11Översikt av utlandsorganisationen
11.1Utlandsmyndigheter
De 102 utlandsmyndigheterna under Utrikesdepartementet har vanligtvis en mycket nära kontakt med de kontor som Exportrådet och Invest in Sweden Agency (ISA) kan ha inom ett visst land. På åtskilliga platser delar ambassader och generalkonsulat lokaler med dessa myndigheter (bl.a. i New York, Los Angeles, Toronto och London).
Storleken på ambassaderna varierar mycket. De mindre ambassaderna kan ha
Exempel på städer med större ambassader är Washington D.C., London, Bryssel, Moskva och Paris, medan betydligt mindre ambassader finns i exempelvis Amman, Dublin och Rabat. På flera platser i utvecklingsländer är utlandsmyndigheterna finansierade över biståndsanslaget, och ambassadören ofta en högre tjänsteman från Sida. Sida har f.ö. ett antal mindre kontor i utlandet utan anknytning till UD:s utlandsorganisation.
Samtliga utlandsmyndigheter ska sedan några år ha ett s.k. främjandeuppdrag och en tjänsteman med ansvar för
133
| Översikt av utlandsorganisationen | SOU 2003:121 |
mat, design, IT och bioteknik. Tilldelningen av de medel för PIK- verksamheten som utlandsmyndigheterna mottagit styrs således i hög grad av i vilken mån de planerat aktiviteter inom de av departementet prioriterade områdena. Planering och genomförande av främjandeverksamheten, där program inom kulturens område kan utgöra en viktig del, sker normalt i nära samverkan med andra svenska myndigheter på plats (Exportrådet, ISA, TuristRådet osv.).
För majoriteten av utlandsmyndigheterna utgör
Vid ett fåtal s.k. integrerade ambassader, där UD och Sida delar administration och lokaler, t.ex. i Sydafrika, arbetar utsända biståndshandläggare med kulturbiståndet. Lokalanställda kulturbiståndshandläggare förekommer också. Totalt rör det sig om högst tio personer i Sidas organisation. Sidas kultursamarbete styrs av biståndsmålen och innehållet är efterfrågestyrt från mottagarsidan, med en sekundäreffekt att information och erfarenheter av samarbetet tillgodogörs kulturlivet i Sverige via svenska samarbetspartners i projekten.
Utlandsmyndigheternas kansli- och representationslokaler
Statens fastighetsverk (SFV, www.sfv.se) äger 100 procent av statsägd egendom och fastigheter i utlandet, varav UD hyr något mer än hälften för sin utlandsverksamhet.1 Utrikesrepresentationen disponerar ca 200 lokaler runt om i världen för kontorsarbete och representationsutövning. Var och en av dessa lokaler förmedlar en bild av Sverige.
Inredningsfrågor handläggs vid UD:s fastighetssektion av inredningsarkitekter i samarbete med externa arkitekter på konsultbasis och i enlighet med ett särskilt kvalitetsprogram. Chefsbostäderna (residensen) förses med utrustning för representationsverksamheten och speciellt utformat för utrikesförvaltningen av svenska formgivare och framställt i Sverige. Även inredning och övrig utrustning i kanslilokaler och allmänna utrymmen såsom väntrum ska vara av svensk design och tillverkning. Statens konstråd
1 För SFV:s del står UD för 80 procent av all förhyrning.
134
| SOU 2003:121 | Översikt av utlandsorganisationen |
(www.statenskonstrad.se) har som uppgift att förse lokalerna med god samtidskonst.
En särskild kategori residens utgörs av moderna villor. För dessa nybyggnationer ges utrymme för yngre svenska arkitekter, formgivare och konstnärer att skapa miljöer som på alla områden kan ses som exponenter för aktuell design, formgivning och konst.
11.2Press- och kulturråd
Frågan om de s.k. press- och kulturråden i utlandsorganisationen har berörts i ett flertal utredningar (bl.a. SOU 1978:56). På uppdrag av UD redovisade departementsrådet Dag Sebastian Ahlander en studie av press och kulturrådens framtid i en promemoria daterad den 10 januari 2001. Ahlander konstaterade att
De olika besparingspaketen ledde, enligt Ahlander, till att man i första hand drog in tjänster ägnade åt
År 1993 tillsatte regeringen Nämnden för Sverigeinformation i utlandet, vilken ombildades till Nämnden för Sverigefrämjande i utlandet (NSU) 1995. Samma år återupprättades Generalkonsulatet i Los Angeles och gavs ett särskilt främjandeuppdrag. Vidare utarbetades en plan för ett integrerat Sverigefrämjande som skulle beröra hela utlandsorganisationen.
Vid varje utlandsmyndighet skall finnas en tjänsteman med ansvar för
Washington D.C. Tjänsterna har inrättats av UD efter egen bedömning inom departementet. Som en naturlig följd av presskontakterna i tjänstgöringslandet får pressråden ofta ansvaret för
135
| Översikt av utlandsorganisationen | SOU 2003:121 |
den inrikespolitiska rapporteringen, men också för informations- och i många fall ren kulturverksamhet.
Kulturdepartementet (Ku) är huvudman för de särskilda s.k. kulturråden, som överfördes från UD till Ku enligt avtal den 10 april 2003. Kulturråd finns vid sex ambassader inom utrikesrepresentationen: i Berlin, London, Moskva, Riga, Warszawa och
Washington D.C., samt en vakant tjänst i Peking. De arbetar i första hand med kulturverksamhet, i andra hand med Sverigeinformation, dock sällan med pressfrågor.
En intern arbetsfördelning finns mellan myndigheterna i New York, Los Angeles och Washington D.C. I princip fungerar det så att kulturrådet vid ambassaden i Washington D.C. ansvarar för kulturfrågor över hela landet, medan pressrådet vid generalkonsulatet (Gk) i New York (som samtidigt tituleras som chef för Swedish Information Service) ansvarar för informationsverksamheten över hela landet samt kulturverksamheten i New Yorkområdet. Den sistnämnda har mycket stor betydelse och genomslagskraft för Sverigebilden i hela USA. Generalkonsulatet i Los Angeles har ett ansvar för främjandeverksamhet i ett flertal delstater i västra USA. En nära samordning mellan myndigheternas verksamheter och geografiska fokus fordras självfallet.
Kulturdepartementet och Utbildningsdepartementet har vidare
Såväl pressråd som kulturråd arbetar oftast med konkreta projekt som involverar kulturskapare, media och institutioner i tjänstgöringslandet. Kontaktytorna vänder sig i första hand mot tjänstgöringslandet. Verksamheten är mycket personorienterad och tjänsteinnehavarens personliga intressen och fallenhet har i hög grad präglat verksamheten. Kulturråden har inte någon egen budget för kulturverksamheten, utan tar del av de
136
| SOU 2003:121 | Översikt av utlandsorganisationen |
11.3Kultur- och forskningsinstitut
Sverige kan sägas ha åtta kultur- och forskningsinstitut i utlandet.
Centre Culturel Suédois i Paris och Svenska institutet i Alexandria lyder under Utrikesdepartementet (CCS via Svenska institutet). Kulturdepartementet ansvarar för Voksenåsen i Oslo och Hanaholmen utanför Helsingfors. De tre s.k. Medelhavsinstituten, forskningsinstituten i Rom, Athen och Istanbul, vilka har ett gemensamt kontor på Kaptensgatan i Stockholm, lyder under Utbildningsdepartementet. Villa San Michele på Capri är en fristående stiftelse utan statligt stöd men med nära anknytning till Rominstitutet.
Till dessa åtta kan fogas Generalkonsulatets i Istanbul sektion för
Centre Culturel Suédois i Paris
Svenska kulturhuset i Paris, Centre Culturel Suédois (www.ccs.si.se), är Sveriges enda utpräglade kulturhus i utlandet. CCS är en enhet inom Svenska institutet och institutets enda utlandskontor. Fastigheten i Maraiskvarteren vari CCS inryms är Hôtel de Marle, uppfört som privatpalats under andra hälften av
CCS ska sprida kunskap om svensk kultur samt främja utbyte mellan Sverige och Frankrike inom institutets verksamhetsområde. I kulturhuset presenteras ett utbud av konst, konsthantverk, teater, film, konserter, författarmöten, språkkurser, barnaktiviteter, m.m. IASPIS och Bildkonstnärsfonden bidrar till att utställningsprojekt kan genomföras. Kulturhuset tillhandahåller också information om svensk kultur och samhälle. Seminarie- och konferensverksamhet förekommer vid ett flertal tillfällen per år, främst i samarbete med svenska ambassaden eller andra svenska intressenter. CCS ingår i en internationell sammanslutning av kulturhus i Paris och samarbetar om programverksamhet såväl inom ramen för denna som
137
| Översikt av utlandsorganisationen | SOU 2003:121 |
med de finska och danska kulturhusen. CCS får en betydande medial uppmärksamhet i Frankrike och tog under år 2002 emot drygt 70 000 besökare, huvudsakligen fransmän.
Inom kulturhusets verksamhet ryms följande:
•tre utställningslokaler för konst, form och design, en film/konsertsal med 100 platser för konserter, litteraturpresentationer, teaterföreställningar, filmvisningar och seminarier
•Café Suédois, som från 2003 bedriver verksamhet året runt
•kurser i det svenska språket (ca 200 elever/vecka)
•de s.k. Tessinsamlingarna, med bibliotek om ca 10 000 volymer svensk konstlitteratur
•Sverigeinformation, dokumentation och referensbibliotek
•sex gästbostäder för svenska kulturarbetare och forskare
•konferensmöjligheter och lokaluthyrning.
Gästbostäderna disponeras vanligen högst en månad per år. Antalet sökande uppgår till omkring 120
Under 2002 valde CCS att fokusera på samtida svensk livsstil och områdena design och form, mode, mat och musik (med tonvikt på popmusik). Åtta utställningar presenterades, bland dem ”Utmärkt Svensk Form”. Vidare presenterades ett femtontal konserter, fyra teateruppsättningar, ett tiotal litterära program, sex olika barnarrangemang och ett mindre antal filmvisningar.
CCS har för närvarande 7,5 heltidstjänster fördelade på tio personer. Till detta kommer timanställd personal: utställningsvärdar, svensklärare, cafépersonal m.fl. Svenska institutets finansiering av kulturhuset uppgick 2002 till 8 miljoner kronor. Detta belopp täckte enbart förvaltningskostnaderna, dvs. hyra, fastighetsunderhåll och personal. Programverksamheten finansierades uteslutande av egna intäkter, huvudsakligen genom uthyrning av gästbostäder, intäkter från avgiftsbelagda svenskkurser, och konferensuthyrningar. Intäkterna uppgick 2002 till 1,2 miljoner kronor. Varje enskilt projekt delfinansieras av externa medel från t.ex. IASPIS/Konstnärsnämnden, Rikskonserter, Statens kulturråd,
138
| SOU 2003:121 | Översikt av utlandsorganisationen |
Svenska institutet i Alexandria
I samband med att Svenska kyrkan i utlandet lämnade Alexandria i slutet av
Institutet finansieras över UD:s anslag för internationellt utvecklingssamarbete och ska därför främja de av riksdagen fastställda biståndsmålen. Det ska även ge Sverige en möjlighet att höja sin profil inom EU:s samarbete med Medelhavsländerna. Verksamheten i Alexandria ska samtidigt också vara inriktad på framtidsfrågor av betydelse för den politiska, ekonomiska och sociala utvecklingen, och bidra till fred i området (SFS 1998:1218).
Vid institutet finns en styrelse som utses av regeringen. Chefen för institutet ingår i styrelsen. Till styrelsens och direktörens förfogande finns ett vetenskapligt råd. Anslaget för 2003 uppgår till 6 miljoner kronor.
Svenskhemmet Voksenåsen
Den svenska staten fick Voksenåsen (www.voksenaasen.no) – en byggnad och tomt belägen på Holmenkollen i Oslo – som en donation av Norge 1960. Voksenåsen är en nationalgåva, ett tack för den svenska humanitära hjälpen under andra världskriget och åren närmast därefter, med syftet att stärka
139
| Översikt av utlandsorganisationen | SOU 2003:121 |
och symposier i egen regi och i samarbete med andra. I anläggningen ryms 76 hotellrum, 7 konferensrum med högsta kapacitet om 160 personer, 16 grupprum, restaurang, utomhusscen och utomhuspool. Hemmet har plats för mindre utställningar och kan ge konserter och visa film.
Voksenåsen är sedan 1976 organiserat genom ett av svenska staten helägt norskt aktiebolag, Svenskhemmet Voksenåsen A/S (SVAS), och sorterar under Kulturdepartementet. Fastigheten ägs av svenska staten och förvaltas av Statens fastighetsverk. SVAS har två typer av intäkter; statsbidrag till hyra och kulturverksamhet samt intäkt från driftavtal med entreprenör.
År 2005 är det 100 år sedan unionen mellan Sverige och Norge upplöstes. UD har gett Voksenåsen i uppdrag att utreda hur Sverige tillsammans med Norge, genom olika projekt och aktiviteter, kan visa vad länderna betyder för varandra idag, under jubileumsåret och tiden efter 2005. Projektet har arbetsnamnet ”Sverige
– Norge 2005: Grannar i utveckling”.
Voksenåsen erhöll 2003 ett anslag om 8,9 miljoner kronor från Statens kulturråd. Den största delen av anslaget går till hyra.
Hanaholmen – Kulturcentrum för Sverige och Finland
År 1967 beslutade Sverige att efterskänka större delen av de krigstida lån Finland upptagit. Som tack för gåvan fattade Finlands regering ett principbeslut om att låta uppföra ett kulturcentrum för Sverige och Finland. Hanaholmens kulturcentrum (www.hanaholmen.fi) i Esbo utanför Helsingfors invigdes den 1 juni 1975. Finska staten äger fastigheten och marken. Ett avtal om förvaltningen har träffats mellan den finska staten och
Kulturfonden för Sverige och Finland, där den senare fungerar som huvudman för Hanaholmen. Centret har därmed bilateral status, och dess huvuduppgift är att utgöra en plattform för samhällelig och kulturell dialog mellan länderna. I centret ingår även ett bibliotek och hotellverksamhet. Verksamheten har utvidgats till att omfatta även andra europeiska länder.
Hanaholmens personal uppgår till ca 30 personer. Under 2003 fördelade Statens kulturråd ett anslag om 918 000 kronor till Hanaholmens kulturverksamhet.
140
| SOU 2003:121 | Översikt av utlandsorganisationen |
Svenska institutet i Rom
Svenska institutet i Rom
Institutet har sina lokaler i ett byggnadskomplex från 1939, ritat av Ivar Tengbom (tillbyggt
Institutets ekonomi vilar i första hand på statlig medelstilldelning men också på avkastningen av eget, fonderat kapital. Betydande delar av projektverksamheten möjliggörs genom externa bidrag från stiftelser, fonder, organisationer och enskilda. Anslaget 2003 uppgår till 8,9 miljoner kronor.
Stiftelsen San Michele
Stiftelsen San Michele på Capri (www.sanmichele.org) har till ändamål att ”främja och fördjupa Sveriges kulturella förbindelser med Italien, samt att stödja sådan forskning som lämpligen kan bedrivas under vistelse på egendomen eller med denna egendom som utgångspunkt”. Stiftelsen har att upprätthålla ”ett hem för gästande svenska konstnärer, vetenskapsmän, tonsättare, författare, journalister, högskolestuderande och, i mån av utrymme, andra svenskar med intresse för italiensk och klassisk kultur och humanistisk forskning”. Varje år vistas ett
Villa San Michele donerades 1949 i enlighet med Axel Munthes testamente till svenska staten och blev inom kort museum. Vid sidan om museiverksamheten och gästverksamheten (åtta månader per år) har Villa San Michele också reguljär konsertsäsong (tre månader per år) i vilken såväl svenska som italienska (och andra nationaliteters) artister medverkar.
141
| Översikt av utlandsorganisationen | SOU 2003:121 |
Stiftelsen är självförsörjande utan statligt bidrag.
Villa San Michele är en av ön Capris största attraktioner; den lockar ca tre miljoner besökare per år, varav omkring 200 000 deltar i de guidade turerna.
Svenska institutet i Athen
Institutet i Athen (www.sia.gr) inrättades 1948 som en stiftelse under Utbildningsdepartementet. Institutet bedriver forskning och undervisning om Greklands antika kultur med föreläsningar, symposier, seminarier och stipendieprogram samt fältarkeologiska projekt. Det understöder också kulturutbytet mellan Sverige och Grekland. Publiceringsverksamheten har utformats i samråd med Publikationsnämnden vid de svenska instituten i Athen och Rom och samfinansierats av de båda instituten.
Institutet äger en fastighet i centrala Athen (inköpt med stöd av Wallenbergstiftelsen), där huvuddelen av verksamheten bedrivs. Därutöver finns en tjänstebostad för föreståndaren i Athen samt en fastighet i Kavalla utanför Thessaloniki (med hjälp av en donation från Svenska Tobaksbolaget), som är ett gästhem för forskare, konstnärliga och litterära utövare m.fl. Stiftelsen har statsbidrag, vilket utgör verksamhetens ekonomiska bas, men är också beroende av bidrag från olika fonder, stiftelser, organisationer och enskilda. Anslaget för 2003 uppgår till 3,1 miljoner kronor.
Svenska forskningsinstitutet i Istanbul
Forskningsinstitutet i Istanbul (www.srii.org) inrättades 1962 och är en ideell förening under Utbildningsdepartementet. Föreningen har till ändamål att främja svensk forskning, främst humanistisk, i Turkiet och Främre Orienten. Institutet håller kurser, utdelar stipendier och ger ut en vetenskaplig årsskrift. Dess fem gästbostäder utnyttjas av forskare, studenter, författare, journalister m.fl.
Institutet äger inte någon fast egendom men förfogar för sin verksamhet över det s.k. Dragomanhuset, en byggnad från andra hälften av
142
| SOU 2003:121 | Översikt av utlandsorganisationen |
11.4Svenskundervisningen i utlandet
Svenska institutet (SI) har som en av sina huvuduppgifter att vara kontakt- och serviceorgan för den undervisning i svenska språket och litteraturen som bedrivs vid universitet och högskolor utomlands. Det första lektoratet i svenska inrättades redan 1913 i Jena i Tyskland. Då var det Riksföreningen för svenskhetens bevarande i utlandet (numera Riksföreningen Sverigekontakt) som hade hand om svenskundervisningen. När Svenska institutet bildades 1945 gick ansvaret över till SI, som sedan dess administrerat stödet till den akademiska svenskundervisningen utomlands. Det statliga stödet till svensklektoraten finansieras över olika anslag.
F.n. finns svenskundervisning vid ca 200 universitet i drygt 40 länder. Antalet svenskstuderande på högskolenivå beräknas vara ca 40 000, och antalet svensklärare beräknas till drygt 1 000, varav de flesta är
Lektoraten utgör endast en del av SI:s stöd till svenskundervisningen i utlandet. För utländska svenskstuderande, forskare, lärare m.fl. anordnas varje sommar kurser i svenska språket och kulturen. Utländska svenskstuderande erbjuds varje år att söka en friplats under en termin på en svensk folkhögskola med bidrag från SI. Vidare ger institutet stöd åt institutionerna med läromedel, bokgåvor, prenumerationer m.m. och informerar om lämpliga läromedel till lärarna. Svenska institutet arrangerar regelbundet också regionala konferenser för svensklärare på olika ställen i världen.
11.5Andra institutioner och verksamheter
Regeringen beslutade i augusti 2003 att inrätta ett svenskt kultur- och informationscenter i Sankta Katarina kyrka i Sankt Petersburg. Den svenska staten har över den s.k. första Östersjömiljarden avsatt 38,8 miljoner kronor för renoveringsarbeten i syfte att kunna inrymma lokaler för den svenska församlingen och ett kultur- och informationscentrum. Den renoverade kyrkobyggnaden inrymmer redan idag Sveriges generalkonsulat. Enligt nuvarande planering ska en invigning kunna ske under 2005.
143
| Översikt av utlandsorganisationen | SOU 2003:121 |
Inledande diskussioner har även förts om en med svenskt näringsliv gemensam satsning i bl.a. Shanghai, inför och i samband med besök av den rekonstruerade ostindiefararen ”Götheborg” 2006 och världsutställningen 2010, där svensk kultur och Sverigeinformation skulle kunna ges plats inom ramen för projektet ”Marknadsplats Kina” genom ett samarbete mellan ambassaden, generalkonsulatet, Exportrådet och ISA.
Det finns också andra former i utlandet för svensk kulturverksamhet. Ambassader och konsulat har normalt mycket nära kontakter med de svenska, skandinaviska eller nordiska föreningar som kan finnas i värdlandet, och som ofta har en både utåtriktad och intern kulturell verksamhet. De allra flesta saknar dock egna fasta lokaler av sådana mått att en löpande utåtriktad kulturverksamhet med rimliga ekonomiska förutsättningar och kvalitativt innehåll är möjlig att bedriva. Ett exempel är Skandinaviska föreningen (Circolo Scandinavo) i Rom, som får nordiskt stöd. I Rom finns också en aktiv
I oktober 2003 öppnade The Scandinavian House
(www.scandinavianhouse.cz) i Prag, vilket inrymmer café och utställnings- och kurslokal, och skall vara ett centrum för skandinavisk kultur. Bakom Scandinavia House, som på sikt sägs vara tänkt att bli en motsvarighet till British Council och Franska institutet i Prag, står en rad framför allt skandinaviska företag med verksamhet i Tjeckien.
Det år 2000 uppförda åttavåningshuset Scandinavia House – The Nordic Center in America på Park Avenue i New York (www.scandinaviahouse.org) ägs och drivs av den privata stiftelsen
Liknande verksamheter finns på sina håll också i Nord- och Sydamerika, ibland inom ramen för den verksamhet som bedrivs av SKUT (Svenska kyrkan i utlandet, www.svenskakyrkan.se/skut).
144
| SOU 2003:121 | Översikt av utlandsorganisationen |
De svenska Luciakonserterna i New York, Paris och London, samarrangerade av respektive ambassad och SKUT, har en stor utländsk publik. SKUT finns på plats på ett
11.6Kommentarer
På utlandsmyndigheterna regleras kulturverksamheten – som all annan verksamhet – genom den planering som varje höst utarbetas i dialog med berörda enheter i Stockholm, inklusive UD:s press, informations- och kulturenhet. Det är värdefullt att UD förmedlar särskilda medel till utlandsmyndigheterna för att ge dem initiativmöjligheter i
Det är vidare viktigt att tjänstemän med ansvar för
De flesta tjänstemännen vid UD är generalister, dvs. de förväntas ha en mycket bred kompetens för att kunna arbeta över ett vitt fält av politikområden. Av detta följer att ingen specifik kompetens inom området press, information och kultur anses nödvändig för de tjänstemän som förväntas hantera sådana frågor vid utlandsmyndigheterna. Kultur får generellt sett sägas ha ”låg status” inom UD.
145
| Översikt av utlandsorganisationen | SOU 2003:121 |
Generalkonsulatet i Los Angeles är en av de få myndigheter som har ett särskilt uppdrag att arbeta med s.k. prioriterade främjandefrågor (IT, bioteknik, design m.m.). I takt med att dessa blir viktigare kommer de särskilda främjandeuppdragen vid utlandsmyndigheterna sannolikt att öka.
De senaste 15 årens stora omvärldsförändringar, terrorattentaten den 11 september 2001, Sveriges nej till EMU och EU:s förestående utvidgning: alla utgör de på sitt sätt skäl till att fler utlandsmyndigheter bör få tydligare och mer omfattande uppdrag att arbeta med
Den utrikespolitiska utvecklingen efter den 11 september understryker vikten av dialog och kontaktskapande mellan länder av olika kulturell och religiös sammansättning. Sverige kunde spela en mer betydelsefull roll i detta avseende, bl.a. i Mellanöstern, med hänsyn till den trovärdighet vi fortfarande tillmäts i regionen. Kulturen är ofta ett verksamt medel för möten mellan parter som står i konflikt. Sveriges insatser är i detta fall av internationell karaktär och intresse, men kan mycket väl främja svenskt kulturliv och dess egna intressen av utbyte.
Ambassadernas medverkan i den kulturverksamhet inom ramen för EU som vissa medlemsländer (och framför allt kommissionen) vill driva i kandidatländer och i tredje land är ett återkommande föremål för debatt inom unionen. Aktiviteterna kan vara gemensamma filmfestivaler, poesidagar eller musikfestivaler. Ordförandelandet åläggs normalt ansvaret för att koordinera insatserna, men kommissionens roll som initiativtagare och administratör kan vara dominerande. Sådana gemensamma aktiviteter kan innebära en tung administrativ och ekonomisk börda på enskilda länders ambassader. Det kan i praktiken visa sig omöjligt att avstå från ett deltagande, fastän det nationella intresset eller möjligheterna att ge ett rimligt kvalitativt bidrag är begränsade.
Kultur- och forskningsinstituten utgör sammantaget en bitvis outnyttjad resurs i utlandsorganisationen som kan bli avsevärt mer betydelsefull. Instituten är väl förankrade i sina professionella nätverk men påfallande okända utanför dessa, såväl i värdlandet som i Sverige. Flera av dem förfogar dessutom över lokaler som enbart i sig själva utgör resurser för kulturdiplomati. Samtliga måste bli mer kända för respektive länders kulturinstitutioner och ses just som en resurs i kulturutbytet. Med ett starkare stöd från Sverige skulle
146
| SOU 2003:121 | Översikt av utlandsorganisationen |
instituten också kunna öka sin samverkan. De utpräglade forskningsinstituten ska fortsätta att utföra sitt vetenskapliga uppdrag men de ska också kunna ge utrymme åt åtminstone en begränsad kulturverksamhet. För Sverige och svensk utrikespolitik ökar dessutom betydelsen av kontakter och utvecklande av relationerna till länder och kulturer i framför allt det östra Medelhavsområdet, varför de institut som är belägna i denna region (Athen, Istanbul och Alexandria) särskilt bör uppmärksammas.
Centre Culturel Suédois i Paris är en enhet inom Svenska institutet. Eftersom CCS inte har en egen anslagspost i UD:s regleringsbrev till SI har kostnaderna för förvaltning och verksamhet fastställts av SI:s ledning. Detta har medfört att CCS haft små möjligheter att påverka sin egen verksamhet, administration och antal tjänster. En översyn av CCS överlämnades till UD så sent som år 2001, bl.a. med ett förslag om en ombildning till stiftelse med egen styrelse. Det förefaller dock som om frågan i första hand handlar om vikten av ett mer kraftfullt ansvar för CCS i SI:s ledning i kombination med uttryckligt uppdrag från UD, samt en särskild anslagspost.
De särskilda kulturrådstjänster som Kulturdepartementet är huvudman för sedan våren 2003 utgör en viktig tillgång för de svenska kulturkontakterna med utlandet. Kulturråden bör ha betydande ekonomiska resurser för verksamheten till sitt förfogande för att kunna vara de betydelsefulla verktyg för Sverige och svenskt kulturliv som behövs i vissa länder under vissa perioder, och i anledning av särskilda planerade kultursatsningar.
För att säkra kvaliteten i verksamheten, liksom i samordningen med kulturinstitutioner och aktörer i Sverige och i tjänstgöringslandet, måste vikten betonas av att kulturråden har särskild kompetens. Dit hör kännedom om tjänstgöringslandet, erfarenhet av projektledning, informationsarbete osv. Råden måste också få tydliga uppdrag från departementet, liksom en strategi att arbeta efter och utveckla i samverkan med departement, ambassad och andra parter. Det är vidare av stor betydelse att placeringen av tjänsterna prövas inför varje tillsättning och mot bakgrund av behov av rörliga resurser vid andra beskickningar, inför kommande satsningar m.m. För Ikus förslag om utformningen av kulturrådens arbetsuppgifter och verksamhet se bil. 7.
Svenskundervisningen i utlandet och de s.k. svensklektorerna utgör en viktig om än begränsad del av Sverigeinformationen i utlandet, och kan ses som ett betydelsefullt och långsiktigt instru-
147
| Översikt av utlandsorganisationen | SOU 2003:121 |
ment i utrikesförvaltningens strategi för kulturdiplomati. Lektorerna utför en betydande kulturgärning för Sverige inom ramen för sin undervisning. De lokala effekterna kan vara stora för svensk del, eftersom lektorerna arbetar och verkar på plats för en lång period. Svenska författare får genom lektorernas försorg och kontaktnät ofta möjligheter att presentera sitt författarskap vid det berörda lärosätet, och på samma sätt främjar lektorerna ofta svensk film (filmvisningar), konst, musik osv. De blir efter hand självklara lokala föredragshållare och representanter för svensk kultur.
Bristande elevunderlag gör att vissa utländska läroanstalter varje år kämpar för att det svenska lektoratet ska vara kvar ännu en tid. Sverige borde för sin del se lektorerna som en strategisk resurs att utveckla ytterligare, och engagera läroanstalterna genom t.ex. resebidrag till studenter. Danmark och Norge ger, i motsats till Sverige, i flera fall reella bidrag direkt till institutionerna för löner och inköp av material och böcker.
Lektorernas fortsatta hemvist inom ramen för Svenska institutets verksamhet förefaller därför lämplig. Det är vidare angeläget att stödet för svensklektorerna ligger fast och om möjligt ökas. Det skulle även vara intressant om de unga studenter i utlandet som intresserat sig för Sverige och det svenska språket, och som till följd av detta ofta blivit våra ”bästa ambassadörer” i sina hemländer, kunde ges uppmärksamhet. Värdet av dessa personers engagemang, språkkunskap, nätverk och kännedom om respektive länders kulturer kan inte överskattas. Möjligheterna att tillvarata det på ett bättre sätt än tidigare bör undersökas.
148
12Finansiering av internationellt kulturutbyte
12.1Statliga insatser
De statliga insatserna för internationellt kulturutbyte sker i olika former: särskilda anslagsposter fördelas av myndigheter efter ansökan; vissa myndigheter driver internationell verksamhet inom ramen för sin organisation. Denna verksamhet kan gälla både egna produktioner eller information. Gränserna kan vara svåra att dra mellan resurser satsade på nationell respektive internationell verksamhet inom en myndighet. Statens internationella kultursatsningar kan därför endast översiktligt anges. Satsningarnas utveckling över tiden kan vara svår att bedöma, bl.a. för att myndigheter och institutioner omorganiseras och redovisningssystem ändras.
Iku har inhämtat uppgifter om kultursatsningar från Utrikesdepartementet, Svenska institutet, Sida, Utbildningsdepartementet,1 Statens kulturråd, Konstnärsnämnden, Riksarkivet, Riksantikvarieämbetet, Svenska Filminstitutet och Rikskonserter. Den sammanlagda satsningen anges i följande tabell i löpande priser respektive fasta priser enligt konsumentprisindex (KPI). Här ingår medel som fördelas vidare samt i viss utsträckning institutionernas egna kostnader.
Miljoner kronor
| Löpande priser | Fasta priser | |||
| 1991/92 | 2002 | 1991 | 2002 | |
| Internationell kultursatsning exkl. Sida | 71 | 182 | 85 | 182 |
| Sidas kultursamarbete | 47 | 132 | 56 | 132 |
| Summa | 118 | 314 | 141 | 314 |
1 Avser svenska studenthemmet i Paris och de s.k. Medelhavsinstituten i Athen, Istanbul och Rom.
149
| Finansiering av internationellt kulturutbyte | SOU 2003:121 |
För 1991 respektive 2002 har den sammanlagda satsningen (exkl. Sida) i fasta priser ökat från 85 miljoner kronor till 182 miljoner kronor. Sidas kultursamarbete har ökat från 56 miljoner kronor till 132 miljoner kronor. Uppgiften för 1991/92 är dock en uppskattning eftersom Sida inte hade någon direkt specificering av detta i sin redovisning.
