14 Övriga frågor
Utredningens bedömning och förslag: Adopterades intresseorganisationer utgör ett viktigt komplement till samhällets funktioner. Vi föreslår att dessa organisationer skall kunna beviljas statsbidrag för sin verksamhet.
En sammanslutning som förmedlat en adoption skall också, mot en skälig avgift, bistå den adopterade i samband med sökandet av sitt ursprung. Övrig finansiering kan ske via adoptionsavgiften. Socialnämnden skall bistå med det stöd som behövs för att kunna hantera de känslor som kan väckas i samband med att en adopterad söker sitt ursprung.
Barnets rättigheter behöver stärkas vid de adoptioner som avser ett känt barn. Vi föreslår att regeringen ser över de brister som finns vid denna typ av adoption.
Olika åldersgränser i lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL) och lagen (1978:410) om rätt till ledighet för vård av barn m.m. (föräldraledighetslagen) innebär bl.a. att de eller den som adopterar ett äldre barn kan ha rätt till föräldrapenning men inte till ledighet från arbetet. Vi föreslår att regeringen ser över frågan om samordning mellan nämnda lagars åldersgränser skall göras fullt ut.
14.1Adopterades intresseorganisationer
14.1.1Verksamhet
Exempel på olika organisationer ges i avsnitt 2.5.4. Organisationerna är olika stora och har delvis olika inriktning på sina verksamheter. Att skapa samhörighet och kunskap om det specifika med att vara adopterad från ett visst land, är en viktig uppgift för de organisationer som är knutna till ett land. Att delta i debatten i olika adoptionsanknutna frågor är en uppgift som alla
299
Övriga frågor | SOU 2003:49 |
har, liksom att sprida kunskap om adoption. De större organisationerna har lokalgrupper ute i landet. Forum För Adopterade administrerar Adopterades linje, som finansieras av Adoptionscentrum. Vissa organisationer hjälper adopterade att söka sitt ursprung. Det förekommer att organisationerna ger ut en tidning eller ett medlemsblad. Alla organisationer har en viktig social funktion.
Forum För Adopterade har en projektanställd person, vilket finansieras med bidrag från Ungdomsstyrelsen. Adopterade Koreaners Förening ansöker om och beviljas årligen ett mindre bidrag från sydkoreanska staten. Bidraget avser sådan verksamhet som är inriktad på Sydkorea och används t.ex. till föreningens tidning och till konferensverksamhet. Ytterligare en förening har haft ett mindre projektbidrag från Migrationsverket under ett år. Arbetet bedrivs i princip helt ideellt och finansieras med medlemsavgifter. Organisationerna har kostnader för telefon, porto, kontorsmateriel, datorer, tryckning, IT, lokaler, resor m.m.
14.1.2Överväganden och förslag
Adopterades intresseorganisationer fyller en viktig funktion i samhället. Att få träffa andra med erfarenhet av adoption och vad en adoption kan föra med sig, kan vara ett stort stöd för en adopterad person. Att kunna diskutera identitet och ursprung i ett sådant sammanhang är värdefullt för många. Det är också mycket angeläget att adopterade kan göra sin röst hörd i samhällsdebatten. Inte någon annan än de adopterade själva kan beskriva sina upplevelser av att vara adopterad. Adopterade är givetvis en heterogen grupp, vilket också måste komma fram.
Vi anser att staten bör bidra med statsbidrag för att stödja den verksamhet som organisationerna bedriver. Ett sådant statsbidrag skulle kunna administreras av den myndighet som ansvarar för internationella adoptionsfrågor.
300
SOU 2003:49 | Övriga frågor |
14.2Att söka sitt ursprung m.m.
14.2.1Allmänt
De flesta adopterade funderar någon gång över sitt ursprung och somliga söker aktivt sina rötter. Att söka sina rötter är ofta förenat med stora kostnader och kan vara känslomässigt krävande.
14.2.2Överväganden
Sammanslutningarnas roll
Om adoptionen förmedlats av en auktoriserad sammanslutning är sammanslutningen den enda som har såväl handlingar som kännedom om den utländska förmedlingskontakten och om ursprungslandet. Det är därför rimligt att sammanslutningen också bistår den adopterade i sökandet efter de biologiska föräldrarna.
Att bistå adopterade vid s.k. rotsökning är förenat med stora kostnader för sammanslutningarna. Det är rimligt att sammanslutningarna tar ut en skälig avgift av den adopterade och att resterande kostnad belastar adoptionsavgiften. Rotsökning måste kunna ses som en del av en adoption.
Adoptionsmyndighetens roll
I det fall adoptionen förmedlats av en sammanslutning som upphört med sin verksamhet eller om det är fråga om en enskild adoption, bör det vara adoptionsmyndigheten som bistår den adopterade med praktisk hjälp att ta fram handlingar som kan finnas hos myndigheten. I annat fall får myndigheten hänvisa den sökande till socialnämnd, allmän domstol eller annan myndighet som kan ha tillgång till handlingar i ärendet. Det är emellertid den sökande själv som får göra alla efterforskningar.
För de adoptioner som förmedlats av NIA före den 1 juli 1979, bör adoptionsmyndigheten, utöver att ta fram arkiverade handlingar, bistå den sökande med viss annan hjälp. Denna hjälp kan t.ex. bestå i att bistå den sökande med att ta en första kontakt med ursprungslandet och att därefter ge den sökande viss praktisk
301
Övriga frågor | SOU 2003:49 |
”handledning”, så att han eller hon kan komma vidare i sina efterforskningar.
En annan uppgift för myndigheten kan vara att på ett allmänt plan informera om rotsökning och kanske också att ställa samman en ”nyckel” över hur adopterade kan gå till väga vid rotsökning. Informationsverksamhet om rotsökning förekommer redan idag, och NIA har också gett ut en skrift i ämnet.
Kommunernas roll
I samband med att en adopterad söker sina rötter kan behov av stöd och hjälp i form av samtal uppstå. Sådant stöd bör kunna ges inom ramen för kommunernas stöd- och hjälpverksamhet, se vidare kap. 10.
14.2.3Återresor
Många adopterade vill återvända till sitt ursprungsland utan att söka sina rötter. Den adopterade kan vilja ta reda på mer om landet och kulturen och vill kanske också besöka den institution från vilken han eller hon förmedlades. Resorna är förenade med stora kostnader och de adopterades intresseorganisationer har framfört att samhället borde bidra med ekonomiska medel, exempelvis genom att tillskapa en fond ur vilken adopterade skulle kunna ansöka om ekonomiskt bidrag till återresor.
Enligt vår mening är det inte samhällets ansvar att bidra med medel till återresor. Det är däremot angeläget att det under den kommunala föräldrautbildningen lyfts fram vikten av att samla information om barnets ursprung och att vara öppen för barnets behov av att kunna göra återresor.
14.3Adoption av ett känt barn
14.3.1Allmänt
Vid adoption av ett känt barn, t.ex. ett släktingbarn, kan adoptionsprocessen se olika ut. Ett alternativ är att börja med att ansöka om medgivande att få adoptera ett utländskt barn hos
302
SOU 2003:49 | Övriga frågor |
kommunen. Ett annat alternativ är att ansöka om adoption direkt i tingsrätten. Socialnämnden skall då yttra sig i adoptionsärendet under processens gång. Nedan ges en förenklad beskrivning av de olika alternativen.
I det fall de eller den som vill adoptera ansöker om medgivande, skall socialtjänsten utreda sökandenas förmåga att kunna ge det aktuella barnet god vård och fostran och i övrigt gynnsamma uppväxtförhållanden. Socialtjänsten skall enligt 1 kap. 2 § socialtjänstlagen (2001:453) särskilt beakta vad hänsynen till barnets bästa kräver, vilket bl.a. innebär att utredaren måste få tillgång till objektiv information om barnets situation i hemlandet. Det är uppenbart att socialtjänsten har praktiska svårigheter med att få fram sådan information på ett tillförlitligt sätt. Om medgivande beviljas, skall de eller den som vill adoptera därefter begära prövning av förfarandet hos NIA, i det fall det är fråga om en enskild adoption. Om NIA finner att förfarandet är godtagbart och Migrationsverket inte har några invändningar, kan de eller den som vill adoptera därefter hämta barnet från utlandet för att sedan ansöka om adoption i tingsrätten. I det fall tingsrätten inte skulle bevilja adoption, t.ex. på grund av att adoption inte bedöms vara till fördel för barnet, kan barnet få återvända till ursprungslandet eller få stanna kvar i Sverige utan att bli adopterat.
De eller den som vill adoptera kan också välja att ansöka om adoption direkt i tingsrätten. Det förekommer att Migrationsverket, för att bevilja uppehållstillstånd för barnet, kräver ett adoptionsbeslut från tingsrätten, för att undvika att barnet kommer till Sverige och inte blir adopterat. Domstolen är också, enligt 2 § lagen (1971:796) om internationella rättsförhållanden rörande adoption, skyldig att i samband med adoption av ett barn som är utomnordisk medborgare och tolv år eller äldre inhämta yttrande från Migrationsverket. Tingsrätten måste ha ett tillräckligt fylligt material som beskriver barnets situation i ursprungslandet. Såväl Förmynderskapsutredningen (SOU 1989:100) som Utredningen om uppehållstillstånd vid adoption (SOU 2000:32) framhöll att yttrande i adoptionsfrågan, från behörig myndighet eller organisation i ursprungslandet, skall finnas i alla adoptionsärenden. Betänkandenas synpunkter har inte lett till någon förändring. Socialnämndens uppgift i adoptionsärendet blir i den här situationen att yttra sig över sökandenas lämplighet mot bakgrund av den information om barnet som finns hos tingsrätten.
303
Övriga frågor | SOU 2003:49 |
Adoptionen beslutas innan barnet lämnar sitt ursprungsland. Barnet riskerar i detta fall inte att sändas tillbaka till ursprungslandet eller att få stanna i Sverige utan att vara adopterat.
I Norge hanteras släktingadoptioner på följande sätt. Alla uppgifter som de eller den som vill adoptera har om barnet, skickas tillsammans med ansökan om medgivande till den norska centralmyndigheten BUFA. BUFA handlägger alla ansökningar om medgivande inför adoption. Myndigheten kontaktar den norska ambassaden i barnets ursprungsland för att få hjälp med utredning av barnets situation. Det händer att ambassaden anlitar en inhemsk advokat. De eller den som vill adoptera får själva betala advokatens arvode. I det fall barnet har biologiska föräldrar som kan ta hand om barnet, avslår BUFA alltid ansökan om medgivande. Barnet lämnar inte ursprungslandet förrän det står klart att medgivande kan lämnas. I Norge fattas beslut om adoption på administrativ väg.
14.3.2Överväganden och förslag
Det är synnerligen angeläget att barnets situation är grundligt utredd i varje adoptionsärende och att det har bedömts vara till fördel för barnet att det adopteras av sökandena i Sverige, innan barnet lämnar ursprungslandet. Det är vid adoption av ett känt barn otillfredsställande att adoptionsprocessen inte är tydlig och enhetlig. Hela regelsystemet kan behöva ses över, eftersom såväl socialtjänst som allmän domstol är involverade. Regeringen bör i annan ordning se över redovisade brister.
14.4Rätt till ledighet för vård av adoptivbarn
14.4.1Lagstiftning
Av 4 kap. 5 § AFL framgår bl.a. att bestämmelserna om föräldrapenning gäller i tillämpliga delar också vid adoption av barn. Tidpunkten då den försäkrade fått barnet i sin vård jämställs därvid med tidpunkten för barnets födelse. Föräldrapenning utges dock inte för barn som fyllt tio år.
Av 5 § föräldraledighetslagen framgår bl.a. att en förälder har rätt till hel ledighet för vård av barn till dess barnet är 18 månader
304
SOU 2003:49 | Övriga frågor |
oavsett om föräldern får föräldrapenning eller inte. En förälder har därutöver rätt till hel ledighet medan föräldern får hel föräldrapenning enligt 4 kap. AFL. För en arbetstagare som har adopterat ett barn eller tagit emot ett barn i avsikt att adoptera det skall tiden 18 månader istället räknas från den tidpunkt då arbetstagaren fått barnet i sin vård. Rätten till ledighet för adoptivföräldrar upphör när barnet fyllt åtta år eller vid den senare tidpunkt då barnet har avslutat det första skolåret.
I 7 § första stycket föräldraledighetslagen anges att en förälder har rätt till förkortning av normal arbetstid med upp till en fjärdedel för vård av ett barn som inte fyllt åtta år, eller som är äldre än så men ännu inte har avslutat sitt första skolår.
14.4.2Överväganden och förslag
De olika åldersgränserna i AFL och 5 § föräldraledighetslagen innebär, att de eller den som adopterar ett barn som är
Att bestämmelserna i AFL och 5 § föräldraledighetslagen inte samordnats fullt ut beror på att lagstiftaren inte ville ha två olika åldersgränser i föräldraledighetslagen (Ds 1991:33 s. 21 och prop. 1991/92:90 s. 16).
Mot bakgrund av att adoptivbarn kan ha större behov av sina föräldrar än biologiska barn i samma ålder, anser vi att regeringen i annan ordning bör överväga om samordning mellan AFL:s och 5 § föräldraledighetslagens åldersgränser skall göras fullt ut. Regeringen bör också överväga om adoptivföräldrar bör få rätt till förkortning av normal arbetstid enligt 7 § föräldraledighetslagen under adoptivbarnets första åtta år i familjen, dock längst till dess barnet fyller tio år.
305
15 Konsekvenser
Utredningens bedömning: Vi beräknar att våra förslag genererar 15 miljoner kronor i nivåhöjningar. Vi lämnar förslag på hur nivåhöjningarna skulle kunna finansieras.
Vi beräknar att våra förslag genererar engångsanslag om 22 miljoner kronor för att stimulera samverkan m.m.
15.1Ekonomiska konsekvenser
Allmänt
Vi lämnar förslag på åtgärder, som enligt vår bedömning är nödvändiga, för att de som arbetar med internationell adoptionsverksamhet i Sverige skall ges reella förutsättningar att kunna sätta barnets bästa främst i alla adoptionsrelaterade frågor.
Merparten av det vi föreslår medför inga nya kostnader. Inom några väsentliga områden är det dock oundvikligt att vissa kostnader uppkommer, om målet med en internationell adoptionsverksamhet som sätter barnets bästa främst skall kunna uppnås.
Obligatorisk föräldrautbildning i kommunal regi
Vi föreslår att deltagande i föräldrautbildning i kommunal regi blir en förutsättning för att kunna beviljas medgivande att adoptera ett utländskt barn. En föräldrautbildning som håller hög kvalitet kommer att föra med sig bättre förberedda föräldrar med mer realistiska uppfattningar om adoptivföräldraskapets villkor och en högre beredskap att möta eventuella problem. Det är rimligt att anta att detta på sikt kommer att medföra färre allvarliga problem för adoptivbarn under deras uppväxt, vilket i sin tur innebär lägre kostnader för samhället.
307
Konsekvenser | SOU 2003:49 |
Det kan också förväntas att en föräldrautbildning, som håller hög kvalitet, kommer att leda till att ett visst antal av dem som vill adoptera inte kommer att gå vidare i adoptionsprocessen, vilket innebär att det blir färre medgivandeärenden att handlägga. Erfarenheter från Holland visar att ca 30 % av dem som genomgått föräldrautbildning av olika skäl inte går vidare.
Kommunernas tillhandahållande av föräldrautbildning inför adoption är en ny uppgift för kommunerna, vilken beräknas innebära ökade kostnader för kommunerna om ca 2,5 miljoner kronor per år för hela riket.
Ett enhetligt utbildningsmaterial bör tas fram av adoptionsmyndigheten i samråd med Socialstyrelsen och Statens folkhälsoinstitut. Ett sådant uppdrag bedöms ligga inom myndigheternas normala arbetsuppgifter och föranleder därför inga extra kostnader.
Utbildningen bör kunna finansieras genom deltagaravgifter, se avsnitt 15.1.
Beslut om medgivande – ny beslutsfattare
För att verkligen kunna sätta det ofta okända barnets bästa främst i samband med medgivandeprövning, krävs det goda kunskaper om såväl barns behov i allmänhet som adopterades särskilda behov. För att få en beslutsfattare med expertkunskap om adoption föreslår vi att expertnämnder tillskapas inom ramen för länsstyrelsernas organisation. Dessa nämnder skall fatta beslut om medgivande. Med denna organisation kommer beslutsfattaren att fatta ett större antal beslut om medgivande jämfört med idag. I nämnderna bör även allmänintresset vara representerat. Risken för stora variationer i fråga om ärendenas behandling minskar och en mer enhetlig praxis kan växa fram.
Antalet ansökningar om medgivande är för närvarande ca 1 500 per år i hela riket. Ett visst antal ansökningar leder inte till beslut om medgivande, men kräver ändå handläggning. För en länsstyrelse uppskattas antalet medgivandeärenden bli i genomsnitt ca 30 per år (de tre storstadslänen ej inräknade). Detta förutsätter att antalet hemutredningar alltjämt kommer att uppgå till ca 1 500 per år. I de flesta av länen bör handläggningen av medgivandeärenden kunna ombesörjas inom den befintliga organisationen. I de större länen kan dock komma att behövas nya handläggartjänster, framför allt i
308
SOU 2003:49 | Konsekvenser |
storstadslänen. Vi föreslår att en expertnämnd, där också allmänintresset är representerat, skall fatta beslut om medgivande, vilket kommer att kräva nya resurser. Vi beräknar att kostnaden för hela riket kommer att uppgå till ca sex miljoner kronor per år.
Nationellt forsknings och kunskapscentrum
Vi föreslår att ett nationellt forsknings- och kunskapscentrum bildas. Såväl befintliga som nya forskningsresultat behöver dokumenteras och distribueras till det professionella fältet för att öka kunskapen om adopterade och deras familjer. Ny forskning behöver stimuleras och behandlingsmetoder utvärderas. Ett centrum kan med fördel infogas i en redan befintlig tvärvetenskaplig miljö.
Konferenser och seminarier kan finansieras med deltagaravgifter och forskningsanslag får sökas i vanlig ordning. Förslaget kommer dock att kräva vissa resurser för t.ex. kansli och databas/bibliotek. Vi beräknar att kostnaden blir ca två miljoner kronor per år.
En ny adoptionsmyndighet
Vi föreslår att den nya adoptionsmyndigheten får ledningsformen enrådighetsverk med insynsråd. Den nya ledningsformen kommer att vara mindre resurskrävande än dagens ledningsform.
Myndighetens framtida inriktning kommer att ställa krav på utökade kontakter med utländska myndigheter och organisationer för att myndigheten skall kunna besluta om auktorisation och kunna utöva en aktiv tillsyn över de auktoriserade sammanslutningarna. Myndigheten måste också ges utökade möjligheter vara aktiv i det internationella arbetet med att uppnå en hög adoptionsetik, vilket i förlängningen kan minska risken för handel med barn i samband med adoption. Adoptionsmyndigheten kommer att behöva ökade resurser med ca fyra miljoner kronor per år.
Statsbidrag till adopterades intresseorganisationer
Adopterades intresseorganisationer utgör ett viktigt komplement till samhällets funktioner. För att stödja deras verksamhet föreslår vi att organisationerna skall få möjlighet att ansöka om och beviljas
309
Konsekvenser | SOU 2003:49 |
statsbidrag. Bidragen bör kunna administreras av adoptionsmyndigheten. Vi beräknar att kostnaden blir ca 500 000 kronor per år.
Stimulansmedel till regional samverkan på adoptionsområdet
Kommunerna har mycket att vinna på att samverka i frågor om föräldrautbildning, utredning inför medgivande om adoption och stöd- och hjälpverksamhet efter en adoption. Kommunal samverkan med landstingen är också ett område där samverkansvinster kan göras, och en förutsättning för att kvaliteten i arbetet skall stärkas och tillgänglig kompetens tas till vara och utvecklas. Vilka former kommuner och landsting väljer för sin samverkan ger utredningen inga bestämda anvisningar om, men vi framhåller familjecentraler som en lämplig plattform för samverkan inom adoptionsområdet. Stimulansmedlen är avsedda att stimulera och motivera samverkan. Inledningsvis kan komma att behövas någon form av samordningstjänst i de olika regionerna, för att få igång arbetet.
Stimulansbidraget bör fördelas över tre år och kopplas till uppföljning av eftersträvade effekter. Vi beräknar att kostnaden uppgår till ca 16 miljoner kronor för samtliga tre år.
Strategier för att förverkliga regional samverkan m.m.
Innebörden av den lagstiftning som innebar att kommunerna den 1 januari 1998 fick ett uttalat ansvar för stöd- och hjälp efter en adoption klargjordes inte för kommunerna. I förarbetena till lagändringen framhölls vikten av kommunal samverkan på adoptionsområdet. Någon samverkan har dock inte kommit till stånd.
