Arbetsmarknadsutskottets betänkande
2004/05:AU5
Diskriminering
Sammanfattning
I detta betänkande behandlas motioner från allmänna
motionstiden 2003 respektive 2004 som tar upp frågor
om en sammanhållen diskrimineringslagstiftning och
ombudsman, påföljd vid diskriminering, Sveriges
arbete i ILO, etnisk diskriminering, kvotering och
positiv särbehandling, diskriminering på grund av
funktionshinder, diskriminering på grund av ålder
och HBT-frågor (frågor som rör homo- och bisexuella
och transpersoner).
Utskottet avstyrker samtliga motionsyrkanden med
hänvisning bl.a. till Diskrimineringskommitténs
arbete.
I ärendet finns fem reservationer avgivna av
företrädare för Moderaterna, Folkpartiet,
Kristdemokraterna och Centerpartiet.
Utskottets förslag till riksdagsbeslut
1. En sammanhållen
diskrimineringslagstiftning m.m.
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:K289
yrkande 10 (fp), 2003/04:K418 yrkande 18 (fp),
2003/04:A263 yrkandena 17 och 18 (c),
2003/04:A291 yrkandena 1 och 2 (fp), 2003/04:A307
yrkande 11 (fp), 2004/05:Ju489 yrkande 17 (c) och
2004/05:A261 yrkande 5 (c).
2. Påföljd vid diskriminering m.m.
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:A286 (s)
och 2004/05:N239 yrkande 15 (kd).
Reservation 1 (m, fp, kd, c)
3. Sveriges arbete i ILO
Riksdagen avslår motion 2003/04:K418 yrkande 11
(fp).
Reservation 2 (fp)
4. Etnisk diskriminering
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Sf402
yrkandena 14, 18 och 19 (kd), 2003/04:A210 (s),
2003/04:A220 (fp), 2004/05:Sf365 yrkandena 19 och
20 (kd), 2004/05:A204 yrkandena 1 och 2 (fp),
2004/05:A213 (m), 2004/05:A224 (s), 2004/05:A262
(mp) och 2004/05:A373 (s).
Reservation 3 (m, fp, kd, c)
5. Kvotering och positiv särbehandling
Riskdagen avslår motion 2003/04:Sf325 yrkandena
25 och 26 (m).
Reservation 4 (m) (m)
6. Diskriminering på grund av
funktionshinder
Riksdagen avslår motion 2004/05:A285 (s).
7. Diskriminering på grund av ålder
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:A211 (kd),
2003/04:A283 yrkande 3 (mp), 2003/04:A308 yrkande
1 (kd), 2004/05:Ju332 yrkande 4 (mp),
2004/05:So357 yrkandena 1 och 2 (fp),
2004/05:A320 yrkande 3 (mp) och 2004/05:A353
yrkande 1 (kd).
8. HBT-frågor
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:A306
yrkandena 2 och 3 (fp, v, c, mp), 2004/05:U257
yrkande 29 (v), 2004/05:So604 yrkande 6 (c),
2004/05:A346 yrkandena 1 och 2 (v, fp, c, mp) och
2004/05:A351 yrkande 2 (s).
Reservation 5 (c)
Stockholm den 8 mars 2005
På arbetsmarknadsutskottets vägnar
Anders Karlsson
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Anders
Karlsson (s), Margareta Andersson (c), Laila
Bjurling (s), Anders G Högmark (m), Tina Acketoft
(fp), Christer Skoog (s), Stefan Attefall (kd),
Camilla Sköld Jansson (v), Cinnika Beiming (s),
Patrik Norinder (m), Carl B Hamilton (fp), Ann-Marie
Fagerström (s), Henrik Westman (m), Ronny Olander
(s), Ulf Holm (mp), Luciano Astudillo (s) och Ann-
Christin Ahlberg (s).
2004/05
AU5
Redogörelse för ärendet
I detta betänkande behandlar arbetsmarknadsutskottet
43 motionsyrkanden från den allmänna motionstiden
2003/04 respektive 2004/05 som rör diskriminering.
Parti- och kommittémotioner på detta område har även
behandlats i budgetbetänkande 2004/05:AU1. Det har
då varit motioner med budgetanknytning, t.ex.
förslag om en gemensam ombudsmannamyndighet och
anslag till de ombudsmän som hör till utgiftsområde
14 Arbetsliv.
Motioner som väckts under innevarande riksmöte anges
i det följande utan årtal 2004/05.
Utskottets överväganden
Bakgrund
Till skillnad från i flera andra länder finns ingen
samlad diskrimineringslagstiftning av generell natur
i Sverige i dag. Bestämmelser som syftar till att
förhindra diskriminering finns i stället i flera
olika lagar som förbjuder diskriminering på olika
grunder och inom olika områden. Vid tillämpning av
reglerna är EG-domstolens praxis av stor betydelse
(se t.ex. AD 2002 nr 45).
En grundläggande princip i svensk rättsordning är
alla människors lika värde, vilken kommer till
uttryck i regeringsformen. Fyra av de lagar som har
det direkta syftet att förbjuda diskriminering
gäller i arbetslivet, i meningen relationen mellan
arbetsgivare och arbetstagare/arbetssökande. Det är
jämställdhetslagen (1991:433), lagen (1999:130) om
åtgärder mot diskriminering i arbetslivet på grund
av etnisk tillhörighet, religion eller annan
trosuppfattning, lagen (1999:132) om förbud mot
diskriminering i arbetslivet på grund av
funktionshinder och lagen (1999:133) om förbud mot
diskriminering i arbetslivet på grund av sexuell
läggning, de tre senare ofta kallade 1999 års lagar.
Lagen (2003:307) om förbud mot diskriminering gäller
bl.a. arbetsmarknadspolitisk verksamhet, start eller
bedrivande av näringsverksamhet, varor, tjänster och
bostäder, socialtjänsten, arbetslöshetsförsäkringen
och hälso- och sjukvården. Härutöver gäller inom
högskolan lagen (2001:1286) om likabehandling av
studenter i högskolan. Vid sidan av dessa lagar
finns även lagen (2002:293) om förbud mot
diskriminering av deltidsarbetande arbetstagare och
arbetstagare med tidsbegränsad anställning. Samtliga
dessa lagar innehåller bl.a. förbud mot direkt och
indirekt diskriminering som utformats med EG-rätten
som förebild. De viktigaste bestämmelserna på
diskrimineringsområdet, förutom bestämmelserna i
regeringsformen, finns i de lagar som redovisas i
tabellen på nästa sida och som beskrivs kortfattat i
det följande.
Gällande rätt
Regeringsformen
En central bestämmelse i diskrimineringssammanhang är
1 kap. 2 § fjärde stycket regeringsformen enligt
vilken det allmänna ska motverka diskriminering av
människor på grund av kön, hudfärg, nationellt eller
etniskt ursprung, språklig eller religiös
tillhörighet, funktionshinder, sexuell läggning,
ålder eller annan omständighet som gäller den
enskilde som person. Ett uttryckligt grundlagsskydd
mot lag eller annan föreskrift som innebär etnisk
diskriminering av minoritet respektive mot
könsdiskriminering finns i 2 kap. 15 och 16 §§
regeringsformen.
Brottsbalken
16 kap. 9 § brottsbalken förbjuder en näringsidkare
att i sin verksamhet diskriminera någon på grund av
ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung eller
trosbekännelse genom att inte gå personen till handa
på de villkor som näringsidkaren tillämpar i
förhållande till andra. Den som bryter mot
bestämmelsen kan dömas för olaga diskriminering till
böter eller fängelse i högst ett år.
Jämställdhetslagen
Den första jämställdhetslagen började gälla 1980. Nu
gällande jämställdhets- lag (1991:433) trädde i kraft
1992. Lagen skyddar mot diskriminering inom
arbetslivet på grund av kön och syftar till att
förbättra främst kvinnors villkor i arbetslivet.
Diskrimineringskommittén (se vidare nedan) lämnade i
sitt delbetänkande SOU 2004:55 Ett utvidgat skydd mot
könsdiskriminering bl.a. förslag till ändringar i
jämställdhetslagen. I den nyligen avlämnade
lagrådsremissen Ett utvidgat skydd mot
könsdiskriminering finns förslag om ändringar i
jämställdhetslagen.
Utskottet kommer att behandla jämställdhetsfrågor i
ett särskilt betänkande senare under våren.
1999 års lagar
På arbetslivsområdet infördes den 1 maj 1999 tre nya
diskrimineringslagar:
- lagen (1999:130) om åtgärder mot diskriminering i
arbetslivet på grund av etnisk tillhörighet, religion
eller annan trosuppfattning (lagens rubrik ändrad
1.7.2003),
- lagen (1999:132) om förbud mot diskriminering i
arbetslivet på grund av funktionshinder och
- lagen (1999:133) om förbud mot diskriminering i
arbetslivet på grund av sexuell läggning.
Den förstnämnda lagen ersatte lagen (1994:134) mot
etnisk diskriminering.
Lagarna har likartad utformning och syftar till att
motverka diskriminering i arbetslivet på grund av
etnisk tillhörighet, sexuell läggning,
funktionshinder och, sedan den 1 juli 2003, även
religion eller annan trosuppfattning. Lagarna gäller
på hela arbetsmarknaden, avser alla kategorier
arbetsgivare, arbetstagare och arbetssökande och
innefattar förbud mot direkt och indirekt
diskriminering. Förbudet mot diskriminering av
arbetssökande omfattar hela rekryteringsförfarandet
och gäller oavsett om det fattas ett
anställningsbeslut eller inte. Lagarna gäller också
beslut om befordran, när arbetstagare tas ut till
utbildning för befordran, löne- eller
anställningsvillkor, när arbetsgivaren leder och
fördelar arbete eller säger upp, avskedar,
permitterar eller vidtar annan ingripande åtgärd mot
arbetstagaren. Den förstnämnda lagen innehåller även
regler om aktiva åtgärder för att främja lika
rättigheter och möjligheter i arbetslivet oavsett
etnisk tillhörighet, religion eller annan
trosuppfattning. I den nyssnämnda lagrådsremissen
finns även förslag om ändringar i de nu nämnda
lagarna.
Lagen om likabehandling av studenter i högskolan
På högskoleområdet gäller sedan 2002 lagen
(2001:1286) om likabehandling av studenter i
högskolan. Lagen har till ändamål att främja lika
rättigheter för studenter och sökande och att
motverka diskriminering på grund av könstillhörighet,
etnisk tillhörighet, religion eller annan
trosuppfattning, sexuell läggning och
funktionshinder. Högskolorna ska enligt
bestämmelserna i lagen bedriva ett målinriktat arbete
för att aktivt främja studenters lika rättigheter
oavsett t.ex. sexuell läggning eller funktionshinder.
Högskolan ska vidare vidta åtgärder för att förebygga
och förhindra att studenter eller sökande utsätts för
trakasserier om det har samband med någon av
diskrimineringsgrunderna.