Sida är den mest betydande finansiella aktören för internationella kultursatsningar och svarar totalt för ca 42 procent av de totala statliga insatserna 2002 vilka kan beräknas till ca 314 miljoner kronor. År 1991 svarade Sida för ca 40 procent av de totala insatserna.
En väsentlig del av de ökade statliga insatserna kan hänföras till de ”östanslag” (här avses det kulturutbyte som finansierats över särskilda medel för demokratiinsatser i Central- och Östeuropa) som införts under
Östersjösamarbetet har spelat en viktig roll för kulturutbytet under
Statens kulturråd fördelar medel till internationella organisationer och projekt. Dessa medel uppgick 2002 till ca 8 miljoner kronor eller ca 3 procent av de totala insatserna.
Efterfrågan på internationella medel har ökat markant hos Konstnärsnämnden. Bildkonstnärsfonden och nämndens arbetsgrupp för
I kapitel 6 har redovisats stöd via EU samt nordiska medel. Det bör vidare framhållas att en betydande del av den offentliga finansieringen av internationellt kulturutbyte sker via landsting och kommuner.
150
| SOU 2003:121 | Finansiering av internationellt kulturutbyte |
12.2Kultursponsring
År 1988 grundades den medlemsfinansierade ideella Föreningen Kultur och Näringsliv
Under de senaste åren har näringslivets samarbete med kulturen minskat. Orsaken är en kombination av den dåliga konjunkturen och de skatterättsliga processer som följt på Regeringsrättens dom från april 2000 i fallen Pharmacia
Enligt Kultur och Näringsliv beräknas värdet av samarbetet mellan parterna under 2003 att uppgå till ca 200 miljoner kronor (både varor och tjänster). Merparten av pengarna har avsatts för projekt inom Sverige. Siffran kan ställas mot de 4,6 miljarder kronor som marknadsföringsformerna sponsring (idrott) och s.k. event marketing omsätter i Sverige enligt uppgifter från Sponsor- och Eventföreningen.
Det står klart att exempelvis många större ensembler som körer, danskompanier och orkestrar – men även museer – skulle ha svårt att genomföra utlandsverksamhet utan tillskott från sponsorer. För de stora orkestrarnas möjligheter att turnera i utlandet, eller på motsvarande sätt för arrangörer i Sverige att kunna inbjuda stora utländska orkestrar, kan sponsring vara av avgörande betydelse.
151
| Finansiering av internationellt kulturutbyte | SOU 2003:121 |
12.3Lotteriverksamhet
I många länder är finansiering av kultur via statliga lotterier och spel vanligt. Även Sverige har prövat på denna form av kulturfinansiering, genom t.ex. Bellmanlotteriet.2 I den proposition som lades i mars 2003 föreslås en större del av det överskott som Svenska Spels verksamhet genererar gå till folkrörelserna, vari ingår kulturlivet. Ingenting sägs dock specifikt om stöd för internationellt kulturutbyte.
12.4Fonder, stiftelser, privat finansiering etc.
Det finns ett stort antal större och mindre privata fonder och stiftelser i Sverige, vilka under vissa förutsättningar kan ge stöd till ett internationellt kulturutbyte. Till de mest framträdande hör Anders Walls Stiftelse, Carina Aris Minnesfond och Helge Ax:son Jonssons Stiftelse. The Barbro Osher Pro Suecia Foundation med säte i San Francisco har varit avgörande för att turnéer i Nordamerika av bl.a. Kungliga baletten, Radiokören, Sveriges Radios Symfoniorkester och Allmänna Sången kunnat genomföras, men också den vikingautställning som togs fram i samarbete mellan Nordiska ministerrådet och The Smithsonian Institution perioden
Internationella fonder och stiftelser är ofta tillgängliga för ansökningar från utlandet. Bland dem som givit betydande bidrag till internationell kulturverksamhet kan nämnas Nordiska kulturfonden, Unescos internationella fond för kulturfrämjande (IFPC) och ett mycket stort antal filantropiska institutioner i utlandet som t.ex. The
Bilaterala fonder
Sverige har ett fåtal bilaterala samarbetsavtal i form av gemensamma kulturfonder. Stiftelsen
2 För närvarande ska Svenska Spel enligt sin koncession använda en tjugosjättedel av överskottet på årsresultatet av penninglotten till kulturändamål. Detta belopp överförs i sin helhet till Kulturdepartementet. Det uppgår normalt till strax under två miljoner kronor.
152
SOU 2003:121 Finansiering av internationellt kulturutbyte
omkring 28 miljoner kronor, vilket ger en årlig avkastning om ca 2 miljoner kronor.
Stiftelsen
Kulturfonden för Sverige och Finland bildades 1958. Det är den största bilaterala fonden i Norden. Styrelsen utses av respektive länders regeringar och beslutar om den årliga stipendieutdelningen. Fonden är uppdelad i två delar. Det svenska kapitalet uppgår till omkring 120 miljoner kronor, vilket ger en årlig avkastning på ca 5 miljoner kronor. Den finska delens kapital är ungefär dubbelt så stor som den svenska, och ger en årlig avkastning på motsvarande omkring tio miljoner kronor. Fonden är bl.a. huvudman för Hanaholmens kulturcentrum, vilket även utgör fondens finska sekretariat.
Stiftelsen
De ovannämnda fondernas svenska administration handhas av Föreningen Nordens kansli i Stockholm. Mellan de nordiska länderna finns samanlagt tolv bilaterala kulturfonder.
Kulturfonden
Sydafrika har där bl.a. föreslagit en kulturfond mellan länderna med syfte att fortsätta de tidigare kulturkontakterna inom en ny organisationsform.
Sida har gett Statens kulturråd i uppdrag att i samarbete med sin sydafrikanska motsvarighet NAC (National Arts Council of South Africa) utarbeta formerna för, och organisationen av, denna fond. Båda länderna ska bidra med medel. Besluten om vilka som ska beviljas stöd inom fondens ram ska ske i ett gemensamt arbete mellan ländernas kulturråd och baserad på en gemensamt ägd ansökan
153
| Finansiering av internationellt kulturutbyte | SOU 2003:121 |
mellan kulturorganisationer och/eller kulturutövare i respektive land. Fonden kommer preliminärt att omfatta 25 miljoner kronor.
Nämnden för kulturellt utbyte mellan Sverige och Grekland är parlamentariskt tillsatt med en
Nordiska fonder
Nordiska kulturfonden är ett självständigt nordiskt samarbetsorgan med sekretariat i Köpenhamn. Dess uppgift är att stödja kultursamarbete i vid bemärkelse mellan de nordiska länderna, inkluderat de självstyrande områdena, genom att bevilja bidrag till samarbetsprojekt. För denna verksamhet avsätter fonden 20 miljoner DKK per år. Fondens styrelse består av 13 ledamöter som utses av Nordiska rådet och Nordiska ministerrådet. Ordförandeskapet roterar mellan länderna i en tvåårig mandatperiod.
Nordisk film &
12.5Kommentarer
Aktörerna inom den internationella kulturverksamheten är många och gråzoner förekommer i flera fall mellan vem som på den stat-
154
| SOU 2003:121 | Finansiering av internationellt kulturutbyte |
liga sidan har huvudansvar för vilket område. Enskilda kulturutövare och organisationer kan ha anledning att känna sig osäkra vart de ska vända sig med frågor om bidrag och vilka förutsättningar som gäller för bidragsgivning vid de olika organen. Samlad och uppdaterad information om detta på centralt håll saknas. Vidare saknas ofta transparens i bidragsgivningen; vem fick egentligen hur mycket stöd för vilket projekt, var? En renodling av aktörernas ansvarsområden och tydlig och lättillgänglig information om olika aktörer, stödformer, ansökningsprocedurer och formulär, offentliggörande av bidragsgivning m.m. framstår som mycket viktigt för att det internationella kulturutbytet skall kunna effektiviseras och förbättras.
Kulturfonden
När det gäller ansökningar om stöd för kulturprojekt med social inriktning är det osäkert hur fonden kommer att göra sina bedömningar.
Fonden är något helt nytt i biståndssammanhang och ger Statens kulturråd goda möjligheter att höja sin internationella kompetens. Vidare öppnas nya möjligheter till internationellt kulturutbyte baserade på ömsesidiga intressen och förutsättningar inom ramen för de biståndspolitiska målen.
155
13Svenska kultursatsningar i utlandet
Att länder genomför nationella presentationer i ett internationellt sammanhang är inget nytt. Den första internationella industrimässan arrangerades redan 1801 i Louvren och den första världsutställningen arrangerades 50 år senare i London. Flera utställningar under
Under
Betydelsen av att Stockholm utnämndes till EU:s officiella kulturhuvudstad under året 1998 ska inte underskattas. Kulturhuvudstadsåret erbjöd ett unikt tillfälle att presentera svensk kultur för en utländsk publik. Internationella konferenser inom kulturens område arrangerades i Stockholm, och hundratals utländska kulturjournalister och kulturarbetare besökte landet. Inflytelserika internationella tidskrifter som Newsweek och l’Express gav sär-
157
| Svenska kultursatsningar i utlandet | SOU 2003:121 |
skild uppmärksamhet åt svenska framgångar, i synnerhet inom popmusik, design, IT och gastronomi.
Sverige har också uppträtt i gemensamma nordiska sammanhang i utlandet. Konstbiennalen i Venedig, där Sverige har en permanent paviljong tillsammans med Norge och Finland är ett närmast institutionaliserat exempel på detta. Nordiska Ministerrådets internationella satsningar har också sin svenska dimension, där kulturinslaget på senare tid kanske varit störst i den stora cirkumpolära satsningen ”Northern Encounters” i Toronto sommaren 1997, den i konstkretsar och media mycket uppmärksammade utställningen av nordisk sekelskiftes- och samtidskonst ”Lumières du Nord – Nuits Blanches” i Paris 1998, ”Shuttle '99” i Sydafrika med ett omfattande institutionssamarbete, utställningen ”Vikings: The North Atlantic Saga” i Nordamerika under perioden
Nedan följer en kort exemplifiering av svenska presentationer i utlandet som gjorts under de senaste åren.
Insatser på uppdrag av regeringen
”New Sweden 1988”, USA
Det som sedermera skulle bli den amerikanska delstaten Delaware tillhörde
Sydafrika 1999
Statsminister Göran Persson tog initiativet till en med den sydafrikanska regeringen gemensam manifestation i Sydafrika i november 1999 där kultur ingick som en del. Den s.k. Sydafrikasatsningen genomfördes i fem städer, med ca 500 tillresande svenskar från regering, enskilda organisationer, fackföreningar, företag, kyrkor och kulturliv. Satsningen inleddes med en publikt misslyckad popkonsert i Johannesburg och avslutades med att det svenska landslaget i fotboll mötte det sydafrikanska i Soweto.
158
| SOU 2003:121 | Svenska kultursatsningar i utlandet |
Under parollen ”det civila samhällets roll” möttes bl.a. svenska och sydafrikanska organisationer för att diskutera lokal demokrati och mänskliga rättigheter. Svenska institutet arrangerade ett möte mellan kvinnliga författare från respektive land.
Sankt Petersburgs
Sverige stärker banden till Sankt Petersburg genom en särskild svensk satsning under stadens
Världsutställningarna
Regeringen har av hävd avsatt betydande medel till världsutställningar. Särskilt påtagligt var engagemanget mot slutet av
I juni 2003 beslutades att de nordiska länderna ska presentera en gemensam paviljong vid utställningen i Aichi i Japan 2005. Det är första gången så sker; en indikation på vilka kostnader som är förenade med deltagande i en världsutställning.
Insatser initierade av statliga myndigheter
”Design for Every Body”
Föreningen Svensk Form tog på uppdrag av Svenska institutet fram utställningen Design for Every Body att visas i samband med handikappolympiaden Paralympics i Sydney 2000. Utställningen har därefter visats i Prag, Bratislava, Budapest, Mexico City, Belgrad och Toronto. På samtliga platser har seminarier eller föreläsningar genomförts med lärare och elever från Konstfack och utländska designhögskolor samt personer från Svensk Form. Utbyten och samtal på detta tema har visat sig mycket efterfrågade på utländska
159
| Svenska kultursatsningar i utlandet | SOU 2003:121 |
designinstitutioner och utställningen har även visats eller ska visas i Bryssel, Bukarest, Zagreb, Minsk, Kiev, Havanna, Calgary, Paris, Warszawa och Athen under
”Aires de Suecia”, Madrid
Svenska institutet i samarbete med Sveriges ambassad och Exportrådet i Madrid genomförde i november 2002 en bred Sverigemanifestation på kulturhuset Circulo de Bellas Artes. Programmet planerades i nära samråd med svenska intressenter/organisationer inom design, dans, litteratur, musik, film, barnteater, mat och mode. Som basutställning visades
Målsättningen med satsningen var att låta den spanska publiken få möta delar av dagens Sverige och på så sätt intressera dem för fortsatta kontakter med svenskt kultur- och näringsliv. Satsningen omgavs av mycket omfattande marknadsföringsåtgärder. Kostnaderna för Svenska institutet uppgick till ungefär två miljoner kronor.
”Svensk höst i Italien 2003”, Rom
Hösten 2003 och vårvintern 2004 genomförs i Rom en rad svenska utställningar och evenemang med fokus på historia, kultur och livsstil. Syftet är att spegla Sverige idag och
160
| SOU 2003:121 | Svenska kultursatsningar i utlandet |
Samtidigt med Kristinautställningen öppnades en design- och modeutställning, och på ett tiotal gallerier visades svensk samtidskonst. Palazzo Poli var värd för en nyframtagen Ingmar Bergmanutställning, och svenska filmveckor med bl.a. en
Projektet var ett samarbete mellan å ena sidan Rikskonserter (med stöd av Svenska Institutet, Sveriges Radio P2 och Sveriges ambassad i Litauen), å andra sidan Litauens ambassad i Sverige samt Kulturministeriet, Nationalfilharmonin, Musikakademien och Tonsättarföreningen i Litauen. Det innehöll konsertturnéer i Sverige med ensembler och solister från Litauen, framträdanden i Litauen för många av Sveriges främsta artister, gemensamma satsningar med unga artister, mästarklasser, utbyten av folkmusik- och jazzartister samt särskilda verksamheter kring nutida musik och kunskapsutbyten.
Seminarier organiserades parallellt med ett utökat utbyte mellan litauiska och svenska tonsättare, där Visby Internationella Tonsättarcentrum var huvudarrangör. En rad administratörer och unga musikproducenter besökte institutioner i respektive länder, studerade arbetssätt och deltog i seminarier och administrativa möten.
Insatser med flera initiativtagare
”Swedish Style”, Tokyo
Det kanske mest kända exemplet på s.k. livsstilsevenemang under senare år är ”Swedish Style” i Tokyo som genomförts fyra gånger (1999, 2001, 2002 och 2003). Syftet har varit att presentera och profilera ung svensk livsstil för en ung japansk publik samt för företag och medier samt särskilda målgrupper, däribland många kulturella. Aktiviteterna har bestått av utställningar, evenemang och seminarier, med tonvikt på design, arkitektur, IT, musik, mat, mode och film samt informationsinsatser. Ett stort antal svenska
161
| Svenska kultursatsningar i utlandet | SOU 2003:121 |
företag, svenska och japanska institutioner, enskilda organisationer, kreatörer och kulturskapare har deltagit med Sveriges ambassad som nav för aktiviteterna. Regeringen har bidragit med delfinansiering om ca 250
Swedish Style 2002 och 2003 hade ett mer uttalat syfte än tidigare att skörda kommersiella framgångar för svenska företag m.fl. av de kontakter och det starka intresse som konstaterats för svensk upplevelseindustri i Japan. Projektet leddes av Exportrådet och genomfördes i nära samverkan med Sveriges ambassad i Tokyo och de deltagande företagen, myndigheterna och institutionerna samt japanska samarbetspartners.
Det kan tilläggas att stora branschsatsningar genomförts med stor framgång i bl.a. ”Living in Sweden” i samband med möbelmässan i Milano 1998 och i New York 1999. Vid Milanomässan 2003 gjordes ett samordnat framträdande av möbel- och designbranschen. Regeringen gav ett bidrag till Svensk Form (375 000 kronor) för särskilda export- och
Ostindiefararen Götheborg II
Ostindiefararen Götheborg förliste för 250 år sedan i Göteborgs hamninlopp. Stiftelsen Svenska Ostindiska Companiet byggde en kopia som till linjer, skrov och rigg motsvarar originalet och som sjösattes i Göteborg på nationaldagen den 6 juni 2003. Fartyget planeras inleda sin jungfrufärd till Kina hösten 2005 och besöka Cadiz, Recife, Kapstaden, Freemantle och Jakarta på sin väg till Kanton och Shanghai. Kring hela resan planeras olika former av Sverigesatsningar. Landsarkivet i Göteborg har medverkat i Ostindefararprojektet genom att bl.a. bistå med arkivmaterial och historisk kunskap om ursprungsfartyget.
13.1Kommentarer
Svenska institutet har en betydande institutionell kompetens och erfarenhet av projektledning i utlandet och samordning av utlandsprojekt. Denna är värd att utvecklas vidare inom SI. Även Rikskon-
162
| SOU 2003:121 | Svenska kultursatsningar i utlandet |
serter har betydande satsningar i utlandet. Viktiga frågor att ta ställning till inför ett projekt är om det finns en långsiktig strategi. En god framförhållning är nödvändig för att möjliggöra för andra aktörer att medverka på ett genomtänkt och kostnadseffektivt sätt. Insatserna måste vara väl förankrade i värdlandets institutioner, bl.a. för att säkra samarbete kring marknadsföring, lokaler, målgruppsidentifikation, publikunderlag m.m.
I utlandsprojekt är det av stor betydelse att myndigheten/institutionen (t.ex. SI eller Rikskonserter) samarbetar med utlandsmyndigheterna och utnyttjar de nätverk som kulturlivet i respektive land har. Utan medverkan av dessa saknas den förankring som kan garantera att projektet blir en långsiktig framgång och av bestående värde för kulturlivet. Med tanke på utlandsmyndigheternas ofta bristande personella resurser kan det därför vara en god investering att lägga rörliga resurser på en förstärkning vid utlandsmyndigheten såväl före som under och även en period efter genomförd satsning. Här har Kulturdepartementet och UD ett gemensamt ansvar att överväga var de (som Iku föreslår) rörliga resurserna för de särskilda kulturråden kommer bäst till nytta.
Det är mycket tveksamt om enstaka stora Sverigefrämjande projekt, ”fyrverkerier”, spelar någon roll vare sig för kulturlivet eller Sverigebilden om de inte följs upp. Den stora och för Sverige mycket resurskrävande utställningen ”Carl and Karin Larsson – Creators of the Swedish Style” vid Victoria & Albert Museum i London
Vikten av ”ständigt brinnande lågor” i främjandeverksamheten (i motsats till ”fyrverkerier”) tål att beakta i kultursatsningar i utlandet. En sådan inriktning på arbetet förutsätter bestående resurser på plats och god finansiering, men den har samtidigt bättre förutsättningar för transparens, långsiktigt kontaktskapande, nätverks- och målgruppsarbete osv.
Utrikesdepartementet bär ansvaret för att samordna svensk medverkan vid världsutställningar i utlandet. Bland annat Exportrådet har uttryckt starkt tvivel på att dessa stora arrangemang längre är av betydelse för näringslivet, särskilt i relation till de betydande kostnader det medför att delta. I Hannover var det kulturella inslaget mycket betydande; det är dock tveksamt om det svenska kulturlivet fick ut vare sig kortsiktiga eller långsiktiga
163
| Svenska kultursatsningar i utlandet | SOU 2003:121 |
vinster av att medverka. Musiker som deltagit säger sig för egen del ha föredragit om de medel som satsats på dessa inslag istället funnits att tillgå som stöd för internationellt kulturutbyte på annat sätt. Inte heller planering eller utrymme har funnits för turnéer eller andra möjligheter till framträdanden eller kontaktskapande verksamhet i anslutning till utställningen.
Nordiska ministerrådets ledningsgrupp för kulturprojekt i utlandet fördelar relativt betydande belopp för gemensamma satsningar. Rådet har som policy att koncentrera sig på större och enstaka manifestationer. De mycket stora ekonomiska åtaganden som sådana projekt och utställningar utgör bör ställas i relation till kulturlivets möjligheter att få utbyte av insatserna efter genomförda projekt.
Det svenska kulturutbytet med Finland har en särställning bl.a. till följd av den starka kulturella identiteten hos Finlands svenskspråkiga befolkning. Den Svenska kulturfonden i Finland kan nämnas i detta sammanhang. Fonden är en paraplybeteckning för över 400 fonder med en budget för stöd av finlandssvensk kultur under år 2004 om totalt 2,4 miljoner euro. Kulturutbytet mellan våra länder stärks också av den stora finska minoriteten i Sverige och det samarbete och utbud som stöds genom Finlands kulturhus i Stockholm och kulturcentret i Hanaholmen. Inrättandet av gemensamma stödfunktioner och utrymmen för ländernas ambassader i Bratislava hösten 2003 kan ses som ett steg mot ett fördjupat samarbete länderna emellan på internationellla arenor.
164
14Andra länders internationella kultursatsningar
I de flesta av de 28 länder Iku studerat står, liksom är fallet för Sverige, kulturen för en mycket liten del av de totala statliga anslagen (se bil. 8). Undantagen är Frankrike, Kanada, Italien och Spanien. I de två sistnämnda leds den internationella kulturverksamheten på hög politisk nivå (i Spaniens fall är kung Juan Carlos ordförande för Cervantesinstituten, i Italien leds Commissione Nazionale per la Promozione della Cultura Italiana all´Estero av utrikesministern).
De flesta länder har någon form av kulturhus i utlandet och ett flertal har särskilda kulturråd vid ambassaderna. Det tycks inte finnas någon allmän trend att minska eller öka antalet nationella kulturhus i omvärlden (några länder ökar, medan andra minskar). Ett ofta förekommande argument är att det finns ett behov av kulturhus i utvecklingsländer, där infrastruktur och lämpliga alternativa lokaler annars kan saknas. I Västvärlden är det ofta givande att samarbeta med lokala arrangörer. Detta ger trovärdighet och minskar risken för att verksamheten ska uppfattas som ”propagandistisk”. Noteras bör dock att såväl fransmän som andra länders företrädare framhållit det svenska kulturhuset i Paris (CCS) som ett av de främsta och mest intressanta i Frankrike.
Flera länder har påpekat risken med att binda upp sig i de fasta förvaltningskostnader ett kulturhus kan medföra. Ett aktuellt exempel på detta är Österrikes relativt nyinvigda kulturhus i New York, vars bygg- och driftskostnader blivit avsevärt långt mer omfattande än vad man ursprungligen budgeterat.
Att söka regionalt och internationellt samarbete är en trend. Tyska delstater, franska kommuner och även svenska län bedriver regionalt samarbete inom kulturens område. På institutionsnivå samarbetar tyska
165
| Andra länders internationella kultursatsningar | SOU 2003:121 |
iska länder har sedan år 2001 ett internationellt kultursamarbete under parollen ”Platform Culture – Central Europe”. Gruppen har genomfört en rad evenemang i bl.a. Italien och Spanien, och nyligen beslutat upprätta ett gemensamt kulturhus i Peking.
Nederländerna har en internationell kulturfond vid vilken enskilda, större kulturaktörer och organisationer kan ansöka om stöd för sin internationella verksamhet. En omfattande reform 1997 innebar att parlamentet höjde anslaget för insatser inom ramen för den internationella kulturpolitiken i utbyte mot att utrikes- och kulturministerierna ministerierna upprättade ett gemensamt organ för beviljande av projektstöd, Homogene Groep voor Internationale Samenwerking (HGIS).
Beredningen av ansökningar till HGIS handhas av tjänstemän från respektive ministerier, medan det slutliga beslutet tas på statssekreterarnivå. HGIS svarar för ca en fjärdedel av de medel som spenderas på internationella kulturevenemang, och beaktar i princip endast ansökningar på över 100 000 euro. För projektfinansiering på lägre bidragsnivå svarar Mondriaan Stichting och Fonds voor de Podiumkunsten, där det är utövande kulturarbetare som gör bedömningarna.
Tyskland har ett stort regionalt styrt internationellt kulturutbyte. Också enskilda regioner i Spanien, Italien och Norge uppträder ofta med egna montrar och främjandesatsningar i utlandet vid sidan av den eventuella nationella satsningen. En mycket omfattande satsning genomförs år 2004 i Barcelona, Barcelona Forum 2004 (www.barcelona2004.org), i samarbete mellan bl.a. den spanska regeringen, den autonoma katalanska regeringen och Unesco. Det kulturella inslaget beräknas omfatta omkring 200 föreställningar, 1500 konserter och närmare 10 000 artister från hela världen.
Som en reaktion på attentaten den 11 september 2001 har vikten av s.k. kulturdiplomati i utrikesförvaltningarnas verksamhet och i det internationella utbytet särskilt lyfts fram av Italien, Norge Frankrike, Nederländerna, Spanien, Storbritannien, Tyskland, USA och Österrike. I detta sammanhang avses mer specifikt vikten av förstärkt dialog och utbyte med den muslimska världen.
Flera länder arbetar också på att utveckla samverkan mellan kultur och näringslivet, i synnerhet i samband med utlandssatsningar. Finska Undervisningsministeriet tillsatte t.ex. 1997 en kommitté för kulturindustrierna vilken formulerade en strategi för internationellt kulturfrämjande för perioden
166
| SOU 2003:121 | Andra länders internationella kultursatsningar |
att sammanföra nationell expertis, samordna utvecklingsprojekt, höja konkurrenskraften inom sektorn och genom detta också öka kulturarbetarnas arbetstillfällen. Samma år tillsatte den brittiske premiärministern en Creative Industries Task Force i syfte att lyfta fram den betydelse kulturområdet har för den ekonomiska tillväxten m.m.
Vid sidan av det Nordiska ministerrådets internationella kulturverksamhet, genomförs sådan inom ramen för samarbetet mellan nordiska utlandsmyndigheter. Särskilt goda förutsättningar finns vid den gemensamma nordiska ambassadanläggningen i Berlin
(www.schweden.org) som invigdes år 1999. Vid ambassadanläggningen arrangeras både samnordiska och nationella kulturprogram i ”Felleshuset”, en gemensam byggnad för utställningar och konsertverksamhet.
14.1Kommentarer
Variationerna är stora när det gäller ländernas organisation och ansvarsfördelning mellan olika verkställande organ. Synen på behov av utlandsinstitut och deras organisation varierar. Det är angeläget att fortlöpande ta del av hur andra länder utformar den internationella kulturverksamheten och att ta del av pågående forskning inom internationell kulturpolitik. Statens kulturråd har ett ansvar att föra hem och sprida denna kunskap, och bör i sammanhanget närma sig utlandsmyndigheterna, vilka på plats kan ge värdefull information och bedömningar av vikt för Sverige och svenskt kulturliv.
167
15 Slutsatser
Följande faktorer har enligt Iku en övergripande betydelse för statens insatser till stöd för internationellt kulturutbyte:
•det svenska kulturlivet måste kunna utveckla både sin kvalitativa nivå och sin bredd i internationella sammanhang
•kultur betyder allt mer i umgänget mellan nationer
•Sveriges utrikespolitiska läge kräver ökad aktivitet för att landet ska förbli en aktiv part i det internationella samarbetet
15.1Sammanfattning av omvärldsanalysen
De senaste decennierna har kännetecknats av dramatiska omvärldsförändringar. De har påverkat det internationella kulturlivet och därmed Sveriges kulturkontakter. Nedan anges de viktigaste förändringarna.
•Den s.k.
•Kultur tillmäts internationellt allt större betydelse som samhällelig utvecklingsfaktor.
•Fler länder än någonsin är involverade i internationellt kulturutbyte.
•Kultur har blivit ett mycket betydelsefullt inslag i nationell främjandeverksamhet.
•Att Sverige tillhört EU sedan 1995 har gjort det möjligt för landet att utnyttja kultursamarbetet inom unionen och dess finansiella stödformer. EU:s utvidgning 2004 kommer att påskynda utvecklingen av kulturella relationer inom unionen och med tredje land.
•En internationell ”mångkultur” baserad på etnisk, språklig och kulturell mångfald håller på att växa fram.
169
| Slutsatser | SOU 2003:121 |
•Mångfaldsfrågor har fått ökad betydelse inom internationell kulturpolitik.
•Kulturarbetare och kulturverksamheter i Sverige har fått utvidgade arbetsmarknader, vilket medfört nya möjligheter men också ökad konkurrens.
•Kulturlivets egna nätverk har fått ökad betydelse för de internationella kontakterna.
•Den internationella dimensionen i kulturinstitutionernas verksamhet har stärkts.
•En ökande del av det internationella kulturutbytet bedrivs på regional och lokal nivå.
•Det internationella resandet har ökat kraftigt.
•Engelskans ställning som världsledande språk har befästs.
Villkoren för Sveriges internationella kulturkontakter påverkas vidare av följande omständigheter:
•EU:s utvidgning mot Central- och Östeuropa kommer att medföra att den särskilda svenska satsningen på utbyte med dessa länder så småningom upphör, och att det goda tillflöde av resurser som funnits för kulturutbyte med regionen krymper och förskjuts ytterligare österut (Ryssland, Ukraina, Vitryssland osv.).
•Svenskt kulturliv och kulturpolitik har under senare år i tilltagande utsträckning berörts av internationella avtal, konventioner, direktiv m.m.
15.2Skäl för ökat internationellt kulturutbyte
Den utveckling som sammanfattats i föregående avsnitt visar att de internationella kulturkontakterna blir allt viktigare för Sverige. De påverkar vårt samhälle i dess helhet men i synnerhet vårt kulturliv. Dessa kontakter har central betydelse för bilden av Sverige utomlands och för Sveriges roll i det internationella samarbetet. Till detta kommer att intresset för svensk kultur är stort och ökande i utlandet. Svenska kulturyttringar får betydande uppmärksamhet i utländska media och svenska kulturaktörer vittnar om allt fler inbjudningar till samarbete, festivaler och turnéer i utlandet. Det svenska kulturlivet är i hög grad också beroende av inspiration och nya impulser från omvärlden för att utvecklas.
170
| SOU 2003:121 | Slutsatser |
Som framgår av kapitel 12 har ökningen av det statliga stödet till internationellt kulturutbyte främst gällt insatser för utrikes- eller biståndspolitik. För att kulturlivet skall kunna utvecklas bör andelen ”fria resurser” - medel som inte är öronmärkta för ett specifikt politikområde eller en särskild region - öka.
Regeringen har uppmärksammat betydelsen av det internationella kulturutbytet i Regeringsförklaringen den 1 oktober 2002: ”Kulturen blir ett viktigt reformområde under förstående mandatperiod… det internationella kulturutbytet ska vidgas… Insatserna för invandrarnas kultur ökar.” I Regeringsförklaringen den 16 september 2003 betonas kulturområdet inte lika uttryckligt, men deklarationer om att Sverige ska vara ”ett än mer aktivt EU- land”, att ”kontakterna över Östersjön ska öka” och att ”samverkan med…Brasilien, Sydafrika och Indien kommer att intensifieras” innehåller ofrånkomligen kulturpolitiska dimensioner.
