Arbetsmarknadsutskottets betänkande
2004/05:AU8
Arbetsrätt
Sammanfattning
I betänkandet behandlas regeringens skrivelse
2004/05:66 Politisk information och opinionsbildning
på arbetsplatsen. Bakgrunden till skrivelsen är ett
uttalande av riksdagen våren 2001 om behovet av en
utredning om rätt till politisk information och
opinionsbildning på arbetsplatsen. I skrivelsen
finns en redogörelse för rättsläget i denna fråga
när det gäller arbetsplatser i både den privata och
den offentliga sektorn. Utskottet instämmer med
regeringen i att debatt och information är viktigt,
men ser liksom regeringen svårigheter med att
lagstifta i frågan. Saken bör inte heller utredas
vidare. I denna del av betänkandet avstyrks en
motion av Vänsterpartiet som går ut på att frågan
bör utredas vidare.
I betänkandet behandlas även ett stort antal
motioner om arbetsrättsliga frågor. Det stora
flertalet av motionerna är väckta under den allmänna
motionstiden hösten 2004. Frågorna gäller bl.a. krav
på en översyn av arbetsrätten, frågor om
tidsbegränsad anställning och rätt till
heltidsanställning, turordning vid uppsägning på
grund av arbetsbrist, återanställningsrätt, skydd
för gravida och föräldralediga, företagsnedläggning
och ledighetslagstiftning.
Utskottsmajoriteten tillstyrker ett antal motioner
om upphävande av tvåpersonsundantaget i
turordningsreglerna för småföretag i lagen om
anställningsskydd (LAS).
Utskottet föreslår ett tillkännagivande när det
gäller möjligheterna att kringgå LAS regler.
Utskottet anser att regeringen bör uppmärksamma
denna fråga och vid behov återkomma till riksdagen.
De övriga motionerna avstyrks främst med
hänvisning till pågående utredningar och kommande
regeringsförslag.
I betänkandet finns 21 reservationer och 3
särskilda yttranden.
Utskottets förslag till riksdagsbeslut
1. Politisk information och
opinionsbildning på arbetsplatsen
Riksdagen dels lägger regeringens skrivelse
2004/05:66 till handlingarna, dels avslår motion
2004/05:A4.
Reservation 1 (v)
2. Översyn av arbetsrätten m.m.
Riksdagen avslår motionerna 2004/05:A214 (s),
2004/05:A225 (s), 2004/05:A269 yrkande 9 (v),
2004/05:A294 i denna del (s), 2004/05:A305 (s),
2004/05:A337 (s), 2004/05:A352 yrkande 19 (kd),
2004/05:A356 yrkandena 19, 20 och 22 (kd),
2004/05:A371 (s), 2004/05:A375 yrkande 11 (fp)
och 2004/05:A381 (s).
Reservation 2 (m, fp, kd, c)
3. ILO och arbetsrätten
Riksdagen avslår motion 2004/05:U313 yrkande 4
(kd).
Reservation 3 (kd)
4. EU och arbetsrätten
Riksdagen avslår motionerna 2004/05:A222
yrkande 1 (s), 2004/05:A243 (s) och 2004/05:A288
(v).
Reservation 4 (v)
5. Tidsbegränsad anställning m.m.
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:So573
yrkande 1 (mp), 2003/04:A265 (s), 2004/05:So514
yrkande 3 (s), 2004/05:N394 yrkande 6 (fp),
2004/05:A242 (s), 2004/05:A266 (s), 2004/05:A269
yrkandena 6-8 (v), 2004/05:A303 (s), 2004/05:A356
yrkande 21 (kd), 2004/05:A359 (m, fp, kd, c),
2004/05:A375 yrkandena 7 och 8 (fp), 2004/05:A384
(s) och 2004/05:A389 (fp).
Reservation 5 (fp)
Reservation 6 (kd)
6. Upphävande av turordningsundantaget
Riksdagen antar utskottets förslag enligt
bilaga 2 till ändring i lagen (1982:80) om
anställningsskydd och bifaller därmed motionerna
2004/05:A209 (s), 2004/05:A212 (s), 2004/05:A233
(s), 2004/05:A241 (s), 2004/05:A251 (s),
2004/05:A267 (s), 2004/05:A269 yrkande 1 (v),
2004/05:A304 (s), 2004/05:A335 (s), 2004/05:A370
(s), 2004/05:A377 (s) och 2004/05:A385 i denna
del (s).
Reservation 7 (m, fp, kd, c, mp)
7. Översyn av turordningsreglerna
Riksdagen avslår motion 2004/05:Sf357 yrkandena
7 och 9 (m).
Reservation 8 (m)
8. Turordningsavtal som avser
tjänstlediga
Riksdagen avslår motion 2004/05:A320 yrkande 2
(mp).
9. Kringgående av lagen om
anställningsskydd
Riksdagen tillkännager för regeringen vad som
framförts om problemet med att lagen kan kringgås
och eventuella åtgärder mot detta. Riksdagen
bifaller därmed delvis motion 2004/05:A248 (s).
10. Kvalifikationskrav i samband med
turordning
Riksdagen avslår motion 2004/05:A385 i denna
del (s).
11. Tiden för återanställningsrätt m.m.
Riksdagen avslår motion 2004/05:A269 yrkandena
3 och 12 (v).
Reservation 9 (v)
12. Företrädesrätt och omvandling av
vikariat
Riksdagen avslår motion 2004/05:A282 (s).
13. Företrädesrätt och inhyrning av
arbetskraft
Riksdagen avslår motionerna 2004/05:A252 (s),
2004/05:A269 yrkande 4 (v) och 2004/05:A294 i
denna del (s).
Reservation 10 (v)
14. Reglernas dispositivitet
Riksdagen avslår motion 2004/05:A269 yrkande 10
(v).
15. Skydd för föräldralediga
Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Sf363
yrkandena 37 och 38 (kd), 2004/05:A269 yrkandena
2 och 5 (v), 2004/05:A320 yrkande 1 (mp),
2004/05:A331 (s), 2004/05:A352 yrkande 13 (kd)
och 2004/05:A356 yrkande 9 (kd).
Reservation 11 (m, fp, kd, c, mp)
16. Anställningsskydd m.m. vid
företagsnedläggning
Riksdagen avslår motionerna 2004/05:A280 (s),
2004/05:A297 (s), 2004/05:A301 yrkandena 1-3 (v)
och 2004/05:A319 (mp).
Reservation 12 (v)
Reservation 13 (mp)
17. Rätt till tjänstledighet för att gå ned
i arbetstid
Riksdagen avslår motion 2003/04:A264 (v).
18. Rätt till tjänstledighet för
närståendevård
Riksdagen avslår motion 2004/05:So608 yrkande 6
(kd).
Reservation 14 (kd)
19. Rätt till tjänstledighet för frivilligt
försvarsarbete m.m.
Riksdagen avslår motionerna 2004/05:A207 (m)
och 2004/05:A334 (fp).
Reservation 15 (m)
20. Semesterlönegrundande frånvaro m.m.
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Ub430 (s),
2003/04:A299 (s) och 2004/05:A295 (s).
21. Arbetsrätten för äldre m.m.
Riksdagen avslår motion 2004/05:Sf357 yrkande
15 (m).
Reservation 16 (m)
22. Rätt för äldre att stanna kvar i arbete
m.m.
Riksdagen avslår motion 2004/05:A353 yrkandena
3 och 9 (kd).
Reservation 17 (kd)
23. Turordningsavtal som avser äldre
Riksdagen avslår motion 2004/05:A269 yrkande 11
(v).
Reservation 18 (v)
24. Anställningsförmåner för äldre
Riksdagen avslår motion 2004/05:A349 (fp).
25. Personalkontroll och utdrag ur
belastningsregister
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:So537 (kd)
och 2004/05:A347 (s).
Reservation 19 (kd)
26. Yttrandefrihet för privatanställda
Riksdagen avslår motion 2004/05:A308 (s).
27. Negativ föreningsrätt och
granskningsavgifter
Riksdagen avslår motion 2004/05:K311 yrkande 3
(m).
Reservation 20 (m)
28. Avskaffande av Arbetsdomstolen
Riksdagen avslår motion 2004/05:A333 (fp).
Reservation 21 (fp)
29. Bisysslor
Riksdagen avslår motion 2004/05:A278 (c).
Stockholm den 12 april 2005
På arbetsmarknadsutskottets vägnar
Anders Karlsson
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Anders
Karlsson (s), Margareta Andersson (c), Laila
Bjurling (s), Tina Acketoft (fp), Christer Skoog
(s), Stefan Attefall (kd), Camilla Sköld Jansson
(v), Cinnika Beiming (s), Patrik Norinder (m), Lars
Lilja (s), Carl B Hamilton (fp), Henrik Westman (m),
Ronny Olander (s), Ulf Holm (mp), Luciano Astudillo
(s) och Ann-Christin Ahlberg (s).
2004/05
AU8
Redogörelse för ärendet
I detta ärende behandlar arbetsmarknadsutskottet
dels regeringens skrivelse 2004/05:66 Politisk
information och opinionsbildning på arbetsplatsen
och en motion som väckts med anledning av
skrivelsen, dels motioner om arbetsrätt. Det stora
flertalet av motionerna är väckta under den allmänna
motionstiden hösten 2004. Dessa motioner anges i det
följande utan årtal (2004/05).
Frågor med anknytning till arbetsrätten har också
behandlats i utskottets betänkande 2004/05:AU1 om
budgeten för 2005 på utgiftsområdena 13
Arbetsmarknad och 14 Arbetsliv och i betänkande
2004/05:AU5 Diskriminering.
Utskottets överväganden
Politisk information och
opinionsbildning på arbetsplatsen
(skr. 2004/05:66)
Utskottets förslag i korthet
I detta avsnitt behandlas regeringens
skrivelse om politisk information och
opinionsbildning på arbetsplatsen och en
motion som väckts med anledning av
skrivelsen. Utskottet instämmer i regeringens
bedömning att det inte är ändamålsenligt att
för tillfället lagstifta i frågan och att den
inte heller bör utredas vidare. Utskottet
föreslår att skrivelsen läggs till
handlingarna och att motionen avslås. Jämför
reservation 1 (v).
Bakgrund
På förslag av arbetsmarknadsutskottet gjorde
riksdagen i februari 2001 ett tillkännagivande till
regeringen om en utredning om politisk information
på arbetsplatsen (bet. 2000/01:AU7 rskr.
2000/01:145). Bakgrunden var en motion,
2000/01:A208, av de socialdemokratiska
riksdagsledamöterna Bengt Silfverstrand och Ronny
Olander. Enligt motionen fanns det starka skäl för
riksdagen att uttala att rätten att bedriva politisk
opinionsbildning på arbetsplatserna borde lagfästas.
Motiveringen var bl.a. det låga valdeltagandet vid
1998 års val.
Motsvarande fråga hade behandlats tidigare av
utskottet, och i betänkandet våren 2001 upprepade
utskottet sin uppfattning om betydelsen av att
människor känner sig delaktiga och har kunskap om
politiska frågor. Utskottet ansåg att arbetsplatsen
kan vara en arena där politiska budskap kan
förmedlas och debatteras. Utskottet underströk
vikten av att frågan borde övervägas av en utredning
eller på annat sätt som regeringen fann lämpligt.
Skrivelsens innehåll i korthet
I skrivelsen görs en genomgång av rättsläget. En
slutsats är att arbetsgivaren kan förbjuda politisk
verksamhet på arbetsplatsen, i varje fall om den
sker i påträngande former, inkräktar på arbetstiden
eller på annat sätt stör verksamheten. Arbetsgivaren
kan också ställa upp regler för möten och ange
förutsättningar för att tillåta politisk verksamhet.
Genom kollektivavtal bör man kunna reglera vissa
villkor i sammanhanget, t.ex. rätten att utnyttja
lokaler. Även offentliga arbetsgivare bedöms ha rätt
att utfärda ordningsföreskrifter och träffa
kollektivavtal om saken. Ett krav på opartiskhet
följer då av 1 kap. 9 § regeringsformen.
I skrivelsen återges innehållet i SAF:s (numera
Svenskt Näringsliv) delägarcirkulär.
Skrivelsen redovisar också tidigare
ställningstaganden i frågan. Redan 1969 begärdes en
utredning av frågan i två motioner till riksdagen.
En särskild sakkunnig fick 1973 ett uppdrag att
undersöka i vad mån politisk verksamhet förekom på
arbetsplatserna. Under mitten av 1970-talet
övervägdes frågan av Arbetsrättskommittén enligt ett
tilläggsuppdrag. Kommittén räknade upp ett antal
problem som måste lösas i sammanhanget.
Övervägandena mynnade ut i slutsatsen att det var
tillräckligt att anvisa förhandlingar och
kollektivavtal som medel för att åstadkomma
inflytande för arbetstagarna till dess att det fanns
erfarenheter av den nyordning som
arbetsrättsreformen innebar. I 1975/76 års
proposition med förslag till arbetsrättsreform
ställde sig regeringen bakom synsättet att
arbetsplatserna bör vara öppna för politisk
verksamhet, men bedömde att det inte fanns
tillräckliga skäl att ge sig in på de svårigheter
som skulle vara förenade med lagstiftning på
området. Om reformen inte skulle få godtagbara
resultat, kunde frågan om särskild lagstiftning
återupptas senare. Riksdagen anslöt sig till denna
bedömning (prop. 1975/76:105, InU 1975/76:45, rskr.
1975/76:404).
Regeringens slutsats i skrivelsen är att det för
tillfället inte är ändamålsenligt att lagstifta i
frågan om rätt till politisk information och
opinionsbildning på arbetsplatser. Frågan bör för
närvarande inte heller utredas vidare. Regeringen
resonerar på följande sätt.
Alla samhällsgrupper ska vara delaktiga i
politiken och det politiska samtalet ska kunna föras
överallt. Enligt regeringen är det dock
problematiskt att skapa regler som ger alla
åskådningar samma rätt och möjlighet att utnyttja
arbetsplatsen för politisk information, särskilt om
det är en ideologi som bygger på en människosyn som
är oförenlig med grundläggande demokratiska
värderingar.
Ett antal problem är särskilt svåra att lösa:
- Hur ska begreppet politisk verksamhet definieras?
- Vilka politiska åskådningar ska ha rätt eller
möjlighet att bedriva opinionsbildning på
arbetsplatsen?
- Hur ska man förhålla sig till sådana politiska
åskådningar som kan framstå som främlingsfientliga?
- Vem ska besluta om en viss politisk åskådning får
bedriva opinionsbildning på arbetsplatsen?
- Ska ett sådant beslut kunna bli föremål för
rättslig överprövning? Vilka kriterier ska i så fall
läggas till grund för en överprövning?
- Ska någon ansvara för ordningen vid en politisk
debatt på arbetsplatsen?
Regeringen pekar på att det inte har framkommit att
de möjligheter till inflytande i dessa frågor som
medbestämmandelagen ger skulle vara otillräckliga.
Att lagfästa en rätt till politisk information och
opinionsbildning i förhållandet mellan arbetstagare
och arbetsgivare är svårt, än svårare är att
lagfästa en sådan rätt för utomstående.
Motionen
En motion har väckts med anledning av skrivelsen.
I denna kommittémotion, 2004/05:A4 av Camilla Sköld
Jansson m.fl. (v), begärs att regeringen tillsätter
en utredning om politisk information och
opinionsbildning på arbetsplatsen. Partiet har samma
motiv för sitt krav som den motion som låg bakom
tillkännagivandet 2001. Tystnaden på arbetsplatserna
undergräver en aktiv och levande demokrati, sägs det
i motionen. Mediekoncentrationen likriktar debatten
och påverkar därmed vad som anses vara viktigt. De
problem som löntagarna själva upplever trängs undan
och valdeltagandet minskar. Partiet ställer sig
tveksamt till vad som sägs i skrivelsen om en allt
mindre restriktiv inställning till politisk
verksamhet på arbetsplatserna. Arbetsgivarna har
tvärtom utfärdat tämligen restriktiva
förhållningsregler. Vänsterpartiet säger sig vara
medvetet om att en lagstiftning skulle vara förenad
med vissa juridiska svårigheter, men menar att saken
inte har belysts på ett fullgott sätt. Det finns
behov av ytterligare beredning där man även ser på
möjligheterna att reglera frågan arbetsrättsligt.
Utskottets ställningstagande
Utskottet står fast vid de tankegångar som låg bakom
riksdagens tillkännagivande till regeringen.
Människor måste känna sig delaktiga i och ha kunskap
om politiska frågor. En stark och livaktig demokrati
förutsätter många och skilda typer av mötesplatser
där politiska budskap kan förmedlas och debatteras.
Utskottet delar regeringens bedömning att politik
och demokratifrågor allmänt sett ska kunna
debatteras överallt i samhället. Arbetsplatsen kan
enligt utskottets mening vara en arena för sådana
diskussioner. Där har också fackföreningsrörelsen en
viktig roll. Liksom regeringen ser dock utskottet
problem med att skapa regler som skulle ge alla
åskådningar samma rätt och möjlighet att utnyttja
arbetsplatsen för politisk information. Som sägs i
skrivelsen kan det finnas en motsättning mellan
behovet av ordning och effektivitet på arbetsplatsen
och behovet av att utnyttja arbetsplatsen för
information och debatt i syfte att främja politisk
medvetenhet och kunskap.
Vänsterpartiet ifrågasätter som framgått att
inställningen på arbetsgivarhåll till politisk
verksamhet på arbetsplatserna skulle ha blivit
mindre restriktiv. Utskottet har för sin del inte
underlag för någon annan bedömning än den som
redovisas av regeringen och kan i sammanhanget
notera att de i skrivelsen redovisade SAF-cirkulären
efter organisationens ombildning till Svenskt
Näringsliv inte längre gäller. Enligt vad som
inhämtats från Svenskt Näringsliv lämnas inte numera
rekommendationer av detta slag från organisationen.
Frågan om lagstiftning har analyserats i omgångar.
Utskottet kan inte dela Vänsterpartiets uppfattning
att saken inte skulle ha blivit tillräckligt belyst.
Att en lagreglering skulle vara förenad med
juridiska svårigheter förefaller det inte råda något
tvivel om. Mot den bakgrunden, och med tanke på att
det inte framkommit något som talar för att det i
praktiken skulle finnas några mer påtagliga problem
att förmedla politisk information på arbetsplatserna
ansluter sig utskottet till regeringens slutsats.
Någon lagreglering bör alltså inte göras i nuläget
och frågan behöver inte heller utredas vidare. Denna
bedömning utgår från förutsättningen att parterna på
arbetsplatsen i de allra flesta fall bör kunna enas
om villkoren och formerna för den politiska
diskussionen och informationen på arbetsplatserna.
Utskottet förutsätter att regeringen noga följer
utvecklingen på området.
Med det anförda avstyrks motion A4 (v).
Regeringens skrivelse bör läggas till handlingarna.
Allmänna frågor om arbetsrätten,
utredningar m.m.
Utskottets förslag i korthet
I detta avsnitt behandlas allmänna frågor om
arbetsrätten. En redovisning lämnas för
avslutat och pågående utredningsarbete.
Utskottet avstyrker motioner med krav på
översyn och reformering av arbetsrätten.
Jämför reservation 2 (m, fp, kd, c).
Bakgrund
Utskottet behandlade allmänna arbetsrättsliga frågor
senast i betänkande 2003/04:AU4. Där konstaterades
att kravet på en översyn och modernisering av
arbetsrätten är en ständigt återkommande fråga.
Bland annat mot bakgrund av de stora förändringar
som skett inom samhällslivet och näringslivet och de
ändrade förutsättningarna för att nå målet om ett
rättvisare och tryggare arbetsliv ansåg utskottet i
ett betänkande våren 2000 att det fanns skäl att se
över den arbetsrättsliga lagstiftningen (bet.
1999/2000:AU5, rskr. 1999/2000:149) Regeringen
lämnade uppdraget till Arbetslivsinstitutet (ALI),
som i slutet av 2002 lade fram en promemoria
Hållfast arbetsrätt - för ett föränderligt arbetsliv
(Ds 2002:56). I de delar där utredningen lämnat
förslag om lagstiftning är det fråga om ändringar
och tillägg i redan befintliga lagar, främst lagen
(1982:80) om anställningsskydd. Promemorian har
remissbehandlats. Några förslag på grundval av
promemorian har ännu inte lagts fram för riksdagen.
Motionerna
Folkpartiet vill enligt motion A375 yrkande 11
modernisera och reformera arbetsrätten så att den
anpassas till de krav som dagens arbetsmarknad
ställer. Partiet säger sig försvara de grundläggande
beståndsdelarna men ser två problem. De nuvarande
reglerna ökar kostnaderna för att anställa, vilket
innebär att det skapas färre arbeten. Regelverket är
komplext och ger ett övertag för stora arbetsgivare
och starka fackföreningar gentemot små och
medelstora arbetsgivare. Med tanke på hur många som
står utanför arbetsmarknaden måste arbetsrätten
reformeras så att fler får chansen i arbetslivet. En
utgångspunkt ska vara att stärka den arbetssökandes
rättigheter.
Även Kristdemokraterna pekar i motion A356 yrkandena
19 och 20 på behovet av en moderniserad arbetsrätt.
Det krävs en genomgripande översyn av hela
arbetsrätten. Den ska vara mer flexibel och bättre
anpassad till de mindre företagen. Det behövs en
bättre balans mellan behovet hos den anställde av
trygghet och stöd vid förändringar och behovet av en
dynamisk ekonomi som skapar goda förutsättningar för
företagsamheten. Arbetsrätten är i alltför hög grad
uppbyggd för att skydda dem som har arbete. Den
underlättar däremot inte för människor att få ett
fotfäste på arbetsmarknaden. Lagstiftningen leder
ofta till inlåsning eftersom man inte vågar byta
arbete. Det är ett svårgenomträngligt regelverk för
det lilla företaget. Många vågar inte nyanställa
eller väntar i det längsta med att nyanställa.
Utgångspunkten för översynen bör vara att det nya
kunskapssamhället gör att beroendeförhållandet
mellan de anställda och företagets ledare och
ledning blir allt starkare. Bara två
anställningsformer behöver lagregleras, vikariat i
högst tre år och prov- eller projektanställning i
högst 12 månader. Tryggheten ska stärkas genom goda
möjligheter till vidareutbildning och
kompetensutveckling där ett individuellt
kompetenskonto är ett led. Det bör vara en rimligare
balans mellan parterna vid konflikter. Ett
proportionalitetskrav ska gälla både vid
förhandlingar om nytt kollektivavtal och om
anslutning till ett redan gällande avtal. Rimliga
skäl saknas för att tillåta sympatiåtgärder, yrkande
22. - I motion A352 yrkande 19 (kd) anser partiet
att fosterföräldraskap bör betraktas som
förvärvsarbete. Ett sådant uppdrag måste godkännas
som ett arbete med social, ekonomisk och rättslig
trygghet.
Vänsterpartiet vill enligt motion A269 yrkande 9 ha
en skärpning av kravet på att det ska finnas saklig
grund vid uppsägning av personliga skäl. Vad som
bedöms vara saklig grund varierar över tiden
beroende på ändrade värderingar och ett förändrat
näringsliv. Att bli uppsagd av personliga skäl är i
dagens samhälle ett hårt straff. Det har hänt att
arbetstagare avskedats med anledning av mindre
förseelser och att det har godtagits av
Arbetsdomstolen. För att en uppsägning eller ett
avskedande ska få tillgripas måste det ligga något
grovt bakom. Rättspraxis bör ändras. Andra och
mindre drastiska påföljder måste skapas som
alternativ till avskedande och uppsägning.
Krav om en reformering av arbetsrätten finns även i
enskilda s-motioner.
Christer Erlandsson (s) anser i motion A214 att
lagen om anställningsskydd (LAS) behöver
moderniseras så att lagen mera aktivt förhindrar
arbetslöshet. Den som blir uppsagd ska stå till
arbetsmarknadens förfogande redan från
uppsägningstidens första dag. Arbetsgivaren ska
betala uppsägningslönen, medan länsarbetsnämnden
står för kostnaderna för utbildning. Samme motionär
föreslår i motion A294 i denna del att undantaget
för uthyrningsföretag i medbestämmandelagens (MBL)
vetoregler tas bort så att företagen får en reell
skyldighet att förhandla.
Billy Gustafsson (s) anser i motion A225 att det
krävs ökade möjligheter till inflytande över den
egna arbetssituationen för att åstadkomma ökad
trivsel, jämlikhet, demokrati och tillväxt. Detta
har också stor betydelse för att nå målet om en
halverad sjukfrånvaro.
