Folkbildning och integration

Utsatt folkbildning

av Lisbeth Eriksson och Ali Osman

Folkbildning och funktionshinder

av Stig Larsson, Hanna Egard, Kerstin Olofsson

DelbetÀnkande av Utredningen för Statens utvÀrdering av folkbildningen 2004

Stockholm 2003

SOU 2003:108

SOU och Ds kan köpas frÄn Fritzes kundtjÀnst. För remissutsÀndningar av SOU och Ds svarar Fritzes Offentliga Publikationer pÄ uppdrag av Regeringskansliets förvaltningavdelning.

BestÀllningsadress: Fritzes kundtjÀnst 106 47 Stockholm

Orderfax: 08-690 91 91 Ordertel: 08-690 91 90 E-post: order.fritzes@nj.se Internet: www.fritzes.se

Svara pÄ remiss. Hur och varför. StatsrÄdsberedningen, 1993.

– En liten broschyr som underlĂ€ttar arbetet för den som skall svara pĂ„ remiss.

Broschyren kan bestÀllas hos: Information Rosenbad Regeringskansliet

103 33 Stockholm

Fax: 08–405 42 95 Telefon: 08–405 47 29

www.regeringen.se/propositioner/sou/pdf/remiss.pdf

Tryckt av Elanders Gotab AB

Stockholm 2003

ISBN 91-38-22025-3

ISSN 0375-250X

Utsatt folkbildning

- en studie av studieförbunds verksamhet med invandrardeltagare i utsatta bostadsomrÄden

Lisbeth Eriksson

Institutionen för beteendevetenskap

Linköpings Universitet

Ali Osman

Institutionen för beteendevetenskap

Linköpings Universitet

Arbetslivsinstitutet Norrköping

Förord

Denna studie har genomförts inom ramen för statens utvÀrdering av folkbildningen (SUFO 2). Studien Àr ett fristÄende forskningsprojekt och vi Àr sjÀlva ansvariga för resultat och tolkning. VÄr studie tillsammans med flera andras kommer att ligga till grund för utvÀrderingens kommande betÀnkande.

Vi har gjort ett antal intervjuer med lokala representanter för studieförbunden ABF, NBV, Sensus, StudiefrÀmjandet och SV. Vi vill tacka er alla för att ni tog er tid och lÀt oss samtala med er. Vi har ocksÄ intervjuat engagerade studiecirkelledare, studiecirkeldeltagare och medlemmar i olika invandrarföreningar. Till er vill vi ocksÄ rikta ett varmt tack för att ni delgav oss en liten bit av ert liv.

Till sist vill vi tacka vuxenseminariet pÄ Institutionen för beteendevetenskap pÄ Linköpings universitet och den referensgrupp som Àr kopplad till SUFO 2 för vÀrdefulla synpunkter pÄ vÄrt arbete. Vi rör oss inom ett forskningsomrÄde som Àr högaktuellt och som ofta vÀcker starka kÀnslor och vilja till debatt. Vi hoppas att vi genom denna rapport gör de intervjuade inom studieförbund och invandrarföreningar rÀttvisa och att rapporten ska kÀnnas meningsfull och kunna fungera som ett led i en kommande utvecklingsprocess.

Linköping i maj 2003

Lisbeth Eriksson

Ali Osman

Författarpresentationer

Lisbeth Eriksson, f. 1951. Forskare och lĂ€rare pĂ„ institutionen för beteendevetenskap, Linköpings universitet. Fil. dr. i pedagogik 2002 med avhandlingen Jag kommer aldrig att tillhöra det hĂ€r samhĂ€llet... – Om invandrare – integration – folkhögskola. Har under flera Ă„r arbetat med integrationsproblematiken i förhĂ„llande till folkbildning. Sedan nĂ„got Ă„r tillbaka Ă€gnar hon det mesta av sin tid till forskning inom omrĂ„det socialpedagogik. Forskningen, som finansieras av VetenskapsrĂ„det, rör dels utvecklandet av olika begrepp som ses som centrala för socialpedagogiken, dels socialpedagogik i relation till integration och folkbildning.

Ali Osman, f. 1956. Forskare pĂ„ Arbetslivsinstitutet. Fil.dr. i pedagogik 1999 med avhandlingen The ”Strangers” Among Us: The Social Construction of Identity in Adult Education. Har medverkat i olika utvĂ€rdering av MĂ„ngfaldsprojekt i Östergötland. Arbetar nu vid Arbetslivsinstitutet i Norrköping inom ”MĂ„ngfaldens praktik”, ett mĂ„ngvetenskapligt forskningsprogram med syfte att generera tvĂ€rvetenskaplig kunskap, bedriva och sprida forskning om det mĂ„ngetniska arbetslivets skilda aspekter. Inom projektet samarbetar forskare frĂ„n olika discipliner. Forskningen fokuserar pĂ„ övergripande politikformulering och genomförande, kvalifikations- och kompetenshanteringsfrĂ„gor samt lagstiftning mot etnisk diskriminering i arbetslivet.

InnehÄll

1 Inledning..................................................................... 9
1.1 VĂ„rt uppdrag............................................................................... 9
1.2 Utsatta omrÄden och folkbildning.......................................... 10
1.3 Studiens upplÀggning............................................................... 16
  1.3.1 De intervjuade studiecirkeldeltagarna .............................. 17
  1.3.2 De intervjuade cirkelledarna ............................................. 18
  1.3.3 De intervjuade studieförundsanstÀllda ............................. 19
  1.3.4 Studieförbundens verksamhet........................................... 19
  1.3.5 Forskningsprocessen ......................................................... 20
  1.3.6 Analys ................................................................................. 22
2 Teoretisk grund .......................................................... 24
2.1 Vem Àr invandrare? .................................................................. 25
2.2 Ett samhÀlle prÀglat av mÄngfald eller skillnader? ................. 26
2.3 SÀrartstÀnkande genom identitetspolitik................................ 29
2.4 Begreppet integration .............................................................. 30
2.5 Utbildning och mÄngfald......................................................... 33
  2.5.1 Integration som utbildningspolicy ................................... 33
  2.5.2 MÄngkulturell utbildning .................................................. 35
  2.5.3 Den antirasistiska utbildningen ........................................ 36
2.6 VĂ„rt perspektiv......................................................................... 37
3 Resultat .................................................................... 40

3.1Kritisk granskning av policydokument och andra texter

med fokus pÄ bilden av invandrare.......................................... 40
3.1.1 Sverige, framtiden och mĂ„ngfalden – frĂ„n invandrar-  
  politik till integrationspolitik............................................ 40
3.1.2 Regeringens proposition om folkbildningen ................... 44

7

InnehÄll SOU 2003:108
  3.1.3 FolkbildningsrÄdets syn..................................................... 47
  3.1.4 Statistiska uppgifter ........................................................... 49
  3.1.5 SUFO 96............................................................................. 50
3.2 De fem studieförbunden.......................................................... 54
  3.2.1 Sensus studieförbund......................................................... 54
  3.2.2 Arbetarnas Bildningsförbund (ABF)................................ 72
  3.2.3 Nykterhetsörelsens Bildningsverksamhet (NBV)........... 85
  3.2.4 Studieförbundet Vuxenskolan (SV).................................. 96
  3.2.5 StudiefrÀmjandet .............................................................. 106
4 Konklusioner och diskussion ...................................... 114
4.1 Mötesplatsdilemma ................................................................ 114
4.2 Studiecirkeldeltagarna och lokalsamhÀllet ............................ 122
4.3 Intern demokrati .................................................................... 126
4.4 Slutord..................................................................................... 129
Referenser ........................................................................................ 135

8

SOU 2003:108 Utsatt folkbildning

1 Inledning

1991 beslutade riksdagen om nya bestÀmmelser för statsbidragen till folkhögskolor och studieförbund. Man övergick frÄn ett system med regelstyrning till ett med mÄlstyrning. De nya reglerna innebar att staten endast kom att faststÀlla syftena med bidragsgivningen och att folkbildningsanordnarna sjÀlva faststÀllde mÄlen för verksamheten. I samband med detta beslut förutsattes att folkbildningen kontinuerligt sjÀlv skulle utvÀrdera sin verksamhet och rapportera till regeringen. Staten skulle dessutom göra en fristÄende utvÀrdering var tredje Är. Detta skedde med början 1994 dÄ en utredning tillsattes. Denna kom med sex delbetÀnkanden och ett slutbetÀnkande. I den proposition som kom 1998 Àndrades intervallet för statens egen utvÀrdering till att bli var femte Är. 2001 tillsattes en ny statlig utvÀrdering av folkbildningen, SUFO 2.

Enligt direktiven för denna Àr en central roll för folkbildningen att skapa mötesplatser för mÀnniskor frÄn olika grupper. Dessa mötesplatser ser man som nödvÀndiga för att förebygga och motverka diskriminering och rasism. De Àr ocksÄ viktiga i vÀrnandet om demokratiska vÀrden. Folkbildningen har unika möjligheter att skapa dessa mötesplatser för mÀnniskor med olika bakgrund och genom detta medverka till förbÀttrade sprÄkkunskaper och till en förbÀttrad insikt om andra mÀnniskors kulturer. Dessa aktiviteter och möten utgör en viktig del i integrationsarbetet. Genom folkbildningsarbetet i utsatta bostadsomrÄden har invandrarnas delaktighet i samhÀllet vÀsentligt ökats enligt direktiven. Folkbildningens betydelse i detta sammanhang skall belysas och det Àr hÀr vÄr studie kommer in. SUFO2 skall ocksÄ belysa folkbildningens roll för de nationella minoriteterna.

1.1VĂ„rt uppdrag

Vi har av SUFO 2 fÄtt i uppdrag att utföra en studie av en begrÀnsad del av folkbildningsverksamheten. VÄrt forskningsprojekt Àr en del av det underlag SUFO 2 kommer att ha nÀr slutbetÀnkandet ska formuleras 2004. VÄr avsikt har inte varit att

9

Utsatt folkbildning SOU 2003:108

vĂ€rdera verksamheten utifrĂ„n nĂ„gra specifika kriterier utan snarare att fĂ„ svar pĂ„ ett antal angelĂ€gna forskningsfrĂ„gor. Det Ă€r sedan upp till SUFO 2 att utifrĂ„n vĂ„r studie och andra forskningsprojekt göra en sammanvĂ€gd vĂ€rdering av folkbildningen i Sverige. Likafullt har vi i vĂ„r rapport kommit med förslag pĂ„ förĂ€ndring/utveckling av studieförbundens verksamhet dĂ„ vi tyckt att vĂ„ra resultat givit oss ”mandat” till detta. Vi har sĂ„ledes gjort en kvalitativ studie utifrĂ„n ett antal forskningsfrĂ„gor. FrĂ„gorna handlar om folkbildningens betydelse i det mĂ„ngkulturella svenska samhĂ€llet. Detta Ă€r frĂ„gor som vi bĂ„da tidigare har arbetat med i vĂ„ra respektive avhandlingar.1 VĂ„r studie har utförts under 2002 och första delen av 2003.

1.2Utsatta bostadsomrÄden och folkbildning

Sverige beskrivs i dag som ett kulturellt och etniskt mĂ„ngfaldigt samhĂ€lle. HĂ€r bor cirka 950 000 mĂ€nniskor som Ă€r födda utanför landets grĂ€nser.2 Dessa personer utgör 11 procent av Sveriges befolkning.3 54 procent av dem Ă€r i dag svenska medborgare. Ytterligare 700 000 personer har en eller flera förĂ€ldrar som Ă€r födda utomlands. Under senaste Ă„rtiondet har det varit en stor ökning av invandringen av personer födda i utomeuropeiska lĂ€nder. Åldersstrukturen pĂ„ den befolkning som invandrat skiljer sig starkt frĂ„n den svenskfödda befolkningens. Invandrargruppen Ă€r överrepresenterad i Ă„ldrarna 18–44 Ă„r. Denna invandring har naturligtvis pĂ„verkat befolkningsstrukturerna i Sverige och den mĂ„ngfald den givit upphov till beskrivs oftast som vĂ€rdefull och berikande men ocksĂ„ som problematisk. Framförallt har det varit invandrarnas situation som fokuserats i beskrivningar av mĂ„ngfalden. Det har gjorts försök att beskriva deras levnadsvillkor men regeringen betonar att det innebĂ€r en hel del svĂ„righeter eftersom det inte Ă€r frĂ„ga om en homogen grupp.4

I den proposition som ligger till grund för den nuvarande integrationspolitiken framhĂ„lls att man nĂ€r man talar om invandrarnas levnadsvillkor mĂ„ste ta hĂ€nsyn till bl.a. kön, Ă„lder och utbildingsbakgrund. Även vistelsetid i Sverige har betydelse. MĂ„nga av de

1Eriksson, 2002, Osman, 1999.

2Vi benÀmner demsom Àr födda utanför Sveriges grÀnser omvÀxlande för invandrare, invandrad, immigrant, icke-svensk, utlandsfödd och en person tillhörande en etnisk minoritet. Den innebörd vi lÀgger i dessa olika begrepp Àr dock den samma, dvs. en person som invandrat till Sverige.

3Siffrorna frÄn 1997, reg. prop. 1997/98:16.

4Reg. prop. 1997/98:16.

10

SOU 2003:108 Utsatt folkbildning

personer som invandrat till Sverige bor i bostadsomrÄden som i dagligt tal brukar kallas segregerade. Denna segregation har fÄtt en alltmer etnisk dimension enligt regeringens syn och man ser det i dag framförallt som ett storstadsfenomen. Det Àr en komplex problembild och man talar nu hellre om utsatta bostadsomrÄden Àn om invandrartÀta eller segregerade. I storstadsregionerna bor 40 procent av alla barn i dessa utsatta omrÄden och de flesta av dessa barn har invandrarbakgrund.5

Mot bakgrund av denna beskrivning kan man i dag sÀga att Sverige Àr ett mÄngfaldigt samhÀlle. MÄnga olika sociologiska kategorier sÄsom klass, etnicitet, kön, ras etc. anvÀnds i beskrivningen av mÄngfalden. BÄde i den vardagliga men ocksÄ i de offentliga eller institutionella diskurserna om mÄngfalden i Sverige betonas dock de kulturella och etniska dimensionerna. De kategorier som anvÀndas i detta sammanhang Àr problematiska och ofta föremÄl för hetsiga debatter och analyser. Kategorierna Àr trubbiga som instrument för att definiera och fÄnga gruppernas karaktÀristika och detta bÄde inom grupperna och i relation till andra grupper. Dessa kategoriseringar överlappar varandra och uppfattas och erfars pÄ olika sÀtt beroende pÄ tid och rum och pÄ teoretiska utgÄngspunkter. Som ett exempel kan nÀmnas att oftast Àr en etnisk identitet ointressant för gruppen sÄ lÀnge den befinner sig i det egna hemlandet, Àven om det finns undantag, sÀrskilt i lÀnder dÀr det finns etniska spÀnningar som Rwanda, Malaysia osv.

Vi menar dock att dessa spÀnningar framförallt Àr av politisk art. Sociala spÀnningar och relationer i mÄngfaldiga samhÀllen i vÀstvÀrlden, inklusive Sverige, handlar framförallt om strukturella och materiella villkor och dessa har oftast en stark etnisk dimension. Det rÄder strukturella skillnader mellan olika grupper i samhÀllet och etniska minoritetsgrupper har generellt sÀmre socioekonomiska villkor. Dessa skillnader och denna obalans, menar mÄnga forskare, Àr grunden till social exkludering av etniska minoriteter. Det Àr en exkludering pÄ de flesta samhÀlleliga omrÄden. De etniska minoritetsgrupperna har högre arbetslöshet, lÀgre inkomstnivÄer, större sjukfrÄnvaro och högre ohÀlsotal. I det samhÀlle vi har i dag kan man t.o.m. sÀga att de mest utsatta grupperna stÄr helt utanför samhÀllsgemenskapen, eller som Sernhede uttrycker det

5 Sernhede, 2002.

11

Utsatt folkbildning SOU 2003:108

De mest utsatta grupperna befinner sig inte lÀngre pÄ den lÀgsta pinnen av samhÀllsstegen, de har förpassats till en plats vid sidan om sjÀlva stegen.6

Det finns olika förklaringar pĂ„ de etniska minoriteternas utsatta situation och skillnaden gentemot svenskfödda. Förklaringarna Ă€r beroende av hur man definierar problemet och vilka teoretiska glasögon man anvĂ€nder. Det finns en kulturell förklaring som betonar olika faktorers, exempelvis sprĂ„kets, betydelse för integration och exkludering. Det hĂ€vdas t.ex. att mĂ„nga frĂ„n de etniska minoritetsgrupperna saknar tillrĂ€ckliga kunskaper och sprĂ„kliga fĂ€rdigheter i svenska för att kunna hĂ€vda sig bl.a. i det svenska arbetslivet.7 I denna kulturella förklaring poĂ€ngteras ocksĂ„ att minoritetsgrupperna saknar nödvĂ€ndigt kulturellt kapital, koder, nĂ€tverk och utbildning som Ă€r relevant i en modern arbetsorganisation. Arbetsvillkoren Ă€r i dag, genom nĂ€ringslivets strukturomvandling och ökade kompetenskrav, starkt förĂ€ndrade. Nu krĂ€vs fĂ€rdigheter som de etniska minoritetsgrupperna saknar pĂ„ grund av att de kommer frĂ„n lĂ€nder och kulturer som anses traditionella och har en förĂ„ldrad arbetskultur och organisation. Denna kulturella förklaringsmodell bygger pĂ„ vad man brukar kalla ”deficits theories”.8

En annan förklaringsmodell förklarar de etniska minoritetsgruppernas underordning och strukturella skillnad i termer av makt och diskriminerande sociala praktiker. I denna förklaringsmodell Àr fokus pÄ institutionella praktiker som utestÀnger och diskriminerar invandrare. En viktig dimension i detta sammanhang Àr det som kallas diskursiva praktiker som konstruerar skillnaden och den andre som annorlunda och som ett problem. Dessa exkluderingspraktiker och konstruktioner av skillnaden leder till initierandet och skapandet av samhÀllsÄtgÀrder och policy för att integrera de utsatta.

MĂ„nga forskare pĂ„pekar dock att dessa inkluderingsförsök och Ă„tgĂ€rder ocksĂ„ utgĂ„r frĂ„n ”deficit cultural theories”, dvs. att minoritetsgrupperna saknar de vĂ€rderingar, normer och traditioner som företrĂ€ds av medelklassen. Dessa tankar bygger i slutĂ€ndan pĂ„ offergörandet av den andre pĂ„ individbasis. Men trots dessa teoretiska utgĂ„ngspunkter och modeller för att förstĂ„ inkludering och

6Sernhede, 2002, s. 33.

7Begreppet integration problematiseras i kapitel 2.

8Deficit theories handlar exempelvis om att vissa samhÀllsklasser/kulturer saknar de normer, traditioner och vÀrderingar som medelklassen besitter. Dessa överförs exempelvis genom skolundervisningen.

12

SOU 2003:108 Utsatt folkbildning

integration som tanke kan vi inte komma frÄn det politiska faktum att en stor grupp av immigranter Àr utestÀngda frÄn att delta i den svenska vÀlfÀrden och gemenskapen och att integration som policytanke Àr, trots dess dilemma och problem, ett försök att överbrygga skillnaden mellan etniska svenskar och immigranter.

Den integrationspolitik som vi har i Sverige i dag skall inrikta sig pÄ att

─ge förutsĂ€ttningar till individers egen försörjning och delaktighet i samhĂ€llet,

─vĂ€rna grundlĂ€ggande demokratiska vĂ€rden och verka för kvinnors och mĂ€ns lika rĂ€ttigheter och möjligheter, samt

─förebygga och motverka diskriminering, frĂ€mlingsfientlighet och rasism.9

De företeelser och processer som inryms i begreppet integration Àr centrala för denna studie. Integration Àr dock ett svÄrdefinierat begrepp som trots detta flitigt anvÀnds pÄ olika sÀtt och i olika sammanhang. Det anvÀnds dels som ett policybegrepp i olika politiska dokument, dels förekommer det som ett mer renodlat teoretiskt begrepp. Utöver detta finns det en vardagsförstÄelse av begreppet som kan vara nÄgot helt annat Àn den teoretiska eller politiska förstÄelsen. I detta sammanhang lÀgger olika individer olika innebörd i begreppet.10 Vi försöker i denna studie anvÀnda begreppet sÄsom vÄra intervjupersoner anvÀnder det, vilket innebÀr att en mÀngd olika uppfattningar blir synliga.

De etniska minoritetsgruppernas exkluderande situation blir speciellt tydlig i de s.k. utsatta bostadsomrÄdena i storstadsregionerna. Regeringen menar att det behöver sÀttas in kraftÄtgÀrder i dessa omrÄden.11 Man diskuterar internationella erfarenheter och att en fortsatt utveckling i Sverige kan leda till spÀnningar och vÄld. Det Àr dock oftast en diskrepans mellan den hotbild som pÄ detta sÀtt beskrivs och hur det verkligen ser ut i dessa omrÄden.12 Specifikt för sÄdana omrÄden Àr att de ofta beskrivs utifrÄn sin annorlundahet. Det Àr i dag frÄga om en etnisk annorlundahet, medan det pÄ 1960-talet var en social annorlundahet som prÀglade dessa omrÄden. Personerna som bor i de utsatta omrÄdena blir de Andra.

9Reg.prop. 1997/98:16, s. 21.

10Begreppet integration problematiseras i kapitel 2.

11Reg.prop. 1997/98:16.

12Sernhede, 2002.

13

Utsatt folkbildning SOU 2003:108

Sett utifrÄn svenska förhÄllanden Àr det kommunen som har det största ansvaret för vilka villkor mÀnniskor har och sÄledes de som slutligen mÄste vidta ÄtgÀrder om mÀnniskor lever under usla förhÄllanden. Detta Àr dock en tung uppgift och krÀver ett samordnande av de lokala resurserna.

Lösningarna mÄste sökas lokalt och bygga pÄ ett starkt engagemang hos de boende om de skall ha förutsÀttningar att fungera lÄngsiktigt.13

Staten har naturligtvis ocksĂ„ ett ansvar och gör extra satsningar i vissa kommuner. Syftet med dessa satsningar Ă€r bl.a. att öka arbetskraftsdeltagandet, öka mĂ€nniskors kontaktytor samt motverka utanförskap. En metod som anvĂ€nds Ă€r att skapa mötesplatser för kulturell och social utveckling. ÅtgĂ€rderna skall komma alla boende tillgodo, menar regeringen. Det har nu gjorts en del satsningar i större stĂ€der, den s.k. Storstadssatsningen, dĂ€r problemen varit pĂ„tagliga. Det offentliga samhĂ€llets ansvar och arbete i utsatta omrĂ„den har uppmĂ€rksammats i internationell forskning. Wacquant exempelvis menar att offentliga institutioner som verkar i dessa omrĂ„den i första hand Ă€r anpassade efter majoritetens behov av att integrera immigranterna.14 De underliggande vĂ€rderingarna emanerar frĂ„n ett medelklassideal. Institutionerna Ă€r mer till för dem som arbetar i dem, Ă€n för att tillfredstĂ€lla de boendes behov. Ett exempel pĂ„ att situationen kan vara liknande i Sverige Ă€r att de offentliga institutionernas tjĂ€nstemĂ€n kallats ockupationsmakten av de i omrĂ„det boende, enligt en tidigare studie.15

Det Àr dessa utsatta bostadsomrÄden och de immigranter som bor dÀr som utgör kontexten i vÄr studie. I strÀvanden att försöka förbÀttra mÀnniskors livsvillkor i dessa bostadsomrÄden beskrivs folkbildningen som en av flera aktörer. 16

Folkbildningens uppgift sÀgs vara att möjliggöra för individer och grupper att förbÀttra sina livsvillkor och vitalisera sin delaktighet. Den skall ocksÄ verka för att skapa olika former av mötesplatser och broar mellan olika grupper och kulturer i Sverige för att underlÀtta integrationen av etniska minoriteter i samhÀllet.17 Invandrarföreningar och studieförbund har lÀnge organiserat utbildningar och omfattande studiecirkelverksamheter för att frÀmja denna utveckling. Studieverksamheten i detta sammanhang orga-

13Reg.prop. 1997/98:16.

14Wacquant, 1996.

15Sernhede.

16Reg.prop. 1997/98:115.

17Reg.prop. 1997/98:115.

14

SOU 2003:108 Utsatt folkbildning

niseras bÄde pÄ ett segregerat och ett integrerat sÀtt, dvs. i cirklar med bara invandrardeltagare och i cirklar med bÄde svenskfödda och invandrade.

Studiecirkelverksamheten, som Àr den folkbildningsform vi studerat, Àr en studieform som uppstod i Sverige runt 1900. DÄ fanns ett behov av upplysning av den stora massan, i övrigt nÄgot som ansÄgs vara en förutsÀttning för demokratins utveckling.18 Det fanns ocksÄ ett behov hos de dÄ nya sociala och politiska rörelserna, framförallt nykterhetsrörelsen och arbetarrörelsen, att sprida sitt budskap. Enligt en av studiecirkeltankens förgrundsfigurer, Oscar Olsson, var studiecirkelarbetet ett arbete genom folket och inte för folket.

Man kan sÀga att det skett en maktförskjutning i relationen mellan kunskapsinnehÄllet i bildning och vilka som har tillgÄng till denna kunskap. Det handlade primÀrt inte om att förmedla elitens kunskap till de breda folklagren utan det var frÄga om en ny form av kunskap. Det var en kunskap som skulle utvecklas i kampen för en förÀndrad samhÀllsstruktur.19 Det handlar om kunskap som pÄ olika sÀtt Àr knuten till olika gruppers specifika behov och Àven den enskilde individens behov av personlig utveckling.20

Studiecirkelverksamheten har frÄn början av seklet utvecklat en praxis som i mÄngt och mycket avviker frÄn den traditionella utbildningsformen.21 Verksamhetens form varierar men det finns en gemensam grundstruktur. Denna belyses pÄ olika sÀtt i olika forskningsprojekt. En central aspekt Àr att studiecirkeln kan ses som en arena för medborgerlig kommunikation under demokratiska former, och hÀr finns en begynnande diskussion om man kan karaktÀrisera denna kommunikation som deliberativ eller ej.22 Man kan ocksÄ beskriva studiecirklarna som en arena för det civila samhÀllets utveckling och gestaltning.23 En annan, och i vÄr mening, viktig aspekt Àr den dubbelhet som kan finnas i studiecirkelns grundstruktur och det Àr om det handlar om att lÀra för anpassning eller att uppmuntra till förÀndring.24 Detta blir speciellt relevant i studiecirklar med deltagare frÄn olika kulturer inklusive den svenska.

18Gougoulakis, 2001.

19Nordvall, 2002.

20Gougoulakis, 2002.

21Andersson, Larsson, Laginder & Sundgren, 1996.

22Se exempelvis Lundberg, 2003.

23Larsson, 2001.

24Gougoulakis, 2001.

15

Utsatt folkbildning SOU 2003:108

I vÄr studie av folkbildningen vill vi belysa vikten eller betydelsen av studiecirkelverksamhet för etniska minoriteter och deras situation i Sverige. I projektet studeras studiecirklarnas betydelse utifrÄn deltagarnas och studieförbundens perspektiv. Det Àr viktigt att pÄpeka att folkbildning bedrivs i olika sammanhang. I denna studie har vi valt att koncentrera oss pÄ verksamhet som i nÄgon form bedrivs av studieförbund. Om man relaterar studiecirkelverksamhet till invandrardeltagare kan man se Ätminstone tre olika sÀtt att organisera verksamheten.

Den första handlar om att invandrardeltagare deltar i ordinarie kursutbud inom ett studieförbund. I den andra modellen bestÄr studiecirkelns deltagare av medlemmar i en invandrarförering. Verksamheten sköts helt och hÄllet av föreningen men med olika former av stöd frÄn ett studieförbund. Det tredje sÀttet att organisera verksamheten Àr att driva studiecirkelverksamhet som helt vÀnder sig till invandrare men dÀr studiecirkelledaren rekryteras direkt frÄn studieförbundet och Àr företrÀdesvis svenskfödd. Vi har velat belysa dessa variationer.

Följande huvudfrÄgor Àr utgÄngspunkten för vÄrt forskningsprojekt:

─Vad karakteriserar det som benĂ€mns integrationsverksamhet och som i studiecirkelform bedrivs av studieförbund och invandrarföreningar?

─Vilken betydelse tilldelar deltagarna den studieverksamhet som bedrivs inom invandrarföreningar och studieförbund?

─Vilken roll har studieverksamheten spelat för invandrarna i det lokala samhĂ€llslivet?

1.3Studiens upplÀggning

Vi har studerat verksamhet pÄ studieförbund i nÄgra större stÀder med invandrartÀta bostadsomrÄden. Regeringen menar att denna verksamhet Àr av speciellt intresse ur ett integrationsperspektiv.25 MÄnga olika former av folkbildande verksamhet har vuxit upp i utsatta bostadsomrÄden och vÄr intention Àr endast att belysa nÄgra exempel pÄ denna verksamhet. Studien har utförts pÄ fem olika studieförbund. Dessa studieförbund skiljer sig Ät betrÀffande geo-

25 För problematisering av begreppet se kapitel 2

16

SOU 2003:108 Utsatt folkbildning

grafisk lokalisering, storlek, inriktning pĂ„ verksamhet och ideologisk grund. Vi har försökt fĂ„ en spridning vad gĂ€ller studieförbunden. Det har dock inte varit möjligt för oss att fĂ„ med alla tio förbund. Studiecirkelverksamheten Ă€r mycket omfattande i Sverige och det har bara varit möjligt för oss att göra nĂ„gra fĂ„ ”nedslag”. Det innebĂ€r att det finns mycket verksamhet som pĂ„gĂ„r med invandrardeltagare i olika utsatta bostadsomrĂ„den som inte pĂ„ detta sĂ€tt blir belyst.

