJ498
yrkande 31 och avslår motion 2004/05:Bo260 yrkandena 1 och 2.
Ställningstagande
Vattendragen bör åter bli miljöer för vandrande fiskarter som lax,
laxöring och ål. Vi vill understryka den brist på strömmande vatten som
i dag råder. Många arter som är beroende av biotopen strömmande vatten
återfinns bland hotade arter. I flertalet större vattendrag spärrar
fördämningar för vattenkraft vägen för lax och öring. Gamla dammar och
rester från flottningsperioden utgör dessutom stora miljöhinder som
måste undanröjas. Här finns även frågan hur konflikten mellan kulturvärden
och naturvärden skall lösas. Naturlaxen är hotad och bl.a. den stora
Siljansöringen är snart utrotad. Omfattande åtgärder när det gäller att
undanröja olika typer av vandringshinder krävs för att nå målen.
Kostnaderna för en miljöanpassning av vattenkraften är avsevärda och
sannolikt underskattade. Skall målen nås är det angeläget att alla parter
som på något sätt nyttjar resursen strömmande vatten mer aktivt tar
sitt ansvar och blir delaktiga i en sådan process.
Vattenkraftsregleringen har medfört att det på vissa ställen inte finns
någon fiskväg förbi vattenkraftverken. I de flesta större älvar i Sverige
är vattenkraften så utbyggd att det inte längre finns några lämpliga
lekområden för lax. I några älvar, exempelvis Klarälven, Ljusnan och
Dalälven, finns det dock områden kvar dit laxen skulle kunna släppas
upp för att leka. Det bör därför finnas förbiflöden vid de kraftverk
som ligger mellan dessa lekområden och havet. Situationen i dagsläget
är att det på vissa ställen inte finns någon fiskväg förbi kraftverken.
I de fall anordningar för fiskens vandringar inte finns anlagda förutsätter
tillkomsten av sådana att den vattendom som reglerar den aktuella
vattenkraftsanläggningen kan omprövas. Bostadsutskottet (2002/03:BoU3)
har uttalat att det finns anledning att se över frågan om hur behovet
av förbiflöden i befintliga vattenkraftverk kan tillgodoses och som en
del i detta hur ändamålsenliga reglerna för omprövning av vattendomar
är i sammanhanget. Det bör därför ankomma på regeringen att snarast ta
de initiativ som krävs för att se över möjligheten att ompröva vattendomar
för dessa ändamål. Detta blir nödvändigt för att kunna genomföra de
åtgärdsprogram som föranleds av EU:s ramdirektiv för vatten. Den nu
förordade översynen måste snarast komma till stånd. Vi är också restriktiva
till fortsatt utbyggnad av vattenkraftverk. Vi anser att strömmar och
vattendrag skall restaureras där uppförda dammar inte längre fyller
någon funktion.
Vi föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad vi framför med anledning av kd-motionen.
Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:MJ498 yrkande 31 och avslår
motion 2004/05:Bo260 yrkandena 1 och 2.
7. Omprövning av vattendomar, punkt 5 (v, mp)
av Owe Hellberg (v), Sten Lundström (v) och Helena Hillar Rosenqvist
(mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 5 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:Bo260
yrkandena 1 och 2 samt avslår motion 2004/05:MJ498 yrkande 31.
Ställningstagande
Med anledning av de många översvämningarna kring många reglerade vattendrag
med deras dammar och kraftstationer har vattenlagstiftningen diskuterats
flitigt under ett antal år. Även för mindre vattendrag, och för riket
mindre ekonomiskt viktiga kraftanläggningar, kan äldre vattendomar vålla
stora bekymmer och olägenheter t.ex. för de boende i området.
Länsstyrelsen är tillsynsmyndighet avseende efterlevnaden av gällande
vattendomar. Den har ingen möjlighet att påverka kraftverksamheten så
länge den håller sig inom ramen för gällande vattendom. Om vattendomen
påtagligt strider mot dagens kunskaper och motverkar intressen avseende
t.ex. naturvårds- och miljöintressen, bör sådan vattendom kunna ändras.