För att våra förslag till förbättringar verkligen skall få genomslag, föreslår vi att Socialstyrelsen får i uppdrag att skapa förståelse för vikten av samverkan på adoptionsområdet och vad verksamheterna bör innehålla. Socialstyrelsen bör också få ansvar för att fördela stimulansmedlen, fortlöpande följa utvecklingen och följa upp effekterna. Uppdraget kommer att kräva vissa personella resurser som behöver finnas disponibla under de tre år som medels-
310
SOU 2003:49 | Konsekvenser |
tilldelningen och uppföljningen pågår. Vi beräknar att kostnaden uppgår till ca sex miljoner kronor för samtliga tre år.
Tänkbar finansiering
Tillhandahållande av föräldrautbildning är en sådan ”annan liknande social tjänst” som kommunen enligt 8 kap. 2 § socialtjänstlagen (2001:453) kan ta ut en skälig avgift för. Vi beräknar att kommunerna kan ta ut ca 2,5 miljoner kronor i deltagaravgifter, vilket innebär att utbildningen är självfinansierad.
Ett adoptionskostnadsbidrag om 40 000 kr betalas idag ut vid adoption av barn under tio år. Syftet med bidraget är att minska kostnaderna för dem som adopterar. Vi anser att det kan finnas anledning att överväga möjligheten att använda en del av dessa medel för att finansiera delar av våra förslag. Olägenheterna för adoptivföräldrarna med ett lägre bidrag, måste då vägas mot nyttan av att kunna arbeta för barnets bästa inom olika områden i svensk adoptionsverksamhet. De ekonomiska medlen bör användas där de gör mest nytta. En sänkning av adoptionskostnadsbidraget med 5 000 kr per adoption skulle med dagens adoptionsnivå frigöra ca fem miljoner kronor per år.
Ytterligare ett sätt att finansiera våra förslag är den översyn vi föreslår när det gäller adoptionskostnadsbidrag vid enskilda adoptioner, där familjernas kostnader kan antas vara lägre än för familjer som anlitar en auktoriserad sammanslutning. Varje år genomförs ca 100 enskilda adoptioner av utländska barn. I det fall riksdagen skulle besluta att adoptionskostnadsbidrag enbart skall kunna beviljas vid adoption genom en auktoriserad sammanslutning, frigörs ca fyra miljoner kronor per år.
Kommunerna kommer att få lägre kostnader för medgivandeärenden i och med att socialnämnderna inte längre skall fatta beslut om medgivande. Föredragandenas förberedelsetid och nämndernas sammanträdestid kommer att minska.
Den allra största finansieringsposten, som dock svårligen låter sig beräknas, är den förväntade minskningen av adopterade med omfattande sociala och psykiska problem, vilket bör bli följden av de förslag vi lägger. Hög kvalitet i obligatorisk föräldrautbildning, utredning och stöd- och hjälpverksamhet samt ökade kunskaper om verksamma behandlingsmetoder bör leda till färre allvarliga,
311
Konsekvenser | SOU 2003:49 |
och för samhället kostsamma problem. Som jämförelse kan nämnas att behandlingsperioden
Hela vårt förslag om nivåökningar om 15 miljoner kronor kan härmed anses finansierat.
15.2Andra konsekvenser
Minskade sociala problem
Den samlade forskningen visar att den stora majoriteten av de adopterade inte får några större problem. Skolproblem är dock inte ovanligt, vilket ofta bottnar i språksvårigheter. Även hyperaktivitet och koncentrationssvårigheter försvårar skolarbetet. Om adekvat hjälp inte ges i det fall skolproblem uppstår, finns en risk för att dessa utvecklas till sociala problem av mer eller mindre allvarligt slag.
Ny svensk forskning (Hjern m.fl.) visar att risken för adopterade att begå ett allvarligt brott är 4,8 gånger högre än hos ickeadopterade syskon och 1,7 gånger vanligare än för resten av befolkningen. Motsvarande siffror för alkoholmissbruk är 2,9 respektive 2,1. I en annan ny studie (Lindblad m.fl.) beskrivs att utlandsadopterade i åldern
Det finns ca 43 000 internationellt adopterade i Sverige. Åtminstone 10 % av dessa får allvarliga problem av olika slag. De förebyggande insatser som vi föreslår bör minska risken för allvarliga sociala problem inklusive kriminalitet.
Offentlig service
Våra förslag att kommuner samverkar i regionala adoptionsrådgivningar (eller motsvarande) och att kommunerna samverkar
312
SOU 2003:49 | Konsekvenser |
med landstingen kommer att innebära en utökad verksamhet i adoptionsanknutna frågor i hela landet.
Sysselsättningen
Våra förslag, att kräva att de auktoriserade sammanslutningarna i samband med auktorisation för ett visst land lämnar en öppen redovisning av kostnader för en adoption, att i princip inte acceptera annat än faktiska kostnader inom ramen för adoptionsavgiften och att sträva efter att det inte skall finnas någon direkt koppling mellan adoption och biståndsverksamhet kommer sannolikt att, i vart fall på kort sikt, innebära att färre utländska barn kommer att bli tillgängliga för adoption i Sverige än vad som är fallet idag. Till följd härav kan de svenska auktoriserade sammanslutningarnas verksamhet minska.
Vi beräknar att en obligatorisk föräldrautbildning i kommunal regi kommer att kräva resurser motsvarande fem heltidstjänster för hela riket. Om länsstyrelserna skall fatta beslut om medgivande kommer det att krävas resurser motsvarande tio heltidstjänster för hela riket och forsknings och kunskapscentrumet kommer att kräva
313
16 Författningskommentar
16.1Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)
7 kap. 29 §
Paragrafen behandlas i avsnitt 6.3.7. Ändringarna i första stycket första meningen är en konsekvens av att NIA får nytt namn. Tillägget i första stycket är nödvändigt för att de handlingar som sammanslutningarna överlämnat till Myndigheten för internationella adoptionsfrågor, MIA, för förvaring, skall omfattas av myndighetens sekretess.
16.2Förslag till lag om ändring i lagen (1997:191) med anledning av Sveriges tillträde till Haagkonventionen om skydd av barn och samarbete vid internationella adoptioner
2 §
Ändringarna är endast en konsekvens av att NIA får nytt namn.
3 §
Ändringarna i första och andra stycket är en konsekvens av att länsstyrelsen – istället för socialnämnden – skall fatta beslut om såväl medgivande att ta emot ett utländskt barn för adoption som beslut om samtycke skall ges till att adoptionsförfarandet får fortsätta.
Tredje stycket överensstämmer med vad som gäller idag enligt 3 § andra stycket a) och c).
315
Författningskommentar | SOU 2003:49 |
Övergångsbestämmelser
För ärenden där ansökan om medgivande kommit in till socialnämnden före den 1 januari 2005 gäller 3 § i dess äldre lydelse.
16.3Förslag till lag om ändring i lagen (1997:192) om internationell adoptionsförmedling
4 och 5 §§
Ändringarna är endast en konsekvens av att NIA får nytt namn.
6 §
Paragrafen behandlas i avsnitt 6.3.3. Förutsättningarna att överhuvudtaget fungera som förmedlande organ för internationella adoptioner skall prövas i samband med att en sammanslutning ansöker om auktorisation första gången och därefter med vissa intervall, som MIA bestämmer. Vid denna prövning är förhållanden som t.ex. sammanslutningens bemanning och verksamhetsinriktning sådant som är viktigt att bedöma. Om sammanslutningen uppfyller de krav som finns i 6 §, skall sammanslutningen ges auktorisation att förmedla internationella adoptioner i Sverige.
Första meningen innebär ingen förändring jämfört med nu gällande lagstiftning. Kravet på huvudsakligt syfte torde normalt inte utgöra något större problem. Det måste stå klart att sammanslutningen i första hand arbetar med att förmedla internationella adoptioner och detta bör framgå av sammanslutningens stadgar.
Andra meningen är helt ny. Annan sammanslutningens verksamhet får inte vara av den karaktären att den äventyrar integriteten i adoptionsverksamheten. Exempel på annan verksamhet är biståndsverksamhet, rehabiliteringsverksamhet, allmänt hjälparbete, kyrklig verksamhet och missionärsverksamhet. Riskerna med att en sammanslutning arbetar med både adoptionsförmedling och biståndsverksamhet tas upp i avsnitt 5.6. Det får inte finnas någon sådan koppling mellan adoptionsverksamheten och annan sammanslutningens verksamhet, att en situation uppstår där verksamheterna sammanblandas. För att kunna bedöma om en
316
SOU 2003:49 | Författningskommentar |
annan verksamhet äventyrar integriteten i adoptionsverksamheten måste adoptionsmyndigheten ha kännedom om vilken annan verksamhet en sammanslutning bedriver och vem som handlägger den i Sverige och utomlands.
Tredje meningen motsvarar andra meningen i nu gällande lydelse av 6 §.
Fjärde meningen innebär endast ett tillägg till nu gällande 6 § tredje meningen. Tillägget innebär att stadgarna inte får hindra någon grupp av personer att bli medlemmar eller att anlita sammanslutningen.
6 a §
Paragrafen är ny och behandlas i avsnitt 6.3.4. Paragrafen innebär att MIA skall ta hänsyn till förhållandena i utlandet i samband med auktorisation och tillsyn.
Första stycket punkt 1 innebär att endast länder som har en adoptionslagstiftning eller annan tillförlitlig reglering av internationell adoption, som utgår från de grundläggande principer om barnets bästa som uttrycks i Förenta Nationernas konvention om barnets rättigheter och i 1993 års Haagkonvention om skydd av barn och samarbete vid internationella adoptioner, kan komma ifråga för adoptionssamarbete. Lagstiftningen (regleringen) skall bl.a. säkerställa att en prövning av om barnet har möjlighet att växa upp under goda livsvillkor i sitt ursprungsland görs innan barnet blir tillgängligt för internationell adoption.
Punkt 2 anger att landet skall ha en fungerande administration kring internationell adoptionsverksamhet. Det måste stå klart vem (ofta en myndighet) som skall besluta att barnet är tillgängligt för adoption och får adopteras utomlands. Det måste också finnas en stabilitet i administrationen.
Punkt 3 innebär att auktorisation endast får lämnas om det inte uppstår skadlig konkurrens om barnen eller mellan svenska sammanslutningar i landet i fråga. Om en sådan situation riskerar att uppstå i ett land eller i en viss del av ett land eller hos en viss utlandskontakt, bör antalet svenska sammanslutningar som tillåts verka i landet begränsas. Om en sammanslutning verkar i ett land, är det olämpligt att en annan sammanslutning ges auktorisation för det landet, om det finns risk för att denna sammanslutning
317
Författningskommentar | SOU 2003:49 |
konkurrerar ut den sammanslutning som redan har auktorisation för landet.
Punkt 4 innebär att sammanslutningen skall redovisa hur kostnaderna i utlandet fördelar sig. Redovisningen skall vara så pass detaljerad att adoptionsmyndigheten kan utläsa vilka kostnader som är faktiska kostnader för adoptionen och vilka kostnader som avser annat.
Punkt 5 anger att det med hänsyn till kostnadsbilden skall bedömas som lämpligt att sammanslutningen inleder eller fortsätter ett adoptionssamarbete med det andra landet, för att auktorisation skall ges. Adoptionsmyndigheten skall i varje enskilt fall göra en bedömning av kostnadsbilden och hur avgifterna används av den utländska förmedlingskontakten. Det får t.ex. inte finnas risk för att internationell adoptionsverksamhet ger så stora fördelar att ett beroende av inkomster från sådan verksamhet skapas. Vid lämplighetsbedömningen är det angeläget att en jämförelse görs med kostnadsläget i allmänhet i det land som ansökan avser. Utvecklingen bör gå mot att den del av kostnaden som avser annat än faktiska kostnader för adoptionen successivt minskar. I det fall sammanslutningen inte kan lämna en tillräckligt relevant och utförlig redovisning får myndigheten ange hur redovisningen skall förbättras. Om sammanslutningen av olika skäl inte kan följa myndighetens anvisningar, kan detta innebära att ifrågavarande förmedlingskontakt kommer att anses som olämplig att samarbeta med.
Vid auktorisation skall även balansen mellan de svenska sammanslutningarna beaktas. Adoptionsmyndigheten bör vid beslut om auktorisation eftersträva en balans mellan de svenska sammanslutningarna. I detta ligger att myndigheten bör underlätta för de mindre sammanslutningarna att växa, om de önskar det. För att uppnå en bättre balans mellan de svenska sammanslutningarna bör adoptionsmyndigheten, om flera sammanslutningar ansöker om auktorisation för samma land, kunna ge en mindre sammanslutning prioritet.
Ett adoptionssamarbete skall också vara lämpligt med hänsyn till omständigheterna i övrigt. Adoptionsverksamheten i utlandet skall bedrivas seriöst och utan vinstintresse. Korruption, som kan påverka adoptionsprocessen, får självfallet inte förekomma i landet. Givetvis inte heller handel med barn. Ett land med stora inre oroligheter, som kan påverka säkerheten för blivande adoptiv-
318
SOU 2003:49 | Författningskommentar |
föräldrar och barn, bör inte heller komma i fråga för adoptionssamarbete. Ursprungslandet skall aktivt arbeta med målsättningen att barnen i första hand skall få växa upp under goda villkor i landet. Länder som har ekonomisk förmåga att ta hand om sina barn, men som av andra skäl väljer att barnen förmedlas för internationell adoption, är tveksamma som samarbetspartner mot bakgrund att det inte kan uteslutas att internationell adoption fördröjer för barnen nödvändiga attitydförändringar i ursprungslandet.
Enligt andra stycket skall en svensk sammanslutning, som beviljats auktorisation för att arbeta med internationell adoptionsförmedling i ett annat land, få verka i det landet endast om behörig myndighet i det andra landet har gett tillstånd till det, eller har förklarat att den är beredd att acceptera sammanslutningens verksamhet i landet i fråga. Kravet, som överensstämmer med vad som gäller för adoptionssamarbete mellan länder anslutna till Haagkonventionen (artikel 12), skall gälla allt adoptionssamarbete och måste därför föras in även i lagen om internationell adoptionsförmedling.
I tredje stycket säkerställs att adoptionsmyndigheten får tillgång till objektiv information om förhållandena i ett ursprungsland. Myndigheten skall i ärenden om auktorisation vara skyldig att kontakta den svenska utlandsmyndigheten i landet, om det inte är uppenbart obehövligt. Uppenbart obehövligt kan i det här sammanhanget vara att myndigheten nyligen haft kontakt med utlandsmyndigheten under en resa eller i ett annat auktorisationsärende och därigenom har fått en tillförlitlig och aktuell information.
Vid behov skall adoptionsmyndigheten kontakta barnrättsorganisationer som verkar i ursprungslandet. En sådan kontakt kan ge en bredare bild av barns situation i landet. Eftersom barnrättsorganisationerna arbetar ”på fältet” kan de snabbt fånga upp eventuella rykten om handel med barn i adoptionssammanhang. Sådana rykten skall föranleda vidare utredning av MIA.
7 §
Paragrafen behandlas i avsnitt 6.3.3 och 6.3.4. Auktorisation skall alltjämt vara tidsbegränsad. MIA får möjlighet att ge en stabil
319
Författningskommentar | SOU 2003:49 |
sammanslutning auktorisation att arbeta med internationell adoptionsförmedling i Sverige för högst fem år. En ny sammanslutning bör få auktorisation betydligt kortare tid.
Auktorisation att arbeta med internationell adoptionsförmedling i ett annat land bör dock liksom idag ges för högst två år.
8 §
Paragrafen är ny och behandlas i avsnitt 6.3.5. Den innebär att en auktoriserad sammanslutning är skyldig att förmedla sökandens ansökan till en utländsk förmedlingskontakt. Denna skyldighet föreligger i praktiken redan idag, dock utan att vara reglerad.
I det fall sammanslutningen inte har någon utländsk förmedlingskontakt, som kan förmedla barn till sökanden, är sammanslutningen inte heller skyldig att bistå sökanden med adoptionsförmedling. Om sökanden misskött sina ekonomiska eller andra avtalade förpliktelser gentemot sammanslutningen finns inte heller någon förmedlingsplikt för sammanslutningen. För att kunna vägra adoptionsförmedling ankommer det på sammanslutningen att visa att en förmedlingskontakt saknas eller att sökanden brustit i sina åtaganden.
8 a §
Paragrafen är ny och behandlas i avsnitt 6.3.6. Den innebär att sammanslutningarna får en upplysningsskyldighet. Alla förändringar som kan ha betydelse för förmedlingsverksamheten skall meddelas MIA.
8 b §
Paragrafen är ny och behandlas i avsnitt 6.3.7. Första stycket innebär att sammanslutningarna får en dokumentationsskyldighet för hela förmedlingsverksamheten. Skyldigheten gäller såväl i enskilda förmedlingsärenden som i förmedlingsverksamheten i stort. Syftet med dokumentationsskyldigheten är att säkerställa att viktig information om verksamheten sparas för framtiden, så att i första hand den som förmedlats för adoption i Sverige skall kunna få
320
SOU 2003:49 | Författningskommentar |
tillgång till så mycket material som möjligt vid sökandet av sitt ursprung. Alla faktiska omständigheter och händelser av betydelse för förmedlingsverksamheten skall dokumenteras. Dokumentationen skall bevaras så länge den kan antas ha betydelse för den som förmedlats för adoption genom sammanslutningen, eller för honom eller henne närstående personer. Dokumentationen kommer att behöva bevaras under överskådlig tid.
Andra stycket reglerar sammanslutningarnas skyldighet att skicka handlingar i ett visst adoptionsärende till den socialnämnd som har uppföljningsansvar enligt 6 kap. 15 § tredje stycket socialtjänstlagen (2001:453). Motsvarande skyldighet regleras idag i NIA:s allmänna villkor för adoptionsförmedling.
Tredje stycket avser den situationen att en sammanslutning upphör med sin förmedlingsverksamhet. Samtliga handlingar som avser förmedlingsverksamheten skall i sådant fall överlämnas till MIA för förvaring.
8 c
Paragrafen är ny och behandlas i avsnitt 6.3.7. Paragrafen skall gälla även för handlingar som finns hos en sammanslutning före den nya bestämmelsens ikraftträdande.
Första stycket behandlar rätten att få ta del av sammanslutningarnas handlingar som rör förmedlingsverksamheten. Det är endast den som handlingarna rör som har rätt att få ta del av dem. I första hand avses adopterade själva, men även t.ex. adoptivföräldrar eller den adopterades barn kan komma ifråga. En handling eller en uppgift i en handling får endast lämnas ut under förutsättning att inte någon annan person lider men. Presumtionen är dock att handlingar skall lämnas ut till den de rör.
Andra stycket reglerar förfarandet. Den lagtekniska lösningen är vald med 7 kap. 4 § socialtjänstlagen och 16 § patientjournallagen (1985:562) som förebilder.
8 d §
Paragrafen är ny och behandlas i avsnitt 6.3.8. Den skall skydda sökande som står i kö för adoptionsförmedling, väntar på barn-
321
Författningskommentar | SOU 2003:49 |
förslag eller kommit längre i adoptionsprocessen och som har betalat in avgifter till sammanslutningen. Sammanslutningarna verkar under helt olika förhållanden och MIA får i sin tillsynsverksamhet bedöma om sammanslutningarna uppfyller kravet på att vid varje tillfälle kunna betala tillbaka inbetalda avgifter och ha ekonomiska medel för avveckling av sammanslutningen i övrigt.
9 §
Paragrafen behandlas i avsnitt 6.4.3 och den ger MIA fler tillsynsverktyg. MIA ges tillträdesrätt till sammanslutningarnas verksamhetslokaler och får rätt att inhämta de upplysningar och de handlingar som behövs i tillsynen. Sammanslutningarna är skyldiga att bistå MIA i samband med en inspektion. På begäran av MIA skall polismyndigheten ge det biträde som behövs vid en inspektion.
9 a §
Paragrafen är ny och behandlas i avsnitt 6.4.3. MIA ges rätt att förelägga en auktoriserad sammanslutning att avhjälpa brister i förmedlingsverksamheten.
10 §
Paragrafen behandlas i avsnitt 6.3.3 och 6.4.3 och innehåller några nyheter.
Första stycket avser auktorisation att arbeta med internationell adoptionsförmedling i Sverige. Liksom idag skall auktorisationen återkallas om förutsättningarna för att bevilja auktorisation enligt 6 § inte längre föreligger eller om sammanslutningen inte tillhandahåller MIA begärda handlingar. Därutöver skall auktorisationen återkallas om sammanslutningen inte följer MIA:s lagakraftvunna föreläggande eller om sammanslutningen inte förmedlat något barn under de senaste två åren. Om sammanslutningen kan visa att det föreligger särskilda skäl för att få behålla auktorisationen, trots att den inte förmedlat något barn under de senaste två åren, bör detta dock kunna beaktas. Särskilda skäl kan i detta sammanhang t.ex.
322
SOU 2003:49 | Författningskommentar |
vara att det uppstått problem i utlandet men att dessa är på väg att lösas inom en snar framtid.
Andra stycket avser auktorisation att arbeta med internationell adoptionsförmedling i ett annat land. Om förutsättningarna enligt 6 a § inte längre föreligger skall auktorisationen för det aktuella landet återkallas. Det skall inte vara möjligt för en sammanslutning att enbart ha auktorisation enligt 6 a §, varför en ”6 a §- auktorisation” också skall återkallas om det brister i förutsättningarna enligt 6 §.
