5Förslagets konsekvenser
Vilka som kan komma att träffas av de i enlighet med direktivet införda bestämmelserna har behandlats i avsnitt 3 med utgångspunkt i den särskilda kartläggningen som finns i bilaga 4. I detta avsnitt behandlas vilka närmare ekonomiska eller andra konsekvenser som förslaget kan få.
De föreslagna bestämmelserna om öppen redovisning har visserligen inte tidigare tydligt framgått av lag. De återspeglar ändå vad som i praktiken kan anses ha gällt som norm för information om användningen av offentliga medel. Det bedöms således angå information som redan finns eller vart fall utan svårighet kan tas fram vid behov. Förslaget i denna del kan därför inte bedömas få några beaktansvärda ekonomiska konsekvenser för berörda offentliga företag eller offentliga myndigheter.
Bestämmelserna om den separata redovisningen är nya i förhållande till tidigare. Visserligen brukar statliga myndigheter särredovisa uppdragsverksamheten i sin årsredovisning och kommuner och landsting särskilt ange ”affärsverksamheten” i sin rapportering till SCB. Det är emellertid osäkert om den nuvarande ekonomiska rapporteringen i alla delar tillgodoser transparensdirektivets krav på separat redovisning. Detta kan innebära att berörd krets får ökade kostnader för redovisningen i form av t.ex. ändringar av redovisningssystem och liknande arbete. Sådana kostnader är i så fall främst av övergångsnatur. En mera utvecklad redovisningsmässig separering av olika verksamheter kan för övrigt förbättra möjligheten för företagen och dess ägare att analysera lönsamheten i olika bedrivna aktiviteter. Därigenom förbättras förutsättningarna att bedriva affärsverksamheter på ett företagsekonomiskt effektivt sätt. Även om vinsterna inte skall överskattas kan det leda till kostnadsbesparingar och effektivitetsvinster som ytterst kommer ägare och, såvitt gäller offentliga företag, allmänheten till godo. Under alla förhållanden måste ett krav på separat redovisning genomföras
109
| Förslagets konsekvenser | SOU 2003:48 |
enligt direktivet. De undantag som direktivet medger har också utnyttjats. De eventuella merkostnader som kan uppkomma utgör alltså en ofrånkomlig följd av direktivet.
Förslaget innebär att de särskilda redovisningarna enligt direktivet skall granskas av revisor eller annan sakkunnig. Detta kan medföra vissa ökade kostnader för berörda företag, kommuner och landsting. Granskningen får dock enligt förslaget göras av företagets revisor och inom ramen för den vanliga revisionen. Därigenom begränsas merkostnaderna. Eftersom Sverige är skyldigt att se till att direktivets bestämmelser tillämpas på rätt sätt av berörda företag och myndigheter är även dessa merkostnader en nödvändig följd av direktivet.
Den särskilda rapporteringen för offentliga tillverkningsföretag fullgörs idag av regeringen men skall enligt förslaget göras av Konkurrensverket. Förslaget är i denna del kostnadsneutralt för staten eftersom en eventuell merkostnad för verket kompenseras av kostnadsbesparingar hos regeringen. Endast ett fåtal företag berörs av rapporteringen i denna del och dessa företag skulle oavsett lagstiftning ändå ha behövt anmodas att årligen lämna in redovisningar. Den information som skall lämnas är för övrigt årsredovisning, andra handlingar och viss kompletterande information som redan finns tillgänglig hos företag. Lagförslaget i denna del bedöms därför inte få några särskilda ekonomiska konsekvenser för berörda företag.
Förslaget får konsekvenser för Konkurrensverket i form av nya myndighetsuppgifter. Det föreslås för det första att verket får uppgiften att utöva tillsyn över efterlevnaden i lagen. Även om det förutsätts att verket inte skall behöva bedriva någon löpande och aktiv tillsyn, utan mer inrikta sig på att ingripa om ett missförhållande anmäls eller uppmärksammas i ett enskilt fall, så är det sannolikt att flera kvalificerade ärenden kommer att aktualiseras om reglernas efterlevnad. För den nya uppgiften behöver verket även anskaffa särskild kompetens som täcker redovisningsfrågor och ekonomisk analys. Om Konkurrensverket får uppgiften att meddela föreskrifter till lagen så kräver detta resurser liksom uppföljningen av sådana föreskrifter. Till detta skall läggas behovet av resurser för åtgärder i samband med att de nya reglerna börjar att tillämpas, t.ex. rättsliga analyser och uppgifter enligt 4 § förvaltningslagen. Uppgiftsskyldigheten till kommissionen i enskilda fall kan också kräva tid. Den särskilda årliga rapporteringen om offentliga tillverkningsföretag bedöms däremot angå ett fåtal företag och
110
| SOU 2003:48 | Förslagets konsekvenser |
bör inte bli alltför resurskrävande. Den underlättas av att lagförslaget innehåller regler som anger vilken information som skall lämnas in.
Utredningen uppskattar sammantaget att lagförslaget medför ett varaktigt resursbehov hos Konkurrensverket på åtminstone fyra eller fem årsarbetskrafter. I ett inledande skede kommer behovet sannolikt att vara än större. Det är enligt utredningens mening angeläget att en tillräcklig resursförstärkning kommer till stånd i god tid före ikraftträdandet, så att inte den nya uppgiften riskerar att gå ut över arbetet med övriga konkurrensfrågor.
Även domstolarna kan beröras genom att frågor om de nya reglernas tillämpning inom ramen för föreläggandeinstitutet kan komma att prövas där. De föreslagna reglerna berör dock en förhållandevis begränsad krets och det kan inte bedömas att antalet ärenden för domstolarna skulle komma att öka mer än marginellt.
Lagförslaget omfattar kommuner och landsting. Förslaget gäller hur bedriven affärsverksamhet skall redovisas. Konkurrensverkets tillsyn av reglernas efterlevnad avser verksamhet där verket redan har tillsyn enligt KL. Lagförslaget påverkar således inte den kommunala självstyrelsen.
De lagförslag som lämnas om redovisning och rapportering av information har ett undantag för företag med en nettoomsättning som understiger 40 miljoner euro (ca 360 miljoner kronor). Förslagen får således inga konsekvenser för små företag.
111
6Författningskommentar
6.1Förslaget till transparenslag
1 §
I paragrafen anges den föreslagna nya lagens syfte. I enlighet med vad som krävs enligt transparensdirektivet är det först och främst
2 §
(Jfr artikel 2 i transparensdirektivet)
Genom den föreslagna paragrafen införs definitioner hämtade från transparensdirektivet. Definitionerna ligger till grund för tillämpningen av redovisnings- och rapporteringskraven enligt direktivet.
Definitionen av offentlig myndighet i första punkten införlivar direktivets artikel 2.1 a. Den har dock förtydligats med hänsyn till att statliga myndigheter, kommuner och landsting skall räknas dit för svensk del. Även andra territoriella myndigheter, t.ex. kommunförbund och utländska territoriella myndigheter, ingår i begreppet offentlig myndighet.
Definitionen av ”offentliga företag” i andra punkten första meningen motsvarar i sak artikel 2.1 b. Till offentliga företag torde alltså hänföras i första hand ekonomiska verksamheter inom staten, kommuner och landsting som omfattas av KL. I dessa fall finns per definition ett dominerande inflytande över ”företaget”. Som offentliga företag räknas också aktiebolag och andra juridiska personer som kontrolleras av stat, kommun eller landsting eller annan offentlig myndighet och där det dominerande inflytandet kan utövas på
113
| Författningskommentar | SOU 2003:48 |
grund av rösträtt eller av annan anledning, t.ex. föreskrifter i bolagsordning eller stadgar. Även andra företag än dotterföretag kan omfattas. Avgörande är om en eller flera offentliga myndigheter var för sig eller tillsammans har det dominerande inflytandet över företaget.
Lagförslaget innehåller inte någon definition av det grundläggande begreppet företag. Motivet för detta har behandlats i avsnitt 4.2.1.
Ett dominerande inflytande skall enligt andra punkten andra meningen presumeras under vissa omständigheter. Bestämmelsen motsvarar föreskriften enligt artikel 1.2. Den föreslagna regeln utgör en presumtionsregel och kan därför vederläggas i det enskilda fallet.
Definitionen av ”offentliga företag i tillverkningssektorn” enligt artikel 2.1 c har med en redaktionell anpassning tagits in i tredje punkten. Definitionen påverkar vilka företag som årligen skall rapportera till Konkurrensverket enligt 7 § för att informationen skall kunna sändas vidare till kommissionen enligt 9 §.
Definitionen av ”företag som är skyldiga att ha separat redovisning” i artikel 2.1 d och av ”olika verksamheter” i artikel 2.1 e ingår i sak som en del av de materiella bestämmelserna i 4 § om vem som skall upprätta en separat redovisning och redovisningens innehåll.
Definitionen av ”exklusiva rättigheter” i fjärde punkten motsvarar i sak artikel 2.1 f. Det omfattar verksamheter där ett företag fått ett legalt monopol på att bedriva viss ekonomisk eller kommersiell verksamhet. Begreppet verksamhet täcker även det som enligt direktivet benämns tillhandahållande av viss tjänst. Verksamheten kan alltså i princip avse såväl tillhandahållande av varor eller tjänster eller andra nyttigheter. Rättigheten skall enligt direktivet härröra från ”en medlemsstat”. Detta omfattar i första hand rättigheter som beviljas av riksdagen eller annan medlemsstats högsta beslutande församling. I bestämmelsen förtydligas att det också kan vara fråga om rättigheter som beviljats av en offentlig myndighet.
Definitionen av ”särskilda rättigheter” enligt femte punkten motsvarar artikel 2.1 g. Det är här fråga om att ett begränsat antal företag får en fördel framför andra. Det kan ske genom att antal företag som får vara verksamma begränsas eller att vissa företag tilldelas rättigheter som ger dem en konkurrensfördel framför andra.
114
| SOU 2003:48 | Författningskommentar |
Inte alla rättigheter som en stat, kommun eller ett landsting beviljar är att anse som en särskild rättighet enligt direktivet. Undantagna från definitionen av särskilda rättigheter är sådana rättigheter som beviljats genom objektiva, proportionerliga och
3 §
(Jfr artikel 1.1 och 4.1 i transparensdirektivet)
Genom den föreslagna paragrafen införlivas bestämmelser om öppen redovisning av offentliga finansiella förbindelser i direktivets artikel 1.1. Paragrafen träffar offentliga företag och offentliga myndigheter. Vilka verksamheter som hör dit har behandlats i författningskommentaren till 2 §.
För att underlätta hänvisningar i andra paragrafer och för att peka på sambandet med transparensdirektivet används beteckningen ”öppen redovisning”. Det bör dock framhållas att paragrafen i sig inte innebär någon skyldighet för företaget att ta in informationen i en årsredovisning eller att på annat sätt göra informationen tillgänglig för allmänheten.
Paragrafens första stycke första meningen innebär en skyldighet för alla offentliga företag att redovisa i princip alla sina finansiella mellanhavanden med offentliga myndigheter på ett öppet sätt. Det gäller inte bara om företaget bedrivs i en särskild juridisk person. Det gäller också om företaget ingår som en del av staten, en kommun eller ett landsting. För företaget skall enligt den föreslagna bestämmelsen framgå vilka offentliga medel som mottagits och hur dessa har använts.
Bestämmelsen innebär att kravet på öppenhet i direktivets mening gäller såväl direkt tillförda offentliga medel som medel som tillförts genom förmedling av ett annat offentligt företag eller en bank eller annat finansiellt institut. Begreppet finansiellt institut bör tolkas vitt och i princip avse alla slag av institut som sysslar med kapitalförmedling.
115
| Författningskommentar | SOU 2003:48 |
Enligt första stycket andra meningen skall det för den offentliga myndigheten framgå vilka offentliga medel som getts till offentliga företag samt hur dessa skall användas. Motivet för bestämmelsernas utformning har behandlats närmare i den allmänna motiveringen (avsnitt 4.3.1).
De föreslagna bestämmelserna gäller bara de finansiella flödena i gränssnittet mellan myndighet och företag. Paragrafen omfattar alltså inte de finansiella förbindelserna mellan en central myndighet och en lokal myndighet (se förslaget till första stycket andra meningen som talar om medel som direkt tillförts ett offentligt företag).
Paragrafen anger inte i detalj hur den öppna redovisningen skall utformas. Det bör i stället bedömas från fall till fall med hänsyn till bestämmelsen syfte att det ekonomiska materialet i efterhand skall kunna ligga till grund för kommissionens prövning av om otillåtna statsstöd lämnats.
Andra stycket anger vilka slag av transaktioner som är särskilt viktiga att redovisa öppet. Exemplifieringen är hämtad från direktivets artikel 3. Föreskriften kan anses motiverad av att det är just sådana förmögenhetsöverföringar som det är av särskilt intresse att få information om när det gäller kontrollen av EG:s statsstödsregler.
Tredje stycket motsvarar undantagen i artikel 4.1. Utformningen av bestämmelserna har behandlats i allmänmotiveringen (se avsnitt 4.3.2).
Undantaget i tredje stycket första punkten motsvarar artikel 4.1 a. Vägledning för tolkningen torde kunna hämtas från tillämpningen av samhandelskriteriet enligt EG:s statsstödsregler.
Undantaget i andra punkten avser förbindelser med offentliga företag som är kreditinstitut. Också begreppet kreditinstitut får tolkas i enlighet med vad som gäller inom
Undantaget i tredje punkten motsvarar i sak artikel 4.1 d, men har förtydligats så att storleksgränserna skall ha understigits för vart och ett av de två senaste räkenskapsåren och att undantaget för kreditinstitut är beroende av balansomslutningen vid utgången av räkenskapsåren. Gränserna är kopplade till ”företagets” verksamhet, dvs. omsättningen i myndighetsdelen torde inte räknas med.
116
| SOU 2003:48 | Författningskommentar |
4 §
(Jfr artikel 1.2, 2.1 d och 4.2 i transparensdirektivet)
Paragrafens första stycke motsvarar direktivets artikel 2.1 d. Artikeln är utformad som en definition av ”företag som är skyldiga att upprätta separat redovisning”, men ålägger i praktiken alla företag att under vissa förutsättningar särredovisa olika delar av verksamheten. Bestämmelsen träffar både offentliga och privata företag.
Av samma skäl som för bestämmelsen om öppen redovisning har det ansetts lämpligt att införa begreppet ”separat redovisning”. I förhållande till direktivet förtydligas att redovisningen skall göras för varje räkenskapsår. Vilket som är företagets räkenskapsår bestäms enligt ordinarie redovisningsregler för företaget.
Skyldigheten att upprätta en separat redovisning förutsätter enligt första stycket första punkten att företaget beviljats exklusiva eller särskilda rättigheter. Dessa definitioner förutsätter i sin tur att rättigheterna beviljats av en medlemsstat eller en offentlig myndighet.
En separat redovisning kan också bli aktuell enligt andra punkten om företaget bedriver tjänster av allmänt intresse enligt angiven artikel i
En nödvändig förutsättning för en skyldighet att upprätta separat redovisning är dock i båda fallen att företaget också bedriver ”annan verksamhet” (jfr artikel 1.2 d och e). Redan i begreppet företag torde förutsättas att den andra verksamheten är av ekonomisk natur. Annars finns det ingenting att särredovisa. Det har förtydligats i paragrafen.
Andra stycket motsvarar artikel 4.1 och anger när en separat redovisning trots första stycket inte behöver upprättas. Undantagen i punkterna a) och b) är av motsvarande slag som beträffande den öppna redovisningen (se författningskommentaren till 3 §).
Undantaget i punkten c) avser i enlighet med direktivet situationer när den bedrivna verksamheten avser tjänster av allmänt ekonomiskt intresse (jfr artikel 4.2 c). Undantaget torde i vart fall kunna tillämpas när ersättningen ges efter upphandling enligt lagen (1992:1528) om offentlig upphandling eller motsvarande förfarande.
117
| Författningskommentar | SOU 2003:48 |
Undantaget i punkten d) innebär att en separat redovisning enligt denna lag inte behöver upprättas för verksamheter som omfattas av särskilda
Undantaget i punkten d) är inte begränsat till fall när särregler om separat redovisning finns i en svensk lag eller författning. Undantaget kan också tillämpas när motsvarande bindande regler finns i en
5 §
(Jfr artikel 1.2 och 3a.1 i transparensdirektivet)
Den föreslagna paragrafen reglerar den separata redovisningens innehåll och motsvarar direktivets artikel 1.2 och delvis artikel 3a.1. Vissa mindre kompletteringar har gjorts i förhållande till direktivets text.
Till följd av artikel 1.2, som innebär att medlemsländerna skall säkerställa att den finansiella och organisatoriska strukturen återspeglas korrekt i den separata redovisningen, anges i första stycket första punkten att organisationen och finansieringen av olika verksamheter skall beskrivas. Ett sådant material torde i praktiken ändå vara nödvändigt som utgångspunkt för en korrekt fördelning och en tillfredsställande kontroll av att intäkter och kostnader avspeglas korrekt för olika bedrivna verksamheter.
Andra punkten i första stycket tillgodoser artikel 1.2 a. Eftersom redovisningen enligt paragrafen skall omfatta ”företagets” verksamhet torde intäkter och kostnader i t.ex. myndighetsutövning exkluderas. Av den föreslagna bestämmelsen följer att intäkter och kostnader skall anges uppdelat på den verksamhet till vilken de hör. På så sätt kan resultatet för varje affärsverksamhet framgå.
Enligt bestämmelsen behöver uppdelningen bara göras på två redovisningsobjekt. Det ena omfattar de affärsverksamheter som bedrivs med exklusiva rättigheter eller särskilda rättigheter eller finansieras med statligt stöd och är av allmänt ekonomiskt intresse (sammanfattas i betänkandet med begreppet ”konkurrensskyddad
118
| SOU 2003:48 | Författningskommentar |
affärsverksamhet”). Det andra redovisningsobjektet omfattar de övriga ekonomiska eller kommersiella verksamheter som bedrivs i företaget (”annan affärsverksamhet”). I 8 § föreslås ett normgivningsbemyndigande om den separata redovisningens innehåll som vid behov bl.a. kan användas för att meddela föreskrifter om en ytterligare redovisningsmässig uppdelning av olika verksamheter och avgränsningen mot myndighets- och förvaltningsverksamhet.
I andra punkten har också intagits de kvalitetsnormer för den separata redovisningen som finns i artikel 3a.1 b.
Första stycket tredje punkten införlivar dels artikel 1.2 b som föreskriver att fullständiga uppgifter skall lämnas om tillämpade metoder för konteringen och fördelningen av olika kostnader på olika verksamheter, dels artikel 3a.1 c som föreskriver att det klart anges vilka principer för kostnadsredovisning som ligger till grund för den separata redovisningen. För att främja att fullständiga uppgifter finns anges att den separata redovisningen också skall ange metoderna för beräkningen av intäkter och kostnader samt att informationen om principerna även skall avse intäkterna.
Andra stycket är avsett att i sak införliva föreskriften i artikel 3a.1 a. I artikeln föreskrivs att en separat internredovisning skall föras för var och en av verksamheterna. Genom kravet på en löpande redovisning av händelser av ekonomisk art främjas en tillförlitlig intäkts- och kostnadsredovisning av olika verksamheter.
Begreppet ”händelser av ekonomisk art” omfattar i första hand sådana händelser som kallas för affärshändelser enligt bokföringslagen (1999:1087). Det omfattar också ekonomiska händelser enligt lagen (1997:614) om kommunal redovisning och bokföringsförordningen (2000:606). Begreppet kan även få betydelse för ekonomiska händelser inom en myndighet, en kommun eller ett landsting, om händelserna är av betydelse för den separata redovisningens innehåll. Det kan t.ex. gälla interna köp eller försäljningar av de varor, tjänster eller andra nyttigheter som företaget annars tillhandahåller inom ramen för den konkurrensskyddade eller övriga affärsverksamheten.
Den löpande redovisningen av händelser av ekonomisk art ingår som en del av företagets separata redovisning. Detta innebär att andra bestämmelser som gäller för den separata redovisningen, t.ex. revisionsplikten enligt föreslagna 6 §, också kommer att omfatta den löpande redovisningen av händelser av ekonomisk art.
119
| Författningskommentar | SOU 2003:48 |
6 §
(Jfr artikel 1 och artikel 3a.1 i transparensdirektivet)
Paragrafen, som innebär en revisionsplikt, föreslås som ett led i medlemsstaternas skyldighet att se till att kraven på en öppen redovisning och en separat redovisning fullgörs (artikel 1.1 och artikel 1.2), att varje företag som skall ha en separat redovisning gör en internredovisning för var och en av verksamheterna, korrekt fördelar alla kostnader och intäkter på grundval av konsekvent tillämpade och sakligt motiverade redovisningsprinciper samt att det klart anges vilka principer för kostnadsredovisning som tillämpas (artikel 3a.1).
Enligt första stycket skall granskningen utföras av den eller de som granskar företagets ordinarie räkenskaper (företagets revisor) eller annan oberoende sakkunnig. Med sakkunnig avses att personen har den erfarenhet och insikt som uppdraget kräver.
Granskningen skall bl.a. avse huruvida en öppen redovisning och separat redovisning fullgjorts i enlighet med denna lag. Detta innefattar såväl skyldigheten att upprätta redovisningarna som skyldigheten att upprätta redovisningarna på rätt sätt.
Revisorn eller den sakkunnige skall enligt andra stycket utfärda ett särskilt intyg över granskningen. Intyget skall lämnas till stämman och styrelsen. I företag där stämma eller styrelse saknas skall intyget lämnas till motsvarande organ, dvs. i praktiken de befattningshavare som den ordinarie revisionsberättelsen skall lämnas till. När det gäller överlämnandet skall också samma regler som för revisionsberättelsen tillämpas.
I 8 § föreslås ett normgivningsbemyndigande som innebär att myndighetsföreskrifter vid behov kan utfärdas om kompletterande regler för revisionen och om att revisionsintyget mera regelbundet eller i vissa generella fall skall sändas in till en myndighet. Möjligheten för Konkurrensverket att i enskilda fall begära in intyget i sin tillsyn följer av förslaget till ändring i 45 § KL.
Utformningen av bestämmelsen har också behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt 4.6.1).
7 §
(Jfr artikel 5a i transparensdirektivet)
Mot bakgrund av direktivets krav i artikel 5a.1 och 5a.3 föreslås i första stycket att vissa offentliga företag inom tillverkningsindustrin årligen skall sända in vissa redovisningshandlingar till regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Enligt förslaget
120
| SOU 2003:48 | Författningskommentar |
till 9 § andra stycket skall Konkurrensverket sända handlingarna vidare till kommissionen.
När ett företag hör till kretsen offentliga företag inom tillverkningsindustrin framgår av 2 § 2 och 3.
En förutsättning för rapporteringen är dock att företagets totala nettoomsättning överstiger 250 miljoner euro.
Bestämmelserna om vilka handlingar som skall ges in till myndigheten har utformats mot bakgrund av föreskrifterna i artikel 5a.2. Det gäller enligt första stycket första punkten, i första hand, årsredovisningen.
Enligt andra punkten skall också de koncernredovisningar som det offentliga tillverkningsföretaget omfattas av ges in. Begreppet täcker både fallet att tillverkningsföretaget såsom moderföretag upprättar koncernredovisningen och fallet att tillverkningsföretaget ingår i ett annat företags koncernredovisning, t.ex. såsom dotterföretag. I förekommande fall skall alltså flera koncernredovisningar ges in. Med en koncernredovisning motsvarande sammanställning avses fall när företaget omfattas av ekonomiska gruppsammanställningar som inte utgör en koncernredovisning i formell mening (jfr t.ex. 8 kap. kommunalredovisningslagen som anger att en sammanställd redovisning skall upprättas för en företagsgrupp).
