Bostadsförsörjningsfrågor

<div class="sidhuvud_publikation">Bostadsutskottets betänkande</div><div class="sidhuvud_beteckning">2004/05:BOU10</div><h1>Bostadsförsörjningsfrågor</h1>
<hr class="sidhuvud_linje"><pre>
Sammanfattning
Bostadsutskottet behandlar i detta betänkande motioner från 2004 års
allmänna motionstid som avser vissa bostadsförsörjningsfrågor. Det som
behandlas är bl.a. frågor med anknytning till lagen (2000:1383) om
kommunernas bostadsförsörjningsansvar och lagen (2002:102) om allmännyttiga
bostadsföretag. Även vissa frågor om systemet för hyressättning tas upp
i betänkandet, liksom förslag om ägarlägenheter.
Utskottet avstyrker samtliga motionsförslag. När det gäller förslag om
vissa ändringar i de två aktuella lagarna hänvisar utskottet bl.a. till
ett pågående utrednings- och beredningsarbete inom Regeringskansliet.
Förslag om förändringar i systemet för hyressättning avstyrker utskottet
med hänvisning till att en proposition i frågan inom en snar framtid
kan förväntas bli förelagd riksdagen. Slutligen avstyrker utskottet
förslag om att införa ägarlägenheter på den svenska bostadsmarknaden
och erinrar om att såväl riksdag som regering föregående riksmöte tog
ställning mot införande av en sådan upplåtelseform.
Till betänkandet har fogats 20 reservationer och 1 särskilt yttrande.</pre><pre>
Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1.      Avskaffande av lagen om kommunernas bostadsförsörjningsansvar
Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Bo301 yrkande 23 och 2004/05:Bo306
yrkande 21.
Reservation 1 (m, fp, kd, c)

2.      Kommunala bostadsförmedlingar och bostadsanvisning
Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Sf361 yrkandena 12 och 13,
2004/05:Bo229 yrkande 2, 2004/05:Bo233, 2004/05:Bo277 yrkandena 9 och 10
samt 2004/05:Bo315 yrkande 2.
Reservation 2 (m, fp, kd, c) - motiveringen

3.      Villkor vid bostadsförmedling och uthyrning
Riksdagen avslår motion 2004/05:Bo277 yrkandena 6 och 7.
Reservation 3 (m, fp, kd, c) - motiveringen
Reservation 4 (v)

4.      Förmedling av andrahandslägenheter
Riksdagen avslår motion 2004/05:Bo225 yrkandena 1 och 8.
Reservation 5 (m, fp, kd, c) - motiveringen
Reservation 6 (v)

5.      Svarthandel med hyresrätter
Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Bo225 yrkandena 5, 6 och 9,
2004/05:Bo229 yrkande 1 och 2004/05:Bo309 yrkande 4.
Reservation 7 (m, fp, kd, c)
Reservation 8 (v)

6.      Bostäder åt hemlösa
Riksdagen avslår motion 2004/05:Bo309 yrkande 8.
Reservation 9 (fp, c)
Reservation 10 (m, kd) - motiveringen

7.      Bostäder åt utsatta kvinnor
Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Bo309 yrkande 7 och 2004/05:Bo313
yrkandena 1 och 2.
Reservation 11 (fp)
Reservation 12 (mp)

8.      Avskaffande av lagen om allmännyttiga bostadsföretag
Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Fi258 yrkande 5, 2004/05:Bo243,
2004/05:Bo246, 2004/05:Bo286, 2004/05:Bo301 yrkande 25, 2004/05:Bo302
yrkande 9, 2004/05:Bo306 yrkande 20 och 2004/05:Bo310 yrkandena 18 och
19.
Reservation 13 (m, fp, kd, c)

9.      Översyn av vissa villkor för allmännyttiga bostadsföretag
Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Bo257 yrkandena 1-5, 7 och 8 samt
2004/05:Bo320.
Reservation 14 (m, fp, kd, c) - motiveringen
Reservation 15 (v)

10.     Förändringar i bruksvärdessystemet
Riksdagen avslår motionerna 2004/05:N239 yrkande 7, 2004/05:Bo235
yrkandena 4 och 9, 2004/05:Bo257 yrkande 6, 2004/05:Bo301 yrkandena 18-20,
2004/05:Bo306 yrkandena 17 och 18, 2004/05:Bo309 yrkande 3, 2004/05:Bo310
yrkande 7 och 2004/05:Bo315 yrkande 6.
Reservation 16 (m, kd, c)
Reservation 17 (fp)
Reservation 18 (v)

11.     Hyressättning för studentbostäder
Riksdagen avslår motion 2004/05:Bo297 yrkandena 2-4.
Reservation 19 (kd)

12.     Ägarlägenheter
Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Bo235 yrkandena 15 och 16,
2004/05:Bo281, 2004/05:Bo285 yrkandena 1 och 2, 2004/05:Bo301 yrkande 3,
2004/05:Bo302 yrkande 5, 2004/05:Bo305 yrkande 4, 2004/05:Bo306 yrkande
26, 2004/05:Bo307 yrkande 1, 2004/05:Bo309 yrkande 6 och 2004/05:Bo310
yrkande 24.
Reservation 20 (m, fp, kd, c)

Stockholm den 12 maj 2005
På bostadsutskottets vägnar

Ragnwi Marcelind
Följande ledamöter har deltagit i beslutet:      Ragnwi Marcelind (kd),
Owe Hellberg (v), Anders Ygeman (s), Lilian Virgin (s), Marietta de
Pourbaix-Lundin (m), Nina Lundström (fp), Siw Wittgren-Ahl (s), Maria
Öberg (s), Carl-Axel Roslund (m), Gunnar Sandberg (s), Lars Tysklind
(fp), Rigmor Stenmark (c), Leif Jakobsson (s), Ewa Thalén Finné (m),
Sten Lundström (v), Helena Hillar Rosenqvist (mp) och Göte Wahlström
(s).</pre><pre></pre><pre>
Utskottets överväganden
Inledning
Bostadsutskottet behandlar i detta betänkande motioner från 2004 års
allmänna motionstid som avser vissa bostadsförsörjningsfrågor. Det som
behandlas är bl.a. frågor med anknytning till lagen (2000:1383) om
kommunernas bostadsförsörjningsansvar och lagen (2002:102) om allmännyttiga
bostadsföretag. Även vissa frågor om systemet för hyressättning tas upp
i betänkandet, liksom förslag om ägarlägenheter.


Lagen om kommunernas bostadsförsörjningsansvar
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motionsförslagen om
avskaffande av lagen om kommunernas bostadsförsörjningsansvar, jämför
reservation 1 (m, fp, kd, c),
kommunala bostadsförmedlingar och bostadsanvisning, jämför reservation
2 (m, fp, kd, c),
villkor vid bostadsförmedling och uthyrning, jämför reservationerna 3
(m, fp, kd, c) och 4 (v),
förmedling av andrahandslägenheter, jämför reservationerna 5 (m, fp, kd,
c) och 6 (v),
svarthandel med hyresrätter, jämför reservationerna 7 (m, fp, kd, c)
och 8 (v),
bostäder åt hemlösa, jämför reservationerna 9 (fp, c) och 10 (m,
kd),
bostäder åt utsatta kvinnor, jämför reservationerna 11 (fp) och 12 (mp).


Avskaffande av lagen om kommunernas bostadsförsörjningsansvar
Den 1 januari 2001 trädde lagen (2000:1383) om kommunernas
bostadsförsörjningsansvar i kraft. I lagen stadgas bl.a. att varje kommun skall
planera bostadsförsörjningen i syfte att skapa förutsättningar för alla
i kommunen att leva i goda bostäder och för att främja att ändamålsenliga
åtgärder för bostadsförsörjningen förbereds och genomförs. Riktlinjer
för bostadsförsörjningen skall antas av kommunfullmäktige under varje
mandatperiod. Vidare anges att en kommun skall anordna bostadsförmedling
om det behövs för att främja bostadsförsörjningen. Länsstyrelserna är
skyldiga att lämna råd, information och underlag för kommunernas planering
av bostadsförsörjningen.
I två motioner, 2004/05:Bo301 (m) yrkande 23 och 2004/05:Bo306 (kd)
yrkande 21, föreslås att lagen om kommunernas bostadsförsörjningsansvar
helt avskaffas. Enligt dessa motioner slås kommunernas ansvar och
befogenheter på det bostadspolitiska området primärt fast i kommunallagen,
plan- och bygglagen och socialtjänstlagen. Lagen om kommunernas
bostadsförsörjningsansvar anses däremot ha som enda syfte att öka det
statliga inflytandet över kommunernas arbete med bostadsförsörjningsfrågor.

Riksdagens beslut hösten 2000 (prop. 2000/01:26, bet. 2000/01:BoU2) om
att införa en särskild lag om kommunernas bostadsförsörjningsansvar
fattades i syfte att klart formulera och understryka det kommunala
ansvaret att främja en god bostadsförsörjning för alla i kommunen. Som
motionärerna konstaterar finns en reglering med betydelse för kommunernas
ansvar på området även i andra lagar som kommunallagen, socialtjänstlagen
samt plan- och bygglagen. Utvecklingen på bostadsmarknaden under 1990-talet
hade emellertid påvisat behovet av en särskild reglering som förtydligar
och lyfter fram detta ansvar.
Kritik har riktats mot lagen om kommunernas bostadsförsörjningsansvar,
alltsedan den infördes, från de partier som inte anser att det behövs
några särskilda instrument för den kommunala bostadsförsörjningsplaneringen.
Det är samma partier som under det borgerliga regeringsinnehavet stod
bakom att föregångaren till dagens lagstiftning på området avskaffades.
Bostadsutskottet har däremot vid upprepade tillfällen understrukit att
utvecklingen på bostadsområdet under senare år snarare medfört ett behov
av en förstärkt kommunal bostadsförsörjningsplanering.
Såväl utskottets egen begränsade uppföljning 2003 av lagens utfall som
resultaten från Boverkets årliga bostadsmarknadsenkät visar att syftet
med lagen ännu inte fått fullt genomslag. I vissa kommuner tycks arbetet
med att ta fram riktlinjer för bostadsförsörjningen fortfarande inte
funnit sina former. Inte heller tycks de krav på kommunal bostadsförmedling
som ställs upp i lagen ha medfört att denna verksamhet fått tillräcklig
omfattning i alla kommuner. Bostadsutskottet återkommer därför i
nästkommande avsnitt till frågor om behovet att utveckla den aktuella
lagstiftningen i olika avseenden. Förslaget i de aktuella motionerna om
att upphäva lagen om kommunernas bostadsförsörjningsansvar är det mot
den bakgrunden givetvis inte aktuellt att bifalla.
Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionerna 2004/05:Bo301
(m) yrkande 31 och 2004/05:Bo306 (kd) yrkande 21.
Kommunala bostadsförmedlingar och bostadsanvisning
I ett antal motioner lämnas förslag om utökade krav på den kommunala
bostadsförmedlingen. Dessa förslag är i flera fall kopplade till förslag
om att genom en lagreglering om bostadsanvisning tillförsäkra kommunerna
ett större utbud i förmedlingsverksamheten. Utskottet behandlar dessa
förslag i ett sammanhang.
Vänsterpartiet föreslår i sin partimotion 2004/05:Bo277 yrkande 9 att
det införs ett krav på obligatoriska kommunala bostadsförmedlingar.
Enligt motionen kan obligatoriska bostadsförmedlingar ge en tydlig bild
av efterfrågan samt tjäna som underlag för planering. Vidare föreslås
i motionens yrkande 10 att en ny bostadsanvisningslag införs. Den
tidigare bostadsanvisningslagen var enligt motionen ett kraftfullt redskap
för att garantera kommunmedborgarnas möjlighet till bostad.
Även enligt motion 2004/05:Bo229 (v) yrkande 2 bör ett krav på obligatorisk
kommunal bostadsförmedling införas. Enligt motionärerna bör kravet avse
en obligatorisk avgiftsfri bostadsförmedling med möjlighet för kommunerna
att söka dispens.
Förslag om att införa obligatoriska bostadsförmedlingar och återinföra
bostadsanvisningslagstiftning finns också i motion 2004/05:Sf361 (v)
yrkande 13. Dessa åtgärder kan enligt motionärerna få stor betydelse
för möjligheterna att hantera problemen med trångboddhet. I motionens
yrkande 12 föreslås att riksdagen skall göra ett tillkännagivande om
att även andra åtgärder för att hantera trångboddhet i samband med
flyktingmottagandet behöver vidtas. Det gäller bl.a. ett behov av att
tydliggöra Socialstyrelsens ansvar i detta sammanhang.
En ny lag om kommunal bostadsanvisning som gör det möjligt för kommunerna
att anvisa lägenheter i det privata beståndet bör införas enligt motion
2004/05:Bo233 (s). Lagen föreslås bygga på frivilliga överenskommelser
som förstahandsalternativ men med en möjlighet till tvingande beslut av
hyresnämnd.
Riksdagen bör enligt motion 2004/05:Bo315 (s) yrkande 2 göra ett
tillkännagivande om behovet av en rättvis bostadsförmedling. I motionen
framhålls bl.a. att ett öppet och offentligt kösystem kan medverka till
att effektivisera förmedlingen till de grupper som i dag står utanför
bostadsmarknaden.
Bostadsutskottet anför följande i de aktualiserade frågorna.
Som framgått av föregående avsnitt innehåller lagen om kommunernas
bostadsförsörjningsansvar en bestämmelse om att en kommun skall anordna
bostadsförmedling om det behövs för att främja bostadsförsörjningen.
Regeringen får förelägga en kommun att anordna sådan förmedling. Utskottet
har under de senaste åren vid flera tillfällen behandlat motionsförslag
om att ändra denna bestämmelse så att det införs ett krav på obligatorisk
kommunal bostadsförmedling med möjlighet till dispens. Utskottet har i
dessa sammanhang konstaterat att det inte finns någon principiell
skillnad mellan den nuvarande och den föreslagna ordningen. Regeringen
förutsätts i båda fallen kunna ta ställning till behovet av bostadsförmedling
i den enskilda kommunen. I det ena fallet har regeringen att överväga
om det finns skäl att förelägga en kommun att ordna bostadsförmedling
och i det andra att ta ställning till ansökningar om dispens från ett
krav på sådan förmedling.
Utskottet har således hittills inte ansett det vara erforderligt att
förorda en omarbetning av lagen i det aktuella avseendet. Det har
emellertid visat sig att särskilda kommunala bostadsförmedlingar endast
har inrättats i ett begränsat antal kommuner. I många kommuner saknas
således en sådan förmedlingsverksamhet som i lagens mening är att
betrakta som kommunal bostadsförmedling. Enligt den avgränsning av begreppet
som gjordes i regeringens förslag om lagens införande (prop. 2000/01:26)
krävs bl.a. att kommunen har beslutat att tillhandahålla kommuninvånarna
bostadsförmedling efter vissa politiska riktlinjer och fastställda
förmedlingsprinciper för att kommunal bostadsförmedling skall anses
föreligga. Vidare anfördes att ett kommunalt bostadsföretag som fördelar
egna lägenheter utan något särskilt uppdrag att vara kommunal
bostadsförmedling således inte är att betrakta som kommunal bostadsförmedling.

Under det senaste året har i ett flertal bostadspolitiska sammanhang
kommit att diskuteras om formerna för bostadsförmedling i olika kommuner
verkligen fullt ut kan anses motsvara det krav som ställs på att
ändamålsenliga åtgärder för bostadsförsörjningen vidtas. Bakgrunden till
denna debatt är givetvis den bostadsbrist som finns i många kommuner,
men även de särskilda svårigheter som ungdomar och andra grupper har
att finna en bostad. Vidare har det med anledning av ett aktuellt fall
ifrågasatts om vissa fastighetsägare tillämpar olämpliga metoder för
registrering och urval av hyresgäster. Inte minst har dessa frågor
diskuterats i olika riksdagsdebatter under våren.
Samhällsbyggnadsministern har vid dessa debatter och i andra sammanhang
aviserat överväganden i olika frågor om bostadsförmedling och
bostadsanvisning. Enligt vad utskottet erfarit skall utgångspunkterna för
dessa överväganden vara:

Kommuner skall själva eller tillsammans ha bostadsförmedlingar där alla
skall kunna söka bostad.
Medborgarna skall känna till var, hur och på vilka grunder de kan söka
privata och kommunala bostäder i kommunen.
Diskriminering får inte ske och det skall finnas insyn i reglerna för
fördelning av bostäder.
Ekonomiskt svaga hushåll skall också ha möjlighet att söka bostad. Det
stöd som i dag finns för byggande skall riktas till dem med dålig ekonomi,
t.ex. kan ungdomar erbjudas förmånliga lånevillkor.
Kommunerna skall ta ansvar för och leva upp till sitt bostadsförsörjningsansvar.
Ansvaret skall baseras på verklig kunskap om behoven.
Avsikten är att en arbetsgrupp inom Regeringskansliet med dessa
utgångspunkter skall utarbeta ett förslag till lagstiftning. Även i den
ekonomiska vårpropositionen framhåller regeringen sin avsikt att överväga
åtgärder för att förtydliga kommunernas ansvar för bostadsförsörjningen.
Målet anges vara att varje kommun bör ha någon form av organisation
för att hjälpa den som söker bostad (prop. 2004/05:100).
Bostadsutskottet ser positivt på de initiativ som regeringen nu tar i
frågor om hur bostadsförsörjningen skall effektiviseras genom
bostadsförmedling och andra åtgärder. Inriktningen på de aviserade övervägandena
är sådan att det får förutsättas att de i motionerna aktualiserade
frågorna om bl.a. utökade krav på kommunal bostadsförmedling och
bostadsanvisning kommer att prövas. Övervägandena kommer även att omfatta
frågor om villkor för förmedling och uthyrning som utskottet särskilt
behandlar nedan.
Med hänvisning till de aviserade övervägandena i frågor om bostadsförmedling
och bostadsanvisning avstyrker utskottet de motioner som behandlats i
detta avsnitt.
Villkor vid bostadsförmedling och uthyrning
Vänsterpartiet lägger i sin partimotion 2004/05:Bo277 fram två förslag
som gäller de villkor som ibland sätts upp i samband med förmedling och
uthyrning av hyresrätter. Enligt motionen drabbas unga, socialbidragsberoende,
arbetslösa och lågavlönade av godtyckliga krav från hyresvärdarna. I
motionens yrkande 6 föreslås mot denna bakgrund att det införs en
överklaganderätt för prövning av hyresvärdens skäl att neka rätten till
ett hyreskontrakt. Vidare föreslås, yrkande 7, att regeringen skall ge
Boverket i uppdrag att inventera och kartlägga de villkor som tillämpas
vid uthyrning av bostäder. Motionärerna anför att det bör ligga i
regeringens intresse att få en samlad bild av alla de olika krav och regler
som tillämpas inför tecknande av hyreskontrakt.
Bostadsutskottet har tidigare vid flera tillfällen ställt sig avvisande
till förslag som innebär att en överprövningsrätt för en bostadssökande
som inte accepterats som hyresgäst av en fastighetsägare införs. Flera
både principiella och praktiska förhållanden har ansetts tala mot en
sådan lösning. Däremot anser utskottet givetvis att åtgärder måste vidtas
om det framkommer att diskriminerande villkor ställs upp i samband med
förmedling och uthyrning av bostäder. Det kan gälla en förmodad
särbehandling av vissa grupper eller att enskilda hyresgäster utpekas utan
saklig grund. Vid föregående års behandling av motionsförslaget om att
det bör genomföras en kartläggning av de villkor som tillämpas vid
uthyrning av bostäder förutsatte utskottet att regeringen följer
utvecklingen och tar de initiativ som behövs.
Som framgått ovan har samhällsbyggnadsministern nu aviserat en översyn
av lagen om kommunernas bostadsförsörjningsansvar. Denna översyn skall
även omfatta frågan om att ge kommunerna tillgång till uppgifter om
fastighetsägarnas förmedlingsprinciper och hur dessa tillämpas. Avsikten
uppges vara att information skall lämnas bl.a. om antalet bostäder,
vilken typ av bostäder som förmedlas samt vilka bostadssökande som inte
kvalificerar sig och orsaken till detta. Enligt uppgift har
samhällsbyggnadsministern även tagit initiativ till en serie möten med kommuner,
diskrimineringsombudsmannen och fastighetsägare där de aktuella frågorna
diskuterats.
Även när det gäller de särskilda problem som ungdomar kan ha att finna
sin första bostad har regeringen nu vidtagit flera åtgärder. En nationell
bostadssamordnare med uppgift att bl.a. kartlägga de olika hinder som
finns för ungdomar att skaffa sig ett eget boende (dir. 2005:37) har
utsetts. Vidare har Statens bostadskreditnämnd haft regeringens uppdrag
att se över ungdomars förutsättningar att förvärva eller hyra en egen
bostad. Nämnden har den 28 april 2005 avrapporterat sitt uppdrag genom
rapporten En egen härd - unga vuxnas etablering på bostadsmarknaden.
När det gäller åtgärder för att underlätta ungas etablering i befintliga
hyresrätter redovisas bedömningen att en statlig hyresgaranti som kan
ställas ut av en kommunal bostadsförmedling, kombinerat med obligatorisk
bostadsförmedling och regler kring bostadsanvisning, bör vara den mest
effektiva åtgärden. I rapporten läggs även ett förslag fram om att införa
statliga kreditgarantier för att underlätta för unga på tillväxtmarknader
att etablera sig i en ägd bostad.
Mot bakgrund av de åtgärder som regeringen vidtagit i syfte att bl.a.
kartlägga de villkor som tillämpas vid förmedling och uthyrning av
bostäder anser utskottet att den aktuella motionen till stor del får
anses vara tillgodosedd. Även den vidare beredningen av de nyligen
avlämnade förslagen från Statens bostadskreditnämnd torde innebära att
dessa frågor kommer att ägnas fortsatt uppmärksamhet. Mot denna bakgrund
avstyrks motion 2004/05:Bo277 (v) yrkandena 6 och 7.
Förmedling av andrahandslägenheter
Frågor om förmedling av andrahandskontrakt samt villkoren för ersättning
i detta sammanhang tas upp i motion 2004/05:Bo225 (v).
Motionärerna framhåller att andrahandshyresgästerna har en svag ställning
som bl.a. kan innebära en hyra med ett oskäligt påslag på förstahandshyran.
Mot denna bakgrund föreslås i motionens yrkande 1 att en översyn av
förutsättningarna för kommunal förmedling och uthyrning av lägenheter
i andra hand genomförs. Översynen skall omfatta frågan om obligatorisk
avgiftsfri förmedling av andrahandslägenheter genom kommunala
bostadsförmedlingar. Förmedlingarna bör bl.a. kunna ges uppdraget att
kontrollera
att andrahandshyran sätts på en nivå som motsvarar bruksvärdet.
Vidare föreslås i motionens yrkande 8 att regeringen skall utreda
villkoren för ersättning för förmedling av andrahandslägenheter. Den
föreslagna översynen skall bl.a. omfatta frågan om vilken nivå på
förmedlingsavgiften som kan anses vara skälig och rimligheten i att avgiften
ibland tas ut i förskott. Motionärerna hänvisar bl.a. till att oseriösa
bostadsförmedlare tar ut för höga förmedlingsavgifter eller otillåtna
tilläggsavgifter.
Förmedling av andrahandslägenheter bedrivs i dag vanligen genom privat
förmedlingsverksamhet eller genom direktkontakt mellan kontraktsinnehavaren
och den bostadssökande. Bostadsutskottet har tidigare avstyrkt förslag
om att göra förmedling och granskning av andrahandskontrakt till en
obligatorisk uppgift för kommunala bostadsförmedlingar (senast i bet.
2003/04:BoU8). Utskottet instämmer däremot i motionärernas syn på att
oseriös förmedling och oskäliga hyresvillkor på olika sätt bör motverkas.
Genom lagstiftningen på området finns också regler som skall skydda
andrahandshyresgästen från sådana oskäliga villkor. Det gäller såväl
villkoren vid förmedling som den hyresnivå som får tillämpas vid
andrahandsuthyrning. Enligt dessa regler har den andrahandshyresgäst som
erlägger för hög hyra möjlighet att vid hyresnämnden begära prövning av
hyrans skälighet. Detsamma gäller för förstahandshyresgäster.
Andrahandshyresgäster har dessutom tillagts särskilda möjligheter till
återbetalning av för hög hyra för förfluten tid. I detta hänseende har
alltså andrahandshyresgästerna givits en bättre ställning än
förstahandshyresgäster.
Bostadsutskottet vidhåller sin avvisande inställning till att lägga på
kommunerna en obligatorisk uppgift som omfattar förmedling och granskning
av andrahandskontrakt. Som framgått ovan har emellertid regeringen för
avsikt att i en översyn pröva frågor om vilken organisation som kan
krävas av kommunerna för att hjälpa dem som söker bostad. Även om denna
översyn i första hand får antas bli inriktad på frågor om förmedling av
förstahandskontrakt kommer sannolikt också närliggande frågor om
kommunernas ansvar för bostadsförsörjningen i övrigt att behöva beröras.
Vidare ingår det i det uppdrag som nyligen givits till den nationella
bostadssamordnaren att se över lämpliga åtgärder för att skapa flexibilitet
i bostadsanvändningen och för att ge förutsättningar för andrahandsuthyrning.
Flera insatser har således inletts där mer allmänna frågor om förmedlingen
av andrahandskontrakt kan komma att uppmärksammas.
Vad sedan gäller förslaget om en utredning som bl.a. skall omfatta frågan
om vilken nivå på förmedlingsavgiften som kan anses vara skälig vill
utskottet erinra om riksdagens beredning av propositionen om registrering
av hyresförmedlare våren 2003 (prop. 2002/03:71, bet. 2002/03:LU18,
yttr. 2002/03:BoU4y). I propositionen föreslogs flera förändringar i
fastighetsmäklarlagen i syfte att åstadkomma en ökad samhällskontroll
och ett förbättrat konsumentskydd vid yrkesmässig förmedling av hyresrätter.
Regeringen aviserade i denna proposition även sin avsikt att besluta
om en höjd nivå för den ersättning som får tas ut i detta sammanhang.
Som ett av skälen för en sådan höjning anförde regeringen att ersättningen
bör vara av en sådan storlek att det finns goda förutsättningar att
bedriva en seriös och väl fungerande bostadsförmedling med rimligt
ekonomiskt utbyte. Bostadsutskottet anslöt sig genom sitt yttrande till
lagutskottet till regeringens bedömning av formerna för bestämmande av
förmedlingsavgiften.
Regeringen beslutade hösten 2003 att höja den högsta ersättningen för
förmedling av hyresrätter från 2 000 kr till 3 000 kr. Enligt förordningen
(1978:313) om taxa för yrkesmässig bostadsförmedling gäller nu att
ersättning för förmedling av bostadslägenhet för annat ändamål än
fritidsändamål får uppgå till högst 3 000 kr för en omöblerad eller möblerad
lägenhet i ett en- eller flerfamiljshus och 1 000 kr för ett möblerat
eller omöblerat rum. Vidare stadgas att ersättning får tas ut endast om
förmedlingen leder till att det träffas ett hyresavtal.
Nivån på och formerna för förmedlingsavgiften har således nyligen varit
föremål för överväganden. Utskottet finner inte tillräckliga skäl att
nu föreslå en ny utredning i denna fråga.
Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motion 2004/05:Bo225
(v) yrkandena 1 och 8.
Svarthandel med hyresrätter
Två motioner tar upp frågor om hur svarthandel med hyresrätter skall
kunna motverkas. I en av motionerna är denna fråga kopplad till förslag
om inrättande av lägenhetsregister och begränsningar av bytesrätten.
Utskottet behandlar av detta skäl dessa förslag i ett sammanhang.
Enligt motion 2004/05:Bo229 (v) yrkande 1 bör riksdagen i ett
tillkännagivande framhålla behovet av ett lägenhetsregister. Motionärerna
anser att registret behövs för att samhället skall få kunskap om den
faktiska boendesituationen och ge underlag för en bra planeringsprocess.

Även i motion 2004/05:Bo225 (v) yrkande 5 föreslås att riksdagen i ett
tillkännagivande skall begära att regeringen återkommer med förslag om
hur och när ett lägenhetsregister kan inrättas. I motionens yrkande 6
föreslås att en utredning om möjligheten att använda ett sådant
lägenhetsregister i syfte att bekämpa svarthandel med hyreslägenheter
genomförs. Enligt motionärerna kan registret bli ett kraftfullt verktyg
för att komma åt svarta lägenhetsaffärer, eftersom det möjliggör kontroll
av byteskedjor m.m. Vidare föreslås i motionens yrkande 9 att regeringen
skall återkomma med lagförslag som begränsar bytesrätten till att endast
omfatta byten mellan hyresrätter. Enligt motionen medför dagens bytesrätt,
som även medger att byte sker mellan hyresgäster och dem som bor i
villa eller bostadsrätt, möjlighet till sänkt pris vid bostadsköp. En
begränsning av bytesrätten anses därför kunna bli ett verkningsfullt
redskap mot svarthandel med hyresrätter.
I motion 2004/05:Bo309 (fp) yrkande 4 föreslås riksdagen i ett
tillkännagivande framhålla tre åtgärder som kan motverka svarthandel med
hyreslägenheter. Det är en reformering av hyressättningssystemet, en
utvärdering av de rättigheter och skyldigheter som finns reglerade i
hyreslagen samt ökade resurser för polisen att beivra brott. Vad gäller
utvärderingen av hyreslagen nämner motionärerna bl.a. rätten att byta
hyreslägenhet mot villa eller bostadsrätt.
Bostadsutskottet behandlade föregående år motionsförslag med i huvudsak
samma inriktning som de nu aktuella och redogjorde då för lagstiftningen
på området samt olika överväganden i frågor med betydelse för möjligheterna
att i högre grad än i dag motverka svarthandeln (bet. 2003/04:BoU8).
Utskottet skall inte här upprepa denna redogörelse men vill erinra om
att s.k. svarthandel med hyresrätter är ett brott med en straffskala
som inbegriper fängelse i upp till två år. Svårigheterna att hindra
denna brottsliga verksamhet har ofta samband med att ingen av de närmast
inblandade parterna har intresse av en rättslig prövning. I denna del
skiljer sig svarthandeln från många andra former av brottslig verksamhet.
För att komma till rätta med detta problem fordras sannolikt en bred
attitydförändring i synen på svarthandel. Kampen mot och lagföringen av
dem som begår brotten är således i stor utsträckning beroende av gemene
mans inställning, som i sin tur är beroende av den uppmärksamhet
problematiken med de svarta lägenhetsaffärerna ges genom mediernas bevakning
men även genom debatter och diskussioner som förs. Här vilar ett ansvar
på såväl de politiska partierna som intresseorganisationerna och andra
berörda parter.
För samhället gäller det således att bekämpa de brott som de svarta
lägenhetsförsäljningarna utgör men kanske framför allt att motverka den
grundläggande förutsättningen för dem, dvs. bristen på lägenheter. En
bostadspolitik som ger förutsättningar för ett ökat bostadsbyggande är
således av grundläggande betydelse. Utskottet skall emellertid här även
kortfattat kommentera de åtgärder som föreslås i de aktuella motionerna
i syfte att motverka svarthandel med hyresrätter, dvs. införande av ett
lägenhetsregister, begränsning av bytesrätten, en reformering av
hyressättningssystemet samt ökade resurser för brottsbekämpning.
Som konstateras i en av motionerna har införandet av ett lägenhetsregister
diskuterats under relativt lång tid. Frågan om registret aktualiserades
av riksdagens beslut 1995 om att det i stället för de traditionella
folk- och bostadsräkningarna skall genomföras registerbaserade folk-
och bostadsräkningar. En utredning om utformningen av ett lägenhetsregister
har genomförts av berörda myndigheter och frågan har beretts inom
Regeringskansliet. Tidigare i vår aviserade kommun- och finansmarknadsministern
att regeringen har för avsikt att inom en snar framtid lägga fram ett
förslag i frågan för riksdagen. En lagrådsremiss i ärendet avgavs i
slutet av april.
Bostadsutskottet anser att ställningstagandet till registret för dess
avsedda primära ändamål, som till stor del ligger utanför utskottets
beredningsområde, bör avvaktas innan en diskussion även om andra
användningsområden tas upp. Utskottet utesluter emellertid inte att ett
lägenhetsregister på olika sätt kan få betydelse även i arbetet med att
motverka svarthandel med hyresrätter.
När det sedan gäller förslaget om att begränsa hyresgästernas bytesrätt
bör åtgärdens eventuellt positiva inverkan, dvs. att otillåten prispåverkan
i samband med vissa bostadsköp motverkas, ställas mot den samtidigt
negativa inverkan på bostadsmarknaden som kan befaras. En begränsning
av hyresgästernas bytesrätt till att endast avse byten med andra
hyreslägenheter kan få till följd att rörligheten mellan olika upplåtelseformer
motverkas på ett oönskat sätt. Bostadsutskottet ser ett stort värde i
en rörlighet på bostadsmarknaden som möjliggör för enskilda hushåll att
anpassa sitt boende till sina förändrade behov. Byte av bostad bör i
möjligaste mån kunna ske både inom och mellan olika upplåtelseformer.
Däremot skall givetvis tillstånd inte ges till sådana byten mellan
hyresrätt och äganderätt där otillåten ersättning förekommit. Detta är
också innebörden i hyreslagens regler om byten (35 §).
I fp-motionen anförs att en reformering av hyressättningssystemet kan
få betydelse för omfattningen av svarthandeln med hyreslägenheter.
Bostadsutskottet ifrågasätter den koppling som motionärerna gör mellan
dagens hyressättningssystem och svarthandeln med hyreslägenheter. Oavsett
synen på denna fråga kan det emellertid konstateras att ett förslag om
förändringar i hyressättningssystemet för närvarande håller på att
utarbetas och att en proposition kan förväntas under innevarande år.
Utskottet återkommer nedan till frågan om förändringar i bruksvärdessystemet.