Tredje stycket innebär att en auktorisation skall återkallas om sammanslutningen inte längre uppfyller de villkor som ställts i samband med auktorisationen. Bestämmelsen avser båda slagen av auktorisation och får prövas mot varje enskilt auktorisationsbeslut.
14 §
Paragrafen behandlas i avsnitt 6.3.7 och 6.4.3. Även ett beslut om föreläggande och ett auktorisationsbeslut enligt 6 a § skall kunna överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. MIA:s beslut om att viss dokumentation i en sammanslutnings förmedlingsverksamhet inte skall lämnas ut till den som begär det, överklagas hos kammarrätten enligt 15 kap. 7 § sekretesslagen (1980:100). Övriga ändringar är endast en konsekvens av att NIA får nytt namn.
Övergångsbestämmelser
I det fall en sammanslutning har auktorisation när den nya lagstiftningen träder i kraft skall äldre föreskrifter gälla för auktorisation som har beviljats före den 1 januari 2005, dock längst till och med den 31 december 2006.
16.4Förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen (2001:453)
6 kap. 12 §
Paragrafen behandlas i avsnitt 9.3.6.
323
Författningskommentar | SOU 2003:49 |
Första stycket innebär att lydelsen av 6 kap. 6 § första stycket första meningen lyfts in i paragrafen, efter viss språklig justering och med länsstyrelsen som beslutsfattare. Vidare har lydelsen av 6 kap. 6 § andra stycket första ledet lyfts in i paragrafen.
Andra stycket innehåller flera nyheter. Punkt 1 ställer krav på att de eller den som vill adoptera har deltagit i av socialnämnden tillhandahållen föräldrautbildning innan medgivande kan lämnas.
Punkt 2 är en utveckling av vad som gäller idag enligt paragrafens andra mening. De eller den som vill adoptera skall ha tillfredsställande kunskaper och insikter om adoptivbarn och deras behov och ha blivit informerade om den planerade adoptionens innebörd för att medgivande skall kunna lämnas. I detta innefattas att de eller den som vill adoptera också skall ha en allmän kunskap om barn och barns behov. Bedömningen av om de eller den som vill adoptera har tillfredsställande kunskaper och insikter skall göras i samband med utredningen.
Punkt 3 innebär att det införs en högsta åldersgräns för att medgivande skall kunna lämnas. De eller den som vill adoptera får vara högst 42 år vid ansökningstillfället. Åldersgränsen knyts till ansökningstillfället hos länsstyrelsen, då detta är en tidpunkt som sökanden kan styra själv.
Punkt 4 innebär att de eller den som vill adoptera, med hänsyn till samtliga omständigheter, skall vara lämpade att adoptera. Motsvarande bestämmelse finns i artikel 5 a) i 1993 års Haagkonvention om skydd av barn och samarbete vid internationella adoptioner. Alla blivande adoptanter, även de som adopterar från ett ”icke Haagkonventionsland” skall vara lämpade att adoptera för att få medgivande, varför detta krav måste föras in i socialtjänstlagen.
Enligt 1 kap. 2 § första meningen socialtjänstlagen skall det, när åtgärder rör barn, särskilt beaktas vad hänsynen till barnets bästa kräver. Enligt Förenta Nationernas konvention om barnets rättigheter får, när det gäller adoption, inga andra intressen sättas före eller anses lika viktiga som hänsynen till barnets bästa. Barnets bästa har i det här sammanhanget absolut prioritet. Vuxnas längtan efter att få bilda familj får således stå tillbaka för det vanligtvis okända barnets behov av kompetenta föräldrar, i det fall det är tveksamt om de eller den som vill adoptera kan tillgodose ett adoptivbarns särskilda behov.
324
SOU 2003:49 | Författningskommentar |
Det är omöjligt att ge en uttömmande beskrivning av vad som ingår i uttrycket ”lämpad att adoptera”. Det finns dock några faktorer som kan nämnas i sammanhanget. De eller den som vill adoptera måste ha sådana personliga egenskaper och förmåga till samspel att ett adoptivbarns särskilda behov kan tillgodoses. Det är vidare viktigt att de eller den som vill adoptera har ett sådant fysiskt och psykiskt hälsotillstånd som medger att de kan fungera fullt ut i föräldrarollen. Det skall här framhållas att båda sökandena i ett par skall ha så god hälsa att de kan bedömas fungera fullt ut i föräldrarollen under hela adoptivbarnets uppväxt. Såväl par som ensamstående måste vidare ha ett fungerande socialt nätverk. Att en eventuell sorg över att inte kunna få ett biologiskt barn är bearbetad är också av stor vikt. Motiv för adoption och förväntningar på barnet är också angeläget att ta upp i utredningen, för att kunna bedöma sökandes lämplighet.
Tredje stycket första meningen innebär att de eller den som tidigare har adopterat ett utländskt barn får beviljas medgivande utan att ha deltagit i föräldrautbildning enligt punkt 1. Det är utredarens uppgift att bedöma om de eller den som vill adoptera behöver delta i sådan utbildning eller inte.
Tredje stycket andra meningen innebär att även den som vid ansökningstillfället är äldre än 42 år får beviljas medgivande om det finns särskilda skäl. Särskilda skäl kan vara, i det fall det är ett par som ansöker om medgivande, att en av sökandena är något äldre än 42 år. Om det är fråga om adoption av ett syskon kan det vidare accepteras att de eller den som vill adoptera är något äldre än 42 år. Vid adoption av ett känt barn kan det godtas att de eller den som vill adoptera är över 42 år. I denna situation skall en prövning göras i förhållande till vad som är bäst för det aktuella barnet och sökandens ålder får vägas in i helhetsbedömningen.
Fjärde stycket motsvarar nu gällande 6 kap. 12 § tredje meningen.
6 kap. 13 och 14 §§
Socialnämnden har ersatts med länsstyrelsen, se vidare under 6 kap. 15 §.
325
Författningskommentar | SOU 2003:49 |
6 kap. 15 §
Paragrafen behandlas i avsnitt 9.3.7 och 9.3.8.
I första stycket är ”socialnämnden i den eller de sökandes hemkommun” utbytt mot ”länsstyrelsen i det län där de eller den sökande har sitt hemvist”.
Om det inte är uppenbart obehövligt skall socialnämnden i sökandes hemkommun utreda förutsättningarna för medgivande samt yttra sig innan länsstyrelsen beslutar om medgivande. Det finns i socialtjänstlagen inget hinder mot att socialnämndens yttrande avges av tjänsteman. I normalsituationen skall länsstyrelsen remittera ärendet till socialnämnden för utredning och yttrande. I något enstaka fall kan det dock redan vid ansökningstillfället stå klart att ett medgivande inte bör lämnas. En tänkbar situation kan vara att en sökande har uppnått så hög ålder att det står helt klart att särskilda skäl för att frångå åldersgränsen inte kan komma i fråga. Andra situationer kan vara att en sökandes hälsotillstånd är så dåligt att det är uppenbart att sökanden inte kan fungera i föräldrarollen eller att en sökande gjort sig skyldig till sådan allvarlig brottslighet att det är uppenbart att medgivande inte skall lämnas. För att en ansökan om medgivande skall kunna beviljas, krävs dock alltid att de eller den som vill adoptera är utredda.
Socialnämndens yttrande skall också inhämtas innan samtycke meddelas enligt 14 §.
Andra stycket motsvarar, med ett undantag, nu gällande 6 kap. 7 § socialtjänstlagen. Socialnämnden har samma uppföljningsansvar för barn som skall adopteras som för familjehemsplacerade barn. Socialnämnden skall dock inte verka för att barn som skall adopteras får lämplig utbildning, något som uppfattas som överflödigt i sammanhanget. Socialnämndens uppföljningsansvar gäller fram till dess adoptionen är genomförd och nämnden måste därför bevaka att adoptionen genomförs.
Tredje stycket motsvarar i praktiken nu gällande 6 kap. 15 § andra stycket. Den socialnämnd som yttrat sig, i fråga om samtycke skall ges till att adoptionsförfarandet får fortsätta, är den nämnd som har uppföljningsansvar enligt andra stycket.
326
SOU 2003:49 | Författningskommentar |
10 kap. 4 §
Eftersom socialnämnden inte längre skall fatta beslut enligt 6 kap. 12, 13 och 14 §§ utgår dessa paragrafer i uppräkningen.
16 kap. 3 §
Eftersom socialnämnden inte längre skall fatta beslut enligt 6 kap. 13 och 14 §§ utgår dessa paragrafer i uppräkningen.
16 kap. 4 §
Länsstyrelsens beslut enligt 6 kap. 12, 13 och 14 §§ skall kunna överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Länsstyrelsens beslut i dessa frågor skall gälla omedelbart.
Övergångsbestämmelser
Äldre föreskrifter skall gälla i ärenden där ansökan om medgivande har kommit in till socialnämnden före den 1 januari 2005.
327
Särskilda yttranden
Särskilt yttrande av Gunilla Bodin, sakkunnig i utredningen
Jag har följande synpunkter som avser kapitel 5 och 6 i utredningen om internationella adoptioner.
Kapitel 5 Kostnader och bistånd i samband med internationell adoption
Jag instämmer i utredningens allmänna ställningstaganden om att integriteten i adoptionsverksamheten inte får äventyras av vinstintressen och risker för barnhandel. Ersättningar för kostnader i samband med internationell adoption måste motsvara en rimlig ersättning för de kostnader som är förenade med att barn lämnas för internationell adoption. Jag anser att det är rimligt att vi framdeles kan ställa allt högre krav på specifikation av kostnaderna från barnens ursprungsländer, men att det kommer att ta tid. Det måste vara fråga om en process med klar målsättning. Frågan är hur snabbt förändringen kan ske.
Utredningen förutsätter att adoptionsmyndigheten (MIA) skall
•kräva in uppgifter om vad pengarna skall användas till,
•begära att uppgifterna skall vara specificerade
•bedöma om redovisningen är tillräckligt specificerad och trovärdig
•bedöma vilka uppgifter som skall kunna ersättas, ingå i ersättningsunderlaget, och vilka som inte kan ingå
•besluta om auktorisation eller inte med hänsyn till om redovisningen är tillräckligt specificerad, tillräckligt trovärdig och innehåller poster som är förenade med de faktiska kostnaderna för barnet.
329
Särskilda yttranden | SOU 2003:49 |
I alla dessa led ingår att bedömningar måste göras och det kan vara svårt att dra gränser för vad som skall vara att betrakta som skäl för ett avslag. Här finns alltså utrymme för godtycke.
Det finns en risk att myndigheten fastnar i en detaljgranskning som inte är rimlig. Jag anser därför att det inte går att tillämpa de förslag som utredningen lägger fram i detta avseende.
Jag tror inte heller att det är möjligt att organisationerna inom en nära framtid kan få fram så specificerade och väl underbyggda redovisningar som utredningen anser nödvändiga. Ett adoptionsland kan även vägra att lämna en sådan redovisning av olika skäl. Det behöver inte betyda att det förekommer barnhandel. Det kan i stället vara fråga om att man har en stolthet och integritet som innebär att man inte vill lämna ut så specificerade kostnadsredovisningar. Förhållandena är dessutom olika i olika länder och det är svårt att få fram enhetliga redovisningar.
Om uppgifterna skall lämnas ut räcker det sannolikt inte med att ett enda land kräver detta utan det måste komma ett samordnat krav från flera länder. Det är därför angeläget att Sverige tillsammans med andra länder först tar fram en strategi för hur ett sådant arbete kan bedrivas med respekt för förhållanden i barnens ursprungsländer. Givetvis skall alla former av barnhandel motarbetas och stoppas. Detta måste ske både genom insatser i barnens ursprungsländer av berörda myndigheter i respektive land och genom internationellt samarbete.
Kapitel 6 Auktorisation och tillsyn
Huvudsakligt syfte
När en sammanslutning arbetar både med adoptionsförmedling och med bistånd finns, enligt utredningen, en risk för att det kan uppstå en sammanblandning av verksamheterna hos utlandskontakten så att integriteten i adoptionsverksamheten kan skadas.
Det är givetvis angeläget att så inte sker. Utredningen anser därför att det varken får finnas ekonomisk eller personell koppling mellan adoptionsförmedling och bistånd.
Jag håller med om att det är viktigt att sammanslutningarna skiljer på sina roller i detta sammanhang. De skall ju redan i dag
330
SOU 2003:49 | Särskilda yttranden |
hålla den ekonomiska redovisningen av dessa båda verksamheter åtskilda från varandra.
Så länge samma organisation arbetar med båda verksamheterna tror jag dock inte att det är möjligt och särskilt effektivt att i alla lägen skilja på de personella uppgifterna. Det är t.ex. orimligt på ledningsnivå och även i vissa fall i samband med att en organisation som sysslar med både adoption och bistånd besöker olika länder.
Adoptionsmyndigheten kan endast förutsättas lita på organisationernas trovärdighet i dessa sammanhang. Det kan inte vara möjligt för myndigheten att hålla tillsyn över detta. Vem skall bevaka detta på plats och hur skall det gå till? Här finns ett stort utrymme för godtycklighet och ryktesspridning som inte skulle vara önskvärt.
Lämpligt med adoptionssamarbete
Utredningen framför att ”När kostnadsbilden är redovisad får adoptionsmyndigheten bedöma om det med hänsyn till redovisade uppgifter och andra omständigheter kring adoptionsverksamheten i landet i fråga är lämpligt med ett adoptionssamarbete.”.…och ”Utvecklingen bör gå mot att den del av kostnaden som avser annat än faktiska kostnader för adoptionen successivt minskar.”
Här blir det tydligt att myndigheten kommer att ställas inför gränsdragningsproblem. Tillämpningen kommer att bli svår. När skall egentligen en sammanslutning beviljas auktorisation?
Adoptionsmyndigheten har att välja på att antingen inte ge auktorisation till någon sammanslutning annat än de som har mycket små kostnader redovisade eller att försöka hitta övergångsformer. Det är oklart vilket utrymme som utredningen tänker sig för sådana lösningar.
Frågan om vad som är ”faktiska kostnader” behöver utredas.
Är det rimligt att endast betala exakt de kostnader som är förenade med adoptionen av ett visst barn eller en schablonmässigt beräknad kostnad? Måste det inte finnas möjlighet till en viss rimlig ersättning till ett barnhem för de barn som är kvar på barnhemmet, t.ex. för bättre utrustning, fler anställda, bättre mat, när förhållandena kan vara helt undermåliga och egentligen helt oacceptabla. Det handlar då inte om att förbättra systemet i ett helt land utan om att ge en viss kompensation för att man kan få ta
331
Särskilda yttranden | SOU 2003:49 |
emot ett barn från just det barnhemmet eller den institutionen. Det handlar inte om att skuldbelägga familjer som adopterar, utan om ett solidariskt tänkande med hänsyn till att familjer som adopterar kan ha behov av att något kompensera för den miserabla situation som de andra barnen lever under.
Det gagnar samtliga barn, de som blir kvar och de som adopteras internationellt, att deras levnadsbetingelser på t.ex. barnhemmet är goda. Vi vet från forskning, att det mer är kvaliteten under tiden på barnhemmet än längden på vistelsen, som är avgörande för hur det kommer att gå för barnen i livet.
Särskilt yttrande av Hans Mattsson, sakkunnig i utredningen
Beslut om medgivande att få adoptera
Utredningen har redogjort för fördelar och nackdelar med att förlägga beslut om medgivande på tre nivåer; lokalt (kommunen), regionalt (länsstyrelsen) och centralt (adoptionsmyndigheten). I sitt ställningstagande har utredningen valt att stanna för att beslut i dessa ärenden bör fattas av länsstyrelsen. Jag delar inte denna uppfattning, utan förordar att beslut om medgivande att få adoptera även fortsättningsvis bör åvila kommunens socialnämnd (motsvarande). Skälen för mitt ställningstagande är följande.
En grundläggande princip vid beslutsfattande i ärenden som rör socialtjänstens verksamhet bör vara att ansvaret för utredning, stöd, uppföljning och beslut bör ligga inom samma myndighet. Jag anser inte att det i utredningens arbete framkommit några objektiva skäl för att frångå denna ordning och lägga beslutsfattandet på annan myndighet. Att enskilda tjänstemän uppfattar att de i vissa fall inte får gehör av nämnden när de föreslår avslag på ansökan om medgivande till adoption utgör enligt min mening inget sådant skäl.
Socialnämnden har att fatta beslut i en rad ärenden, t.ex. familjehemsplaceringar och stödinsatser, som rör barns och familjers liv och framtid. Såväl tjänstemän som förtroendevalda har därvid skaffat sig kunskap och erfarenhet om barns villkor, behov och utveckling. Att se till barnets bästa har varit en röd tråd i utredningens arbete. Det är också en central uppgift för socialnämnden och som nämnden således är väl förtrogen med.
332
SOU 2003:49 | Särskilda yttranden |
Jag anser också att det förhållandet att förtroendevalda fattar beslut inom socialnämndens ansvarsområde är av särskilt värde ur demokratisynpunkt och för beslutens legitimitet och förankring. Också detta talar för att beslut om medgivande bör ligga på socialnämnden, även om det enligt utredningen kan finnas anledning att låta allmänintresset vara representerat också i länsstyrelsens handläggning.
Genom det flertal åtgärder som utredningen i övrigt föreslår för att förbättra kvalitén på utredningarna om medgivande och stärka utredarnas kompetens finns det all anledning anta att beslutsfattarnas underlag kommer att förbättras. Kunskaper om den bakgrund och de särskilda behov som adoptivbarn från annat land kan ha kan också förväntas öka, bland annat genom det nationella forskningscenter som föreslås inrättas och där en väsentlig uppgift är att sprida kunskap om aktuella forskningsrön. Min uppfattning är att de åtgärder och förbättringar som utredningen föreslår sammantaget kommer att medföra ökade möjligheter till objektivitet och säkerhet också i det lokala beslutsfattandet.
Utredningen anför att en förutsättning för att kunna behålla den nuvarande beslutsordningen är att de förtroendevalda kontinuerligt får riktad utbildning om adoptivbarn och deras behov. Detta anses kräva stora utbildningsinsatser och utbildningskostnader. Jag anser det inte vara realistiskt att räkna med att kommunerna kommer att bedriva massiva utbildningsinsatser på detta område. Jag anser det inte heller behövligt. Förtroendevalda bör däremot erbjudas möjlighet att deltaga i de utbildningar som tjänstemännen får tillgång till och även erbjudas andra former av kunskapsinhämtande. Exempelvis bör de kunskaper som inhämtas genom förekommande utbildning kring barn med särskilda behov vara till nytta också i dessa sammanhang. Kostnaderna för ”extra” utbildningsinsatser riktade till förtroendevalda torde i detta sammanhang i stort sett vara marginella.
Att som utredningen föreslår förlägga beslutsfattandet till länsstyrelsen medför enligt min mening inte några garantier för att besluten skulle bli mer välgrundade eller i någon mening ”bättre”. Däremot skulle ett sådant förfarande kunna innebära att länsstyrelsens roll som tillsynsmyndighet, en roll som utredningen för övrigt vill förstärka, blir mer otydlig. Det kan inte heller uteslutas att de begränsade resurser som inom länsstyrelserna står till förfogande för tillsyn över socialtjänsten genom förslaget kan
333
Särskilda yttranden | SOU 2003:49 |
komma att ytterligare naggas i kanten. Att både fatta beslut och utöva tillsyn är inte heller okomplicerat. Uppgiften att fatta beslut om medgivande till adoption skulle dessutom vara ny för länsstyrelsen. Om förslaget realiseras torde detta medföra att betydande administrativa och kompetensmässiga resurser behöver tillföras varje länsstyrelse. Jag delar här utredningens uppfattning att detta medför krav på ökade ekonomiska resurser. Jag anser däremot inte att dessa kostnadsökningar står i rimlig proportion till förväntat resultat.
334
Referenser
Adopterad från ett annat land. 2002. Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor. Stockholm.
Adopterad – och sedan…? Stöd och hjälp enligt 12 § SoL. 1999. Stiftelsen Allmänna Barnhuset i samarbete med Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor. Stockholm.
Kapacitetsstudie kring Adoptionscentrums biståndsverksamhet. 2001. Rörelse & Utveckling. Forum Syd. Stockholm.
Barnets bästa – från vision till verklighet. 2001. Barnombudsmannen. Stockholm.
Bergström, Marianne, 1998: En adoptivfamiljs liv och leverne.
Gothia. Stockholm
Cleve, Elisabeth, 2000: Från kaos till sammanhang. Wahlström & Widstrand. Stockholm.
Commercialism Rife Int'l Adoptions, UNICEF Says. I: UN Wire 15 maj 2001. United Nations Foundation.
En förvaltning i demokratins tjänst - ett handlingsprogram. 2000. Regeringskansliet. Stockholm.
Fakta om mammor, förlossningar och nyfödda barn. 2002. Socialstyrelsen. Stockholm
Internationella adoptioner – handbok för socialnämnder. 1997. Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor. Stockholm.
