Tydligare genomförande av EG:s arbetstidsdirektiv

<div class="sidhuvud_publikation">Arbetsmarknadsutskottets betänkande</div><div class="sidhuvud_beteckning">2004/05:AU3</div><h1>Tydligare genomförande av EG:s arbetstidsdirektiv</h1>
<hr class="sidhuvud_linje"><pre>
Sammanfattning

I   betänkandet   behandlar   utskottet  regeringens
proposition 2003/04:180, Tydligare  genomförande  av
EG:s arbetstidsdirektiv.
I     propositionen     föreslås    ändringar    i
arbetstidslagen  (1982:673).   Lagen   tillförs  nya
bestämmelser   om  högst  48  timmars  genomsnittlig
veckoarbetstid, 11 timmars sammanhängande dygnsvila,
arbetstid        för        nattarbetande        och
kompensationsledighet vid tillfälliga  undantag från
veckoviloregeln.  De  nya  bestämmelserna  ska  inte
gälla delar av den offentliga verksamheten som t.ex.
vissa   arbeten   inom  polis  och  försvar.  Vidare
föreslås att lagens undantag för arbete som utförs i
arbetstagarens hem  slopas. De s.k. EG-spärrarna för
kollektivavtal och för  dispenser  som  meddelas  av
Arbetsmiljöverket förtydligas. Lagändringarna syftar
till  att  genomföra  EG:s arbetstidsdirektiv på ett
tydligare sätt.
De nya reglerna ska träda i kraft den 1 juli 2005.
Om arbetsgivaren den 30  juni 2005 och därefter fram
t.o.m.   den   31  december  2006   är   bunden   av
kollektivavtal som  reglerar  arbetstidsfrågor,  ska
reglerna  dock tillämpas först fr.o.m. den 1 januari
2007.
En motion  (m,  fp,  kd  och  c)  har  väckts  med
anledning  av  propositionen där det yrkas avslag på
regeringens    förslag.     Utskottet    tillstyrker
propositionen  och   föreslår  att  riksdagen  antar
lagförslagen. Det innebär att motionen avstyrks.
I ärendet behandlas  också  ett antal motioner som
väckts  under  respektive  allmän   motionstid  åren
2002-2004. Även dessa motioner avstyrks,  främst med
hänvisning till pågående utredningsarbete.
Företrädarna    för    Moderaterna,   Folkpartiet,
Kristdemokraterna,  Centerpartiet  och  Miljöpartiet
följer upp partiernas  motioner  i  reservationer. I
ärendet finns även två särskilda yttranden  (m,  fp,
kd, c) respektive (v).

</pre><pre>
Utskottets förslag till riksdagsbeslut



1. Yrkande om avslag på propositionen

Riksdagen  avslår  motion  2004/05:A1 yrkande 1
(m, fp, kd, c).
Reservation 1 (m, fp, kd, c)

2. Sättet att genomföra
arbetstidsdirektivet

Riksdagen avslår motion 2004/05:A1  yrkandena 2
och 3 (m, fp, kd, c).
Reservation 2 (m, fp, kd, c)

3. Antagande av lagförslag

Riksdagen   antar  regeringens  förslag  enligt
bilaga 2 till lag  om  ändring  i arbetstidslagen
(1982:673). Därmed bifaller riksdagen proposition
2003/04:180.

4. Nytt arbetstidsdirektiv m.m.

Riksdagen    avslår   motionerna   2003/04:A314
yrkande 4 (v) och 2004/05:A263 (s).

5. Arbetstidsförkortning och flexibla
arbetstider

Riksdagen   avslår   motionerna   2002/03:Sf335
yrkandena 10 och 11 (kd), 2002/03:Sf376 yrkande 6
(fp), 2002/03:Sf379 yrkande 5 (kd), 2002/03:Sf380
yrkandena 13-15  (kd),  2002/03:So448  yrkande  5
(v),  2002/03:So514  yrkande 2 (mp), 2002/03:A236
yrkandena 1, 4 och 5 (mp),  2002/03:A239  yrkande
25 (c), 2002/03:A241 yrkande 6 (fp), 2002/03:A242
yrkande  19  (kd),  2002/03:A315  yrkande  4 (m),
2002/03:A316   yrkandena  1-5  (m),  2002/03:A318
yrkande 4 (kd),  2002/03:A320  yrkande  15  (kd),
2002/03:A332  yrkande  18 (fp), 2002/03:A362 (s),
2002/03:A365 yrkande 3 (v), 2003/04:Sf355 yrkande
4   (fp),   2003/04:Sf356   yrkande    2    (fp),
2003/04:Sf397   yrkandena   10   och   11   (kd),
2003/04:Sf404    yrkandena   9   och   11   (kd),
2003/04:So406 yrkande 6 (v), 2003/04:A4 yrkande 4
(fp), 2003/04:A247  yrkande  20 (c), 2003/04:A256
yrkandena 2-4 (m), 2003/04:A258  yrkande  6  (m),
2003/04:A292  yrkande 1 (v), 2003/04:A307 yrkande
5 (fp), 2003/04:A309 yrkande 1 (kd), 2003/04:A310
yrkande  13 (fp),  2003/04:A314  yrkande  3  (v),
2003/04:A329  yrkande  14 (kd), 2003/04:A348 (s),
2003/04:A371  yrkande  17   (kd),   2004/05:Sf363
yrkande  35  (kd),  2004/05:A322 yrkande  6  (v),
2004/05:A339 (s), 2004/05:A352  yrkande  15 (kd),
2004/05:A354 yrkande 1 (kd), 2004/05:A355 yrkande
3 (fp), 2004/05:A356 yrkande 15 i denna del  (kd)
och 2004/05:A375 yrkande 12 (fp).
Reservation 3 (m)
Reservation 4 (fp)
Reservation 5 (kd)
Reservation 6 (c)
Reservation 7 (mp)

6. Äldres arbetstid

Riksdagen  avslår motionerna  2002/03:A348 (c),
2004/05:A353  yrkande  2  (kd)  och  2004/05:A356
yrkande 15 i denna del (kd).
Reservation 8 (m, kd, c)

7. Förenklad semesterlag

Riksdagen avslår  motion  2002/03:A269  (fp, m,
kd).

8. Handelns öppet- och arbetstider

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:A277  (kd),
2003/04:A322 (s) och 2004/05:A237 (kd).


Stockholm den 3 februari 2005

På arbetsmarknadsutskottets vägnar


Margareta Andersson

Följande   ledamöter   har  deltagit  i  beslutet:
Margareta Andersson (c), Laila  Bjurling (s), Anders
G  Högmark (m), Tina Acketoft (fp),  Christer  Skoog
(s),  Cinnika Beiming (s), Patrik Norinder (m), Lars
Lilja (s),  Ann-Marie Fagerström (s), Henrik Westman
(m), Ulf Holm  (mp), Luciano Astudillo (s), Mauricio
Rojas (fp), Annelie  Enochson  (kd),  Anders Wiklund
(v),  Britt-Marie  Lindkvist  (s)  och  Ann-Christin
Ahlberg (s).</pre><pre>
2004/05

AU3

Tydligare genomförande av EG:s
arbetstidsdirektiv


Redogörelse för ärendet



I    detta   ärende   behandlas   dels   regeringens
proposition  2003/04:180  Tydligare  genomförande av
EG:s arbetstidsdirektiv och en motion som väckts med
anledning av propositionen, dels ett antal  motioner
om arbetstid m.m. som väckts under respektive allmän
motionstid åren 2002-2004.
Motionerna   från  hösten  2002  och  hösten  2003
refereras i det  följande  med  angivande  av  årtal
2002/03  respektive  2003/04  medan  motionerna från
hösten 2004 refereras utan årtal.

</pre><pre>
Utskottets överväganden



Proposition 2003/04:180 Tydligare
genomförande av EG:s
arbetstidsdirektiv


Utskottets förslag i korthet

Utskottet tillstyrker regeringens förslag om ändring
i  arbetstidslagen  (1982:673) och avstyrker  därmed
ett motionsyrkande om  att propositionen bör avslås.
Även yrkanden om att regeringen  ska  återkomma  med
förslag  om  att  semester och sjukfrånvaro inte ska
inkluderas vid beräkning  av  genomsnittsarbetstiden
och  om  ett tillkännagivande om  jourtid  avstyrks.
Jämför reservationerna  1  (m,  fp, kd, c) och 2 (m,
fp, kd, c).



Bakgrund

EG:s arbetstidsdirektiv genomfördes  i svensk rätt främst genom
att  en  s.k.  EG-spärr  infördes  i arbetstidslagen
(1982:673),     (se    lagstiftningsärende     prop.
1995/96:162,    bet.     1995/96:AU9    och    rskr.
1995/96:219). EG-spärren innebär  att  undantag  och
avvikelser      från      arbetstidslagen      genom
kollektivavtal,  eller i tillämpliga fall dispenser,
inte får innebära  att  mindre förmånliga regler ska
tillämpas  för  arbetstagarna   än   som  följer  av
arbetstidsdirektivet.  Lagändringen trädde  i  kraft
samma dag som direktivet skulle vara genomfört, dvs.
den   23  november  1996.  Detta   genomförande   av
arbetstidsdirektivet  var  avsett  som  en  temporär
lösning.

1995    års   arbetstidskommitté   utredde   bl.a.
konsekvenserna  av  EG:s  arbetstidsdirektiv för det
svenska regelsystemet på området  och lämnade i sitt
slutbetänkande   (SOU  1996:145)  förslag   om   hur
direktivet skulle  kunna genomföras annorlunda än på
det  temporära  sätt  som   1996   års  genomförande
innebar.  Arbetstidskommitténs  förslag   kom   dock
aldrig att genomföras.
Kommittén  för  nya arbetstids- och semesterregler
(Knas) lämnade i sitt delbetänkande Tid - för arbete
och ledighet (SOU 2002:58)  förslag  om  ändringar i
arbetstidslagen för att arbetstidsdirektivet  skulle
genomföras på ett tydligare sätt.
Delbetänkandet     har     remissbehandlats.    En
sammanställning     av    remissyttrandena     finns
tillgänglig     i     Näringsdepartementet      (Dnr
N2002/6577/ARM).
Lagrådet  har yttrat sig över regeringens förslag.
Regeringens  lagförslag   finns   som   bilaga  till
betänkandet, bilaga 2.
EG-kommissionen  har i en formell underrättelse  i
mars 2002 och i ett  motiverat  yttrande i juli 2003
framfört    att    den   anser   att   den   svenska
lagstiftningen inte överensstämmer med direktivet på
vissa punkter och pekat  på  brister  när det gäller
reglerna om dygnsvila, maximal arbetstid  per  vecka
och   nattarbete.  I  sitt  svar  till  kommissionen
framförde  regeringen  att  den delade kommissionens
uppfattning om de påtalade bristerna och upplyste om
att  en proposition till riksdagen  förbereddes  som
syftade   till   ett   tydligare   genomförande   av
direktivet i svensk rätt. Kommissionen väckte i juli
2004  talan  mot Sverige vid EG-domstolen och yrkade
att domstolen  skulle fastställa att Sverige brustit
i      sina     skyldigheter      att      genomföra
arbetstidsdirektivet.  Sverige har i svaromålet till
domstolen  meddelat att man  inte  funnit  skäl  att
bestrida kommissionens talan i målet.
I  den  nu framlagda  propositionen  föreslås  att
riksdagen antar  regeringens  förslag  till  lag  om
ändring i arbetstidslagen.
Det   har   väckts  en  motion  med  anledning  av
propositionen.

Regleringen av frågor om arbetstid


Historik

Regler om arbetstidens  längd  och  förläggning  har
funnits  länge i Sverige. Arbetstidslagen (1982:673)
trädde i kraft den 1 januari 1983 och ersatte den då
gällande allmänna  arbetstidslagen  (1970:103),  som
reglerade  arbetstidens  längd, och dåvarande 4 kap.
arbetsmiljölagen    (1977:1160),    som    reglerade
arbetstidens förläggning.  I  1982  års lagstiftning
samlades bestämmelserna för första gången  i  en och
samma lag.

Inom  EG  har  det  sedan  ett antal år funnits en
strävan  att stärka gemenskapens  sociala  dimension
genom att det läggs fast vissa minimivillkor för dem
som arbetar  inom  unionen.  År  1993  antogs rådets
direktiv  93/104/EG  om  arbetstidens förläggning  i
vissa avseenden (arbetstidsdirektivet).  Direktivet,
som  är  ett  s.k.  minimidirektiv, syftar till  att
skydda arbetstagarnas  hälsa  och säkerhet genom att
ange  begränsningar av hur lång  arbetstid  som  kan
läggas   ut   och  hur  arbetstiden  kan  förläggas.
Arbetstidsdirektivet  omfattar  regler om dygnsvila,
raster,  veckovila,  veckoarbetstidens   längd   och
semester.
Arbetstidsdirektivet   omfattar   i  princip  hela
arbetsmarknaden.  Direktivet  ska tillämpas  på  all
verksamhet, såväl offentlig som  privat,  enligt den
definition  som  finns  i  artikel 2 i ramdirektivet
89/391/EEG.    Av    definitionen     följer     att
arbetstidsdirektivet  inte  är tillämpligt på sådana
offentliga verksamheter "där  det  inte kan undvikas
att   förhållanden   som  är  speciella  för   dessa
verksamheter  kommer  i  konflikt  med  direktivet",
exempelvis försvaret, polisen  eller  viss  specifik
verksamhet inom civilförsvaret. Undantagets räckvidd
är  inte helt klar. Frågan om den närmare innebörden
av direktivet  är ytterst en fråga för EG-domstolen.
Domstolen  har  i   sin    praxis  understrukit  att
undantaget  ska  tolkas  restriktivt   och   att  de
verksamheter   som   åsyftas   är  sådana  särskilda
verksamheter  inom  den offentliga  sektorn  som  är
avsedda att säkerställa allmän ordning och säkerhet.
För vissa delar av arbetsmarknaden finns särskilda
mer detaljerade föreskrifter  enligt andra direktiv,
som för t.ex. flygpersonal inom  civilflyget och för
arbete inom vissa vägtransporter.  I  dessa fall ska
arbetstidsdirektivets bestämmelser inte tillämpas.
År  2000  antogs  Europaparlamentets  och   rådets
direktiv  2000/34/EG  av den 22 juni 2000 om ändring
av   rådets  direktiv  93/104/EG   om   arbetstidens
förläggning i vissa avseenden för att täcka sektorer
och  verksamheter   som   inte   omfattas   av   det
direktivet.  Som  framgår av rubriken var syftet med
ändringsdirektivet  att tidigare undantagna sektorer
och verksamheter skulle omfattas. De båda direktiven
har  därefter  förts  samman   (kodifierats)   genom
Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/88/EG av
den  4  november 2003 om arbetstidens förläggning  i
vissa       avseenden.       Hänvisningar       till
arbetstidsdirektivet   i   det  följande  avser  det
kodifierade direktivet.

Allmänt om arbetstidslagen

Arbetstidslagen reglerar hur  mycket  arbetstid  som
får  tas ut under olika perioder och hur arbetstiden
ska   förläggas.    Arbetstidslagen   är   kollektiv
avtalsdispositiv, vilket innebär att avvikelser från
lagen    får   göras   genom    överenskommelse    i
kollektivavtal.   Enligt  3  §  arbetstidslagen  får
undantag göras från lagens tillämpning i dess helhet
eller genom avvikelser  från  reglerna  om ordinarie
arbetstid  (5  §),  jourtid  (6  §), förläggning  av
kompensationsledighet  till följd av  övertid  (7  §
andra    stycket),    allmän    övertid    (8    §),
nödfallsövertid (9 §), mertid (10  §),  tidpunkt för
besked om arbetstidens förläggning (12 §),  nattvila
(13 §), veckovila (14 §) och raster (15 § andra  och
tredje  styckena).  Sådana  avvikelser får ske genom
kollektivavtal  som  slutits eller  godkänts  av  en
central arbetstagarorganisation.  I  vissa avseenden
får    avvikelser   enligt   3   §   andra   stycket
arbetstidslagen    även    göras    med    stöd   av
kollektivavtal   som   har   slutits   av  en  lokal
arbetstagarorganisation.  Det  gäller  reglerna   om
allmän övertid (8 §), nödfallsövertid (9 § andra och
tredje styckena), mertid (10 §) och nattvila (13 §).
Sådan  avvikelse  från arbetstidslagens bestämmelser
gäller  dock  under  en   tid  av  högst  en  månad.
Parternas förhandlingsutrymme  begränsas av den s.k.
EG-spärren,   vilken  innebär  att  undantag   eller
avvikelser får  göras endast under förutsättning att
de inte innebär att  mindre  förmånliga  regler  ska
tillämpas  för  arbetstagarna  än  vad som följer av
arbetstidsdirektivet. Liknande EG-spärrar finns även
i    t.ex.   medbestämmandelagen   och   lagen    om
anställningsskydd.    Som    nämnts    gäller   inte
arbetstidsdirektivet  vissa  offentliga verksamheter
med speciella förhållanden som  kan komma i konflikt
med direktivet. I förarbetena till lagändringen 1996
underströks   att   hänvisningen   till   direktivet
inbegriper en hänvisning till detta undantag. För de
offentliga   verksamheter   som   undantagits   från
arbetstidsdirektivets   tillämpningsområdet   gäller
alltså inte EG-spärren.