Slutligen anförs i fp-motionen att ökade resurser för brottsbekämpning
kan ge polisen större möjlighet att avslöja de aktuella brotten.
Bostadsutskottet kan instämma i detta närmast självklara påpekande. Frågan
om den totala resurstilldelningen till de brottsbekämpande myndigheterna
ligger utanför bostadsutskottets beredningsområde. Däremot ser utskottet
naturligtvis gärna att polisen inom ramen för givna resurser i högre
grad än hittills har möjlighet att uppmärksamma svarthandeln med
hyresrätter.
Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionerna 2004/05:Bo225
(v) yrkandena 5, 6 och 9, 2004/05:Bo229 (v) yrkande 1 samt 2004/05:Bo309
(fp) yrkande 4.
Bostäder åt hemlösa
I motion 2004/05:Bo309 (fp) yrkande 8 föreslås riksdagen göra ett
tillkännagivande om kommunernas ansvar för att erbjuda bostäder åt hemlösa.
I motionen framhålls bl.a. att kommunernas ansvar i denna fråga inte
förutsätter ett eget hyresbostadsbestånd. Bostäder kan tillhandahållas
exempelvis genom avtal med privata fastighetsägare eller genom att
kommunerna äger enstaka bostäder i flerbostadshus.
Utskottet, som behandlade ett motsvarande yrkande föregående år, instämmer
givetvis i uppfattningen att frågor om hur de hemlösas bostadssituation
skall få sin lösning ligger inom det kommunala ansvaret. Inte heller
har utskottet några invändningar mot att även privata fastighetsägare
tar sin del av ansvaret genom att olika former av avtal upprättas med
kommunerna. I den mån förslaget om ett tillkännagivande i övrigt bör
uppfattas som ett ställningstagande mot behovet av allmännyttiga
bostadsföretag är utskottet av en helt annan åsikt.
När det gäller huvudfrågan, dvs. hur de hemlösas situation skall kunna
förbättras innefattar denna, som motionärerna också konstaterar, i
flertalet fall olika sociala problem som går långt utöver frågan om bostad.
Av detta skäl bereds inom riksdagen flertalet frågor om de hemlösas
situation av socialutskottet. Vid behandlingen av frågor om hemlöshet
hösten 2003 framhöll socialutskottet vikten av att konkreta och omedelbara
åtgärder vidtas i syfte att bistå de hemlösa och att målet med detta
arbete måste vara att människor skall kunna få egna bostäder (bet.
2003/04:SoU1 s. 106). På socialutskottets förslag gjorde riksdagen i
detta sammanhang ett tillkännagivande med innebörden att regeringen
snarast skall återkomma till riksdagen med en redovisning av vilka
åtgärder som hittills vidtagits, vilka resultat man har fått samt vilka
åtgärder som regeringen planerar att vidta inom den närmaste framtiden
i syfte att förbättra situationen för de mest utsatta i samhället.
Socialutskottet konstaterade i samband med budgetberedningen hösten 2004
att regeringen då inte hade lämnat den begärda redovisningen (bet.
2004/05:SoU1). På socialutskottets förslag upprepade därför riksdagen
sitt tidigare tillkännagivande om hemlöshet och begärde att regeringen
snarast återkommer i frågan.
Utskottet kan konstatera att regeringen genom tillkännagivanden gjorts
uppmärksam på riksdagens syn på vikten av att åtgärder vidtas för att
bistå de hemlösa och att målet med detta arbete måste vara att människor
skall kunna få egna bostäder. Den nu aktuella motionen ger däremot inte
utskottet anledning att föreslå något ytterligare tillkännagivande i
frågan. Motionen 2004/05:Bo309 (fp) yrkande 8 avstyrks.
Bostäder åt utsatta kvinnor
I motion 2004/05:Bo309 (fp) anförs att ett EG-direktiv om jämställdhet
riskerar att begränsa möjligheten för jourboenden att endast erbjuda
bostäder för kvinnor. Detta är enligt motionärerna en orimlig tolkning
av EG-direktivet. Enligt motionens yrkande 7 bör därför riksdagen i ett
tillkännagivande framhålla att det även i fortsättningen måste finnas
möjlighet att erbjuda sådant boende.
Motion 2004/05:Bo313 (mp) utgår från en beskrivning av det stöd som i
dag kan erbjudas kvinnor som utsatts för misshandel av sina män. Det
gäller bl.a. hjälp med att få en ny bostad och eventuellt starta ett
nytt liv på en annan plats. Motionärerna anser det vara en brist att
förtur till lägenheter inte alltid kan erbjudas i annan kommun än
hemkommunen. Mot denna bakgrund föreslås att det bör införas en generell
möjlighet till förtur i annan kommun i samband med hot (yrkande 1) och
att det skall vara en kommunal skyldighet att acceptera sådan förtursansökan
(yrkande 2).
Förslaget i fp-motionen är framlagt under höstens allmänna motionstid
innan det var klart hur regeringen ansåg att bl.a. det s.k.
likabehandlingsdirektivet skulle implementeras i den svenska lagstiftningen.
Regeringen har nu nyligen i proposition 2004/05:147 - Ett utvidgat skydd
mot könsdiskriminering - lagt fram sitt förslag för riksdagen. Vad gäller
den fråga som tas upp i motionen föreslås vissa förändringar i lagen
(2003:307) om förbud mot diskriminering. Förslaget innebär att diskriminering
som har samband med kön blir förbjuden vid yrkesmässigt tillhandahållande
av varor, tjänster eller bostäder. I den aktuella paragrafen (9 §) anges
att förbudet mot könsdiskriminering dock inte gäller vid tillhandahållande
av bl.a. bostäder om olika behandling av kvinnor och män kan motiveras
av ett berättigat mål och de medel som används är lämpliga och nödvändiga
för att uppnå målet. I propositionens författningskommentar till 9 §
anförs bl.a. följande:
Några exempel på hur undantagsregeln är avsedd att tillämpas är dessa.
Skyddade boenden för kvinnor eller män som utsatts för fysiskt eller
psykiskt våld eller annat utnyttjande omfattas inte av diskrimineringsförbudet.
Även andra tjänster där det kan visas att villkoren är nödvändiga för
att tillgodose kvinnors eller mäns särskilda skyddsintressen kan undantas.
Detsamma gäller lån eller rådgivning som lämnas till kvinnor på mer
förmånliga villkor än till män i samband med start eller bedrivande av
näringsverksamhet. Även yrkesmässigt tillhandahållande av bostäder som
inte har karaktären av skyddat boende kan i vissa fall undantas från
diskrimineringsförbudet. Ett särskilt fall är bostäder som yrkesmässigt
tillhandahålls enbart män eller kvinnor av stiftelser som enligt sina
stiftelseförordnanden driver näringsverksamhet i form av uthyrning av
bostäder (verksamhetsstiftelser). En sådan stiftelse kan ha sin grund
t.ex. i ett testamentsförordnande. Bostäder som tillhandahålls av sådana
stiftelser kan undantas från diskrimineringsförbudet.
Bostadsutskottet kan således konstatera att syftet med förslaget i
fp-motionen, såvitt utskottet förstår det, redan får anses vara tillgodosett.
Skulle några oklarheter kvarstå får det förutsättas att de kan
uppmärksammas i samband med beredningen av den aktuella propositionen.
När det gäller förslagen i mp-motionen delar utskottet motionärernas
uppfattning att samhällets stöd måste innefatta ett brett kommunalt
engagemang för att lösa bostadsfrågan för utsatta kvinnor. Detta engagemang
kan också medföra ett behov av samarbete mellan flera kommuner och
myndigheter för att exempelvis lösa frågan om skyddat boende. Utskottet
ställer sig emellertid tveksamt till den typ av reglering av samarbetet
mellan kommunerna som motionärernas förslag tycks innebära. Det skulle
sannolikt av såväl formella som praktiska skäl vara svårt att utforma
ett regelsystem med denna innebörd, åtminstone inom ramen för den
lagstiftning som ingår i bostadsutskottets beredningsområde.
Huvudansvaret för beredning av olika förslag om stöd till kvinnor som
utsatts för våld ligger emellertid inom riksdagen på socialutskottet.
På socialutskottets förslag gjorde riksdagen i december 2004 ett
tillkännagivande med innebörden att regeringen omgående bör vidta åtgärder
för att dels inventera i vilken utsträckning det finns handlingsplaner
i kommunerna för arbetet med våldsutsatta kvinnor, dels återkomma till
riksdagen med förslag om hur kommunerna skall kunna ta ett systematiskt
ansvar för arbetet med våldsutsatta kvinnor (bet. 2004/05:SoU1). Med
anledning av den del av tillkännagivandet som rör kommunala handlingsplaner
har regeringen uppdragit åt Socialstyrelsen att tillsammans med
länsstyrelserna inventera i vilken utsträckning landets kommuner har
handlingsplaner för arbetet med våldsutsatta kvinnor. Uppdraget skall
redovisas senast den 30 oktober 2005. Vidare har regeringen nyligen
tillkallat en särskild utredare för att göra en översyn av socialtjänstens
stöd till våldsutsatta kvinnor (dir. 2005:32). Utredaren skall bl.a.
lämna förslag till hur socialtjänstens stöd till våldsutsatta kvinnor
och deras barn bör vara utformat för att det skall motsvara kommunernas
ansvar samt till hur stödet kan stärkas och förbättras. Uppdraget skall
redovisas senast den 30 juni 2006.
En översyn av kommunernas stöd till våldsutsatta kvinnor har således
inletts. Det får förutsättas att även de problem som föranlett förslagen
i mp-motionen kommer att uppmärksammas i denna översyn.
Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionerna 2004/05:Bo309
(fp) yrkande 7 och 2004/05:Bo313 (mp).

Lagen om allmännyttiga bostadsföretag
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motionsförslagen om
avskaffande av lagen om allmännyttiga bostadsföretag, jämför reservation
13 (m, fp, kd, c),
översyn av vissa villkor för allmännyttiga bostadsföretag, jämför
reservationerna 14 (m, fp, kd, c) och 15 (v).

Avskaffande av lagen om allmännyttiga bostadsföretag
Lagen (2002:102) om allmännyttiga bostadsföretag trädde i kraft den 1
april 2002 efter ett riksdagsbeslut i mars samma år. Lagen innehåller
en definition av allmännyttigt bostadsföretag samt anger förutsättningarna
för att bli och förbli ett sådant företag. Kommunala bostadsföretag är
enligt lagen ett allmännyttigt bostadsföretag som en kommun har det
bestämmande inflytandet över. Lagen innehåller också bestämmelser om
tillståndsplikt vid överlåtelse av fast egendom samt aktier och andelar
i kommunala bostadsföretag. I denna del ersatte lagen en tidsbegränsad
lagstiftning på området (den s.k. stopplagen).
I sju motioner föreslås att lagen om allmännyttiga bostadsföretag upphävs.
I vissa av motionerna omfattar yrkandena även upphävande av övergångsregler
från den tidigare s.k. stopplagen samt tillkännagivande om att kommunerna
inte bör hindras att sälja sina bostadsföretag.
De aktuella motionerna är 2004/05:Fi258 (kd) yrkande 5, 2004/05:Bo246
(m), 2004/05:Bo286 (m, fp, kd, c), 2004/05:Bo301 (m) yrkande 25,
2004/05:Bo302 (m) yrkande 9, 2004/05:Bo306 (kd) yrkande 20 samt 2004/05:Bo310
(fp) yrkandena 18 och 19.
Motiveringarna till dessa yrkanden sammanfaller till stora delar.
Motionärerna anför att lagen innebär att den kommunala självstyrelsen
inskränks. Tillämpningen av lagen anses också ha inneburit ett stort
mått av godtycke. Vidare anförs att det kan finnas flera skäl att sälja
ut en större eller mindre del av de kommunala bostadsbolagen och att
olika kommuner har olika behov när det gäller innehav av bostadshus.
Ytterligare en motion, 2004/05:Bo243 (kd), innehåller förslag om att
kommunerna skall vara oförhindrade att vid behov sälja bostadsfastigheter.
Motionären föreslår att lagen ändras så att den inte hindrar sådana
försäljningar.
Motioner med förslag om att lagen om allmännyttiga bostadsföretag skall
avskaffas har väckts vid flera tillfällen sedan den trädde i kraft den
1 april 2002. Det är nu tredje gången som bostadsutskottet har att ta
ställning till sådana förslag. Utskottet har i dessa sammanhang erinrat
om att lagen om allmännyttiga bostadsföretag tillkom för att tillgodose
flera behov. Genom att samla reglerna om allmännyttiga bostadsföretag
i en lag tydliggjordes de krav som bör ställas på denna typ av företag.
Lagens tillkomst fyllde också ett behov av regler för att godkänna nya
företag som allmännyttiga, något som inte varit möjligt under ett antal
år. Ett starkt vägande skäl för att införa lagen var också att slå vakt
om den särskilda ställning som de allmännyttiga och kommunala
bostadsföretagen har i den svenska bostadspolitiken. Det hade blivit alltmer
uppenbart att det behövdes en lagstiftning som skyddar det gemensamma
bostadskapital som under lång tid byggts upp. Lagen ersatte till denna
del den tidigare s.k. stopplagen och har inneburit att ett långsiktigt
regelverk för överlåtelser från kommunala bostadsföretag kan tillämpas.

Liksom vid tidigare tillfällen som förslag om lagen behandlats kan det
konstateras att det framför allt är reglerna om tillståndprövning som
väcker invändningar. Utskottet står fast vid sin uppfattning att det
vid lagens tillkomst fanns ett påtagligt behov av en tillståndsprövning
i syfte att bl.a. garantera en fortsatt tillämpning av bruksvärdesreglerna
i hyreslagen. Utvecklingen under de tre år som lagen nu varit i kraft
ger inte anledning att förmoda att detta behov har minskat. Bruksvärdessystemet
och förekomsten av allmännyttiga bostadsföretag är två av grundförutsättningarna
för en väl fungerande bostadsförsörjning till rimliga kostnader för de
boende.
Under föregående år genomfördes två uppföljningar av hur systemet med
tillståndsprövning vid överlåtelser från kommunala bostadsföretag
fungerat. Bostadsutskottet genomförde för sin del en begränsad uppföljning
av samtliga beslut som länsstyrelserna fattat i de aktuella tillståndsärendena
fram till utgången av 2003. Utskottet kunde bl.a. konstatera att den
tidigare kritiken mot lagen som inneburit att tillstånd till överlåtelser
mer eller mindre regelmässigt skulle komma att hindras inte varit riktig.
Mindre än 10 % av besluten och mindre än 40 % av det totala antalet
lägenheter som besluten gällde avsåg avslag på tillståndsansökan för
överlåtelse. Vidare kunde konstateras att det inte heller föreföll finnas
någon grund för kritiken mot valet av Boverket som den instans som skall
överpröva länsstyrelsernas beslut. Kritiken innebar bl.a. ett ifrågasättande
av om verket skulle kunna svara för en självständig överprövning av
besluten. Utskottet kunde i sin uppföljning konstatera att Boverkets
överprövning resulterat i en ändring av det tidigare länsstyrelsebeslutet
i närmare 25 % av de aktuella fallen.
Boverket fick våren 2004 regeringens uppdrag att utvärdera de erfarenheter
som dittills gjorts av lagens tillämpning. I utvärderingsuppdraget ingick
förutom frågor om tillståndspliktens tillämpning också ett antal
specificerade frågeställningar om bl.a. aktieutdelning från allmännyttiga
bostadsföretag, ekonomiska transaktioner och åtaganden inom en koncern
och utdelningar från bolagen. Dessa frågeställningar återkommer utskottet
till i nästkommande avsnitt. I frågan om tillståndsprövningen kunde
Boverket registrera motsvarade utfall som i bostadsutskottets uppföljning.
Verket konstaterade att det inte fanns skäl att föreslå någon ändring
i lagen i det aktuella avseendet. Däremot ansåg man att det behövdes
ett förtydligande när det gäller den formella hanteringen så att större
krav kan ställas på ansökningshandlingarna i tillståndsärenden.
Bostadsutskottet kan konstatera att inget framkommit i de nu aktuella
motionerna som ger utskottet anledning att ändra sin inställning till
behovet av lagen om allmännyttiga bostadsföretag och en tillståndsprövning
i samband med överlåtelser från kommunala bostadsföretag. Inte heller
de uppföljningar av tillämpningen av lagen som har genomförts ger
anledning till en sådan omprövning.
Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet samtliga motioner
som behandlas i detta avsnitt, dvs. motionerna 2004/05:Fi258 (kd) yrkande
5, 2004/05:Bo243 (kd), 2004/05:Bo246 (m), 2004/05:Bo286 (m, fp, kd, c),
2004/05:Bo301 (m) yrkande 25, 2004/05:Bo302 (m) yrkande 9, 2004/05:Bo306
(kd) yrkande 20 samt 2004/05:Bo310 (fp) yrkandena 18 och 19.
Översyn av vissa villkor för allmännyttiga bostadsföretag
Utskottet övergår nu till att behandla förslag om vissa specifika
förändringar i lagen om allmännyttiga bostadsföretag. Ett flertal förslag
med sådan inriktning läggs fram i motion 2004/05:Bo257 (v). Förslagen,
som till stor del utgår från Boverkets utvärdering av lagen om
allmännyttiga bostadsföretag, innebär i korthet att
regeringen utifrån Boverkets intentioner bör klargöra vilka regler som
skall gälla i koncernförhållanden där allmännyttiga bostadsföretag ingår
(yrkande 1),
regeringen bör låta utreda hur lagstiftningen kan skärpas i samband med
tillståndsprövning vid utförsäljning av allmännyttiga bostäder (yrkande
2),
sanktioner bör införas mot kommuner som bryter mot gällande regler för
skälig utdelning på insatt kontant kapital från allmännyttiga bostadsföretag
(yrkande 3),
kraven beträffande rapportering till länsstyrelsen om utdelning m.m.
bör skärpas (yrkande 4),
regeringen bör återkomma med ett förslag till lagstiftning om turordning
vid eventuell försäljning av allmännyttiga bostäder (yrkande 5),
regeringen snabbt bör tillsätta en utredning i frågan om självkostnadsprincipen
och återkomma till riksdagen med ett lagstiftningsförslag som även
förhåller sig till hyreslagen och hyresförhandlingslagen (yrkande 7),
regeringen bör låta utreda och därefter återkomma till riksdagen med
förslag om införande av någon form av MBL-regler vid utförsäljning av
allmännyttiga bostäder (yrkande 8).
Även i motion 2004/05:Bo320 (s) föreslås en översyn av lagen om
allmännyttiga bostadsföretag. I denna översyn bör bl.a. ingå att utreda
vilka förändringar som krävs för att säkerställa att eventuella överskott
stannar i bostadsbolagen, vad självkostnad innebär, frågor om
bostadskoncerner, sanktionsmöjligheter om man bryter mot gällande regler samt
redovisningsprinciper i kommunala bostadsföretag.
Som framgått i föregående avsnitt har Boverket haft regeringens uppdrag
att utvärdera de erfarenheter av lagens tillämpning som gjorts. I
utvärderingsuppdraget ingick bl.a. frågor om aktieutdelning från allmännyttiga
bostadsföretag, ekonomiska transaktioner och åtaganden inom en koncern
och utdelningar från bolagen. Boverket redovisade i maj 2004 sitt uppdrag
i rapporten Utvärdering av lagen om allmännyttiga bostadsföretag.
Rapporten innehåller överväganden i flertalet av de frågor som tas upp i
de aktuella motionerna. Boverket lämnar också förslag till vissa
författningsändringar och andra åtgärder som delvis sammanfaller med
förslagen i v-motionen.
Boverkets utvärdering och förslag till åtgärder bereds för närvarande
inom Regeringskansliet. Bostadsutskottet anser att det är av stor vikt
att de frågor som aktualiserats av Boverket och genom de nu aktuella
motionerna blir föremål för ingående överväganden. Det är naturligtvis
angeläget att de behov som kan finnas av att ytterligare konsolidera de
allmännyttiga bostadsföretagens ställning på bostadsmarknaden kan
tillgodoses oavsett om det bör ske genom lagändringar eller andra åtgärder.
Utskottet vill emellertid inte föregripa den pågående beredningen inom
Regeringskansliet genom att nu ta ställning i de frågor som aktualiseras
i motionerna. Av detta skäl avstyrks motionerna 2004/05:Bo257 (v)
yrkandena 1-5, 7 och 8 samt 2004/05:Bo320 (s).
Systemet för hyressättning
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motionsförslagen om
förändringar i bruksvärdessystemet, jämför reservationerna 16 (m, kd,
c), 17 (fp) och 18 (v).
hyressättning för studentbostäder, jämför reservation 19 (kd) och
särskilt yttrande (m, fp, c).
Förändringar i bruksvärdessystemet
I ett antal motioner läggs förslag fram om olika förändringar i det
nuvarande hyressättningssystemet, det s.k. bruksvärdessystemet. Det
handlar både om mer genomgripande förändringar och förslag om begränsade
åtgärder inom ramen för nuvarande system.
Enligt motion 2004/05:Bo301 (m) yrkande 18 bör riksdagen i ett
tillkännagivande framhålla att dagens tillämpning av bruksvärdessystemet bl.
a. medför att hyresgästernas och de bostadssökandes åsikter och önskemål
inte får tillräckligt genomslag i hyressättningen. I motionens yrkande
19 föreslås att regeringen skall återkomma med förslag om att tillåta
fri hyressättning i nyproducerade lägenheter. Yrkande 20 innebär att
riksdagen bör besluta att avskaffa allmännyttans hyresnormerande ställning.