I motion A337 hävdar Hans Hoff (s) att skyddet i MBL
och LAS har urholkats genom liberalisering i
arbetsdomstolens (AD) praxis. Tillämpningen bör ses
över och arbetstagarnas ställning stärkas.
Motionären exemplifierar med att personal kan sägas
upp och ersättas av inhyrd arbetskraft.
Hillevi Larsson m.fl. (s) föreslår i motion A371 ett
antal åtgärder mot social dumpning och lönedumpning:
rätt för den fackliga organisationen till tillträde
och insyn även på arbetsplatser där medlemmar
saknas, rätt för Skatteverket att göra oanmälda
besök, uppstramning av kontrollen av F-skattsedel,
högre straff för att använda svart arbetskraft,
auktorisation för uthyrnings- och bemanningsföretag
och ansvar för uppdragsgivare inom bygg- och
anläggningsbranschen för uppdragstagares skatter och
sociala avgifter.
I motion A305 av Agneta Gille och Rezene Tesfazion
(s) framhålls betydelsen av att skapa ordning och
likvärdiga arbetsvillkor för samtliga arbetstagare
som arbetar i Sverige. Arbetsgivarorganisationer ska
inte kunna ge tillfälliga medlemskap till utländska
företag som därefter betalar lägsta lön enligt
avtalet.
Slutligen föreslår Raimo Pärssinen m.fl. (s) i
motion A381 att riksdagen gör ett tillkännagivande
till regeringen om ordning och reda på
arbetsmarknaden. Man pekar på problemet med oseriösa
bemanningsföretag som lockar till sig utländsk
arbetskraft. F-skattsedel, tillfälliga medlemskap i
arbetsgivarorganisationer m.m. hotar
kollektivavtalen. Regeringen bör komma med förslag
om hur ordning och reda ska kunna upprätthållas.
Utskottets ställningstagande
Den svenska arbetsmarknaden har genomgått stora
förändringar under de senaste decennierna och står
nu inför kanske ännu större omvälvningar. Den fria
rörligheten inom EU och utvidgningen för snart ett
år sedan med tio nya medlemsstater kan medföra en
dynamik på arbetsmarknaden som vi inte upplevt
tidigare. Medlemskapet i EU ställer krav på
anpassningar bl.a. av lagstiftningen.
Globaliseringen ökar konkurrensen och
omvandlingstrycket. Redan i dag kan man iaktta att
tidigare kända samband mellan konjunktur och
sysselsättningsläge inte längre framstår som lika
självklara. Trots en stark ekonomi är arbetslösheten
oacceptabelt hög. Liksom en stor del av den
industrialiserade världen står Sverige inför en
demografisk utveckling med en åldrande befolkning
och en allt mindre andel av befolkningen i arbetsför
ålder. Pressen i arbetslivet leder till
sjukskrivning och utslagning av stora grupper. En
allt större del av arbetstagarna har tidsbegränsade
och därmed otryggare anställningar. Stora grupper
anställda, framför allt kvinnor, får inte arbete i
den utsträckning de önskar. Arbetsmarknaden är
fortfarande starkt könssegregerad. Det förekommer
diskriminering på arbetsmarknaden som riktas såväl
mot majoritetsgruppen kvinnor som mot olika
minoritetsgrupper. Till detta kommer ändrade mönster
som att inträdet på arbetsmarknaden sker allt
senare. Men det finns även positiva tecken. Sverige
har under de senaste tio åren gått från en ekonomi i
kris till en styrkeposition, vilket ger
förutsättningar för bättre livskvalitet, välfärd och
trygghet.
Arbetsrätten ska enligt regeringens mål för
verksamhetsområdet skapa förutsättningar för ett
arbetsliv som tillgodoser både arbetstagarnas och
arbetsgivarnas behov av flexibilitet, trygghet och
inflytande. I detta ligger att det ska vara möjligt
för både män och kvinnor att kunna förena arbetsliv
och privatliv under alla faser av livet och med
hänsyn till den enskildes förutsättningar.
I ett arbetsrättsligt perspektiv kan den ovan
beskrivna utvecklingen på arbetsmarknaden kräva en
omprövning av delar av lagstiftningen. Huvuddelen av
lagstiftningen på arbetsrättens område tillkom för
ungefär 30 år sedan då arbetsmarknaden i stora delar
såg annorlunda ut. Som en följd av detta, men också
mot bakgrund av de krav som EU-medlemskapet innebär,
har ett stort antal statliga utredningar sett över
olika frågor med arbetsrättslig anknytning under
senare år. Ytterligare utredningar har tillsatts
under det senaste året. Flera nya lagar har
tillkommit främst mot bakgrund av vad EU-
medlemskapet kräver.
Den mest övergripande utredning som verkat under
senare år är den som genomfördes av ALI efter ett
tillkännagivande av riksdagen. Uppdraget omfattade
arbetstagarbegreppet i arbetsrätten, tidsbegränsade
anställningar, samverkan mellan arbetstagare och
arbetsgivare och vissa andra
anställningsskyddsfrågor, däribland skyddet för
gravida och föräldralediga. Efter remissbehandling
har förslagen beretts i Regeringskansliet. Fortsatt
beredning sker nu i en arbetsgrupp där. En
departementspromemoria baserad delvis på förslagen
från ALI är under utarbetande. Enligt de uppgifter
som lämnas i regeringens skrivelse 2004/05:75
Redogörelse för behandlingen av riksdagens
skrivelser till regeringen planeras en proposition
till hösten 2005. Utskottet återkommer till detta
senare i betänkandet.
Risken för en framtida brist på arbetskraft har
föranlett beslut om en översyn av regelverket för
arbetskraftsinvandring (dir. 2004:21). Den
parlamentariska utredningen, som tillsatts efter ett
tillkännagivande av riksdagen (bet. 2002/03:SfU8,
rskr. 2002/03:143), har som utgångspunkt för sitt
arbete att löner, försäkringsskydd och övriga
anställningsvillkor för personer som invandrar för
att arbeta ska vara i nivå med dem som gäller för
arbetstagare som redan finns i landet. Utredningen,
som antagit namnet Kommittén för
arbetskraftsinvandring (KAKI), ska redovisa sitt
uppdrag dels i ett delbetänkande, dels i ett
slutbetänkande senast den 1 mars 2006. Tidpunkten
för att avlämna delbetänkandet har genom
tilläggsdirektiv (dir. 2005:22) flyttats fram till
senast den 15 juni 2005.
Inför EU:s utvidgning förra året övervägde
riksdagen behovet av övergångsregler för de nya
medlemmarna i fråga om den fria rörligheten.
Reglerna om fri rörlighet för arbetstagare och
tjänster och etableringsfriheten inom EU innebär
möjligheter för arbetsgivare i Sverige att bedriva
verksamhet med arbetskraft från andra länder och för
arbetsgivare i andra EES-länder att bedriva
verksamhet i Sverige med svensk eller utländsk
arbetskraft. En framskjutande del av
riksdagsärendet, som bereddes i
socialförsäkringsutskottet, var effekterna på
arbetsmarknaden av utvidgningen. I den skrivelse
(skr. 2003/04:119) där regeringen redovisade sin
bedömning att särskilda övergångsregler borde
införas betonades att man framöver noggrant borde
följa utvecklingen av situationen på arbetsmarknaden
och i arbetslivet, både generellt och mer specifikt
i vissa avseenden. För att hantera en ökad
arbetskraftsrörlighet ansåg regeringen att det var
nödvändigt att se till att regelsystemet på
arbetsmarknaden fungerar och att tillsynen är
effektiv. Regeringen ansåg att en effektiv bevakning
av att avtal på arbetsmarknaden följs är nödvändig
även i de fall då arbetsgivare tecknat
kollektivavtal men inte har några medlemmar i
arbetstagarorganisationer bland sina anställda.
Riksdagsmajoriteten hade en avvikande uppfattning
i huvudfrågan om övergångsregler, vilket alltså
ledde till att reglerna om fri rörlighet fullt ut
gäller för medborgare i de nya medlemsstaterna redan
från den 1 maj 2004. I frågan om regelsystemen och
tillsynen på arbetsmarknaden anslöt sig riksdagen
däremot till regeringens bedömning. I betänkandet
instämde socialförsäkringsutskottet i att det behövs
en bra bevakning av att avtalen följs och att detta
är angeläget även när inte några medlemmar i
organisationen är anställda på arbetsplatsen. Det
handlade enligt utskottet om nödvändigheten av att
på olika sätt stärka de fackliga organisationernas
möjligheter att motverka lönedumpning och att
försvara kollektivavtalets ställning på
arbetsmarknaden. Riksdagsmajoriteten beslutade om
ett tillkännagivande i enlighet med detta (bet.
2003/04:SfU15, rskr. 109).
I juni tillsattes sedan en utredning (dir.
2004:98) om bättre möjligheter till bevakning av
kollektivavtal. Den särskilde utredaren ska lämna
förslag om hur en reglering kan utformas som ger
kollektivavtalsbärande fackliga organisationer
möjligheter att bedriva en effektiv bevakning av
efterlevnaden av tecknade kollektivavtal även i de
fall organisationen saknar medlemmar på en
arbetsplats. Uppdraget ska enligt tilläggsdirektiv
(dir. 2005:13) redovisas senast den 31 oktober 2005.
Till följd av ett EG-direktiv 2002/14/EG om
inrättande av en allmän ram för information och
samråd till arbetstagare i EU har regeringen i
dagarna lagt fram en proposition, Utvidgad rätt till
information för arbetstagarorganisationer (prop.
2004/05:148). Förslaget avser ändringar i
medbestämmandelagen. Propositionen kommer att
behandlas av utskottet senare i vår.
Det ökande bruket av tidsbegränsade anställningar
på arbetsmarknaden har föranlett en utredning som
har till uppgift att överväga hur rätten till
heltidsanställning ska stärkas (dir. 2004:50). En
annan utredning (dir. 2004:156) avser rätt till
tjänstledighet för att gå ned i arbetstid och därmed
öka möjligheterna att välja arbetstid efter egna
önskemål. Utskottet återkommer till dessa båda
utredningar nedan.
På diskrimineringsområdet har det tillkommit ett
flertal lagar sedan slutet av 1990-talet, delvis som
en följd av EU-lagstiftningen. Flera utredningar
arbetar på området. En utförlig redovisning av detta
har nyligen lämnats i arbetsmarknadsutskottets
betänkande 2004/05:AU5. Inom kort avser regeringen
att lägga fram en proposition med förslag som
stärker skyddet mot könsdiskriminering.
Utskottet kan med detta konstatera att ny
lagstiftning på arbetsrättens område har tillkommit
under senare år. I olika utredningar har den äldre
lagstiftningen blivit belyst från flera
utgångspunkter. Utredningsarbete fortsätter på
avgränsade men angelägna område och förslag är att
vänta både under den närmaste tiden och senare under
mandatperioden. Någon allmän översyn av det slag som
efterlyses av Folkpartiet och Kristdemokraterna kan
inte anses påkallad.
Utskottet vill ändå kommentera några av de
enskilda förslag som finns i de ovan redovisade
motionerna.
Utskottet kan hålla med Folkpartiet om att det är
viktigt att personer som står utanför den reguljära
arbetsmarknaden får tillträde till arbetslivet.
Vägen får dock inte gå via otryggare anställningar
för dem som redan har ett arbete. En förnyad
arbetsrätt måste i stället handla om ökad trygghet
inom ramen för en flexibel arbetsmarknad.
Samma synpunkter från Kristdemokraternas i frågan
om ett proportionalitetskrav på stridsåtgärder och
ett förbud mot sympatiåtgärder har utskottet
behandlat vid ett flertal tidigare tillfällen, bl.a.
i en motion med anledning av den s.k.
lönebildningspropositionen (prop. 1999/2000:32, bet.
1999/2000: AU5). I den utredning (SOU 1998:141) som
föregick propositionen behandlades frågan om
stridsåtgärders proportionalitet och sympatiåtgärder
och ett förslag lades fram om
proportionalitetsregler. Regeringen avstod dock från
att lägga fram ett sådant förslag. Vid behandlingen
av propositionen hänvisade utskottet bl.a. till de
tveksamheter som framkommit vid remissbehandlingen
av utredningens förslag om proportionalitetsregler.
I fråga om sympatiåtgärder anslöt sig utskottet till
bedömningen att rätten till sympatiåtgärder är en
del i en nordisk tradition och en väsentlig grundval
för kollektivavtalssystemet. Utskottet har stått
fast vid detta, senast i betänkande 2003/04:AU4.
Några skäl att nu göra en annan bedömning finns
inte. Utskottet kan här upplysa om att regeringen i
dagarna har beslutat om en utvärdering av
Medlingsinstitutet, som inrättades enligt förslag i
lönebildningspropositionen. Utvärderingen ska enligt
direktiven (dir. 2005:29) utgå från en analys av hur
lönebildningen har fungerat från 1980-talet och
framåt bl.a. från ett arbetsrättsligt perspektiv.
Även ett motsvarande förslag som i motion A352
(kd) om fosterföräldraskap prövades av utskottet i
det nyssnämnda betänkande 2003/04:AU4. Utskottet
utvecklade där innebörden av arbetstagarbegreppet i
arbetsrättsliga sammanhang och konstaterade att det
ytterst är domstolen som avgör om en person ska
betraktas som arbetstagare. Detta sker efter en
helhetsbedömning i det enskilda fallet av relevanta
omständigheter som utvecklats i rättspraxis, t.ex.
graden av ledning och kontroll från huvudmannens
sida. Utskottet kunde konstatera att ALI i sin
analys av arbetstagarbegreppet inte ansåg att det
fanns några så allvarliga problem att lagstiftning
skulle vara motiverad. Inte heller nu är utskottet
berett att föreslå några förändringar som gäller
arbetstagarbegreppet.
I det nyssnämnda betänkandet behandlades även
motsvarande synpunkter från Vänsterpartiet om att
skärpa kravet på saklig grund vid uppsägning av
personliga skäl. Utskottet redovisade den rättsliga
innebörden av begreppet saklig grund för uppsägning
liksom innebörden av avskedande. Utskottet ansåg att
sådana alternativa och mindre drastiska påföljder
som Vänsterpartiet förordade var bättre lämpade att
reglera i kollektivavtal mellan arbetsmarknadens
parter. Utskottet står fast vid detta.
Med anledning av synpunkterna i motion A294 (s) på
vetoreglerna och deras tillämpning vid anlitande av
uthyrningsföretag kan utskottet konstatera att 38 §
medbestämmandelagen innebär att arbetsgivaren alltid
måste förhandla inför ett beslut att anlita ett
sådant företag. Denna särregel infördes i samband
med avregleringen av arbetsförmedlingsmonopolet. På
det sättet stärktes rent allmänt
löntagarorganisationernas inflytande i denna
situation (prop. 1990/91:124). Utskottet kan dock
konstatera att denna regel är dispositiv liksom de
övriga bestämmelserna i medbestämmandelagen om
primär förhandlingsskyldighet. - Utskottet kan i
sammanhanget notera att regeringen har aviserat en
skrivelse om bemanningsföretagen som ska avlämnas
under våren. En bakgrund är det tillkännagivande som
riksdagen gjorde hösten 1999 om en översyn av
bemanningsföretagen.
I övrigt kan utskottet konstatera att flera av de
förslag som framförs av enskilda socialdemokratiska
ledamöter ligger i linje med pågående
utredningsarbete eller i övrigt överensstämmer med
den förda politiken.
Utskottet vill avslutningsvis i detta avsnitt
framföra följande. Fundamentet i den svenska
arbetsrätten är starka organisationer på båda sidor
och en stark ställning för kollektivavtalet som det
främsta instrumentet att reglera
anställningsvillkoren i stället för genom
lagstiftning. Till skillnad från hur många andra
länder i Europa utformat sina motsvarande system
regleras exempelvis löne- och andra
anställningsvillkor i Sverige nästan uteslutande
genom kollektivavtal. Utskottet ser en stor fördel
med denna modell. Kollektivavtalen har arbetats fram
av parterna själva, och de fackliga organisationerna
har medlemmar och förtroendevalda ute på
arbetsplatserna som vidtar åtgärder om reglerna inte
följs. De avtalsslutande parterna på båda sidor har
också ett ansvar att se till att medlemmarna
respekterar och följer de avtal man kommit överens
om. En bakgrund till den nyssnämnda utredningen
(dir. 2004:98) om bättre bevakning av
kollektivavtalen är att träffade avtal i vissa
situationer kan ignoreras utan att den arbetsgivare
som avviker från avtalet löper nämnvärd risk för
upptäckt och sanktioner, nämligen om organisationen
saknar medlemmar på arbetsplatsen. Detta kan leda
till att den enskilde arbetstagaren utnyttjas
otillbörligt. Enligt utskottets mening skulle en
möjlighet för arbetstagarorganisationerna att få den
information som behövs för en effektiv bevakning av
att kollektivavtalen följs även när organisationen
saknar medlemmar på en arbetsplats innebära ett
försvar för den svenska arbetsrättsliga modellen.
Utskottet avstyrker motionerna A214 (s), A225 (s),
A269 yrkande 9 (v), A294 i denna del (s), A305 (s),
A337 (s), A352 yrkande 19 (kd), A356 yrkandena 19,
20 och 22 (kd), A371 (s), A375 yrkande 11 (fp) och
A381 (s).
Internationella frågor
Utskottets förslag i korthet
I detta avsnitt behandlar utskottet motioner
om ILO respektive EU och arbetsrätten. Några
motioner gäller EU-förslaget om
tjänstedirektiv. Utskottet avstyrker
motionerna. Jämför reservationerna 3 (kd) och
4 (v).
ILO
Motionen
Kristdemokraterna vill enligt motion U313 yrkande 4
stärka den internationella arbetsrätten genom stöd
till International Labour Organization (ILO). Det
handlar först och främst om att säkra tillämpningen
av ILO:s fyra huvudprinciper: organisationsfrihet
och förhandlingsfrihet, förbud mot tvångsarbete och
avskaffande av barnarbete och diskriminering.
Partiet framhåller att arbetsrätten är ett område
som kräver internationellt samarbete, men med hänsyn
till utvecklingsländernas villkor. Tillämpningen får
inte innebära att negativa sanktioner riktas mot u-
länderna. Man bör också undersöka om det är möjligt
att stärka den klagomålsprocedur som finns inom ILO.
Utskottets ställningstagande
Ett motsvarande yrkande från Kristdemokraterna
behandlades för ett år sedan i betänkande
2003/04:AU4. Utskottet redogjorde för ILO-arbetet i
Näringsdepartementet och i ILO-kommittén och
konstaterade att det svenska engagemanget täcker
många sakområden, däribland de grundläggande
mänskliga rättigheterna om föreningsfrihet och
förbud mot tvångsarbete, diskriminering och
barnarbete. Utskottet kunde också konstatera att
utvecklingssamarbetet sker via biståndsmyndigheten
Sida. I maj 2003 beslutade regeringen om en strategi
för Sveriges utvecklingssamarbete med ILO. I detta
sammanhang planeras en övergång från s.k.
projektbistånd till s.k. programbistånd. Något
tillkännagivande kan inte anses påkallat med
anledning av motion U313 yrkande 4 (kd), som alltså
avstyrks.
EU
Motionerna
Vänsterpartiet tar i motion A288 upp frågan om EU:s
förslag till tjänstedirektiv. Motionen utgår från
Lissabonstrategin, som enligt partiet handlar om att
avreglera och liberalisera kapitalmarknaderna. I
motionen konstateras att Europafacket, LO och TCO
framfört allvarlig kritik mot förslaget. Det mest
kontroversiella är principen om ursprungsland, som i
sin ytterlighet skulle kunna innebära att 28 länders
lagar och regler gäller samtidigt i ett land.
Visserligen görs det undantag för EU:s
utstationeringsdirektiv, vilket dock inte hindrar
stora problem i praktiken. Som exempel nämns att
företaget inte behöver ha någon representant i det
land där arbetstagarna är utstationerade. Partiet
ser stora risker för lönedumpning och urholkning av
kollektivavtalen. Det räcker inte med att skriva in
undantag och skärpa löntagarnas rättigheter. I
förhandlingarna måste regeringen vara tydlig om att
direktivet inte ska utgå från
ursprungslandsprincipen.
Förslaget till tjänstedirektiv tas även upp i en
enskild s-motion, A243 av Christina Axelsson m.fl.
(s). Det svenska systemet med att teckna
kollektivavtal och följa upp efterlevnaden av dem
för att förhindra lönedumpning måste inrymmas i det
framtida tjänstedirektivet. I förhandlingarna måste
Sverige se till både att nationella intressen
skyddas och att byråkratiska hinder för en effektiv
tjänstehandel tas bort.
I motion A222 yrkande 1 av Hillevi Larsson och Britt-Marie
Lindkvist (s) anser motionärerna att det måste
finnas instrument som kan kontrollera
marknadskrafterna på den internationella nivån. Det
första steget är att skapa en miniminivå för
arbetarnas rättigheter, det andra är att tillåta
koncernfackligt samarbete över gränserna, som även
omfattar konflikträtt.
Utskottets ställningstagande
Utskottet vill inledningsvis understryka att
utformningen av ett direktiv för tjänsters rörlighet
inom EU har en utomordentligt stor betydelse för om
den svenska modellen ska kunna bevaras. Ett kommande
direktiv får inte leda till lönedumpning och social
dumpning. Redan i maj förra året anordnade utskottet
en hearing om kommissionens förslag med deltagande
av representanter för arbetsmarknadens parter och
för rättsvetenskapen. (En rapport från hearingen den
27 maj 2004 finns tillgänglig på riksdagens
hemsida.) Under hösten anordnade även
näringsutskottet en offentlig utfrågning om
direktivför- slaget, dock med en något annan
inriktning.
Sedan de nu behandlade motionerna avlämnades har
förslaget om tjänstedirektiv i viss mån kommit i ett
annat läge. Vid Europeiska rådets möte den 22-23
mars kom EU:s stats- och regeringschefer fram till
att förslaget till tjänstedirektiv inte ska dras
tillbaka, men att det bör förändras för att
säkerställa att den "europeiska sociala modellen"
bevaras. Kommissionären för inre marknads- och
tjänstefrågor McCreevy har inför Europaparlamentet
bl.a. framfört att vissa förändringar krävs för att
direktivet ska kunna antas och att det måste vara
tydligt att villkor och standarder för arbetstagare
inte ska påverkas. Direktivets syfte har enligt
honom inget med social dumpning att göra. Han anser
att ursprungslandsprincipen som sådan är viktig för
att den fria rörligheten för tjänster ska fungera
och bör vara kvar. Den oro som principen har utlöst
på vissa håll måste dock bemötas enligt McCreevy,
och det är viktigt att företag och konsumenter har
förtroende för hur principen fungerar och vet vilka
regler som gäller. Nästa steg i processen är
behandlingen i Europaparlamentet.
Utskottet kan här också hänvisa till
statsministerns rapportering till riksdagen dagen
efter toppmötet. För svensk del hade det gjorts
klart att åtgärder för att underlätta handeln med
tjänster inom unionen är av stor vikt. Effekterna av
detta på tillväxt och nya jobb inom EU, inklusive
Sverige, ska inte underskattas. Statsministern
betonade dock att han liksom många andra stats- och
regeringschefer hade gjort klart att detta inte får
ske på bekostnad av väl fungerande sociala och
arbetsrättsliga system. Social dumpning får aldrig
förekomma inom EU. Statsministern konstaterade att
rådets slutsatser innebär att direktivet kommer att
omarbetas med målet att nå bred samstämmighet om nya
regler för tjänstehandeln (riksdagens snabbprotokoll
2004/05:96).
Särskilt med anledning av synpunkterna i motion
A222 (s) vill utskottet hänvisa till den
lagreglering som numera finns på EU-nivån för att
stärka arbetstagarnas rättigheter i
gränsöverskridande verksamheter. Sedan 1996 gäller
lagen (1996:359) om europeiska företagsråd, som
innebär att ett EG-direktiv genomfördes i svensk
lagstiftning. Syftet är att förbättra arbetstagarnas
rätt till information och samråd i gemenskapsföretag
och grupper av gemenskapsföretag. Lagen (1999:678)
om utstationering av arbetstagare genomför
direktivet 96/71/EG. Direktivet utgår från att ett
anställningsförhållande över gränserna ger upphov
till problem i frågan om vilken lag som ska
tillämpas på anställningsförhållandet. Det brukar
beskrivas som att direktivet och lagen garanterar
arbetstagarna en kärna av tvingande regler för
minimiskydd som ska följas i värdlandet, däribland
förenings- och förhandlingsrätt. I fråga om löner
har utstationeringslagen utformats med hänsyn till
den modell som gäller på svensk arbetsmarknad där
lönerna sätts i fria förhandlingar mellan parterna.