15.2.1Kulturlivets utveckling
Kulturlivet i Sverige genomgår en påtaglig internationalisering. Alla kultur- och konstområden berörs. Önskemål om och förväntningar på vidgade kontaktytor ökar stadigt, behovet av utbildning utomlands och av internationell pedagogisk kompetens i Sverige likaså. Museer lånar i ökande grad ur utländska samlingar och motsvarande förfrågningar om lån inkommer från utlandet. Till detta kommer konferenser, stipendievistelser m.m. Iku har kunnat konstatera att antalet personer som arbetar internationellt inom kultursektorn (konstnärer, experter och tjänstemän) har ökat sedan början av
Det internationella perspektivet blir alltmer betydelsefullt inom kulturpolitiken. En långsiktig internationell kulturpolitik krävs för att utveckla och hävda svenskt kulturliv i ett allt mer konkurrensinriktat internationellt klimat. Mångfalden måste värnas, även de smala genrerna och de ekonomiskt svaga aktörerna måste få ett stöd. Det är kulturpolitiskt angeläget att driva internationalisering inom alla områden, vidta riktade åtgärder för att etablera nya kontakter och arbeta för att undanröja hinder för utbytet. Nya verktyg måste skapas för att bemöta befintlig och ny efterfrågan på svensk kultur i utlandet.
Statliga insatser på området ska bygga på kulturlivets egna förutsättningar och behov, vilka kan variera mellan olika konstområden.
171
| Slutsatser | SOU 2003:121 |
Bland åtgärder som är aktuella kan nämnas stöd till konstnärliga och kulturella nätverk, småskaligt kulturutbyte, etableringen av nya konstnärliga arenor i Sverige och utomlands samt ökad tillgänglighet till museer och kulturarv. De nätverk som bildas på konstnärers och kulturinstitutioners initiativ utgör en central resurs. Den kreativitet och de internationella kontaktmöjligheter som finns här ska tillvaratas. IASPIS är ett exempel på en verksamhet som tillvaratar utvecklingsmöjligheterna i kulturlivets egna kontakter.
Den mångkulturella utvecklingen i Sverige ger nya möjligheter till förstärkning av internationella nätverk och utbyten, en förnyad och bredare Sverigebild och nya projekt. Det är en viktig uppgift för kulturinstitutionerna att tillvarata dessa möjligheter. Det är Ikus uppfattning att ett mångkulturellt utbyte bör utgöra en integrerad del av verksamheten vid alla kulturinstitutioner. Dessa bör följaktligen beakta frågan i samband med personalrekrytering; organisatoriska särlösningar bör undvikas.
De kulturpolitiska frågorna blir alltmer internationaliserade. Genom medlemskapet i EU påverkas Sverige av internationella regelverk. För att analysera konsekvenserna för kultursektorn krävs ett ökat kulturpolitiskt erfarenhetsutbyte.
15.2.2Nytt utrikespolitiskt läge
Sveriges utrikespolitiska läge har förändrats påtagligt under de senaste tio åren. Förändringarna har inneburit utmaningar och påfrestningar för hela samhället. Hösten 2003 debatterades Sveriges utrikespolitiska läge intensivt, främst med anledning av folkomröstningen om medlemskap i den europeiska valutaunionen EMU den 14 september detta år. Resultatet av omröstningen blev ett kraftigt avvisande av medlemskap. Med anledning av detta har regeringen, i sin Regeringsförklaring, dragit slutsatsen att Sverige måste intensifiera Europasamarbetet i övrigt.
Enligt Ikus mening har kulturen en mycket betydelsefull roll att spela i detta sammanhang. I synnerhet gäller detta med tanke på att unionens tio kandidatländer förefaller redo att ansluta sig till EMU. Om så sker kommer Sverige (med Danmark och Storbritannien) inom en snar framtid att utgöra en utanförstående minoritet om tre länder av totalt 25. Därmed kommer de till buds stående instrumenten för kommunikation och samarbete att tillmätas än större vikt.
172
| SOU 2003:121 | Slutsatser |
Sverige har sin kulturhistoriska förankring i Västeuropa. Ansökningsbilden under det senaste årtiondet har också präglats av önskningar från kulturlivets sida om större möjligheter att utveckla utbytet med länder i Västeuropa och Nordamerika. Dessa önskemål har inte i tillräcklig utsträckning kunnat mötas i bidragsgivningen.
Under samma tid ökade Sveriges riktade stöd till Central- och Östeuropa avsevärt, i primärt syfte att främja utvecklingen av demokrati, men ofta genom insatser på kulturens område. Verksamheten kom att få stor betydelse för det svenska kulturlivets kontakter med dessa länder, och i ännu högre grad för samarbetsländernas möjligheter att etablera internationella kontakter och utbyten. Stödet anses nu ha fyllt sitt syfte i och med att de flesta av dessa står i begrepp att bli fullvärdiga medlemmar av EU. Det särskilda demokratistödet börjar därför att fasas ut under 2004 samtidigt som länder längre österut prioriteras istället. De nya EU- medlemmarna kommer därmed att ingå i samma kategori för bedömning av bidrag för kulturutbyte som övriga länder i Västeuropa/Nordamerika. Detta kommer att öka konkurrensen om de resurser som redan är underdimensionerade.
Sveriges globala relationer har under senare år blivit mera omfattande. Vi har ett gott anseende i det internationella arbetet för fred, konflikthantering, demokrati, mänskliga rättigheter, jämställdhet och miljöskydd. Kultur kan spela en viktig roll i alla dessa sammanhang.
I propositionen Gemensamt ansvar: Sveriges politik för global utveckling (2002/03:122), framhåller regeringen att Sverige bör stärka kulturutbytet med utvecklingsländerna. Kulturens roll i samhällsutvecklingen är central och ges allt större uppmärksamhet i internationella biståndssammanhang. Det svenska engagemanget inom kultursamarbetet har varit av stor betydelse också för det svenska kulturlivet och dess internationalisering.
Ett annat betydelsefullt område inom vilket Sverige bör stå för ett långsiktigt engagemang på kulturområdet är internationell handelspolitik.
Att bygga upp ett långsiktigt förtroende för svenskt kulturliv är av stor betydelse för den Sverigebild man vill skapa. Det mesta av detta förtroendeskapande arbete sker i det vardagliga arbetet på kulturinstitutioner och ambassader. Kulturdiplomati är ett allt viktigare utrikespolitiskt instrument.
173
| Slutsatser | SOU 2003:121 |
15.3Vad krävs för ett framgångsrikt internationellt kulturutbyte?
15.3.1Tydliga mål och riktlinjer
I kapitel 3 konstateras att mål som har betydelse för den internationella kulturverksamheten finns inom kulturpolitiken, utrikes- och handelspolitiken samt inom biståndspolitiken. Iku har i samma kapitel angett de gemensamma riktlinjer som ska gälla för den internationella kulturverksamheten: främjande av konstnärlig och kulturell kvalitet, uppbyggande av långsiktiga kulturkontakter med utlandet, främjande av mångfald och demokrati samt främjande av internationellt kulturpolitiskt samarbete.
15.3.2Bred satsning på olika former för utbyte
Som nämnts ovan ska det internationella kulturutbytet utvecklas utifrån det svenska kulturlivets egna förutsättningar och behov. Att bistå denna utveckling är statens viktigaste uppgift inom kulturområdet. Den kan inte lösas genom enstaka manifestationer: det handlar om att stödja processer på lång sikt. En central uppgift är att utveckla och stimulera kulturlivets egna nätverk, särskilt sådana som introducerar svenska konstnärer i nya internationella sammanhang. Det bildkonstnärliga utbytesprogrammet IASPIS i Stockholm är här ett intressant exempel. Det är Ikus uppfattning att dess arbetsmetoder kan tillämpas även på andra konstarter.
Om kulturlivets egna internationella nätverk utvecklas får svenskt kulturliv och kulturpolitik positiv uppmärksamhet. Långsiktigt ger detta en Sverigefrämjande effekt.
I ett långsiktigt arbete ingår också att staten svarar för en kontinuerlig och bred information om svenskt kulturliv. Denna information är otillräckligt utvecklad och behöver effektiviseras. Till detta kommer ett motsvarande behov av information om utlandet.
För den del av kulturområdet som omfattar kommersiell produktion (böcker, film, fonogram, design) krävs särskilda åtgärder. Möjligheten att söka statligt stöd måste finnas för att svenska aktörer ska kunna vara representerade vid viktiga festivaler, mässor och konferenser.
En viktig del av det löpande kulturutbytet sker i form av konstnärsbesök och andra mindre utbytesprojekt. Detta ska vara en del
174
| SOU 2003:121 | Slutsatser |
av varje kulturinstitutions internationella verksamhet. När det gäller utbyte inom det fria kulturlivet kan extra stöd behövas. Ut- bytet underlättas om det finns intresseväckande konstnärliga mötesplatser i Sverige (återkommande festivaler och andra evenemang). Det är följaktligen angeläget att sådana mötesplatser kan utvecklas. Utländska opinionsbildare, curators m.fl. bör få särskilda inbjudningar till evenemang.
För kulturinstitutioner och andra större aktörer krävs bl.a. på grund av de höga kostnaderna särskilda insatser för det internationella kulturutbytet. Det kan gälla större musikteater- och teaterensembler, symfoniorkestrar och utställningar. Flera finansiärer måste här komma ifråga. Det kan också handla om att tillgodose en efterfrågan i utlandet på grupper av hög kvalitet.
Vissa särskilda kulturinsatser gäller projekt med ett brett innehåll från olika genrer. Syftet kan vara att göra Sverige känt som nation eller att lyfta fram vissa branscher och kulturområden. I dessa projekt måste vi kunna visa fram det bästa landet har och framhäva de kulturområden inom vilka Sverige är internationellt framstående.
Gränserna mellan olika former av utbyte är inte fasta; en form kan utvecklas till en annan. Motiven eller effekterna mellan de olika politikområdena kan variera.
15.3.3Samordning och utnyttjande av de statliga resurserna
De statliga insatserna för internationellt kulturutbyte handhas av ett stort antal myndigheter och institutioner som tillhör olika departement och som har olika roller och uppgifter. Vissa myndigheter fördelar bidrag vidare till organisationer för internationell verksamhet och internationella projekt. Andra bedriver själva internationell verksamhet. Slutligen har vissa institutioner allmänna informations- och serviceuppgifter gentemot kulturlivet.
Den internationella kulturverksamheten bedrivs alltså utifrån olika utgångspunkter och politikområden. Målen för olika politikområden kan däremot sammanfalla i de projekt som genomförs. Alla större och långsiktiga internationella kultursatsningar påverkar bilden av Sverige i varierande grad. Det kan också finnas aspekter som är relevanta för andra politikområden. Ibland handlar det om samverkan mellan kultur och biståndsorganisationer, ibland om kultur och näringsliv etc. Det kan gälla kontakter med såväl ”nya”
175
| Slutsatser | SOU 2003:121 |
länder som satsningar i länder med vilka Sverige sedan länge haft ett brett kulturutbyte. En mångfald projekt och initiativ från många aktörer är den bästa garanten för ett vitalt, internationellt kulturutbyte som även gagnar bilden av Sverige utomlands.
Det är statens ansvar att resurserna utnyttjas fullt ut för bästa samlade resultat. Aktörer inom olika politikområden ska kunna arbeta gränsöverskridande och lätt kunna samverka i större och långsiktiga satsningar. Möjligheten att uppnå synergieffekter måste utnyttjas, t.ex. kan stora satsningar få finansiellt stöd från flera håll om de planeras i god tid. Detta kräver samordning av det strategiska arbetet, gemensam översiktlig prioritering och planering och inte minst gemensam utvärdering i förhållande till olika mål. Genom att hantera det statliga stödet på ett flexibelt sätt och med rutiner som är öppna för insyn samt genom att ge god information och service kan de statliga institutionerna stödja och tillvarata kulturlivets eget engagemang.
I internationella kultursatsningar måste de statliga aktörerna dels genom egna initiativ aktivt främja utvecklingen, dels fånga upp initiativ från kulturlivet. De måste alltså kunna arbeta såväl ”reaktivt” som ”proaktivt”. Till de reaktiva uppgifterna hör att ta emot ansökningar och fördela ekonomiskt stöd till olika projekt. Till de proaktiva hör att bedriva informations- och kontaktarbete. Exempel på sådant kan vara att bjuda in utländska journalister till viktiga kulturhändelser, att göra medvetna långsiktiga satsningar på olika genrer, länder och världsdelar, undanröja hinder för kulturutbyte, öppna dörrar till nya marknader och fånga upp nya grupper av intressenter.
Iku har redan konstaterat att ansvars- och uppgiftsfördelningen mellan myndigheterna bör bli tydligare, liksom att samordningen dem emellan förbättras vilket i sin tur bör leda till att mindre resurser läggs på administration. Det måste vara enkelt att skapa sig en uppfattning om vilka resurser som finns tillgängliga och hur ansvarsfördelningen mellan olika institutioner ser ut.
IT bör i betydande utsträckning utnyttjas bättre i institutionernas och myndigheternas informationsverksamhet. Fastän samtliga visserligen har egna hemsidor visar ett flertal av dem brister såväl avseende innehåll (för lite information och för dålig uppdatering) som tillgänglighet på utländska språk för att kunna tillgodose och stödja den internationalisering av verksamheten som Iku förordar.
176
| SOU 2003:121 | Slutsatser |
Det måste finnas en lyhördhet för att snabbt kunna fånga upp kulturlivets behov och tillgodose olika initiativ, likaså för det intresse och den efterfrågan som finns på svensk kultur utomlands. Organisationen bör ha snabb reaktionsförmåga; mindre beslut ska delegeras och inte bli för tungrodda. Fördelningen av medel till internationell kulturverksamhet måste bli rörligare. Detta kan ske genom omprioritering, så att utrymmet för rörliga insatser ökar. I nordiska sammanhang ska Sverige medverka till en ökad rörlighet vid fördelningen av medel.
Personalrörligheten inom det internationella kulturområdet har länge varit otillräcklig hos berörda myndigheter. En ökad rörlighet med frilanskompetens och projektanställningar är önskvärd. Detta gynnar också den befintliga kompetensen. Utbytestjänstgöring mellan olika institutioner och myndigheter bör uppmuntras.
Informationsvägarna ska vara öppna mellan utlandsorganisationer och institutionerna i hemlandet. Sveriges utlandsmyndigheter är en otillräckligt utnyttjad resurs i den internationella kulturverksamheten. I ambassadernas arbete ska kultur vara ett ”fullvärdigt” område. Uppdraget ska vara tydligt: i det ska ingå att analysera möjligheterna till särskilda kultursatsningar och att förvärva och upprätthålla kunskaper om det svenska kulturlivets behov av utbyte.
Samtidigt kräver det långsiktiga arbetet kontinuitet på institutionerna i Sverige och på ambassaderna. En kontinuerlig fortbildning av befintlig personal är nödvändig. Ambassadernas lokalanställda personal utgör en särskilt viktig målgrupp härvidlag. Alla ambassadtjänstemän har ett ansvar för en grundlig överlämning till efterträdaren. Detta gäller i synnerhet kulturråden, vilka utgör unika resurser i utlandsorganisationen.
Ambassaderna ska kunna förstärkas med rörliga resurser, dvs. särskilda kulturråd/attachéer, för förberedelse, genomförande och uppföljning av större projekt och långsiktiga program. Kulturråden måste få tydliga instruktioner och vara professionellt förberedda för sina uppgifter. Marknadsföringskompetens ska finnas tillgänglig för UD och dess underställda myndigheter med hänsyn till behoven i olika länder, respektive olika kulturområden. Ambassadernas kontaktvägar med Sverige, främst Svenska institutet, förbättras genom det nyligen lanserade intranätet Sweden Promotion Forum (www.sweden.se/promotion).
177
| Slutsatser | SOU 2003:121 |
Som framgår av Ikus omvärldsanalys äger stora förändringar rum på den internationella scenen. En aktiv satsning kommer att ställa nya krav på dem som sysslar med internationellt kulturarbete. Deras arbete måste kännetecknas av professionalism. I Sverige behövs en kompetensförstärkning för arbete med internationella kulturkontakter. Personer med en bred inriktning på kulturmanagement inom såväl biståndsverksamhet som exportverksamhet bör utbildas. Vid nyrekrytering av personal bör sådan kompetens anses som särskilt meriterande. Iku förordar inrättandet av nya högskoleutbildningar inom internationell kulturmanagement och förstärkning av befintliga utbildningar.
15.4Andra länders kultursatsningar
Iku har studerat internationella kultursatsningar i ett stort antal länder. Här framgår stora variationer i fråga om ansvarsfördelning mellan kultur- och utrikesministerier och synen på behov av utlandsinstitut. Det är angeläget att fortlöpande ta del av hur andra länder utformar den internationella kulturverksamheten och att ta del av pågående forskning i internationell kulturpolitik. Statens kulturråd måste förbättra inhämtandet av denna kunskap och på ett effektivt sätt sprida den till berörda departement, utlandsmyndigheterna och andra institutioner.
15.5Synpunkter från kulturlivet
Synpunkter från kulturarbetarna gäller i huvudsak kritik av en otydlig ansvarsfördelning mellan institutioner samt bristande rörlighet när det gäller att utnyttja gemensamma resurser och att snabbt leverera ekonomiskt stöd. Vidare har på senare år styrningen av insatserna till länder utanför Västeuropa, framförallt till Central- och Östeuropa, upplevts som alltför hård. Kulturarbetarna har saknat möjlighet att i tillräcklig utsträckning kunna utveckla sina kontakter med Västeuropa och Nordamerika.
178
16 Utredningens förslag
För att bidra till att realisera de målsättningar inom det internationella kulturområdet som uttrycks i Regeringsförklaringen den 1 oktober 2002 och i Kulturdepartementets Dagordning för kultur
•ökat internationellt kulturutbyte
•bättre utnyttjande av tillgängliga resurser för internationellt kulturutbyte
•förenkling av existerande organisationsstrukturer
•ökad öppenhet och insyn i bidragsfördelning och insatser
•ökat utrymme för rörliga insatser
•utrymme för nya initiativ och för nya aktörer i kulturlivet
•stimulans av kulturlivets egna nätverk
•förstärkning av kulturpolitiken på det internationella området
•förstärkning av kompetensen inom området
•ökad samverkan mellan myndigheter och institutioner
•tydligare ansvarsfördelning
•mer verksamhet och mindre administration
Iku föreslår därför, i kraft av erhållna direktiv (Dir. 2002: 113), att:
•en samrådsfunktion i strategiska frågor inrättas mellan Utrikesdepartementet och Kulturdepartementet
•en kulturfond inrättas till stöd för större internationella projekt
•Svenska institutets (SI) kärnverksamheter blir Sverigeinformation och Sverigepresentation, ambassadservice samt service till och information om nätverket Sveriges internationella kultur- och forskningsinstitut
179
| Utredningens förslag | SOU 2003:121 |
•Svenska institutets nuvarande uppgifter inom utbildning och forskning (undantaget svenskundervisningen), biståndssamarbete samt bidragsfördelning och litteraturstöd överförs till andra myndigheter och institutioner
•Statens kulturråd får ett kulturpolitiskt samordningsansvar för den internationella kulturverksamheten
•ett internationellt litteraturcentrum upprättas inom Statens kulturråd
•Konstnärsnämnden får i uppdrag att, efter mönster från IAS- PIS, undersöka möjligheten att utveckla utbytesverksamhet inom andra områden än bildkonst
•de svenska kultur- och forskningsinstituten i utlandet samt de internationella kulturinstituten i Visby förs samman i ett gemensamt nätverk med benämningen Sveriges internationella kultur- och forskningsinstitut
•kulturrådstjänsterna förses med befattningsbeskrivningar och tydliga uppdrag
•resurser avsätts för rörliga kulturrådstjänster
•Svenska Filminstitutet (SFI) och Svenska institutet gemensamt finner former för hantering av internationell filmdistribution så att såväl SI:s service till utlandsmyndigheterna som SFI:s internationella verksamhet tillgodoses
•utbytestjänstgöring mellan institutioner, departement och myndigheter uppmuntras särskilt
•Export Music Sweden erhåller viss resursförstärkning
Iku föreslår därtill att särskilda insatser görs för att höja kompetensen hos UD:s personal inom kulturområdet. Det är vidare Ikus uppfattning att internationell managementutbildning inom kulturområdet på högskolenivå bör inrättas. Vid kulturinstitutionerna bör personalrörligheten öka, liksom åldersspridningen, och större utrymme ges för projektverksamhet med visstidsanställda medarbetare.
180
| SOU 2003:121 | Utredningens förslag |
16.1Förstärkt samråd mellan Utrikesdepartementet och Kulturdepartementet
Iku föreslår att en samrådsfunktion inrättas mellan Utrikesdepartementet och Kulturdepartementet
Gruppen ska:
•samordna statliga insatser för internationell kulturverksamhet mellan olika politikområden och vara regeringens beredningsorgan inom detta område
•i samverkan med berörda instanser utforma en långsiktig strategi för Sveriges internationella kulturverksamhet och för svenskt kulturpolitiskt agerande i internationella fora
Andra departement ska vid behov kunna delta.
Gruppen förutsätts ha goda kontakter med det svenska kulturlivet och sammanträda minst sex gånger per år.
Skäl till förslaget
Statligt stöd till internationell kulturverksamhet ges f.n. med utgångspunkt i olika politikområden. Det är en kulturpolitiskt motiverad verksamhet som också kan ha ett exempelvis utrikespolitiskt, näringspolitiskt eller biståndspolitiskt syfte. Kultur blir en allt viktigare utvecklingsfaktor inom ovannämnda politikområden; inom ramen för samma projekt kan ofta olika mål tillgodoses samtidigt.
För att säkerställa att de medel som avsätts för internationell kulturverksamhet används så effektivt som möjligt krävs inom Regeringskansliet en överblick av satsningarna och en möjlighet att göra övergripande utvärderingar.
För ett effektivt svenskt agerande i internationella fora krävs en bred, tvärsektoriell bevakning av utvecklingen inom internationell lagstiftning och av direktiv och avtal som påverkar kulturområdet.
181
| Utredningens förslag | SOU 2003:121 |
16.2Internationella kulturfonden
Iku föreslår att en fond, kallad Internationella kulturfonden, inrättas till stöd för internationell kulturverksamhet
Fonden ska ge kulturlivet nya möjligheter att ta initiativ till större internationella projekt. Den ska vara ett komplement till de nuvarande statliga aktörerna och ge utrymme åt nya aktörer. Myndigheter, institutioner och organisationer som Sida, SI, Konstnärsnämnden, Rikskonserter och Exportrådet ska som hittills driva egna utlandssatsningar inom respektive myndighets verksamhetsuppdrag. Fonden inordnas organisatoriskt i Statens kulturråd.
Fonden ska:
•utgöra en fri resurs för förnyelse och utveckling av Sveriges internationella kulturkontakter
•utveckla det svenska kulturlivet genom att bidra till ökad internationalisering
•öka det svenska deltagandet i ett alltmer internationaliserat kulturliv
•stimulera och utveckla ett mångkulturellt perspektiv
•tillgodose och öka intresset utomlands för svensk kultur
•skapa ekonomiska möjligheter att driva större projekt som ett led i utvecklingen av långsiktiga internationella kulturkontakter
•informera berörda utlandsmyndigheter om utfallet av sin bidragsfördelning
Fonden ska fördela bidrag till:
•evenemang eller satsningar med inriktning på långsiktig uppbyggnad av kulturkontakter med specifika länder alt. inom särskilda konstformer, i synnerhet av tidigare
•aktiviteter som främjar Sverige som internationell kulturmötesplats. Bidragsgivningen inbegriper stöd till större internationella samproduktioner och större internationella festivaler och konferenser förlagda till Sverige.
182
| SOU 2003:121 | Utredningens förslag |
Fondens styrelse utses av styrelsen för Statens kulturråd, i samråd med Svenska institutet och Sida.
I fondens styrelse ska finnas ingående kännedom om såväl svenskt som internationellt kulturliv samt goda kunskaper om Sveriges officiella kontakter och åtaganden utomlands, främst inom
Internationella kulturfondens organisation och strategiska inriktning fastställs i särskild förordning samt i regleringsbrev för Statens kulturråd. Fondens styrelse ska beakta behovet av prioriteringar under de närmaste åren, t.ex. temasatsningar med inriktning på vissa länder eller vissa genrer. Styrelsen fattar beslut om bidrag.
Underlag för beslut om bidrag ska vara: kulturlivets behov, efterfrågan på svenskt kulturliv utomlands och internationell kulturverksamhet i Sverige, kontakter med utvecklingsländer samt den Sverigefrämjande effekten. Fonden ska samråda med organ som bedriver utåtriktad verksamhet på området.
Föreningar, institutioner, organisationer och myndigheter kan ansöka om medel. Fonden ska arbeta flexibelt och fatta beslut minst sex gånger om året. Statens kulturråd ska i samråd med fondens styrelse utforma en ordning för fördelning av ansökningar mellan rådet och fonden. Bidrag som beviljas av fonden ska inte understiga 300 000 kronor.
Fonden ska kontinuerligt redovisa bidragsgivningen och informera om sin verksamhet och ansökningsförfarande, förslagsvis via annonser och egen hemsida.
Fonden utformas som en s.k. anslagsfond. Den bör initialt förfoga över minst 10 miljoner kronor. Efter
183
| Utredningens förslag | SOU 2003:121 |
Skäl till förslaget
Det är Ikus uppfattning att svenskt kulturliv behöver en ny och rörlig resurs för det internationella kulturutbytet, en resurs som är tillgänglig för olika initiativ från det traditionella kulturlivets aktörer och institutioner men framför allt för kreativa förslag från mindre etablerade aktörer. En sådan resurs måste också möjliggöra ett långsiktigt, flerårigt åtagande. Fonden skulle bli en betydande faktor för stöd åt långsiktiga kulturkontakter.
Allteftersom kulturlivets institutioner blir mer internationellt inriktade ökar också deras behov av stöd. Symfoniorkestrar, körer, dans- eller musikteaterensembler och museer har - bl.a. av konstnärliga skäl - stort behov av att nå en internationell publik. Ofta är redan efterfrågan i utlandet stor. Denna del av deras verksamhet främjar bilden av Sverige som ett attraktivt kulturland. Särskilda insatser behövs för långsiktigt arbete med större projekt.
Till Sveriges förändrade utrikespolitiska situation hör att kultur har blivit en viktig kanal för långsiktiga internationella kontakter. Det är av kultur- och utrikespolitiska skäl viktigt att etablerade kontakter utvecklas, men också att kulturlivets egna önskemål beaktas. I dagsläget är t.ex. resurserna för kulturutbyte med Europa och Nordamerika underdimensionerade i förhållande till efterfrågan.
Fonden kommer att vara ett viktigt tillskott för ökat internationellt kulturutbyte eftersom den:
•möjliggör stöd till utlandssatsningar med aktörer från flera områden
•stimulerar nya aktörer att komma med kreativa förslag. Detta främjar pluralismen i den internationella satsningen: en mångfald projekt av olika karaktär ökar det internationella intresset och efterfrågan på svensk kultur
•även ger institutioner och myndigheter möjlighet att öka sin internationella verksamhet
•medger fleråriga åtaganden gentemot enskilda länder eller konstområden
•möjliggör bidragsgivning för större insatser
•saknar geografiska begränsningar
•tydliggör de statliga resursernas omfattning, fördelning och användning
184
| SOU 2003:121 | Utredningens förslag |
16.3Svenska institutet (SI)
Iku föreslår att Svenska institutet får följande huvuduppgifter:
•Sverigeinformation
•presentationer i utlandet av svenskt kultur- och samhällsliv
•ambassadservice för stöd till utlandsmyndigheterna i informations- och programverksamhet
•stöd till svenskundervisning i utlandet
•en samordningsfunktion i förhållande till Sveriges internationella kultur- och forskningsinstitut (se vidare 16.7.1)
SI förutsätts även fortsättningsvis ansvara för Sverigeinformation i utlandet. Uppdraget omfattar framtagande av material i tryckt och digital form, svar på frågor från utlandsmyndigheter och allmänheten, drift och utveckling av webbportalen www.sweden.se och intranätet www.sweden.se/promotion. Iku ser det som angeläget att kulturaspekten får ett utökat utrymme inom detta verksamhetsområde.
Svenska institutet ska initiera, organisera, driva och stödja presentationer av svenskt kultur- och samhällsliv i utlandet i samspel med utlandsmyndigheter och övriga
SI ska förfoga över en kärna av kvalificerade projektledare och dessutom ha möjlighet att anställa frilanskompetens. Rollen som huvudansvarig för Sverigefrämjandet förutsätter ett brett kontaktnät mot kultur, näringsliv m.m. Institutet ska ha en nära samverkan med bl.a. Internationella kulturfonden, Statens kulturråd, Rikskonserter, Konstnärsnämnden, Svenska Filminstitutet och Sida, samt vara en aktiv part i NSU. Det ska som övriga institutioner och myndigheter låta utvärdera sin projektverksamhet kontinuerligt.
Institutet ska ansvara för kontakterna mellan det svenska kultur- och samhällslivet och utlandsmyndigheterna. Hit hör besöksverksamhet och alla former av programstöd som utlandsmyndigheterna behöver.
Iku förordar att SI ingår avtal med lämplig bokhandel för övertagande av Sweden Bookshop och dess
Iku föreslår vidare att följande överförs från SI till annan organisation:
185
| Utredningens förslag | SOU 2003:121 |
•uppgifter inom utbildnings- och forskningsområdet, undantaget stöd till svenskundervisning i utlandet
•demokrati- och andra samhällsinsatser i Central- och Östeuropa och utvecklingsländer
•fördelning av bidrag till kulturutbyte (undantaget stöd inom ramen för egna Sverigepresentationer)
•stöd till översättning av svensk litteratur och dramatik och främjande av svensk litteratur i utlandet
Personal och organisation
Renodlingen av SI: s uppgifter förutsätter ändringar i organisation och kompetensprofil. Den tillsvidareanställda personalen ska ha kompetens inom information och projektledning; SI bör dock i ökad utsträckning arbeta med projektanställd personal. Tjänster förs från SI till andra myndigheter. De delar av institutets verksamhet som ligger inom de utbildnings- och forskningspolitiska områdena (med undantag för svenskundervisningen i utlandet) förs till myndighet under Utbildningsdepartementet. Resurser inom ramen för utvecklingssamarbetet (demokratifrämjande och andra samhällsinsatser) förs till andra myndigheter. Resurser inom litteraturverksamheten förs till Internationellt litteraturcentrum (se nedan).
Iku har låtit en oberoende konsult utreda SI:s organisation och ekonomi.1 Av konsultens utredning drar Iku slutsatsen att institutets minskade uppdrag, i kombination med rationaliseringseffekter, kan resultera i ett minskat personalbehov om ca 30 tjänster. Vinster i form av besparingar som kan åstadkommas i och med en sådan omorganisation ska fördelas inom ramen för den internationella kulturverksamheten, varav en del till Internationella kulturfonden.
En samlokalisering av SI och Statens kulturråd skulle ge ytterligare besparingseffekter inom
De förändringar av SI:s uppdrag som föreslås innebär att institutets anslagsstruktur förenklas. Utgångspunkten ska vara att myndigheten får ett förvaltningsanslag och ett verksamhetsanslag. Vid större och långsiktiga externa uppdrag ska medel för tidsbe-
1 Helene Elfwendahl, PM om Svenska Institutets kultursatsningar. Cogs & Links 2003.
186
| SOU 2003:121 | Utredningens förslag |
gränsade personalförstärkningar och administration inräknas i uppdragen.