I Folkpartiets partimotion 2004/05:Bo310 yrkande 7 samt motion 2004/05:Bo309
(fp) yrkande 3 föreslås riksdagen göra ett tillkännagivande om behovet
av ett reformerat hyressättningssystem. Motionärerna framhåller bl.a.
att lägesfaktorn måste ges större tyngd och att hyresnivån skall kunna
fastställas före byggstart.
Även i motion 2004/05:Bo306 (kd) yrkande 17 föreslås att riksdagen gör
ett tillkännagivande om hyressättningssystemet. Enligt motionen bör en
friare hyressättning tillåtas i nyproducerade lägenheter. Vidare föreslås
i motionens yrkande 18 att regeringen skall utreda förutsättningarna
för ett upphävande av allmännyttans hyresledande ställning.
Enligt motion 2004/05:N239 (kd) yrkande 7 är bristerna i dagens
hyressättningssystem en förklaring till varför byggandet fördyras och
försvåras.
Centerpartiet föreslår i sin partimotion 2004/05:Bo235 att riksdagen i
ett tillkännagivande framhåller att den nuvarande varianten av
bruksvärdessystem ger upphov till negativa effekter, bl.a. inlåsningseffekter
och konstlat låga hyror i attraktiva lägen - yrkande 4. Riksdagen bör
också begära att regeringen utreder ett nytt hyressättningssystem baserat
på avtalsfrihet och ett starkt besittningsskydd - yrkande 9.
I motion 2004/05:Bo315 (s) anförs att det nuvarande bruksvärdessystemet
i stort sett fungerar tillfredsställande. Mot denna bakgrund förslås i
motionens yrkande 6 att riksdagen i ett tillkännagivande framhåller att
detta system bör behållas.
Slutligen tas i detta avsnitt motion 2004/05:Bo257 (v) yrkande 6 upp
där det föreslås att det s.k. påtaglighetsrekvisitet skall avskaffas.
Detta begrepp syftar på bestämmelserna i 55 § hyreslagen där det bl.a.
anges att hyran skall fastställas till ett skäligt belopp och att så
inte anses vara fallet om hyran är påtagligt högre än hyran för lägenheter
som med hänsyn till bruksvärdet är likvärdiga.
Behovet av vissa förändringar i det nuvarande systemet för hyressättning
av bostäder har diskuterats ingående mellan hyresbostadsmarknadens parter
under de senaste åren. I januari 2003 vände sig Hyresgästföreningen,
Fastighetsägarna i Sverige och SABO till regeringen med en gemensam
begäran om att en utredning skulle tillsättas med uppdrag att lägga
fram förslag om en reformering av hyreslagstiftningen i enlighet med
vissa riktlinjer som parterna träffat en överenskommelse om. Regeringen
tillsatte i april samma år en särskild utredare med uppgift att överväga
vissa reformer av hyressättningssystemet (Hyressättningsutredningen).
Utredningen redovisade i augusti 2004 sitt betänkande Reformerad
hyressättning (SOU 2004:91). Betänkandet har därefter remissbehandlats och
en beredning av ärendet pågår för närvarande inom Regeringskansliet.
Utskottet har erfarit att den aviserade propositionen med förslag om
förändringar i hyressättningssystemet kommer att föreläggas riksdagen
under innevarande år.
Enligt bostadsutskottets uppfattning bör riksdagen inte nu i sak ta
ställning till de framlagda motionsförslagen om förändringar i
hyressättningssystemet. Utskottets ställningstagande sker mot bakgrund av
den överenskommelse som träffats mellan hyresmarknadens parter,
Hyressättningsutredningens förslag samt att regeringen inom en snar framtid
kan förväntas förelägga riksdagen ett förslag i frågan. Motionerna kan
ses som en redovisning av vilken inställning som olika partier och
ledamöter i dagsläget har till inriktningen av de förändringar som behöver
genomföras. När propositionen lagts fram för riksdagen kan det emellertid
förväntas att denna inställning kan konkretiseras och att olika sakförslag
kan ställas mot varandra. Det kan inte heller uteslutas att motionärerna
bedömer att vissa synpunkter blir tillgodosedda genom regeringens förslag.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet de motioner om
förändringar i bruksvärdessystemet som behandlats i detta avsnitt.
Utskottet övergår nu till att behandla ett förslag om hyressättning som
endast berör studentbostäder.
Hyressättning för studentbostäder
I motion 2004/05:Bo297 (kd) yrkandena 2-4 förs ett antal förslag fram
om ändringar i lagen om allmännyttiga bostadsföretag och hyreslagen som
syftar till att ändra förutsättningarna för hyressättningen för lägenheter
som hyrs ut av vissa studentstyrda studentbostadsföretag. Det gäller
normerna för vad som skall utgöra skälig hyra (bruksvärdeshyra) både
vid förstahandsuthyrning och andrahandsuthyrning. Förslagen omfattar
införandet av en definition av studentbostadsföretag i lagen om
allmännyttiga bostadsföretag och ändringar i hyreslagen så att
studentbostadsföretagen dels blir hyresledande, dels vid upplåtelse i andra hand
i hyran kan inbegripa skäligt påslag för egna kostnader utöver
förstahandshyran utan att bli återbetalningsskyldiga. De föreslagna
lagändringarna
avses gälla intill dess en översyn gjorts och beslut kan fattas om att
avskaffa de kommunala bostadsföretagens hyresledande ställning.
Bostadsutskottet behandlade motsvarande förslag hösten 2003 (bet.
2003/04:BoU3). Utskottet redogjorde då bl.a. för de överväganden som gjort
att inte de aktuella företagen givits den ställning inom hyressättningssystemet
som motionärerna nu föreslår.
Av samma skäl som anförts beträffande motionerna om hyressättningssystemet
i allmänhet avstår utskottet nu från ett förnyat ställningstagande till
motionsförslagen om hyressättning för studentbostäder. Även om inte
dessa frågor varit uppe för särskild beredning i Hyressättningsutredningen
bör ställningstagandet till de allmänna förutsättningarna för hyressättning
avvaktas. Utskottet avstyrker av detta skäl motion 2004/05:Bo297 (kd)
yrkandena 2-4.
Ägarlägenheter
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motionsförslagen om ägarlägenheter, jämför reservation
20 (m, fp, kd, c).

I detta avsnitt behandlar utskottet förslag om att dels en ny upplåtelseform,
ägarlägenheter, bör införas på den svenska bostadsmarknaden, dels
förutsättningarna för tredimensionell fastighetsbildning bör ändras med
denna utgångspunkt. Det sistnämnda förslaget innebär att
fastighetsbildningslagen
ändras så att en tredimensionell fastighet, till skillnad mot gällande
regler, även kan omfatta färre än fem bostadslägenheter.
Förslag med den nämnda inriktningen läggs fram i motionerna 2004/05:Bo235
(c) yrkande 15 och 16, 2004/05:Bo281 (kd), 2004/05:Bo285 (m, fp, kd, c),
2004/05:Bo301 (m) yrkande 3, 2004/05:Bo302 (m) yrkande 5, 2004/05:Bo305
(kd) yrkande 4, 2004/05:Bo306 (kd) yrkande 26, 2004/05:Bo307 (fp) yrkande
1, 2004/05:Bo309 (fp) yrkande 6, 2004/05:Bo310 (fp) yrkande 24. Den
första och sista av de nämnda motionerna är partimotioner.
Frågan om att införa ägarlägenheter på den svenska bostadsmarknaden har
varit föremål för överväganden och debatt under en följd av år. På
regeringens uppdrag analyserade den s.k. Ägarlägenhetsutredningen olika
argument för och emot införandet av regler om ägarlägenheter i svensk
rätt. Utredningen redovisade i sitt betänkande Att äga sin lägenhet
(SOU 2002:21) hur en lagstiftning på området skulle kunna utformas.
Regeringen redovisade våren 2004 i en proposition med vissa förslag om
ändringar i fastighetsbildningslagens förfaranderegler m.m. (prop.
2003/04:115) sin bedömning att det inte bör införas lagstiftning om
äganderätt till enskilda lägenheter (ägarlägenheter). I samband med
bostadsutskottets beredning av motioner väckta med anledning av propositionen
anslöt sig utskottet till denna bedömning (bet. 2003/04:BoU9). Riksdagen
följde utskottet och avslog motioner om införande av ägarlägenheter
(rskr. 2003/04:236).
I samband med olika interpellationsdebatter under innevarande riksmöte
har både justitieministern och samhällsbyggnadsministern klargjort att
regeringen inte ser något skäl att ompröva sitt ställningstagande till
ägarlägenheter. Även bostadsutskottet står fast vid sin uppfattning i
frågan. De aktuella motionerna avstyrks med hänvisning härtill.</pre><pre>
Reservationer
Utskottets förslag till riksdagsbeslut och ställningstaganden har
föranlett följande reservationer. I rubriken anges vilken punkt i utskottets
förslag till riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

1.      Avskaffande av lagen om kommunernas bostadsförsörjningsansvar, punkt
1 (m, fp, kd, c)
av Ragnwi Marcelind (kd), Marietta de Pourbaix-Lundin (m), Nina Lundström
(fp), Carl-Axel Roslund (m), Lars Tysklind (fp), Rigmor Stenmark (c)
och Ewa Thalén Finné (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2004/05:Bo301
yrkande 23 och 2004/05:Bo306 yrkande 21.
Ställningstagande
När regeringen hösten 2000 lade fram sitt förslag till lag om kommunernas
bostadsförsörjningsansvar motsatte sig bostadsutskottets ledamöter från
m, kd, c och fp i en gemensam reservation införandet av lagen. De
invändningar mot lagen som vi då anförde har samma aktualitet i dag.
En av de tyngsta invändningarna handlar om den bristande respekt för
den kommunala självstyrelsen som lagen är ett uttryck för. Även Lagrådet
pekade på brister i detta hänseende vid sin granskning av lagförslaget.
Vi anser att varje kommun självklart måste ges möjlighet att anpassa
sin planering av bostadsfrågorna utifrån de lokala förutsättningarna.
Statens uppgift i bostadspolitiken är att tillhandahålla de legala och
finansiella instrumenten för bostadsbyggandet, inte att lägga sig i hur
bostadspolitiken verkställs på lokal nivå.
Kommunernas ansvar och befogenheter på det bostadspolitiska området
slås fast i kommunallagen, plan- och bygglagen och socialtjänstlagen.
Lagen om kommunernas bostadsförsörjningsansvar har däremot som enda
syfte att öka det statliga inflytandet över kommunernas arbete med
bostadsförsörjningsfrågor. Lagen riskerar därför att bli ett instrument
för ständigt utökade statliga ambitioner att styra kommunernas verksamhet.
Ett första steg mot att göra lagen mer detaljerad togs våren 2002 när
skärpta krav på den kommunala hanteringen av bostadsförsörjningsplaneringen
infördes. Enligt vad samhällsbyggnadsministern aviserat kommer regeringen
nu att åter se över lagen i syfte att lägga fram förslag om ytterligare
ett antal detaljerade krav på kommunerna och även på landets fastighetsägare.

Vi motsätter oss planerna på att ytterligare inskränka den kommunala
självstyrelsen. Kommunerna måste ges möjlighet att själva ta sitt
bostadsförsörjningsansvar på det sätt som bäst passar den enskilda kommunen.
Det enda rimliga är att lagen om kommunernas bostadsförsörjningsansvar
avvecklas utan onödig tidsfördröjning. Med hänvisning till de formella
krav som gäller vid upphävande av lag anser vi att riksdagen skall anmoda
regeringen att snarast återkomma med ett lagförslag med denna innebörd.



2.      Kommunala bostadsförmedlingar och bostadsanvisning, punkt 2 -
motiveringen (m, fp, kd, c)
av Ragnwi Marcelind (kd), Marietta de Pourbaix-Lundin (m), Nina Lundström
(fp), Carl-Axel Roslund (m), Lars Tysklind (fp), Rigmor Stenmark (c)
och Ewa Thalén Finné (m).
Ställningstagande
Vi anser att lagen om kommunernas bostadsförsörjningsansvar skall
avvecklas. Med denna inställning är det givetvis inte aktuellt att bifalla
motionsförslagen från s och v om att inrätta nya former av obligatorisk
offentlig förmedlingsverksamhet. Kommuner som så önskar kan redan i dag
inrätta bostadsförmedlingar. Vi anser att kommunerna själva skall få
avgöra behovet av sådan förmedlingsverksamhet.



3.      Villkor vid bostadsförmedling och uthyrning, punkt 3 - motiveringen
(m, fp, kd, c)
av Ragnwi Marcelind (kd), Marietta de Pourbaix-Lundin (m), Nina Lundström
(fp), Carl-Axel Roslund (m), Lars Tysklind (fp), Rigmor Stenmark (c)
och Ewa Thalén Finné (m).
Ställningstagande
Riksdagen bör avslå de aktuella v-förslagen om olika hyresvillkor och
en "överklaganderätt" vid nekat hyreskontrakt. Om det senare förslaget
kan visserligen hävdas att det knappast är praktiskt genomförbart, men
under de senaste åren har Vänsterpartiets förslag i bostadsförsörjningsfrågor
ofta återkommit i något reviderad form som regeringens egen uppfattning.
Riksdagen bör därför tydligt framhålla att åtgärder med motsvarande
inriktning skulle innebära en orimlig inskränkning i fastighetsägarens
möjlighet att förvalta sina bostäder.
Bostadsutskottets majoritet har vid sin behandling av v-motionen hänvisat
till att den nyligen tillsatta s.k. nationella bostadssamordnaren kan
förväntas tillgodose vissa av motionärernas önskemål. Vi anser att denna
nyinrättade tjänst inte fyller någon funktion och därför snarast bör
avvecklas.


4.      Villkor vid bostadsförmedling och uthyrning, punkt 3 (v)
av Owe Hellberg (v) och Sten Lundström (v).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 3 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:Bo277
yrkandena 6 och 7.
Ställningstagande
Det är positivt att regeringen nu har tagit fasta på de förslag som
Vänsterpartiet fört fram under flera år om bl.a. obligatoriska
bostadsförmedlingar. För stora grupper räcker det emellertid inte med att de
av en kommunal bostadsförmedling blir anvisade en lägenhet. Många
fastighetsägare ställer upp sådana ekonomiska och andra krav att förmedlingen
ändå inte leder till att ett hyreskontrakt kan tecknas. Framför allt
ungdomar, men också socialbidragsberoende, arbetslösa och lågavlönade,
drabbas av hyresvärdarnas godtycke.
Ungdomarna har under de senaste åren drabbats mycket hårt av den
marknadsanpassning som skett på bostadsmarknaden. I dag är det ca 190 000
unga som bor kvar hos sina föräldrar trots att de egentligen skulle
vilja ha en egen bostad. Huvudskälet är bristande ekonomiska möjligheter
till eget boende på grund av arbetslöshet och alltför höga boendekostnader.
Även de ungdomar och andra som skulle klara av boendekostnaderna nekas
emellertid ofta kontrakt eftersom många hyresvärdar ställer upp godtyckliga
krav som dessutom varierar från hyresvärd till hyresvärd.
I dag gäller att reglerna för uthyrning beslutas av varje hyresvärd och
att de inte är möjliga att överklaga. Den rättslöshet som drabbar de
bostadssökande skulle mildras om det fanns en överklaganderätt för
prövning av hyresvärdens skäl att neka rätten till ett hyreskontrakt.
Det borde också ligga i regeringens intresse att få en samlad bild av
alla de olika krav och regler som finns på bostadssektorn avseende rätten
till hyreskontrakt. Boverket bör därför få till uppgift att inventera
och kartlägga hur kraven och villkoren för att få en bostad ser ut.
Det vi ovan anfört bör riksdagen med anledning av Vänsterpartiets
partimotion 2004/05:Bo277 yrkandena 6 och 7 tillkännage för regeringen
som sin mening.


5.      Förmedling av andrahandslägenheter, punkt 4 - motiveringen (m, fp,
kd, c)
av Ragnwi Marcelind (kd), Marietta de Pourbaix-Lundin (m), Nina Lundström
(fp), Carl-Axel Roslund (m), Lars Tysklind (fp), Rigmor Stenmark (c)
och Ewa Thalén Finné (m).
Ställningstagande
En rad invändningar kan riktas mot de aktuella motionsförslagen om en
obligatorisk och avgiftsfri kommunal förmedling av andrahandslägenheter
m.m. Förslagen utgör ytterligare exempel på de ambitioner som regeringen
och dess samarbetspartier har att styra kommunernas agerande i
bostadsförsörjningsfrågor. Som redan framgått anser vi att den kommunala
självstyrelsen över dessa frågor måste återupprättas, inte begränsas
ytterligare.
Vidare bör det understrykas att dagens omfattande uthyrning av hyresbostäder
i andra eller tredje hand i grunden är en följd av en illa fungerande
bostadsmarknad och ett hyressättningssystem med stora brister. Dessa
problem kan givetvis inte lösas med nya regler om förmedling av
andrahandskontrakt.
Utöver dessa grundläggande invändningar kan bl.a. anföras att ett
genomförande av förslagen skulle innebära ett allvarligt ingrepp i
konkurrensneutraliteten vid förmedling av bostäder. Förslaget om en såväl
obligatorisk som avgiftsfri kommunal förmedling skulle givetvis mycket
påtagligt begränsa möjligheterna att bedriva yrkesmässig bostadsförmedling
för andra än kommunerna. Det bör i sammanhanget även framhållas att
dagens former för bestämmande av förmedlingsavgiften, som innebär att
regeringen i en förordning lägger fast en högsta nivå för avgiften, bör
ändras. Denna enhetstaxa tar inte hänsyn till vilka omkostnader som är
förknippade med tjänsten, eller vilken servicegrad som erbjuds. Sannolikt
finns behov, hos både uthyrare och bostadssökande, av hjälp med t.ex.
upprättande av kontrakt, juridisk rådgivning eller praktiska göromål i
samband med flytt. Det vore därför bättre om berörda parter fritt fick
komma överens om ersättningsnivåerna. Vi anser således att det bör
införas fri prissättning vid yrkesmässig förmedling av hyresrätter.
I fråga om den del av förslagen som innebär att kommunernas bostadsförmedlingar
skall åläggas att kontrollera andrahandshyrans skälighet bör det erinras
om att en ordning för en sådan prövning redan finns. En andrahandshyresgäst
har således möjlighet att vid hyresnämnden begära prövning av hyrans
skälighet. Dessutom har för andrahandshyresgästerna tillagts en möjlighet
till återbetalning av för hög hyra för förfluten tid.
Bostadsutskottets majoritet har vid sin behandling av v-motionen hänvisat
till att det ingår i den nyligen tillsatta s.k. nationella bostadssamordnarens
uppdrag att underlätta andrahandsuthyrning. Vi anser att denna nyinrättade
tjänst inte fyller någon funktion och därför snarast bör avvecklas.
De aktuella motionsyrkandena bör avslås av riksdagen.