Kollektivavtalsreglerade villkor lämnas därför
utanför lagens tillämpningsområde. Så sent som den 8
oktober 2004 trädde lagen (2004:559) om
arbetstagarinflytande i europabolag i kraft. Lagen
har sitt ursprung i en EU-förordning från 2001 om en
stadga för europabolag, som är en europeisk
associationsform för samverkan i aktiebolagsform,
och ett samtidigt beslutat direktiv om
arbetstagarinflytandet i ett sådant bolag.
Direktivet ska säkerställa att bildandet av ett
europabolag inte medför att arbetstagarinflytandet
försvinner eller minskar i bolag som deltar i
bildandet.
Det bedrivs även ett partssamarbete på Europanivå
genom tre paraplyorganisationer för arbetsgivar- och
arbetstagarorganisationer. Dessa är UNICE och CEEP
på arbetsgivarsidan och ETUC på arbetstagarsidan,
"Europafacket". Parterna har ett gemensamt program
för arbetet inom den sociala dialogen.
Utskottet kan här också nämna att diskussioner
pågår mellan bl.a. Fria fackföreningsinternationalen
(FFI) och organisationen WCL om att bygga en ny
global facklig organisation.
Utskottet vill avslutningsvis framhålla vikten av
att arbetsmarknadens parter inom det arbetsrättsliga
området, både på nationell och europeisk nivå, är
engagerade i och tar sin del av ansvaret för
utvecklingen av en modern och fungerande arbetsrätt.
Utskottet instämmer i regeringens uttalande i
budgetpropositionen för 2005 (utg.omr. 14) att
tillgången till kollektivavtal som ett alternativt
regleringsinstrument ökar möjligheterna till
ändamålsenliga lösningar.
Med det anförda avstyrks motionerna A222 yrkande 1
(s), A243 (s) och A288 (v).
Tidsbegränsad anställning, rätt till
heltidsanställning m.m.
Utskottets förslag i korthet
I avsnittet behandlas motioner om
tidsbegränsade anställningar och om rätt till
heltidsanställning respektive rätt till
tjänstledighet för att gå ned i arbetstid.
Med hänvisning till förslag som aviserats av
regeringen och till pågående utredningsarbete
avstyrks motionerna. Jämför reservationerna 5
(fp) och 6 (kd).
Bakgrund m.m.
Motionerna i detta avsnitt avser dels frågor om
anställningsform, dvs. tidsbegränsad anställning
eller anställning tills vidare, dels frågan om
sysselsättningsgrad i anställningen.
I frågan om anställningsform gäller följande
enligt LAS. Huvudregeln är att en anställning ska
gälla tills vidare. Tidsbegränsad anställning kan
avtalas mellan arbetsgivaren och den enskilde
arbetstagaren för viss tid, viss säsong eller visst
arbete om det föranleds av arbetets särskilda
beskaffenhet. Tidsbegränsad anställning får också
användas för vikariat, praktikarbete eller
feriearbete eller vid tillfällig arbetsanhopning och
i vissa andra situationer. Vid tillfällig
arbetsanhopning gäller dock att visstidsanställning
får avse sammanlagt högst sex månader under två år.
Om en arbetstagare har varit anställd hos en
arbetsgivare som vikarie i sammanlagt mer än tre år
under de senaste fem åren övergår anställningen i en
tillsvidareanställning. Avtal får också träffas om
provanställning i högst sex månader. Därutöver finns
s.k. överenskommen visstidsanställning (ÖVA) som får
avtalas under vissa angivna förutsättningar. Avtal
om sådan anställning får för en och samma
arbetstagare omfatta högst tolv månader under tre
år, och ingen avtalsperiod får vara kortare än en
månad. En arbetsgivare får vid en och samma tidpunkt
ha högst fem arbetstagare anställda med ÖVA. LAS
medger avvikelser från lagens regler om
tidsbegränsade anställningar genom kollektivavtal.
Det finns dock ingen möjlighet att avtala bort LAS
huvudregel om tillsvidareanställning.
Som redovisades i förra årets betänkande
2003/04:AU4 föreslog ALI-utredningen Hållfast
arbetsrätt - för ett föränderligt arbetsliv att den
nuvarande listan i LAS med tillåtna tidsbegränsade
anställningar skulle tas bort och ersättas med en
regel om att det är tillåtet för en arbetsgivare att
anställa en person tidsbegränsat upp till 18 månader
under en period av fem år. Enligt förslaget skulle
vikariat kunna pågå ytterligare 18 månader under
samma period. Provanställningar skulle tillåtas på
samma villkor som i dag. Företrädesrätten till
återanställning skulle stärkas. En sanktionsregel om
särskilt vederlag skulle vara kopplad till
bestämmelserna.
Enligt vad som redovisades i det inledande
avsnittet har något regeringsförslag inte lagts fram
på grundval av ALI:s utredning. Däremot arbetar en
grupp tjänstemän i Regeringskansliet med att ta fram
en promemoria i frågan om tidsbegränsade
anställningar, och en proposition är planerad till
hösten 2005.
SCB:s arbetskraftsundersökning (AKU) för 2004
visar att antalet fast anställda minskat med i
genomsnitt 42 000 personer jämfört med året innan,
vilket är en större minskning än av det totala
antalet sysselsatta. Cirka 15 % av arbetskraften -
drygt 17 % av kvinnorna och drygt 13 % av männen -
hade tidsbegränsad anställning.
När det gäller sysselsättningsgrad i anställningen
finns i dag ingen lagreglering som anger att en
anställning ska omfatta viss sysselsättningsgrad.
Sedan 1997 finns däremot en regel i LAS om
företrädesrätt till högre sysselsättningsgrad för
deltidsanställda (25 a §). Bakgrunden till
bestämmelsen är en strävan efter anställning på
heltid. I den proposition som låg till grund för den
nya regeln (prop. 1996/97:16) framhöll regeringen
att deltidsanställningar bör komma i fråga endast
när det är motiverat med hänsyn till verksamhetens
behov eller arbetstagarens önskemål. LAS-regeln ger
en deltidsarbetande rätt till högre
sysselsättningsgrad under vissa förutsättningar.
Arbetstagaren ska ha underrättat arbetsgivaren om
sitt intresse för högre sysselsättningsgrad,
arbetsgivarens behov av arbetskraft ska tillgodoses
genom att arbetstagaren får ökad arbetstid och
arbetstagaren ska ha tillräckliga kvalifikationer
för de nya arbetsuppgifterna. En förutsättning för
att företrädesrätt till högre sysselsättningsgrad
ska aktualiseras är också att det uppstått ett behov
av ytterligare arbetskraft hos arbetsgivaren. I
propositionen sades även att regeln inte ger en
arbetstagare någon rätt att styra över hur
arbetsgivaren ska eller bör organisera sin
verksamhet eller att kräva att bli omplacerad så att
önskemål om sysselsättningsgrad tillgodoses fullt
ut. Regeln innebär alltså ingen direkt skyldighet
för en arbetsgivare att organisera sin verksamhet så
att deltidsarbete undviks.
Sedan den 1 juli 2002 gäller lagen (2002:293) om
förbud mot diskriminering av deltidsarbetande
arbetstagare och arbetstagare med tidsbegränsad
anställning som innebär att två EG-direktiv
genomförts i svensk rätt. Lagen förbjuder direkt och
indirekt diskriminering av sådana kategorier
arbetstagare som består i att de missgynnas jämfört
med personer som arbetar heltid respektive har en
tillsvidareanställning. I fråga om deltidsanställda
var syftet med direktivet förutom att säkerställa
att deltidsanställda inte diskrimineras att
förbättra kvaliteten på deltidsarbeten, underlätta
utvecklingen av deltidsarbete på frivillig grund och
att bidra till en flexibel organisering av
arbetstiden.
Här ska också nämnas den av Sverige ratificerade
ILO-konventionen (nr 175) om deltidsarbete som
omfattar alla anställda vars normala arbetstid är
kortare än den för jämförbara heltidsarbetande.
Enligt konventionen ska åtgärder vidtas för att
garantera de deltidsarbetande samma skydd som
heltidsarbetande när det gäller bl.a. organisations-
och förhandlingsrätt, arbetarskydd och
diskriminering i anställningen. Lagstadgade sociala
trygghetssystem ska anpassas så att deltidsarbetande
har villkor som är likvärdiga med heltidsarbetandes.
Övergång från heltids- till deltidsarbete eller vice
versa ska ske frivilligt.
Som redovisades i inledningsavsnittet har
regeringen tillsatt en utredning om stärkt rätt till
heltidsanställning (dir. 2004:50). Uppdraget
omfattar även arbetstagare som är timanställda på
deltid. Utredaren ska överväga om det bör införas en
reglering som begränsar arbetsgivares möjlighet att
anställa på deltid till fall då detta är motiverat
med hänsyn till t.ex. verksamhetens behov. Det ingår
att analysera hur förslagen påverkar möjligheterna
att uppnå ett högt arbetsutbud i allmänhet och det
av regeringen uppsatta målet om 80 % sysselsättning
i synnerhet. Utredaren ska också analysera hur
förslaget kommer att påverka sysselsättningen för de
grupper som i dag är överrepresenterade bland de
deltidsanställda. Enligt tilläggsdirektiv (dir.
2005:31) ska uppdraget redovisas senast den 30
november i år.
Regeringen har också tillsatt en utredning om rätt
till tjänstledighet för att gå ned i arbetstid (dir.
2004:156). Utredaren ska föreslå hur en lag om
partiell tjänstledighet för arbetstagare som önskar
gå ned i arbetstid skulle kunna utformas.
Konsekvenserna av en sådan lag ska analyseras, och
utredaren ska överväga om en rätt till partiell
tjänstledighet bör införas. I direktiven sägs att en
rätt till partiell tjänstledighet för alla
arbetstagare, på motsvarande sätt som
småbarnsföräldrar har i dag, skulle ge den enskilda
arbetstagaren ett större inflytande över
arbetstidens längd i olika faser av livet. Det sägs
också att det är väsentligt att noga överväga
konsekvenserna av en sådan rättighet bl.a. i fråga
om jämställdheten och arbetsgivarens möjlighet att
planera verksamheten, särskilt i små företag. Det
behövs enligt direktiven också en analys av ett
sådant förslag i relation till EG:s deltidsdirektiv
och åtaganden inom ramen för ILO.
SCB:s arbetskraftsundersökning (AKU) för 2004
visar att det skiljer avsevärt mellan män och
kvinnor när det gäller sysselsättningsgrad i
anställningen. Av männen arbetar 11,4 % deltid.
Motsvarande siffra för kvinnorna är 40,7 %. Denna
statistik visar också att antalet personer som av
arbetsmarknadsskäl arbetat mindre än de skulle vilja
under 2004 uppgick till 264 000, vilket motsvarar en
ökning med 27 000 jämfört med året före.
Motionerna
Folkpartiet vill enligt kommittémotion A375 yrkande
7 rensa upp i dagens stora flora av
visstidsanställningar och ersätta dem med en form,
överenskommen visstidsanställning, som ska kunna
gälla i upp till två år. Det högsta antalet personer
som samtidigt ska kunna ha överenskommen
visstidsanställning hos en arbetsgivare bör öka från
dagens 5 till 20 personer. Partiet anser också att
arbetsgivare ska få större möjligheter att
provanställa genom att tiden i provanställning
förlängs från dagens 6 månader till 12 månader,
yrkande 8. - Krav på förlängd provanställningsperiod
framställs också i två enskilda fp-motioner, N394
yrkande 6 av Tobias Krantz (fp) respektive A389 av
Cecilia Wigström och Birgitta Ohlsson (fp). Den
förstnämnda motionen motiverar kravet med att detta
skulle innebära att fler företagare vågar anställa,
den senare med att en förlängd
provanställningsperiod skulle öka möjligheterna för
personer med utländsk bakgrund att inträda på
arbetsmarknaden.
Även Kristdemokraterna anser, enligt motion A356
yrkande 21, att floran av visstids- och
provanställningar bör begränsas. Det bör räcka med
två slag av tidsbegränsade anställningar: vikariat
och prov- och projektanställning. Partiet vill
införa en generell provanställningsperiod, och tiden
för provanställning bör förlängas till tolv månader.
Vänsterpartiet anser i motion A269 att tillsvidare-
respektive heltidsanställning ska vara norm i
arbetslivet. Deltidsarbetslösheten och otrygga
anställningar förstärker klassamhället i alla dess
delar, sägs det i motionen. Det finns en tydlig
genusaspekt och en etnisk dimension. Avsteg från
denna norm ska kunna göras om det finns saklig grund
för det, och detta i så fall efter förhandling
mellan parterna, yrkande 6. Partiet vill också att
regeringen lägger fram förslag om att
visstidsanställningar med en sammanlagd tid över 18
månader inom ramen av en treårsperiod ska övergå i
tillsvidareanställning. Detta bör gälla för alla
former av visstidsanställningar och kombinationer av
visstidsanställningar, yrkande 7. Slutligen anser
Vänsterpartiet att anställningsformen överenskommen
visstidsanställning (ÖVA) ska avskaffas, yrkande 8.
Ett antal enskilda s-motioner tar upp frågor om rätt
till heltidstjänst respektive fast tjänst. Christina
Axelsson och Sonia Karlsson (s) anser i motion So514
yrkande 3 att LAS bör ses över i syfte att
åstadkomma fasta heltidstjänster som rättighet och
deltidsarbete som möjlighet. Motsvarande krav
framförs i motion A266 av Lennart Axelsson (s). I
motion A242 anser även Gunilla Carlsson i Hisings
Backa och Anneli Särnblad (s) att det bör införas en
lagstadgad rätt till heltidsanställning. Rätten att
få tjänsten omvandlad efter tre år bör inte bara
gälla vikariat. Anställning i form av
"behovsanställning" och "timanställning" bör ses
över. Krav på rätt till heltidsanställning finns
även i motion 2003/04:A265 av Anneli Särnblad Stoors
m.fl. (s). I motion A303 vänder sig Margareta
Sandgren (s) mot bruket av behovsanställning.
Anställningsformen innebär oregelbundna inkomster
m.m. Slutligen anser Raimo Pärssinen m.fl. (s) i
motion A384 att lagstiftningen måste förenklas genom
stärkt företrädesrätt och krav på motivering varför
anställning inte förlängs m.m.
I en enskild fyrpartimotion, A359 av Jeppe Johnsson
m.fl. (m, fp, kd, c), föreslås en reformering av
reglerna för tidsbegränsade anställningar. En
utgångspunkt bör vara att tillsvidareanställning och
tidsbegränsad anställning är två likvärdiga sätt att
anställa. Möjlighet till överenskommen
visstidsanställning bör införas med högt 24 månaders
anställningstid.
Motion 2003/04:So573 yrkande 1 av Kerstin-Maria
Stalin och Helena Hillar Rosenqvist (mp) utgår från
förhållandena i äldreomsorgen. Kommunerna låter
många gånger kompetent personal arbeta på olika
tillfälliga anställningar inom omsorgen år efter år
utan att erbjuda fasta tjänster. I uppföljningar av
handlingsplanen för äldrepolitiken bör regeringen
uppmana kommunerna att inte "slarva" med sin
personal genom att inte erbjuda fasta tjänster.
Utskottets ställningstagande
De frågor som tas upp i detta avsnitt har behandlats
upprepade gånger tidigare av utskottet. Det råder
ingen tvekan om att saken har en tydlig
jämställdhetsaspekt. Kvinnor är överrepresenterade
såväl bland de tidsbegränsat anställda som bland de
deltidsanställda. Ett av målen för
jämställdhetspolitiken är att kvinnor och män ska ha
samma möjligheter till ekonomiskt oberoende. Ett
annat mål är lika villkor och förutsättningar för
män och kvinnor i fråga om företagande, arbete,
arbetsvillkor och utvecklingsmöjligheter i arbetet.
Med stora grupper kvinnor utan fast anställning och
med arbete på deltid blir förutsättningarna sämre
att nå målet om lika möjligheter till ekonomiskt
oberoende.
När det gäller frågan om anställningsform och
tidsbegränsad anställning kan utskottet
inledningsvis konstatera, vilket framgår av de ovan
redovisade siffrorna, att det parallellt med en
ökande andel undersysselsatta även sker en ökning av
andelen tidsbegränsat anställda. Detta drabbar nu
även männen. Utskottet ser allvarligt på detta.
Enligt överenskommelsen från 2002 mellan
Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet,
det s.k. 121-punktsprogrammet, måste
visstidsanställningarna minska. Utskottet är av
samma uppfattning.
Utskottet står fast vid den principiella
uppfattningen att tillsvidareanställning alltjämt
ska vara huvudregel. De tidsbegränsade
anställningarna fyller dock ett behov, vilket LAS
också ger uttryck för. Det är inte uteslutet att de
nuvarande reglerna och den s.k. listan över olika
former av tidsbegränsade anställningar kan behöva
förenklas och anpassas så att reglerna bättre svarar
mot förhållandena på dagens arbetsmarknad. Det får
dock enligt utskottets mening inte ske så att
anställningsskyddet generellt sett minskar.
Utskottet kan konstatera att en tidigare aviserad
proposition i dessa frågor inte har avlämnats men
att en arbetsgrupp inom Näringsdepartementet
överväger frågorna. Som nämnts är inriktningen att
en proposition ska kunna överlämnas till riksdagen
under hösten. Regeringens förslag bör avvaktas.
När det sedan gäller frågan om sysselsättningsgrad
i anställningen kan utskottet konstatera att
deltidsarbetslösheten, trots olika insatser under
senare år, fortfarande är av en omfattning som gör
den till ett allvarligt problem. Här kan nämnas den
s.k. Vårdkommissionen, som 1999 lade fram förslag om
åtgärder för att minska deltidsarbetslösheten och
antalet timanställda inom vård, skola och omsorg,
uppdraget till AMS att stödja en utveckling som
bidrar till att fler heltidsarbeten förmedlas till
de deltidsarbetslösa, uppdraget till
Arbetsmiljöverket m.fl. myndigheter att skapa flera
heltidsarbeten, det s.k. HELA-projektet, och en av
regeringen bedriven försöksverksamhet som innebär
att kommuner, landsting och entreprenörer får
ekonomiskt stöd för att anställa arbetslösa på
halvtid kombinerat med studier med förbehållet att
de efter utbildningen får en fast heltidstjänst. Som
framgår av den ovan redovisade SCB-statistiken har
dock antalet undersysselsatta ökat under 2004, och
ökningen har skett både bland män och kvinnor. Detta
är en utveckling som inte kan accepteras.
Enligt utskottets mening ska heltid vara en
rättighet och deltid en möjlighet. Frågan om heltid
är en rättighetsfråga i den meningen att
arbetstagarna ska ha ett ökat inflytande över sina
anställningsvillkor. Enligt utskottets mening bör
inriktningen alltså vara att heltidsarbete ska vara
en norm, men avsteg måste kunna göras när det finns
sakliga skäl för det.
Även rätten till deltid är en fråga om inflytande
över de egna arbetsvillkoren, men också här gäller
att arbetstidens längd och förläggning inverkar på
arbetsgivarens möjlighet att organisera och planera
verksamheten. Utskottet vill understryka att man
noga måste överväga konsekvenserna för
jämställdheten av en rätt att minska sin arbetstid.
Man måste också vara uppmärksam på motivet bakom
arbetstagarens önskan att gå ned i arbetstid så att
det inte i själva verket handlar om t.ex. brister i
arbetsmiljön. Givetvis får det inte heller vara så
att den minskade arbetstiden i praktiken är styrd av
arbetsgivarens önskemål. Rätten till förkortad
arbetstid får inte heller komma i konflikt med
strävan att stärka rätten till heltidsarbete.
Utskottet värdesätter att två utredningar nu
överväger dessa frågor. Utredningen om rätt till
heltid ska som framgått ha avslutats den 30
november, medan utredningen om rätt till deltid ska
redovisa sitt uppdrag senast den 1 december i år.
Enligt utskottets mening bör utredningsarbetet inte
föregripas.
Det anförda innebär att de nu behandlade
motionerna 2003/04:So573 yrkande 1 (mp),
2003/04:A265 (s), So514 yrkande 3 (s), N394 yrkande
6 (fp), A242 (s), A266 (s), A269 yrkandena 6-8 (v),
A303 (s), A356 yrkande 21 (kd), A359 (m, fp, kd, c),
A375 yrkandena 7 och 8 (fp), A384 (s) och A389 (fp)
bör avslås.
Turordningsregler vid uppsägning,
rätt till återanställning m.m.
Utskottets förslag i korthet
Utskottet tillstyrker ett antal motioner om
att upphäva tvåpersonsundantaget för
småföretag i LAS turordningsregler.
Motionsförslag om en översyn av
turordningsreglerna i vissa avseenden
avstyrks. Utskottet föreslår ett
tillkännagivande till regeringen om vikten av
att uppmärksamma problemet med att
turordningsreglerna kan
kringgås på olika sätt. Jämför
reservationerna 7 (m, fp, kd, c, mp), 8 (m),
9 (v) och 10 (v).
Bakgrund
LAS innehåller i 22 § turordningsregler som
arbetsgivare ska iaktta vid uppsägning på grund av
arbetsbrist. Huvudregeln är i enlighet med principen
sist in först ut, dvs. arbetstagare med kortare
anställningstid står först i tur att sägas upp, före
arbetstagare med längre anställningstid. Vid lika
anställningstid ger högre ålder företräde. Särskilda
regler gäller för beräkning av anställningstiden. En
arbetstagare som fyllt 45 år får tillgodoräkna sig
en extra månad för varje anställningsmånad därefter,
dock högst 60 extra månader. Om en arbetstagare
måste omplaceras för att få fortsatt arbete, krävs
att arbetstagaren har tillräckliga kvalifikationer
för det fortsatta arbetet. Det finns dessutom vissa
särregler, t.ex. för arbetstagare med nedsatt
arbetsförmåga och som beretts särskild
sysselsättning hos arbetsgivaren. Domstol kan pröva
om arbetsgivarens uppsägning står i strid med
turordningsreglerna och i så fall ålägga
arbetsgivare att betala skadestånd.
Efter förslag av arbetsmarknadsutskottet i
betänkande 2000/01:AU4 Undantag från turordningen
m.m. infördes med giltighet fr.o.m. den 1 januari
2001 i 22 § andra stycket LAS ett undantag från
denna turordningsprincip. Regeln innebär att en
arbetsgivare med högst tio arbetstagare får undanta
högst två arbetstagare som enligt arbetsgivarens
bedömning är av särskild betydelse för den fortsatta
verksamheten. Den eller de personer som undantas har
företräde till fortsatt anställning oavsett
turordningen. Arbetsgivarens beslut att tillämpa
undantagsbestämmelsen kan i normalfallet inte prövas
rättsligt.
Bakom förslaget stod en majoritet bestående av
företrädare för Moderaterna, Kristdemokraterna,
Centerpartiet, Folkpartiet och Miljöpartiet.
Frågan om att upphäva undantagsregeln har därefter
varit uppe till behandling under varje riksmöte och
avslagits av riksdagen. Vid utskottets senaste
behandling av frågan i betänkande 2003/04:AU4
tillstyrkte utskottsmajoriteten (s, v) motioner om
att tvåpersonsundantaget skulle avskaffas. Vid
kammarbehandlingen bifölls en reservation (m, fp,
kd, c, mp) om avslag på dessa motioner.
Tvåpersonsundantaget gäller således alltjämt.
En arbetstagare som har sagts upp på grund av
arbetsbrist har enligt 25 § företrädesrätt till
återanställning i den verksamhet där han eller hon
tidigare varit sysselsatt. Företrädesrätten till
återanställning förutsätter att arbetstagaren varit
anställd hos arbetsgivaren under vissa i lagen
angivna tider. Företrädesrätten gäller från den
tidpunkt då uppsägningen skedde och därefter tills
nio månader har förflutit från den dag då
anställningen upphörde. Längden på företrädesrätten
har varierat över tiden. Enligt 1974 års
anställningsskyddslag gällde ursprungligen en
tidsgräns på ett år. Bakgrunden till den förkortning
till nio månader som beslutades av riksdagen 1996
var att regeringen hade noterat att många
arbetsgivare avvaktade alltför länge med
nyanställningar. Med hänvisning till den då höga
arbetslösheten ansåg man att stimulans borde ges
till arbetsgivarna att anställa snarast möjligt.