Utöver   möjligheterna  att   kollektivavtalsvägen
träffa överenskommelse  om avvikelser får, enligt 19
§ arbetstidslagen, Arbetsmiljöverket  medge  dispens
från  vissa  av  reglerna  under  förutsättning  att
kollektivavtal  inte  har  träffats  och  det  finns
särskilda  skäl.  Också dispensmöjligheten begränsas
av EG-spärren.
Lagen  gäller  med   vissa   inskränkningar  varje
verksamhet  där  arbetstagare utför  arbete  för  en
arbetsgivares räkning. Vissa undantag görs dock.

Enligt 2 § gäller lagen inte

- arbete som utförs i arbetstagarens hem eller under
sådana förhållanden  att  det  inte  kan anses vara
arbetsgivarens uppgift att vaka över hur arbetet är
ordnat,

-  arbete  som utförs av den som har företagsledande
eller   därmed   jämförlig   ställning   eller   av
arbetstagare   som   har   förtroendet   att  själv
disponera sin arbetstid,

- arbete som utförs i arbetsgivarens hushåll eller

- fartygsarbete.

Arbetstidslagen innehåller regler för olika  slag av
arbetstid  exempelvis  ordinarie arbetstid, jourtid,
allmän  övertid,  nödfallsövertid  och  mertid.  Den
ordinarie arbetstiden  får  enligt  lagen uppgå till
högst  40  timmar  i  veckan  (5 §).  Därutöver  kan
övertid  (allmän  övertid  och nödfallsövertid)  och
jourtid förekomma (6-9 §§). Med mertid förstås sådan
arbetstid  som  vid  deltidsanställning   överstiger
arbetstagarens   ordinarie   arbetstid  och  jourtid
enligt avtalet (10 §).

Arbetsmiljöverket   utövar   tillsyn    över   att
arbetstidslagen och de föreskrifter som meddelas med
stöd  av  lagen  följs  (20  §);  om parterna slutit
kollektivavtal   ansvarar   parterna   själva    för
övervakningen.  Såtillvida  kan  lagen  sägas  ha en
offentligrättslig  karaktär.  Lagen  innehåller även
straffrättsliga   bestämmelser   (23-24   §§).    En
arbetsgivare  som  bryter mot ett föreläggande eller
förbud som har meddelats med stöd av lagen kan dömas
till  böter  eller  fängelse  i  högst  ett  år.  Om
kollektivavtal  träffats   och   arbetsgivaren  inte
fullgör  sina  förpliktelser enligt  avtalet  gäller
vanliga  arbetsrättsliga   sanktioner,  dvs.  främst
skadestånd       och      ogiltighet.      Särskilda
skadeståndsregler    gäller   om   en   arbetsgivare
tillämpar  kollektivavtalsbestämmelser  som  strider
mot EG-spärren.
Arbetstidslagens    regler    är    alltså   såväl
kollektivavtalsdispositiva  som sanktionerade  genom
straffrättsliga bestämmelser.

Tidigare genomförande av arbetstidsdirektivet

I  1996  års  lagändringar behölls  arbetstidslagens
materiella   bestämmelser    och    övrig   relevant
lagstiftning  i  princip  oförändrad.  Genomförandet
skedde  genom att den s.k. EG-spärren infördes.  Det
ansågs fördelaktigt att direktivet genomfördes genom
kollektivavtal  eftersom  parterna  på så vis själva
fick behålla möjligheten att anpassa  reglerna efter
de    förhållanden    som    rådde   på   respektive
avtalsområden.

Genomförandet var tänkt som  en  temporär lösning,
särskilt i fråga om direktivets regler om dygnsvila,
veckoarbetstid och arbetstid för nattarbetande,  som
inte   motsvaras   av  några  uttryckliga  regler  i
arbetstidslagen. De förslag som senare lades fram av
1995 års Arbetstidskommitté  genomfördes  dock inte,
varför  den reglering som från början var tänkt  som
ett provisorium  kom  att  bli  långvarig.  1996 års
genomförande  innebär  förenklat att en arbetstagare
som  arbetar  på  en  arbetsplats   där   det  finns
kollektivavtal    som    reglerar   arbetstidsfrågor
omfattas av den miniminivå  som arbetstidsdirektivet
föreskriver. EG-spärren innebär ju att parterna inte
får  sluta  avtal  som  är  mindre   förmånliga  för
arbetstagaren     än     vad    arbetstidsdirektivet
föreskriver. Lagrådet konstaterade i sitt yttrande i
samband  med  1996 års genomförande  att  det  valda
tillvägagångssättet    innebär    att    direktivets
bestämmelser inte i sin helhet kommer att  gälla som
svensk lag.
Som   framgått   har   kommissionen   inlett   ett
fördragsbrottsförfarande mot Sverige. Det åligger nu
enlligt  propositionen Sverige att tydligt genomföra
direktivet.
Enligt regeringen  kompliceras  saken  dock i viss
mån  av  att det för närvarande pågår en översyn  av
arbetstidsdirektivet  på  EG-nivå.  Eftersom  det är
ovisst  vad denna översyn kommer att mynna ut i  och
när eventuella ändringar i direktivet kan komma till
stånd är  utgångspunkten  för  de  ändringar  som nu
föreslås arbetstidsdirektivet som det ser ut i  dag,
dvs. såsom det kommer till uttryck i det kodifierade
direktivet 2003/88/EG.
Regeringen   föreslår   på  sätt  som  kommer  att
utvecklas i de följande avsnitten en ändring när det
gäller lagens tillämpningsområde,  en ny bestämmelse
om den sammanlagda arbetstiden enligt  den  s.k. 48-
timmarsregeln,  en  ny bestämmelse om dygnsvila,  en
justering i den nuvarande bestämmelsen om veckovila,
en ny bestämmelse om  arbetstiden för nattarbetande,
vissa förtydliganden av  de  s.k.  EG-spärrarna  och
regler   om  sanktioner.  Därutöver  föreslås  vissa
följdändringar   och   ändringar  av  rent  språklig
innebörd.

Propositionens huvudsakliga innehåll


I   propositionen   föreslås   att   arbetstidslagen
tillförs nya eller ändrade bestämmelser om:

- lagens tillämpningsområde   undantaget  för arbete
som utförs i arbetstagarens hem slopas och  de  nya
bestämmelserna   om   sammanlagd   arbetstid   (48-
timmarsregeln),     dygnsvila,     arbetstid    för
nattarbetande och om kompensationsledighet ska inte
gälla inom vissa offentliga verksamheter (2 §),

- högst 48-timmars sammanlagd veckoarbetstid (10 a §),

- 11 timmars sammanhängande dygnsvila (13 §),

- arbetstiden för nattarbetande (13 a §),

- veckovila, avvikelse från bestämmelsen  får  göras
endast  under  förutsättning  att arbetstagaren ges
motsvarande kompensationsledighet (14 §),

- den s.k. EG-spärren, regeln förtydligas så att det
tydligare framgår vilka bestämmelser  i  lagen  som
direkt  berörs  av  spärren, dvs. 48-timmarsregeln,
dygnsvila, arbetstiden för nattarbetande, veckovila
och raster (3 §).

I  19  § föreslås en språklig  justering  och  vissa
följdändringar  med  anledning  av  övriga förslag i
propositionen.   24   §   ändras   så  att  de   nya
bestämmelserna  om den sammanlagda arbetstiden  (48-
timmarsregeln), dygnsvila  och kompensationsledighet
vid tillfälliga undantag från  veckoviloregeln  blir
straffsanktionerade.

Lagändringarna  föreslås  träda i kraft den 1 juli
2005. De nya bestämmelserna ska dock tillämpas först
fr.o.m. den 1 januari 2007 om  arbetsgivaren  den 30
juni  2005  och därefter fram t.o.m. den 31 december
2006  är  bunden   av  kollektivavtal  som  reglerar
arbetstidsfrågor.

Närmare om förslagen i propositionen


Hemarbete, 2 § första stycket punkt 1

Arbetstidslagen gäller  inte  för allt arbete som en
arbetstagare  utför  för  en arbetsgivares  räkning.
Bland   annat   undantas   arbete   som   utförs   i
arbetstagarens  hem,  s.k.  hemarbete,  från  lagens
tillämpningsområde. Enligt artikel 17.1 i direktivet
kan avvikelse från direktivets  regler om dygnsvila,
veckovila, raster, veckoarbetstid och nattarbete ske
när   -  med  hänsyn  till  det  aktuella   arbetets
särskilda  art  - arbetstidens längd inte mäts eller
bestäms i förväg  eller  kan  bestämmas  i förväg av
arbetstagarna    själva.   Genom   att   slopa   det
kategoriska undantaget för hemarbete vill regeringen
skapa ett tydligare  genomförande  av  direktivet  i
denna del.

Offentlig verksamhet, 2 § andra stycket

Arbetstidsdirektivet  gäller  inte  vissa offentliga
verksamheter,  som  exempelvis  försvaret  (se  även
historikavsnittet i denna fråga).  Det  är i och för
sig  tillåtet  för medlemsstaterna att ha nationella
bestämmelser som  är  förmånligare än direktivet för
arbetstagarna. 1996 års  genomförande  innebar  dock
att   vissa   offentliga   verksamheter   undantogs.
Regeringens utgångspunkt vid det genomförande som nu
föreslås   är   att  det  inte  ska  innebära  några
förändringar i sak.  Regeringen  föreslår därför att
de nya bestämmelserna om den sammanlagda arbetstiden
(48-timmarsregeln),   dygnsvila,   arbetstiden   för
nattarbetande    och    kompensationsledighet    vid
tillfälliga undantag från  veckoviloregeln  inte ska
gälla   inom  offentlig  verksamhet  som  exempelvis
försvaret, polisen och skydds- och beredskapsarbeten
för arbete  som är speciellt för sådana verksamheter
och som är av  sådant  slag  att  konflikt  inte kan
undvikas med arbetstidsdirektivet.

EG-spärren, 3 §

EG-spärren  för kollektivavtal i 3 § arbetstidslagen
justeras så att  det  på  ett tydligare sätt framgår
vilka  bestämmelser som direkt  berörs  av  spärren,
nämligen    bestämmelserna    om   den   sammanlagda
arbetstiden      (48-timmarsregeln),      dygnsvila,
arbetstiden för nattarbetande, veckovila och raster.

48 timmars genomsnittlig veckoarbetstid, 10 a §

Enligt   artikel   6  i   arbetstidsdirektivet   ska
medlemsstaterna vidta de åtgärder som behövs för att
åstadkomma  att den genomsnittliga  veckoarbetstiden
inklusive  övertid   inte   överstiger   48  timmar.
Eftersom  arbetstidslagen saknar en klar bestämmelse
om veckoarbetstid  föreslår  regeringen  nu  att  en
sådan  införs i en ny paragraf, 10 a §. Bestämmelsen
föreskriver  att  den  sammanlagda arbetstiden under
varje period om sju dagar  får  uppgå  till högst 48
timmar  i  genomsnitt  under en beräkningsperiod  om
högst    fyra    månader.   Vid    beräkningen    av
veckoarbetstiden ska semester och sjukfrånvaro under
den tid då arbetstagaren  annars  skulle  ha arbetat
likställas med fullgjord arbetstid.

Direktivet tillåter undantag från 48-timmarsregeln
i   två   situationer,   dels   när  en  individuell
överenskommelse  träffats  mellan  arbetstagare  och
arbetsgivare  (artikel  22),  dels  när  det  gäller
läkare  under  utbildning  (artikel 17.5).  Undantag
enligt  artikel 22 får göras  endast  om  det  finns
regler om  skydd  mot  att en arbetstagare tillfogas
skada av arbetsgivaren på  grund  av att han inte är
beredd  att  lämna  sådant  samtycke som  erfordras.
Regeringen anför i propositionen  att  det  är svårt
att  skapa ett effektivt skydd för arbetstagare  som
inte vill  lämna  det  samtycke  som  krävs och vill
därför  avstå  från möjligheten att införa  undantag
från 48-timmarsregeln.  Däremot anser regeringen att
möjligheten enligt direktivet  att tillåta en längre
beräkningsperiod  bör  uttryckas i  lag.  Regeringen
föreslår därför att det  i 3 § första stycket införs
en uttrycklig bestämmelse  om  att  avvikelser genom
kollektivavtal   inte   får   innebära   en   längre
beräkningsperiod än tolv månader.

Ska jourtid inkluderas vid tillämpning av 48-
timmarsregeln?

Enligt  artikel  2  i arbetstidsdirektivet avses med
arbetstid   all   tid  i  enlighet   med   nationell
lagstiftning och praxis  då  arbetstagaren står till
arbetsgivarens förfogande och  utför aktiviteter och
uppgifter. Det fanns tidigare olika uppfattningar om
huruvida jourtid skulle behandlas  som arbetstid vid
tillämpning av direktivets regler. EG-domstolen  har
dock på senare år i två uppmärksammade mål behandlat
frågan  och  slagit  fast att jourtid ska likställas
med arbetstid i detta  sammanhang  (C-303/98  Simap,
REG 2000 s. I-7693 p. 47-50 och C-151/02 Jaeger, dom
den  9  september  2003  p.  58-64).  I  det  senare
rättsfallet  uttalade  domstolen bl.a. att begreppen
arbetstid   och   viloperiod    i    direktivet   är
gemenskapsrättsliga begrepp som ska tolkas objektivt
med hänvisning till direktivets system  och ändamål.
Medlemsstaterna  kan  alltså inte ensidigt  bestämma
över begreppen. Genom domarna  är  det  klarlagt att
sådan  tid då arbetstagaren står till arbetsgivarens
förfogande på arbetsstället för att vid behov utföra
arbete ska anses som arbetstid i direktivets mening.
Det förhållandet  att  det  som  i  Sverige finns en
särskild jourtidsreglering ändrar alltså inte detta.
För  svenskt  vidkommande  innebär detta  bl.a.  att
exempelvis läkares jourtid anses  som  arbetstid vid
tillämpning av 48-timmarsregeln i arbetstidslagen.

Hur ska ledighet behandlas vid tillämpning av
48-timmarsregeln?

Enligt  artikel  16 b i direktivet ska semester  och
sjukfrånvaro inte inkluderas eller vara neutrala vid
beräkningen av den  genomsnittliga veckoarbetstiden.
Regeringen föreslår att  semester  och  sjukfrånvaro
under tid då arbetstagaren annars skulle  ha arbetat
ska  likställas med fullgjord arbetstid. Inga  andra
ledigheter  än  semester  och  sjukfrånvaro  behöver
beaktas vid tillämpning av 48-timmarsregeln.

Dygnsvila, 13 §

Arbetstidslagen   innehåller   i   dag   inte  någon
uttrycklig   bestämmelse   om   en  minsta  tid  för
dygnsvila eller begränsning av arbetstiden per dygn.
Däremot   finns  i  lagens  13  §  ett  principiellt
nattarbetsförbud som tar sikte på när dygnsvilan ska
förläggas.  Alla  arbetstagare  ska  ha  ledigt  för
nattvila.  I  denna  ledighet  ska  tiden mellan kl.
24.00 och kl. 05.00 ingå. Regeln är inte absolut och
avvikelse får göras bl.a. om arbetet med hänsyn till
dess  art måste fortgå även nattetid eller  bedrivas
före kl.  05.00  eller  efter  kl. 24.00. Regeringen
föreslår nu en justering av 13 §  arbetstidslagen så
att det framgår att alla arbetstagare  ska  ha minst
11   timmars  sammanhängande  ledighet  under  varje
period   om   24   timmar   (dygnsvila).  Tillfällig
avvikelse får göras från bestämmelsen  om  dygnsvila
om  det föranleds av något särskilt förhållande  som
inte  har  kunnat  förutses  av arbetsgivaren, under
förutsättning  att  arbetstagaren   ges  motsvarande
kompensationsledighet. I förarbetena  anförs att det
i       undantagsbestämmelsen       även      inryms
nödfallssituationer (prop. 1981/82:154 s. 72). Andra
avsteg    från   dygnsviloregeln   får   ske   genom
överenskommelse i kollektivavtal.