Internationell adoptionsförmedling – handbok för adoptionsorganisationer. 1997. Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor. Stockholm.
335
Referenser | SOU 2003:49 |
Landerholm, Lotta, 2003: Adopterad. Lämnad. Vald. Och sen?
AlfabetaAnamma. Stockholm.
Lidbeck, Petter, 1997: Linnea från Yujiang. Albert Bonniers Förlag. Stockholm.
Lindroth, Lasse, 1995: Där inga änglar bor. Sellin & Partner Bok och Idé AB. Stockholm.
Markström, Urban, 2003: Den svenska psykiatrireformen. Bland brukare, eldsjälar och byråkrater. Borea Bokförlag. Umeå.
von Melen, Anna, 1998: Samtal med vuxna adopterade. Rabén Prisma i samarbete med Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor. Stockholm.
von Melen, Anna, 2000: Adopterade får barn – internationellt adopterade berättar. Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor. Stockholm.
När livet inte längre är värt att leva. Nationellt centrum för suicidforskning och prevention av psykisk ohälsa. Rapport nr 4 2002. Stockholm.
Settfors Leijon, Agneta, 2000: Adoptivföräldrars behov av stöd – en studie i Jönköpings kommun. Opublicerad magisteruppsats. Institutionen för socialt arbete vid Göteborgs universitet.
Samtal om adoption – råd och tips för adoptionsrådgivning i grupp. 2002. Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor. Stockholm.
Statens nämndmyndigheter. Statskontoret. Rapport 1997A och B. Stockholm.
Styrelser med fullt ansvar. Statskontoret. Rapport 2000:9. Stockholm.
Sveriges utvecklingssamarbete. 2002. Sida. Stockholm
Till er som går i adoptionstankar. 2002. Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor. Stockholm.
Trotzig, Astrid, 1996: Blod är tjockare än vatten. Albert Bonniers Förlag. Stockholm.
336
SOU 2003:49 | Referenser |
Viljen I veta och viljen I förstå … 35 år med internationella adoptioner i Norden. 2002. Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor. Stockholm.
Weigl, Kerstin, 1997: Längtansbarnen. P. A. Norstedt & söner. Stockholm.
Översyn av verksförordningen – en förstudie. Statskontoret. Rapport 2000:47. Stockholm
Offentligt tryck
Promemorior
Ju | 1970:5 | P.m. med förslag till ändringar i adoptions- | |
lagstiftningen. | |||
Ds S | 1978:6 | Internationella adoptioner. Riktlinjer | och |
organisationsförslag. | |||
Ds S | 1983:14 | Internationella adoptioner. Översyn och förslag | |
till åtgärder. | |||
Ds S | 1987:1 | Kostnader i samband med adoption av utländska | |
barn. | |||
Ds S | 1987:3 | Översyn av LVU. | |
Ds | 1991:33 | Svenskt medborgarskap för adoptivbarn och | |
förbättrad rätt till föräldraledighet för adoptiv- | |||
föräldrar. | |||
Utredningsbetänkanden | |||
SOU 1956:61 | Ny barnavårdslag. | ||
SOU 1967:57 | Adoption av utländska barn. | ||
SOU 1969:11 | Internationell adoptionsrätt. | ||
SOU 1972:34 | Familjestöd. | ||
SOU 1974:39 | Socialvården. Mål och medel. | ||
SOU 1977:40 | Socialtjänst och socialförsäkringstillägg. | ||
SOU 1983:39 | Politisk styrning – administrativ självständighet. | ||
SOU 1985:40 | Regeringen, myndigheterna och myndigheternas | ||
ledning. | |||
SOU 1986:20 | Barns behov och föräldrars rätt. | ||
SOU 1989:100 | Adoptionsfrågor. | ||
337 |
Referenser | SOU 2003:49 |
SOU 1993:58 Effektivare ledning i statliga myndigheter.
SOU 1994:137 | Internationella adoptionsfrågor. 1993 års |
Haagkonvention m.m. | |
SOU 1994:139 | Ny socialtjänstlag. |
SOU 1997:57 | I medborgarnas tjänst. En samlad förvaltnings- |
politik för staten. | |
SOU 1997:116 | Barnets bästa i främsta rummet. |
SOU 1997:161 | Stöd i föräldraskapet. |
SOU 1998:31 | Det gäller livet. Stöd och vård till barn och |
ungdomar med psykiska problem. | |
SOU 1999:97 | Socialtjänst i utveckling |
SOU 2000:32 | Uppehållstillstånd för adopterade |
SOU 2000:57 | Statens folkhälsoinstitut – roll och uppgifter. |
SOU 2001:10 Barn i homosexuella familjer. | |
SOU 2001:72 | Barnmisshandel. Att förebygga och åtgärda |
SOU 2002:14 | Statlig tillsyn. Granskning på medborgarnas |
uppdrag. | |
SOU 2002:19 | Allmänna arvsfonden och Arvsfondsdelegationen. |
SOU 2002:57 | Ny organisation för Patent- och registrerings- |
verket. |
Regeringens skrivelser
Skr. 2001/02:166 Barnpolitiken – arbetet med strategin för att förverkliga FN:s konvention om barnets rättigheter.
Skr. 2001/02:186 Ett barnrättsperspektiv i internationellt utvecklingssamarbete.
Propositioner
Prop. 1948:230 Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till tryckfrihetsförordning m.m.
Prop. 1960:10 Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om samhällets vård av barn och ungdom (barnavårdslag) m.m.
338
SOU 2003:49 Referenser
Prop. | 1969:62 | Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen |
med förslag till lag om ändring i barna- | ||
vårdslag den 29 april 1960 (nr 97). | ||
Prop. | 1973:47 | Kungl. Maj:ts proposition angående |
förbättrade familjeförmåner inom den | ||
allmänna försäkringen, m.m. | ||
Prop. | 1978/79:108 | om organisationen av verksamheten med |
internationella adoptioner m.m. | ||
Prop. | 1979/80:1 | om socialtjänsten. |
Prop. | 1979/80:6 | om socialstyrelsens uppgifter och |
organisation, m.m. | ||
Prop. | 1980/81:177 | om vissa författningsändringar till följd av |
socialstyrelsens omorganisation, m.m. | ||
Prop. | 1984/85:16 | om vissa frågor rörande internationella |
adoptioner. | ||
Prop. | 1986/87:99 | Ledning av den statliga förvaltningen. |
Prop. | 1988/89:3 | om bidrag vid adoption av utländska barn. |
Prop. | 1988/89:131 | om sekretesskyddet för uppgifter i |
tillsynsärenden m.m. | ||
Prop. | 1989/90:28 | om vård i vissa fall av barn och ungdomar. |
Prop. | 1989/90:72 | om arkiv m.m. |
Prop. | 1990/91:8 | om vårdnad och umgänge. |
Prop. | 1990/91:100 | med förslag till statsbudget för budgetåret |
1991/92. | ||
Prop. | 1991/92:90 | om svenskt medborgarskap för adoptiv- |
barn och förbättrad rätt till föräldra- | ||
ledighet vid adoption. | ||
Prop. | 1991/92:104 | om ändring i patientjournallagen |
(1985:562) m.m. | ||
Prop. | 1993/94:185 | Förvaltningsmyndigheternas ledning. |
Prop. | 1996/97:91 | Internationella adoptionsfrågor. |
Prop. | 1996/97:105 | Kommunal samverkan. |
Prop. | 1996/97:124 | Ändring i socialtjänstlagen. |
Prop. | 1997/98:136 | Statlig förvaltning i medborgarnas tjänst. |
Prop. | 1997/98:182 | Strategi för att förverkliga FN:s |
konvention om barnets rättigheter i | ||
Sverige. | ||
Prop. | 1999/2000:137 | Barn – här och nu. Redogörelse för barn- |
politiken i Sverige med utgångspunkt i | ||
FN:s konvention om barnets rättigheter. | ||
339 |
Referenser | SOU 2003:49 |
Prop. 1999/2000:149 Nationell handlingsplan för utveckling av hälso- och sjukvården.
Prop. 2000/01:80 Ny socialtjänstlag m.m.
Prop. 2001/02:166 Barnpolitiken – arbetet med strategin för att förverkliga FN:s konvention om barnets rättigheter.
Prop. 2002/03:53 Stärkt skydd för barn i utsatta situationer m.m.
Utskottsbetänkanden
1987/88:SoU14 | om vissa anslag till omsorg om barn och |
ungdom. | |
1988/89:SoU8 | Bidrag vid adoption av utländska barn. |
1996/97:SoU15 | Internationella adoptionsfrågor. |
1998/99:SoU6 | Strategi för att förverkliga FN:s konvention om |
barnets rättigheter i Sverige m.m. | |
1999/2000:SfU1 | Anslag inom socialförsäkringsområdet. |
Haagkonferensen
Permanenta Byrån. Nederländerna.
Report and Conclusions of the Special Commission on the Practical Operation of the Hague Convention of 29 May 1993 on Protection of
Children and |
Adoption |
28 |
Neder- |
länderna. | |
Webbsidor | |
Svenska myndigheter |
Barnombudsmannen – www.bo.se
Sida – www.sida.se
Socialstyrelsen - www.sos.se
Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor (NIA) – www.nia.se
340
SOU 2003:49 | Referenser |
Auktoriserade sammanslutningar
Adoptionscentrum – www.adoptionscentrum.se
Barnen Framför Allt – Adoptioner –
Barnens Vänner – Internationell adoptionsförmedling – www.bvadopt.bd.se
Föräldraföreningen för internationell adoption - www.ffia.se Frösunda Solidaritet – Internationella Adoptioner – www.frosundasolidaritet.se
Adoptionsföreningen La Casa – www.lacasa.nu
Intresseorganisationer
Adopterade Etiopiers och Eritreaners Förening – www.aefforening.com
Adopterade Koreaners Förening – www.akf.nu
Adopterades Röst – www.adopterad.org/ar AFO Stockholm – www.come.to/afo.stockholm
AFO Skåne – home.rixtele.com/%7Eceline/afoskane.html
Forum för adopterade – www.adopterad.org Föreningen För Adopterade Thailändare – www.ffat.nu
Adoptivfamiljers Förening –
Ensamstående Adoptivföräldrars Förening – hem.passagen.se/eafse Koreanska Sällskapet i Sverige –
Sanuk – www.sanuk.nu
Forskningsinstitutioner
Avdelningen för barn- och ungdomspsykiatri, Lunds universitet – www.opus.lu.se
Centrum för invandringsforskning – CEIFO, Stockholms universitet – www.ceifo.su.se
Institutet för psykosocial medicin – IPM, Karolinska Institutet – www.ki.se/ipm
Institutionen för psykologi, Lunds universitet – www.psychology.lu.se
Psykologiska institutionen, Göteborgs universitet – www.psy.gu.se Tema Barn, Linköpings universitet –
341
Referenser SOU 2003:49
Utländska webbsidor
Adoptionscentrumet vid Universitetet i Leiden – www.adoptionresearch.nl
Civilretsdirektoratet, danska centralmyndigheten – www.civildir.dk Euradopt, sammanslutning av västeuropeiska adoptionsorganisationer – www.euradopt.org
Justitsog kirkeministeriet, isländska centralmyndigheten – www.domsmalaraduneyti.is/interpro/dkm/dkm.nsf/pages/nordiske
Konferensen för internationell privaträtt i Haag – www.hcch.net Nämnden för internationella adoptionsärenden, finska centralmyndigheten – www.vn.fi/stm/svenska/ansvarssektorer/ansvarssektorer_fset.htm
UN Wire (An Independent News Briefing about the UN) – www. unfoundation.org/unwire
Övrigt
Adoptionsrådgivningen i Stockholm och Skaraborg – www.nia.se/frameset.ht
Forum Syd – www.forumsyd.se
Föreningen för familjecentraler – www.familjecentraler.org.se Hemsida för alla som är intresserade av adoption – www.adoptera.nu
342
Bilaga 1
Kommittédirektiv
Internationella adoptioner m.m.
Dir.
2001:93
Beslut vid regeringssammanträde den 15 november 2001.
Sammanfattning av uppdraget
En utredning skall se över vissa frågor med anknytning till internationella adoptioner.
Utredningen skall bl.a.
–beskriva den internationella adoptionsverksamheten,
–pröva om det går att stärka barnets rätt i adoptionsprocessen,
–anvisa former för att förbättra hemutredningarna i syfte att tillförsäkra adoptivbarnen så goda förhållanden som möjligt i det nya hemmet,
–pröva om det nuvarande systemet för psykosocialt stöd och rådgivning tillgodoser adoptivfamiljernas behov,
–analysera processen för auktorisation av adoptionsorganisationer och vid behov föreslå förändringar av regelsystemet,
–se över organisationen för Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor (NIA),
–analysera kostnadsfrågor i samband med internationella adoptioner samt
–föreslå författningsändringar eller andra åtgärder som utredningens arbete föranleder.
343
Bilaga 1 | SOU 2003:49 |
Bakgrund
Inledning
Cirka 1 000 barn adopteras från utlandet varje år. Verksamheten regleras huvudsakligen genom lagen (1997:192) om internationell adoptionsförmedling. Den fortlöpande utvecklingen – både i Sverige och utomlands – gör det nu lämpligt att ompröva vissa delar av regelsystemet för internationella adoptioner.
Konsekvenser av 1993 års Haagkonvention om skydd av barn och samarbete vid internationella adoptioner
År 1997 genomfördes ett antal förändringar av den svenska adoptionslagstiftningen i samband med att Sverige tillträdde 1993 års Haagkonvention om skydd av barn och samarbete vid internationella adoptioner. Konventionen trädde för Sveriges del i kraft den 1 september 1997. En av förändringarna var att adoptionsorganisationernas möjligheter att pröva de sökandes lämplighet togs bort. Numera är den prövning som görs av socialnämnden – med möjligheter att överklaga till allmän förvaltningsdomstol – den enda prövningen som görs av de sökandes lämplighet som föräldrar. Organisationerna måste givetvis fortfarande bedöma om det finns möjlighet för dem att förmedla ett barn till de berörda sökande.
I samband med att Sverige tillträdde 1993 års Haagkonvention utsågs Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor (NIA) till den centralmyndighet som konventionen föreskriver och NIA:s uppgifter har därmed ändrats reellt.
En annan förändring var att möjligheterna att adoptera enskilt utan medverkan av en adoptionsorganisation inskränktes väsentligt. Numera finns denna möjlighet bara i speciella fall. I dessa fall har NIA givits en mer central roll än tidigare.
Internationella frågor
Jämsides med förändringar i svensk lagstiftning och därmed av adoptionsverksamheten har också viktiga förändringar skett i barnens ursprungsländer. 1993 års Haagkonvention spelar givetvis en central roll i denna utveckling, men många länder har även i övrigt stramat upp sin lagstiftning. Oroande tecken i form av handel med barn i öppen eller förtäckt form rapporteras dock från vissa länder bl.a. i form av öppna krav på biståndsinsatser från adoptionsorganisationerna.
344
SOU 2003:49 | Bilaga 1 |
Auktorisation av adoptionsorganisationer
De auktoriserade adoptionsorganisationerna har under en lång period varit stabila. Några har upphört i ordnade former och bara någon enstaka har tillkommit. I allmänhet har de varit uppbyggda kring befintliga eller potentiella adoptivföräldrar. Vid utgången av år 2000 hade fem organisationer auktorisation.
Ärenden där NIA skall fatta beslut om auktorisation och tillsyn över adoptionsorganisationer har blivit mer komplicerade. Det finns nu bl.a. exempel på organisationer som inte primärt består av adoptivföräldrar eller potentiella sådana utan där verksamheten med adoptioner blir ett komplement till annan verksamhet. Detta kräver andra bedömningar än tidigare.
NIA:s organisation
Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor skiljer sig från flertalet andra myndigheter genom att nämnden – myndighetens styrelse – beslutar i ett antal enskilda ärenden. NIA:s instruktion är uppbyggd för att passa denna arbetsordning. Antalet enskilda ärenden där NIA:s styrelse fattar beslut har dock blivit färre, bl.a. genom att beslutsrätt delegerats till kansliet.
Detta och de förändringar som blivit följden av tillträdet till 1993 års Haagkonvention har sammantaget inneburit att antalet beslut för styrelsen har minskat. Styrelsen arbetar alltmer med övergripande frågor såsom budget, årsredovisning och liknande. Det gör att myndigheten numera arbetar mer i likhet med andra statliga myndigheter.
Hemutredningar och prövningar av vem som skall få adoptera
En fråga nära kopplad till problemet med att skydda barnets rättigheter är den om hur föräldrarna skall bedömas inför en adoption. En underårig med hemort utomlands får inte tas emot för adoption utan socialnämndens medgivande, 25 § socialtjänstlagen (1980:620). I dag innehåller socialtjänstlagen krav på att förhållandena i hemmet skall vara utredda och att de som vill adoptera skall ha tillräckliga kunskaper om barn inför adoptionen. I övrigt ger lagstiftningen inte några anvisningar om vilka omständigheter som skall beaktas vid nämndens prövning.
I olika sammanhang efterlyses närmare riktlinjer för socialnämnder och förvaltningsdomstolar när det gäller att bedöma vilka krav som
345
Bilaga 1 | SOU 2003:49 |
bör ställas på dem som vill ta emot ett barn i syfte att adoptera det. De frågor som ofta kommer upp till diskussion i detta sammanhang är de sökandes ålder och hälsotillstånd inbegripet funktionshinder. De sökandes möjligheter att ge en god vård och fostran förefaller inte diskuteras lika ofta, självfallet beroende på att den lämpligheten är så mycket svårare att bedöma.
Socialt stöd till adoptivbarn och deras familjer
Från den 1 januari 1998 finns i 12 § socialtjänstlagen (1980:620) en ny bestämmelse som innebär att socialtjänsten har ett särskilt ansvar för att ge stöd till adopterade barn. Det är ännu oklart hur den nya bestämmelsen fungerat i praktiken. Ett problem som adoptivföräldrar och adoptionsorganisationer ofta pekar på är att socialtjänsten och barn- och ungdomspsykiatrin sällan har tillräckliga kunskaper om de särskilda problem adoptivbarn kan uppleva. Identitetsbildningen i tonåren är ofta problematisk för adoptivbarnen. Frågor kring varför barnet lämnades för adoption, de biologiska föräldrarnas situation etc. kan förstärka de vanliga tonårsproblemen. Adoptivbarn har också ofta med sig traumatiska upplevelser av förändringar och av att ha blivit övergivna.
Adoptivbarnen är så få att endast några stora kommuner i landet har möjlighet att skaffa sig kunskap om och vana vid dessa problem. Olika försök har gjorts att bygga upp särskilda rådgivningar för dessa barn i privat eller frivillig regi. Det är dock svårt att få ekonomin att bära sig i dessa verksamheter och att göra dem tillräckligt tillgängliga, särskilt som det är olämpligt att ta ut höga avgifter av ungdomar som själva söker hjälp.
Kostnader för adoptivfamiljerna
Internationella adoptioner medför i allmänhet avsevärda kostnader för adoptivfamiljen. Detta är i viss mån ofrånkomligt, men det är också angeläget att kostnaderna inte blir sådana att de avhåller stora grupper från att adoptera. Genomsnittskostnaden för en utländsk adoption har ökat från cirka 50 000 kronor år 1988/89 till cirka 107 000 kronor år 1999.
Det statliga adoptionskostnadsbidraget har höjts från 24 000 kronor till 40 000 kronor per adoption från den 1 januari 2001. Höjningen har följts av förhållandevis betydande höjningar av organisationernas avgifter. Höjningarna har berott bl.a. på ökade kostnader i utlandet för barnets vård och uppehälle och på ökad dollarkurs. Även om dessa
346
SOU 2003:49 | Bilaga 1 |
höjningar sannolikt varit välmotiverade kan det finnas en risk att adoptionsbidraget verkar kostnadsdrivande.
Uppdraget
Inledning
Utgångspunkten för utredningens arbete skall vara FN:s konvention om barnets rättigheter och Haagkonventionen om skydd av barn och samarbete vid internationella adoptioner.
Internationella frågor
Utredningen skall ge en bild av den internationella adoptionsverksamheten både i Sverige och i världen i övrigt. Det finns bl.a. anledning att beskriva hur barnen blir tillgängliga för adoption. I vissa länder ställs krav på ersättningar i form av donationer och bistånd för att adoptionsorganisationerna skall få verka. Utredningen skall pröva hur detta stämmer med Haagkonventionen och vad Sverige kan göra i olika sammanhang för att minska riskerna för barnhandel. Utredningen bör också följa hur Sverige som adoptivland uppfattas av barnens ursprungsländer och pröva vad som kan göras för att förbättra informationen om Sverige i dessa länder.
Barnets rätt i adoptionsprocessen
Mot bakgrund av att adoptioner skall vara till för barnets bästa och att det inte finns någon rättighet för vuxna att adoptera skall utredningen överväga om barnets rättigheter i adoptionsprocessen ytterligare kan stärkas både i Sverige och i barnets ursprungsland.