Skäl till förslaget
Svenska institutet, med sitt starka varumärke, sina väletablerade nätverk och sin betydande internationella kompetens, stärks för de viktiga Sverigefrämjande uppgifterna. Bidragshanteringen flyttas till andra organ. Arbetsfördelningen mellan berörda institutioner blir mera ändamålsenlig och verksamheten effektiviseras. Iku förordar att institutet får en tydlig kärnverksamhet, som också förenklar och klargör ansvarsfördelningen i bidragsgivning och utlandsverksamhet.
Institutets profil blir tydligare om ansvaret för utbildnings- och forskningssamarbete flyttas till annan myndighet. Det skulle också medföra en rationaliseringseffekt, som skulle kunna komma det internationella kulturutbytet till godo.
SI:s roll som hemmabas för utlandsmyndigheterna inom kultur- och samhällsområdena befästs. Institutet får ett tydligt uppdrag att betjäna ambassaderna och utlandsinstituten. Dess fortsatta ansvar för Sverigeinformation samt besöksprogram ligger också nära utlandsmyndigheternas roll inom samhällsinformation och kunskapsutbyte. Utlandsmyndigheterna, Sveriges internationella kultur- och forskningsinstitut och svensklektorerna får en tydlig informationsförmedlare och samarbetspart på hemmaplan.
SI:s bokhandel Sweden Bookshop går med förlust. De flesta större bokhandlar i Stockholm (och andra städer) för Sverigelitteratur på engelska och andra språk i sitt sortiment; flera har därtill betydande
16.4Internationellt litteraturcentrum
Iku föreslår att ett centrum, kallat Internationellt litteraturcentrum, inrättas för stöd och främjande av svensk litteratur.
SI:s nuvarande ansvar för stöd till översättningar och främjande av svensk litteratur i utlandet överförs till Statens kulturråd. Inom
187
| Utredningens förslag | SOU 2003:121 |
rådet bildas ett internationellt litteraturcentrum för stöd till översättningar samt främjande av svensk litteraturs närvaro utomlands. En mindre styrelse utses av styrelsen för Statens kulturråd i samråd med SI. Stor vikt läggs vid den utåtriktade verksamheten; härigenom uppnås en större slagkraft i de svenska utlandskontakterna på området. Informationen samlas och blir mera effektiv, och exporten av svensk litteratur främjas. Ett nära samarbete med bokförlag och författare förutsätts. Finlands och Norges respektive organisationer för litteraturfrämjande kan här tjäna som förebild.
Skäl till förslaget:
Svenska institutets och Statens kulturråds verksamheter inom litteraturområdet är näraliggande. Båda har behov av större resurser. Svenska institutets främjande av svensk litteratur i utlandet är mycket uppskattad och erkänd men har mindre resurser i jämförelse med exempelvis sin motsvarighet i de nordiska grannländerna. Att samla de statliga åtgärderna i en myndighet gör det möjligt att bättre utnyttja kompetensen och resurserna.
16.5Statens kulturråd
Iku föreslår att:
•en fristående anslagsfond, benämnd Internationella kulturfonden, inrättas inom Statens kulturråd (se ovan 16.2)
•ett fristående centrum för översättningar och främjande i utlandet av svensk litteratur, benämnt Internationellt litteraturcentrum, inrättas inom Statens kulturråd (se ovan 16.4)
•Statens kulturråd får det kulturpolitiska samordningsansvaret för den internationella kulturverksamheten. Ansvaret inkluderar bl.a. att samla och sprida information kring svenska och utländska finansiärer av internationellt kulturutbyte; att följa och vid behov stödja utvecklingen av nätverk inom kulturområdet; att tillse att Kulturnät Sverige (www.kultur.nu) kan utnyttjas utanför landets gränser; samt att ansvara för att årliga utvärderingar av de statliga internationella kultursatsningarna görs
188
| SOU 2003:121 | Utredningens förslag |
•den del av Sidas uppdrag till Svenska institutet som avser institutioners och gruppers kulturutbyte överförs till Statens kulturråd
•Statens kulturråd blir sammankallande organ för löpande samråd på myndighetsnivå om internationell kulturverksamhet
•Statens kulturråd tillsammans med Konstnärsnämnden, universitet och högskolor medverkar till att utbildning i internationell kulturmanagement byggs upp. Utbildningen ska ge kompetens för arbete i såväl
•Statens kulturråd stärker sin internationella kompetens inom hela myndigheten och i syfte att inrätta en internationell enhet
•Statens kulturråd löpande informerar utlandsmyndigheterna om sin internationella bidragsgivning
Statens kulturråd ska i den internationella bidragsgivningen öka flexibiliteten genom omprioritering. Det ska integrera stöd till internationell verksamhet inom ordinarie bidragsgivning. Exempelvis ska Statens kulturråd ändra sina anslagsbestämmelser så att bidrag till fria grupper även kan avse internationell verksamhet.
Årliga anslag till internationella kulturorganisationer fördelas som hittills av Statens kulturråd. I anslagen bör medel för deltagande i internationella kongresser, konferenser och seminarier inkluderas. Iku förutsätter att Statens kulturråd genomför omprioriteringar och förändrar bidragsstrukturen med syfte att uppnå ökad rörlighet.
Statens kulturråd ska samråda med Internationella kulturfonden för en ändamålsenlig löpande ansvarsfördelning.
Den arbetsfördelning som föreslagits mellan Svenska institutet och Statens kulturråd förutsätter ett nära samarbete mellan myndigheterna. En samlokalisering skulle medföra betydande fördelar för kunskapsutbyte och resursutnyttjande. På sikt kan även en administrativ sammanslagning av myndigheterna komma att visa sig fördelaktig.
Den nya roll som Statens kulturråd kommer att spela kräver en översyn av hela organisationen. Rådet har mycket begränsad kompetens för internationellt arbete, varför en avsevärd kompetenshöjning kommer att bli nödvändig för att myndigheten ska kunna ta det ökade internationella ansvar som krävs.
Det är angeläget att de internationella kulturinstituten i Visby kan ingå i nätverket Sveriges internationella kultur- och forsknings-
189
| Utredningens förslag | SOU 2003:121 |
institut. I sin roll som bidragsgivare till instituten föreslås Statens kulturråd medverka till att detta kan realiseras.
Skäl till förslaget
Ett ökat internationellt kulturutbyte kräver att det kulturpolitiska ansvaret förtydligas och förstärks. Som ett led i detta får Statens kulturråd ett förstärkt internationellt uppdrag och en aktiv internationell roll. En tydligare arbets- och ansvarsfördelning i förhållande till Svenska institutet uppnås.
16.6Konstnärsnämnden
Iku föreslår att:
•Konstnärsnämndens roll för det internationella utbytet förstärks. Nämnden ska ha ett samlat ansvar för ett ökat internationellt utbyte, utgående från de konstnärliga utövarnas villkor och initiativ
•Konstnärsnämnden ska vara den centrala instans som stödjer enskilda konstnärers närvaro och verksamhet utomlands. Nämnden ska informera berörda utlandsmyndigheter om utfallet av bidragsgivningen
•Konstnärsnämnden får i uppdrag att föreslå lämpliga former för internationellt utbyte efter förebild av IASPIS med inriktning på:
musik (tonsättare och musiker)
arkitektur, form och design (arkitekter, formgivare och konsthantverkare)
scenkonst (skådespelare, regissörer, scenografer, dansare och koreografer)
litteratur (författare och översättare)
•Nämnden via IASPIS och
•Konstnärsnämnden övertar det uppdrag från Sida som Svenska institutet haft att fördela mindre bidrag till konstnärsutbyte med utvecklingsländer
190
| SOU 2003:121 | Utredningens förslag |
•Konstnärsnämnden i samverkan med Statens kulturråd utökar sin kunskapsförmedling, sin rådgivning vid internationellt konstnärsutbyte och sin medverkan i utbildnings- och kompetensfrågor
•Konstnärsnämnden ansvarar för utländska besök inom bild- och formområdet
•Konstnärsnämnden även fortsättningsvis fördelar bidrag till kortfilmares deltagande i festivaler i utlandet
•Konstnärsnämnden behåller ansvaret för Art Hotel i Stockholm. Konstnärsnämnden bör ges i uppdrag att öka övriga kulturinstitutioners engagemang i Art Hotel i syfte att säkerställa en långsiktig ekonomisk bas för verksamheten
•Konstnärsnämnden förstärks med medel motsvarande en (1) tjänst, för ökad internationell verksamhet
•Konstnärsnämnden löpande informerar utlandsmyndigheterna om sin internationella bidragsgivning
Konstnärsnämnden föreslås enligt ovan få i uppdrag att med IAS- PIS som förebild, utforma kostnadsberäknade förslag till utbytesverksamhet inom olika områden. Förslagen bör utarbetas tillsammans med lämpliga samarbetspartner såsom t.ex. Rikskonserter, Svensk Form, Arkitekturmuseet, Dansens Hus, Riksteatern, Författarfonden och eventuellt olika författar- och översättarcentra i landet.
Skäl till förslaget
Konstnärsnämnden har, med tyngdpunkt på bildkonstområdet, utvecklat den internationella utbytesverksamheten IASPIS (International Artists Studio Program in Stockholm), grundad på konstnärernas egna behov. Bildkonstnärsfonden och nämndens arbetsgrupp för
191
| Utredningens förslag | SOU 2003:121 |
16.7Utlandsorganisationen
16.7.1Sveriges internationella kultur- och forskningsinstitut
Iku föreslår inrättandet av ett nätverk kallat Sveriges internationella kultur- och forskningsinstitut.
I nätverket ska följande institutioner ingå: Svenskhemmet Voksenåsen i Oslo, Hanaholmens kulturcentrum utanför Helsingfors, Centre Culturel Suédois i Paris, Svenska institutet i Alexandria och de s.k. Medelhavsinstituten (alltså Svenska institutet i Athen, Svenska institutet i Istanbul och Svenska institutet i Rom med stiftelsen San Michele på Capri). Härtill kommer Östersjöns författar- och översättarcentrum, Baltic Art Center och Visby internationella tonsättarcentrum. Efterhand kan även andra institut komma att fogas till denna grupp.
Varje institut behåller sin huvudman, målsättning och organisation men presenteras tillsammans, med en för nätverket specifik logotyp och webbportal. Instituten får ett gemensamt uppdrag att inom ramen för sina stadgar/instruktioner främja svenskt kulturutbyte men behåller i övrigt sina nuvarande inriktningar. Svenska institutet (SI) får till uppgift att stödja nätverket.
Uppdragen till instituten kan sammanfattas enligt följande:
•att främja kulturutbytet mellan värdlandet och Sverige genom programverksamhet, företrädesvis fördelad över året
•att tillhandahålla Sverigeinformation som ett komplement till svensk utlandsmyndighet
•att inom kulturutbytet också utveckla samarbetet med svenska utlandsmyndigheter i värdlandet, i målsättning att uppnå synergieffekter och viss ansvarfördelning
•att framstå som
•att utnyttja IT för att utveckla en attraktiv lokal webbplats, arbeta med
De tre forskningsinstituten (i Athen, Istanbul och Rom) har en gemensam administration i Sverige. Om även andra institut betjänas av denna administration kan samordningsvinster uppnås.
192
| SOU 2003:121 | Utredningens förslag |
För de internationella kulturinstituten i Visby får särskilt uppdrag utformas, med hänsyn till deras geografiska och organisatoriska hemvist. Dessa utgör en betydelsefull del i det internationella konstnärsbaserade utbytet, och det är viktigt att Sverige tar ett fortsatt ansvar för detta. Trots att instituten etablerat sig internationellt är deras finansiering osäker.
Svenska institutets ansvar för stöd till nätverket Sveriges internationella kultur- och forskningsinstitut ska innefatta att:
•skapa och underhålla nätverkets gemensamma webbportal (länkad till Kulturnät Sverige)
•ta fram en för nätverket gemensam logotyp
•producera informationsmaterial om Sveriges internationella kultur- och forskningsinstitut på lämpliga språk
•skapa och tillhandahålla en ”plattform för Sverigeinformation” som ska kunna placeras vid varje institut (t.ex. en monter/bokhylla, tidskriftställ)
•tillhandahålla Sverigeinformation till instituten på samma sätt som man arbetar gentemot utlandsmyndigheterna
•erbjuda programverksamhet
Skäl till förslaget
De berörda instituten sorterar under Kulturdepartementet, UD och Utbildningsdepartementet, och har olika uppdrag och organisationsformer. Två (Rom och Athen) arbetar huvudsakligen med forskning inom antikens kultur- och samhällsliv, andra är inriktade på ett brett utbyte i samhälls- och kulturfrågor eller kulturfrämjande. De flesta instituten är relativt okända för svensk allmänhet och för svenskt kulturliv. I flera fall är de alltför lite kända också bland allmänheten i värdlandet. Med tanke på de avsevärda medel som tas i anspråk för att finansiera instituten borde deras profil höjas, såväl inom Sverige som i utlandet, och samarbetet mellan dem öka. Genom att ett gemensamt nätverk bildas kan de tillsammans spela en vital roll i Sveriges internationella kultur- och forskningsutbyte, samt dessutom få en stark Sverigefrämjande betydelse. En annan fördel med denna organisation är att vissa samordningsvinster kan göras i och med att instituten får en gemensam stödfunktion hos Svenska institutet. Den finska modellen med fristående men samverkande institut kan tjäna som en förebild i detta avseende.
193
| Utredningens förslag | SOU 2003:121 |
16.7.2Centre Culturel Suédois (CCS)
Iku anser att CCS:
•ska vara Sveriges och svenskt kulturlivs främsta plattform i utlandet för internationellt kulturutbyte
•genom fortsatt upprätthållande av höga kvalitetskrav ska värna sin trovärdighet inom svenskt och franskt kulturliv
•aktivt ska verka inom franskt kulturliv i hela Frankrike samt i det internationella kulturlivet i Paris, och söka samarbete med olika konstnärer och kulturinstitutioner till förmån för ett vidgat och fördjupat internationellt utbyte
•ska utveckla möjligheterna att erbjuda en plattform för kontakterna mellan Frankrike och Sverige också inom sektorerna utbildning och forskning
•ska vara en central och aktiv part i samarbetet med ambassaden och med andra svenska institutioner beträffande kulturella evenemang, strategisk planering av verksamhet och inriktning och kontakter över hela Frankrike
•i sin verksamhet ska erbjuda rum för såväl smalare som bredare kulturyttringar
•ska ha kompetens att samarbeta med olika sponsorer och utveckla kontaktytorna med t.ex. näringslivet för att möjliggöra breddad verksamhet
•ska utnyttja den senaste informationsteknologin och professionell marknadsföring i sitt utåtriktade arbete
•ska ha värdlandets invånare och kulturliv som främsta målgrupp. Dock bör verksamheten göras känd också i Sverige, bl.a. för att värna om att kontaktytorna hemåt vidgas
•aktivt ska söka nya målgrupper i Frankrike genom att erbjuda en bred och attraktiv programverksamhet
Iku föreslår att:
•CCS förblir en enhet inom Svenska institutet (SI) men med egen styrelse, utsedd av styrelsen för SI
•UD i sitt regleringsbrev för SI upprättar en särskild anslagspost för CCS, i vilken kulturcentrets ställning tydliggörs
•SI och Statens fastighetsverk tillsammans arbetar för en skyndsam och allmän förbättring av lokalerna, vilka till stor del är slitna och delvis underutnyttjade
194
| SOU 2003:121 | Utredningens förslag |
•de s.k. Tessininstitutets samlingar med tillhörande bibliotek ses över beträffande placering och presentation
•delar av specialsamlingen av konstlitteratur i första hand fördelas till Bibliothèque Nordique i Paris
•den allmänna boksamlingen, referensbiblioteket, i lämpliga delar övertas av Bibliothèque Nordique
•CCS söker andra lokaler för sitt arkivmaterial
•hyrorna för gästlägenheterna höjs generellt. Hyresgästerna bör i ökad utsträckning engageras i verksamheten
•tillämpliga utrymmen ska kunna hyras ut för externa ändamål. En samordning mellan CCS och IASPIS kan eventuellt utvecklas vad gäller dessa utrymmen
•en personalplan görs upp, där hänsyn tas till behov av kreativa insatser och projektledning. Huruvida den nuvarande personalens kompetens tillgodoser de nya behoven bör samtidigt bedömas
Förutom att bereda plats för spetskompetens bör CCS också kunna ge utrymme åt ej redan etablerade unga kulturutövare och forskare.
Det vore därtill av intresse att se över möjligheterna till ”gästtjänstgöring” vid CCS av tjänstemän vid svenska och franska kulturinstitutioner. Tjänsterna skulle lämpligen finansieras av den egna institutionen, men vara underställda direktören för CCS. Tanken vore att ytterligare fördjupa kontakterna mellan professionella miljöer i respektive land och att samtidigt bidra till internationaliseringen av svenska institutioner, eventuellt genom en roterande turordning för tjänstetillsättning vid CCS.
Skäl till förslaget:
CCS är Sveriges enda renodlade kulturhus i utlandet. Det erbjuder en mycket bred verksamhet som återspeglar svensk kultur och stimulerar till utbyte mellan Sverige och Frankrike. Verksamheten är betydelsefull för svenskt kulturliv som helhet och vänder sig dessutom till andra områden, såsom utbildning och forskning. CCS utgör också ett forum för vetenskapligt utbyte mellan de båda länderna. I Paris uppfattas CCS som ett av de ledande kulturhusen i landet. Det ingår sedan 2002 även i ett internationellt nätverk av kulturhus, med betydande samarbete. Remissvaren på ambassadör
195
| Utredningens förslag | SOU 2003:121 |
CCS verksamhet har genomgått en betydande breddning under de senaste åren, med inslag av kulturfrämjande insatser, ett utvecklat och växande samarbete med kommersiella kulturella intressen (de s.k. upplevelseindustrierna) och ett utvidgat samspel med näringslivet för att finna kompletterande former för finansiering av kärnverksamheten.
CCS roll inom Svenska institutets organisation behöver stärkas. Iku föreslår att UD skapar en särskild anslagspost för CCS i regleringsbrevet till SI, vidare att CCS får en egen styrelse med förankring i både svenskt och franskt kulturliv.
16.7.3Kulturråden
Iku föreslår att:
•ökad flexibilitet eftersträvas beträffande såväl placering av kulturrådstjänsterna som anställningsperiodens längd
•ungefär hälften av kulturrådstjänsterna ska vara rörliga och kunna sättas in för begränsade perioder i länder där särskilda insatser behövs
•den föreslagna interdepartementala samrådsfunktionen (se ovan 16.1) lägger förslag till hur kulturrådstjänsterna ska fördelas.
Chefen för CCS i Paris är anmäld som kulturråd vid ambassaden och bör på praktiska grunder inräknas i gruppen av kulturråd.
Kulturråden ska ha en bred kompetens inom svenskt kulturliv men också vara väl förtrogna med tjänstgöringslandet och dess språk före anställningen. De ska vidare ha erfarenhet av utåtriktad uppsökande verksamhet samt vara
Kulturrådens uppgifter måste förtydligas (se bil. 7). Vidare bör tillträdande råd ha dokumenterad utbildning eller någon erfarenhet av informationsverksamhet, ekonomisk redovisning och utvärdering, marknadsföring eller projektledning. Därtill kommer kännedom om regler för offentlig upphandling vid svensk utlandsmyndighet och om sponsring.
196
| SOU 2003:121 | Utredningens förslag |
Kulturråden ska arbeta efter en långsiktig
Kulturråden ska före stationeringen praktisera vid lämpligt departement eller myndighet (företrädesvis Svenska institutet och Statens kulturråd) och genomgå ett brett besöksprogram vid viktiga kulturinstitutioner. Tjänstgöringen ska avslutas med en noggrann överlämning till efterträdare, inklusive skriftlig sammanställning av verksamhet och kontaktytor.
16.8Sida
Iku föreslår att:
•kultursamarbetet med fattiga länder förstärks
•Sidas bidrag till det internationella kulturutbytet utformas enligt de riktlinjer för biståndsverksamheten som föreslagits i Regeringens proposition Gemensamt ansvar: Sveriges politik för global utveckling (2002/03:122)
Kultursamarbetet med fattiga länder involverar ett
Kultur har i ökande grad kommit att framträda som en viktig faktor inom förändrings- och utvecklingsarbete i biståndsländer, både som en del av ländernas fattigdomsbekämpning och demo-
197
| Utredningens förslag | SOU 2003:121 |
kratiutveckling och i sin egen rätt. Iku noterar att Sida ger betydande stöd till kulturverksamhet och kulturutbyte utifrån en mångdimensionell fattigdomsanalys. Det innebär ett erkännande av att kultursamarbete i olika former skapar visioner, uttryck, debatter och mötesplatser, vilka alla är förutsättningar för samhällsförändring. Även svenska institutioner och kulturliv utvecklas i den dynamik som uppstår i kulturmötet. En fortsatt och fördjupad satsning på kulturutbyte med fattiga länder är ur detta perspektiv angelägen för alla parter.
Sida bör fortsatt kommunicera och informera om det svenska kultursamarbetet i utvecklingsländer för att goodwill och kunskap inte ska gå förlorad. Det är likaså viktigt att de kunskaper och erfarenheter som förvärvas i kulturutbytet med utvecklingsländer återförs till svenskt kulturliv, institutioner och myndigheter. Sida bör självklart ingå i det samarbete mellan kulturinstitutioner och den samordning av insatser som utredningen förordar.
Eftersom Iku även förordar att Svenska institutets bidragsgivning skall upphöra, och överföras till andra institutioner, föreslås de avtal Sida ingått med SI om bidragsgivning för kulturutbyte med utvecklingsländer föras till Statens kulturråd respektive Konstnärsnämnden. Iku förordar av samma anledning att UD uppdrar åt Sida att hantera de demokratiinsatser i Östeuropa och utvecklingsländer som tidigare legat på SI.
16.9Rikskonserter
Iku föreslår att:
•Rikskonserter behåller nuvarande ansvar för internationell verksamhet inom musikområdet
•Rikskonserter även framgent bistår som musikproducent i statsceremoniella sammanhang såväl i Sverige som i utlandet
•Rikskonserter medverkar i Konstnärsnämndens uppdrag att pröva
198
| SOU 2003:121 | Utredningens förslag |
Skäl till förslaget
Rikskonserter bedriver en betydande internationell verksamhet. Det är angeläget att denna fortsätter och kan utvecklas. Rikskonserter kan säkerställa (och utöka) denna verksamhet genom att ansöka om bidrag från Internationella kulturfonden för större internationella projekt.
16.10Export Music Sweden
Iku föreslår att Export Music Sweden förstärks med medel motsvarande en (1) tjänst.
Skäl till förslaget
Pop och rock är musikgenrer inom vilken Sverige har nått stora internationella framgångar. Det är angeläget att landet bibehåller sin position. Detta förutsätter ett stöd framförallt till de artister som inte hunnit etablera sig internationellt.
Export Music Sweden utför med små resurser ett förtjänstfullt och efterfrågat internationellt arbete för att främja framför allt svensk populärmusik. Det stöd som ExMS kan erbjuda är viktigt i övergångsfasen mellan nationell och internationell verksamhet för utövarna. Den möjliggör också för många mindre men kvalitativt framstående aktörer som inte har egna stora skivbolag bakom sig att delta. ExMS, som saknar verksamhetsbidrag, skulle i och med denna resursförstärkning få bättre möjligheter till en permanent främjandeverksamhet.
16.11Svenska Filminstitutet (SFI)
Svenska Filminstitutet har det övergripande filmpolitiska ansvaret och är den centrala främjaren av svensk filmexport.
Iku föreslår att:
•SFI och Svenska institutet (SI) gemensamt finner former för hantering av internationell filmdistribution så att såväl SI:s service till utlandsmyndigheterna som SFI:s internationella verksamhet tillgodoses
199
| Utredningens förslag | SOU 2003:121 |
Film har en viktig ställning inom det internationella kultursamarbetet. Filmverksamhet är dessutom i högsta grad internationell i sig själv: mycket få filmprojekt är alltigenom svenska, då det ofta krävs utländska samarbetspartners för att realisera ett projekt. Tillsammans med filmkonstens kommersiella särart ställer dessa förhållanden krav på särskilda insatser, långsiktighet och nya verktyg. Detta förutsätter i sin tur att SFI deltar aktivt på såväl ett strategiskt som ett operativt plan inom den internationella kulturverksamheten. De handelspolitiska aspekterna gör att SFI har ett påtagligt behov av att samarbeta inte endast med kulturinstitut och Sverigefrämjande organisationer utan också med exportfrämjande organ.
16.12Museer, arkiv, kulturmiljövård, bibliotek m.m.
Iku föreslår inga organisatoriska förändringar.
De institutioner som Iku särskilt studerat är Riksarkivet, Riksantikvarieämbetet och centralmuseerna (i synnerhet Moderna Museet). Dessa institutioner har en omfattande internationell verksamhet med väl utbyggda nätverk. Verksamheten är i hög grad långsiktig och inriktad på kunskapsutveckling och uppbyggnad av infrastruktur. Flera av dem har ett väl etablerat samarbete med Sida. Deras verksamhet berörs i hög grad av internationella regelverk.
Institutionerna ska ha möjlighet att medverka i projekt som stöds av Internationella kulturfonden. Statens kulturråd ska ha ett regelbundet informationsutbyte med dessa institutioner.
Det är angeläget att institutionerna, i enlighet med vad som framgår i betänkandet, utnyttjar möjligheterna till samverkan i det internationella arbetet. Av stor vikt är bevakning av teknikutvecklingen när det gäller bevarande, tillgängliggörande och levandegörande av kulturarvet. Därtill kommer standardisering, terminologi av betydelse för Sverigeinformation, avtal och konventioner samt medverkan i EU:s stödprogram.
De berörda myndigheterna ska bidra till Sverigeinformation i samarbete med Svenska institutet och Statens kulturråd, inkl. www.sweden.se och www.kultur.nu, samt i övrigt i samverkan utveckla sin internationella verksamhet.
200
| SOU 2003:121 | Utredningens förslag |
16.13Utrikesdepartementet (UD)
Iku föreslår att:
•kulturfrågorna ges ökad tyngd inom utrikesförvaltningen.
•UD avsätter resurser till kompetenshöjande åtgärder för all personal med ansvar för
•UD medverkar till att CCS och Svenska institutet i Alexandria kan ingå i nätverket Sveriges internationella kultur- och forskningsinstitut, liksom att verka för att på sikt också Generalkonsulatets i Istanbul sektion för
•överenskommelse ingås med Utbildningsdepartementet (U) om överföring från Svenska institutet av verksamhet inom utbildning och forskning till U:s ansvarsområde.
•UD ser över SI:s roll när det gäller stöd till verksamhet inom kultur- och samhällsområdet som syftar till att stärka demokratin i Central- och Östeuropa och främja ekonomisk och social utveckling i utvecklingsländerna.
•UD förtydligar och förenklar Svenska institutets regleringsbrev och anslag samt inrättar en särskild anslagspost för CCS.
•UD utvecklar formerna för integrering av s.k. kulturdiplomati (definition se nedan) i verksamheten
•UD tillsammans med Kulturdepartementet bildar en samrådsfunktion om den internationella kulturverksamheten
•UD avsätter medel över anslaget för Internationellt utvecklingssamarbete till Internationella kulturfonden
•UD genom omfördelning av medel för Svenska institutet möjliggör viss finansiering av den Internationella kulturfonden och dess administration.
•UD ser över styrningen av Sidas kulturbistånd.
Skäl till förslaget
Kultur spelar en allt viktigare roll inom utrikespolitiken. UD har inlett ett betydelsefullt arbete inom kulturdiplomati2 genom att inrätta institutet i Alexandria och centret i Istanbul (egentligen
Generalkonsulatets sektion för
2 (av eng. cultural diplomacy), användande av kultur som långsiktigt kontaktskapande och relationsbyggande medel vid etablerande och underhåll av internationella relationer.
201
| Utredningens förslag | SOU 2003:121 |
all anledning att gå vidare österut på denna inslagna linje: det politiska tillståndet i Mellanöstern, Sveriges traditioner inom krishantering och de många nuvarande - och blivande - svenska medborgarna med rötter i dessa länder är betydelsefulla element i detta sammanhang.
En naturlig förutsättning för en sådan vidareutveckling är att UD avsätter större medel för
UD ska se till att det i departementets olika enheter och på utlandsmyndigheterna finns tillräcklig kompetens inom kulturområdet. Personal som ska arbeta med s.k.
UD ska föra en kulturdialog med ambassaderna, ta in rapporter m.m. och delge dessa Kulturdepartementet, SI, Statens kulturråd m.fl., samt ha det övergripande ansvaret för kultursatsningar enligt Sverigefrämjande och biståndspolitiska mål.
Svenska institutet har ett betydande uppdrag av UD inom ramen för det internationella utvecklingssamarbetet att stödja demokratiutvecklingen i Central- och Östeuropa, genom bidragsgivning för kulturutbyte eller insatser inom andra samhällsområden. SI har också uppdrag från Sida att stödja samhällsinsatser och kulturutbyte med utvecklingsländer. Den renodling av SI:s verksamhet som Iku förordar innebär att SI inte längre skall ha uppdrag inom de biståndspolitiska målen, varför denna verksamhet bör överföras till andra institutioner.
202
| SOU 2003:121 | Utredningens förslag |
16.14Kulturdepartementet
Iku föreslår att:
•Kulturdepartementet avsätter medel till Internationella kulturfonden
•Kulturdepartementet ser över sin kompetens på området internationella relationer i syfte att bl.a. inrätta en internationell enhet
•Kulturdepartementet tillsammans med Utrikesdepartementet bildar en samrådsfunktion om den internationella kulturverksamheten, med Kulturdepartementet som sammankallande
•Kulturdepartementet medverkar till att Svenskhemmet Voksenåsen och Hanaholmens kulturcentrum kan ingå i nätverket Sveriges internationella kultur- och forskningsinstitut
•Kulturdepartementet tydliggör och förstärker det internationella uppdraget för myndigheter inom sitt ansvarsområde
Kulturdepartementet har det övergripande ansvaret för riktlinjerna för den internationella kulturverksamheten och för utformning och genomförande av strategier. Kulturdepartementet har också att ge uppdrag för internationell verksamhet till samtliga myndigheter under departementets ansvarsområde.
Kulturdepartementet ska (i samråd med andra departement) utforma det kulturpolitiska agerandet i EU, Unesco, Europarådet, göra omvärldsanalyser, följa utvecklingen av internationella avtal, konventioner och direktiv. Det ska ta del av forskning inom det internationella kulturpolitiska området och övervaka kompetensfrågorna inom området.
I övrigt hänvisar Iku till lagda förslag om Internationella kulturfonden och kulturråden.
16.15Utbildningsdepartementet
Iku föreslår att:
•Utbildningsdepartementet ingår en överenskommelse med UD om en överföring av Svenska institutets verksamhet inom utbildning och forskning (undantaget svenskundervisningen i utlandet) till organ inom det egna departementets ansvarsområde
203
| Utredningens förslag | SOU 2003:121 |
•Utbildningsdepartementet medverkar till att de tre s.k. Medelhavsinstituten samt Stiftelsen San Michele kan ingå i nätverket
Sveriges internationella kultur- och forskningsinstitut
16.16Finansiering av Ikus förslag
Iku föreslår förändringar i den statliga organisationen för internationell kulturverksamhet. Dessa förändringar är genomförbara inom nuvarande budgetramar. Vad som krävs är omfördelningar av resurser och rationaliseringar.