Arbetstiden för nattarbetande, 13 a §

Enligt  artikel   8   i   arbetstidsdirektivet   ska
medlemsstaterna vidta de åtgärder som behövs för att
se    till   att   den   normala   arbetstiden   för
nattarbetande inte överstiger ett genomsnitt av åtta
timmar   under   varje   24-timmarsperiod   och  att
nattarbetande  vars  arbete innebär särskilda risker
eller  stor fysisk eller  mental  ansträngning  inte
arbetar mer än 8 timmar inom en 24-timmarsperiod när
de utför  nattarbete.  Regeringen  föreslår  i en ny
bestämmelse (13 a §) att nattarbetstiden under varje
period  om  24 timmar inte får överstiga 8 timmar  i
genomsnitt under  en  beräkningsperiod om högst fyra
månader. Vid genomsnittsberäkningen  ska  24  timmar
för  varje  påbörjad  period  om sju dagar räknas av
från beräkningsperioden. Begreppet arbetstid ska vid
tillämpning  av  regeln  ha  samma  innebörd  som  i
direktivet. Semester och sjukfrånvaro  under  tid då
arbetstagaren annars skulle ha arbetat likställs  på
samma  sätt  som  i  48-timmarsregeln  med fullgjord
arbetstid.

Nattarbetande vars arbete innebär särskilda risker
eller stor fysisk eller mental ansträngning får dock
inte arbeta mer än åtta timmar under varje period om
24  timmar  som  de  utför nattarbete. Det har  inte
ansetts möjligt att i  lag  definiera  vilka arbeten
som avses.
Tillfällig avvikelse från bestämmelsen  i  13  a §
får   göras  om  det  föranleds  av  något  särskilt
förhållande   som   inte   har  kunnat  förutses  av
arbetsgivaren under förutsättning  att arbetstagaren
ges motsvarande kompensationsledighet.
Med  nattarbetande  avses den som normalt  arbetar
minst tre timmar av sitt arbetspass mellan kl. 22.00
och  kl. 06.00 eller troligen  kommer  att  fullgöra
minst en tredjedel av sin årsarbetstid under natt.

Kompensationsledighet, 14 §

För  att  tydligare  genomföra  arbetstidsdirektivet
förs i  14  §  in  en  bestämmelse om att tillfällig
avvikelse  från  veckoviloregeln  får  göras  endast
under   förutsättning    att    arbetstagaren    ges
motsvarande kompensationsledighet.

Dispens, 19 §

Bestämmelsen  justeras  språkligt i vissa hänseenden
och vissa följdändringar görs.

Sanktioner, 24 §

De   i  bestämmelsen  uppräknade   paragraferna   är
straffsanktionerade  också  i  den  nya  lydelse som
föreslås. Även 48-timmarsregeln (10 §) ska  omfattas
av  sanktionsregeln.  En arbetsgivare som, utan  att
undantag eller avvikelse  har  gjorts enligt 3 eller
19  §§,  anlitar  en arbetstagare i  strid  med  48-
timmarsregeln kan med stöd av 24 § dömas till böter.

Översyn av direktivet

Mot bakgrund av de problem som kan uppstå inom vissa
sektorer, bl.a. hälso-  och  sjukvård  och  kommunal
omsorg,   till  följd  av  EG-domstolens  domar  där
begreppet jourtid  prövats,  pågår för närvarande en
översyn   av   arbetstidsdirektivet    på   EG-nivå.
Regeringen deltar i detta arbete. Det kan nämnas att
kommissionens förslag till nytt direktiv (KOM [2004]
607  slutlig) bl.a. innehåller två nya definitioner,
"jourtid"  och "inaktiv del av jourtid". Det uttalas
i förslaget att den inaktiva delen av jourtiden inte
är  arbetstid   om   inte  annat  sägs  i  nationell
lagstiftning  m.m.  I  propositionen  anges  att  de
ställningstaganden  som gjorts  där  kan  komma  att
omprövas om direktivet ändras.

Utskottet återkommer  till  denna  fråga nedan med
anledning av motion A263.

Motionen


Anders  G Högmark m.fl. (m, fp, kd och  c)  yrkar  i
flerpartimotion     A1    att    riksdagen    avslår
propositionen. Det är beklagligt att utformningen av
propositionen är så kategorisk  och  långtgående och
att förslaget varken tar hänsyn till den process som
pågår  inom det europeiska samarbetet med  ett  nytt
arbetstidsdirektiv      eller      de     ekonomiska
konsekvenserna av det förslag som nu läggs fram. För
att uppfylla nuvarande arbetstidsdirektiv räcker det
att genomföra en mindre lagändring. Med tanke på den
fortsatta processen av arbetstidsdirektivet  inom EU
är   det   önskvärt  att  regeringen  drar  tillbaka
propositionen.  Därutöver är det direkt konstigt att
regeringen i sitt  material  inför  EU-nämnden anger
att direktivet medför tillämpningsproblem  och  är i
behov av översyn (yrkande 1).

Motionärerna  hänvisar till att såväl Lagrådet som
åtskilliga remissinstanser  har  angett rimliga skäl
för att semester och sjukfrånvaro  inte  bör  ingå i
beräkningen    av   den   sammanlagda   arbetstiden.
Regeringen bör skyndsamt  återkomma  med  förslag om
att  semester  och  sjukfrånvaro inte ska inkluderas
vid  beräkningen  av  genomsnittet   av  arbetstiden
(yrkande 2).
I  motionen  pekar  man  också på den process  som
pågår  inom EU och som verkar  leda  fram  till  att
begreppet jourtid förtydligas och förändras. Jourtid
ska enligt  kommissionens nya förslag inte betraktas
som arbetstid  om  arbetstagaren  inte  faktiskt har
arbetat (yrkande 3).

Utskottets ställningstagande


Fråga om avslag på propositionen

Sverige har genom sitt medlemskap i EU förbundit sig
att genomföra EG:s arbetstidsdirektiv. I den mån det
inte   kan  anses  att  svenska  bestämmelser  redan
uppfyller direktivets intentioner och innehåll krävs
ändringar  i  svensk  lag.  Enligt  vad som uppges i
propositionen  har  kommissionen  väckt   talan  mot
Sverige  vid  EG-domstolen med yrkande att domstolen
ska  fastställa   att   Sverige   brustit   i   sina
skyldigheter   att  genomföra  arbetstidsdirektivet.
Sverige har inte  funnit  skäl  att  bestrida talan.
Kommissionen har som också nämnts ovan  påbörjat ett
arbete  med att ta fram ett nytt arbetstidsdirektiv.
Regeringen  har till kommissionen uttryckt sitt stöd
för en översyn  av  arbetstidsdirektivet  som syftar
till att öka flexibiliteten i verksamheten  och  att
stärka  skyddet för arbetstagarna. Enligt utskottets
bedömning är det inte möjligt att avvakta resultatet
av  de  diskussioner   som   nu  förs  om  ett  nytt
arbetstidsdirektiv.  Det  är därför  nödvändigt  att
redan nu genomföra direktivet på ett tydligare sätt.

I kommissionens förslag (KOM  [2004]  607 slutlig)
föreslås  bl.a. att det, vid sidan av definitionerna
"arbetstid" och "viloperiod" i artikel 2, införs två
nya definitioner,  "jourtid"  och  "inaktiv  del  av
jourtid".  I  förslaget  uttalas  att inaktiv del av
jourtid inte är arbetstid om inte annat sägs i bl.a.
nationell lagstiftning.
Utskottet kommer fram till samma  slutsats som den
som  regeringen  gett  uttryck  för i propositionen,
nämligen  att  lagstiftningen bör förtydligas  i  de
berörda delarna.
Det anförda innebär  att  yrkandet  i  motion,  om
avslag på propositionen (yrkande 1) bör avslås.

Utskottet  delar  regeringens  bedömning  av  hur semester  och
sjukfrånvaro  ska  behandlas  vid tillämpning av 48-
timmarsregeln. Med hänsyn till direktivets nuvarande
lydelse och EG-domstolens praxis  på  området  finns
det  enligt  utskottets mening inget utrymme för att
redan  nu använda  den  av  kommissionen  föreslagna
definitionen  inaktiv  del av jourtid. Detta innebär
att utskottet också avstyrker  motion A1 yrkandena 2
och 3.

Utskottet  ansluter  sig  även i  övrigt  till  de
bedömningar  som  regeringen  gör  i  propositionen.
Lagförslaget bör därför antas av  riksdagen,  vilket
innebär att propositionen tillstyrks.

Övriga frågor


Nytt arbetstidsdirektiv m.m.


Utskottets förslag i korthet

Utskottet  avstyrker en motion med hänvisning
till det av  kommissionen framlagda förslaget
till nytt arbetstidsdirektiv.  Även en motion
om nattarbete avstyrks.

Motionerna


Vänsterpartiet  (v)  menar  i  motion   2003/04:A314
yrkande  4  att  det  är  viktigt  att  den obekväma
arbetstiden    minimeras.    Tillräcklig   tid   för
återhämtning   måste   göras   möjlig.    En    rätt
implementerad EU-lagstiftning kan ge stöd för detta.
Kvälls-  och  nattarbete sliter på människors hälsa.
Arbetstidslagen innehåller ett förbud mot nattarbete
mellan  kl.  24.00   och   kl.  05.00  Förbudet  mot
nattarbete bör utökas att gälla  från kl. 23.00 till
kl. 06.00.

Kenneth  G  Forslund  (s)  anser i motion  A263  att
kommissionens  förslag till nytt  arbetstidsdirektiv
bör stoppas. Förslaget  innebär  att  varje  enskild
medlemsstat   avgör   omfattningen   av   en  normal
arbetsvecka.  Det  blir  möjligt  att  ha 65-timmars
arbetsvecka, vilket inte är förenligt med  vare  sig
ett   gott   arbetsliv   eller   en   god  europeisk
arbetsmarknad. Det finns stora risker med  förslaget
som  på sikt kan leda till att de länder som  i  dag
har en  normal  arbetsvecka  på ca 40 timmar tvingas
att öka arbetstiden. Det är därför  ytterst  viktigt
att  Sverige  engagerar sig i processen och påverkar
frågans behandling.


Utskottets ställningstagande


48-timmarsregeln  i arbetstidsdirektivet innebär att
den sammanlagda veckoarbetstiden  inklusive  övertid
får uppgå till högst 48 timmar i genomsnitt under en
viss  beräkningsperiod.  Det är möjligt för enskilda
medlemsstater att under vissa  förutsättningar  göra
undantag  från  denna  regel,  s.k.  opt out (enligt
Norstedts engelsk-svenska ordbok: "vard.  inte vilja
vara med, hoppa av"). Sverige har inte infört  denna
möjlighet   men  regeln  utnyttjas  av  några  andra
länder.  Kommissionen   har   i  en  utvärdering  av
direktivet   konstaterat   att  undantagsmöjligheten
underminerat direktivet och  att  syftet  att skydda
arbetstagarnas    hälsa   därmed   inte   uppfyllts.
Kommissionen lade därför  i  höstas fram ett förslag
till nytt arbetstidsdirektiv. En av de frågor som är
under  övervägande  är  möjligheten  till  opt  out.
Regeringens  uppfattning  är   att  möjligheten  bör
avskaffas.  Det  regeringsförslag  som  behandlas  i
detta   betänkande   innebär    att    reglerna    i
arbetstidsdirektivet,  som  det  ser  ut i dag, blir
genomförda   på  ett  tydligare  sätt.  I  den   mån
Vänsterpartiets yrkande inte tillgodoses genom detta
avstyrker utskottet  motion  2003/04:A314 yrkande 4.
Utskottet avstyrker även motion A263.


Arbetstidsförkortning och flexibla
arbetstider


Utskottets förslag i korthet

I detta avsnitt behandlar utskottet  motioner
som         behandlar        frågor        om
arbetstidsförkortning,  arbetstagarinflytande
över arbetstidens omfattning  och förläggning
och  en  flexiblare  lagstiftning.  Utskottet
avstyrker  samtliga motioner  med  hänvisning
bl.a. till pågående  utredningsarbete. Jämför
reservationerna 3 (m),  4 (fp), 5 (kd), 6 (c)
och 7 (mp).

Motionerna


Moderaterna menar i kommittémotionerna  2002/03:A315
yrkande 4 och 2003/04:A258 yrkande 6 att  normen för
veckoarbetstid bör avskaffas. I den senare  motionen
liksom  i  motion  2002/03:A316 yrkandena 1-5 varnar
Moderaterna      för      att       en      generell
arbetstidsförkortning  leder  till problem  med  att
hålla  verksamheten i gång, framför  allt  inom  den
redan hårt  ansträngda offentliga sektorn. Rapporter
visar   att   en   betydande   majoritet   av   alla
arbetstagare  är   nöjda   med  arbetstidens  längd.
Arbetstidsförkortning  är  inte   heller   ett   bra
jämställdhetspolitiskt instrument, eftersom de som i
dag  diskar,  städar eller tar hand om barnen skulle
göra det i än större  utsträckning  om  de  fick mer
tid.   Föräldraskap   och   yrkesliv  måste  gå  att
kombinera  bättre  än i dag. Det  kräver  förändrade
attityder  och  flexibla  lösningar.  Undersökningar
talar   för  ett  ökat   behov   av   flexibla   och
individuella   arbetstider,   inte   generella   och
politiskt beslutade arbetstidsförkortningar.

Moderaterna menar att man genom att ta bort normen
för  veckoarbetstid  ger  de  enskilda arbetstagarna
möjlighet att själva förhandla  om sin arbetstid. På
så sätt kan önskemålen tillgodoses  hos dem som vill
jobba mer, mindre eller annorlunda än  i dag. Makten
över  arbetstiden  bör flyttas över från politikerna
till    de   enskilda   individerna.    Arbetstidens
omfattning   och  förläggning  ska  bestämmas  genom
kollektiva   eller    individuella    avtal   mellan
arbetstagare och arbetsgivare.

Sten  Tolgfors  (m)  framför  i  motion 2003/04:A256
yrkandena  2-4  i huvudsak samma synpunkter  som  de
ovan  redovisade  kommittémotionerna   och   betonar
härutöver    inkomstbeskattningens   betydelse   för
människors möjlighet  att  styra  sin arbetstid. Vad
som ger den enskilda familjen störst  välfärd avgörs
bäst  av  familjerna  själva. Att politiskt  reglera
kortare arbetstid för alla  är  toppstyrning,  menar
motionären.

Även   Folkpartiet   motsätter   sig   en   generell
arbetstidsförkortning.   En   sådan   skulle  enligt
partiet  hota  både  tillväxt och välfärd  och  inte
heller ge den valfrihet  som  partiet  eftersträvar.
Problemet  är, anförs det i motion A375 yrkande  12,
inte att vi  i  Sverige  som  kollektiv  arbetar för
mycket  utan  för  lite.  I länder som Tyskland  och
Frankrike, vilka tidigare infört  kortare arbetstid,
börjar  nu arbetsmarknaden att röra  sig  i  motsatt
riktning.  I  motion  2002/03:A241  yrkande  6 anför
partiet     att     frågan     om     en    generell
arbetstidsförkortning synliggör skillnaderna  mellan
liberal   och   socialistisk   politik.   Det  finns
åtskilliga människor som vill jobba mindre men också
många som är nöjda med sin arbetstid. En sak  har de
dock  gemensamt,  de  vill  alla  bestämma  över sin
arbetstid.  I ett antal parti- och kommittémotioner,
2002/03:A332  yrkande  18,  2002/03:Sf376 yrkande 6,
2003/04:A4  yrkande  4,  2003/04:A307   yrkande   5,
2003/04:A310  yrkande  13,  2003/04:Sf356  yrkande 2
respektive   A355   yrkande   3,  anför  Folkpartiet
följande om arbetstiden. Partiet arbetar sedan länge
för en mer flexibel arbetstidslagstiftning. Målet är
att var och en ska få möjlighet att påverka sin egen
arbetstid. Många svenskar är stressade och har svårt
att få tiden att räcka till. De  slits mellan familj
och arbete, och kraven som ställs  på dem känns ofta
övermäktiga. Det är partiets övertygelse  att stress
i  första  hand  uppstår  på  grund av att människor
saknar makt över sin vardag. I  några  av motionerna
betonas  kvinnornas  villkor  särskilt. Kvinnor  har
ofta huvudansvaret i hemmet och skulle därför behöva
en mer flexibel arbetssituation.  Den enskildes makt
över arbetstiden bör stärkas och det  bör stiftas en
ny arbetstidslag som uppmuntrar flexibilitet och ger
den  enskilde större möjligheter att själv  bestämma
över arbetstidens  längd  och förläggning. Den femte
semesterveckan,  inarbetad semester  och  eventuellt
ytterligare lediga  dagar  ska  kunna  läggas  i  en
timbank.  Den  som  vill kan sedan använda timbanken
för  att korta sin normala  arbetstid  under  längre
eller  kortare perioder. Det ska vara möjligt att ta
ut tiden  i  timbanken som lön. Timbanken kommer att
vara särskilt värdefull för de arbetstagare som inte
har  avtal  om flexibel  arbetstid  i  dag,  och  de
småbarnsföräldrar  som  under  en period vill minska
sin arbetstid skulle få den möjligheten. Folkpartiet
avvisar Knas-utredningens förslag om fem ytterligare
semesterdagar.