Datainsamlingen har skett via intervjuer med studiecirkeldeltagare, studiecirkelledare samt studieförbundsadministratörer. Intervjuerna har Ă€gt rum pĂ„ ett antal olika platser. De flesta har dock intervjuats i den lokal dĂ€r den aktuella studiecirkeln bedrivits men intervjuer har ocksĂ„ Ă€gt rum i de intervjuades hem eller i mer offentliga lokaler. NĂ„gra intervjuer har utförts dels med deltagare som deltar i studieförbundens ”ordinarie” verksamhet, dels med deltagare som deltar i verksamhet riktad enbart till medlemmar i specifika invandrarföreningar. Dessutom har vi studerat en verksamhet inriktad enbart pĂ„ kvinnliga invandrade deltagare med en svenskfödd cirkelledare. Vidare har vi intervjuat personal pĂ„ berörda studieförbund för att erhĂ„lla en bild över deras upplevelser av studieförbundens verksamhet och deras roll i integrationsarbetet. Totalt har 23 deltagare, sju administratörer och fyra studiecirkelledare intervjuats.

1.3.1De intervjuade studiecirkeldeltagarna

Vi har gjort intervjuer i totalt fem olika studiecirklar. En del av de invandrare vi intervjuade deltog i flera studiecirklar, varför intervjuerna inte alltid kom att beröra upplevelserna i en specifik studiecirkel. I tvÄ av studiecirklarna deltog bÄde svenskfödda och immigranter. Totalt har vi intervjuat 23 deltagare. Av dessa var tre svenskfödda och 20 immigranter. 16 av de intervjuade var kvinnor och sju var mÀn.

17

Utsatt folkbildning SOU 2003:108

De intervjuade fördelade sig enligt följande:

  MÀn födda i MÀn födda Kvinnor födda Kvinnor födda Summa
  Sverige utomlands i Sverige utomlands  
           
SV – 3 – – 3
Sfr – 2 1 1 4
Sensus 1 1 1 1 4
ABF – – – 8 8
NBV – – – 4 4
Summa 1 6 2 14 23
           

Fördelningen kan synas ojĂ€mn men Ă€r beroende av de faktiska förhĂ„llandena. NĂ€r det gĂ€ller cirkeln knuten till ABF intervjuades Ă„tta kvinnor. DĂ€r gjordes ett försök att intervjua deltagarna i motsvarande ”manscirkel” men det var inte möjligt av praktiska skĂ€l. Att dubbelt sĂ„ mĂ„nga deltagare frĂ„n ABF:s studiecirkel intervjuades beror pĂ„ att denna intervju skedde vid tidpunkten för ett studiecirkelmöte och att kvinnorna intervjuades tillsammans, i grupp. Samtliga intervjuade i SV:s och ABF:s studiecirklar var medlemmar i den invandrarförening som tillsammans med studieförbundet drev studiecirkeln. En av de intervjuade var ocksĂ„ ordförande i en av föreningarna. BetrĂ€ffande NBV sĂ„ skedde intervjun ocksĂ„ i grupp men endast fyra av deltagarna var villiga att stĂ€lla upp för en intervju. I de andra fallen gjordes individuella intervjuer med de deltagare som var villiga att lĂ„ta sig intervjuas eller dĂ€r det var praktiskt möjligt.

1.3.2De intervjuade cirkelledarna

Totalt har vi intervjuat fyra studiecirkelledare. Att vi inte intervjuat fem beror pÄ att i en av de studerade studiecirklarna var det ingen som fungerade som ledare. Detta gÀllde ABF. Man sÄg sig som en grupp helt enkelt. Av de intervjuade studiecirkelledarna var tvÄ kvinnor och tvÄ mÀn. De tvÄ kvinnorna var etniska svenskar medan en av de manliga studiecirkelledarna var född i ett annat land och en i Sverige. Av de intervjuade ledarna var tvÄ stycken engagerade Àven i andra studiecirklar i samma studieförbund. De andra tvÄ hade sin

18

SOU 2003:108 Utsatt folkbildning

tillhörighet nÄgon annanstans och var bara tillfÀlligt engagerade som studiecirkelledare just för den specifika studiecirkeln.

1.3.3De intervjuade studieförbundsanstÀllda

Vi har intervjuat sju administratörer. PÄ fyra av studieförbunden intervjuades endast en administratör och det var oftast den för verksamheten lokalt ansvarige. Det kunde dock variera beroende pÄ hur man organiserat verksamheten pÄ det lokala planet. PÄ ett studieförbund, ABF, intervjuade vi tre personer; dels chefen dels tvÄ personer som arbetade praktiskt med kontakter med invandrarföreningar. Av de intervjuade var fem kvinnor och tvÄ mÀn. Samtliga var födda och uppvuxna i Sverige. Valet av personer för intervjuerna gjordes av studieförbunden sjÀlva. Vi uttryckte dock att vi gÀrna intervjuade den som var ansvarig för den lokala verksamheten.

1.3.4Studieförbundens verksamhet

Vi har totalt studerat fem studieförbund och deras verksamhet frĂ€mst vad gĂ€ller det som de sjĂ€lva benĂ€mner integrationsarbete. Studieförbunden Ă€r ABF, StudiefrĂ€mjandet, NBV, Sensus samt SV. Vi har besökt en lokalavdelning inom varje förbund. Dessa lokalavdelningar betraktar vi som fem ”fall”. PĂ„ studieförbunden har olika typer av verksamhet med invandrare studerats. Uppdelningen Ă€r gjord pĂ„ följande sĂ€tt26:

‱Verksamhet som tillhör studieförbundets ordinarie studiecirkelverksamhet dĂ€r deltagarna Ă€r bĂ„de svenskar och invandrare: HĂ€r har Sensus och StudiefrĂ€mjandet studerats. NĂ€r det gĂ€ller StudiefrĂ€mjandets studiecirkel handlade det om en cirkel som tillhörde ordinarie utbud, dvs. som utannonserats via programkatalogen. BetrĂ€ffande Sensus studiecirkel kom initiativet till den frĂ„n bl.a. svenska kyrkan och deltagarna valdes aktivt ut. Dessa cirklar kallar vi integrerade.

‱Verksamhet som bedrivs i första hand av invandrarföreningar med bl.a. ekonomiskt stöd frĂ„n ett studieförbund, bĂ„de studie-

cirkelledare och deltagare Àr invandrare: HÀr Àr det cirklar i

26 En liknande uppdelning har gjorts av Gougoulakis, 1996.

19

Utsatt folkbildning SOU 2003:108

ABF:s och SV:s regi som studerats. Det handlar i ABF:s fall om en muslimsk kulturförening och i SV:s fall om en chilensk kulturförening. Dessa kallar vi i fortsÀttningen för segregerade studiecirklar.

‱Verksamhet som bedrivs av ett studieförbund med svenskfödd studiecirkelledare och invandrade deltagare: HĂ€r valdes en cirkel i NBV:s regi.

I redovisningen har vi valt att inte uppge i vilka orter vi gjort vÄra intervjuer och detta för att försvÄra en identifiering av de studiecirklar vi studerat. Vi vÀljer dock att beskriva dessa fem studieförbunds lokala verksamhet, dÄ vi bedömer att denna beskrivning Àr viktig nÀr det gÀller att ge en bild över hur det som uppfattas som integrationsarbete kan se ut inom folkbildningen.

1.3.5Forskningsprocessen

I Sverige finns tio olika studieförbund. Dessa skiljer sig Ät pÄ olika sÀtt. De vÀnder sig till olika grupper av mÀnniskor, de samverkar med olika typer av organisationer och de har olika ideologiska grunder. Man kan göra en uppdelning av dessa olikheter mellan en mer kollektiv och en mer individuell dimension.27 Den kollektiva kan sedan sin tur uppdelas i ett samhÀlls- och ett organisationsperspektiv och den individuella dimensionen i ett Àmnes- och ett kunskapsperspektiv. Detta Àr inte perspektiv som utesluter varandra utan beskriver snarare var fokus stÄr att finna.

SamhÀllsdimensionen innebÀr att studieförbunden uppfattar sig ha en samhÀllelig roll och denna bedöms som viktig för demokratin i samhÀllet. I organisationsdimensionen finns en stark knytning till de anslutna organisationerna och i dessa tas ocksÄ utgÄngspunkten. Den andra dimension handlar om, om det finns en koncentration pÄ kunskap och bildning som man vill förmedla utifrÄn en form av bildningsideal eller om man betonar Àmnet som det viktigaste. Betraktar man studieförbunden utifrÄn dessa dimensioner bildas fyra olika fÀlt dÀr man kan försöka att placera in de olika studieförbunden.

Svensson har tidigare gjort denna inplacering. ABF och SV har dÄ hamnat i det kollektiva-samhÀlleliga perspektivet. NBV och

27 Svensson, 1995.

20

SOU 2003:108 Utsatt folkbildning

Sensus (egentligen SKS, Sveriges Kyrkliga Studieförbund, men det har bytt namn och sedan gÄtt samman med KFUK-KFUM:s studieförbund) har hamnat i det kollektiva-organisationsperspek- tivet. StudiefrÀmjandet Äterfinns inom det individuella-Àmnes- perspektivet.

Denna förenklade uppdelning av studieförbunden kan vara till hjĂ€lp nĂ€r man ska förstĂ„ olika studieförbunds integrationsarbete. Vi har valt studieförbund ur tre av dessa kategorier. Att det inte blev frĂ„n varje del beror pĂ„ att vi Ă€ven var tvungna att ta hĂ€nsyn till att den verksamhet vi ville studera existerade och helst var verksam i utsatta bostadsomrĂ„den. VĂ„rt val av studieförbund och studiecirklar Ă€r en kombination av att vi ville ha spridning vad gĂ€ller storlek, ort, ideologi, volym pĂ„ verksamheten och att det var tvunget att relevant verksamhet fanns. Ett problem har varit att finna vad vi kallat integrerade studiecirklar. Trots att tillgĂ€nglig statistik visar att de flesta cirklar Ă€r integrerade var detta alltsĂ„ ett problem.28 PĂ„ Sensus exempelvis, dĂ€r vi gĂ€rna ville studera en ”ordinarie” integrerad studiecirkel, hade de ansvariga svĂ„rt att hitta en sĂ„dan i sin verksamhet. DĂ€rför föll valet pĂ„ en cirkel med bĂ„de svenskfödda och invandrade deltagare men som initierats av svenska kyrkan.

Intervjuerna med de lokalt ansvariga gjorde vi tillsammans, med undantag för NBV. Vid dessa intervjuer fick vi förslag pÄ studiecirklar vi kunde vÀnda oss till. Vi tog kontakt med respektive studiecirkelledare (Sensus, NBV och StudiefrÀmjandet) eller ordförande i invandrar- eller kulturförening (ABF och SV). Vi delade sedan upp de olika cirklarna mellan oss och gjorde intervjuerna var för sig. En del av intervjuerna gjordes med enskilda personer medan andra intervjuades i grupp. Detta var inget medvetet val frÄn vÄr sida utan snarare ett önskemÄl frÄn intervjupersonerna. Vi tyckte dock inte att det var nÄgon nackdel med att intervjua i grupp.

Förutom intervjuer har vi i studien anvÀnt oss av dokument som empiriska data. De dokument som Äsyftas Àr olika policydokument (exempelvis regeringens propositioner och FolkbildningsrÄdets olika direktiv). Vi har ocksÄ studerat den tidigare statliga utvÀrderingen av folkbildningen, SUFO 96 och forskning knuten till denna. Vi betraktar bÄde policydokument och tidigare forskning som text. Vi har gjort en kritisk analys av dessa texter. Denna har vi haft som

28 Folkbildningens verksamhet för invandrare och funktionshindrade. Resultat av en enkÀt till folkbildningens basorganisationer maj 1998. SCB.

21

Utsatt folkbildning SOU 2003:108

en utgÄngspunkt i det fortsatta analysarbetet. Vi menar att hur man i olika policydokument och liknande beskriver invandrare och deras situation fÄr konsekvenser för hur folkbildningens roll sedan konstrueras i sammanhanget. Vi har ocksÄ tagit del av lokalavdelningarnas mÄldokument, ÄrsberÀttelser etc. Dessa har varit ett komplement till intervjuerna med de lokalt verksamma inom studieförbunden.

1.3.6Analys

Vi har i tidigare forskning arbetat med frÄgor rörande etnicitet och det mÄngkulturella samhÀllet i relation till vuxenutbildning och folkbildning.29 Denna studie, men ocksÄ tidigare arbeten, har prÀglats av ett socialt konstruktionistiskt och ett hermeneutiskt teoretiskt perspektiv. Det första perspektivet betraktar mÀnniskan som en aktiv skapare eller konstruktör av mening och inte enbart som ett offer för sociala strukturer. De grundlÀggande kÀnnetecknen för perspektivet Àr:

─en kritisk hĂ„llning till ”common sense”-kunskap,

─att kunskap förĂ€ndras över tid och rum beroende pĂ„ historisk och kulturell kontext

─att kunskap och handling samt kunskap och sociala processer betraktas som sammanflĂ€tade.30

Det hermeneutiska perspektivet söker mönster och underliggande meningar. Med detta menar vi att ge mening Ă„t nĂ„got som framstĂ„r som oklart eller oförstĂ„eligt. Ödman sĂ€ger

Vi gör betydelseangivelser, berÀttar att vi ser nÄgot som nÄgot.31

NÀr vi försöker förstÄ nÄgot som nÄgot gör vi det mot bakgrund av vÄr förförstÄelse. Vi gör en tolkning av vad som sÀgs eller skrivs. Vi har försökt ha en kritisk distans till det som ska tolkas. I detta sÀtt att tolka tar vi inte hÀnsyn till om det man tolkar Àr förnuftigt eller ej. Vi anvÀnder oss av aktörernas sprÄk och egna tolkningar och med hjÀlp av teorier rekonstruerar vi dessa tolkningar. I viss mÄn ser vi mÀnniskans utsagor som symptom pÄ det synsÀtt som finns

29Eriksson, 1998a, 1999, 2002 och Osman, 1999.

30Burr, 1995.

31Ödman, 1986, s. 44.

22

SOU 2003:108 Utsatt folkbildning

inom den grupp personen tillhör. Man kan dock inte göra sig fri frÄn sin egen förförstÄelse och tolkningen pÄverkas av denna i form av de teoretiska perspektiv vi intar, vÄra erfarenheter, vÄra tankar, vÄra kÀnslor, vÄra förvÀntningar och den kontext vi befinner oss i. Tolkningsakten blir ett möte.

Det finns risker och möjliga felkÀllor med de flesta tolkningsmetoder, vilket ocksÄ innebÀr att de flesta utsagor kan ges flera alternativa tolkningar. En tolkning kan inte vara korrekt bara mer eller mindre trovÀrdig. Med tanke pÄ detta Àr det viktigt att vara öppen för att andra tolkningar kan vara mer sannolika. Andra kan synliggöra perspektiv som kanske varit dolda för oss. Det vÀsentliga Àr dock hur man motiverar tolkningen. En motivering mÄste alltid ske utifrÄn den hermeneutiska cirkeln, dvs. man motiverar tolkningen av delen till tolkningen av helhet.

I analysarbetet har intervjuerna transkriberats och tolkats. VÄr avsikt har varit att i första hand tolka i relation till studiens teoretiska ram och vÄra metodologiska utgÄngspunkter. Tanken med vÄr utgÄngspunkt Àr att synliggöra hur man talar om och vad man menar med integration och mÄngfald bÄde som tankefigur och innehÄll. I struktureringen och analysen av data stÀllde vi bl.a. följande frÄgor:

Hur talar olika aktörer om mÄngfald, integration och invandrare i olika policydokument och i intervjuerna?

Vad menar de nÀr de talar om integration i relation till verksamheten och folkbildningsuppgiften?

En viktig dimension i analysarbetet utgick frĂ„n att inte bara fokusera pĂ„ vad som sĂ€gs utan ocksĂ„ pĂ„ vad som inte sĂ€gs, dvs. det som Ă€r underförstĂ„tt. En av vĂ„ra tankar med en sĂ„n analytisk utgĂ„ngspunkt Ă€r ett försök att komma Ă„t en hegemonisk och kompakt diskurs om integration dĂ€r ”den andre” ses som ett socialt och kulturellt problem. Analysen Ă€r delvis baserad pĂ„ problematiserandet av förestĂ€llningar om skillnaden som i sin tur kan uppfattas som grundlĂ€ggande i hur man definierar integration, dess problem och svĂ„righeter men ocksĂ„ hur man konstruerar Ă„tgĂ€rder och aktivitet för att komma Ă„t dessa problem och pĂ„ sĂ„ sĂ€tt inkludera den andre.

23

Utsatt folkbildning SOU 2003:108

2 Teoretisk grund

I en studie som vÄr finns mÄnga tÀnkbara teoretiska infallsvinklar och ett antal begrepp som pÄ olika sÀtt beskriver omrÄdet. Exempel pÄ sÄdana begrepp Àr invandrare, mÄngkulturell, integration, mÄngfald och skillnader. Vi menar att det handlar om begrepp som Àr diffusa och svÄra att pÄ ett entydigt sÀtt definiera. Begreppens betydelse Àr olika pÄ olika nivÄer och i olika sammanhang. De kan förstÄs pÄ en policynivÄ, pÄ en teoretisk nivÄ men ocksÄ i sin mer praktiska betydelse. Begreppen kan betyda en sak i en svensk kontext och en annan i andra lÀnder. NÀr begreppen anvÀnds Àr det inte alltid klart om man avser policynivÄ eller en mer teoretisk förstÄelse av begreppet eller kanske man anvÀnder begreppet i en vardaglig betydelse. Detta medför att det rÄder en relativt stor förvirring vad gÀller förstÄelsen av dessa begrepp, vilket i sin tur gör dem svÄrhanterbara nÀr de anvÀnds i exempelvis forskningssammanhang. Begreppen har ocksÄ olika vÀrdeladdningar som ytterligare komplicerar situationen.

I detta kapitel diskuterar vi nÄgra av dessa begrepp utifrÄn teoretiska perspektiv. Beskrivningen illustrerar i viss mÄn den förvirring som rÄder inom omrÄdet. Vi har försökt att utifrÄn olika infallsvinklar illustrera begreppens komplexitet. NÄgra av begreppen sÀtts ocksÄ i relation till utbildningsomrÄdet inom vilket dessa begrepp har stor aktualitet. I tidigare avsnitt har en del av dessa begrepp berörts utifrÄn ett policyperspektiv, dÄ frÀmst exemplifierat genom regeringens propositioner. PolicyanvÀndningen av en del av begreppen analyseras ocksÄ i avsnittet 3:1.

Hur begreppen, och dÄ frÀmst integration, kan anvÀndas i praktiken illustreras delvis genom resultaten av vÄra intervjuer. I dessa speglas olika sÀtt att anvÀnda och förstÄ integration. Det Àr ibland ett sÀtt som överensstÀmmer med den förstÄelse som finns i politiska dokument och ibland med den som speglas i olika teoretiska sammanhang. Vi kan ocksÄ se att begreppen ibland fÄr en glidning över tid och kommer att fÄ en annan innebörd i dag Àn tidigare.

24

SOU 2003:108 Utsatt folkbildning

2.1Vem Àr invandrare?

Begreppet invandrare Ă€r ett bra exempel pĂ„ ett begrepp som anvĂ€nds pĂ„ olika sĂ€tt, fĂ„r olika innehĂ„ll beroende pĂ„ vilken utgĂ„ngspunkt man har och ocksĂ„ ett begrepp med stark kĂ€nslomĂ€ssig laddning. Definitionerna Ă€r mĂ„nga och begreppet svĂ„rhanterligt och diffust i den bemĂ€rkelse det anvĂ€nds i dagligt tal. Det Ă€r dock en benĂ€mning som ofta förekommer i statliga utredningar, i massmedia osv. I invandrarpolitiska kommittĂ©ns utredning frĂ„n 1996 diskuteras begreppet. DĂ€r betonades att invandrare inte Ă€r nĂ„got statistiskt begrepp. I sĂ„dana sammanhang anvĂ€nds istĂ€llet ”utrikes födda personer” eller ”utlĂ€ndska medborgare”.32 Trots att begreppet invandrare inte utgör nĂ„gon statistisk kategori anvĂ€nds begreppet relativt frekvent i olika policydokument. Det finns dock varianter pĂ„ anvĂ€ndningen av invandrare och det Ă€r ”mĂ€nniskor som har invandrat”, ”personer med utlĂ€ndsk bakgrund” etc. Ett relativt vanligt sĂ€tt att definiera invandrare pĂ„ Ă€r att i denna grupp inberĂ€kna

1.alla utrikes födda

2.alla utrikes födda naturaliserade invandrare

3.alla i Sverige födda personer med minst en förÀlder född i utlandet

Detta Àr i mÄnga stycken en mycket kontroversiell definition. Ett anvÀndande av denna definition skulle innebÀra att man för att bli betraktad som svensk skulle vara tvungen att vara född i Sverige och ha tvÄ förÀldrar som bÄda var födda i Sverige. Att man kanske sjÀlv Àr född i Sverige, har svenskt medborgarskap och aldrig satt sin fot utanför Sveriges grÀnser skulle i detta sammanhang sÄledes vara ointressant. Denna definition faller kanske pÄ sin egen orimlighet. I Storbritannien exempelvis har man nu mer och mer frÄngÄtt att tala om immigranter nÀr det inte gÀller mÀnniskor som sjÀlva invandrat dit. Man talar istÀllet om etniska minoritetsgrupper.

MÄnga förhÄller sig kritiska till anvÀndningen av invandrarbegreppet och menar att det enda som förenar denna grupp mÀnniskor Àr deras icke-svenska blodsband. Det största problemet kanske Àr nÀr gruppen av andra blir pÄskrivna egenskaper eller karaktÀristika som man inte sjÀlv kÀnner igen eller vill kÀnnas vid. I

32 SOU 1996:55.

25

Utsatt folkbildning SOU 2003:108

detta sammanhang brukar man ibland tala om en objektiv minoritetsdefinition.

Vi tror att ett anvÀndande av den objektiva minoritetsdefinitionen Àr vanlig bland gemene man, svensk som invandrare. Med detta menar vi att svensken definierar invandraren utifrÄn exempelvis utseende, sprÄk eller religion, men ocksÄ att invandraren definierar svensken utifrÄn olika karaktÀristika. NÀr man som forskare anvÀnder begreppet invandrare finns alltid risken att man bidrar till en stereotypifiering och ett befÀstande av den objektiva minoritetsdefinitionen. Den stora svÄrigheten bestÄr i att olika betydelse och definition av begreppet anvÀnds parallellt och interagerar med varandra. En och samma person kan i olika sammanhang anvÀnda begreppet med olika meningsinnehÄll.

2.2Ett samhÀlle prÀglat av mÄngfald eller skillnader?

Vid en beskrivning av dagens samhÀlle anvÀnds ofta begreppet mÄngkulturellt33. Det Àr ett komplicerat begrepp med mÄnga innebörder. Begreppet kan anvÀndas bÄde deskriptivt och normativt, dvs. bÄde som ett tillstÄnd och ett mÄl. Ett sÀtt att definiera mÄngkulturalism Àr att sÀga att

... multiculturalism refers to something crucial in the contemporary world: that people importantly different from one another are in contact with, and must deal with, each other. All multiculturalists focus on understanding and living with cultural and social difference...34

I Sverige har en betydelse av mÄngkulturell varit samexistens av flera kulturer inom en avgrÀnsad politisk eller administrativ enhet. Kultur förstÄs hÀr som ett grundlÀggande perspektiv och en förstÄelseform. Samexistens i det mÄngkulturella samhÀllet innebÀr att olika perspektiv konkurrerar med varandra.35 Innebörden av begreppet mÄngkulturell varierar ocksÄ frÄn samhÀlle till samhÀlle dÄ kulturer alltid mÄste förstÄs kontextuellt, enligt vissa forskare. 36Andra forskare har andra synsÀtt, vilket illustreras av följande citat:

33I denna rapport anvÀnder vi i de flesta sammanhang begreppen mÄngkulturell, mÄngfaldig och multikulturell parallellt.

34Fay, 1996 s. 3.

35Westin, 1997.

36Heller, 1996.

26

SOU 2003:108 Utsatt folkbildning

Massmedia förmedlar standardiserade modeller samtidigt som migration och massturism pÄskyndar utplÄnandet av kulturella sedvÀnjor som Àr knutna till specifika territoriella eller sociala förhÄllanden.37

MĂ„ngkulturell kan sĂ„ledes ges olika innebörder och anvĂ€ndas pĂ„ skiftande sĂ€tt i olika samhĂ€llen. I exempelvis vissa delar av Sydamerika anvĂ€nds begreppet interkulturell istĂ€llet för mĂ„ngkulturell men betydelsen man lĂ€gger i begreppet Ă€r, enligt vĂ„r uppfattning, ungefĂ€r det samma. Även i de flesta vĂ€steuropeiska icke-engelsk- talande lĂ€nderna anvĂ€nds begreppet interkulturell.38 Teoretiskt skulle man kunna sĂ€ga att det finns en betydelseskillnad mellan begreppen interkulturell och mĂ„ngkulturell. Begreppet mĂ„ngkulturell innebĂ€r enbart att kulturer existerar sida vid sida. Begreppet interkulturell dĂ€remot innebĂ€r att det finns en kontakt mellan olika kulturer och att denna kontakt kan leda till nĂ„got nytt. Det finns i dag Ă€ven en diskussion i Sverige kring skillnaden i innebörd av dessa begrepp och vĂ„r uppfattning Ă€r att skillnaden mer och mer betonas. I officiella sammanhang har dock mĂ„ngkulturell kommit att dominera pĂ„ bekostnad av interkulturell.

Olika samhĂ€llens historia har betydelse för förstĂ„elsen av deras nuvarande mĂ„ngkulturella situation. Ett sĂ€tt att kategorisera samhĂ€llen Ă€r att göra det efter nĂ„gra olika modeller eller idealtyper.39 Dessa idealtyper beskriver hur den mĂ„ngkulturella situationen uppstĂ„tt i olika lĂ€nder. Situationen i exempelvis Sverige brukar benĂ€mnas ”den vĂ€sterlĂ€ndska modellen” och karaktĂ€ristiskt för denna Ă€r ett samhĂ€lle som uppstĂ„tt genom invandring till ett land som tidigare i stort sett dominerats av en grupp. Denna form av mĂ„ngkulturalitet Ă€r ung och kan i huvudsak beskrivas som normativ. HĂ€r Ă€r utgĂ„ngspunkterna demokrati, rĂ€ttvisa, jĂ€mlikhet och lika möjligheter. Den svenska integrationspolitiken kan ses som ett exempel pĂ„ detta.

Flera forskare Àr kritiska till det mÄngkulturella samhÀllet som ideal. En tolkning Àr att det som sker Àr en kulturalisering, dvs. att kulturen anvÀnds som förklaring till sociala och strukturella missförhÄllanden och Àven till diskriminering.40 Detta bygger i sin tur pÄ ett synsÀtt dÀr kulturen betraktas som nÄgot givet, nÄgot statiskt. Man kan dock inte bortse frÄn eller utesluta kulturen. Flera

37Melucci, 1992, s. 101.

38Hoff, 1996.

39Heller, 1996.

40Åhlund och Karlsson, 1996.

27

Utsatt folkbildning SOU 2003:108

forskare hÀvdar att man istÀllet bör se pÄ kultur och exempelvis etnicitet ur ett konstruktivistiskt perspektiv.41

Kulturen samverkar med det sociala och strukturella och skapar hÀr och nu en mÄngfald. Kulturen Àr nÄgot som konstrueras i nuet och som Àr beroende av sammanhanget. Det kan vara viktigt att uppmÀrksamma att mÄngfalden har blivit till hÀr och nu. Vad man bortsett frÄn i den politiska debatten Àr just detta att mÄngfalden inte bara avser kulturella rötter och traditioner och dess bevarande. MÄngfalden blir till, konstrueras, i interaktion med omgivningen, vilket medför exempelvis att olika företeelser i det svenska samhÀllet har betydelse för hur mÄngfalden kommer att gestalta sig.42

MĂ„ngkulturalism Ă€r sĂ„ledes ett omdiskuterat och kritiserat begrepp. PĂ„ engelska anvĂ€nds ofta begreppet ”diversity” för att beskriva mĂ„ngfalden. Ett sĂ€tt att definiera ”diversity” Ă€r

Refers to the unique characteristics that all persons possess which distinguish them as individuals and which identify them as belonging to a group or groups. Diversity is a concept that includes notions of age, class, culture, disability, ethnicity, family, gender, language, place of origin, race, religion and sexual orientation.43

Begreppet Ă€r inte okontroversiellt och exempelvis vissa postmoderna tĂ€nkare anser att det Ă€r bĂ€ttre att anvĂ€nda det engelska begreppet ”difference”. ”Diversity” uppfattas som normativt. Det rör sig om en norm som konstrueras av majoritetssamhĂ€llet. Det uppstĂ„r en strĂ€van att förstĂ„ olika kulturer genom att synliggöra deras historiska och sociala kontext och placera in dem i ett universellt tĂ€nkande. Syftet Ă€r att överskrida dem men vad som sker Ă€r istĂ€llet att den ”rĂ€tta” blir den egna kulturen. Det Ă€r sĂ„ledes frĂ„ga om ett bejakande i teorin av mĂ„ngfalden som i praktiken leder till förnekande av kulturell skillnad.44 Detta universella tĂ€nkande inrymmer i sig etnocentriska inslag och sĂ€rintressen. Denna norm förespeglar att det föreligger en konsensus. MĂ„ngkulturalismen innebĂ€r pĂ„ detta sĂ€tt bĂ„de ett bemötande och ett kontrollerande av kulturella skillnader. Denna konsensus betraktas dock som falsk av en del forskare. Begreppet ”difference” skulle dĂ„ vara bĂ€ttre att anvĂ€nda eftersom skillnader i detta sammanhang rĂ€knas som ojĂ€mförbara.45

41Exempelvis Ålund och Karlsson, 1996.