Lagen mot diskriminering
Lagen (2003:307) om förbud mot diskriminering trädde
i kraft den 1 juli 2003. I likhet med 1999 års lagar
syftar den till att motverka diskriminering som har
samband med någon av diskrimineringsgrunderna etnisk
tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning,
sexuell läggning och funktionshinder. Lagen skyddar
mot diskriminering på ett antal angivna områden
utanför förhållandet arbetsgivare och
arbetstagare/arbetssökande, t.ex. i
arbetsmarknadspolitisk verksamhet och vid
tillhandahållande av varor, tjänster och bostäder,
inom socialtjänsten samt i hälso- och sjukvård och
annan medicinsk verksamhet. Förbudsreglerna omfattar
dock inte samtliga diskrimineringsgrunder inom de
angivna skyddsområdena. Innan denna lag trädde i
kraft kunde diskriminering utanför förhållandet
arbetssökande/arbetstagare - arbetsgivare angripas
endast med stöd av brottsbalksstadgandet om olaga
diskriminering. Genom förbudslagen är det numera
möjligt att föra skadeståndstalan i en civilrättslig
process med anledning av diskriminering på de angivna
områdena. Lagen ändrades senast den 1 januari 2005.
Skydd mot diskriminering på grund av sexuell läggning
infördes då också på det sociala området (prop.
2004/05:22, 2004/05:AU2, rskr. 2004/05:72). Den
förutnämnda lagrådsremissen innehåller även förslag
som rör denna lag.
Ombudsmännen
Det finns fyra ombudsmän underställda regeringen som
har till uppgift att se till att de fyra
arbetsrättsliga diskrimineringslagarna och lagen om
likabehandling av studenter i högskolan följs.
Ombudsmännen är Jämställdhetsombudsmannen (JämO),
Ombudsmannen mot etnisk diskriminering (DO),
Handikappombudsmannen (HO) och Ombudsmannen mot
diskriminering på grund av sexuell läggning (HomO).
Därutöver finns ytterligare en ombudsman,
Barnombudsmannen (BO), som har till uppgift att
företräda barns och ungas rättigheter och intressen
med utgångspunkt i FN:s konvention om barnets
rättigheter (barnkonventionen).
Utredningar
Flera utredningar har under senare år haft uppdrag
som rör diskriminering. Flertalet av dem är ännu inte
avslutade. Det mest omfattande utredningsuppdraget
har Diskrimineringskommittén (dir. 2002:11, 2003:69
och 2005:8) som påbörjade sitt arbete under våren
2002. De flesta motioner som behandlas i detta
betänkande tar upp frågor som
Diskrimineringskommittén har att överväga. En mer
ingående beskrivning av kommitténs direktiv finns
nedan under rubriken Diskrimineringskommittén.
1999 års diskrimineringsutredning
Utredningen hade bl.a. i uppgift att redovisa och
belysa skälen för och emot en straffrättslig
reglering respektive annan slags reglering av främst
den diskriminering som omfattas av straffbestämmelsen
i 16 kap. 9 § brottsbalken. I utredningens
slutbetänkande (SOU 2001:39) Ett effektivt
diskrimineringsförbud - Om olaga diskriminering och
begreppen ras och sexuell läggning - redovisas
sammanfattningsvis uppfattningen att det finns goda
skäl för att överväga att upphäva straffbestämmelsen
om olaga diskriminering. Denna fråga ingår nu i
Diskrimineringskommitténs uppdrag.
Diskrimineringsutredningen 2001
Regeringen beslutade den 21 december 2000 att en
särskild utredare skulle lämna förslag till hur
rådets direktiv 2000/43/EG av den 29 juni 2000 om
genomförandet av principerna om likabehandling av
personer oavsett deras ras eller etniska ursprung
(direktivet mot etnisk diskriminering) och rådets
direktiv 2000/78/EG av den 27 november 2000 om
inrättande av en allmän ram för likabehandling i
arbetslivet (arbetslivsdirektivet) skulle genomföras
i Sverige. Utredningen antog namnet
Diskrimineringsutredningen 2001. Överväganden och
förslag från utredaren, Marianne Tejning, redovisades
i slutbetänkandet SOU 2002:43 Ett utvidgat skydd mot
diskriminering.
Utredningen om strukturell diskriminering
Den särskilda utredaren Paul Lappalainen har bl.a. i
uppdrag (dir. 2003:118 och dir. 2005:12) att redovisa
den kunskap som finns om strukturell diskriminering
på grund av etnisk eller religiös tillhörighet.
Utredningen ska föreslå åtgärder mot sådan
diskriminering och åtgärder för att fylla luckor i
kunskapen om sådan diskriminering i Sverige.
Utredaren ska redovisa sitt arbete senast den 13 juni
2005.
Utredningen om makt, integration och strukturell
diskriminering
Den särskilda utredaren Masoud Kamali har i uppdrag
(dir. 2004:54) att identifiera strukturell
diskriminering på grund etnisk eller religiös
tillhörighet i Sverige. I den mån sådan
diskriminering kan påvisas behöver mekanismerna bakom
den identifieras och analyseras. Utredaren ska vidare
föreslå åtgärder för att motverka strukturell
diskriminering på grund av etnisk eller religiös
tillhörighet och för att öka möjligheterna till
inflytande och makt för dem som främst riskerar att
utsättas för sådan diskriminering. Utredningen ska
redovisa sitt uppdrag senast den 30 juni 2006.
Diskrimineringskommittén
I samband med att 1999 års diskrimineringslagar
antogs gjorde riksdagen ett uttalande om samordnad
lagstiftning. I första hand borde lagstiftningen mot
etnisk diskriminering, diskriminering på grund av
funktionshinder och på grund av sexuell läggning
övervägas, detta när lagarna hade verkat någon tid
(bet. 1998/99:AU4, rskr. 1998/99:140). I november
2000 gjorde riksdagen ett tillkännagivande till
regeringen att en utredning borde tillsättas med
uppgift att undersöka om det finns förutsättningar
att slå samman några eller alla ombudsmän som är
underställda regeringen till en institution (bet.
2000/01:KU3, rskr. 2000/01:34). Redan när uppdraget
till Diskrimineringsutredningen 2001 beslutades
uttalade regeringen att man avsåg att återkomma i
denna fråga liksom i frågorna om en samordning av
diskrimineringslagarna och i ytterligare ett antal
frågor.
Eftersom flera av de frågor som skulle utredas
ansågs vara av sådan art att de krävde förankring hos
allmänheten och de politiska partierna lämnades
utredningsuppdraget till en parlamentarisk kommitté
som antog namnet Diskrimineringskommittén (dir.
2002:11). Kommitténs utredningsuppdrag, som beskrivs
i nästa avsnitt, är mycket omfattande.
Diskrimineringskommittén har redovisat en del av
sitt uppdrag i delbetänkandet SOU 2004:55 Ett
utvidgat skydd mot könsdiskriminering. Förslag på
området har nyligen lagts fram av regeringen i den
tidigare nämnda lagrådsremissen Ett utvidgat skydd
mot könsdiskriminering.
Diskrimineringskommittén skulle enligt de
ursprungliga direktiven ha slutfört sitt uppdrag den
1 december 2004, men har i tilläggsdirektiv fått
ytterligare arbetsuppgifter. I samband därmed har
utredningstiden förlängts till först den 1 juli 2005
(dir. 2003:69) och senast till den 31 januari 2006
(dir. 2005:8).
Sammanfattning av Diskrimineringskommitténs
uppdrag
Sammanfattningsvis ska kommittén (dir. 2002:11):
- överväga en gemensam lagstiftning mot
diskriminering som omfattar alla eller flertalet
diskrimineringsgrunder och samhällsområden,
- överväga om skydd mot missgynnande av personer med
funktionshinder på grund av bristande tillgänglighet
bör införas på andra samhällsområden än i arbetslivet
och högskolan,
- överväga om ett skydd mot diskriminering av alla
s.k. transpersoner bör införas,
- överväga om regler om aktiva åtgärder bör införas i
arbetslivet för andra diskrimineringsgrunder än kön
och etnisk tillhörighet,
- överväga om regler om aktiva åtgärder bör införas
på utbildningsområdet när det gäller andra
utbildningsformer än högskoleutbildning, för dem som
fullgör värnplikt eller civilplikt samt på andra
samhällsområden,
- överväga om regler om positiv särbehandling på
grund av etnisk tillhörighet bör införas i
arbetslivet,
- överväga om det, mot bakgrund av vad kommittén i
övrigt kommer fram till, finns skäl att ersätta
straffbestämmelsen om olaga diskriminering i 16 kap.
9 § brottsbalken med någon annan typ av reglering,
- överväga om och i så fall i vilken utsträckning det
är möjligt att utmönstra termen ras ur de
författningar där den förekommer,
- behandla termen sexuell läggning i lagstiftningen
och överväga om detta begrepp bör ersätta termerna
homosexualitet och homosexuell läggning i
författningar där detta kan bli aktuellt,
- se över ansvarsområden och uppgifter för JämO, DO,
HO och HomO,
- överväga en samordning eller sammanslagning av
några av eller samtliga dessa ombudsmän samt om den
eller de framtida ombudsmannainstitutioner som
föreslås skall vara underställda regeringen eller
riksdagen,
- överväga behovet av något eller några särskilda
organ med de uppgifter som Jämställdhetsnämnden och
Nämnden mot diskriminering har i dag och i vilka
former en sådan verksamhet i så fall skall bedrivas,
och
- överväga hur domstolsprocessen i diskrimineringsmål
skall utformas.
Kommittén ska enligt sina två tilläggsdirektiv utöver
sitt tidigare uppdrag även (dir. 2003:69 och dir.
2005:8):
- i sina överväganden rörande ombudsmännen i
tillämpliga delar inkludera även Barnombudsmannen,
- överväga om länsstyrelserna bör få ett
tillsynsansvar när det gäller aktiva åtgärder,
- överväga om intresseorganisationer bör få talerätt
i diskrimineringsmål, och
- överväga behovet av ett förbud mot instruktioner
att diskriminera även utan ett lydnads- eller
beroendeförhållande samt av ett förbud mot sådana
instruktioner att diskriminera som inte leder till
ett missgynnande i det enskilda fallet,
- lämna förslag till bestämmelser om planer för att
främja lika rättigheter och möjligheter i arbetslivet
oavsett etnisk tillhörighet, religion eller annan
trosuppfattning samt överväga om liknande
bestämmelser bör införas också för andra
diskrimineringsgrunder,
- i sina överväganden när det gäller
tillgänglighetsfrågan beakta förslagen i och
remissvaren över betänkandet Skolans ansvar för
kränkningar av elever (SOU 2004:50) i de delar som
rör diskriminering av personer med funktionshinder på
grund av bristande tillgänglighet och användbarhet av
lokaler i skolan, och överväga om ett skydd mot
diskriminering även bör omfatta situationer där
privatpersoner vänder sig till allmänheten vid
tillhandahållande av varor, tjänster och bostäder,
och
- överväga om ett skydd mot diskriminering även bör
omfatta situationer där privatpersoner vänder sig
till allmänheten vid tillhandahållande av varor,
tjänster och bostäder.
Diskrimineringskommittén har som redan nämnts
redovisat en del av sitt uppdrag i delbetänkandet SOU
2004:55 - Ett utvidgat skydd mot könsdiskriminering.
Förslag med anledning av betänkandet har lagts fram
av regeringen i lagrådsremissen Ett utvidgat skydd
mot könsdiskriminering.
Utskottet övergår nu till att behandla de motioner
som väckts om diskriminering under den allmänna
motionstiden riksmötet 2003/04 respektive 2004/05.
Motionerna redovisas under rubrikerna En sammanhållen
diskrimineringslagstiftning m.m., Påföljd vid
diskriminering m.m., Sveriges arbete i ILO, Etnisk
diskriminering, Kvotering och positiv särbehandling,
Diskriminering på grund av funktionshinder,
Diskriminering på grund av ålder och HBT-frågor.