Enligt tredje punkten skall revisionsberättelserna bifogas de redovisningar som ges in till myndigheten.
Fjärde punkten föranleds av artikel 5a.2 i) som anger att meddelanden om bolagsstämma skall ges in, men har anpassats till att andra företag än bolag skulle kunna bli aktuella. Utöver direktivet föreskrivs att protokoll från stämma eller motsvarande tillfälle då redovisningarna fastställts skall ges in.
Femte punkten är också motiverad av föreskrifterna i artikel 5.2 och anger att vissa upplysningar skall lämnas om det inte redan framgår av årsredovisningen för företaget.
Andra stycket har utformats för att handlingarna skall kunna ges in till en myndighet enligt denna lag samtidigt som ordinarie redovisningshandlingar sänds in till en myndighet enligt ordinarie redovisningsregler.
Bestämmelser om information från s.k. holdingföretag har tagits in i föreslagna tredje stycket. Reglerna motsvarar föreskrifter i direktivets artikel 5a.3.
121
| Författningskommentar | SOU 2003:48 |
8 §
Paragrafen innehåller bemyndiganden att meddela föreskrifter till vissa av de nya reglerna. Motiven för olika bemyndiganden har behandlats i den allmänna motiveringen (se avsnitt 4.2.3, 4.3.3 och 4.6.1).
Genom föreslagna första punkten ges en möjlighet att utfärda närmare föreskrifter om företags öppna eller separata redovisning. Föreskriftsrätten omfattar även den löpande redovisningen av händelser av ekonomisk art. Detta följer av att den löpande redovisningen enligt lagförslaget ingår som en del av den separata redovisningen.
Bemyndigandet som föreslås i andra punkten gör det möjligt att kräva en löpande rapportering av sådana intyg som skall upprättas vid revidering av företag enligt 6 §.
9 §
I första stycket anges att Konkurrensverket utövar tillsynen över efterlevnaden av den föreslagna lagen och eventuella föreskrifter som kommer att meddelas till lagen. Motivet för bestämmelsen har behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt 4.6.2 och 4.7.1).
I fall det efter en anmälan eller på annat sätt konstateras att ett företag eller en myndighet bryter mot bestämmelserna har myndigheten möjlighet att använda vitesförelägganden för att se till att bestämmelserna efterlevs (se förslaget till ändring i 45 § KL). Motivet för val av sanktion har behandlats i avsnitt 4.6.2.
Det föreslagna andra stycket innebär att Konkurrensverket skall fullgöra vissa uppgifter som transparensdirektivet förutsätter. Enligt första punkten skall verket årligen inom viss tid sända in en förteckning över vilka offentliga företag och holdingföretag som kan vara aktuella för den årliga rapporteringen. En sådan rapportering föreskrivs i direktivets artikel 5a.4.
Andra punkten motiveras av kravet på årlig rapportering enligt artikel 5a.2 och 5a.4. Myndigheten behöver naturligtvis inte lämna informationen om kommissionen förklarar att den avstår (jfr artikel 5a.3 som anger att kommissionen i vissa fall godtar en koncernredovisning).
Tredje punkten följer av artikel 5.3 och 5a.6. Enligt föreskrifterna är medlemsstaterna skyldiga att lämna angiven information till kommissionen.
122
| SOU 2003:48 | Författningskommentar |
I tredje stycket erinras om att bl.a. 45 § KL gäller när Konkurrensverket utövar tillsyn eller skall lämna information till kommissionen enligt den här föreslagna lagen (se vidare förslaget till ändring i 45 § KL).
10 §
I första stycket erinras om att det finns bestämmelser i andra lagar om bevarande av information från de särskilda redovisningar som skall göras enligt förslaget.
När det gäller bevarande av motsvarande information hos statliga myndigheter har det förutsatts att motsvarande bestämmelser tas in på annat sätt än genom lag (se den allmänna motiveringen, avsnitt 4.7.2).
Ikraftträdandebestämmelser
Enligt första punkten skall bestämmelserna träda i kraft den 1 juli 2004. Det bedöms vara den tid som behövs för att genomföra en lagstiftning. Även berörda företag och myndigheter behöver viss tid på sig för att förbereda sig för de nya reglerna.
Enligt andra punkten skall vissa bestämmelser börja tillämpas av företag och, i förekommande fall, offentliga myndigheter vid ingången av ett räkenskapsår. De tillämpas således första gången för det räkenskapsår som påbörjas 1 juli 2004 eller senare.
123
| Författningskommentar | SOU 2003:48 |
6.2Förslaget till lag om ändring i konkurrenslagen (1993:20)
45 §
(Jfr artikel 1 i transparensdirektivet)
Paragrafen föreslås bli ändrad för att de nya
Förslaget till ändringar i den inledande delen av paragrafen innebär först och främst att Konkurrensverket kan använda sig av förelägganden enligt 45 § 1 KL för att få fram informationen. Med stöd av bestämmelsen kan verket ålägga företaget eller någon annan att tillhandahålla uppgifter, handlingar eller annat. Ett föreläggande gäller enligt 46 § samma lag omedelbart, om inte något annat bestäms, och får förenas med vite enligt 57 §. Verket kan också ålägga någon som förväntas kunna lämna upplysningar i saken att inställa sig för förhör enligt 45 § 2. Vissa begränsningar för åläggandena och uppgiftsskyldigheten följer av
Av den nya fjärde punkten framgår att Konkurrensverket kan förelägga ett företag att ha en öppen redovisning, en separat redovisning eller att i övrigt följa vad som gäller för företaget enligt de angivna bestämmelserna i den föreslagna transparanslagen eller i föreskrifter som kan ha meddelats till sådana bestämmelser. Den möjligheten omfattar sådana företag som omfattas av transparenslagen. De nyss nämnda bestämmelserna som är kopplade till ålägganden enligt 45 § kommer alltså att i relevanta delar gälla också för ålägganden enligt den nya fjärde punkten.
Enligt gällande tredje punkten kan verket ålägga kommuner och landsting att redovisa intäkter och kostnader i verksamhet av ekonomisk eller kommersiell natur. Den bestämmelsen kan användas för att i enskilda fall ålägga kommuner och landsting att redovisa intäkter och kostnader enligt samma principer som i en separat redovisning, även om kommunen eller landstingets affärsverksamhet inte omfattas av föreslagna bestämmelser om separat redovisning i transparenslagen.
124
| SOU 2003:48 | Författningskommentar |
Motiven för de förslagna ändringarna har behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt 4.6.3 och 4.7.3).
56 §
Paragrafen föreslås ändrad för att markera att den s.k. proportionalitetsprincipen även gäller för uppgiftsskyldighet som grundas på den föreslagna transparenslagen.
Ikraftträdandebestämmelsen
De nya bestämmelserna föreslås träda ikraft omedelbart vid den angivna tidpunkten.
6.3Förslaget till lag om ändring i lagen (1997:614) om kommunal redovisning
1 kap.
6 §
(Jfr artikel 5 i transparensdirektivet)
Den föreslagna nya paragrafen är avsedd att säkerställa vissa krav i artikel 5.1 och artikel 5.2 om bevarande av information.
Ändringen innebär att information från en öppen redovisning och en separat redovisning skall klassas som räkenskapsinformation hos kommunen eller landstinget, även om informationen inte utgör räkenskapsinformation enligt gällande regler. Detsamma föreslås för uppgifter av betydelse för dessa redovisningar. Därmed avses sådan information som behövs för att utvärdera de särskilda redovisningarna och som kommissionen skall kunna få enligt direktivet (jfr artikel 5.3). Detta innebär att samma regler som för annan räkenskapsinformation kommer att gälla i fråga om bl.a. formerna och plats för förvaring. Endast tiden för bevarandet är enligt föreslagna 2 kap. 14 § kortare.
Paragrafen omfattar inte bara information från kommuners och landstings öppna redovisningar såsom givare av allmänna medel. Den omfattar också information från öppna redovisningar och separata redovisningar för affärsverksamheter hos ”företag” som bedrivs inom kommunen eller landstinget.
125
| Författningskommentar | SOU 2003:48 |
Motiven för bestämmelsernas utformning och placering har behandlats i avsnitt 4.5, 4.6.2 och 4.7.2 i den allmänna motiveringen.
2 kap.
14 §
(Jfr artikel 5.1 och 5.2 i transparensdirektivet)
Den nya paragrafen innebär att den information som omfattas av föreslagna 1 kap. 6 § och inte samtidigt är räkenskapsinformation enligt 1 kap. 5 § bara behöver bevaras i 5 år.
Bevarandetiden kommer till följd av gällande 11 § i kapitlet att räknas från ”utgången av det kalender då det räkenskapsår som redovisningarna avser avslutades”. I en öppen redovisning för ett offentligt företag skall bl.a. redovisas hur mottagna medel använts. Den
Ikraftträdandebestämmelsen
Eftersom de nya bestämmelserna har anknytning till den ordinarie redovisningen föreslås att de skall träda i kraft vid ingången av ett räkenskapsår.
6.4Förslaget till lag om ändring i bokföringslagen (1999:1078)
1 kap.
2 a §
Den nya paragrafen är av motsvarande slag som förslagna 1 kap. 6 § lagen om kommunal redovisning (se författningskommentaren till den paragrafen).
Att informationen skall hänföras till räkenskapsinformation enligt bokföringslagen innebär också att en underlåtenhet att bevara informationen kan medföra ansvar för bokföringsbrott enligt 11 kap. 5 § BrB.
126
| SOU 2003:48 | Författningskommentar |
7 kap.
2 a §
Paragrafen, som är ny, motsvarar föreslagna 2 kap. 14 § lagen om kommunal redovisning (se författningskommentaren till den paragrafen).
Ikraftträdandebestämmelsen
Eftersom de nya bestämmelserna har anknytning till den ordinarie redovisningen föreslås att de skall träda i kraft vid ingången av ett räkenskapsår.
127
Bilaga 1
Kommittédirektiv
| Utredning om införlivandet av | Dir. |
| kommissionens direktiv 80/723/EEG om | 2002:117 |
| insyn i de finansiella förbindelserna mellan | |
| medlemsstater och offentliga företag samt i | |
| vissa företags ekonomiska verksamhet |
Beslut vid regeringssammanträde den 12 september 2002.
Sammanfattning av uppdraget
En särskild utredare tillkallas med uppgift att analysera vissa frågor som rör införlivandet av kommissionens direktiv 80/732/EEG av den 25 juni 1980 om insyn i de finansiella förbindelserna mellan medlemsstater och offentliga företag samt i vissa företags ekonomiska verksamhet1, senast ändrat genom direktiv 2000/52/EG av den 26 juli 20002. Utredaren skall även utarbeta förslag till den författningsreglering som behövs.
Bakgrund
1 EGT L 195, 29.7.1980, s. 35 (Celex 31980L0728). 2 EGT L 193, 29.7.2000, s. 75 (Celex 300L0052).
129
| Bilaga 1 | SOU 2003:48 |
författningar som trätt i kraft den 31 juli 2001 och skall tillämpas från och med den 1 januari 2002.
Den senaste ändringen har föranletts av att kommissionen under senare år har mottagit klagomål avseende företag som i enlighet med artikel 86.2 i
Kommissionen har funnit att denna dubbla position kan störa konkurrensen genom risken för s.k. korssubventionering. Med korssubventionering avses att medel som tillställs företaget som ersättning för dess ”public
Transparensdirektivet
Direktivet kräver redan sedan tidigare att offentliga företag redovisar samtliga finansiella förbindelser öppet, så att det klart framgår vilka offentliga medel som tillförts bolaget och hur dessa har använts (artikel 1.1). Vidare krävs viss rapportering kring nämnda finansiella relationer.
Genom den senaste ändringen av direktivet (artikel 1.4 i direktiv 2000/52/EG) har införts ett krav på separat redovisning av företag som i enlighet med artikel
I den separata redovisning som skall upprättas skall kostnader och intäkter i den konkurrensskyddade verksamheten och annan verksamhet särredovisas. Fullständiga uppgifter skall finnas om de metoder som tillämpats vid fördelningen (art 1.2 i direktiv 2000/52/EG). Medlemsstaterna skall vidta nödvändiga åtgärder för att tillse att den separata redovisningen blir korrekt (art 1.4 i direktiv 2000/52/EG).
130
| SOU 2003:48 | Bilaga 1 |
Det uppställs även ett krav på att bevara viss information om finansiella förbindelser m.m. under minst fem år (art 1.5 i direktiv 2000/52/EG).
Transparensdirektivet är horisontellt dvs. inte inriktat på vissa speciella sektorer. Det finns dock sektorer där separat redovisning redan krävs genom andra rättsakter inom gemenskapslagstiftningen (t.ex. telekommunikationer och järnvägstrafik), och dessa omfattas inte av det nu aktuella direktivet.
Radio- och
Utredningsbehovet
Svensk lagstiftning har tidigare bedömts tillräcklig för att uppfylla transparensdirektivets krav. De nya bestämmelser som tillkommit i och med den senaste ändringen av direktivet torde i någon mån vara införlivade i svensk rätt genom Bokföringsnämndens rekommendationer och uttalanden. Som framhållits i många sammanhang måste emellertid
Det finns därför anledning att göra en samlad analys av i vilken utsträckning de krav som uppställs i direktivet tillgodoses genom gällande regler. Utifrån analysen skall klarläggas behovet av ny lagstiftning samt huruvida befintlig lagstiftning behöver kompletteras eller ges bättre överblickbarhet. Behov finns också av en kartläggning av företag inom olika sektorer som omfattas av direktivets nya krav på separat redovisning.
Det åligger medlemsstaterna att se till att företagen följer reglerna. Behovet av tillsyn och sanktioner bör därför omfattas av utredningen.
131
| Bilaga 1 | SOU 2003:48 |
Uppdraget
En särskild utredare tillkallas för att analysera de krav som uppställs i transparensdirektivet och i vilken mån dessa krav tillgodoses i svensk lagstiftning. I uppgiften ingår att föreslå den lagstiftning som krävs för att direktivet skall anses införlivat i svensk rätt.
Redovisning av uppdraget
Utredaren skall redovisa sitt uppdrag senast den 31 mars 2003.
(Näringsdepartementet)
132
Bilaga 2
►B ►M3 KOMMISSIONENS DIREKTIV
av den 25 juni 1980 om insyn i de finansiella förbindelserna mellan medlemsstater och offentliga företag samt i vissa företags ekonomiska verksamhet
(80/723/EEG)◄ (EGT L 195, 29.7.1980, s. 35)
| Ändrat genom: | ||||
| Officiella tidningen | ||||
| nr | sida | datum | ||
| ►M1 | Kommissionens direktiv | L 229 | 20 | 28.8.1985 |
| 85/413/EEG av den 24 juli | ||||
| 1985 | ||||
| ►M2 | Kommissionens direktiv | L 254 | 16 | 12.10.1993 |
| 93/84/EEG av den 30 | ||||
| september 1993 | ||||
| ►M3 | Kommissionens direktiv | L 193 | 75 | 29.7.2000 |
| 2000/52/EG av den 26 juli | ||||
| 2000 | ||||
Anm: I denna konsoliderade utgåva förekommer hänvisningar till den europeiska omräkningsenheten och/eller ecun. Från och med den 1 januari 1999 skall båda benämningarna förstås som hänvisningar till euron – rådets förordning (EEG) nr 3308/80 (EGT L 345, 20.12.1980, s. 1) och rådets förordning (EG) nr 1103/97 (EGT L 162, 19.6.1997, s. 1).
133
| Bilaga 2 | SOU 2003:48 |
▼B
▼M3
KOMMISSIONENS DIREKTIV
av den 25 juni 1980 om insyn i de finansiella förbindelserna mellan medlemsstater och offentliga företag samt i vissa företags ekonomiska verksamhet
(80/723/EEG)
▼B
EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV
med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen, särskilt artikel 90.3, och
med beaktande av följande:
Offentliga företag spelar en viktig roll i medlemsstaternas ekonomi.
Fördraget omfattar inte regler för ägande i medlemsstaterna. Lika behandling av privat och offentligt företagande måste därför garanteras.
Fördraget ålägger kommissionen att se till att medlemsstaterna inte ger sådant stöd till offentliga eller privata företag som strider mot den gemensamma marknaden.
Emellertid kan de finansiella förbindelserna mellan myndigheter och offentliga företag vara så komplicerade att uppgiften försvåras.
En rättvis och effektiv tillämpning av reglerna i fördraget om stöd till såväl offentliga som privata företag förutsätter möjlighet till insyn i dessa förbindelser.
Genom denna insyn skall det vara möjligt att skilja mellan statens roll som offentlig myndighet och statens roll som ägare.
134
| SOU 2003:48 | Bilaga 2 |
Artikel 90.1 ålägger medlemsstaterna vissa skyldigheter då det gäller offentliga företag. Artikel 90.3 ålägger vidare kommissionen att se till att dessa skyldigheter respekteras och ger kommissionen de medel som krävs för ändamålet, vilka innefattar rätten att ange villkoren för hur insyn skall uppnås.
Innebörden av begreppen offentliga myndigheter och offentliga företag måste sålunda klargöras.
Offentliga myndigheter kan utöva ett avgörande inflytande på hur offentliga företag agerar, inte bara som ägare eller majoritetsdelägare, utan också i kraft av det inflytande de utövar i lednings- och tillsynsorgan, som följd antingen av de bestämmelser som styr verksamheten eller av fördelningen av aktiekapital.
Allmänna medel kan tillföras offentliga företag antingen direkt eller indirekt. Möjligheten till insyn får inte bero på vilket sätt medel anslås. Det torde också vara nödvändigt att redovisa skälen för att tillföra offentliga medel och att redogöra för hur de används.
Medlemsstaterna kan ha andra mål än ekonomiska för de offentliga företagen. I vissa fall lämnar staten ersättning för kostnader som företagen därvid tar på sig. Även sådan ersättning måste redovisas öppet.
Vissa företag bör undantas från tillämpningen av detta direktiv, antingen på grund av verksamhetens art eller på grund av omsättningens storlek. Det gäller vissa verksamheter utanför konkurrensområdet eller sådana som redan täcks av speciella gemenskapsregler, vilka garanterar tillräcklig insyn. Vidare avses offentliga företag inom sektorer där speciella bestämmelser råder, och företag som är alltför små för att motivera den administrativa kontrollapparaten.
Detta direktiv inskränker inte andra bestämmelser i fördraget, se särskilt artiklarna 90.2, 93 och 223.
Med hänsyn till att berörda företag är konkurrensutsatta, måste den information som ges vara underkastad sekretess.
135
| Bilaga 2 | SOU 2003:48 |
Detta direktiv skall tillämpas i nära samarbete med medlemsstaterna och om så krävs revideras enligt vunna erfarenheter.
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
▼M3
Artikel 1
1. Medlemsstaterna skall se till att finansiella förbindelser mellan offentliga myndigheter och offentliga företag redovisas öppet enligt föreskrifterna i detta direktiv, så att det klart framgår
a)vilka allmänna medel som offentliga myndigheter direkt tillfört offentliga företag,
b)vilka allmänna medel som offentliga myndigheter tillfört offentliga företag indirekt via andra offentliga företag eller finansiella institut,
c)på vilket sätt dessa allmänna medel använts.
2. Medlemsstaterna skall, utan att det påverkar tillämpningen av de särskilda bestämmelser som fastställs av gemenskapen, säkerställa att den finansiella och organisatoriska strukturen i varje företag som är skyldigt att ha separat redovisning avspeglas korrekt i den separata redovisningen, så att följande anges tydligt:
a)Kostnader och intäkter som härrör från de olika verksamheterna.
b)Fullständiga uppgifter om de metoder som tillämpats på konteringen och fördelningen av kostnaderna och intäkterna på de olika verksamheterna.
Artikel 2
1. I detta direktiv används följande beteckningar med de betydelser som här anges:
a)offentliga myndigheter: alla offentliga myndigheter, inbegripet staten och regionala och lokala myndigheter samt alla övriga territoriella myndigheter.
136
| SOU 2003:48 | Bilaga 2 |
b)offentliga företag: varje företag, över vilket de offentliga myndigheterna direkt eller indirekt kan utöva ett dominerande inflytande till följd av ägarskap, finansiell medverkan eller gällande regler.
c)offentliga företag i tillverkningssektorn: företag vars huvudsakliga verksamhet, definierad som minst 50 procent av årsomsättningen, är tillverkning. Detta är företag vars verksamhet omfattas av Avdelning
d)företag som är skyldigt att ha separat redovisning: varje företag som har beviljats särskilda eller exklusiva rättigheter av en medlemsstat enligt artikel 86.1 i fördraget, eller som anförtrotts att tillhandahålla tjänster av allmänt ekonomiskt intresse enligt artikel 86.2 i fördraget, och som får statligt stöd i någon form, inbegripet subventioner, bidrag och ersättningar, för tillhandahållandet av en sådan tjänst, samtidigt som företaget även bedriver annan verksamhet.
e)olika verksamheter: å ena sidan alla varor eller tjänster, för vilka ett företag har beviljats särskilda eller exklusiva rättigheter, eller tjänster av allmänt ekonomiska intresse, som ett företag har anförtrotts att tillhandahålla, och å andra sidan, varje annan enskild vara eller tjänst som ingår i företagets verksamhet.
f)exklusiva rättigheter: rättigheter som en medlemsstat beviljar ett företag genom lag eller annan författning eller något administrativt instrument som ger detta företag ensamrätt att tillhandahålla en tjänst eller bedriva en verksamhet inom ett bestämt geografiskt område.
g)särskilda rättigheter: rättigheter som en medlemsstat beviljar ett begränsat antal företag genom lag eller annan författning eller något administrativt instrument som, inom ett bestämt geografiskt område,
på annat sätt än utifrån objektiva, proportionerliga och ickediskriminerande kriterier begränsar antalet företag som har tillstånd att tillhandahålla en viss tjänst eller utföra en viss verksamhet till två eller flera,
(1) EGT L 83, 3.4.1993, s. 1.
137
| Bilaga 2 | SOU 2003:48 |
ger flera konkurrerande företag, på annat sätt än enligt dessa kriterier, tillstånd att tillhandahålla en viss tjänst eller utföra en viss verksamhet, eller
ger ett eller flera företag på annat sätt än enligt dessa kriterier, författningsenliga fördelar som i väsentlig grad påverkar andra företags möjligheter att tillhandahålla samma tjänst eller bedriva samma verksamhet på i allt väsentligt likvärdiga villkor.
2.Ett dominerande inflytande skall anses föreligga, när de offentliga myndigheterna direkt eller indirekt
a)äger majoriteten av företagets tecknade egenkapital,
b)kontrollerar majoriteten av röstetalet för bolagets samtliga aktier, eller
c)har rätt att utse fler än hälften av medlemmarna i företagets administrativa eller verkställande ledning eller i dess styrelse.
▼B
Artikel 3
Möjligheterna till insyn enligt ►M3 artikel 1.1◄ skall i synnerhet gälla för finansiella förbindelser mellan offentliga myndigheter och offentliga företag av följande slag:
a)Täckande av driftunderskott.
b)Tillskott av kapital.
c)Amorteringsfria tillskott eller lån på förmånliga villkor.
d)Gynnande genom avkall på vinst eller fordringar.
e)Gynnande genom avkall på normal avkastningar på utnyttjande allmänna medel.
f)Ersättning för ekonomiska ålägganden från myndigheter.
▼M3
Artikel 3a
1. För att säkerställa den insyn som avses i artikel 1.2 skall medlemsstaterna vidta nödvändiga åtgärder för att se till att varje företag som är skyldigt att ha separat redovisning
138
| SOU 2003:48 | Bilaga 2 |
a)för separat internredovisning för var och en av verksamheterna,
b)korrekt konterar eller fördelar alla kostnader och intäkter på grundval av konsekvent tillämpade och sakligt motiverade redovisningsprinciper,
c)klart anger vilka principer för kostnadsredovisning som ligger till grund för den separata redovisningen.