Omfördelningar av resurser
Medel omfördelas, inom och mellan de statsbudgetära utgiftsområdena 17 (Kultur, medier, trossamfund och fritid), 5 (Internationell samverkan) och 7 (Internationellt bistånd). Medel över utgiftsområde 24 (Näringsliv) borde också kunna komma ifråga eftersom Internationella kulturfonden skall kunna stödja evenemang och presentationer som spänner över flera politikområden. I första hand krävs dock omfördelningar inom utgiftsområde 17. Detta är nödvändigt för att Internationella kulturfonden, som initialt ska fördela 10 miljoner kronor per år, ska uppnå den föreslagna slutnivån 60 miljoner kronor per år.
Rationaliseringar och effektiviseringar
Ikus utgångspunkt är att Svenska institutet ska renodla kärnverksamheterna Sverigeinformation och Sverigepresentation. Iku har svårt att göra en mer ingående bedömning av hur stora resurser SI behöver för att driva kärnverksamheterna i ett långsiktigt perspektiv, men gör uppskattningen att behovet inte överstiger 50 tjänster (exkl. CCS). Några av dessa ska avse visstidsanställda projektledare. SI har ca 80 tjänster exkl. CCS.
Enligt Ikus uppfattning ska den del av personalen som ansvarar för ledning, administration och service inte överstiga 25 procent av den totala bemanningen, vilket i detta fall betyder medel motsvarande ca 13 tjänster. I förhållande till nuvarande organisation är detta en minskning med ca 10 tjänster. Detta utrymme bör utnyttjas dels för att bygga upp internationella kulturfonden (medel
204
| SOU 2003:121 | Utredningens förslag |
motsvarande 4 tjänster). Vidare omfördelas medel för tjänster inom SI till Internationella kulturfondens sekretariat (2 tjänster) samt
Export Music Sweden (1 tjänst).
För uppbyggnad av fondsekretariatet krävs vidare en överföring från Rikskonserter av medel motsvarande en tjänst. Iku förutsätter att Rikskonserter genom rationaliseringar kan frigöra detta resursutrymme.
Överföringar av arbetsuppgifter
Ikus förslag förutsätter att Utrikesdepartementet medverkar till att arbetsuppgifter förs från Svenska institutet till Statens kulturråd och Konstnärsnämnden. Det innebär också att medel för tjänster med vidhängande kostnader i motsvarande mån förs från Svenska institutet till dessa organisationer.
205
Bilaga 1
Kommittédirektiv
| Internationell kulturverksamhet | Dir. |
| 2002:113 |
Beslut vid regeringssammanträde den 29 augusti 2002.
Sammanfattning av uppdraget
En särskild utredare skall göra en översyn av de statliga insatserna för internationell kulturverksamhet. I uppdraget ingår att kartlägga hur den svenska internationella kulturverksamheten bedrivs för närvarande samt att analysera hur denna påverkas av faktorer och förändringar i Sverige och i omvärlden. Utredaren skall även lämna förslag till hur de svenska statliga insatserna skall utformas.
Bakgrund
Att främja internationellt utbyte och samarbete på kulturområdet är en viktig del av den nationella kulturpolitiken. Ett uttryck för detta är att det är ett kulturpolitiskt mål att främja internationellt kulturutbyte och möten mellan olika kulturer inom landet (prop. 1996/97:3, bet. 1996/97:KrU:1, rskr. 1996/97:88) bl.a. för att öka kulturspridningen, delaktigheten och stimulera den konstnärliga utvecklingen.
Internationell kulturverksamhet är sedan länge ett inslag även inom andra politikområden. Presentationen av svensk kultur och stöd till kulturutbyte med andra länder är viktiga inslag i det allmänna Sverigefrämjandet och i insatserna för att främja handelsutbytet med andra länder. Kultur är också ett inslag i den svenska biståndsverksamheten. Detta har bl.a. kommit till uttryck i en proposition om informations- och erfarenhetsutbytet med utlandet (prop. 1978/79:147, bet. KrU 1978/79:31, UU 1978/79:3, rskr. 1978/79:347 och 348).
Den internationella kulturverksamheten har genom åren varit föremål för flera utredningar. Ofta har kulturutbytet då behandlats som en komponent i det större erfarenhetsutbyte med omvärlden
207
| Bilaga 1 | SOU 2003:121 |
som Sverige är engagerat i, samtidigt som det har konstaterats att kulturutbytet kan motiveras av olika intressen och syften. En utredning som i hög grad har haft inflytande på den internationella kulturverksamheten är utredningen om det svenska kultur- och informationsutbytet (den s.k.
Ytterligare andra utredningar och propositioner har under det senaste decenniet berört det internationella kulturutbytet som en del i en större helhet. I januari 2001 har en promemoria om press- och kulturråden samt en översyn av Svenska kulturhuset i Paris (CCS) överlämnats till Utrikesdepartementet. I mars 2002 överlämnade en parlamentarisk utredning sitt betänkande om Sveriges politik för global utveckling (GLOBKOM, SOU 2001:96).
Svenska institutet, den samordnande statliga myndigheten på området, hanterar internationella kulturfrågor och projekt som ofta har koppling till flera politikområden. Statens kulturråd, Riksantikvarieämbetet, Riksarkivet och Konstnärsnämnden med sitt internationella ateljécentrum IASPIS är exempel på myndigheter inom kultursektorn med eget ansvar för internationell kulturverksamhet. Vidare bedriver kulturinstitutioner som Svenska rikskonserter, Svenska Filminstitutet, museimyndigheter, teatrar m.fl. samt ett flertal andra organisationer internationell kulturverksamhet med statligt stöd. Även Sida har sedan mitten av
Behovet av en översyn
Sveriges kontakter med utlandet har ökat i omfattning under det senaste decenniet, inte bara på statlig, regional och kommunal nivå, utan också mellan företag, organisationer och privatpersoner. Sam-
208
| SOU 2003:121 | Bilaga 1 |
tidigt som Sveriges omvärldsberoende har ökat, har stora förändringar ägt rum i vår omvärld.
Händelserna i vårt geografiska närområde 1989, då muren mellan Öst- och Västeuropa föll, har lett till nya kontaktytor mellan de europeiska folken och innebär att nya politiska dimensioner utvecklas. Bland annat har Östersjö- och Barentsområdena fått ökad tyngd i svensk politik.
Det svenska medlemskapet i EU har medfört regelbundna kontakter med övriga medlemsländer och numera i allt större utsträckning även med kandidatländerna. Inom kulturområdet stöder EU:s kulturprogram Kultur 2000 projekt som innebär samverkan mellan kulturarbetare från minst tre medlems- eller kandidatländer. EU:s strukturfonder förmedlar betydande resurser för investeringar och utveckling inom framför allt kulturarvsområdet. Statliga myndigheter ansvarar för information om dessa bidragsmöjligheter.
Öppnare gränser i Europa och ett ökat resande, ett ökat informationsutbyte bl.a. genom användningen av Internet samt medieutvecklingen med nära koppling till den internationella kultur- och varumärkesindustrin har blivit en del av vardagen, särskilt för de unga. Det är en utveckling som innebär nya möjligheter och nya risker, inte minst på kulturområdet.
I Sverige förmedlas i dag modersmålsundervisning på nästan 130 språk. Denna språkliga mångfald motsvaras av en rik kulturell mångfald och hör samman med den omfattande invandring som ägt rum sedan förra seklets mitt. Den kulturella mångfalden i Sverige är en till stora delar ännu outvecklad resurs i samhället som motiverar och möjliggör nya former av internationella kontakter.
Internationaliseringen har påverkat kulturlivet i minst lika hög grad som andra samhällssektorer. Den konstnärliga utvecklingen står i ett starkt beroendeförhållande till internationella impulser. Kontakter med kollegor, institutioner och publik i andra länder stimulerar hela det nationella kulturlivet. Större resurser läggs därför på att stödja kulturutbytet mellan Sverige och omvärlden samtidigt som kulturmyndigheter fått ett ökat internationellt ansvar. Efterfrågan på svensk kultur har ökat utomlands.
När ambitionerna på senare tid har höjts inom handels- och investeringsfrämjandet har detta ibland lett till satsningar med både kulturellt och näringslivsfrämjande innehåll, bl.a. inom musik och design.
Samtidigt har en ny syn etablerats inom biståndspolitiken som betonar kulturens betydelse för demokratiprocesser, nätverks-
209
| Bilaga 1 | SOU 2003:121 |
processer samt för social och ekonomisk utveckling. Det kultursamarbete som bedrivs inom detta område har i allt högre grad formen av partnerskap, som bygger på en med samarbetslandet gemensam och långsiktig vision av utvecklingen, inom ramen för de övergripande biståndspolitiska målen.
Utrikesdepartementet och Kulturdepartementet tog 1998 initiativ till projektet Partnerskap för kultur för att, med kulturen som bas, främja yttrandefrihet, kulturell mångfald, demokrati och ömsesidig säkerhet i Östersjöländerna, Vitryssland och Ukraina. Ett stort antal seminarier och samarbetsprojekt som har vänt sig till kulturarbetare, beslutsfattare och politiker i dessa länder har genomförts fram till och med 2001.
Det kulturutbyte Sverige har med länder utanför Europa och utanför vår traditionella kulturgemenskap har fått en allt större betydelse. Ofta har kulturen öppnat möjligheter till dialog och samarbete där annat utbyte varit svårare att få till stånd. Ett exempel på detta är det s.k.
I samband med det svenska ordförandeskapet i EU har svenska kulturprojekt genomförts utomlands i betydande omfattning och med stor bredd som ett led i en integrerad press?, informations- och kultursatsning. Härigenom har nya kontaktytor och värdefulla erfarenheter av att arbeta med svensk kultur utomlands utvecklats.
Utvecklingen har alltså inneburit att nya motiv och prioriteringar lagts till de tidigare, samtidigt som antalet insatser och aktörer inom det internationella kulturområdet ökat väsentligt. Förutom att myndigheter och institutioner har fått fler uppgifter på det internationella området har mer informella kontakter och nätverk mellan kulturarbetare i Sverige och i utlandet utvecklats och fått en större betydelse än tidigare. En hög förändringstakt och mer direkta internationella kontakter ställer också krav på snabbhet och flexibilitet hos det offentliga stödet. De statliga insatserna har utvecklats i vissa delar, men inte från en genomtänkt och aktuell helhetssyn. Det finns också skilda målsättningar inom olika berörda politikområden, vilket får konsekvenser för den internationella kulturverksamheten.
Sammantaget finns det mot denna bakgrund skäl att se över de grundläggande principer och mål som i dag vägleder statliga in-
210
| SOU 2003:121 | Bilaga 1 |
satser på det internationella kulturområdet, verksamhetens organisation, ansvarsfördelningen mellan olika departement, myndigheter och institutioner både hemma och utomlands samt fördelningen av resurser.
Uppdraget
En särskild utredare skall göra en översyn av de statliga insatserna för internationell kulturverksamhet.
Utredaren skall kartlägga de nuvarande svenska insatserna för internationell kulturverksamhet, såväl den verksamhet som vägleds av de kulturpolitiska målen, som den som utgår från utrikespolitiska, handelspolitiska och biståndspolitiska mål. Utredaren skall redogöra för de insatser på kulturområdet som görs inom ramen för det reguljära kulturutbytet, allmänt Sverigefrämjande, handels- och investeringsfrämjande, biståndsverksamhet, utbildning och forskning liksom för internationell kultursamverkan inom EU och Norden. Formerna för samordning mellan dessa områden skall också redovisas liksom de skilda synsätt och prioriteringar som kan förekomma. De mål som vägleder insatserna bör analyseras med avseende på hur de är inbördes förenliga. De viktigaste statliga och
Utredaren skall vidare analysera de faktorer och förändringar i Sverige och i omvärlden som påverkar den internationella kulturverksamheten. Uppgifter skall inhämtas om hur andra länder som utredaren finner särskilt relevanta har valt att bedriva motsvarande verksamheter.
Mot denna bakgrund skall utredaren föreslå hur de svenska statliga insatserna för internationell kulturverksamhet skall utformas och föreslå de mål som skall vara vägledande för verksamheten. Utredaren får lämna förslag om reviderade uppdrag till befintliga myndigheter och institutioner, liksom om nya modeller för samordning samt förändrad ansvars- och resursfördelning. Det ingår också i utredarens uppdrag att vid behov föreslå en förändrad organisation och ändrat huvudmannaskap för nuvarande verksamheter inom området.
Utredaren skall lämna förslag till hur det framtida arbetet med kulturfrågor bör bedrivas vid utlandsmyndigheter och i andra
211
| Bilaga 1 | SOU 2003:121 |
statliga och statligt finansierade institutioner i utlandet. I dessa delar skall utredaren ta hänsyn till de analyser och förslag som finns i de två rapporter om press- och kulturråden resp. Svenska kulturhuset i Paris (CCS) som lämnades till Utrikesdepartementet i januari 2001. För utredarens arbete gäller kommittéförordningen (1998:1474). Om utredaren lämnar förslag med kostnadskonsekvenser skall förslag till finansiering anges.
Arbetsformer
Uppdraget skall redovisas senast den 31 oktober 2003. Utredaren skall samråda med berörda statliga myndigheter liksom med andra berörda institutioner, organisationer och friare aktörer på området.
(Kulturdepartementet)
212
Bilaga 2
Mål inom enskilda politikområden
Riksdag och regering har i olika sammanhang formulerat målen för kulturpolitiken, utrikespolitiken, biståndet samt handels- och näringspolitiken.1 I följande text görs en kort sammanfattning av dessa.
Målen för den nationella kulturpolitiken är att:
•värna yttrandefriheten och skapa reella förutsättningar för alla att använda den,
•verka för att alla får möjlighet till delaktighet i kulturlivet och till kulturupplevelser samt till eget skapande,
•främja kulturell mångfald, konstnärlig förnyelse och kvalitet och därigenom motverka kommersialismens negativa verkningar,
•ge kulturen förutsättningar att vara en dynamisk, utmanande och obunden kraft i samhället,
•bevara och bruka kulturarvet,
•främja bildningssträvandena, samt
•främja internationellt kulturutbyte och möten mellan olika kulturer inom landet.
Inom utrikes- och säkerhetspolitiken är de övergripande målen att:
•säkerställa Sveriges intressen i förbindelserna med andra länder, och
•bidra till konfliktlösning, civil krishantering och förebyggande av väpnade konflikter, samt att stärka skyddet för mänskliga rättigheter och humanitär rätt.
Andra mål inom utrikespolitiken relevanta för internationell kulturverksamhet är att:
•skapa goodwill och förtroende för Sverige,
1 Se t.ex. prop. 1996/97:3, bet. 1996/97:krU1, rsks. 1996/97:129 och prop. 2002/03:122
213
| Bilaga 2 | SOU 2003:121 |
•öka kunskaperna om och intresset för det svenska samhället och den svenska kulturen i andra länder, samt att
•öka kontakterna och utbytet mellan institutioner och enskilda i Sverige och motparter i andra länder inom kultur, utbildning, forskning och samhällsliv i övrigt.
Inom biståndspolitiken är det övergripande målet att:
• höja de fattiga folkens levnadsnivå
Delmålen är:
Resurstillväxt
Ekonomisk och social utjämning
Ekonomisk och politisk självständighet
Demokratisk samhällsutveckling
Framsynt hushållning med naturresurser och omsorg om miljön
Jämställdhet mellan kvinnor och män
Andra mål inom biståndspolitiken relevanta för internationell kulturverksamhet är att:
•främja en hållbar utveckling, fördjupad integration och partnerskap i Östersjöområdet och dess omgivningar, utifrån behoven i samarbetsländerna och med utnyttjande av den svenska resursbasen,
•bidra till att stärka demokratiska strukturer samt att främja en demokratisk kultur och ett aktivt medborgerligt deltagande genom utbyte och samarbete mellan Sverige och samarbetsländerna,
•med ett rättighetsbaserat och genusmedvetet förhållningssätt, skapa hållbara förutsättningar för social utveckling och trygghet, samt att
•främja kulturell mångfald, skapande verksamhet, samt en hållbar utveckling baserad på respekt för de mänskliga rättigheterna. Det mångdimensionella fattigdomsbegreppet,
214
| SOU 2003:121 | Bilaga 2 |
Inom utrikeshandel och investeringsfrämjande är det övergripande internationella målet:
•en effektiv inre marknad och en öppen handelspolitik inom EU, ett förstärkt multilateralt handelssystem inom WTO, ökad svensk export och ökade utländska direktinvesteringar i Sverige.
Andra mål inom handels- och investeringsfrämjandet relevanta för internationell kulturverksamhet är att:
•skapa tillväxt, sysselsättning och utveckling i Sverige genom att underlätta för svenskt näringsliv att hävda sig på de internationella arenorna,
•främja export, import och utländska investeringar i Sverige samt förstärka bilden i utlandet av Sverige som ett modernt, öppet, framtidsorienterat välfärdssamhälle, samt att
•internationellt marknadsföra högteknologiska områden och nya branscher där Sverige och svenska företag har en särskild kompetens, däribland upplevelseindustrin.
215
Bilaga 3
217
Bilaga 4
Urval av internationella avtal, Unescokonventioner,
Underlag för nedanstående förteckning har lämnats av Ikus experter.
1. FN
Unescos universiella deklaration om kulturell mångfald, 2001.
Recommendation for the Protection of Movable Cultural Property, 1978.
Konventionen om skydd för världens kultur- och naturarv, Världsarvskonventionen, 1972 (Sverige anslöt sig 1985).
Konventionen om åtgärder för att förbjuda och förhindra olovlig införsel, utförsel och överlåtelse av äganderätten till kulturegendom, 1970 (Sverige anslöt sig 2002).
Konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, 1966 (Sverige anslöt sig 1971).
Romkonventionen om skydd för utövande konstnärer, framställare av fonogram samt radioföretag, 1961 (Sverige anslöt sig 1962).
219
| Bilaga 4 | SOU 2003:121 |
Konventionen om skydd för kulturföremål i händelse av väpnad konflikt, Haagkonventionen 1954 (Sverige anslöt sig 1985).
Bernkonventionen för skydd av litterära och konstnärliga verk, 1886 med ändring 1971 (Sverige anslöt sig 1904).
2. WTO
3. Europarådet
Europeiska Landskapskonventionen, Florens, 2000.
Europeisk konvention om skydd för det arkeologiska arvet (reviderad), Valetta, 1992.
Konventionen om skydd för byggnadskulturarvet i Europa, Granada, 1985.
Konvention till skydd för enskilda vid automatisk databehandling, 1980.
Recommendation of the Committee of Ministers to member states on European policy on access to archives.
4. EU
Artiklar i
220
| SOU 2003:121 | Bilaga 4 |
Upphandling:
97/52/EG (ändringar 93/36/EEG, 93/37EEG och 92/50/EEG), 98/4EG (ändringar i 93/38EEG) samt 89/665/EEG och 92/13EEG (rättsmedelsdirektiven).
93/96/EEG, varor.
93/37/EEG, byggnadsentreprenader.
93/38/EEG, varor, byggnadsentreprenader och tjänster inom försörjningssektorerna vatten, energi, transport och telekommunikation.
Upphovsrätt:
Sju
Databaser/personuppgifter:
96/9, rättsligt skydd för databaser.
95/46/EG, skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter.
Kulturföremål:
93/7/EEG, ang. återlämnande av kulturföremål som olagligen förts bort från en medlemsstats territorium.
Rådets förordning EEG nr 3911/92 av den 9 december 1992 om export av kulturföremål. Ändrad enligt rådets förordning (EG) nr 2469/96 och ändring av bilagan till förordning (EEG) nr 3911/92 om export av kulturföremål.
221
| Bilaga 4 | SOU 2003:121 |
Skatter:
77/388/EEG, EU:s sjätte mervärdesskattedirektiv.
TV:
89/552/EEG, ’TV utan gränser’, (ändring 1997).
Resolution om utvecklingen inom den audiovisuella sektorn, 2002.
Resolution om kulturen och kunskapssamhället, 2002.
Resolution om en ny arbetsplan för det europeiska samarbetet på kulturområdet, 2002.
Resolution om bevarande av framtidens minne - bevarande av digitalt innehåll för kommande generationer, 2002.
Resolution om informations- och erfarenhetsutbyte om yrkeskonstnärers villkor i samband med EU:s utvidgning, 2001.
222
Bilaga 5
Urval av internationella nätverk inom kulturens område
Underlag för nedanstående förteckning har lämnats av Ikus experter. Förteckningen avser nätverk från den senaste
ABINIA/AC
www.binal.ac.pa
Ett samarbete mellan Kungl. biblioteket och bibliotek i Centralamerika. Samarbetet är inriktat på att stärka bibliotekssektorn såväl som det regionala samarbetet i nätverksform.
Ars Baltica
Nätverket tillkom på tyskt initiativ 1988 för utvecklingen av kultursamarbete mellan länderna kring Östersjön. Det syftar till att främja det regionala konstnärs- och kulturutbytet i form av nätverk, festivaler, seminarier, utställningar m.m. Statens kulturråd och Svenska institutet representerar Sverige i detta nätverk. Sverige var ordförande under perioden
Art Studios Net
www.artstudiosnet.org
Ett nätverk för konstnärsverkstäder som kartlägger konstnärsdrivna verkstäder, gallerier och andra konstnärsdrivna projekt. Nätverket finns framför allt i Europa.
223
| Bilaga 5 | SOU 2003:121 |
ArtGenda
www.artgenda.com
Nätverket startade i Köpenhamn 1996 och har utvecklats till en biennal där konstnärer, musiker m.fl. mellan 18 och 30 år medverkar. Syftet är att stimulera unga konstnärliga utövares internationella utveckling.
Artists&Artists
En
www.asemus.org, www.smvk.se
Nätverket bildades 2001 och omfattar f.n. ett
Association of Castles and Museums around the Baltic Sea
Organisationen bildades 1991 och syftar till ett närmare samarbete mellan fästnings- och slottsmuseer runt Östersjön.
BALCON – Development through Conservation of Cultural Heritage in Baltic Sea Region
www.balcon.net
Ett nätverk från 1992 för arbete med kulturarv och regional hållbar utveckling runt Östersjön.
224
| SOU 2003:121 | Bilaga 5 |
Baltic Writers Council
www.bcwt.org
Ett nätverk för författar- och översättarsammanslutningar från framför allt Östersjöregionen.
The Black Sea Writers and Translators Council
www.literarycentre.gr
Ett författarråd med länderna kring Svarta havet som medlemmar.
CRAC - Creative Room for Art and Computing
www.crac.org
Nätverket startade 1997 och har omkring 250 medlemmar. CRAC är ett medialabb för verksamma konstnärer inom digital teknik som etablerat sig både på Internet och i Stockholm, Visby, Oslo, Tallinn, Helsingfors, Riga och Vilnius.
DanceWeb
www.dancewebeurope.net, www.danceweb.at
DanceWeb har funnits sedan mitten av
DLM Forum
www.europa.eu.int/ISPO/dim
Ett tvärvetenskapligt nätverk inom ramen för EU:s informationsverksamhet avseende arkiv och elektronisk dokumenthantering. Nätverket bildades 1996 och består av EU:s medlemsländer, med undantag för Grekland.
225
| Bilaga 5 | SOU 2003:121 |
Drama Tool
www.dramatool.org
Drama Tool är ett digitalt nätverk som är under utveckling i östra Afrika och västra Sverige och där teaterarbetare via Internet har en direkt dialog och erfarenhetsutbyte om teater och teaterns roll i samhället, förutom att vara direkt kapacitetsbyggande.
East African Theatre Institute
Ett Sidafinansierat nätverkssamarbete mellan
Elia – European League of Institutes of the Arts
Nätverket bildades 1990 och har ca 350 medlemmar i 47 länder. Det är ett oberoende nätverk av utbildningsinstitut inom alla konstarter.
EU Net Art
www.eunetart.org
Ett nätverk från 1991 för barn- och ungdomskultur med över 100 organisationer från ca 28 länder.
Europa Cinemas
Ett nätverk med biografer i Sverige och Europa som arbetar för att främja europeisk film på biografer. Nätverket bildades 1992.
226
| SOU 2003:121 | Bilaga 5 |
Europe Jazz network
www.ejn.it
Nätverket bildades 1987 och är det första elektroniska nätverket inom kulturområdet.
Europe Jazz Odyssey
www.europejazzodyssey.org
Ett nybildat nätverk för främst experimentell jazz, med säte i Paris.
European Association of Archaeology (EAA)
Nätverket bildades 1994 för arkeologer i Europa och har ca 1 100 medlemmar från 41 länder. Ett sekretariat finns (c/o Riksantikvarieämbetet) i Kungsbacka.
European Conference of Promoters of New Music (ECPNM)
www.ecpnm.com
Ett internationellt nätverk för främjande av samtida (efter år 1950) konstmusik. Ett sekretariat finns i Amsterdam.
European Council for Artists (ECA)
www.eca.dk
Ett europeiskt nätverk från 1995 för konstnärsorganisationer, med ca 23 medlemsländer.
European Film Promotion
Ett europeiskt nätverk med ca 20 medlemsländer med stöd från EU:s mediaprogram Media Plus, för olika gemensamma projekt för att lansera europeisk film och europeiska filmarbetare, inte minst utanför Europa.
227
| Bilaga 5 | SOU 2003:121 |
European Forum for Arts and Heritage (EFAH)
www.efah.org
En europeisk paraplyorganisation på kulturområdet, som verkar för att ge kulturen en starkare ställning, framför allt inom EU. Nätverket bildades 1994, med kontor i Bryssel. EFAH har 65 medlemsorganisationer i Belgien och i övriga Europa.
European Forum of Worldwide Music Festivals (EFWMF)
www.efwmf.org
Ett nätverk från 1991 för musikfestivaler i Europa med huvudsaklig inriktning på världs- och folkmusik. Ett sekretariat finns i Belgien.
European Music Office (EMO)
www.emo.org
Nätverket bildades 1995. Det främjar musiksektorns intresse och bedriver
Europeiska kulturparlamentet
www.kulturparlamentet.com
Det Europeiska kulturparlamentet är ett forum för konstnärer och andra kulturellt verksamma från hela Europa. Syftet är att bidra till att kultur och bildning får en starkare roll i det europeiska samarbetet och att från en konstnärlig och intellektuell utgångspunkt främja den europeiska idén, baserad på såväl stor mångfald som gemensamma humanistiska värden. Det Europeiska kulturparlamentets första session ägde rum i Brügge, Belgien 2002.
228
| SOU 2003:121 | Bilaga 5 |
HEREIN
The European Heritage Network (HEREIN) är ett informationssystem i Europarådets regi för att samla statliga myndigheter inom kulturarvsområdet. Nätverket bildades 1999.
Intercult
www.intercult.se
Intercult är en produktionsgrupp som grundades i Stockholm 1992. Den arbetar med lokala, regionala och internationella aktiviteter inom publikutveckling, blandkultur och kulturpolitik, med fokus på Balkan, Baltikum och europeiska huvudstäder.
International Artists Managers Association (IAMA)
www.iamaworld.com
IAMA blev ett internationellt nätverk 1996 och fanns dessförinnan i Storbritannien. Nätverket är öppet för artistagenter och konsertarrangörer inom klassisk musik i hela världen.
International Association of Jazz Education (IAJE)
www.iaje.org
Nätverket blev internationellt 1989 och fanns dessförinnan i USA. Nätverket behandlar frågor om utbildning i jazzmusik. Lärare, studenter, musiker etc. från ca 35 länder är med i nätverket.
International Association of Residential Arts Centres (ResArtis)
www.resartis.org
Nätverket bildades 1992 och är en sammanslutning av närmare 200 organisationer i 50 länder, som bl.a. erbjuder konstnärer av alla kategorier möjligheter till längre eller kortare arbetsvistelser.
229
| Bilaga 5 | SOU 2003:121 |
International Network for Cultural Diversity (INCD)
www.incd.net
Nätverket tillkom som ett resultat av
International Network on Cultural Policy (INCP)
http://206.191.7.19
Ett internationellt informellt nätverk för kulturministrar initierat av den kanadensiske kulturministern i samband med Unescokonferensen i Stockholm 1998. Kanada svarar för ett sekretariat. INCD och INCP har sammanträffande årligen.
Kulturarv utan Gränser (Cultural Heritage without Borders)
www.chwb.org
Ett nätverk för samarbete mellan internationella organisationer som arbetar med kulturarvsfrågor. Stiftelsen Kulturarv utan Gränser bildades 1995 och bedriver ett ideellt arbete för att bevara kulturegendom i områden som drabbats av krig, naturkatastrofer osv. Kulturarv utan Gränser har i flera år genomfört ett samarbete med Sida i bl.a. Bosnien och Kroatien.
Kulturhus i Södra Afrika, Mellersta Östern och Sverige
Nätverket samordnas av Frölunda Kulturhus i Göteborg och inkluderar för närvarande sex kulturhus i Moçambique, ett i Zimbabwe och ett i Palestina. Det syftar till utbyte av information, kunskap, idéer och visioner, gemensamma utställningar och fortbildning.
230
| SOU 2003:121 | Bilaga 5 |
Manifesta
www.manifesta.org
Biennaler/utställningar i olika städer inriktade på ung europeisk samtidskonst.
Minerva
www.minervaeurope.org
Ett nytt nätverk i Europa förankrat i
Monitoring Group on Cultural Heritage in the Baltic Sea States
http://balticheritage.raa.se
Ett samarbete om skydd av kulturarv runt Östersjön. Samarbetet organiseras i fyra arbetsgrupper: Sustainable Historic Towns, Underwater Heritage, Coastal Culture och Maritime Heritage samt Preservation and Maintenance in Practice, vilka i sin tur har flera underliggande nätverk.
The Multicultural Skyscraper
www.multicultural.net.
Nätverket vänder sig i första hand till media och skall främja kulturell diversifiering i TV och radio.
North American Folk Music and Dance Alliance
www.folk.org
Organisationen bildades 1990 ursprungligen som ett brett amerikanskt nätverk för folkmusik och dans. Den har därefter utvecklat mycket omfattande internationella kontaktytor.
231
| Bilaga 5 | SOU 2003:121 |
Pépinères européennes pour les jeunes artistes
www.jeunessessmusicales.com
Nätverket erbjuder yngre konstnärer vistelser i Europa och Kanada. Dess olika program finansieras i stor utsträckning av EU- medel.
RockArt in Europe (RANE)
Nätverket avser EU:s Interregprojekt RANE (RockArt in Northern Europe). Det bildades sommaren 2002 och omfattar 46 institutioner i Norden och Östersjöområdet.
RockCare
www.raa.se/rockcare
RockCare är ett
Scandinavian Films
De nordiska filminstituten ingår i nätverket. Basen är den gemensamma närvaron på festivalerna i Cannes och Berlin. Nätverket genomför också aktiviteter på andra platser runt om i världen.
www.sampmus.org, www.sampmus.nu
Ett
232
| SOU 2003:121 | Bilaga 5 |
Världsarvsskolorna
Världsarvsskolorna startade 1995 och är ett nätverk av skolor belägna i närheten av kultur- och naturarv upptagna på Unescos världsarvslista. Nätverket omfattar 130 länder och arbetar med information om kulturarven.
Women in Film and Television International (WIFTI)
www.wifti.org
Ett kvinnligt nätverk inom internationell film och television. Det startade i USA och finns nu i flera europeiska länder.
World Music Expo (WOMEX)
www.womex.com
En världsomspännande organisation från 1994 för världs- och folkmusik. Ett sekretariat finns i Tyskland.