Bedömningen gjordes att man genom att förkorta tiden
för företrädesrätt skulle kunna påskynda
nyanställningar. Ändringen förväntades även öka
flexibiliteten på arbetsmarknaden (prop.
1996/97:16).
Om flera arbetstagare har företrädesrätt till
återanställning bestäms enligt 26 § turordningen
mellan dem enligt motsvarande principer som vid
turordning vid uppsägning.
Sedan 1997 gäller även en regel, 25 a §, om
företrädesrätt till högre sysselsättningsgrad för
deltidsanställda arbetstagare. Regeln har beskrivits
i föregående avsnitt. Turordningsreglerna gäller
även vid denna form av företrädesrätt.
Reglerna i 22, 25, 25 a och 26 §§ är dispositiva
på det sättet att avvikelse får göras genom
kollektivavtal. Om avtalet inte har slutits eller
godkänts av en central arbetstagarorganisation krävs
det dock att det mellan parterna finns ett sådant
avtal i andra frågor.
Utskottet tar först upp frågan om att upphäva
tvåpersonsundantaget.
Upphävande av tvåpersonsundantaget vid
turordning
Motionerna
Krav om upphävande av tvåpersonsundantaget framförs
dels av Vänsterpartiet, dels av ett antal enskilda
s-ledamöter.
Vänsterpartiet hävdar i sin motion A269 yrkande 1
att undantagsregeln har lett till rättslöshet. Man
hänvisar också till att regeln kan användas av
arbetsgivare som vill göra sig av med anställda utan
att ha saklig grund för uppsägning. Det är främst
kvinnor som missgynnas. Partiet anser också att den
sämre anställningstryggheten i småföretag blir en
konkurrensnackdel för dem.
Med likartade motiveringar yrkas att
tvåpersonsundantaget i LAS ska upphävas i följande
enskilda s-motioner: A209 av Fredrik Olovsson (s),
A212 av Christin Hagberg och Anita Jönsson (s), A233
av Tomas Eneroth m.fl. (s), A241 av Gunilla Carlsson
i Hisings Backa m.fl. (s), A251 av Kerstin Andersson
och Jan Björkman (s), A267 av Britt-Marie Lindkvist
(s), A304 av Agneta Gille (s), A335 av Christina
Nenes och Göte Wahlström (s), A370 av Catherine
Persson (s), A377 av Kurt Kvarnström och Barbro
Hietala Nordlund (s) och A385 i denna del av Raimo
Pärssinen m.fl. (s).
Utskottets ställningstagande
Med anledning av dessa krav på att
tvåpersonsundantaget i LAS bör upphävas vill
utskottet upprepa det som sades i betänkande
2003/04:AU4 i denna fråga.
Införandet av tvåpersonsundantaget i 22 § andra stycket LAS
innebar en avvikelse från en tydlig och välkänd
turordningsprincip, nämligen principen om sist in
först ut. Undantaget ger stort utrymme för
ensidiga och godtyckliga arbetsgivarbeslut i
anställningsskyddsfrågor. Tillämpningen av
undantaget har bland arbetstagare upplevts som
kränkande och diskriminerande. Det finns exempel
på icke godtagbar tillämpning som särskilt
drabbat gravida och föräldralediga arbetstagare.
Det finns även tecken som tyder på att gamla och
sjuka drabbats i större utsträckning. Att i ett
sådant läge inte ha möjlighet att rättsligt
överpröva arbetsgivarens beslut försvagar
anställningsskyddet ytterligare och bidrar även
starkt till känslan av rättsosäkerhet hos
arbetstagarna.
Utskottet har förståelse för att det i vissa
fall kan finnas behov av att göra undantag från
turordningsreglerna i 22 § LAS. Redan före
införandet av undantagsbestämmelsen fanns det
möjlighet att genom kollektivavtal avvika från
turordningsprincipen sist in först ut. Att
arbetsgivaren och arbetstagarorganisationen måste
vara överens borgar för en saklig och rättvis
hantering av frågorna samtidigt som anpassning
till verksamheten och de lokala förhållandena kan
göras.
Tecken tyder på att tillämpningen av regeln har
drabbat orättvist och godtyckligt utan att
möjlighet finns att få frågan rättsligt prövad.
Sammantaget finns det tungt vägande skäl för att
avskaffa tvåpersonsundantaget i LAS.
Utskottet står fast vid dessa uttalanden. Det
innebär att utskottet tillstyrker samtliga motioner
om avskaffande av tvåpersonsundantaget i 22 § andra
stycket LAS, nämligen motionerna A209 (s), A212 (s),
A233 (s), A241 (s), A251 (s), A267 (s), A269 yrkande
1 (v), A304 (s), A335 (s), A370 (s), A377 (s) och
A385 i denna del (s).
Riksdagen bör därför fatta beslut om en sådan
lagändring. I bilaga 2 lägger utskottet fram förslag
till lagtext. Lagändringen bör träda i kraft den 1
juli 2005.
Andra frågor om turordning vid uppsägning
Motionerna
Moderaterna yrkar i sin partimotion Sf357, som avser
frågan hur sjukskrivna och förtidspensionerade ska
kunna återgå i arbete, att LAS bör ses över så att
lagen förhindrar att arbetstagare blir fastlåsta i
anställningar där de blir sjuka. Partiet pekar på
turordningsreglerna som bidrar till att människor
som varit länge på ett arbete inte vågar byta
anställning av rädsla för att hamna sist i
turordningen. Arbetsgivare vågar inte anställa
personer som löper större risk att bli sjukskrivna.
Översynen bör göras tillsammans med arbetsmarknadens
parter, yrkande 7. LAS-reglerna innebär också att
det blir svårare för medelålders personer att få
arbete. Bestämmelsen om dubbelräknad anställningstid
bör därför avskaffas, yrkande 9.
I Miljöpartiets motion A320 yrkande 2 föreslås att skyddet för
tjänstlediga utvidgas. Personer som är lediga på
grund av studier eller av annan anledning ska inte
kunna undantas från turordningen. Partiet vill ha en
lagändring i enlighet med detta.
Synpunkter på turordningsreglerna framförs även i
några enskilda s-motioner.
I motion A248 av Anneli Särnblad m.fl. (s) framförs
att den sammanlagda anställningstiden hos
arbetsgivaren ska räknas vid turordningen, vilket
inte får förhindras av t.ex. byte av
organisationsnummer och bolagisering. Raimo
Pärssinen m.fl. (s) hävdar i motion A385 i denna del
att kvalifikationskriteriet har vidgats på ett
godtyckligt sätt, bl.a. går det ut över personer som
inte arbetar heltid.
Utskottets ställningstagande
Med anledning av Moderaternas synpunkter på
turordningsreglerna vill utskottet framhålla den
stora betydelsen av turordningsreglerna. I själva
verket kanske de regler som avgör vilka av
arbetstagarna som får stanna kvar i arbetet upplevs
som de mest väsentliga för anställningstryggheten.
Tanken bakom turordningsreglerna är att först och
främst skydda dem som har en svagare ställning på
arbetsmarknaden. Turordningsreglerna ska ses
tillsammans med de andra grundprinciper som LAS
utgår från. Utgångspunkten är att arbetsgivaren
ensam bestämmer om det är arbetsbrist i företaget.
Reglerna om turordning innebär i det läget ett visst
skydd mot godtycke genom att arbetsgivaren inte får
välja fritt vem som ska sägas upp. Att
anställningstid och ålder ska vara de främsta
faktorerna i valet mellan dem som ska stanna kvar
respektive lämna företaget är enligt utskottets
mening en självklarhet. Vid omstruktureringar blir
det dock, trots dessa grundkriterier, ofta fråga om
att pröva ytterligare ett moment i
turordningsreglerna, nämligen om arbetstagaren måste
omplaceras för att kunna beredas fortsatt
sysselsättning. I det läget kan en arbetstagare inte
i kraft av enbart anställningstid eller ålder göra
anspråk på att få stanna kvar. Det krävs också att
han eller hon har tillräckliga kvalifikationer för
det fortsatta arbetet. En längre anställningstid
eller högre ålder är med andra ord ingen garanti mot
uppsägning. Det är därför fel att som Moderaterna
tala i termer av fastlåsning. Till detta kommer
också att det är möjligt att avvika från
turordningsreglerna genom kollektivavtal. Parterna
kan alltså i varje situation göra en avvägning som
för båda sidor ter sig som den bästa lösningen.
Turordningsreglerna ger enligt utskottets mening
därmed uttryck för en rimlig avvägning mellan
arbetsgivarens möjligheter att driva verksamheten
efter en driftsinskränkning och arbetstagarnas
anspråk på trygghet. Utskottet är inte heller berett
att föreslå en ändring av den regel som innebär att
äldre arbetstagare får räkna dubbel anställningstid.
Med detta avstyrks motion Sf357 yrkandena 7 och 9
(m).
När det gäller kravet i motion A320 (mp) om skydd
för tjänstlediga m.fl. vill utskottet peka på att
friheten för parterna att avtala om avvikelser från
lagens turordningsregler inte är oinskränkt.
Avtalsfriheten får inte användas i diskriminerande
syfte och inte heller på ett sätt som strider mot
god sed på arbetsmarknaden. Att ställa upp ett
generellt förbud mot att träffa turordningsavtal
beträffande personer som av en eller annan anledning
är lediga från arbetet vore att sätta vissa
kategorier anställda i ett bättre läge än andra.
Utskottet återkommer till den särskilda gruppen
föräldralediga arbetstagare. Med det anförda
avstyrks motion A320 yrkande 2 (mp).
Med anledning av synpunkterna i motion A248 om
anställningstiden kan utskottet konstatera att 3 §
LAS anger hur beräkning ska ske. Principen är att
den sammanlagda anställningstiden får tillgodoräknas
och detta även om arbetstagaren övergått från en
arbetsgivare till en annan inom samma koncern eller
om arbetstagaren bytt anställning i samband med en
övergång av företag, en verksamhet eller en del av
en verksamhet. En förutsättning för att
anställningstid inom samma koncern ska kunna
tillgodoräknas är att arbetsgivarna tillhörde samma
koncern vid tidpunkten för arbetstagarens byte av
anställning.
Utskottet vill tillägga följande med anledning av
motion A248. Genom att bryta upp verksamheter i
olika bolag, genom att bilda dotterbolag och genom
att genomföra omorganisationer kan
turordningsreglerna kringgås. Dessa regler gäller
bara inom ett och samma företag. Ett företags
handlande kan vara rättsligt och formellt korrekt,
men moraliskt ytterst tveksamt. För berörda
arbetstagare och för fackföreningsrörelsen kan det
framstå som en ren provokation. Det är enligt
utskottets mening helt oacceptabelt om företag på
detta sätt handlar i strid med intentionerna bakom
lagstiftningen. Utskottet förutsätter att regeringen
uppmärksammar detta problem och återkommer till
riksdagen med förslag till åtgärder om det skulle
visa sig behövligt. Vad som nu anförts med anledning
av motion A248 (s) bör ges regeringen till känna.
Till sist kan utskottet konstatera att motion A385
i denna del synes syfta på det sätt som parterna i
sina förhandlingar tillämpar reglerna i 22 § LAS om
tillräckliga kvalifikationer i det fall att en
arbetstagare måste omplaceras för att kunna beredas
fortsatt sysselsättning. Utskottet har inte underlag
för att bedöma om kvalifikationskraven skärpts i den
praktiska tillämpningen. Det är här fråga om
avgöranden i det enskilda fallet där en individs
individuella kvalifikationer ska ställas i relation
till konkreta arbetsuppgifter. I den mån
arbetsgivarens tillämpning av reglerna skulle stå i
strid med lagen eller dess intentioner finns
möjligheten för arbetstagarsidan att påtala
lagbrott. Motion A385 i denna del (s) avstyrks.
Återanställningsrätt m.m.
Motionerna
Vänsterpartiet har synpunkter på reglerna om
företräde till återanställning i motion A269.
Återanställningsrätten ska vara tolv månader och
inte som nu nio månader, yrkande 3. Företrädesrätten
till återanställning ska gå före inhyrning av
arbetskraft. Under senare tid har det enligt
Vänsterpartiet förekommit att arbetsgivaren efter
genomförda uppsägningar hyr in arbetskraft från
bemanningsföretag. Därmed sätts anställningsskyddet
ur spel, yrkande 4. Partiet vill också ändra
reglerna om deltidsanställdas företrädesrätt i två
avseenden. Begränsningen till lediga arbeten inom
den egna driftsenheten leder t.ex. till att
anställda i en butikskedja inte kan utnyttja
företrädesrätten i en butik i kvarteret intill.
Kravet på att den anställde ska ha tillräckliga
kvalifikationer borde mildras till ett krav på att
den deltidsanställde ska kunna anförtros de nya
arbetsuppgifterna efter ett rimligt inlärnings- och
inskolningsskede, yrkande 12.
Företrädesrätten i förhållande till inhyrning av
arbetskraft tas även upp i motionerna A252 av Tomas
Eneroth m.fl. (s) och A294 i denna del av Christer
Erlandsson (s).
I motion A282 av Krister Örnfjäder och Agneta
Ringman (s) begärs att den som är deltidsanställd
men arbetar heltid ska ges rätt att utöka sin
anställning upp till heltid.
Utskottets ställningstagande
Utskottet har flera gånger tidigare behandlat
motioner om tiden för återanställningsrätten, senast
i betänkande 2003/04:AU4. Utskottet har understrukit
den allmänna betydelsen av företrädesrätten till
återanställning och den särskilda vikt den har för
både föräldralediga och äldre arbetstagares
möjlighet att återkomma i arbete. Utskottet har
också framhållit att den ändring som trädde i kraft
1997, som innebar en förkortning av företrädesrätten
från tolv till nio månader, var resultatet av en
avvägning mellan skyddsaspekten och det behov av
flexibilitet som bedömdes nödvändigt i det
arbetsmarknadsläge som då rådde. Utskottet står fast
vid detta.
När det gäller deltidsanställdas företrädesrätt
kan utskottet, liksom i det nyssnämnda betänkandet,
betona att utgångspunkten är att anställning på
heltid bör eftersträvas. Utskottet har i ett
föregående avsnitt berört den utredning (dir.
2004:50) som avser frågan om hur rätten till heltid
ska kunna stärkas. Resultatet av utredningen bör
inte föregripas. Utskottet kan också hänvisa till
att frågan om tidsbegränsade anställningar övervägs
av den förutnämnda arbetsgruppen inom
Regeringskansliet. Återanställningsrätten och
företrädesrätten till högre sysselsättningsgrad har
nära samband med detta, vilket är ytterligare ett
skäl att inte nu ta ställning i sakfrågan. Detta
innebär att motion A269 yrkandena 3 och 12 avstyrks
(v).
Frågan hur man rättsligt ska bedöma den
situationen att arbetsgivaren anlitar uthyrd
arbetskraft i ett läge när det finns
företrädesberättigade har prövats i en AD-dom, 2003
nr 4, och ytterligare en tvist är instämd till
domstolen. I korthet innebär domen att det är ett
brott mot återanställningsrätten om inhyrningen kan
anses som ett otillåtet kringgående av lagen.
Domstolen konstaterade att företrädesrätten endast
gäller då det är fråga om en nyanställning i
egentlig mening. LAS utgår från att det är
arbetsgivaren som bestämmer om verksamheten och dess
inriktning. Dit hör t.ex. frågan om arbetet ska
utföras av entreprenör eller av egna anställda. AD
ansåg dock att denna princip har sina begränsningar
och exemplifierade med att arbetsgivaren tillgodoser
ett mera permanent behov av arbetskraft genom
inlåning som går ut över företrädesberättigade. De
åtgärder som påstås vara ett kringgående av
företrädesreglerna måste styrkas. Möjligheten att
anlita inhyrd arbetskraft och därmed gå förbi
uppsagda arbetstagare med företrädesrätt är alltså
inte oinskränkt. Utskottet vill betona att
företrädesrätten till återanställning är ett mycket
viktigt inslag i anställningsskyddet. Det är därför
angeläget att vara uppmärksam på att företeelsen
inte breder ut sig på ett sätt som medför att värdet
av återanställningsrätten går om intet. Med det
anförda avstyrks motionerna A252 (s), A269 yrkande 4
(v) och A294 i denna del (s).
Den situation som tas upp i motion A282 gäller
förhållandet mellan 5 § sista stycket LAS om
omvandling av vikarietjänst till tillsvidaretjänst
efter tre år och företrädesrätten till anställning
med högre sysselsättningsgrad enligt 25 a §. Båda
reglerna har till syfte att förbättra
anställningsskyddet för personer med osäkra
anställningsförhållanden eller begränsad
tjänstgöringsgrad, främst kvinnor. Utskottet kan
förstå den problematik som beskrivs i motionen.
Samtidigt är det svårt att se det rimliga i att
rätten för en vikarie att få sin tjänst omvandlad
till en tillsvidareanställning skulle vara beroende
av att det på arbetsplatsen inte finns personer som
vill öka sin sysselsättningsgrad. Motion A282 (s)
avstyrks.
Reglernas dispositivitet
Motionen
Vänsterpartiet yrkar i motion A269 yrkande 10 att
riksdagen ska besluta att hänvisningen till central
arbetstagarorganisation återinförs i LAS. Avtal om
avvikelser från turordningen ska liksom tidigare
endast kunna träffas av central
arbetstagarorganisation. Branschanpassningen ska ske
på central nivå. Förbunden ska sedan kunna delegera
förhandlingsrätten med hänsyn till de lokala
organisationernas styrka och önskemål.
Utskottets ställningstagande
Motsvarande förslag från Vänsterpartiet har
behandlats flera gånger tidigare och senast i
betänkande 2003/04:AU4. Utskottet har bl.a. hänvisat
till den speciella roll som arbetsmarknadens parter
sedan gammalt har inom arbetsrätten. Vid LAS
tillkomst 1974 ansåg man att det fanns ett behov av
att skapa garantier för att avtalsfriheten inte
används för att försämra anställningsskyddet, vilket
var motivet till att överenskommelser om avvikelser
skulle vara träffade eller godkända på förbundsnivå.
Regeln begränsades till vissa bestämmelser i lagen.
Det var också möjligt att delegera avtalsrätten till
en lokal organisation. Bakgrunden till ändringen
1996 (prop. 1996/97:16, 1996/97:AU4) då rätten att
göra avsteg överfördes till de lokala parterna var
att det allt oftare hade satts i fråga om inte
avvikelser från lagen borde kunna göras med stöd av
lokala kollektivavtal. Rätten att göra avvikelser
hade dessutom av många arbetstagarorganisationer
delegerats till den nivån. I lagstiftningsärendet
ansåg regeringen att det fanns anledning att öka
möjligheterna att träffa lokala kollektivavtal.
Fortfarande finns dock krav på centralt avtal eller
centralt godkännande i vissa avseenden, t.ex. om
uppsägningstidens längd och preskription. Utskottet
vill framhålla att förutsättningen för den lokala
avtalsrätten när det gäller turordningsfrågor är att
det i andra frågor gäller ett kollektivavtal mellan
parterna som har slutits eller godkänts av en
central organisation. Motion A269 yrkande 10 (v)
avstyrks.
Utskottet återkommer till motioner som avser
dispositiviteten när det gäller turordningsavtal som
avser gravida och föräldralediga respektive äldre.
Skydd för föräldralediga
Utskottets förslag i korthet
Avsnittet tar upp frågor som gäller
anställningsskyddet för föräldralediga.
Motionerna avstyrks med hänvisning till att
regeringen meddelat att en proposition ska
avlämnas hösten 2005. Jämför reservation 11
(m, fp, kd, c, mp).
Bakgrund
Utskottet har många gånger upprepat hur viktigt det
är att skapa gynnsammare förutsättningar för att
arbetstagare ska kunna förena arbete och
föräldraskap. Redan i betänkande 2000/01:AU9 pekade
utskottet på att det förekommer att arbetsgivare
försvårar för föräldrar att utnyttja rätten till
ledighet enligt föräldraledighetslagen. Regeringen
fick 2001 (2000/01:AU9, rskr. 179) i uppdrag av
riksdagen att överväga om det finns behov av att
förstärka skyddet för de arbetstagare som väljer att
utnyttja sin rätt till ledighet i samband med
föräldraskap. Regeringen gav sedan ALI ett
tilläggsuppdrag att se över den arbetsrättsliga
lagstiftningen även i detta avseende.
Enligt ALI:s utredning Hållfast arbetsrätt - för
ett föränderligt arbetsliv (Ds 2002:56) visar
tillgänglig statistik att barnafödandet under det
senaste årtiondet har minskat dramatiskt, främst
bland kvinnor mellan 20 och 29 år. Det kan enligt
utredningen antas att en av många orsaker till detta
stora samhällsproblem är svårigheter att på dagens
arbetsmarknad kunna kombinera förvärvsarbete och
föräldraskap. Samtidigt konstaterade utredningen att
gravida kvinnors rättsliga ställning på
arbetsmarknaden är relativt stark efter ändringar i
jämställdhetslagen och senare praxis från EG-
domstolen. Föräldralediga arbetstagare har däremot
ett betydligt svagare skydd, både enligt gällande
EG-rätt och svensk rätt. Utredningen har lagt fram
tre lagförslag för att stärka föräldraledigas
rättsliga ställning. Det första förslaget tar sikte
på ändrade regler för tidsbegränsade anställningar.
Det andra förslaget innebär att ett särskilt förbud
mot att diskriminera föräldralediga införs i
föräldraledighetslagen. Det tredje förslaget är att
uppsägningstiden vid uppsägning på grund av
arbetsbrist av en anställd som är helt föräldraledig
ska börja löpa först när arbetstagaren helt eller
delvis återupptar sitt arbete.
Regeringen har inte lagt fram något förslag på
grundval av ALI:s utredning, men enligt vad som
redovisats ovan finns en arbetsgrupp inom
Regeringskansliet som överväger frågorna. En
proposition är planerad till hösten 2005.
Motionerna
Kristdemokraterna anser enligt sin kommittémotion om
familjepolitiken, Sf363, att ett särskilt förbud mot
diskriminering av föräldralediga bör införas i
föräldraledighetslagen och att uppsägningstiden för
den som är helt föräldraledig ska börja löpa först
när arbetstagaren helt eller delvis återupptar sitt
arbete, yrkande 37. Motsvarande förslag finns i
partiets kommittémotion A356 om arbetsmarknad och
arbetsliv, yrkande 9. I den nyssnämnda motion Sf363
finns även ett förslag om att lagen ska garantera
rätten för den som varit föräldraledig att efter
ledigheten återuppta sitt arbete utan försämrade
villkor, yrkande 38. I Kristdemokraternas
kommittémotion om jämställdhet, A352, föreslås en
ändring av svensk lagstiftning i enlighet med det
som ministerrådet kommit fram till. Rätten för den
som varit föräldraledig att återuppta arbetet utan
försämrade villkor ska garanteras, och man ska kunna
tillgodoräkna sig förbättringar som arbetskamraterna
fått under tiden, yrkande 13.
Vänsterpartiet lägger i motion A269 fram förslag som
anknyter till ALI:s utredning. Partiet yrkar att
riksdagen ska besluta att uppsägningstiden för en
föräldraledig arbetstagare börjar löpa först då
arbetstagaren återupptagit sitt arbete helt eller
delvis, yrkande 2. Eftersom det behövs större
facklig styrka för att motverka könsdiskriminering
ska en central facklig organisation godkänna avsteg
från turordningslistan vid uppsägningar som berör
gravida och föräldralediga, yrkande 5.
Att ALI:s förslag ska genomföras begärs även av
Miljöpartiet i kommittémotion A320 yrkande 1. För
att stärka skyddet för gravida och föräldralediga
bör regeringen skyndsamt se till att den skärpning
av lagen som riksdagen beslutade om 2001 genomförs.
I motion A331 av Christina Nenes och Gunilla
Carlsson i Hisings Backa (s) framhålls att de
föräldralediga är i en utsatt situation. Det ställs
krav på att arbetssökande inte ska skaffa barn.
Turordningsundantaget kan förvärra för
föräldralediga. Enligt motionärerna bör arbetet med
lagändringar påskyndas.