2. Punkt 1 skall endast tillämpas på verksamheter som inte omfattas av särskilda bestämmelser som fastställs av gemenskapen och skall inte påverka sådana skyldigheter för medlemsstater eller företag som härrör från fördraget eller från sådana särskilda bestämmelser.
Artikel 4
1. När det gäller den insyn som avses i artikel 1.1, skall direktivet inte tillämpas på finansiella förbindelser mellan offentliga myndigheter och
a)offentliga företag vad beträffar tjänster som inte kan påverka handeln mellan medlemsstaterna i nämnvärd omfattning,
b)centralbanker,
c)offentliga kreditinstitut, när det gäller myndigheters insättningar av allmänna medel på normala affärsmässiga villkor, och
d)offentliga företag vars totala nettoomsättning under de två sista räkenskapsåren före det år under vilket de i artikel 1.1 avsedda medlen har tillförts eller använts understiger 40 miljoner euro. För offentliga kreditinstitut skall dock motsvarande tröskelvärde vara en balansomslutning på 800 miljoner euro.
2. När det gäller den insyn som avses i artikel 1.2, skall detta direktiv inte tillämpas i följande fall:
a)I fråga om företag som tillhandahåller tjänster som inte kan påverka handeln mellan medlemsstaterna i nämnvärd omfattning.
b) I fråga om företag, vars totala nettoomsättning understiger 40 miljoner euro under de två räkenskapsår som föregår det år då det åtnjuter en särskild eller exklusiv rättighet som beviljats
139
| Bilaga 2 | SOU 2003:48 |
av en medlemsstat enligt artikel 86.1 i fördraget, eller under vilket det anförtrotts att tillhandahålla tjänster av allmänt ekonomiskt intresse enligt artikel 86.2 i fördraget, för offentliga kreditinstitut skall dock motsvarande tröskelvärde vara en balansomslutning på 800 miljoner euro.
c)Om det statliga stöd oavsett om det ges som subvention, bidrag, ersättning eller i någon annan form som beviljas ett företag, som anförtrotts att tillhandahålla en tjänst av allmänt intresse enligt artikel 86.2 i fördraget, har fastställts för en lämplig tidsperiod enligt ett öppet, genomblickbart och ickediskriminerande förfarande.
Artikel 5
1.Medlemsstaterna skall se till att information om finansiella förbindelser enligt artikel 1.1 hålls tillgänglig för kommissionen under fem år efter utgången av det räkenskapsår, då de allmänna medlen tillfördes det offentliga företaget. Om emellertid medlen används under ett senare räkenskapsår, skall de fem åren räknas från det årets utgång.
2.Medlemsstaterna skall se till att information om den finansiella och organisatoriska strukturen i sådana företag som avses i artikel 1.2 hålls tillgänglig för kommissionen under fem år från och med utgången av det räkenskapsår som informationen avser.
3.Medlemsstaterna skall, om kommissionen finner det nödvändigt, på begäran lämna information enligt punkterna 1 och 2, tillsammans med övrig nödvändig information, särskilt angående ändamålen för verksamheten.
▼M2
Artikel 5a
1. Medlemsstaterna med tillverkande offentliga företag i tillverkningsindustrin skall lämna kommissionen den finansiella information som anges i punkt 2 årsvis enligt det tidsschema som anges i punkt 4.
140
| SOU 2003:48 | Bilaga 2 |
2. Den finansiella information som krävs av varje offentligt företag i tillverkningsindustrin i enlighet med punkt 3 är följande:
i)Årsredovisningen och verksamhetsberättelsen enligt definitionerna i rådets direktiv 78/660/EEG(2). Årsredovisningen och verksamhetsberättelsen omfattar balansräkning och vinst- och förlusträkning, förklarande noter jämte uppgift om redovisningsprinciper, styrelseberättelse och redogörelser för företagets olika avdelningar och verksamheter. Vidare skall meddelanden om bolagsstämma och annan relevant information lämnas.
Följande information skall därutöver hållas tillgänglig i den mån den inte framgår av årsredovisningen:
ii)Tillskott av aktiekapital eller kapital som är av liknande art som aktiekapital, med uppgift om villkoren för tillskottet (dvs. stamaktier, preferensaktier, konvertibler samt räntesatser villkor för rätt till utdelning eller konvertering som är förknippade med dem).
iii)Bidrag eller bidrag med villkorlig återbetalning.
iv)Beviljade lån till företaget, däribland överdragningsrätter och förskott på kapitaltillskott, med angivande av räntesatser och lånevillkor och i förekommande fall den säkerhet som företaget ger långivaren.
v)Garantier som givits av myndigheter till företaget vid lånefinansiering (med angivande av villkor och de avgifter som företaget har betalat för garantiåtagandena).
vi)Utdelning och balanserade vinstmedel.
vii)Varje annan form av statligt stöd, i synnerhet efterskänkande av staten tillkommande belopp, däribland sådana som avser återbetalning av lån och bidrag, bolagsskatt eller sociala avgifter och liknande avgifter.
3. De utgifter som krävs enligt punkt 2 skall lämnas för alla offentliga företag med en omsättning av mer än 250 miljoner ►M3 euro◄ senaste räkenskapsår.
(2) EGT nr L 222, 14.8.1978, s. 11.
141
| Bilaga 2 | SOU 2003:48 |
Informationen skall lämnas för varje offentligt företag för sig inklusive sådana som är belägna i medlemsstaterna och skall när så är lämpligt innefatta närmare uppgifter om alla transaktioner mellan offentliga företag inom och mellan företagsgrupper liksom mellan offentliga företag och staten. Det aktiekapital som avses i punkt 2 ii) skall omfatta direkta tillskott av aktiekapital från staten liksom aktiekapital som tillskjutits av offentliga holdingbolag eller andra offentliga företag (inklusive finansinstitut) både inom och utom samma koncern. Relationen mellan finansiär och mottagare skall alltid anges. På motsvarande sätt skall den information som krävs enligt punkt 2 lämnas för varje offentligt företag för sig och därjämte för holdingbolag som är moderbolag till en grupp eller undergrupp av flera offentliga företag vilkens sammanlagda försäljning gör att holdingbolaget klassificeras som tillverkningsindustriföretag.
Vissa offentliga företag delar upp sin verksamhet på flera juridiskt åtskilda bolag. För sådana företag är kommissionen beredd att godta en koncernredovisning. Sammanställningen skall återge den ekonomiska verkligheten för en grupp företag som verkar i samma bransch eller i några nära samhörande branscher. Koncernredovisning är inte tillräckligt för grupper som endast har ett rent finansiellt samband.
4. Den information som krävs enligt punkt 2 skall lämnas kommissionen årsvis. Information som avser räkenskapsåret 1992 skall sändas till kommissionen inom två månader efter detta direktivs offentliggörande.
Under år 1993 och följande år skall informationen lämnas inom 15 vardagar efter det att det offentliga företaget har offentliggjort sin verksamhetsberättelse. I alla händelser, och speciellt för företag som inte offentliggör någon verksamhetsberättelse, gäller att den begärda informationen skall lämnas inom nio månader efter det att företagets räkenskapsår har gått till ända.
För att kommissionen skall kunna bestämma hur många företag som omfattas av rapporteringssystemet skall medlemsstaterna lämna kommissionen en förteckning över de bolag som omfattas av denna artikel jämte uppgift om dessas omsättning inom två
142
| SOU 2003:48 | Bilaga 2 |
månader från det att detta direktiv offentliggjorts. Förteckningen skall uppdateras före den 31 mars varje år.
5.Denna artikel är tillämplig på bolag som ägs eller förvaltas av Treuhandanstalt först då det speciella rapporteringssystem som skapats för Treuhandanstaltinvesteringar upphör att gälla.
6.Medlemsstaterna skall förse kommissionen med alla ytterligare uppgifter som denna finner nödvändiga för att kunna göra en inträngande utvärdering av den information som lämnats.
▼B
Artikel 6
1. Kommissionen skall ej föra vidare sådan inhämtad information enligt ►M3 artikel 5.3◄ som omfattas av sekretess.
2. Punkt 1 utgör inget hinder mot publicering av allmän information eller översikter, som inte behandlar enskilda offentliga företag vilka omfattas av detta direktiv.
Artikel 7
Kommissionen skall regelbundet underrätta medlemsstaterna om resultatet av detta direktivs tillämpning.
Artikel 8
Medlemsstaterna skall vidta de åtgärder som är nödvändiga för att följa detta direktiv från och med den 31 december 1981. De skall underrätta kommissionen om dessa.
Artikel 9
Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.
143
| Bilaga 2 | SOU 2003:48 |
KOMMISSIONENS DIREKTIV
av den 25 juni 1980 om insyn i de finansiella förbindelserna mellan medlemsstater och offentliga företag (80/723/EEG)
EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV
med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen, särskilt artikel 90.3, och
med beaktande av följande:
Offentliga företag spelar en viktig roll i medlemsstaternas ekonomi.
Fördraget omfattar inte regler för ägande i medlemsstaterna. Lika behandling av privat och offentligt företagande måste därför garanteras.
Fördraget ålägger kommissionen att se till att medlemsstaterna inte ger sådant stöd till offentliga eller privata företag som strider mot den gemensamma marknaden.
Emellertid kan de finansiella förbindelserna mellan myndigheter och offentliga företag vara så komplicerade att uppgiften försvåras. En rättvis och effektiv tillämpning av reglerna i fördraget om stöd till såväl offentliga som privata företag förutsätter möjlighet till insyn i dessa förbindelser.
Genom denna insyn skall det vara möjligt att skilja mellan statens roll som offentlig myndighet och statens roll som ägare.
Artikel 90.1 ålägger medlemsstaterna vissa skyldigheter då det gäller offentliga företag. Artikel 90.3 ålägger vidare kommissionen att se till att dessa skyldigheter respekteras och ger kommissionen de medel som krävs för ändamålet, vilka innefattar rätten att ange villkoren för hur insyn skall uppnås.
Innebörden av begreppen offentliga myndigheter och offentliga företag måste sålunda klargöras.
144
| SOU 2003:48 | Bilaga 2 |
Offentliga myndigheter kan utöva ett avgörande inflytande på hur offentliga företag agerar, inte bara som ägare eller majoritetsdelägare, utan också i kraft av det inflytande de utövar i lednings- och tillsynsorgan, som följd antingen av de bestämmelser som styr verksamheten eller av fördelningen av aktiekapitalet.
Allmänna medel kan tillföras offentliga företag antingen direkt eller indirekt. Möjligheten till insyn får inte bero på vilket sätt medel anslås. Det torde också vara nödvändigt att redovisa skälen för att tillföra offentliga medel och att redogöra för hur de används.
Medlemsstaterna kan ha andra mål än ekonomiska för de offentliga företagen. I vissa fall lämnar staten ersättning för kostnader som företagen därvid tar på sig. Även sådan ersättning måste redovisas öppet.
Vissa företag bör undantas från tillämpningen av detta direktiv, antingen på grund av verksamhetens art eller på grund av omsättningens storlek. Det gäller vissa verksamheter utanför konkurrensområdet eller sådana som redan täcks av speciella gemenskapsregler, vilka garanterar tillräcklig insyn. Vidare avses offentliga företag inom sektorer där speciella bestämmelser råder, och företag som är alltför små för att motivera den administrativa kontrollapparaten.
Detta direktiv inskränker inte andra bestämmelser i fördraget, se särskilt artiklarna 90.2, 93 och 223.
Med hänsyn till att berörda företag är konkurrensutsatta, måste den information som ges vara underkastad sekretess.
Detta direktiv skall tillämpas i nära samarbete med medlemsstaterna och om så krävs revideras enligt vunna erfarenheter.
145
| Bilaga 2 | SOU 2003:48 |
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1
Medlemsstaterna skall se till att finansiella förbindelser mellan offentliga myndigheter och offentliga företag redovisas öppet enligt föreskrifterna i detta direktiv, så att det klart framgår
a)vilka allmänna medel som offentliga myndigheter direkt tillfört offentliga företag,
b)vilka allmänna medel som offentliga myndigheter tillfört offentliga företag indirekt via andra offentliga företag eller finansiella institutioner,
c)på vilket sätt dessa allmänna medel använts.
Artikel 2
I detta direktiv avses med
–offentliga myndigheter: staten och regionala eller lokala myndigheter,
–offentliga företag: varje företag, över vilket de offentliga myndigheterna direkt eller indirekt kan utöva ett dominerande inflytande till följd av ägarskap, finansiell medverkan eller gällande regler.
Ett dominerande inflytande skall anses föreligga, när de offentliga myndigheterna direkt eller indirekt
a)äger majoriteten av företagets tecknade egenkapital,
b)kontrollerar majoriteten av röstetalet för bolagets samtliga aktier, eller
c)har rätt att utse fler än hälften av medlemmarna i företagets administrativa eller verkställande ledning eller i dess styrelse.
146
| SOU 2003:48 | Bilaga 2 |
Artikel 3
Möjligheterna till insyn enligt artikel 1 skall i synnerhet gälla för finansiella förbindelser mellan offentliga myndigheter och offentliga företag av följande slag:
a)Täckande av driftunderskott.
b)Tillskott av kapital.
c)Amorteringsfria tillskott eller lån på förmånliga villkor.
d)Gynnande genom avkall på vinst eller fordringar.
e)Gynnande genom avkall på normal avkastning på utnyttjade allmänna medel.
f)Ersättning för ekonomiska ålägganden från myndigheter.
Artikel 4
Direktivet skall inte tillämpas på finansiella förbindelser mellan offentliga myndigheter och
a)offentliga företag, i fråga om tjänster utan nämnvärd inverkan på handeln mellan medlemsstaterna,
b)offentliga företag i fråga om verksamhet inom något av följande områden:
–vatten och energi, varvid beträffande atomenergi innefattas framställning och anrikning av uran, återanvändning av kärnbränsle och beredning av material innehållande plutonium,
–post och telekommunikationer,
–transporter,
c)offentliga kreditinstitut,
d)offentliga företag med omsättning exklusive skatt som ej uppgår till sammanlagt 40 miljoner europeiska beräkningsenheter under de två räkenskapsåren före det år under vilket de medel som avses i artikel 1 tillförts eller använts.
147
| Bilaga 2 | SOU 2003:48 |
Artikel 5
1.Medlemsstaterna skall se till att information om finansiella förbindelser enligt artikel 1 hålls tillgänglig för kommissionen under fem år efter utgången av det räkenskapsår, då de allmänna medlen tillfördes det offentliga företaget. Om emellertid medlen används under ett senare räkenskapsår, skall de fem åren räknas från det årets utgång.
2.Medlemsstaterna skall när kommissionen finner det nödvändigt på begäran lämna information enligt punkt 1, tillsammans med övrig nödvändig information, särskilt angående ändamålet med verksamheten.
Artikel 6
1.Kommissionen skall ej föra vidare sådan inhämtad information enligt artikel 5.2 som omfattas av sekretess.
2.Punkt 1 utgör inget hinder mot publicering av allmän information eller översikter, som inte behandlar enskilda offentliga företag vilka omfattas av detta direktiv.
Artikel 7
Kommissionen skall regelbundet underrätta medlemsstaterna om resultatet av detta direktivs tillämpning.
Artikel 8
Medlemsstaterna skall vidta de åtgärder som är nödvändiga för att följa detta direktiv från och med den 31 december 1981. De skall underrätta kommissionen om dessa.
148
| SOU 2003:48 | Bilaga 2 |
Artikel 9
Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.
Utfärdat i Bryssel den 25 juni 1980.
På kommissionens vägnar
Raymond VOUEL
Ledamot av kommissionen
149
| Bilaga 2 | SOU 2003:48 |
KOMMISSIONENS DIREKTIV
av den 24 juli 1985 om ändring av direktiv 80/723/EEG om insyn i de finansiella förbindelserna mellan medlemsstater och offentliga företag (85/413/EEG)
EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV
med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen, särskilt artikel 90.3, och med beaktande av följande:
I artikel 4 b och c i kommissionens direktiv 80/723/EEG (3) undantas från direktivets tillämpningsområde offentliga företag inom vatten- och energiförsörjning, post och telekommunikationer, transporter samt offentliga kreditinstitut.
Offentliga företag inom dessa områden spelar en viktig roll i medlemsstaterna. På grund av utvecklingen av de berörda sektorernas konkurrensläge och av den tilltagande ekonomiska integrationen har det visat sig viktigare än förut att ha möjlighet till insyn i de finansiella förbindelserna mellan medlemsstaterna och offentliga företag på vissa områden som tidigare varit undantagna.
Lika behandling av offentliga och privata företag måste gälla även inom dessa områden. Framför allt måste insyn skapas i finansiella förbindelser mellan medlemsstater och offentliga företag i de angivna sektorerna av samma skäl och i samma utsträckning som för företag inom ramen för direktiv 80/723/EEG.
Fördraget ålägger kommissionen att se till att medlemsstaterna inte lämnar stöd som strider mot den gemensamma marknaden vare sig till offentliga eller privata företag i dessa sektorer.
I samband med att direktiv 80/723/EEG anmäldes meddelade kommissionen medlemsstaterna att undantaget för dessa sektorer gällde bara tillfälligt.
(3) EGT nr L 195, 29.7.1980, s. 35.
150
| SOU 2003:48 | Bilaga 2 |
Enligt artikel 232.1 i Romfördraget skall bestämmelserna i detta ej påverka bestämmelserna i Fördraget om Europeiska kol- och stålgemenskapen. Emellertid innehåller det senare fördraget specialbestämmelser, som anger medlemsstaternas skyldigheter i fråga om offentliga företag och stöd. Därmed skall artikel 90 i Romfördraget inte tillämpas på offentliga företag som avses i Fördraget om Europeiska kol- och stålgemenskapen.
Enligt artikel 232.2 i Romfördraget får dess bestämmelser inte avvika från Fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen. I det senare finns dock inga bestämmelser om offentliga företag eller stöd, varför Romfördragets artikel 90 är tillämplig på atomenergiområdet.
Genom rådets lagstiftning regleras redan i stor utsträckning insynen i medlemsstaternas finansiella förbindelser med offentliga företag inom verksamhetsområdena järnvägar, vägar och transporter på inre vattenvägar. Detta direktiv strider ej mot denna lagstiftning.
Direktiv 80/723/EEG innehåller bestämmelser, särskilt i artiklarna 3 och 5, för att underlätta kommissionens uppgift enligt denna rådslagstiftning, i synnerhet då det gäller att framställa regelbundet återkommande rapporter om berörda offentliga företag.
Tillämpningsområdet för direktiv 80/723/EEG skall sålunda utsträckas till att omfatta hela transportsektorn.
Direktivet täcker även medlemsstaternas finansiella förbindelser med offentliga kreditinstitut. Emellertid omfattar direktivet inte centralbanker med ansvar för penningpolitiken.
Myndigheter deponerar ofta medel kortfristigt i offentliga kreditinstitut på normala, affärsmässiga villkor. Sådana insättningar är inte förknippade med särskilda förmåner för kreditinstituten och skall därför inte omfattas av direktivet.
Ett kreditinstituts ekonomiska betydelse beror inte på omsättningen utan på balansomslutningen. Därför skall gränsvärdet enligt artikel 4 d i direktiv 80/723/EEG när det gäller kreditinstitut avse det senare kriteriet.
151
| Bilaga 2 | SOU 2003:48 |
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1
Artikel 4 i direktiv 80/723/EEG skall ersättas med följande:
”Artikel 4
Detta direktiv skall inte tillämpas på finansiella förbindelser mellan myndigheter och
a)offentliga företag vad beträffar tjänster utan nämnvärd inverkan på handeln mellan medlemsstater,
b)centralbanker och Institut Monétaire Luxembourgeois,
c)offentliga kreditinstitut, när det gäller myndigheters insättningar av allmänna medel på normala affärsmässiga villkor,
d)offentliga företag vars totala omsättning före skatt under de två sista räkenskapsåren före det år under vilket de i artikel 1 avsedda medlen har tillförts eller använts understiger 40 miljoner ecu. För offentliga kreditinstitut skall dock motsvarande tröskelvärde vara en balansomslutning på 800 miljoner ecu.”
Artikel 2
Medlemsstaterna skall vidta de åtgärder som är nödvändiga för att följa detta direktiv från och med 1 januari 1986. De skall underrätta kommissionen om detta.
Artikel 3
Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.
Utfärdat i Bryssel den 24 juli 1985
På kommissionens vägnar
Peter SUTHERLAND
Ledamot av kommissionen
152
| SOU 2003:48 | Bilaga 2 |
KOMMISSIONENS DIREKTIV 93/84/EEG
av den 30 september 1993 om ändring av direktiv 80/723/EEG om insyn i de finansiella förbindelserna mellan medlemsstater och offentliga företag
EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV
med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen, särskilt artikel 90.3 i detta, och med beaktande av följande:
Genom kommissionens direktiv 80/723/EEG (4), ändrat genom direktiv 85/413/EEG (5), infördes ett system som ålägger medlemsstaterna att säkerställa möjlighet till insyn i de finansiella förbindelserna mellan myndigheter och offentliga företag. I det direktivet krävs också att viss information sparas hos medlemsstaterna och på begäran lämnas till kommissionen.
Direktiv 80/723/EEG innehåller bestämmelser, särskilt i artiklarna 3 och 5, som kan göra det lättare för kommissionen att fullgöra sina åtaganden.
Offentliga företag spelar en viktig roll i medlemsstaternas ekonomiska liv. Behovet av insyn i de finansiella förbindelserna mellan medlemsstaterna och deras offentliga företag har visat sig vara större än tidigare, på grund av förändringar i konkurrensläget på den gemensamma marknaden, i synnerhet som gemenskapen utvecklas mot större ekonomisk integration och social samhörighet.
Medlemsstaterna har antagit Europeiska enhetsakten vilket har lett till skapandet av den inre marknaden med verkan från och med den 1 januari 1993. Detta har ökat konkurrenstrycket och medför att kommissionen måste vaka över att fördelarna med den inre marknaden till fullo uppnås. I och med genomförandet av den inre
(4) EGT nr L 195, 29.7.1980, s. 35. (5) EGT nr L 229, 28.8.1985, s. 20.
153
| Bilaga 2 | SOU 2003:48 |
marknaden blir det alltmera nödvändigt att se till att offentliga och privata företag får samma möjligheter.
Det har konstaterats att en betydande del av de finansiella flödena mellan en stat och dess offentliga företag sker genom en mängd olika slags finansiella överföringar och inte bara i form av kapitaltillskott eller tillskott av liknande art.
Särskilt inom tillverkningsindustrin har kommissionen konstaterat att betydande statligt stöd har getts utan att anmälas i enlighet med artikel 93.3 i fördraget. Första (6), andra (7) och tredje (8) undersökningarna av statligt stöd bekräftar att statsstöd alltjämt i stor utsträckning ges på ett otillåtet sätt.
Ett rapporteringssystem som bygger på kontroll i efterhand av de finansiella flödena mellan myndigheter och offentliga företag kommer att sätta kommissionen i stånd att fullgöra sina åtaganden. Kontrollsystemet måste omfatta detaljerad ekonomisk information. Sådan är inte alltid offentligt tillgänglig, och om så är fallet är den inte alltid tillräckligt detaljerad för att kunna tjäna som underlag för en utvärdering av de finansiella flödena mellan staten och offentliga företag.
Alla uppgifter som begärs kan anses stå i skäligt förhållande till det syfte som skall tillgodoses, om man tar hänsyn till att de redan omfattas av uppgiftsplikten enligt fjärde rådsdirektivet 78/660/EEG (9) om årsredovisningar i bolag, senast ändrat genom direktiv 90/605/EEG (10).