6.      Förmedling av andrahandslägenheter, punkt 4 (v)
av Owe Hellberg (v) och Sten Lundström (v).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 4 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:Bo225
yrkandena 1 och 8.
Ställningstagande
Det förekommer i dag omfattande problem i samband med uthyrning av
hyreslägenheter i andra hand. Särskilt i storstadsregionerna ger
bostadsbristen möjlighet för oseriösa hyresvärdar och innehavare av
förstahandskontrakt att ta ut ockerhyror av andrahandshyresgästerna. Även
i samband med förmedling av andrahandslägenheter kan den bostadssökande
råka illa ut. Många privata bostadsförmedlare tar ut otillåtna
förmedlingsavgifter. Det förekommer också att bostadsförmedlaren tar ut
avgiften i förskott för att sedan vägra att betala tillbaka den vid
utebliven förmedling.
Vi anser att det i en solidarisk bostadspolitik ingår att det skall
finnas avgiftsfria kommunala bostadsförmedlingar. Deras huvuduppgift
bör även fortsättningsvis vara att förmedla förstahandskontrakt till
hyreslägenheter. För att motverka den marknad för oseriösa privata
bostadsförmedlare som uppstått till följd av bostadsbristen finns det
emellertid skäl för de kommunala förmedlingarna att även ta på sig
uppgiften att förmedla andrahandskontrakt. En översyn av förmedlingen av
andrahandslägenheter är nödvändig för att skapa rättvisa villkor för
dem som söker bostad i regioner med bostadsbrist. Översynen skall omfatta
frågan om obligatorisk avgiftsfri förmedling av andrahandslägenheter i
kommunala bostadsförmedlingar. Det bör också prövas om de kommunala
förmedlingarna kan ges uppdraget att kontrollera att hyror sätts på en
nivå som motsvarar bruksvärdet.
Även frågan om ersättning vid privat förmedling av andrahandslägenheter
bör omfattas av utredningen. De yrkesmässiga bostadsförmedlingarna
finansierar sin verksamhet genom att ta ut förmedlingsavgift av dem som
söker och tilldelas lägenheter. Denna avgift som fram till år 2000 var
begränsad till 1 200 kr höjdes år 2000 till 2 000 kr. År 2003 har
avgiften genom ett regeringsbeslut höjts ytterligare till maximalt 3 000
kr. Det är således en förhållandevis hög avgift som bostadssökande
tvingas betala för att hitta en lägenhet i andra hand. Tidigare genomförda
kartläggningar visar dessutom att avgifter överstigande det tillåtna
beloppet ofta tas ut. Det är även vanligt med avgifter för registrering,
information och andra kringtjänster. En översyn av taxan och andra
ersättningsregler är därför nödvändig för att främja seriös bostadsförmedling.
Översynen skall omfatta frågan om vilken nivå på förmedlingsavgiften
som kan anses skälig samt rimligheten i att ta ut avgiften i förskott.

Vi anser sammanfattningsvis att riksdagen i ett tillkännagivande bör
begära att regeringen snarast låter utreda förutsättningarna och villkoren
för kommunal förmedling och uthyrning av lägenheter i andra hand samt
villkoren för ersättning vid privat förmedling av hyresbostäder i andra
hand. Det anförda innebär bifall till motion 2004/05:Bo225 (v) yrkandena
1 och 8.

7.      Svarthandel med hyresrätter, punkt 5 (m, fp, kd, c)
av Ragnwi Marcelind (kd), Marietta de Pourbaix-Lundin (m), Nina Lundström
(fp), Carl-Axel Roslund (m), Lars Tysklind (fp), Rigmor Stenmark (c)
och Ewa Thalén Finné (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 5 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:Bo309
yrkande 4 och avslår motionerna 2004/05:Bo225 yrkandena 5, 6 och 9 samt
2004/05:Bo229 yrkande 1.
Ställningstagande

Förekomsten av svarthandel med hyresrätter är ett oacceptabelt inslag
på den svenska bostadsmarknaden och utgör i sig ett av bevisen på att
det finns omfattande brister i dagens regelverk för hyresrätten.
Kännetecknande för en marknad som inte fungerar brukar vara ett utbud som
inte motsvarar efterfrågan. I en bristsituation ger detta köer och
svarthandel som direkta följder. Tyvärr uppvisar den svenska hyresmarknaden
precis dessa tecken, åtminstone på de expansiva orterna. Värst är
situationen i huvudstadsregionen, men problemen sprider sig nu över landet,
och höga överlåtelsepriser lär förekomma på flera andra orter. Olika
uppskattningar tyder på att andelen olagliga byten och priset på
hyreskontrakten ökat kraftigt under senare år. Dagens situation är givetvis
helt oacceptabel såväl för fastighetsägare och hyresgäster som för dem
som söker en bostad. Särskilt för ungdomar som söker sin första bostad
ger det helt fel signaler om vilka spelregler som bör gälla på
bostadsmarknaden.
Det är nu dags att agera mot svarthandeln med hyreslägenheter. En rad
av de åtgärdsförslag som lagts fram av m, fp, kd och c kommer att leda
till en allmänt sett bättre fungerande bostadsmarknad och därmed minskade
förutsättningar för svarthandeln. Vi vill emellertid här särskilt lyfta
fram tre åtgärder som vi anser kan få en stor betydelse i arbetet med
att minska omfattningen av svarthandel. Det gäller en reformering av
hyressättningssystemet, en översyn av hyreslagens regelverk avseende
rättigheter och skyldigheter för hyresvärd och hyresgäst samt en ökad
satsning på de polisiära insatserna för att stävja svarthandeln.
Ett stort problem är att tillämpningen av bruksvärdessystemet inte medger
att hyran bestäms med ledning av hyresgästernas värderingar. Det förekommer
därför såväl överprissättning som underprissättning på hyresmarknaden.
Detta förhållande utgör tillsammans med en omfattande bostadsbrist
några av grundförutsättningarna för den kriminella verksamheten med
handel med hyreskontrakt. Det är därför nödvändigt att riksdagens
ställningstagande till det aviserade förslaget om en reformering av
hyressättningssystemet verkligen leder fram till att bristerna i dagens
system undanröjs.
Även dagens tillämpning av reglerna i hyreslagen bidrar till att det
skapas möjlighet till otillåtna ersättningar i samband med lägenhetsbyten.
I den aktuella fp-motionen beskrivs vissa problem som har samband med
dagens tillämpning av de rättigheter och skyldigheter som är förbundna
med att bo i hyresrätt. Det handlar exempelvis om att det är straffbart
att sälja en hyreslägenhet men däremot inte att köpa den. Vidare har
den som bor i en hyreslägenhet rätt att byta sin lägenhet mot en annan
bostad, även villa eller bostadsrätt. Sådana byten hamnar ofta i en
gråzon vad gäller lagligheten eftersom priset för villan eller bostadsrätten
kan hamna långt under det normala marknadspriset. Vi anser mot denna
bakgrund att det finns skäl att se över tillämpningen av hyreslagens
regler om lägenhetsbyten.
Avslutningsvis är det givetvis nödvändigt att de brottsbekämpande
myndigheterna ges tillräckliga resurser för att motverka den brottslighet
som svarthandeln med hyreslägenheter utgör. I dagsläget har polisen
mycket begränsade möjligheter att prioritera denna typ av brott.
Vad vi ovan anfört med anledning av motion 2004/05:Bo309 (fp) yrkande
4 bör riksdagen tillkännage för regeringen som sin mening. Förslagen i
de v-motioner som behandlats i samma avsnitt avstyrks.


8.      Svarthandel med hyresrätter, punkt 5 (v)
av Owe Hellberg (v) och Sten Lundström (v).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 5 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:Bo225
yrkandena 6 och 9 samt avslår motionerna 2004/05:Bo225 yrkande 5,
2004/05:Bo229 yrkande 1 och 2004/05:Bo309 yrkande 4.
Ställningstagande
En av orsakerna till att stora svårigheter föreligger att bekämpa
problemet med svarthandel med hyresrätter är att det saknas offentliga
och tillförlitliga uppgifter om de olika hyreslägenheterna med avseende
på kontraktsinnehavare m.m. Ett heltäckande lägenhetsregister skulle
kunna råda bot på denna brist. Ett konkret förslag på hur man kan bygga
upp ett sådant register finns sedan lång tid framtaget av berörda
myndigheter. Regeringen har nu aviserat att ett förslag om att inrätta
ett lägenhetsregister inom en snar framtid kommer att föreläggas riksdagen.
Det förslag som Vänsterpartiet under flera år lagt fram om införande
av ett lägenhetsregister tycks således nu bli tillgodosett. Ett riksdagens
tillkännagivande i frågan enligt förslagen i motionerna 2004/05:Bo229
(v) yrkande 1 och 2004/05:Bo225 (v) yrkande 5 är därför inte längre
nödvändigt. Däremot bör riksdagen ställa sig bakom förslaget i den
sistnämnda motionen om användningen av lägenhetsregistret för att bekämpa
svarthandel med hyreslägenheter.
Huvudsyftet med lägenhetsregistret är visserligen att få en effektivare
folk- och bostadsräkning, men det kan också bli ett utmärkt verktyg för
att motverka svarthandel med hyreslägenheter. Registret kan bl.a.
användas för att avslöja ett vanligt tillvägagångssätt vid svarthandeln,
nämligen användning av ett falskt kontrakt som bytesobjekt. Genom att
söka historiskt i ett register kan en hyresvärd eller hyresnämnden också
enkelt kontrollera hur en byteskedja sett ut och om vissa lägenheter
förekommer mer frekvent i byteskedjor. Sammantaget kan således
lägenhetsregistret bli ett kraftfullt verktyg för att komma åt de kriminella
lägenhetsaffärerna. Regeringen bör därför anmodas att se över möjligheterna
att använda det kommande lägenhetsregistret i syfte att bekämpa
svarthandeln med hyreslägenheter.
En annan åtgärd som skulle försvåra svarthandel genom otillåtna
ersättningar i samband med lägenhetsbyten är att begränsa bytesrätten till
att endast gälla mellan hyreslägenheter. Det är i dag fullt möjligt att
använda hyreslägenheter som bytesobjekt vid ett byte till bostadsrätt
eller egen ägd bostad. Detta innebär en påtaglig möjlighet till sänkt
pris vid köp av villa eller bostadsrätt för den som har en hyreslägenhet
i ett attraktivt läge. Ett sådant förfarande är utan tvekan en del av
den svarta bostadsmarknaden där hyresrätter omsätts med ekonomisk vinning
för den som "säljer" sin hyresrätt.
Rätten att vid behov byta sin bostad är viktig men borde endast omfatta
byte till annan hyresrätt. En sådan regelförändring skulle vara ett
verkningsfullt redskap mot svarthandel med hyresrätter. Vi föreslår
därför att regeringen återkommer till riksdagen med förslag om lagändringar
som begränsar bytesrätten till att endast gälla byten mellan hyresrätter.

Det vi ovan anfört bör riksdagen med bifall till motion 2004/05:Bo225
(v) yrkandena 6 och 9 som sin mening ge regeringen till känna. Motion
2004/05:Bo309 (fp) yrkande 4 avstyrks.

9.      Bostäder åt hemlösa, punkt 6 (fp, c)
av Nina Lundström (fp), Lars Tysklind (fp) och Rigmor Stenmark (c).

Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 6 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:Bo309
yrkande 8.
Ställningstagande
Gruppen hemlösa omfattar många olika kategorier av människor som samhället
har misslyckats att bistå med ett lämpligt boende. Det kan exempelvis
röra sig om psykiskt sjuka, missbrukare, personer som genomgått behandling
på en institution eller som avtjänat ett fängelsestraff. Tillgången
till en lämplig form av boende är avgörande för att dessa människor
åter skall kunna etablera sig i samhället.
Vi anser att det är ett kommunalt ansvar att bistå de personer som av
olika skäl kommit att stå helt utanför bostadsmarknaden. Det är emellertid
nödvändigt att varje kommun ges möjlighet att hitta lösningar som svarar
mot de lokala behoven. Olika former av statliga direktiv och regleringar
för hur kommunerna skall hantera bostadsförsörjningen får även på detta
område negativa konsekvenser.
En vanlig invändning från regleringsförespråkarna är annars att en
avyttring av delar av de allmännyttiga hyresbostäderna innebär att
kommunerna avhänder sig möjligheten att sörja för att socialt utsatta
människor får en bostad. Vi anser att detta är en helt felaktig slutsats.
Det finns inget omedelbart samband mellan det kommunala bostadsinnehavet
och kommunernas möjligheter att bistå hemlösa. Även i kommuner med lediga
kommunalt ägda bostäder förekommer det hemlöshet. Det avgörande är i
stället att kommunerna tar sitt ansvar för denna utsatta grupp. De
kommuner som av olika skäl väljer att sälja hela eller delar av sitt
bostadsbestånd kan på flera olika sätt hjälpa till att lösa bostadsfrågan
för hemlösa och andra utsatta grupper.
Att själv äga ett stort bestånd av hyresbostäder behöver således inte
vara det enda, eller bästa, verktyget för kommunerna att värna de mest
utsatta människornas rätt till en bostad. Kommunerna kan i stället bl.
a. välja att träffa avtal med privata fastighetsägare som innebär att
en del av beståndet upplåts till personer som kommunen måste ta ett
särskilt ansvar för. En annan möjlighet är ett kommunalt innehav av ett
antal bostadsrättslägenheter som sedan upplåts i andra hand. Ett införande
av ägarlägenheter skulle emellertid öppna helt nya möjligheter för
flexibla lösningar. Kommunerna skulle kunna äga enstaka bostäder för
sociala ändamål i flerbostadshus som sedan skulle kunna hyras ut med
förstahandskontrakt. Det skulle underlätta tillhandahållandet av lägenheter
som är väl integrerade i olika former av bostadsområden, vilket ur ett
integrationsperspektiv är önskvärt.
Det är i sammanhanget också viktigt att poängtera att det finns grupper
vars bostadssituation inte kan lösas inom det reguljära bostadsbeståndet.
Vissa grupper behöver varaktigt eller som en övergångslösning tillgång
till särskilda boendeformer där det erbjuds stödinsatser av olika slag.

Vad vi ovan anfört med anledning av motion 2004/05:Bo309 (fp) yrkande
8 bör riksdagen som sin mening tillkännage för regeringen.

10.     Bostäder åt hemlösa, punkt 6 - motiveringen (m, kd)
av Ragnwi Marcelind (kd), Marietta de Pourbaix-Lundin (m), Carl-Axel
Roslund (m) och Ewa Thalén Finné (m).
Ställningstagande
Riksdagen har på socialutskottets förslag riktat kritik mot regeringen
för att den inte agerat tillräckligt snabbt och kraftfullt för att vidta
åtgärder som förbättrar de hemlösas situation. Vi anser att denna kritik
är befogad. Enligt vår mening borde riksdagen i detta sammanhang också
ha fört fram konkreta förslag om vilka åtgärder som bör vidtas. Förslag
med sådan innebörd har lagts fram i motioner från m och kd under höstens
allmänna motionstid. Dessa motioner har emellertid redan behandlats av
socialutskottet som bereder huvuddelen av alla frågor om hemlöshet.
Vi anser att en bostad, en plats som kallas ett hem, en plats som är
ens tillflyktsort, tillhör de mest grundläggande behoven hos människan.
Det är därför en skamfläck att kvinnor och män, ofta med psykiska
funktionshinder, bor på gatan i ett land som alltid legat högt i
välståndsligan. Kommunen har ett ansvar för att alla människor skall kunna
bo på ett sätt som motsvarar deras behov. Bostäder för psykiskt sjuka
och en fungerande missbrukarvård är en förutsättning för att många av
de hemlösa skall ha en chans att komma ur sin svåra situation. Det är
viktigt att det sker en utbyggnad av boende och stöd av olika slag för
att lösa problemen kring hemlösheten. Målet på sikt bör givetvis vara
att ett ordnat och självständigt boende. I en strategi mot hemlöshet
bör emellertid också ingå ett s.k. lågtröskelboende med en
tak-över-huvudet-garanti och ett utvecklat samarbete mellan socialtjänst och
frivilligorganisationerna.
Den nu aktuella fp-motionen har en inriktning som vi till stora delar
kan ställa oss bakom. Vi finner det emellertid önskvärt att hemlöshetsfrågan
blir föremål för en sammanhållen beredning. Enligt den ansvarsfördelning
som råder inom riksdagen är det primärt socialutskottet som skall svara
för en sådan beredning. Bostadsutskottet bör av detta skäl inte föreslå
riksdagen något tillkännagivande i frågan med anledning av den nu
aktuella fp-motionen.


11.     Bostäder åt utsatta kvinnor, punkt 7 (fp)
av Nina Lundström (fp) och Lars Tysklind (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 7 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen delvis motion
2004/05:Bo309 yrkande 7 och avslår motion 2004/05:Bo313 yrkandena 1 och 2.