En sammanhållen
diskrimineringslagstiftning m.m.
Utskottets förslag i korthet
Utskottet behandlar här allmänna
motionsyrkanden om en sammanhållen
diskrimineringslagstiftning, en sammanslagen
ombudsmannamyndighet och om forum i
diskrimineringstvister. Dessa frågor ingår i
Diskrimineringskommitténs uppdrag. Utskottet
avstyrker därför motionerna.
Motionerna
Folkpartiet menar i kommittémotionerna 2003/04:A291
yrkandena 1 och 2, 2003/04:K289 yrkande 10 och
partimotionen 2003/04:K418 yrkande 18 att HO, DO och
HomO bör slås samman till en gemensam myndighet. Det
är en viktig principfråga att dagens olika
diskrimineringslagar samordnas till en gemensam
lagstiftning. I de nämnda motionerna liksom i
partimotionen 2003/04:A307 yrkande 11 anser partiet
att mål som gäller diskriminering i arbetslivet bör
flyttas från Arbetsdomstolen till allmän domstol.
Därutöver bör skadestånden i diskrimineringsmål
höjas.
Centerpartiet anser i kommittémotionerna 2003/04:A263
yrkandena 17 och 18 och A261 yrkande 5 att en
sammanhållen diskrimineringslagstiftning på ett
tydligt sätt skulle markera att diskriminering inte
kan accepteras. De fem ombudsmännen DO, JämO, HomO,
HO och BO bör samordnas i en myndighet under
riksdagen. Diskrimineringsmål bör i fortsättningen
handläggas i allmän domstol i stället för i
Arbetsdomstolen. Vidare bör regeringen återkomma med
förslag om hur EU:s diskrimineringslagstiftning kan
implementeras i svensk lagstiftning inom alla områden
som rör det svenska arbetslivet. Forumfrågan tas upp
av partiet också i kommittémotionen Ju489 yrkande 17,
där det anförs att alla mål om diskriminering i
arbetslivet bör föras över till allmän domstol.
Utskottets ställningstagande
I Sverige liksom inom EU och i andra internationella
sammanhang pågår en debatt och en utveckling där
frågor om likabehandling och mänskliga rättigheter
står i fokus. Alla människors lika värde är en
grundläggande princip i den svenska rättsordningen.
Principen kommer till uttryck i det s.k.
målsättningsstadgandet i 1 kap. 2 § regeringsformen
där det anges att det allmänna ska motverka
diskriminering av människor på grund av kön, hudfärg,
nationellt eller etniskt ursprung, språklig eller
religiös tillhörighet, funktionshinder, sexuell
läggning, ålder eller annan omständighet som gäller
den enskilde som person.
En effektiv och heltäckande lagstiftning mot
diskriminering är nödvändig för att handlingar som
direkt eller indirekt kränker principen om alla
människors lika värde ska kunna bekämpas. Skyddet mot
diskriminering är i grunden en fråga om mänskliga
rättigheter.
Som angetts ovan finns de svenska
diskrimineringsbestämmelserna i dag i flera olika
lagar. Lagstiftningen har kritiserats för att vara
splittrad och svåröverskådlig.
Frågornas vikt och önskemålet om en väl övervägd
lagstiftning har lett till det mycket omfattande
utredningsuppdrag som lämnats till
Diskrimineringskommittén. Kommittén ska som nämnts
göra en omfattande översyn av
diskrimineringslagstiftningen. Med anledning av de
motioner som behandlar frågan om en sammanhållen
diskrimineringslagstiftning och det närmare
innehållet i en sådan lagstiftning och en samordnad
myndighet kan nämnas att Diskrimineringskommittén ska
överväga en gemensam lag mot diskriminering som
omfattar alla eller flertalet diskrimineringsgrunder.
I direktiven uttalas att skyddet mot diskriminering i
princip ska vara lika för de olika
diskrimineringsgrunderna, dock med beaktande av de
speciella förutsättningar som gäller för olika
samhällsområden. Vidare framhålls att en
ändamålsenlig tillsyn över efterlevnaden av
diskrimineringslagstiftningen är avgörande för
lagstiftningens effektivitet. Kommittén ska även
överväga ansvarsområden och uppgifter för
ombudsmännen liksom en samordning eller
sammanslagning av några eller samtliga av dem samt om
den eller de framtida ombudsmannainstitutioner som
föreslås ska bli underställda riksdagen eller
regeringen.
Några motioner tar upp frågan om domstolsprocessen
i mål om diskriminering. Diskrimineringskommittén ska
överväga hur domstolsprocessen i diskrimineringsmål
ska utformas. När det gäller denna fråga vill
utskottet hänvisa till det tillkännagivande till
regeringen som gjordes på förslag av utskottet i
betänkandet 2002/03:AU3, rskr. 2002/03:104. Utskottet
anförde där att ett överflyttande av
diskrimineringsmål med arbetsrättslig anknytning till
allmän domstol väcker flera frågor. En sådan fråga,
anförde utskottet, är hur man bör se på mål som
egentligen rör diskriminering eller annan kränkning
av grundläggande rättigheter men där annan
lagstiftning åberopas, t.ex. lagen om
anställningsskydd. Utskottet uttalade att det är
värdefullt att frågan blir belyst i utredningen och
att de olika förslag som har förts fram i denna fråga
bör övervägas noga. I Diskrimineringskommitténs
tilläggsdirektiv (dir. 2003:69) ger regeringen
kommittén i uppdrag att också beakta
arbetsmarknadsutskottets uttalande om
domstolsprocessen i diskrimineringsmål. Även frågan
om forum i diskrimineringstvister ingår som framgått
i Diskrimineringskommitténs uppdrag.
Som redan sagts fick Diskrimineringskommittén
nyligen förlängd utredningstid och ska lämna sitt
slutbetänkande den 31 januari 2006.
Utskottet är inte i någon av de frågor som
behandlats ovan berett att föregripa
Diskrimineringskommitténs arbete och avstyrker därför
motionerna 2003/04:K289 yrkande 10 (fp), 2003/04:K418
yrkande 18 (fp), 2003/04:A263 yrkandena 17 och 18
(c), 2003/04:A291 yrkandena 1 och 2 (fp),
2003/04:A307 yrkande 11 (fp), Ju489 yrkande 17 (c)
och A261 yrkande 5 (c).
Påföljd vid diskriminering m.m.
Utskottets förslag i korthet
Här behandlar utskottet några motioner som
innehåller krav på skärpning av
diskrimineringslagstiftningen och tar upp
påföljdsfrågor. Dessa frågor ingår i
Diskrimineringskommitténs uppdrag. Utskottet
avstyrker motionerna med hänvisning till
detta. Jämför reservation 1 (m, fp, kd, c).
Motionerna
Stefan Attefall m.fl. (kd) anser i motion N239
yrkande 15 att människor måste ges reella möjligheter
att själva kunna driva processer där de blivit
diskriminerade och att diskrimineringslagstiftningen
måste skärpas.
Yilmaz Kerimo och Tommy Waidelich (s) menar i motion
2003/04:A286 att en diskriminerande handling också
bör få en straffrättslig påföljd. Genom ett sådant
system skärper samhället sitt förhållningssätt och
markerar ett tydligare avståndstagande till all form
av diskriminering.
Utskottets ställningstagande
Diskrimineringskommittén ska i den mån lagstiftningen
brister i effektivitet eller det saknas skydd mot
diskriminering på vissa områden sträva efter att
åtgärda dessa brister. Frågan om
diskrimineringslagstiftningen ska skärpas är alltså
under utredning. När det gäller frågan om
straffrättslig påföljd vid diskrimineringsbrott kan
utskottet konstatera att redan 1999 års
diskrimineringsutredning såg över bestämmelsen om
olaga diskriminering och analyserade rättsväsendets
tillämpning av bestämmelsen. Utredningen ansåg att
det finns goda skäl att överväga att upphäva
straffbestämmelsen om olaga diskriminering om det i
stället skapas ett effektivt civilrättsligt
diskrimineringsskydd. Diskrimineringskommittén ska
enligt direktiven särskilt överväga om det finns skäl
att ersätta straffbestämmelsen om olaga
diskriminering med någon annan typ av reglering.
Frågan om straffrättslig påföljd är alltså också den
under övervägande. Kommittén är även fri att ta upp
sådana andra frågor inom ramen för uppdraget som
aktualiseras under utredningsarbetet. Inte heller i
dessa frågor är utskottet berett att föregripa
Diskrimineringskommitténs arbete. Utskottet avstyrker
därför motionerna 2003/04:A286 (s) och N239 yrkande
15 (kd).
Sveriges arbete i ILO
Utskottets förslag i korthet
I detta avsnitt behandlar utskottet en motion
om Sveriges handlande i ILO. Motionen
avstyrks. Jämför reservation 2 (fp).
Motionen
Folkpartiet menar i partimotionen 2003/04:K418
yrkande 11 att riksdagen bör göra ett
tillkännagivande till regeringen om att det är
angeläget att Sverige fortsätter sitt arbete med att
verka för att de diskrimineringsgrunder som omfattas
av ILO-konventionen nr 111 genom ett
tilläggsprotokoll utvidgas till att också avse
sexuell läggning.
Utskottets ställningstagande
I frågan om ILO-konventionen kan följande sägas.
Denna konvention (nr 111) om diskriminering
(anställning och yrkesutövning) med tillhörande
rekommendation antogs år 1958 av Internationella
arbetskonferensen. Konventionen ratificerades av
Sverige 1962. Den är en av de åtta "core labour
standards" som åberopas i ILO:s deklaration om
grundläggande principer och rättigheter i arbetslivet
och som antogs 1998. Konventionen har i mars 2005
ratificerats av 160 av ILO:s 177 medlemsländer.
Konventionen avser med diskriminering "varje
åtskillnad, uteslutning eller företräde på grund av
ras, hudfärg, kön, religion, politisk uppfattning,
nationell härstamning eller socialt ursprung, som har
till följd att likställdhet med avseende på
möjligheter eller behandling i fråga om anställning
eller yrkesutövning omintetgörs eller beskäres"
(artikel 1.1.a). Enligt konventionen menas med
diskriminering även varje sådan handling i övrigt
"som må angivas av vederbörande medlemsstat efter
samråd med representativa arbetsgivar- och
arbetstagarorganisationer, där sådana finns, ävensom
andra lämpliga organ" (artikel 1.1.b).
ILO:s oberoende expertkommitté utarbetar varje år
en särskild rapport (General Survey) om ett tema som
beslutats av ILO:s styrelse. År 1996 handlade denna
rapport om tillämpningen av konventionen nr 111 och
anknytande rekommendation.
Expertkommittén konstaterade i rapporten att inte
någon enda formell deklaration avgivits i anslutning
till konventionens artikel 1.1.b. om ytterligare
diskrimineringsgrunder, trots den utveckling som
kunnat noteras i många länder som har nationell
lagstiftning som inkluderar fler än de sju
diskrimineringsgrunderna enligt artikel 1.1.a.
Expertkommittén ställde frågan om tiden inte var
mogen att i ett tilläggsprotokoll inkludera andra
diskrimineringsgrunder än de som räknas upp i
konventionens artikel 1.1.a. Förslaget tillstyrktes
av Sveriges regeringsrepresentant i det aktuella
konferensutskottet.