Mia  Franzén  (fp)  framför  i motion  2003/04:Sf355
yrkande   4   i   huvudsak   samma   synpunkter   om
arbetstidssystemets   flexibilitet   som   finns   i
Folkpartiets  motioner.  Därutöver  pekar motionären
särskilt  på  det s.k. 3/3-systemet där  tre  dagars
arbete  följs av  tre  dagars  ledighet.  Motionären
understryker att möjligheterna att arbeta deltid bör
behållas  för  att  valfrihet  och  flexibilitet ska
kunna fungera.

Också   Kristdemokraterna   avvisar   i  ett   antal
kommitté- och partimotioner förslaget om en generell
arbetstidsförkortning.    Det    gäller   motionerna
2002/03:A242  yrkande  19, 2002/03:A318  yrkande  4,
2002/03:A320 yrkande 15,  2002/03:Sf335 yrkandena 10
och  11,  2002/03:Sf379  yrkande   5,  2002/03:Sf380
yrkandena    13-15,    2003/04:A309    yrkande    1,
2003/04:A329  yrkande  14, 2003/04:A371 yrkande  17,
2003/04:Sf397 yrkandena  10  och  11,  2003/04:Sf404
yrkandena 9 och 11, A352 yrkande 15, A354 yrkande 1,
A356  yrkande  15 i denna del och Sf363 yrkande  35.
Partiet    varnar    för     att     en     generell
arbetstidsförkortning  med bibehållen lön allvarligt
skulle   kunna   skada   Sveriges   konkurrenskraft,
eftersom en sådan arbetstidsförkortning  är  omöjlig
att  genomföra  med  motsvarande  effektiviseringar.
Däremot  är det viktigt att den som  av  olika  skäl
vill gå ned  i  tjänstgöringsgrad får möjlighet till
detta.  Ett  gott arbetsklimat  kännetecknas  enligt
Kristdemokraterna  av  ett  stort  medinflytande för
personalen. De allra viktigaste faktorerna  för  den
enskilde   att   få   påverka  är  omfattningen  och
förläggningen av arbetstiden.  Ett  ökat  utrymme av
självvalda  arbetstider  ger en positiv inverkan  på
arbetsklimatet     och    minskar     stressfaktorn.
Arbetstidslagstiftningen   måste   utformas  så  att
arbetsgivare och arbetstagare lokalt  kan fastställa
arbetstiden.  Arbetstiden  ska  betraktas   ur   ett
livscykelperspektiv,  där  hänsyn tas till de skilda
behov  som  människor  har vid  olika  tillfällen  i
livet. Arbetstiden ska därför  kunna  variera  under
olika  perioder.  För  att öka individens frihet ska
det vara möjligt att ta  ut  betald semesterledighet
utöver   fyra   veckor  efter  eget   önskemål   och
verksamhetens  behov.   För   att  möjliggöra  detta
föreslås  ett  tillägg  till  10  §   andra  stycket
semesterlagen (1977:480). Ledighet ska  kunna tas ut
i  timmar,  dagar eller månader. Det ska också  vara
möjligt att spara  till  en  riktigt  lång semester.
Regeringen bör snarast återkomma till riksdagen  med
ett   konkret   lagförslag   i   denna   del.  Knas-
utredningens     förslag    om    ytterligare    fem
semesterdagar   avvisas.    Kristdemokraterna    ser
positivt på s.k. job-sharing, vilket innebär att två
personer  med  likartad  kompetens delar på ett jobb
för  att  klara  till  exempel   barnomsorg  på  ett
familjenära  sätt. Möjligheten att  arbeta  hemifrån
bör tas tillvara.  Vidare bör arbetet organiseras så
att frivillig arbetsdelning och/eller tjänstledighet
underlättas. I några  motioner uppmärksammar partiet
särskilt     småbarnsföräldrarnas     arbetsvillkor.
Kristdemokraterna  menar att staten med lagstiftning
bör göra det möjligt  för denna grupp att minska sin
arbetstid. Rätten till  tjänstledighet  för  vård av
egna barn bör förlängas till dess att barnet är  tre
år. Ett vårdnadsbidrags/barnomsorgskonto bör snarast
införas   för  att  skapa  valfrihet  och  ge  ökade
ekonomiska  möjligheter  för  den  som  så  vill att
minska  sin  arbetstid. Vidare bör förutsättningarna
för kvinnor och  småbarnsföräldrar  m.fl.  att  köpa
hushållstjänster stimuleras genom en skattereduktion
som   motsvarar   50   %  av  arbetskraftskostnaden.
Kristdemokraterna   menar   att   föräldrar   önskar
flexiblare - inte i första  hand kortare - arbetstid
för att kunna förena föräldraskap och arbetsliv. Det
har  visat sig positivt för familjelivet  med  öppna
arbetsplatser   och   flextid.   Om   män  i  större
utsträckning  blir  aktiva och deltagande  föräldrar
skapas förutsättningar för kvinnors möjligheter till
karriär inom arbetslivet.  Att det föds så få barn i
Sverige i dag är en varningssignal.  Mycket tyder på
att  en  ökad  förvärvsfrekvens  med högre  tempo  i
arbetslivet     bl.a.     försvårar    kombinationen
föräldraskap och förvärvsarbete.

Vänsterpartiet     erinrar     i     parti-      och
kommittémotionerna  och  2003/04:A292  yrkande 1 och
A322 yrkande 6 om att partiet sedan årtionden drivit
frågan  om  en  förkortning av veckoarbetstiden  med
målet att införa  sex  timmars  arbetsdag.  För  att
kvinnor  ska  kunna  delta  i  arbetslivet  på samma
villkor   som   män   krävs   det  en  förändring  i
fördelningen av det obetalda arbetet. En förkortning
av  normalarbetstiden framstår fortfarande  som  den
modell   som   tar   sikte   på  jämställdheten  och
förändrade förutsättningar för  fördelningen  av det
obetalda   och  betalda  arbetet.  I  de  nyssnämnda
motionerna liksom  i  motion  2002/03:A365 yrkande 3
framför Vänsterpartiet att det  är  viktigt  att det
görs  en  samlad  analys  av  hur  de  senaste årens
arbetstidsförkortningar   påverkat   villkoren   för
kvinnor  respektive män och vilken betydels  de  har
för  jämställdheten   och   möjligheten  till  annan
fördelning av det betalda och  obetalda  arbetet.  I
motionerna 2002/03:So448 yrkande 5 och 2003/04:So406
yrkande   6   inriktar  sig  Vänsterpartiet  på  den
stressrelaterade  ohälsan  som  partiet  menar är en
orsak  till  det  ökade  antalet  sjukskrivningar  i
offentlig  sektor,  företrädesvis  inom  vården  och
omsorgens yrkesgrupper. Partiet vill att en särskild
utredning   tillsätts   för   att   se  över   vilka
konsekvenser arbetstidens längd och förläggning  får
på folkhälsan. I motion 2003/04:A314 yrkande 3 anför
Vänsterpartiet    att    de   senaste   decenniernas
utveckling  av  arbetstidernas   förläggning   borde
utvärderas      utifrån      ett      hälso-     och
jämställdhetsperspektiv och läggas till grund för en
förbättring av arbetsvillkoren. Det finns  även inom
arbetsmiljöområdet  säkerhetsproblem  för  anställda
där  hot om våld i olika former förekommer. En  bred
aktionsplan  bör  tas  fram  för  att  hantera dessa
problem.

Centerpartiet     anför     i     kommittémotionerna
2002/03:A239 yrkande 25 och 2003/04:A247  yrkande 20
att  ett  barnvänligt arbetsliv bör kännetecknas  av
hög flexibilitet  och  tillåtande  attityder. Tid är
bland  det dyrbaraste vi har, sägs det  i  motionen.
Det är därför  viktigt  att  människor ges makt över
sin egen tid i så stor utsträckning som möjligt. Den
enskilde arbetstagarens inflytande  över  arbetstid,
schemaläggning  och förläggning av arbetet bör  öka.
Vad tiden används  till  i  verkligheten  och hur vi
egentligen  vill  använda  vår tid varierar i  olika
skeden av livet. Arbetstidens  längd  ska  i  första
hand  avgöras  av arbetstagare och arbetsgivare.  Då
kan man ta hänsyn till vilken prioritering som varje
arbetstagare  vill   göra   i   sitt  liv  just  då.
Arbetstiden är en allt viktigare  arbetsmiljöfaktor.
I slimmade organisationer får många en utvidgning av
antalet arbetsuppgifter. Organisationen ska anpassas
så att den enskilde arbetstagarens  självbestämmande
över arbetstiden ökar. Exempelvis kan man införa ett
3/3-system, dvs. att arbetstagaren arbetar tre dagar
för   att   sedan  vara  ledig  i  tre  dagar.   Ett
barnvänligt  arbetsliv   bör   kännetecknas  av  hög
flexibilitet  och  tillåtande attityder.  Regeringen
bör    enligt    Centerpartiet     undersöka     hur
arbetstagarnas  inflytande  över arbetstiden kan öka
och hur ett flexiblare arbetsliv kan skapas.

Miljöpartiet vill i motion 2002/03:A236  yrkandena 4
och 5 i en första etapp genomföra en förkortning  av
normalarbetstiden  från  40  till 35 timmar i veckan
och    därefter    till   30   timmar   i    veckan.
Arbetstidsförkortningen  bör  genomföras  i  samspel
mellan staten och parterna på arbetsmarknaden  i ett
övergripande    kontrakt   som   ger   ramarna   för
arbetstiden.  Att   sänka   veckoarbetstiden  är  en
välfärdsreform  motiverad  av jämställdhetsskäl  för
att  stärka  hälsa  och  livskvalitet  och  för  att
människor ska orka arbeta fram till 65 års ålder. De
måste också ha kraft kvar  att  utnyttja  sin fritid
när  de  är lediga. Människor kan inte arbeta  under
stress under  en  längre  period  utan  att prestera
sämre.  Risken  för  att  göra fel ökar när stressen
sänker  uppmärksamheten och  koncentrationsförmågan.
Stressade  människor  orkar  inte heller ägna sig åt
sociala relationer. Enligt attitydundersökningar  är
en  god  hälsa  och tid för familj och socialt liv i
dag viktigare än ökad materiell konsumtionsnivå. Det
finns   indikationer    på   att   förändringar   på
arbetsmarknaden   gjort   människor   sjukare.   Att
garantera  bibehållen  lön med  sänkt  arbetstid  är
emellertid inte politiskt  möjligt. Det är i stället
en  avtalsfråga.  Allt  fler  arbetar   övertid.   I
Miljöpartiets kommittémotion 2002/03:So514 yrkande 2
framhålls   omsorgen   om   barnen   som   skäl  för
arbetstidsförkortning.   Vuxna   behöver   bli   mer
närvarande  i  barns liv. Att sätta barnen i centrum
innebär  att  ge  dem   mycket   tid.   En  generell
arbetstidsförkortning  ger till skillnad från  t.ex.
längre  semester förutsättningar  för  mer  tid  för
barnen varje  dag.  Miljöpartiet  betonar  i  motion
2002/03:A236      yrkande      1      vikten      av
arbetstagarinflytande  i  arbetslivet.  Att  inte ha
inflytande  över  sitt arbete är oerhört nedbrytande
för människor. Individer  bör ges frihet i tanke och
handling  och bjudas in att  vara  med  och  påverka
arbetsmiljön,  arbetets  utförande  och arbetstidens
förläggning.

Martin Nilsson m.fl. (s) menar i motion A339 att det
på  längre sikt inte borde vara orimligt  att  tänka
sig en  normalarbetsdag  om sex timmar. I motionerna
2002/03:A362  av  Inger  Segelström  m.fl.  (s)  och
2003/04:A348 av Carina Adolfsson  Elgestam m.fl. (s)
tas avstånd från diskussionen om att  arbetstid  ska
kunna    bytas    mot   lön   i   samband   med   en
arbetstidsförkortning.  En arbetstidsförkortning ska
göras  generell  och  lika för  alla.  I  motionerna
anmärks  särskilt  att  arbetet   med   en  generell
arbetstidsförkortning går för långsamt och  att  det
är  nödvändigt  med en lagändring eftersom det i dag
inte går att ta ut ledighet i exempelvis timmar.


Utskottets ställningstagande


Arbetstiden  är tillsammans  med  lönen  ett  av  de
centrala   villkoren    i   ett   anställningsavtal.
Arbetstidens omfattning och  förläggning  har  bl.a.
betydelse för vår gemensamma välfärd och den tid  vi
kan  tillbringa  med  familj  och  vänner. Det finns
stora    skillnader   mellan   olika   grupper    på
arbetsmarknaden  när  det gäller möjligheten för den
enskilde  arbetstagaren   att   ha  inflytande  över
arbetstiden.  Det är viktigt att sträva  efter  ökad
jämlikhet i detta hänseende.