Äldre vattendomar har inte sällan hög acceptans vad gäller nivåskillnader
i de vattendrag som innefattas. Det innebär t.ex. att en sjö kan höjas
och sänkas med två meter. Vattenmagasinet, dvs. sjön/sjöarna fylls på
under hösten, tappas sedan maximalt under vinterhalvåret, fylls upp
igen under våren/sommaren osv. Detta "hissande" leder till stor olägenhet
för de människor som bor i närheten av berörda vattendrag. Det skadar
dessutom djur- och växtlivet i den strandnära miljön. Torrläggning
nedanför kraftstationen eller torrläggning av kanalsystem m.m. kan medföra
olägenheter i form av lukt osv. Äldre vattendomar kan också innebära
att olika kraftstationer omöjliggör för vandrande fiskar, som t.ex. lax
och ål, att vandra upp och ned i sin naturliga miljö.
Det är rimligt att även sådana vattendomar kan ändras så att det kan
åläggas tillståndshavaren att med t.ex. laxtrappor återge vandrande
fiskarter sin naturliga miljö och möjlighet att vandra till fortplantning.
Vi föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad vi framför med anledning av v-motionen.
Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:Bo260 yrkandena 1 och 2 och
avslår motion 2004/05:MJ498 yrkande 31.
8. Åtgärder till förmån för fiske, punkt 7 (fp, kd, c)
av Ragnwi Marcelind (kd), Lars Tysklind (fp), Rigmor Stenmark (c) och
Solveig Hellquist (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 7 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:MJ500
yrkandena 41 och 44 samt avslår motionerna 2004/05:MJ333 yrkande 3 och
2004/05:Bo227.
Ställningstagande
Vattenbruket har en betydande tillväxtpotential men är ringa i Sverige
i en internationell jämförelse. Den svenska produktionen är ca 7 000
ton, kraftbolagens kompensationsodling oräknat. Den totala världsproduktionen
uppgår till 23 miljoner ton och växer snabbt. FAO beräknar att
vattenbruksproduktionen passerar den totala världsproduktionen av kött år
2010.
För att underlätta för dem som söker lämpliga platser för vattenbruk
bör kommunerna i sina översiktsplaner ange områden som är lämpliga för
fiskodling. Härigenom skulle skapas en viss beredskap för utveckling av
vattenbruket.
Det överfiske som skett i södra Östersjön efter vild östersjölax har
kraftigt decimerat bestånden. Resultatet har blivit att medelvikten på
det fåtal vilda laxar som kommer upp i födelseälvarna blir allt lägre.
Åren 1996-1997 skedde en något bättre uppgång av vildlax i Norrlandsälvarna
tack vare att de finländska fiskerimyndigheterna förordade ett betydligt
minskat kustfiske på finländsk sida. Men åren efter visar det sig att
vildlaxen minskar igen. Vi anser att laxen bör ges möjlighet att
reproducera sig i större utsträckning i de svenska älvarna. Det är framför
allt sportfisket i Norrlands-älvarna som skulle gynnas av en sådan
utveckling, men även yrkesfisket skulle ha glädje av en större stam av
östersjölax.
Vi föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad vi framför med anledning av kd-motionen.
Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:MJ500 yrkandena 41 och 44 samt
avslår motionerna 2004/05:MJ333 yrkande 3 och 2004/05:Bo227.
9. Yrkesfiskarnas processuella ställning, punkt 8 (c)
av Rigmor Stenmark (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 8
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:MJ495
yrkande 5.
Ställningstagande
Enligt min mening bör en näringsidkare som är beroende av fiskevattnet
alltid erhålla sakägarstatus vid prövning av frågor om tillstånd till
havsbaserad vindkraft. Det får inte råda någon tvekan på den punkten.
Regeringen bör därför återkomma till riksdagen med nödvändiga förslag
för att säkerställa detta.
Detta bör ges regeringen till känna. Därmed bifaller riksdagen motion
2004/05:MJ495 yrkande 5.
10. Riksintressen, punkt 10 (kd, c)
av Ragnwi Marcelind (kd) och Rigmor Stenmark (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 10
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:MJ498
yrkande 28 och avslår motion 2004/05:T335 yrkande 4.