Utskottets ställningstagande
Utskottet instämmer i att skyddet för gravida och
föräldralediga bör stärkas. Som utskottet framhållit
tidigare hör det inte hemma på svensk arbetsmarknad
att bli missgynnad på grund av att man som
arbetstagare nyttjat sina lagstadgade rättigheter
som förälder. När det gäller metoderna att komma
till rätta med problemen vill utskottet avvakta den
beredning av frågan som pågår. Som redovisats ovan
är siktet inställt på att en proposition ska kunna
överlämnas till riksdagen i höst. Utskottet vill med
kraft betona vikten av att förslag läggs fram som
kan förbättra situationen för gravida och
föräldralediga och att detta sker som aviserats. I
avvaktan på detta är det dock inte meningsfullt att
i sak kommentera varje enskilt motionsyrkande.
Motionerna Sf363 yrkandena 37 och 38 (kd), A269
yrkandena 2 och 5 (v), A320 yrkande 1 (mp), A331
(s), A352 yrkande 13 (kd) och A356 yrkande 9 (kd)
avstyrks.
Företagsnedläggning
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker motioner som tar upp
företagens ansvar och anställdas rättigheter
i samband med företagsnedläggning bl.a. med
hänvisning till att frågorna omfattas av det
s.k. 121-punktsprogrammet och att beredning
ska påbörjas. Utskottet förutsätter liksom
tidigare att regeringen följer frågorna.
Jämför reservationerna 12 (v) och 13 (mp).
Motionerna
Frågor som gäller företagsnedläggningar tas upp i
några enskilda motioner.
Jan Björkman m.fl. (s) anser i motion A280 att
regeringen måste analysera företagens ansvar.
Belysning av och jämförelse med villkoren i olika
länder måste göras. Anita Jönsson och Jarl Lander
(s) föreslår i motion A297 en översyn av hur man kan
motverka - nationellt och inom ramen för EU-
samarbetet - nedläggning av lönsamma fabriker och
att arbetstagare i olika länder ställs mot varandra.
I motion A301 av Peter Pedersen och Rossana Dinamarca (v)
ställs krav på att regeringen lägger fram förslag om
ändring i lagstiftningen i syfte att stärka de
anställdas rätt och skärpa företagens skyldigheter
vid nedläggning av företag eller företagsenhet,
yrkande 1. Lagstiftning krävs för att ge de
anställda ökade möjligheter att förvärva ett
företag, eller en företagsenhet, som drabbas av
beslut om nedläggning, yrkande 2. Även i övrigt
föreslås åtgärder som i praktiken gör sådana
övertaganden möjliga. Högt kvalificerade arbeten och
lönsam produktion måste stanna kvar i landet,
yrkande 3.
Ulf Holm (mp) anser i motion A319 att det krävs ökat
ansvar för storföretagen vid företagsnedläggning.
Vid en internationell jämförelse, t.ex. med
Frankrike, verkar det enkelt att lägga ned företag i
Sverige. För att öka ansvaret för företagen skulle
man kunna ställa krav på en motivering för
nedläggning eller krav på ekonomiskt ansvar för
utbildning eller inkomstgaranti.
Utskottets ställningstagande
Liknande motionsyrkanden har behandlats flera gånger
tidigare, senast i betänkande 2003/04:AU4. Utskottet
har hänvisat till en rapport från
Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) 2002 med en
kartläggning av det europeiska rättsläget vad gäller
arbetsgivarens ansvar vid företagsnedläggningar.
Slutsatsen var att EU-medlemsstaternas regelsystem
för företagsnedläggningar har vissa gemensamma drag
som beror på att staternas reglering utgår från
samma minimikrav i ILO-instrument och EG-direktiv.
Det finns också många olikheter som förklaras av
staternas olika syn på arbetsrättens och
arbetsmarknadsmyndigheternas roll och funktionssätt
i samhället. Sambandet med bl.a. skatte- och
socialförsäkringssystemen är dessutom så komplicerat
att det enligt rapporten inte går att göra några
enkla jämförelser av kostnaderna vid
företagsnedläggningar i de olika EU-medlemsstaterna.
En annan utredning, Omställningsavtal - ett
aktivare stöd till uppsagda (SOU 2002:59), beskrev
de omställnings- och trygghetsavtal som finns på
svensk arbetsmarknad och gjorde en analys av
effekterna. Utredningen menade att
omställningsavtalen bidrar till ett ökat
omvandlingstryck på arbetsmarknaden, vilket har
positiva samhällsekonomiska effekter. Avtalen får
fördelningspolitiska effekter eftersom stödet är
tillgängligt för alla som omfattas av avtalen. De
som mest behöver stöd får också tillgång till det.
Det visade sig också att omställningsstödet har
positiva företagsekonomiska effekter. Utskottet
kunde i det nyssnämnda betänkandet med
tillfredsställelse konstatera att Svenskt Näringsliv
och LO i slutet av februari 2004 ingått ett
omställningsavtal som omfattade 950 000
privatanställda. Avtalet innebär att arbetsgivarna
får ta ett större socialt ansvar än tidigare.
Arbetsmarknaden och arbetslivet präglas av stora
förändringar. En allt öppnare ekonomi med ökad
internationell konkurrens, starkt beroende av
omvärlden och krav på en effektiv produktion har
medfört och kommer att medföra stora förändringar.
Frågorna om anställningsskydd och inflytande vid
dessa strukturförändringar är av största vikt. Som
utskottet framfört tidigare är det frågor av stor
komplexitet, i synnerhet gäller det
Europaperspektivet. Några enkla lösningar finns
inte. Det är värdefullt att det bedrivs forskning på
området, så t.ex. av ALI som har i uppdrag att
bedriva forskning och utveckling om villkoren i ett
föränderligt arbetsliv med särskild betoning på
kunskapsområdet Arbetsrätt i omvandling - globala,
europeiska och lokala perspektiv.
Utskottet kan konstatera att dessa frågor ingår i
det förutnämnda 121-punktsprogrammet mellan
Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet,
och enligt vad utskottet under hand erfarit ska
beredning påbörjas. Utskottet förutsätter liksom
tidigare att regeringen följer frågorna. Något
uttalande därutöver kan inte anses påkallat med
anledning av motionerna A280 (s), A297 (s), A301
yrkandena 1-3 (v) och A319 (mp) som därför avstyrks.
Ledighetslagstiftning m.m.
Utskottets förslag i korthet
Utskottet behandlar i detta avsnitt motioner
som rör ledighetslagstiftningen. Frågor som
tas upp är bl.a. ledighet för närståendevård,
ledighet för frivilligt försvarsarbete och
semesterlönegrundande frånvaro. Motionerna
avstyrks bl.a. med hänvisning till pågående
beredningsarbete. Jämför reservationerna 14
(kd) och 15 (m).
Motionerna
Kristdemokraterna anser i motion So608 yrkande 6 att
man ska ha rätt till tjänstledighet på hel- eller
deltid för vård av anhörig. Det skulle underlätta
för många anhöriga och fungera som ett erkännande av
insatsen. Tjänstledigheten bör endast ges under
kortare perioder, exempelvis tre månader i taget,
eftersom man inte i förväg kan veta hur stort
vårdbehovet kommer att vara. På sikt borde man kunna
diskutera möjligheten att minska sin arbetstid för
att vårda en anhörig under längre tid.
Vänsterpartiet anför i motion 2003/04:A264 att
partiet länge har drivit krav på förkortningar av
normalarbetstiden och ökat inflytande för
arbetstagarna över arbetstidens förläggning. Ökat
arbetstagarinflytande över arbetstiden är en
förutsättning för ett mänskligare arbetsliv och ett
samhälle med minskad ohälsa och ökad jämställdhet
mellan kvinnor och män men också för ökad produktion
och produktivitet i verksamheterna. Vänsterpartiet
menar att Arbetstidskommitténs, Knas, förslag om en
ny ledighetslag är ett viktigt steg i rätt riktning.
Regeringen bör återkomma med ett sådant förslag.
Göte Wahlström och Christina Nenes (s) anför i
motionerna 2002/03:Ub430 och 2003/04:A299 att
regeringen bör verka för att de som i vuxen ålder
väljer att "kunskapslyfta" och studera vidare ges
ekonomiska och trygga förutsättningar att genomföra
studierna. Somliga vuxenstuderande som är
tjänstlediga från ett arbete under studietiden har
arbetsgivare som ser studierna som
semesterlönegrundande tid, men de flesta har inte
den förutsättningen.
Christer Erlandsson (s) menar i motion A295 att
semesterlagen bör ändras. Den regel som säger att
man inte får spara semester under ett semesterår då
sparad semester tas ut bör upphävas. Ändrar man
lagen på det sättet kommer taket på fem veckors
semester och fem veckors sparad semester att
kvarstå.
Hillevi Engström och Lena Adelsohn Liljeroth (m)
anför i motion A207 att många svenskar, utöver
militärer och poliser, anlitas vid olika
fredsfrämjande uppgifter i världen. För att kunna
rekrytera den kompetens som behövs är det väsentligt
att dessa personer omfattas av ett
anställningsskydd. Till skillnad från anställda i
utlandsstyrkan har de inget skydd mot uppsägning
eller avskedande. Det finns inte heller någon rätt
till tjänstledighet eller något skydd mot försämrade
villkor vid återkomsten till Sverige. Motionärerna
menar att frågan behöver få en lösning och att ett
regelverk liknande det för anställda i
utlandsstyrkan bör införas.
Eva Flyborg och Runar Patriksson (fp) menar i motion
A334 att de frivilliga försvarsorganisationerna är
av utomordentligt stor betydelse inom det svenska
försvaret. Möjligheten att få ledigt vid frivillig
försvarsverksamhet borde vara densamma för
värnpliktiga som för frivillig personal. I motionen
föreslås en lagstadgad rätt till ledighet för
deltagande i utbildning och tjänstgöring inom
frivilligförsvaret.
Bakgrund
Följande lagar brukar räknas till ledighetslagarna:
1. semesterlagen (1977:480)
2.
3. lagen (1974:981) om arbetstagares rätt till
ledighet för utbildning (studieledighetslagen)
4.
5. lagen (1979:1184) om rätt till ledighet för vissa
föreningsuppdrag inom skolan, m.m. (sia-
ledighetslagen)
6.
7. lagen (1986:163) om rätt till ledighet för
svenskundervisning för invandrare (sfi-
ledighetslagen)
8.
9. lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för
närståendevård (närståendevårdslagen)
10.
11. föräldraledighetslagen (1995:584)
12.
13. lagen (1997:1293) om rätt till ledighet för att
bedriva näringsversamhet
14.
lagen (1998:209) om rätt till ledighet av trängande
familjeskäl.
Utöver dessa finns det också ledighetsbestämmelser i
ett stort antal lagar, bl.a. förtroendemannalagen
(1974:358), MBL, arbetsmiljölagen (1977:1160), LAS
och lagen om arbetstid m.m. i husligt arbete
(1970:943). I regeringsformen (RF) och kommunallagen
(KL) (1991:900) finns regler som möjliggör ledighet
för politiska uppdrag. Nämnas bör också lagen
(1994:1809) om totalförsvarsplikt, som innehåller
regler med förbud mot uppsägning eller avskedande av
arbetstagare som fullgör sina skyldigheter enligt
lagen.
För statligt anställda finns vissa särbestämmelser
om ledighet, t.ex. i anställningsförordningen
(1994:373) och tjänstledighetsförordningen
(1984:111). Sådan rätt till ledighet kan avse
ledighet för att pröva annat arbete eller för
utlandstjänstgöring. Bestämmelser av detta slag kan
också finnas i kollektivavtal.
Vid sidan av lagregleringen finns kompletterande
ledighetsregler i kollektivavtal. Viss ledighet
följer enbart av kollektivavtal, t.ex. ledighet för
vissa familjeangelägenheter som att fira sin egen
50-årsdag eller att delta vid nära anhörigs
begravning. Rätt till ledighet kan också följa av
tjänstereglementen, enskilda avtal och sedvänja.
I juni 2002 föreslog Kommittén för nya arbetstids-
och semesterregler (Knas) (dir. 2000:97 och dir.
2003:21) i sitt delbetänkande TID - för arbete och
ledighet (SOU 2002:58) en lag om flexibel ledighet
som skulle ge arbetstagare rätt till ledighet
motsvarande fem arbetsdagar varje år. Lagen skulle
innebära att varje arbetstagare får en timbank hos
sin arbetsgivare. Ledigheten ska förläggas enligt
arbetstagarens egna önskemål. Ledigheten skulle
därmed ge arbetstagaren möjlighet att påverka sina
arbetstidsförhållanden. Utredningen föreslog också
en ändring av semesterlagen så att arbetstagare ges
rätt att få de semesterdagar som överstiger fyra
veckor och sparade semesterdagar omvandlade till
ledighet under del av dag. Därutöver föreslog
utredningen ändringar i arbetstidslagen som syftar
till ett mera korrekt genomförande av EG:s
arbetstidsdirektiv i svensk lag.
Ett år senare presenterades kommitténs
slutbetänkande Semesterlagen och övriga
ledighetslagar - översyn och förenklingar (SOU
2003:54). Utredningen föreslog bl.a. att sju av de
åtta ledighetslagarna enligt ovan (exklusive
semesterlagen) skulle ersättas med fyra nya lagar:
en föräldraledighetslag, en lag om ledighet för
utbildning, som även inbegriper ledighet för
svenskundervisning för invandrare, en lag om
ledighet för att bedriva näringsverksamhet och en
lag om ledighet för närståendevård och ledighet av
trängande familjeskäl.
Utskottets ställningstagande
Knas lämnade som nämnts sitt delbetänkande (SOU
2002:58) i juni 2002 och sitt slutbetänkande (SOU
2003:54) i juni 2003. Båda dessa har
remissbehandlats, och regeringens beredning av
frågorna pågår. En proposition om tydligare
genomförande av EG:s arbetstidsdirektiv (prop.
2003/04:180) har behandlats av utskottet i
betänkande 2004/05:AU3, och riksdagen har därefter
beslutat om ändringar i arbetstidslagen som träder i
kraft den 1 juli 2005.
Utskottet vill också hänvisa till den förutnämnda
utredningen (dir. 2004:156) om rätt till
tjänstledighet för att gå ned i arbetstid. Som
framhålls i utredningsdirektiven har arbetstidens
längd och förläggning betydelse för kvinnors och
mäns möjlighet att planera sin tid och för
möjligheten att kombinera arbetslivet och livet i
övrigt. I avvaktan på beredning och pågående
utredning avstyrker utskottet motion 2003/04:A264
(v).
När det gäller frågan om ledighet för att ta hand
om anhöriga har utskottet vid ett flertal tillfällen
behandlat motsvarande yrkande, senast i betänkande
2003/04:AU4. Utskottet har hänvisat till att det
redan i dag finns en rätt till ledighet och
ersättning vid närståendevård i den s.k.
närståendevårdslagen. Utskottet är inte heller nu
berett att ställa sig bakom förslaget i motionen.
Utskottet avstyrker därmed motion So608 yrkande 6
(kd).
Frågan om rätt till ledighet för frivilligt
försvarsarbete har behandlats av utskottet vid flera
tillfällen, senast i betänkande 2003/04:AU4.
Utskottet har framhållit att frivilliginsatser inom
totalförsvaret är mycket värdefulla. I sin rapport
En utvecklad krisberedskap till regeringen uttalar
Krisberedskapsmyndigheten att det är viktigt både ur
ett krishanteringsperspektiv och ur ett förtroende-
och demokratiperspektiv att samhället kan ta emot
och på ett bra sätt använda frivilliga vid
krishanteringsinsatser. Utskottet instämmer i detta
men bedömer att avsaknaden av regler om rätt till
ledighet m.m. inte kan anses vara till påtaglig
nackdel för de frivilliga försvarsorganisationernas
verksamhet eller för den enskilde. Utskottet står
fast vid sin bedömning att arbetsgivare normalt har
en välvillig inställning till framställningar om
ledighet för frivillig försvarsverksamhet och att
frågan om ledighet från ordinarie arbetsplats ofta
kan lösas genom avtal eller överenskommelser mellan
den anställde och arbetsgivaren. Utskottet har samma
uppfattning när det gäller ledighetsregler och skydd
för anställningen vid viss utlandstjänstgöring.
Motionerna A207 (m) och A334 (fp) avstyrks.
När det gäller frågan om studier som
semesterlönegrundande tid behandlade utskottet
liknande synpunkter i betänkande 2001/02:AU6. I det
nya studiestödssystem som infördes den 1 juli 2001
fick personer som tidigare skulle ha haft
vuxenstudiestöd i stället möjlighet att få
studiemedel med högre bidragsdel. Studiemedel är
inte semesterlönegrundande men heller inte
skattepliktiga. Korttidsstuderande kan få bidrag
enligt förordningen (2001:362) om bidrag till
korttidsstudier. Inte heller dessa bidrag är
skattepliktiga. Studiestödsreformen innebar alltså
att de studiestöd som tidigare varit skattepliktiga
och kopplade till inkomst slopades, och att det i
stället infördes ett samordnat studiemedel som är
skattefritt och pensionsgrundande för alla. Rätten
till semesterersättning upphörde därmed.
Den i motion A295 berörda regeln - semesterdagar
får enligt 18 § tredje stycket semesterlagen inte
sparas under semesterår då arbetstagaren får ut
semesterdag som sparats från tidigare år - ska ses i
samband med 21 § semesterlagen som ger arbetstagaren
rätt att få ut den sparade semesterledigheten och
årets semesterledighet i ett sammanhang. Om
arbetstagaren hade kunnat ta ut en sparad vecka och
samtidigt spara en ny vecka till nästa år skulle
personen kunna skaffa sig förmånen av att ständigt
kunna kräva drygt fem veckors semester i följd, i
stället för de fyra veckor i följd som han eller hon
har rätt till enligt 12 §.
Utskottet är inte berett att verka för en ändring
av semesterlagen på det sätt som motionärerna
föreslår. Utskottet vill dock påminna om att Knas i
förenklingssyfte har sett över semesterlagens regler
och redovisat detta i sitt slutbetänkande.
Med hänvisning till det anförda avstyrks
motionerna 2002/03:Ub430 (s), 2003/04:A299 (s) och
A295 (s).
Frågor om äldre arbetstagare
Utskottets förslag i korthet
I detta avsnitt behandlas frågor om äldre
arbetstagare; bl.a. om rätten att stanna kvar
i arbete och att underlätta för arbetsgivare
att anställa äldre arbetstagare. Motionerna
avstyrks med hänvisning till pågående
utredningsarbete. Jämför reservationerna 16
(m), 17 (kd) och 18 (v).
Motionerna
Moderaterna anser i motion Sf357 yrkande 15 att
arbetsrätten för äldre måste vara mer flexibel. LAS
bör ändras så att möjligheterna ökas till
tidsbegränsad anställning för personer över 61 år i
enlighet med det förslag som lagts fram av
Näringsdepartementets seniorgrupp i Ds 2002:10. På
det sättet vågar och vill fler arbetsgivare anställa
äldre.
Kristdemokraterna föreslår i motion A353 att rätten
att stanna kvar i arbetet förlängs från nuvarande 67
till 72 års ålder. Forskning visar att många
blivande pensionärer kan tänka sig att
förvärvsarbeta om arbetet ordnas flexibelt och utgår
från de äldres förutsättningar, yrkande 3. Flera
avtalade pensionssystem medför dock att kostnaderna
blir höga för att anställa äldre. Kristdemokraterna
anser att regeringen bör ta initiativ till en
översyn av avtalspensionernas effekt på den äldre
arbetskraftens konkurrenskraft. Översynen bör leda
fram till överläggningar med arbetsmarknadens parter
för att minska skillnaderna i kostnader för äldre
och yngre arbetskraft, yrkande 9.
Vänsterpartiet vill enligt motion A269 yrkande 11
att regeln om centralt godkännande av avtalsturlista
återinförs när avsteget från lagen innebär att
arbetstagare som är äldre än 57,5 år sägs upp. Äldre
har betydligt svårare att hitta nytt arbete, vilket
enligt partiet ökar behovet av skydd.
I en enskild motion, A349 av Sverker Thorén (fp),
efterlyses åtgärder som gör det möjligt för dem som
fyllt 65 år att stanna kvar på arbetet, t.ex. att
arbetsgivaren inte betalar hela lönen.
Utskottets ställningstagande
De äldres situation på arbetsmarknaden
uppmärksammades i budgetbetänkande 2004/05:AU1.
Utskottet kunde konstatera att antalet personer i
åldern 60-64 år kommer att öka fram till 2010 och
utgöra en större andel av den arbetsföra
befolkningen än i dag. Utskottet hänvisade till
Långtidsutredningen som konstaterat att en hög
sysselsättning är grunden för framtidens
välfärdssystem. På sikt handlar det om att öka
arbetsutbudet genom att fler personer kan och vill
ta ett arbete. En av Långtidsutredningens slutsatser
är att det måste bli mer lönsamt för äldre att
fortsätta att arbeta och att de ekonomiska
drivkrafterna för arbetsgivarna att behålla de äldre
i arbete behöver stärkas. Utskottet hänvisade också
till den parlamentariskt sammansatta utredningen
Senior 2005 och dess förslag i betänkande SOU
2003:91.
I budgetbetänkandet redovisades även att
regeringen tillsatt en utredning (dir. 2004:99) som
ska se över skattereglerna för tjänstepensioner och
privata pensionsförsäkringar. Reglerna ska anpassas
och förenklas så att arbetslinjen stärks. I
uppdraget ingår också att utvärdera den
skattemässiga subventionens effekter på sparande och
arbetsutbud, framför allt bland äldre personer.
Regeringen överväger också förändringar i skatte-
och transfereringssystemet och en kartläggning av
avtalsförmåner i syfte att underlätta för äldre att
delta aktivt i arbetslivet. Detta är något som
redovisats i Sveriges handlingsplan för
sysselsättning 2004 (NAP 2004).
I ett gemensamt bidrag till NAP från
arbetsmarknadens parter har de förklarat sig villiga
att medverka till att den faktiska pensionsåldern
höjs.
I betänkandet redovisades också hur frågan om
äldres sysselsättning behandlas inom EU-samarbetet.
En viktig aspekt på möjligheterna och
förutsättningarna för äldre att delta i arbetslivet
är skyddet mot diskriminering. Denna sak har helt
nyligen behandlats i utskottets betänkande
2004/05:AU5. Utskottet välkomnade att frågan om
lagstiftning mot åldersdiskriminering nu är under
utredning av den s.k. Diskrimineringskommittén (dir.
2002:11) och konstaterade att en allt äldre
befolkning gör det svårt att klara välfärden.
Ansträngningar måste göras för att äldre personer
ska kunna stanna kvar längre i arbetslivet.
Eventuella hinder måste så långt som möjligt
undanröjas. Utskottets planer att senare under våren
arrangera en hearing om äldre i arbetslivet ska ses
i ljuset av detta.
En lösning kan vara en rätt att gå ned i
arbetstid. Som redovisats ovan ser en utredning
(dir. 2004:156) över denna fråga. Utskottet kan i
sammanhanget notera att Kommittén för nya
arbetstids- och semesterregler (Knas) undersökte vad
som utretts om effekterna på bl.a. arbetsutbud av
förbättrade möjligheter att arbeta deltid.
Med anledning av de enskilda motionsförslagen är
följande att säga.
Som framgått finns det en arbetsgrupp i
Näringsdepartementet som ser över bl.a. frågan om
tidsbegränsade anställningar. En
departementspromemoria som delvis ska vara baserad
på förslagen från ALI är under utarbetande. En
proposition planeras till hösten 2005. Detta arbete
bör inte föregripas, varför motion Sf357 yrkande 15
(m) avstyrks.
En rätt att stanna kvar i arbetet till 67 års
ålder infördes i LAS från den 1 januari 2001. Det är
en tvingande regel. Arbetstagaren har dock ingen
skyldighet att stanna kvar. När arbetstagaren fyller
67 år kan arbetsgivaren meddela arbetstagaren att
anställningen ska upphöra. Före lagändringen
inträdde avgångsskyldigheten vid den tidpunkt då
arbetstagaren är skyldig att avgå med ålderspension,
dvs. normalt vid 65 års ålder. Denna höjning av
tiden för avgångsskyldighet har samband med det nya
pensionssystemet. En bakgrund var den kontinuerligt
ökade medellivslängden i Sverige men också den
demografiska utvecklingen med en kommande
arbetskraftsbrist. Reglerna om avgångsskyldighet
innebär ett förenklat förfarande jämfört med vad som
gäller vid uppsägning eller avskedande för att få en
anställning att upphöra. Det förenklade förfarandet
innebär att arbetsgivaren inte behöver påvisa saklig
grund för uppsägning. Det blir alltså inte fråga om
att göra någon individuell bedömning av
arbetstagarens förutsättningar. Utskottet känner sig
tveksamt till en så kraftigt förlängd rätt att
stanna kvar i anställningen som Kristdemokraterna
föreslår. En sådan regel skulle kunna medföra icke
önskvärda tvister om äldre arbetstagares förmåga att
sköta arbetet, tvister som också skulle kunna avse
möjligheten till omplacering m.m. I en situation med
arbetskraftsbrist skulle frågan uppkomma om platsen
på turordningslistan. Det skulle också kunna leda
till att arbetsgivare drog sig för att
tillsvidareanställa personer som är yngre än så.