42Detta resonemang utvecklas ytterligare i exempelvis Eriksson, 2002.

43Vancouver School Board, 1995.

44Bhabha, 1999.

45Bhabha, 1990.

28

SOU 2003:108 Utsatt folkbildning

Olika identiteter och kulturer skapas eller konstrueras och de Ă€r ofta i konflikt med varandra och oförenliga. Det Ă€r inte möjligt att sammanföra dessa olika kulturyttringar och tro att de kan verka sida vid sida. Det finns en illusion om att det i interaktionen mellan tvĂ„ kulturer finns en överförbar kunskap. Vad som oftast intrĂ€ffar istĂ€llet Ă€r att interaktionen leder till motstĂ„nd. I denna spĂ€nning uppstĂ„r den ”tredje enheten” eller ”third space”. Det handlar om en hybridisering som Ă€r en identifikation som sker med och genom ett annat objekt prĂ€glat av annanhet. Det Ă€r inte en identitet som Ă€r antingen eller utan bĂ„de och, eller varken eller.

Denna kritik mot den kulturella mÄngfalden, som finns inom det postkoloniala tÀnkandet, inriktas mot att mÄngfalden inte kan förstÄs utifrÄn universella begrepp sÄsom klass eller ras. Detta synsÀtt Àr för snÀvt. Man mÄste förstÄ att olika kulturella praktiker konstruerar sina specifika system för hur ett samhÀlle skall se ut och för hur mening skapas.46 Det finns sÄledes en kritik mot mÄngkulturalismen som teoretisk konstruktion och de starkaste kritiska rösterna har kanske hörts just frÄn postkoloniala tÀnkare. De vill istÀllet betona skillnaderna och dess betydelse.

2.3SÀrartstÀnkande genom identitetspolitik

Ett synsÀtt som Àr beslÀktat med det postkoloniala Àr det som brukar benÀmnas identitetspolitik. Det har sina grunder i det postmoderna tÀnkandet.

Identitetspolitiken Àr den inriktning som kanske haft störst betydelse för olika minoritetsgrupper. Identitetspolitikerna hÀvdar att kategorierna klass, kön, ras, etnicitet och sexualitet mÄste synliggöras. Varje sÀrart har sina specifika behov som i olika sammanhang mÄste beaktas och ocksÄ fÄ sin tillfredsstÀllelse, sÄledes ett betonande av skillnader. De olika sÀrarternas behov sÀtts i fokus och relateras till det som man uppfattar Àr normen nÀmligen den vÀsterlÀndske, vite, heterosexuella medelklassmannen. Detta hÀvdande av sÀrartsintressen Àr oftast till fördel för gruppen och dess medlemmar, men mÀnniskor kan ocksÄ kÀnna sig tvingade in i ett sammanhang och att anta en viss identitet.

Genom omgivningens agerande föses man in i ett etniskt- eller annat gruppsammanhang som man sjÀlv inte valt.47 Man betraktas

46Bhabha, 1999.

47Se exempelvis Lithman, 1981.

29

Utsatt folkbildning SOU 2003:108

kanske av andra som tillhörande en viss etnisk grupp och tilldelas i och med detta vissa karakteristika, oberoende av om man sjÀlv vill kÀnnas vid dessa eller ej. Detta, menar vi, blir tydligt i bl.a. olika policydokument. Det finns de som kritiserar detta tÀnkande och hÀvdar att det finns klara essentialistiska inslag, dvs. olika grupper beskrivs av sig sjÀlva som bestÄende av personer med samma utgÄngspunkter och samma eller likartade behov.48 Detta kan dock vara en nödvÀndighet för att kunna fÄ ett kollektivt erkÀnnande för sin identitet. Risken Àr att man blir fixerad i en kategori som man inte helt kÀnner sig hemma i. Man skulle kunna betrakta denna essentialism som en strategisk sÄdan som hÀvdas i ett speciellt politiskt syfte.49

Om man vill vara kritisk kan man hÀvda att identitetspolitikerna ser samhÀllet som en marknadsplats bestÄende av olika identitetsbaserade intressegrupper som sinsemellan tÀvlar om makten. De ser skillnader som nÄgot som skall erkÀnnas snarare Àn förstÄs.50 En annan tolkning av de identitetspolitiska strÀvandena Àr att de ger upphov till en maktkamp, en strid om vilken grupp eller kultur som skall dominera och vilka som skall bestÀmma över de samhÀlleliga strukturerna och de sprÄkliga begrepp som anvÀnds.51 HÀr finns inte lÀngre nÄgon vilja till konsensus.

2.4Begreppet integration

I den svenska diskursen Ă€r mĂ„ngkulturell starkt förknippat med konsensus och integration52. Begreppet integration Ă€r kanske det begrepp som Ă€r absolut svĂ„rast att kunna förstĂ„ av de begrepp vi diskuterar i denna rapport. Begreppet har fĂ„tt en mer allmĂ€n spridning under de senaste sju, Ă„tta Ă„ren i Sverige och anvĂ€nds nu flitigt pĂ„ olika sĂ€tt och i olika sammanhang. Att det anvĂ€nds av sĂ„ mĂ„nga personer i sĂ„ olika sammanhang och med sĂ„ olika innebörder bidrar naturligtvis till denna förvirring och svĂ„rhanterbarhet. Förutom ”vardagsanvĂ€ndningen” anvĂ€nds begreppet dels som ett policybegrepp i olika politiska dokument dels förekommer det som ett

48Denna kritik har framförts av bl.a. Gilroy och Hall enligt Eriksson, Eriksson & Törn, 1999.

49Spivak, 1993.

50Nussbaum, 1997.

51Nussbaum, 1997.

52Som nÀmnts tidigare anvÀnds begreppet mÄngfald i regeringens policytexter istÀllet för mÄngkulturell. Detta begrepp anvÀnds dock i mÄnga andra sammanhang.

30

SOU 2003:108 Utsatt folkbildning

mer renodlat teoretiskt begrepp. I detta sammanhang lÀgger ocksÄ olika forskare olika innebörd i begreppet.

Ett sÀtt att beskriva integration kan vara att beskriva det som en process enligt


vilken invandrare uppnĂ„r en partiell eller fullstĂ€ndig jĂ€mlikhet med infödda individer i termer av deltagande i olika typer av sociala relationer som arbetsliv, boendeförhĂ„llanden och politiken.53

Integration handlar dÄ om att ha tillgÄng till utbildning, arbete, bostad etc. Man kan se att integrationen i denna betydelse har minst tvÄ sidor. Dels kan man beskriva integrationen som en dialogisk förÀndringsprocess, varigenom en persons deltagande i olika sociala relationer utvecklas och utvidgas, dels kan man beskriva integrationen som nÄgot som har med resursfördelningsaspekter att göra. Integrationen har sÄledes, i denna betydelse, med sociala relationer och deltagande i samhÀllslivet att göra. Genom en integration kan man bli en del av det samhÀllsomrÄde dÀr resurserna, i form av exempelvis bostad, arbete, utbildning och hÀlsovÄrd, fördelas.54

Ett annorlunda sÀtt att definiera integrationen har Bel Habib. Han sÀger:

Integration bestÄr av ömsesidiga förÀndringsprocesser genom vilka individer eller grupper med skild kulturell, sprÄklig, religiös eller etnisk bakgrund möter och bildar nya helheter. Ett integrerat samhÀlle innebÀr att dess medlemmar bygger upp gemensamma vÀrden bortom skillnaderna, i första hand förmedlade genom skolan.55

I denna definition blir de gemensamma vÀrderingarna viktiga. Flera forskare betonar precis som Bel Habib de gemensamma vÀrderingarnas betydelse i ett integrerat samhÀlle.56 Man kan ocksÄ mena att det kan vara viktigt att ha gemensamma vÀrderingar inom vissa omrÄden, medan olikheterna mÄste fÄ spelutrymme inom andra.57 Men det finns ocksÄ uppfattningar om att det Àr omöjligt att nÄ denna form av konsensus.58 Vilken stÀllning man tar hÀr beror till stor del pÄ vilken teoretisk utgÄngspunkt man har.

53Diaz, 1996 s.74.

54Diaz, 1996.

55Bel Habib, 1997, s. 22.

56Se exempelvis Westin, 1997.

57Bl.a. Habermas har denna instÀllning (1997).

58Se exempelvis Bhabha, 1999.

31

Utsatt folkbildning SOU 2003:108

Integration kan ses bÄde som en process och som ett tillstÄnd. I det senare fallet fÄr integrationen ett mer normativt innehÄll. Man kan ocksÄ beskriva integrationen pÄ olika nivÄer.59 Det Àr framförallt tvÄ nivÄer som brukar tas upp. Den första, makronivÄn, rör integrationen pÄ en samhÀllsnivÄ. PÄ denna nivÄ kan integrationen uppfattas som en mekanism för samhÀllelig sammanhÄllning och man kan förklara integrationen som en brist pÄ konflikt som beror av att resursfördelningen ej ifrÄgasÀtts. Det handlar om möjligheterna att pÄ lika villkor fÄ tillgÄng till samhÀllets samlade resurser. Det kan gÀlla arbete, bostad, hÀlso- och sjukvÄrd etc.

Man skulle kunna sÀga att det handlar om de livschanser man har. Det Àr frÄgor som man som enskild person har svÄrt att pÄverka, dÄ beslut fattas av politiker, ekonomer och administratörer. Detta lÄter sig inte i sÄ hög grad pÄverkas av den enskildes motivation eller insatser. Flera forskare menar att det endast Àr relevant att tala om integration pÄ denna nivÄ. En individ kan inte betraktas som integrerad dÄ man ser integration som en systemegenskap. DÀremot kan ett samhÀlle vara mer eller mindre integrerat.60

Den andra nivÄn, mikronivÄn, handlar om individen eller gruppen. En integration pÄ den nivÄn innebÀr en för den enskilde, i detta sammanhang invandraren, personlig, partiell eller fullstÀndig jÀmlikhet med infödda personer. Denna integration pÄverkas

─dels av faktorer som handlar om omgivningen och huruvida den kan erbjuda möjligheter till integration eller resa barriĂ€rer som hindrar integration,

─dels av faktorer som rör individen och hans egen motivation till integration, hans personliga resurser att klara en integration samt nivĂ„n pĂ„ de ”kostnader” han kan tĂ€nkas betala för att uppnĂ„ en integration.61

En uppdelning av integration pÄ detta sÀtt i olika nivÄer mÄste ses som en teoretisk konstruktion och i och med detta fÄr olika former av integration i viss mÄn karaktÀren av idealtyper. En uppdelning av begreppet menar vi Àr nödvÀndig för att fÄ en förstÄelse för de olika processer som Àr verksamma hÀr. Integration Àr inget endimensionellt begrepp som kan förstÄs utifrÄn en enda definition.

59Diaz, 1996.

60Westin, 1997.

61Diaz, 1996.

32

SOU 2003:108 Utsatt folkbildning

2.5Utbildning och mÄngfald

Internationellt sett har man under lÄng tid haft en speciell utbildningspolicy för att möta utmaningarna i de etniskt mÄngkulturella samhÀllena. Denna policy har utvecklats och förÀndrats över tid. I USA, Storbritannien och Kanada kan man tydligt se hur policyn genomgÄtt olika stadier; assimileringsfasen, integrationsfasen, den multikulturella fasen och till sist den antirasistiska. Vi ska kort presentera denna utveckling i ett försök att belysa de utmaningar utbildningssystemet möter i mÄngkulturella samhÀllen. Sverige har inte pÄ samma sÀtt genomgÄtt en sÄdan utveckling utan det Àr frÀmst de senaste Ären man i lÀroplaner och liknande kan finna en diskussion om hur man inom utbildning bör relatera sig till det mÄngkulturella samhÀllet. I denna beskrivning vÀljer vi att som exempel beskriva utvecklingen framförallt i Storbritannien.

2.5.1Integration som utbildningspolicy

Diskussionen om villkoren i de mÄngfaldiga samhÀllena i dessa lÀnder bygger pÄ det kollektiva minnet av de etniska minoritetsgruppernas kamp för att uppnÄ social och kulturell jÀmlikhet och rÀttvisa. En viktig arena i denna kamp var och Àr utbildningen. HÀr tydliggörs problemen pÄ ett unikt sÀtt. En orsak till detta Àr att utbildning Àr en företeelse som pÄ nÄgot sÀtt berör i stort sett alla individer i ett samhÀlle.

Fram till 1970-talet dominerade den assimilatoriska utbildningspolitiken i Storbritannien.62 Den fanns dock en massiv kritik som kom bĂ„de frĂ„n forskarsamhĂ€llet och frĂ„n olika utbildningsinstitutioner. Även förĂ€ldrarna till barn frĂ„n olika minoritetsgrupper förhöll sig kritiska. Kritiken tog sig olika uttryck.63 Ett exempel var att ”svarta”64 förĂ€ldrar var kritiska mot tanken att barn som bodde i segregerade omrĂ„dena skulle bussas till skolor dĂ€r det inte fanns sĂ„ mĂ„nga invandrarbarn för att frĂ€mja ”de svarta” barnens utveckling och integration i det brittiska samhĂ€llet. MĂ„nga av de metoder och Ă„tgĂ€rder som genomfördes i assimilationens namn upplevdes ocksĂ„ av olika minoritetsgrupper som ineffektiva och dessutom intoler-

62Man brukar tala om assimilation nÀr det rÄder en kulturell likhet mellan immigranter och majoritetsbefolkningen. Ordet betyder sammansmÀltning eller införlivande.

63Lewis, 1998.

64I Storbritannien kallar personer som invandrat sig sjÀlva för svarta. Det Àr sÄledes en kollektiv benÀmning som har sitt ursprung i gruppen sjÀlv. Se vidare exempelvis Osman, 1999.

33

Utsatt folkbildning SOU 2003:108

anta mot deras kulturer. Kritiken ledde sÄ smÄningom fram till en ny policy med integration som grund. Denna policys grundlÀggande utgÄngspunkt och mÄl kan beskrivas pÄ följande sÀtt.

The aims of integration were the same as those of assimilation. Both approaches were premised on the belief that with the exception of the areas of black settlement, the U.K. was a homogeneous society that black children and their parents must be absorbed into the homogeneous society, and this must be done with as little disruption to the host society as possible. What had changed was the idea about how these objectives could be achieved. The starting point was understanding and knowledge about how these cultures was required.65

Detta sÀtta att tÀnka ledde bl.a. till utveckling av kurser och utbildningar för att höja lÀrarnas medvetenhet om andra kulturer (cultural awareness courses). Det handlade inte om erkÀnnande utan mer om en acceptans av vad som Àr annorlunda och frÀmmande i minoritetskulturer. Acceptansen var möjlig sÄ lÀnge de andra kulturerna inte upplevdes som hotfulla av det dominerande samhÀllet. KÀrnan i den brittiska integrationspolitiken skulle kunna beskrivas pÄ följande sÀtt.

At its core, then the integrationist model still had a commitment to promoting social and cultural stability in a framework in which ”black” is equated with problem and British is equated with ”white” and Britain/UK is equated with homogeneity.66

Integrationspolitiken var influerad av en liberaldemokratisk ideologi. OvanstÄende sÀtt att beskriva den speglar en kritisk syn pÄ integrationen i utbildningskontexten. Det Àr ett annorlunda sÀtt att se pÄ och förhÄlla sig till integration Àn vad som beskrivits under rubriken Begreppet integration. Detta avsnitt utgick frÀmst frÄn svenska forskares syn pÄ integration. UtgÄr man frÄn brittiska förhÄllanden skulle man dock kunna sÀga att om assimilationspolitiken varit öppet etnocentrisk sÄ blev etnocentrismen under integrationspolitiken snarare en dold aspekt.67

65Lewis, 1998, s. 110.

66Lewis, 1998, s. 111.

67May, 1994.

34

SOU 2003:108 Utsatt folkbildning

2.5.2MĂ„ngkulturell utbildning

Integrationspolitiken blev inte sÄ lÄngvarig inom det brittiska utbildningsomrÄdet. Den ersattes ganska snart av den mÄngkulturella utbildningen. Den kom i Storbritannien att bli nÄgot av en universallösning till minoritetsgruppernas problem inom utbildningens omrÄde. Olika utredningar föresprÄkade en mÄngkulturell utbildning för alla.68 Man kan se den mÄngkulturella utbildningen som bÄde en riktning inom utbildningen och som en tvÀrvetenskaplig forskningsinriktning. Den mÄngkulturella utbildningen har mÄnga likheter med integrationsinriktningen. Det Àr svÄrt att hitta en enhetlig definition av mÄngkulturell utbildning men en enkel definition Àr

... education, usually formal in which two or more cultures are involved.69

Det brukar dock finnas vissa grundantaganden i de flesta definitioner. För det första bygger den mÄngkulturella utbildningen pÄ idéer om frihet, rÀttvisa, jÀmlikhet och mÀnsklig vÀrdighet. Den mÄngkulturella utbildningen förknippas med demokrati och strÀvan efter jÀmlikhet. För det andra har den som mÄl att underlÀtta en mÄngsidig förstÄelse hos de studerande för att förbÀttra deras utbildningssituation. Genom utbildningen försöker man förstÄ vilken pÄverkan klass, ras, socioekonomisk status och kön har. Den mÄngkulturella utbildningen kan sÀgas representera ett konsensusperspektiv dÀr man betonar dialogens betydelse och den kan ocksÄ ses som ett instrument för att nÄ integration i skolkontexten.

Med integration menas i detta sammanhang en strÀvan att ge alla deltagare likvÀrdiga möjligheter inom utbildningens ram och detta oberoende av kulturell bakgrund. FöresprÄkare för denna utbildning menar att den har olika positiva konsekvenser. För minoritetsgrupperna innebÀr den en ökad sjÀlvkÀnsla genom att man fÄr lÀra sig om sin egen kultur. Detta medför ocksÄ att man lyckas bÀttre i skolan. Ett erkÀnnande av det etniska i olika lÀroplaner leder till en större likhet rörande utbildningsmöjligheter för olika grupper. Att lÀra sig om olika kulturer anses ocksÄ minska diskrimineringen i klassrummet.70

68Exempelvis Swann-rapporten frÄn 1985.

69Husén, 1994, s. 3960.

70May, 1994.

35

Utsatt folkbildning SOU 2003:108

2.5.3Den antirasistiska utbildningen

PÄ 1980-talet blev det i Storbritannien uppenbart för bÄde majoritetssamhÀllet och olika minoritetsgrupper att den icke-vita befolkningen var en permanent del av samhÀllet. Det var en insikt eller medvetenhet om att det brittiska samhÀllet var ett mÄngfaldigt samhÀlle. En effekt av denna förstÄelse var att man började prata om den icke-vita gruppen i den brittiska samhÀllet som minoritetsgrupp och inte betecknade den eller identifierade den som en invandrargrupp. Det kan dock vara viktigt att pÄpeka71:

This is not to say that the word ”immigrant” fell out of use altogether, but it became more common to use the term ”ethnic minority” or even ethnic communities. For social constructionist this change in name is important because it suggests that a different kind or type of social subject has been constructed. 72

Denna förĂ€ndring har stor betydelse. En invandrare Ă€r en person som ses som en frĂ€mmande som kommer in i ett redan existerande samhĂ€lle. Man skulle kunna kalla honom en ”outsider”. En person frĂ„n en etnisk minoritet dĂ€remot Ă€r nĂ„gon som definieras som en ”insider” och detta medför en helt annan status Ă€n beteckningen ”invandrare”. Denna konstruktion och förĂ€ndring i sĂ€ttet att benĂ€mna grupper kom att fĂ„ betydelse för utvecklingen av den antirasistiska utbildningen och den debatt som kom under 1980- talet.

Den antirasistiska utbildningsdebatten identifierade marginalisering och utanförskap av den icke-vita befolkningen i Storbritannien i termer av rasismen och ”the black experience”.73 Grinter har i detta sammanhang pĂ„pekat att det antirasistiska utbildningsperspektivet bygger pĂ„:

As a result antiracist education philosophy maintains that education based on individual cultural understanding will not eradicate racism, because racism is not rooted in cultural misunderstanding and negative images of ”Black culture”. Negative images are seen as important contributory elements to racism, but essentially as symbols rather than causes. British thinking on this issue is, from the anti racist perspective stuck at the point of negative images, rather than examining the pro-

71Se avsnittet 2.1.

72Lewis, 1998, s. 111.

73Lewis, 1998.

36

SOU 2003:108 Utsatt folkbildning

cesses that have produced significant, though unevenly distributed elements of achievement and property in Black communities74.

Fokus Àr sÄledes pÄ de sociala och politiska strukturerna och pÄ maktrelationer som upprÀtthÄller ojÀmlikhet i samhÀllet. Den antirasistiska utbildningen kan alltsÄ sÀgas ha ett konfliktperspektiv. Man ser makten som nÄgot som Àr koncentrerat till den vita, manliga medelklassen. Rasismen ser man som en ojÀmlik distribution av makt som dessutom Àr accepterad som normal.75 MÄlet för den antirasistiska utbildningen kan sÀgas vara att i utbildningssituationen, ifrÄgasÀtta de rÄdande strukturerna och de underliggande vÀrderingarna.76 Uttryckt med andra ord skulle man kunna sÀga att mÄlet Àr att utbilda sociala aktivister som ska kÀmpa mot social orÀttvisa och ojÀmlikhet. Man vill ersÀtta rasismen med jÀmlikhet, frihet och respekt.77

2.6VĂ„rt perspektiv

VÄr utgÄngspunkt Àr ett samhÀlle bestÄende av personer som pÄ olika sÀtt och i olika avseenden exempelvis betrÀffande etnicitet, genus, ras, sexuell lÀggning, kultur och sprÄk skiljer sig frÄn varandra. Vi menar att klassificeringen av mÀnniskor i dag framförallt sker utifrÄn etniska kriterier och har sÄ gjort de senaste tio Ären och vÄrt intresse kretsar ocksÄ kring just de etniska minoritetsgruppernas situation. Andra gruppidentifieringskriterier har varit mer aktuella andra perioder. Detta innebÀr inte att de i dag saknar betydelse, tvÀrtom. De samverkar med varandra och ibland kan en förklaring utifrÄn exempelvis ett klassperspektiv vara mer verksamt Àn nÄgot annat. Vi menar att det Àr viktigt att vara medveten om detta och att det bör göras analyser av vad det innebÀr att kategorisera mÀnniskor utifrÄn exempelvis etnisk tillhörighet. VÄr studie kan kanske bidra till en ökad förstÄelse i ett sÄdant sammanhang.

Man kan sÄledes beskriva samhÀllet pÄ olika sÀtt beroende pÄ vilken teoretisk utgÄngspunkt, vilka vÀrderingar, vilken vardagsförstÄelse etc. man har. Sammanfattningsvis kan sÀgas att ha sin grund i mÄngkulturellt tÀnkande, innebÀr att man tar stÀllning för att konsensus Àr möjlig och önskvÀrd. Man vill behandla alla

74Grinter, 1992, s. 95–96.

75Grinter, 1992.

76Grinter, 1992.

77Figueroa, 1991.

37

Utsatt folkbildning SOU 2003:108

mÀnniskor lika pÄ grund av deras lika vÀrde trots de kulturella skillnaderna. Man betonar dialogens betydelse för en ökad förstÄelse och tolerans. Ett annat förhÄllningssÀtt Àr att utgÄ frÄn en markering av skillnader, dvs. betona sÀrarten. I detta tÀnkande finns mer av ett konfliktperspektiv. HÀr ses inte integrationen som den givna lösningen. Den kan t.o.m. betraktas som en omöjlighet.

Att organisera studiecirkelverksamhet i ”integrerade”, blandade, grupper, med bĂ„de svenskfödda och invandrade deltagare, tolkar vi som ett utslag av mĂ„ngkulturellt tĂ€nkande dĂ€r man tar sin utgĂ„ngspunkt i allas lika vĂ€rde. Att dĂ€remot starta ”segregerade” studiecirkelgrupper, dvs. grupper med enbart invandrade deltagare, har sin grund i ett sĂ€rartstĂ€nkande. Ett sĂ„dant tĂ€nkande har genom historien prĂ€glad folkbildningen och man kan Ă„terge dess historia utifrĂ„n olika sĂ€rartsgruppers intressen. FrĂ„n slutet av 1970-talet fick folkbildningen en större möjlighet till ideologisk profilering. Denna möjlighet utökades efter de riktlinjer som drogs upp i 1991 Ă„rs folkbildningsproposition.

FrÄgan Àr hur denna profilering samt den inriktning mot olika mÄlgrupper som staten angivit, pÄverkat verksamheten i dag. De mÄlgrupper som staten anger som prioriterade Àr funktionshindrade, invandrare och arbetslösa. Det sÀrartsintresse som tycks var mest framtrÀdande och diskuterat inom folkbildningen i dag, och Àven inom andra omrÄden i samhÀllet, Àr det som grundar sig pÄ etnicitet. Tidigare sÀrartintressen, som exempelvis arbetarrörelsens, har inneburit en kamp för att förbÀttra den egna gruppens villkor. Genom det folkbildande arbetet har man försökt organisera och mobilisera de egna medlemmarna för att uppnÄ en rÀttvis fördelning av samhÀllets resurser.

Situationen i dag Àr dock annorlunda. De sÀrartsintressen som finns representerade i olika invandrarföreningars folkbildande verksamhet strÀvar visserligen ocksÄ efter en förbÀttrad situation för den egna gruppen och ocksÄ ett bevarande av dess sÀrart. Det paradoxala Àr dock, att samtidigt som denna strÀvan efter bevarande av sÀrarten, finns ocksÄ en policystrÀvan efter ett tillstÄnd av integration. Med denna integrationsambition finns risken att sÀrarterna tonas ner och uppfattas som ett hot. I den mÄn man betonar folkbildningens integrationsuppgift, innebÀr det att folkbildningen i detta sammanhang har tvÄ oförenliga ambitioner nÀmligen att bevara sÀrarten och samtidigt utplÄna den.

Som vi beskrivit i detta kapitel anvÀnder vi oss av flera begrepp som Àr svÄrtolkade och mÄngfacetterade. Det Àr begrepp som vi

38

SOU 2003:108 Utsatt folkbildning

kÀnner oss tveksamma inför men som vi ÀndÄ mÄste förhÄlla oss till. Det innebÀr alltid en utmaning att anvÀnda denna typ av begrepp pÄ grund av dels dess svÄrtydbarhet, dels dess olika vÀrdeladdningar. Om vi börjar med begreppet invandrare sÄ menar vi i detta sammanhang personer som invandrat till Sverige. Det Àr den definition som vi försökt hÄlla oss till. Det har dock stött pÄ en del praktiska svÄrigheter eftersom mÀnniskor som vi kommit i kontakt med under denna studie, inte haft samma definition eller helt enkel inte vetat om en person som man betraktat som invandrare rent faktiskt verkligen invandrat.

NÀr det gÀller begreppet integration har vi valt att i vÄr tolkning av resultaten nÀrma oss regeringens syn pÄ integration. I propositionen om integrationspolitiken beskriver man sin uppfattning om innebörden av integration. Man ser integration bÄde som ett mÄl och en process och nÄgot som finns bÄde pÄ samhÀlls- och individnivÄ. PÄ samhÀllsnivÄn handlar det om lika fördelning av samhÀllets resurser. Liknande sÀtt att se pÄ integration finns i olika vetenskapliga texter. Det Àr dock svÄrare att utlÀsa innebörden av den personliga integrationen i regeringens policy. Vad som uttrycks Àr att regeringen inte kan besluta om den personliga integrationen, bara ge förutsÀttningarna för den. Vad som ocksÄ betonas Àr vikten av gemensamma grundlÀggande vÀrderingar.

I den mÄn vi i denna studie kÀnner att vi för tydlighetens skull mÄste ha en egen innebörd av begreppet integration utgÄr vi frÄn den del av regeringens syn pÄ innebörden i integration som Àr pÄ en samhÀllsnivÄ. Med detta menar vi att integration framförallt har med strukturella faktorer att göra. Mer konkret handlar det om tillgÄng till samhÀllets resurser i form av bostÀder, utbildning, arbete, hÀlsovÄrd och möjlighet till politisk delaktighet. Detta Àr sÄledes vÄr utgÄngspunkt nÀr det gÀller att tolka resultaten. I olika intervjuutsagor och i olika dokument finns dock andra förstÄelser av begreppet. Vi försöker pÄtala skillnaderna nÀr det Àr relevant.