Tänkbara diskrimineringsgrunder som nämndes i
sammanhanget var ålder, funktionshinder,
familjeansvar, språktillhörighet, civilstånd,
nationalitet, sexuell läggning, hälsotillstånd och
medlemskap i fackförening.
Under den tid Sverige innehade en plats i ILO:s
styrelse på regeringssidan (1996-1999) förordade
Sverige att detta ämne skulle sättas på konferensens
dagordning. Frågan fanns sedan på Arbetsbyråns lista
över tänkbara ämnen fram t.o.m. ILO:s styrelsemöte i
mars 2004.
Enligt vad utskottet inhämtat från
Regeringskansliet har frågan emellertid fått allt
mindre gehör. Det främsta argumentet uppges vara att
man inte önskar urholka de redan fastställda
rättigheterna och hindra ytterligare ratifikationer
av konventionen nr 111. Det ska noteras att förslaget
aldrig innebar att själva konventionen skulle ändras,
utan frågan gällde att ett tilläggsprotokoll skulle
utarbetas. I det förslag till ämnen på konferensens
dagordning 2007 som föreläggs ILO:s styrelse i mars
2005 förekommer frågan inte längre. Enligt en
underhandsbedömning är utsikterna inte särskilt ljusa
att driva frågan om ett tilläggsprotokoll med
framgång.
Med denna bakgrund förefaller möjligheterna
begränsade att nu få till stånd en sådan utvidgning
som fp-motionen avser. Utskottet utgår från att
frågan aktualiseras på nytt om förutsättningarna
skulle förändras. Motion 2003/04:K418 yrkande 11 (fp)
avstyrks.
Etnisk diskriminering
Utskottets förslag i korthet
I detta avsnitt behandlar utskottet ett antal
motioner om etnisk diskriminering.
Motionärerna tar upp frågor om kvotering,
skärpning av lagstiftningen, myndigheternas
handlingsplaner, DO:s organisation,
arbetsförmedlares bemötande av arbetssökande,
utredning av praxis, namndiskriminering,
bostadsmarknaden, skyddet för juridiska
personer och Europarådets nivåskala för att
bedöma språkkunskaper. Med hänvisning främst
till det utredningsarbete som pågår avstyrker
utskottet motionerna. Jämför reservation 3 (m,
fp, kd, c).
Motionerna
Kristdemokraterna uppger i kommittémotion
2003/04:Sf402 yrkandena 14, 18 och 19 att de aktiva
åtgärder som lagen sedan fyra år tillbaka kräver på
landets arbetsplatser inte har vidtagits på hälften
av dem. Regeringen bör verka för att arbetet
påskyndas med att upprätta handlingsplaner på
samtliga myndigheter för att främja etnisk mångfald
bland de anställda. Vidare bör åtgärder vidtas för
att komma tillrätta med problemet med diskriminering
bland arbetsförmedlare mot vissa arbetssökande. - I
kommittémotion Sf365 yrkandena 19 och 20 tar
Kristdemokraterna upp frågan om namndiskriminering
och menar att stat och kommun bör föregå med gott
exempel och införa rutiner för avkodifiering av
ansökningshandlingar. På så sätt säkerställer man att
arbetsgivaren vid rekrytering av personal inte tar
otillbörlig hänsyn till bl.a. namn. Därutöver bör
regeringen vidta nödvändiga åtgärder för att komma
till rätta med det negativa bemötandet av personer av
utländsk härkomst bland myndighetspersonal särskilt
vid arbetsförmedlingen.
Ana Maria Narti (fp) anser i motion A204 yrkandena 1
och 2 att det krävs en översyn och en skärpning av de
lagar som är avsedda att skydda människor från
etniska trakasserier även när dessa trakasserier
utförs av privatpersoner. Även praxis bör utredas i
sammanhanget.
Axel Darvik (fp) begär i motion 2003/04:A220 att en
utredning tillsätts för att se över om den
diskrimineringslagstiftning som gäller på
bostadsmarknaden behöver skärpas och hur kampen mot
diskriminering kan stärkas.
Miljöpartiet ifrågasätter i kommittémotion A262 om
den nya diskrimineringslagstiftningen uppfyller de
krav som finns i EG-direktivet (2000/43/EG) och menar
att det är nödvändigt att införa ett starkt skydd mot
diskriminering av juridiska personer.
Göran Lindblad (m) anser i motion A213 att
Europarådets nivåskala för att bedöma språkkunskaper
skulle kunna användas vid rekrytering och då motverka
diskriminering.
Luciano Astudillo (s) anför i motion 2003/04:A210 att
misstron och avståndet mellan människor ökar om inte
samhället kan garantera att alla behandlas lika.
Regeringen bör därför verka för att s.k. practice
testing (praktikprövning) blir tillåten när man vill
studera och bevisa förekomsten av etnisk
diskriminering.
Monica Green (s) menar i motion A224 att namn-
diskrimineringen på arbetsmarknaden bör motarbetas
genom att tjänsteansökningar till statliga
myndigheter avidentifieras. Staten bör gå före och
visa på möjligheterna att tillämpa ett sätt att
rekrytera som behandlar alla lika. Även Mariam Osman
Sherifay (s) föreslår i motion A373 att man bör
avpersonifiera ansökningshandlingar vid rekrytering
till offentliga arbeten.
Utskottets ställningstagande
Alla som bor i Sverige ska oavsett etniskt ursprung
ha lika rättigheter, skyldigheter och möjligheter.
Likhet inför lagen och skydd mot diskriminering för
alla och envar är grundläggande rättigheter som
erkänns i den allmänna förklaringen om de mänskliga
rättigheterna och i FN-konventionen om avskaffande av
alla former av rasdiskriminering. Som nämnts tidigare
kommer principen om det allmännas skyldighet att
motverka diskriminering av människor på grund av
nationellt eller etniskt ursprung till uttryck i
regeringsformen där det stadgas att lag eller annan
föreskrift inte får innebära att någon medborgare
missgynnas därför att han med hänsyn till ras,
hudfärg eller etniskt ursprung tillhör en minoritet.
Uttryckliga förbudsregler mot etnisk diskriminering
finns i lagen (1999:130) om åtgärder mot
diskriminering i arbetslivet på grund av etnisk
tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning,
lagen (2001:1286) om likabehandling av studenter i
högskolan och lagen (2003:307) om förbud mot
diskriminering. För att bestämmelsen ska få en reell
betydelse måste det finnas verktyg för att påvisa
diskriminering och planer för att komma tillrätta med
missförhållanden.
Den långsiktiga inriktningen på det inhemska
arbetet med att förebygga och motverka rasism m.m.
har lagts fast genom en nationell handlingsplan mot
rasism, främlingsfientlighet, homofobi och
diskriminering (skr. 2000/01:59).
Med anledning av motionsyrkandet om aktiva åtgärder
gör utskottet följande överväganden. I den nyssnämnda
lagen (1999:130) finns regler om aktiva åtgärder. Den
arbetsgivare som inte följer reglerna kan föreläggas
att fullgöra sina skyldigheter vid vite.
Diskrimineringsombudsmannen (DO) ansvarar för att
bestämmelserna efterlevs. Även de fackliga
organisationerna har en roll på detta område. Sedan
2001 har de enligt 26 § rätt att under vissa
förutsättningar ansöka om vitesföreläggande mot en
arbetsgivare som inte följer föreskrifterna om aktiva
åtgärder som avser t.ex. arbetsförhållanden.
Trots att arbetslösheten under de senare åren har
minskat bland personer födda utanför Sverige är
arbetslösheten fortfarande betydligt högre för denna
grupp än för infödda svenskar. Flera rapporter visar
också att endast ett litet antal av de utlandsfödda
akademikerna har ett arbete som motsvarar deras
utbildningsnivå. Det är nödvändigt av såväl
individuella som samhällsekonomiska och demografiska
skäl att bättre ta till vara all den kompetens som
finns hos personer som har en annan etnisk
tillhörighet än svensk.
De statliga myndigheterna har enligt förordningen
(1986:856) ett särskilt ansvar för genomförande av
integrationspolitiken. Sedan 1999 ska de statliga
myndigheterna upprätta handlingsplaner för att främja
etnisk och kulturell mångfald bland de anställda. DO
kommer under 2005 att genomföra en särskild
granskning av myndigheterna i detta avseende. Som
utskottet tidigare uttalat (2002/03:AU3) innebär
myndigheternas uppgift att fortlöpande beakta
samhällets etniska mångfald när verksamheten utformas
och bedrivs också att den etniska mångfalden bland de
anställda måste beaktas.
Andelen statsanställda med annan etnisk och
kulturell bakgrund än den svenska är fortfarande låg.
Det krävs därför fler och mer effektiva åtgärder från
myndigheterna för att öka andelen anställda med
utländsk bakgrund i statsförvaltningen inom de
närmaste åren.
Finansutskottet har nyligen behandlat ett antal
motionsyrkanden med anknytning till statens
arbetsgivarpolitik och problematiken kring bl.a.
etnisk och kulturell mångfald i statsförvaltningen
(2004/05:FiU18). Utskottet pekar bl.a. på två av
varandra oberoende kartläggningar av myndigheternas
arbete med handlingsplaner, vilka visar tecken på att
mångfaldsarbetet inte är lika prioriterat på
myndigheterna som övriga liknande frågor. Rapporterna
är Statskontorets rapport 2004:18 Handlingsplaner för
etnisk och kulturell mångfald - Ett lämpligt verktyg
för att stärka etnisk och kulturell mångfald i
staten? (juni 2004) och Integrationsverkets rapport
2004:04 Staten som förebild? Om planer, insatser och
utfall i 17 myndigheters arbete med etnisk mångfald,
(september 2004). Finansutskottet uttalar bl.a. att
andelen statsanställda med utländsk bakgrund ska vara
densamma som i befolkningen som helhet. Detta är
enligt finansutskottet en fråga om demokrati och
rättvisa, medborgarnas förtroende och statens
legitimitet. Staten ska vara ett föredöme som
arbetsgivare när det gäller etnisk och kulturell
mångfald i arbetslivet. Arbetsmarknadsutskottet
ställer sig bakom dessa uttalanden.
Några motioner tar upp frågan om s.k.
namndiskriminering. Biträdande finansministern har
nyligen som svar på en skriftlig fråga från en
riksdagsledamot anfört att det är angeläget att vidta
åtgärder för att öka mångfalden och minska risken för
diskriminering i arbetslivet. Regeringen planerar
därför att under våren 2005 tillsätta en utredning
som ser över förutsättningarna för att införa ett
generellt system med avidentifierade
ansökningshandlingar inom staten. Dessutom har
regeringen nyligen givit Integrationsverket i uppdrag
att kartlägga förekomsten och omfattningen av etnisk
och religiös diskriminering på den svenska
arbetsmarknaden. Enligt regleringsbrevet för 2005 ska
Integrationsverket genomföra en studie med s.k.
praktikprövning (eng. situation testing) för att
kunna påvisa eventuell diskriminering vid rekrytering
på arbetsmarknaden. Utgångspunkten är att ILO ska
genomföra studien. ILO-metoden innebär att personer
med samma kvalifikationer följs i en verklig
rekrytering. I ett första skede paras testpersoner
ihop. Individerna som paras ihop har samma formella
kvalifikationer och meriter och de klär sig och
bedöms uppträda på liknande sätt under
ansökningsprocessen. Endast en skillnad finns: en
individ tillhör "majoritetsbefolkningen" och en annan
"minoritetsbefolkningen".