Utskottet anser att den nuvarande ordningen är att
föredra, som innebär att anställningen kan vara
tidsbegränsad när arbetstagaren har fyllt 67 år. Med
anledning av partiets förslag om översyn av
avtalspensionerna och deras effekter vill utskottet
hänvisa till vad som redovisats ovan. Utskottet kan
tillägga att Medlingsinstitutet haft ett uppdrag att
kartlägga de avtalsbaserade ersättningssystemen.
Motion A353 yrkandena 3 och 9 (kd) avstyrks.
Kravet i Vänsterpartiets motion om återinförande
av centralt godkännande för uppsägning av "57,5-
åringar" har prövats av utskottet upprepade gånger.
Den tidigare särregleringen innebar att det krävdes
godkännande från den centrala fackliga
organisationen av varje enskild uppsägning. Syftet
var att förhindra att i första hand de äldre
arbetstagarna sades upp. Särregleringen slopades
från 1997 bl.a. med hänvisning till att möjligheten
till förtidspension av arbetsmarknadsskäl upphört.
Ändringen infördes tillsammans med andra ökade
möjligheter att träffa lokala kollektivavtal.
Utskottet står fast vid sin uppfattning att det inte
finns skäl att återinföra regeln, vilket innebär att
motion A269 yrkande 11 (v) avstyrks.
När det gäller anställningsförmåner m.m. för äldre
vill utskottet betona att detta är en fråga för
parterna att avtala om, givetvis med beaktande av de
regler mot diskriminering på grund av ålder som kan
bli resultatet av Diskrimineringskommitténs
överväganden. Utskottet vill också hänvisa till
kommande förslag från den ovannämnda utredningen om
rätt till tjänstledighet för att gå ned i arbetstid.
Även motion A349 (fp) avstyrks.
Personalkontroll, yttrandefrihet m.m.
Utskottets förslag i korthet
I detta avsnitt avstyrks tre motioner som rör
integritets- och yttrandefrihetsfrågor i
anställningen. Jämför reservation 19 (kd).
Motionerna
Kristdemokraterna tar i motion 2003/04:So537 upp
frågan om en ny form av personalkontroll för
personer som söker tjänst inom vård och
äldreomsorgen. Samhället måste skapa förutsättningar
för ett åldrande i trygghet och värdighet.
Personalkontroll behövs liknande den som finns för
förskolan.
Elisebeht Markström (s) anser i motion A347 att
skyddet för de anställdas integritet måste stå
tillbaka till förmån för barns rätt till skydd.
Huvudregeln ska vara att all personal som arbetar
med barn och unga, oavsett huvudman, ska visa utdrag
ur belastningsregistret. Lagen ska också medge att
redan anställda anmodas att uppvisa utdrag. Även vid
frivilligverksamhet ska arrangörer försäkra sig om
att verksamma vuxna inte finns i
belastningsregistret beträffande våld, sexuella
övergrepp m.m.
I motion A308 av Lars Lilja och Karl Gustav
Abramsson (s) föreslås ett tillkännagivande om
privatanställdas yttrandefrihet. Till skillnad från
vad som gäller för offentliganställda har
privatanställda en avtalsbaserad tystnadsplikt.
Kommunala verksamheter läggs nu ut på entreprenad,
vilket leder till att de anställda förlorar sin
grundlagsfästa yttrande- och meddelarfrihet.
Offentligt ägd eller finansierad verksamhet eller
verksamhet som utförs av annan ska vara öppen för
insyn. Frågan bör enligt motionen regleras i avtal
mellan parterna.
Utskottets ställningstagande
Utskottet tar först upp frågan om kontroll av
personal inom vård och äldreomsorg.
Rätten att få ut personuppgifter ur
belastningsregistret är reglerad i lagen (1998:620)
om belastningsregister. Detta register innehåller
uppgifter om brottmålsdomar och beslut som meddelats
i Sverige och i utlandet i vissa fall och som avser
brottspåföljd m.m. Belastningsregistret motsvarar
det som tidigare benämndes kriminalregistret eller
brottsregistret. Rätt att få uppgifter från
registret har myndigheter för sin
tillsynsverksamhet. I övrigt kan regeringen
föreskriva en sådan rätt för vissa ärenden. En
enskild har alltid rätt att på begäran skriftligen
få ta del av samtliga uppgifter ur registret om sig
själv. Om det behövs för att pröva en fråga om
anställning eller uppdrag i en verksamhet som avser
vård har en enskild rätt att få uppgifter ur
registret om en annan enskild i den utsträckning som
regeringen bestämmer. Den som har fått del av
uppgifter har tystnadsplikt. Enligt lagen (2000:873)
om registerkontroll av personal inom
förskoleverksamhet, skola och skolbarnsomsorg ska
den som erbjuds en anställning inom en sådan
verksamhet till den som erbjuder anställningen lämna
ett utdrag som är mindre än ett år gammalt ur det
register som förs enligt lagen om
belastningsregister. För sådant ändamål används ett
särskilt utdrag med ett begränsat innehåll. Den som
inte har lämnat ett registerutdrag får inte
anställas.
Utskottet har tidigare behandlat motioner om att
det även vid andra verksamheter ska ställas krav på
utdrag ur belastningsregistret som förutsättning för
anställning. I förra årets betänkande 2003/04:AU4
intog utskottet en restriktiv hållning och hänvisade
till en kraftig ökning av ansökningar till
Rikspolisstyrelsen om utdrag ur
belastningsregistret. Utredningen Personlig
integritet i arbetslivet (SOU 2002:18) hade därför
föreslagit en uppstramning. Utskottet vill alltjämt
se det som en allmän utgångspunkt att en person som
har avtjänat sitt straff ska kunna gå vidare i livet
och arbetslivet utan att diskrimineras eller
särbehandlas på annat sätt på grund av sin tidigare
brottslighet. Därför bör bara de arbetsgivare som
verkligen kan anses ha ett berättigat intresse av
personuppgifter om lagöverträdelser få behandla
sådana uppgifter.
Den nyssnämnda utredningen hade konstaterat att
det inte finns någon samlad reglering till skydd för
den personliga integriteten i arbetslivet.
Utredningen hade inriktat sig på risker för
arbetstagarnas personliga integritet i samband med
användningen av IT och vid hälso- och
drogkontroller. I förra årets betänkande noterades
att utredningens förslag hade remissbehandlats och
var under regeringens beredning. Frågan om skydd för
den personliga integriteten hade även aktualiserats
i EU inom ramen för den sociala dialogen.
Här ska också påpekas att en parlamentariskt
sammansatt kommitté tillsatts om skyddet för den
personliga integriteten (dir. 2004:51). Kommittén
ska bl.a. analysera om detta skydd kan anses
tillfredsställande reglerat och överväga om
lagstiftningen behöver kompletteras. Kommittén ska
redovisa sitt slutresultat senast den 30 mars 2007.
Utskottet har underhand inhämtat att frågan om
personlig integritet i arbetslivet alltjämt bereds i
Regeringskansliet parallellt med diskussionerna inom
EU. Beredningsarbetet bör inte föregripas. Med
hänvisning till det anförda avstyrks motionerna
2003/04:So537 (kd) och A347 (s).
Även motioner om yttrandefrihet för
privatanställda har behandlats tidigare. I förra
årets betänkande 2003/04:AU4 redovisades rättsläget
som i korthet innebär följande.
Grundlagsbestämmelser garanterar yttrande- och
meddelarfriheten mot ingripande och efterforskning
från det allmänna. Det innebär att inte heller de
offentliga arbetsgivarna får vidta negativa åtgärder
mot en anställd som använt sig av sin yttrande-
eller meddelarfrihet. För privatanställda finns inte
något motsvarande skydd mot ingripande från
arbetsgivaren. Lojalitetsplikten kan innebära att
ett yttrande eller meddelande ger grund för t.ex.
uppsägning eller omplacering.
I promemorian Yttrandefrihet för privatanställda
(Ds 2001:9) redovisades ett utredningsuppdrag om
yttrande- och meddelarfrihet för anställda i
verksamheter med anknytning till det allmänna.
Promemorian innehöll ett förslag till lag om skydd
för privatanställdas yttrandefrihet. Vid
remissbehandlingen framkom att flera instanser i och
för sig var positiva till att det meddelarskydd som
gäller för offentliganställda skulle utsträckas till
att omfatta också vissa kategorier privatanställda.
Däremot mötte promemorian kritik från både sakliga
och lagtekniska utgångspunkter från flera olika
håll. Promemorian har inte lett till någon
proposition från regeringen.
Utskottet har tidigare uttalat (bet. 2002/03:AU6)
att man skulle välkomna en stärkt yttrandefrihet för
privatanställda, i synnerhet för arbetstagare som
arbetat i offentlig verksamhet som överförts till
privat regi med offentlig finansiering.
Den nu behandlade motionen förordar en
avtalsreglering av frågan. Promemorian föreslår
däremot en lagreglering som bygger på den
avtalsbaserade tystnadsplikt som normalt ingår i ett
anställningsförhållande och sedan föreskriver
inskränkningar i denna tystnadsplikt. I promemorian
diskuteras även ett avtalsreglerat skydd för
yttrande- och meddelarfriheten. Utredaren
konstaterar att ett sådant inte skulle vara
tillräckligt eftersom det inte skulle ge några
garantier för att skyddet gäller alltid och för alla
berörda. Kollektivavtal skulle enligt utredaren dock
kunna vara värdefullt på den privata arbetsmarknaden
som komplement till och förstärkning av ett
författningsreglerat skydd.
Utskottet kan konstatera att frågan är komplex.
Enligt vad utskottet erfarit från Regeringskansliet
pågår alltjämt beredning av frågan. Dessa
överväganden bör avvaktas. Motion A308 (s) avstyrks.
Negativ föreningsrätt
Utskottets förslag i korthet
Utskottet behandlar i detta avsnitt en motion
om negativ föreningsrätt och fackliga
granskningsavgifter. Motionen avstyrks. Ett
avgörande i Europadomstolen bör avvaktas.
Jämför reservation 20 (m).
Motionen
I motion K311 yrkande 3 av Peter Danielsson (m)
begärs att regeringen lägger fram förslag till
lagstiftning som innebär att arbetstagare som inte
är medlemmar i en fackförening inte genom
kollektivavtal ska kunna tvingas betala avgifter
till en förening som de valt att stå utanför. De
s.k. granskningsavgifterna bryter enligt motionären
mot den mänskliga rättigheten att stå utanför en
organisation om avgiften inte står i proportion till
kostnaden för fackets tjänst och nyttan för
arbetstagaren. Att arbetstagare som inte är med i
facket tvingas betala är en direkt kränkning av
deras rättigheter.
Utskottets ställningstagande
Med föreningsrätt brukar man inom arbetsrätten avse
rätten för arbetsgivare och arbetstagare att
tillhöra och utnyttja medlemskap i en organisation
på arbetsmarknaden utan att av det skälet bli
utsatta för påtryckningar eller annan obehörig
inblandning av motparten i anställningsförhållandet.
Föreningsrätten erkändes tidigt i AD:s praxis och
blev lagfäst första gången genom 1936 års lag om
förenings- och förhandlingsrätt. I dag finns
reglerna i 7-9 §§ MBL. Redan tidigt diskuterades om
en lagstiftning på föreningsrättens område även
borde omfatta ett skydd mot organisationstvång, dvs.
rätten att stå utanför en förening. Frågan om en
sådan negativ föreningsrätt har därefter diskuterats
genom åren bl.a. i olika lagstiftningssammanhang.
Sedan mitten av 1990-talet gäller den europeiska
konventionen angående skydd för de mänskliga
rättigheterna och de grundläggande friheterna,
däribland artikel 11 om föreningsfrihet, som lag i
Sverige.
En del kollektivavtal innehåller regler om
granskningsavgifter. Enligt avtalen ska ett på visst
sätt bestämt belopp inbetalas till den fackliga
organisationen som ersättning för utförda tjänster.
Det förekommer att sådana granskningsavgifter även
dras på oorganiserade arbetstagares löner.
Frågan om granskningsavgifter prövades i AD:s dom
2001 nr 20. Enligt bestämmelser i ett kollektivavtal
på byggnadsområdet skulle avdrag göras med viss
procent på utgående löner. Beloppet skulle utges
till den avtalsslutande fackliga organisationen som
ersättning för organisationens granskning av
löneunderlaget. Tvisten i målet gällde om avdraget
kränkte de oorganiserade arbetstagarnas
föreningsrätt enligt Europakonventionen. AD ogillade
arbetsgivarpartens talan. Löneavdragen för
granskningsarvode kunde enligt AD inte jämställas
med tvångsanslutning. Löneavdragen ansågs inte
heller utsätta de oorganiserade arbetstagarna för
tvång eller påverkan att bli medlemmar i förbundet.
Förfarandet med avdrag för granskningsarvode var
alltså inte någon kränkning av deras negativa
föreningsrätt.
Frågan har därefter anhängiggjorts vid
Europadomstolen för mänskliga rättigheter i
Strasbourg av de berörda oorganiserade arbetstagarna
och arbetsgivarparten i AD-målet. Regeringen har
yttrat sig och gjort både formella invändningar och
invändningar i sak. Enligt regeringen har det inte
skett någon kränkning av den negativa
föreningsrätten.
Utskottet anser att Europadomstolens avgörande i
denna fråga bör avvaktas. Motion K311 yrkande 3 (m)
avstyrks.
Arbetsdomstolen
Utskottets förslag i korthet
I avsnittet behandlas en motion om att
avskaffa Arbetsdomstolen. Utskottet delar
inte uppfattningen att sammansättningen i AD
medför risk för jäv. Motionen avstyrks bl.a.
med hänvisning till pågående
utredningsarbete. Jämför reservation 21 (fp).
Motionen
Helena Bargholtz (fp) anser i motion A333 att AD ska
avskaffas. Domstolen är otidsenlig och ger inte
rättssäkerhet för oorganiserade. Sammansättningen
medför risk för jäv. Problemet med
jämställdhetsmålen löses enligt motionen enklast
genom att domstolen avskaffas.
Utskottets ställningstagande
Utskottet har under senare år återkommande och i
olika sammanhang behandlat motionsförslag om att AD
ska avskaffas. Det har företrädesvis skett i samband
med budgetbehandlingen och i anslutning till frågor
om rättegången i diskriminerings- och
jämställdhetstvister. Motionerna har avstyrkts.
När det gäller AD och diskrimineringsmålen gjorde
riksdagen våren 2003 ett tillkännagivande till
regeringen på förslag av utskottet (bet.
2002/03:AU3, rskr. 2002/03:104). Ett överflyttande
av diskrimineringsmål med arbetsrättslig anknytning
till allmän domstol väckte enligt utskottet flera
frågor. En sådan fråga var hur man bör se på mål som
egentligen rör diskriminering eller annan kränkning
av mänskliga rättigheter men där annan lagstiftning
åberopas, t.ex. LAS. Utskottet ansåg det värdefullt
att frågan blev belyst i Diskrimineringskommittén.
Regeringen gav kommittén tilläggsdirektiv (dir.
2003:69) i enlighet med tillkännagivandet.
Utskottet kan inte dela motionärens kategoriska
uppfattning att sammansättningen i domstolen medför
risk för jäv. Tvärtom finns det goda skäl för de
tankar som ligger bakom domstolens sammansättning,
vilken utgörs av både s.k. intresseledamöter och
ämbetsmannaledamöter. Detta utesluter inte att det
kan vara värdefullt att få en belysning av frågan
inom ramen för Diskrimineringskommittén. Motion A333
(fp) avstyrks.
Bisysslor
Utskottets förslag i korthet
I avsnittet behandlas en motion om skärpning
av bisysslereglerna för vissa kategorier
offentliganställda. Motionen avstyrks, men
utskottet förutsätter att regeringen är
uppmärksam på reglernas sätt att fungera.
Motionen
Viviann Gerdin (c) anser i motion A278 att nuvarande
regler om bisysslor för offentligt anställda bör
skärpas genom obligatorisk anmälningsskyldighet till
Justitiekanslern (JK). Alla chefer inom staten lever
inte upp till den frivillighet att anmäla bisysslor
som proposition 2000/01:147 byggde på. Anmälan bör
vara obligatorisk. JK bör få i uppdrag att bedöma
och registrera bisysslorna så att god insyn blir
möjlig.
Utskottets ställningstagande
Genom ändringar i lagen (1994:260) om offentlig
anställning (LOA) som trädde i kraft den 1 januari
2002 skärptes kontrollsystemet för s.k.
förtroendeskadliga bisysslor. Kontrollsystemet
förtydligades och gjordes mera öppet. Vissa
kategorier, däribland ordinarie domare och chefer
för myndigheter direkt under regeringen, ska på eget
initiativ anmäla sina bisysslor till arbetsgivaren.
Utskottet kan inte instämma i motionärens
beskrivning att anmälan från dessa grupper
arbetstagare skulle vara frivillig. Till skillnad
från övriga arbetstagare har dessa kategorier en
obligatorisk anmälningsskyldighet. En bakgrund till
detta är vikten av att bisysslesituationen för
sådana statliga arbetstagare som har anställningar
som ställer särskilt stora krav på förtroende kan
redovisas öppet och granskas. Regeringen ansåg i
propositionen (prop. 2000/01:147) att en
anmälningsskyldighet skulle vara tydligare och
därmed att föredra jämfört med alternativet att
arbetsgivaren regelbundet begär in uppgifter.
Reglerna kan enligt utskottets mening inte sägas
vara utan sanktioner. Som sades i propositionen kan
den arbetstagare som inte uppfyller sin
anmälningsskyldighet drabbas av sedvanliga
arbetsrättsliga påföljder såsom disciplinpåföljd.
Utskottet, som kan konstatera att ingen motion
väcktes med anledning av propositionen i denna del,
har i nuläget inte underlag för en bedömning att
reglerna inte skulle fungera på avsett sätt. Skulle
något sådant visa sig förutsätter utskottet att
regeringen uppmärksammar saken och återkommer till
riksdagen. Motion A278 (c) avstyrks.
Reservationer
Utskottets förslag till riksdagsbeslut och
ställningstaganden har föranlett följande
reservationer. I rubriken anges inom parentes vilken
punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som
behandlas i avsnittet.
1. Politisk information och opinionsbildning på
arbetsplatsen (punkt 1) (v)
av Camilla Sköld Jansson (v).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 1 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs under Ställningstagande i
reservation 1. Riksdagen bifaller därmed motion
2004/05:A4 (v).
Ställningstagande
Regeringen konstaterar att det inte är
ändamålsenligt att lagstifta i frågan och att frågan
inte heller bör utredas vidare. Skrivelsen hänvisar
till Svenska arbetsgivareföreningens (SAF)
delägarcirkulär som lämnar rekommendationer om
politisk information på arbetsplatserna. Enligt
skrivelsen har rekommendationerna under åren visat
på en allt mindre restriktiv inställning till
politisk verksamhet på arbetsplasterna. Jag ställer
mig mycket tveksam till den analys som regeringen
gör i skrivelsen.
I det cirkulär som gäller sedan 1998 anges dock
att det inte finns någon laglig rätt för anställda
eller deras representanter att verka politiskt på
arbetsplatsen och att förtroendemannalagen,
tryckfrihetsförordningen och
yttrandefrihetsgrundlagen inte är tillämpliga. Genom
detta uttalande har arbetsgivarna utfärdat tämligen
restriktiva förhållningsregler i fråga om politisk
information och opinionsbildning på arbetsplatserna.
Vi i Vänsterpartiet är medvetna om att ett införande
av en lagstiftning av denna typ är förenat med vissa
juridiska svårigheter. Frågan har dock inte på ett
fullgott sätt belysts i och med regeringens
skrivelse. Vi i Vänsterpartiet menar att behov finns
av ytterligare beredning där man bl.a. tittar
närmare på möjligheterna att reglera politisk
information och opinionsbildning inom ramen för
arbetsrätten. Detta bör regeringen ges till känna.
Det anförda innebär att motion A4 bör bifallas.
2. Översyn av arbetsrätten m.m. (punkt 2) (m,
fp, kd, c)
av Margareta Andersson (c), Tina Acketoft (fp),
Stefan Attefall (kd), Patrik Norinder (m), Carl B
Hamilton (fp) och Henrik Westman (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 2 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs under Ställningstagande i
reservation 2. Riksdagen bifaller därmed motionerna
2004/05:A352 yrkande 19 (kd), 2004/05:A356 yrkandena
19, 20 och 22 (kd) och 2004/05:A375 yrkande 11 (fp)
och avslår motionerna 2004/05:A214 (s), 2004/05:A225
(s), 2004/05:A269 yrkande 9 (v), 2004/05:A294 i
denna del (s), 2004/05:A305 (s), 2004/05:A337 (s),
2004/05:A371 (s) och 2004/05: A381 (s).
Ställningstagande
Förhållandena på arbetsmarknaden förändras. Sverige
har gått från ett traditionellt industrisamhälle
till ett modernt kunskapssamhälle. Den
arbetsrättsreglering som infördes på 1970-talet är
inte helt anpassad till dagens arbetsmarknad. Vi
anser att det finns ett behov av en moderniserad
arbetsrätt som är mer flexibel och bättre anpassad
till de mindre företagens situation. Den nuvarande
arbetsrätten består av ett svårgenomträngligt
regelverk för det lilla företaget som skrämmer många
av dem från att nyanställa.
En reform bör även uppmärksamma lagstiftningens
betydelse för utanförskap vare sig det gäller
invandrare, kvinnor eller ungdomar. Arbetsrätten är
i alltför hög grad uppbyggd för att skydda dem som
redan har arbete, och tar i alltför liten grad
hänsyn till människor som strävar efter att få ett
fotfäste på arbetsmarknaden.
Det behövs en lagstiftning som har en annan syn på
medarbetarnas och företagens ömsesidiga relationer.
De anställda ska ses som individer och inte bara som
en del av ett kollektiv. Alla arbetstagare ska
tillförsäkras grundläggande rättigheter, oavsett
avtalsförhållanden eller facklig tillhörighet. Alla
arbetstagare ska vara garanterade både positiv och
negativ föreningsfrihet.
Det anförda bör ges regeringen till känna, vilket
innebär att motionerna A352 yrkande 19 (kd), A356
yrkandena 19, 20 och 22 (kd) och A375 yrkande 11
(fp) tillstyrks.
3. ILO och arbetsrätten (punkt 3) (kd)
av Stefan Attefall (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 3 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som framförs under Ställningstagande
i reservation 3. Riksdagen bifaller därmed
motion 2004/05:U313 yrkande 4 (kd).
Ställningstagande
Kristdemokraterna anser att arbetsrätten kräver
internationellt samarbete med särskild hänsyn till
utvecklingsländernas villkor. Tillämpningen av
arbetsrätten får inte innebära att negativa
sanktioner riktas mot u-länderna. I stället måste
Sverige och EU ta initiativ till en förstärkning av
den internationella arbetsrätten genom positiva
instrument - exempelvis tekniskt bistånd inom
arbetsrättsområdet eller noggrannare kontroll av hur
länder tillämpar arbetsrätten. Det finns flera
exempel på positiva insatser.
Det handlar om att säkra tillämpningen av ILO:s
fyra huvudprinciper: organisationsfrihet och
förhandlingsfrihet, förbud mot tvångsarbete,
avskaffande av barnarbete och avskaffande av
diskriminering. Det finns flera möjligheter att
stärka dessa principer internationellt, inte minst
genom insatser från näringslivet. U-länder som
uppfyller ILO:s principer kan ges en positiv
särbehandling inom ramen för s.k. generella
preferenssystem. Möjligheterna att stärka den
klagomålsprocedur som finns inom ILO bör också
undersökas. I dag kan ett klagomål leda till att en
undersökningskommission sätts upp. Den kan sedan
avge rekommendationer till ILO:s medlemsländer.
Några samordnade åtgärdsmöjligheter finns dock inte.
Det tekniska bistånd som bl.a. ILO ger för att
underlätta formulering och implementering av
lagstiftning på arbetslivsområdet har också visat
sig framgångsrikt och bör fortsätta. Sanktioner bör
undvikas. I dag hyser många u-länder misstankar om
att arbetsrätten kommer att innebära förtäckt
protektionism. Det anförda innebär att motion U313
yrkande 4 (kd) bör bifallas.