Arbetstidsfrågan  är  komplex och har under senare
år  tilldragit  sig  ett ökat  intresse.  Frågan  om
arbetstidsförkortning     och     inflytande    över
arbetstiden  har  utretts  ett  flertal   gånger.  I
utskottets  betänkande  2001/02:AU6  s. 58 finns  en
redogörelse  för  de olika statliga utredningar  som
har studerat arbetstidsfrågor  under  senare  år. Nu
senast   hade  Kommittén  för  nya  arbetstids-  och
semesterregler  (Knas)  i  uppdrag  att  bl.a. lämna
förslag till en ny arbetstidsreglering som skulle ge
den  enskilda  arbetstagaren större inflytande  över
arbetstidens förläggning  men  samtidigt  ge  en god
flexibilitet  i  produktionen.  Knas  skulle  enligt
direktiven  (dir.  2000:97)  också pröva olika vägar
till förkortning av arbetstiden och lämna förslag om
hur  dessa  skulle  kunna  genomföras.  I  uppdraget
ingick   också   att   se   över   regleringen    av
övertidsarbete  och  lämna ett förslag om ändring av
semesterlagen som ger  arbetstagaren  rätt att ta ut
semester   överstigande   fyra   veckor  och  sparad
semester som del av dag och dessutom se över lagen i
förenklingssyfte. Knas har redovisat  sitt uppdrag i
delbetänkande  SOU  2002:58 och slutbetänkandet  SOU
2003:54. Regeringskansliet  bereder  för  närvarande
dessa förslag.
Utöver  de  statliga  utredningar  som  gjorts  på
området finns forskningsmaterial och rapporter  från
universitet och andra myndigheter. Exempelvis gjorde
Arbetslivsinstitutet  2003  på uppdrag av regeringen
en  översiktlig  kartläggning  av   de   försök  med
arbetstidsförkortning  som  har genomförts i  privat
och   offentlig   sektor  under  de   senaste   åren
(regeringens  beslut  N2003/3738/ARM).  I  rapporten
Kartläggning  av  arbetstidsförkortningar  (2003:15)
redovisas    att    centrala    kollektivavtal    om
arbetstidsförkortningar träffats för betydande delar
av   arbetsmarknaden   under   avtalsrörelsen   1998
respektive 2001 och att  de  centrala kollektivavtal
som     innehåller     uttryckliga     regler     om
arbetstidsförkortning år 2003 omfattade  ca  880 000
arbetstagare.  Regeringen  har nu gett institutet  i
uppdrag  att  genomföra  ett  försök  med  förkortad
arbetstid. Avsikten med försöket  är  att  klarlägga
sambandet     mellan    arbetstidens    längd    och
arbetstagares hälsa.  Projektet ska utföras under en
tvåårsperiod med början  första  kvartalet  2005.  I
projektet     ingår    en    kontrollgrupp.    Såväl
studiegruppen som  kontrollgruppen kommer att följas
både när det gäller förändringar i arbetsvillkor och
övriga  livsvillkor  och   förändringar   i   hälsa.
Försöket   begränsas  till  den  offentliga  sektorn
eftersom   EU:s    regelverk    om    statsstöd   av
konkurrensskäl inte medger stöd för försök  i privat
verksamhet.
Kvinnor och män bör få ökade möjligheter att välja
arbetstid efter egna önskemål. En rätt till partiell
tjänstledighet  för alla arbetstagare på motsvarande
sätt som småbarnsföräldrar  har  i dag skulle ge den
enskilda  arbetstagaren ett större  inflytande  över
arbetstidens  längd  i olika faser av livet. Som ett
led    i    uppfyllandet   av    den    s.k.    121-
punktsöverenskommelsen  mellan s, v och mp beslutade
regeringen den 21 oktober  2004  (dir. 2004:156) att
ge en utredare i uppdrag att föreslå  hur  en lag om
partiell tjänstledighet för arbetstagare som  önskar
gå   ned  i  arbetstid  skulle  kunna  utformas.  En
utgångspunkt  för uppdraget är att öka möjligheterna
att välja arbetstid  efter  egna önskemål. Utredaren
ska överväga om en rätt till partiell tjänstledighet
bör införas och analysera konsekvenserna av en sådan
lag bl.a. ur jämställdhetsperspektiv.  Utredaren ska
redovisa uppdraget senast den 1 december 2005.
Frågan    om    arbetstidsförkortning   och   dess
konsekvenser har utretts ett antal gånger. Utskottet
kan konstatera att  motionernas  krav på ytterligare
utredning    i    viss   utsträckning   kan    anses
tillgodosedda    genom     de     utrednings-    och
beredningsåtgärder som nu pågår. Det  är  utskottets
uppfattning att man inte bör föregripa det  pågående
utrednings-    och    beredningsarbetet.   Utskottet
avstyrker av dessa skäl motionerna i den mån de inte
kan anses tillgodosedda med det som anförts.
Som   utskottet  uttalade   redan   i   betänkande
1998/99:AU5  bör det rådande förhållandet mellan lag
och  kollektivavtal   behållas.   Det  grundläggande
skyddet anges i lagstiftningen. Parterna  kan  sedan
så  långt  som  möjligt  anpassa dessa grundläggande
regler   till   de   specifika   förhållandena    på
avtalsområdet.
När  det  gäller Kristdemokraternas yrkande om tre
års  tjänstledighet   för  vård  av  eget  barn  kan
utskottet   konstatera   att   motsvarande   förslag
behandlats och avstyrkts vid ett flertal tillfällen,
senast i betänkande 2001/02:AU6.  Såvitt  känt finns
det  inte  i  dagsläget  någon utredning som belyser
effekterna  av  en  sådan utvidgad  föräldraledighet
t.ex. för de mindre företagen  när  det  gäller  hur
vikariatsfrågan  skulle  lösas  vid  upprepade långa
ledigheter, vilken inverkan ledigheten  skulle ha på
lön  m.m.  Utskottet  har inte ändrat uppfattning  i
denna fråga.

Det anförda innebär att motionerna
2002/03:A236 yrkandena 1, 4 och 5,
2002/03:A239 yrkande 25,
2002/03:A241 yrkande 6, 2002/03:A242
yrkande 19, 2002/03:A315 yrkande 4,
2002/03:A316 yrkandena 1-5,
2002/03:A318 yrkande 4, 2002/03:A320
yrkande 15, 2002/03:A332 yrkande 18,
2003/04:A348,  2002/03:A362,
2002/03:A365 yrkande 3,
2002/03:Sf335 yrkandena 10 och 11,
2002/03:Sf376 yrkande 6,
2002/03:Sf379 yrkande 5,
2002/03:Sf380 yrkandena 13-15,
2002/03:So448 yrkande 5,
2002/03:So514 yrkande 2, 2003/04:A4
yrkande 4, 2003/04:A247 yrkande 20,
2003/04:A256 yrkandena 2-4,
2003/04:A258 yrkande 6, 2003/04:A292
yrkande 1, 2003/04:A307 yrkande 5,
2003/04:A309 yrkande 1, 2003/04:A310
yrkande 13, 2003/04:A314 yrkande 3,
2003/04:A329 yrkande 14,
2003/04:A371 yrkande 17,
2003/04:Sf355 yrkande 4,
2003/04:Sf356 yrkande 2,
2003/04:Sf397 yrkandena 10 och 11,
2003/04:Sf404 yrkandena 9 och 11,
2003/04:So406 yrkande 6, A322
yrkande 6, A339, A352 yrkande 15,
A354 yrkande 1, A355 yrkande 3, A356
yrkande 15 i denna del , A375
yrkande 12 och Sf363 yrkande 35 bör
avslås av riksdagen.


Äldres arbetstid


Utskottets förslag i korthet

I detta avsnitt behandlas  några  motioner om
äldres  arbetstid.  I motionerna föreslås  en
lagstadgad rätt att gå  ned  i arbetstid från
61 års ålder och en utredning som ska studera
kostnaderna för en arbetstidsförkortning från
58 års ålder. Utskottet avstyrker  motionerna
bl.a. med hänvisning till det arbete  som ska
påbörjas  i utredningen om rätt till partiell
tjänstledighet.  Jämför reservation 8 (m, kd,
c).

Motionerna


Kristdemokraterna  anser  i  kommittémotionerna A353
yrkande 2 och A356 yrkande 15 i denna del att rätten
att  gå  ned  i  arbetstid efter 61  års  ålder  bör
lagstadgas. Partiet  menar  att  det  är viktigt att
möjliggöra  en  flexibel övergång från heltidsarbete
till ett liv med  mer fritid för den enskilde som så
önskar. Med det nya  pensionssystemet  kan man själv
från  61  års  ålder  välja  hur  man vill kombinera
arbetstid och pensionsuttag. En rätt  att  arbeta  i
mindre  omfattning  skulle  möjliggöra  för fler att
delta  i  arbetslivet  under längre tid. Staten  ska
dock inte skjuta till den förlorade pension som blir
följden av att man arbetar mindre.

Viviann  Gerdin och Jörgen  Johansson  (c)  anser  i
motion 2002/03:A348  att  åtgärder  måste vidtas för
att täcka behovet av personal till vård  och omsorg.
En successiv minskning av arbetstiden för  den äldre
personalen  kommer  med stor säkerhet att leda  till
minskade sjukskrivningar.  För  att göra det möjligt
för fler att kunna fortsätta arbeta inom vården fram
till pensionen föreslås att riksdagen beslutar om en
utredning   som   ser   över   vilka  kostnader   en
arbetstidsförkortning med bibehållen  lön fr.o.m. 58
års ålder skulle föra med sig.


Utskottets ställningstagande


Sysselsättningsgraden bland äldre är hög i Sverige i
ett internationellt perspektiv. Enligt SCB:s senaste
arbetskraftsundersökning var 58,9 % av  befolkningen
i åldern 61-64 år i sysselsättning. Andelen personer
utan  arbete i åldersgruppen förväntas öka  framöver
till  följd   av   den   demografiska  utvecklingen.
Parallellt med detta finns  ett  underutnyttjande av
den  potentiella  arbetskraften  beroende  bl.a.  på
omfattande  sjukfrånvaro  och  förtida   utträde  ur
arbetskraften.   Det  är  enligt  utskottets  mening
angeläget att vi skapar förutsättningar för ett gott
arbetsliv som varar  längre,  vilket  kan bidra till
att  vi bättre klarar en framtida arbetskraftsbrist.
De äldres situation är uppmärksammad på EU-nivå, och
regeringen beslutade i januari 2002 att tillsätta en
parlamentarisk  kommitté,  Diskrimineringskommittén,
(dir.   2002:11),   som   bl.a.  ska   föreslå   hur
bestämmelserna   om  åldersdiskriminering   i   EU:s
likabehandlingsdirektiv  (2000/78/EG) ska genomföras
i   Sverige.  I  Äldreberedningens   (Senior   2005)
delbetänkande   Riv   ålderstrappan   !  Livslopp  i
förändring    (SOU 2002:29)    hänvisas   till    en
forskningsstudie som utförts inom  EU  som visar att
förändringar av arbetsförmågan hos personer  över 50
år  är mycket individuella. Rapporten visar att  det
går att  behålla  äldre  i  arbete genom att anpassa
arbetsförhållanden och arbetsmiljö.

Att  döma  av  de  undersökningar  som  gjorts  på
området lär det också  finnas  önskemål om att kunna
trappa  ned arbetstiden mot slutet  av  arbetslivet.
Det allmänna pensionssystemet medger uttag av del av
pension fr.o.m.  den  månad  man fyller 61 år. Någon
motsvarande lagreglerad rätt att  gå ned i arbetstid
finns      för      närvarande      inte.      Sådan
arbetstidsförkortning  förekommer  dock enligt vissa
kollektivavtal  efter  överenskommelse.   Exempelvis
innebär  det  statliga  avtal  som trädde i kraft  i
januari 2003 att anställda över  61  år  under vissa
förutsättningar   kan   beviljas  en  minskning   av
arbetstiden  till  som  mest  hälften  av  ordinarie
heltid. Avtalet syftar till  att  öka  möjligheterna
för äldre att arbeta till ordinarie pensionsålder. I
anslutning  till  den diskussion om olika  sätt  att
förkorta   arbetstiden   som   Kommittén   för   nya
arbetstids-  och  semesterregler (Knas) förde i sitt
delbetänkande Tid -  för  arbete  och  ledighet (SOU
2002:58)   inleddes  också  en  diskussion  om   det
lämpliga i att  det  i lagstiftningen införs en rätt
till  deltid för arbetstagare  från  61  års  ålder.
Kommittén   konstaterade   i   sitt   slutbetänkande
Semesterlagen  och övriga ledighetslagar  -  översyn
och förenklingar (SOU 2003:54) att konsekvenserna av
en lagstiftning  inte  minst vad avser effekterna på
arbetsutbudet är svårbedömbara  och  att  det därför
behövs mer ingående undersökningar än vad som rymdes
inom ramen för kommitténs utredning. Betänkandet har
remissbehandlats  och  Regeringskansliet bereder  nu
ärendet.
Som     nämnts     ovan     i     avsnittet     om
arbetstidsförkortning  och flexibla arbetstider  har
regeringen beslutat att ge en utredare i uppdrag att
föreslå  hur en lag om partiell  tjänstledighet  för
arbetstagare  som  önskar  gå ned i arbetstid skulle
kunna  utformas  (dir.  2004:156).  Utredningen  ska
redovisa uppdraget senast den 1 december 2005.
Inte heller i denna fråga  är utskottet berett att
föregripa  resultatet av det pågående  och  kommande
utredningsarbete   som  redovisats  ovan.  Utskottet
avstyrker  därför  motionerna   2002/03:A348,   A353
yrkande 2 och A356 yrkande 15 i denna del.

Förenklad semesterlag


Utskottets förslag i korthet

I  avsnittet  behandlas en motion med förslag
om   en  förenklad   semesterlag.   Utskottet
avstyrker   yrkandet   med   hänvisning  till
pågående beredningsarbete.

Motionen


Yvonne Ångström m.fl. (fp, m och  kd) anser i motion
2002/03:A269  att  semesterlagen  är en  komplicerad
lag.  Den tillämpas på alla arbetsplatser  och  även
hos små  företag  som i regel saknar personal som är
särskilt utbildad för anställningsfrågor. Det skulle
därför  ligga  ett stort  värde  i  att  om  möjligt
förenkla lagen eftersom  man  på  så sätt kan minska
arbetet  inte  minst  för  de  minsta  företagen.  I
stället  för att bygga på ett system med  intjänande
av semesterrättigheter  bör  semesterlagen  bygga på
ett  löpande system. Den som påbörjar en anställning
har då  rätt  till  betald semester redan det första
året,  dock  inte med full  betalning.  Ett  löpande
system för att  beräkna  semesterrättigheter innebär
betydande förenklingar av  semesterlagen.  Det krävs
då inte längre några regler om att ett visst  år  är
intjänandeår och ett annat är semesterår.


Utskottets ställningstagande


I  uppdraget  för  Kommittén för nya arbetstids- och
semesterregler   (Knas)    ingick    bl.a.   att   i
förenklingssyfte  se över semesterlagens  regler  om
semesterlönegrundande   frånvaro  med  bevarande  av
arbetstagarnas  materiella  förmåner.  I  kommitténs
slutbetänkande     Semesterlagen      och     övriga
ledighetslagar  -  översyn  och  förenklingar   (SOU
2003:54)  föreslås en ny semesterlag som syftar till
att i vissa  delar  göra  lagens bestämmelser mindre
betungande. Förslaget har remissbehandlats och är nu
föremål för överväganden inom Regeringskansliet.

Utskottet  anser  att  detta   arbete   inte   bör
föregripas och avstyrker därför motion 2002/03:A269.

Handelns öppet- och arbetstider


Utskottets förslag i korthet

I   avsnittet  behandlas  några  motioner  om
handelns   öppethållande   och   om   obekväm
arbetstid. Utskottet avstyrker motionerna.

Bakgrund


Affärstidslagen  (1966:668)  trädde  i kraft  den  1
januari   1967   och   ersatte   den   då   gällande
butikstängningslagen. Affärstidslagen var redan  vid
sin  tillkomst  tidsbestämd  att gälla t.o.m. den 31
december  1971.  Vid införandet  av  affärstidslagen
diskuterades om det  över huvud taget var nödvändigt
med en reglering av handelns  öppettider  (se  prop.
1966  nr  144  s.  49).  Ett  omedelbart slopande av
affärstidsregleringen  ansågs  dock   kunna  medföra
betydande  olägenheter  för  bl.a. småföretagare.  I
affärstidslagen  bestämdes "vanlig  affärstid"  till
vardagar mellan kl. 08.00 och 20.00. I den utredning
som  föregick  regeringens   proposition  och  i  de
remissvar som lämnades med anledning  av utredningen
pekades på ett antal faktorer som antogs medföra ett
kommande  behov  av  en längre affärstid än  den  då
gällande.   Särskilt   framhölls   kvinnors   ökande
förvärvsarbete      och     den     då      pågående
befolkningsomflyttningen  som medförde att allt fler
fick  allt längre avstånd mellan  arbetsplatsen  och
bostaden.


Motionerna


Annelie   Enochson   (kd)   beskriver  i  motionerna
2003/04:A277 respektive A237 den situation som råder
sedan  affärstidslagen  upphörde   som  ett  laglöst
tillstånd eftersom butikerna har möjlighet att hålla
öppet  på  de  tider som de själva vill.  Det  ökade
öppethållandet har  inneburit  en  ökad  stress  för
konsumenterna, de handelsanställda och butiksägarna.
Om  handeln  styrdes över till sexdagarsvecka skulle
det ge billigare  varor, bättre folkhälsa och bättre
villkor  för  de handelsanställda  och  medborgarna.
Regeringen bör  utreda  möjligheten  att  verka  för
bättre   folkhälsa  genom  att  på  nytt  införa  en
affärstidslag.

Gunilla Carlsson  i  Hisings Backa m.fl. (s) anför i
motion   2003/04:A322  att   Sveriges   regler   för
öppethållande   inom  handeln  är  mycket  liberala.
Butikernas  öppethållande   medför   ökad  risk  för
butiksrån.   Butiksanställda  förtjänar  en   bättre
arbetsmiljö, och  lagstiftningen bör därför ses över
i syfte att skapa en bättre arbetsmiljö för dem.


Utskottets ställningstagande


Såvitt  utskottet  känner   till   finns   det  inga
utredningar  som  på  ett mer generellt plan närmare
belyser  det  påstådda sambandet  mellan  butikernas
öppethållande   och    konsumenternas   stress   och
folkhälsan. De skäl som  redan  1966  framfördes för
ett generöst öppethållande gör sig enligt utskottets
mening  till viss del alltjämt gällande.  Människors
förvärvsfrekvens och arbets- och boendesituation med
långa pendlingstider  gör att det finns ett behov av
generösa öppettider. Utskottet  finner  därför  inga
skäl  att  nu  överväga  en  ny affärstidsreglering.
Samtidigt måste man dock beakta  att hot och våld är
ett  arbetsmiljöproblem som fått ökad  uppmärksamhet
på senare tid. I Sverige pågår viss forskning om hot
och våld  på  arbetsplatser. I Arbetslivsinstitutets
rapport  Hot och  våld  vid  nattöppen  detaljhandel
(2002)  - anges  att  arbetsrelaterat  våld  är  mer
frekvent  än  både  gatuvåld och våld inom familjen.
Omfattningen   av   detta   våld   är   naturligtvis
oacceptabelt  och ger  anledning  till  oro  för  de
handelsanställdas  arbetsmiljö.  Studien ger fog för
antagandet  att hot och våld är ett  problem  i  den
nattöppna detaljhandeln.  Utskottet vill understryka
att arbetsgivaren har ett ansvar  för  säkerheten på
arbetsplatserna  och att arbetstagare inom  handeln,
liksom arbetstagare  i andra näringar, har rätt till
en   god   arbetsmiljö.   Utskottet    noterar   att
Arbetslivsinstitutet planerar fortsatt forskning  på
området,   vilket   utskottet  välkomnar.  Utskottet
kommer senare i vår att  i  ett  separat  betänkande
behandla    arbetsmiljöfrågor    och   då   behandla
motionsförslag om hot och våld i arbetslivet,  bl.a.
vid butiksarbete.