Ställningstagande
I motion 2004/05:Bo309 (fp) från höstens allmänna motionstid framhålls
risken för att implementeringen av EG-direktiv om jämställdhet i den
svenska lagstiftningen riskerar att begränsa möjligheten för jourboenden
att endast erbjuda bostäder för kvinnor. Nu har regeringen lagt fram en
proposition (prop. 2004/05:147) med förslag om lagändringar med anledning
av de aktuella direktiven. Vi kan konstatera att regeringen visserligen
försökt utforma regler på ett sätt som man anser möjliggör jourboenden
för kvinnor även i fortsättningen, men att den föreslagna lagändringen
ändå är behäftad med påtagliga brister. Orsaken till dessa brister står
sannolikt att finna i att lagförslaget inte föregåtts av djupare analys
av diskrimineringsbegreppet och hur detta förhåller sig till reglerna
om positiv särbehandling. Folkpartiets syn i denna fråga utvecklas i
motion 2004/05:A7 (fp) som är väckt med anledning av propositionen.
Den fortsatta beredningen av den aktuella propositionen med följdmotioner
sker inom arbetsmarknadsutskottet. Vi anser emellertid att det även
sett ur ett rent bostadspolitiskt perspektiv finns anledning att framhålla
behovet av en ytterligare beredning av de regler som berör möjligheten
att erbjuda kvinnor boende i särskilda former.
Vi föreslår därför att riksdagen med anledning av motion 2004/05:Bo309
(fp) yrkande 7 som sin mening tillkännager vad vi ovan anfört. Motion
2004/05:Bo313 (mp) innehåller förslag som innebär inskränkningar i den
kommunala självbestämmanderätten och avstyrks av detta skäl.


12.     Bostäder åt utsatta kvinnor, punkt 7 (mp)
av Helena Hillar Rosenqvist (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 7
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:Bo313
yrkandena 1 och 2 samt avslår motion 2004/05:Bo309 yrkande 7.

Ställningstagande
Kvinnor som utsätts för våld av män är utsatta på många sätt, liksom
deras barn. De saknar ofta tilltro till att livet skall kunna förändras.
Många gånger försöker dessa kvinnor fly och byta bostad, men den
misshandlande och hotande mannen letar snabbt upp dem och fortsätter att
hota.
Det krävs ett massivt stöd från samhällets sida för att hjälpa dessa
kvinnor. Kvinnojourerna har här en viktig roll, men det är också oerhört
viktigt att polis, åklagare och socialtjänst aktivt bidrar till att
lösa problemen. Det är i detta sammanhang nödvändigt att kvinnor och
deras barn har möjlighet att starta ett nytt liv på en annan plats i
Sverige. Det har emellertid visat sig vara mycket svårt att lösa
bostadsfrågan i dessa sammanhang. De förturssystem till bostäder som finns
är i regel en rent kommunal angelägenhet. Möjligheten att få förtur
till en lägenhet är därför i praktiken begränsad till den kommun där
man är skriven. Det betyder att en kvinna som fått ny identitet ändå
kan tvingas bo kvar på samma ort som den man som hotar henne, och därmed
tvingas leva i ständig skräck. Det finns visserligen exempel på att
kommuner lyckats kringgå dessa regler, exempelvis genom att låta kvinnan
skriva sig i annan kommun för att därigenom kunna få förtur, men det
tillhör undantagen.
Jag anser därför att det måste införas en generell möjlighet att med
stöd av intyg från kvinnojour, socialtjänst eller liknande söka förtur
i vilken annan kommun som helst när det finns en hotbild. Det skall
vara kvinnans behov som avgör vilken kommun som är lämplig bostadsort.
Det skall därför inte vara möjligt för någon kommun att vägra behandla
en förtursansökan som är motiverad av kvinnors behov av skyddat boende.
I förekommande fall skall givetvis denna rättighet även gälla för män
som är i behov av skyddat boende. Både män och kvinnor i homosexuella
relationer kan också riskera att utsättas för hot om våld liksom de som
av olika skäl tvingats byta identitet, exempelvis efter att ha vittnat
i en rättegång. Även i dessa fall bör det finnas möjlighet att ansöka
om förtur till en bostad i annan kommun än hemkommunen.
Jag anser att riksdagen bör begära att regeringen överväger de närmare
formerna för en förturshantering i enlighet med vad jag ovan anfört.
Det innebär bifall till motion 2004/05:Bo313 (mp).
Motion 2004/05:Bo309 (fp) yrkande 7 får anses vara tillgodosedd genom
den proposition om ett utvidgat skydd mot könsdiskriminering som nyligen
lagts fram för riksdagen. Motionen avstyrks av detta skäl.

13.     Avskaffande av lagen om allmännyttiga bostadsföretag, punkt 8 (m,
fp, kd, c)
av Ragnwi Marcelind (kd), Marietta de Pourbaix-Lundin (m), Nina Lundström
(fp), Carl-Axel Roslund (m), Lars Tysklind (fp), Rigmor Stenmark (c)
och Ewa Thalén Finné (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 8 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2004/05:Fi258
yrkande 5, 2004/05:Bo246, 2004/05:Bo286, 2004/05:Bo301 yrkande 25,
2004/05:Bo302 yrkande 9, 2004/05:Bo306 yrkande 20 och 2004/05:Bo310
yrkandena 18 och 19 samt bifaller delvis motion 2004/05:Bo243.

Ställningstagande
Lagen om allmännyttiga bostadsföretag infördes för att ersätta den
tidigare gällande s.k. stopplagen. I båda fallen har regeringens syfte
varit att inskränka den kommunala självstyrelsen på bostadsområdet och
begränsa innebörden av äganderätten.
Förutom de konstitutionella och principiella invändningar som kan resas
mot lagen om allmännyttiga bostadsföretag kan det konstateras att den
ger utrymme för ett stort mått av godtycke. Lagrådet framhöll således
vid sin granskning av lagförslaget att det kriterium för vägran av
tillstånd som anges i lagförslaget är otydligt och ger utrymme för högst
subjektiva bedömningar. Som en följd härav blir länsstyrelsernas beslut
svåra att förutse, vilket i sin tur kan försvåra det kommunala agerandet
på bostadsområdet.
Den hittillsvarande tillämpningen av lagen har visat att Lagrådets
förutsägelser om en inkonsekvent och godtycklig handläggning av ärenden
om tillstånd till överlåtelser var riktiga. Exempelvis har Länsstyrelsen
i Stockholms län i första instans och Boverket i andra instans avslagit
en begäran från elva bostadsrättsföreningar i Östberga om en
fastighetsöverlåtelse i syfte att omvandla kommunalt ägda hyresrätter till
bostadsrätter. Motivet för avslaget är att en omvandling leder till att
det kommunala hyresrättsbeståndet blir för litet för att vara hyresnormerande.
Detta fall kan jämföras med en samtidig omvandling i Mölndal där
Boverket, i strid med hyresgäströrelsens vilja, fattade ett positivt beslut.
I Mölndal har bedömningen utgått från ett ganska stort område där man
funnit att det finns tillräckligt många hyresrätter kvar för att
tillämpningen av bruksvärdessystemet skall fungera. I såväl länsstyrelsebeslutet
som Boverkets beslut om Östberga lades tyngdpunkten i väsentligt högre
grad på att jämförbara lägenheter skulle finnas i närheten av de
fastigheter som skulle överlåtas.
Även ett flertal andra beslut har givit intryck av stor godtycklighet
vid tillämpningen av lagen om allmännyttiga bostadsföretag. Det gäller
exempelvis ett fall av fastighetsöverlåtelser i Akalla, där man samtidigt
ansökte om tillstånd för överlåtelse av fyra i det närmaste identiska
fastigheter. Länsstyrelsen beslutade att lämna tillstånd för två
fastigheter men avslog ansökan för de två andra. Skälet var att de samtidigt
godkända överlåtelserna ansågs ha minskat utbudet av jämförelseobjekt
för hyressättningen. En sådan rättstillämpning måste i det närmaste te
sig obegriplig för de drabbade hyresgästerna som önskat ta ett större
ansvar för sitt eget boende. Såväl i Akalla och Östberga som på många
andra orter har de hyresgäster som nekats att friköpa sina bostäder
också ansett det vara obegripligt att man inte vill släppa fram den
blandning av upplåtelseformer som även regeringspartiet säger sig sträva
efter. Det kan med fog hävdas att försäljningsstoppet dessutom har
motverkat integrationsarbetet eftersom det i stor utsträckning varit
personer med invandrarbakgrund som velat äga sin egen bostad. Med en
bostadsrättsförening hade de hoppats att kunna skapa engagemang och
sammanhållning.
I en fungerande rättsstat måste det anses vara oacceptabelt att lagutövning
sker med sådant godtycke som lagen om allmännyttiga bostadsföretag ger
utrymme för. Det finns alltså fortsatta skäl att ifrågasätta lagens
förenlighet både med den kommunala självstyrelsen och med de krav på en
rättssäker lagutformning som rimligen måste ställas.
Genom överklaganden i Östbergafallet och domar i Kammarrätten i Jönköping
och i Regeringsrätten har det påvisats allvarliga systemfel i lagens
reglering av tillståndsprövningen. Kammarrätten har tidigare slagit
fast att det överklagandeförbud som finns i lagen inte är förenligt med
Europakonventionen. Därför ansåg man att det inte var aktuellt att göra
en begärd s.k. rättsprövning enligt rättsprövningslagen utan att vanlig
domstolsprövning av sakfrågan i stället borde genomföras. Därefter har
Regeringsrätten genom en dom upphävt Kammarrättens beslut att neka
rättsprövning, och sådan skall nu genomföras av Kammarrätten i Jönköping.
Samtidigt fortgår rättsprocessen i själva sakfrågan, dvs. om det var
riktigt att neka tillstånd till försäljning av fastigheter till
bostadsrättsföreningen i Östberga. Först måste emellertid Kammarrätten i
Stockholm ta ställning till en begäran om återvinnande av försutten tid
för överklagande eftersom Boverket har hävdat att överklagandet i
sakfrågan inte inkommit i rätt tid. Därefter kan Länsrätten i Stockholm
inleda domstolsprövning av själva tillståndsfrågan. Denna i realiteten
starkt förenklade beskrivning av det rättskaos som tillämpningen av
lagen om allmännyttiga bostadsföretag förorsakat borde med all tydlighet
visa att det enda rimliga är att avskaffa hela lagen.
Vi anser att kommunernas bestämmande över sina egna bostadsföretag måste
återupprättas. Det måste anses ligga inom det kommunala ansvaret att ta
ställning till bl.a. frågor om antalet bostäder som dessa företag skall
förvalta och hur denna förvaltning skall utformas. Detta innebär också
att det inte skall finnas några statliga restriktioner för de kommuner
som önskar avyttra hela eller delar av sitt bostadsbestånd.
Vad vi anfört innebär att lagen om allmännyttiga bostadsföretag snarast
bör upphävas. Detta bör riksdagen som sin mening tillkännage för regeringen.
Regeringen bör snarast återkomma till riksdagen med förslag avseende
en lag om upphävandet.
Det anförda innebär bifall till de motioner från m, fp, kd och c som
behandlas i detta avsnitt.


14.     Översyn av vissa villkor för allmännyttiga bostadsföretag, punkt 9
- motiveringen (m, fp, kd, c)
av Ragnwi Marcelind (kd), Marietta de Pourbaix-Lundin (m), Nina Lundström
(fp), Carl-Axel Roslund (m), Lars Tysklind (fp), Rigmor Stenmark (c)
och Ewa Thalén Finné (m).
Ställningstagande
Vi anser att lagen om allmännyttiga bostadsföretag bör avskaffas. Med
denna inställning är det givetvis inte aktuellt att närmare pröva de
förslag som lagts fram i motioner från Vänsterpartiet och Socialdemokraterna
och som i huvudsak innebär en ännu mer detaljerad lagreglering och
ytterligare inskränkningar i den kommunala självstyrelsen. Motionerna
2004/05:Bo257 (v) och 2004/05:Bo320 (s) avstyrks.


15.     Översyn av vissa villkor för allmännyttiga bostadsföretag, punkt 9
(v)
av Owe Hellberg (v) och Sten Lundström (v).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 9 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:Bo257
yrkandena 1-5, 7 och 8 samt bifaller delvis motion 2004/05:Bo320.

Ställningstagande
Lagen om allmännyttiga bostadsföretag har utvärderats av Boverket som
kommit fram till att den innehåller brister i flera avseenden. Enligt
vår mening bör lagen ändras så att dessa brister kan undanröjas.
Boverkets utvärdering visar bl.a. att det i kommunala koncerner förekommer
stora transaktioner där den sammanlagda utdelningen från det allmännyttiga
bostadsföretaget överskrider den i lagstiftningen reglerade möjligheten
till utdelning. Lagen bör därför ändras så att det klart anges vilka
regler som skall gälla i koncernförhållanden där allmännyttiga bostadsföretag
ingår.
I förarbetena till lagen förutsatte bostadsutskottet att en restriktiv
tolkning skulle göras av reglerna om tillståndsprövning i samband med
utförsäljning av allmännyttiga bostäder. En genomgång av tillståndsbeslut
tyder dock på att länsstyrelserna inte alltid varit restriktiva i sin
bedömning. Regeringen bör därför utreda hur lagstiftningen kan skärpas
i samband med tillståndsprövningen.
När lagen om allmännyttiga bostadsföretag infördes, upphörde samtidigt
möjligheterna till sanktioner då en kommun bryter mot gällande krav på
skälig utdelning. Det finns uppgifter som tyder på att flera kommuner
nu har för avsikt att bryta mot utdelningsreglerna i full vetskap om
att detta kan göras utan åtgärder från statens sida. Det finns därför
starka skäl att återinföra möjligheten till sanktioner mot de kommuner
som bryter mot gällande utdelningsregler.
För att få en ökad kontroll av att kommunerna följer reglerna om skälig
utdelning bör krav kunna ställas på att allmännyttiga bostadsföretag
senast i oktober varje år till länsstyrelsen lämnar uppgift om beslutad
utdelning och hur denna har beräknats. Vidare bör krävas att revisorerna
i revisionsberättelsen intygar att lagens regler i fråga om skälig
utdelning och överföring har följts. Rapporten bör sedan förmedlas vidare
till Boverket för att en fortlöpande utvärdering skall kunna ske.
De problem som följer av den fortfarande pågående omvandlingen från
hyresrätt till bostadsrätt gör att det behövs en ny lagstiftning som
reglerar turordningen vid försäljning av allmännyttiga bostäder. Vi
förespråkar en turordning där allmännyttan i första hand säljs till
annan allmännytta, i andra hand till privatägda fastighetsbolag och
först i tredje hand för omvandling till bostadsrätter. Regeringen bör
återkomma till riksdagen med ett förslag till lagstiftning som utgår
från dessa principer.
Det tycks råda delade meningar om huruvida allmännyttiga bostadsbolag
skall drivas enligt självkostnadsprincipen eller inte. Det framstår som
obegripligt att hyreslagen och hyresförhandlingslagen bygger på att de
allmännyttiga kommunala bostadsföretagen skall verka enligt
självkostnadsprincipen samtidigt som kommunallagen säger att de inte skall göra
detta. Vi anser emellertid att det är självklart att de allmännyttiga
bostadsföretagen skall bedriva sin verksamhet grundad på denna princip.
Hyresförhandlingar får inte leda till hyreshöjningar för hyresgästerna
som kan härledas till kommunens önskemål om ekonomisk avkastning.
Utgångspunkten för förhandlingarna måste vara att nå en överenskommelse
utifrån varje bostadsföretags självkostnader. Detta är en förutsättning
för hela bruksvärdessystemets legitimitet. Självkostnadsprincipen bör
därför skrivas in i lagen om allmännyttiga bostadsföretag som en princip
för allmännyttiga kommunala bostadsbolag. Regeringen bör utan dröjsmål
låta utreda denna fråga och återkomma till riksdagen med ett
lagstiftningsförslag som även beaktar reglerna i hyreslagen och
hyresförhandlingslagen.

Många hyresgäster har valt allmännyttan som sitt boendealternativ av
ideologiska skäl. Vid en eventuell försäljning av allmännyttan ställs
både hyresgästerna och hyresgästföreningen många gånger inför färdiga
planer om försäljning där det enda som återstår är ett beslut från
kommunfullmäktige. Vi menar att ett allmännyttigt kommunalt bostadsbolag
i ett tidigt skede bör ha en underättelseskyldighet till berörda
hyresgäster om att ägaren (dvs. kommunen) har för avsikt att avyttra delar
av sitt fastighetsbestånd. Det är rimligt att hyresgästerna i detta
sammanhang ges möjlighet att ifrågasätta en försäljning och eventuellt
redovisa alternativa lösningar. Formerna för ett sådant "MBL-förfarande"
bör utredas, och regeringen bör därefter återkomma till riksdagen med
förslag i frågan.
Vad vi ovan anfört bör riksdagen tillkännage för regeringen som sin
mening. Det innebär bifall till motion 2004/05:Bo257 (v) yrkandena 1-5,
7 och 8. Även motion 2004/05:Bo320 (s) får anses vara väl tillgodosedd
med det anförda.