39

Utsatt folkbildning SOU 2003:108

3 Resultat

3.1Kritisk granskning av policydokument och andra texter med fokus pÄ bilden av invandraren

Det finns ett antal dokument som pÄ olika sÀtt reglerar eller diskuterar invandrares situation dels i allmÀnhet dels i förhÄllande till folkbildningen och dÄ frÀmst verksamheten som bedrivs inom studieförbunden. En del av dessa dokument har vi kritiskt granskat och analyserat. Det handlar om fyra typer av dokument:

─statliga policydokument (regeringens propositioner)

─institutionella dokument (dokument producerade av FolkbildningsrĂ„det)

─statistiska rapporter

─den senaste statliga utvĂ€rderingsrapporten kring folkbildning (SUFO 96) inklusive de forskningsprojekt som var underlag för SUFO:s stĂ€llningstaganden.

I vÄra studier av dokumenten har vi framförallt koncentrerat oss pÄ hur bilden av invandraren och dennes situation konstrueras. Hur beskrivs invandraren och dennes situation? Vi menar att den bilden har konsekvenser för hur folkbildningens praktik kommer att gestaltas.

3.1.1Sverige, framtiden och mĂ„ngfalden – frĂ„n invandrarpolitik till integrationspolitik78

I regeringens proposition om integrationspolitiken Sverige, framtiden och mĂ„ngfalden – frĂ„n invandrarpolitik till integrationspolitik beskrivs Sverige som ett förĂ€ndrat land. Invandringen har under en relativt kort tid radikalt förĂ€ndrat befolkningssammansĂ€ttningen. Man skulle kunna beskriva Sverige som ett land med etnisk och kulturell mĂ„ngfald. Det Ă€r inte bara personer som invandrat som Ă€r orsaken till detta utan Ă€ven de minoriteter som funnits lĂ€nge i Sverige bidrar till denna mĂ„ngfald, menar man. I den statliga diskursen har man numera frĂ„ngĂ„tt begreppet mĂ„ngkulturell som beteckning pĂ„ dagens samhĂ€lle, kanske pĂ„ grund av att begreppet anvĂ€nds pĂ„ sĂ„ mĂ„nga olika sĂ€tt och ges sĂ„ mĂ„nga olika innebörder.

78 Reg.prop. 1997/98:16.

40

SOU 2003:108 Utsatt folkbildning

Ofta fÄr mÄngkulturell stÄ för nÄgot efterstrÀvansvÀrt och begreppet fÄr dÄ en normativ betydelse. MÄnga forskare som anvÀnder begreppet gör det dock mer som en beskrivning av hur ett samhÀlle ser ut vad gÀller befolkningens sammansÀttning.79 I propositionen anvÀnds begreppet mÄngfald istÀllet för mÄngkulturell och dÄ handlar det inte bara om etnisk mÄngfald utan Àven kulturell, religiös och sprÄklig. Begreppet mÄngfald kan ocksÄ syfta pÄ den mÀngd livserfarenhet som mÀnniskor gemensamt besitter. I dokumentet utgÄr man frÄn

... att etnisk och kulturell mÄngfald Àr begrepp som innefattar sprÄklig och religiös mÄngfald, att etniskt och kulturellt Àr begrepp vars innebörd överlappar varandra samt att de ofta, men inte alltid, kan anvÀndas som synonymer.80

Det slĂ„s fast att samhĂ€llets etniska och kulturella mĂ„ngfald skall tas som utgĂ„ngspunkt för utformningen av den generella politiken och dess genomförande. NĂ€r det gĂ€ller speciella insatser för invandrare skall de bara erbjudas i ett första skede, efter detta skall eventuella behov tillfredstĂ€llas inom den allmĂ€nna politiken. Hela samhĂ€llet har sĂ„ledes ett ansvar för att ta tillvara de resurser som mĂ€nniskor besitter. Att efter en kortare period (ca fem Ă„r) betrakta invandrare som ”vem som helst” Ă€r dock tydligen nĂ„got som inte anammats av alla statliga instanser.

Invandrare pekas ut och sÀrbehandlas pÄ olika sÀtt. Ofta görs det med en form av vÀlvillighet som grund och utifrÄn av andra formulerade behov. Ett sÄdant exempel Àr FolkbildningsrÄdets bestÀmmelser om utbetalning av statsbidrag. Vi Äterkommer till det. I propositionen pÄpekas dock att det finns utrymme för att stÀrka mÀnniskor med sÀrskilda behov och att det alltid har funnits det. Om man har behov av att lÀra sig svenska eller att fÄ en svensk utbildning skall detta naturligtvis beaktas men


 det bör sĂ„ledes normalt vara behovet i sig, och inte invandrarskapet, som motiverar Ă„tgĂ€rderna.81

Begreppet integration Àr centralt i denna proposition. Integration kan syfta pÄ ett tillstÄnd som skall uppnÄs eller pÄ en process, eller en kombination av process och mÄl eller tillstÄnd. Av propositionen framgÄr att man kan tala om integration pÄ en individnivÄ

79Begreppet mÄngkulturell och integration problematiseras ytterligare i kapitel 2.

80Reg.prop. 1997/98:16, s. 19.

81Reg.prop. 1997/98:16, s. 20.

41

Utsatt folkbildning SOU 2003:108

och pÄ en samhÀllsnivÄ. Det framgÄr vidare att integration kan knytas till sociala, kulturella och ekonomiska aspekter. Mycket riktigt konstateras att staten inte kan bestÀmma över den personliga integrationen, men dock föra en politik som gynnar den. Av propositionen framgÄr att nÀr man talar om integration i ett sammanhang som

... rör samhÀllets etniska och kulturella mÄngfald bör det i första hand avse processer pÄ individuell och samhÀllelig nivÄ.82

I dessa processer förenas olika delar till en större helhet. Integration handlar utifrÄn detta resonemang om att ingÄ i ett större sammanhang utan att behöva göra vÄld pÄ sina egna etniska och kulturella identiteter. I propositionen betonas att integrationen Àr ömsesidig. Alla mÀnniskor bör vara delaktiga och ömsesidigt bidra för att man ska kunna utveckla potentialen i den mÄngfald som finns. Regeringen, vars mening uttrycks i propositionen, menar att det Àr viktigt att motarbeta bÄde segregation och assimilation. Dessa företeelser betraktas som icke önskvÀrda. Eftersom man ser integrationen som en process Àr den nÄgot stÀndigt pÄgÄende. Hur processen fortlöper beror bÄde pÄ enskilda faktorer och pÄ mer strukturella förhÄllanden som exempelvis möjligheten att försörja sig.

I ett mÄngfaldigt samhÀlle saknas en gemensam historia som kan vara en förenande lÀnk mellan mÀnniskor. IstÀllet blir uppslutningen kring samhÀllets grundlÀggande vÀrderingar desto viktigare, menar regeringen. De vÀrden som man talar om hÀr Àr jÀmlikhet, lika vÀrde och lika möjligheter. I retoriken konstrueras dessa som universalistiska vÀrden och det förutsÀtts att alla, oberoende av ursprung skall strÀva efter och betrakta dem som de mest centrala. Vad som inte tas nÄgon hÀnsyn till i detta sammanhang Àr de makthierarkier som finns mellan olika kulturer och individer. Med andra ord skulle man kunna sÀga att dessa ideal inte tar hÀnsyn till att olika individer har olika förutsÀttningar och olika möjligheter att pÄverka sin situation och sina livsvillkor.

Den nya politik som formuleras i denna proposition tros medverka till att bryta upp grÀnser mellan invandare och svenskar. MÄlen ska vara att alla ska ha lika rÀttigheter och möjligheter. Det ska vara en samhÀllsgemenskap som bygger pÄ mÄngfalden. SamhÀllsutvecklingen i sin tur skall bygga pÄ respekt och tolerans. En

82 Reg.prop. 1997/98:16, s. 22.

42

SOU 2003:108 Utsatt folkbildning

speciell inriktning skall vara pÄ att ge alla möjlighet att försörja sig och till att vara delaktiga i samhÀllet. Man ska vÀrna om de demokratiska vÀrdena och rasism ska motverkas. Att detta inte infriats vet vi i dag. Alla har i princip samma rÀttigheter, men i praktiken fungerar det inte som det Àr tÀnkt.83 MÀnniskor födda i andra lÀnder diskrimineras pÄ arbetsplatser, inom bostadsmarknaden etc. Detta har bl.a. Integrationsverket observerat i sin senaste Integrationsrapport.

Som en grund för den politik som skisseras i propositionen finns en beskrivning av invandrarnas situation sedd ur regeringens perspektiv. Det Àr en relativt dyster bild av invandraren som mÄlas upp. Det pÄtalas att invandrare bor i kulturellt segregerade omrÄden, de har en hög procent arbetslöshet och de lider av dÄlig psykisk och fysisk hÀlsa. NÀr man beskriver deras sociala situation betonar man sÄledes den strukturella och ojÀmna distributionen av resurser i samhÀllet. Detta Àr inte en situation som Àr unik för Sverige utan liknande förhÄllanden rÄder ocksÄ i andra delar av vÀrlden.84 En intressant paradox i denna text Àr att dessa ojÀmlika sociala relationer förklaras med och reduceras till kulturella skillnader mellan invandrare och svenskfödda. Ett exempel pÄ detta Àr nÀr den höga arbetslösheten hos invandrarkvinnor reduceras till kultur.

Marginaliseringen av vissa grupper visar en orovÀckande tendens att sammanfalla med etniska och sociala skiljelinje ... mÄnga invandrade kvinnor kommer frÄn kulturer som inte uppmuntrar förvÀrvsarbete för kvinnor. 85

Ungdomar med utlÀndskt medborgarskap Àr en annan grupp som nÀmns i sammanhanget. De har högre arbetslöshetsprocent Àn svenska medborgare. Deras problem pÄ arbetsmarknaden förklaras genom deras brist pÄ relevanta nÀtverk, brist pÄ förebilder, ett begrÀnsat svenskt sprÄk och en kort utbildningsbakgrund.

BÄde invandrarkvinnor och unga invandrare konstrueras sÄledes som en homogen grupp med sprÄkliga problem och dÄlig utbildningsbakgrund. Dessutom anses de ha liknande kulturell bakgrund och traditioner och dessa skiljer sig i hög grad frÄn majoritetskulturens. Vissa invandrargrupper betraktas som bÀrare av vissa dispositioner som utgör en utmaning för majoritetssamhÀllet. Deras kulturer och traditioner utgör ett stort problem i integra-

83Se exempelvis Eriksson, 2002.

84Schierup, 2003, Sernhede, 2002.

85Reg.prop. 1997/98:16, s. 13.

43

Utsatt folkbildning SOU 2003:108

tionsförsöken. SÄledes kan man sÀga att problemen beskrivs som socioekonomiska pÄ en strukturell nivÄ medan förklaringarna Àr reducerade till en kulturell och Àven ibland individuell nivÄ. Det Àr den andre som Àr problemet. Denna kulturella förklaring till de strukturella problemen, menar vi, förhindrar en kritisk analys av de sociala strukturerna, praktiken och maktrelationerna.

3.1.2Regeringens proposition om folkbildningen86

I propositionen om folkbildning frÄn 1997/98 beskrivs regeringens intentioner med den svenska folkbildningen. Vissa delar av den berör folkbildningens relation till invandrare. Man utgÄr hÀr ifrÄn den beskrivning av dagens samhÀlle som Äterfinns i propositionen om integrationspolitiken. Man utesluter dock exempelvis definitioner av centrala begrepp sÄsom etnisk och kulturell mÄngfald. I integrationspropositionen betonade man vikten av att skapa mötesplatser. I folkbildningspropositionen uttrycker man klart att man ser folkbildningen som en mötesplats bÄde för kulturer och för mÀnniskor. Man menar att dessa mötesplatser skapar nya kontakter pÄ kanske ovÀntade sÀtt. Det Àr nödvÀndigt menar man att möjliggöra fler sÄdana mötesplatser. Detta Àr nödvÀndigt för att pÄ detta sÀtt skapa delaktighet i samhÀllet och ocksÄ för att förebygga och motverka diskriminering, frÀmlingsfientlighet och rasism. Man menar att folkbildningen

... starkt kan bidra till integrationen – samla olika mĂ€nniskor kring likartade intressen, som erbjuder tillfĂ€llen till förbĂ€ttrade sprĂ„kkunskaper och till att fĂ„ kunskaper och insikter om andra mĂ€nniskors kultur.87

Detta ses som en del av folkbildningens integrationsarbete. Vi menar att detta speglar ett mÄngkulturellt synsÀtt. Genom ökad kunskap kommer man att fÄ större förstÄelse för varandra och varandras kulturer. Implicit i ovanstÄende citat Àr att frÀmlingsfientlighet, rasism, diskriminering och negativa attityder Àr en konsekvens av avsaknad av kontakt mellan svenskfödda och invandrade. Logiken i detta Àr att genom att organisera mötesplatser lÀmpade för dialog kommer invandrare och svenskfödda att interagera med varandra. Denna interaktion kommer att leda till

86Reg.prop. 1997/98:115.

87Reg.prop. 1997/98:115, s. 9.

44

SOU 2003:108 Utsatt folkbildning

förÀndrade attityder gentemot varandra och i förlÀngningen ett erkÀnnande. Naturligtvis Àr det sÄ att genom att öppna upp mötesplatser möjliggörs positiva möten och förÀndrade attityder gentemot varandra, men det finns ingen garanti för att sÄ sker. Man kan tolka detta som en naiv förestÀllning om att nÀr mÀnniskor frÄn olika lÀnder möts sÄ uppstÄr nÄgon form av integration. Man tar inte, menar vi, hÀnsyn till att mÄnga av de invandrade befinner sig i en situation av social exkludering, dvs. man Àr marginaliserad pÄ flera olika omrÄden. Detta omöjliggör ett möte pÄ lika villkor.

Vidare sÀger man i folkbildningspropositionen att folkbildningen aktivt har bidragit till en ökad integration i samhÀllet.


 genom sina insatser inte minst i utsatta omrĂ„den har folkbildningsarbetet pĂ„tagligt ökat de invandrades delaktighet i samhĂ€llet.88

FrÄgan man kan stÀlla hÀr Àr vad man hÀr stödjer sig pÄ? Vilka Àr kÀllorna? HÀr tycks man ocksÄ jÀmstÀlla delaktighet i samhÀllet med integration. Detta kan tyckas tveksamt. Delaktighet Àr inte helt synonymt med integration enligt vÄrt sÀtt att tolka begreppen och inte heller enligt regeringens tolkning i Integrationspropositionen.

I propositionen sÀger man vidare att inom folkbildningen kan man mötas pÄ likvÀrdiga och jÀmlika villkor. Folkbildningen stÄr för demokrati och lika rÀttigheter och möjligheter för mÀn och kvinnor. Detta anser regeringen vara av sÀrskild vikt för integrationen. Implicit i detta ligger, som vi tolkar det, att invandrarna generellt inte stÄr för dessa vÀrden. Man kan tolka det som om man mÄste omfattas av dem innan man kan bli en integrerad del i det svenska samhÀllet. Folkbildningen Àr ocksÄ bra pÄ insatser vad gÀller förebyggande av rasism och frÀmlingsfientlighet.

Regeringen menar vidare att det finns


 mĂ„nga erfarenheter av att bĂ„de invandrare och svenskar som trĂ€ffas i t.ex. studiegrupper upplever en stark gemenskap, som de tidigare inte trott var möjlig. Även i samverkan med organisationer som har bildats av invandrare eller pĂ„ etnisk grund kan folkbildningen bidra med att skapa nya vĂ€gar för mĂ€nniskor frĂ„n olika kulturer att mötas i ett gemensamt samhĂ€llsarbete.89

Vi menar att förutsÀttningarna kanske ges men att verkligheten Àr nÄgot annat. Denna studie och vÄr tidigare forskning visar tendens-

88Reg.prop. 1997/98:115, s. 43.

89Reg.prop. 1997/98:115, s. 44.

45

Utsatt folkbildning SOU 2003:108

er som gĂ„r i motsatt riktning. Det tycks inte vara sĂ„ vanligt förekommande att man möts kring nĂ„got gemensamt, i alla fall inte i nĂ„gon större utstrĂ€ckning. Det tycks i sĂ„ fall vara undantag snarare Ă€n regel. I grupper med bĂ„de invandrare och svenskfödda har det visat sig att det gĂ€rna blir en uppdelning mellan ”dom” och ”vi”. I propositionen sĂ€ger man att studiecirklar som samlar bĂ„de svenskar och invandrare kring gemensamma intressen Ă€r viktiga för integrationen. Dessa typer av studiecirklar tycks dock var sĂ€llsynta. Vi har i denna studie haft svĂ„rt att finna studiecirklar organiserade pĂ„ detta sĂ€tt.

Folkbildningspropositionens bild av invandraren liknar den som finns i integrationspropositionen. Det Àr en bild av en person som behöver mycket stöd och hjÀlp, en person som Àr handikappad pÄ olika sÀtt. Det Àr en person som saknar rÀtt utbildning, rÀtt vÀrderingar och traditioner och som dÀrför behöver stöd för att komma in i samhÀllet. Det stödet Àr folkbildning, enligt Folkbildningspropositionen. NedanstÄende citat illustrerar detta


 ytterligare anstrĂ€ngningar behöver göras för att nĂ„ korttidsutbildade, personer med invandrarbakgrund och arbetslösa. Folkbildningen har genom sitt arbetssĂ€tt och genom sin tillgĂ€nglighet goda möjligheter att nĂ„ de grupper som bĂ€st behöver utbildning.90

Personer som Àr utbildningsmÀssigt, socialt eller kulturellt missgynnade skall sÀrskilt prioriteras. Invandrare och deltagare med funktionshinder utgör sÀrskilt viktiga mÄlgrupper91

HĂ€r bedöms invandrare som personer med som pĂ„ nĂ„got sĂ€tt Ă€r missgynnade och inte har samma förutsĂ€ttningar som andra. PĂ„ vad sĂ€tt de skulle var missgynnade förtydligas dock inte. Det framgĂ„r inte heller av texten vad som avses med kulturellt missgynnad. En tolkning man kan göra, utifrĂ„n vad som i övrigt tas upp i propositionen, Ă€r att man utgĂ„r frĂ„n den svenska kulturen som en norm. Det som pĂ„ nĂ„got sĂ€tt avviker frĂ„n denna utgör ett problem för den individ som omfattas av den kulturen men ocksĂ„ ett problem för det svenska samhĂ€llet att kunna ”integrera” denna. Har man en kultur som inte Ă€r svensk Ă€r man missgynnad.

90Reg.prop. 1997/98:115, s. 17.

91Reg.prop. 1997/98:115, s. 18.

46

SOU 2003:108 Utsatt folkbildning

3.1.3FolkbildningsrÄdets syn

FolkbildningsrÄdet har de senaste Ären producerat en del skrifter dÀr man pÄ olika sÀtt redogör för sina mÄl och sin verksamhet. FBR styrs av olika statliga direktiv och naturligtvis av den folkbildningspolitik som bl.a. beskrivs i ovannÀmnda Folkbildningsproposition. I dessa dokument Äterfinns olika sÀtt att se pÄ det mÄngkulturella samhÀllet och pÄ personer som invandrat frÄn nÄgot annat land. I skriften Statsbidrag till studieförbunden beskrivs FBR:s stÀllningstagande vad gÀller hur de ska sköta sitt uppdrag att fördela statsbidragen till studieförbunden. Begrepp som anvÀnds, som Àr intressanta i detta sammanhang, Àr kultur, mÀnniskor som invandrat, integration och mÄngkulturellt samhÀlle. Inget av dessa komplicerade begrepp definieras eller förklaras nÀrmare i detta dokument. FolkbildningsrÄdet följer regeringens syn pÄ invandrare och deras relation till folkbildningen. Det Àr sÄledes en bild som inte avviker frÄn den bild som presenteras i andra policydokument.

I dokumentet fastslÄs att studieförbunden för invandrare fungerar som en bro till kontakt med bÄde nya grannar och det nya hemlandet. Studieförbunden möjliggör ocksÄ för invandrarna att möta sina egna landsmÀn bÄde i studier och under utövande och skapande av kultur. Man betonar hÀr vikten av att arbetet i studieförbunden utgÄr frÄn mÄlgruppernas specifika behov och att hÀnsyn tas till mÄlgruppens specifika förutsÀttningar. HÀr menar man att dialogen Àr ett viktigt instrument. Man sÀger vidare

Erfarenheterna visar att medborgerlig bildning fÄr en sÀrskild innebörd för den som inte tidigare har haft inflytande över sitt eget liv eller i samhÀllet. Folkbildningen kan ge nya livschanser och bidra till att fördomar bryts, till integration, byggd pÄ ömsesidig tolerans och förstÄelse. 92

I ovanstÄende citat tycks man förutsÀtta att de som Àr invandrade inte tidigare haft inflytande över sina liv. Invandraren konstrueras hÀr som en person som kommer frÄn ett icke-demokratiskt land dÀr man saknat möjlighet att ha inflytande över sitt liv. Invandrarna framstÀlls som en homogen grupp med behov av stöd.


genom att vĂ€lja fĂ„ och tydligt avgrĂ€nsade mĂ„lgrupper, med uppenbara sĂ€rskilda behov av stöd.93

92FolkbildningsrÄdet: Statsbidrag till studieförbunden, s. 13.

93FolkbildningsrÄdet: Statsbidrag till studieförbunden, s. 14.

47

Utsatt folkbildning SOU 2003:108

Man sÀger dock att för att kunna leva upp till de höga förvÀntningar som finns pÄ folkbildningen mÄste man arbeta i flera led. Först mÄste man nÄ fram till denna grupp. Sedan mÄste den egna verksamheten göras tillgÀnglig och stimulerande och till sist skall studieförbunden vara med och visa pÄ möjligheter till fortsatt verksamhet. Man vet av erfarenhet att denna verksamhet Àr förenad med extra kostnader. Genom dessa extra insatser skall de som invandrat ges möjlighet att pÄverka sin livssituation och fÄ möjlighet att delta i samhÀllslivet. Ett annat citat som stÀrker den syn man har pÄ de prioriterade mÄlgrupperna Àr följande:


vĂ€nda sig till och engagera mĂ€nniskor som inte har samma förutsĂ€ttningar som andra att ta del av folkbildningsverksamheten: mĂ€nniskor som lever med betydande funktionshinder, har invandrat till vĂ„rt land eller stĂ„r utanför arbetslivet. 94

Genom detta sÀtt att skriva, menar vi, lÀgger man ett ansvar pÄ den enskilde invandrade eller funktionshindrade. Problemet blir personligt men kan lösas via extraordinÀr och kostsamma insatser frÄn studieförbunden. Avsikten Àr att möjliggöra för alla att delta i verksamheten, sÄ syftet mÄste ses som gott.

I detta dokument konstateras att bl.a. invandrare utgör en prioriterad mÄlgrupp. Erfarenheten, menar man, visar att arbetet med mÄlgrupperna oftast medför extra kostnader för studieförbunden. DÀrför utbetalas ett sÀrskilt mÄlbidrag som Àr relaterat till antal redovisade studietimmar senaste verksamhetsÄret. SÀrskilt mÄlgruppsbidrag fÄs sÄledes för mÀnniskor som invandrat till Sverige. Detta menar vi Àr intressant. Det innebÀr, som vi förstÄr det, att man gÄr emot vad som sÀgs i integrationspolitiken dÀr invandrare enbart skall sÀrbehandlas den första tiden i Sverige. Enligt FolkbildningsrÄdets dokument finns ingen tidsbegrÀnsning för hur lÀnge man ska betraktas som invandrare. HÀr tycks gÀlla: en gÄng invandrare, alltid invandrare. Syftet med bidraget Àr att undanröja de hinder som finns för att invandrarna ska kunna delta i studiecirkelverksamheten.

En annan, som vi ser det, nĂ„got mĂ€rklig bestĂ€mmelse Ă€r att för att studieförbundet skall erhĂ„lla bidraget mĂ„ste minst hĂ€lften av deltagarna i den aktuella cirkeln eller annan aktuell verksamhet tillhöra mĂ„lgruppen. Detta, menar vi, ger tydliga signaler till studieförbunden att det lönar sig, Ă„tminstone ekonomiskt, att ha ”segregerade”, icke-blandade grupper.

94 FolkbildningsrÄdet: Statsbidrag till studieförbunden, s. 11.

48

SOU 2003:108 Utsatt folkbildning

3.1.4Statistiska uppgifter95

Under 1998 gjorde Statistiska centralbyrÄn pÄ uppdrag av FolkbildningsrÄdet en enkÀtundersökning rörande de tvÄ prioriterade mÄlgrupperna funktionshindrade och invandrare. I denna enkÀtundersökning har 79 procent av de tillfrÄgade studieförbundsavdelningarna svarat. Ett frÄgeomrÄde rörde rekryteringen av nya invandrardeltagare i verksamheten. 51 procent av de lokalförbund som svarat menade att man inte vidtog nÄgra sÀrskilda insatser för att rekrytera invandare medan 44 procent uppgav att man gjorde det. PÄ ungefÀr en tredjedel av studieförbundsavdelningarna uppgav man att procenten invandrare ökat i verksamheten de senaste tre Ären och i 21 procent av avdelningarna uppgav man att andelen invandrare minskat. Man kan hÀr se att andelen kvinnor ökat mer Àn andelen mÀn, andelen kortutbildade har ökat medan andelen högutbildade har minskat.

Om man analyserar varifrĂ„n invandrarna kommer kan man konstatera att andelen utomnordiska invandrare har ökat medan andelen nordiska har minskat. Detta kan möjligtvis vara en följd av hur invandringen till Sverige sett ut. Det kanske Ă€r sĂ„ att en del av de ”nya” invandrargrupperna nu börjat delta. Om andelen invandrare i verksamheten minskat fanns det oftast naturliga förklaringar till det. Den mest frekventa orsaken till minskat antal inom studieförbunden var att andelen invandare i det geografiska omrĂ„det hade minskat. Andra vanligt förekommande orsaker var att gruppen ansĂ„gs svĂ„rare att nĂ„ Ă€n tidigare samt att studiecirkelavgiften höjts.

I denna enkÀtundersökning ges inga utförligare förklaringar till olika företeelser. Det framgÄr exempelvis inte varför gruppen upplevs som mer svÄrnÄdd och om det gÀller samtliga invandrargrupper. De rekryteringsformer man i studieförbunden uppger att man frÀmst anvÀnt sig av de senaste tre Ären Àr verksamhet i projektform, studier pÄ dagtid, sÀrskilda kvinnogrupper samt samverkan med invandrarföreningar. Detta kan snarare ses som olika former av verksamhet och sÀger egentligen ingenting om hur man rekryterar nya deltagare.

65 procent av studieförbunden anger att endast högst fem procent av verksamheten bestÄr av studiecirklar riktade enbart till invandrardeltagare. Denna uppgift finner vi mÀrklig dÄ den inte stÀmmer med den bild vi fÄtt av hur studieförbunden arbetar med

95 SCB: Folkbildningens verksamhet för invandrare och funktionshindrade. Resultat av en enkÀt till folkbildningens basorganisationer maj 1998.

49

Utsatt folkbildning SOU 2003:108

icke-svensk födda personer. Endast fyra procent uppger att 26 procent eller mer av verksamheten bestÄr av cirklar riktade enbart mot invandrargruppen. Man kan möjligtvis tolka dessa siffror sÄ att det skiljer sig mycket mellan olika studieförbund och att det kanske frÀmst Àr studieförbund med stor verksamhet och med avtal med mÄnga invandrarföreningar som har mer segregerad verksamhet.

En del av studieförbundsavdelningarna menar att de under de senaste tre Ären gjort en del insatser för att förbÀttra kontakten mellan svenskar och invandrare. Den mest frekventa insatsen Àr projekt (43 %), sedan kommer att skapa mötesplatser (39 %) och att ha förelÀsningar (37 %). Inte heller hÀr sÀger siffrorna nÄgot om hur denna verksamhet praktiskt har fungerat. En frÄga man kan stÀlla sig Àr exempelvis vad man menar nÀr man sÀger att man skapat en mötesplats. Kan det vara att man startat en ny studiecirkel eller handlar det snarare om att man fysiskt har en lokal dit mÀnniskor kan gÄ och mötas.

Enligt studieförbundens uppskattning Àr huvudanledningen till att invandrare deltar i studiecirkelverksamhet att de vill bli integrerade i det svenska samhÀllet. HÀr definieras inte vad man menar med begreppet integration. En annan sak som ocksÄ kom fram i enkÀten var att det Àr betydligt vanligare att studieförbunden anordnar kulturverksamhet med invandrare som aktörer Àn att man anordnar kulturverksamhet i samverkan med invandrarföreningar.

3.1.5SUFO 96

Utredningen för statlig utvÀrdering av folkbildningen, SUFO 96, som tillsattes 1994, kom 1996 med sitt slutbetÀnkande.96 SUFO 96 uppdrog Ät ett antal forskare att utföra studier av olika delar av folkbildningen. Dessa forskningsprojekt resulterade i ett antal rapporter som publicerades i delbetÀnkanden. I SUFO 96 fokuserades inte invandrardeltagare specifikt. Deras situation berördes dock i en del av de forskningsprojekt som var knutna till utvÀrderingen. Bland annat konstaterades att andelen invandrade deltagare i studiecirklar minskat frÄn 1986 till 1993.97 Det spekuleras i varför det blivit sÄ och en tÀnkbar förklaring Àr att det var andra grupper

96SOU 1996:159.

97Rubensson, 1996.