Ställningstagande
Vatten är vårt viktigaste livsmedel. Tillgången är riklig i Sverige. Vi
har gott om råvatten. Vattentäkterna är dock fortfarande dåligt skyddade.
Många kommuner har inte vederhäftiga vattenförsörjningsplaner. Två
tredjedelar av vårt grundvatten är beroende av grusåsar. Grushushållningsplaner
måste upprättas, regionalt och nationellt.
Enligt vår mening behövs vidare en ändring av miljöbalken som innebär
att områden som är viktiga för vattenförsörjningen, såsom
grundvattenförekomster,
ytvatten och viktiga grusområden som kan användas för konstgjord
grundvattenbildning, skall kunna anges som riksintresse. Eftersom
Miljöbalkskommittén inte kommer att utreda frågan om riksintressen bör
regeringen tillsätta en utredning just för denna frågeställning. Som
riksintresse anges i dag bara områden som är viktiga för anläggningar
för vattenförsörjningen.
Det är viktigt att vattentäkterna skyddas mot alla sorters föroreningar,
både sådana som beror på olyckor och sådana som har sin orsak i urlakning
av gifter via mark. Uppsökande verksamhet bör utvecklas för att minska
risken att vatten med hög radonhalt utnyttjas i enskilda dricksvattenbrunnar.
Dagvattenledningssystemen har stora brister i många kommuner, vilket
ökar belastningen betydligt på reningsverken. Hanteringen av avloppsvattnet
är mycket resurskrävande och av det skälet bör denna användning av vatten
minskas.
Riksdagen bör tillkännage för regeringen som sin mening vad vi nu har
anfört. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:MJ498 yrkande 28 och
avslår motion 2004/05:T335 yrkande 4.
11. Nationalstadsparken, punkt 11 (c)
av Rigmor Stenmark (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 11
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:Bo273
yrkandena 1 och 2 samt avslår motion 2004/05:Bo279 yrkandena 1-4.
Ställningstagande
Nationalstadsparken fyller 10 år i januari 2005. Den utgör ett unikt
försök eller en ambition att värna, vårda och säkra, för framtida
generationer, ett rejält grönområde i en stadsmiljö.
Under de år som förflutit har intressekonflikterna kommit och gått.
Miljöbalken räddade området när det hotades av en ny trafikled. Miljöbalken
har dock inte räddat området från att naggas i kanten av andra åtgärder.
Bokslutet över den tidigare förvaltningen innehåller tio år utan
skötselplan och utan statliga medel. Djurgårdsförvaltningen kände hösten
2003 att nu fick det vara nog, nu måste någonting ske och presenterade
för sin del ett förslag på hur man skulle kunna utveckla området. Inför
en debatt i riksdagen den 28 november 2003 beslöt regeringen att ge
Länsstyrelsen i Stockholms län ett uppdrag att ta fram ett program för
samordnad förvaltning, skötsel och utveckling av nationalstadsparken.
För detta arbete fick länsstyrelsen två år på sig - till december 2005.
Den senfärdighet eller totala brist på agerande som präglat hanteringen
av Nationalstadsparken kan måhända också bero på att staten inte är
markägare i just det här området.
Man frågar sig om flera aktörer gör att staten känner sig handlingsförlamad
när det gäller att ta ansvar, också ekonomiskt. Vi har alla kunnat ta
del av att Länsstyrelsen i Stockholms län knappast haft resurser alls
att genomföra någonting under de gångna åren. Här skiljer det sig de
facto från övriga naturreservat och nationalparker, där ju staten går
in och säkrar med skötselplaner men också med statliga medel och tar
ansvar för utvecklingen och skötseln av området.
Nationalstadsparken är unik och den är värd ett bättre öde än en valhänt
och tveksam hantering. Det är viktigt att staten visar ett tydligt
ansvarstagande, också ekonomiskt, för att säkra området för dagens och
kommande generationer. Staten måste här precis som för nationalparker
ta ett ansvar för helheten. Det är rimligt att staten tar ett ansvar
utöver sitt eget förvaltaransvar, eftersom det är en nationalstadspark
som är unik i både sin konstruktion och miljö. För detta krävs särskilda
resurser. Då staten inte avdelat resurser för skötseln i dag och utredning
pågår anser regeringen uppenbarligen att Nationalstadsparken kan få
fira sin 10-årsdag utan särskilt stöd. Det faktum att parken 2005 firar
sin 10-årsdag borde i stället mana till särskilda åtgärder för att ta
igen förlorad skötsel men också uppmärksammas i särskild ordning. För
detta krävs extra satsningar redan innevarande budgetår. Dessa resurser
måste avdelas inom ramen för gällande budget och tydliggöras i kommande
regleringsbrev.