4. EU och arbetsrätten (punkt 4) (v)
av Camilla Sköld Jansson (v).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 4 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs under Ställningstagande i
reservation 4. Riksdagen bifaller därmed motion
2004/05:A288 (v) och avslår motionerna 2004/05:A222
yrkande 1 (s) och 2004/05:A243 (s).
Ställningstagande
Vänsterpartiet anser att ursprungslandsprincipen är
det stora problemet i frågan om tjänstedirektivet.
Ursprungslandsprincipen innebär att tjänsteföretag
ska kunna vara verksamma i andra länder men bara
behöva följa det egna landets lagar och regler.
Visserligen görs det undantag för EU:s
utstationeringsdirektiv men sammantaget anser vi i
Vänsterpartiet att det finns stora risker för
lönedumpning och urholkning av kollektivavtalen. Det
förefaller också som om endast
utstationeringsdirektivets hårda kärna blir gällande
och att exempelvis arbetsrättsliga frågor såsom
medbestämmandelagen, ledighet m.m. lämnas utanför.
För Vänsterpartiet är det oacceptabelt att
löntagarnas rättigheter reduceras till undantag i
stället för att utgöra huvudregel. Med principen om
ursprungsland som grund kommer löntagarnas
rättigheter att ständigt vara under press. Förslaget
till tjänstedirektiv öppnar för att oseriösa
företag, både inhemska och från andra EU/EES-länder,
kan skapa en egen marknad, där seriösa företag
riskerar att konkurreras ut.
Det räcker inte med att skriva in olika undantag
och skärpa skrivningarna om löntagarnas rättigheter.
Så länge ursprungslandsprincipen är grunden i
direktivet kommer löntagarnas och andra vitala
intressen ständigt att vara hotade. Regeringen måste
därför vara tydlig i sin uppfattning om principerna
i arbetet och förhandlingarna inför ett kommande
tjänstedirektiv. Detta bör riksdagen som sin mening
ge regeringen till känna.
Det anförda innebär att motion A288 (v) bör
bifallas och motionerna A222 yrkande 1 (s) och A243
(s) bör avslås.
5. Tidsbegränsad anställning m.m. (punkt 5)
(fp)
av Tina Acketoft (fp) och Carl B Hamilton (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 5 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs under Ställningstagande i
reservation 5. Riksdagen bifaller därmed motion
2004/05:A375 yrkandena 7 och 8 (fp) och avslår
motionerna 2003/04:So573 yrkande 1 (mp),
2003/04:A265 (s), 2004/05:So514 yrkande 3 (s),
2004/05:N394 yrkande 6 (fp), 2004/05:A242 (s),
2004/05:A266 (s), 2004/05:A269 yrkandena 6-8 (v),
2004/05:A303 (s), 2004/05:A356 yrkande 21 (kd),
2004/05:A359 (m, fp, kd, c), 2004/05:A384 (s) och
2004/05:A389 (fp).
Ställningstagande
Folkpartiet vill rensa upp i den stora flora av
visstidsanställningar som förekommer i dag och
ersätta dem med en anställningsform: överenskommen
visstidsanställning. En sådan anställning ska kunna
gälla i upp till två år. Antalet personer med
överenskommen visstidsanställning är i dag begränsad
till fem personer hos en arbetsgivare. Vår
uppfattning är att denna gräns bör höjas till tjugo
personer.
Folkpartiet vill också att arbetsgivare ska få
större möjligheter att provanställa genom att tiden
i provanställning förlängs från dagens sex månader
till tolv månader.
Det anförda innebär att motion A375 yrkandena 7
och 8 (fp) bör bifallas och övriga motioner avslås.
6. Tidsbegränsad anställning m.m. (punkt 5)
(kd)
av Stefan Attefall (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 5 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs under Ställningstagande i
reservation 6. Riksdagen bifaller därmed motion
2004/05:A356 yrkande 21 (kd) och avslår motionerna
2003/04:So573 yrkande 1 (mp), 2003/04:A265 (s),
2004/05:So514 yrkande 3 (s), 2004/05:N394 yrkande 6
(fp), 2004/05:A242 (s), 2004/05:A266 (s),
2004/05:A269 yrkandena 6-8 (v), 2004/05:A303 (s),
2004/05:A359 (m, fp, kd, c), 2004/05:A375 yrkandena
7 och 8 (fp), 2004/05:A384 (s) och 2004/05:A389
(fp).
Ställningstagande
Vi kristdemokrater anser att floran av visstids- och
provanställningar bör saneras. Det bör i princip
endast finnas två former, dels vikariat i högst tre
år för en särskild person som har fast anställning,
dels en prov- och projektanställning. Andra former
av projektanställningar bör endast kunna förekomma
efter överenskommelse mellan fackliga organisationer
och arbetsgivare. Vi vill införa en generell
provanställningsperiod, och tiden för
provanställning bör förlängas till tolv månader.
Det anförda innebär att motion A356 yrkande 21
(kd) bör bifallas. Övriga motioner avstyrks i den
mån de inte kan anses tillgodosedda med det anförda.
7. Upphävande av turordningsundantaget
(punkt 6) (m, fp, kd, c, mp)
av Margareta Andersson (c), Tina Acketoft (fp),
Stefan Attefall (kd), Patrik Norinder (m), Carl B
Hamilton (fp), Henrik Westman (m) och Ulf Holm
(mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 6, med
den motivering som anges under Ställningstagande,
borde ha följande lydelse:
Riksdagen avslår motionerna 2004/05:A209 (s),
2004/05:A212 (s), 2004/05:A233 (s), 2004/05:A241
(s), 2004/05:A251 (s), 2004/05:A267 (s),
2004/05:A269 yrkande 1 (v), 2004/05:A304 (s),
2004/05:A335 (s), 2004/05:A370 (s), 2004/05:A377 (s)
och 2004/05:A385 i denna del (s).
Ställningstagande
I utskottet är åter frågan om upphävande av
tvåpersonsundantaget i 22 § andra stycket LAS uppe
för behandling. Sedan bestämmelsen infördes den 1
januari 2001 har drygt fyra år passerat. Undantaget
har tillämpats vid arbetsbrist i små företag. Dessa
företag har kunnat fortsätta sin verksamhet med sina
nyckelpersoner kvar i anställning trots
nedskärningar. Bestämmelsen har fått den positiva
effekt för små företag som utskottet hoppades på vid
införandet. Som framfördes fanns risk för att regeln
i enstaka fall skulle kunna komma att tillämpas på
ett diskriminerande sätt. Därför framhölls särskilt
möjligheten att pröva ett beslut om undantag med
stöd av det skydd för arbetstagaren som följer av
jämställdhetslagen och andra diskrimineringslagar.
Undantag från turordningsreglerna kan också prövas
enligt allmänna rättsgrundsatser om beslutet är
otillbörligt eller strider mot god sed på
arbetsmarknaden. Vi vill understryka att
undantagsregeln är avsedd för att nyckelpersoner ska
kunna stanna kvar i verksamheten. Vår slutsats är
att det inte finns några skäl att upphäva
undantagsbestämmelsen. Vi anser dock att det är
viktigt att uppmärksamt följa hur undantagsregeln
tillämpas.
Motionerna A209 (s), A212 (s), A233 (s), A241 (s),
A251 (s), A267 (s), A269 yrkande 1 (v), A304 (s),
A335 (s), A370 (s), A377 (s) och A385 i denna del
(s) avstyrks.
8. Översyn av turordningsreglerna (punkt 7) (m)
av Patrik Norinder (m) och Henrik Westman (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 7 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs under Ställningstagande i
reservation 8. Riksdagen bifaller därmed motion
2004/05:Sf357 yrkandena 7 och 9 (m).
Ställningstagande
Vi kan konstatera att det kan vara negativt för
individen att byta jobb, särskilt om man har varit
anställd länge på en arbetsplats, eftersom man efter
bytet av arbete enligt LAS-reglerna kommer att sägas
upp först om den nye arbetsgivaren behöver göra
neddragningar. Detta gäller såväl när man är
sjukskriven som när man är frisk. Vi anser att en
översyn bör göras av reglerna i LAS med syftet att
genomföra förändringar som förhindrar att enskilda
arbetstagare blir fastlåsta i anställningar där de
blir sjuka. Denna översyn bör ske i samförstånd med
arbetsmarknadens parter.
Över huvud taget är det ett stort problem med den
låga rörligheten på den svenska arbetsmarknaden.
Människor låses in på arbeten där de inte trivs
eller som gör dem sjuka. Den låga rörligheten har
flera orsaker. Turordningsreglerna i LAS bidrar
genom att människor som varit länge på ett arbete
inte vågar byta av rädsla för att då hamna sist i
turordningen. Arbetsgivaren vågar i sin tur inte
anställa människor som löper större risk att bli
sjukskrivna, framför allt de som har varit
sjukskrivna tidigare, kvinnor och äldre arbetskraft.
Även för medelålders personer är det svårare att
byta arbete bl.a. därför att man enligt LAS efter 45
års ålder får räkna dubbel anställningstid vid
placering i turordningen. Det gör att potentiella
arbetsgivare blir mer tveksamma att anställa. Därför
bör regeln i 3 § tredje stycket LAS om dubbelräknad
anställningstid avskaffas.
Vi anser att riksdagen bör bifalla motion Sf357
yrkandena 7 och 9 (m).
9. Tiden för återanställningsrätt m.m.
(punkt 11) (v)
av Camilla Sköld Jansson (v).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 11
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs under Ställningstagande i
reservation 9. Riksdagen bifaller därmed motion
2004/05:A269 yrkande 3 (v) och avslår motion
2004/05:A269 yrkande 12 (v).
Ställningstagande
Arbetsgivaren har rätt att själv definiera när
arbetsbrist föreligger och därmed också grund för
uppsägning. Företrädesrätten till återanställning
infördes för att motverka att oseriösa arbetsgivare
säger upp personal enbart för att kunna anställa
andra.
Regeln om icke-diskriminering innebär att
arbetsgivare inte godtyckligt ska kunna sortera ut
icke önskvärda personer. Företrädesrätten är därför
en viktig del i anställningsskyddet för att
förhindra diskriminering. Riksdagen försämrade
företrädesrätten 1997 genom att förkorta den från
tolv till nio månader. I sina remissvar påtalade
både JämO och LO att förändringen skulle få negativa
konsekvenser för föräldralediga kvinnor - och män.
Många har haft tidsbegränsade anställningar där de
tjänat in företrädesrätt till återanställning före
ledigheten. En företrädesrätt som enbart omfattar
nio månader innebär för många föräldralediga
försämrade förutsättningar att utnyttja sin
företrädesrätt.
Ska företrädesrätten vara ett skydd mot
godtyckliga uppsägningar måste den förlängas till
tolv månader.
Det anförda innebär att motion A269 yrkande 3 (v)
bör bifallas och motion A269 yrkande 12 (v) avslås.
10. Företrädesrätt och inhyrning av arbetskraft
(punkt 13) (v)
av Camilla Sköld Jansson (v).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 13
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs under Ställningstagande i
reservation 10. Riksdagen bifaller därmed motion
2004/05:A269 yrkande 4 (v) och avslår motionerna
2004/05:A252 (s) och 2004/05:A294 i denna del (s).
Ställningstagande
Jag anser att anställningsskyddet sätts ur spel när
arbetsgivare efter genomförda uppsägningar på grund
av arbetsbrist hyr in arbetskraft från
bemanningsföretag. Detta måste motverkas genom att
företrädesrätten till ny anställning alltid ska gå
före inhyrning av arbetskraft. Riksdagen bör begära
att regeringen lägger fram förslag till ändring i
lagstiftningen i denna fråga.
Det anförda innebär att motion A269 yrkande 4 (v)
bör bifallas och motionerna A252 (s) och A294 i
denna del (s) avslås i den mån de inte kan anses
tillgodosedda med det anförda.
11. Skydd för föräldralediga (punkt 15) (m, fp,
kd, c, mp)
av Margareta Andersson (c), Tina Acketoft (fp),
Stefan Attefall (kd), Patrik Norinder (m), Carl B
Hamilton (fp), Henrik Westman (m) och Ulf Holm
(mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 15 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs under Ställningstagande i
reservation 11. Riksdagen bifaller därmed motionerna
2004/05:Sf363 yrkandena 37 och 38 (kd), 2004/05:A320
yrkande 1 (mp), 2004/05:A352 yrkande 13 (kd) och
2004/05:A356 yrkande 9 (kd) och avslår motionerna
2004/05:A269 yrkandena 2 och 5 (v) och 2004/05:A331
(s).
Ställningstagande
Efter riksdagens tillkännagivande för mer än fyra år
sedan (2000/01:AU9, rskr. 179) om behovet av
förstärkt skydd för föräldralediga har fortfarande
inte några lagförslag lagts fram av regeringen,
trots att frågan har utretts av ALI som också
presenterat konkreta lösningar. Vi anser att frågan
om skydd för föräldralediga är angelägen.
Ytterligare dröjsmål kan inte godtas.
Vi anser att ett särskilt förbud mot
diskriminering av föräldralediga bör införas och att
uppsägningstiden för den som är helt föräldraledig
ska börja löpa först när arbetstagaren helt eller
delvis återupptar sitt arbete. Lagen bör också
garantera att den som varit föräldraledig ska kunna
återuppta sitt arbete efter ledigheten utan
försämrade villkor. Regeringen bör snarast återkomma
med förslag av denna innebörd.
Det anförda innebär att motionerna Sf363 yrkandena
37 och 38 (kd), A320 yrkande 1 (mp), A352 yrkande 13
(kd) och A356 yrkande 9 (kd) tillstyrks. Övriga
motioner avstyrks i den mån de inte kan anses
tillgodosedda med det som anförts.
12. Anställningsskydd m.m. vid
företagsnedläggning (punkt 16) (v)
av Camilla Sköld Jansson (v).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 16
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs under Ställningstagande i
reservation 12. Riksdagen bifaller därmed motion
2004/05:A301 yrkandena 1-3 (v) och avslår motionerna
2004/05:A280 (s), 2004/05:A297 (s) och 2004/05:A319
(mp).
Ställningstagande
Det finns mycket som tyder på att den svenska
lagstiftningen som gäller vid nedläggning av företag
eller företagsenheter måste skärpas. Vänsterpartiet
menar att det är hög tid att ta strid för att högt
kvalificerade arbeten och lönsam produktion ska
stanna i landet. Riksdagen bör därför begära att
regeringen lägger fram förslag till ändringar i
lagstiftningen i syfte att stärka de anställdas rätt
och skärpa företagens skyldigheter vid nedläggning
av företag eller företagsenheter.
Ett problem består i att det inte är olönsamma
enheter som läggs ned eller säljs, utan att det allt
oftare handlar om att företag köper upp/fusionerar
med andra företag och därefter lägger ned enheter i
syfte att säkra marknadsandelar och begränsa
konkurrensen inom en viss bransch. Av detta skäl går
inte heller de som beslutat om en
företagsnedläggning med på att någon annan får gå in
och förvärva en sådan nedläggningshotad enhet. Jag
anser därför att riksdagen bör begära att regeringen
lägger fram förslag till lagändringar i syfte att ge
de anställda ökade möjligheter att förvärva ett
företag eller en företagsenhet som drabbas av ett
beslut om nedläggning.
Riksdagen bör dessutom begära att regeringen i
övrigt föreslår åtgärder som de facto möjliggör
sådana övertaganden.
Det anförda innebär att motion A301 yrkandena 1-3
(v) bör bifallas och att motionerna A280 (s), A297
(s) och A319 (mp) bör avslås.
13. Anställningsskydd m.m. vid
företagsnedläggning (punkt 16) (mp)
av Ulf Holm (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 16
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs under Ställningstagande i
reservation 13. Riksdagen bifaller därmed motion
2004/05:A319 (mp) och avslår motionerna 2004/05:A280
(s), 2004/05:A297 (s) och 2004/05:A301 yrkandena 1-3
(v).
Ställningstagande
Att företag väljer att lägga ned eller flytta sin
verksamhet, helt eller delvis, är inget nytt i sig.
Vad som däremot allt oftare på senaste tiden
framförts som argument vid en företagsnedläggning i
Sverige är att det inte är tillräckligt bra
lönsamhet. För lite vinst i ett företag är ett
mycket dåligt argument för att låta personal bli
arbetslös.
Vid en internationell jämförelse tycks det vara
relativt enkelt att lägga ned företag i Sverige. I
t.ex. Frankrike krävs företag som ska lägga ned på
betydande åtaganden riktade till de anställda för
att kunna slå igen fabriker. Frågan är om vi inte
bör skärpa lagstiftningen här i Sverige för att
storföretagen inte ska få lägga ned fabriker och
verksamhet som går med vinst. Man kan t.ex. kräva
att företag måste kunna motivera inför någon
ansvarig myndighet, fackförbunden och den ort/de
orter som drabbas, varför man tänkt lägga ned
verksamhet. Man skulle också kunna kräva att
storföretagen ekonomiskt ska ansvara för t.ex. ny
utbildning och inkomstgaranti under ett visst antal
månader. Storföretagen måste ta ett större ansvar
vid företagsnedläggningar. Detta bör ges regeringen
till känna.
Det anförda innebär att motion A319 (mp) bör
bifallas och motionerna A280 (s), A297 (s) och A301
yrkandena 1-3 (v) bör avslås.
14. Rätt till tjänstledighet för närståendevård
(punkt 18) (kd)
av Stefan Attefall (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 18
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs under Ställningstagande i
reservation 14. Riksdagen bifaller därmed motion
2004/05:So608 yrkande 6 (kd).
Ställningstagande
Kristdemokraterna menar att anhörigrollen inom vård
och omsorg måste uppvärderas och erkännas för att
möta framtidens behov. Frågan om de anhöriga enbart
ska få olika typer av stöd eller om det ska bli
aktuellt att yngre anhöriga ska kunna anställas och
omfattas av trygghetsförsäkringar och pensionsavtal
måste lyftas fram. Kristdemokraterna anser att det
ska finnas rätt till tjänstledighet på hel- eller
deltid för vård av anhörig. Det skulle underlätta
för många anhöriga. Det skulle även vara ett
erkännande av insatsen. Tjänstledigheten bör ges
endast under kortare perioder, exempelvis tre
månader i taget, eftersom man inte i förväg kan veta
hur stort vårdbehovet kommer att vara. På sikt borde
man kunna diskutera möjligheten att minska sin
arbetstid för att vårda en anhörig under längre tid.
Det anförda innebär att motion So608 yrkande 6
(kd) bör bifallas.
15. Rätt till tjänstledighet för frivilligt
försvarsarbete m.m. (punkt 19) (m)
av Patrik Norinder (m) och Henrik Westman (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 19 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs under Ställningstagande i
reservation 15. Riksdagen bifaller därmed motion
2004/05:A207 (m) och avslår motion 2004/05:A334
(fp).
Ställningstagande
Svenskar, utöver militärer och poliser, anlitas
alltmer vid olika fredsfrämjande uppgifter i
världen. Med hjälp av svenskt bistånd finns många
svenskar ute i världen för att hjälpa till att även
bygga upp det civila samhället.
För att kunna rekrytera den kompetens som behövs
är det väsentligt att dessa personer omfattas av ett
anställningsskydd. På dagens arbetsmarknad är det få
som vill riskera en fast anställning med goda
villkor för att under en tidsbegränsad period göra
en viktig fredsfrämjande insats. Till skillnad från
anställda i utlandsstyrkan har dessa personer inget
skydd mot uppsägning eller avskedande. Det finns
inte heller någon rätt till tjänstledighet eller
något skydd mot försämrade villkor vid återkomsten
till Sverige.
Vi menar att denna fråga behöver få en lösning och
att ett regelverk liknande det för anställda i
utlandsstyrkan bör införas. Detta innebär att motion
A207 (m) bör bifallas och motion A334 (fp) avslås.
16. Arbetsrätten för äldre m.m. (punkt 21) (m)
av Patrik Norinder (m) och Henrik Westman (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 21 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs under Ställningstagande i
reservation 16. Riksdagen bifaller därmed motion
2004/05:Sf357 yrkande 15 (m).
Ställningstagande
I det nya allmänna pensionssystemet finns ingen
fixerad pensionsålder. Från 61 års ålder är det
möjligt att gå i pension helt eller delvis med en,
två eller tre fjärdedels pension. Garantipension kan
dock tas ut först från 65 års ålder. I systemet
finns inte någon övre åldersgräns för när man måste
gå i pension, och så länge man arbetar tjänar man in
ytterligare pension.
Sedan den 1 september 2001 har arbetstagare även
rätt att kvarstå i anställning till 67 år. Många
äldre kan och vill arbeta längre än så, men vill
kanske inte vara kvar på sitt gamla arbete. En del
arbetsgivare undviker dock att anställa äldre
människor därför att risken är större än att
anställa någon som är yngre. Lönekostnaderna är
högre och även avsättningarna till avtalspensioner
samtidigt som risken för att personen ska bli sjuk
eller inte orka med sina arbetsuppgifter är större.
Dessutom är det svårare att säga upp en äldre
person. För att fler arbetsgivare ska våga och vilja
anställa äldre föreslår vi därför att det ska ges
ökad möjlighet till tidsbegränsad anställning av
personal över 61 år, något som även föreslagits av
Näringsdepartementets seniorgrupp (Ds 2002:10).
Det anförda innebär att motion Sf357 yrkande 15
(m) bör bifallas.
17. Rätt för äldre att stanna kvar i arbete
m.m. (punkt 22) (kd)
av Stefan Attefall (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 22
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs under Ställningstagande i
reservation 17. Riksdagen bifaller därmed motion
2004/05:A353 yrkandena 3 och 9 (kd).
Ställningstagande
Personer som velat fortsätta sin anställning efter
65 år har tidigare inte fått göra det. Vi
kristdemokrater välkomnar därför den lag som ger
arbetstagare rätt att arbeta till 67 års ålder. Den
lagen ser vi dock bara som ett första steg. Enligt
vår mening bör alla ha en lagstadgad rätt att vara
kvar i arbetslivet till 72 år. En sådan reform
skulle svara mot den positiva inställning en stor
del av de blivande pensionärerna har till tanken på
att förvärvsarbeta eller arbeta frivilligt efter
pensioneringen.
En annan angelägen fråga är att avskaffa hindren
för äldre personer att byta arbete. Flertalet
avtalspensionssystem är förmånsbestämda och därmed
konstruerade så att premiekostnaden stiger med den
anställdes ålder, vilket medför att den arbetsgivare
som anställer en äldre får betala en
oproportionerligt stor del av pensionskostnaden.
Dessutom är kostnaderna för korttidssjukfrånvaro
något högre för äldre. Det finns inte heller någon
möjlighet för den anställde att frånsäga sig
pensionspremieinbetalningarna eftersom dessa är
avtalsbundna.
För att rätta till denna typ av effekter anser
Kristdemokraterna att regeringen bör ta initiativ
till en översyn av avtalspensionernas effekt på den
äldre arbetskraftens konkurrenskraft på
arbetsmarknaden. Översynen bör leda fram till
överläggningar med arbetsmarknadens parter i syfte
att minska skillnaderna i kostnader för yngre och
äldre arbetskraft.
Det anförda bör ges regeringen till känna. Motion
A353 yrkandena 3 och 9 (kd) tillstyrks.
18. Turordningsavtal som avser äldre (punkt 23)
(v)
av Camilla Sköld Jansson (v).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 23
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs under Ställningstagande i
reservation 18. Riksdagen bifaller därmed motion
2004/05:A269 yrkande 11 (v).
Ställningstagande
Den 1 januari 1997 försämrades skyddet för äldre vid
avsteg från turordningsreglerna. Det krävs inte
längre att den centrala fackliga organisationen ska
godkänna avsteg från lagen när arbetstagare som
fyllt 57,5 år omfattas. Regeringens motiv för
regeländringen var att förtidspensionering av
arbetsmarknadsskäl inte längre var möjligt.
Äldre arbetstagare har en svag position på
arbetsmarknaden. De har i dag fått väsentligt
svårare än andra att hitta ett nytt arbete och ordna
sin försörjning efter en uppsägning. Behovet av
skydd för dessa löntagare har därför inte minskat -
tvärtom. Vi i Vänsterpartiet vill påminna om att
regeln en gång infördes för att skydda den äldre
arbetskraften.