Medgivande enligt socialtjänstlagen
Utredningen skall utveckla arbetet kring prövningen av adoptionssökande. Skälet till varför man i lagstiftningen varit sparsam med anvisningar om vilka krav som skall ställas på de sökande för att socialnämnden skall lämna medgivande är givetvis att varje föräldrapar är unikt och att så många olika faktorer har betydelse för vad som är ett gott föräldraskap. Några förutsättningar att i socialtjänstlagen ange specifika krav på föräldrarnas egenskaper och förmåga finns inte.
347
Bilaga 1 | SOU 2003:49 |
Det är däremot viktigt att föräldrar till adoptivbarn har tillräckliga kunskaper om barn och om adoptivbarns särskilda behov och får allt det stöd de behöver och efterfrågar. Utredningen skall pröva hur de blivande adoptivföräldrarnas kunskapsbehov såväl före som efter adoptionen kan tillgodoses.
Det är också viktigt att de som bedömer lämpligheten hos potentiella adoptivföräldrar får lämplig utbildning för uppgiften och att de får handledning i arbetet medan de utför dessa uppgifter. Som stöd för utbildning och kompetensutveckling hos berörd personal skall utredningen beskriva de bedömningsproblem personalen möter och ge förslag på hur de kan få hjälp att hantera dem. I detta ligger också att personalen skall ha stöd i situationer där de med hänsyn till barnets bästa inte vill ge medgivande till en adoptionsansökan. Utredningen skall också pröva vad som kan göras för att öka stödet till den berörda personalen.
Frågor om kvalitet och bemötande i hemutredningarna är också en viktig tillsynsfråga. Utredningen skall pröva hur tillsynsfunktionen kan förstärkas i detta avseende.
Socialt stöd och social rådgivning till familjer med adoptivbarn
Det finns i dag uppenbara svårigheter när det gäller att tillgodose de särskilda behov av socialt stöd som adoptionssituationen ger upphov till. Adoptivbarnen är så få att samhällets ordinarie resurser har svårt att bygga upp kompetens kring dessa frågor. Frågor om barn med traumatiska upplevelser från barndomen, särskilda sjukdomar eller funktionshinder bör ägnas särskild uppmärksamhet.
Utredningen skall analysera problemet och föreslå åtgärder som bättre tillgodoser familjernas och barnens behov. Samarbete mellan kommuner och landsting kan vara en lösning. En annan kan vara att adoptionsorganisationerna får ekonomiska möjligheter att driva någon form av egen social rådgivning. Utredningen bör lyfta fram de goda exempel som finns i Sverige och i andra länder.
Regelsystemet för auktorisation
Den senaste tidens utveckling har visat på behovet av tydligare regler för auktorisation av adoptionsorganisationer och för avveckling av dem. Det kan bl.a. finnas skäl att förstärka möjligheten att avslå ansökningar från olämpliga organisationer. Utredningen skall pröva denna fråga. Hur tillsynen och utvärderingen av adoptionsorganisationernas arbete bäst ordnas skall också prövas av
348
SOU 2003:49 | Bilaga 1 |
utredningen. Även frågan om det behövs avvecklingsregler – bl.a. för att skydda sökande som står i kö och som har betalat avgift – bör prövas.
Ytterligare en fråga som behöver utredas är hur mycket hänsyn som vid beslut om svensk auktorisation skall tas till lagstiftningen i det land där den sökande organisationen avser att verka.
NIA:s organisation i belysning av dess förändrade arbetsuppgifter
Utredningen skall se över NIA:s organisation. I detta ingår att pröva myndighetens styrelses organisation och funktion i förhållande till myndighetens kansli.
Antalet ärenden där styrelsen fattar beslut har minskat och de kvarstående ärendena har vanligtvis karaktären av vanliga förvaltningsbeslut. Mot denna bakgrund finns det skäl att överväga om inte den nuvarande styrelsen bör göras om till en vanlig myndighetsstyrelse. Detta kan innebära att myndighetens chef kan fatta beslut i de enskilda ärenden som förekommer och att styrelsebesluten inskränker sig till övergripande policyfrågor, budget, årsredovisning, viktiga remisser och liknande. Denna fråga skall prövas av utredningen.
Andra frågor kopplade till detta som också skall prövas är styrelsens storlek och sammansättning och hur ofta den bör sammanträda.
Kostnader vid internationella adoptioner
Utredningen skall överväga om det finns andra vägar än de nuvarande att stödja organisationerna och de enskilda familjerna. Alternativen skall rymmas inom nuvarande kostnadsramar.
Utredningen skall i övrigt undersöka om det finns andra sätt att begränsa kostnaderna för de internationella adoptionerna.
Övriga frågor
Åldersgränsen för att få adoptionsbidrag – i dag får barnet inte vara äldre än tio år vid adoptionen – har uppmärksammats i en riksdagsfråga (fråga 2000/01:609). Ett fåtal barn i åldersgrupperna kring åldersgränsen adopteras varje år. Frågan om en höjning av åldersgränsen skall ingå i utredningens uppdrag.
Utredningen bör i övrigt vara fri att lämna de förslag som dess granskning av den internationella adoptionsverksamheten föranleder.
349
Bilaga 1 SOU 2003:49
Utredningens arbete
De ekonomiska konsekvenserna av förslagen skall analyseras och bedömas.
Utredningen skall i sitt arbete ta del av sådana erfarenheter från de övriga nordiska länderna och från andra länder som kan vara av särskilt intresse.
Utredningen skall i sitt arbete samråda med berörda myndigheter. Den skall vidare ha kontakter med Svenska Kommunförbundet, Landstingsförbundet och berörda intresseorganisationer.
Uppdraget skall redovisas till regeringen senast den 15 december 2002.
(Socialdepartementet)
350
SOU 2003:49 | Bilaga 1 |
Kommittédirektiv
Tilläggsdirektiv till Utredningen om internationella adoptioner (S 2001:08) Dir.
2002:121
Beslut vid regeringssammanträde den 19 september 2002.
Förlängd tid för uppdraget
Med stöd av regeringens bemyndigande den 15 november 2001 tillkallade statsrådet Thalén en särskild utredare för att utreda frågor om internationella adoptioner. Utredaren skall enligt direktiven slutföra sitt arbete senast den 15 december 2002.
Utredningstiden förlängs, vilket innebär att utredningen skall slutredovisa sitt arbete senast den 31 maj 2003.
(Socialdepartementet)
351
Bilaga 2
Länder anslutna till 1993 års
Haagkonvention
Länder som anslutit sig till 1993 års Haagkonvention om skydd av barn och samarbete vid internationella adoptioner (ikraftträdandedag angiven).
Mexiko | 1 maj 1995 |
Rumänien | 1 maj 1995 |
Sri Lanka | 1 maj 1995 |
Cypern | 1 juni 1995 |
Polen | 1 oktober 1995 |
Spanien | 1 november 1995 |
Ecuador | 1 januari 1996 |
Peru | 1 januari 1996 |
Costa Rica | 1 februari 1996 |
Burkina Faso | 1 maj 1996 |
Filippinerna | 1 november 1996 |
Canada | 1 april 1997 |
Andorra | 1 maj 1997 |
Venezuela | 1 maj 1997 |
Finland | 1 juli 1997 |
Sverige | 1 september 1997 |
Danmark | 1 november 1997 |
Norge | 1 januari 1998 |
Moldavien | 1 augusti 1998 |
Litauen | 1 augusti 1998 |
Paraguay | 1 september 1998 |
Nederländerna | 1 oktober 1998 |
Frankrike | 1 oktober 1998 |
Colombia | 1 november 1998 |
Australien | 1 december 1998 |
Nya Zeeland | 1 januari 1999 |
Mauritius | 1 januari 1999 |
Burundi | 1 februari 1999 |
El Salvador | 1 mars 1999 |
Israel | 1 juni 1999 |
Brasilien | 1 juli 1999 |
Österrike | 1 september 1999 |
Georgien | 1 augusti 1999 |
Monaco | 1 oktober 1999 |
Chile | 1 november 1999 |
Island | 1 maj 2000 |
Italien | 1 maj 2000 |
Tjeckien | 1 juni 2000 |
Mongoliet | 1 augusti 2000 |
Albanien | 1 januari 2001 |
Slovakien | 1 oktober 2001 |
Tyskland | 1 mars 2002 |
Estland | 1 juni 2002 |
Slovenien | 1 maj 2002 |
Bolivia | 1 juli 2002 |
Bulgarien | 1 september 2002 |
Luxemburg | 1 november 2002 |
Lettland | 1 december 2002 |
Schweiz | 1 januari 2003 |
Guatemala | 1 mars 2003 |
Storbritannien | 1 juni 2003 |
353
Bilaga 3
Länder med vilka de svenska sammanslutningarna har adoptionssamarbete och antal anlända barn 2001 och 2002
Auktorisation | Anlända barn | |||
AC | 2001 | 2002 | 2001 | 2002 |
Brasilien | x | x | 3 | 0 |
Bulgarien | x | x | 24 | 20 |
Colombia | x | x | 116 | 102 |
Ecuador | x | x | 8 | 5 |
Estland | x | x | 11 | 11 |
Etiopien | x | x | 16 | 17 |
Filippinerna | x | x | 5 | 6 |
Indien | x | x | 27 | 28 |
Jugoslavien | x | 0 | ||
Kambodja | x | 0 | ||
Kazakstan | x | x | 0 | 0 |
Kina | x | x | 55 | 131 |
Korea | x | x | 115 | 106 |
Lettland | x | x | 5 | 0 |
Ryssland | x | x | 53 | 78 |
Sydafrika | x | x | 48 | 44 |
Thailand | x | x | 14 | 11 |
Ukraina | x | x | 15 | 19 |
Vietnam | x | x | 54 | 69 |
Vitryssland | x | x | 52 | 49 |
Summa | 621 | 696 |
355
Bilaga 3 | SOU 2003:49 |
Auktorisation | Anlända barn | ||||||||||||||||
ALC | 2001 | 2002 | 2001 | 2002 | |||||||||||||
Colombia | x | x | 18 | 10 | |||||||||||||
Summa | 18 | 10 | |||||||||||||||
Auktorisation | Anlända barn | ||||||||||||||||
2001 | 2002 | 2001 | 2002 | ||||||||||||||
Bolivia | x | x | 1 | 1 | |||||||||||||
Bulgarien | x | x | 0 | 0 | |||||||||||||
Filippinerna | x | 0 | |||||||||||||||
Indien | x | x | 17 | 16 | |||||||||||||
Litauen | x | x | 0 | 3 | |||||||||||||
Polen | x | x | 31 | 29 | |||||||||||||
Peru | x | x | 0 | 0 | |||||||||||||
Sri Lanka | x | x | 0 | 0 | |||||||||||||
Thailand | x | x | 0 | 0 | |||||||||||||
Tjeckien | x | 0 | 0 | ||||||||||||||
Vietnam | x | x | 21 | 11 | |||||||||||||
Summa | 70 | 60 | |||||||||||||||
Auktorisation | Anlända barn | ||||||||||||||||
BV | 2001 | 2002 | 2001 | 2002 | |||||||||||||
Kina | x | x | 48 | 79 | |||||||||||||
Sri Lanka | x | x | 0 | 1 | |||||||||||||
Taiwan | x | x | 0 | 6 | |||||||||||||
Summa | 48 | 86 |
356
SOU 2003:49 | Bilaga 3 |
Auktorisation | Anlända barn | |||||||||
FFIA | 2001 | 2002 | 2001 | 2002 | ||||||
Brasilien | x | x | 0 | 0 | ||||||
Colombia | x | x | 1 | 9 | ||||||
Indien | x | x | 28 | 16 | ||||||
Kina | x | x | 108 | 120 | ||||||
Rumänien | x | x | 8 | 0 | ||||||
Sri Lanka | x | x | 1 | 0 | ||||||
Thailand | x | x | 12 | 11 | ||||||
Vietnam | x | x | 0 | 0 | ||||||
Summa | 158 | 156 | ||||||||
Auktorisation | Anlända barn | |||||||||
Frösunda Solidaritet* | 2001 | 2002 | 2001 | 2002 | ||||||
Ryssland | x | x | 0 | 0 | ||||||
Moldavien | x | x | 0 | 0 | ||||||
Polen | x | 0 | ||||||||
Summa | 0 | 0 | ||||||||
* internationella adoptioner |
357
Bilaga 4
Genomsnittskostnad och avgift per adoptionsland/kontakt 2000
Familjens | Därav avgift till adoptions- | Resa, uppe- | Antal | ||
totala | organisation för deras | hälle m m | adoptioner | ||
genomsnitts- | kostnader | direkta kostn. | |||
kostnad | i Sverige | i utlandet | för familjen | ||
AC1) | |||||
Brasilien | 121 000 | 18 000 | 45 000 | 58 000 | 7 |
Colombia, Privat | 142 000 | 22 000 | 74 000 | 46 000 | 83 |
Colombia, ICBF | 93 000 | 30 000 | 22 000 | 41 000 | 11 |
Ecuador | 111 000 | 15 000 | 55 000 | 41 000 | 2 |
Filippinerna | 79 000 | 19 000 | 25 000 | 35 000 | 5 |
Indien | 90 000 | 22 000 | 38 000 | 30 000 | 26 |
Israel | 54 000 | 30 000 | 1 000 | 23 000 | 1 |
Kina | 112 000 | 20 000 | 50 000 | 42 000 | 34 |
Korea | 132 000 | 21 000 | 78 000 | 33 000 | 118 |
Thailand | 75 000 | 24 000 | 14 000 | 37 000 | 15 |
Vietnam | 129 000 | 21 000 | 59 000 | 49 000 | 107 |
Etiopien | 78 000 | 21 000 | 24 000 | 33 000 | 12 |
Sydafrika | 104 000 | 19 000 | 58 000 | 27 000 | 6 |
Bulgarien | 98 000 | 19 000 | 49 000 | 30 000 | 29 |
Estland | 64 000 | 22 000 | 26 000 | 16 000 | 18 |
Lettland | 70 000 | 10 000 | 39 000 | 21 000 | 5 |
Ryssland | 93 000 | 20 000 | 42 000 | 31 000 | 72 |
Ukraina | 99 000 | 23 000 | 33 000 | 43 000 | 18 |
Vitryssland | 83 000 | 20 000 | 40 000 | 23 000 | 23 |
Genomsnitt AC | 114 000 | 21 000 | 55 000 | 38 000 | 592 |
ALC | |||||
Colombia, Privat | 110 000 | 4 000 | 0 | 106 0002) | 13 |
359
Bilaga 4 | SOU 2003:49 |
Familjens totala Därav avgift till adoptions- | Resa, uppe- | Antal | |||
genomsnitts- | organisation för deras kostnader | hälle m m direkta adoptioner | |||
kostnad | i Sverige | i utlandet | kostn. för | ||
familjen | |||||
131 000 | 37 000 | 35 000 | 59 000 | 3 | |
Bolivia | |||||
Indien | 103 100 | 37 000 | 32 100 | 34 000 | 23 |
Vietnam | 113 000 | 37 000 | 13 000 | 63 0003) | 18 |
Polen | 69 000 | 37 000 | 10 000 | 22 000 | 26 |
Genomsnitt |
94 000 | 37 000 | 19 000 | 38 000 | 70 |
BV | 106 000 | 23 000 | 0 | 830004) | 45 |
Kina | |||||
Taiwan | 135 000 | 23 000 | 0 | 1120005) | 1 |
Genomsnitt BV | 107 000 | 23 000 | 0 | 84 000 | 46 |
FFIA | |||||
Colombia, ICBF | 121 000 | 32 000 | 46 000 | 43 000 | 1 |
Guatemala | 117 000 | 32 000 | 58 000 | 27000 | 1 |
Indien | 89 000 | 33 000 | 26 000 | 30 000 | 22 |
Kina | 117 000 | 33 000 | 42 000 | 42 000 | 87 |
Thailand | 81 000 | 33 000 | 12 000 | 36 000 | 5 |
Rumänien | 116 000 | 32 000 | 64 000 | 20 000 | 17 |
Genomsnitt FFIA | 111 000 | 33 000 | 41 000 | 37 000 | 133 |
Genomsnitt totalt | 111 000 | 24 000 | 46 000 | 41 000 | 854 |
1)AC:s slutliga avgift kan avvika från den fastställda p.g.a. dispenser
2)varav 50 000 kr för kostnader i utlandet
3)varav 12 000 kr kostnader i utlandet
4)varav 35 000 kr för kostnader i utlandet
5)varav 86 000 kr för kostnader i utlandet
Källa: NIA:s årsredovisning 2001
360
Bilaga 5
Antal hemutredningar gjorda per län
Invånare*) | 2001 | |||
Stockholm | 1 825 043 | 520 | 1 633 | Salem |
Uppsala | 259 088 | 54 | 323 | Håbo, Tierp |
Södermanland | 257 220 | 21 | 89 | |
Östergötland | 360 099 | 60 | 288 | Kinda, Motala |
Jönköping | 286 078 | 59 | 305 | Habo, Värnamo |
Kronoberg | 144 367 | 22 | 124 | Tingsryd, Alvesta |
Kalmar | 159 933 | 28 | 83 | Hultsfred, Kalmar |
Gotland | 57 412 | 5 | 33 | |
Blekinge | 136 214 | 16 | 86 | Olofström |
Vellinge, Östra Göinge, Hörby, | ||||
Skåne | 932 454 | 158 | 645 | Åstorp, Båstad, Helsingborg, |
Halland | 253 904 | 44 | 175 | Laholm |
Tanum, Ale, Essunga, Gullspång, | ||||
Västra Götaland | 1 418 152 | 251 | 865 | Herrljunga, Strömstad, Tidaholm |
Värmland | 259 812 | 25 | 100 | Hammarö |
Örebro | 267 601 | 27 | 194 | Ljusnarsberg |
Västmanland | 242 874 | 48 | 193 | Skinnskatteberg, Surahammar |
Vansbro, Gagnef, Leksand, | ||||
Dalarna | 217 823 | 25 | 121 | Rättvik, Hedemora |
Ockelbo, Ovanåker, Nordanstig, | ||||
Gävleborg | 212 316 | 24 | 136 | Hudiksvall |
Västernorrland | 223 454 | 34 | 94 | Sollefteå |
Jämtland | 92 938 | 12 | 14 | Ragunda, Bräcke, Krokom, Berg |
Nordmaling, Bjurholm, Norsjö, | ||||
Västerbotten | 131 308 | 25 | 94 | Åsele, Umeå |
Norrbotten | 229 455 | 43 | 189 | Arjeplog, Kalix, Överkalix |
Total | 7 967 545 | 1 501 | 5 784 |
*) antal invånare i länet per den 31 december 2001 (endast de kommuner som svarat)
361
Bilaga 6
Forskningshearing
Sammanfattning av hearingen
Utredningen om internationella adoptioner anordnade en forskningshearing onsdagen den 9 oktober 2002.
Syftet med hearingen var att få resultaten av aktuell nationell forskning presenterade vid ett och samma tillfälle men också att få en konstruktiv dialog om vilka åtgärder samhället bör vidta för att möta de behov av stöd, rådgivning och behandling som adopterade och deras familjer kan ha och som framkommer i resultaten.
Ca 70 personer deltog i hearingen (se deltagarförteckning). Hearingen inleddes med att sex forskare inom olika områden presenterade sina resultat. Presentation av deras anföranden återfinns först i denna dokumentation. Därefter följer deras förslag till åtgärder och sist en sammanfattning av de anföranden, frågor och synpunkter som personer ur auditoriet bidrog med.
Docenten och barnläkaren Anders Hjern, Karolinska Institutet, var moderator.
Utredningens ordförande, riksdagsledamoten Annika Nilsson ledde diskussionen.
Sekretariatet svarade för dokumentationen tillsammans med Peter Mathsson, Svensk Information AB.
Tabeller som utgör underlag i Frank Lindblads presentation återfinns sist i bilagan.
363
Bilaga 6 | SOU 2003:49 |
Identitetsutveckling hos adopterade. Att skapa sin livshistoria.
Malin Irhammar, Högskolan i Kristianstad
En viktig del i formandet av den personliga identiteten är att kunna berätta sin historia och reflektera över vem man är i förhållande till sitt ursprung. Många av dem som adopterats från andra länder har oftast mycket lite kunskap om sitt ursprung och delar varken sitt biologiska eller etniska ursprung med adoptivföräldrarna.
Biologiskt ursprung
En nyligen genomförd uppföljning av adopterade, som ingick i en större undersökning i början av
Det tycks främst vara i yngre tonåren som det finns en koppling mellan mer intensiva tankar på den biologiska familjen och lägre psykiskt välbefinnande och självkänsla. Könsskillnader suddas ut över tid, vilket kan bero på att män börjar fundera över sitt biologiska ursprung senare i livet.
Under tonåren önskar nästan hälften av de adopterade mer information om sin biologiska familj. De som vill söka har oftare en högre grad av sociabilitet och i adoptivfamiljen finns en större öppenhet mot barnets ursprung.