Riksdagen bör tillkännage för regeringen som sin mening vad vi anför i
reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:Bo273 yrkandena
1 och 2 samt avslår motion 2004/05:Bo279 yrkandena 1-4.
12. Nationalstadsparken, punkt 11 (mp)
av Helena Hillar Rosenqvist (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 11
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:Bo279
yrkandena 1-4 och avslår motion 2004/05:Bo273 yrkandena 1 och 2.
Ställningstagande
I Stockholm finns världens första nationalstadspark, Ekoparken. Begreppet
står för att man med ett ekologiskt synsätt skall bidra till en uthållig
utveckling i Stockholm och samtidigt bevara en kunglig grön lunga med
en mix av natur och kultur.
Ekoparken har en unik blandning av natur och kultur. Den utgör en
ekologiskt viktig spridningskorridor för ett stort antal växter och djur.
Av Upplands djur- och växtarter lever ca 3/4 i Ekoparken.
Ekoparken har också ett stort och varierat utbud av vackra hus och
byggnader. Många av dessa är av högt arkitektoniskt värde, och flera
hundra skyddas som byggnadsminnen. Ekoparken är ett viktigt rekreations-
och friluftsområde för storstadens invånare. Cirka 15 miljoner människor
besöker årligen Ekoparken.
Ekoparken är ständigt utsatt för hot från den expanderande staden. Den
gröna parkmarken minskar med små och stora steg. Det är viktigt att
Ekoparkens natur- och kulturvärden värnas och vårdas men också utvecklas.
Den särskilda lagstiftningen för Ekoparken har ökat skyddet för området,
men hela tiden sker det dock intrång i parken och tas nya planer på
bebyggelse som inkräktar på grönytorna. Konfliktsituationer uppstår
mellan naturvård, kulturvård och friluftsintressen och planer på
exploatering. Trots att lagen skall skydda mot ny bebyggelse i de fall den
gör intrång i parklandskap eller naturmiljö görs det intrång gång på
gång. Lagen verkar alltför lätt att förbigå. Det finns ett stort
exploateringstryck på marken. Det finns flera exempel på det, äldreboendet
vid Kattrumpstullen mitt emot Bellevue, kontorskomplexet längs med E
4:an mitt emot Brunnsviken samt Säpos nya byggnad på polishögskolan vid
Sörentorp i norra änden av parken. Det finns ytterligare planer på
studentbostäder vid Stora Lappkärrsberget, exploatering vid Husarviken
och bostadsplaner vid Värtavägen.
Lagen kan uppenbarligen tolkas på olika sätt och kommunerna tolkar den
ofta till Ekoparkens nackdel. Det har då visat sig svårt att hävda och
få gehör för natur- och kulturintressena.
Med alla hoten som ovan beskrivits mot parken är det viktigt att
Nationalstadsparkens skyddande lagstiftning stärks, följs upp och efterlevs.
Detta behöver analyseras och utredas ytterligare, och regeringen bör
lägga fram förslag på stärkt skydd.
Det är viktigt att arbetet med naturreservat drivs fram i enlighet med
tidsplanen. Det är emellertid ofta ett problem med att få till stånd
reservatsbildningar i den omfattning som skulle krävas. Det finns
svårigheter med att bilda kommunala reservat på statlig mark som behöver
ses över. Det finns ingen övergripande skötselplan för parken.
Regeringen har gett länsstyrelsen i uppdrag att göra en översyn av och
föreslå åtgärder som kan utveckla parken och höja ambitionsnivån. Det
är ett viktigt steg. Det stora problemet är dock att under tiden det
utreds och funderas så fortsätter exploateringen och planerna på ny
bebyggelse i parken. Därför behövs ett moratorium för alla nya planer
tills översynen och aktuella utredningar är klara.