233
Bilaga 6
Centralmuseernas internationella kulturutbyte
Källa: Centralmuseernas årsredovisningar 2002 under rubriker om internationell verksamhet.
Arbetets museum
www.arbetetsmuseum.se
Museet har bl.a. deltagit i ett internationellt samarbetsprojekt, ”Migration, Work and Identity”, tillsammans med museer från sju andra länder. Inom projektet produceras en internationell vandringsutställning ”Crossing Borders: Migrants in Europe”, till vilket Arbetets museum bidragit med texter och bilder. Arbetets museum ingår också i ett Sokratesprojekt inom EU kallat MIMEX (Mediations in Museums and Exhibitions). Projektet behandlar frågor rörande invandring och skall resultera i en handbok om hur museer i samverkan med invandrargrupper kan gestalta invandringens historia och samtidigt vara en viktig del i integrationsarbetet.
Arkitekturmuseet
www.arkitekturmuseet.se
Arkitekturmuseet bedriver bl.a. Östersjösamarbete. Under 2002 arbetade museet med en vandringsutställning och tillhörande publikation. Projektet syftade till att utveckla och förmedla kunskap om Stockholms och våra östra grannhuvudstäders bebyggelsehistoria under en omvälvande period. Det var ett samarbete mellan institutioner i berörda städer, där Svenska institutet bidrog med finansiering.
235
| Bilaga 6 | SOU 2003:121 |
Livrustkammaren, Skoklosters slott och Hallwylska museet
www.livrustkammaren.se, www.skoklostersslott.se, www.hallwylskamuseet.se
Myndigheten Livrustkammaren, Skoklosters slott, Hallwylska museet bedriver internationell verksamhet i form av t.ex. utlån och förfrågningar från utlandet. Livrustkammaren agerar utställningsproducent eller del i samproduktioner. Under 2002 medverkade Livrustkammaren vid flera internationella symposier. Skoklosters slott har internationella kontakter med museer i Europa och USA. Det har också fått internationell uppmärksamhet med anledning av att många föremål lånats till utställningar i Tyskland och Polen. Hallwylska museet, har också en internationell utlåningsverksamhet.
Moderna Museet
www.modernamuseet.se
Moderna Museet stödjer och organiserar svenskt deltagande vid internationella konstbiennaler. Under 2002 svarade museet för det svenska deltagandet vid biennalerna i Sâo Paulo, Sydney, Kwangju och Buenos Aires. Moderna Museets Internationella Program genomförde en presentation av en utställning med nordiska konstnärer i Bangkok och Kuala Lumpur. Vidare hade museet ett samarbetsprojekt med Moçambique om barn och ungdomar och deras relation till konst. Museet samarbetade också med NIFCA i Helsingfors om en sammanställning av videofilmer som turnerade i Östersjöområdet.
Nationalmuseum med Waldemarsudde (NMW)
www.nationalmuseum.se, www.waldemarsudde.se Nationalmuseum har ett brett samarbete med museer världen över om utlån av konst och som delproducent i stora internationella utställningar. Under 2002 hade Nationalmuseum ett internationellt samarbete kring utställningen ”Impressionismen och Norden”, som också kom att visas i Köpenhamn. Vidare producerade (i samarbete med Japan och Göteborgs Konstmuseum) museet en utställning om skandinaviskt landskapsmåleri som visats på konstmuseer i olika städer i Japan. Nationalmuseum gav på
236
| SOU 2003:121 | Bilaga 6 |
uppdrag av ”Kulturarv utan Gränser” förslag på stödåtgärder från svensk sida för Nationalmuseet i Belgrad.
Naturhistoriska riksmuseet
www.nrm.se
Museet medverkar i flera internationella forskningsprojekt. Ett stort antal forskare från hela världen söker sig till museet som gästforskare eller önskar samarbeta med museet. Under 2002 arbetade 584 utländska forskare vid museet, vilket var drygt 75 procents ökning från 2001. Ökningen berodde bl.a. på den MRI- status (Major Research Infrastructure) som Naturhistoriska riksmuseet erhållit inom EU, och som innebär en ökad möjlighet för forskare från hela Europa att besöka museet. Museet samverkade även med ”Kulturarv utan Gränser” i återuppbyggnaden av forsknings- och museiverksamheten i Sarajevo, Bosnien. Det deltar också i SAMP (Sweden Africa Museum Project), samt i ett internationellt skadedjursprojekt och i
Nordiska museet
www.nordiskamuseet.se
Museet har, med bidrag från Svenska institutet, deltagit i utställningsprojektet ”Östersjöfajanser” i samarbete med Tyskland, Danmark och Estland. Inför 2005 förbereder Nordiska museet i samverkan med bland andra Norsk Folkemuseum hundraårsmarkeringen av unionsupplösningen. Under 2002 arrangerade man, inom
Skansen
www.skansen.se
Skansen har medverkat i en intensifierad marknadsföring i Östersjöregionen inom ramen för Kungl. Djurgårdens Intressenter, dess servicebolag och med stöd av
237
| Bilaga 6 | SOU 2003:121 |
Salaam, Tanzania. I övrigt samarbetar Skansen med andra museer, främst friluftsmuseer inom ramen för ICOM (International Council of Museums) och den europeiska friluftsmuseiorganisationen.
Statens försvarshistoriska museer (SFHM)
www.armemuseum.se, www.flygvapenmuseum.se
I myndigheten ingår Flygvapenmuseum i Linköping och Armé- museum i Stockholm. SFHM bedriver Östersjösamarbete, bl.a. ett
Statens historiska museer (SHMM)
www.historiska.se, www.myntkabinettet.se
I myndigheten ingår Statens historiska museum (SHM) och Kungliga myntkabinettet (KMK). Under 2002 bedrev myndigheten verksamhet med någon form av anknytning till 31 olika länder i fem världsdelar. Det rörde sig om vandringsutställningar, utlån, seminariemedverkan, utvecklingssamarbete och deltagande i EU- stödda projekt. Statens historiska museer har haft ett omfattande samarbete med Östeuropa, där ett långsiktigt strategiskt museisamarbete formaliserats. Under 2002 visades en av SHM nyproducerad vandringsutställning i Estland och Vitryssland. Vidare har SHM med stöd av Svenska institutet, UD och de svenska ambassaderna utvecklat ett nätverkssamarbete mellan historiska museer i Östersjöområdet. SHM har stipendieverksamhet (finansierad av Vitterhetsakademien) för forskare från Östeuropa och under 2002 besökte tre forskare från Vitryssland SHM och en forskare från Lettland KMK. SHM bedriver också ett Sidafinansierat utvecklingssamarbete i Centralamerika. Det syftar till att bygga upp ett samarbete mellan museer i regionen för att stärka deras roll som demokratiska institutioner.
238
| SOU 2003:121 | Bilaga 6 |
Statens maritima museer (SMM)
www.smm.se, www.sjohistoriska.se, www.vasamuseet.se, www.marinmuseum.se
Statens maritima museer (tidigare: Statens sjöhistoriska museer) består av Marinmuseum i Karlskrona samt Sjöhistoriska museet och Vasamuseet i Stockholm. Samtliga deltar aktivt i internationella samarbetsprojekt och nätverk. Under 2002 har SMM deltagit i flera internationella symposier och seminarier. SMM har ett stort engagemang i Östersjöfrågor. Under 2002 presenterade SMM t.ex. en utställning om Östersjöns skatter. Vidare har SMM:s förmedlingsavdelning och Vasamuseet haft en stor utställning om Vasaskeppet, som turnerat i Australien. Det finns också ett internationellt utbyte beträffande bevarandet av Vasa (dokumentation och konserveringsmetodik).
Under 2002 arrangerade Marinmuseum Chapmanföreläsningar (med inriktning på säkerhetspolitiska förhållanden i Östersjöområdet) i samarbete med olika skolor, föreningar och institut. Vidare anordnade museet eskaderseglingar som innebar kontakter med flera tyska och danska städer. Sjöhistoriska museet och Marinmuseum har haft utställningar med tema ”Östersjön” vilket gett upphov till vidare kontakter runt Östersjön.
Statens Museer för Världskultur (SMVK)
www.smvk.se, www.etnografiska.se, www.medelhavsmuseet.se, www.ostasiatiska.se
I myndigheten ingår Etnografiska museet, Medelhavsmuseet, Östasiatiska museet i Stockholm och Världskulturmuseet i Göteborg. SMVK deltar aktivt i internationella nätverk. SMVK erhöll ett bidrag från Statens kulturråd 2002 för att inleda ett projekt som syftar till att lägga grunden för ett långsiktigt samarbete med museisektorn i
De museer som ingår i SMVK bedriver alla internationellt samarbete. Under 2002 organiserade t.ex. Medelhavsmuseet, i samarbete med Svenska institutet i Alexandria, ett kollokvium med olika museer från Medelhavsområdet, som handlade om att aktivt
239
| Bilaga 6 | SOU 2003:121 |
definiera en ny västeuropeisk musei- och kulturarvspolitik. Denna skall inriktas mot ökat samarbete med kulturarvsmyndigheter i Medelhavsländerna, istället för att hämta kulturarvsföremål och föra dem till museer utanför regionen. Östasiatiska museet bedrev under 2002 ett nära samarbete med kinesiska experter inför nypresentation av de kinesiska samlingarna. Museet gjorde också resor till Taiwan och Korea för att söka ekonomiskt stöd till framtida utställningar. Samarbetsdiskussioner har också förts med Nationalmuseet i Laos. Ett gemensamt projektförslag har utarbetats där avsikten är att museet görs till ett centrum för kulturarvsbevarande i regionen och en drivkraft för ökad demokrati och ekonomisk utveckling.
Statens musiksamlingar
www.smus.se, www.stockholm.music.museum
Statens musiksamlingar består av Statens musikbibliotek, Musikmuseet och Svenskt visarkiv. Myndigheten har en central roll i det internationella samarbetet på musikområdet och har många förtroendeuppdrag m.m. inom internationella organisationer. Myndighetschefen är t.ex. ordförande i ICTM. Musikmuseet samarbetar med de nordiska musikmuseerna, främst med medel från Nordiska ministerrådet. Samarbetet kan t.ex. gälla frågor om konservering/vård av musikinstrument. Under 2002 hade flera av museerna en gemensam manifestation samma dag - en ”Klarinettens dag”.
Tekniska museet
www.tekniskamuseet.se
Museet har deltagit i ett
240
Bilaga 7
Kulturrådens arbetsuppgifter
Följande text utgör Ikus förslag till utformning av kulturrådens arbetsuppgifter och verksamhet.
1. Mål för verksamheten
Kulturrådens arbete baseras på de motiv för internationell kulturverksamhet som Iku redovisat. Kulturråden skall arbeta för att främja konstnärlig kvalitet, tillgänglighet till kulturlivet och den kulturella mångfalden. Kulturråden skall också verka för att kulturen kommer in i satsningar som gäller främjande av Sverigebilden, svenskt näringsliv och handelsutbyte samt i biståndssamarbetet med utvecklingsländer.
2. Kulturstrategi
Kulturråden skall arbeta efter en långsiktig
Strategin ska bestå av följande komponenter:
•Det svenska kulturlivets behov av stärkta kontakter med tjänstgöringslandet
Strategin bör bygga på analyser från Statens kulturråd, Svenska institutet, Konstnärsnämnden, Svenska Filminstitutet, Svensk Form m.fl. organisationer och aktörer. Vilka kulturområden är de mest intressanta, var behövs en extra insats utöver kulturlivets egna kontakter och nätverk, finns det några speciella hinder och svårigheter för kulturlivet att etablera kontakter? Finns det inom de närmaste åren något kulturevenemang som ger extra kontaktmöjligheter?
241
| Bilaga 7 | SOU 2003:121 |
•Tjänstgöringslandets behov av utbyggda kulturkontakter med Sverige
Strategin bör bygga på analyser av ambassaden i dess kontakter med tjänstgöringslandets kulturliv, signaler från svenska kulturaktörer, länderansvariga på UD, olika internationella nätverk osv. Vilka områden är man särskilt intresserad av? Var är möjligheterna till svenska insatser särskilt stora? Finns det inom de närmaste åren något kulturevenemang som ger särskilda möjligheter?
•Behov, möjligheter till Sverigefrämjande/exportfrämjande insatser med starka kulturinslag.
Strategin bör bygga på information från UD, Svenska institutet och övriga av NSU:s medlemsorganisationer. Framförhållningen är viktig, ett minst femårigt perspektiv måste finnas.
•En kommunikationsplan för hur informationsarbetet skall bedrivas, med analys av olika målgrupper, ämnesområden, val av media och samarbetspartners.
3. Olika slags åtgärder
Kulturråden har att avgöra i vilken form man bäst bör arbeta, hur avvägningen bör vara mellan större kulturmanifestationer i förhållande till ett kontaktskapande arbete i form av en ”länge brinnande låga”.
3.1. Projekt
Ett viktigt instrument är projekt som främjar kulturutbytet och som skapar uppmärksamhet kring (någon del av) svenskt kulturliv, helst på längre sikt. Det är viktigt att klargöra vilka mål ett projekt är tänkt att främja (se ovan).
Ett projekt skall vara ett komplement till de nätverk, arenor och övriga kulturkontakter som redan finns mellan Sverige och tjänstgöringslandet och syfta till att stärka de långsiktiga kulturkontakterna.
242
| SOU 2003:121 | Bilaga 7 |
Projekten skall vara väl förberedda i samarbete med lokala arrangörer och även innehålla målgruppsanalys, marknadsföringsplan samt resurs- och finansieringsplan. En tydlig svensk arrangör/ansvarig skall finnas. Ambassaderna skall endast i undantagsfall behöva avsätta sina egna resurser för detta. Kulturråden skall svara för att projektet blir genomfört och utvärderat. Kulturrådens roll kan variera från fall till fall (projektledare, samordnare, kontaktskapande etc.). Generellt bör kulturråden sträva efter rollen som förbindelselänk och i någon mån lokal representant så snart kontakter mellan svensk och utländsk part etablerats.
Utrymme måste också finnas för snabba, tillfälliga insatser när behov uppstår.
En betydande del av projekten måste ofta delfinansieras genom sponsring. Det kan därför vara lämpligt att kulturrådet på ett tidigt stadium engagerar sig i t.ex. den lokala handelskammaren för att få naturliga kontaktytor i näringslivet.
3.2. Kontaktskapande/inbjudningar m.m.
En central del i verksamheten skall vara att bevara och utveckla, stimulera och fördjupa aktiva kontakter mellan Sverige och tjänstgöringslandet på institutions- och individnivå. Ett viktigt verktyg i detta arbete är reseutbytet (framförallt till Sverige) som kulturråden bör stimulera. Det kan gälla kulturpersonligheter i allmänhet, men framförallt företrädare för institutioner, framstående kulturarbetare och opinionsbildare. Det bör noteras att satsningar på yngre förmågor kan ha fler långsiktigt positiva effekter än på det redan etablerade ”toppskiktet” som ofta redan bildat sig sina uppfattningar och dessutom ständigt uppvaktas av andra intressenter.
I samband med inbjudningar kan Svenska institutet bidra med programläggning och viss kostnadstäckning. Detsamma gäller för Utrikesdepartementets pressrum vid inbjudan av utländsk media. I förekommande fall kan också TuristRådet, Stockholm Visitor’s Board och Gothenburg Information Service ha möjlighet att ta lokala kostnader för utländska media.
Kulturråden och utlandsmyndigheten bör erbjuda bästa möjliga service och information till de utländska gäster som vill besöka Sverige –
243
| Bilaga 7 | SOU 2003:121 |
visat ett aktivt intresse för Sverige, men ännu inte s.a.s. omsatt detta i praktiskt arbete eller utbyte.
Personer i tjänstgöringslandet med särskilda kulturintressen skall bearbetas med intresseväckande information inom sitt specialområde. Kulturråden skall identifiera dessa personer. Allmänna informationskampanjer till en bred krets av mottagare riskerar att bli dyrt och ineffektivt. Ett undantag från denna regel kan vara välutformade elektroniska nyhetsbrev.
Utlandsmyndigheten skall kunna bistå kulturlivet oavsett vilken nivå det representerar. Kulturråden skall t.ex. i mån av tid och i begränsad utsträckning kunna förmedla kontakter till de amatörer som efterfrågar sådana. Mycket information finns idag på Internet och kan inhämtas där av vederbörande. Samtidigt måste klargöras att kulturråden inte behöver lämna sådan service till det ”professionella” kulturlivet som detta egentligen har resurser att göra på egen hand.
Sveriges roll som ledande
3.3. Rapportering och utvärdering
En ren verksamhetsbeskrivning med förteckning över evenemang kan ge en bild av utbytet med Sverige och aktiviteten vid utlandsmyndigheten, men är mindre användbar som värdemätare eller som underlag för analys av verksamhet och målsättning. Kulturråden skall därför lämna kontinuerlig, skriftlig och särskild åtgärdsfokuserad rapportering till bl.a. Kulturdepartementet, UD, Statens kulturråd, Konstnärsnämnden och Svenska institutet.
Den långsiktiga strategi och kommunikationsplan som skall ligga till grund för arbetet skall utvärderas och uppdateras kontinuerligt.
Vidare gäller för alla kulturråd att en grundlig dokumentation och utvärdering av verksamheten, samt förteckning över befintliga nätverk och viktiga kontaktpersoner, efter avslutad tjänstgöring skall överlämnas till utlandsmyndigheten och departement.
244
| SOU 2003:121 | Bilaga 7 |
4. Kulturrådens allmänna kvalifikationer
Kulturråden skall ha en bred kompetens inom svenskt kulturliv, och skall vara väl förtrogna med tjänstgöringslandet och dess språk före anställningen. Kulturråden skall vidare ha erfarenhet av utåtriktad uppsökande verksamhet, projektledning, informationsverksamhet, samt vara proaktiva och operativa. Social kompetens och förmåga att bevara, skapa och utveckla nätverk är avgörande. Kulturrådets personliga intresse och bakgrund ska inte dominera inriktningen.
5. Kunskaper att inhämta inför utlandsstationering
•om svensk förvaltning i allmänhet och regeringskansliets sammansättning, uppgifter, ansvarsfördelning;
•om marknadsföring inklusive webbsidor,
•om projektledning inklusive ekonomisk redovisning, budgethantering m.m.;
•om regler för offentlig upphandling vid svensk utlandsmyndighet;
•praktik vid lämpligt departement eller institution (företrädesvis Statens kulturråd och Svenska institutet) före utlandsstationeringen;
•om de statliga myndigheternas internationella verksamheter och möjligheter till bl.a. (sam)finansiering av projekt (huvudsakligen den föreslagna Internationella kulturfonden, Sida Kultur & Medier, Statens kulturråd, Konstnärsnämnden, Svenska institutet och Svenska Filminstitutet);
•ingående kontakter inom de myndigheter som ingår i Nämnden för Sverigefrämjande i utlandet, NSU (UD - PIK, UD - EIM, Svenska institutet, Exportrådet, Invest in Sweden Agency, TuristRådet) samt i förekommande fall kunskap om deras utlandsverksamhet;
•kännedom om och kontakter med kulturinstitutioner som har en omfattande internationell verksamhet och samarbete (t.ex. Nationalmuseum, Moderna Museet, Bildmuseet i Umeå, Riksutställningar och Världskulturmuseet i Göteborg, Dramaten, Kungliga Operan, Cullbergbaletten, Göteborgsoperan,
245
| Bilaga 7 | SOU 2003:121 |
Stockholms Stadsteater, Folkoperan, Sveriges Radios symfoniorkester, Radiokören och Göteborgs Symfoniker);
•om nätverket Sveriges internationella kultur- och forskningsinstitut
•kännedom om och kontakter med viktigare svenska internationella aktörer som danskompanier, koreografer, musiker ur alla genrer, sångare, bildkonstnärer, filmare, fotografer, författare – förläggare osv.
•kännedom om och kontakter med stiftelser, organisationer och föreningar med internationell verksamhet och/eller delvis statliga uppdrag (t.ex. Svensk Form, Export Music Sweden, Polar Music Prize, Grafikens Hus, Dansens Hus och STIM/Svensk Musik)
•om specialmuseer eller privata gallerier med betydande internationell verksamhet (t.ex. Waldemarsudde, Rooseum, Malmö Konsthall, Röhsska, Nordiska Akvarellmuseet, Liljevalchs konsthall, Magasin 3, Färgfabriken, Galleri Andréhn- Schiptjenko och Wanås)
•om finansieringsinstitut inom kulturområdet (t.ex. Nordiska kulturfonden, Riksbankens jubileumsfond, Stiftelsen framtidens kultur, Helge Ax:son Johnssons Stiftelse och Carina Aris Minnesfond)
•om de svenska världsarven och andra platser av internationell kulturellt intresse (t.ex. Ishotellet i Jukkasjärvi, Steninge Slott, Dalhalla och Skansen)
•om viktigare svenska kulturfestivaler av internationell karaktär
•om de svenska aktörerna inom de s.k. upplevelseindustrierna och deras internationella verksamheter (t.ex. AHA Sweden, Svenska Moderådet, Stockholm New, Cirkus Cirkör och Svenska kocklandslaget)
•om planering inför kommande större jubileer (t.ex. Norge- Sverige 2005, Carl von Linné 2007, Ostindiefararen East Indiaman Götheborg III
•om regler för sponsring av offentlig verksamhet, och förutsättningarna för samarbete med näringslivet i Sverige och i tjänstgöringslandet kring kultur;
•om viktigare kommersiella mässor och evenemang med betydelse för kulturlivet (t.ex. Möbelmässan i Stockholm, Bok- och biblioteksmässan i Göteborg, filmfestivalerna i Göteborg och Stockholm)
•om Nobelstiftelsens arbete
246
| SOU 2003:121 | Bilaga 7 |
Nobelpriset har en särskild roll i kulturfrämjandet eftersom det är helt privatfinansierat och i alla delar organiseras genom Nobelstiftelsen och berörda akademier. Under årens lopp har Svenska institutet erbjudits möjlighet att på egen bekostnad och i samarbete med utlandsmyndigheterna inbjuda viktiga internationella kulturpersonligheter till ett specialprogram under Nobelveckan. Alla möjligheter att dra nytta av och ytterligare förstärka Nobelprisens betydelse och dess samhörighet med Sverige bör undersökas. God kännedom om Nobelstiftelsens samlade verksamhet och förutsättningarna för att få utnyttja namnet Alfred Nobel och Nobelprisen fordras.
Vissa svenska regioner har ett mycket välutvecklat internationellt kultursamarbete. Vid placering i Köpenhamn eller Berlin bör man således skaffa sig ingående kunskaper om t.ex. Region Skånes utbyte med Danmark och Tyskland; i Baltikum om Uppsala, Gotland och Kalmar; i Helsingfors, Sankt Petersburg eller Moskva om Jämtland, Norrbotten och Västerbotten osv.
Beroende på tjänstgöringsland kan kännedom om och kontakter med organisationer som SKUT (Svenska Kyrkan i Utlandet, www.svenskakyrkan.se/skut), SWEA (Swedish Women’s Educational Society, www.swea.org) och lokala handelskammare vara betydelsefulla, men är sannolikt inte nödvändiga att ta förrän man kommit på plats.
247
Bilaga 8
Översikt över vissa länders internationella kultursatsningar
Urvalet av länder i översikten är baserat på omfattningen av Sveriges kulturella relationer med dem, eller deras för Sveriges del intressanta statligt organiserade kultursatsningar i utlandet.
Danmark
Det danska Kulturministeriet (www.kum.dk) har huvudansvaret för det internationella kulturutbytet. Fram till och med sommaren 2003 koordinerades detta av det Internationella Kultursekretariatet (IKS). Floran av aktörer inom det internationella kulturutbytet var dock så omfattande att man valde att införa en ny organisation för kulturområdet fr.o.m. den 1 juli 2003, det s.k. Kunstrådet (www.kunststyrelsen.dk). De myndigheter som tidigare helt eller delvis arbetat med internationellt kulturutbyte (förutom IKS också Center for Dansk Billedkunst, Musikrådet och Teaterrådet) ingår i Kunstrådet. En särskild styrgrupp för internationellt kulturutbyte har knutits till denna nya organisation. Avsikten med Kunstrådet är att möjliggöra en ökad professionell koppling mellan kulturliv och internationellt kulturutbyte, att skapa en enklare struktur för både kulturstödet och utbytet samt att avsätta färre medel för administration och därmed mer resurser för verksamheten.
Kulturministeriets insatser för internationellt kulturutbyte skall i enlighet med det lagförslag som ligger till grund för Kunstrådets etablering fokuseras på tre huvudområden:
•internationell förmedling av kultur;
•att visa omvärlden att Danmark är en kulturnation; samt
•det internationella samarbetet mellan museer, bibliotek, arkiv och andra kulturinstitutioner.
249
| Bilaga 8 | SOU 2003:121 |
Det är oklart hur områden såsom design, mode och arkitektur tillvaratas i den nya organisationen.
Center for Kultursamarbejde med Udviklingslandene lyder under
Udenrigsministeriet (UM, www.um.dk), och finansieras av biståndsmedel från Danida (motsvarigheten till svenska Sida). Centret tillkom 1998 i syfte att stärka Danmarks kulturella samarbete med utvecklingsländerna och den kulturella dimensionen inom biståndssamarbetet. Myndigheten stöder presentation och förmedling av konst och kultur från
Det Danske Kulturinstitut (www.dankultur.dk) är en självägande institution som upprättades 1940 med uppgift att verka för upplysning och utbyte mellan Danmark och utlandet inom hela kulturområdet. Kulturinstitutet är initiativtagare eller ger assistans till kulturella och mellanfolkliga projekt såsom utställningar, konserter, konferenser, föredrag, danskundervisning, studieresor och seminarier. Därtill kommer utgivning av en rad böcker och publikationer om Danmark på flera språk.
Det Danske Kulturinstitut ansvarar för de lokala kulturinstitut som finns i Bonn, Bryssel, Edinburgh, Kecskemét, Riga, Sankt Petersburg, Poznan, Tallinn, Vilnius och Warszawa. Kulturinstitutet har även ett särskilt utbytesprogram med Hamburg.
Danska staten driver sedan nära femtio år också Maison du Danmark i Paris. Organisatoriskt sett lyder huset under UM. Detta kulturhus inrymmer restauranger, kontor för en rad danska företag och lokaler för den publika verksamheten som t.ex. utställningar, konferenser, seminarier, uppträdanden, konserter och modevisningar. Kulturhuset har mellan 300 000 och 500 000 besökare årligen. Utrikesförvaltningen har särskilda kulturråd vid ambassaderna i Berlin, London, Paris och Washington D.C., samtliga avlönade och tillsatta av utrikesministeriet.
Undervisningsministeriet (www.uvm.dk) finansierar forskningsinstitut i Athen och Damaskus. I Rom finns ett fristående institut för kulturutbyte mellan Danmark och Italien. Danmark har bilaterala kultursamarbetsavtal med 18 länder och formella utbytesprogram med tre. Det nordiska samarbetet inom kulturområdet har hög prioritet i Danmark.
250
| SOU 2003:121 | Bilaga 8 |
Finland
Ansvaret för det internationella kulturutbytet delas av finska Utrikesministeriet (UM, http://formin.finland.fi) och Undervisningsministeriet (www.minedu.fi), som inom regeringen har ansvaret för kulturfrågorna. UM ansvarar för de särskilda kulturråden vid sex ambassader, och Undervisningsministeriet för de finska kulturhusen i utlandet.
I Finland saknas motsvarigheten till Svenska institutet och Statens kulturråd. I stället har man små organisationer med tydliga uppdrag att samordna utlandsinsatser inom litteratur, musik, film, dans osv. Finnish Music Information Centre, The Performing Music Promotion Centre, Finnish Theatre Information Centre, Finnish Dance Information Centre, Finnish Literature Information Centre (FILI), Design Forum Finland, Finnish Film Foundation, The Promotion Centre for
Vid sidan av om dessa organisationer och det allmänna informationsarbete som bedrivs vid de finska ambassaderna i utlandet, främjas finsk kultur av de 16 kultur- och vetenskapsinstituten runt om i världen. Merparten av dessa grundades under
Instituten drivs i stiftelseform, med lite olika sammansättning av styrelserna. De har en långtgående självständighet och deras verksamhet styrs i hög grad av det intresse för finsk kultur, som finns i respektive land. I New York fokuserar institutet t.ex. på Visual Arts och institutet i Athen är först och främst ett vetenskapligt arkeologiskt forskningsinstitut.
Trots att instituten formellt lyder under Undervisningsministeriet har de tillkommit på kulturlivets initiativ - inte statens. Ministeriet ansvarar heller inte för det konstnärliga innehållet eller
251
| Bilaga 8 | SOU 2003:121 |
rekrytering av personal, däremot för betydande del av finansieringen (vilket i praktiken ger en viss kontrollmöjlighet). De flesta instituten kan arbeta flexibelt och flyttas eftersom de inte har höga fasta kostnader. Kulturhuset i Budapest är t.ex. helt virtuellt. Andra kulturhus hyr sina lokaler ”på stan”.
Kulturråd finns vid ambassaderna i Berlin, Köpenhamn, London, Moskva, Stockholm, och Washington D.C. och lyder under Utrikesministeriet. Kulturrådtjänsten vid ambassaden i Paris slogs samman med pressrådstjänsten år 2002. Vid ytterligare ett antal ambassader sköts kulturfrågorna av någon av ambassadsekreterarna. Sammanlagt är ett femtontal personer aktiva inom kulturfrämjandet på de finska ambassaderna. Utrikesministeriet har även ett
Vid UM:s Press- och kulturavdelning arbetar tio personer med kulturfrågor. Avdelningen hade en sammanlagt budget för år 2002 på 450 000 euro. Därutöver avsätts anslag till kulturfrämjande insatser i respektive ambassaders budgetar. Biståndsmyndigheten FINNIDA (http://global.finland.fi) avsatte ca 1,8 miljoner euro för kultursamarbete under 2002. Totalt avsatte den finska staten ca 9 miljoner euro för internationellt kulturutbyte under 2002.
Frankrike
Ansvaret för de statliga insatserna inom den internationella kulturverksamheten delas mellan Utrikesministeriet (UM, www.france.diplomatie.fr) och Kulturministeriet (www.culture.gouv.fr), men eftersom kulturen utgör ett av de viktigaste elementen i fransk utrikespolitik är det UM som har huvudansvaret. Vid UM är det Direction générale de la Coopération internationale et du Développement som har det administrativa ansvaret.
Kulturministeriet bär ansvar både för stöd till presentation av utländsk kultur i Frankrike, och för fransk kultur i utlandet. Kulturministeriet har två huvudsakliga målsättningar; att främja kulturell mångfald (pluralism) och att utveckla internationellt kultursamarbete. Det är också Kulturministeriet som driver exportfrämjande av kulturindustrierna. Kulturministeriet arbetar inom det
252
| SOU 2003:121 | Bilaga 8 |
ramverk av bilaterala och multilaterala avtal som samordnas av utrikesministeriet. Det anses föreligga nära nog permanenta kontakter mellan de två ministerierna i frågor som avser det internationella kulturutbytet.
UM har som målsättning att kultursamarbetet ska bidra till kulturell mångfald genom förstärkt och ökad kunskap om fransk kultur och kulturpolitik. Detta eftersträvas bl.a. genom att Frankrike stödjer de länder som man har ett samarbete med i att utveckla och föra en självständig kulturpolitik
Frankrike har 149 ambassader, 17 representationer och 113 konsulära myndigheter. Vid dessa utlandsmyndigheter arbetar de omkring 150 samarbets- och kulturråden, vilka rekryteras till en tredjedel från vardera utrikesförvaltningen, kulturlivet och utbildningssektorn. Kulturråden rekryteras och anställs av Utrikesministeriets personalavdelning. Vid sidan av denna mycket omfattande utrikesförvaltning finns franska kulturinstitut och centra på omkring 130 platser, samt de över 1 000 kontor som drivs av Alliance Française.