I vuxenåldern är bara en femtedel av de adopterade fortfarande intresserade av att söka mer information om sin biologiska familj. Ofta är detta kopplat till en sämre psykisk hälsa, lägre självkänsla och bristande tillfredsställelse med den egna livssituationen. Motiven kan generellt sammanfattas så att det man saknar här vill man söka där. En del som tidigare varit intresserade av att försöka ta reda på något om sin biologiska familj lägger ner projektet. Andra ger uttryck för en rädsla inför det okända som skulle möta
364
SOU 2003:49 | Bilaga 6 |
dem om de fick mer vetskap eller träffade sin biologiska familj. Det finns också ett stort hänsynstagande till adoptivföräldrarna.
Bara en av dem som har barn vill söka mer information om sin biologiska familj. Egna biologiska barn fyller ofta det tomrum man har i sin historia. Genom att följa sitt barn kan man skapa bilder av hur man själv kan ha varit som liten, bilder som man många gånger saknar.
Etniskt ursprung
Majoriteten av de adopterade har en svensk självidentitet och ungefär hälften är intresserade av sitt etniska ursprung, under såväl tonår som vuxenålder.
De med en
När adoptivföräldrarna har uppmuntrat ett etniskt intresse, tenderar de adopterade att under tonåren själva vara mindre intresserade. I vuxen ålder kvarstår inte dessa kopplingar.
Att resa tillbaka till ursprungslandet framstår som viktigt för att man själv ska äga kunskap om sitt ursprung och kunna berätta om sitt land för andra och för sina barn, existerande eller framtida. En resa tillbaka till ursprungslandet handlar också om att stämma av sitt liv här med hur ett liv där skulle ha gestaltat sig. En del av dem som saknade intresse för sitt etniska ursprung, gav uttryck för en rädsla inför de upplevelser en resa skulle kunna ge. Upplevelser av främlingskap eller rädsla att förlora det man har här. Det skulle kunna utgöra ett hot mot den nuvarande identiteten.
När det gäller extern identifikation, dvs. hur de adopterade upplever att andra i samhället identifierar dem, blir majoriteten, både i tonåren och i vuxenåldern, identifierade såsom varande invandrare. Många gånger handlar det om negativa bemötanden. Majoriteten markerar emellertid att de inte accepterar ett sådant bemötande. Det svenska språket har fortfarande en stor betydelse för hur man blir identifierad, men också för hur man markerar sin svenskhet inför andra. Det finns inget samband mellan huruvida
365
Bilaga 6 SOU 2003:49
man blir negativt uppfattad som invandrare och psyksikt välbefinnande.
För att utveckla en trygg identitet krävs en lyhörd omgivning i vilken man kan bli sedd som den man upplever sig vara och bemött med respekt inför de ställningstaganden man gör. Det är av vikt att ett barns annorlunda ursprung inte betonas på bekostnad av barnets upplevelse av anknytning till familjen och tillhörighet till det samhälle det lever i.
Medicinsk problematik hos adoptivbarn
Lemm Proos, Akademiska sjukhuset, Uppsala
Sedan
Olika studier visade att de allra flesta återhämtade sig beträffande tillväxt och utveckling och infektionerna försvann i de flesta fall. Vissa parasit- och virusinfektioner kan dock kvarstå lång tid, enligt en studie.
Man gladde sig åt att barnen nu slapp svälta och kunde nå sin fulla potential beträffande tillväxt och utveckling. Dock kom efterhand frågor från oroliga föräldrar som exempelvis kunde fråga om det var normalt att deras flicka fått mens vid 9 års ålder och bara verkade bli 146 cm lång. Kortvuxenhet och tidig pubertet hos adoptivflickor rapporterades först hos några fall från Göteborg. En studie genomfördes i Uppsala på 107 indiska adoptivflickor som visade att medelåldern för första mensen hos dessa flickor låg
Den tidiga puberteten var alltså inte normal utan betingad på ett ännu inte klarlagt sätt av omställningen från en undernärd resursfattig miljö till en miljö rik på näring och stimulans.
366
SOU 2003:49 | Bilaga 6 |
En pilotstudie tyder på att även adopterade pojkar kommer in i tidigare pubertet.
Adoptivflickor har nu blivit en vanlig grupp på landets barnendokrinavdelningar för behandling av tidig pubertetsutveckling med pubertetsblockerande medel. Man såg dock att slutlängden ändå blev relativt kort p.g.a. att tillväxthormoninsöndringen kunde påverkas av pubertetsblockeringen. Man ville då prova att ge tillväxthormon samtidigt med pubertetsblockerande medel för att se om slutlängden förbättrades. Studien genomförs på 20 kliniker i landet och är snart klar – vi får då se vad resultatet blir.
1995 meddelade Statens institutionsstyrelse att dubbelt på många adopterade ungdomar som förväntat var intagna på ungdomshem. Vi i Uppsala satte igång en studie för att utröna vad det var som gick snett. Var det något somatiskt, något socialt eller något psykologiskt? Var det något som hände innan adoptionen eller något som hände senare? Vi jämför med andra adopterade som inte vårdats på ungdomshem och med invandrarungdomar och svenskfödda ungdomar på ungdomshem. Detta är en tvärfacklig studie med barnläkare, barnpsykiater och psykolog inbegripna och med en psykolog som doktorand.
Det framstår som en uppgift av största vikt att identifiera de riskfaktorer som adopterade lever med från sina hemländer och de hälsobringande faktorer som vi skulle kunna tillföra efter adoptionen här i deras nya hemland. Vi behöver därför fortsatt forskning och kunskapsinsamling för att möjliggöra bästa möjliga stöd till de adopterade och deras föräldrar. Socialstyrelsen anslog under
Språkproblem hos adopterade med skolproblem som följd?
Christina Lagergren, Södersjukhuset, Stockholm
Tal- och språkstörningar och/eller kommunikationstörningar finns dokumenterade i hela världen. Som logoped diagnostiserar och
367
Bilaga 6 SOU 2003:49
behandlar man barn/ungdomar/vuxna med
Sedan ungefär 12 år har jag träffat, bedömt och behandlat – och naturligtvis funderat över – utlandsadopterade barn med språkliga begränsningar, avvikelser och störningar. Ibland har barnen enbart en försening av tal- eller språkförmågan och ibland dyslexi, vilket är betydligt mindre allvarligt än avvikelser/störningar.
Självklart undrar man som logoped om det finns någon skillnad i kvalitet mellan förseningar/avvikelser hos utlandsadopterade barn som bytt språk och kultur och mellan enspråkiga svenskfödda barn som vuxit i upp i svensk kultur.
Är det så att barn/ungdomar som är medfött språksvaga, språkstörda eller har en begränsad språklig förmåga och dessutom måste göra ett språk- och kulturbyte får sin språkbegränsning ytterligare accentuerad jämfört med de enspråkiga svenskfödda barn med samma ursprungsproblematik och som slipper språk- och kulturbyte?
Finns det någon specifik språklig svaghet som utlandsadopterade barn har och enspråkiga svenskfödda inte har?
Frågeställning/ämne:
Att få en bättre uppfattning om vad som händer när ett barn startar sin språkutveckling på ett språk och i en annan kultur och sedan inte längre exponeras för det språket eller den specifika kulturen. Är språk- och kommunikationsstörningar vanligare bland våra utlandsadopterade barn än bland våra biologiska? Skiljer sig deras språkstörningar från dem som finns hos barn som endast exponerats för ett språk och inte behövt byta? Språkstörningar är ofta ärftliga, det är klart dokumenterat. Finns det specifika språkstörningar orsakade av själva språkbytet? En del forskning visar att så kan vara fallet. Att förvärva sitt (nya eller andra) modersmål ”på fel tid” och ”på fel sätt” (dvs. genom att lära in och inte genom att uppleva – exponering) och med en svag språklig grund (p.g.a. av inadekvat exponering för sitt första språk) tros ge specifika språkliga problem och kallas ofta för ”adoptivspråket”.
Å andra sidan – många barn med ärftlig språkstörning kan ha blivit feldiagnostiserade precis som barn med en något låg språklig IQ, vilket gör att de dokumenterade svårigheterna hos utlands-
368
SOU 2003:49 | Bilaga 6 |
adopterade barn kanske bara är en beskrivning av symtomen och inte den underliggande språkförmågan.
Naturligtvis måste den språkliga bedömningen av ett barn ske av en professionellt utbildad logoped som har grundlig kunskap om tal- och språkutveckling, tal- och språkstörningar, försenad tal- och språkutveckling och också förstås om lingvistik, neuropsykologi och som kan ställa korrekt diagnos.
Metod:
En genomgång av 56 adopterade barn (20 pojkar 36 flickor) som remitterats till mig som logoped för bedömning. Alla är remitterade p.g.a. misstänkt språkstörning eller ”adoptivspråk”. Barnen är födda i 21 olika länder och adopterade av svenska föräldrar (eller förälder, i så fall en mamma) när de är mellan tre veckor och sex års ålder.
Barnen kommer från Colombia (tolv stycken, sex pojkar och sex flickor), Polen (sju stycken, en pojke och sex flickor), Thailand (sju stycken, tre pojkar och fyra flickor), Vietnam (fem stycken, en pojke och fyra flickor), Kina och Macao (fem stycken, alla flickor), Bolivia, Ecuador, Haiti och Nicaragua (sju stycken, tre pojkar och fyra flickor), Indien, Nepal och Sri Lanka (fyra stycken, tre pojkar och en flicka), Korea (två flickor), Bosnien, Bulgarien, Ungern och Rumänien (fem stycken, tre pojkar och två flickor), Ryssland (två flickor).
Är språkproblematiken dessa barn har annorlunda än den som språkstörda svenskfödda barn med svenska föräldrar har? Och i så fall – hur?
Är det möjligt att upptäcka någon specifik adoptionsprofil?
Alla 56 utlandsadopterade barnen kvalificerade sig definitivt för en språkstörningsdiagnos (mer eller mindre allvarlig språkstörning) eller som sena språkbrukare eller dyslektiker, elva stycken, (vilket inte är särskilt allvarligt). Barnen med språkstörning hade mer eller mindre uttalade svårigheter men var alla i stort behov av behandling. Dessa barn hade ibland också andra problem som hyperaktivitet och beteendestörningar.
Bland språkstörningsbarnen fanns några som visade prov på just ”adoptionsprofilen”, tio stycken, barn som började tala svenska snabbt och uttryckte sig i långa, språkligt välformulerade
369
Bilaga 6 | SOU 2003:49 |
yttranden. De hade emellertid inte någon djupförståelse för vad de själva uttryckte. Deras språkförståelse var förstås också nedsatt med oprecis djupförståelse. De här barnen hade också inlärningssvårigheter. Mycket ofta var det ingen som förstod varför.
Slutsats:
Det tycks som om det finns en risk för att en del av adoptivbarnen trots ”normal” språklig kapacitet inte utvecklar sitt nya modersmål så väl som man kunde förvänta sig. Språkutvecklingen bör bedömas och adekvat hjälp ges så snart som möjligt för att minimera risken av inlärningssvårigheter. Tidig intervention är nödvändig och korrekt/adekvat hjälp är nödvändig. Alla barnen med ”adoptionsprofil” hade någon typ av inlärningssvårigheter, trots sitt på ytan goda språk.
Det tycks också som om det finns flera gravt språkstörda barn bland adoptivbarnen än vad man skulle förvänta sig jämfört med svenskfödda barn i samma ålder. Att ha en språkstörning (ärftlig) och inte heller ha blivit exponerad för särskilt mycket språk under sin första tid och att behöva byta ett torftigt språk/förelöpare till språk mot ett helt annat är inte en god förutsättning för den nya språkutvecklingen. Det tycks mig att den senare kategorin får alldeles för litet support i det hårda arbetet med språkbytet och att den hjälp som ges inte är optimal utan mer är av typen inlärning än upplevelsebearbetning.
Barn som var äldre vid ankomsten
370
SOU 2003:49 | Bilaga 6 |
Epidemiologisk studie av internationellt adopterade i tonåren
Marianne Cederblad, Lunds universitet
Studien omfattade 211 ungdomar i 152 familjer boende i Skåne, vilka adopterats
Familjebildning, utbildning och etablering på arbetsmarknaden hos unga internationellt adopterade
Anders Hjern, Karolinska Institutet, Solna
Analyserna är genomförda tillsammans med docent Frank Lindblad, Institutet för psykosocial miljömedicin, IPM, och docent Bo Vinnerljung, CUS, Socialstyrelsen. Materialet är under publicering i American Journal of Orthopsychiatry.
Studien baseras på analyser av data från Inkomst och förmögenhetsregistret 1998. Internationellt adopterade definierades som
371
Bilaga 6 | SOU 2003:49 |
personer som (1) registrerats som invandrade till Sverige före sju års ålder, som (2) är födda utanför Europa och som (3) bara har föräldrar som är födda i Sverige men aldrig har bott utanför Sveriges gränser och (4) inte har varit omhändertagna för fosterbarnsvård.
Studiepopulationen bestod av 5 942 individer födda år
– i motsvarande åldrar – som har svenskfödda föräldrar, men som själva är födda i Sverige. Vi har också jämfört de adopterade med två andra urval av befolkningen. Det första urvalet består av biologiska barn till adoptivföräldrarna, ”syskongruppen”. Det andra urvalet består av utlandsfödda barn som invandrat till Sverige före sju års ålder, ”invandrargruppen” vars mor enligt Föräldraregistret är född i samma världsdel som barnen själva, antingen Europa, Nordamerika eller Australien (EU) eller övriga delen av världen (UE).
Vanliga ursprungsländer för de adopterade i studierna är Sydkorea och Indien men många länder i Asien, Latinamerika och Afrika finns representerade. Adoptivgrupperna är något yngre i genomsnitt och är betydligt oftare av kvinnligt kön (drygt 60 %) än jämförelsegrupperna. Resultaten nedan har kompenserats för detta genom ålders- och könsstandardisering.
Resultat
Adoptivföräldrarna
Det finns adoptivföräldrar i alla landsdelar, städer som landsbygd, och i alla sociala samhällsskikt i Sverige. Som grupp betraktat är adoptivföräldrarna en resursstark grupp föräldrar med höga medelinkomster och lång utbildning, som oftare än andra bor i villa. Adoptivföräldrarna är också äldre, mer sällan ensamstående, har mer sällan vårdats på sjukhus för missbruk eller psykisk sjukdom och är mer sällan kriminellt belastade än befolkningen i stort.
372
SOU 2003:49 | Bilaga 6 |
Familjebildning
Ålder för familjebildning och barnafödande styrs i hög grad av social bakgrund. Vi har därför valt att enbart jämföra adoptivgruppen med syskongruppen i detta avseende: Adoptivgruppen
Utbildning och etablering på arbetsmarknaden
Adoptivgruppen
Med hänsyn till sin utbildningsbakgrund har de adopterade
När analysen också kompenseras för social bakgrund och egen utbildning så framträder ett mönster. De unga invandrarnas respektive de unga adopterades svårigheter att komma in på arbetsmarknaden ligger då på ungefär samma nivå, klart skild från syskon och majoritetsgrupp.
373
Bilaga 6 | SOU 2003:49 |
Ny vetenskaplig artikel om internationellt adopterades risker att utveckla allvarlig psykiatrisk symtomatologi och sociala störningar
Frank Lindblad, Institutet för Psykosocial Medicin (IPM), Karolinska Institutet, Solna
Artikelns fullständiga beteckning
Hjern A., Lindblad F., & Vinnerljung B. Suicide, psychiatric illness and social maladjustment in
Forskargrupp
Docent Anders Hjern, Karolinska Institutet, huvudförfattare. Docent Frank Lindblad, Institutet för Psykosocial Medicin (IPM) och Nationellt Centrum för Suicidforskning och Prevention av Psykisk Ohälsa (NASP).
Docent Bo Vinnerljung, Centrum för utvärdering av socialt arbete (CUS), Socialstyrelsen.
En serie av studier om internationellt adopterade.
I en serie studier av unga internationellt adopterade har forskargruppen analyserat data från ett flertal nationella databaser, bl.a. Inkomst och Förmögenhetsregistret, Patientregistret, Dödsorsaksregistret och Registret över lagförda. Syftet med studierna är att ge en bred beskrivning av livssituation och hälsoläge hos unga internationellt adopterade som underlag för utvecklingsinsatser för denna relativt nya grupp i det svenska samhället.
Den första artikeln är nu publicerad. Den beskriver internationellt adopterades risker att utveckla allvarlig psykiatrisk symtomatologi och sociala störningar.
Studiegrupperna
I databaserna har internationellt adopterade definierats som personer som
374
SOU 2003:49 | Bilaga 6 |
(1)registrerats som invandrade till Sverige före sju års ålder
(2)är födda i Asien eller Latinamerika
(3)har två föräldrar som är födda i Sverige men aldrig har bott utanför Sveriges gränser.
Ett fåtal internationellt adopterade ingår därmed inte i studien, t.ex. de som adopterats av ensamstående, de som har adopterats inom Europa och de som adopterats av svenskar som bott utomlands.
Den aktuella studien baseras utifrån ovanstående definition på en grupp internationellt adopterade som består av 11 320 individer födda
Vi har jämfört dessa grupper med majoritetsbefolkningen, dvs.. den del av befolkningen – i motsvarande åldrar – som har två svenskfödda föräldrar, men som själva är födda i Sverige. Vi har också jämfört de adopterade med två andra urval av befolkningen. Det första urvalet består av biologiska barn till adoptivföräldrarna, ”syskongruppen”. Det andra urvalet består av utlandsfödda barn som invandrat till Sverige före sju års ålder, ”invandrargruppen” vars mor enligt Föräldraregistret är född i samma världsdel som barnen själva.
Studiegruppernas sammansättning presenteras i Tabell 1. Adoptivgruppen är något yngre i genomsnitt och är betydligt oftare av kvinnligt kön (drygt 60 %) än jämförelsegrupperna.
Resultat
Adoptivföräldrarna
Det finns adoptivföräldrar i alla landsdelar, städer som landsbygd, och i alla sociala samhällsskikt i Sverige. Som grupp betraktat är adoptivföräldrarna en resursstark grupp föräldrar med höga medelinkomster och lång utbildning, som oftare än andra bor i villa. Adoptivföräldrarna är också äldre, mer sällan ensamstående, har mer sällan vårdats på sjukhus för missbruk eller psykisk sjukdom och är mer sällan kriminellt belastade än befolkningen i stort.
375
Bilaga 6 | SOU 2003:49 |
Sociala problem - missbruk och kriminalitet
I Tabell 2 redovisas hur många som vårdats på sjukhus för narkotika- och alkoholmissbruk och hur många som finns upptagna i registret över lagförda. Som framgår av tabellen är siffrorna för de adopterade högre än för genomsnittsbefolkningen och för syskongruppen. För att beräkna hur mycket vanligare det är att adopterade drabbats i dessa avseenden har vi gjort en statistisk analys där vi räknat ut så kallade Odds Ratios (OR). Detta begrepp motsvarar ungefär överrisk. Det innebär att om OR är 2 när man jämför adopterade med en viss grupp så är risken fördubblad hos adopterade jämfört med denna grupp. Om OR är 0,5 så är risken hälften, osv.. Vid dessa beräkningar har vi också vägt in att grupperna skiljer sig åt vad gäller köns- och åldersfördelning. Detta kan kallas för att vi har ”matchat för kön och ålder”. Annars skulle skillnader mellan två grupper kunna förklaras t.ex. av att den ena gruppen är yngre, något som bl.a. skulle innebära en lägre risk att de som tillhör denna grupp hunnit utveckla symtom.
Dessa statistiska analyser finns redovisade i Tabell 3. När vi jämfört med genomsnittsbefolkningen så har vi också gjort ytterligare en statistisk analys. Vi har således i den andra kolumnen justerat för att de adopterade vuxit upp i familjer med högre s.k. socioekonomisk status. Vi får därigenom i denna andra kolumn fram bättre mått på de adopterades sårbarhet. Den första kolumnen däremot visar bättre hur det faktiskt går för de adopterade – och i detta ingår en positiv effekt av att de kommit till familjer som lever under gynnsamma sociala förhållanden. Jämförelsen med syskonen uppfattar vi som den bästa jämförelsen för att belysa de adopterades sårbarhet.
Psykiatrisk sjuklighet och självmord
I Tabell 4 redovisas hur många som fullbordat självmord, hur många som vårdats inneliggande på sjukhus p.g.a. en psykiatrisk sjukdom samt hur många som genomfört självmordsförsök som föranlett inläggning på sjukhus. På samma sätt som för sociala problem har vi gjort en statistisk analys för att värdera om riskerna är ökade för adopterade. Denna analys redovisas i Tabell 5.
376
SOU 2003:49 | Bilaga 6 |
Riskfaktorer inom adoptivgruppen
I Tabell 6 redovisas riskfaktorer inom gruppen internationellt adopterade. Att vara adopterad vid fyra års ålder eller senare och att ha Latinamerika som sin ursprungskontinent ökade risken för att utveckla såväl psykiatriska som sociala symtom.
Vilka slutsatser kan man dra av studien?
Internationellt adopterade löper en betydligt större risk än genomsnittsbefolkningen att utveckla psykiatriska symtom/missbruk som kräver sjukhusvård. Likaså är risken ökad för självmord och självmordsförsök samt för allvarlig kriminalitet. Det bör dock betonas att dessa negativa utfall endast gäller ett litet antal faktiskt drabbade av alla internationellt adopterade (se Tabell 2 och 4).