I ett andra skede söker testpersonerna verkligt
existerande lediga arbeten som annonseras i tidningar
eller utlyses av arbetsförmedlingen eller genom
bemanningsföretag. I rekryteringen studeras
arbetsgivarens beteende i tre faser. I första fasen
studeras hur arbetsgivaren lämnar besked om ansökan,
sedan - om det är aktuellt - följs
anställningsintervjun och det slutliga beskedet.
Studien ska genomföras under 2006.
Med anledning av det som sägs i Kristdemokraternas
motion 2003/04:Sf402 om arbetsförmedlarna vill
utskottet betona att det självklart är oacceptabelt
om diskriminering förekommer av vissa arbetssökande.
Enligt 5 § lagen (2003:307) om förbud mot
diskriminering är sådan diskriminering förbjuden. Med
anledning av motion A262 (mp) om skydd mot
diskriminering för juridiska personer kan utskottet
konstatera att det ingår i Diskrimineringskommitténs
uppdrag att överväga om ett sådant skydd bör införas.
Vidare ska kommittén överväga om skyddet mot
diskriminering även bör omfatta situationer där
privatpersoner vänder sig till allmänheten vid
tillhandahållande av varor, tjänster och bostäder.
Utskottet anser det inte påkallat med ett
tillkännagivande om möjligheten att använda sig av
rekryteringsmetoder som t.ex. Europarådets nivåskala.
Utskottet avstyrker därför motion 2004/05:A213 (m).
I den mån övriga nu behandlade motioner inte kan
anses tillgodosedda genom det som utskottet anfört om
det redan pågående utredningsarbetet och de försök
och den utredning som förväntas bli påbörjade under
våren avstyrker utskottet motionerna 2003/04:Sf402
yrkandena 14, 18 och 19 (kd), 2003/04:A210 (s),
2003/04:A220 (fp), Sf365 yrkandena 19 och 20 (kd),
A204 yrkandena 1 och 2 (fp), A224 (s), A262 (mp) och
A373 (s).
Kvotering och positiv särbehandling
Utskottets förslag i korthet
Utskottet behandlar här en motion om kvotering
och positiv särbehandling. Utskottet avstyrker
motionen med hänvisning till pågående
utredningsarbete. Jämför reservation 4 (m).
Motionen
Moderaterna menar i kommittémotion 2003/04:Sf325
yrkandena 25 och 26 att det är såväl oacceptabelt som
samhällsekonomiskt slöseri att människor särbehandlas
negativt eller diskrimineras på arbetsmarknaden. Både
kvotering och positiv särbehandling för emellertid
med sig att människor diskrimineras och är därför
ingen lösning på problemet.
Utskottets ställningstagande
När det gäller särbehandling och kvotering kan det
till en början konstateras att lag eller föreskrift
inte får innebära att en medborgare missgynnas därför
att han med hänsyn till ras, hudfärg eller etniskt
ursprung tillhör en minoritet, 2 kap. 15 §
regeringsformen. Bestämmelsen förbjuder inte
lagregler om positiv särbehandling av personer som
tillhör etniska minoriteter. Frågan om positiv
särbehandling diskuterades redan vid tillkomsten av
1999 års lag om åtgärder mot etnisk diskriminering i
arbetslivet. Regeringen ansåg då att det inte var
nödvändigt med en sådan reglering men uteslöt inte
att frågan kunde prövas på nytt när lagen varit i
kraft en tid. I Diskrimineringskommitténs uppdrag
ingår nu att överväga frågan. Eftersom detta arbete
inte bör föregripas avstyrker utskottet motion
2003/04:Sf325 yrkandena 25 och 26 (m).
Diskriminering på grund av
funktionshinder
Utskottets förslag i korthet
Här behandlas en motion om diskriminering på
grund av funktionshinder. Utskottet avstyrker
motionen med hänvisning till pågående
utredningsarbete.
Motionen
Kaj Nordquist (s) anför i motion A285 att många
människor med funktionshinder inte får det stöd på
arbetsplatsen som de skulle behöva.
Diskrimineringslagstiftningen bör skärpas så att
arbetsgivaren är skyldig att vidta åtgärder under
pågående anställning när det finns ett sådant behov.
Utskottets ställningstagande
Enligt artikel 5 i arbetslivsdirektivet (2000/78/EG)
ska arbetsgivare vidta de åtgärder som behövs i det
konkreta fallet för att göra det möjligt för en
person med funktionshinder att få tillträde till,
delta i eller göra karriär i arbetslivet.
Lagen (1999:132) om förbud mot diskriminering i
arbetslivet på grund av funktionshinder innehåller en
skadeståndssanktionerad bestämmelse om stöd- och
anpassningsåtgärder. Bestämmelsen är konstruerad så
att lagens förbud mot direkt diskriminering även
gäller då en arbetsgivare vid anställning, befordran
eller utbildning för befordran genom att vidta stöd-
och anpassningsåtgärder kan skapa en situation för en
person med funktionshinder som är likartad med den
för personer utan sådant funktionshinder. En
förutsättning för bestämmelsens tillämplighet är att
det skäligen kan krävas av arbetsgivaren att denne
vidtar sådana åtgärder.
Bestämmelser som ställer generella krav på hur
arbetsplatser ska utformas finns i arbetsmiljölagen
(1977:1160). Sedan 2002 har Arbetsmiljöverket (AV)
ett samlat ansvar för handikappfrågor inom
arbetsmiljöområdet och för att de handikappolitiska
målen nås. Verket ska inom ramen för detta uppdrag
vara samlande, stödjande och pådrivande i förhållande
till övriga parter på området. AV har i rapporten
Etappmål för AV:s sektorsansvar inom handikappområdet
(2004-05-03) redovisat hur verkets arbete med att nå
de handikappolitiska målen ska genomföras.
Utskottet vill betona att AV har ett stort ansvar
för att driva på denna utveckling och för att arbetet
prioriteras inom verket. Precis som de statliga
myndigheterna bör vara föredömen när det gäller
integrationsfrågor bör myndigheterna ligga långt fram
även när det gäller att anpassa arbetsmiljön till
personer med olika funktionshinder. Även här bör de
alltså vara föredömen som arbetsgivare. Utskottet
vill även hänvisa till vad som sades i förarbetena
till lagen om diskriminering (prop. 2002/03:65).
Regeringen konstaterade att gällande rätt innehåller
en omfattande reglering av arbetsgivares skyldigheter
att vidta stöd- och anpassningsåtgärder eller
insatser av motsvarande art i ett bestående
anställningsförhållande. Samtidigt kunde det
ifrågasättas om dessa regler fullt ut kan anses
motsvara EG-direktivets krav, särskilt med beaktande
av möjligheten för en enskild att få rätten till
stöd- och anpassningsåtgärder prövad. Regeringen
menade att det vore en fördel om en arbetsgivares
skadeståndssanktionerade skyldigheter i fråga om
stöd- och anpassningsåtgärder både vid anställningar
och i bestående anställningsförhållanden hölls
samlade i en och samma lagstiftning. I propositionen
uttalades att frågan om reglering av arbetsgivares
skyldigheter att vidta stöd- och anpassningsåtgärder
under pågående anställning skulle beredas
ytterligare. Enligt underhandsuppgift från
Regeringskansliet kommer resultaten av övervägandena
att läggas fram i en departementspromemoria.
Utskottet är inte berett att föregripa detta arbete
och avstyrker därför motion A285 (s).
Diskriminering på grund av ålder
Utskottets förslag i korthet
Utskottet behandlar i avsnittet ett antal
motioner om diskriminering på grund av ålder.
Motionerna avser diskriminering av såväl äldre
som yngre. Utskottet avstyrker samtliga
motioner med hänvisning till
Diskrimineringskommitténs pågående
utredningsarbete.
Motionerna
Folkpartiet anför i partimotion So357 yrkandena 1 och
2 att det som partiet benämner ålderismen mycket
sannolikt har bidragit till den låga
förvärvsfrekvensen bland 60-64-åringar. För att
undanröja de hinder som finns på arbetsmarknaden för
äldre behövs en nationell handlingsplan. Regeringen
bör återkomma med ett förslag mot
åldersdiskriminering i arbetslivet. Förändrade regler
om åldersgränser för äldre i statliga styrelser m.m.
behövs också.
Kristdemokraterna menar i kommittémotionerna
2003/04:A308 yrkande 1 och A353 yrkande 1 att det
snabbt bör införas ett förbud mot diskriminering av
äldre. Sven Brus (kd) är i motion 2003/04:A211 av
samma uppfattning och pekar på att den faktiska
pensionsåldern i dag är strax under 60 år. För att
göra det möjligt för de äldre som önskar stanna kvar
längre på arbetsmarknaden krävs bl.a. förändringar i
lagar och regelverk.
Miljöpartiet uppger i kommittémotion A320 yrkande 3
att det såväl i USA som i Finland är förbjudet att
särbehandla människor på grund av ålder. Motsvarande
framförs i motion 2003/04:A283 yrkande 3 av Ulf Holm
m.fl. (mp). I Sverige saknas strategier för att komma
till rätta med detta problem. En uppförandekod av det
slag som finns i Storbritannien bör införas även för
svenska arbetsgivare.
Gustav Fridolin (mp) begär i motion Ju332 yrkande 4
att åldersdiskriminering ska förbjudas på samma sätt
som annan diskriminering. I dag är det inte förbjudet
att diskriminera unga. Exempelvis får en affär
förbjuda vissa åldersgrupper från att handla där.
Utskottets ställningstagande
I dag finns det ingen lagstiftning i Sverige som
uttryckligen förbjuder diskriminering på grund av
ålder. Direktivet om likabehandling i arbetslivet
(2000/78/EG) innehåller dock ett sådant förbud. I
Diskrimineringskommitténs uppdrag ingår att lämna
förslag om hur ett förbud ska kunna genomföras i
svensk lag och att kartlägga i vilken utsträckning
det finns ett behov av att införa sådan lagstiftning
på andra samhällsområden än arbetslivet. Även frågan
om tillsyn ska övervägas. I kommitténs direktiv sägs
att det kan finnas fullt godtagbara skäl till att
personer behandlas olika beroende på ålder. Vidare
uttalas att det är troligt att ett sådant
diskrimineringsförbud måste förses med en rad
undantag och att detta i särskilt hög grad gäller på
socialförsäkringsområdet och i fråga om olika typer
av sociala förmåner och insatser.
Utskottet har tidigare uttalat (2002/03:AU3) att
den tillgång som äldre utgör på arbetsmarknaden inte
tas till vara som man borde. Utskottet välkomnade
därför att frågan om lagstiftning mot
åldersdiskriminering nu är under utredning. Med en
allt äldre befolkning blir det dessutom svårt att
klara välfärden. Ansträngningar måste därför göras
för att äldre personer ska kunna stanna kvar längre i
arbetslivet. Här kan nämnas att utskottet senare
under våren avser att arrangera en hearing om äldre
på arbetsmarknaden. Kravet på en uppförandekod för
företag har behandlats tidigare av utskottet
(2002/03:AU3). Utskottet anförde då att EG-direktivet
torde kräva reglering genom lagstiftning även om en
lagreglering självfallet inte utesluter värdet av
uppförandekoder. Utskottet är inte av annan
uppfattning nu och avstyrker därför motionen med
förslag om uppförandekoder.