50

SOU 2003:108 Utsatt folkbildning

som invandrade under denna period.98 Det skulle i sÄ fall handla om grupper med andra traditioner och dÀr benÀgenheten att delta i studiecirkelverksamhet ej Àr sÄ stor.99

I ett av forskningsprojekten konstateras att det inte Àr alla studieförbund som bedriver invandrarverksamhet.100 NÀr det sker, sker det oftast som nÄgot utanför den ordinarie verksamheten och som finansieras via externa medel. Oftast Àr finansiÀrerna exempelvis LÀnsarbetsnÀmnden eller kommunen och mestadels har man vÀnt sig till arbetslösa invandrare. I studien uppges att det övergripande syftet med, vad man dÄ, 1996, kallade invandrarverksamheten, var dels att motverka frÀmlingsfientlighet


 dels underlĂ€tta invandrarnas integration genom skapande av ’mötesplatser’ dĂ€r svenskar och invandrare kan trĂ€ffas, umgĂ„s och lĂ€ra kĂ€nna varandra. 101

Detta citat visar att man ser pÄ integrationen som nÄgot för invandrarna. Det handlar hÀr inte om en ömsesidig process utan invandraren skall integreras i det svenska samhÀllet. Citat belyser ocksÄ ett synsÀtt pÄ integration som nÄgot som har med sociala relationer att göra. Det strukturella perspektivet saknas. I exempelvis integrationspropositionen uttrycker man sig annorlunda. DÀr Àr integration en ömsesidig process. I ovan nÀmnda forskningsprojekt framgÄr ocksÄ att de intervjuade invandrardeltagarna föredrog att delta i verksamhet med bÄde svenskfödda och invandrade deltagare. Man ville ocksÄ helst att det skulle vara de svenska föreningarna som fungerade som mötesplatser. I denna rapport tas ocksÄ upp frÄgor kring makt och möjligheter att styra över verksamheten nÀr det gÀller aktiviteter som drivs gemensamt av studieförbund och invandrarföreningar. Studieförbundens situation och maktlöshet beskrivs pÄ följande sÀtt:


 att studieförbunden har rollen av samordnare av verksamhet utan nĂ„got inflytande pĂ„ vare sig innehĂ„llet eller arbetssĂ€ttet i dessa studiecirklar. 102

Detta pÄpekande Àr viktigt och liknande tendenser ser vi ocksÄ i vÄr studie. Samtidigt som det ocksÄ kan vara precis tvÀrtom dvs. att det

98Dessa uppgifter stÀmmer inte helt med vad studieförbunden sjÀlva uppgivit i SCB:s enkÀt. Se avsnitt 3.1.4.

99Rubensson, 1996, Gougoulakis, 1996.

100Gougoulakis, 1996.

101Gougoulakis, 1996, s. 101.

102Gougoulakis, 1996, s. 186.

51

Utsatt folkbildning SOU 2003:108

Àr invandrarföreningen som upplevde att de saknade makt och inflytande. Vi Äterkommer till detta.

I ett av de andra forskningsprojekten tar man upp olika vÀrden som cirkeldeltagarna lÀgger i deltagandet och dessa kallar man för cirkelvÀrden.103 Dessa Àr:

intresse att vÀxa som mÀnniska
lÀrande medborgarvÀrden
gemenskap studieformen

Med begreppet gemenskap menar man bl.a. möjligheten att i studiecirklarna fÄ trÀffa sina landsmÀn. Det handlar dÄ om en gemenskap mellan mÀnniskor med samma bakgrund. Det Àr det vi i vÄr studie har kallat segregerade cirklar. Detta uppfattar man som ett sÀtt att kunna bevara sin kultur. I denna studie fanns ocksÄ exempel pÄ att gemenskap kunde uppfattas som nÄgot som förekom över kulturgrÀnserna. Det handlar dÄ om det vi kallat integrerade cirklar. NÄgra av de intervjuade i en sÄdan blandad studiecirkel menade att det var viktigt att svenskar och invandrare kunde mötas som jÀmlikar. Detta Àr nÄgot som vi i vÄr studie funnit Àr centralt och vi Äterkommer till det. SÀttet att organisera cirkeln kunde ocksÄ leda till att invandrarna kunde lÀra sig svenska. Det fanns dock problem med de blandade grupperna. I detta fall rörde det sig om en cirkel i engelska. Ett av problemen var att det var svÄrt att förstÄ varandra och det hela ledde inte till nÄgon gemenskap utanför cirkeln.

Vidare konstateras i detta forskningsprojekt att studiecirklar som organiseras av invandrarföreningar och som har enbart invandrare som deltagare har som primÀrt syfte att stÀrka olika gruppers etniska identitet. Det kan ibland vara strategiskt att markera sin kulturella identitet och dÄ speciellt i situationer som man finner hotfulla.


under hotfulla betingelser kan gruppen behöva markera sin kulturella tillhörighet pĂ„ ett mer materiellt tydligt sĂ€tt, t.ex. genom yttre symboler, prylar och klĂ€der.104

I rapporten framgÄr ocksÄ att invandrarföreningarnas verksamhet kan tolkas som disciplinerande och i och med detta önskvÀrda sett ur ett samhÀllsperspektiv. Den stora blandningen av mÀnniskor i

103Andersson, Laginder, Larsson & Sundgren, 1996.

104SOU 1996:47, s. 171.

52

SOU 2003:108 Utsatt folkbildning

utsatta bostadsomrÄden kan ses som ett hot mot stabiliteten i omrÄdet. UnderförstÄtt förutsÀtter stabilitet homogenitet. Om dÄ olika grupper bildar egna föreningar sÄ förvÀntas sjÀlvdisciplinering sÄ smÄningom bli en följd av detta. Studiecirklarna har formen av kontrollerad mötesplats och det Àr bidragsgivaren som har kontrollen.

Föreningsverksamheten blir ett kontrollinstrument i samhÀllets tjÀnst. Ur disciplineringssynpunkt Àr det viktigt att folk kÀnner sig nyttiga. De studiecirklar som bedrivs ute i olika bostadsomrÄden kan anses pÄ ett naturligt sÀtt ingÄ i det lokala livet. SamhÀllets kontroll beskrivet pÄ ovanstÄende sÀtt motsÀgs av tidigare rapporterade forskningsprojekt som menade att studieförbunden förlorat sitt inflytande och möjlighet till insyn i invandrarföreningarnas studieförbundsunderstödda verksamhet.105

Man tar i studien upp begreppet kritisk integration och med det menar man att nÄgon Àlskar sitt nya land utan att mista kÀrleken till det gamla. Denna definition av integration bortser helt frÄn strukturella faktorer. Den har snarare emotionella implikationer. Vidare konstaterar man att för invandrarna kan cirklarna fylla bÄde en anpassningsfunktion och en överbryggande funktion. Cirklarna fyller olika funktion beroende pÄ hur man kommit hit (som flykting eller som invandrare) och om man vill stanna hÀr eller ej. Ibland fyller de ocksÄ en sÀrartsfunktion och det Àr i de situationer dÄ det föreligger ett uteblivit uppbrott, dvs. dÀr man velat men inte kunnat ÄtervÀnda till sitt hemland. Man har istÀllet bildat en koloni i Sverige.

Vi menar att det finns mÄnga olika faktorer som pÄverkar vilken funktion studiecirkeln har för en och om den kan frÀmja ett mer delaktigt och jÀmlikt liv. Hur man kommit hit och om man kan ÄtervÀnda till sitt hemland eller ej kan vara nÄgra faktorer av betydelse. Vi menar dock att detta enbart handlar om företeelser knuta till den enskilde individen. Det svenska samhÀllet och dess strukturer spelar ocksÄ stor roll för om och varför man deltar i olika verksamheter som exempelvis studiecirklar.

I SUFO 96 slutbetÀnkande finns vissa synpunkter vad gÀller invandrare och deras deltagande i studiecirklar.106 Vad man bl.a. framför Àr att studieförbunden borde öka sina anstrÀngningar att fÄ med fler invandrare i sin verksamhet. Vad som ytterligare betonas, och som Àr intressant för denna studie, Àr att studieförbunden pÄ

105Gougoulakis, 1996.

106SOU 1996:159.

53

Utsatt folkbildning SOU 2003:108

ett tydligare sÀtt borde markera sin ideologiska profil. Dessutom bör man klargöra den för deltagarna. Detta Àr nÄgot som man tycks ha misslyckats med enligt resultaten av vÄr studie. Vi Äterkommer till detta.

3.2De fem studieförbunden

Vi har gjort intervjustudier pÄ fem olika studieförbund: Sensus, ABF, SV, NBV samt StudiefrÀmjandet. Vi har intervjuat studiecirkeldeltagare, studiecirkelledare och lokalt ansvariga för studieförbunden. Vi har dessutom studerat olika lokala mÄldokument, ÄrsberÀttelser etc. Samtliga lokalavdelningar Àr lokaliserade till stora eller medelstora stÀder i Sverige.

3.2.1Sensus Studieförbund

Under 2002 bytte Sveriges Kyrkliga Studieförbund namn till Sensus Studieförbund. Senare samma Är gick KFUK-KFUM:s studieförbund samman med Sensus. Sammanslutningen initierades och beslutades pÄ centralt hÄll. Det nya studieförbundet har inte Ànnu, Ätminstone pÄ lokal nivÄ, funnit formerna för hur man ska arbeta. Det Àr oundvikligt att nÀr man intervjuas, dÄ ocksÄ utgÄr frÄn den tidigare erfarenhet man har.

MĂ„l

Sensus sÄvÀl som de andra studieförbunden har mÄl dels pÄ ett riksplan, dels pÄ ett lokalt plan. Dessa mÄl beskrivs i olika mÄldokument. Sensus mÄl pÄ lokalplanet Àr enligt verksamhetsplanen för avdelningen

‱att inom det fria och frivilliga folkbildningsarbetets ram organisera studie- och kulturverksamhet med sĂ€rskild inriktning pĂ„ Ă€mnen som berör Svenska Kyrkan, Katolska Kyrkan i Sverige och medlemsorganisationerna

‱att verksamheten skapas i en organisation som har kristen vĂ€rdegrund. Den skall stimulera till sjĂ€lvstĂ€ndigt stĂ€llningstagande och skall prĂ€glas av öppen diskussion om erfarenheter

54

SOU 2003:108 Utsatt folkbildning

Äsikter och vÀrderingar, med full respekt för olika uppfattningar.

I de övergripande strategierna för de kommande Ären anges att Sensus skall frÀmja verksamheten bland de s.k. prioriterade mÄlgrupperna. Man skall satsa pÄ mÄngfald och att hjÀlpa till att sprida kunskap om kristendom, judendom och islam. Man sÀger vidare att man vill arbeta med opinionsbildning kring integrations- och flyktingfrÄgor.107 MÀnniskor med olika religiös, kulturell och etnisk bakgrund skall kunna mötas, lÀra kÀnna varandra och öka sin kunskap om varandra. Man hoppas pÄ att genom en ökad marknadsföring kunna utöka samarbetet med olika invandrargrupper. Detta Àr sÄledes en mÄlsÀttning som vÀl stÀmmer överens med rÄdande statliga policydokument.108 Man talar om mötet som medel för att uppnÄ ökad förstÄelse mÀnniskor emellan. Folkbildningen kan i detta fall tjÀna som mötesplats.

Medlemsorganisationer

Sensus har pÄ riksnivÄ ett trettiotal medlemsorganisationer bland andra Svenska kyrkan och en rad organisationer knutna till denna samt KFUK-KFUM och Stockholms katolska stift. Andra medlemsorganisationer Àr Svenska scoutförbundet, LottakÄren, Civilförsvaret och olika krisorganisationer som Plötslig spÀdbarnsdöd och Vi som förlorat barn. Lokalavdelningen samarbetar med samma organisationer i den mÄn dessa har verksamhet dÀr. Det finns dessutom organisationer som Àr medlemmar enbart pÄ ett lokalt plan. Exempel pÄ detta Àr olika teaterföreningar.

Kraven för att bli en medlemsorganisation Àr relativt enkla. Organisationer som inte har stadgar som gÄr emot Sensus stadgar kan bli medlemmar. Motivet till att vara en medlemsorganisation Àr att man dÄ fÄr inflytande över verksamheten. Man betalar en liten avgift varje Är och fÄr samtidigt rÀtt att göra sin röst hörd, att skriva motioner till stÀmman etc. Det kan ocksÄ vara fördelaktigt att vara medlem i kristider dÄ Sensus, vid behov av att dra ner sin verksamhet, i första hand ser till att behÄlla den verksamhet som riktar sig till medlemsorganisationernas verksamhet. Sensus har inga invandrarföreningar bland sina medlemsorganisationer. Katolska

107SOU 1996:159.

108I resultatdelen anvÀnds begreppet integration pÄ det sÀtt de intervjuade anvÀnder det.

55

Utsatt folkbildning SOU 2003:108

kyrkan Àr dock medlemmar och den Àr i sig en mÄngkulturell rörelse, menar man, med mycket kontakter med invandrare i Sverige.

Sensus arbete med integration

Inom Sensus finns, enligt den intervjuade anstÀllde, en policy att förbundet ska arbeta med integrationsfrÄgor. Med integrationsarbete menar man frÀmst det arbete som görs för att bedriva verksamhet med bÄde svenskfödda och utlandsfödda. Att det inom Sensus centralt finns denna policy Àr nÄgot bekymmersamt för lokalavdelningen. Inom kommunen Àr det ett av de andra studieförbunden som har samarbetsavtal med de flesta invandrarföreningarna och det har gjort att Sensus verksamhet inom fÀltet inte Àr sÄ omfattande. Detta Àr ett problem som pÄtalas av flera studieförbund.

NĂ„got eller nĂ„gra studieförbund ”lĂ€gger beslag pĂ„â€ de befintliga invandrarföreningarna och de andra studieförbunden upplever att de fĂ„r problem att rekrytera mĂ„lgruppen invandrare. Man gĂ„r ogĂ€rna in och aktivt rekryterar frĂ„n andra förbunds medlemsorganisationer. Man kan frĂ„ga sig hur fritt valet blir för den enskilde invandraren i en sĂ„dan situation. Integrationsarbetet inom Sensus mĂ„ste dĂ€rför hitta andra former Ă€n genom medlemskap av invandrarföreningar. Man upplever inte heller att man har sĂ„ lĂ„ng erfarenhet av detta arbete. Man kĂ€nner sig som novis och har i perioder haft svĂ„rt att helt enkelt veta hur man ska bemĂ€stra problematiken.

Vad man gjort nu Àr att man gÄtt ut med en förfrÄgan till alla sina medlemsorganisationer, till andra samverkande organisationer samt till cirkelledare om de har nÄgra tankar kring hur man kan arbeta med integrationsarbete. Intressant att notera hÀr Àr att nÀr man talar om integrationsarbete, menar man ett arbete dÀr svenskfödda och invandrare kan samverka. Det handlar inte om, vilket Àr fallet i en del andra studieförbund, verksamhet enbart för invandrare. Genom att gÄ ut pÄ detta sÀtt har man fÄtt in en del idéer.

En idé var att försöka starta körer för mÄngfald. I de flesta körer deltar fÄ invandrare. Kunde man fÄ invandrare att delta i denna verksamhet skulle det kunna vara ett steg mot en ökad integration. Det gjordes en omfattande vÀrvningskampanj och man inbjöd mÀnniskor till en speciell kördag. Det kom cirka 30 invandrare till denna dag. Man menar dock pÄ Sensus att just körverksamheten

56

SOU 2003:108 Utsatt folkbildning

kanske inte Àr en verksamhet som Àr sÄ attraktiv för invandrardeltagarna. Man mÄste kanske hitta andra former som kan var lÀmpligare.

Musiken anses dock vara ett omrĂ„de dĂ€r man kan nĂ„ varandra och Sensus har tagit initiativ till en ”grĂ€nslös” musikfestival. DĂ€r deltog musikanter frĂ„n mĂ„nga delar av vĂ€rlden. Sensus hade trott att det skulle leda till att publiken ocksĂ„ skulle vara ”blandad”, men det visade sig att det mest kom svenskar. I efterföljden av detta spelade man in en CD med musik frĂ„n festivalen. Detta ordnades som ett projekt och har hjĂ€lpt flera av musikgrupperna framĂ„t. EfterĂ„t har flera cirklar startat. Ett problem med denna satsning Ă€r dock att den troligtvis inte lett till nĂ„gon ökad integrering, enligt den intervjuade pĂ„ lokalavdelningen. De studiecirklar som startat Ă€r inte integrerade i den bemĂ€rkelsen att det deltar bĂ„de svenskfödda och invandrade. Inom Sensus finns ytterligare nĂ„gra studiecirklar dĂ€r endast en landsgrupp deltar. Inom denna lokalförening inom Sensus ser man inte dessa cirklar som ett led i en integrationsprocess.

Det Àr vÀldigt, vÀldigt svÄrt att sÀga för att dom grupperna kan man nog inte sÀga som om man ser som ... dom jobbar ju sÄ speciellt mycket med sin egen kultur och dÄ Àr det vÀldigt svÄrt att fÄ dom integrerade va i en annan verksamhet.

Det blir helt enkelt enbart frÄga om ett stöd till en specifik invandrarförening. Detta stÀllningstagande frÄn Sensus skiljer sig frÄn hur man inom flera av de andra studieförbunden resonerar. DÀr finns en tanke om att en segregerad verksamhet Àr ett led i en integrationsprocess. Man menar att genom att stÀrka den etniska gruppen fÄr gruppen och den enskilde en plattform att stÄ pÄ. FrÄn denna kan man sedan med en större trygghet delta i det svenska samhÀllet. FrÄgan man kan stÀlla sig Àr om Sensus lokalansvarigas Äsikter beror pÄ att de saknar en gedigen erfarenhet eller om andra studieförbunds resonemang bottnar i en retorik med avsikt att legitimera en viss sorts verksamhet. En alternativ tolkning Àr att det helt enkelt finns olika sÀtt att se pÄ en i detta avseende segregerad verksamhet. HÀr anvÀnds integration i en vidare betydelse. Integrationen handlar mer om en delaktighet i svenska samhÀllet och inte enbart en kontakt mellan olika grupper.

Sensus har för nÀrvarande pÄ lokalnivÄn inte sÄ mÄnga satsningar med ett fokus pÄ integrering i bemÀrkelsen verksamhet med bÄde svenska och utlandsfödda deltagare. Det finns dock ett ungdoms-

57

Utsatt folkbildning SOU 2003:108

projekt som arbetar frÀmst med teater. Denna verksamhet finns i ett invandrartÀtt bostadsomrÄde. Man har ocksÄ en religionsdialogcirkel mellan kristna och muslimer. Dessutom finns en barngrupp som trÀffas regelbundet med deltagare med olika kulturell bakgrund. Tidigare har man haft mer verksamhet i invandrartÀta bostadsomrÄden. Det har varit verksamhet inriktad pÄ fritidsaktiviteter och handlat om teater och musik. Verksamheten har lagts ner pÄ grund av att man helt enkelt tyckte att det blev för arbetsamt.


 dĂ€r har vi haft vĂ€ldigt stor verksamhet med fritid dĂ€r uppe och mycket dans och musik men det blir sĂ„ hĂ„rt och jobbigt sĂ„ att allting las ner. Det var ingen som orka gĂ„ vidare och dĂ€r Ă€r Ă€nnu mera tragiskt nĂ€r det blir sĂ„ va för att var tar dom vĂ€gen dĂ„ som var sĂ„ jĂ€ttejobbiga sĂ„ att man inte kan bedriva fritidsgĂ„rden lĂ€ngre. Det undrar man ju.

Det tidigare SKS har av tradition haft sin största verksamhet inom Svenska kyrkan. PÄ lokalnivÄn inom det studieförbund vi nu besöker Àr det dock annorlunda. DÀr vÀnder sig cirka 30 procent av verksamheten till kyrkan och man har tre konsulenter som arbetar mot kyrkans församlingar. Sammanlagt finns det sju konsulenter pÄ denna lokalavdelning. Den övriga verksamhet som bedrivs riktar sig bl.a. mot scoutrörelsen och civilförsvaret. En konsulent arbetar uteslutande med frÄgor som rör funktionshinder. En konsulent arbetar med musik pÄ olika sÀtt och en arbetar med teater.

Den studerade studiecirkeln

Den studiecirkel som studerades pĂ„ Sensus var vad vi kallar en ”integrerad” cirkel med deltagare födda bĂ„de i och utanför Sverige. Det var dock ingen ”vanlig” cirkel som utannonserats i programkatalogen och som vem som helst kunde anmĂ€la sig till. Deltagarna var istĂ€llet speciellt utvalda. Att finna en ”vanlig” studiecirkel med bĂ„de svenskfödda och invandrade deltagare var inte lĂ€tt.

Studiecirkelns start

Studiecirkelns ledare Àr prÀst i svenska kyrkan och initiativet till cirkeln kom genom honom och hans kontakter med muslimer under det lokala arbetet som han bedrev i olika skolor i omrÄdet. Tanken vÀxte fram att starta nÄgon form av dialoggrupp. Kontakter togs dÀrför frÄn svenska kyrkans sida med den muslimska förening-

58

SOU 2003:108 Utsatt folkbildning

en. Behovet hade delvis uppstÄtt pÄ grund av nÄgra yttre hÀndelser. En sÄdan var att den muslimska föreningen ville bygga en moské i omrÄdet och det hade lett till stora och mÄnga protester. En av de blivande deltagarna i dialogcirkeln blev mycket upprörd av dessa protester och det blev en av drivkrafterna för hennes deltagande i cirkeln. Hon sÀger


 och sĂ„ var det en banklokal som var ledig och dĂ„ fanns det mĂ€nniskor hĂ€r i omrĂ„det som satte upp sĂ„dana hĂ€r protestlistor sĂ„ att det inte skulle bli en moskĂ© i banklokalen. Och bland annat blev jag pĂ„ringd pĂ„ dörren av en kvinna som ville att jag skulle skriva pĂ„ nĂ„n lista och dĂ„ blev jag sĂ„ fruktansvĂ€rt upprörd ... sĂ„ jag blev nĂ€stan galen. SĂ„ dĂ„ tĂ€nkte jag att göra nĂ„gonting och dĂ„ sĂ„, jag kontaktade XXXXX (prĂ€sten, förf. anm.).

Denna deltagare kÀnde att hon ville göra nÄgonting för att öka förstÄelsen mellan de som bekÀnde sig till den kristna tron och de som bekÀnde sig till den muslimska. HÀr fanns ett gemensamt intresse frÄn svenska kyrkan och den muslimska föreningen att arbeta för att muslimerna skulle kunna bygga sin moské. Studiecirkeln byggdes sedan upp via privata kontakter och kontakter mellan svenska kyrkan, katolska kyrkan och muslimska föreningen. Behovet av att pÄ nÄgot sÀtt starta en dialog hade sÄledes uppstÄtt pÄ grund av olika hÀndelser i lokalsamhÀllet.

Former och mÄl

Denna dialogcirkel Ă€r organiserad som en ”vanlig” studiecirkel med en studiecirkelledare och ett antal övriga deltagare. Gruppens trĂ€ffas nĂ„gra timmar en gĂ„ng i veckan. Mötesplatsen Ă€r den svenska kyrkan i omrĂ„det. Cirkeln saknar fasta ramar pĂ„ det sĂ€ttet att man exempelvis inte bestĂ€mt hur lĂ€nge cirkeln ska fortgĂ„. Man har inte heller nĂ„gra klara och gemensamma uppfattningar om vad som ska ”avhandlas” pĂ„ mötena. Ibland har man gĂ„ngen innan bestĂ€mt vad som ska diskuteras nĂ€stkommande gĂ„ng. Oftast blev det dock inte som planerat utan man diskuterade vad som föll gruppen in. En upplevelse Ă€r att det tagit lĂ„ng tid att diskutera formerna och att man lagt, vad man tycker i efterhand, onödig kraft pĂ„ detta.

Detta Àr en cirkel som har till mÄl att öka förstÄelsen mellan personer som omfattar den kristna respektive den muslimska tron. Man vill ocksÄ öka respekten för varandra och varandras tÀnkande. Detta Àr aspekter av studiecirkeln som de flesta Àr överens om. Alla

59

Utsatt folkbildning SOU 2003:108

Àr dock inte medvetna om att det skulle finnas nÄgra speciella mÄl med studiecirkeln utan hÀvdar att detta ska diskuteras senare. Studiecirkelledaren vÀljer att se cirkeln som en form av fredsarbete. Det poÀngteras ocksÄ av flera att det inte Àr frÄga om en aktivitetsgrupp utan en grupp som Àr uppbyggd kring företeelser som dialog, förstÄelse och respekt. Meningarna har dock gÄtt isÀr vad gÀller gruppens syfte. Följande citat illustrerar detta:

Och dÄ hade vi en man, en muslimsk man som dÄ var frÄn början och det tog mycket tid för han ville nÄgonting helt annat Àn vi andra och dÄ det blev vÀldigt mycket diskussioner om detta för han tycker dÄ att man skulle gÄ ut mer och att vi skulle bjuda in folk och ja ... ha ett öppnare sÀtt. Och sen har det varit ocksÄ de hÀr diskussionerna om att vi ska gÄ ut eller om vi först ska lÀra kÀnna varandra, vilka Àmnen ska vi prata om och sÄ dÀr va.

Oenigheten i gruppen löstes genom att mannen med avvikande Ă„sikt slutade att delta i cirkeln. Det viktigaste för de flesta i denna cirkel har varit att mötas och genom detta â€Ă¶ppna upp” för en dialog. Det har inte varit sĂ„ intressant att sĂ€tta upp ett klart mĂ„l. Detta att nĂ„ fram till en dialog har varit ett mĂ„l i sig.

InnehÄll

InnehÄllet i denna studiecirkel skulle med ett ord kunna beskrivas som religionsdialog och har ocksÄ gjort det av bl.a. studiecirkelledaren. De olika deltagarna beskriver vad detta innebÀr pÄ lite skiftande sÀtt men det finns ocksÄ mÄnga likheter i uppfattningen om cirkelns innehÄll. Som namnet indikerar handlar det om en dialog kring religionen. I studiecirkeln finns den kristna och den muslimska tron representerade. Att det blivit en koncentration pÄ dessa religioner Àr en avspegling av hur det ser ut i nÀromrÄdet dÀr studiecirkeln bedrivs. Mycket tid har gÄtt till att diskutera vad man ska anvÀnda gruppen till. En anledning till detta kan vara att det tog en viss tid innan gruppen av deltagare stabiliserades. Nu Àr man dock sedan en tid tillbaka en stabil grupp.

Den mesta tiden i cirkeln har gÄtt till att diskutera de olika religionerna och vad de innebÀr. En manlig deltagare beskriver det pÄ följande sÀtt:

I studiecirkeln har vi diskuterat helgerna och deras betydelse och ocksÄ de krav som stÀlls pÄ medlemmarna och hur man vÀrderar olika saker.

60

SOU 2003:108 Utsatt folkbildning

Man har diskuterat exempelvis hur man firar sina olika högtider och hur man ber. Efter att en cirkeldeltagare varit pÄ en pilgrimsfÀrd blev detta ett naturligt samtalsÀmne efter hans hemkomst. En del tid har ocksÄ gÄtt Ät till att lÀra kÀnna varandra i gruppen. En kvinna beskriver det pÄ följande sÀtt:

SÄ som jag kan beskriva det just nu hÄller vi pÄ att lÀra kÀnna varandra mest. Och vi tar upp ett Àmne eller sÄ och diskuterar och sÄ ... mycket om ramadan och vÀlfÀrden. Och sen Àr det pÄsk, alla högtider som kommer emellan. Vi pratar om det ocksÄ, att man berÀttar lite mer vad det innebÀr och vad det Àr och sÄ ... ja, att man berÀttar riktigt liksom sÄ att man ... Man hör ju mycket ÀndÄ överallt, men att dom hör vÄran syn, vad det innebÀr för en. För religionen kan ju innebÀra mÄnga saker för en person ...

En av de svenska deltagarna menar att diskussionerna varit öppna och fria och att alla varit mycket villiga att tala. Man tycks inte i gruppen, i nÄgon större utstrÀckning, ha diskuterat aktuella teman som debatteras inom massmedia som exempelvis hÀndelserna i New York den 11 september 2001 eller det s.k. Fadimemordet. En av de muslimska deltagarna svarar pÄ frÄgan om dessa typer av frÄgor varit uppe till diskussion pÄ detta sÀtt:

Nej, faktisk ... jo, en gÄng tror jag vi pratade om det. Det dÀr med att hÀda och sÄ dÀr och visst hade dom frÄgor och vad man hade för utgÄngspunkt i dom hÀr frÄgorna. Det hade vi, fast inte ... bara en gÄng och inte hela, under september, tvÄ timmar eller nÄgonting sÄ dÀr för att jag tror att halva tiden pratade vi om det faktiskt. Och sen en annan gÄng den frÄgan, inte riktigt Fadime kanske, men ÀndÄ kanske.

Studiecirkelledaren beskriver det pÄ följande sÀtt:

Och dÄ sÄ mÄste man se hur Àr det i vÀrlden och var finns dom största riskerna och största konflikterna, dom största missuppfattningarna och alltsÄ vi mÄste motverka splittring i vÄr omvÀrld och sÄ. OrÀttvisor mÄste vi förhindra och det Àr ju ... och dÄ mÄste vi verkligen hitta varandra och överbrygga dom missuppfattningar som Àr och kan finnas, som vi sÀtter eld pÄ, blossar upp. Som nu hÀr i höstas, hÀr var det jÀttejobbigt för den hÀr gruppen, tyckte jag, efter New YorkhÀndelsen dÄ. För dÄ blir det igen sÄ och dÄ hade vi lÀrt kÀnna varandra och tyckt att det kÀndes bra och sÄ alltsÄ nÀr dom kom dit sÄ var det precis som dom trodde att vi tyckte att alla muslimer var terrorister och dÄ kom dom liksom med en slags försvarande instÀllning och vi tyckte snarare mÄnga av oss i dom hÀr grupperna att det var orÀttvist sÄ som det framstÀlldes i media och sÄ att det var en orÀttvis bild av islam. Det blev helt felaktigt. Men det visste inte dom riktigt och kunde inte för dom hade upplevt att det var jÀttejobbigt att gÄ med

61

Utsatt folkbildning SOU 2003:108

slöja pÄ stan och ja, och mÄdde dÄligt över detta. Och sÄ visste dom inte var dom hade oss riktigt sÄ.