Redan i början
Det går inte att dra några slutsatser från denna studie om andra typer av psykiatrisk problematik eller om psykiskt välbefinnande inom gruppen i dess helhet.
En kommande rapport är avsedd att beskriva andra aspekter av de internationellt adopterades psykosociala utveckling och fokuserar på vägen in i vuxenlivet.
Förslag till åtgärder
Malin Irhammar
Det finns behov av att skapa en god systematik i tillvaratagande, genererande och spridning av kunskap om adoptivfamiljer/adopterade. Detta kan ske genom ett välfungerande nationellt resurs- och utvecklingscentrum till vilket såväl nationell
377
Bilaga 6 | SOU 2003:49 |
som internationell forskning av hög kvalitet knyts, och till vilket även långsiktiga utbildningsinsatser kopplas avseende professioner inom barnavård, skola, socialvård, psykiatri, medicin etc.
Jag menar att vi idag inte är tillräckligt nogsamma med vilka resultat vi får. Vi har heller inget bra system för att ta tillvara eller planera för framtida forskning.
Ett sådant centrum kan också fungera mer långsiktigt för kunskapsinsamling och utbildning av barnavårdscentraler, skolor, psykiatrin, socialvård och andra. I dag sker mycket av insatserna på frivillig väg genom olika organisationer och på kunskap som ibland har lite för mycket av ad hoc karaktär. Det behövs mer systematik.
Lemm Proos
1.Nationella riktlinjer för omhändertagande och stöd till adopterade och deras föräldrar bör fastställas. En arbetsgrupp bör ges i uppgift att formulera ett förslag. En utgångspunkt för detta arbete bör vara de behov och resursönskemål som adoptiv- och adopteradeföreningarnas representanter uttryckte i enkätsvar och vid möten i Uppsala och som sammanställts som en del av adoptivcentrumverksamheten där.
2.Ett nationellt centrum bör inrättas för information, kunskapsinsamling, rådgivning, ev. vissa utredningar, utbildning och forskning. Alternativt kan några centrum med olika inriktning samverka. Även regionala och lokala centrum bör utvecklas. Samverkan bör ske mellan centrumen, samt kunskaps- och forskarnätverk bör byggas upp.
Jag tycker att vi också ska bilda en nationell arbetsgrupp till vilken vi bl.a. kan knyta den kompetens som finns representerad här i dag. Det handlar om pedagogisk, psykologisk, socialvetenskaplig och medicinsk kompetens och jag kanske har glömt ytterligare någon disciplin. Vi kan nå konsensus om vilka discipliner som är viktiga och bilda denna arbetsgrupp som kan komma fram till nationella riktlinjer för omhändertagande av adopterade och deras föräldrar. Vi kan ta hjälp av det arbete som redan gjorts av adoptionsorganisationerna i att inventera vilka behoven är. Vi träffades i Uppsala och det dokument som där togs fram kan utgöra en startplatta.
378
SOU 2003:49 | Bilaga 6 |
Samtidigt är det viktigt att etablera ett nationellt centrum för information, kunskapsinsamling, ev. vissa utredningar, rådgivning, utbildning och forskning. Det handlar inte bara om den medicinska kunskapen utan om alla dessa discipliner. Vi bör även vidga diskussionen till att omfatta regionala och lokala centrum eftersom adopterade finns i hela landet.
Vi kan bygga på tidigare mer specialiserade erfarenheter. I Uppsala har vi haft medel från Socialstyrelsen för att undersöka kroppslig utveckling i huvudsak. Ett nationellt centrum ska ha en betydlig bredare kompetens och arbeta nära varje disciplin så att det inte blir isolerat.
Christina Lagergren
Alla önskar sig ett multidisciplinärt centrum som kan syssla med kunskapsuppbyggnad. Jag vill särskilt tala för min språkdel. Jämtlands läns landsting erbjuder i dag alla nya adoptivföräldrar logopedkontakt. Och det har fungerat bra. En konsultation i samband med ankomsten är en bra modell. Då har man ett namn och en kontakt. Ibland behövs den tidigare men ofta blir den aktuell i samband med skolstarten. Man kanske bara har behövt glesa kontakter men när det är dags att börja skolan finns redan kontakten precis som med doktorn. Föräldrarna behöver individuella råd och tips om språkliga förhållningssätt. Man får mer eller mindre välbetänkta råd från alla möjliga håll.
Jag efterlyser också fler språkförskolor. Det behöver finnas fler vuxna runt de här barnen som behöver språklig stimulans. Vidare anser jag att uppskjuten skolstart ska vara det normala. Det är särskilt viktigt med tanke på att adoptivbarnen blir äldre och äldre när de kommer hit. Det kan då vara förödande att komma in i en skola vid sex års ålder och ha bytt både kultur och språk. Dessa barn behöver mer tid på dagis där man har ett mer grundligt och nära språkligt förhållningssätt för att kunna leva sig in i språket. Här behöver också personalen fylla på sina kunskaper kontinuerligt.
Slutligen har jag en dröm om att precis som man har tillgång till skolläkare och skolpsykolog ska man ha tillgång till skollogoped.
379
Bilaga 6 | SOU 2003:49 |
Marianne Cederblad
Vi gjorde försök i Lund med att erbjuda adoptivföräldrar som just fått sitt barn kontakt med barnpsykiatrin men det var få som var intresserade. Föräldrarna hade en önskan om att känna sig som vanliga föräldrar. Däremot finns ett behov bland blivande adoptivföräldrar att diskutera med andra blivande adoptivföräldrar. Det tror jag man gör bäst på det sätt som görs nu nämligen i adoptionsorganisationerna, så jag tror inte man ska bygga upp några speciella adoptionsmottagningar i kommunal- eller landstingsregi. Det är viktigt att adoptivbarnen inte utsätts för alltför stora skolkrav. Man ska komma ihåg att de har en annan bakgrund, bl.a. genetisk och ibland svåra upplevelser i bagaget. Det har funnits en tendens att förneka detta i adoptionskretsar och det är väl viktigt att forskningen får korrigera dessa åsikter. Ett kunskapscenter är viktigt där de som ska behandla de här familjerna kan hämta den nyaste kunskapen. Vidare är det viktigt att kunskaper om adoptivbarn ingår i grundutbildningen för socialsekreterare och psykologer och att det finns möjlighet till vidareutbildning. Men adoptivbarn ska behandlas utifrån de problem de har. Handlar det om exempelvis ADHD, självmordstankar och identitetsproblem finns kunskaperna redan. Det ska vara naturligt för adoptivbarnen att söka sig till barn- och ungdomspsykiatrin precis som alla andra barn men det är viktigt att vårdarna där får kunskaper utifrån forskning.
Frank Lindblad
Jag vill presentera ett kompletterande barnpsykiatriskt perspektiv i fråga om specialmottagningar. För tio år sedan stod jag inför ett liknande vägval när det gällde sexuella övergrepp mot barn. Då gick jag också på linjen att kunskaperna skulle finnas i hela barn- och ungdomspsykiatrin. I dag ångrar jag det beslutet. Barnpsykiatri är ju en speciell verksamhet som ibland beskylls för att inte ha någon egen vetenskap. Jag tycker egentligen att det är barnpsykiatrins styrka, att den kan låna av olika vetenskaper och olika kunskapsområden. Jag brukar kalla det för perspektivintegrering. I ett team som ska möta adoptivbarn behövs följande kunskapsområden: språkutveckling, neuropsykologi, pedagogik, traumapsykologi,
380
SOU 2003:49 | Bilaga 6 |
psykologi och barnpsykiatri som gäller speciellt för adoptivfamiljerna. Tillsammans kan de fokusera på de speciella problem som möter adoptivföräldrar och adopterade. Det måste finnas någon kraft i ett sådant team som väver samman de olika kunskapsområdena. Det kan vara barnpsykiatern inom barnpsykiatrin. Inte bara därför att jag är barnpsykiatriker utan för att
viär vana vid att smälta samman liknande frågor.
Detta är viktigt eftersom jag blivit djupt berörd när jag fann den
överrisk för självmord som finns bland adopterade. Jag är också djupt berörd över de existentiella problem som unga adopterade förmedlat till mig och som inte så lätt låter sig fångas i vetenskap. En annan fråga som jag också känner mig orolig för är den studie som visar den relationsskörhet som kan skönjas av att färre barn till adopterade bor ihop med båda föräldrar.
Jag talar mig alltså varm för en specialisering. Om vi skapar ett nationellt centrum som kan vara knutet till ett sådant team kan det också fungera i en nätverksorganisation med förgreningar över hela landet. Specialistteamen skulle formeras olika beroende på förutsättningarna i det aktuella landstinget och antalet adopterade. I Stockholms län kanske det ska finnas en fast organisation medan den i andra delar av landet kan vara mer löst sammanhållen.
Vidare efterlyser jag öppna förskolor för adopterade och en specialiserad barnavårdscentral med kunnig barnmedicinsk personal. Det är allvarligt när adoptivföräldrar i dag får svävande och glidande svar. Det är ett dilemma när man inte tar in alla de olika perspektiv som kan vara roten till ett barns problem.
381
Bilaga 6 | SOU 2003:49 |
Diskussion
Inlägg från deltagarna återges nedan i sammanfattad form.
Johan Högberg, Adopterades röst: Vi har alla hört uttrycket att det går bra för de flesta av oss. Men man kanske ska vara försiktig när man uttrycker sig så. Det är ett uttryck för en viss optimism för adoption som företeelse men det hjälper inte oss som grupp. Det är viktigt att tidigt upptäcka var sårbarheten finns, inte bara utfallet. Jag efterlyser en distinktion mellan å ena sidan sårbarhet och å andra sidan utfall p.g.a. sårbarhet. I dag vet vi inte om det finns en liten grupp som är extra sårbar eller om denna grundsårbarhet finns hos alla. Men man kan anta att det finns en grundsårbarhet hos alla, som i vissa fall ger ett extremt utfall. Den möjligheten måste vara öppen för att inte skapa en offergrupp bland adopterade och säga att detta kan vi ha som ett pris. Det är inte acceptabelt. Det finns alltså så allvarliga riskfaktorer, t.ex. en tidig separation, att de ger upphov till ett extremutfall.
Gunilla Andersson, Adoptionsrådgivning Stockholm: Jag har arbetat på rådgivningen i 14 år. För att illustrera vad föräldrarna vill ha av oss kan det handla om småbarn som är oselektiva i sina kontakter med vuxna. Föräldrarna säger att de går till alla andra vuxna likväl som föräldrarna. Vad beror det på? Det kanske är ett väldigt socialt barn. Det kan också hänga samma med andra problem som behöver tidig hjälp. Är det något som man kan vänta in eller bör man göra något nu? Det kan gälla problem i skolan, inte bara i skolsalen utan också på skolgården. Just när det gäller skolan har adoptivföräldrar ibland orealistiska förväntningar.
Sedan har vi problemen som visar sig i tonåren. När andra tonåringar slår sönder porslin, krossar adopterade fönster. När andra barn rymmer några timmar, rymmer adopterade några dagar.
Det är inte ovanligt att adoptivföräldrar agerar överbeskyddande. Och sedan säger de plötsligt att barnen ska ta ansvar utan att vara förberedda.
Vuxna adopterade visar ibland svårigheter att hantera relationer. De tror ofta att barn som växer upp med sina biologiska föräldrar lever i en idyll, att allt är solsken.
Ett särskilt problem gäller vuxna män adopterade från Asien. 35- åriga män uppfattas som pojkar av ”Svensson”.
382
SOU 2003:49 | Bilaga 6 |
Adoptivföräldrar har ett starkt behov av att känna att de är lyckade. Och när barnen inte är lyckliga drabbar det dem hårt. Det behöver de hjälp med.
Överlag förväntar sig de som kommer till oss att vi kan något om adoption.
Lena Nyberg, Barnombudsmannen: Jag instämmer helt i att vi behöver ett kunskapscentrum och mer stöd till föräldrar och barn. Det behövs ett mer riktat föräldrastöd. Jag vill ta upp de juridiska aspekterna: hela adoptionslagstiftningen utgår från vuxnas önskemål om att få adoptivbarn, inte barnens behov av att ha ett bra liv. Jag efterlyser en adoptionslagstiftning som utgår från barnen och ser gärna ytterligare en genomlysning av adoptionslagstiftningen som för in barnperspektivet. Sen tror jag att det behövs en ordentlig genomlysning av adoptionsorganisationernas ställning. En sådan genomlysning bör beakta att det finns en intressekonflikt inom adoptionsorganisationerna. Den offentliga insynen i organisationerna måste bli större, liksom när det gäller hela adoptionsprocessen. Detta är oerhört viktigt. Det finns en risk att man handlar med barn och vi måste kunna garantera att så inte sker. Därför behövs det en mycket stor offentlig insyn i den här verksamheten. En större genomlysning av hela lagstiftningen behövs för att detta ska bli riktigt bra.
Lenakim Arctaedius Svenungsson, Adopterade koreaners förening: Till vardags är jag jurist. Jag skulle vilja ge en replik till Marianne Cederblad: det är fel att säga att det är en liten grupp som mår dåligt. Det är möjligt att detta inte gäller de flesta av oss men det kan finnas latenta problem. Och Marianne Cederblad har bara studerat 200 personer mellan 13 och 16 år. Själv är jag 37 år och medianen i vår förening är 30 år. För många adopterade koreaner uppkommer frågeställningar i
Hela adoptivfamiljen behöver stöd. Vi har sett att det finns särskilda problem i relationen mellan den adopterade och adoptivmodern. Detta stämmer väl med de iakttagelser vi har inom föreningen. Det är samtidigt viktigt att vi inte betraktar adoptivfamiljen som en vanlig familj.
Jag vill poängtera att adoption pågår hela livet. Preventiva åtgärder är viktiga, inte minst för att minska risken för självmord.
383
Bilaga 6 | SOU 2003:49 |
Jag tror att det ofta handlar om en ganska liten insats. Gör man insatserna tidigt sparar man mycket möda senare.
Slutligen vill jag säga att Adopterade koreaners förening är för ett nationellt centrum.
Elisabeth Sandberg, Adoptionscentrum: Det känns efter många år som om det nu finns en chans att något kommer att hända – att adoptionsrådgivning blir offentlig och rikstäckande. Vi är en grupp med åtta organisationer som tillsammans har försökt precisera det här och har skrivit ner vad vi menar med nationellt resurscentrum för utredning, utbildning, konsultation och behandling. Vi anser också att man ska titta på ett regionalt – lokalt alternativ. På regional och lokal nivå kan man ha något som liknar familjecentrum. Där skulle man kunna ha öppen förskola och föräldrautbildning, rådgivning och behandling i samma lokaler även om det inte är samma huvudman.
Man ska vara klar över att även om nästan alla här är eniga om behovet av ett nationellt kunskaps- och resurscentrum så kommer det att finnas motargumentet och diskussioner om i vilken utsträckning denna grupp ska särbehandlas. Marianne Cederblad menar att de inte ska särbehandlas. Därför är det viktigt att vi preciserar behovet och tänker igenom vad som behövs. Vilka individer behöver söka sig till speciellt adoptionskunniga tjänster och vilka kan istället söka sig till den vanliga vården? När det gäller åtgärder vill jag hänvisa till en bok som utgavs av NIA redan 1991. Den innehåller intervjuer och många konkreta förslag som är aktuella än idag.
Det kommer att kosta pengar. I dag är det alltför vanligt att föräldrar valsar runt och när de till slut kommer till rätt person får de frågan varför de inte kommit tidigare. Att valsa runt kostar också mycket. Stora kostnader döljs redan i dag.
Margret Henningsson, Forum för adopterade: Det behövs mer forskning kring hur våra barn kommer att få det. Vad händer med min son eller dotter? Det behövs forskning kring hemutredningar. Vilka får och ska få adoptera? Sårbarheten – hur kan omgivningen hjälpa till? Mycket beror på vilken familj barnen kommer till. Det är viktigt att man i forskningen också tittar på situationen för de adopterade från Östeuropa som nu är en stor grupp. Man bör även titta på de ensamstående adoptivföräldrarna.
Vi måste bli bättre på att använda kunskaperna. Jag har jättestora förväntningar på utredningens arbete och vilka effekter det
384
SOU 2003:49 | Bilaga 6 |
kommer att få. Men att kunskaperna finns betyder inte att de utnyttjas av de människor som finns i samhället och bland yrkesmänniskor och som möter mig som adopterad när jag väl behöver möta kunniga människor.
Kunskaperna omfattar även adoptionsorganisationerna och ursprungsländerna. Adoption är en process som börjar i ursprungsländerna. Det finns en sårbarhet hos adopterade som grupp. Här finns en gråzon och vi kan finnas med i det förebyggande arbetet.
Mats Wingborg, Barnens Vänner: Vi ser ett stort behov av fördjupade kunskaper bland våra medlemmar. Vi är en liten förening som sedan 1992 har förmedlat 1 500 barn, i början från Sri Lanka och sedan 1995 nästan uteslutande från Kina. Barnens Vänner har en speciell profil när det gäller ursprungsland. Från Kina kommer ungefär 65 barn per år, nästan enbart flickor. När det gäller Kina vet man nästan aldrig något om föräldrarna. Vi har en ovanligt stor grupp ensamstående föräldrar, helt enkelt för att Kina är öppet för ensamstående. Under en period kom många barn till ensamstående. Vi måste ha bättre kunskaper för att kunna erbjuda stöd till medlemmarna. Var får man reda på mer om bakgrunden i Kina, är en fråga för Barnens Vänner.
Vi är en liten organisation och vi måste samarbeta med andra. Därför vore det bra med ett nationellt kunskapscentrum. Vi som organisation ska inte stå för behandling. Men resultaten kan stärka våra egna insatser och bidra till att formulera krav till myndigheter och på forskningen.
Lotta Landerholm, Östermalms psykologmottagning: Jag är psykolog och terapeut och själv svenskadopterad. Dessutom har jag forskat kring adoptionserfarenheter under vuxenlivet. Hur ska man betrakta den procent adopterade med problem i förhållande till gruppen som helhet? En del adopterade mår bra, några mår dåligt. Men den stora gruppen brottas med sin adoptionserfarenhet. Och det är en svår brottningsmatch. Hela gruppen kommer under skeden av sitt liv att få svårigheter, exempelvis existentiella problem. I forskningen förklaras nästan alltid detta med den tidiga separationen. Och det är sant! Men som med alla trauman beror utgången på hur traumat förvaltas. Hur lever man i nuet med sin historia?
Jag anser att mer forskningsintresse bör inriktas på adoptivföräldrarna. Vilka förmår att förvalta detta uppdrag? Vad känne-
385
Bilaga 6 | SOU 2003:49 |
tecknar en familj som kan hantera att man är annorlunda, att man är infertil, att man har hand om ett barn som har ett särskilt sätt att relatera både till sig själv, till föräldrarna och omgivningen? Tar de hand om sina barn på ett särskilt sätt på grund av denna annorlunda erfarenhet. En studie av adoptivföräldrar borde göras utifrån barnets behov. Adoptivföräldrar kan ju vara mer eller mindre lämpade.
Förslaget om ett kunskapscentrum är utmärkt. I dag är det mest adoptivföräldrar som har positioner i den här världen. De som forskar är ofta adoptivföräldrar. Jag tycker vi ska verka för att fler adopterade kommer in i forskningssammanhang, i konsultationer och kunskapssammanhang. Vi har en annorlunda utgångspunkt in i problemställningen.
Jag vill ge ett konkret förslag: Det kostar pengar att adoptera. Därför tycker jag att samtidigt som man adopterar ska man deponera en summa pengar som den adopterade sedan kan ha tillgång till för samtal. Vissa händelser i den adopterades liv, t.ex. mödrablivandet, kräver särskild uppmärksamhet.
Annika Nilsson: Det står helt klart att vi har en överrepresentation bland adopterade. Men vi bör inte bara titta på när det går riktigt illa. Vi måste också titta på andra problem som kan komma under resans gång, vilket stöd och vilken rådgivning behövs då? Vilka krav ska ställas på alla inblandade parter? Förslaget om ett nationellt kunskapscentrum är faktiskt inte sprillans nytt. Det kanske behövs nationella, regionala och lokala insatser med hänvisning till denna överrepresentation. Men vi måste samtidigt ställa några kritiska frågor. Finns det inte också andra grupper i samhället som har en liknande överrepresentation? Detta blir den avvägning som landstingen och kommunerna kommer att göra. Är denna överrepresentation verkligen exceptionell, kommer landstingen och kommunerna till syvende og sisdt att fråga sig.
Frank Lindblad: Allt tyder på att det finns denna överrisk. Det som är speciellt är den komplicerade bakgrunden. Problemen finns inom så många olika områden och om man inte uppmärksammar detta finns det risk att de missförstås.