För att begränsa den administrativa belastningen på medlemsstaterna bör rapporteringssystemet utnyttja både offentligt tillgängliga uppgifter och uppgifter som är tillgängliga via majoritetsägare. Rapportering på koncernnivå är tillåten. Störst snedvridning av konkurrensen på den gemensamma marknaden orsakas av fördragsstridigt stöd till stora företag i tillverkningsindustrin. Rapporteringssystemet kan därför för närvarande begränsas till företag med en årsomsättning på över 250 miljoner ecu.
(6) ISBN
(7) ISBN
(8) ISBN
(9) EGT nr L 222, 14.8.1978, s. 11. (10) EGT nr L 317, 16.11. 1990, s. 60.
154
| SOU 2003:48 | Bilaga 2 |
När kommissionen år 1980 anmälde direktiv 80/723/EEG var dess ståndpunkt att kapitalöverföringar mellan offentliga företag eller inom en grupp av offentliga företag inte omfattades av de krav som uppställdes i det direktivet, men det finns nu skäl att låta information om sådana överföringar ingå på grund av nya behov i det ekonomiska livet som ofta påverkas av statsingripanden via offentliga företag. Såsom understrukits genom
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1
Direktiv 80/723/EEG ändras på följande sätt:
1. I artikel 2 skall följande strecksats läggas till:
” offentliga företag i tillverkningsindustrin: företag vars huvudsakliga verksamhet, definierad som minst 50 procent av årsomsättningen, är tillverkning. Detta är företag vars verksamhet omfattas av Avdelning D Tillverkning (underavdelning DA t.o.m. DN i Nace (Rev. 1) (12*).”
2. Följande artikel skall införas:
”Artikel 5a
1. Medlemsstater med tillverkande offentliga företag i tillverkningsindustrin skall lämna kommissionen den finansiella information som anges i punkt 2 årsvis enligt det tidsschema som anges i punkt 4.
(11) Se t.ex. domarna i målet 290/83 (jordbrukskreditfond) av den 30 januari 1985, Rec. 1985, s. 439, de förenade målen 67, 68 och 70/85 (Van der Kooy) av den 2 februari 1988, Rec. 1988, s. 219, målet
(12*) EGT nr L 83, 3.4.1993, s. 1.
155
| Bilaga 2 | SOU 2003:48 |
2. Den finansiella information som krävs av varje offentligt företag i tillverkningsindustrin i enlighet med punkt 3 är följande:
i)Årsredovisningen och verksamhetsberättelsen enligt definitionerna i rådets direktiv 78/660/EEG (13*). Årsredovisningen och verksamhetsberättelsen omfattar balansräkning och vinst- och förlusträkning, förklarande noter jämte uppgift om redovisningsprinciper, styrelseberättelse och redogörelser för företagets olika avdelningar och verksamheter. Vidare skall meddelanden om bolagsstämma och annan relevant information lämnas.
Följande information skall därutöver hållas tillgänglig i den mån den inte framgår av årsredovisningen:
ii)Tillskott av aktiekapital eller kapital som är av liknande art som aktiekapital, med uppgift om villkoren för tillskottet (dvs. stamaktier, preferensaktier, konvertibler samt räntesatser villkor för rätt till utdelning eller konvertering som är förknippade med dem.
iii)Bidrag eller bidrag med villkorlig återbetalning
iv)Beviljade lån till företaget, däribland överdragningsrätter och förskott på kapitaltillskott, med angivande av räntesatser och lånevillkor och i förekommande fall den säkerhet som företaget ger långivaren.
v)Garantier som givits av myndigheter till företaget vid lånefinansiering (med angivande av villkor och de avgifter som företaget har betalat för garantiåtagandena).
vi)Utdelning och balanserade vinstmedel.
vii)Varje annan form av statligt stöd, i synnerhet efterskänkande av staten tillkommande belopp, däribland sådana som avser återbetalning av lån och bidrag, bolagsskatt eller sociala avgifter och liknande avgifter.
3. De uppgifter som krävs enligt punkt 2 skall lämnas för alla offentliga företag med en omsättning av mer än 250 miljoner ecu senaste räkenskapsår.
(13) EGT nr L 222, 14.8.1978, s. 11.
156
| SOU 2003:48 | Bilaga 2 |
Informationen skall lämnas för varje offentligt företag för sig inklusive sådana som är belägna i medlemsstaterna och skall när så är lämpligt innefatta närmare uppgifter om alla transaktioner mellan offentliga företag inom och mellan olika företagsgrupper liksom mellan offentliga företag och staten. Det aktiekapital som avses i punkt 2 ii) skall omfatta direkta tillskott av aktiekapital från staten liksom aktiekapital som tillskjutits av offentliga holdingbolag eller andra offentliga företag (inklusive finansinstitut) både inom och utom samma koncern. Relationen mellan finansiär och mottagare skall alltid anges. På motsvarande sätt skall den information som krävs enligt punkt 2 lämnas för varje offentligt företag för sig och därjämte för holdingbolag som är moderbolag till en grupp eller undergrupp av flera offentliga företag vilkens sammanlagda försäljning gör att holdingbolaget klassificeras som tillverkningsindustriföretag.
Vissa offentliga företag delar upp sin verksamhet på flera juridiskt åtskilda bolag. För sådana företag är kommissionen beredd att godta en koncernredovisning. Sammanställningen skall återge den ekonomiska verkligheten för en grupp företag som verkar i samma bransch eller i några nära samhörande branscher. Koncernredovisning är inte tillräckligt för grupper som endast har ett rent finansiellt samband.
4. Den information som krävs enligt punkt 2 skall lämnas kommissionen årsvis. Information som avser räkenskapsåret 1992 skall sändas till kommissionen inom två månader efter detta direktivs offentliggörande.
Under år 1993 och följande år skall informationen lämnas inom 15 vardagar efter det att det offentliga företaget har offentliggjort sin verksamhetsberättelse. I alla händelser, och speciellt för företag som inte offentliggör någon verksamhetsberättelse, gäller att den begärda informationen skall lämnas inom nio månader efter det att företagets räkenskapsår har gått till ända.
För att kommissionen skall kunna bestämma hur många företag som omfattas av rapporteringssystemet skall medlemsstaterna lämna kommissionen en förteckning över de bolag som omfattas av denna artikel jämte uppgift om dessas omsättning inom två måna-
157
| Bilaga 2 | SOU 2003:48 |
der från det att detta direktiv offentliggjorts. Förteckningen skall uppdateras före den 31 mars varje år.
5.Denna artikel är tillämplig på bolag som ägs eller förvaltas av Treuhandanstalt först då det speciella rapporteringssystem som skapats för Treuhandanstaltinvesteringar upphör att gälla.
6.Medlemsstaterna skall förse kommissionen med alla ytterligare uppgifter som denna finner nödvändiga för att kunna göra en inträngande utvärdering av den information som lämnats.”
Artikel 2
Medlemsstaterna skall senast den 1 november 1993 vidta de åtgärder som är nödvändiga för att följa detta direktiv. De skall omedelbart underrätta kommission om detta.
När en medlemsstat antar dessa bestämmelser skall de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen skall göras skall varje medlemsstat själv utfärda.
Artikel 3
Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.
Utfärdat i Bryssel den 30 september 1993.
På rådets vägnar
Karel VAN MIERT
Vice ordförande
158
| SOU 2003:48 | Bilaga 2 |
Kommissionens direktiv 2000/52/EG
av den 26 juli 2000 om ändring av direktiv 80/723/EEG om insyn i de finansiella förbindelserna mellan medlemsstater och offentliga företag
EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV
med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 86.3 i detta, och av följande skäl:
(1)Enligt kommissionens direktiv 80/723/EEG(14), senast ändrat genom direktiv 93/84/EEG(15), skall medlemsstaterna se till att finansiella förbindelser mellan offentliga myndigheter och offentliga företag redovisas öppet. I direktiv 80/723/EEG anges att medlemsstaterna skall bevara viss information om finansiella förbindelser och på begäran lämna ut denna till kommissionen, medan övrig information skall lämnas i form av årliga rapporter.
(2)Olika ekonomiska sektorer som tidigare kännetecknats av nationella, regionala eller lokala monopol har med tillämpning av fördraget eller av regler som antagits av medlemsstaterna och gemenskapen öppnats, eller håller på att öppnas för konkurrens, helt eller delvis. Under denna process har vikten av att EG:s konkurrensregler tillämpas rättvist och effektivt inom dessa sektorer framstått klart, särskilt när det gäller att se till att det inte förekommer något missbruk av en dominerande ställning enligt artikel 82 i fördraget, och inte heller något statligt stöd enligt artikel 87 i fördraget, om det inte är förenligt med den gemensamma marknaden, vilket dock inte påverkar den eventuella tillämpningen av artikel 86.2 i fördraget.
(3)Medlemsstaterna beviljar ofta särskilda eller exklusiva rättigheter till företag inom dessa sektorer eller betalar ut bidrag eller någon annan form av ersättning till vissa företag som har anförtrotts att tillhandahålla tjänster av allmänt ekonomiskt intresse. Dessa företag konkurrerar även ofta med andra företag.
(14) EGT L 195, 29.7.1980, s. 35. (15) EGT L 254, 12.10.1993, s. 16.
159
| Bilaga 2 | SOU 2003:48 |
(4)Enligt artikel 86.2 och 86.3 i fördraget är det i princip medlemsstaternas sak att, efter eget bestämmande, anförtro vissa företag tillhandahållandet av tjänster av allmänt ekonomiskt intresse, medan kommissionen har ansvaret för att säkerställa att bestämmelserna i artikel 86 tillämpas korrekt.
(5)Enligt artikel 86.1 i fördraget skall medlemsstaterna beträffande offentliga företag och företag som de beviljar särskilda eller exklusiva rättigheter inte vidta och inte heller bibehålla någon åtgärd som strider mot reglerna i fördraget. Artikel 86.2 i fördraget gäller företag som anförtrotts att tillhandahålla tjänster av allmänt ekonomiskt intresse. Enligt artikel 86.3 i fördraget skall kommissionen säkerställa att bestämmelserna i artikel 86 tillämpas och utfärda lämpliga direktiv eller beslut vad avser medlemsstaterna. Enligt de tolkningsbestämmelser som bifogats fördraget genom protokollet om systemet för radio och TV i allmänhetens tjänst i medlemsstaterna skall bestämmelserna i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen inte påverka medlemsstaternas behörighet att svara för finansiering av radio och TV i allmänhetens tjänst i den utsträckning som denna finansiering beviljas radio- och
(6)Tillämpningen av konkurrensreglerna, och framför allt av artikel 86 i fördraget, skulle kunna försvåras på grund av komplexiteten i de förhållanden som gäller för de olika typer av offentliga eller privata företag som beviljats särskilda eller exklusiva rättigheter eller anförtrotts att tillhandahålla tjänster av allmänt ekonomiskt intresse, liksom även till följd av det faktum att ett och samma företag kan bedriva ett stort antal olika verksamheter och på grund av att avregleringen av marknaderna nått olika långt i de olika medlemsstaterna. Medlemsstaterna och kommissionen måste därför få detaljerade uppgifter om de berörda företagens interna
160
| SOU 2003:48 | Bilaga 2 |
finansiella och organisatoriska struktur, framför allt separat och tillförlitlig redovisning för olika verksamheter som bedrivs av samma företag. Sådan information är inte alltid tillgänglig eller tillräckligt detaljerad eller tillförlitlig.
(7)I redovisningen bör de olika verksamheterna särskiljas, och den bör innehålla uppgifter om kostnader och intäkter från varje verksamhet samt om metoderna för kontering och fördelning av kostnader och intäkter. Sådan separat redovisning bör hållas tillgänglig dels för varor eller tjänster för vilka medlemsstaten har beviljat särskilda eller exklusiva rättigheter eller för tjänster av allmänt ekonomiskt intresse som ett företag har anförtrotts att tillhandahålla av medlemsstaten, dels för alla andra varor och tjänster som ingår i företagets verksamhet. Skyldigheten att ha separat redovisning bör inte gälla företag som i sin verksamhet bara tillhandahåller tjänster av allmänt ekonomiskt intresse och som inte bedriver någon verksamhet utöver dessa tjänster av allmänt ekonomiskt intresse. Det förefaller inte nödvändigt att kräva separat redovisning i fråga om tjänster av allmänt ekonomiskt intresse eller när det gäller särskilda eller exklusiva rättigheter i den mån som detta inte behövs för fördelningen av kostnader och intäkter mellan dessa varor och tjänster och sådana varor och tjänster som inte är av allmänt ekonomiskt intresse eller som inte omfattas av särskilda eller exklusiva rättigheter.
(8)Att kräva att medlemsstaterna ser till att de berörda företagen har sådan separat redovisning är det effektivaste sättet att säkerställa en rättvis och effektiv tillämpning av konkurrensreglerna. Kommissionen har i ett meddelande om tjänster i allmänhetens intresse i Europa(16) betonat den stora betydelse som sådana tjänster har. Det är också nödvändigt att ta hänsyn till betydelsen av de berörda sektorer där tjänster i allmänhetens intresse kan förekomma, den starka marknadsposition de berörda företagen kan ha och sårbarheten i den konkurrens som uppstår när dessa sektorer avregleras. För att uppnå det grundläggande målet att skapa insyn är det nödvändigt och lämpligt i enlighet med proportionalitetsprincipen att fastställa bestämmelser om separat redovisning. Detta direktiv går inte utöver vad som är absolut
(16) EGT C 281, 26.9.1996, s. 3.
161
| Bilaga 2 | SOU 2003:48 |
nödvändigt för att uppnå de eftersträvade målen i enlighet med artikel 5 tredje stycket i fördraget.
(9)Inom vissa sektorer skall medlemsstaterna och vissa företag föra separat redovisning enligt bestämmelser som antagits av gemenskapen. Det är nödvändigt att se till att all ekonomisk verksamhet inom gemenskapen behandlas lika och att utvidga kravet på separat redovisning till att omfatta alla jämförbara situationer. Detta direktiv bör inte medföra någon ändring av de särskilda bestämmelser som, i samma syfte, fastställs genom annan gemenskapslagstiftning, och det bör därför inte gälla verksamhet som bedrivs av företag som omfattas av dessa bestämmelser.
(10)För företag med en total årlig nettoomsättning som understiger 40 miljoner euro är det för närvarande inte nödvändigt att kräva separat redovisning, eftersom deras verksamhet inte påverkar konkurrensen annat än i begränsad utsträckning och eftersom onödig administrativ belastning bör undvikas. Tillhandahållandet av vissa typer av tjänster som endast i begränsad utsträckning påverkar handeln mellan medlemsstaterna behöver inte heller omfattas av kravet på separat redovisning. Detta direktiv bör inte påverka tillämpningen av andra regler för medlemsstaternas tillhandahållande av information till kommissionen.
(11)Det förefaller för närvarande inte nödvändigt att kräva separat redovisning av företag som under en lämplig tidsperiod mottar en ersättning för att tillhandahålla tjänster av allmänt ekonomiskt intresse som har fastställts genom ett öppet, genomblickbart och ickediskriminerande förfarande.
(12)Enligt artikel 295 i fördraget skall fördraget inte i något hänseende ingripa i medlemsstaternas egendomsordning. Konkurrensreglerna bör inte tillämpas så att offentliga eller privata företag diskrimineras på ett omotiverat sätt. Detta direktiv bör gälla både offentliga och privata företag.
(13)Det finns skillnader i den territoriella förvaltningsstrukturen i medlemsstaterna. Detta direktiv bör omfatta offentliga myndigheter på alla nivåer i varje medlemsstat.
(14)Direktiv 80/723/EEG bör därför ändras.
162
| SOU 2003:48 | Bilaga 2 |
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1
Direktiv 80/723/EEG ändras på följande sätt:
1. Rubriken skall ersättas med följande:
”Kommissionens direktiv 80/723/EEG av den 25 juni 1980 om insyn i de finansiella förbindelserna mellan medlemsstater och offentliga företag samt i vissa företags ekonomiska verksamhet”.
2. Artiklarna 1 och 2 skall ersättas med följande:
”Artikel 1
1. Medlemsstaterna skall se till att finansiella förbindelser mellan offentliga myndigheter och offentliga företag redovisas öppet enligt föreskrifterna i detta direktiv, så att det klart framgår
a)vilka allmänna medel som offentliga myndigheter direkt tillfört offentliga företag,
b)vilka allmänna medel som offentliga myndigheter tillfört offentliga företag indirekt via andra offentliga företag eller finansiella institut,
c)på vilket sätt dessa allmänna medel använts.
2. Medlemsstaterna skall, utan att det påverkar tillämpningen av de särskilda bestämmelser som fastställs av gemenskapen, säkerställa att den finansiella och organisatoriska strukturen i varje företag som är skyldigt att ha separat redovisning avspeglas korrekt i den separata redovisningen, så att följande anges tydligt:
a)Kostnader och intäkter som härrör från de olika verksamheterna.
b)Fullständiga uppgifter om de metoder som tillämpats på konteringen och fördelningen av kostnaderna och intäkterna på de olika verksamheterna.
163
| Bilaga 2 | SOU 2003:48 |
Artikel 2
1. I detta direktiv används följande beteckningar med de betydelser som här anges:
a)offentliga myndigheter: alla offentliga myndigheter, inbegripet staten och regionala och lokala myndigheter samt alla övriga territoriella myndigheter.
b)offentliga företag: varje företag, över vilket de offentliga myndigheterna direkt eller indirekt kan utöva ett dominerande inflytande till följd av ägarskap, finansiell medverkan eller gällande regler.
c)offentliga företag i tillverkningssektorn: företag vars huvudsakliga verksamhet, definierad som minst 50 procent av årsomsättningen, är tillverkning. Detta är företag vars verksamhet omfattas av Avdelning
d)företag som är skyldigt att ha separat redovisning: varje företag som har beviljats särskilda eller exklusiva rättigheter av en medlemsstat enligt artikel 86.1 i fördraget, eller som anförtrotts att tillhandahålla tjänster av allmänt ekonomiskt intresse enligt artikel 86.2 i fördraget, och som får statligt stöd i någon form, inbegripet subventioner, bidrag och ersättningar, för tillhandahållandet av en sådan tjänst, samtidigt som företaget även bedriver annan verksamhet.
e)olika verksamheter: å ena sidan alla varor eller tjänster, för vilka ett företag har beviljats särskilda eller exklusiva rättigheter, eller tjänster av allmänt ekonomiskt intresse, som ett företag har anförtrotts att tillhandahålla, och å andra sidan, varje annan enskild vara eller tjänst som ingår i företagets verksamhet.
f)exklusiva rättigheter: rättigheter som en medlemsstat beviljar ett företag genom lag eller annan författning eller något administrativt instrument som ger detta företag ensamrätt att tillhandahålla en tjänst eller bedriva en verksamhet inom ett bestämt geografiskt område.
g)särskilda rättigheter: rättigheter som en medlemsstat beviljar ett begränsat antal företag genom lag eller annan författning eller
(17) EGT L 83, 3.4.1993, s. 1.
164
| SOU 2003:48 | Bilaga 2 |
något administrativt instrument som, inom ett bestämt geografiskt område,
–på annat sätt än utifrån objektiva, proportionerliga och ickediskriminerande kriterier begränsar antalet företag som har tillstånd att tillhandahålla en viss tjänst eller utföra en viss verksamhet till två eller flera,
–ger flera konkurrerande företag, på annat sätt än enligt dessa kriterier, tillstånd att tillhandahålla en viss tjänst eller utföra en viss verksamhet, eller
–ger ett eller flera företag, på annat sätt än enligt dessa kriterier, författningsenliga fördelar som i väsentlig grad påverkar andra företags möjligheter att tillhandahålla samma tjänst eller bedriva samma verksamhet på i allt väsentligt likvärdiga villkor.
2. Ett dominerande inflytande skall anses föreligga, när de offentliga myndigheterna direkt eller indirekt
a) äger majoriteten av företagets tecknade egenkapital,
b) kontrollerar majoriteten av röstetalet för bolagets samtliga aktier, eller
c) har rätt att utse fler än hälften av medlemmarna i företagets administrativa eller verkställande ledning eller i dess styrelse.”
3. I artikel 3, skall ”artikel 1” ersättas med ”artikel 1.1”. 4. Följande artikel 3a skall införas:
”Artikel 3a
1. För att säkerställa den insyn som avses i artikel 1.2 skall medlemsstaterna vidta nödvändiga åtgärder för att se till att varje företag som är skyldigt att ha separat redovisning
a)för separat internredovisning för var och en av verksamheterna,
b)korrekt konterar eller fördelar alla kostnader och intäkter på grundval av konsekvent tillämpade och sakligt motiverade redovisningsprinciper,
c)klart anger vilka principer för kostnadsredovisning som ligger till grund för den separata redovisningen.
165
| Bilaga 2 | SOU 2003:48 |
2. Punkt 1 skall endast tillämpas på verksamheter som inte omfattas av särskilda bestämmelser som fastställs av gemenskapen och skall inte påverka sådana skyldigheter för medlemsstater eller företag som härrör från fördraget eller från sådana särskilda bestämmelser.”
5. Artiklarna 4 och 5 skall ersättas med följande:
”Artikel 4
1. När det gäller den insyn som avses i artikel 1.1, skall direktivet inte tillämpas på finansiella förbindelser mellan offentliga myndigheter och
a)offentliga företag vad beträffar tjänster som inte kan påverka handeln mellan medlemsstaterna i nämnvärd omfattning,
b)centralbanker,
c)offentliga kreditinstitut, när det gäller myndigheters insättningar av allmänna medel på normala affärsmässiga villkor, och
d)offentliga företag vars totala nettoomsättning under de två sista räkenskapsåren före det år under vilket de i artikel 1.1 avsedda medlen har tillförts eller använts understiger 40 miljoner euro. För offentliga kreditinstitut skall dock motsvarande tröskelvärde vara en balansomslutning på 800 miljoner euro.
2. När det gäller den insyn som avses i artikel 1.2, skall detta direktiv inte tillämpas i följande fall:
a)I fråga om företag som tillhandahåller tjänster som inte kan påverka handeln mellan medlemsstaterna i nämnvärd omfattning.
b) I fråga om företag, vars totala nettoomsättning understiger 40 miljoner euro under de två räkenskapsår som föregår det år då det åtnjuter en särskild eller exklusiv rättighet som beviljats av en medlemsstat enligt artikel 86.1 i fördraget, eller under vilket det anförtrotts att tillhandahålla tjänster av allmänt ekonomiskt intresse enligt artikel 86.2 i fördraget, för offentliga kreditinstitut skall dock motsvarande tröskelvärde vara en balansomslutning på 800 miljoner euro.
166
| SOU 2003:48 | Bilaga 2 |
c)Om det statliga stöd oavsett om det ges som subvention, bidrag, ersättning eller i någon annan form som beviljas ett företag, som anförtrotts att tillhandahålla en tjänst av allmänt intresse enligt artikel 86.2 i fördraget, har fastställts för en lämplig tidsperiod enligt ett öppet, genomblickbart och ickediskriminerande förfarande.
Artikel 5
1.Medlemsstaterna skall se till att information om finansiella förbindelser enligt artikel 1.1 hålls tillgänglig för kommissionen under fem år efter utgången av det räkenskapsår, då de allmänna medlen tillfördes det offentliga företaget. Om emellertid medlen används under ett senare räkenskapsår, skall de fem åren räknas från det årets utgång.
2.Medlemsstaterna skall se till att information om den finansiella och organisatoriska strukturen i sådana företag som avses i artikel 1.2 hålls tillgänglig för kommissionen under fem år från och med utgången av det räkenskapsår som informationen avser.
3.Medlemsstaterna skall, om kommissionen finner det nödvändigt, på begäran lämna information enligt punkterna 1 och 2, tillsammans med övrig nödvändig information, särskilt angående ändamålen för verksamheten.”
6.I artikel 5a.3 skall ”ecu” ersättas med ”euro”.
7.I artikel 6.1 skall ”artikel 5.2” ersättas med ”artikel 5.3”.
Artikel 2
Medlemsstaterna skall sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv senast den 31 juli 2001. De skall genast underrätta kommissionen om detta.