16.     Förändringar i bruksvärdessystemet, punkt 10 (m, kd, c)
av Ragnwi Marcelind (kd), Marietta de Pourbaix-Lundin (m), Carl-Axel
Roslund (m), Rigmor Stenmark (c) och Ewa Thalén Finné (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 10
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2004/05:N239
yrkande 7, 2004/05:Bo235 yrkandena 4 och 9, 2004/05:Bo301 yrkandena
18-20, 2004/05:Bo306 yrkandena 17 och 18, 2004/05:Bo309 yrkande 3 och
2004/05:Bo310 yrkande 7 och avslår motionerna 2004/05:Bo257 yrkande 6
och 2004/05:Bo315 yrkande 6.
Ställningstagande
När bruksvärdessystemet tillkom var dess yttersta syfte att skapa ett
hållbart besittningsskydd för hyresgästerna och motverka hyreshöjningar
på bostadsmarknader med brist på lägenheter. Systemet skulle återspegla
värderingarna på bostadsmarknaden. Bruksvärdessystemet har sedan i
praktiken kommit att användas för att styra all hyressättning efter
resultaten av hyresförhandlingarna för de kommunala bostadsföretagens
lägenheter. I en del fall får det ett rent orimligt resultat.
Dagens tillämpning av bruksvärdessystemet, där de kommunala bostadsföretagen
är hyresledande, innebär att många hyresgäster upplever hyressättningen
som orättvis. I storstaden kan hyran för en lägenhet i stadens ytterkanter
t.o.m. vara högre än hyran för en attraktiv lägenhet i stadskärnan.
Omsättningen av lägenheter har blivit liten med en omfattande svarthandel
och en stor andrahandsmarknad som följd. Överprissättningen i mindre
attraktiva områden i våra städer drabbar de boende hårt. Ett billigare
boende i sådana områden skulle öka deras attraktivitet. Dagens
bruksvärdessystem innebär också att en överprissättning sker när hyrorna
utanför storstadsområdena bestäms. Det är en följd dels av att systemet
motverkar konkurrens, dels av att på hyran - direkt eller indirekt -
läggs kostnaderna för de lägenheter de kommunala företagen inte lyckas
hyra ut.
Det är vidare uppenbart att det nuvarande systemet för hyressättning
försvårar nyproduktion av hyreslägenheter. Även på orter med betydande
bostadsbrist och efterfrågan på nya bostäder har bostadsbyggandet under
en lång period varit mycket begränsat. En av orsakerna till att
nyproduktionen av hyreslägenheter inte kommer i gång står att finna i att
fastighetsägaren inte i förväg kan veta om hyresnivån kommer att täcka
de gjorda investeringarna. Med dagens ordning är det visserligen möjligt
att fritt avtala om en inflyttningshyra, men redan efter sex månaders
hyrestid kan en bruksvärdesprövning påkallas. Detta är givetvis inte
rimligt.
För att komma till rätta med bristerna i dagens system för hyressättning
behöver det ske påtagliga förändringar i riktning mot en friare
hyressättning i nyproduktionen och en successiv anpassning av hyresnivåerna
i beståndet till hyresgästernas värderingar. En central åtgärd i detta
sammanhang är att avskaffa de kommunala bostadsföretagens hyresnormerande
roll. Därmed skapas förutsättningar för en hyressättning som tar större
hänsyn till hyresgästernas och de bostadssökandes önskemål. Alla likvärdiga
lägenheter bör - oavsett vem som äger fastigheten - få ingå i
jämförelseunderlaget med samma vikt när hyran för en lägenhet skall prövas.
Först då får man det omfattande och rättvisande jämförelseunderlag som
avsågs när bruksvärdessystemet infördes.
Syftet med de förändringar i hyressättningssystemet som vi förordar är
att hyresnivåerna skall upplevas som rättvisa och spegla värderingarna
hos hyresgäster i allmänhet. Det innebär bl.a. att den s.k. lägesfaktorn
kommer att få större betydelse för hyresnivåerna. Dessa förändringar
kommer emellertid att behöva genomföras under en viss tidsperiod så att
alla berörda parter ges möjlighet att anpassa sig till de nya
förutsättningarna. Vidare måste hyrorna i nyproduktionen vara förutsägbara
och kunna bestämmas till en sådan nivå att en rimlig avkastning på den
gjorda investeringen är möjlig. Hyresgästernas intresse av trygghet och
framförhållning i boendet skall förbli säkrat genom ett fortsatt starkt
besittningsskydd. En fastighetsägare skall inte kunna kringgå detta
skydd genom oskäligt höga hyreskrav. Vid tvist mellan hyresvärd och
hyresgäst bör rimligheten i en av hyresvärden krävd hyreshöjning även
fortsättningsvis kunna prövas.
Vi anser att den trepartsöverenskommelse som har ingåtts mellan
Hyresgästföreningen, Fastighetsägarna Sverige och SABO om en reformerad
hyressättning var ett steg i rätt riktning mot ett reformerat system
för hyressättning. Även Hyressättningsutredningens betänkande innehåller
delvis förslag med sådan inriktning. Utredningen för emellertid också
fram förslag som inte är förenliga med en friare hyressättning. Det
gäller framför allt den vetorätt som hyresgästföreningen i praktiken
ges när det gäller hyrorna i nyproduktionen. Förslaget måste därför
förändras så att det inte strider mot den fria avtalsrätten.
Regeringen har tidigare aviserat att en proposition om hyressättning
kommer att föreläggas riksdagen under maj månad. Nu har
samhällsbyggnadsministern
ändrat detta besked och i stället utlovat att förslaget kommer att läggas
fram för riksdagen i höst. Det finns mot denna bakgrund i dagsläget
inte anledning att nu närmare ta ställning till Hyressättningsutredningens
förslag. Riksdagen bör i stället genom ett tillkännagivande framhålla
dels att den aviserade propositionen måste innehålla ett sammanhållet
förslag som omfattar såväl nyproduktionen som beståndet, dels att
inriktningen av förändringarna i hyressättningssystemet bör utgå från de
principer som ovan framhållits.
Vi föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad vi framfört. Därmed bifaller riksdagen de motioner av m, fp, kd och
c som behandlas i detta avsnitt och avslår motionerna från v respektive
s.

17.     Förändringar i bruksvärdessystemet, punkt 10 (fp)
av Nina Lundström (fp) och Lars Tysklind (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 10
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2004/05:N239
yrkande 7, 2004/05:Bo235 yrkande 4, 2004/05:Bo301 yrkande 20, 2004/05:Bo306
yrkandena 17 och 18, 2004/05:Bo309 yrkande 3 och 2004/05:Bo310 yrkande
7 och avslår motionerna 2004/05:Bo235 yrkande 9, 2004/05:Bo257 yrkande
6, 2004/05:Bo301 yrkandena 18 och 19 samt 2004/05:Bo315 yrkande 6.

Ställningstagande
När bruksvärdessystemet tillkom var dess yttersta syfte att skapa ett
hållbart besittningsskydd för hyresgästerna och motverka hyreshöjningar
på bostadsmarknader med brist på lägenheter. Systemet skulle återspegla
värderingarna på bostadsmarknaden. Bruksvärdessystemet har sedan i
praktiken inte fungerat såsom det var tänkt. Det har kommit att användas
för att styra all hyressättning efter resultaten av hyresförhandlingarna
för de kommunala bostadsföretagens lägenheter. Vi anser att ursprungstankarna
med bruksvärdessystemet bör vara vägledande för de förändringar av
hyreslagstiftningen som nu framstår som mer än nödvändiga.
Dagens tillämpning av bruksvärdessystemet, där de kommunala bostadsföretagen
är hyresledande, innebär att många hyresgäster upplever hyressättningen
som orättvis med en omfattande svarthandel och en stor andrahandsmarknad
som följd. Det är vidare uppenbart att det nuvarande systemet för
hyressättning försvårar nyproduktion av hyreslägenheter. Även på orter
med betydande bostadsbrist och efterfrågan på nya bostäder har
bostadsbyggandet under en lång period varit mycket begränsat. En av orsakerna
till att nyproduktionen av hyreslägenheter inte kommer i gång står att
finna i att fastighetsägaren inte i förväg kan veta om hyresnivån kommer
att täcka de gjorda investeringarna. Med dagens ordning är det visserligen
möjligt att fritt avtala om en inflyttningshyra, men redan efter sex
månaders hyrestid kan en bruksvärdesprövning påkallas.
För att komma till rätta med bristerna i dagens system för hyressättning
behöver det ske förändringar i riktning mot en friare hyressättning i
nyproduktionen. En annan åtgärd är att avskaffa de kommunala bostadsföretagens
hyresnormerande roll. Alla likvärdiga lägenheter bör - oavsett vem som
äger fastigheten - få ingå i jämförelseunderlaget med samma vikt när
hyran för en lägenhet skall prövas. Först då får man det omfattande och
rättvisande jämförelseunderlag som avsågs när bruksvärdessystemet
infördes.
Vi förordar ett system där hyresnivåerna upplevs som rättvisa och speglar
värderingarna hos hyresgäster i allmänhet. Det innebär bl.a. att den s.
k. lägesfaktorn behöver ges större betydelse för hyresnivåerna.
Hyresgästernas intresse av trygghet och framförhållning i boendet skall
förbli säkrat genom ett fortsatt starkt besittningsskydd. En fastighetsägare
skall inte kunna kringgå detta skydd genom oskäligt höga hyreskrav.
Vi anser att den trepartsöverenskommelse som har ingåtts mellan
Hyresgästföreningen, Fastighetsägarna Sverige och SABO om en reformerad
hyressättning var ett steg i rätt riktning mot ett reformerat system
för hyressättning. Regeringen har tidigare aviserat att en proposition
om hyressättning kommer att föreläggas riksdagen under maj månad. Nu
har samhällsbyggnadsministern ändrat detta besked och i stället utlovat
att förslaget kommer att läggas fram för riksdagen i höst. Riksdagen
bör mot denna bakgrund genom ett tillkännagivande framhålla att den
aviserade propositionen måste innehålla ett sammanhållet förslag som
omfattar såväl nyproduktionen som beståndet och att inriktningen av
förändringarna i hyressättningssystemet bör utgå från de principer som
ovan framhållits.
Vi föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad vi framfört. Därmed bifaller riksdagen Folkpartiets partimotion
2004/05:Bo310 yrkande 7 och motionerna 2004/05:Bo301 (m) yrkande 20,
2004/05:Bo309 (fp) yrkande 3, 2004/05:Bo306 yrkandena 17 och 18,
2004/05:Bo235 (c) yrkande 4 och 2004/05:N239 (fp) yrkande 7 samt avslår
övriga motioner som behandlats i detta avsnitt.




18.     Förändringar i bruksvärdessystemet, punkt 10 (v)
av Owe Hellberg (v) och Sten Lundström (v).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 10
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:Bo257
yrkande 6 och avslår motionerna 2004/05:N239 yrkande 7, 2004/05:Bo235
yrkandena 4 och 9, 2004/05:Bo301 yrkandena 18-20, 2004/05:Bo306 yrkandena
17 och 18, 2004/05:Bo309 yrkande 3, 2004/05:Bo310 yrkande 7 och
2004/05:Bo315 yrkande 6.

Ställningstagande
Regeringen har aviserat en proposition om en reformerad hyressättning.
Vi anser att huvudsyftet med detta förslag självklart måste vara att
stärka bruksvärdessystemet i olika avseenden. En av de förändringar som
bör genomföras är att ta bort den möjlighet som privata fastighetsägare
i dag har att ta ut en högre hyra än de kommunala bostadsbolagen. I
ekonomiskt avseende har allmännyttan inte längre några fördelar gentemot
privata fastighetsägare. Det s.k. påtaglighetsrekvisitet, som innebär
att de privata fastighetsägarna har rätt att ta ut en ca 10 % högre
hyra än de kommunala bostadsföretagen, har därför inte längre någon
logisk giltighet och bör således avskaffas.
Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna med anlednings
av motion 2004/05:Bo257 (v) yrkande 6. Övriga motionsyrkanden som
behandlas i detta avsnitt avstyrks.


19.     Hyressättning för studentbostäder, punkt 11 (kd)
av Ragnwi Marcelind (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 11
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:Bo297
yrkandena 2-4.
Ställningstagande
Det finns betydande problem på studentbostadsmarknaden. De är en följd
av de nya bestämmelserna om att endast de kommunala bostadsföretagen
skall vara hyresledande.
Min generella inställning är att de kommunala bostadsföretagen bör mista
sin hyresledande ställning och att alla lägenheter, oavsett ägare, skall
kunna utgöra norm vid en hyresprövning. Intill dess att en noggrann
översyn gjorts och beslut kan fattas om att avskaffa de kommunala
bostadsföretagens hyresledande ställning, bör de nuvarande bestämmelserna
revideras.
Studentbostäder upplåts som regel genom kommunala bostadsföretag eller
särskilda studentstyrda studentbostadsföretag, vilket är fallet i Lund
och Stockholm. I Göteborg tillhandahålls studentbostäder genom en
bostadsstiftelse med lika styrelserepresentation för studenter och kommun
samt med en representant för högskolan. Det finns också mindre, privata
företag som på mer eller mindre ideell basis tillhandahåller studentbostäder
samt rent kommersiella företag som bedriver studentbostadsverksamhet i
liten skala.
De studentstyrda bostadsföretagen tillkom som en följd av att ansvaret
för studentsocial service från början ansågs alltför betungande att
belasta berörda kårortskommuner med. I stället överlämnades ansvaret
för bl.a. bostadsförsörjningen att handhas av studenterna själva, genom
för ändamålet inrättade studentkommuner i form av sådana obligatoriska
studerandesammanslutningar som numera regleras genom förordningen
(1983:18) om studerandekårer, nationer och studentföreningar för fakultet.

Studentbostadsföretagen kom således att styras av studenterna genom t.
ex. studentkårerna eller studentnationerna. De gavs allmännyttig status
och finansierades genom förmånliga lån och skattebefrielse på samma
sätt som motsvarande kommunala bostadsföretag.
Rent studentstyrda bostadsföretag finns i Lund och Stockholm. De drivs
enligt samma principer som allmännyttiga kommunala bostadsföretag.
Avkastningen på det egna kapitalet överstiger således inte den genomsnittliga
statslåneräntan under föregående räkenskapsår med ett tillägg av en
procentenhet (jfr förordningen [2003:348] om skälig utdelning från
allmännyttiga bostadsföretag). De rent studentstyrda bostadsföretagen i
Lund och Stockholm omsätter tillsammans ca 500 miljoner kronor per år.
Företagen drivs i stiftelseform. Till skillnad mot de flesta kommunala
bostadsföretag har de studentstyrda bostadsstiftelserna inte några ägare
som de behöver dela ut vinst till. Eventuella överskott återinvesteras
därför i verksamheten och kommer på så sätt hyresgästerna till del.
Bestånden av bostäder utgörs enbart av små enheter som är dyrbara att
producera till följd av de många våtutrymmena (kök/kokvrå och badrum).
Medelytan per bostad uppgår till ca 23 kvadratmeter.
Fram till nyligen hade de studentstyrda studentbostadsföretagen s.k.
hyresledande status inom den särskilda bruksvärdeskrets som utgörs av
studentbostäder (se RH 1999:65 där studentbostäder som ägdes av en
studentnation ansågs hyresledande; avseende studentbostäder som särskild
bruksvärdeskrets, se även Svea hovrätts beslut den 27 februari 2001 i
mål ÖH 2070-00). Som en konsekvens av en lagändring den 1 april 2002
fråntogs de studentstyrda studentbostadsföretagen sin hyresledande status.
Detta har medfört att nyproduktion av studentbostäder numera innefattar
betydande risker eftersom en bruksvärdesjämförelse i efterhand med
kommunala företag (vilka kan fördela sina kostnader över mer blandade
bestånd) kan komma att medföra att hyresnämnden fastställer nybyggnadshyran
för de studentstyrda studentbostadsföretagen under vad som motiveras av
produktionskostnaden.
De allmännyttiga studentstyrda studentbostadsföretagen saknar såväl
kapitalstarka ägare som substantiellt eget kapital som kan täcka förluster.
Bristande kostnadstäckning medför således risk för konkurs. På sikt
innebär detta att de studentstyrda bostadsföretagen kan tvingas att
upphöra med sin nyproduktion eftersom framtida kostnadstäckande hyror,
som är en förutsättning för företagens hela existens, inte längre
garanteras.
De studentstyrda studentbostadsföretag som även är allmännyttiga enligt
definitionen i lagen om allmännyttiga bostadsföretag bör således
återinsättas i sin hyresledande funktion enligt 55 § hyreslagen. Detta kan
ske genom att en särskild definition av studentbostadsföretag införs i
1 kap. 2 § lagen om allmännyttiga bostadsföretag samt att bruksvärdesnormen
i 55 § första och andra styckena hyreslagen justeras med hänvisning
till denna definition.
Utbudet av studentbostäder består av upplåtelser i första hand av
lägenheter i hus som ägs eller förvaltas av upplåtaren/hyresvärden eller
av upplåtelser i andra hand, där hyresvärden från andra fastighetsägare
hyrt in lägenheter som hyrs ut.
I Stockholm äger Stiftelsen Stockholms Studentbostäder (SSSB) fastigheter
med ca 7 000 bostadslägenheter. Stiftelsen hyr även ut drygt 1 000
bostäder i andra hand. Cirka hälften av dem är insprängda bostäder, dvs.
lägenheter i hus som även innehåller vanliga bostadslägenheter.
De insprängda studentbostäderna återfinns huvudsakligen i kommunalägda
fastigheter. Till del är det fråga om tillfälliga upplåtelser av lägenheter,
vilka annars hade stått tomma t.ex. i avvaktan på saneringsarbeten.
Till fastighetsägarna betalar Stockholms Studentbostäder normalt samma
hyra som utgår för övriga bostadslägenheter i fastigheten. Denna hyra
är som regel förhandlad med Hyresgästföreningen. För att täcka sina
kostnader för andrahandshyresverksamheten tar stiftelsen ut ett pålägg
på förstahandshyran (ca 300 kr per månad) vilket inkluderas i andrahandshyran.