Utskottet   avstyrker   motionerna   2003/04:A277,
2003/04:A322 och A237.</pre><pre>
Reservationer



Utskottets    förslag    till   riksdagsbeslut   och
ställningstaganden     har    föranlett     följande
reservationer. I rubriken anges inom parentes vilken
punkt i utskottets förslag  till  riksdagsbeslut som
behandlas i avsnittet.


1. Yrkande om avslag på propositionen (punkt 1)
(m, fp, kd, c)

av Margareta Andersson (c), Anders G Högmark (m),
Tina Acketoft (fp), Patrik Norinder  (m),  Henrik
Westman  (m),  Mauricio  Rojas  (fp)  och Annelie
Enochson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt  1 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen  avslår  proposition  2003/04:180.  Därmed
bifaller  riksdagen motion 2004/05:A1 yrkande 1  (m,
fp, kd, c).

Ställningstagande

Sverige har genom sitt medlemskap i EU förbundit sig
att genomföra  EG-direktiven  i den mån det inte kan
anses  att  nuvarande lagstiftning  redan  uppfyller
direktivens intentioner och innehåll. Om detta råder
ingen tvekan  eller  delade  meningar.  Det  är dock
beklagligt att regeringen utformar propositionen  på
ett   så   kategoriskt  och  långtgående  sätt.  Den
utformning som  regeringen  väljer är inte nödvändig
för att uppfylla direktivet.  EG-domstolen har genom
ett  antal domar tolkat 1993 års  arbetstidsdirektiv
och  därmed   lagt   en   praxis   som   bl.a.   rör
tillämpningen  av  jourtid. Jourtid på arbetsplatsen
ska  inräknas  som  arbetstid   vid  tillämpning  av
direktivet. Det slås fast i målen  Simap  respektive
Jaeger.  Detta  får  följdverkningar inom exempelvis
sjukvården  som  ofta  tillämpar  jourtid.  Det  har
medfört diskussioner inom  EU  om att direktivet bör
förändras.  Inom  EU  pågår  nu  en process  med  en
översyn  av  arbetstidsdirektivet, som  verkar  leda
fram  till att  begreppet  jourtid  förtydligas  och
förändras.  Regeringen  anger  i sin proposition att
processen  med  att  genomföra arbetstidsdirektivets
regler kompliceras av  att  det för närvarande pågår
en   översyn  av  delar  av  direktivet   inom   EU.
Regeringen  drar  emellertid slutsatsen att det mest
lämpliga tillvägagångssättet  är  att  lägga fram en
detaljerad  proposition  som varken tar hänsyn  till
den process som pågår inom det europeiska samarbetet
eller de ekonomiska konsekvenserna  av förslaget. Vi
delar inte regeringens bedömning.

Det  är  vår gemensamma uppfattning att  nuvarande
arbetstidsdirektiv  kan  genomföras  med  en  mindre
långtgående     lagändring.     Mer    genomgripande
förändringar av arbetstidslagen kan  anstå till dess
förslaget till nytt arbetstidsdirektiv  blir föremål
för riksdagsbehandling.
Med hänsyn till det anförda anser vi att riksdagen
bör avslå proposition 2003/04:180 och bifalla motion
2004/05:A1 yrkande 1 (m, fp, kd, c).

2. Sättet att genomföra arbetstidsdirektivet
(punkt 2) (m, fp, kd, c)

av Margareta Andersson (c), Anders G Högmark (m),
Tina  Acketoft (fp), Patrik Norinder (m),  Henrik
Westman  (m),  Mauricio  Rojas  (fp)  och Annelie
Enochson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt  2 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen   tillkännager  som  sin  mening  vad  som
framförs  under   Ställningstagande   nedan.  Därmed
bifaller riksdagen motion 2004/05:A1 yrkandena 2 och
3 (m, fp, kd, c).

Ställningstagande

Reglerna   om   jourtid   och  arbetstidsmåttet   är
angelägna men vi anser att  regeringen  bör  avvakta
det  pågående  arbetet  inom  EU  med  att  revidera
arbetstidsdirektivet.   I  EU-kommissionens  förslag
till  nytt  arbetstidsdirektiv   lanseras  begreppet
"passiv jourtid". Kommissionen föreslår att det inte
ska räknas som faktisk arbetstid t.ex. när en läkare
sover  under  sin jourtid, dvs. passiv  jourtid.  Vi
instämmer  i  detta.   Kommissionens  förslag  borde
föranleda  regeringen  att   ompröva  propositionen.
Jourtid  ska inte betraktas som  arbetstid  om  inte
arbetstagaren i fråga faktiskt har arbetat.

Vi anser att  det  vid  beräkning av den sammanlagda
arbetstiden   helt  borde  bortses   från   semester
respektive  sjukfrånvaro.  Det  är  obegripligt  hur
regeringen kan  göra  en  så  annorlunda bedömning i
frågan  än  den som Lagrådet, många  remissinstanser
och vi gör. Vilka ledigheter som ska räknas in i det
totala   arbetstidsmåttet    kräver   en   ordentlig
genomlysning och diskussion.

Med  hänsyn till det anförda bör  motion  2004/05:A1
yrkandena 2 och 3 (m, fp, kd, c) bifallas.


3. Arbetstidsförkortning och flexibla
arbetstider (punkt 5) (m)

av  Anders G Högmark (m), Patrik Norinder (m) och
Henrik Westman (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser  att utskottets förslag under punkt 5 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen  tillkännager   som  sin  mening  vad  som
framförs under Ställningstagande  i  reservation  3.
Därmed  bifaller  riksdagen  motionerna 2002/03:A315
yrkande  4  (m),  2002/03:A316  yrkandena  1-5  (m),
2003/04:A256  yrkandena  2-4  (m)  och  2003/04:A258
yrkande  6  (m) och avslår motionerna  2002/03:Sf335
yrkandena 10  och  11  (kd), 2002/03:Sf376 yrkande 6
(fp), 2002/03:Sf379 yrkande  5  (kd),  2002/03:Sf380
yrkandena 13-15 (kd),  2002/03:So448 yrkande  5 (v),
2002/03:So514 yrkande 2 (mp), 2002/03:A236 yrkandena
1,  4  och  5  (mp),  2002/03:A239  yrkande  25 (c),
2002/03:A241 yrkande 6 (fp), 2002/03:A242 yrkande 19
(kd),  2002/03:A318  yrkande  4  (kd),  2002/03:A320
yrkande  15  (kd),  2002/03:A332  yrkande  18  (fp),
2002/03:A362   (s),   2002/03:A365  yrkande  3  (v),
2003/04:Sf355 yrkande 4  (fp), 2003/04:Sf356 yrkande
2  (fp), 2003/04:Sf397 yrkandena  10  och  11  (kd),
2003/04:Sf404 yrkandena 9 och 11 (kd), 2003/04:So406
yrkande   6   (v),   2003/04:A4   yrkande   4  (fp),
2003/04:A247 yrkande 20 (c), 2003/04:A292 yrkande  1
(v),   2003/04:A307  yrkande  5  (fp),  2003/04:A309
yrkande   1  (kd),  2003/04:A310  yrkande  13  (fp),
2003/04:A314  yrkande 3 (v), 2003/04:A329 yrkande 14
(kd),  2003/04:A348  (s),  2003/04:A371  yrkande  17
(kd), 2004/05:Sf363  yrkande  35  (kd), 2004/05:A322
yrkande   6   (v),  2004/05:A339  (s),  2004/05:A352
yrkande  15  (kd),   2004/05:A354  yrkande  1  (kd),
2004/05:A355 yrkande 3 (fp), 2004/05:A356 yrkande 15
i denna del (kd) och 2004/05:A375 yrkande 12 (fp).

Ställningstagande

Bestämmandet över arbetstiden  bör i allt väsentligt
flyttas   från   politikerna   till   de    enskilda
individerna  och  deras arbetsgivare. Människor  vet
själva bäst hur avvägningen  mellan  arbete, ekonomi
och  gemensam  tid  bör  göras  för  att passa  dem.
Arbetstidens omfattning och förläggning ska därför i
högre    grad    bestämmas   av   arbetstagare   och
arbetsgivare  via  kollektiva   eller   individuella
avtal. Människor är olika och prioriterar  olika vid
skilda tillfällen i livet. Genom att ta bort  normen
för  veckoarbetstid  och  låta enskilda arbetstagare
förhandla   själva  om  sin  arbetstid   tillgodoses
önskemålen hos  dem som vill jobba mer, mindre eller
annorlunda än i dag.

Arbete  måste  beskattas  så  att  det  alltid  är
lönsamt  att arbeta.  Om  beskattningen  var  rimlig
skulle människor  själva  kunna  bestämma  över  sin
samlade  arbetstid  utan  politikerstyrning. För att
skapa    fler    jobb    krävs   avregleringar    av
tjänstesektorn,    skattesänkningar    på    arbete,
förenklingar för företagandet  och  ökade satsningar
på utbildning och kompetens.
Moderaterna   säger  nej  till  en  generell   och
lagstiftad     förkortning      av      arbetstiden.
Undersökningar  visar att en betydande majoritet  av
arbetstagarna är  nöjda  med arbetstidens längd. Det
stora  problemet  för  de  allra   flesta   är  inte
veckoarbetstiden,  utan avsaknaden av möjlighet  att
själv  kunna bestämma  hur,  var  och  när  man  ska
arbeta.  Sverige  har en kort arbetstid i jämförelse
med andra länder inom  OECD.  Vi  står  också  inför
betydande  pensionsavgångar  framöver. Samtidigt som
40-talisterna går i pension träder  mindre årskullar
arbetstagare in på arbetsmarknaden. Att  i det läget
minska den samlade arbetade tiden i stället  för att
öka  arbetsutbudet  skulle medföra betydande problem
med att finansiera välfärden.  En  sådan  reform tar
också   bort  rätten  för  den  enskilde  att  själv
bestämma över sitt liv. Inte heller medför den några
positiva   effekter   på   hälsan.   Däremot  skulle
tillväxten bli lägre, vilket drabbar dem  som  redan
har det sämst. Med hänsyn till det anförda anser  vi
att  riksdagen  bör  bifalla motionerna 2002/03:A315
yrkande  4  (m),  2002/03:A316  yrkandena  1-5  (m),
2003/04:A256  yrkandena  2-4  (m)  och  2003/04:A258
yrkande  6 (m).  Övriga  i  sammanhanget  behandlade
motioner avstyrks.

4. Arbetstidsförkortning och flexibla
arbetstider (punkt 5) (fp)

av Tina Acketoft (fp) och Mauricio Rojas (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att  utskottets förslag under punkt 5 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs under Ställningstagande i reservation
4.    Därmed    bifaller     riksdagen    motionerna
2002/03:Sf376 yrkande 6 (fp), 2002/03:A241 yrkande 6
(fp),  2002/03:A332 yrkande 18  (fp),  2003/04:Sf356
yrkande   2   (fp),   2003/04:A4   yrkande  4  (fp),
2003/04:A307 yrkande 5 (fp), 2003/04:A310 yrkande 13
(fp),  2004/05:A355 yrkande 3 (fp) och  2004/05:A375
yrkande  12 (fp) och avslår motionerna 2002/03:Sf335
yrkandena  10  och  11 (kd), 2002/03:Sf379 yrkande 5
(kd),    2002/03:Sf380   yrkandena    13-15    (kd),
2002/03:So448 yrkande 5 (v), 2002/03:So514 yrkande 2
(mp),  2002/03:A236  yrkandena  1,  4  och  5  (mp),
2002/03:A239 yrkande 25 (c), 2002/03:A242 yrkande 19
(kd),  2002/03:A315   yrkande  4  (m),  2002/03:A316
yrkandena  1-5  (m), 2002/03:A318  yrkande  4  (kd),
2002/03:A320  yrkande  15  (kd),  2002/03:A362  (s),
2002/03:A365 yrkande  3 (v), 2003/04:Sf355 yrkande 4
(fp),  2003/04:Sf397  yrkandena   10  och  11  (kd),
2003/04:Sf404 yrkandena 9 och 11 (kd), 2003/04:So406
yrkande   6  (v),  2003/04:A247  yrkande   20   (c),
2003/04:A256 yrkandena 2-4 (m), 2003/04:A258 yrkande
6  (m), 2003/04:A292  yrkande  1  (v),  2003/04:A309
yrkande   1   (kd),   2003/04:A314  yrkande  3  (v),
2003/04:A329  yrkande  14  (kd),  2003/04:A348  (s),
2003/04:A371 yrkande 17  (kd), 2004/05:Sf363 yrkande
35 (kd), 2004/05:A322 yrkande  6  (v),  2004/05:A339
(s),  2004/05:A352  yrkande  15  (kd),  2004/05:A354
yrkande 1 (kd) och 2004/05:A356 yrkande 15  i  denna
del (kd).

Ställningstagande

Valfrihet är ett grundfundament för att få människor
och  därmed Sverige att växa. När människor får ökad
valfrihet   i  sina  liv  leder  det  till  positiva
samhällsekonomiska  effekter.  Det  finns åtskilliga
människor  som  gärna  jobbar mindre under  det  att
andra är nöjda med sin arbetstid  och  åter  andra i
själva  verket  helst  av  allt  vill jobba mer. Vår
övertygelse är att stress i första  hand  uppstår då
människor saknar makt över sin vardag. Den enskildes
makt  över  arbetstiden måste därför stärkas.  Flera
undersökningar visar att i synnerhet barnfamiljer är
missnöjda med  sina  arbetstider  och vill ha större
möjlighet till flexibilitet. De känner  sig pressade
mellan  kravet  på  arbete och viljan att tillbringa
tid med sina barn.

Det  bör  stiftas  en  ny  arbetstidslag  som  ger
arbetstagaren  större inflytande  över  arbetstidens
omfattning  och förläggning.  Lagen  ska  underlätta
förhandlingar   om   en   mer   flexibel  arbetstid.
Arbetstiden   ska  bestämmas  i  en  överenskommelse
mellan den enskilde  arbetstagaren och arbetsgivaren
efter deras behov och  önskemål.  Den  nya lagen bör
även ge den enskilde möjlighet att ta ut  ledighet i
timmar. Den femte semesterveckan, inarbetad semester
och  eventuellt  ytterligare lediga dagar ska  kunna
läggas i en timbank  som  får  tas  ut i timmar, för
kortare veckoarbetstid, en ledig dag när man behöver
eller i pengar. Den småbarnsförälder  som  under  en
period   vill  minska  sin  arbetstid  skulle  genom
timbanken  få  den möjligheten. Ur liberal synvinkel
är en timbank en  stor  frihetsökning  som skulle ge
varje  arbetstagare betydligt större makt  över  sin
vardag. Timbanken skulle vara särskilt värdefull för
dem som  inte har avtal om flexibel arbetstid i dag.
Den ekonomiska  stressen skulle minska för människor
med små marginaler  om  de  visste  att  de  hade en
ekonomisk  buffert  i  form av innestående timmar  i
timbanken.
Folkpartiet motsätter  sig  en  lagstadgad  allmän
arbetstidsförkortning eftersom den skulle hota  både
tillväxt   och   välfärd  och  inte  heller  ge  den
valfrihet som Folkpartiet  eftersträvar.  Med hänsyn
till det anförda anser vi att riksdagen bör  bifalla
motionerna    2002/03:Sf376    yrkande    6    (fp),
2002/03:A241 yrkande 6 (fp), 2002/03:A332 yrkande 18
(fp),   2003/04:Sf356  yrkande  2  (fp),  2003/04:A4
yrkande  4   (fp),   2003/04:A307  yrkande  5  (fp),
2003/04:A310 yrkande 13 (fp), 2004/05:A355 yrkande 3
(fp) och 2004/05:A375  yrkande  12  (fp).  Övriga  i
sammanhanget behandlade motioner avstyrks.