Artikel 1.2 i direktiv 80/723/EEG, i dess lydelse enligt detta direktiv, skall tillämpas senast från och med den 1 januari 2002.
167
| Bilaga 2 | SOU 2003:48 |
När en medlemsstat antar dessa bestämmelser skall de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen skall göras skall varje medlemsstat själv utfärda.
Artikel 3
Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.
Artikel 4
Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.
Utfärdat i Bryssel den 26 juli 2000.
På kommissionens vägnar
Mario Monti
Ledamot av kommissionen
168
Bilaga 3
Bilaga 3 Utdrag från Nace (Rev 1)
Utdrag från bilaga till rådets förordning (EEG) nr 3037/90 av den 9 oktober 1990 om statistisk näringsgrensindelning i Europeiska gemenskapen
AVDELNING D: TILLVERKNING
UNDERAVDELNING DA:
15 LIVSMEDELS- OCH DRYCKESVARUFRAMSTÄLLNING
15.1Slakt, beredning och hållbarhetsbehandling av kött och köttvaror 151 ¢
15.11Kreatursslakt, beredning och hållbarhetsbehandling av kreaturskött 1511 ¢
15.12Fjäderfäslakt, beredning och hållbarhetsbehandling av fjäderfäkött 1511 ¢
15.13Charkuteri- och annan köttvarutillverkning 1511 ¢
15.2Beredning och hållbarhetsbehandling av fisk och fiskprodukter 151 ¢
15.20Beredning och hållbarhetsbehandling av fisk och fiskprodukter 1512
15.3Beredning och hållbarhetsbehandling av frukt, bär och grönsaker 151 ¢
15.31Beredning och hållbarhetsbehandling av potatis 1513 ¢
15.32Juice- och safttillverkning 1513 ¢
15.33Annan beredning och hållbarhetsbehandling av frukt, bär och grönsaker 1513 ¢
15.4Framställning av vegetabiliska och animaliska oljor och fetter 151 ¢
15.41Utvinning av råa vegetabiliska och animaliska oljor och fetter 1514 ¢
15.42Framställning av raffinerade vegetabiliska och animaliska oljor och fetter 1514 ¢
761/93
169
| Bilaga 3 | SOU 2003:48 |
3037/90
Rev. 3 Benämning Undergrupp Grupp
15.43 Matfettstillverkning 1514 ¢
15.5Mejerivaru- och glasstillverkning 152 ¢
15.51Mejerivarutillverkning 1520 ¢
15.52Glasstillverkning 1520 ¢
15.6Tillverkning av kvarnprodukter och stärkelse 153 ¢
15.61Tillverkning av kvarnprodukter 1531 ¢
15.62Stärkelsetillverkning 1532 ¢
15.7Framställning av beredda djurfoder 153 ¢
15.71Framställning av beredda fodermedel 1533 ¢
15.72Framställning av mat till sällskapsdjur 1533 ¢
15.8Övrig livsmedelsframställning 154 ¢
15.81Tillverkning av mjukt matbröd och färska bakverk 1541 ¢
15.82Tillverkning av knäckebröd, kex och konserverade bakverk 1541 ¢
15.83Sockertillverkning 1542 ¢
15.84Tillverkning av choklad, choklad- och sockerkonfektyrer 1543 ¢
15.85Tillverkning av pastaprodukter 1544 ¢
15.86Framställning av te och kaffe 1549 ¢
15.87Tillverkning av senap, ketchup, kryddor och andra smaksättningsmedel 1549 ¢
15.88Tillverkning av homogeniserade livsmedelspreparat inkl. dietmat 1549 ¢
15.89Framställning av andra livsmedel 1549 ¢
15.9 Framställning av drycker 155 ¢
15.91Framställning av destillerade, alkoholhaltiga drycker 1551 ¢
15.92Framställning av råsprit ur jästa råvaror 1551 ¢
15.93Framställning av vin 1552 ¢
15.94Framställning av cider och andra fruktviner 1552 ¢
15.95Framställning av andra
15.96Framställning av öl 1553 ¢
15.97Framställning av malt 1553 ¢
15.98Framställning av mineralvatten och läskedrycker 1554 ¢
170
| SOU 2003:48 | Bilaga 3 |
16 TOBAKSVARUTILLVERKNING
16.0 Tobaksvarutillverkning 160 ¢
16.00 Tobaksvarutillverkning 1600 ¢ 761/93
3037/90
Rev. 3 Benämning Undergrupp Grupp
UNDERAVDELNING DB: TEXTIL- OCH BEKLÄDNADS- VARUTILLVERKNING
17 TEXTILVARUTILLVERKNING
17.1 Garntillverkning 171 ¢
17.11Tillverkning av garn av bomullstyp 1711 ¢
17.12Tillverkning av garn av kardgarnstyp 1711 ¢
17.13Tillverkning av garn av kamgarnstyp 1711 ¢
17.14Tillverkning av garn av lingarnstyp 1711 ¢
17.15Tillverkning av garn av silketyp 1711 ¢
17.16Sytrådstillverkning 1711 ¢
17.17Annan garntillverkning 1711 ¢
17.2Vävnadstillverkning 171 ¢
17.21Tillverkning av bomullsvävnader o.d. 1711 ¢
17.22Tillverkning av kardgarnsvävnader o.d. 1711 ¢
17.23Tillverkning av kamgarnsvävnader o.d. 1711 ¢
17.24Tillverkning av sidenvävnader o.d. 1711 ¢
17.25Annan vävnadstillverkning 1711 ¢
17.3Blekning, färgning och annan textilberedning 171 ¢
17.30Blekning, färgning och annan textilberedning 1712 ¢
17.4Tillverkning av sydda textilvaror utom beklädnadsvaror 172 ¢
17.40 Tillverkning av sydda textilvaror utom beklädnadsvaror 1721 ¢
17.5 Annan textilietillverkning 172 ¢
17.51Tillverkning av mattor 1722 ¢
17.52Tågvirkes- och bindgarnstillverkning 1723 ¢
17.53Tillverkning av bondad duk 1729 ¢
17.54Övrig textilietillverkning 1729 ¢
171
| Bilaga 3 | SOU 2003:48 |
17.6Tillverkning av trikåväv 173 ¢
17.60Tillverkning av trikåväv 1730 ¢
17.7Tillverkning av trikåvaror 173 ¢
17.71Tillverkning av strumpor 1730 ¢
17.72Tillverkning av tröjor, koftor o.d. 1730 ¢ 761/93
3037/90
Rev. 3 Benämning Undergrupp Grupp
18 TILLVERKNING AV KLÄDER; PÄLSBEREDNING
18.1Tillverkning av läderkläder 181 ¢
18.10Tillverkning av läderkläder 1810 ¢
18.2Tillverkning av andra kläder och tillbehör 181 ¢
18.21Tillverkning av
18.22Tillverkning av andra gång- och ytterkläder 1810 ¢
18.23Tillverkning av underkläder, skjortor och blusar 1810 ¢
18.24Tillverkning av andra beklädnadsvaror och tillbehör 1810 ¢
18.3Pälsberedning; tillverkning av pälsvaror 182 ¢
18.30Pälsberedning; tillverkning av pälsvaror 1820 ¢
UNDERAVDELNING DC: TILLVERKNING AV LÄDER OCH LÄDERVAROR
19 GARVNING OCH ANNAN LÄDERBEREDNING; TILL- VERKNING AV RESEEFFEKTER, HANDVÄSKOR, SKO- DON O.D.
19.1Garvning och annan läderberedning 191 ¢
19.10Garvning och annan läderberedning 1911 ¢
19.2Tillverkning av reseeffekter, handväskor, sadeltyg m.m. 191 ¢
19.20Tillverkning av reseeffekter, handväskor, sadeltyg m.m. 1912 ¢
19.3Tillverkning av skodon 192 ¢
19.30 Tillverkning av skodon 1920 ¢
172
| SOU 2003:48 | Bilaga 3 |
UNDERAVDELNING DD: TRÄVARUTILLVERKNING
20 TILLVERKNING AV TRÄ OCH VAROR AV TRÄ, KORK, ROTTING O.D. UTOM MÖBLER
20.1Sågning och hyvling av trä; träimpregnering 201 ¢
20.10Sågning och hyvling av trä; träimpregnering 2010 ¢
20.2Tillverkning av fanér och träbaserade skivor 202 ¢
20.20Tillverkning av fanér och träbaserade skivor 2021 ¢
20.3Trähus- och byggnadssnickeritillverkning 202 ¢
20.30Trähus- och byggnadssnickeritillverkning 2022 ¢ 761/93
3037/90
Rev. 3 Benämning Undergrupp Grupp
20.4Träförpackningstillverkning 202 ¢
20.40Träförpackningstillverkning 2023 ¢
20.5Övrig trävarutillverkning samt tillverkning av varor av kork, halm, rotting o.d. 202 ¢
20.51Övrig trävarutillverkning 2029 ¢
20.52Tillverkning av varor av kork, halm, rotting o.d. 2029 ¢
UNDERAVDELNING DE:
21
21.1
21.11Massatillverkning 2101 ¢
21.12Pappers- och papptillverkning 2101 ¢
21.2Tillverkning av pappers- och pappvaror 210 ¢
21.21Tillverkning av wellpapp och pappers- och pappförpackningar 2102 ¢
21.22Tillverkning av hushålls- och hygienartiklar av papper 2109 ¢
21.23Tillverkning av skrivpapper, kuvert o.d. 2109 ¢
173
| Bilaga 3 | SOU 2003:48 |
21.24Tapettillverkning 2109 ¢
21.25Tillverkning av andra pappers- och pappvaror 2109 ¢
22 FÖRLAGSVERKSAMHET; GRAFISK PRODUKTION OCH REPRODUKTION AV INSPELNINGAR
22.1 Förlagsverksamhet 221 ¢
22.11Bokutgivning 2211 ¢
22.12Tidningsutgivning 2212 ¢
22.13Utgivning av tidskrifter 2212 ¢
22.14Fonogramutgivning 2213 ¢
22.15Annan förlagsverksamhet 2219 ¢
22.2Grafisk produktion 222 ¢
22.21Tryckning av dagstidningar 2221 ¢
22.22Annan tryckning 2221 ¢
22.23Bokbindning och trycksaksbehandling 2222 ¢
22.24Sättning och annan framställning av tryckoriginal 2222 ¢
22.25Annan grafisk produktion 2222 ¢
22.3Reproduktion av inspelningar 223 ¢
22.31Reproduktion av ljudinspelningar 2230 ¢ 761/93
3037/90
Rev. 3 Benämning Undergrupp Grupp
22.32Reproduktion av videoinspelningar 2230 ¢
22.33Reproduktion av data och datorprogram 2230 ¢
UNDERAVDELNING DF: TILLVERKNING AV STEN- KOLSPRODUKTER, RAFFINERADE PETROLEUMPRO- DUKTER OCH KÄRNBRÄNSLE
23 TILLVERKNING AV STENKOLSPRODUKTER, RAFFI- NERADE PETROLEUMPRODUKTER OCH KÄRN- BRÄNSLE
23.1 Tillverkning av stenkolsprodukter 231 ¢
23.10 Tillverkning av stenkolsprodukter 2310 ¢
174
| SOU 2003:48 | Bilaga 3 |
23.2Petroleumraffinering 232 ¢
23.20Petroleumraffinering 2320 ¢
23.3Tillverkning av kärnbränsle 233 ¢
23.30Tillverkning av kärnbränsle 2330 ¢
UNDERAVDELNING DG: TILLVERKNING AV KEMIKA- LIER OCH KEMISKA PRODUKTER
24 TILLVERKNING AV KEMIKALIER OCH KEMISKA PRODUKTER
24.1Tillverkning av baskemikalier 241 ¢
24.11Industrigasframställning 2411 ¢
24.12Tillverkning av färgämnen 2411 ¢
24.13Tillverkning av andra oorganiska baskemikalier 2411 ¢
24.14Tillverkning av andra organiska baskemikalier 2411 ¢
24.15Tillverkning av gödselmedel och kväveprodukter 2412 ¢
24.16Basplastframställning 2413 ¢
24.17Tillverkning av syntetiskt basgummi 2413 ¢
24.2Tillverkning av bekämpningsmedel och andra lantbrukskemiska produkter 242 ¢
24.20Tillverkning av bekämpningsmedel och andra lantbrukskemiska produkter 2421 ¢
24.3Tillverkning av färg, lack, tryckfärg m.m. 242 ¢
24.30 Tillverkning av färg, lack, tryckfärg m.m. 2422 ¢
24.4Tillverkning av läkemedel, läkemedelskemikalier och botaniska produkter 242 ¢
24.41Tillverkning av farmaceutiska basprodukter 2423 ¢
24.42Tillverkning av läkemedel 2423 ¢
24.5Tillverkning av rengöringsmedel och toalettartiklar 242 ¢
24.51Tillverkning av tvål, såpa, tvättmedel och polermedel 2424 ¢ 761/93
3037/90
Rev. 3 Benämning Undergrupp Grupp
24.52Tillverkning av parfymer och toalettartiklar 2424 ¢
175
| Bilaga 3 | SOU 2003:48 |
24.6Tillverkning av övriga kemiska produkter 242 ¢
24.61Sprängämnestillverkning 2429 ¢
24.62Tillverkning av lim och gelatin 2429 ¢
24.63Tillverkning av eteriska oljor 2429 ¢
24.64Tillverkning av fotokemiska produkter 2429 ¢
24.65Tillverkning av inspelningsmedier 2429 ¢
24.66Tillverkning av andra kemiska produkter utom konstfibrer 2429 ¢
24.7Konstfibertillverkning 243 ¢
24.70 Konstfibertillverkning 2430 ¢
UNDERAVDELNING DH: TILLVERKNING AV GUMMI- OCH PLASTVAROR
25 TILLVERKNING AV GUMMI- OCH PLASTVAROR
25.1 Tillverkning av gummivaror 251 ¢
25.11Tillverkning av däck och slangar 2511 ¢
25.12Regummering 2511 ¢
25.13Annan gummivarutillverkning 2519 ¢
25.2Plastvarutillverkning 252 ¢
25.21Tillverkning av plasthalvfabrikat 2520 ¢
25.22Plastförpackningstillverkning 2520 ¢
25.23Byggplastvarutillverkning 2520 ¢
25.24Annan plastvarutillverkning 2520 ¢
UNDERAVDELNING DI: TILLVERKNING AV ICKE- METALLISKA MINERALISKA PRODUKTER
26 TILLVERKNING AV
26.1 Glas- och glasvarutillverkning 261 ¢
26.11Framställning av planglas 2610 ¢
26.12Bearbetning av planglas 2610 ¢
26.13Tillverkning av buteljer, glasförpackningar och hushållsvaror av glas 2610 ¢
26.14Tillverkning av glasfiber 2610 ¢
26.15Tillverkning av andra glasvaror inkl. tekniska glasvaror 2610 ¢
176
| SOU 2003:48 | Bilaga 3 |
761/93 3037/90
Rev. 3 Benämning Undergrupp Grupp
26.2 Tillverkning av keramiska produkter, utom icke eldfasta för byggändamål 269 ¢
26.21 Tillverkning av keramiska hushålls- och prydnadsartiklar 2191 ¢
26.22Tillverkning av keramiska sanitetsartiklar 2191 ¢
26.23Tillverkning av keramiska isolatorer o.d. 2691 ¢
26.24Tillverkning av andra tekniska keramiska produkter 2691 ¢
26.25Tillverkning av andra icke eldfasta keramiska produkter utom för byggändamål 2691 ¢
26.26Tillverkning av eldfasta keramiska produkter 2692 ¢
26.3Tillverkning av keramiska golv- och väggplattor 269 ¢
26.30Tillverkning av keramiska golv- och väggplattor 2693 ¢
26.4Tillverkning av murtegel, takpannor och andra byggvaror av tegel 269 ¢
26.40Tillverkning av murtegel, takpannor och andra byggvaror av tegel 2693 ¢
26.5Tillverkning av cement, kalk och gips 269 ¢
26.51Tillverkning av cement 2694 ¢
26.52Tillverkning av kalk 2694 ¢
26.53Tillverkning av gips 2694 ¢
26.6Tillverkning av varor av betong, cement och gips 269 ¢
26.61Tillverkning av betongvaror för byggändamål 2695 ¢
26.62Tillverkning av gipsvaror för byggändamål 2695 ¢
26.63Tillverkning av fabriksblandad betong 2695 ¢
26.64Tillverkning av murbruk 2695 ¢
26.65Tillverkning av fibercementvaror 2695 ¢
26.66Tillverkning av andra varor av betong, cement och gips 2695 ¢
26.7Stenvarutillverkning 269 ¢
26.70 Stenvarutillverkning 2696
26.8 Tillverkning av andra
26.81 Slipmedelstillverkning 2699 ¢
177
| Bilaga 3 | SOU 2003:48 |
26.82 Tillverkning av övriga
UNDERAVDELNING DJ: METALLFRAMSTÄLLNING OCH METALLVARUTILLVERKNING
27 STÅL- OCH METALLFRAMSTÄLLNING
27.1Framställning av järn och stål samt ferrolegeringar (EKSG (1)
27.10Framställning av järn och stål samt ferrolegeringar (EKSG
(1)
(1) Europeiska kol- och stålgemenskapen. 761/93
3037/90
Rev. 3 Benämning Undergrupp Grupp
27.2Tillverkning av järn- och stålrör 271 ¢
27.21Tillverkning av gjutjärnsrör 2710 ¢
27.22Tillverkning av stålrör 2710 ¢
27.3Annan primärbearbetning av järn och stål samt framställning av ferrolegeringar (ej EKSG (1)
27.31Tillverkning av kalldragen stålstång 2710 ¢
27.32Tillverkning av kallvalsade stålband 2710 ¢
27.33Tillverkning av andra kallformade produkter av stål 2710 ¢
27.34Tillverkning av dragen ståltråd 2710 ¢
27.35Övrig primärbearbetning av järn och stål; framställning av ferrolegeringar (ej EKSG (1)
27.4Framställning av andra metaller än järn 272 ¢
27.41Framställning av ädla metaller 2720 ¢
27.42Framställning av aluminium 2720 ¢
27.43Framställning av bly, zink och tenn 2720 ¢
27.44Framställning av koppar 2720 ¢
27.45Framställning av andra metaller 2720 ¢
27.5Gjutning av järn och metall 273 ¢
27.51Gjutning av järn 2731 ¢
178
| SOU 2003:48 | Bilaga 3 |
27.52Gjutning av stål 2731 ¢
27.53Gjutning av lättmetall 2732 ¢
27.54Gjutning av andra metaller 2732 ¢
28 TILLVERKNING AV METALLVAROR UTOM MAS- KINER OCH APPARATER
28.1 Byggnadsmetallvarutillverkning 281 ¢
28.11Tillverkning av metallstommar och delar därav 2811 ¢
28.12Tillverkning av byggnadselement av metall 2811 ¢
28.2 Tillverkning av cisterner, tankar, kar och andra behållare av metall; tillverkning av radiatorer och pannor för centraluppvärmning 281 ¢
28.21Tillverkning av cisterner, tankar, kar och andra behållare av metall 2812 ¢
28.22Tillverkning av radiatorer och pannor för centraluppvärmning 2812 ¢
28.3Tillverkning av ånggeneratorer utom varmvattenpannor för centraluppvärmning 281 ¢
28.30Tillverkning av ånggeneratorer utom varmvattenpannor för centraluppvärmning 2813 ¢
28.4Smidning, pressning, prägling och valsning av metall; pulvermetallurgi 289 ¢
28.40Smidning, pressning, prägling och valsning av metall; pulvermetallurgi 2891 ¢
(1) Europeiska kol- och stålgemenskapen. 761/93
3037/90
Rev. 3 Benämning Undergrupp Grupp
28.5Beläggning och överdragning av metall; metallegoarbeten 289 ¢
28.51Beläggning och överdragning av metall 2892 ¢
28.52Metallegoarbeten 2892 ¢
28.6Tillverkning av bestick, verktyg och andra järnhandelsvaror 289 ¢
28.61Tillverkning av bestick 2893 ¢
28.62Tillverkning av verktyg och redskap 2893 ¢
28.63Tillverkning av lås och gångjärn 2893 ¢
179
| Bilaga 3 | SOU 2003:48 |
28.7 Annan metallvarutillverkning 289 ¢
28.71Tillverkning av stålfat o.d. behållare 2899 ¢
28.72Tillverkning av lättmetallförpackningar 2899 ¢
28.73Tillverkning av metalltrådvaror 2899 ¢
28.74Tillverkning av nitar, skruvar, kedjor och fjädrar 2899 ¢
28.75Övrig metallvarutillverkning 2899 ¢
UNDERAVDELNING DK: TILLVERKNING AV MASKINER SOM EJ INGÅR I ANNAN UNDERAVDELNING
29 TILLVERKNING AV MASKINER SOM EJ INGÅR I ANNAN UNDERAVDELNING
29.1Tillverkning av maskiner för alstrande och användning av mekanisk kraft utom motorer för luftfartyg och fordon 291 ¢
29.11Tillverkning av motorer och turbiner utom för luftfartyg och fordon 2911 ¢
29.12Tillverkning av pumpar och kompressorer 2912 ¢
29.13Tillverkning av kranar och ventiler 2912 ¢
29.14Tillverkning av lager, kugghjul och andra delar för kraftöverföring 2913 ¢
29.2Tillverkning av andra maskiner för allmänt ändamål 291 ¢
29.21Tillverkning av ugnar och brännare 2914 ¢
29.22Tillverkning av lyft- och godshanteringsanordningar 2915 ¢
29.23Tillverkning av maskiner och apparater för kyla och ventilation utom för hushåll 2919 ¢
29.24Övrig tillverkning av maskiner för allmänt ändamål 2919 ¢
29.3Tillverkning av jord- och skogsbruksmaskiner 292 ¢
29.31Tillverkning av traktorer 2921 ¢
29.32Tillverkning av andra jord- och skogsbruksmaskiner 2921 ¢
29.4Tillverkning av verktygsmaskiner 292 ¢
29.40Tillverkning av verktygsmaskiner 2922
29.5Tillverkning av andra specialmaskiner 292 ¢
29.51Tillverkning av maskiner för metallurgi 2923 761/93
3037/90
Rev. 3 Benämning
180
SOU 2003:48 Bilaga 3
Undergrupp Grupp
29.52 Tillverkning av
29.53Tillverkning av maskiner för framställning av livsmedel, drycker och tobaksvaror 2925 ¢
29.54Tillverkning av maskiner för produktion av
29.55Tillverkning av maskiner för produktion av massa, papper och papp 2929 ¢
29.56Tillverkning av övriga specialmaskiner 2929 ¢
29.6Tillverkning av vapen och ammunition 292 ¢
29.60Tillverkning av vapen och ammunition 2927 ¢
29.7Tillverkning av hushållsmaskiner och hushållsapparater som ej ingår i annan huvudgrupp 293 ¢
29.71Tillverkning av elektriska hushållsmaskiner och hushållsapparater 2930 ¢
29.72Tillverkning av
UNDERAVDELNING DL: TILLVERKNING AV EL- OCH OPTIKPRODUKTER
30 TILLVERKNING AV KONTORSMASKINER OCH DATORER
30.0 Tillverkning av kontorsmaskiner och datorer 300 ¢
30.01 Tillverkning av kontorsmaskiner 3000 ¢
30.02 Tillverkning av datorer och annan informationsbehandlingsutrustning 3000 ¢
31 TILLVERKNING AV ANDRA ELEKTRISKA MASKINER OCH ARTIKLAR
31.1Tillverkning av elmotorer, generatorer och transformatorer 311 ¢
31.10Tillverkning av elmotorer, generatorer och transformatorer 3110 ¢
31.2Tillverkning av eldistributions- och elkontrollapparater 312 ¢
31.20Tillverkning av eldistributions- och elkontrollapparater 3120 ¢
31.3Tillverkning av elektrisk tråd och kabel 313 ¢
181
Bilaga 3 SOU 2003:48
| 31.30 Tillverkning av elektrisk tråd och kabel 3130 ¢ | |
| 31.4 Batteri- och ackumulatortillverkning 314 ¢ | |
| 31.40 Batteri- och ackumulatortillverkning 3140 ¢ | |
| 31.5 Tillverkning av belysningsarmatur, glödlampor och | lys- |
| rör 315 ¢ | |
| 31.50 Tillverkning av belysningsarmatur, glödlampor och | lys- |
| rör 3150 ¢ | |
| 761/93 | |
| 3037/90 |
|
| 19 | |
| Huvudgrupp | |
| Nyckel ISIC | |
| Rev. 3 Benämning | |
| Undergrupp | |
| Grupp | |
| 31.6 Övrig tillverkning av elapparatur 319 ¢ |
31.61Tillverkning av övrig elapparatur för motorer och fordon 3190 ¢
31.62Diverse övrig tillverkning av elapparatur 3190 ¢
32 TILLVERKNING AV TELEPRODUKTER
32.1Tillverkning av elektroniska komponenter 321 ¢
32.10Tillverkning av elektroniska komponenter 3210 ¢
32.2Tillverkning av radio- och
32.20Tillverkning av radio- och
32.3Tillverkning av radio- och
32.30Tillverkning av radio- och
33 TILLVERKNING AV PRECISIONSINSTRUMENT, MEDI- CINSKA OCH OPTISKA INSTRUMENT SAMT UR
33.1Tillverkning av medicinsk, kirurgisk och ortopedisk utrustning 331 ¢
33.10Tillverkning av medicinsk, kirurgisk och ortopedisk utrustning 3311 ¢
33.2Tillverkning av instrument och apparater för mätning, kontroll, provning, navigering och andra ändamål utom industriell processtyrning 331 ¢
182
| SOU 2003:48 | Bilaga 3 |
33.20 Tillverkning av instrument och apparater för mätning, kontroll, provning, navigering och andra ändamål utom industriell processtyrning 3312 ¢
33.3Tillverkning av instrument för styrning av industriella processer 331 ¢
33.30Tillverkning av instrument för styrning av industriella processer 3313 ¢
33.4Tillverkning av optiska instrument och fotoutrustning 332 ¢
33.40Tillverkning av optiska instrument och fotoutrustning 3320 ¢
33.5Urtillverkning 333 ¢
33.50 Urtillverkning 3330 ¢ 761/93
3037/90
Rev. 3 Benämning Undergrupp Grupp
UNDERAVDELNING DM: TILLVERKNING AV TRAN- SPORTMEDEL
34 TILLVERKNING AV MOTORFORDON, SLÄPFORDON OCH PÅHÄNGSVAGNAR
34.1Motorfordonstillverkning 341 ¢
34.10Motorfordonstillverkning 3410 ¢
34.2Tillverkning av karosserier för motorfordon; tillverkning av släpfordon och påhängsvagnar 342 ¢
34.20Tillverkning av karosserier för motorfordon; tillverkning av släpfordon och påhängsvagnar 3420 ¢
34.3Tillverkning av delar och tillbehör till motorfordon och motorer 343 ¢
34.30Tillverkning av delar och tillbehör till motorfordon och motorer 3430 ¢
35 TILLVERKNING AV ANDRA TRANSPORTMEDEL
35.1 Byggande och reparation av fartyg och båtar 351 ¢ 35.11 Byggande och reparation av fartyg 3511 ¢
183
| Bilaga 3 | SOU 2003:48 |
35.12 Byggande och reparation av fritidsbåtar 3512 ¢
35.2Tillverkning av rälsfordon 352 ¢
35.20Tillverkning av rälsfordon 3520 ¢
35.3Tillverkning av luftfartyg och rymdfarkoster 353 ¢
35.30Tillverkning av luftfartyg och rymdfarkoster 3530 ¢
35.4Tillverkning av motorcyklar och cyklar 359 ¢
35.41Tillverkning av motorcyklar 3591 ¢
35.42Tillverkning av cyklar 3592 ¢
35.43Tillverkning av invalidfordon 3592 ¢
35.5Övrig transportmedeltillverkning 359 ¢
35.50Övrig transportmedeltillverkning 3599 ¢
UNDERAVDELNING DN: ÖVRIG TILLVERKNING
36 TILLVERKNING AV MÖBLER; ANNAN TILLVERK- NING
36.1 Tillverkning av möbler 361 ¢
36.11Tillverkning av sittmöbler och säten 3610 ¢
36.12Tillverkning av andra kontors- och butiksmöbler 3610 ¢
36.13Tillverkning av andra köksmöbler 3610 ¢
36.14Tillverkning av andra möbler 3610 ¢
761/93 3037/90
Rev. 3 Benämning Undergrupp Grupp
36.15 Tillverkning av madrasser 3610 ¢
36.2Tillverkning av smycken, guld- och silversmedsvaror 369 ¢
36.21Prägling av mynt och medaljer 3691 ¢
36.22Tillverkning av smycken och andra guld- och silversmedsvaror 3691 ¢
36.3Tillverkning av musikinstrument 369 ¢
36.30 Tillverkning av musikinstrument 3692 ¢
36.4Tillverkning av sportartiklar 369 ¢
36.40Tillverkning av sportartiklar 3693
36.5Tillverkning av spel och leksaker 369 ¢
184
| SOU 2003:48 | Bilaga 3 |
36.50 Tillverkning av spel och leksaker 3694 ¢
36.6 Diverse övrig tillverkning 369 ¢
36.61Tillverkning av bijouterivaror 3699 ¢
36.62Tillverkning av borstbinderiarbeten 3699 ¢
36.63Diverse annan tillverkning 3699 ¢
37 ÅTERVINNING
37.1Återvinning av skrot och avfall av metall 371 ¢
37.10Återvinning av skrot och avfall av metall 3710 ¢
37.2Återvinning av skrot och avfall av
37.20Återvinning av skrot och avfall av
185
Bilaga 4
Konkurrensrådets rapport: Vilka företag omfattas av transparensdirektivet?