Några studenter som inte ville betala detta pålägg vände sig till
hyresnämnden och begärde återbetalning enligt bestämmelsen i 55 d §
hyreslagen. Prövningshyrorna (inklusive pålägg) översteg inte i något
fall den förstahandshyra som utgår för likvärdiga studentlägenheter i
Stockholms Studentbostäders eget bestånd. I de flesta fall understeg
andrahandshyrorna dessa hyror t.o.m. kraftigt.
En student som bodde i en insprängd tvårumslägenhet på 41 m2, centralt
belägen i Stockholm, betalade i andrahandshyra 824 kr/m2 och år. Han
begärde att hyran skulle sänkas till 683 kr/m2 och år. Jämförbar
(förhandlad) hyra för de studenter som bodde i likvärdiga lägenheter i
Stockholms Studentbostäders eget bestånd vid Frescati i norra Stockholm
uppgick till 1 020 kr/m2 och år.
En annan student som bodde i en insprängd tvårumslägenhet på 49 m2,
även den centralt belägen i Stockholm, betalade i andrahandshyra 801 kr/m2
och år. Hon begärde att hyran skulle sänkas till 715 kr/m2 och år.
Jämförbar (förhandlad) hyra för de studenter som bodde i likvärdiga
lägenheter i Stockholms Studentbostäders eget bestånd vid Frescati i
norra Stockholm uppgick till 1 052 kr/m2 och år.
Hyresnämnden liksom Svea hovrätt, som fastställde nämndens beslut, fann
att Stockholms Studentbostäder i de aktuella fallen inte fick göra några
kostnadspålägg utan enbart ta ut den med hyresgästorganisationen
framförhandlade hyra som stiftelsen betalade till fastighetsägarna. Stiftelsen
ålades därför att till de klagande studenterna återbetala hyrespåläggen
(se Svea hovrätt, beslut den 25 juni 2003 i mål nr ÖH 6662-02).
En konsekvens av dessa beslut är att andrahandsverksamheten inte tillåts
bära sina egna kostnader utan att dessa måste täckas på annat sätt. De
studenter som bor i första hand i studentbostadsföretagens egna bestånd
kommer således genom höjda hyror att tvingas betala inte bara kostnaderna
för sitt eget boende utan även för hyresgästerna i de insprängda
lägenheterna. Alternativet är att studentbostadsföretagen tvingas avveckla
andrahandshyresverksamheten. Enbart i Stockholm skulle detta innebära
en förlust av över 500 studentlägenheter.
De studentstyrda studentbostadsföretag som även är allmännyttiga enligt
definitionen i lagen om allmännyttiga bostadsföretag bör således enligt
min mening utan hinder av bestämmelsen i 55 d § hyreslagen tillåtas ta
ut ett skäligt pålägg för att täcka sina administrativa kostnader i
samband med andrahandsupplåtelser för studentbostadsändamål.
Förutom rent administrativa kostnader för företagens gemensamma förvaltning
och den särskilda ersättning som utgår vid hyresförhandlingar med
studentbostadsföretagens egna förhandlingsmotparter (som regel speciella
studenthyresgästföreningar) föranleder de insprängda hyresavtalen inte
sällan särskilda förvaltningskostnader för extra underhåll på grund av
upplåtelsernas speciella karaktär. Samtliga sådana kostnader borde
allmännyttiga studentbostadsföretag tillåtas kompensera sig för vid sina
upplåtelser i andra hand. Ett skäligt påslag bör som regel inte kunna
överskrida 15 % av grundhyran eller medföra att sluthyran påtagligt
överstiger den förstahandshyra som utgår för studentbostäder som med
hänsyn till bruksvärdet är likvärdiga.
Detta kan ske genom att den tidigare föreslagna definitionen av
studentbostadsföretag införs i 1 kap. 2 § lagen om allmännyttiga bostadsföretag
samt att det i 55 d § hyreslagen som ett nytt tredje stycke införs ett
undantag för sådana påslag som allmännyttiga kommunala bostadsföretag
eller studentbostadsföretag tar ut för att täcka skäliga kostnader för
sin andrahandshyresverksamhet.
Regeringen bör skyndsamt utarbeta och återkomma till riksdagen med de
lagförslag jag förordar.
Jag föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad jag framför. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:Bo297 (kd)
yrkandena 2-4.


20.     Ägarlägenheter, punkt 12 (m, fp, kd, c)
av Ragnwi Marcelind (kd), Marietta de Pourbaix-Lundin (m), Nina Lundström
(fp), Carl-Axel Roslund (m), Lars Tysklind (fp), Rigmor Stenmark (c)
och Ewa Thalén Finné (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 12
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2004/05:Bo235
yrkandena 15 och 16, 2004/05:Bo281, 2004/05:Bo285 yrkandena 1 och 2,
2004/05:Bo301 yrkande 3, 2004/05:Bo302 yrkande 5, 2004/05:Bo305 yrkande
4, 2004/05:Bo306 yrkande 26, 2004/05:Bo307 yrkande 1, 2004/05:Bo309
yrkande 6 och 2004/05:Bo310 yrkande 24.
Ställningstagande
Att äga sin bostad innebär för många människor en social trygghet som
inte kan mätas i pengar. Att veta att bostaden är deras egen och att
staten har en lagstiftning som backar upp ägandet är en trygghet för
många som bor i eget hus, s.k. egnahemsboende. Med nuvarande svensk
lagstiftning är det däremot inte möjligt för människor som av olika
skäl föredrar att bo i lägenhet att äga sin bostad. Varken hyresrätt
eller bostadsrätt motsvarar kraven för dem som ser ett värde i ägandet.

De flesta länder i vår närhet har lagstiftning som tillåter ägarlägenheter.
Här kan nämnas Danmark, Norge, Tyskland, Nederländerna och Belgien.
Där är det en uppskattad boendeform som fyller behov på ett sätt som
hyresrätt eller bostadsrätt inte kan göra.
Olika alternativ har sina fördelar och sina brister. Det är bara den
enskilda familjen eller individen som kan avgöra vilken boendeform som
passar bäst just för dem. Hyresrätten erbjuder hög service men litet
eget inflytande över boendet. Bostadsrätten erbjuder ett mer personligt
deltagande men har sina givna nackdelar jämfört med en ägarlägenhet
eftersom det saknas lagfart och inteckningsrätt för de enskilda
lägenheterna. Många bostadsrättsföreningar hamnade i ekonomiska problem när
realräntechocken kom kring år 1990. Med ägarlägenheter blir ansvaret
personligt och risken mer överblickbar för respektive hushåll.
Ägarlägenheterna är inte avsedda att ersätta någon annan upplåtelseform
eller att verka begränsande i något annat avseende. De som föredrar
hyresrätt eller bostadsrätt kommer fortfarande att ha kvar denna möjlighet.
Det framstår mot denna bakgrund som obegripligt att regeringen hittills
motsatt sig den ökade valfrihet som ägarlägenheter kan medföra.
Syftet med upplåtelseformen ägarlägenhet är att lägenheter skall kunna
lagfaras och intecknas på i princip samma sätt som småhus. På det sättet
skapas en större trygghet för finansieringen. Det kan också finnas ett
intresse hos bostadsköparen att med eget arbete i lägenhetens färdigställande
nedbringa anskaffningskostnaden.
Med tredimensionell fastighetsbildning och enskilda ägarlägenheter kan
byggandet komma i gång relativt snabbt i de områden där fler bostäder
efterfrågas mest, dvs. i tillväxtregionerna med bostadsbrist och
bostadsköer på upp över 20 år. Ovanpå affärs- och kontorsbyggnader skulle
ägarlägenheter i en tredimensionell fastighetsbildning kunna byggas. En
trolig positiv sidoeffekt av detta blir mer levande och tryggare
stadskärnor när fler bereds möjlighet att bo centralt. Den tredimensionella
fastighetsbildningen borde också kunna underlätta byggandet av hyresrätter.
Om exempelvis ägarlägenheter och hyresrättslägenheter kan samsas i
samma byggnad kan de ekonomiska förutsättningarna för båda upplåtelseformerna
förbättras.
Det bör i sammanhanget framhållas att ägarlägenheter inte bara kan bli
ett viktigt komplement på bostadsmarknaden i storstäder och tätorter
utan även på många andra ställen där det exempelvis kan vara intressant
att dela upp stora enfamiljsfastigheter i flera ägarlägenheter. I en av
de behandlade motionerna beskrivs de svårigheter som många äldre och
ensamstående i skärgårdssamhällen har att bo kvar i sina fastigheter.
Ett intressant alternativ skulle för dessa kunna vara att dela upp sin
stora fastighet i kanske två mindre fastigheter och sälja den ena.
Ett nödvändigt och betydande steg mot införandet av ägarlägenheter har
tagits genom att tredimensionell fastighetsbildning sedan den 1 januari
2004 är möjlig. Det är nu dags för nästa steg, ägarlägenheter, vilket
bl.a. förutsätter ett upphävande av den omotiverade bestämmelse i
fastighetsbildningslagen som kräver att tredimensionella fastigheter
omfattar minst fem bostadslägenheter. Vi anser att det är viktigt att
regelverket för tredimensionell fastighetsbildning utformas så att det
kan anpassas till ett regelverk för ägarlägenheter. En gräns om minst
fem lägenheter för tredimensionell fastighetsbildning förhindrar
ägarlägenheter och bör därför avskaffas.
Riksdagen bör tillkännage för regeringen som sin mening vad som anförs
i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motionerna från m, fp, kd,
c som behandlas i detta avsnitt.











Särskilt yttrande

Hyressättning för studentbostäder, punkt 11 (m, fp, c)
Marietta de Pourbaix-Lundin (m), Nina Lundström (fp), Carl-Axel Roslund
(m), Lars Tysklind (fp), Rigmor Stenmark (c) och Ewa Thalén Finné (m)
anför:

I en kd-motion påtalas ett antal orimliga konsekvenser som det nuvarande
regelsystemet för hyressättning leder till för studentbostäder. Förslagen
i motionen är avsedda att inom ramen för dagens regelsystem - i avvaktan
på mer genomgripande förändringar i hyressättningssystemet - söka
begränsa dessa konsekvenser. Vi instämmer i motionärernas åsikt att de
påtalade olägenheterna måste rättas till, men anser att detta automatiskt
torde bli en följd av den reformering av hyressättningen vi förordat i
reservationer till detta betänkande och som vi anser bör genomföras
utan onödig tidsfördröjning.</pre><pre></pre><pre>
Bilaga
Förteckning över behandlade förslag
Motioner från allmänna motionstiden hösten 2004
2004/05:Fi258 av Lars Lindén m.fl. (kd):

5.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om kommunala bostadsbolag och avskaffande av försäljningshinder.

2004/05:Sf361 av Kalle Larsson m.fl. (v):

12.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om åtgärder för att komma till rätta med trångboddhet.
13.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att införa obligatoriska bostadsförmedlingar och
återinföra bostadsanvisningslagstiftning.
2004/05:N239 av Stefan Attefall m.fl. (kd):

7.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i
motionen anförs om hyressättningssystemet.
2004/05:Bo225 av Sten Lundström m.fl. (v):

1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att utreda förutsättningarna och villkoren för förmedling
och uthyrning av lägenheter i andra hand.
5.      Riksdagen begär att regeringen snarast återkommer med förslag
om hur och när ett lägenhetsregister kan inrättas.
6.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att utreda möjligheterna att använda ett lägenhetsregister
i syfte att bekämpa svarthandel med hyreslägenheter.
8.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att utreda ersättningen för förmedling av hyresbostäder.
9.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om begränsningar vad avser bytesrätten vid byten mellan
hyresrätter.
2004/05:Bo229 av Sten Lundström m.fl. (v):

1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om behovet av ett lägenhetsregister.
2.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om obligatorisk kommunal bostadsförmedling.
2004/05:Bo233 av Marie Granlund (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om behovet av en ny lag om kommunal bostadsanvisning.
2004/05:Bo235 av Maud Olofsson m.fl. (c):

4.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om de negativa effekter den nuvarande varianten av
bruksvärdessystem ger upphov till.
9.      Riksdagen begär att regeringen uttreder hur ett nytt
hyressättningssystem baserat på avtalsfrihet och ett starkt besittningsskydd
skall kunna införas.
15.     Riksdagen begär att regeringen skyndsamt återkommer med ett
lagförslag baserat på betänkandet Att äga sin lägenhet (SOU 2002:21).
16.     Riksdagen beslutar avskaffa begränsningsregeln för tredimensionell
fastighetsbildning.
2004/05:Bo243 av Maria Larsson (kd):
Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring av lagen
om allmännyttiga bostadsföretag.
2004/05:Bo246 av Gunnar Axén och Anna Lindgren (båda m):
Riksdagen beslutar att upphäva lagen (2002:102) om allmännyttiga
bostadsföretag i enlighet med vad som anförs i motionen.
2004/05:Bo257 av Owe Hellberg m.fl. (v):

1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att regeringen utifrån Boverkets intentioner bör
klargöra vilka regler som skall gälla i koncernförhållanden där allmännyttiga
bostadsföretag ingår.
2.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att regeringen bör låta utreda hur lagstiftningen kan
skärpas i samband med tillståndsprövning vid utförsäljning av allmännyttiga
bostäder.
3.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att införa sanktioner mot kommuner som bryter mot den
s.k. allbolagens gällande regler för skälig utdelning på insatt kontant
kapital från allmännyttan.
4.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om skärpningar i allbolagen beträffande rapportering
till länsstyrelsen om utdelning ur allmännyttan och revisorernas
godkännande av denna utdelning liksom vidarerapportering till Boverket.
5.      Riksdagen begär att regeringen återkommer till riksdagen med ett
förslag till lagstiftning som utgår från andemeningen i Vänsterpartiets
syn på turordning vid eventuell försäljning av allmännyttiga bostäder.
6.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att avskaffa det s.k. påtaglighetsrekvisitet, dvs.
att privata fastighetsägare har rätt att ta ut en högre hyra än
allmännyttan.
7.      Riksdagen begär att regeringen snabbt tillsätter en utredning
i frågan om självkostnadsprincipen och återkommer till riksdagen med
ett lagstiftningsförslag, som även förhåller sig till hyreslagen och
hyresförhandlingslagen.
8.      Riksdagen begär att regeringen låter utreda och återkomma till
riksdagen med förslag om införande av ett slags "MBL-införande" i samband
med utförsäljning av allmännyttiga bostäder.
2004/05:Bo277 av Lars Ohly m.fl. (v):

6.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om överklagningsrätt för prövning av hyresvärdens skäl
att neka rätten till ett hyreskontrakt.
7.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att ge Boverket i uppgift att inventera och kartlägga
kraven och villkoren för att få en bostad.
9.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om obligatoriska bostadsförmedlingar.
10.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att införa en bostadsanvisningslag.
2004/05:Bo281 av Rosita Runegrund (kd):
Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag om införande av
ägarlägenheter i bostadshus.
2004/05:Bo285 av Marietta de Pourbaix-Lundin m.fl. (m, fp, kd, c):

1.      Riksdagen begär att regeringen skyndsamt återkommer till riksdagen
med förslag om lagstiftning för enskilda ägarlägenheter.
2.      Riksdagen begär att regeringen skyndsamt återkommer till riksdagen
med förslag till ändring av fastighetsbildningslagen (1970:988) som
innebär ett avskaffande av 3 kap. 1 a § första stycket 4 om att
fastighetsbildning som medför att en tredimensionell fastighet nybildas
eller ombildas endast får ske om fastigheten, om den är ägnad åt
bostadsändamål, är ägnad att omfatta minst fem bostadslägenheter.
2004/05:Bo286 av Marietta de Pourbaix-Lundin m.fl. (m, fp, kd, c):
Riksdagen beslutar att upphäva lagen om allmännyttiga bostadsföretag
samt de övergångsregler från den s.k.stopplagen som fortfarande tillämpas.

2004/05:Bo297 av Ragnwi Marcelind m.fl. (kd):

2.      Riksdagen beslutar om ändring i 1 kap. 2 § lagen (2002:102) om
allmännyttiga bostadsföretag i enlighet med den lydelse som framgår av
motionen.
3.      Riksdagen beslutar om ändring i 12 kap. 55 § jordabalken i
enlighet med den lydelse som framgår av motionen.
4.      Riksdagen beslutar om ändring i 12 kap. 55 d § jordabalken i
enlighet med den lydelse som framgår av motionen.
2004/05:Bo301 av Marietta de Pourbaix-Lundin m.fl. (m):

3.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att avskaffa begränsningar för tredimensionell
fastighetsbildning.
18.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om bristerna med tillämpningen av det s.k. bruksvärdessystemet.
19.     Riksdagen begär att regeringen återkommer med förslag om att
tillåta fri hyressättning i nyproducerade lägenheter i enlighet med vad
som anförs i motionen.
20.     Riksdagen beslutar att avskaffa allmännyttans hyresnormerande
ställning.
23.     Riksdagen begär att regeringen återkommer med förslag om att
avskaffa lagstiftning om det kommunala bostadsförsörjningsansvaret i
enlighet med vad som anförs i motionen.
25.     Riksdagen beslutar att upphäva lagen (2002:102) om allmännyttiga
bostadsföretag samt de övergångsregler från den s.k. stopplagen som
fortfarande tillämpas.
2004/05:Bo302 av Marietta de Pourbaix-Lundin m.fl. (m):

5.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om ägarlägenheter.
9.      Riksdagen beslutar att upphäva lagen om allmännyttiga bostadsföretag
samt de övergångsregler från den s.k. stopplagen som fortfarande tillämpas.

2004/05:Bo305 av Rosita Runegrund och Lars Gustafsson (båda kd):

4.      Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring
av lagstiftningen när det gäller tredimensionell fastighetsindelning (3
D).
2004/05:Bo306 av Ragnwi Marcelind m.fl. (kd):

17.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om införandet av en friare hyressättning i nyproducerade
lägenheter.
18.     Riksdagen begär att regeringen utreder förutsättningarna för
ett upphävande av allmännyttans hyresledande ställning.
20.     Riksdagen beslutar att lagen (2002:102) om allmännyttiga
bostadsföretag avskaffas.
21.     Riksdagen beslutar att lagen (2000:1383) om kommunernas
bostadsförsörjningsansvar avskaffas.
26.     Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag om införande
av ägarlägenheter.
2004/05:Bo307 av Lars Tysklind m.fl. (fp):

1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om tredimensionell fastighetsbildning.
2004/05:Bo309 av Nina Lundström m.fl. (fp):

3.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om reformerat hyressättningssystem för nyproduktion.
4.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om svarthandel med lägenheter.
6.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om ägarlägenheter.
7.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om särskilda boenden för utsatta kvinnor.
8.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om hemlösa.
2004/05:Bo310 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

7.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om behovet av reformering av hyressättningssystemet.
18.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om de kommunala bostadsbolagen.
19.     Riksdagen beslutar upphäva lagen om allmännyttiga bostadsbolag.
24.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att införa ägarlägenheter.
2004/05:Bo313 av Jan Lindholm m.fl. (mp):

1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att införa en generell möjlighet till förtursansökan
i annan kommun än den egna vid hot.
2.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om krav på kommuner att acceptera förtursansökningar
från annan kommun när det finns en hotsituation.
2004/05:Bo315 av Alf Eriksson m.fl. (s):

2.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om en rättvis bostadsförmedling.
6.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om bruksvärdessystemet.
2004/05:Bo320 av Ann-Kristine Johansson m.fl. (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om en översyn av lagstiftningen för allmännyttiga bostadsföretag
i syfte att tydliggöra, stärka och utveckla allmännyttans roll i den
framtida bostadspolitiken.</pre><pre></pre>