Mitt förslag är därför en breddning till att också omfatta andra kompetenser. Jag tror att det måste finns en samling kring att försöka förstå barnet första gången. Det handlar trots allt inte om att tillskapa nya resurser utan att se till att barnet får en snabb och korrekt behandling. Detta specialteam behöver inte nödvändigtvis
386
SOU 2003:49 Bilaga 6
svara för alla behandlingar. Det blir mer av ett konsultationsteam som har sin förankring i den vanliga barnpsykiatrin. Det blir ingen isolerad verksamhet.
Hanna Wallensten, Adopterade etiopiers och eritreaners förening: Jag vill ta upp frågan om hudfärg och utseendets betydelse. I studierna har man svårt att urskilja dessa aspekter. Vi tror att man måste möta olika typer av fördomar beroende på hur man ser ut. Vi måste diskutera hur vi ska möta rasism. När det gäller längden är det en sak om det kan leda till fysiska svårigheter men ska man medicinera bort avvikelser? Jag fick själv höra av skolsköterskan på högstadiet att jag inte växte enligt längdkurvan. Vilken strategi finns för att adopterade ska trivas med sig själva?
Ursula Öhman, Nätverket för adoptionsfrågor i Stockholms län:
Jag arbetar på en öppen förskola och Stockholms stad betalar hyran. Nu är vi på det tolfte stället. Öppna förskolan är i första hand till för föräldrarna. Jag har också haft lek- och språkgrupper och vi har försökt ge en viss föräldrautbildning. Jag träffar ensamstående adoptivföräldrar och tänker: hur ska det gå? Det finns en oerhörd gemenskap mellan föräldrarna.
Ulla
Marit Ahrnbom, AFO: Våra medlemmar är i första hand inhemskt adopterade och adopterade från Europa. Det finns alltså en stor världsdel som forskningen hittills inte omfattat. Vi är 50 000– 90 000 svenskadopterade personer och därtill kan man lägga de 70 000 finska krigsbarnen av vilka 15 000 stannade kvar. Vi har en kunskap i livstidsperspektiv, vår äldsta medlem är 96 år. Adoption pågår hela livet. Vi ställer oss också bakom ett resurscenter. Men
387
Bilaga 6 | SOU 2003:49 |
man bör inte uteslutande fokusera på internationella adoptioner utan också på svenska adopterade och inomeuropeiskt adopterade. Lemm Proos: Det är viktigt att snabbt komma igång med preventiva insatser. Detta behöver inte kosta mycket utan är en prioriteringsfråga. Tag Uppsala t.ex., där jag arbetar: varför stödjer inte Uppsala kommun familjestöd och föräldrautbildning för adoptivföräldrar? Hittills har detta i hög utsträckning byggt på idealitet och engagemang hos adoptivföräldrar och adoptionsorganisationerna och har bidragit till att kommunerna inte riktigt har tagit sitt ansvar. Idealitet kan bli rätt slitsamt till slut. Därför bör vi snarast tillsätta den arbetsgrupp jag talade om tidigare och inte invänta kunskaps- och resurscentret.
Anna Thelander, Ensamstående adoptivföräldrars förening: Jag är psykolog. Att titta på statistik och hur det har gått för adoptivbarn och bedöma behov av kunskapscentrum utifrån det känns väldigt främmande för mig. Vi bör komma ihåg att varje adoptivbarn är unikt. Varje adoptivbarn vet att han eller hon är avvisat, not wanted, ett sår som alltid finns. Å andra sidan är barnet mycket efterlängtat. Denna känsla är något som personen bär med sig hela livet. Det finns en skörhet. Vi måste fokusera på varje adoptivbarn för att avgöra hur han eller hon hanterar såret.
Frank Lindblad: Vi har känt oss starkt påverkade av resultatet i vår forskning och vi planerar flera nya projekt. Vi har också ett nätverk med andra forskare. Jag hoppas att vi ska kunna bedöma de adopterades hela livssituation i de tragiska fall där adopterade tagit sitt liv. När det gäller hudfärg planerar vi ett projekt som gäller unga kvinnor med asiatiskt utseende och huruvida de blir bemötta på ett annat sätt. Jag vill poängtera att vi inte har valt bort något område. Att se på de europeiskt adopterade är också viktigt. I fråga om adoptivföräldrar som forskare finns både fördelar och risker. Men jag tror att vi ska engagera både adoptivföräldrar och adopterade i forskningen.
Christina Lagergren: Att man särskilt fokuserar på en grupp som är överrepresenterad är inte konstigare än att vi har smärtkliniker för människor med smärta. Detta är inte särbehandling, något som för övrigt är ett vackert ord. Vi ser i dag kvasibehandlingar, inte minst när det gäller språkutveckling. Om man inte får adekvat språkhjälp påverkas inlärningen vilket gör att man inte klarar skolan och resten av livet. Det är viktigt att det finns möjlighet till konsultationer där man kan få en differentialdiagnos för att be-
388
SOU 2003:49 | Bilaga 6 |
döma vad som ska göras. Jag kan inte nog poängtera betydelsen av ett nationellt kunskapscentrum och den förslagna arbetsgruppen. Anders Hjern: Varför ska vi ha ett nationellt kunskapscentrum för adopterade? Jo, därför att det handlar om barn som växer upp utanför sina ursprungshem och där samhället har en viktig del i var det nya hemmet blir. Då har samhället ett särskilt ansvar. Detta gäller adopterade men det finns även anledning att vidga gruppen till att omfatta fosterbarn. Vi behöver forskning om barn som både tillfälligt och permanent växer upp utanför sina ursprungshem.
Ingegerd Brofalk, Adoptionsrådgivning Stockholm: Man säger att även andra grupper behöver stöd men hur många grupper har samma problem som adopterade. Många gånger kallas vi till skolor därför att något barn är stökigt och inte lyssnar. I ett fall hade man satt pojken i en liten mattegrupp men han lärde sig ändå inget. Han var elva år och hade inget talbegrepp, något skolan inte förstod. När skolan fick veta vilka begreppssvårigheter han hade fick han sitta ensam med läraren och lära sig matte från början. Därefter hade han inga koncentrationssvårigheter. Det behövs bara en liten insats och hade detta inte skett hade han pajat ur på högstadiet.
Karin Berg, AFO: Jag är 39 år och ingen kan se av mitt utseende att jag är adopterad, något jag delar med många i vår förening. Jag visste inte till för tio år sedan att jag var adopterad. Nationellt centrum i all ära men om ingen talar om för oss att vi är adopterade är den inte till någon nytta. Vi har ett ökande antal barn som kommer från Polen och Östeuropa. Hemlighetsmakeriet fortsätter. Adoptivföräldrar kan känna sig trampade på när det då ska komma överifrån att det ska lagstiftas om skyldighet att berätta detta. En sådan skyldighet kan betraktas som ett översitteri av myndigheterna. Men vi måste ha klart för oss att vara adoptivföräldrar är annorlunda, varken sämre eller bättre än annat föräldraskap. Men annorlunda. Den bästa tiden då det är läge att berätta för barnen att de är adopterade kommer aldrig. Många söker inte sina biologiska föräldrar förrän adoptivföräldrarna dött. Jag föreslår därför att adopterade vid 18 års ålder får ett brev där det står att de är adopterade.
Elsa Nyberg, föräldrautbildare: Samhällets ansvar är att förbereda föräldrarna. Det smärtar att det inte är fler kommuner som tar detta ansvar enligt socialtjänstlagen. Jag tror visst att organisationerna gör ett jättebra jobb, det är dit kommunerna hänvisar föräldrarna, men ansvaret måste ligga på kommunerna. Under hela
389
Bilaga 6 | SOU 2003:49 |
denna diskussion har jag inte hört NIA nämnas. Vi har ju faktiskt en övergripande myndighet som kanske inte är det nationella kunskapscentrum som efterfrågas här men som ändå ska stå för den här insynen och ha koll på hur barn kommer till det här landet. Jag skulle önska att NIA:s insatser var starkare i adoptionssammanhang.
Inger Sundkvist, Folåsa behandlingshem: Vi är landets enda behandlingshem för adoptivbarn. Diskussionen i dag är oerhört positiv. Vi ser enorma behov och tvingas avvisa barn som behöver stöd och hjälp. De som kommer till oss har tvångsvård. Så här kan det inte få fortsätta. Vi behöver såväl forskning som praktisk erfarenhet. Det finns mycket kunskap men den behöver sättas samman. Vi ser det som har stöd i Franks och Anders resultat, alltså tonårsflickornas destruktivitet. De skär sig. De har ett självdestruktivt beteende. De värderar sig själva väldigt lågt. Hur kan vi behandlingsmässigt jobba för att hjälpa de här barnen för att undvika att det inte händer? Tanken på ett nationellt resurscentrum är bra och jag hoppas att det etableras i statlig regi så att vi slipper det vanliga schackrandet om pengar som präglar landstingskommunal och kommunal verksamhet.
Malin Irhammar: Vi måste nogsamt överväga hur vi ska använda resurserna. Det handlar naturligtvis om både ekonomiska, för till den punkten kommer man förr eller senare när man ska göra prioriteringar, men också hur vi använder de kunskapsmässiga resurser som vi har och som inte bara handlar om det som är specifik adoptionskunskap utan också sådant vi tangerar här idag och som rör mycket bredare kunskap. Därför blir det av stor vikt att nogsamt diskutera det som det finns en enighet om här, att skapa någon form av resurscentrum. Samtidigt finns det en farlig tendens att bli förälskad i sina egna teorier och projekt. Någon måste hålla tummen i ögat på diskussionerna så att det verkligen får den bredd och den relevans så det får den praktiska konsekvens som vi vill ha. All forskning har bara ett syfte, nämligen att skapa bättre villkor. Men vi är inte särskilt bra att samla oss kring vad det egentligen är vi behöver kunskap om och vi är inte heller bra på att förvalta och förstå den kunskap vi har samlat in. Vi sitter här och gör ganska vilda spekulationer, det borde vi inte göra. Det är viktigt att någon skärskådar oss. Även innehållet i ett resurscentrum behöver diskuteras för det finns önskemål om att det ska tillfredsställa alla. Vi kan redan nu se att detta inte är realistiskt.
390
SOU 2003:49 | Bilaga 6 |
Nästa steg i diskussionen är väldigt viktig, vilka som kommer att vara delaktiga och hur den kommer att gestalta sig. Det gäller att hålla tummen i ögat på forskarna.
Frank Lindblad: Det är intressant att också titta på fosterbarn. Även givarinseminerade är intressanta. Det är viktigt att vi har en nära samordning mellan kunskaper och behandling. Varför ska vi prioritera adopterade? Jo, därför att deras situation har en komplexitet. Ett annat skäl är socialetiskt. Vi har politiskt beslutat om adoptionsprocessen och Sverige har blivit ett av världens största adoptionsländer. Därför har vi ett stort ansvar för hur vi förvaltar den processen.
Annika Nilsson: Det har varit en väldigt intressant eftermiddag som givit oss mycket på fötterna. Vi kommer nu att fortsätta utredningsarbetet. Min utgångspunkt är att bli adoptivfamilj är ett annat sätt att bli familj. Om man jämför med en biologisk familj är adoptivfamiljen varken sämre eller bättre, men den ställer andra krav, har andra utmaningar och en annan glädje och sorg. Vi i samhället accepterar och legitimerar internationella adoptioner. Därför ska vi också se till att vi ger barnen den bästa hjälp och det bästa stöd man kan få. Problemet är att frågan om internationella adoptioner hittills mest varit en sak för de närmast berörda – adoptionsorganisationer och adoptivföräldrar. Nästan alla de som forskat ang. adoptioner, de som arbetat som socialsekreterare och andra yrkesgrupper har en personlig anknytning till adopterade.
Detta präglar även statens insatser. Myndigheten som har hand om internationella adoptioner, NIA, är t.ex. mindre än den kommission som reviderade bibeln.
Min förhoppning är att vi ska åstadkomma en förändring. Internationella adoptioner måste vara en fråga för oss alla och alla nivåer i samhället. Jag måste övertyga Kommunförbundet och jag måste övertyga staten.
Idag har flera väckt frågan om att vidga perspektivet till att inte bara handla om adopterade utan överhuvudtaget barn som inte växer upp i sina egna hem. Överlag måste samhället ta ett större ansvar, och vi måste se till att resurser också finns.
Forskningen visar att vi kan hjälpa flera om det preventiva arbetet blir bättre, vilket jag hoppas att vi kan arbeta vidare med i utredningen.
391
Bilaga 6 | SOU 2003:49 |
Utredningen har fått förlängd tid till maj 2003 och vi kommer med ett betänkande i början av juni. Det är möjligt att hearingen läggs som bilaga till betänkandet.
Jag hoppas få in synpunkter och idéer och ni får gärna höra av er. Vi vill ha så många synpunkter som möjligt. Tack för idag.
392
SOU 2003:49 | Bilaga 6 |
Deltagarförteckning
Följande personer deltog i den forskningshearing som Utredningen om internationella adoptioner anordnade onsdagen den 9 oktober 2002 i Skandiasalen, Riksdagshuset, Stockholm
Moderator
Anders Hjern, docent, barnläkare, Karolinska Institutet, Solna, expert i utredningen
Forskare
Malin Irhammar, fil. dr i psykologi, Högskolan i Kristianstad Lemm Proos, med. dr, barnläkare, Akademiska sjukhuset, Uppsala Christina Lagergren, leg. logoped, Södersjukhuset, Stockholm Marianne Cederblad, prof. em. i barn- och ungdomspsykiatri, Lunds universitet
Frank Lindblad, docent, barn- och ungdomspsykiater, Institutet för psykosocial miljömedicin, Karolinska Institutet, Solna
Utredningen
Annika Nilsson, riksdagsledamot och särskild utredare
Gunilla Cederström, sakkunnig, Länsstyrelsen i Stockholms län Gunilla Bodin, sakkunnig, NIA
Birgitta Hagström, sekreterare
Adoptionsorganisationerna
Adoptionscentrum, AC, Elisabeth Sandberg, Gunilla Syrén, Jan Göransson
Barnen framför allt – adoptioner, BFA, Birgitta Sujeebun Olofsson, Margareta Wilholm
393
Bilaga 6 | SOU 2003:49 |
Barnens vänner, BV, Katarina Enegren, Michael Öhlund, Mats Wingborg
Familjeföreningen för Internationell Adoption, FFIA, Kaisa Hammar, Maud Zackrisson
Adoptionsföreningen La Casa Pia Furumo
Intresseorganisationerna
Adopterade etiopiers och eritreaners förening, Hanna Wallensten AFO, Karin Berg, Marit Ahrnbom
Adopterade koreaners förening, AKF, Lenakim Arctaedius Svenungsson, Anna von Melen
Adopterades röst, Johan Högberg, Anna Kindlundh Adoptivfamiljers förening, AFF, Maria Jansson, Elisabeth Wallin Barnen från mittens rike, Solveig Berglund, Marie Sohlén Ensamstående adoptivföräldrars förening, EAF, Anna Thelander, Anna Hammarén
Forum för adopterade, Peter Högman, Margret Henningsson Föreningen för ryska adoptivbarn, Maria Olofsson
Koreanska sällskapet i Sverige,
Övriga
Adoptionsrådgivningen, Göteborg, Agneta Nyström, Eva Ahlin, Birgitta Gezavati
Adoptionsrådgivningen, Skaraborg, Anci Sandell, Ulla Moberg- Hovmark
Adoptionsrådgivningen, Stockholm, Ingegerd Brofalk, Gunilla Andersson
Adoptionsrådgivningen, Uppsala, Birgit Ahlén Barnombudsmannen, Lena Nyberg, Jens Ölander Familjerättssocionomers riksförening, FSR, Margareta Bäckström Folåsa behandlingshem, Inger Sundkvist
Föräldrautbildare, frilans, Elsa Nyberg Landstingsförbundet, Tomas Rostock
394
SOU 2003:49 | Bilaga 6 |
Nätverket för adoptionsfrågor i Stockholms län, Inga Phalén, Ursula Öhman
Svenska kommunförbundet, Anita Sundin, Lena Sandström Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor, NIA, Marie Alm, Lovisa Sammarco
Socialdepartementet, Sören Kindlund
Uppsala universitet, Anna Elmund, Michell Ariga Östermalms psykologmottagning, Lotta Landerholm
395
Bilaga 6 | SOU 2003:49 |
Frank Lindblads tabeller
Tabell 1: Studiegrupperna
Adopterade | Syskon | Hela befolkn. | Invandrare |
Totalantal: | Totalantal: | Totalantal: | Totalantal: |
11.320 | 2.343 | 853.419 | 4.006 |
individer | individer | individer | individer |
% | % | % | % | ||
Kön | Män | 38.3 | 54.4 | 51.3 | 51.0 |
Kvinnor | 61.7 | 45.6 | 48.7 | 49.0 | |
Födelseår | 22.1 | 32.4 | 32.2 | 15.3 | |
29.9 | 29.4 | 31.3 | 32.5 | ||
48.8 | 38.2 | 36.5 | 52.2 | ||
Ensam- | 9.2 | 7.2 | 13.7 | 26.5 | |
förälder |
Tabell 2: Sociala problem. Antal individer och andel av respektive grupp.
Adopterade | Syskon | Hela befolkningen | Invandrare | |||||||||
Män | Kv. | Män | Kv. | Män | Kv. | Män | Kv. | |||||
Antal | % | % | Antal | % | % | Antal | % | % | Antal | % | % | |
Alkohol- | 61 | 0.7 | 0.4 | 5 | 0.4 | 0.0 | 2367 | 0.3 | 0.2 | 13 | 0.5 | 0.1 |
missbruk | ||||||||||||
Narkotika- | 12 | 0.1 | 0.1 | 0 | 0.0 | 0.0 | 370 | 0.1 | 0.0 | 7 | 0.2 | 0.1 |
missbruk | ||||||||||||
Brott | 762 | 10.3 | 4.5 | 133 | 8.6 | 2.2 | 57242 | 10.0 | 3.2 | 325 | 10.5 | 5.5 |
Allvarligt | 329 | 5.9 | 1.0 | 25 | 1.8 | 0.2 | 22388 | 4.4 | 0.7 | 181 | 8.0 | 0.9 |
brott | ||||||||||||
Fängelse | 31 | 0.6 | 0.0 | 7 | 0.6 | 0.0 | 3123 | 0.7 | 0.0 | 32 | 1.60 | 0.0 |
396
SOU 2003:49 | Bilaga 6 |
Tabell 3. Sociala problem, statistisk analys.
(Odds Ratios, 95% konfidensintervall)
Jämfört med resten av befolkningen | Jämfört med | Jämfört med | ||
syskon | invandrare | |||
Matchat för | Dessutom matchat för Matchat för | Matchat för | ||
kön och ålder | socioekonomiska | kön och ålder | kön och ålder | |
förhållanden | ||||
Alkohol- | 2.1 |
2.6 |
2.9 |
1.5 |
missbruk | ||||
Narkotika- | 3.2 |
5.2 |
- | 0.6 |
missbruk | ||||
Brott | 1.4 |
1.6 |
1.7 |
0.8 |
Allvarligt | 1.7 |
2.5 |
4.8 |
0.7 |
brott | ||||
Fängelse | 1.5 |
2.6 |
2.5 |
0.4 |
Tabell 4: Psykiatriska problem. Antal individer och andel av respektive grupp.
Adopterade | Syskon | Hela | Invandrare | |||||||||
befolkningen | ||||||||||||
Antal | Män Kv. Antal | Män | Kv. Antal | Män | Kv. Antal Män Kv. | |||||||
% | % | % | % | % | % | % | % | |||||
Självmord | 16 | 0.3 | 0.1 | 1 | 0.1 | 0.0 | 446 | 0.1 | 0.0 | 2 | 0.0 | 0.1 |
Självmords- | 202 | 1.0 | 2.3 | 10 | 0.2 | 0.8 | 5425 | 0.3 | 0.9 | 46 | 0.4 | 1.9 |
försök | ||||||||||||
Psykiatrisk | 433 | 3.5 | 4.0 | 28 | 1.1 | 1.3 | 12453 | 1.2 | 1.7 | 92 | 2.5 | 2.0 |
vård | ||||||||||||
397
Bilaga 6 | SOU 2003:49 |
Tabell 5: Psykiatriska problem, statistisk analys.
(Odds Ratios, 95% konfidensintervall)
Jämfört med resten av befolkningen | Jämfört med | Jämfört med | ||
syskon | invandrare | |||
Matchat för | Dessutom matchat | Matchat för | Matchat för | |
kön och ålder | för socioekonomiska kön och ålder | kön och ålder | ||
förhållanden | ||||
Självmord | 3.7 |
3.6 |
4.4 |
4.1 |
Självmords- | 2.7 |
3.6 |
4.2 |
1.0 |
försök | ||||
Psykiatrisk | 2.7 |
3.2 |
3.5 |
1.6 |
vård | ||||
Tabell 6: Riskfaktorer inom adoptivgruppen, statistisk analys.
(Odds Ratios, 95% konfidensintervall)
Psykiatriska problem | Sociala problem | |
Man | 0.7 |
4.5 |
Hög ”socialgrupp” | 0.9 |
1.2 |
Ålder vid ankomst: | ||
1 | 1 | |
1.2 |
1.0 |
|
1.8 |
1.7 |
|
Född i Latinamerika | 1.6 |
1.8 |
398