En del tid har sĂ„ledes gĂ„tt till att tala om fördomar som man uppfattar att andra har. Detta har varit nödvĂ€ndigt för att man skulle kunna bygga upp förtroende i gruppen. Man tycks inte riktigt ha haft ”styrkan” att i nĂ„gon högre utstrĂ€ckning diskutera konfliktladdade hĂ€ndelser. StrĂ€van har snarare varit att verka mot en konsensussituation. Man har velat enas i det gemensamma och diskuterat de skillnader som inte kĂ€nts brĂ€nnbara eller farliga. Man har valt att pĂ„ det sĂ€ttet ha kontroll över processen i gruppen.

En idĂ© som funnits var att man skulle besöka en liknande verksamhet i Storbritannien. DĂ€r har man under Ă„tminstone en tioĂ„rsperiod sysslat med religionsdialoger och försöker ocksĂ„ praktiskt att ”leva som man lĂ€r” i olika mĂ„ngkulturella bostadsomrĂ„den. IdĂ©n med resan till Storbritannien har dock stupat pĂ„ att samtliga deltagare i studiecirkeln har arbete och en studieresa skulle krĂ€va att man tog ledigt, vilket innebĂ€r ekonomiska Ă„taganden för deltagarna. Man har dock fortfarande vissa förhoppningar om att resan kan bli av framöver.

Deltagarna

Deltagarna i denna cirkel Ă€r jĂ€mt fördelade vad gĂ€ller religiös tillhörighet. Fyra personer Ă€r kristna och fyra Ă€r muslimer. Av deltagarna Ă€r tre mĂ€n och fem kvinnor. ÅldersmĂ€ssigt Ă€r de mellan 30 och 80 Ă„r. Vid rekryteringen av deltagare till gruppen har det frĂ„n svenska kyrkans hĂ„ll varit viktigt att de bodde i omrĂ„det. Man ville fĂ„ tillstĂ„nd en lokal grupp som kunde verka i och för nĂ€romrĂ„det. Detta visade sig vara ett problem i förhĂ„llande till de andra aktörerna dĂ„ vare sig den katolska kyrkan och den muslimska föreningens församlingsindelning ser ut pĂ„ detta sĂ€tt. FrĂ„n svenska kyrkans sida ville man ocksĂ„ att deltagarna skulle vara lekmĂ€n och inte anstĂ€llda inom kyrkan. I gruppen deltog dock en imam frĂ„n den muslimska församlingen. Det ansĂ„gs ocksĂ„ viktigt att deltagarna var vĂ€l förankrade i sin tro.

De som nu deltar i studiecirkeln Àr utÄtriktade personer. Det handlar ocksÄ om personer som Àr vÀl förankrade i samhÀllet pÄ olika sÀtt. Det finns exempelvis inga arbetslösa i gruppen. Man kan ocksÄ sÀga att det finns en överrepresentation av akademiker. Det

62

SOU 2003:108 Utsatt folkbildning

handlar exempelvis om utbildade socionomer, psykologer, förskollÀrare och lÀrare. Det Àr personer som Àven i andra sammanhang Àr aktiva och verkar utifrÄn en tanke om det mÄngkulturella samhÀllet och dess behov av möten mellan mÀnniskor. Flera av de ickesvenskfödda deltagarna beskriver sig sjÀlva som integrerade ur flera olika aspekter.

Deltagarnas motiv

Motiven för att delta i cirkeln har delvis varit olika men har som gemensam kĂ€rna den ökande förstĂ„elsen mellan olika religioner. För nĂ„gra har det dock varit viktigare att fĂ„ andra att förstĂ„ Ă€n att sjĂ€lv fĂ„ en ökad förstĂ„else. Vad som framförts av flera Ă€r att man vill fĂ„ information och möjlighet att höra Ă„sikter direkt frĂ„n ”kĂ€llan”. Man menar att det finns sĂ„ mĂ„nga fördomar bĂ„de hos muslimer och kristna. Man hoppas pĂ„ att genom att trĂ€ffa troende initierade kristna respektive muslimer sĂ„ kan man fĂ„ en ”riktigare” bild av de olika trossystemen. En kvinna sĂ€ger:


 och det fick jag aldrig svar riktigt pĂ„ och ofta dom sĂ€ger (svenskarna, förf. anm.) ja, vi vet ingenting om religioner, sĂ€ger dom flesta liksom och jag tĂ€nkte det skulle vara intressant och trĂ€ffa nĂ„n kristen alltsĂ„, nĂ„n riktigt svensk som tror pĂ„ Gud.

Denna muslimska kvinna hade inte hittat de svar hon sökte bland de svenskar hon trÀffar i vardagen. För henne blev ett deltagande i studiecirkeln en möjlighet att trÀffa svenskar med samma intresse för sin religion som hon sjÀlv besitter. Flera tycker att det Àr viktigt att göra nÄgot för sin kommun eller för sin kommundel och att man dÄ gör det tillsammans med andra som ocksÄ finns i nÀromrÄdet. Man vill erhÄlla en ökad kunskap om hur man ska kunna stötta varandra.

Flera menar att man som religiösa personer har ett gemensamt mĂ„l i sin religion. Religionen Ă€r nĂ„got som kan förena mĂ€nniskor över nationsgrĂ€nser. Man har med automatik nĂ„got gemensamt nĂ€r man Ă€r starkt troende. Denna gemenskap saknas i andra möten. Religionen blir grundförutsĂ€ttningen vilken man utgĂ„r frĂ„n. Sedan styrs de flesta av en nyfikenhet inför den ”andra” religionen. HĂ€r blir skillnaden mellan vi och dom nĂ„got positivt. Skillnaden ger mening.109

109 Hall, 1997.

63

Utsatt folkbildning SOU 2003:108

Samarbete med Sensus

Denna studiecirkel drivs sÄledes i Sensus regi. För svenska kyrkans representant, dvs. studiecirkelledaren, var det ganska naturligt att vÀlja just Sensus eftersom det Àr ett kristet studieförbund. Dessutom fanns det ett upparbetat samarbete sedan tidigare. Det har ocksÄ funnits en önskan frÄn Sensus sida att vara delaktig i denna studiecirkel, enligt svenska kyrkan. Den stora fördelen att ha ett studieförbund bakom en sÄdan hÀr cirkelverksamhet Àr att man dÀrifrÄn kan söka pengar till olika verksamheter, exempelvis studieresor. Studiecirkelledaren sÀger:


 tyckte vi att det kan ju vara bra om vi ska ansöka om pengar och sĂ„ till olika saker.

I detta sammanhang har dock samarbetet inte inneburit nÄgot konkret. Studiecirkelledaren uppfattar dock detta samarbete som positivt. Det kÀnns bra att finnas med i ett större sammanhang. Det blir genom samarbetet ocksÄ klarlagt att det handlar om folkbildning, menar studiecirkelledaren. Han kÀnner en trygghet i att arbeta inom det etablerade systemet. Rent kÀnslomÀssigt har det betydelse för honom att verka inom den svenska folkbildningstraditionen. Genom detta gÄr verksamheten att kategorisera och placera in i ett större mönster.

De övriga deltagarna i studiecirkeln var dock ovetande om att den drevs i Sensus regi. De flesta menar att de inte heller bryr sig om det. Det saknar relevans för dem. En deltagare sÀger:

Nej, men jag har inte brytt mig heller. Det har inte varit viktigt vem

det Àr som ... och det kostar ju inget ...

Studiecirkelledaren Àr medveten om detta. Han sÀger:

Men det var liksom mer mitt initiativ mÄste jag sÀga, Àn resten av gruppens, och jag vet inte ens om dom vet att vi Àr med i Sensus kÀnns det som och jag tror inte ens att dom vet vad Sensus Àr.

HÀr finns en klar mÄlinriktning frÄn studiecirkelledaren. För honom Àr det inte bara viktigt och har betydelse att det Àr ett studieförbund man samarbetar med utan det Àr ocksÄ viktigt att det Àr just Sensus. Det Àr ett religiöst ideologiskt val. För deltagarna var detta betydelselöst. Sensus hade inte heller som förbund eller genom studiecirkelledaren försökt föra ut sitt specifika budskap, sin ideologi.

64

SOU 2003:108 Utsatt folkbildning

Ringar pÄ vattnet

Det finns mĂ„nga upplevelser kring vad som hĂ€nt i studiecirkeln och vilka effekter ett deltagande haft för de personer som deltagit. Ibland Ă€r det enkelt att se vad som hĂ€nder eller har hĂ€nt, men ibland Ă€r det svĂ„rare. Det kan ibland vara sĂ„ att det Ă€r först lĂ„ngt senare som man kan förstĂ„ och tolka processen. Cirkelledaren har kanske ett mer ”professionellt” intresse av vad som hĂ€nder i cirkeln. Han har ocksĂ„ haft ett mer uttalat mĂ„l med verksamheten Ă€ven om detta inte alla gĂ„nger artikulerats sĂ„ tydligt. SĂ„ hĂ€r funderar han nu nĂ€r cirkeln varit i gĂ„ng en tid:

Jag tycker det Àr spÀnnande och se hur svÄrt det Àr liksom att veta vad det ska bli av det och det Àr vÀldigt svÄrt att styra upp det och det kÀnns som det Àr bara sÄ hÀr. Vi Àr Bambi pÄ hal is som slÀpps ut och jaha, nu ska vi ha lite religionshistoria hÀr och lÀra kÀnna mÀnniskor och vi vet inte riktigt vart vi Àr pÄ vÀg och vad vi gör eller nÄgonting. SÄ kÀnns det men nu jag dÄ har kommit hit att jag tycker faktiskt att det Àr ok att det Àr sÄ. Och nÀr det hÀnder saker, nÀr folk blir arga pÄ varandra i gruppen, nÀr dom missförstÄr och dÄ har jag tÀnkt sÄ hÀr att jag mÄste spela in det nÄnstans och sÄ fÄr jag liksom tolka det senare vad som hÀnde.

Studiecirkelledaren vill ta tillvara den erfarenhet han gör i denna cirkel. Han vill försöka att sÄ smÄningom dokumentera och analysera den process som pÄgÄr. Detta med syfte att lÀra inför kommande liknande arbete.

De olika deltagarna har gÄtt in i cirkeln med olika förvÀntningar. Ibland har de olika förvÀntningarna stÄtt i strid med varandra och det har dÄ kunnat leda till konflikter. NÄgon har exempelvis trott att ett deltagande i cirkeln skulle kunna leda till att nÄgon ordnar arbete till en eller hjÀlper till med andra ting. Detta Àr krav som exempelvis studiecirkelledaren har haft mycket svÄrt att acceptera eller uppfylla.

Ibland har det förekommit missförstÄnd som ocksÄ varit frustrerande för deltagarna och som inneburit att samtalen flutit trögt. Det Àr framförallt studiecirkelledaren som upplevt dessa problem och dÄ utifrÄn det ansvar han kÀnner att han har för att cirkeln ska bli lyckad. Ett ytterligare exempel pÄ olika förvÀntningar Àr om man sett pÄ gruppen som en aktivitetsgrupp eller som en dialoggrupp. Dessa problem var störst i början. Gruppen har gemensamt kommit fram till att man inte, Ätminstone i ett inledningsskede, skall verka sÄ mycket utÄt.

65

Utsatt folkbildning SOU 2003:108

De flesta av de intervjuade deltagarna Àr dock överens om att deltagandet i studiecirkeln lÀrt dem mycket som tidigare var obekant för dem. En viktig stÄndpunkt i sammanhanget Àr att man har fÄtt en ökad förstÄelse och respekt för varandra och varandras religion och Äsikter. Att pÄ detta sÀtt sitta tillsammans och ha möjligheten att stÀlla frÄgor och fÄ svar frÄn mÀnniskor som har ett stort intresse och ett stort kunnande kÀnns som en stor förmÄn. Det handlar om att det blir en diskussion pÄ en annan nivÄ Àn vad man Àr van vid i sitt vardagsliv. Det handlar om, som nÄgon sÀger, folkbildning.

Det Àr bildande. LÀr mig saker som jag inte hade en aning om förr. Jag trodde jag visste en del om islam, men det Àr sÄ att nÀr man möter mÀnniskor som lever det som man har kunskap om sÄ blir det ... det blir en upplevd kunskap pÄ nÄgot sÀtt. Det blir inte bara faktabiten.

HÀr talas om upplevd kunskap. En annan deltagare menar att han nu lÀrt sig om kristendomen pÄ djupet. Han kunde en del tidigare men den kunskapen kÀndes ytligare. Han har dessutom genom dialogerna i studiecirkeln lÀrt sig mer om sin egen religion. Detta Àr nÄgot som ocksÄ betytt mycket för denna deltagare och som fÄtt en hel del personliga konsekvenser. Genom att konfronteras med mÀnniskor med avvikande tankar och vÀrdesystem ser man sina egna tankar, vÀrderingar och sin tro i ett nytt ljus. Detta öppnar för en större förstÄelse bÄde inför andra och inför en sjÀlv.110

Genom studiecirkeln har de flesta kommit till insikt om att skillnaderna inte Àr sÄ stora mellan kristendom och islam. Det Àr vanligare att man betonar likheterna Àn skillnaderna. Det finns en gemensam grundsyn som Àr viktig att framföra. Religionen ses som nÄgot som kan förena och inte tvÀrtom. En kristen deltagare sÀger:

Vi stÄr varandra nÀrmare Àn jag trott. Gamla testamentet och koranen Àr ju vÀldigt lika. Jag har ju hört talas om det tidigare men inte fÄtt klart för mig riktigt. Det Àr mycket mer som förenar oss Àn skiljer oss. De som kommer hit har ju inte bara med sig religionen. De har ju med sig traditioner och sedvÀnjor och patriarkatet. Den Àldsta mannen Àr ledaren och gör man nÄgot dumt tappar mannen ansiktet eller hedern

... det Àr ju det hÀr, det Àr hÀr morden kommer in. Mordet har vi bara diskuterat flyktigt ... vi har inte heller diskuterat politik.

Denne man menar att religionen inte utgör nÄgot hinder nÀr det gÀller möten mellan mÀnniskor. Vi tÀnker dock olika ibland och dÄ

110 Detta Àr en av grundtankarna i den hermeneutiska förstÄelsen av dialogen.

66

SOU 2003:108 Utsatt folkbildning

handlar det mer om tradition och sedvĂ€njor. NĂ„gra röster talar dock om skillnaderna mellan de tvĂ„ religionerna som tydligt visat sig under denna studiecirkel och det handlar om individens sĂ€tt att förhĂ„lla sig till sin religion. Den kristna tron Ă€r privatiserad pĂ„ ett helt annat sĂ€tt Ă€n islam. Detta blev tydligt under studiecirkeln nĂ€r de muslimer som deltog och som var mycket klara över sin tro och kunniga inte sjĂ€lva ville svara pĂ„ frĂ„gor kring islam. Man ville ha en ”kunnig” person med, en imam. Samma behov pĂ„talades inte frĂ„n de kristnas sida. Följande citat illustrerar detta.

Hm, ibland har det, tycker jag, haltat lite för att, dÀrför att vÄra religioner ser olika ut och det blir man jÀtteofta pÄmind om. ... Hm ...

muslimerna hade ju ... Det var ju lÀnge som dom inte hade nÄn imam med eller nÄn kunnig som dom sÀger dÄ. Och jag tycker att dom hÀr som Àr med, framförallt tvÄ kvinnor, dom Àr jÀttekunniga och dom Àr yrkesfixerade och sÄ, men dom tycker hela tiden att det mÄste vara en kunnig med, va för annars vÄgar inte dom svara. Kristna Àr ju, man mÀrker det Àr tvÄ helt olika kulturer och religiösa kulturer det hÀr att vi Àr vÀldigt mycket, vi har vÀldigt mycket, hm, privatiserat religionen.

Alla intervjuade talar om att studiecirkeln haft effekter som blivit synliga i deras vardagsliv. Den ökade kunskapen om sin egen och andras religioner har gjort att man pÄ ett mer aktivt sÀtt Àn tidigare vÄgar diskutera dessa spörsmÄl med mÀnniskor man möter. NÄgon som arbetar som lÀrare kan nu pÄ ett helt annat sÀtt tala med eleverna och förklara pÄ ett bÀttre sÀtt. Man kan ocksÄ försöka hjÀlpa andra att förstÄ.


 att man berĂ€ttar för nĂ„gra andra som kĂ€nner sig lite rĂ€dd för svenskar eller tvĂ€rtom dĂ„. Det kan man sĂ€ga jag trĂ€ffar svenskar och det Ă€r inte sĂ„ farligt. PĂ„ det sĂ€ttet det kan hjĂ€lpa men för mig jag har kommit, jag har passerat den nivĂ„n sĂ„ att sĂ€ga.

Denna kvinna var dock ganska skeptisk till att en studiecirkel av denna typ skulle kunna frĂ€mja integrationen i samhĂ€llet mer i stort.111 Hon menade att det var svĂ„rt eftersom deltagarna som trĂ€ffades bestod av en liten, sluten, grupp. De intervjuades utsagor tyder dock pĂ„ en ”spridningseffekt”. Ett exempel pĂ„ detta Ă€r att nĂ„gra i studiecirkeln ombetts att deltaga vid nĂ„got evenemang kring integration och dĂ„ berĂ€tta om sina erfarenheter. En av deltagarna tĂ€nker starta en annan studiecirkel dĂ€r man skall diskutera religion för att hjĂ€lpa mĂ€nniskor att bli kunniga om sin egen tro. Syftet med

111 Vi vill pÄpeka att hÀr anvÀnds Äter integration i den betydelse som den intervjuade gör. Denna kvinna talade sÄledes om integration utan att nÀrmare specificera.

67

Utsatt folkbildning SOU 2003:108

detta Àr att man ska fÄ en större förstÄelse inte bara för sin egen tro utan Àven för den kristna tron. SÄ hÀr resonerar man:

Ja, vi visste i gruppen, mĂ„nga likheter men smĂ„ skilda uppfattningar religionerna har och sĂ„ dĂ€r. Man vet att vi Ă€r bröder sĂ„ att sĂ€ga. Men detta vet inte mĂ„nga turkiska familjer dom som vi jobbar med faktiskt. Jag vet att tankar om andra religioner Ă€r mycket onda, tyvĂ€rr och det naturligtvis beror pĂ„ deras, som imamen sa till mig nĂ„n gĂ„ng, fel uppfattningar, fel kunskaper. Dom sjĂ€lv har inte lĂ€st koranen. Dom sjĂ€lv har inte gĂ„tt igenom en utbildning och det enda dom kan Ă€r att liksom hört utav olika mĂ€nniskor som inte heller liksom 
 Ja, vet egentligen vad islam handlar om. SĂ„ dom hade en sĂ„n dĂ€r mix ... mixad vĂ€ldig konstig, inte alls instĂ€mmande kunskap om islam. Det naturligtvis gör att dom tar konstig stĂ€llning mot andra folk.

Det kan vara svĂ„rt, för den enskilde deltagaren, att sĂ€ga vilka ”effekter” ett deltagande i en pĂ„gĂ„ende studiecirkel har. De intervjuades utsagor tyder dock pĂ„ vissa ”ringar-pĂ„-vattnet”-effekter. Ökad förstĂ„else för sin egen och andras religioner har lett till att man pĂ„ exempelvis ett tydligare sĂ€tt blir medveten om uttryck för fördomar och negativa attityder. Det skapar en vilja att hjĂ€lpa andra, att fĂ„ en ökad förstĂ„else precis som man fĂ„tt sjĂ€lv.

LokalsamhÀllets betydelse och betydelsen för lokalsamhÀllet

Studiecirkeln har Àgt rum i en kyrka i vad som i dagligt tal kallas ett invandrartÀtt bostadsomrÄde. Det Àr den typ av omrÄde som statsmakterna i dag kallar utsatt. Det Àr ett omrÄde med en blandad befolkning. DÀr bor studenter, ensamstÄende, familjer, mÀnniskor med sociala problem, invandrare och flyktingar. OmrÄdet Àr till viss del uppdelat i olika boendeformer och detta tycks ocksÄ medföra olika belastningar med avseende pÄ exempelvis sociala problem. Vissa delar av omrÄdet Àr mer socialt belastat Àn andra. I detta lokalsamhÀlle finns exempelvis omrÄden med bostadsrÀtter. En av deltagarna som bor i en sÄdan lÀgenhet beskriver omrÄdet som mycket lugnt och fridfullt. Han sÀger:

Det Àr ett mycket vÀlskött omrÄde och det Àr som en park runtikring. Alla som bor dÀr trivs bra. Vi har bott dÀr fyra eller fyra och ett halvt Är. Tidigare bodde vi i ett parhus en bit hÀrifrÄn. Det Àr inte mÄnga invandrare som bor hÀr. LÀgenheterna Àr dyra och det Àr svÄrt för invandrarna att ha rÄd, tror jag. De kanske inte har nÄgot jobb.

68

SOU 2003:108 Utsatt folkbildning

Denne svenskfödde man beskriver invandrarna som en grupp som troligtvis saknar arbete och acceptabla inkomster, trots att han deltar i studiecirkeln dÀr alla invandrardeltagare Àr vÀlutbildade och har arbete. Troligtvis Àr det sÄ att den bild av invandraren som förmedlas via massmedia, i olika policydokument etc. Àr den bild som etsat sig fast hos mÀnniskor. NÀr man sedan möter representanter frÄn detta invandrarkollektiv som inte stÀmmer med den bilden, betraktar man dem som undantag som bekrÀftar regeln.

Andra av de intervjuade bor i delar av bostadsomrÄdet som Àr mer oroliga. En av deltagarna som bor i en hyresrÀtt beskriver hur bra hon trivs i sitt omrÄde. Hon sÀger:

Ja, jag har bott tidigare i sÄna hÀr förorts- eller radhusomrÄden med bara ordentliga svenskar och det var mycket, mycket trÄkigare.

Dessa delar av lokalsamhÀllet bedöms av denna kvinna som betydligt mer heterogena och dÀrför mer spÀnnande att bo i. Det Àr inte alltid ett lugnt bostadsomrÄde Àr idealet och det som efterstrÀvas. I omrÄdet som helhet bor mÄnga mÀnniskor som Àr födda i ett annat land Àn Sverige och det finns ocksÄ mÄnga aktiva invandrarföreningar. Det finns mycket aktiviteter i omrÄdet som pÄ ett eller annat sÀtt Àr tÀnkta att kunna frÀmja mötet mellan svenskfödda och invandrade. Olika nÀtverk har bildats. Det finns flera aktörer i dessa aktiviteter utöver invandrarföreningar, exempelvis kyrkorna och deras församlingar, skolan, socialtjÀnsten. En anledning till att göra studiecirkeln till en lokal företeelse Àr att man pÄ ett konkret och nÀra sÀtt har velat visa att mÀnniskor kan mötas över nationsgrÀnser och över religionsgrÀnser och att det inte alls behöver vara nÄgon konflikt i detta. Studiecirkelledaren menar:

Och det Ă€r ju mycket för nĂ€romrĂ„dets skull, för att visa barn och vuxna och alla dĂ€r, att det inte alls Ă€r nĂ„gon konflikt. Det behöver inte alls vara en konflikt mellan svenskar och invandrare eller mellan muslimer och kristna


Man vill att studiecirkeln ska utgöra ett föredöme och visa pÄ hur man kan trÀffas över kulturella, religiösa och etniska grÀnser.

Som tidigare nÀmnts var flera av deltagarna skeptiska till att göra studiecirkeln sÄ lokal eftersom de katolska och muslimska kyrkorna inte hade samma församlingsgrÀnser som den svenska. Nu tycks dock alla vara överens om att detta Àr det bÀsta, dvs. att verka lokalt. Tidigare var ocksÄ mÀnniskor runt omkring, som inte sjÀlva deltog i studiecirkeln, skeptiska gentemot samarbetet mellan de

69

Utsatt folkbildning SOU 2003:108

olika religiösa församlingarna. Men nu tycks denna skepticism ha försvunnit. Studiecirkeldeltagarna t.o.m. uppmanar mÀnniskor i de olika församlingarna att skicka med frÄgor till studiecirkeln.

Och dÄ har vi sagt mycket sÄ hÀr, hÀr i församlingen, att har ni nÄgra frÄgor nu som rör islam och sÄhÀr, ni vet vilka som Àr med i den gruppen. Be dom ta med sig frÄgan nÀsta gÄng vi har det hÀr samtalet sÄ fÄr ni ett direkt svar hellre Àn att ni gÄr och tÀnker som inte ... ja, sÄ dÀr.

Sett ur ett lokalt perspektiv har moskéfrÄgan ocksÄ fungerat sammansvetsande. Viljan att bygga en moské och protesterna mot detta var ett lokalt problem och flera menade att man ocksÄ borde agera lokalt för att försöka lösa detta. Detta problem var som tidigare nÀmnts en av anledningarna till att studiecirkeln bildades. Denna studiecirkel Àr tÀnkt att stÀrka integrationsprocessen i lokalsamhÀllet, enligt studiecirkelledaren. Genom att vara en förebild vill man visa pÄ möjliga vÀgar för förstÄelse mellan olika grupperingar exempelvis mellan svenskfödda och utlandsfödda.

Genom att man befinner sig i lokalsamhĂ€llet kan möjligheterna till ”ringar-pĂ„-vattnet”-effekter eventuellt bli större. Personer som finns nĂ€ra ser vad som pĂ„gĂ„r. Man blir sĂ„ att sĂ€ga vittne till det positiva som hĂ€nder i cirkeln. Man talar om att cirkeln finns, man kĂ€nner mĂ€nniskorna som deltar och detta gör att man pĂ„verkas.

Deltagarnas tal om integration

FrÄgan om integration och integrationsarbete Àr pÄ olika sÀtt stÀndigt aktuell för de personer som deltar i studiecirkeln. Samtidigt har nog var och en sin egen definition pÄ vad integration Àr eller innebÀr. NÄgot som de flesta tycks vara överens om Àr att för att en integration skall komma tillstÄnd krÀvs ett möte. Det betonas att det Àr viktigt att man lÀr kÀnna varandra och att man fÄr tillfÀlle att i en dialog delge de andra sin egen syn pÄ viktiga frÄgor. Det bedöms som mycket centralt att man pÄ detta sÀtt kan lÀra sig om likheter och olikheter.

I ett mÄngkulturellt samhÀlle finns det en risk att företrÀdare för majoritetssamhÀllet Àr de som informerar om andra gruppers tÀnkande. I integrationens namn sprids information om hur exempelvis muslimer tÀnker, deras traditioner etc. Denna information kan aldrig bli helt tillförlitlig eller relevant. Inte sÀllan Àr det en statisk,

70

SOU 2003:108 Utsatt folkbildning

stereotypifierad bild som förmedlas. De flesta nyanser har försvunnit och fram tonar en bild av en homogen grupp med liknande traditioner, kultur och religion. Det blev synligt i flera av regeringens propositioner. Det Àr istÀllet oerhört viktigt att man möts i en dialog. En person sÀger

Och det Àr ocksÄ mycket sÄ hÀr att vi, jag försöker sÀga sÄ hÀr. Det Àr inte vÄr uppgift att gÄ ut och försvara muslimer som islam utan man mÄste gÄ och frÄga muslimer sÄ direkt sjÀlv, alltsÄ istÀllet för att prata om ska vi prata med och det Àr det vi försöker göra med den hÀr samtalsgruppen dÄ.

En allmÀn uppfattning bland de intervjuade Àr att det florerar en hel del fördomar mellan olika grupper i samhÀllet. En kvinna menar att om man bÀr slöja betraktas man inte som integrerad. Hon har sjÀlv en erfarenhet av detta. Integrerad Àr man, enligt henne, dÄ man Àr utbildad, har arbete och inte bÀr slöja. BÀr kvinnan slöja betraktas hon som en person som inte kan och vet nÄgonting. Detta Àr oberoende av om man talar en bra svenska eller ej. Hon sÀger vidare:

Om det Àr tvÄ invandrarkvinnor, en med slöja och en utan slöja, det har jag upplevt sjÀlv och jag hade utbildning och hon hade inte det, men han lyssnade mer pÄ henne.

Detta ”mönster” bryts först nĂ€r man lĂ€r kĂ€nna varandra. DĂ€rför blir det viktigt att man möts och fĂ„r en möjlighet till dialog. Om man, som i den nu studerade studiecirkeln, tar sin utgĂ„ngspunkt i religionen, kommer man att upptĂ€cka att likheterna Ă€r större Ă€n skillnaderna. NĂ„gon menar att religionen Ă€r den bĂ€sta grunden för integrationen. Religionen kan ses som nĂ„got som förenar svenskar och muslimer. Genom att mötas kan man ocksĂ„ diskutera vad man gemensamt kan göra för att hjĂ€lpa varandra i samhĂ€llet.