Sammanfattningsvis är utskottet inte heller i
frågor som rör diskriminering på grund av ålder
berett att föregripa Diskrimineringskommitténs
arbete. Utskottet avstyrker därför motionerna
2003/04:A211 (kd), 2003/04:A283 yrkande 3 (mp),
2003/04:A308 yrkande 1 (kd), Ju332 yrkande 4 (mp),
So357 yrkandena 1 och 2 (fp), A320 yrkande 3 (mp) och
A353 yrkande 1 (kd).
HBT-frågor (frågor som rör homo- och
bisexuella och transpersoner)
Utskottets förslag i korthet
Med anledning av ett antal motionsförslag om
skydd mot diskriminering på grund av bl.a.
könsidentitet hänvisar utskottet bl.a. till
det utredningsarbete som
Diskrimineringskommittén nu genomför.
Motionerna avstyrks. Jämför reservation 5 (c).
Vänsterpartiet anför i partimotionen U257 yrkande 29
att regeringen bör lägga fram ett lagförslag med
förbud mot diskriminering i arbetslivet på grund av
könsidentitet. Partiet förutsätter att
Diskrimineringskommittén problematiserar frågan om
vilken ombudsman som ska hantera diskriminering på
grund av könsidentitet.
Centerpartiet anför i kommittémotion So604 yrkande 6
att lagstiftningen mot diskriminering måste vara
stark och hävdas kraftfullt av de lagvårdande
myndigheterna. Lagen som förbjuder diskriminering i
arbetslivet på grund av sexuell läggning omfattar
inte elever vid grundskolor och gymnasier,
vuxenstuderande och värnpliktiga. Lagen om
likabehandling av studenter i högskolan omfattar inte
värnpliktiga och studerande vid militärhögskolorna.
Detta bör åtgärdas.
I motionen A346 yrkandena 1 och 2 av Tasso Stafilidis
m.fl. (v, fp, c, mp) och i den i dessa delar
likalydande motionen 2003/04:A306 yrkandena 2 och 3
av Birgitta Ohlsson m.fl. (fp, v, c, mp) anförs att
transpersoner i dag har ett svagt rättsligt skydd.
Persongruppen bör omfattas av lagen om förbud mot
diskriminering i arbetslivet på grund av sexuell
läggning. Det är lämpligt att frågor om
diskriminering i arbetslivet av alla transpersoner
behandlas av samma myndighet, HomO. Vidare bör
lagstiftningen anpassas så att den på alla punkter
omfattar det skydd för transsexuella som uttalas i
Europaparlamentets "Recommendation 1117 (1989) On the
condition of transsexual" och "Resolution on
discrimination against transsexuals" där ett
lagstadgat förbud mot diskriminering av transsexuella
i arbetslivet rekommenderas. Lagstiftningen bör också
anpassas till EG-domstolens dom i mål C-13/94.
Även motionärerna i den enskilda motionen A351
yrkande 2 av Börje Vestlund och Anders Bengtsson (s)
är av uppfattningen att transpersoner bör omfattas av
lagen om förbud mot diskriminering i arbetslivet på
grund av sexuell läggning. Frågor om diskriminering i
arbetslivet av transpersoner bör behandlas av
ombudsmannen mot diskriminering på grund av sexuell
läggning, HomO.
Utskottets ställningstagande
Med sexuell läggning avses i lagen (1999:133) om
förbud mot diskriminering i arbetslivet på grund av
sexuell läggning homo-, bi- och heterosexuell
läggning.
Utskottet vill inledningsvis hänvisa till den
studie om arbetsvillkor bland homo- och bisexuella
som Arbetslivsinstitutet genomförde på uppdrag av
regeringen med början i december 2002. Uppdraget
redovisas i rapport nr 2004:16 Redovisning av
regeringsuppdraget att beforska homo- och bisexuellas
arbetsvillkor. Rapporten visar bl.a. att många
personer med en icke-heterosexuell läggning upplever
sig diskriminerade såväl genom direkta trakasserier
som genom mer subtil diskriminering. Utskottet ser
allvarligt på detta. Det är självklart oacceptabelt,
och ett målmedvetet och handlingsinriktat arbete är
nu nödvändigt för att komma tillrätta med problemen.
Med samlingsbegreppet transpersoner brukar man
enligt direktiven till Diskrimineringskommittén avse
transvestiter, transsexuella och andra personer som
har en könsidentitet eller ett beteende som tidvis
eller alltid skiljer sig från vad som enligt
stereotypa eller utbredda föreställningar kan
förväntas beroende på deras biologiska kön. Det
konstateras att transsexualism både inom EG-rätten
och i svensk rätt ansetts vara en fråga om
könstillhörighet och inte om sexuell läggning.
Transsexuella skulle därmed enligt
utredningsdirektiven ha ett skydd i arbetslivet och i
högskolan genom jämställdhetslagen och lagen om
likabehandling av studenter inom högskolan. Detta
skydd omfattar emellertid enligt direktiven inte
övriga transpersoner.
I Diskrimineringskommitténs uppdrag ingår nu att
överväga om ett skydd mot diskriminering av alla
transpersoner bör införas. Utredningen ska göra en
kartläggning och analys av behovet av och formerna
för en reglering av ett sådant förbud. Ett
ställningstagande ska göras i frågan om vilken
personkrets som ska omfattas av ett eventuellt
förbud, hur ett förbud lämpligen kan avgränsas och
sanktioneras och hur det ska förhålla sig till
förbudet mot könsdiskriminering.
Med anledning av motion So604 yrkande 6 kan nämnas
att det i kommitténs uppdrag också ingår att se över
om ett skydd mot diskriminering ska införas för dem
som fullgör värnplikt och civilplikt. När det gäller
elevers rättigheter har Skolansvarsutredningen
nyligen lämnat förslag till en lag som främjar lika
rättigheter och motverkar diskriminering och annan
kränkande behandling på skolområdet (SOU 2004:50).
Förslaget har remissbehandlats och bereds för
närvarande inom Regeringskansliet.
I EG-domstolens avgörande i mål C-13/94 uttalas
bl.a. att en uppsägning av en transsexuell person som
beror på dennes könsbyte, med hänsyn till syftet med
direktivet 76/207 om genomförandet av principen om
likabehandling av kvinnor och män i fråga om tillgång
till anställning, yrkesutbildning och befordran samt
arbetsvillkor, strider mot artikel 5.1 i detsamma.
I den mån de behandlade motionerna inte tillgodoses
genom det nu anförda avstyrker utskottet motionerna
2003/04:A306 yrkandena 2 och 3 (fp, v, c, mp), U257
yrkande 29 (v), So604 yrkande 6 (c), A346 yrkandena 1
och 2 (v, fp, c, mp) och A351 yrkande 2 (s).
Reservationer
Utskottets förslag till riksdagsbeslut och
ställningstaganden har föranlett följande
reservationer. I rubriken anges inom parentes vilken
punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som
behandlas i avsnittet.
1. Påföljd vid diskriminering m.m. (punkt 2) (m,
fp, kd, c)
av Margareta Andersson (c), Anders G Högmark (m),
Tina Acketoft (fp), Stefan Attefall (kd), Patrik
Norinder (m), Carl B Hamilton (fp) och Henrik
Westman (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 2 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs under Ställningstagande i
reservation 1. Riksdagen bifaller därmed motion
2004/05:N239 yrkande 15 (kd) och avslår motion
2003/04:A286 (s).
Ställningstagande
Den nuvarande integrationspolitiken har haft ett
omhändertagandeperspektiv och misslyckats.
Förvärvsfrekvensen bland utrikes födda är skrämmande
låg. Klyftorna mellan människor vidgas socialt och
ekonomiskt, vilket naturligtvis leder till stora
spänningar.
En invandrare ska inte automatiskt behandlas som
någon som behöver hjälp. Alla människor ska oavsett
födelseort behandlas som den resurs de är. I detta
sammanhang är makten över den egna vardagen viktig.
Snabba ingångar till bl.a. arbetsmarknaden skapar
vardagsmakt. Arbete ger invandrare möjlighet att lära
sig språket och tillgång till viktiga sociala
kontakter. Möjligheterna till praktik/arbete
kombinerat med svenskundervisning knuten till
individens yrkes- och utbildnings- eller
intresseområde bör utvecklas enligt de olika
framgångsrika försök som startade i
Stockholmsregionen under föregående mandatperiod.
Det är allas gemensamma ansvar att motarbeta och
förhindra att diskriminering och mobbning förekommer
på arbetsplatser. Utvärderingen av den s.k.
storstadssatsningen visade att det arbetet saknade
långsiktighet. Inte heller angreps de strukturella
faktorer som skapar segregation, t.ex.
diskriminering.
Varje människas önskemål att samarbeta och
integreras bygger på att man känner sig respekterad
och inte blir diskriminerad.
Antidiskrimineringsarbetet, som ska ha sin grund i de
mänskliga rättigheterna, är i detta sammanhang helt
grundläggande.
Diskriminering förekommer tyvärr dagligen på
arbetsmarknaden, på bostadsmarknaden, i rättsväsendet
osv. Människor måste därför ges reella möjligheter
att själva kunna driva processer när de blivit
diskriminerade genom att det t.ex. ges förbättrade
möjligheter till rättshjälp, vilket vi utvecklar
närmare i reservation nr 23 i justitieutskottets
betänkande 2004/05:JuU1.
Vi anser med hänsyn till det anförda att riksdagen
med anledning av motion N239 yrkande 15 bör ge
regeringen tillkänna vad vi anfört om en skärpning av
diskrimineringslagstiftningen. Motion 2003/04:A286
(s) bör avslås.
2. Sveriges arbete i ILO (punkt 3) (fp)
av Tina Acketoft (fp) och Carl B Hamilton (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 3 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs under Ställningstagande i
reservation 2. Riksdagen bifaller därmed motion
2003/04:K418 yrkande 11 (fp).
Ställningstagande
ILO-konventionen nr 111 trädde i kraft 1960 och
syftar till att motverka diskriminering på
arbetsmarknaden. Diskriminering definieras i artikel
1 i konventionen som särbehandling på grund av ras,
hudfärg, kön, religion, politisk uppfattning,
nationell härstamning eller socialt ursprung. Sexuell
läggning omfattas alltså inte.
Redan 1966 föreslog en kommitté inom ILO att
konventionen skulle utvidgas till att även omfatta
diskriminering på grund av sexuell läggning.
Förslaget antogs dock inte, framför allt beroende på
motstånd från vissa muslimska länder.
Sverige har inom ILO verkat för att antalet
diskrimineringsgrunder bör utvidgas genom ett
tilläggsprotokoll. Det är viktigt att Sverige inte nu
ger upp detta angelägna arbete utan fortsätter att
vara pådrivande i processen att skapa ett
konventionsskydd mot diskriminering på
arbetsmarknaden också på grunden sexuell läggning.
Vi anser att riksdagen med anledning av motion
2003/04:K418 yrkande 11 (fp) för regeringen bör
tillkännage som sin mening vad vi har anfört ovan om
ILO-konventionen nr 111.