1Uppdraget
Konkurrensrådet har av Transparensutredningen fått ett uppdrag att undersöka vilka företag som omfattas av transparensdirektivet. Kartläggningen bör också enligt uppdraget visa vilka företag som skulle omfattas, om man med hänsyn till svenska intressen väljer att tillämpa reglerna på en vidare krets av företag (enligt lämpliga och lätt avgränsbara kriterier). Hänsyn skall tas till de oklarheter som kan råda huruvida ett visst svenskt företag omfattas av direktivet, t.ex. om vissa företag har en särskild rättighet i direktivets mening eller om ett företag bedriver en annan verksamhet vid sidan av den konkurrensskyddade. Om möjligt bör undersökningen även beakta sådana företag men ange osäkerheten.
Undersökningen angår tre huvudkategorier av företag, i enlighet med direktivet. För det första de offentliga företag som omfattas av artikel 1.1 om öppen redovisning av statliga finansiella förbindelser. För det andra offentliga och privata företag som skall ha en separat redovisning enligt artikel 1.2. För det tredje offentliga företag inom tillverkningsindustrin för vilka årlig information skall lämnas enligt artikel 5a.
Undersökningen har gjorts parallellt med arbetet inom Transparensutredningen och efter samråd med utredningen. Denna promemoria har dock Konkurrensrådet upprättat självständigt.
2Utgångspunkter för undersökningen
Syftet med direktivet är att underlätta för kommissionen att granska ärenden om statsstöd enligt bestämmelserna i fördragets artiklar 87 och 88, eller konkurrensbestämmelserna enligt fördragets artiklar 81 och 82. Även bestämmelserna om statsstöd hänförs till EG:s konkurrensregler.
187
| Bilaga 4 | SOU 2003:48 |
Det huvudsakliga problem som motiverar direktivets äldre bestämmelser om öppen redovisning och årlig rapportering av tillverkningsföretag är främst att det inom ramen för finansiella förbindelser mellan offentliga myndigheter och deras företag kan förekomma transaktioner som i realiteten utgör stöd oförenliga med den gemensamma marknaden. En öppen redovisning av vilka medel som tillförts och hur de har använts är en förutsättning för att detta skall gå att granska på ett tillfredsställande sätt i efterhand.
Det bakomliggande problemet som motiverar tranparensdirektivets bestämmelser om separat redovisning är i princip att det finns företag som samtidigt bedriver konkurrensutsatt och skyddad affärsverksamhet
Det finns också en risk att företag som fått ett legalt monopol eller bedriver annan affärsverksamhet inom
När ett företags
Det kan påpekas att behovet av att granska ekonomiska redovisningar med avseende på ovan nämnda aspekter med hänsyn till EG:s konkurrensregler kan finnas även om ett företag bara bedriver verksamhet inom
En undersökning av vilka företag som omfattas av direktivet förutsätter att vissa begrepp närmare preciseras. Nedan redovisas de oklarheter som kan bedömas föreligga i direktivet, samt ett försök att närmare precisera och tolka dessa oklarheter. Försöken till tolkning görs då med utgångspunkt i syftet med transparensdirektivet.
188
| SOU 2003:48 | Bilaga 4 |
3Offentliga företag som omfattas av artikel 1.1 om öppen redovisning av statliga finansiella förbindelser
En förutsättning för att ett företag omfattas av artikel 1.1 i direktivet är att
•företaget skall vara ägt eller kontrollerat av en offentlig myndighet i enlighet med direktivet,
•företaget har en total nettoomsättning som överstiger 40 miljoner euro (800 miljoner euro i balansomslutning för kreditinstitut), och att
•företagets verksamhet påverkar samhandeln.
Direktivet innehåller också ett undantag för centralbanker som inte behandlas ytterligare här.
3.1Vilka är offentliga myndigheter i enlighet med direktivet?
Med offentliga myndigheter menas enligt artikel 2.1a alla offentliga myndigheter inbegripet staten och regionala och lokala myndigheter, samt alla övriga territoriella myndigheter. Hit hör således statliga myndigheter, kommuner och landsting. Även sammanslutningar av offentliga myndigheter måste rimligen räknas hit, t.ex. kommunalförbund och regionala trafikhuvudmän (en sammanslutning av ett landsting och ett antal kommuner som gemensamt har ett huvudansvar för viss kollektivtrafik).
3.2Vilka är företag i direktivets mening?
Av direktivet framgår inte direkt att det företagsbegrepp som används (”undertaking”) är liktydigt med det företagsbegrepp som används inom konkurrenslagstiftningen. Det är dock naturligt att utgå från detta.
Av förarbetena (prop. 1992/93:56, s. 669) framgår att den svenska konkurrenslagens företagsbegrepp skall tolkas på samma sätt som begreppet undertaking inom EG och att även följa den utveckling som begreppet genomgår i
I 3 § svenska konkurrenslagen definieras företag som en fysisk eller juridisk person som driver verksamhet av ekonomisk eller kommersiell natur. Till den del sådan verksamhet består av myndig-
189
| Bilaga 4 | SOU 2003:48 |
hetsutövning omfattas den dock inte av begreppet företag. Med företag avses också en sammanslutning av företag.
Verksamhet av kommersiell eller ekonomisk natur innefattar i princip verksamhet som är inriktad på att tillhandahålla varor, tjänster eller andra nyttigheter. Vidare skall verksamheten bl.a. ha någon form av varaktighet. Både privata företag, offentliga myndigheter och ideella organisationer kan utgöra företag i lagens mening.
3.3Vilka är offentliga företag i direktivets mening?
Med offentliga företag avses i artikel 2.1c företag över vilka de offentliga myndigheterna har ett dominerande inflytande. Ett sådant inflytande skall presumeras när offentliga myndigheter, direkt eller indirekt, äger 50 % eller mer av företagets eget kapital, kontrollerar mer än hälften av rösterna i företagets styrelse eller har rätt att utse mer än hälften av rösterna i styrelsen eller annat ledningsorgan.
Att bolag som helt ägs av staten, kommuner eller landsting är att se som offentliga företag i direktivets mening är givet. Hit skall även räknas bolag där offentliga myndigheter har ett dominerande inflytande, t.ex. majoritetsägda bolag. Viss oklarhet kan råda kring bolag där det offentliga är minoritetsägare men utser majoriteten av styrelseledamöterna.
När det gäller statliga myndigheter, kommuner och landsting finns tre skäl för att dessa också kan ses som företag i denna mening, förutsatt att man bedriver verksamhet av ekonomisk eller kommersiell natur.
•Myndigheters agerande kan prövas mot statsstödsbestämmelserna och konkurrensbestämmelserna.
•Inom
•Ett av kriterierna för dominerande inflytande över företaget är att en offentlig myndighet har rätt att utse fler än hälften av medlemmarna i företagets administrativa eller verkställande ledning eller i dess styrelse. En sådan formulering exkluderar inte företag bedrivna i myndighetsform, eftersom även myndigheter har en administrativ ledning och ibland även en styrelse.
190
| SOU 2003:48 | Bilaga 4 |
En diskussion om begreppet offentligt företag återfinns bl.a. i publikationen ”Konkurrenslagen” (Carlsson, Söderlind, Ulriksson 1999, Nordstedts Juridik AB, sid.
I publikationen räknas upp ett antal offentliga verksamheter som författarna anser inte innefattas av begreppet myndighetsutövning och därför normalt får ses som företagsverksamhet i konkurrenslagens mening. Hit hör sjukvård, åldringsvård och skolväsen.
Beträffande myndigheter måste också avgränsningen av ”företaget” klargöras. I denna undersökning har antagits att varje kommun och landsting är ett företag (en annan sak är att det oftast bara är delar av dessa rättssubjekt som skall klassificeras som företag). När det gäller staten finns rättspraxis som tyder på att man kan se varje statlig myndighet som ett företag. Detta synsätt gäller också i denna undersökning.
3.4Vilka företag kommer omfattas av artikel 1.1?
Ett relativt stort antal företag omfattas av både artikel 1.1 och 1.2 i direktivet. Dessa redovisas mer utförligt i kapitel 4 nedan. Det kan dock bedömas att vissa företag saknar skyddad affärsverksamhet och därför enbart har affärsverksamhet av annat slag. Ett tiotal sådana återfinns i tabellbilagan (se tabell 5).
4Offentliga och privata företag som skall ha en separat redovisning
En förutsättning för att ett företag omfattas av artikel 1.2 i direktivet om skyldighet att ha separat redovisning är att följande kriterier är uppfyllda:
•Företaget bedriver en verksamhet med exklusiv eller särskild rättighet beviljad av en medlemsstat1, eller har anförtrotts att tillhandahålla tjänster av allmänt ekonomiskt intresse och får
1 Även rättigheter beviljade av en offentlig myndighet för medlemsstatens räkning torde omfattas.
191
| Bilaga 4 | SOU 2003:48 |
statligt stöd i någon form (direkt eller indirekt) för att tillhandahålla sådan verksamhet.
•Företaget bedriver vid sidan av ovanstående verksamhet även annan affärsverksamhet.
•Företaget har en total nettoomsättning som överstiger 40 miljoner euro (800 miljoner euro i balansomslutning för kreditinstitut).
•Företagets verksamhet påverkar samhandeln i nämnvärd utsträckning.
Företagsbegreppet får här antas sammanfalla med företagsbegreppet enligt artikel 1.1. I detta fall omfattas dock även privata företag av skyldigheten, i den mån samtliga fyra kriterier är uppfyllda.
4.1Verksamhet med exklusiv rättighet
”Exklusiva rättigheter” definieras enligt artikel 2.1.f som en rättighet beviljad av medlemsstat att bedriva en tjänst med ensamrätt inom ett bestämt geografiskt område. Ensamrätten skall vara fastställd i lag eller annan författning eller något administrativt instrument.
Begreppet exklusiv rättighet får i sammanhanget ses som relativt tydligt begrepp, även om vissa oklarheter råder även här. Ensamställningen behöver t.ex. inte vara stadgad i lag, vilket innebär att man kan tänka sig att även ensamställningar till följd av åligganden från staten kan inbegripas. Begreppet ensamställning kan också diskuteras. Ytterst är det en fråga om hur man avgränsar verksamhetens art.
Följande exempel på verksamheter med exklusiv rätt genom legalt monopol kan redovisas:
•Apoteksbolagets försäljning av läkemedel i detaljhandelsledet
•Systembolagets försäljning av sprit, vin och starköl i detaljhandelsledet
•Svensk Bilprovnings årliga bilprovningsverksamhet (bör troligen ses som myndighetsutövning)
•SJ:s tågtrafik på vissa järnvägslinjer (t.ex. Stockholm Göteborg)
•Svenska spels monopol på vissa spelformer
192
| SOU 2003:48 | Bilaga 4 |
Det finns också faktiska ensamställningar som grundar sig på att ett företag ålagts ett uppdrag av unik karaktär. Det är då inte frågan om legala monopol med förbud för andra att producera motsvarande tjänst, men karaktären på verksamheten gör ändå att ensamställningen ofta är given. Hit hör t.ex.:
•Luftfartsverkets drift av statliga flygplatser för civil luftfart
•Telias förvaltning av kopparnätet
•Svenska Kraftnäts drift av stamnätet för el
•Olika elföretags drift av regionala elnät
•Kommunal fjärrvärmeproduktion
•SOS Alarm Sveriges samordning av räddningstjänst
•Akademiska Hus och Svenska Specialfastigheters uthyrning av ändamålsfastigheter
•ALMI Företagspartners speciella rådgivning och utlåning till mindre företag
•Svensk Exportkredits administration av statsstödda krediter och statens biståndskreditsystem
I samtliga fall rör det sig om företag som förvaltar ett av staten eller en av kommun ägt infrastrukturellt ”nät”, varför det kan hävdas att även dessa verksamheter kan ses som exklusiva. Har t.ex. Svenska kraftnät tilldelats uppgiften att förvalta statens stamnät för el, kan ingen annan göra det. Det kan också noteras att de ovan redovisade bolagen och affärsverken knappast har någon möjlighet att avstå från att utföra dessa tjänster. Det är dock fullt möjligt att dessa tjänster också kan klassificeras som verksamheter av allmänt ekonomiskt intresse.
Det bör noteras att verksamheter av ekonomisk art som bedrivs i form av legala monopol också under vissa omständigheter kan ses som myndighetsutövning. De tre ovan redovisade exemplen på legala monopol har i och för sig ett stort mått av affärskaraktär och ganska ringa myndighetsutövning, varför det kan uppfattas som naturligare att betrakta dessa verksamheter som affärsverksamhet och inte myndighetsutövning.
Det kan också noteras att företag som bedriver viss verksamhet kan vara undantagna från transparensdirektivet därför att de omfattas av särskilda bestämmelser om separat redovisning. Det gäller t.ex. företag som bedriver elnätsverksamhet.
193
| Bilaga 4 | SOU 2003:48 |
4.2Verksamhet med särskilda rättigheter
Skillnaden mellan exklusiva och särskilda rättigheter verkar vara ganska tydlig. Däremot synes gränsdragningen mellan en verksamhet som drivs med stöd av särskild rättighet och en verksamhet av allmänt ekonomiskt intresse (se nedan) vara otydlig.
”Särskilda rättigheter” definieras enligt artikel 2.1 f g som rättigheter som en medlemsstat beviljar ett begränsat antal företag genom lag eller annan författning eller något administrativt instrument (på engelska: legislative, regulatory or administrative instruments) som, inom ett bestämt geografiskt område,
•på annat sätt än utifrån objektiva, proportionerliga och ickediskriminerande kriterier begränsar antalet företag som har tillstånd att tillhandahålla en viss tjänst eller utföra en viss verksamhet till två eller flera,
•ger flera konkurrerande företag, på andra sätt än dessa kriterier, tillstånd att tillhandahålla en viss tjänst eller utföra en viss verksamhet, eller
•ger ett eller flera företag, på annat sätt än dessa kriterier, författningsenliga fördelar som i väsentlig grad påverkar andra företags möjligheter att tillhandahålla samma tjänst eller bedriva samma verksamhet på i allt väsentligt lika villkor.
I denna definition görs sålunda en åtskillnad mellan lagstadgande, reglerande och administrativa instrument. De två sistnämnda instrumenten får då antas vara av annan art än svensk lag. Om rättigheterna t.ex. regleras i en förordning för en myndighet så skulle sådana styrinstrument kunna uppfattas som reglerande och/eller administrativa instrument för att säkerställa vissa särskilda rättigheter. De har en tvingande karaktär för myndigheten, samtidigt som andra aktörer i praktiken utestängs från möjligheten att tillhandahålla samma slags tjänst.
De två första strecksatserna talar om flera företag, medan den sista strecksatsen talar om ett eller flera företag. En tolkning är då att särskilda rättigheter inte nödvändigtvis behöver ha delats ut till fler än en aktör.
Ett exempel på särskilda rättigheter skulle kunna vara sändningsrätter för TV och radio. I normalfallet är det dock enbart privata företag som söker och erhåller sådana sändningsrätter och normalt får de heller inget statligt ekonomiskt stöd för att tillhandahålla verksamheten ifråga. Oftast brukar dessutom proceduren där sänd-
194
| SOU 2003:48 | Bilaga 4 |
ningsrätterna delas ut ha en konkurrensneutral karaktär, t.ex. att den som är beredd att betala mest får köpa sändningsrätten.
Högskolorna skulle kunna beskrivas som företag med särskilda rättigheter. Rättigheten att tillhandahålla högre utbildning (S- sektorn) tillkommer ett begränsat antal universitet och andra högskolor och kan inte erhållas av vilket utbildningsföretag som helst. De får också ersättning från staten för att producera denna utbildning. Eftersom det finns flera högskolor är rätten samtidigt inte exklusiv. De får också anses vara företag i konkurrenslagens mening. Det är även känt att de bedriver en ganska omfattande konkurrensutsatt verksamhet (annan affärsverksamhet).
Om högskolornas ordinarie utbildningsverksamhet klassificeras som skyddad affärsverksamhet (t.ex. med särskilda rättigheter) kommer ett drygt
4.3Tjänster av allmänt ekonomiskt intresse
Tjänster av allmänt ekonomiskt intresse definieras av Europeiska kommissionen i ett meddelande 20 november 1996 enligt följande:
Tjänster av allmänt ekonomiskt intresse är tjänster som utförs på affärsmässiga grunder men som bedöms ligga i allmänhetens intresse och som därför omfattas av särskilda förpliktelser från medlemsstaternas sida. Detta omfattar i synnerhet en rad tjänster som rör transporter, energi och kommunikation.
Kommissionens definition är otydlig, förmodligen med avsikt. Kommissionen har i meddelanden framhållit att det åligger medlemsstaterna att tydligt definiera när man anser att en viss verksamhet skall utgöra en verksamhet av allmänt ekonomiskt intresse.
Med utgångspunkt i allmänt språkbruk torde man med begreppet ”ekonomiskt intresse” mena att man säljer varor eller tjänster på (i någon mening) affärsmässig grund (inte nödvändigtvis vinstsyftande). Med begreppet ”verksamhet av allmänt intresse” torde normalt menas en verksamhet som från samhällsekonomisk utgångspunkt är värdefull, men som är svår att organisera på en vanlig konkurrensutsatt marknad. Samhället får då på ett eller annat sätt säkerställa att produktionen kommer till stånd.