Det finns vissa gemensamma problem, som finns i alla grupper, exempelvis problemen som kan uppstÄ kring ungdomar och deras relationer till förÀldragenerationen. Genom den gemensamma grundsyn som finns inom kristendomen och islam kan man gemensamt verka för bÀttre förhÄllande. Som tidigare nÀmnts ses studiecirkeln som ett integrationsarbete och Àven som ett fredsarbete. Man har en stor tilltro till studiecirkelns möjligheter att förena mÀnniskor i en givande dialog. HÀr möjliggörs möten och dessa Àr i sin tur förutsÀttningen för en integration.

71

Utsatt folkbildning SOU 2003:108

3.2.2 Arbetarnas bildningsförbund (ABF)

En hög mÄlsÀttning

ABF:s mÄl lokalt gÄr att utlÀsa exempelvis i studieförbundets stadgar dÀr det stÄr:

ABF vill genom en fri och frivillig bildningsverksamhet, grundad pÄ jÀmlikhetens, solidaritetens och demokratins principer

─frĂ€mja, och sjĂ€lv delta i, en samhĂ€llsomdaning i överensstĂ€mmelse med arbetarrörelsens grundlĂ€ggande vĂ€rderingar

─utbilda sina anslutna organisationers medlemmar för uppgifter i föreningsliv, arbetsliv och samhĂ€lle samt

─skapa förutsĂ€ttningar för delaktighet och valfrihet i utbildning och kulturliv för alla mĂ€nniskor.

Av verksamhetsplanen för 2002 framgÄr att man vill försvara, vitalisera och utveckla demokratin. Vidare vill man skapa mötesplatser för förÀndring och för att överbrygga klyftor mellan grupper av mÀnniskor. Som utgÄngspunkt i sitt arbete har man en mÀnniskosyn som bygger pÄ alla mÀnniskors lika vÀrde oavsett social tillhörighet, etniskt ursprung, hudfÀrg, kön eller Älder. Man vill utveckla möjlighetsstrukturer för att ge invandrarnas ungdomar en morgondag, som man uttrycker det. Det Àr en morgondag dÀr det finns framtidshopp. Man vill genom att bidra med sitt folkbildningskunnande och de upparbetade kontakter som finns skapa ett medborgarengagemang, ett politiskt engagemang och en partipolitisk organisering. I styrdokument uttrycker man att man vill ge mest till dem som fÄr minst (i övriga sammanhang). Specifikt om integrationsfrÄgor sÀger man

─VĂ„rt integrationsarbete syftar till att vi genom vĂ„r studiecirkel- och kulturverksamhet ska kunna skapa ett samhĂ€lle med kulturell mĂ„ngfald, jĂ€mlikhet och ömsesidig respekt och tolerans för varandras olikheter.

─Den enskilde invandraren/flyktingen kan i ABF delta i integrationsarbetet genom att lĂ€ra sig svenska och hur samhĂ€llet fungerar, samtidigt som han/hon bevarar och utvecklar sitt eget sprĂ„k och sin egen kultur. PĂ„ sĂ„ sĂ€tt underlĂ€ttas möjligheterna att komma in i arbetslivet och att kunna delta i samhĂ€llslivet.

─Integration förutsĂ€tter en ömsesidig process, dĂ€r alla som bor i Sverige har ett öppet och tolerant förhĂ„llningssĂ€tt till varandra.

72

SOU 2003:108 Utsatt folkbildning

I dessa dokument betonas att integrationen Àr en ömsesidig process och att bÄde svenskfödda och utlandsfödda mÄste involveras. Det betonas ocksÄ att bÄde integrerad och segregerad verksamhet Àr viktiga och att de bÄda bör existera sida vid sida. Dokumentationen Äterspeglar i hög grad den policy som styr folkbildningen. Vissa formuleringar Àr i princip identiska. Hur arbetet praktiskt skall tillgÄ, dvs. hur man ska nÄ sina mÄl, formuleras inte i lika hög grad. Detta gÀller Àven de andra studieförbundens styrdokument.

Traditionella medlemsorganisationer

ABF har en lÄng rad medlemsorganisationer bÄde centralt och lokalt. Lokalt, pÄ den ort vi utförde studien, hade man 2001 drygt 100 organisationer anslutna. Man har dessutom samarbete med ungefÀr lika mÄnga andra organisationer. Medlemsorganisationerna finns inom olika intresseomrÄden t.ex. bostadsomrÄdet, facklig verksamhet, handikapp, invandrarföreningar, politiska föreningar och pensionÀrsföreningar. Ett 70-tal av dessa dryga 100 organisationer utgörs av invandrarföreningar. UngefÀr hÀlften av arbetet i lokalavdelningen drivs tillsammans med invandrarorganisationer. Att det Àr sÄ stor andel Àr en avspegling av den kommun lokalavdelningen finns i. De klassiska medlemsorganisationerna inom ABF som fackföreningsrörelsen, kooperationen och hyresgÀstföreningen bedriver allt mindre folkbildningsarbete. De har inte samma behov av ett studieförbund i dag som tidigare, enligt de lokalt ansvariga. De Àr organiserade och de tillhör maktstrukturen. Detta upplevs som ett bekymmer. SÄ hÀr uttrycker en anstÀlld det:


 att egentligen dĂ„ kunna stĂ€lla om och jobba in nya organisationer. Möta dom krav som finns i propositioner om att vi dĂ„ ska kunna försöka underlĂ€tta vid integration, öka demokratiseringen. DĂ€r Ă€r ju mĂ€nniskor traditionellt dĂ„ som inte organiserar sig just i dom organisationer som har direktpĂ„verkande demokrati; politik, fack och hyresgĂ€strörelser alltsĂ„. Dom klassiska organisationerna för att utveckla, pĂ„verka sin egen situation utan man organiserar sig sĂ„ hĂ€r som i den somaliska föreningen eller i den grekiska föreningen eller i den latinamerikanska föreningen. DĂ€r Ă€r man organiserad och det dĂ€r leder inte alltid till ökad integration eller demokratisering. SĂ„ dĂ€rför tycker vi det Ă€r vĂ€sentligt att jobba dĂ€r och fĂ„ igĂ„ng resonemang om politik, fack, hyresgĂ€strörelsen alltsÄ 

Detta fenomen har ocksÄ uppmÀrksammats av en del forskare. Det svenska sÀttet att organisera sig, det svenska systemet Àr normen

73

Utsatt folkbildning SOU 2003:108

och det som gÀller. Andra sÀtt att organisera sin delaktighet och engagemang erkÀnns ej.112

Den anstĂ€llde som citeras ovan tror att dessa, dvs. invandrarföreningarna, blir framtidens organisationer som kommer att kunna pĂ„verka samhĂ€llet och omvĂ€rlden. Han tror att de klassiska folkrörelseorganisationerna kommer att fĂ„ det svĂ„rt framöver och det kommer att vara andra som tar över. I dag upplevs det dock som ett problem eftersom det Ă€r de klassiska organisationerna som har makten över ABF medan det Ă€r de nya organisationerna och föreningarna som bedriver verksamheten. Han menar att han tror att denna situation i lĂ€ngden inte kommer att accepteras av de inblandade utan att nya forum mĂ„ste skapas. Det Ă€r naturligtvis en mycket hotfull situation för de klassiska organisationerna. Lokalavdelningen menar dock att man som organisation mĂ„ste ”möta upp det nya”. Man kan inte ”predika” demokrati och sedan agera pĂ„ ett helt annat sĂ€tt.


 utan det Ă€r faktiskt sĂ„ att jag som demokrat som ska sĂ€ga till dom som bedriver verksamheten hĂ€r: Vad Ă€r det för verksamhet ni ska bedriva och dom ska tala om för mig och leda mig och inte tvĂ€rtom. Dom ska tala om att det Ă€r det hĂ€r vi vill göra och sĂ„ kan vi dĂ„ va ett stöd dĂ„.113

Personalen pÄ lokalavdelningen kÀnde ett starkt behov att anpassa organisationen efter de lokala förutsÀttningarna. Verksamheten var ocksÄ kraftigt förÀndrad och svarade, i alla fall till viss del, upp till de behov som man upplevde fanns. Strukturerna var dock de gamla och passade inte lÀngre för den verksamhet man bedrev.

Av invandrarorganisationerna Àr det 95 procent som bedriver den verksamhet som sker i samarbete med ABF, i egna lokaler i invandrartÀta bostadsomrÄden. En ambition man har inom ABF Àr att försöka bygga nÀtverk mellan invandrarföreningarna och de traditionella svenska föreningarna. En medarbetare beskriver en ögonblicksbild som skulle kunna illustrerar vad man vill uppnÄ i detta avseende.


 sĂ„ firade vi det hĂ€r med cirkeln hundra Ă„r och dĂ„ hade vi bjudit in alla cirkelledare till en trĂ€ff med en film ”Italienska för nybörjare.” Och sen efterĂ„t sĂ„ dĂ„ lite mingel och plötsligt , somalierna med PRO- arna ... alltsĂ„ dom ögonblicksbilderna dĂ€r va! AlltsĂ„ vi Ă€r ju navet. Kan

112Exempelvis Thörn, 2002, tar upp detta i samband med det lÄga valdeltagandet bland invandrare.

113Detta Àr ett motsatt sÀtt att resonera jÀmfört med de slutsatser som drogs i Gougoulakis, 1996, studie.

74

SOU 2003:108 Utsatt folkbildning

vi förena liksom alla dessa organisationer och det gör vi ju inte pÄ tvÄ Är naturligtvis eller tre men liksom det Àr hela tiden den bilden man ser framför sig att det Àr sÄ dÀr det ska bli va.

Vad man tror pÄ i ett lÀngre perspektiv Àr att hjÀlpa till med en demokratisk skolning i invandrarföreningarna för att dess medlemmar sedan ska kunna delta i det mer etablerade demokratiska föreningslivet. ABF har mer och mer gÄtt över till att arbeta pÄ individbasis vad gÀller demokrati och integration. Detta ser man som en följd av att samhÀllet ser ut som det gör. SamhÀllet bestÄr av allt fler individer som Àr ensamma och inte organiserade eller deltar i nÄgon form av gemenskap. ABF försöker hela tiden motivera mÀnniskor att organisera sig. FörÀndringskraften ligger i organiserandet och ett icke-organiserat samhÀlle Àr ett hot mot demokratin, menar man.

ABF:s lokalavdelning har en liten andel â€Ă¶ppen” verksamhet. Man skickar exempelvis inte ut ett studieprogram till allmĂ€nheten. IstĂ€llet arbetar man via sina samarbets- och medlemsorganisationer. PĂ„ detta sĂ€tt menar man att man bĂ€ttre nĂ„r folkbildningens prioriterade mĂ„lgrupper.

Samarbete med invandrarföreningar

Lokalföreningen Àr mÄn om att inte framstÄ som nÄgon form av myndighet utan vill arbeta i sann demokratisk anda. Vad man gör nÀr man inleder ett samarbete med en invandrarförening Àr att man ser över deras stadgar. Man har ocksÄ en diskussion med föreningen varför man vill ha detta samarbete. ABF vill inte utnyttjas till att bara betala en lokalhyra exempelvis utan man har som utgÄngslÀge att det finns ett behov hos medlemmarna i föreningen som ABF pÄ nÄgot sÀtt kan hjÀlpa till att tillfredsstÀlla. Dessa samtal eller diskussioner kan ibland ta lÄng tid. Detta menar man frÄn ABF:s sida Àr bra och i vissa fall helt nödvÀndigt.

Det kan finnas mÄnga frÄgor som behöver redas ut. HÀr fÄr man en möjlighet att förklara hur den svenska folkbildningen Àr tÀnkt att fungera. Det handlar om en period dÀr man pÄ nÄgot sÀtt försöker sammanlÀnka tvÄ olika kulturer med vidhÀngande regler och sedvÀnjor. Studiecirkelledarna frÄn invandrarföreningarna erbjuds ocksÄ cirkelledarutbildning. Den uppfattning man har frÄn lokalavdelningens sida Àr att för vissa föreningar har det betydelse att samarbeta med just ABF beroende pÄ ABF:s ideologi. För andra

75

Utsatt folkbildning SOU 2003:108

föreningar Àr det mer pragmatiska skÀl som avgör vilket studieförbund man vÀljer.

Lokalavdelningens integrationsarbete

Inom ABF finns en utbredd verksamhet som pÄ olika sÀtt har integration som ett mÄl eller ett fokus. En hel del av detta arbete bedrivs i invandrartÀta bostadsomrÄden. Det Àr verksamhet bÄde för barn och för ungdomar men Àven för vuxna. Det Àr verksamhet som spÀnner över ett brett fÀlt och Àr organiserat bÄde i studiecirkelform och som olika kulturaktiviteter. Det handlar om verksamhet med enbart invandrardeltagare men Àven verksamhet dÀr bÄde svenskfödda och invandrardeltagare finns med. Det kan vara intressant att notera att verksamheten med enbart invandrade deltagare ocksÄ av de anstÀllda betecknas som integrationsarbete.

NÀr det gÀller studiecirkelverksamheten Àr det olika former av samhÀllsengagemang som Àr i fokus. Det innebÀr att de vanligast förekommande Àmnena Àr religion, historia och samhÀllskunskap. Det finns ocksÄ en verksamhet som bedrivs ute i de utsatta bostadsomrÄdena och det handlar exempelvis om lÀxhjÀlp till invandrarbarnen pÄ deras hemsprÄk. Det Àr en stor verksamhet som syftar till att barnen inte ska komma efter i skolan. Detta ser man som ett ansvar som gÄr utöver det som studieförbunden normalt bör ta. Det Àr egentligen kommunens och statens ansvar. Man bedömer dock detta arbete som oerhört viktigt. Man mÄste satsa pÄ barnen. De Àr morgondagens makthavare. En medarbetare sÀger

... jag tror att det Àr morgondagens makthavare dessa barn. SÄ tror jag det Àr, sÄ jag tycker alltsÄ Àven om vi tar ett ansvar som Àr utanför det som vi ska göra sÄ tror jag att vi gör en samhÀllsinsats som Àr gigantisk i det engagemanget. AlltsÄ för dessa barn kommer att vara morgondagens ... dom kommer icke att tillÄta sig att brytas av nÀr dom Àr tjugo Är, mot bakgrund utav sin kunskap. Dom kommer att bli framtidens makthavare och dÄ Àr samhÀllet förÀndrat i grunden.

Dessa barn kommer inte som sina förÀldrar att brytas ner av arbetslöshet och dÄliga ekonomiska villkor. De kommer att styra samhÀllet som denna medarbetare ser det. Denna verksamhet som beskrivs ovan drivs med studiecirkelledare frÄn ABF. HÀr uppfattar ABF sjÀlva att man gÄr utanför det som egentligen kan rÀknas till uppdraget. Man menar att man gÄr in och delvis utför arbete som Äligger kommunen. Att man gör detta beror pÄ att man sett behov-

76

SOU 2003:108 Utsatt folkbildning

et och vet att kommunen av olika anledningar inte tar sitt ansvar. Studieförbunden pÄtar sig ett samhÀllsansvar som delvis gÄr utöver statens intentioner med folkbildningen. Studieförbundet gÄr in och stÀrker upp dÀr samhÀllets resurser inte rÀcker eller dÀr verksamheten av olika anledningar inte prioriteras.

Den muslimska föreningen

Den studiecirkel som studerades var ett samarbete mellan ABF och en muslimsk kulturförening. Föreningen har sitt sÀte i ett invandrartÀtt bostadsomrÄde i en större svensk stad. Den har cirka 500 medlemmar. Medlemmarna Àr födda i olika lÀnder men har alla det gemensamt att de Àr troende muslimer. Föreningen styrs av en styrelse. Det kostar inget att vara medlem i föreningen som organiserar bÄde mÀn och kvinnor och vuxna, tonÄringar och barn. Föreningen har en rad olika aktiviteter varav en del drivs i ABF:s regi. Alla de intervjuade Àr kvinnor och medlemmar i föreningen. De betonar dock att de inte Àr invalda i styrelsen eller har nÄgra andra förtroendeuppdrag. Detta innebÀr att de inte Àr ansvariga för föreningen pÄ nÄgot sÀtt och att de inte heller har nÄgon direkt insyn i ekonomi och liknande. De Àr vanliga medlemmar helt enkelt. Man upplever föreningen som mycket positiv.

Man trÀffas ofta pÄ fritiden i föreningens lokal i det bostadsomrÄde man bor i. Kvinnorna menar att föreningen har en bra verksamhet, bÄde pÄ ett socialt plan och utifrÄn andra perspektiv. Föreningen har exempelvis hemsprÄksundervisning i sin lokal för de barn som sÄ önskar. Den kommunala skolans resurser i detta sammanhang uppfattas som begrÀnsade. Man uppfattar att det Àr en stor fördel att ha tillgÄng till föreningslokalen dÀr man kan mötas, ha fester osv. Medlemmarna betalar som nÀmnts ovan ingen avgift men kan ibland stÀlla upp med pengar om det skulle behövas. Hur föreningen fÄr sin verksamhet att ekonomiskt fungera vet man ej. En kvinna sÀger

Det Àr dom, kan man sÀga, som styr det hÀr. Dom som alltsÄ . . . vi Àr bara medlemmar. Vi ska inte tÀnka pÄ hyran och sÄnt. Det Àr dom som styr det hÀr...

Man tycks inte intresserad av de ekonomiska frÄgorna utan det viktiga Àr den trygghet som föreningen erbjuder.

77

Utsatt folkbildning SOU 2003:108

Vi vet inte exakt varifrÄn pengarna kommer och hur dom gÄr och vad dom Àr, vet inte exakt utan jag vet att det finns en muslimsk lokal och sÄnt och vi kommer hÀr för att ha det tryggt och för att kÀnna oss att vi Àr trygga och vi Àr omgivna av andra muslimer och sÄnt.

Enligt de intervjuade kvinnorna Àr deras uppgift att tillsammans utveckla föreningen och dess verksamhet. Man Àr glad för att slippa ansvaret för ekonomin och liknande i föreningen. Att fÄ makt över hur föreningen drivs och dess mÄl verkar inte heller intressant för kvinnorna. SÄ lÀnge man fÄr ut vad man vill av föreningen behöver man inga mer reglerade sÀtt att utöva makt i föreningen.

Fredagscirkeln och söndagscirkeln

TvÄ av de studiecirklar som drivs i Islamska kulturföreningens regi har studerats. Det Àr tvÄ cirklar dÀr man enbart har kvinnliga deltagare. Den ena cirkeln kan benÀmnas fredagscirkeln och den andra söndagscirkeln. Det Àr studiecirklar som kan kategoriseras som segregerade. I dessa deltar enbart utlandsfödda personer.114

Deltagarna

Deltagarna i dessa tvÄ studiecirklar Àr enbart kvinnor och yngre flickor. I samband med denna studie har Ätta kvinnor intervjuats. Dessa kvinnor deltar i bÄde fredags- och söndagscirkeln. Samtliga bor i ett invandrartÀtt bostadsomrÄde med fÄ procent svenskfödda boende. TvÄ av kvinnorna studerar svenska och tvÄ Àr arbetslösa. En av dessa kvinnor har lÀst in gymnasiet samt en ettÄrig datautbildning i Sverige men trots detta kan hon inte erhÄlla arbete. Hon har haft ett flertal kontakter med arbetsförmedlingen men utan resultat.

Fyra av de intervjuade kvinnorna Àr yngre och av dem gÄr en sista Äret i grundskolan och de tre andra studerar pÄ gymnasiet. Dessa unga kvinnor har planer pÄ framtida studier. NÄgon vill bli dataingenjör och en annan barnlÀkare. Alla kvinnorna Àr arabisktalande och de flesta har sitt ursprung i ett och samma land. De har varit i Sverige mellan 6 och 17 Är. Dessa kvinnor utgjorde stommen

114 Detta stÀmmer inte fullt ut, eftersom nÄgra svenska konverterade kvinnor ibland deltar. Kriteriet för att delta Àr inte att man Àr född utomlands utan att man Àr muslim, eller speciellt intresserad av islam.

78

SOU 2003:108 Utsatt folkbildning

i fredagscirkeln. Detta var en cirkel som skulle kunna kallas kamratcirkel, dÄ den startats av en grupp vÀnner. Alla kÀnde varandra och hade gjort sÄ under ganska lÄng tid. I nulÀget ville man inte utvidga gruppen men sÄ smÄningom hade man planer pÄ att rekrytera nya deltagare.

Först sÄ ska vi utveckla oss för, om man sÀger, först utveckla oss sjÀlva. Sen sÄ hÀmtar vi andra sÄ att vi inte bara Àr nybörjare och vi hÀmtar andra.

Deltagarna kan sĂ„ledes sĂ€gas vara av tvĂ„ olika ”typer”. De yngre kvinnorna som fortfarande gick i grundskolan eller pĂ„ gymnasiet upplevde att de hade en viss samhörighet och delaktighet i det svenska samhĂ€llet. De Ă€ldre kvinnorna dĂ€remot hade en mer marginaliserad position. De var antingen arbetslösa eller studerade svenska. Trots relativt lĂ„ng tid i Sverige befann de sig i en situation av utanförskap. Det var för dem sjĂ€lva en bekymmersam situation. De befann sig i en social exkludering och uttryckte en stark kritisk instĂ€llning till det svenska samhĂ€llet. De upplevde att de inte blev ”inslĂ€ppta” trots otaliga försök. Den sociala situationen trivdes de dock bra med. De trivdes i sitt bostadsomrĂ„de och ville inte flytta dĂ€rifrĂ„n. DĂ€r fanns alla vĂ€nner och dĂ€r kĂ€nde man trygghet. Vad som saknades var möjligheten att sjĂ€lv försörja sig, dvs. avsaknaden av arbete.

I söndagscirkeln var antalet deltagare betydligt större, cirka 30 stycken och ibland t.o.m. flera. Kvinnorna frÄn fredagscirkeln deltog alla Àven i söndagscirkeln. Det karaktÀristiska för söndagsstudiecirkeln var att i den deltog mödrar och deras tonÄrsdöttrar. Ibland deltar Àven svenska kvinnor i denna studiecirkel, dvs. svenska kvinnor som konverterat till islam.

Dessa tvĂ„ studiecirklar har inga speciella studiecirkelledare. Alla Ă€r ”jĂ€mbördiga”.

Cirklarnas mÄl och form

I fredagsstudiecirkeln har man ett högt och relativt diffust mÄl. Detta Àr att man vill Ästadkomma nÄgot som Àr bra för samhÀllet eller för enskilda individer eller grupper. En kvinna uttrycker det pÄ följande sÀtt

Men syftet med det hÀr fredag det Àr inte bara att diskutera och komma fram till saker och ting, utan vi ska till slut, kan man sÀga, vi

79

Utsatt folkbildning SOU 2003:108

ska komma fram med nÄt. Vi ska göra nÄt till, kan man sÀga, samhÀllet, göra nÄt bÀttre, kan man sÀga. HjÀlpa nÄgra eller lösa ett problem som har uppkommit i samhÀllet...

Denna studiecirkel har precis startat och man vet inte i dag hur den kommer att utvecklas. MĂ„let Ă€r dock att man ska kunna göra nĂ„got ”gott”, dvs. att studiecirkeln skall kunna ha betydelse Ă€ven för personer som ej direkt deltar i den.

I söndagscirkeln har man ett annat och mer tydligt formulerat mÄl. DÀr Àr mÄlet att utveckla religionen. Man vill genom denna studiecirkel ge de unga kvinnorna möjlighet att behÄlla och utveckla sin muslimska identitet. Studiecirkeln har ocksÄ ett socialt mÄl. En kvinna uttrycker det pÄ följande sÀtt:

Fast inte bara religionen, men ocksĂ„ att mĂ„ste vi ocksĂ„ trĂ€ffa varandra dĂ€rför hela veckan vi Ă€r i skola. Vi arbetar hemma. Vi kommer hĂ€r för att trĂ€ffa varandra och bli lite psykiskt starka


Sammanfattningsvis kan man sÄledes sÀga att fredagsstudiecirkeln Àr inriktad frÀmst pÄ samhÀllsfrÄgor medan söndagsstudiecirkeln mer har fokus pÄ ett religions- och identitetsperspektiv. Trots att mÄlen synes lite diffusa Àr man helt eniga. Alla tycks mycket mÄlmedvetna och ha en seriös instÀllning till studiecirklarna.

BÄda studiecirklarna Àger rum i Islamska kulturföreningens lokal. Det rör sig om en kÀllarlokal i ett invandrartÀtt bostadsomrÄde. Det Àr en relativt liten lokal med en sparsam möblering. I denna lokal finns mycket verksamhet, bl.a. har mÀnnen motsvarande studiecirklar som kvinnorna men vid andra tidpunkter.

Fredagsstudiecirkeln Àr relativt nystartad. Man har enbart trÀffats tre till fyra gÄnger under cirka en mÄnads tid. Denna studiecirkel hÄller fortfarande pÄ att hitta sina former. Det finns ingen formell studiecirkelledare utan man ser det som en grupp vÀnner som trÀffas pÄ en bestÀmd tid, fredag kvÀll, varje vecka. Söndagsstudiecirkeln har dÀremot funnits i sju Är. Inte heller hÀr har man nÄgon speciell person som Àr utsedd till studiecirkelledare. Det Àr dock en kvinna som av de andra pekas ut som en form av ledare. Hon Àr den som Àr mest kunnig. Följande samtal visar hur kvinnorna ser pÄ detta med ledarskap i studiecirkeln.

Kvinna 1: Det beror pÄ att hon kan mer. Vi sÀger, typ, att hon leder oss.

Kvinna 2: Vi hjÀlper henne! Kvinna 3: Ibland dom leder mig.

80

SOU 2003:108 Utsatt folkbildning

Man stöttar varandra och tar vara pÄ de kunskaper som finns hos medlemmarna i studiecirkeln. Man beslutar tillsammans vilka olika frÄgor som skall tas upp vid de olika trÀffarna. Inte i nÄgon av studiecirklarna tycks man ha diskuterat formerna sÄ mycket. Man har exempelvis inte nÄgon uppfattning om hur lÀnge man skall hÄlla pÄ med cirklarna i mer traditionell bemÀrkelse. Det Àr ocksÄ tveksamt om man uppfattar verksamheten som en studiecirkel. Man trÀffas nÄgra gÄnger per vecka och talar om sÄdant som Àr vÀsentligt och viktigt för en, men att benÀmna det som en studiecirkel det gör man inte direkt. Det Àr helt enkelt en överenskommelse mellan ett antal mÀnniskor med liknande intresse att trÀffas och pÄ olika sÀtt utveckla detta gemensamma.

InnehÄllet i cirklarna

I fredagsstudiecirkeln diskuterar man aktuella samhÀllsfrÄgor. Man bestÀmmer tillsammans vilken typ av frÄgor det Àr man ska avhandla. Idén till fredagsstudiecirkeln kommer frÄn deltagarna sjÀlva. De kom fram till att de var en grupp som hade ungefÀr samma mÄl, dvs. att man pÄ nÄgot sÀtt ville göra nÄgonting för att saker och ting skulle bli bÀttre i samhÀllet. Man kom fram till att det var en god idé att samlas och göra nÄgonting tillsammans. Man har diskuterat flera aktuella frÄgor som kÀnts speciellt relevanta för deltagarna. Som exempel uppger man att man har diskuterat terrorism, diskriminering och homosexuella. En kvinna sÀger

Ja, vi kÀnde att vi ville ha nÄgonting gemensamt sÄ att till exempel vad som brukar hÀnda. Vi brukar alltid höra att muslimer Àr terrorister och dÄ det hÀr ... och dÄ tÀnkte vi att vi kan diskutera det hÀr sjÀlva och se om vi kommer fram till nÄgonting. Det kan ... Àr det sant att vi Àr terrorister? Vad har hÀnt egentligen i samhÀllet? SÄna viktiga frÄgor tÀnkte vi ta upp och diskutera och se om det verkligen stÀmmer.

I söndagsstudiecirkeln handlar det mer om religion och identitet. Man lÀser koranen tillsammans pÄ arabiska. De Àldre kvinnorna försöker hjÀlpa sina döttrar med detta. En del av dem har svÄrt att sjÀlv klara av denna lÀsning. PÄ detta sÀtt blir det ocksÄ en trÀning i hemsprÄket. Man vill att tonÄringarna skall behÄlla sin identitet och att de inte ska glömma bort religionen. Ibland kommer det nÄgon och förelÀser om exempelvis islam. Vid sÄdana tillfÀllen har man ibland gemensamma cirklar med mÀnnen och deras tonÄrspojkar. I dessa studiecirklars verksamhet ingÄr ocksÄ anordnandet av en del

81

Utsatt folkbildning SOU 2003:108

fester som tycks fungera som en form av ”utvidgning” av det vanliga innehĂ„llet i verksamheten. Ibland förvandlas lokalen till festlokal. En kvinna sĂ€ger:

Ja, en man och en flicka gifta sig och skriva kontrakt ocksÄ vi kommer hÀr och sitter.

Det hÀnder ocksÄ att man tar emot studiebesök. Det Àr i kvinnornas berÀttelse svÄrt att skilja studiecirkelverksamheten frÄn övrig verksamhet i föreningens regi. Kvinnorna gör inte heller denna Ätskillnad. Den Àr inte meningsfull för dem. InnehÄllet i bÄda cirklarna syftar pÄ ett eller annat sÀtt till att styrka de deltagandes identitet och gruppkÀnsla. Man söker en trygghet i en tuff omvÀrld. Kvinnorna vill försöka förstÄ sin egen roll, och dÄ med speciellt fokus pÄ religionen, i det svenska samhÀllet. Möjligtvis skulle detta kunna tolkas som utslag av det som brukar benÀmnas islamisering av sjÀlvet.115

Att lÀra om det egna

Den allra största behÄllningen eller effekten av att delta i de tvÄ studiecirklarna Àr att man lÀr sig om sin egen religion. De yngre kvinnorna menar att de i flera olika sammanhang stÀlls inför frÄgor om islam och frÄgor om exempelvis sin klÀdsel. En kvinna sÀger

Den gör ju att vi vÄgar gÄ ut i svenska samhÀllet och inte behöva vara rÀdda för att bli tillfrÄgade varför har du sjal, varför? Jag vet ju varför jag har det och dÄ kan jag besvara och försvara och det blir inte sÄ svÄrt.