3. Etnisk diskriminering (punkt 4) (m, fp, kd,
c)
av Margareta Andersson (c), Anders G Högmark (m),
Tina Acketoft (fp), Stefan Attefall (kd), Patrik
Norinder (m), Carl B Hamilton (fp) och Henrik
Westman (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 4 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs under Ställningstagande i
reservation 3. Riksdagen bifaller därmed motionerna
2003/04:Sf402 yrkandena 14, 18 och 19 (kd),
2004/05:Sf365 yrkandena 19 och 20 (kd) och
2004/05:A213 (m) och avslår motionerna 2003/04:A210
(s), 2003/04:A220 (fp), 2004/05:A204 yrkandena 1 och
2 (fp), 2004/05:A224 (s), 2004/05:A262 (mp) och
2004/05:A373 (s).
Ställningstagande
Det är allas gemensamma ansvar att motarbeta och
förhindra diskriminering och mobbning på
arbetsplatserna. Diskriminering är ett övergrepp, och
det är tragiskt när en person med stor potential inte
får komma till sin fulla rätt. Diskriminering i
arbetslivet innebär dessutom ett ekonomiskt problem
för såväl den enskilde som samhället i stort.
Enligt en undersökning har alltfler arbetsgivare
och fackliga företrädare kunskap om lagarna mot
etnisk och religiös diskriminering. De aktiva
åtgärder som vidtas är dock få. Staten har ett
särskilt ansvar som föredöme i detta sammanhang.
Regeringen har uppdragit åt samtliga myndigheter att
upprätta handlingsplaner för att främja etnisk
mångfald bland sina anställda, och bör nu verka för
att arbetet påskyndas.
Den som söker arbete ska värderas efter meriter.
För att säkerställa att en arbetsgivare vid
rekrytering av personal inte tar otillbörlig hänsyn
till bl.a. namn bör ansökningshandlingar
avidentifieras. Den sökandes personuppgifter ersätts
då med en kod. Stat och kommun bör föregå med gott
exempel och införa sådana rutiner.
På de flesta arbetsplatser krävs i dag kunskaper i
svenska. Platsannonser innehåller ofta krav på
kunskaper i det svenska språket. Europarådets
nivåskala är ett internationellt godkänt redskap i
språkbedömning som syftar till att skapa en gemensam
europeisk standard för språkliga nivåer. Nivåskalan
kan bidra till att motverka diskriminering eftersom
den är tydlig och kan användas för att ställa rimliga
krav på kunskaper i svenska anpassade till vad varje
arbete kräver i detta avseende.
Av en rapport framgår att invandrares kontakter med
arbetsförmedlare entydigt varit negativa upplevelser.
Förutom bristande eller felaktig information,
likgiltighet och arrogans vittnar intervjuerna om
direkt diskriminering från arbetsförmedlarna.
Arbetsförmedlingen anklagas bl.a. för att hänvisa
invandrarna till typiska invandrararbeten, att
bekräfta bilden av det utanförskap man redan känner,
att bemöta egna initiativ mycket negativt, att
rekommendera de arbetssökande att glömma sina yrken
osv. Dessa uppgifter är oerhört allvarliga. Under
2002 mottog DO 50 anmälningar som på något sätt
anknöt till arbetsmarknadsområdet, arbetsgivare
undantagna. DO har samarbetat med
Arbetsmarknadsverket för att säkra att det inte
förekommer etnisk diskriminering bland
arbetsförmedlarna. Trots detta ansåg DO så sent som
förra året att problemet kvarstod. Den
socialdemokratiska regeringen måste nu vidta
nödvändiga åtgärder för att komma till rätta med
uppgifterna om det negativa bemötandet bland
myndighetspersonal, särskilt arbetsförmedlingen.
Vi anser att riksdagen med anledning av motionerna
2003/04:Sf402 yrkandena 14, 18 och 19 (kd), Sf365
yrkandena 19 och 20 (kd) och A213 (m) för regeringen
bör tillkännage som sin mening vad vi har anfört om
etnisk diskriminering. Motionerna 2003/04:A210 (s),
2003/04:A220 (fp), A204 yrkandena 1 och 2 (fp), A224
(s), A262 (mp) och A373 (s) bör avslås.
4. Kvotering och positiv särbehandling (punkt 5)
(m)
av Anders G Högmark (m), Patrik Norinder (m) och
Henrik Westman (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 5 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs under Ställningstagande i
reservation 4. Riksdagen bifaller därmed motion
2003/04:Sf325 yrkandena 25 och 26.
Ställningstagande
Som vi tidigare har framfört är den moderata
utgångspunkten att alla människor har rätt att ses
som individer och bedömas efter sina erfarenheter,
kvalifikationer och ambitioner. Avvikelse från detta
är diskriminering. Även om det görs med aldrig så
goda avsikter är det fel att politiskt reducera
människor till delar av kvotgrupper eller ovanifrån
placera in dem i kollektiv. Regeringen har vid flera
tillfällen talat om att införa positiv särbehandling
av invandrare på arbetsmarknaden. Detta är ett
klassiskt recept för nya motsättningar och växande
spänningar mellan människor. Ytterst är regeringens
vilja till positiv särbehandling ett uttryck för
uppgivenhet.
Regeringen vill också att myndigheter ska redovisa
anställdas etniska ursprung i syfte att samhällets
etniska sammansättning ska återspeglas i
myndigheternas personalsammansättning. Varför ska en
anställd behöva uppge sitt etniska ursprung? Att
legitimera att människors ursprung, helt skilt från
individens förmåga och taget för sig, skulle vara en
relevant faktor vid anställning är kontraproduktivt.
Kan argumentet användas åt ena hållet kan det också
missbrukas åt det andra. Vi anser att målet i denna
fråga måste vara det motsatta, nämligen att ursprung
beaktas så lite som möjligt vid anställning. Ursprung
är inte en egenskap eller en färdighet och saknar
därför relevans i anställningssituationer.
Kvotering och särbehandling är teoretiskt olika
saker även om de i praktiken ofta hänger ihop. Så
kallad positiv särbehandling för med sig att vissa
människor diskrimineras när deras erfarenheter,
kvalifikationer och ambitioner får stå tillbaka för
politiskt fastlagda rekryteringsmål som tagits fram
för att gynna andra människor tillhörande en viss
politiskt definierad grupp. Även om den grupp som ska
gynnas kan anses vara underrepresenterad eller
felbehandlad på arbetsmarknaden eller i andra
sammanhang, så innebär kvotering inget annat än att
ännu ett fel begås. Att människor i den ena mer eller
mindre godtyckligt definierade gruppen felbehandlas
gör det inte rätt att felbehandla människor i någon
annan grupp.
Vi anser att riksdagen med anledning av motion
2003/04:Sf325 yrkandena 25 och 26 (m) bör tillkännage
för regeringen vad vi anfört om kvotering och positiv
särbehandling.
5. HBT-frågor (punkt 8) (c)
av Margareta Andersson (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 8 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs under Ställningstagande i
reservation 5. Riksdagen bifaller därmed motion
2004/05:So604 yrkande 6 (c) och avslår motionerna
2003/04:A306 yrkandena 2 och 3 (fp, v, c, mp),
2004/05:U257 yrkande 29 (v), 2004/05:A346 yrkandena 1
och 2 (v, fp, c, mp) och 2004/05:A351 yrkande 2 (s).
Ställningstagande
Många homo- och bisexuella personer och transpersoner
upplever fortfarande diskriminering i arbetslivet och
i andra delar av samhällslivet. Undersökningar i
jämförbara länder tyder på att homo- och bisexuella
och transpersoner missgynnas i löneutveckling och i
karriärutsikter i jämförelse med heterosexuella
personer med motsvarande utbildnings- och
kompetensnivå.
Det krävs en grundlig samhällsdebatt och den typ av
attitydförändringar som blir följden av samtal mellan
människor på arbetsplatser, i familjer, i föreningar
och andra delar av det civila samhället för att råda
bot på detta.
Lagen som förbjuder diskriminering i arbetslivet på
grund av sexuell läggning omfattar inte elever vid
grundskolor och gymnasier, vuxenstuderande och
värnpliktiga. Lagen om likabehandling av studenter i
högskolan omfattar inte värnpliktiga och studerande
vid militärhögskolorna, vilket med tanke på lagens
innehåll vore lämpligt. Detta bör åtgärdas.
Regeringen bör därför återkomma med förslag om
ändring i lagen om förbud mot diskriminering i
arbetslivet på grund av sexuell läggning och i lagen
om likabehandling av studenter i högskolan.
Vad som här anförts bör ges regeringen tillkänna. Det
innebär att motion So604 yrkande 6 (c) tillstyrks och
att motionerna 2003/04:A306 yrkandena 2 och 3 (fp, v,
c, mp), U257 yrkande 29 (v), A346 yrkandena 1 och 2
(v, fp, c, mp) och A351 yrkande 2 (s) avstyrks.
Särskilda yttranden
Utskottets beredning av ärendet har föranlett
följande särskilda yttranden. I rubriken anges inom
parentes vilken punkt i utskottets förslag till
riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.
1. En sammanhållen diskrimineringslagstiftning
m.m. och diskriminering på grund av ålder
(punkterna 1 och 7) (m, fp, kd, c)
av Margareta Andersson (c), Anders G Högmark (m),
Tina Acketoft (fp), Stefan Attefall (kd), Patrik
Norinder (m), Carl B Hamilton (fp) och Henrik Westman
(m).
En gemensam lagstiftning och en ombudsmannamyndighet
Alla människor är lika i värde och rättigheter. Det svenska
samhället kan visserligen uppfattas som tolerant och
öppet men strukturell diskriminering förekommer i
Sverige varje dag. Arbetsmarknaden utgör inget
undantag. Människor diskrimineras på grund av kön,
etnicitet, religion, sexuell läggning eller
funktionshinder.
Den svenska diskrimineringslagstiftningen finns i
dag i en rad olika lagar vilka endast delvis är
samordnade. Detta gör bestämmelserna svåröverskådliga
och ineffektiva. Lagarnas efterlevnad bevakas av
olika ombudsmän, vilket understryker splittringen. Om
vi på allvar vill bekämpa diskriminering och värna om
alla människors lika rättigheter och möjligheter
måste vi skapa en effektiv lagstiftning som erbjuder
ett starkt skydd mot diskriminering och upprättelse
om diskriminering inträffar. En sammanhållen
diskrimineringslagstiftning skulle på ett tydligt
sätt markera att diskriminering inte kan accepteras.
En sådan lag skulle också skapa en större
överskådlighet och underlätta för enskilda, fackliga
organisationer och arbetsgivare att implementera
lagstiftningen i arbetslivet. Med en sammanhållen
lagstiftning som omfattar större delen av
samhällslivet skulle även de fem
ombudsmannafunktionerna kunna samordnas i en
myndighet under riksdagen.
Som vi tidigare har framhållit vid ett flertal
tillfällen bör det därför snarast möjligt införas en
sammanhållen, enhetlig och tydlig lagstiftning mot
diskriminering liksom ett samlat ombudsmannaämbete
med riksdagen som huvudman.
Diskriminering på grund av ålder
Äldre personer är en resurs också på arbetsmarknaden. I
samhället finns i dag en negativ bild av åldrandet
och av äldre människor som skapar en grogrund för
diskriminering. Diskrimineringen finns framför allt i
arbetslivet. Ett av de stora hoten mot den framtida
välfärden är att relationstalet mellan yrkesarbetande
och pensionärer blir för lågt. Vi behöver arbeta
längre för att kunna klara sjukvård, omsorg och goda
pensioner. Det är därför nödvändigt att vi
underlättar för de äldre som vill, orkar och kan
arbeta att arbeta så länge som de önskar och på de
villkor som passar dem. Frihet och trygghet ska
prägla den svenska arbetsmarknaden.