L’Association Française d’Action Artistique (l’AFAA, www.afaa.asso.fr) bildades redan 1922 som en enskild organisation och är Frankrikes motsvarighet till Svenska institutet. l’AFAA arbetar på uppdrag av både UM och Kulturministeriet inom alla kulturområden och arrangerar både franska festivaler i utlandet och presenterar andra länders kultur i Frankrike (se nedan). l’AFAA har ca 80 anställda och medverkar årligen i över 1 500 projekt i 140 länder. Dess årliga budget uppgår till ca 22 miljoner euro. Av detta står UM för 70 procent, Kulturministeriet för 8 procent, län och kommuner för drygt 6 procent och privata samarbetspartner och sponsorer betalar ytterligare 5 procent av budgeten. Sannolikt är det ett tilltagande samarbete med regioner, län och kommuner, liksom privata partners, som kommer att bidra till att öka l’AFAA:s budget framöver.
l’AFAA styrelse består av fem ledamöter från UM, tre från Kulturministeriet samt tio företrädare för kulturlivet. l’AFAA har också en rådgivande församling om 61 ledamöter, varav hälften är hämtade från kulturlivet.
253
| Bilaga 8 | SOU 2003:121 |
l’AFAAs huvuduppgifter är följande:
•att utarbeta fleråriga program för olika geografiska regioner i överensstämmelse med huvudmännens inriktning;
•att inom uppdraget för kulturell utveckling främja och sprida kultur från prioriterade
•att samordna och samfinansiera regional kulturverksamhet;
•att garantera fransk närvaro vid stora internationella kulturmanifestationer i samråd med Kulturministeriets rådgivande nämnder för olika kultursektorer;
•att tillsammans med utrikesrepresentationerna främja utbyte och samarbetsprojekt med utländska kulturarbetare (stora satsningar på utbildning för
•att medverka i förberedelserna av stora, ofta års- eller halvårslånga utländska kulturfestivaler i Frankrike (saisons culturelles) och stora franska festivaler utomlands
Vissa mer konkreta riktlinjer ges också, exempelvis att l’AFAA skall söka mer finansiering från kommuner och privata samarbetspartner; att man under 2003 i Europa prioriterade EU:s kandidatländer; att man skulle satsa på
Andra viktiga myndigheter inom det internationella kulturutbytet är L’Office national de diffusion artistique (www.ondainternational.com) som är det nationella kontoret för distribution av ”Performing Arts”, och ger stöd till franska konstnärer inom och utom landet och Le Relais Culture Europe
Främjandet av litterärt utbyte, översättningar och spridning av fransk litteratur utomlands sköts delvis av utrikesministeriet. Kulturministeriet har dock huvudansvaret för litteraturfrämjandet genom Centre national du Livre (www.centrenationaldulivre.fr).
För främjandet av fransk film utomlands finns dels en avdelning i Utrikesministeriet, dels den branschägda filmfrämjarorganisationen
254
| SOU 2003:121 | Bilaga 8 |
Unifrance (www.unifrance.org), som får statligt stöd, framför allt från Kulturministeriet.
Musikexport främjas av Le Bureau Export de la musique française
Frankrikes internationella kulturpolitik har en djup förankring på såväl statlig som regional och kommunal nivå, och man avsätter betydande resurser för att främja kulturindustrierna i utlandet. Ut- rikesministeriet satsar årligen ca 150 miljoner euro på kulturfrämjande i utlandet, varav en betydande del dock går till kostnader för de omkring 800 tjänstemän vid utlandsmyndigheter och utlandsinstitut som arbetar med kulturfrågor.
Kanada
Kulturen utgör tillsammans med säkerhetspolitik och ekonomisk utveckling en av de tre grundstenarna i kanadensisk utrikespolitik. Det huvudsakliga ansvaret för den internationella kulturpolitiken vilar på Kulturministeriet, Canadian Heritage (www.pch.gc.ca). Ministeriet finansierar också den kanadensiska motsvarigheten till Statens kulturråd, The Canada Council for the Arts
(www.canadacouncil.ca).
Den kanadensiska regeringen ligger bakom en rad internationella initiativ inom kulturens område. I oktober 1999 lanserades bl.a. ”New International Instrument on Cultural Diversity” (NIICD) vilket skulle skapa ett tydligt regelverk för att möjliggöra för Kanada och andra länder att driva en internationell politik för nationellt kulturfrämjande, iakttagande internationella regelsystem för handel samtidigt som man skulle arbeta för att identifiera nya exportmarknader för kultur. En ambition med NIICD var också att fastslå vikten av kulturell mångfald i social och ekonomisk utveckling. Förhoppningen vid Canadian Heritage är att detta nya instrument så småningom skall resultera i ett multilateralt avtal för att möta behovet av att skydda det som är specifikt för olika länder i det internationella utbytet.
Ett särskilt direktorat, The Trade and Investment Policy Directorate, ska se till att målen för Kanadas kultur- och handelspolitik balanseras och reflekteras i internationella handels- och investeringsavtal.
255
| Bilaga 8 | SOU 2003:121 |
Med utgångspunkt ifrån NIICD uppges de största utmaningarna för Kanadas internationella kulturpolitik vara att:
•säkra en plats för kanadensisk kultur (”Canadian stories”) både på hemmamarknaden och på utländska marknader;
•skapa stöd till företag och investeringsmöjligheter samtidigt som man garanterar konsumenternas valfrihet och en mångfald av röster och åsikter; och
•ge kanadensiska konstnärer och entreprenörer den utbildning och de verktyg de behöver för att bli framgångsrika både hemma och utomlands.
Kanada arbetar med nationella och internationella institutioner och organ för att skapa internationellt stöd för NIICD. Bland de mest centrala av dessa aktörer är The Coalition for Cultural Diversity
Canadian Heritage har även tagit initiativet till Canadian Cultural Observatory (www.culturescope.ca) vilket lanserades hösten 2003 i samarbete med Unesco. Webbplatsen är en virtuell mötesplats för kulturfrågor där kulturarbetare, opinionsbildare, tjänstemän osv. kan bygga nätverk, hämta faktaunderlag och statistik om kultur, använda databaser etc.
The Canada Council for the Arts vänder sig huvudsakligen mot kanadensiskt kulturliv, men kan också ge visst stöd åt internationellt utbyte och bl.a. ge turnéstöd inom landet för utländska artister som inbjudits av kanadensiska festivalarrangörer. I november 2002 utarbetade Canada Council ett med det kanadensiska utrikesministeriets (Department of Foreign Affairs and International Trade, DFAIT,
256
| SOU 2003:121 | Bilaga 8 |
linjer för sitt samarbete inom det internationella kulturutbytet. Riktlinjerna har tre hörnpelare:
•ett gemensamt stipendieprogram;
•informationsutbyte genom regelbundna möten mellan Canada Council och DFAIT; samt
•att utveckla partnerskap och samarbetsprojekt för att möjliggöra och underlätta för utländska artister och konstnärer att besöka Kanada, och för kanadensiska att resa utomlands.
DFAIT ger kultursektorn stöd för internationell kulturverksamhet genom sitt International Cultural Relations Program. Konstnärerna kan bl.a. ansöka om projektbidrag
Sedan 1925 finansierar Kanada det s.k. Canada House i London, genom vilket bl.a. kanadensiska ambassadens kultursektion kan ge stöd till kanadensiska konstnärer, visa utställningar osv. Kanadas enda kulturinstitut i utlandet är Centre Culturel Canadienne
Istället för att öppna ytterligare kulturinstitut utomlands har drygt hälften av de kanadensiska ambassaderna försetts med s.k. ”multianvändningsrum” vilka kan användas som t.ex. mindre utställningslokaler. I Washington D.C. och Tokyo är dessa lokaler mycket stora och var åtminstone före den 11 september 2001 öppna för allmänheten. På detta sätt kan ambassaderna vid behov också hyra ut lokalerna för konferenser, turistfrämjande eller till näringslivet, liksom lokalerna lätt kan ställas om för att användas som konsertlokal eller för representationsändamål.
Canadian Heritage kompletterar kulturfrämjandet i utlandet med att placera särskilda kulturhandelsfrämjare, Cultural Trade Commissioners, vid fem strategiskt viktiga utlandsmyndigheter (Paris, London, Los Angeles, New York och Singapore) för att på plats stärka möjligheterna för export och näringslivsfrämjande av kanadensisk kultur. Vidare har det kanadensiska näringsdepartementet särskilda tjänstemän som i landets egna provinser bistår kulturlivet med rådgivning och utbildning i exportfrämjande syfte.
257
| Bilaga 8 | SOU 2003:121 |
Kanadensisk kultur främjas internationellt också genom det stöd DFAIT ger The International Council of Canadian Studies,
Det är svårt att beräkna vad Canadian Heritage och Canada Council for the Arts avsätter årligen enkom för internationell kulturverksamhet. Enbart DFAIT:s budget för internationellt kulturfrämjande uppgick för år 2002 till C$29 miljoner (ca 175 miljoner kronor) exkl. fasta kostnader för personal etc. i utlandet.
Provinsen Québec har ett omfattande eget program för internationellt kulturutbyte, och en rad ministerier och myndigheter agerar inom detta område:
Québecs utrikesministerium, Ministry for International Relations (www.mri.gouv.qc.ca) främjar provinsens kultur vid det tjugotal utlandsmyndigheter provinsen öppnat i omvärlden. Vid de större representationerna i London, Paris, New York, Tokyo och Mexico City finns särskilda kulturråd med egen budget för främjande och kulturutbyte;
Kulturministeriet, Ministry of Culture and Communications
(www.mcc.gouv.qc.ca) bidrar till provinsregeringens övergripande aktionsplan med bl.a. särskilda kulturstrategier. Aktionsplanen administrerar ca C$2 miljoner för nätverksarbete och utveckling av internationella marknader för konstnärer och kultur baserad i Québec;
Kulturrådet, Québec Arts Council (www.calq.gouv.qc.ca) har en egen budget för internationellt kulturutbyte och stöder både utlandsturnéer för Québecartister och turnéer i provinsen av utländska artister, stöder Québecbaserade organisationer eller festivaler som agerar internationellt, samt stöder professionella konstnärers möjligheter att utveckla sitt arbete genom ett med den svenska Konstnärsnämndens
Société de Développement des Enterprises Culturelles
(www.soudec.gouv.qc.ca) är ett provinsägt företag som ger lån till huvudsakligen vinstdrivande industrier inom kulturområdet (”upplevelseindustrierna”) som agerar internationellt. Enligt uppgift går 82 procent av Québecs kulturexport till USA;
Konsthantverksrådet, Québec Crafts Council
258
| SOU 2003:121 | Bilaga 8 |
Québecs internationella kulturpolitik utgår från principen att utveckla och främja provinsens kulturliv och därmed dess ställning och anseende internationellt. Det argument som skiljer Québec från andra kanadensiska provinsers internationella verksamhet är språkfrågan och de starka historiska, politiska och kulturella banden till Frankrike.
Nederländerna
Sedan 1997 vilar den gemensamma internationella kulturpolitiken på två ministerier, nämligen Utrikesministeriet (BuZa, www.buza.nl) och Ministeriet för Undervisning, Kultur och Vetenskap (OcenW, www.ocenw.nl). Den internationella komponenten i den nationella kulturpolitiken faller under OCenW:s ansvarsområde.
Traditionellt kombinerar den internationella kulturpolitiken två aspekter, den utrikespolitiska och den kulturpolitiska. Det finns två huvudmålsättningar för den nuvarande policyn, nämligen en förstärkning av Nederländernas kulturella profil och en fördjupning av det internationella kulturutbytet. Reformen 1997 innebar att parlamentet höjde anslaget för insatser inom ramen för den internationella kulturpolitiken i utbyte mot att de båda ministerierna upprättade ett gemensamt organ för beviljande av projektstöd,
Homogene Groep voor Internationale Samenwerking (HGIS, www2.minocw.nl).
Beredningen av ansökningar till HGIS handhas av tjänstemän från båda ministerier, medan det slutliga beslutet tas av statssekreterarna. HGIS svarar för ca en fjärdedel av de medel som spenderas på internationella kulturevenemang. Flertalet större satsningar finansieras av de resurser som tilldelas institutioner, organisationer och fonder från statsbudgeten i enlighet med det löpande kulturpolitiska programmet (f.n.
Fonds voor Amateurkonst en Podiumkunsten (www.fpk.nl) där det är utövande kulturarbetare som gör bedömningarna. HGIS medel för 2003 uppgår till 11,5 miljoner euro.
259
| Bilaga 8 | SOU 2003:121 |
Den internationella kulturverksamheten är av tradition starkt decentraliserad. Under senare år har dock det ökade behovet av samordning och planering av insatserna lett till ett antal initiativ med syfte att tydliggöra målsättningarna och skapa ett ramverk för verksamheten. Man talar nu om en internationell kulturpolicy (In- ternational Cultuurbeleid, ICB) med följande fyra allmänna riktlinjer:
•förstärkning av den kulturella infrastrukturen och främjande av nederländsk kultur i utlandet;
•förbättrande av kunskapen utomlands om Nederländerna som en mötesplats för kultur och konst (”Frihamn Nederländerna”);
•bevarandet och förvaltandet av det gemensamma kulturarvet (nederländska kulturminnesmärken i de f.d. kolonierna), och
•förstärkningen av Nederländernas kulturella profil i utlandet.
Förstärkningen av den kulturella infrastrukturen sker dels genom statliga institutioner (särskilda funktioner som kulturansvariga vid 13 ambassader samt kulturhusen i Paris och Jakarta), dels genom en lång rad exekutiva stiftelser, fonder och institutioner. En särskild stiftelse för internationella kulturella aktiviteter (Service Centre for International Cultural Activities, SICA www.sicasica.nl), upprättades 1999 av de viktigaste nederländska kultur- och konstinstitutionerna, i syfte att främja samordning och samverkan dessa aktörer emellan.
Inom ramen för den internationella kulturpolicyn görs länderprioriteringar för de insatser som avser att förstärka landets kulturella profil i utlandet. Man har identifierat fem kategorier:
•EU:s medlemsstater, i synnerhet de länder där kulturutbytet har en betydande volym (Frankrike, Storbritannien, Tyskland och den flamländska delen av Belgien);
•de länder som under de närmaste åren kommer att bli medlemmar av EU (särskild prioritet ges f.n. Ungern och Tjeckien) samt Ryssland;
•länder med vilka Nederländerna har speciella band på grund av närvaron av stora befolkningsgrupper med ursprung i dessa (främst Turkiet, Marocko och Egypten);
•länder med vilka Nederländerna har särskilda historiska band (Surinam, Sydafrika och Indonesien); samt
260
| SOU 2003:121 | Bilaga 8 |
•länder utanför Europa som kan utgöra en viktig marknad för nederländska kulturprodukter och/eller kan spela en stor roll i den internationella profileringen av nederländsk kultur (USA, Kanada och Japan).
Sedan 1989 gäller som allmän riktlinje att inga nya kulturinstitut upprättas, eftersom sådana anses vara förhållandevis dyra som kulturpolitiska instrument. Under
Man har tidigare gjort en översyn av kulturpolitiken i allmänhet vart fjärde år, men den har, i brist på en samlad översikt av de internationella aktiviteterna, endast i ringa omfattning gällt dessa. Inrättandet av SICA har inneburit en förbättring. Detta samordnings- och samarbetsorgan administrerar en databank för de nederländska internationella aktiviteterna och förutses spela en aktiv roll vid utvärderingen av dem. De statsstödda institutionernas totala verksamhet att bli föremål för det under regeringen sorterande kulturrådets (Raad voor Cultuur, www.cultuur.nl) bedömning i samband med att en ny kulturproposition läggs fram i slutet av 2003.
I den senaste utvärderingen av den internationella kulturverksamheten som presenterades år 2001 drogs bl.a. följande slutsatser:
•att genomförandet var resultatinriktat;
•att utveckling av länder- och sektorspecifika program var viktigt för framtiden;
•att kulturkomponentens självständighet under iakttagande av sammanhanget mellan olika delar av utrikespolitiken måste beaktas;
•att det fanns behov av en översyn av de regionala prioriteringarna; samt
•att det fanns behov av fortsatt förbättring av insynen i de speciella fondernas och programmens förvaltning och i deras administrativa relationer till varandra.
261
Bilaga 8 SOU 2003:121
De finansiella resurserna för internationell kulturpolitik har ökat
| kraftigt, från 5 miljoner gulden (2,27 miljoner | euro) 1995 via |
| 15 miljoner gulden (6,18 miljoner euro) 1997 | till 32 miljoner |
gulden (14,53 miljoner euro) 2000. Räknat totalt för år 2003 uppgår insatserna för internationellt kulturutbyte till 56,5 miljoner euro. Här inkluderas HGIS, de ca 2,5 miljoner euro som OCenW avsätter för enskilda internationella kulturprojekt, de ca 2,5 miljoner euro som BuZa avsätter för stöd till de prioriterade utlandsmyndigheterna och kulturinstituten i utlandet, samt drygt 40 miljoner euro som olika kulturinstitutioner med eget internationellt utbyte avsätter.
Norge
Utenriksdepartementet (UD, http://odin.dep.no) har det överordnade ansvaret för presentation av norsk konst och kultur i utlandet, inklusive utvecklingssamarbete med biståndsländer. De officiella målsättningarna med det internationella kulturutbytet har fastslagits av Stortinget och är följande:
•mellanstatlig förståelse
•presentation av Norge i utlandet
•förmedling av impulser och stimulans till norsk kulturliv
•förmedling av norsk konst och kultur i utlandet
Kulturpresentationen ses som väsentlig för den bild som skapas av Norge i utlandet. Norska UD lägger vikt vid att presentera det moderna Norge med ett aktivt och nyskapande konst- och kulturliv. Ett huvudmål är att skapa förutsättningar för en internationalisering av norskt konst- och kulturliv genom stöd till samarbetsprojekt, erfarenhetsutbyte, nätverksbyggande och partnerskap. Ledord som kontinuitet, kvalitet och koncentration skall genomsyra verksamheten.
UD:s kulturarbete är i huvudsak riktat mot länder av särskilt kulturellt intresse för Norge, i första hand ett antal centrala länder i Europa samt USA och Japan. Huvuduppgiften är att bistå norskt kulturliv att internationalisera sig, skapa nätverk, och ge stöd till projekt av hög kvalitet. Tanken är att konstarter som bildkonst, konsthantverk, design, arkitektur, litteratur, musik, teater, dans och film kan ge självständiga bidrag till en samlad förmedling av
262
| SOU 2003:121 | Bilaga 8 |
norska kulturuttryck. Man satsar också resurser på att inbjuda utländska experter och journalister inom kulturområdet.
Rådet för kultursamarbete är UD:s rådgivande kontakt- och informationsorgan i förhållande till konst- och kulturlivet i Norge. Det består av ett 20 tal representanter för norska kulturinstitutioner och fackorgan, och är ett forum för principdiskussioner och långsiktig planering om det internationella kulturutbytet.
Kultursamarbetet med utlandet har varit ett återkommande tema i norsk offentlig debatt. Mot bakgrund av en förnyad diskussion i press och kulturlivet i stort samt den ökade verksamheten inom området under
Andra viktiga norska organ inom det internationella kulturutbytet är Kunstfagutvalgene, Danseog Teatersentrum
(www.scenekunst.no), Musikkinformasjonssentret (www.tono.no),
Norwegian Literature Abroad – Fiction &
(www.oca.no).
Norge saknar egna kulturinstitut i utlandet, men har ett tjugotal kultursamarbetsavtal med andra länder. Även norska regioner har ett internationellt kulturutbyte. Vid UD:s press- och kulturenhet arbetar ett antal tjänstemän enbart med stöd till de norska fylkeskommunernas internationella utbyte.
UD avsätter drygt 56 miljoner norska kronor årligen på internationell
263
| Bilaga 8 | SOU 2003:121 |
Spanien
Ansvaret för det internationella kulturutbytet och kulturfrämjandet i Spanien delas av Utrikesministeriet (www.mae.es), Kulturministeriet (www.mec.es) och Cervantesinstitutet (www.cervantes.es). Det finns ingen särskild myndighet som i övrigt organiserar det internationella kulturutbytet.
Utrikesministeriet (UM) ansvarar för både kulturfrämjande och kultursamarbete/bistånd där respektive område har sin egen budget. Posten ”Statssekreteraren för internationellt samarbete och Iberoamerika” uppbar för år 2002 drygt 6,6 miljoner euro; posten “Spanska myndigheten för internationellt utvecklingssamarbete” drygt 2,5 miljoner euro; och Cervantesinstitutet 48,4 miljoner euro. Totalt avsattes således drygt 57,5 miljoner euro för internationell kulturverksamhet.
Utöver det kulturfrämjande som bedrivs vid spanska ambassader finns i spanskspråkiga länder där Cervantesinstitutet inte är verksamt s.k. ”Centros Culturales” (kulturhus). Ett sådant kulturhus öppnades bl.a. i Mexico City hösten 2002.
Spanien är starkt decentraliserat. Landets 17 delstater – s.k. autonoma regioner - har en stor självständighet med egna regeringar och parlament. Flera av delstaterna bedriver egen kulturfrämjande verksamhet i utlandet i olika former (se nedan). Från centralt håll är man också angelägen om att spegla Spaniens mångfasetterade kultur (genom dess regionala variationer) i utlandet genom den statliga främjandeverksamheten och man försöker komma ifrån den stereotypa bilden av landet. Internationellt kulturfrämjande utgör enligt spansk uppfattning en del av utrikespolitiken, vilket är ett av de få politikområden som inte är delegerade till regional nivå, varför regionernas egna internationella kulturaktiviteter samtidigt kan skapa en viss konflikt med den centrala regeringens politik. Cervantesinstitutet har ett relativt omfattande lokalt samarbete i utlandet med olika spanska regioner.
Cervantesinstitutet är ett självständigt organ av stiftelsekaraktär och bildades år 1991. Hedersordförande i styrelsen är den spanske kungen och regeringschefen är ordförande. Styrelsen består i övrigt av bland andra utrikesministern, kulturministern, chefen för Cervantesinstitutet, chefen för Spanska Akademin samt representanter för den spanska och spanskamerikanska kulturvärlden. Cervantesinstitutets verksamhet inriktas på att främja det spanska språket, och kulturella satsningar har i mångt och mycket följt av
264
| SOU 2003:121 | Bilaga 8 |
denna verksamhet. Institutets verksamhet omfattar hela den spansktalande världen. Institutet har sammanlagt 40 utlandskontor, framförallt i USA, Europa och Nordafrika. Budgeten för 2003 uppgick till 56 miljoner euro.
Katalonien är en internationellt mycket aktiv spansk autonom region. I Katalonien ligger ansvaret för kultursamarbete vid det regionala kulturministeriet (Departament de Cultura, http://cultura.gencat.es). År 1991 skapade ministeriet the Catalan Consortium for the External Promotion of Culture (COPEC) för att tillsammans med Institut Ramon Llull (www.llull.com) driva sin internationella kulturpolitik i praktiken. COPEC har kontor i Barcelona, Bryssel, Berlin, Köpenhamn, London, Paris och Milano och stöder där utbytesmöjligheter för katalanskt kulturliv, konst och katalanskt deltagande vid kulturfestivaler m.m.
Det finns också ett par särskilda kommissioner med uppgifter inom det internationella kulturområdet:
•The Commission for International Diffusion of Catalan Culture.
Denna kommission ger råd om hur katalansk kultur kan och skall främjas i utlandet, och tillser att Katalonien deltar i den kulturella utvecklingen. Kommissionen består av framstående företrädare för katalansk konst och kultur.
•The Commission for the Modernisation of Catalan Culture.
Denna kommission ger råd om nya trender inom konst och kultursektorn, och söker samarbetsformer mellan kulturliv, forskning och näringsliv.
Liksom den kanadensiska provinsen Québec är Katalonien en relativt liten region med en minoritetskultur inom ett större land, och som upplever ett starkt behov av ett eget utbyte med andra länder och regioner för att hävda sin särart och undvika att dess kultur utarmas p.g.a. yttre tryck. Katalonien har också gjort stora vinster inte minst inom turistnäringen på att skapa efterfrågan och attraktion i sitt internationella kulturfrämjande.
Under perioden
265
| Bilaga 8 | SOU 2003:121 |
m.m. att äga rum, och arrangörerna räknar med att omkring 10 000 artister från hela världen medverkar i programmet.
Storbritannien
Brittiska Utrikesministeriet (The Foreign & Commonwealth Office, FCO, www.fco.gov.uk) är huvudman för British Council (www.britishcouncil.org), Storbritanniens organ för främjande av brittisk kultur och utbildning i utlandet. The Department for Culture, Media and Sport (DCMC, www.culture.gov.uk), liksom the Arts Council of England (www.artscouncil.org.uk), British Library (www.bl.uk) m.fl. har också viss internationell kulturverksamhet inom sina respektive områden. När kulturområdet berörs inom utrikespolitiken konsulteras DCMC, som också har ett huvudansvar för kultursamarbetet inom EU.
British Council inrättades 1934 och har 218 kontor i 109 länder. FCO har en styrelseplats i dess Board of Trustees. British Council har följande strategiska mål för sin verksamhet:
•att skapa uppskattning av brittisk kreativitet och vetenskaplig innovationsförmåga bland människor runt om i världen, samt att förstärka dessa människors engagemang för den kulturella mångfalden i Storbritannien
•att öka kunskapen i omvärlden om den variation och kvalitet som finns inom den brittiska utbildningssektorn, att främja studier i det engelska språket, och att förstärka samarbete inom utbildningsområdet med andra länder
•att förstärka medvetenheten om Storbritanniens demokratiska värderingar och processer, och att arbeta i partnerskap med andra länder för att förstärka ”good governance” och mänskliga rättigheter
På grund av de höga fasta kostnaderna söker British Council aktivt efter nya former för representation och verksamhet i andra länder. I Tyskland har man stängt flera egna kontor och ersatt dessa med samarbetsavtal med tyska universitet. I vissa länder i det forna Sovjetunionen och i Afrika söker man samarbeta med t.ex. Goethe- Institut om lokaler m.m.
British Council har inget specifikt uppdrag att arbeta med utvecklingsbistånd, men avsätter en betydande del av sin kulturella verksamhet i
266
| SOU 2003:121 | Bilaga 8 |
rättigheter och miljö. Generellt arbetar British Council mycket med att utveckla sina Internetbaserade tjänster. Exempel på detta är ett med FCO gemensamt projekt, ”The Internet Bus Project”, som genomfördes i Polen under 2002, och dess satsning på utbildningscentra i engelska i Ryssland.
Omsättningen för perioden
Tyskland
Enligt den tyska författningen är kulturfrågor i huvudsak ett delstatligt ansvar, och de sexton delstaterna värnar sina rättigheter mycket noga. Förbundsregeringen och dess organ tillerkänns därför enbart ett begränsat antal uppgifter. I Tyskland finns exempelvis ingen nationell kulturminister. En post som statssekreterare (Staatsminister, Beauftragter der Bundesregierung für Kultur und Medien, dvs. regeringens utsedde för kultur- och mediefrågor) i förbundskanslerns kansli inrättades dock i samband med att förbundskanslern Gerhard Schröder tillträdde sin post.
Ansvaret för förbundsrepublikens internationella kulturpolitik ligger på Utrikesministeriet (Auswärtiges Amt, AA
På AA:s kulturavdelning ligger också ansvaret för
Det regionala kulturutbytet är på många håll intensivt. Många av de större städerna och regionerna har särskilda ansvariga för detta arbete och vissa förbundsstater, t.ex.
Den viktigaste institutionen i tysk internationell kulturpolitik är
267
| Bilaga 8 | SOU 2003:121 |
tut. Namnet är ett resultat av en sammanslagning av två organisationer med besläktade verksamheter den 1 januari 2001. Institutet är en fristående stiftelse, och dess huvudkontor ligger i München.
Institutet har till uppgift att främja det tyska språket, kulturellt samarbete och spridning av kunskap om Tyskland. Kulturutbytet är brett och omfattar inte bara konst utan även vetenskap och utbildning. Projekt i båda riktningarna kan främjas.
Verksamheten styrs självständigt av styrelsen inom gränserna för ett ramavtal mellan förbundsrepubliken och institutet. Institutet har ett nära samarbete med AA, men finansieras huvudsakligen av medel direkt från förbundsregeringen.
Förbundsrepubliken har också en rad andra kulturaktiviteter, t.ex. den akademiska utbytesverksamheten. Denna senare kostade cirka 100 miljoner DM år 2001. En viktig roll spelar här Deutscher Akademischer Austauchdienst (www.daad.de), en organisation som delar ut stipendier inom olika konst och kulturområden och som exempelvis i Berlin driver en omfattande verksamhet liknande den som IASPIS sysslar med i Sverige.
Österrike
Utrikesministeriet, Bundesministerium für auswärtige Angelegenheiten (BmaA, www.bmaa.gv.at), har huvudansvaret för presentation av österrikisk kultur utomlands. Detta sker huvudsakligen med hjälp av ”Österreichisches Kulturforum” (se nedan). Målen för BmaA:s internationella kulturverksamhet formuleras i ett policydokument från 2001 med titeln ”Auslandkulturkonzept NEU
268
| SOU 2003:121 | Bilaga 8 |
•Kultur präglar bilden av Österrike i omvärlden. För de flesta människor sker kontakten med Österrike via kulturen.
•Kulturpolitik är en del av den internationella konkurrensen, och en aktiv internationell kulturpolitik är därför av vitalt intresse för Österrike.
•Internationell kulturpolitik innebär för Österrikes del, med hänsyn till globaliseringen och standardiseringen, att säkra dess unika identitet.
•Internationell kulturpolitik är en beståndsdel i internationellt förebyggande av konflikter och ”post conflict management”.
Vidare identifieras tio viktiga principer för landets internationella kulturverksamhet:
1.Det internationella intresset för österrikisk kultur fordrar en aktiv internationell kulturpolitik.
2.Internationellt kulturarbete utförs som en service till österrikiska medborgare engagerade i kulturella aktiviteter och till deras utländska samarbetspartners.
3.Österrikes geografiska fördel som ett kulturellt centrum – en av landets främsta fördelar i främjandet – måste också tas tillvara som ett instrument i landets utrikespolitik.
4.Den kulturella basen för den europeiska integrationen måste stärkas.
5.Strukturer måste vara flexibla: ”think global, act local”.
6.Den internationella kulturpolitiken bör bestå av både innovation och tradition, och av
7.Våra internationella kulturinstitutioner kan förmedla kompetens inom särskilda områden.
8.Österrikes internationella kulturpolitik ger stöd till mobilitet inom forskning och utbildning.
9.Internationell kulturpolitik är ett aktivt och kreativt element inom Österrikes kulturpolitik.
10.Internationell kulturpolitik garanterar att Österrikes internationella image inte enbart formas av andras uppfattningar; vi vill kunna förmedla vår egen bild.