5. Arbetstidsförkortning och flexibla
arbetstider (punkt 5) (kd)

av Annelie Enochson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 5 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som  framförs  under  Ställningstagande  nedan.
Därmed  bifaller  riksdagen motionerna 2002/03:Sf335
yrkandena 10 och 11  (kd),  2002/03:Sf379  yrkande 5
(kd),    2002/03:Sf380    yrkandena    13-15   (kd),
2002/03:A242 yrkande 19 (kd), 2002/03:A318 yrkande 4
(kd),  2002/03:A320  yrkande  15 (kd), 2003/04:Sf397
yrkandena 10 och 11 (kd), 2003/04:Sf404  yrkandena 9
och   11   (kd),   2003/04:A309   yrkande   1  (kd),
2003/04:A329  yrkande  14 (kd), 2003/04:A371 yrkande
17 (kd), 2004/05:Sf363 yrkande 35 (kd), 2004/05:A352
yrkande 15 (kd), 2004/05:A354  yrkande  1  (kd)  och
2004/05:A356  yrkande 15 i denna del (kd) och avslår
motionerna    2002/03:Sf376    yrkande    6    (fp),
2002/03:So448 yrkande 5 (v), 2002/03:So514 yrkande 2
(mp),  2002/03:A236  yrkandena  1,  4  och  5  (mp),
2002/03:A239  yrkande 25 (c), 2002/03:A241 yrkande 6
(fp),  2002/03:A315   yrkande  4  (m),  2002/03:A316
yrkandena  1-5 (m), 2002/03:A332  yrkande  18  (fp),
2002/03:A362   (s),   2002/03:A365  yrkande  3  (v),
2003/04:Sf355 yrkande 4  (fp), 2003/04:Sf356 yrkande
2  (fp),  2003/04:So406 yrkande  6  (v),  2003/04:A4
yrkande  4  (fp),   2003/04:A247   yrkande  20  (c),
2003/04:A256 yrkandena 2-4 (m), 2003/04:A258 yrkande
6  (m),  2003/04:A292  yrkande  1  (v), 2003/04:A307
yrkande  5  (fp),  2003/04:A310  yrkande   13  (fp),
2003/04:A314   yrkande   3  (v),  2003/04:A348  (s),
2004/05:A322  yrkande  6  (v),   2004/05:A339   (s),
2004/05:A355 yrkande 3 (fp) och 2004/05:A375 yrkande
12 (fp).

Ställningstagande

Människor  har  olika  behov  under olika perioder i
livet och arbetstiden måste därför  betraktas ur ett
livscykelperspektiv.    Arbetslivet    måste    vara
förenligt med att vara förälder, odla ett  intresse,
vara   aktiv  i  föreningslivet  osv.  Den  enskilda
människans  olika  önskemål  under  olika  skeden av
livet   gör   centrala   kollektivistiska  lösningar
otidsenliga. Ett gott arbetsklimat  kännetecknas  av
ett  stort medinflytande för personalen och en av de
allra  viktigaste faktorerna för den enskilde är att
få   påverka    omfattning    och   förläggning   av
arbetstider. Erfarenheter visar  att de arbetsgivare
som  låter  sina  arbetstagare påverka  arbetstidens
förläggning får medarbetare med högre motivation och
effektivitet.  Ett  ökat   utrymme   av   självvalda
arbetstider   ger   också  en  positiv  inverkan  på
arbetsklimatet   och  minskar   stressfaktorn.   När
människor  själva  hittar  bra  lösningar  ska  inte
staten  lägga  sig i och  desarmera  avtalssystemets
legitimitet. Det  är  särskilt  viktigt att flexibel
arbetstid för småbarnsföräldrar underlättas.

För att öka individens frihet vill  vi  att betald
ledighet  utöver  fyra  veckors  semester  ska kunna
förläggas   efter   den   enskildes   önskemål   och
verksamhetens behov. Semesterlagen bör därför få ett
tillägg i 10 § andra stycket som möjliggör detta.
Arbetstidsförläggning   som  går  att  förena  med
familjeliv    är    en   angelägenhet    för    alla
framtidsinriktade arbetsgivare.  Många  fler arbeten
skulle  kunna  skötas  på distans. Kristdemokraterna
ser positivt på s.k. job-sharing som innebär att två
personer med likartad kompetens  delar  på  ett jobb
för  att  klara  till  exempel  barnomsorgen  på ett
familjenära sätt. Det har blivit allt vanligare  med
flextid  och  öppna  arbetsplatser där arbetstagaren
kan lämna arbetsplatsen  eller ta emot besök, vilket
har  visat  sig  vara  positivt   för  familjelivet.
Arbetet   bör  vidare  kunna  organiseras   så   att
frivillig  arbetsdelning   och/eller  tjänstledighet
underlättas. Staten och kommunerna  bör  föregå  med
positiva  exempel när det gäller att låta personalen
på varje arbetsplats  utifrån sina och verksamhetens
behov påverka hur arbetstiden ska förläggas.
En generell arbetstidsförkortning  med  bibehållen
lön skulle allvarligt skada Sveriges konkurrenskraft
då  den  är  omöjlig  att  genomföra med motsvarande
effektiviseringar.  Den  ekonomiska  välfärdsförlust
det skulle innebära om alla  samtidigt  skulle korta
sin   arbetstid   skulle  slå  hårt  mot  såväl  den
enskilde, företagen  som  nationen  Sverige. För att
lätta arbetsbördan för dubbelarbetande  kvinnor  och
småbarnsföräldrar   bör  förutsättningar  i  stället
skapas   för   att  kunna   köpa   hushållstjänster,
exempelvis genom  en  skattereduktion  på  50  %  av
arbetskraftskostnaden.  Med  hänsyn till det anförda
anser  vi  att  riksdagen  bör  bifalla   motionerna
2002/03:Sf335    yrkandena    10    och   11   (kd),
2002/03:Sf379    yrkande   5   (kd),   2002/03:Sf380
yrkandena 13-15 (kd),  2002/03:A242 yrkande 19 (kd),
2002/03:A318 yrkande 4 (kd), 2002/03:A320 yrkande 15
(kd),  2003/04:Sf397  yrkandena   10  och  11  (kd),
2003/04:Sf404 yrkandena 9 och 11 (kd),  2003/04:A309
yrkande   1  (kd),  2003/04:A329  yrkande  14  (kd),
2003/04:A371  yrkande 17 (kd), 2004/05:Sf363 yrkande
35 (kd), 2004/05:A352  yrkande 15 (kd), 2004/05:A354
yrkande 1 (kd) och 2004/05:A356  yrkande  15 i denna
del (kd). Övriga i sammanhanget behandlade  motioner
avstyrks.

6. Arbetstidsförkortning och flexibla
arbetstider (punkt 5) (c)

av Margareta Andersson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 5 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som  framförs  under  Ställningstagande  nedan.
Därmed  bifaller  riksdagen  motionerna 2002/03:A239
yrkande 25 (c) och 2003/04:A247  yrkande  20 (c) och
avslår motionerna 2002/03:Sf335 yrkandena 10  och 11
(kd),  2002/03:Sf376  yrkande  6 (fp), 2002/03:Sf379
yrkande 5 (kd), 2002/03:Sf380 yrkandena  13-15 (kd),
2002/03:So448 yrkande 5 (v), 2002/03:So514 yrkande 2
(mp),  2002/03:A236  yrkandena  1,  4  och  5  (mp),
2002/03:A241 yrkande 6 (fp), 2002/03:A242 yrkande 19
(kd),   2002/03:A315  yrkande  4  (m),  2002/03:A316
yrkandena  1-5  (m),  2002/03:A318  yrkande  4 (kd),
2002/03:A320  yrkande  15 (kd), 2002/03:A332 yrkande
18 (fp), 2002/03:A362 (s),  2002/03:A365  yrkande  3
(v),  2003/04:Sf355  yrkande  4  (fp), 2003/04:Sf356
yrkande 2 (fp), 2003/04:Sf397 yrkandena  10  och  11
(kd),   2003/04:Sf404   yrkandena  9  och  11  (kd),
2003/04:So406 yrkande 6 (v),  2003/04:A4  yrkande  4
(fp),  2003/04:A256  yrkandena 2-4 (m), 2003/04:A258
yrkande   6  (m),  2003/04:A292   yrkande   1   (v),
2003/04:A307  yrkande 5 (fp), 2003/04:A309 yrkande 1
(kd), 2003/04:A310  yrkande  13  (fp),  2003/04:A314
yrkande   3   (v),  2003/04:A329  yrkande  14  (kd),
2003/04:A348  (s),  2003/04:A371  yrkande  17  (kd),
2004/05:Sf363 yrkande  35 (kd), 2004/05:A322 yrkande
6  (v), 2004/05:A339 (s),  2004/05:A352  yrkande  15
(kd),  2004/05:A354  yrkande  1  (kd),  2004/05:A355
yrkande 3 (fp), 2004/05:A356 yrkande 15 i  denna del
(kd) och 2004/05:A375 yrkande 12 (fp).

Ställningstagande

Tid  är  bland  det dyrbaraste vi har. Det är därför
viktigt att människor  ges  makt över sin egen tid i
så stor utsträckning som möjligt.  Vad tiden används
till  i  verkligheten  och hur vi egentligen  skulle
vilja använda vår tid varierar  i  olika  skeden  av
livet.    Arbetstiden    är    en   allt   viktigare
arbetsmiljöfaktor.  I  slimmade  organisationer  får
arbetstagarna alltfler arbetsuppgifter. De anställda
ska också vara flexibla och kunna  rycka  in där det
bäst behövs för stunden. Även om det är positivt för
många  att få ett mer omväxlande arbete ökar  risken
för   att    tiden    till    återhämning   minskar.
Organisationer måste anpassas så  att  den  enskilde
arbetstagarens   självbestämmande  över  arbetstiden
ökar. Arbetstidens  längd  ska i första hand avgöras
av  arbetstagare  och  arbetsgivare.   Den  enskilde
arbetstagarens   inflytande   över   arbetstid   och
schemaläggning och var arbetet förläggs bör öka. Ett
exempel  på  arbetstidsförläggning är s.k.  tre/tre-
system, vilket innebär att arbetstagaren arbetar tre
dagar för att sedan vara ledig tre dagar.

Regeringen  bör   undersöka   hur   arbetstagarnas
inflytande  över  arbetstiden  kan öka och  hur  ett
flexiblare arbetsliv kan skapas. Med hänsyn till det
anförda   anser  jag  att  riksdagen   bör   bifalla
motionerna   2002/03:A239   yrkande   25   (c)   och
2003/04:A247  yrkande  20 (c). Övriga i sammanhanget
behandlade motioner avstyrks.

7. Arbetstidsförkortning och flexibla
arbetstider (punkt 5) (mp)

av Ulf Holm (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 5 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som  framförs  under  Ställningstagande  nedan.
Riksdagen  bifaller därmed motionerna  2002/03:So514
yrkande 2 (mp) och 2002/03:A236 yrkandena 1, 4 och 5
(mp) och avslår  motionerna  2002/03:Sf335 yrkandena
10  och  11  (kd),  2002/03:Sf376  yrkande  6  (fp),
2002/03:Sf379   yrkande    5   (kd),   2002/03:Sf380
yrkandena 13-15 (kd), 2002/03:So448  yrkande  5 (v),
2002/03:A239 yrkande 25 (c), 2002/03:A241 yrkande  6
(fp),  2002/03:A242  yrkande  19  (kd), 2002/03:A315
yrkande  4  (m),  2002/03:A316  yrkandena  1-5  (m),
2002/03:A318 yrkande 4 (kd), 2002/03:A320 yrkande 15
(kd),  2002/03:A332  yrkande  18 (fp),  2002/03:A362
(s),  2002/03:A365  yrkande  3  (v),   2003/04:Sf355
yrkande  4  (fp),  2003/04:Sf356  yrkande  2   (fp),
2003/04:Sf397    yrkandena    10    och   11   (kd),
2003/04:Sf404 yrkandena 9 och 11 (kd), 2003/04:So406
yrkande   6   (v),   2003/04:A4   yrkande   4  (fp),
2003/04:A247  yrkande 20 (c), 2003/04:A256 yrkandena
2-4 (m), 2003/04:A258  yrkande  6  (m), 2003/04:A292
yrkande   1  (v),  2003/04:A307  yrkande   5   (fp),
2003/04:A309 yrkande 1 (kd), 2003/04:A310 yrkande 13
(fp),  2003/04:A314   yrkande  3  (v),  2003/04:A329
yrkande  14  (kd),  2003/04:A348  (s),  2003/04:A371
yrkande  17  (kd), 2004/05:Sf363  yrkande  35  (kd),
2004/05:A322  yrkande   6   (v),  2004/05:A339  (s),
2004/05:A352 yrkande 15 (kd), 2004/05:A354 yrkande 1
(kd),  2004/05:A355  yrkande  3  (fp),  2004/05:A356
yrkande 15 i denna del (kd) och 2004/05:A375 yrkande
12 (fp).

Ställningstagande

I ett barnvänligt samhälle finns  det  tid och plats
för fler vuxna som engagerar sig i barnen.  Flera av
Miljöpartiets förslag syftar till att ge barnen  mer
tid  med  sina  föräldrar. De olika familjepolitiska
reformerna ska ses  i  ljuset  av  en  av  vår  tids
största  och  viktigaste välfärdsreformer, en allmän
arbetstidsförkortning.   Det   är   viktigt  med  en
generell sänkning av normalarbetstiden.  I en första
etapp bör normalarbetstiden sänkas till 35  timmar i
veckan, och på sikt bör den sänkas till 30 timmar  i
veckan.  Det  är inte bara de riktigt små barnen som
ha rätt till tid med sina vuxna. Den rätten har alla
människor,    även     ungdomar.     En     generell
arbetstidsförkortning  ger till skillnad från  t.ex.
längre  semester förutsättningar  för  mer  tid  för
barnen varje  dag. En arbetstidsförkortning är också
viktig av hälsoskäl. Människor kan inte arbeta under
stress under en  längre  period  utan  att  prestera
sämre.  Stressade  människor orkar inte ägna sig  åt
sociala relationer.  Med  en  sänkt  arbetstid orkar
människor arbeta längre. Många har en  bild  av  att
ökad ekonomisk tillväxt är något positivt i sig, men
det  finns  olika  slags  tillväxt. Ökad välfärd går
inte alltid att mäta i ekonomiska  termer. Det finns
indikationer på att förändringar på  arbetsmarknaden
gjort  folk  sjukare.  En  arbetstidsförkortning  är
viktig  för  att  människor ska  orka  utnyttja  sin
fritid när de är lediga  och  för  att  de  ska orka
arbeta  fram  till  65  års ålder. Reformen är också
viktig  av  jämställdhetsskäl  och  för  att  minska
arbetslösheten  och  den  stress  som  de arbetslösa
utsätts  för.  Med  hänsyn  till  det  anförda   bör
riksdagen bifalla motionerna 2002/03:So514 yrkande 2
(mp)  och   2002/03:A236  yrkandena 1, 4 och 5 (mp).
Övriga i sammanhanget behandlade motioner avstyrks.


8. Äldres arbetstid (punkt 6) (m, kd, c)

av Margareta Andersson (c), Anders G Högmark (m),
Patrik  Norinder  (m),  Henrik  Westman  (m)  och
Annelie Enochson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag  under punkt 6 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som  framförs  under  Ställningstagande  nedan.
Därmed  bifaller  riksdagen motionerna  2004/05:A353
yrkande 2 (kd) och  2004/05:A356  yrkande 15 i denna
del (kd) och avslår motion 2002/03:A348 (c).

Ställningstagande

Personer i åldersgruppen 55-64 år arbetar  i  mindre
utsträckning  än  genomsnittet  för  befolkningen  i
övrigt och endast 63 % i åldersgruppen finns kvar på
arbetsmarknaden.  De  arbetar  också färre timmar än
befolkningen  i övrigt. Den faktiska  pensionsåldern
sjunker.  För  att   klara  framtidens  välfärd  och
tillväxt kommer Sverige att behöva fler som arbetar.
Det  råder redan arbetskraftsbrist  på  vissa  håll,
samtidigt som en stor andel människor är arbetslösa,
sjukskrivna  eller sjukpensionerade. Denna situation
hotar tillväxten  och leder till stora påfrestningar
på välfärdssystemen.