I EU:s diskrimineringslagstiftning finns ett
uttryckligt förbud mot diskriminering på grund av
ålder. I flera andra EU-länder finns redan ett sådant
förbud. I Sverige utreds fortfarande hur EG-
direktivet 2000/78/EG av den 27 november 2000 om
inrättande av en allmän ram för likabehandling i
arbetslivet ska genomföras i svensk rätt med avseende
på ålder. Det är nödvändigt att det så snart som
möjligt också i Sverige införs ett förbud mot
diskriminering i arbetslivet på grund av ålder.
Diskrimineringskommitténs arbete
Frågan om skydd mot diskriminering på grund av ålder ingick
ursprungligen i uppdraget för 2001 års
diskrimineringsutredning och lyftes sedan över till
Diskrimineringskommittén. Kommittén behandlar nu
denna fråga liksom frågorna om en sammanhållen
diskrimineringslagstiftning och en samordning eller
sammanslagning av några eller samtliga ombudsmän samt
om den eller de framtida ombudsmannainstitutioner som
föreslås ska vara underställda regeringen eller
riksdagen. Kommittén skulle från början ha slutfört
sitt uppdrag den 1 december 2004, men har upprepade
gånger fått tilläggsdirektiv och förlängd
utredningstid. Nu senast förlängdes kommitténs
utredningstid till den 31 januari 2006. Det är inte
tillfredsställande att frågorna gång på gång skjuts
på framtiden. Regeringen bör därför verka för att en
sammanhållen diskrimineringslagstiftning som
förbjuder diskriminering på grund av ålder och en
samordnad myndighet underställd riksdagen kommer till
stånd snarast.
2. Diskriminering på grund av ålder (punkt 7)
(mp)
av Ulf Holm (mp).
Miljöpartiet kan inte tolerera att någon grupp
utsätts för diskriminering på arbetsmarknaden. I den
rättighetsstadga som EU beslutade på toppmötet i Nice
slogs fast att alla har rätt att arbeta (artikel 15)
och att diskriminering på grund av ålder ska vara
förbjuden (artikel 21).
Åldersdiskriminering är alltså i sig ett brott mot
mänskliga rättigheter och borde egentligen vara
tillräcklig anledning för arbetsmarknadsutskottet att
föreslå åtgärder mot utvecklingen på arbetsmarknaden.
I Sverige saknas strategier för att komma till rätta
med problemet med särbehandling på grund av ålder,
och det är fullt lagligt för företagare att ägna sig
åt åldersdiskriminering.
Det är nu dags att göra något åt diskrimineringen
av äldre. I Storbritannien finns en kommission för
lika rättigheter (EOC) som hanterar alla sorters
diskrimineringsfrågor. I Storbritannien finns ingen
lag mot åldersdiskriminering. I stället har
regeringen valt att publicera en uppförandekod för
arbetsgivarna (Code of Practice). Den svenska
regeringen bör följa det brittiska exemplet och
införa en uppförandekod för svenska arbetsgivare.
3. HBT-frågor (punkt 8) (v, mp)
av Camilla Sköld Jansson (v) och Ulf Holm (mp).
Alla människor ska kunna leva ett värdigt liv oavsett
sexuell läggning eller könsidentitet. Tyvärr finns
det i dag ett förtryck av homo- och bisexuella
personer och transpersoner i vårt samhälle. Detta tar
sig bl.a. uttryck i trakasserier, våld och
diskriminering. Det finns också brister i
lagstiftningen, vilken inte är anpassad till den
verklighet som råder och i många fall missgynnar
personer på grund av deras sexuella läggning eller
könstillhörighet.
Transpersoner har i dag ett svagt rättsligt skydd
mot diskriminering. Transsexuella har enligt uppgift
från JämO skydd mot diskriminering i arbetslivet
eftersom transsexualism är en fråga om könsidentitet
och därmed faller under JämO:s ansvarsområde.
Transvestiter och andra transpersoner omfattas dock
inte av diskrimineringsförbudet och inte heller av
JämO:s tillsyn. Vi vill framhålla att sexuell
läggning och könsidentitet i sig är olika begrepp.
Inte desto mindre är begreppen närliggande, och
lekmannamässigt görs det ofta sammanblandningar av
dem. Ett sätt att motverka detta och att verka i
enlighet med vår inställning är att ändra lagen om
förbud mot diskriminering i arbetslivet på grund av
sexuell läggning så att den även omfattar
transpersoner. Vi anser att det är lämpligt att
frågor om diskriminering i arbetslivet av
transpersoner behandlas av en och samma myndighet,
HomO.
Som vi tidigare framhållit förutsätter vi att denna
fråga noga kommer att belysas av
Diskrimineringskommittén.
Bilaga
Förteckning över behandlade förslag
Motioner från allmänna motionstiden
2003/04
2003/04:K289 av Tobias Krantz m.fl. (fp):
10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en samordning av
ombudsmannaämbetena.
2003/04:K418 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):
11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om ILO-konvention nr
111.
18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en sammanhållen
lagstiftning mot diskriminering.
2003/04:Sf325 av Sten Tolgfors m.fl. (m):
25. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att diskriminering
på etnisk eller annan grund inte är acceptabelt.
26. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om positiv
särbehandling och kvotering.
2003/04:Sf402 av Sven Brus m.fl. (kd):
14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om etnisk
diskriminering i arbetslivet.
18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om handlingsplaner för
etnisk mångfald som skall upprättas av
myndigheterna.
19. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att det fortfarande
förekommer etnisk diskriminering i
arbetsförmedlingens verksamhet.
2003/04:A210 av Luciano Astudillo (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
att regeringen verkar för göra det tillåtet att
genomföra s.k. practice testing (praktikprövning) när
man vill studera och bevisa förekomsten av etnisk
diskriminering.
2003/04:A211 av Sven Brus (kd):
Riksdagen begär att regeringen skyndsamt presenterar
ett lagförslag mot diskriminering på grund av ålder.
2003/04:A220 av Axel Darvik (fp):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att skyndsamt se över
diskrimineringslagstiftningen så att den fungerar på
bostadsmarknaden vad gäller hyresvärdar, mäklare och
banker.
2003/04:A263 av Margareta Andersson m.fl. (c):
17. Riksdagen begär att regeringen återkommer med
förslag till hur EU:s diskrimineringslagstiftning
gällande arbetslivet kan implementeras i svensk
lagstiftning inom alla områden som rör det svenska
arbetslivet.
18. Riksdagen tillkännager före regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en sammanhållen
diskrimineringslagstiftning.
2003/04:A283 av Ulf Holm m.fl. (mp):
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att utarbeta en
uppförandekod mot åldersdiskriminering på den
svenska arbetsmarknaden.
2003/04 A286 av Yilmaz Kerimo och Tommy Waidelich
(s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om straffrättsliga påföljder
för diskriminering på arbetsplatsen, vid anställning
m.m.
2003/04:A291 av Erik Ullenhag m.fl. (fp):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en samordnad
lagstiftning mot diskriminering och om en gemensam
ombudsman.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att flytta mål om
diskriminering i arbetslivet från Arbetsdomstolen
till allmänna domstolar samt att höja skadestånden
i diskrimineringsmål.
2003/04:A306 av Birgitta Ohlsson m.fl. (fp, v, c,
mp):
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att lagen om förbud
mot diskriminering i arbetslivet på grund av
sexuell läggning även skall vara tillämplig på
transpersoner.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att
Europaparlamentets Recommendation 1117 (1989) On
the condition of transsexuals och Resolution on
discrimination against transsexuals liksom EG-
domstolens dom i mål C-13/94 skall införlivas i
svensk lagstiftning.
2003/04:A307 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):
11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att
diskrimineringstvister bör handläggas av allmänna
domstolar i stället för av den partssammansatta
Arbetsdomstolen (AD).
2003/04:A308 av Annelie Enochson m.fl. (kd):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet av förbud
mot diskriminering av äldre i arbetslivet.
Motioner från allmänna motionstiden
2004/05
2004/05:Ju332 av Gustav Fridolin (mp):
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om att förbjuda
åldersdiskriminering.
2004/05:Ju489 av Johan Linander m.fl. (c):
17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att alla mål om
diskriminering i arbetslivet bör föras över till
allmän domstol.
2004/05:U257 av Lars Ohly m.fl. (v):
29. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att lagen om förbud
mot diskriminering i arbetslivet på grund av
sexuell läggning även skall omfatta könsidentitet.
2004/05:Sf365 av Sven Brus m.fl. (kd):
19. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att stat och kommun
bör införa avkodifiering av ansökningshandlingar.
20. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att snarast vidta
åtgärder med anledning av diskriminerande bemötande
vid svenska myndigheter.
2004/05:So357 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):
1. Riksdagen begär att regeringen återkommer till
riksdagen med förslag till lagstiftning mot
åldersdiskriminering i arbetslivet.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om en nationell
handlingsplan för att undanröja hinder för äldres
möjligheter att arbeta.
2004/05:So604 av Kenneth Johansson m.fl. (c):
6. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag
om ändring av lagen om diskriminering i arbetslivet
i enlighet med vad som anförs i motionen.
2004/05:N239 av Stefan Attefall m.fl. (kd):
15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om en skärpning av
diskrimineringslagstiftningen.
2004/05:A204 av Ana Maria Narti (fp):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om åtgärder mot
etniska trakasserier i antidiskrimineringslagarna.
2. Riksdagen begär att regeringen utreder åklagarnas
praxis i samband med anmälningar om kränkningar,
förolämpningar och andra etniska trakasserier.
2004/05:A213 av Göran Lindblad (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om användande av Europarådets
nivåskala för att bedöma språkkunskaper och motverka
diskriminering på arbetsmarknaden.
2004/05:A224 av Monica Green (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om vikten av att motarbeta
namndiskrimineringen på arbetsmarknaden.
2004/05:A261 av Margareta Andersson m.fl. (c):
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet av en
gemensam diskrimineringslagstiftning på
arbetsmarknaden.
2004/05:A262 av Mona Jönsson m.fl. (mp):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om nödvändigheten av att införa
ett skydd mot diskriminering av juridiska personer.
2004/05:A285 av Kaj Nordquist (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om ändring i
diskrimineringslagstiftningen.
2004/05:A320 av Ulf Holm m.fl. (mp):
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att utarbeta en
uppförandekod mot åldersdiskriminering på den
svenska arbetsmarknaden.
2004/05:A346 av Tasso Stafilidis m.fl. (v, fp, c,
mp):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att lagen om förbud
mot diskriminering i arbetslivet på grund av
sexuell läggning även skall vara tillämplig på
transpersoner.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om Europaparlamentets
"Recommendation 1117 (1989) On the condition of
transsexuals" och "Resolution on discrimination
against transsexuals" liksom EG-domstolens dom i
mål C-13/94.
2004/05:A351 av Börje Vestlund och Anders Bengtsson
(s):
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att lagen om förbud
mot diskriminering i arbetslivet på grund av sexuell
läggning även bör vara tillämplig på transpersoner.
2004/05:A353 av Annelie Enochson m.fl. (kd):
1. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag
till förbud mot diskriminering av äldre i arbetslivet.
2004/05:A373 av Mariam Osman Sherifay (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att avpersonifiera ansökningar till tjänster inom offentlig
sektor.