269
| Bilaga 8 | SOU 2003:121 |
Målen för Österrikes internationella kulturpolitik perioden 2001– 2005 anges med utgångspunkt från detta vara följande:
•”Vinna vänner och påverka folk”
•illustrera den kulturella mångfalden i Österrike och Europa
•stärka vårt traditionella nätverk av internationella partners och kulturella policyinstitutioner
•använda faktorer av internationellt intresse till Österrikes fördel
•uppnå styrka att kunna påverka uppfattningen i omvärlden om våra traditioner och kulturella sammanhang
•ta initiativet i den internationell kulturella process som påverkar Österrike (en aktiv utveckling av projekt)
Med utgångspunkt från detta policydokument har en uppgradering av befintliga internationella kulturinstitutioner skett sedan 2001, inte minst genom att sammanföra dessa under ett och samma paraply med gemensam logotyp och ”corporate identity”. Dessa kulturinstitut och större kulturavdelningar vid ambassader samlas under beteckningen ”Österreichisches Kulturforum”. Direktörerna för respektive Kulturforum har i uppdrag att tillsammans med utrikesministeriets kulturpolitiska enhet utarbeta en specifik uppdragsbeskrivning och strategi för verksamheten.
Totalt förfogar Österrike över ett nätverk av 28 stycken Kulturforum (Ankara, Belgrad, Berlin, Bern, Bratislava, Bryssel, Budapest, Bukarest, Istanbul, Kiev, Krakow, Ljubljana, London, Madrid, Milano, Moskva, New York, Ottawa, Paris, Prag, Rom, Stockholm, Teheran, Tel Aviv, Tokyo, Warszawa, Washington D.C. och Zagreb). Kulturhuset i Belgrad öppnades 2001, och tio år efter en arkitekttävlan öppnades det
Dessa Kulturforum, samt övriga ambassader och generalkonsulat, de s.k. Österrikebiblioteken (se nedan), Österrikesinstituten (se nedan) och multilaterala institutioner som
270
| SOU 2003:121 | Bilaga 8 |
att Österrike prioriterar sitt närområde, grannländerna i Central- och Östeuropa samt Balkan.
Vid utlandsmyndigheterna gäller att ambassadörer och generalkonsuler har en egen förstärkt budget för kulturella aktiviteter. Kulturattachéerna vid Kulturforum tillhör BmaA, med undantag för ambassaderna i Moskva och i Prag, där de är sidorekryterade. Vid övriga ambassader och generalkonsulat ingår handläggandet av kulturfrämjandet i någon av de utsändas arbetsuppgifter.
Utrikesministeriets operativa kulturbudget budget uppgår till ca 5 miljoner euro per år. Om
Österreich Institut GmbH (www.oesterreichinstitut.at) grundades 1997 av utrikesministern, har sitt säte i Wien och finansieras av BmaA. Det finns Österrikeinstitut i Warszawa, Krakow, Budapest, Bratislava och Milano. Instituten genomför språkkurser i tyska, främjar och stöder tyskundervisningen som undervisning i främmande språk och arbetar med intresserade ut- och inländska partnerinstitutioner på fackområdet tyska som främmande språk. Som extra material för undervisningen ges tidskriften ”Österreich Spiegel” ut med fyra nummer per år. Denna hjälper till att sätta en österrikeaccent på undervisningen. Sedan oktober 2001 erbjuds även ett landfakta- och språkpaket på Internet. Enligt BmaA skall Österikeinstituten ses som en del av landets kulturaktiviteter utomlands. Samarbete mellan instituten och andra initiativ och satsningar i Österrikes internationella kultur- och näringslivspolitik är vanliga.
1989 började BmaA inrätta Österrikebibliotek, främst i Central- och Östeuropa. Idag finns det 44 bibliotek i 20 länder. Biblioteken skall ses som ett innovativt och flexibelt instrument i landets internationella kulturpolitik. De byggs upp i partnerskap i befintliga utrymmen i värdlandet (bibliotek och universitet) i städer där inga österrikiska utlandsmyndigheter finns på plats. Biblioteken erbjuder information om österrikisk kultur (böcker, videoband, tidningar, tidskrifter och tillgång till
Med en årsbudget på mindre än 7 500 euro per bibliotek är denna del av kulturarbetet i utlandet ett exempel på hur man genom
271
| Bilaga 8 | SOU 2003:121 |
synergi och ett målinriktat arbete för ”österrikeintresse” i utlandet effektivt och ändamålsenligt kan utnyttja begränsade resurser.
Österrike är en federal stat. Delstaterna och städer har egna representationskontor utomlands. Enbart Wien har t.ex. mer än tio utlandskontor, framför allt i grannländerna. Från centralt håll ser man positivt på detta och uppmuntrar sådana steg. Man eftersträvar en koordinering mellan statliga och regionala satsningar i grannländerna i Central- och Östeuropa och på Balkan och försöker få med sig österrikiska städer i detta arbete. Utrikesministeriet samarbetar med delstater och städer i större projekt utomlands, så t.ex. i samband med Sankt Petersburgs
Några centraleuropeiska länder med Österrike i spetsen tog år 2001 inititativ till ett kulturellt samarbete under parollen ”Platform Culture – Central Europe”. Tanken var inledningsvis att stärka de centraleuropeiska ländernas ställning inom EU vid utvidgningen av EU, men har snabbt utvecklats till ett kulturellt samarbete med bredare internationell inriktning. Gruppen har tillsammans genomfört evenemang i bl.a. Italien och Spanien, och beslutade nyligen att upprätta ett gemensamt kulturhus i Peking. Samarbetet mellan de kulturinstitutioner som ingår i gruppen av länder skapar i ett slag ett internationellt nätverk av 700 ”contact points”.
272
Bilaga 9
Förkortningar, akronymer och hemsideadresser
| AFAA | Association Française d´Action Artistique |
| www.afaa.assi.fr | |
| ASF | |
| www.amscan.org | |
| ASSITEJ | Association International du Theatre pour |
| l’Enfance et la Jeunesse (Internationella | |
| barnteaterorganisationen) | |
| www.assitej.org | |
| BAC | Baltic Art Center |
| www.balticartcenter.com | |
| BWC | Baltic Writers Council (Östersjöförfattarnas råd) |
| www.bcwt.org | |
| CCA | Canadian Conference of the Arts |
| www.ccarts.ca | |
| CCS | Centre Culturel Suédois |
| www.ccs.si.se | |
| CENL | Conference of European National Librarians |
| www.bne.es/ingles/internacional/cenl.htm | |
| CEREC | Comité Européen pour le Rapprochement de |
| l’Economie et de la Culture | |
273
Bilaga 9 SOU 2003:121
| CERL | Consortium of European Research Libraries |
| www.cerl.org | |
| EBU | European Broadcasting Union |
| www.ebu.ch | |
| EFAH | European Forum for Arts and Heritage |
| www.efah.org | |
| EIM | Enheten för exportfrämjande och inre marknaden |
| vid Utrikesdepartementet | |
| www.ud.se | |
| ESV | Ekonomistyrningsverket |
| www.esv.se | |
| EU | Europeiska unionen |
| http://europa.eu.int | |
| ExMS | Export Music Sweden |
| www.ExMS.se | |
| FN | Förenta Nationerna |
| www.un.org | |
| FIAF | International Federation of Film Archives |
| www.fiafnet.org | |
| GATS | General Agreement on Trade in Services |
| www.wto.org | |
| GATT | General Agreement on Tariffs and Trade |
| www.wto.org | |
| GU | Enheten för global utveckling vid Utrikes- |
| departementet | |
| www.ud.se | |
| GUSP | Gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken |
| http://ue.eu.int |
274
SOU 2003:121 Bilaga 9
| HEREIN | European Heritage Network |
| HGIS | Homogene Groep voor Internationale Samen- |
| werking | |
| IAML | International Association of Music Libraries, |
| Archives and Documentation Centres | |
| www.iaml.info | |
| IASA | International Association of Sound and Audiovisual |
| Archives | |
| IASPIS | International Artists Studio Programme in |
| Stockholm | |
| www.iaspis.com | |
| ICA | International Council of Archives |
| www.ica.org | |
| ICAM | International Confederation of Architectural |
| Museums | |
| ICEE | ICOM’s International Committee for Exhibition |
| Exchange | |
| http://icom.museum | |
| ICCROM | International Centre for the Conservation and |
| Restauration of Monuments | |
| www.iccrom.org | |
| ICOM | International Council of Museums |
| www.icom.org | |
| ICOMOS | International Council on Monuments and Sites |
| www.icomos.org | |
| ICTM | International Council for Traditional Music |
| www.ethnomusic.ucla.edu/ICTM/ | |
| 275 |
Bilaga 9 SOU 2003:121
| IFLA | International Federation of Library Associations |
| and Institutions | |
| www.ifla.net | |
| IFPC | International Fund for the Promotion of Culture |
| www.unesco.org | |
| IFPI | International Federation of Phonographic Industry |
| www.ifpi.org, www.ifpi.se | |
| IFTA | International Federation of TV Archives |
| www.fiatifta.org | |
| INCD | International Network for Cultural Diversity |
| www.incd.net | |
| INCP | International Network on Cultural Policy |
| http://206.191.7.19 | |
| InSEA | International Society of Education through Art |
| www.insea.org | |
| ISA | Invest in Sweden Agency |
| www.isa.se | |
| ITI | International Theatre Institute |
| (Svensk Teaterunion – Svenska ITI) | |
| www.iti.a.se | |
| KB | Kungl. biblioteket |
| www.kb.se | |
| KLYS | Konstnärliga och litterära yrkesutövares samarbets- |
| nämnd | |
| www.klys.se | |
| Stiftelsen för kunskaps- och kompetensutveckling | |
| www.kks.se | |
| KN | Konstnärsnämnden |
| www.konstnarsnamnden.se | |
| 276 |
SOU 2003:121 Bilaga 9
| Ku | Kulturdepartementet |
| www.kultur.regeringen.se | |
| KUR | Statens kulturråd |
| www.kur.se |
NNäringsdepartementet www.naring.regeringen.se
| NAC | National Arts Council – South Africa |
| www.nac.org.za | |
| NGO | |
| www.ngo.org | |
| NIFCA | Nordiskt institut för samtidskonst (Nordic Insti- |
| tute for Contemporary Art) | |
| www.nifca.org | |
| NORDBOK | Nordiska litteratur – och bibliotekskommittén |
| www.nordbok.org |
NORDICOM Nordiska Dokumentationscentralen för Masskommunikationsforskning
www.nordicom.gu.se
NORDSCEN Nordiskt center för scenkonst www.nordscen.org
| NOMUS | Nordiska musikkommittén |
| www.nomus.org | |
| NSU | Nämnden för Sverigefrämjande i utlandet |
| www.ud.se, www.sweden.se | |
| NUK | Nordisk ungdomskommitté |
| http://valhalla.norden.org |
277
Bilaga 9 SOU 2003:121
| NUNSKU | Nämnden för utställning av nutida svensk konst i |
| utlandet (numera överförd till att utgöra Moderna | |
| Museets internationella kontor) | |
| www.modernamuseet.se | |
| NUTEK | Verket för näringslivsutveckling |
| www.nutek.se | |
| NV | Nordvision |
| www.nordvisionen.org | |
| NWHF | Nordic World Heritage Foundation |
| www.nwhf.no | |
| PfK | Partnerskap för kultur |
| www.si.se | |
| PIK | |
| Utrikesdepartementet | |
| www.ud.se | |
| RA | Riksarkivet |
| www.ra.se | |
| RAÄ | Riksantikvarieämbetet |
| www.raa.se | |
| SAMDOK | Samordning, samtid och samarbete (en |
| sammanslutning av svenska kulturhistoriska museer | |
| som bedriver insamling och dokumentation) | |
| www.nordiskamuseet.se | |
| SAMI | Svenska artister och musikers intresseorganisation |
| www.sami.se | |
| SAMP | |
| www.sampmus.org | |
| SFI | Svenska Filminstitutet |
| www.sfi.se |
278
SOU 2003:121 Bilaga 9
| SFV | Statens fastighetsverk |
| www.sfv.se | |
| SI | Svenska institutet |
| www.si.se | |
| SIS | Stockholm Visitors Board (tidigare Stockholm In- |
| formation Service) | |
| www.stockholmtown.com | |
| Sida | Swedish International Development Agency |
| www.sida.se | |
| SBLA | Statens ljud- och bildarkiv |
| www.ljudochbildarkivet.se | |
| SIM | Samrådsgruppen för internationella musikfrågor |
| SLEIPNIR | Nordiska ministerrådets resestipendieprogram för |
| unga professionella | |
| konstutövare i Norden | |
| www.nifca.org | |
| SOM | Svenska oberoende musikproducenter |
| www.som.a.se | |
| SR | Sveriges Radio AB |
| www.sr.se | |
| SKUT | Svenska kyrkan i utlandet |
| www.svenskakyrkan.se/skut | |
| STIM | Svenska Tonsättares Internationella Musikbyrå |
| www.stim.se (www.mic.stim.se, www.hitfacts.com) | |
| SVID | Stiftelsen Svensk Industridesign |
| www.svid.se | |
| SVT | Sveriges Television AB |
| www.svt.se |
279
Bilaga 9 SOU 2003:121
| SVAS | Svenskhemmet Voksenåsen A/S |
| www.voksenaasen.no | |
| SWEA | Swedish Women’s Educational Association Inc. |
| www.swea.org | |
| TRIPS | |
| Rights | |
| U | Utbildningsdepartementet |
| www.utbildning.regeringen.se | |
| UD | Utrikesdepartementet |
| www.ud.se | |
| UN | United Nations |
| www.un.org | |
| Unesco | United Nations Educational, Scientific and Cul- |
| tural Organisation | |
| www.unesco.org | |
| UR | Utbildningsradion |
| www.ur.se | |
| WCT | Wipo Coypright Treaty |
| www.wipo.org | |
| WIPO | World Intellectual Property |
| www.wipo.org | |
| VITC | Visby Internationella Tonsättarcentrum |
| www.centreforcomposers.org | |
| WTO | World Trade Organisation |
| www.wto.org | |
| ÖFÖC | Östersjöns författar- och översättarcentrum |
| (Baltic Centre for Writers and Translators) | |
| www.bcwt.org |
280
Bilaga 10
Förteckning över personer/ organisationer som utredningen träffat eller haft kontakt med
Adsenius Mikael, tidigare enhetschef, Moderna Museet Ahlander Dag Sebastian, tidigare Generalkonsul i New York Alassaad Jonas, Mosaikredaktionen, Sveriges Television Allerstrand Sven, GD, Statens Ljud- och bildarkiv Almqvist Katarina, programansvarig,
Anthin Ramon, Executive Director, VITC Antonsson Hans Åke,
Arendse Beth, Department of Arts and Culture, Sydafrika Arrhenius Sara, VD, IASPIS
Ask Ingrid, ambassadsekreterare, Sveriges ambassad i Pretoria Backman Karin, Senior Advisor Kommun/landstingsförbundet Becker
Belfrage Frank, ambassadör, Sveriges ambassad i Paris Bergdahl Gunnar, tidigare chef för Göteborg Film Festival Berggren Håkan, tidigare ledamot i Svenska institutets styrelse
Bergström Kristina, kultursekreterare, Norrbottens läns landsting van Beusekom Jaap, dir., National Pop Instituut, Nederländerna Bjurman Peder, frilansproducent
Björfors Tilde, cirkusdirektör, Cirkus Cirkör
Björk Christina, ledamot i Svenska institutets styrelse Bladh Agneta, statssekreterare, Utbildningsdepartementet Bolme Tomas, ordförande, Teaterförbundet
Bonmariage Gina, Manager, National Film & Video Foundation, Sydafrika Boogarts Inez, Director, SICA, Nederländerna
Bothorp Helena, pressråd, Sveriges ambassad i Oslo Britten Wayne, BBC, Storbritannien
Britton Claes, Britton & Britton AB
281
| Bilaga 10 | SOU 2003:121 |
Buijze Bram, coördinator, Raad vor Cultuur, Nederländerna
Burin des Roziers Laurent,
Cherney Lawrence, Artistic Director, Soundstreams Canada Christenson Göran, museichef, Malmö Konstmuseum Clason Anders, f.d. kulturråd i London
Collett Chantal, Visual Arts and Crafts Academy, Sydafrika Cronholm Margareta, avdelningschef, SVT
Curman Peter, ordförande, KLYS (expert i utredningen) Daal Carin, projektledare för expertkompetens,
Dahlgren Andreas, utredningssamordnare, Riksteatern Dahlgren Hans, kabinettssekreterare, Utrikesdepartementet
Dahlin Jan, landsarkivarie, Landsarkivet i Lund (expert i utredningen) Dinkelspiel Ulf, VD, Exportrådet
Dorsman Ferdinand, Utrikesministeriet, Nederländerna Edgren Åsa, General Manager, ADEKWHAT Dance Company
Eldh Nina, Corporate VP Sony Ericsson, Storbritannien Ellingsen
Engel Ann Mari, unionssekreterare, Svensk Teaterunion – Svenska ITI Englund Claes W, direktör, Svensk Scenkonst
Engman Lars, ledamot i Svenska institutets styrelse Engström Bondy Beatrice, JMD, Kreab, Storbritannien
Engström Mats, Director of Artistic Planning, Kungliga Filharmonikerna Ericsson Wärn Karina, tf. VD, IASPIS
Eriksson Anders, press- och kulturråd, Sveriges ambassad i Helsingfors Eriksson Claes, kansliråd, Kulturdepartementet (expert i utredningen) Eriksson Lars O, CODE (Contemporary Design)
Eriksson Mats, administrativ chef och producent, Backateatern
Erson Pia, kulturråd, Sveriges Ständiga Representation vid Europeiska Unionen Etzler Inger, redaktionschef, Mosaik, Sveriges Television
Faragó Lars, ordförande, Riksföreningen för Folkmusik och Dans Forsberg Stefan, VD, Kungliga Filharmonikerna
Forsström Per, Svenska Musikfestivaler Frambäck Barbro, styrelseordförande, ASSITEJ
Frans Joe, riksdagsledamot (s), Folkets Hus i Rinkeby
282
| SOU 2003:121 | Bilaga 10 |
Fred Gertrude, producent, Kungliga Filharmonikerna
Freivalds Laila, utrikesminister samt tidigare VD, Svensk Scenkonst Fridell Lena, dramaturg, Backateatern
Föllesdal Elizabeth, VD, Forum for kultur og naringsliv, Norge Förster Monica, formgivare
Gesang Karlström Eva, överintendent, SMVK (expert i utredningen) Gifford Roger, General Manager, SEB, Storbritannien
Gilda Mandy, Department of Arts and Culture, Sydafrika Gjermundsen Arne, Utenriksministeriet, Norge Gompes Paul, Dutch Jazz Connection
van Graan Mike, Arts and Culture Consultants, Sydafrika Granberg Anders, marknadschef, Piteå kommun Granström Majlis, chef, Norrbottens läns landsting Gurinder
Gustafson
Göransson Bo, generaldirektör, Sida Haglund Christer, Vice President, Finnair
Halberg Ljung Christian, orkesterchef, Malmö SymfoniOrkester Hall Bengt, VD, Kungliga Operan
Hallén Peter, ordförande, Intresseföreningen för Upplevelseindustrin Hallgren Ronnie, VD, Västsvenska teater och dans
Halm Niels, Internationella Kultursekretariatet, Danmark Hanhijoki Marjatta, Finlands Konstnärssällskap
Hansen Diana, Director, Somerset House, Storbritannien Hansen Matthias, ambassadsekreterare, Tysklands ambassad Hansen Rolf Willy, direktör, Utenriksdepartementet, Norge Hauge Sigvald, Norges ambassad i Köpenhamn
von Hausswolff Carl Michael, konstnär Hedberg Per, Stockholms Saxofonkvartett
Hellman Gunilla, Director, Svenska kulturfonden, Finland Hellstén Frank, kulturråd, Finlands ambassad i Köpenhamn Hendrixon Uno, musikproducent
Henningsson Jan, direktör, Svenska institutet i Alexandria
Hermanson Eva, departementssekreterare, Utbildningsdepartementet (expert i utredningen) Hillhorst Rosemary, Director, British Council
Hjertonsson Ulf, ambassadör, Sveriges ambassad i Helsingfors Hjorth Hans, Falun Folk Music Festival
Hoberg Birgitta, internationell sekreterare, Riksantikvarieämbetet (expert i utredningen)
283
| Bilaga 10 | SOU 2003:121 |
Holmquist Åke, Ständig Sekreterare, Kungl. Musikaliska Akademien Holmstrup Klaus, kulturchef, Nordiska ministerrådet
Huldt Johan, VD, Svensk Form
Hurkmans Ben, Fonds voor Amateurkunst en Podiumkunsten, Nederländerna Häggstrand Patrik, fastighetsförvaltare, Statens fastighetsverk
Högberg Pereric, ambassadsekreterare, Sveriges ambassad i Pretoria Ingebretsen Kjell, operachef, Göteborgsoperan
Iremark Ingrid, presschef, Utrikesdepartementet (expert i utredningen) Ivarsson Gunilla, Diversity Advisor, Sveriges Radio
Jahren Helén, musiker
Johansson Kennet, chef, Malmö Museer
Johansson Kent, regionråd Västra Götalandsregionen Johansson Roger, tidigare ledamot i Svenska institutets styrelse
Johansson Blomstrand Lena, enhetschef, Sida (expert i utredningen) Jonsson Elisabet, handläggare, Sveriges ambassad i Haag
Jonsson Frídrík, ambassadråd, Islands ambassad i Köpenhamn Jonsson Per Erik, artstudiosnet
Julius Victor, Department of Arts and Culture, Sydafrika Jönsson Mats, specialrådgivare, Nordiska kulturfonden Jörgensen Fredrik, ambassadråd, Sveriges ambassad i Rom Karlsson Claes, producent, Kulturhuset i Stockholm Karlsson Jan O, bistånds- och migrationsminister
Kildea Paul, Artistic Director, Wigmore Hall, Storbritannien Kistemaker Renée, Amsterdams Historisch Museum Kleberg
Klein Emelie, pressansvarig, Sveriges Rese- och Turistråd AB Kleveland Åse, VD, Svenska Filminstitutet (expert i utredningen) Knutsson Christina, Director, Invest in Sweden Agency London Kumlin Ewa, frilansproducent och ledamot i Svenska institutets styrelse Kvarnström Kenneth, koreograf
Kåver Göran, länsmusikchef, Musik i Uppland Laakkonen Johanna, Danscentrum, Finland Lansing
Larsson Gudmund, tidigare ledamot i Svenska institutets styrelse Larsson Mika, kulturråd, Sveriges ambassad i Warszawa Lassinantti Anna, länskulturchef, Västerbottens läns landsting Laurin Dan, musiker
Lejon Britta, ledamot i Svenska institutets styrelse Lending Mette, konsulent, Utenriksdepartementet, Norge
Lepp Hans, enhetschef, Svenska institutet (expert i utredningen) Leroux André, National Arts Council of South Africa
284
| SOU 2003:121 | Bilaga 10 |
Levin Annika, direktör, Centre Culturel Suédois
Lidström Bengt, generalsekreterare, Svenska Musikfestivaler Liljeson Lars, ambassadråd, Sveriges ambassad i Pretoria Lind Ingela, tidigare ledamot i Svenska institutets styrelse Lindskog Gerda Helena, verksamhetsledare, ÖFÖC
Lundblad Christer, Managing Director, Export Music Sweden AB Lundgren Lars, utredare, Västra Götalandsregionen
Lundström
Martinsson Martin, direktör, Musik i Skåne och ledamot i Svenska institutets styrelse Marttinen
Mattsson Christina, styresman, Nordiska museet
Mbalo Khalipha Eddie, CEO, National Film and Video Foundation, Sydafrika Melin Sten, ordförande, Föreningen Svenska Tonsättare
Mohammed IG, Portfolio Committee for Culture, Parliament of South Africa Mulk
Möller Marianne, Senior Adviser, Nordiska ministerrådet de Neef Taco, Mondriaan Foundation, Nederländerna Nejad Mehr Rasoul, Kulturföreningen Farhang
Neslo Alida, Stichting DasArts, Nederländerna
Neuman Anita, informationshandläggare, Sveriges ambassad i London Neuman David, direktör, Magasin 3
Ngcobo E N N, Member of Parliament, Sydafrika
Niel Tony, Gemeente Amsterdam, Nederländerna
Nilsson Katarina, arkitekt SAR/MSA, Sveriges Arkitekter Nilsson
Njobe M, Portfolio Committee for Culture, Parliament of South Africa Nordal Bera, museichef, Nordiska akvarellmuseet
Nordenson Helen, ambassadsekreterare, Sveriges ambassad i Pretoria
285
| Bilaga 10 | SOU 2003:121 |
| Nordlund Malmegård Kerstin, departementsråd, Utrikesdepartementet (expert i | |
| utredningen) | |
| Nordström Lars, ordförande Västra Götalands kulturnämnd | |
| Noring |
|
| Norrfalk Maria, generaldirektör, Sida | |
| Norrman Karl Erik, generalsekreterare., Europeiska kulturparlamentet | |
| Nteta Doreen, CEO, National Arts Council of South Africa | |
| Nyberg Jan, pressråd, Sveriges ambassad i Paris | |
| O´Barius Ulla, Director, Handelskammaren i London | |
| Olsson Jan, minister, Sveriges ambassad i Haag | |
| Omagbemi Eva, producent, Mixmusik i Malmö | |
| Onne Madeleine, balettchef, Kungliga Operan | |
| Orrgren Kenneth, VD, Göteborgsoperan | |
| Paajanen Eva, International Relations, Undervisningsministeriet, Finland | |
| Packalén Bengt, direktör, Finlandsinstitutet i Stockholm | |
| Pade Jane, kontorchef, Kulturministeriet, Danmark | |
| Pasternak Lena, bitr. verksamhetsledare, ÖFÖC | |
| Petri Gunnar, VD, STIM | |
| Phakamani Mthembu, Department of Arts and Culture, Sydafrika | |
| Pietikäinen Jukka, Director, Utrikesministeriet, Finland | |
| Pinero Orlando, verksamhetsledare, Mixmusik i Malmö | |
| Pingoud Kristina, Director, Utrikesministeriet, Finland | |
| Poivre d’Arvor Olivier, Directeur, AFAA, Frankrike | |
| Pohjanen Bengt, länsförfattare, Barents Literature Centre, Överkalix | |
| Pooya Faramarz, producent, Mångkulturellt centrum i Botkyrka | |
| Pousette Johan, verksamhetsledare, Baltic Art Center | |
| Rampell Linda, CODE (Contemporary Design) | |
| Reitov Ole, Danish Center for Culture and Development | |
| Rennerstedt Kristina, generaldirektör, Statens kulturråd | |
| Rider Robert, Head of Cinema, Barbican Centre, Storbritannien | |
| Ringborg Erland, generaldirektör, Svenska institutet | |
| Ringborg Mats, ambassadör, Sveriges ambassad i Oslo | |
| Risberg Jan, dirigent | |
| Rock Yvonne, frilansande kulturproducent | |
| Rosander Tomas, minister, Sveriges ambassad i London | |
| von Rosen Astrid, Unga Atalante | |
| Rosendahl Göran, kulturutvecklare, Kultur i Skåne | |
| le Roux Marlene, Artscape, Kapstaden, Sydafrika | |
| Rudeng Erik, direktör, Stiftelsen Fritt Ord, Norge | |
| Rydén Maria, verksamhetsledare, Dans i Nord | |
| Rydén Niklas, Unga Atalante | |
| 286 |
| SOU 2003:121 | Bilaga 10 |
Rydmark Pernilla, handläggare, VINNOVA Sandberg Roland, chef, STIM/Svensk musik
Sandgren Torgny, Programmes Officer, Ungdomsstyrelsen Santillo Frizell Barbro, direktör, Svenska institutet i Rom Schaer Charlotte, Project Officer, Johannesburg, Sydafrika Scheja Staffan, musiker
Schiptjenko Marina, gallerist
Schottenius Maria, kulturråd, Sveriges ambassad i London Schwanck Iris, Informationscentralen för Finlands litteratur Schwartz Garry, ICN, Nederländerna
Selepe Sidney, Department of Arts and Culture, Sydafrika da Silva Charlotte, handläggare, Sveriges ambassad i London
Slotte Kristian, Director General, Undervisningsministeriet, Finland Smith Hilary, Deputy Head, National Film Theatre, Storbritannien Sneeggen Odd, Swedish Music Information Centre
Sonnen Arthur, Theaterfestival, Nederländerna
Spoel Jolanda, Cosmic Theater, Nederländerna
Strandänger Mikael, VD, Föreningen Kultur och Näringsliv Stålberg Krister, direktör, Svenska kulturfonden, Finland Stålne Björn W, direktör, Rikskonserter (expert i utredningen) Summers Andrew, Design Council, Storbritannien
Sunar Ozan, VD, Södra Teatern
Sundberg Lena, handläggare, Svensk Danskommitté, Svensk Teaterunion – Svenska ITI Sundin Martin, rådgivare, Nordiska ministerrådet
Svenson Per, avdelningschef, Statens kulturråd (expert i utredningen) Svensson Börje, koncernchef, Kultur i Malmö
Svensson
Säve Söderbergh Bengt, ledamot i Svenska institutets styrelse Söder Annika, statssekreterare, Utrikesdepartementet
Söder
Theorell Anita, f.d. chef för Sidas Enhet för Kultur och Medier Thews Jan, fastighetschef, Statens fastighetsverk
Thorgren Gunilla, statssekreterare, Kulturdepartementet Tirkkonen Tuomo, VD, Finland festivals
Torch Chris, Artistic Director, InterCult Tydén Mikael, konserthuschef, Berwaldhallen
Uijterlinde Arjen, Kulturministeriet, Nederländerna
287
| Bilaga 10 | SOU 2003:121 |
Ulvskog Marita, kulturminister
Viirman Ants, sektionschef, Kommun/landstingsförbundet
Vlaar Maria, Stichting Nederlands Literair Produktieen Vartalingenfonds, Nederländerna Wachtmeister Marika, VD, Stiftelsen Wanås Utställningar
Ward Stuart, VD, Polar Music Prize
Wari Themba, Department of Arts and Culture, Sydafrika Westberg Erik, professor, Musikhögskolan i Piteå Westerberg Bengt, ordförande i Svenska institutets styrelse Westerlund Kerstin, antikvarisk chef, Statens fastighetsverk Westeson Björn, avdelningschef, Riksutställningar Westling Karin, koordinator, Västerbottens läns landsting
Westman Nancy, kulturråd, Sveriges ambassad i Washington D.C. Whybrow Graham, Royal Court Theatre, Storbritannien Wiklund Christer, prefekt, Musikhögskolan i Piteå
Wondimu Teshome, konsulent, Länsmusiken i Stockholms län (expert i utredningen) Wozencraft Anne, Director of Personnel, British Council
Wrigstad Staffan, ambassadör, Sveriges ambassad i Rom Zander Susanne, utredare, Ungdomsstyrelsen Zetterberg Jan, teaterchef, Dansens hus
Ådahl Karin, direktör, Svenska Forskningsinstitutet i Istanbul Åhlvik Clara Skoog, VD, Svensk Form
Åman Jan, direktör, Färgfabriken
Österholm Rolf, Vice VD, Kungliga Filharmonikerna
Österling Fredrik, generalsekreterare., Föreningen Svenska Tonsättare
Centralmuseernas samarbetsråd
KLYS internationella grupp
Utredningen har också träffat eller haft kontakt med tjänstemän vid Utrikesdepartementet, Utbildningsdepartementet, Kulturdepartementet, Svenska institutet, Sida, Statens kulturråd, Konstnärsnämnden, Svenska Filminstitutet, Rikskonserter, Riksarkivet, Riksantikvarieämbetet och Statens Museer för Världskultur.
288