Trots att det finns samverkansorgan mellan kommuner och länsstyrelse
har man i dag, 10 år efter instiftandet, fortfarande inte fått klart
med nationalstadsparkens exakta gränser. Det behövs en definition av de
exakta gränserna och en plan för buffertzoner runt parken för att bryta
dagens utveckling som innebär att bebyggelse kryper alldeles intill
parkens gränser och menligt påverkar naturlivet i parken.
Riksdagen bör tillkännage för regeringen som sin mening vad vi anför i
reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:Bo279 yrkandena
1-4 och avslår motionen 2004/05:Bo273 yrkandena 1 och 2.
Särskilda yttranden
1. Lokaliseringsfrågor avseende vindkraftsutbyggnad och Krav avseende
vindkraftsutbyggnad, punkterna 1 och 3 (fp)
Lars Tysklind (fp) och Solveig Hellquist (fp) anför:
Folkpartiets utgångspunkt är att anläggningar för energiproduktion skall
underställas tydliga politiskt fastställda miljö- och säkerhetskrav.
Sedan är det energiproducenterna som väljer vilken produktionsmetod som
används inom dessa givna ramar. Vår förhoppning är att förnybara alternativ
för energiproduktion, som t.ex. vindkraft, kommer att utgöra en växande
andel av energiförsörjningen i framtiden.
Kraven vid lokalisering av vindkraftverk skall dock motsvara de som
ställs på motsvarande industrietablering. När det gäller vindkraft är
påverkan på landskapsbilden och bullernivåer viktiga faktorer där tydliga
krav måste finnas.
Bra exempel på lokalisering av vindkraftverk är hamnområden och andra
områden som redan domineras av industribebyggelse.
Folkpartiet anser att restriktivitet skall råda vid nyexploatering av
nya kustområden för vindkraft och att ingen utbyggnad skall ske förrän
påverkan på växt- och djurlivet är helt klarlagd.
Vid etablering av havsbaserade vindkraftverk är det också av största
vikt att inte yrkesfisket påverkas negativt.
2. Lokaliseringsfrågor avseende vindkraftsutbyggnad, punkt 1 (kd)
Ragnwi Marcelind (kd) anför:
Det är ett välkänt faktum att samhället måste ställas om till en mer
uthållig utveckling. Här kommer vindkraften att spela en allt större
roll som en förnybar energikälla som vi har gott om i vårt land. Den är
en påfallande ren energikälla och den tillför energi som är gratis och
outsinlig. Påverkan på luft och klimat är synnerligen begränsad. När
ett vindkraftverk har tjänat ut kan det monteras ned. Dessvärre finns
stora målkonflikter kring denna energikälla.
Etablerandet av vindkraftsanläggningar till havs och i sjöar utgör ett
av de allra allvarligaste hoten mot det kustnära fisket. Detta gäller
fiske med såväl trålar och garn som med andra redskap. Uppförandet av
vindkraftverk planeras ske på grundområden, dvs. på de platser utanför
kusten som utgör lek- och uppväxtområden för ett stort antal fiskslag.
På några platser har denna utbyggnad redan inletts. Både under
byggnationstiden och genom senare påverkan av anläggningar i drift kommer
avsevärda störningar med negativa effekter på fiskbestånden att förekomma.
Detsamma gäller annan verksamhet till havs, t.ex. utläggande av elkablar
och gasledningar på havsbotten. Ett minimikrav är att, i de fall sådana
kablar och ledningar måste dras fram genom områden med yrkesfiske, dessa
grävs ned i havs- och sjöbotten. Yrkesfiskets intressen i denna fråga
får inte förbigås. Anläggningar för havsbaserad vindkraft bör ej utplaceras
i områden där yrkesfisket skadas eller hindras.