195
| Bilaga 4 | SOU 2003:48 |
Som framgår av kommissionens tolkningsmeddelande rör det sig ofta om infrastrukturell verksamhet (transporter, energi, kommunikation). En förutsättning för separat redovisning är dessutom att någon form av ekonomiskt stöd föreligger från det offentliga. Exempel på verksamhet av allmänt ekonomiskt intresse som kan omfattas av kravet på separat redovisning skulle då kunna vara:
•Postens rikstäckande kassaservice
•Banverkets drift av det statliga järnvägsnätet
•Vägverkets produktion och underhåll av det allmänna vägnätet
•Sjöfartsverkets lots- och isbrytningsverksamhet, samt produktion av sjökort
•SMHI:s väderstationer för produktion av meteorologiska uppgifter
•SCB:s produktion av grundläggande nationell statistik
•Lantmäteriets drift av fastighets- och kartdatabaser, samt produktion av kartor
•Teracoms drift av rundradionätet för radio- och
Typiskt i dessa fall är att ett bolag eller myndighet blivit tilldelad uppgiften av staten (eller en kommun) att sköta verksamheten i fråga. Typiskt är också att bolaget/myndigheten i princip är ensam om att tillhandahålla verksamheten i fråga, eller vart fall har erhållit en påtaglig särställning, utan att det är frågan om ett legalt monopol. Det finns därför en karaktär av naturliga monopol över verksamheter av detta slag. Den naturliga lösningen är då oftast att man låter en offentlig aktör driva verksamheten.
Samtliga ovan uppräknade aktörer har parallellt betydande konkurrensutsatt verksamhet och uppbär ett årligt ekonomiskt statligt stöd från staten (direkt eller indirekt). Som företag uppfyller de även direktivets omsättningskriterium.. De torde därför omfattas av transparensdirektivet. En förteckning över dessa företag återfinns i tabellbilagan (se tabell 1 och 2).
Av dessa ovan uppräknade verksamheter så är det idag endast Postens kassaservice som uttryckligen klassificerats av Sverige som en tjänst av allmänt ekonomiskt intresse (se lagen om grundläggande kassaservice, SFS 2001:1276). Inget hindrar dock statsmakterna från att tydligt definiera andra verksamheter som tjänst av allmänt ekonomiskt intresse. Möjligheterna begränsas dock av praxis som utvecklas inom EU om vad som kan godtas som tjänster av allmänt ekonomiskt intresse.
196
| SOU 2003:48 | Bilaga 4 |
Under rubriken 4.1 ovan finns en redovisning av ett tiotal verksamheter av exklusiv karaktär som samtidigt inte är att betrakta som legala monopol. Det är en klassificeringsfråga om dessa också skall rubriceras som tjänster av allmänt ekonomiskt intresse.
4.4Vilka företag enligt 4.3 ovan får offentligt stöd?
De företag som redovisas under rubrik 4.3 får normalt ett årligt ekonomiskt stöd från staten. Stödet kan förekomma mer indirekt genom att företaget internt har ”gungor och karuseller”, där vissa verksamheter bedrivs med stort överskott, andra med underskott. Sjöfartsverket är ett exempel på en sådan myndighet. Där bedrivs lots- och isbrytningsverksamheten med tydliga underskott, medan sjöfartsinspektioner, som närmast får ses som ren myndighetsutövning, genererar ett stort årligt överskott som verket får behålla.
Några av de företag som nämns under rubriken 4.1 (Luftfartsverket, Svenska Kraftnät och kommunala fjärrvärmeproducenter) är företag som normalt klarar sig på egna meriter utan årliga offentliga stöd. I så fall kan de inte klassificeras som verksamhet av allmänt ekonomiskt intresse som uppbär offentliga stöd. Det bör samtidigt påpekas att frågan om offentlig stöd i detta sammanhang är problematisk. Kanske har de t.ex. erhållit statligt stöd enstaka år. Det kan också diskuteras hur man här skall se på de ursprungliga investeringar som staten gjort för att bygga upp infrastruktur av detta slag och som dessa företag i något historiskt läge fått uppdraget att förvalta. Det går därmed att hävda att verksamhet av detta slag historiskt alltid förutsatt en offentlig kapitaluppbyggnad.
4.5Annan verksamhet
Med annan verksamhet bör i princip menas konkurrensutsatt verksamhet. Om företaget inte bedrev någon sådan skulle det heller inte föreligga något problem sett från utgångspunkten att ärenden skall prövas mot konkurrens- eller statsstödsbestämmelser.
När det gäller att bedöma om en viss verksamhet är konkurrensutsatt är begreppet ”relevant marknad” centralt inom den europeiska konkurrensrätten. Avgränsningen av relevant marknad beskrivs i Europeiska kommissionens tillkännagivande om definitionen av relevant marknad i gemenskapens konkurrenslagstiftning.
197
| Bilaga 4 | SOU 2003:48 |
Konkurrensverket har med utgångspunkt i detta tillkännagivande redovisat följande uppfattning om hur den relevanta marknaden skall bestämmas. Den relevanta produktmarknaden omfattar de produkter som köparna anser vara utbytbara, dvs. sådana produkter som på grund av pris, funktion och egenskaper i övrigt kan tillfredsställa samma behov hos köparen. Den relevanta geografiska marknaden omfattar det område inom vilket de berörda företagen tillhandahåller de relevanta produkterna eller tjänsterna, inom vilket konkurrensvillkoren är tillräckligt likartade och som kan skiljas från angränsande geografiska områden framför allt på grund av väsentliga skillnader i konkurrensvillkoren. Av betydelse är bl.a. produkternas beskaffenhet och egenskaper, förekomsten av hinder för marknadsinträde, kundpreferenser, väsentliga skillnader i företagens marknadsandelar mellan angränsande geografiska områden eller betydande prisskillnader.
En tanke är att knyta an till detta synsätt när man ställer sig frågan om en viss verksamhet i ett företag är konkurrensutsatt. Det bör samtidigt påpekas att det inte är självklart hela den del av företagets verksamhet som inte är att hänföra till
Ett problem kan vara att offentliga företag som omfattas av artikel 1.2 enbart har en annan affärsverksamhet av ringa omfattning. Sådana offentlig företag utgör i praktiken inte något större problem från statsstöds- eller konkurrenssynpunkt, då man inte har någon större konkurrensutsatt verksamhet att föra över ekonomiska resurser till. Det kan därför uppkomma ett behov av någon form av ”bagatellundantag” för myndigheter som bedriver konkurrensutsatt affärsverksamhet i ringa omfattning. Erfarenhetsmässigt är det dock svårt att formulera sådana bagatellundantag på ett bra sätt. Eventuellt kan samhandelskriteriet fungera som ett sådant bagatellundantag i praktiken.
Det bör noteras att även verksamheter med särskilda rättigheter i vissa lägen skulle kunna uppfattas som konkurrensutsatta. Om flera än ett företag har sådana rättigheter kan dessa i någon mening sägas konkurrera med varandra.
198
| SOU 2003:48 | Bilaga 4 |
4.6Frågan om kommuner och landsting
Som framgår ovan kan även kommuner och landsting räknas som företag i konkurrenslagens mening. Som också framgått är definitionen av företagsbegreppet vidsträckt, även verksamhet som sjukvård, åldringsvård och skola kan räknas hit.
Avgörande är också hur man skall klassificera kommunal och landstingskommunal verksamhet. Är t.ex. skola, barnomsorg, äldrevård, sjukvård, företagshälsovård, tandvård och kollektivtrafik att betrakta som affärs- eller myndighetsverksamhet? I många kommuner bedrivs sådana verksamheter som en typ av affärsverksamhet, med egenregienheter som deltar i upphandling i konkurrens med privata företag och kundvalsmodeller där ”producenterna” får konkurrera om kunderna. Åtminstone i några av de ovan uppräknade exemplen (barnomsorg, äldrevård, tandvård, företagshälsovård och kollektivtrafik) får också kunderna betala en icke oväsentlig andel av kostnaderna med egna avgifter/priser, vilket förstärker affärskaraktären. Självklart ses också verksamhet av dessa slag som affärer av alla privata aktörer på dessa marknader.
Att det i övrigt finns affärsverksamhet av annan art i kommuner och landsting är helt klarlagt. En sådan sektor är fritids- och turistsektorn, där man ofta driver t.ex. hotell, stugbyar, campingplatser, äventyrsbad, bowlinghallar och caféer. Ofta bedrivs dessa verksamheter inom ramen för en kommuns fritidsnämnd. Ett annat exempel är utbildningsområdet, där gymnasieskolor (i likhet med högskolor) får bedriva uppdragsutbildning på den öppna marknaden vid sidan av den anslagsfinansierade grundutbildningen. En tredje sektor är fastighetsområdet, där kommuner är aktiva på marknaden för uthyrning av både bostäder och kontorslokaler. Dessa verksamheter bedrivs ofta, men inte alltid, i bolagsform. Konkurrensrådet har i sitt arbete mött ytterligare ett stort antal exempel på konkurrensutsatt verksamhet som bedrivits inom kommuner. Inom landstingsområdet finns också motsvarande exempel, men inte i lika stor omfattning.
När en viss verksamhet inom en kommun eller ett landsting definieras som företag måste samtidigt en klassificering i transparensdirektivets mening göras huruvida det rör sig om en skyddad verksamhet (exklusiv rätt, särskild rätt, verksamhet av allmänt ekonomiskt intresse) eller annan affärsverksamhet. Att annan affärsverksamhet finns inom kommuner och landsting framgår ovan. Frågan är då hur man skall klassificera sjukvård, tandvård, skola,
199
| Bilaga 4 | SOU 2003:48 |
åldringsvård etc. Om åtminstone delar av dessa verksamheter är att se som skyddad företagsverksamhet måste dessa kommuner och landsting upprätta en särredovisning i enlighet med artikel 1.2. Om däremot all företagsverksamhet inom kommuner och landsting klassificeras som annan affärsverksamhet omfattas de enbart att av bestämmelserna om öppen redovisning i enlighet med artikel 1.1.
Det skulle krävas en enkätundersökning till landets alla 290 kommuner och
4.7Frågan om kommunala och landstingsägda bolag
En del bolag ägda av kommuner och landsting kommer också att omfattas av direktivets bestämmelser. Inom ramen för denna undersökning har det inte varit möjligt att göra en individuell bedömning av alla kommunala och landstingsägda bolag. Viss information av intresse kan dock erhållas från aggregerad statistik från SCB (Statistiska meddelanden, OE 27 0201).
Enligt denna statistik finns totalt 1447 kommunala och landstingsägda bolag. Dessa omsätter totalt 134,6 miljarder kronor, eller 93 miljoner kronor per företag. Det får därför antas att en klar majoritet av dessa bolag underskrider direktivets omsättningskriterium.
De bolag som kommer omfattas av direktivet är främst verksamma i de stora kommunerna, Av statistiken framgår att 158 kommunala och landstingsägda bolag har sitt säte i storstadskommuner. Dessa omsätter i genomsnitt 305 miljoner kronor per företag. Det kan därför antas att det ändå är ganska många kommunala och landstingsägda bolag som uppfyller omsättningskriteriet om 40 miljoner euro. I den mån de bedriver både skyddad och
200
| SOU 2003:48 | Bilaga 4 |
Drygt hälften av alla dessa bolag (735 av totalt 1447) bedriver verksamhet inom fastighets- och uthyrningsområdet, dvs. det rör sig om bostadsföretag och företag som hyr ut
Den näst vanligaste branschområdet för kommunala företag (318 bolag) är
Det är också vanligt med kommunala och landstingsägda bolag inom transportsektorn samt inom turist- och fritidssektorn. Dessa företag kan i huvudsak betraktas som konkurrensutsatta. När de gäller trafikföretag kan de dock ibland åtnjuta någon form av särskilda rättigheter, som innebär att sådan verksamhet skall klassificeras som skyddad affärsverksamhet.
Det bör också noteras att t.ex. ett kommunalt bolag kan driva en viss anläggning, t.ex. en skidanläggning, som ägs av kommunen (och inte av bolaget). Om denna drift sker på uppdrag av kommunen och utan att någon upphandling skett, skulle en sådan verksamhet kunna klassificeras som en skyddad affärsverksamhet.
4.8Privata företag som omfattas av artikel 1.2
Det har inte gått att finna något renodlat privat företag som uppfyller kriterierna enligt artikel 1.2. En enkel förklaring är att när privata företag tillhandahåller tjänster på uppdrag av det offentliga så brukar detta föregås av ett konkurrensneutralt upphandlingsförfarande. Att tilldela ett privat företag en särställning utan föregående upphandling kan strida både mot svenska och europeiska upphandlingsbestämmelser.
TeliaSonera, som kan bedömas ha viss tilldelad rättighet (det s.k. kopparnätet), kan dock komma att kvalificeras som ett privat före-
201
| Bilaga 4 | SOU 2003:48 |
tag då den svenska statens ägoandel numera är endast 46 %. Totalt inklusive den finska statens andel om 19 % finns en offentlig aktiemajoritet. En fråga uppkommer därmed om man kan räkna samman de två staternas ägarandel vid en bedömning huruvida TeliaSonera är att betrakta som ett offentligt eller privat företag.
4.9Skall båda sektorerna ha en separerad redovisning?
En fråga är om det räcker med att en av de båda sektorerna, t.ex. den skyddade, redovisas. Vidare kan frågan ställas om det finns något krav på att den konkurrensutsatta sektorn skall delas upp i flera redovisningsenheter, om företag råkar bedriva flera olika verksamheter av disparat karaktär. Artikel 1.2 a och b indikerar att den separata redovisningen skall behandla båda sektorerna. Det finns argument för att man bör redovisa båda sektorerna, bl.a. ökar tilltron till att redovisningen har den nödvändiga kopplingen till både intern- och externredovisningen.
5Undantag från kraven på öppen och separat redovisning
En öppen redovisning respektive separat redovisning enligt artiklarna 1.1 och 1.2 behöver i vissa fall inte genomföras (se artiklarna 4.1 och 4.2). Ett undantag gäller om företaget enbart bedriver verksamhet som inte kan påverka handeln mellan medlemsstater i nämnvärd omfattning (det s.k. samhandelskriteriet). Undantag görs också om företagets sammanlagda nettoomsättning under de senaste två åren understiger 40 miljoner euro (ca 360 miljoner svenska kronor). För offentliga kreditinstitut är motsvarande tröskelvärde en balansomslutning på 800 miljoner euro (7 200 miljoner svenska kronor). För företag som bedriver verksamhet av allmänt ekonomiskt intresse görs enligt artikel 4.2.c också undantag i de fall statliga stöd beviljas genom en öppet, genomblickbart och
202
| SOU 2003:48 | Bilaga 4 |
5.1Hur skall samhandelskriteriet tolkas?
Analyser av samhandelskriteriet brukar i normalfallet gälla den konkurrensutsatta sektorn, oavsett om eventuella stöd till ett företag ges till denna sektor eller till skyddad verksamhet. Orsaken är att de negativa effekterna normalt uppkommer där företaget möter konkurrens. Det är dock tänkbart att även den skyddade sektorn skulle kunna påverka samhandeln. Därför måste en bedömning göras i varje enskilt fall.
Det är tveksamt att hävda att ett företag, som i övrigt uppfyller alla kriterierna, ändå inte skall lyda under transparensdirektivet på grund av att den konkurrensutsatta sektorn inte skulle påverka samhandeln. Erfarenheter av rättsfall som prövat statsstöds- och konkurrensärenden visar att även ganska ”små” verksamheter kan påverka samhandeln. I rekvisitet ”i nämnvärd utsträckning” finns ändå ett undantag för bagatellfall. En avgörande fråga är om analysen av samhandelspåverkan enbart skall ske med utgångspunkt i efterfrågesidan (dvs. med utgångspunkt från konsumenternas köpbeteende), eller om även utbudssidan (hur företagen på marknaden agerar) kan vägas in.
Mot denna bakgrund har Konkurrensrådet i bilagda lista valt att inte exkludera något företag enbart på denna grund.
5.2Tröskelvärdena
Hur många bolag och myndigheter som ”klarar sig” under nämnda tröskelvärden beror på hur begreppet företag skall tolkas och därmed vilken omsättningen som skall medräknas. Vad det gäller bolag framgår det direkt av årsredovisningen hur stor nettoomsättningen är. Inga offentliga bolag som har en nettoomsättning understigande tröskelvärdena är medtagna i tabellbilagan.
Problemet är myndigheter som bedriver myndighetsverksamhet parallellt med affärsverksamhet. Här finns två möjliga synsätt:
a)hela kommunen, landstinget eller den statliga myndigheten ses som företag, givet att man bedriver någon form av ekonomisk eller kommersiell verksamhet
b)företagsbegreppet avgränsas till den del av myndigheten som kan bedömas utgöra affärsverksamhet.
203
| Bilaga 4 | SOU 2003:48 |
Fördelen med modell a) är att det blir förhållandevis enkelt att avgöra huruvida omsättningskriteriet är uppfyllt eller inte. Om då kommunen, landstinget eller den statliga myndigheten i sin helhet har en total nettoomsättning som överstiger 40 miljoner euro är omsättningskriteriet uppfyllt. Nackdelen med denna modell är att man då får beskriva de finansiella förbindelserna enligt artikel 1.1 i direktivet som t.ex. en förbindelse mellan t.ex. en kommun som myndighet och samma kommun som företag, vilket kan framstå som ologiskt. Dessutom kommer en sådan modell att leda till att förhållandevis många myndigheter kommer omfattas av transparensdirektivet. Bland annat torde i princip alla kommuner i landet komma att uppfylla omsättningskriteriet i denna mening.
Fördelen med modell b) är att det då går att beskriva den finansiella förbindelsen som en förbindelse mellan olika enheter eller delar av en och samma juridiska person. Detta kan ses som en pedagogisk fördel. Vidare kommer en sådan modell leda till att relativt sett färre myndigheter uppfyller omsättningskriteriet. En nackdel med denna modell är dock att det blir förhållandevis svårt att fastställa företagets omsättning. Varken kommuner eller statliga myndigheter är vana att se på sin egen verksamhet på detta sätt. Det är inte heller alltid som anslag till myndigheter för deras affärsverksamhet är riktade på ett sådant sätt. Dessutom finns risk för att myndigheter/företag som utgör reella problem från konkurrensneutralitetssynpunkt hamnar under den aktuella omsättningsnivån. Det kan gälla t.ex. sådana myndigheter som har en konkurrensutsatt verksamhet om 100 300 miljoner kronor parallellt med skyddad verksamhet och/eller myndighetsverksamhet.
Bland statliga myndigheter finns ett antal som uppfyller omsättningskriteriet om man räknar hela myndighetens omsättning, men som samtidigt har en relativt begränsad affärsverksamhet. Dessa finns redovisade i tabellbilagan (se tabell 4). Sannolikt har de flesta av dessa myndigheter en affärsdel som understiger tröskelvärdena, men det beror ytterst på hur avgränsningen mellan myndighetsdel och affärsdel görs.
Om man väljer att se enbart affärsverksamheten inom en kommun som företag i direktivets mening kommer troligen mindre kommuner att underskrida tröskelvärdet på 40 miljoner euro. Det kan samtidigt antas att åtminstone större kommuner, troligen även medelstora, bedriver affärsverksamhet i en omfattning som sammantaget överskrider detta tröskelvärde, i varje fall med utgångs-
204
| SOU 2003:48 | Bilaga 4 |
punkt i den relativt vida tolkning av företagsbegreppet som görs i konkurrenslagstiftningen.
När det gäller landsting torde samtliga överstiga tröskelvärdet, i den mån som det vida företagsbegreppet tillämpas. I det innefattas då t.ex. verksamheter som sjukvård och tandvård, dvs. kärnverksamheten i landstingens verksamhet.
Om kommunerna och landstingen ges möjlighet att splittra affärsverksamheten i flera olika ”företag”, kommer betydligt fler av dessa företag att underskrida tröskelvärdena. Det kan leda till att främst många kommuner, kanske också en del landsting, helt kommer sakna företag som överskrider tröskelvärdena.
5.3Undantag i de fall statliga stöd beviljas genom konkurrensneutrala förhållanden
Som framgår ovan görs också undantag för de fall statliga stöd beviljas företag som bedriver verksamhet av allmänt ekonomiskt intresse på ett konkurrensneutralt sätt. Med sådan verksamhet torde främst menas all verksamhet som bedrivs på uppdrag av det offentliga efter en sedvanlig upphandling i konkurrens. Den bedömningen är också helt logisk, eftersom en upphandlad verksamhet hör till den konkurrensutsatta sektorn. Att det vinnande företaget därefter, under den upphandlade perioden, får en ensamställning spelar ingen roll i sammanhanget.
De ovan uppräknade tänkbara exemplen på verksamhet av allmänt ekonomiskt intresse har genomgående tilldelats myndigheten eller bolaget ifråga utan någon konkurrensneutral upphandling. Slutsatsen får därför dras att ingen av dessa kan få anses undantagna enligt med artikel 4.2.c.
Undantag kan också gälla för system som t.ex. bankoktroj. Det finns inga restriktioner på antalet företag vid tilldelning av bankoktroj, kraven är enbart kvalitativa och lika för alla. Det företag som uppfyller de i förväg formulerade kraven får också automatiskt en oktroj utan förbehåll. Systemet får därför ses som konkurrensneutralt.
205
| Bilaga 4 | SOU 2003:48 |
6Offentliga företag inom tillverkningsindustrin enligt artikel 5a
Förutsättningarna för att ett företag omfattas av artikel 5a i direktivet är att följande kriterier är uppfyllda:
•Företaget är ett offentligt företag
•Företaget hänförs till tillverkningsindustrin i enlighet med särskild förteckning
•Företaget har en nettoomsättning som överstiger 250 miljoner euro.
Den särskilda förteckningen över tillverkningsindustri utgörs av avdelning D i Europeiska gemenskapernas statistiska näringsgrensindelning. Till verksamheter som inte räknas som tillverkning kan nämnas jordbruk, jakt, skogsbruk och fiske (avdelning A och B), utvinning av energimaterial (avdelning C), energi- och vattenförsörjning (avdelning E) samt byggverksamhet (avdelning F).
6.1Företag som kan komma att omfattas av artikel 5a
Två offentliga företag omfattas med säkerhet av artikel 5a, nämligen
•V&S Vin och Sprit AB, som ägs till 100 % av svenska staten och bedriver både import och egen tillverkning av alkoholdrycker (t.ex. Absolut Vodka). Näringsdepartementet varje år skickat en årsredovisning för detta bolag till
•Sveaskog AB, som ägs till 100 % av svenska staten och bedriver både skogsbruk och förädling av träråvara. Företaget är moder i en koncern med bl.a. två tillverkande företag som båda har en omsättning som överstiger tröskelvärdet. Dessa är Assi Domän Timber och Cartonboard med respektive 2,5 och 2,3 miljarder kronor i omsättning. Tidigare har Näringsdepartementet varje år skickat en årsredovisning för Assi Domän till
206
| SOU 2003:48 | Bilaga 4 |
har numera uppgått i Sveaskog och finns därför inte kvar som självständigt bolag.
Till de företag som sannolikt inte kommer omfattas av artikel 5a hör Samhall och LKAB. Samhall är ett speciellt företag med både tjänste- och varuproduktion. Idag utgör dock tjänsteproduktionen mer än 50 % av den totala omsättningen, varför detta företag i så fall inte kommer omfattas av artikel 5a. LKAB bedriver huvudsakligen utvinning av malmer och mineraler (avdelning C, underavdelning CB), varför de inte heller bör omfattas av artikel 5a. Det kan dock noteras att när det gäller energibeskattning räknas LKAB som ett tillverkande företag.
Några kommunala eller landstingsägda företag finns säkerligen inte inom detta segment. Det följer direkt av att det inte är en kommunal uppgift att bedriva storskalig tillverkningsindustri (knappast småskalig heller). Enligt publikationen ”Kommunala företag år 2001” (Sveriges offentliga statistik, SCB) uppgår omsättningen för samtliga kommunala bolag till 134,6 miljarder kronor år 2001. Av denna summa utgörs 132,0 miljarder kronor av företag i följande fem sektorer: Energi- och vattenförsörjning, fastighets- och uthyrningsverksamhet, transporter och kommunikation, hotell- och restaurangverksamhet samt andra samhälls- och personliga tjänster. Mellanskillnaden på 2,6 miljarder hänförs till kategorin ”övriga företag”, vilka är exakt 100 till antalet. Det framgår inte av statistiken vad dessa producerar, men eftersom beloppet (2,6 miljarder) bara är ett obetydligt större belopp än tröskelvärdet enligt artikel 5a (250 miljoner euro) får det ses som närmast otänkbart att det skulle kunna finnas ett kommunägt tillverkande företag bland ”övriga företag” som överstiger tröskelvärdet. Motsvarande bedömningar kan göras vad gäller landstingsägda företag.