Det är såväl önskvärt  som  realistiskt att utnyttja
den   arbetskraftspotential   som    finns   bland
seniorerna  bättre  och  att ge dem möjlighet  och
motivation att jobba längre. En viktig del i detta
är att öka möjligheten till  en  flexibel övergång
mellan heltidsarbete och ett liv som  pensionär. I
det  nya pensionssystemet kan arbetstagaren  själv
välja  hur  han eller hon vill kombinera arbetstid
och pensionsuttag  från  61  års  ålder. Det finns
dock  ingen laglig rätt att gå ned i  arbetstid  i
motsvarande  mån.  En  sådan rättighet skulle göra
det  möjligt  för fler arbetstagare  att  delta  i
arbetslivet under  en längre tid. Det skulle också
öka den enskildes inflytande  över arbetstiden. Vi
anser därför att en lagstadgad  rätt  att gå ned i
arbetstid   från   61   års   ålder  bör  införas.
Arbetstagare  som  väljer  att  trappa   ned   sin
arbetstid  före  pension bör dock inte kompenseras
för  framtida  pensionsförlust,  vilket  blir  den
ekonomiska konsekvensen  av  ett  sådant  val. Med
hänsyn  till  det  anförda  bör  riksdagen bifalla
motionerna   2004/05:A353  yrkande  2   (kd)   och
2004/05:A356 yrkande  15  i denna del (kd). Motion
2002/03:A348 (c) avstyrks till  den  del  den inte
tillgodosetts genom det anförda.



Särskilda yttranden



Utskottets   beredning   av  ärendet  har  föranlett
följande särskilda yttranden.  I rubriken anges inom
parentes  vilken  punkt  i utskottets  förslag  till
riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.


1. Arbetstidsförkortning och flexibla
arbetstider (punkt 5) (v)

av Anders Wiklund (v).

Vänsterpartiet har sedan årtionden  drivit frågan om
en  förkortning  av  veckoarbetstiden  med  målet  6
timmars        arbetsdag.        Enligt        SCB:s
tidsanvändningsstudie  hade  kvinnor  och  män  lika
omfattande  arbetsbörda  2000/01.  Män  fick  dock i
större  utsträckning  än  kvinnor  betalt  för  sitt
arbete.  För  att kvinnor ska ha möjlighet att delta
på arbetsmarknaden  på  samma villkor som män är det
nödvändigt med en annan fördelning  av  det obetalda
arbetet.  Män måste alltså ta ett större ansvar  för
hem  och barn.  Fördelningen  mellan  könen  av  det
obetalda   arbetet   är   en  av  de  mest  centrala
jämställdhetsfrågorna i vår tid.

Även  arbetstidens  förläggning   skiljer  sig  åt
mellan   könen.   Mäns   arbete   utförs   i  större
utsträckning   på   vardagar   under  dagtid,  medan
kvinnors arbete fördelas över dag- och kvällstid och
helger.   Att   ha   obekväma   eller   oregelbundna
arbetstider  är  mer  än tio gånger vanligare  bland
LO:s kvinnor än bland SACO:s kvinnor.
Trots en utveckling med  olika avtalslösningar som
innefattar   arbetstidsförkortningar   framstår   en
förkortning av normalarbetstiden fortfarande som den
modell  som  tar   sikte   på  jämställdhet  och  på
förändrade förutsättningar för  en  annan fördelning
av det obetalda och betalda arbetet.  En förkortning
av veckoarbetstiden är således även fortsättningsvis
en jämställdhetsfråga.
Det  finns  anledning  att fördjupa kunskaperna  i
frågan om arbetstid och jämställdhet.  Jag anser att
det  finns  behov  av  en  samlad  analys av hur  de
senaste   årens   arbetstidsförkortningar   påverkat
villkoren för kvinnor  och  män och vilken betydelse
olika  uttag  av  arbetstidsförkortningar   har  för
jämställdheten och möjligheten till annan fördelning
av det betalda och obetalda arbetet.

2. Förenklad semesterlag (punkt 7) (m, fp, kd,
c)

av Margareta Andersson (c), Anders G Högmark (m),
Tina  Acketoft  (fp), Patrik Norinder (m), Henrik
Westman  (m), Mauricio  Rojas  (fp)  och  Annelie
Enochson (kd).

Semesterlagen  är  i  sin  nuvarande  utformning  en
komplicerad  lag.  Den  skapar  tveklöst en rad helt
onödiga problem inte minst i småföretagen. Det finns
därför starka skäl att genomföra en rad förenklingar
som  skulle kunna innebära påtagliga  administrativa
vinster.

Det  pågår  nu  ett arbete i Regeringskansliet med
att bereda de förslag som presenterades av kommittén
för  nya arbetstids-  och  semesterregler  (Knas)  i
betänkandet SOU 2003:54.
Vi förutsätter  att  regeringen  därför  skyndsamt
återkommer   till  riksdagen  med  en  rad  konkreta
förslag om förändringar  och  förenklingar  i  dessa
frågor.  Sådana  förändringar  efterfrågas starkt av
Sveriges småföretag.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag



Propositionen

2003/04:180:

Regeringen föreslår att riksdagen  antar regeringens
förslag   till  lag  om  ändring  i  arbetstidslagen
(1982:673).


Följdmotion


2004/05:A1 av Anders G Högmark m.fl. (m, fp, kd, c):

1.  Riksdagen  avslår  regeringens  förslag  om  ett
tydligare genomförande av EG:s arbetstidsdirektiv.

2.  Riksdagen   begär   att   regeringen   skyndsamt
återkommer   med   förslag  om  att  semester  och
sjukfrånvaro ej skall  inkluderas  vid beräkningen
av genomsnittet av arbetstiden.

3.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om jourtid.


Motion väckt med anledning av skr.
2002/03:140


2003/04:A4 av Tina Acketoft m.fl. (fp):

4. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening   vad   i   motionen   anförs   om   en  ny
arbetstidslagstiftning.


Motioner från allmänna motionstiden
2002/03


2002/03:Sf335 av Sven Brus m.fl. (kd):

10.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som sin
mening   vad   i  motionen  anförs   om   flexibel
arbetstid, distansarbete och job-sharing.

11. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin
mening   vad   i  motionen  anförs  om  att  ändra
semesterlagen så  att  betald semester utöver fyra
veckor skall kunna tas ut  i arbetstidsförkortning
för den som önskar.

2002/03:Sf376 av Karin Pilsäter m.fl. (fp):

6.  Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen anförs om en mer flexibel
arbetstid.

2002/03:Sf379 av Inger Davidson m.fl. (kd):

5. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening   vad   i   motionen   anförs   om   bättre
förutsättningar  att  kombinera  föräldraskap  och
arbetsliv.

2002/03:Sf380 av Alf Svensson m.fl. (kd):

13.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som sin
mening   vad   i  motionen  anförs   om   flexibel
arbetstid.

14. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  en nationell
kampanj för ett barnvänligt arbetsliv.

15.  Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad i motionen anförs om att villkoren för
att kombinera  föräldraskap  och  arbetsliv  måste
vara goda.

2002/03:So448 av Gudrun Schyman m.fl. (v):

5.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att regeringen bör
tillsätta en särskild utredning för  att  se  över
vilka  konsekvenser  arbetstidens  förläggning och
längd får på folkhälsan.

2002/03:So514 av Peter Eriksson m.fl. (mp):

2.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening    vad   i   motionen    anförs    angående
arbetstidsförkortning ur ett barnperspektiv.

2002/03:A236 av Maria Wetterstrand m.fl. (mp):

1. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening   vad   som   i  motionen  anförs  om  ökat
löntagarinflytande över arbetstidens förläggning.

4. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening   vad   som  i  motionen  anförs  om  sänkt
arbetstid till 35 timmar i ett första steg.

5. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad som i motionen anförs om behovet av en
arbetstidsförkortning för att komma till rätta med
utbrändhet och stress i arbetslivet.

2002/03:A239 av Margareta Andersson m.fl. (c):

25. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att inom ramen för
de  aviserade  trepartssamtalen  lyfta  frågan  om
arbetstagarnas   förbättrade   möjligheter    till
inflytande över arbetstiden.

2002/03:A241 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

6.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att  införa en mer
flexibel arbetstidslagstiftning.

2002/03:A242 av Annelie Enochson m.fl. (kd):

19.  Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om flexibel arbetstid
och    arbetstagarens    möjlighet   att   påverka
arbetstidens förläggning.

2002/03:A269 av Yvonne Ångström m.fl. (fp, m, kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  i motionen anförs om behovet  av  att  förenkla
reglerna om semester.

2002/03:A315 av Anders G Högmark m.fl. (m):

4.  Riksdagen   beslutar  att  avskaffa  normen  för
veckoarbetstid  i  enlighet  med  vad som anförs i
motionen.

2002/03:A316 av Anders G Högmark m.fl. (m):

1.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  att  upphäva
nuvarande arbetstidslag.

2. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  individuella
arbetstidsavtal.

3.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad i motionen  anförs  om  en  lagstadgad
arbetstidsförkortning.

4. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening vad i motionen anförs om att ge makten över
vardagen till den enskilde.

5.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att låta människor
bestämma själva.

2002/03:A318 av Annelie Enochson m.fl. (kd):

4.  Riksdagen  begär  att  regeringen  lägger   fram
förslag  om  flexibel  arbetstid  och förändring i
semesterlagen   med   möjlighet   till   förkortad
arbetstid.

2002/03:A320 av Stefan Attefall m.fl. (kd):

15.  Riksdagen  tillkännager för regeringen som  sin
mening vad i motionen anförs om arbetstiden.

2002/03:A332 av Erik Ullenhag m.fl. (fp):

18. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om behovet av en
flexibel arbetstidslagstiftning.

2002/03:A348 av Viviann Gerdin och Jörgen Johansson
(c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att utreda kostnaderna  för
kortare  arbetstid  med  bibehållen lön för personal
inom vård- och omsorgsyrkena från 58 års ålder.

2002/03:A362 av Inger Segelström m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om kortare arbetstid.

2002/03:A365 av Gudrun Schyman m.fl. (v):

3. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om att utvärdering av
försök  med arbetstidsförkortning beaktar kvinnors
och mäns  arbetssituation  och förutsättningar för
omfördelning av obetalt arbete.


Motioner från allmänna motionstiden
2003/04


2003/04:Sf355 av Mia Franzén (fp):

4.  Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening  vad i motionen anförs om att möjligheterna
att arbeta deltid skall behållas för att valfrihet
och  flexibilitet   skall   kunna   fungera   inom
offentlig sektor.

2003/04:Sf356 av Bo Könberg m.fl. (fp):

2.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening  vad i motionen anförs om en  mer  flexibel
arbetstidslagstiftning.

2003/04:Sf397 av Sven Brus m.fl. (kd):

10. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening   vad   i   motionen   anförs  om  flexibel
arbetstid, distansarbete och job-sharing.

11.  Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin
mening   vad   i  motionen  anförs  om  att  ändra
semesterlagen så  att  betald semester utöver fyra
veckor     skall     kunna     tas     ut      som
arbetstidsförkortning för den som så önskar.

2003/04:Sf404 av Alf Svensson m.fl. (kd):

9.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening  vad i motionen anförs om att  genom  olika
regelsystem  möjliggöra  för  föräldrar att få mer
tid för barnen.

11.  Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin
mening   vad   i   motionen   anförs  om  flexibel
arbetstid.

2003/04:So406 av Ulla Hoffmann m.fl. (v):

6.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om arbetstidens längd
och förläggning.

2003/04:A247 av Margareta Andersson m.fl. (c):

20. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin
mening vad i motionen anförs om att undersöka  hur
arbetstagarnas inflytande över arbetstiden kan öka
och hur ett flexiblare arbetsliv kan skapas.

2003/04:A256 av Sten Tolgfors (m):

2.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening     vad     i     motionen     anförs    om
inkomstbeskattningens   betydelse  för  människors
möjlighet att styra sin arbetstid.

3.  Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen anförs om skapande av nya
jobb genom bättre förutsättningar för företagande.

4. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om politiskt beslutad
förkortning av arbetstiden.

2003/04:A258 av Anders G Högmark m.fl. (m):

6.   Riksdagen  beslutar  att  avskaffa  normen  för
veckoarbetstid,  i  enlighet  med vad som anförs i
motionen.

2003/04:A277 av Annelie Enochson (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att tillsätta  en utredning
om  att  verka  för bättre folkhälsa genom att  låta
samhället få en dag  till  återhämtning  genom en ny
affärstidslag.

2003/04:A292 av Ulla Hoffmann m.fl. (v):

1.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som  sin
mening vad i motionen anförs  om  att  redovisa en
samlad    analys    av    hur   olika   uttag   av
arbetstidsförkortningar  påverkar   villkoren  för
kvinnor respektive män samt vilken betydelse olika
uttag har för jämställdheten och möjligheten  till
annan  fördelning  av  det  betalda  och  obetalda
arbetet.

2003/04:A307 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

5.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som  sin
mening  vad  i motionen anförs  om  en  flexiblare
arbetstidslagstiftning.

2003/04:A309 av Annelie Enochson m.fl. (kd):

1. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om flexibel arbetstid
och medinflytandet när det gäller förläggningen av
arbetstiden.

2003/04:A310 av Erik Ullenhag m.fl. (fp):

13.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som sin
mening   vad   i   motionen  anförs   om   en   ny
arbetstidslag.

2003/04:A314 av Ulla Hoffmann m.fl. (v):

3. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening   vad   i   motionen   anförs  om  en  bred
aktionsplan för att åtgärda problem  i samband med
obekväma arbetstider.

4. Riksdagen beslutar att 13 § arbetstidslagen skall
lyda:  Alla  arbetstagare  skall  ha  ledigt   för
nattvila.  I  ledigheten  skall  ingå tiden mellan
klockan  23 och klockan 6. Avvikelse  från  första
stycket får göras, om arbetet med hänsyn till dess
art,  allmänhetens  behov  eller  andra  särskilda
omständigheter  måste  fortgå  även nattetid eller
bedrivas före klockan 6 eller efter klockan 23.

2003/04:A322 av Gunilla Carlsson i Hisings Backa
m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om affärstidslagen.

2003/04:A329 av Stefan Attefall m.fl. (kd):

14.  Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om arbetstiden.

2003/04:A348 av Carina Adolfsson Elgestam m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om kortare arbetstid.

2003/04:A371 av Alf Svensson m.fl. (kd):

17. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om flexibel arbetstid
och    arbetstagarens   möjlighet   att    påverka
arbetstidens förläggning.


Motioner från allmänna motionstiden
2004/05


2004/05:Sf363 av Göran Hägglund m.fl. (kd):

35. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om flexibel arbetstid
och öppna arbetsplatser för småbarnsföräldrar.

2004/05:A237 av Annelie Enochson (kd):

Riksdagen  begär att regeringen utreder  möjligheten
att verka för  bättre  folkhälsa genom att införa en
ny affärstidslag.

2004/05:A263 av Kenneth G Forslund (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om  behovet  av att stoppa det
planerade EU-direktivet om 65 timmars arbetsvecka.

2004/05:A322 av Lars Ohly m.fl. (v):

6. Riksdagen begär att regeringen låter genomföra en
samlad   analys   över   hur   de  senaste   årens
arbetstidsförkortningar  påverkat   villkoren  för
kvinnor respektive män samt vilken betydelse olika
uttag    av   arbetstidsförkortningar   har    för
jämställdheten    och   möjligheten   till   annan
fördelning av det betalda och obetalda arbetet.

2004/05:A339 av Martin Nilsson m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om behovet av mer barntillåtna
arbetstider.

2004/05:A352 av Annelie Enochson m.fl. (kd):

15. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin
mening vad i motionen anförs om flexibel arbetstid
och    arbetstagarens    möjlighet   att   påverka
arbetstidens förläggning.

2004/05:A353 av Annelie Enochson m.fl. (kd):

2.  Riksdagen  begär  att  regeringen   lägger  fram
förslag om införande av lagstadgad rätt att gå ned
i arbetstid från 61 års ålder.

2004/05:A354 av Annelie Enochson m.fl. (kd):

1.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om flexibel arbetstid
och medinflytandet när det gäller förläggningen av
arbetstiden.

2004/05:A355 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

3. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om en flexiblare
arbetstidslagstiftning.

2004/05:A356 av Stefan Attefall m.fl. (kd):

15.  Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om arbetstiden.

2004/05:A375 av Carl B Hamilton m.fl. (fp):

12.  Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening  vad   i   motionen   anförs   om   att  göra
arbetstidslagstiftningen mer flexibel.</pre><pre></pre><pre></pre><pre>
Bilaga 2

Regeringens lagförslag


</pre>