Den nya generationens vindkraftverk med effekter på 3-3,5 MW kan placeras
upp till tio mil utanför kusten, utom synhåll från land. Svenska kraftnät
anser att möjligheten att bygga ut stamledningsnätet mellan norra och
södra Sverige är starkt begränsad. Kapacitetstaket nås redan i dag när
vattenkraftverken går för fullt, t.ex. vid vårflod. En storskalig
utbyggnad av vindkraften i Norrland skulle därför kräva nya 400 KV-ledningar
genom Sverige. En sådan ledning kostar ca 4 miljarder kronor per 100
mil. Nya 400 KV-ledningar skulle också de innebära stora ingrepp i
landskapsbilden och för jord- och skogsbruket. Större vindkraftsutbyggnader
bör därför lokaliseras till områden som förutom att vara lämpliga i
andra avseenden även har en utbyggd infrastruktur vad gäller elnätet.
Det
är tillfredsställande att kunna konstatera att områden av riksintresse
för vindkraft nu äntligen, vilket Kristdemokraterna länge har efterlyst,
har pekats ut. Arbetet har, som vi önskat, haft sin utgångspunkt i en
dialog mellan Energimyndigheten, länsstyrelserna, berörda centrala verk
och kommunerna. Det är viktigt att avvägningar mellan olika riksintressen
kan göras. Det som på lämpligaste sätt främjar en långsiktig utveckling
bör ges företräde.
3. Nya nationalstadsparker, punkt 12 (fp)
Lars Tysklind (fp) och Solveig Hellquist (fp) anför:
Folkpartiet har i flera motioner tagit upp betydelsen av grönområden i
våra tätorter.
Modern forskning visar på entydiga samband mellan hälsa och omfattningen
av umgänget med naturen. Det har visat sig att människor med närhet
till naturen eller naturparker är friskare och hämtar sig snabbare efter
sjukdom än de med längre avstånd.
Rekreation och friluftsliv samt den biologiska mångfalden är starka
argument för skyddet av grönområden i tätorter. Bildandet av
nationalstadsparker är ett av de sätt samhället har för att skydda värdefulla
grönområden.
I fp-motionen 2004/05:MJ469 föreslås att Slottsskogen i Göteborg får
status som nationalstadspark för att uppnå ett långsiktigt skydd mot
exploatering.
Då Slottsskogen med omkringliggande område torde uppfylla kravet för
nationalstadspark borde området kunna komma i fråga för denna status
vid skapandet av ytterligare nationalstadsparker i framtiden. En viktig
förutsättning är då att det finns en lokal förankring.
4. Nya nationalstadsparker, punkt 12 (c)
Rigmor Stenmark (c) anför:
Bland de många mycket viktiga uppgifterna på miljöområdet är en att nu
i ökad utsträckning skydda och bevara grönområden, parker och grönytor
i städerna, framför allt de större städerna. Stadsregionernas djur- och
växtliv är mycket sårbart. Detta innebär att strukturen på tätorternas
grönområden måste ha goda samband med omgivande naturområden. Grönområdena
har även en stor social betydelse för människors välbefinnande i ett
stadslandskap. Genom inrättande av nationalstadsparker ges stora områden
skydd och status som helhet, vilket gör det möjligt att bättre förvalta
dessa naturtillgångar. Det är av den anledningen önskvärt att fler
nationalstadsparker inrättas. Det är samtidigt viktigt att framhålla att
planer på inrättande av nya nationalstadsparker alltid skall vara lokalt
förankrade, vilket försummades i Uppsala.
Bilaga
Förteckning över behandlade förslag
Motioner från allmänna motionstiden hösten 2004
2004/05:T335 av Johan Linander och Lars-Ivar Ericson (båda c):
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att Ystads hamn bör klassificeras som hamn av
riksintresse.
2004/05:MJ333 av Jeppe Johnsson och Cristina Husmark Pehrsson (båda
m):
3. Riksdagen begär att regeringen satsar på att restaurera ålens
livsmiljö i enlighet med vad som anförs i motionen.
2004/05:MJ469 av Eva Flyborg (fp):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att ge Slottsskogen med omgivande områden status som
nationalstadspark.
2004/05:MJ494 av Annelie Enochson och Per Landgren (båda kd):
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om vikten av att bevaka yrkesfiskets intressen vid
planering av havsbaserade vindkraftverk.
2004/05:MJ495 av Åsa Torstensson (c):
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i
motionen anförs om vikten av forskning och miljökonsekvensanalyser vid
beviljandet av havsbaserad vindkraft.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i
motionen anförs om att möjligheten bör utredas för näringsidkare som är
beroende av fiskevattnet att erhålla sakägarstatus när planering och
byggnationer sker till havs.