7Sammanfattande slutsatser
Denna undersökning visar att frågan om vilka företag som omfattas av transparensdirektivet kompliceras av i huvudsak två omständligheter.
Problem 1: Otydliga begrepp i direktivet
207
| Bilaga 4 | SOU 2003:48 |
Transparensdirektivet innehåller en uppsättning centrala begrepp som är otydligt definierade. Hit hör begreppen myndighetsutövning och myndighetsverksamhet, skyddad affärsverksamhet och annan affärsverksamhet. Skyddad affärsverksamhet skall i sin tur delas upp i verksamhet med exklusiva och särskilda rättigheter, samt verksamhet av allmänt ekonomiskt intresse. Av dessa tre fall av skyddad affärsverksamhet är de två sistnämnda otydligt definierade. Till detta kommer vagheten i begreppet samhandelspåverkan.
Det är därför av särskild vikt att direktivet implementeras i svensk lag på ett sådant sätt att statliga myndigheter, kommuner och landsting ges bästa möjliga vägledning i arbetet med att uppfylla den kommande lagens krav.
Problem 2: Myndigheter som blandar myndighets- och affärsverksamhat
En stor del av den offentliga affärsverksamheten i Sverige bedrivs i myndighetsform där myndighetsverksamhet och affärsverksamhet blandas. Detta problem gäller både i staten, landstingen och kommunerna. I praktiken kommer det att bli en komplicerad process att dela upp t.ex. en kommun i en myndighetssektor, en skyddad affärssektor och en konkurrensutsatt affärssektor.
Vad gäller den offentliga bolagssektorn är det varje fall klart att det är dessa bolag som utgör de företag som antigen omfattas eller inte omfattas. När det gäller den offentliga myndighetssfären är indelningen i företag besvärligare. I denna undersökning har dock antagits att varje kommun och landsting är ett eget rättssubjekt (en annan sak är att det oftast bara är delar av dessa rättssubjekt som skall klassificeras som företag). När det gäller staten finns däremot rättspraxis som visar att man bör se varje statlig myndighet som ett eget rättssubjekt. Detta synsätt gäller också i denna undersökning. Detta synsätt vad gäller avgränsning av rättssubjekt är dock inte någon självklarhet.
Vilka företag i staten omfattas?
När det gäller den statliga sfären visar genomgången att de allra flesta företagen som redovisas i tabellbilagans bilaga 1 uppfyller omsättningskriteriet, samtidigt som de bedriver
208
| SOU 2003:48 | Bilaga 4 |
affärsverksamhet parallellt med skyddad affärsverksamhet och/eller myndighetsverksamhet. Vidare visar omsättningssiffrorna att tröskelvärdet om 40 miljoner Euro överstigs.
Av de myndigheter som redovisas i tabell 2 verkar åtminstone Lantmäteriet, Banverket, Försvarsmakten och Vägverket komma att omfattas av direktivet. För övriga myndigheter i denna tabell råder mer osäkerhet, beroende på hur företagsdelen av myndigheterna avgränsas. Det bör här poängteras att omsättningen inte bara skall räknas på all extern uppdragsförsäljning, utan på alla medel som finansierar företagsverksamheten. Verksamheter som innebär försäljning av varor eller tjänster och som samtidigt till viss del förutsätter offentligt tillförda medel skall sålunda till omsättningen räkna både de externa kundintäkterna och de offentligt tillförda medlen. Det kan därför vara fler än de fyra ovan angivna som vid en närmare granskning visar sig ha en företagssektor som överstiger 40 miljoner Euro.
Vidare kommer ett
Ingen av dessa aktörer har då bedömts bli undantagen på grund av bristande samhandelspåverkan. De kommer därmed omfattas åtminstone en av artiklarna 1.1 eller 1.2, oftast båda två. Därtill finns två statliga bolag som omfattas av bestämmelsen 5.1. En redovisning av de statliga aktörer som kan bedömas omfattas av direktivet finns i kapitel 4 och i tabellbilaga.
Vilka omfattas i landstingen?
När det gäller landstingssektorn talar det mesta för att samtliga 20- talet landsting i landet kommer omfattas av transparensdirektivet. Oklarheter råder vad gäller frågan om sjukvård skall klassificeras som företagsverksamhet eller myndighetsverksamhet i direktivets mening. Det får dock ses som tydligt att t.ex. tandvård måste ses som företagsverksamhet. Tandvård är idag en marknad med konkurrens mellan privata och offentliga aktörer, fri prissättning och
209
| Bilaga 4 | SOU 2003:48 |
stor andel patientfinansiering. Tandvården har i sin tur en sådan omsättningsmässig storlek att de flesta landsting torde komma att uppfylla omsättningskriteriet. Härtill kommer att en del landstingsägda bolag också kan komma att omfattas, i den mån omsättnings- och samhandelskriteriet är uppfyllda samtidigt som de bedriver konkurrensutsatt verksamhet parallellt med skyddad affärsverksamhet.
Vilka omfattas inom den kommunala sfären?
Kommunsektorn är den svåraste att bedöma, både beroende på kommunernas stora antal (ca 290) och deras diversifierade verksamhet. Med en vid tolkning av företagsbegreppet, i överensstämmelse med konkurrensrätten inom EG, kan kommunala kärnverksamheter som skola, äldrevård och barnomsorg komma att räknas som företagsverksamhet. Om dessa räknas samman kommer majoriteten av landets kommuner att uppfylla omsättningskriteriet. Det är heller ingen tvekan om att den diversifierade verksamheten inom kommunerna innehåller inslag av både skyddad och ickeskyddad affärsverksamhet, samt att åtminstone vissa delar av verksamheten kan ha samhandelspåverkande effekter. En snävare tolkning av företagsbegreppet, antigen genom att färre verksamheter räknas som företag eller att kommunerna ges möjlighet att varje ovan beskrivet verksamhetsområde som ett separat företag, kommer analogt leda till att fler kommuner kommer att underskrida omsättningskriteriet.
Slutsatsen är därför att en närmare tolkning av företagsbegreppet, med avseende på kommunal kärnverksamhet, är central för att avgöra hur många kommuner som kommer att omfattas av direktivet.
Omfattas några privata företag?
Denna undersökning har inte gett vid handen att några privata företag kommer omfattas av direktivet. Ett undantag är Telia Sonora, i den mån detta företag skall ses som privat.
210
| SOU 2003:48 | Bilaga 4 |
Tabellbilaga
Offentliga bolag, affärsverk och myndigheter som kan omfattas av transparensdirektivet
Syftet med denna tabellbilaga är att ge en överskådlig bild av vilka offentliga bolag, affärsverk och myndigheter som kan komma att omfattas av det s.k. transparensdirektivet. Det har dock inte funnits möjlighet att inhämta uppdaterade uppgifter från samtliga berörda företag utan fakta har istället sammanställts från ett flertal olika källor. Detta bör hållas i åtanke vid en granskning av nedanstående uppgifter.
I denna framställning är begreppen skyddad sektor resp. konkurrensutsatt sektor centrala. Då begreppen används ofta benämns de fortsättningsvis
De offentliga aktörerna i denna sammanställning är presenterade i fem olika tabeller, nämligen:
Tabell 1: Offentliga bolag och affärsverk som synes ha både S- och
Tabell 2: Myndigheter med relativt betydande
Tabell 4: Myndigheter med relativt liten
Uppdelningen kan motiveras med att presentationen blir mer överskådlig, och att de faktauppgifter som föreligger för bolag och affärsverk delvis är av annan art och med andra källor än för myndigheter. Bedömningen är att de bolag och myndigheter som är redovisade i tabellerna 1 3 troligen kommer att omfattas av transparensdirektivet, medan de som redovisas i tabellerna 4 och 5 troligen inte kommer att omfattas.
211
| Bilaga 4 | SOU 2003:48 |
Tabell 1. Statliga bolag och affärsverk som uppfyller omsättningskriteriet och som har både S- och
I denna tabell är samtliga statliga bolag och affärsverk medtagna som uppfyller omsättningskriteriet och som synes bedriva både skyddad och konkurrensutsatt verksamhet. Även bolag som kanske inte har båda dessa sektorer, men som uppfyller kriterierna enligt 1.1 i direktivet, är medtagna. Då
| Offentliga bolag | Oms, mkr | Anslag | Oms K | Verksamhet som bedrivs inom |
| och affärsverk | procent | |||
| Akademiska Hus AB | 3 976 | Nej | ? | Uthyrning av ändamålsfastigheter |
| ALMI Företagspartner AB | 536 | Ja | 100% | Rådgivning och lån till mindre företag |
| (Omfattas åtminstone av 1.1) | ||||
| Apoteket AB | 29 669 | Nej | 6,0% | Detaljhandelsmonopol av läkemedel |
| Luftfartsverket | 5 088 | Nej | 31,3% | Drift av flygplatser |
| Flygsäkerhetstillsyn | ||||
| Diverse andra myndighetsuppgifter | ||||
| Posten AB | 24 072 | Nej | 20,5% | Grundläggande kassaservice |
| (anslagsfinansierad) | ||||
| Hushållsgenererad post (faktiskt monopol) | ||||
| Samhall AB | 10 140 | Ja | 100% | Arbetstillfällen för arbetshandikappade |
| (Omfattas åtminstone av 1.1.) | ||||
| Sjöfartsverket | 1 327 | Ja | 3,0% | Sjöfartsinspektioner |
| Lots & isbrytning | ||||
| Produktion av fysiska sjökort | ||||
| SOS Alarm Sverige AB | 583 | Nej | 73,9% | Samordning av räddningstjänst |
| Specialfastigheter Sverige | 938 | Nej | ? | Uthyrning av ändamålsfastigheter |
| AB | ||||
| SJ AB | 5 546 | Nej/ja | 81,1% | Järnvägstrafik vissa linjer |
| (ex. |
||||
| AB Svensk Bilprovning | 1 239 | Nej | 8,6% | Monopol på kontrollbesiktningar av |
| vägfordon | ||||
| Svensk Exportkredit | 149 541 | Ja | ? | Admin. sv. system för statsstödda krediter |
| Admin. statens biståndskreditsystem | ||||
| Svenska Kraftnät | 2 938 | Ja | 0,8% | Naturligt monopol |
| Förvaltning av statens stamnät för el | ||||
| Ansvar för viss beredskapsverksamhet | ||||
| AB Svenska Spel | 15 590 | Nej | ? | Monopol på vissa spelformer |
| Sveriges Provnings- & | 452 | Ja | 96,3% | Ansvar för fysikalisk metrologi i Sverige |
| Forskningsinstitut AB | Provnings- & mätteknisk | |||
| forskning/utveckling | ||||
| Systembolaget AB | 18 241 | Nej | 5,4% | Detaljhandelsmonopol för sprit, vin och |
| starköl |
212
| SOU 2003:48 | Bilaga 4 | |||
| Offentliga bolag | Oms, mkr | Anslag | Oms K | Verksamhet som bedrivs inom |
| och affärsverk | procent | |||
| Telia AB | 57 196 | Nej | 99,7% | Beredskapsverksamhet |
| Vissa handikapptjänster | ||||
| Teracom AB | 1 618 | Nej | 39,2% | Driver statens marknät för |
| TV/radiodistribution | ||||
| Vattenfall AB | 69 003 | Nej | 71,6% | Elnättjänster på regional och lokal nivå |
| Import av naturgas |
Oms = Nettoomsättning 2001, miljoner kronor. För finansbolag (SEK) står siffran för balansomslutning 2001, miljoner kronor. Källa: Regeringens skrivelse (2001/02:120).
Anslag = Innebär att bolaget delvis är anslagsfinansierat. Svar nej/ja betyder att bolaget normalt inte skall vara anslagsfinansierat, men att det ändå har skett enstaka år under senaste femårsperioden. Källa: Företag med statligt ägande 2000, Regeringskansliet.
Oms K = Omsättning konkurrensutsatt sektor år 1998 i procent. Källa: Statskontorets rapport (2000:16).
213
| Bilaga 4 | SOU 2003:48 |
Tabell 2. Myndigheter med relativt betydande
Här presenteras alla statliga myndigheter som uppfyller omsättningskriteriet och som kan bedömas ha en betydande
| Myndighet | Oms | OA | U 4 § | U Ö | Oms K | ||
| Arbetsmarknads- | 4 930 | 0 | 0 | 161 | 83 | 16,0% | Arbetsrehabiliteringar |
| verket | Kursgårdsverksamhet | ||||||
| Banverket | 6 332 | 456 | 181 | 1 297 | 87 | 4,1% | Entreprenadtjänster |
| Uthyrda förbindelser | |||||||
| Fortifikationsverket | 3 778 | 0 | 0 | 2 906 | 2 182 | 1,2% | Lokaluthyrning |
| Lokalvård | |||||||
| Försv. Materielverk | 22 289 | 0 | 0 | 22 199 | 21 809 | 0,04% | Lednings- och driftstöd? |
| Försvarsmakten | 28 985 | 0 | 626 | 743 | 832 | 0,07% | Verkstadstjänster |
| Transporttjänster | |||||||
| Kriminalvårdsstyrelsen | 4 271 | 0 | 8 | 127 | 7 | 3,7% | Prod. inom arbetsdrift |
| Lantmäteriverket | 1 447 | 354 | 0 | 626 | 192 | 20,6% | Kartförsäljning |
| Konsulttjänster | |||||||
| PRV | 611 | 507 | 0 | 95 | 0 | 0,6% | Försälj. årsredovisningar |
| Riksantikvarieämbetet | 395 | 0 | 0 | 151 | 89 | 47,3% | Arkeologiska tjänster |
| Skogsvårds- | 783 | 0 | 0 | 272 | 148 | 14,8% | Skogsbruksplaner |
| organisationen | Rotpoststämpling | ||||||
| Statens fastighetsverk | 1 766 | 0 | 0 | 1 758 | 1 409 | 55,1% | Lokal- & markuthyrning |
| Skogsförvaltning | |||||||
| Fastighetsskötsel | |||||||
| Statens jordbruksverk | 914 | 83 | 1 | 254 | 10 | 12,3% | Veterinärtjänster |
| Vattenhushållning | |||||||
| Statens räddningsverk | 1 004 | 6 | 31 | 136 | 73 | 2,8% | Hotell- & restaurangverks. |
| Uppdragsutbildning | |||||||
| SCB | 777 | 0 | 0 | 399 | 276 | 28,4% | Stat. undersökningar |
| SMHI | 460 | 0 | 21 | 165 | 74 | 38,7% | Prognos & konsulttjänster |
| Informationstjänster | |||||||
| FOI (FOA & FFA) | 1 100 | 0 | 19 | 876 | 794 | 27,1% | Uppdragsforskning |
| Vägverket | 11 157 | 421 | 7 | 1 754 | 98 | 6,1% | Vägproduktion |
| Div. uppdragsverksamhet |
Oms = Nettoomsättning år 2001, miljoner kronor. Källa: Resp. myndighets årsredovisning.
OA = Offentligrättsliga avgifter år 2001 (miljoner kronor) som myndigheten själv disponerar. Sådana avgifter har en tvingande karaktär och hör definitionsmässigt till
U 4§ = Uppdragsintäkter enl. 4 § avgiftsförordningen (miljoner kronor). Tillhör ofta
U Ö = Övriga uppdragsintäkter år 2001, miljoner kronor. Tillhör normalt
Oms K = Omsättning konkurrensutsatt sektor år 1998 i procent. Källa: Statskontorets rapport (2000:16).
214
| SOU 2003:48 | Bilaga 4 |
Tabell 3. Universitet och högskolor
Universitet och högskolor kan ses som en särskild grupp myndigheter, där rätten att bedriva högskoleverksamhet bör betraktas som en särskild rättighet i direktivets mening (dvs. tillhörande
| Universitet och högskolor | Oms | Anslag | OA | U 4 § | U Ö | |
| Chalmers Tekniska Högskola AB | 1 983 | 919 | 168 | |||
| Försvarshögskolan | 379 | 33 | 347 | 0 | ? | 336 |
| Göteborgs Universitet | 3 628 | 2 317 | 0 | 106 | 293 | 104 |
| Högskolan Dalarna | 372 | 267 | 0 | 0 | 50 | 0 |
| Högskolan i Borås | 347 | 238 | 0 | 10 | 73 | 8 |
| Högskolan i Gävle | 371 | 273 | 1 | 2 | 57 | 5 |
| Högskolan i Kalmar | 454 | 309 | 1 | 85 | 8 | 26 |
| Karlstads universitet | 590 | 300 | 0 | 9 | 74 | 0? |
| Karolinska Institutet | 3 075 | 1 426 | 0 | 26 | 542 | 112 |
| KTH | 2 473 | 1 330 | 0 | 134 | 149 | 0? |
| Linköpings universitet | 2 133 | 1 340 | 1 | 76 | 231 | 53 |
| Luleå tekniska universitet | 1 007 | 646 | 1 | 40 | 118 | 18 |
| Lunds universitet | 4 417 | 2 557 | 2 | 93 | 259 | 88 |
| Lärarhögskolan i Stockholm | 434 | 346 | 0 | 18 | 47 | 0 |
| Malmö Högskola | 720 | 545 | 0 | 11 | 103 | 33 |
| Mitthögskolan | 700 | 471 | 1 | 6 | 105 | 0 |
| Mälardalens Högskola | 531 | 379 | 1 | 10 | 88 | 14 |
| Stockholms universitet | 2 401 | 1 562 | 3 | 58 | 222 | 156 |
| Sveriges Lantbruksuniversitet | 1 982 | 1 148 | 0 | 34 | 265 | 70 |
| Södertörns Högskola | 420 | 211 | 0 | 1 | 11 | 0 |
| Umeå universitet | 2 440 | 1 658 | 1 | 120 | 199 | 152 |
| Uppsala universitet | 3 543 | 2 146 | 1 | 85 | 379 | 132 |
| Växjö universitet | 479 | 357 | 0 | 3 | 87 | 29 |
| Örebro universitet | 645 | 457 | 0 | 0 | 109 | 8 |
Oms = Nettoomsättning år 2001, miljoner kronor. Källa: Respektive universitet och högskolas årsredovisning samt Högskoleverkets årsrapport 2002.
Anslag = Anslag år 2001, miljoner kronor. Källa: Respektive universitet och högskolas årsredovisning samt Högskoleverkets årsrapport 2002.
OA = Offentligrättsliga avgifter år 2001 (miljoner kronor) som myndigheten själv disponerar. Sådana avgifter har en tvingande karaktär och hör definitionsmässigt till
U 4§ = Uppdragsintäkter enl. 4 § avgiftsförordningen, miljoner kronor. Tillhör ofta
U Ö = Övriga uppdragsintäkter år 2001, miljoner kronor. Tillhör ofta
215
| Bilaga 4 | SOU 2003:48 |
Tabell 4. Myndigheter med relativt liten
I denna tabell redovisas ett antal statliga myndigheter som uppfyller omsättningskriteriet om man räknar på myndighetens hela omsättning, samtidigt som den konkurrensutsatta verksamheten framstår som ganska obetydlig. Skall enbart affärsverksamheten räknas in i begreppet företag kommer troligen dessa myndigheter inte att omfattas av transparensdirektivet. Det bör samtidigt betonas att ”företagsdelen” kan vara större än vad omsättningen i uppdragsverksamheten indikerar, då den även skall inkludera eventuella anslagsmedel som tillförts företagsverksamheten.
| Myndighet | Oms | OA | U 4 § | U Ö | Oms K | ||
| Arbetsmiljöverket | 489 | 0 | 15 | 54 | 7 | ? | Informationstjänster |
| (ASS & YI) | |||||||
| Domstolsverket | 4 178 | 3 | 9 | 0 | 6 | 0,003% | Lokaluthyrning |
| Kustbevakningen | 483 | 0 | 0 | 3 | 2 | 0,8% | Diverse tjänster. |
| Länsstyrelsen i Västra | 354 | 0 | 21 | 0 | 12 | ? | Konsulttjänster |
| Götaland | Lokalvård | ||||||
| Migrationsverket | 1 536 | 0 | 12 | 0 | 10 | ? | Diverse tjänster |
| Naturvårdsverket | 561 | 0 | 3 | 25 | 2 | 0,7% | Drift av nationalparker |
| Muddringstjänster. | |||||||
| Polisväsendet | 13 158 | 225 | 10 | 91 | 120 | 0,3% | Informationstjänster |
| Konsulttjänster | |||||||
| PPM | ? | 262 | 0 | 0 | 0 | ? | ? |
| Riksförsäkringsverket | 1 442 | 0 | 34 | 779 | 15 | 0,3% | |
| Lokaluthyrning | |||||||
| Skatteförvalt. inkl. KFM | 7 017 | 14 | 36 | 0 | 36 | 0,09% | Diverse tjänster |
| Sida | 799 | 0 | 19 | 3 | 2 | 2,1% | Lokaluthyrning |
| Socialstyrelsen | 521 | 2 | 7 | 1 | 0 | 2,1% | Produktkontroller |
| Statens | 1 539 | 0 | 0 | 856 | 4 | ? | Ungdomsvård åt |
| institutionsstyrelse | kommuner | ||||||
| Prod. från arbetsdrift | |||||||
| Tullverket | 1 248 | 31 | 9 | 19 | 19 | 0,1% | Lokaluthyrning |
Oms = Nettoomsättning år 2001, miljoner kronor. Källa: Myndighetens årsredovisning
OA = Offentligrättsliga avgifter år 2001 (miljoner kronor) som myndigheten själv disponerar. Sådana avgifter har en tvingande karaktär och hör definitionsmässigt till
U 4§ = Uppdragsintäkter enl. 4 § avgiftsförordningen, miljoner kronor. Tillhör ofta
U Ö = Övriga uppdragsintäkter år 2001, miljoner kronor. Tillhör ofta
Oms K = Omsättning konkurrensutsatt sektor år 1998 i procent. Källa: Statskontorets rapport (2000:16).
216
| SOU 2003:48 | Bilaga 4 |
Tabell 5. Statliga bolag med enbart S- eller
I denna tabell redovisas offentliga bolag vars nettoomsättning överskrider tröskelvärden, samtidigt som det kan bedömas att verksamheten antingen är fullt ut konkurrensutsatt eller fullt ut skyddad. I så fall omfattas dessa bolag inte av artikel 1.2 i direktivet. De kan däremot omfattas av artikel 1.1, om öppen redovisning av finansiella förbindelser mellan offentliga myndighet och offentliga bolag.
| Offentligt bolag | Oms | Kommentarer |
| Kungliga Operan AB | 363 | Ej |
| Vin & Sprit AB | 6 788 | Enbart |
| AssiDomän AB | 11 284 | Enbart |
| Vasakronan AB | 2 725 | Enbart |
| Green Cargo AB | 6 303 | Enbart |
| Lernia AB | 1 746 | Enbart |
| LKAB | 4 870 | Enbart |
| Sveaskog AB | 431 | Enbart |
| Svedab | 554 | Ej |
| Svenska rymdaktiebolaget | 464 | Enbart |
| SBAB | 146 725 | Enbart |
| Vattenfall AB | 69 003 | Enbart |
| Venantius AB | 20 986 | Ej |
Oms = Nettoomsättning 2001, miljoner kronor. För finansbolag står siffran för balansomslutning 2001, miljoner kronor. Källa: Regeringens skrivelse (2001/02:120).
Kommentar = Här anges om verksamheten bedöms vara konkurrensutsatt eller ej.
217