Vänsterpartiet menar att man bör återinföra
bestämmelsen om att den centrala organisationen ska
godkänna avsteg från turordningsregeln om avsteget
innebär att man säger upp personer som fyllt 57,5
år. Detta bör riksdagen begära förslag om hos
regeringen.
Det anförda innebär att motion A269 yrkande 11 (v)
bör bifallas.
19. Personalkontroll och utdrag ur
belastningsregister (punkt 25) (kd)
av Stefan Attefall (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 25
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs under Ställningstagande i
reservation 19. Riksdagen bifaller därmed motion
2003/04:So537 (kd) och avslår motion 2004/05:A347
(s).
Ställningstagande
Under senare tid har det införts personalkontroll av
de människor som arbetar inom barnomsorg och
förskola. Kristdemokraterna menar att det är rimligt
att det också finns någon form av personalkontroll
av dem som söker tjänster inom vård och äldreomsorg.
Kontrollen bör gälla personal som har tillgång till
den äldres bostad. Argumentet mot en sådan kontroll
är att det är en kränkning av den anställdes
personliga integritet. Det är dock inte bara de mest
motiverade och intresserade som söker sig till
vårdyrket. Det finns flera skäl till detta. Bland
annat måste statusen på vårdyrkena höjas och man
måste satsa mer på de anställda som har en viktig
roll i samhället. Kristdemokraterna menar att
samhället måste skapa förutsättningar för att
människor ska kunna åldras under trygghet och
värdiga former. Respekten för alla människors lika
och okränkbara värde måste upprätthållas under hela
livscykeln. Därför vill vi införa en form av
personalkontroll inom vård och äldreomsorg i likhet
med den som finns för förskola.
Det anförda innebar att motion 2003/04:So537 (kd)
bör bifallas och motion A347 (s) bör avslås.
20. Negativ föreningsrätt och
granskningsavgifter (punkt 27) (m)
av Patrik Norinder (m) och Henrik Westman (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 27 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs under Ställningstagande i
reservation 20. Riksdagen bifaller därmed motion
2004/05:K311 yrkande 3 (m).
Ställningstagande
Vi anser att regeringen omedelbart bör lägga fram
förslag till lagstiftning med innebörden att
arbetstagare som inte är medlemmar i en fackförening
inte genom kollektivavtal ska kunna tvingas betala
avgifter till en facklig organisation som de valt
att stå utanför. Europarådets kommitté för sociala
rättigheter har slagit fast att
granskningsavgifterna bryter mot den mänskliga
rättigheten att stå utanför en organisation om inte
avgifterna står i proportion dels till kostnaderna
för den tjänst som facket utför, dels till nyttan
för arbetstagaren. Det är uppenbart att avgifterna
varken står i proportion till kostnaderna för den
tjänst som facket utför eller till nyttan för
arbetstagaren. Därför bör granskningsavgifterna
ifrågasättas ur såväl juridisk som moralisk
synvinkel. Mest absurt är det faktum att
arbetstagare som inte vill vara med i facket ändå
tvingas betala granskningsavgiften. Det är en direkt
kränkning av deras rättigheter.
Det anförda innebär att motion K311 yrkande 3 (m)
bör bifallas.
21. Avskaffande av Arbetsdomstolen (punkt 28)
(fp)
av Tina Acketoft (fp) och Carl B Hamilton (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 28 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs under Ställningstagande i
reservation 21. Riksdagen bifaller därmed motion
2004/05:A333 (fp).
Ställningstagande
Vi anser att de partssammansatta domstolarna bör
avskaffas. Deras uppgifter bör i stället överföras
till de allmänna domstolarna. Objektiviteten,
allsidigheten och opartiskheten i dessa domstolar
kan på goda grunder ifrågasättas. Den enskilde kan
även uppleva att han eller hon inte får en rättvis
rättegång när saken ska prövas av ledamöter som
representerar intresseorganisationer. Problemet kan
bli tydligt i t.ex. diskrimineringsmålen.
Den nödvändiga specialkompetens som kan behövas i
vissa tvister kan tillgodoses genom ett system med
rotlar, där domare med specialistkompetens ingår.
Vid behov kan även utomstående expertis anlitas.
Detta innebär att Arbetsdomstolen bör läggas ned.
Ett utredningsarbete med denna inriktning bör
påbörjas. Motion A333 (fp) bör bifallas av
riksdagen.
Särskilda yttranden
Utskottets beredning av ärendet har föranlett
följande särskilda yttranden. I rubriken anges inom
parentes vilken punkt i utskottets förslag till
riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.
1. Skydd för föräldralediga (punkt 15) (v)
av Camilla Sköld Jansson (v).
Nuvarande lagstiftning som tillåter att arbetsgivare
använder föräldraledigheten som uppsägningstid när
uppsägningar på grund av arbetsbrist verkställs
urholkar företrädesrätten till återanställning för
föräldralediga. Ska företrädesrätten vara ett skydd
mot godtyckliga uppsägningar måste den förlängas
till tolv månader och uppsägningstiden för en
föräldraledig arbetstagare ska börja löpa först när
arbetstagaren helt eller delvis återupptagit sitt
arbete.
Redan i mars 2001 gjorde riksdagen ett
tillkännagivande till regeringen om förstärkt skydd
för föräldralediga. Frågan har utretts men
regeringen har ännu inte återkommit med något
förslag. Jag förutsätter att regeringen snarast
återkommer med förslag i denna mycket angelägna
fråga.
2. Arbetsdomstolen (punkt 28) (kd, c)
av Margareta Andersson (c) och Stefan Attefall
(kd).
Vi ser nackdelar med en partssammansatt domstol som
AD, vilket kan bli särskilt framträdande i
jämställdhetstvisterna. Den korporativa
konstruktionen med ledamöter som nomineras av
arbetsgivar- och arbetstagarsidan innebär en risk
för att processerna blir en del av parternas
förhandlingsspel. En majoritet av ledamöterna består
av företrädare för de parter som tidigare förhandlat
fram kollektivavtalen, vilket gör det olämpligt att
de även ska ha företräde vid tolkningen av avtalen.
Ett domslut som innebär att en part fälls för
könsdiskriminering skulle kunna underminera avtalens
trovärdighet. Det är inte uteslutet att en prövning
i allmän domstol skulle öka möjligheterna till en
rättvis rättegång.
Frågan om domstol i diskrimineringstvisterna ingår
nu i det omfattande uppdrag som
Diskrimineringskommittén har, vilket vi värdesätter.
Vi utgår från att kommittén beaktar för- och
nackdelarna med att målen ligger kvar i AD.
Kommitténs överväganden bör avvaktas.
3. Bisysslor (punkt 29) (c)
av Margareta Andersson (c).
Många myndighetschefer, generaldirektörer och domare
har i dag bisysslor vid sidan om sina ordinarie
uppdrag. Misstanke om jäv kan därför uppstå hos
allmänheten när personer i samhällets tjänst också
har andra uppdrag som kan komma att påverka deras
beslut.
Bisysslorna för myndighetspersoner tär på
förtroendekapitalet och bör därför finnas redovisade
någonstans. Nuvarande frivillighet när det gäller
anmälan om deltagande i olämpliga sidouppdrag är
inte tillfyllest. Anmälan om sidouppdrag bör ske
obligatoriskt för att stärka förtroendet för de
offentligt anställdas bisysslor. En anmälan om
bisysslor kan även öppna för ökad konkurrens, mer
mångfald och valfrihet till gagn för medborgaren.
Justitiekanslern (JK) bör därför ges i uppdrag att
bedöma och registrera offentliganställdas samtliga
bisysslor. Den nuvarande ordningen som gäller för
domare med frivillig anmälan om bisysslorna till
arbetsgivaren i samma domstol för att denne ska
kunna bedöma lämplighetsfrågan är inte godtagbar.
En anmälan till JK är motiverad för att man ska få
en god insyn i omfattningen av bisysslorna inom
olika samhällsorgan. Riksdagen bör därför ge
regeringen i uppdrag att införa en obligatorisk
anmälan till JK av domarnas sidouppdrag.
Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag
Skrivelsen
Regeringens skrivelse 2004/05:66 Politisk
information och opinionsbildning på arbetsplatsen.
Följdmotion
2004/05:A4 av Camilla Sköld Jansson m.fl. (v):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om tillsättande av en utredning om
politisk information och opinionsbildning på
arbetsplatsen.
Motion från allmänna motionstiden
2002/03
2002/03:Ub430 av Göte Wahlström och Christina Nenes
(s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om semesterlönegrundande studier för
vuxenstuderande.
Motioner från allmänna motionstiden
2003/04
2003/04:So537 av Ragnwi Marcelind m.fl. (kd):
Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag
till en ny form av personalkontroll för personer som
söker tjänst inom vård- och äldreomsorg i enlighet
med motionens intentioner.
2003/04:So573 av Kerstin-Maria Stalin och Helena
Hillar Rosenqvist (mp):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om personal som
tillfälligt arbetar i äldreomsorg.
2003/04:A264 av Ulla Hoffmann m.fl. (v):
Riksdagen begär att regeringen återkommer med förslag om
genomförande av Arbetstidskommitténs, KNAS, förslag
till ny ledighetslagstiftning.
2003/04:A265 av Anneli Särnblad Stoors m.fl. (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om rätten till heltidsanställning.
2003/04:A299 av Göte Wahlström och Christina Nenes
(s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om semesterlönegrundande studier för
vuxenstuderande.
Motioner från allmänna motionstiden
2004/05
2004/05:K311 av Peter Danielsson (m):
3. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag till lagstiftning med innebörden att
arbetstagare som inte är medlemmar i en
fackförening inte genom kollektivavtal kan tvingas
betala avgifter till en facklig organisation som
de valt att stå utanför.
2004/05:U313 av Holger Gustafsson m.fl. (kd):
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att stärka den
internationella arbetsrätten bl.a. genom stöd till
International Labour Organization (ILO).
2004/05:Sf357 av Fredrik Reinfeldt m.fl. (m):
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att, tillsammans
med arbetsmarknadens parter, se över lagen om
anställningsskydd (LAS) med syftet att föreslå
förändringar som förhindrar att arbetstagare låses
fast i arbeten där de blir sjuka.
9. Riksdagen beslutar avskaffa regeln om dubbla
turordningsår i lagen om anställningsskydd (LAS) i
enlighet med vad som anförs i motionen.
15. Riksdagen begär att regeringen återkommer med
förslag på ändringar i lagen om anställningsskydd
(LAS) för arbetstagare över 61 år, i enlighet med
vad som anförs i motionen.
2004/05:Sf363 av Göran Hägglund m.fl. (kd):
37. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att införa ett
särskilt förbud mot diskriminering av
föräldralediga i föräldraledighetslagen och att
uppsägningstiden vid uppsägning på grund av
arbetsbrist av anställd som är helt föräldraledig
börjar löpa först när arbetstagaren helt eller
delvis återupptar sitt arbete.
38. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att genom
lagstiftningen garantera rätten att återuppta sitt
arbete utan försämrade villkor efter
föräldraledighet.
2004/05:So514 av Christina Axelsson och Sonia
Karlsson (s):
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet att se
över lagen om anställningsskydd i syfte att
åstadkomma heltidstjänster som rättighet och
deltidstjänster som möjlighet.
2004/05:So608 av Rosita Runegrund m.fl. (kd):
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om rätten till
tjänstledighet för vård av anhöriga.
2004/05:N394 av Tobias Krantz (fp):
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en modernare
arbetsrätt.
2004/05:A207 av Hillevi Engström och Lena Adelsohn
Liljeroth (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om införande av ledighetsregler och
skydd av anställningen vid viss utlandstjänstgöring.
2004/05:A209 av Fredrik Olovsson (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att ta initiativ till att
återställa LAS vad gäller turordningsreglerna.
2004/05:A212 av Christin Hagberg och Anita Jönsson
(s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att ta bort möjligheten för
arbetsgivare med färre anställda än tio att undanta
två stycken anställda från turordningen i lagen om
anställningsskydd.
2004/05:A214 av Christer Erlandsson (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om åtgärder för att förhindra att
anställda som blir uppsagda hamnar i arbetslöshet.
2004/05:A222 av Hillevi Larsson och Britt-Marie
Lindkvist (s):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om gränsöverskridande
fackliga rättigheter inom EU.
2004/05:A225 av Billy Gustafsson (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om behovet av att överväga en
reformering av arbetsrätten.
2004/05:A233 av Tomas Eneroth m.fl. (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om ett initiativ till att återställa
LAS vad gäller turordningsreglerna.
2004/05:A241 av Gunilla Carlsson i Hisings Backa
m.fl. (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om behovet av förändringar i lagen
om anställningsskydd.
2004/05:A242 av Gunilla Carlsson i Hisings Backa och
Anneli Särnblad (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om lagstadgad rätt till
heltidsanställning och behovet av att minska de
tidsbegränsade anställningarna.
2004/05:A243 av Christina Axelsson m.fl. (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om tjänstedirektivet.
2004/05:A248 av Anneli Särnblad m.fl. (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om turordning vid uppsägning på
grund av arbetsbrist vid bolagisering och byte av
organisationsnummer.
2004/05:A251 av Kerstin Andersson och Jan Björkman
(s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om turordningsreglerna.
2004/05:A252 av Tomas Eneroth m.fl. (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om inhyrd arbetskraft när uppsagda
arbetstagare har företrädesrätt enligt 25 § LAS.
2004/05:A266 av Lennart Axelsson (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om rätten till heltid och trygga
anställningar.
2004/05:A267 av Britt-Marie Lindkvist (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om behovet av att ändra
turordningsreglerna i lagen om anställningsskydd.
2004/05:A269 av Lars Ohly m.fl. (v):
1. Riksdagen beslutar upphäva beslutet att
arbetsgivare i företag med färre än 10 anställda
ensidigt kan undanta två personer från
turordningslista vid uppsägning.
2. Riksdagen beslutar att uppsägningstiden för
föräldraledig arbetstagare börjar löpa först då
arbetstagaren återupptagit sitt arbete, helt eller
delvis.
3. Riksdagen beslutar att återanställningsrätten
skall vara 12 månader enligt lagen om
anställningsskydd.
4. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag till ändring i lagstiftningen så att
företrädesrätten till återanställning alltid skall
gå före inhyrning av arbetskraft.
5. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag till ändring i lagen om anställningsskydd
så att central facklig organisation skall godkänna
avsteg från turordningslista vid uppsägning som
berör gravida och föräldralediga.
6. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag till sådan ändring i lagstiftningen så att
tillsvidare- och heltidsanställning skall vara
norm i arbetslivet.
7. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag till sådan ändring i lagstiftningen att
visstidsanställningar med en sammanlagd tid över
18 månader inom ramen av en treårsperiod övergår i
tillsvidareanställning.
8. Riksdagen beslutar att avskaffa överenskommen
visstidsanställning.
9. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag till ändring i lagstiftningen enligt vad i
motionen anförs om saklig grund vid uppsägning på
grund av personliga skäl.
10. Riksdagen beslutar att hänvisningen till central
arbetstagarorganisation återinförs i lagen om
anställningsskydd.
11. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag till ändring i lagstiftningen enligt vad i
motionen anförs om godkännande av avsteg från
turordningslista vid uppsägning som berör
arbetstagare äldre än 57 1/2 år.
12. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag till ändring i lagstiftningen enligt vad i
motionen anförs om deltidsanställdas
företrädesrätt till utökad arbetstid.
2004/05:A278 av Viviann Gerdin (c):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att nuvarande regler om bisysslor
för offentligt anställda bör skärpas genom
obligatorisk anmälningsskyldighet till
Justitiekanslern (JK).
2004/05:A280 av Jan Björkman m.fl. (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om företagens ansvar vid
nedläggningar.
2004/05:A282 av Krister Örnfjäder och Agneta Ringman
(s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om rätt till heltidsanställning.
2004/05:A288 av Camilla Sköld Jansson m.fl. (v):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att ett kommande tjänstedirektiv
inte skall utgå från ursprungslandsprincipen.
2004/05:A294 av Christer Erlandsson (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om MBL/LAS och uthyrningsföretag.
2004/05:A295 av Christer Erlandsson (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om de möjligheter semesterlagen ger
att spara semester.
2004/05:A297 av Anita Jönsson och Jarl Lander (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om nedläggningar av och
driftbegränsningar för företag i Europa och Sverige.
2004/05:A301 av Peter Pedersen och Rossana Dinamarca
(v):
1. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag till ändring i lagstiftningen i syfte att
stärka de anställdas rätt, och skärpa företagens
skyldigheter, vid nedläggning av företag eller
företagsenhet.
2. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag till ändring i lagstiftningen i syfte att
ge de anställda ökade möjligheter att förvärva ett
företag, eller en företagsenhet, som drabbas av
ett beslut om nedläggning.
3. Riksdagen begär att regeringen i övrigt föreslår
åtgärder som de facto möjliggör sådana
övertaganden som omtalas i yrkande 2.
2004/05:A303 av Margareta Sandgren (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om behovsanställningar.
2004/05:A304 av Agneta Gille (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att avskaffa undantaget i
turordningsreglerna.
2004/05:A305 av Agneta Gille och Rezene Tesfazion
(s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att skapa ordning och likvärdiga
arbetsvillkor för samtliga arbetstagare som jobbar i
Sverige.
2004/05:A308 av Lars Lilja och Karl Gustav Abramsson
(s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om privatanställdas yttrandefrihet.
2004/05:A319 av Ulf Holm (mp):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om ökat ansvar för storföretag vid
företagsnedläggning.
2004/05:A320 av Ulf Holm m.fl. (mp):
1. Riksdagen begär att regeringen skyndsamt
utarbetar ett förslag till lagändring i enlighet
med vad i motionen anförs om
föräldraledighetslagen.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om ökat skydd för
tjänstlediga.
2004/05:A331 av Christina Nenes och Gunilla Carlsson
i Hisings Backa (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om förändringar i
arbetslagstiftningen.
2004/05:A333 av Helena Bargholtz (fp):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om avskaffande av Arbetsdomstolen.
2004/05:A334 av Eva Flyborg och Runar Patriksson
(fp):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om lagstadgad rätt till ledighet för
deltagande i utbildning och tjänstgöring inom
frivilligförsvaret.
2004/05:A335 av Christina Nenes och Göte Wahlström
(s):
Riksdagen beslutar om ändring i 22 § lagen 1982:80 om
anställningsskydd enligt vad som anförs i motionen
om borttagande av undantagsreglerna.
2004/05:A337 av Hans Hoff (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i
motionen anförs om vikten av att stärka
arbetstagarnas ställning i de arbetsrättsliga
lagarna.
2004/05:A347 av Elisebeht Markström (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i
motionen anförs om att skyddet för anställdas
integritet måste stå tillbaka till förmån för barns
rätt till skydd.
2004/05:A349 av Sverker Thorén (fp):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att göra det möjligt för dem som
vill att kunna stanna kvar på arbetet när de fyllt
65 år.
2004/05:A352 av Annelie Enochson m.fl. (kd):
13. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag till ändring av svensk lagstiftning i
enlighet med det som ministerrådet kommit fram
till avseende föräldraledighet och rätten att
återta sin tjänst utan försämrade villkor, i
enlighet med vad som anförs i motionen.
19. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att
fosterföräldraskap bör betraktas som
förvärvsarbete.
2004/05:A353 av Annelie Enochson m.fl. (kd):
3. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag om att rätten att kvarstå i arbete
förlängs från 67 till 72 års ålder.
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet av att
vidta åtgärder i syfte att minska skillnader
beträffande kostnader som arbetsgivarna har för
yngre och äldre arbetskraft.
2004/05:A356 av Stefan Attefall m.fl. (kd):
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om jämställdhet och
diskriminering av föräldralediga.
19. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en moderniserad
arbetsrätt.
20. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet av en
utredning som tar ett samlat grepp kring
arbetsrätten.
21. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en generell
provanställningsperiod och att möjligheten till
provanställning förlängs till tolv månader.
22. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om sympatiåtgärders
och stridsåtgärders proportionalitet.
2004/05:A359 av Jeppe Johnsson m.fl. (m, fp, kd, c):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om behovet av att reformera reglerna
för tidsbegränsade anställningar.
2004/05:A370 av Catherine Persson (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs att 22 § LAS vad gäller
turordningsregler vid uppsägning skall ändras till
den tidigare lydelse som gällde före den 1 januari
2001.
2004/05:A371 av Hillevi Larsson m.fl. (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i
motionen anförs om social dumpning samt
lönedumpning.
2004/05:A375 av Carl B Hamilton m.fl. (fp):
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att införa
anställningsformen visstidsanställning under två
år för högst 20 personer hos samma arbetsgivare.
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att införa
möjligheten till provanställning under tolv
månader.
11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att reformera
arbetsrätten för att göra det lättare att anställa
och särskilt att anställa dem som hittills stått
utanför den reguljära arbetsmarknaden.
2004/05:A377 av Kurt Kvarnström och Barbro Hietala
Nordlund (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att ta bort undantagen i lagen om
anställningsskydd vid arbetsplatser med mindre än
tio anställda.
2004/05:A381 av Raimo Pärssinen m.fl. (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i
motionen anförs om ordning och reda på
arbetsmarknaden.
2004/05:A384 av Raimo Pärssinen m.fl. (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om visstidsanställningar.
2004/05:A385 av Raimo Pärssinen m.fl. (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om anställningstrygghet i
arbetslivet.
2004/05:A389 av Cecilia Wigström och Birgitta
Ohlsson (fp):
Riksdagen tillkännager för regeringen vad som i
motionen anförs om att öka möjligheterna för
personer med utländsk bakgrund att inträda på den
svenska arbetsmarknaden genom förlängd
provanställning som ersättning eller komplement till
validering av examensbevis.
Bilaga 2
Utskottets lagförslag
Förslag till lag om ändring i lagen
(1982:80) om
anställningsskydd
Härigenom föreskrivs att 22 § lagen (1982:80) om
anställningsskydd skall ha följande lydelse.
22 §
-----------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Utskottets förslag
-----------------------------------------------------
Vid uppsägning på grund av arbetsbrist skall
arbetsgivaren iaktta följande turordningsregler.
-----------------------------------------------------
Innan turordningen
fastställs får en
arbetsgivare med högst
tio arbetstagare oavsett
antalet
turordningskretsar
undanta högst två
arbetstagare som enligt
arbetsgivarens bedömning
är av särskild betydelse
för den fortsatta
verksamheten. Vid
beräkningen av antalet
arbetstagare hos
arbetsgivaren bortses
från arbetstagare som
avses i 1 §. Den eller de
arbetstagare som undantas
har företräde till
fortsatt anställning.
-----------------------------------------------------
Har arbetsgivaren flera driftsenheter, fastställs en
turordning för varje enhet för sig. Enbart den
omständigheten att en arbetstagare har sin
arbetsplats i sin bostad medför inte att den
arbetsplatsen utgör en egen driftsenhet. Om
arbetsgivaren är eller brukar vara bunden av
kollektivavtal, fastställs en särskild turordning
för varje avtalsområde. Finns det i ett sådant fall
flera driftsenheter på samma ort, skall inom en
arbetstagarorganisations avtalsområde fastställas en
gemensam turordning för samtliga enheter på orten,
om organisationen begär det senast vid förhandlingar
enligt 29 §.
-----------------------------------------------------
Turordningen för de Arbetstagarens plats i
arbetstagare som inte turordningen bestäms med
undantagits bestäms med utgångspunkt i varje
utgångspunkt i varje arbetstagares sammanlagda
arbetstagares sammanlagda anställningstid hos
anställningstid hos arbetsgivaren.
arbetsgivaren. Arbetstagare med längre
Arbetstagare med längre anställningstid har
anställningstid har företräde framför
företräde framför arbetstagare med kortare
arbetstagare med kortare anställningstid. Vid lika
anställningstid. Vid lika anställningstid ger högre
anställningstid ger högre ålder företräde. Kan en
ålder företräde. Kan en arbetstagare endast efter
arbetstagare endast efter omplacering beredas
omplacering beredas fortsatt arbete hos
fortsatt arbete hos arbetsgivaren, gäller
arbetsgivaren, gäller som som förutsättning för
förutsättning för företräde enligt
företräde enligt turordningen att arbetstagaren
turordningen att har tillräckliga kvalifikationer
arbetstagaren har för det fortsatta arbetet.
tillräckliga
kvalifikationer för det
fortsatta arbetet.
-----------------
Övergångsbestämmelser
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2005.
2. Äldre föreskrifter om turordning enligt 22 § skall tillämpas i samband
med förhandling enligt lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet i
fråga om uppsägning på grund av arbetsbrist, om förhandlingen har begärts
före lagens ikraftträdande.