2004/05:MJ498 av Göran Hägglund m.fl. (kd):
28. Riksdagen begär att regeringen låter utreda frågan om hur
områden som är viktiga för vattenförsörjningen skall kunna anges som
riksintresse.
31. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om behovet av att snarast se över möjligheten att ompröva
vattendomar.
2004/05:MJ500 av Sven Gunnar Persson m.fl. (kd):
41. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om planering för vattenbruk.
44. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om åtgärder för vandringsfisk.
2004/05:N307 av Peter Eriksson m.fl. (mp):
13. Riksdagen begär att regeringen tillsätter en vindkraftsutredning
för att jämföra planlagstiftningen i Sverige med den i Danmark, Tyskland
och Spanien för att ge förslag på åtgärder för att påskynda utbyggnaden
av vindkraft i Sverige.
2004/05:N348 av Lars Lindblad m.fl. (m):
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om miljö- och detaljplaneprövning vid vindkraftsetablering.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om nationella minimiregler för respektavstånd mellan
bebyggelse och vindkraft.
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om en särskild gränsvärdesnorm för buller från vindkraftverk.
2004/05:N390 av Marietta de Pourbaix-Lundin m.fl. (m):
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att närboende och näringsidkare inte skall behöva
påverkas negativt av vindkraftsutbyggnaden.
4. Riksdagen beslutar om dispositiva regler för etablering av
vindkraftverk så att närboende skall godkänna att minimiavstånd underskrids.
5. Riksdagen beslutar om gränsvärdesnorm för buller från vindkraftverk.
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att ansvaret för nedmontering och bortforsling av
uttjänta vindkraftverk bör utredas.
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att vindkraften inte främjas genom att man hävdar att
vissa områden är riksintressen.
2004/05:Bo227 av Barbro Hietala Nordlund och Per Erik Granström (båda
s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att öka ansvaret för regleringsföretagen vid kraftproduktion
i vattendrag.
2004/05:Bo260 av Peter Pedersen (v):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att vattendomar som förhindrar vandrande fiskarter,
som laxfiskar och ål, att vandra och fortplanta sig i sin naturliga
miljö skall omförhandlas, så att sådana fiskars vandringsmöjligheter
återskapas, t.ex. genom laxtrappor.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om behovet av att omförhandla vattendomar där enskilda
ekonomiska intressen står i strid med många människors intressen eller
där viktiga naturvårds- och miljöintressen motverkas.
2004/05:Bo269 av Sinikka Bohlin (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om producentansvar för vindkraft.
2004/05:Bo273 av Kerstin Lundgren (c):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om statens särskilda ansvar för att vårda och värna vår
enda nationalstadspark.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om särskilda satsningar, inom ramen för gällande budget,
för nationalstadsparkens tioårsdag.
2004/05:Bo276 av Annelie Enochson (kd):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att områden av riksintresse för vindkraftsutbyggnad
bör pekas ut.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att större vindkraftsutbyggnader av ekonomiska skäl
bör lokaliseras till områden med en utbyggd infrastruktur för eldistribution.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om övriga hänsyn som bör tas vid lokalisering av
vindkraftverk.
2004/05:Bo279 av Mikaela Valtersson (mp):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om behovet av en utredning om Ekoparken vad gäller t.ex.
gränser och buffertzoner.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om behovet av ett moratorium för nya bebyggelseplaner i
Ekoparken.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om behovet av en analys av hoten mot Ekoparken.
4. Riksdagen begär att regeringen återkommer med förslag på stärkt
skydd för Ekoparken.
2004/05:Bo282 av Michael Hagberg och Christin Hagberg (båda s):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om en effektivisering av tillståndsprövningen och
remissförfarandet m.m. vid anläggandet av ny kraftproduktion.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om en kartläggning av var i landet det finns möjlighet
och var det är lämpligt att förlägga nya verksamheter för kraftproduktion.
2004/05:Bo289 av Jan-Evert Rådhström och Björn Hamilton (båda m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om miljöbalkens bestämmelser om muddring i småbåtshamnar.