Genom en ökad kunskap om sin religion och ett utvecklande av den religiösa identiteten kĂ€nner kvinnorna en större sĂ€kerhet. De kan pĂ„ ett helt annat sĂ€tt möta det ”svenska samhĂ€llet”. Detta skulle i förlĂ€ngningen ocksĂ„ kunna pĂ„verka en integration positivt, menar de intervjuade. Kvinnorna menar att integrationen inte handlar om att man som invandrarkvinna ska ta av sig sin sjal, exempelvis, utan att man ska kunna behĂ„lla den pĂ„, utan att den behöver ifrĂ„gasĂ€ttas. Kvinnorna söker sin trygghet och sin identitet

115 Detta Àr ett uttryck myntat av Barbara Metcalf och beskrivs i en artikel av Carlbom, 1997. Det innebÀr att en del muslimer som invandrat till lÀnder som Àr icke-muslimska har som överlevnadsstrategi valt att bli mer muslimer Àn man var tidigare (Eriksson, 2002).

82

SOU 2003:108 Utsatt folkbildning

i religionen och de fÄr hjÀlp med det via de nu studerade studiecirklarna.

En annan effekt av studiecirklarna handlar mer om kvinnornas sociala situation. De flesta arbetar i hemmet eller studerar under veckorna utan att ha möjlighet att ha sÄ mycket kontakt med varandra. DÀrför finns det ett stort behov av att trÀffas nÀr man blir ledig under helgen. Kvinnorna tycks ha en stark gemenskap just i sin egenskap av att vara kvinnor med de specifika förutsÀttningar det innebÀr. Flera av kvinnorna vittnar om att det Àr just gemenskapen med de andra kvinnorna som gör att man inte exempelvis vill flytta till ett annat bostadsomrÄde. Deltagandet i studiecirklarna ger kvinnorna en unik möjlighet att vistas i en enkönad miljö, nÄgot som tycks vara av centralt vÀrde för de intervjuade kvinnorna. Tryggheten spelar en stor och betydelsefull roll hÀr.

Det utsatta bostadsomrÄdet

Alla deltagare bor i samma omrÄde. Det Àr ett invandrartÀtt bostadsomrÄde med fÄ svenskfödda boende. Studiecirklarna vi studerat Àr ocksÄ bara för personer boende i omrÄdet. De intervjuade Àr personer som trivs mycket bra i sitt bostadsomrÄde och som aktivt valt att flytta just hit. De Àr mÄna om sitt omrÄde och tycks se deltagandet i studiecirklarna som en möjlighet att ytterligare stÀrka den gemenskapskÀnsla som finns. Deltagandet i studiecirklarna Àr svÄrt att skilja frÄn deltagande i andra aktiviteter anordnade av den muslimska föreningen.

Föreningens verksamhet ökar kÀnslan av trygghet i bostadsomrÄdet. Man har ingen önskan att flytta frÄn omrÄdet. HÀr har man sina vÀnner och hÀr kÀnner man trygghet. Naturligtvis finns det sociala problem hÀr precis som pÄ andra stÀllen, men det Àr inte avgörande för ens val av boende. Den trygghet man kÀnner och nÀrheten till slÀkt och vÀnner vÀger tungt. Att man ofta tÀnker pÄ detta sÀtt och att det ofta upplevs som att det finns en stark gemenskap i denna typ av bostadsomrÄden pÄtalas Àven i annan forskning.116 HÀr utvecklas ett starkt vi och domtÀnkande. Ibland förekommer t.o.m. en romantisering av det egna omrÄdet.117

116Se exempelvis Eriksson, 2002, Sernhede ,2002.

117Sernhede, 2002.

83

Utsatt folkbildning SOU 2003:108

Deltagarnas tankar kring integration

TvÄ olika aspekter av det som benÀmns som integration tas upp i intervjuerna. Den ena handlar om kontakter mellan svenskfödda och invandrare. Flera av kvinnorna menar att det Àr svÄrt med kontakter över kulturgrÀnserna. De menar ocksÄ att det inte Àr invandrarna som inte vill ha kontakt. Samtidigt finns det en praktisk svÄrighet pÄ grund av att man bor i ett bostadsomrÄde med sÄ fÄ svenskfödda personer. Hur ska man göra? Ett sÀtt som flera av de intervjuade tror Àr en möjlighet Àr att olika föreningar kan knyta kontakt med varandra, att man skulle kunna ha ett samarbete exempelvis mellan islamska föreningen och nÄgon svensk förening. Det Àr sÄledes frÄga om en kontakt pÄ grupp- eller organisationsnivÄ. En kvinna sÀger:

Men sen om man vidare i framtiden för att pĂ„verka det hĂ€r med integration, göra ett samarbete med svenska föreningar sĂ„ kanske man förbĂ€ttrar integrationen pĂ„ det sĂ€ttet i och med att man kan liksom inte gĂ„ ut i xxxxx (det bostadsomrĂ„de kvinnorna bor i, författarens anmĂ€rkning) och skrika kom nu alla utlĂ€nningar sĂ„ gĂ„r vi till xxxxx (ett ’helsvenskt’ bostadsomrĂ„de, författarens anmĂ€rkning). Men genom en förening sĂ„ kan det bli enklare.

Detta var tankar som Àven fanns bland personalen pÄ ABF- avdelningen. Vid intervjutillfÀllet var det dock bara tankar och inget som nÄgon försökt realisera.

Den andra aspekten handlar om valdeltagandet, som ökade i bostadsomrÄdet senaste valet jÀmfört med tidigare val. Detta ser kvinnorna som nÄgot mycket positivt. I omrÄdet har det funnits personer som informerat om valet. Genom att föreningen finns har det varit lÀtt att kalla ihop dess medlemmar till olika informationsmöten om valet. Detta har sedan resulterat i ett ökat valdeltagande. Detta deltagande ses som en viktig del av integrationen.

Samtliga intervjuade kvinnor uppfattar integration som nÄgot positivt. Kvinnorna betonar sÄledes en lösning pÄ integrationsproblemen mer pÄ en organisations- eller gruppnivÄ. Vad de enskilda individerna har svÄrt att uppnÄ kanske man kan klara med hjÀlp av kontakt föreningar emellan. Genom att föreningen har kontakt eller samarbete med ABF ökar möjligheterna till integration enligt kvinnornas och lokalföreningens sÀtt att resonera. Man skulle kunna sÀga att förutsÀttningarna finns, men utnyttjas eller prövas inte i nÄgon större utstrÀckning. Att över huvud taget

84

SOU 2003:108 Utsatt folkbildning

organisera sig pÄ olika sÀtt tycks vara gynnsamt för integrationsprocessen, enligt kvinnornas sÀtt att resonera.

Samarbete mellan ABF och den muslimska kulturföreningen

De intervjuade kvinnorna Àr medvetna om att studiecirklarna drivs i samarbete med ABF. Man vet dock inte varför föreningen samarbetar med just detta studieförbund. Man hÀnvisar till ordföranden för svar pÄ detta. Samtidigt som man Àr medveten om att ABF pÄ nÄgot sÀtt finns i bakgrunden sÄ Àr man inte insatt i vad ABF Àr för nÄgot och vad det stÄr för. Det finns dock en allmÀnt positiv instÀllning till ABF. Kvinnorna berÀttar ocksÄ att nÀr man vill göra nÄgot speciellt, att anordna en fest exempelvis, kan man vÀnda sig till ABF som dÄ stÀller upp ekonomiskt. Det finns dock inte hos kvinnorna nÄgon kunskap om vad ABF betyder eller ideologiskt stÄr för. Man litar helt till ordförande i föreningen och hans stÀllningstaganden. Man har inte heller nÄgon kunskap om den svenska folkbildningstraditionen eller att man kan sÀgas vara en del av den. Man försöker bara fÄ sina liv att fungera sÄ bra som möjligt.

3.2.3Nykterhetsrörelsens Bildningsverksamhet (NBV)

Den NBV-avdelning som vi studerat omfattar 13 kommuner. Den har enheter eller kontor i fyra kommuner och enligt den intervjuade verksamhetschefen Àr varje enhet en egen juridisk enhet. NBV-avdelningen har cirka tio olika medlemsorganisationer och samarbetar dessutom med ett stort antal olika organisationer och invandrarföreningar i lÀnet. Samarbetsorganisationerna kan enligt verksamhetsberÀttelserna för 2002 och 2003 delas in i fem kategorier:

1.föreningar med förebyggande verksamhet

2.föreningar/organisationer som arbetar med mÀnniskor med sÀrskilda behov

3.invandrarföreningar/organisationer

4.kulturföreningar

5.övriga intresseföreningar

Enligt arbetsplanen för 2003 Àr NBV:s syfte att genom fritt och frivilligt folkbildningsarbete

85

Utsatt folkbildning SOU 2003:108

a)verka för nykterhetsrörelsens mÄl, dvs. ett samhÀlle fritt frÄn alkohol och andra droger

b)skapa engagemang i samhÀllsfrÄgor genom att erbjuda kunskap, kulturupplevelser och gemenskap

c)vÀnda sig till nykterhetsrörelsens viktiga mÄlgrupper

d)verka för att den samlade nykterhetsrörelsens lokala och regionala verksamhet stÀrks och att samordning av arbetet sker utan att det inkrÀktar pÄ medlemsorganisationerna sÀrarter.

UtifrÄn dessa syften har avdelningen utvecklat strategier som bygger pÄ följande utgÄngspunkter:

─att arbeta med kvalitet

─att utveckla marknadsföringen sĂ„ att den nĂ„r nya mĂ„lgrupper

─att vara bĂ€st pĂ„ profilomrĂ„dena, medlems- och invandrarverksamhet

─att genom att utveckla kulturverksamheten skapa en rekryteringskĂ€lla för nykterhetsrörelsen

─att konsekvent arbeta med att kompetensutveckla och utbilda cirkelledare, förtroendevalda och personal.

MÄlgrupperna för NBV:s verksamhet Àr enligt verksamhetsberÀttelsen för 2003 ungdomar, förÀldrar och andra vuxna i deras nÀrhet, medlemmar i medlems- och samarbetsorganisationer, politiker pÄ kommunal och regional nivÄ samt tjÀnstemÀn pÄ institutioner och kommunala förvaltningar.

NBV:s verksamhet

NBV i lÀnet har, enligt verksamhetsberÀttelsen och verksamhetschefen, arbetat med nÄgra profilomrÄden och dessa omrÄden har en tydlig koppling till folkhÀlsa och till att motverka sociala problem. ProblemomrÄdena Àr alkohol och droger, integration, folkhÀlsa, globalisering, kultur, utbildning, information och kommunikationsteknik.

86

SOU 2003:108 Utsatt folkbildning

Alkohol och droger

NBV som nykterhetsrörelsens studieförbund ska, enligt verksamhetschefen men ocksÄ enligt verksamhetsberÀttelsen, arbeta med drog- och alkoholfrÄgor och medvetandegöra beslutfattare, individer och samhÀlle om drogers och alkoholens negativa inverkan pÄ folkhÀlsan. Detta arbete, menar NBV, mÄste ske pÄ internationell, nationell och lokal nivÄ. Man menar att globaliseringen och Sveriges intrÀde i EU stÀller krav pÄ nya arbetssÀtt vilka bl.a. innebÀr att för att arbeta för ett drogfritt samhÀlle mÄste arbetet bedrivas pÄ ett internationellt plan.

Integration

MÄlet med NBV:s integrationsarbete Àr att medvetandegöra och förankra det demokratiska tÀnkandet. Detta ska göras genom studiecirkelarbete. Centralt i NBV:s integrationsarbete Àr att befÀsta vÀrderingar om mÀnskliga rÀttigheter, jÀmstÀlldhet mellan könen och barns rÀttigheter samt att arbeta mot rasism och frÀmlingsfientlighet. Detta arbete ska ske genom att skapa mötesplatser mellan olika kulturer dÄ detta kan verka för invandrarnas integration.

Verksamhetschefen poÀngterar i detta sammanhang att integrationsarbetet mÄste ske i samarbete med andra organisationer som arbetar med solidaritet och medmÀnsklighet för att skapa ett bÀttre samhÀllsklimat. I NBV:s verksamhetsberÀttelse betonas att organisationen ska arbeta med utsatta grupper som pÄ olika sÀtt behöver inkluderas i samhÀllet. Detta innebÀr exempelvis att det kan bli frÄga om att fÄ tilltrÀde till arbetsmarknaden men det kan ocksÄ handla om att komma in i ett socialt sammanhang.

Integration av dessa mĂ„lgrupper kan frĂ€mjas genom att man erbjuder individer mötesplatser för utveckling av nĂ€tverk som kan frĂ€mja deras integration. Detta arbeta ska organiseras genom förelĂ€sningar, temadagar, kurser och kulturmöten om integration och förhoppningen Ă€r att det ska ge en möjlighet för mĂ€nniskor att delta i nĂ€tverk. Integrationsverksamheten hos NBV riktar sig inte bara till invandrare eller andra ”utsatta grupper” utan ocksĂ„ till medlemsorganisationerna och dess medlemmar, cirkelledare och NBV:s samarbetsorganisationer.

87

Utsatt folkbildning SOU 2003:108

FolkhÀlsa

FolkhÀlsan Àr ett viktigt tema för NBV och detta genomsyrar övriga teman eller verksamhetsomrÄden. I bÄde verksamhetschefens berÀttelse och verksamhetsplanen poÀngterar man att villkoren i dagen samhÀlle stÀller allt högre krav pÄ individens fysiska och mentala hÀlsa. En viktig dimension av folkhÀlsan som betonas Àr det ökade vÄldet i dagen samhÀlle men ocksÄ frÄgan om kost, livsstilsfrÄgor och mental hÀlsa. VÄldet i samhÀlle, menar man, krÀver en bÀttre och fungerande dialog mellan ungdomar och vuxna och mellan olika samhÀllgrupper.

I samarbete med AllmÀnna arvsfonden och stiftelsen Skandia, har NBV startat ett projekt som avser att motverka spel/spelberoende. Detta vÀxande problem mÄste, enligt NBV, ses som ett folkhÀlsoproblem. För att ta itu med detta och motverka ohÀlsan krÀvs att man ökar medvetenheten hos alla. Det krÀvs ocksÄ att man bedriver ett förebyggande arbete genom att organisera studiecirklar med Àmnen som kost, motion, livsstil, stresshantering, spelberoende m.m. MÄlgrupperna för denna verksamhet Àr medlemmarna i medlemsorganisationerna, samarbetspartner, skolelever, lÀrare och vuxna i ungdomarnas nÀrhet.

Globalisering, liksom kultur, utbildning och information och kommunikationsteknik Àr andra teman som NBV arbetar med. Det betonas att NBV i lÀnet, inte deltar i utbildningsverksamhet som organiseras av Kunskapslyftet, eller andra traditionella vuxenutbildningsverksamheter. Enligt verksamhetschefen avstod de frÄn sÄdana utbildningar eftersom de Àr svÄra att förena med folkbildningsidealen.

Hon menar att det blir för dyrt för bÄde kommunerna och kunskapslyftet eftersom man inte inom NBV vill ha en klassituation med stora grupper. Om man skulle dela grupperna enligt en folkbildningstradition blir detta alldeles för dyrt, menar hon. DÀrför bestÀmde de sig för att inte anordna nÄgon uppdragsutbildning. Det Àr istÀllet sÄ att den utbildning de bedriver Àr för deras egen personal, det Àr olika ledarutbildningar och det Àr temakvÀllar om deras profilomrÄden m.m.

88

SOU 2003:108 Utsatt folkbildning

Relationen mellan NBV och invandrarföreningar

NBV har verksamhet med olika invandrarföreningar i lÀnet. Dessa har dock inget inflytande över NBV:s mÄl och inriktningar. Verksamhetschefen sÀger:

Ja, de (invandrarföreningarna, författarens anmÀrkning) Àr inte representerade i vÄra olika beslutande organ, men de organisationer vi samarbetar med brukar vi anordna, till exempel cirkelledareutbildning och dÀr kan vi eller brukar vi ta avstamp frÄn vad de vill göra, hur de uppfattar vÄrt samarbete. Vad vi kan göra tillsammans. Det Àr ocksÄ ett viktigt forum för oss att informera dom om vÄra planer, verksamhet...

Det Àr ocksÄ ett bra forum för olika invandrarföreningar och andra organisationer vi samarbetar med att trÀffas, utbyta erfarenhet och knyta kontakter. Detta betyder inte att vi sedan utvecklar projektet tillsammans. Vi försöker ocksÄ uppmuntra kontakter mellan organisationer att samarbeta sÀrskilt samarbete med olika invandrarföreningar.

Genom cirkelledareutbildning och olika utbildningar och trÀffar för medlems- och samarbetsorganisationer som NBV organiserar, menar chefen, att de organisationer som inte Àr medlemsorganisationer kan pÄverka verksamheten och komma med nya idéer och projekt. Dessa utbildningar Àr viktiga inslag i NBV:s verksamhet. Verksamhetschefen poÀngterar ocksÄ att NBV inte har nÄgon uttalad policy för uppsökande verksamhet nÀr det gÀller invandrarföreningar.

Trots att vi har ingen uppsökande verksamhet, brukar vi pÄ olika sÀtt fÄ kontakt med invandrarföreningar, antingen kontaktar de oss, eller nÀr vi Àr ute och informerar om NBV ... gör reklam för vÄra verksamheter tar de kontakt med oss.

Samarbetet mellan invandrarföreningarna och NBV Àr enligt verksamhetschefen inte problemfritt. Som exempel tog hon NBV:s samarbete med en förening i lÀnet som organiserade studiecirklar varje dag. Detta, menar hon, gick emot praxisen och traditionen. Hon menade att man inte kan driva en studiecirkel varje dag, utan det behövs en eller tvÄ dagar emellan av reflektion över vad man har gjort eller studerat.


vi var tvungen att tala om för dem att de inte kan ha studiecirkel varje dag utan minst tvĂ„ eller tre dagar, och sedan kan de mötas igen och reflektera över den


Verksamhetschefen betonade att NBV har granskat sin verksamhet och minskat rejÀlt pÄ studiecirkelverksamheten eftersom vissa

89

Utsatt folkbildning SOU 2003:108

studiecirklar inte höll mÄttet enligt reglerna. Det kunde exempelvis handla om att det var för fÄ deltagare eller att NBV helt enkelt inte kunde stÀlla sig bakom viss verksamhet dÄ man inte tyckte att verksamhet passade NBV:s profil. Denna nerskÀrning av verksamheten var kostsam för NBV, men verksamhetschefen menar att det Àr viktigt att driva en verksamhet som man tror pÄ och som Àr av hög kvalitet.

NBV Àr ett av de studerade studieförbunden som man kan sÀga Àr trogen sin ideologi och som arbetar mÄlmedvetet med sina profilfrÄgor. Trots detta kan man nÀr det gÀller NBV, precis som nÀr det gÀller alla de andra undersökta studieförbund, ifrÄgasÀtta den interna demokratin nÀr det gÀller arbete med och relation till samarbetsorganisationerna. Hos NBV har samarbetsorganisationerna dock genom olika utbildningar som NBV organiserar möjlighet att pÄverka verksamheten. Detta var Àven fallet hos en del av de andra studieförbunden.

Studiecirkeln

Hos NBV har en studiecirkel för enbart invandrarkvinnor studerats. Det Àr en studiecirkel som inte bedrivs i samarbete med nÄgon invandrarförening. Det Àr inte heller nÄgon studiecirkel som tillhör det ordinarie utbudet utan en cirkel som startat utifrÄn olika upplevda behov. Studiecirkelledaren Àr svenskfödd och arvoderad av NBV.

Studiecirkelns start

Denna studiecirkel har pÄgÄtt i cirka tre Ärs tid. Upprinnelsen till studiecirkeln var att nuvarande studiecirkelledare fick kontakt med en grupp kvinnor pÄ HemgÄrden. HemgÄrden Àr en förening som funnits i cirka 50 Är. Den har likheter med det som i USA och Storbritannien kallas settlementrörelsen. Föreningen bedriver olika verksamhet, bl.a. studiecirklar, och NBV har varit en av arrangörerna av dessa. 1995 hade man en stor verksamhet för invandrare pÄ HemgÄrden med runt 400 deltagare. Det rörde sig framförallt om svenskstudier och matlagningscirklar. Denna verksamhet Àr i dag betydligt mindre. Den nu aktuella studiecirkeln kan sÀgas vara en fortsÀttning pÄ eller en följd av HemgÄrdens verksamhet men en

90

SOU 2003:108 Utsatt folkbildning

cirkel som nu helt och hÄllet drivs i NBV:s regi och ocksÄ i NBV:s lokaler.

Deltagarna

I denna studiecirkel deltar nio personer och alla Àr kvinnor frÄn Bosnien. I studien intervjuades fyra av dessa kvinnor. De kom samtliga till Sverige under 1994 eller 1995 och Àr över 50 Är. Ingen av dessa kvinnor har arbetat sedan de kom till Sverige. FrÄn sina hemlÀnder har tvÄ av dem erfarenhet av arbete utanför hemmet. De har arbetat cirka 30 Är vardera inom olika omrÄden. Endast en av de intervjuade kvinnorna har lÀst SFI (Svenska för invandrare) sedan hon kom till Sverige. De andra har gÄtt kortare sprÄkkurser i HemgÄrdens regi. Flera av kvinnorna har krÀmpor som gör att de inte orkar vara aktiva sÄ lÄng tid utanför hemmet varje dag. Samtliga intervjuade kvinnor bor i samma stad men inte i samma bostadsomrÄde. De Àr spridda över olika omrÄden i stan.

Denna grupp kÀnde inte varandra tidigare men har under cirkelns gÄng blivit goda vÀnner som umgÄs privat. Detta handlar, menar vi, om en grupp socialt exkluderade kvinnor. De har varit i Sverige mellan Ätta och nio Är men aldrig deltagit i det svenska arbetslivet. TvÄ av dem har ett mycket lÄngt arbetsliv utanför hemmet bakom sig. Kvinnorna har utvecklat olika sjukdomar eller sjukdomstillstÄnd som i kombination med ett bristande svenskt sprÄk och relativ hög Älder, nu tycks ha omöjliggjort ett intrÀde pÄ den svenska arbetsmarknaden.

Kvinnorna kommer troligtvis, om de stannar i Sverige, att fortsÀtta att leva i en marginaliserad position med exempelvis dÄliga ekonomiska villkor som följd. I tidigare forskning har detta beskrivits som tre dimensioner av underordning. Det handlar om en klass-, en köns- och en invandrardimension.118 Dessa kvinnors situation liknar i stora drag den beskrivning som görs i regeringens proposition om integrationspolitiken.

118 Knocke, 1986.

91

Utsatt folkbildning SOU 2003:108

Cirkelns form och innehÄll

I denna studiecirkel trÀffas man en gÄng per vecka och dÄ under cirka tre timmar. Man hÄller till i NBV:s lokaler som ligger centralt i kommunen. Som nÀmnts tidigare har cirkeln hÄllit pÄ i tre Är och som man resonerar nu kan man inte tÀnka sig att sluta. I studiecirkeln Àgnar man sig framförallt Ät att laga mat. Man lagar bÄde bosnisk och svensk mat. De bosniska deltagarna kommer med förslag pÄ den bosniska maten och den svenska cirkelledaren ger förslag pÄ svensk mat. Man bestÀmmer gÄngen innan vad man ska laga för mat gÄngen dÀrpÄ och det Àr cirkelledaren som gör inköpen till varje gÄng.

I cirkeln ingÄr ocksÄ friskvÄrd. Den bestÄr till största delen av att cirkelledaren undervisar i vad som Àr nÀringsriktig mat. Man samtalar kring vad som Àr bra och nyttigt att Àta och vad som Àr mindre bra. Flera av kvinnorna Àr intresserade av att gÄ ner i vikt och tycker detta inslag Àr viktigt. NÄgon av kvinnorna berÀttar ocksÄ att hon lyckats gÄ ner nÄgra kilo. Cirkelledaren har en annan studiecirkel i NBV:s regi med gymnastik. Samtliga kvinnor i den nu studerade cirkeln deltar Àven i den cirkeln. DÀr deltar ocksÄ svenska kvinnor. Gymnastiken blir ett komplement i friskvÄrden.

Med tanke pÄ att flera av kvinnorna Àr sjukliga blir friskvÄrden extra viktig. Det Àr kÀnt att invandrare ofta har en sÀmre hÀlsa Àn svenskfödda och ocksÄ upplever sjÀlva att man har det.119 HÀlsofrÄgor Àr nÄgot som ofta uppmÀrksammats nÀr det gÀller folkbildning i invandrargrupper.120 Vi tolkar det som en strÀvan att se mÀnniskan som en helhet och dÀr en god hÀlsa Àr en förutsÀttning för att exempelvis kunna lÀra sig ett nytt sprÄk, ta in information etc. De intervjuade kvinnorna beklagar dock att de i gymnastikcirkeln tyvÀrr inte fÄr nÄgon kontakt med de deltagande svenska kvinnorna. De vet eller förstÄr inte varför. Inte heller cirkelledaren kan förklara detta.

Ett annat viktigt inslag i cirkeln Àr trÀningen för kvinnorna i det svenska sprÄket. Under cirkelns gÄng försöker man att inte tala bosniska utan att hÄlla sig till svenskan. Dessa tillfÀllen Àr mÄnga gÄnger dessa kvinnors enda möjlighet att praktisera det svenska sprÄket. Detta inslag blir dÀrför centralt för kvinnorna. Detta Àr inte nÄgot som speciellt pÄtalas som nÄgot positivt i de integrerade cirklarna i Sensus och StudiefrÀmjandets regi. Den troliga orsaken

119Se exempelvis Ekblad, 1996, reg.prop. 1997/98:16.

120Se exempelvis Eriksson, 1999.

92

SOU 2003:108 Utsatt folkbildning

till detta Àr att invandrardeltagarna dÀr hade ett betydligt mer utvecklat svenskt sprÄk. De var inte i behov av att trÀna svenskan pÄ samma sÀtt som dessa kvinnor. De hade exempelvis arbeten dÀr de hela tiden fick praktisera sitt svenska sprÄk. De möjligheter studiecirklarna gav till att tala svenska uppmÀrksammades dÀrför inte.

FrÀmst en social betydelse

Denna cirkel har varit viktig för deltagarna. Det pÄpekar samtliga av de intervjuade kvinnorna. Den har framförallt haft en social betydelse. TvÄ av kvinnorna menar att den sociala kontakten med de andra kvinnorna fÄr dem att glömma sina egna bekymmer. En av dessa kvinnor har dessutom problem med att vistas i större grupper varför studiecirkeln Àr idealisk för henne.

Jag vill komma hit för sÀllskapets skull. Jag kan bara vara med lite folk. Jag kan inte vara med mÄnga mÀnniskor. Detta tycker jag Àr en lagom stor grupp. Annars Àr jag rÀdd för att prata. Xxxx (studiecirkelledaren, förf. anm.) förstÄr oss.

De tvÄ andra kvinnorna menar dock att ett deltagande i cirkeln fÄr dem att pÄ olika sÀtt kÀnna större delaktighet i samhÀllet. Den ena kvinnan betonar gymnastikcirkeln och menar att den kontakt man kan fÄ dÀr med andra personer exempelvis svenska kvinnor gör att man kÀnner en delaktighet, som man inte skulle göra om man bara satt hemma. Denna kvinna lÀser ocksÄ svensk skönlitteratur för att sÀtta sig in i hur situationen Àr i Sverige. Den andra kvinnan menar att för henne Àr det viktigt att delta med tanke pÄ att hon kanske ska lÀsa vidare. Hon sÀger:

Detta Àr mycket bra för mig om jag ska fortsÀtta med nÄgon form av vidareutbildning. Det Àr bra att vi umgÄs, att vi lÀr oss av varandra, att vi lÀra oss nÄgot mera. Jag kÀnner mig som en del av det svenska samhÀllet.

Genom denna studiecirkel har kvinnorna lÀrt kÀnna varandra och nu umgÄs man privat. Studiecirkelledaren betonar ocksÄ cirkelns betydelse för kvinnorna. Hon ser det som ett sÀtt för dem att komma hemifrÄn.

Det Àr lÀtt att man bara sitter hemma annars. HÀr kan de trÀffas och prata svenska.

93

Utsatt folkbildning SOU 2003:108

För cirkelledaren har det ocksÄ betytt mycket. Hon har lÀrt sig mycket om Bosnien via kvinnorna och det Àr en mycket varm stÀmning i gruppen som för cirkelledaren Àr ett av motiven till att fortsÀtta. Cirkeln upplevs som mycket positiv av de deltagande, men tycks ha en i huvudsak social betydelse. Den blir ett sÀtt att bryta vardagen och trÀffa vÀnner. Man kommer ifrÄn arbetet i hemmet för nÄgra timmar per vecka.

Ett led i integrationsprocessen

De intervjuade kvinnorna ser cirkelns verksamhet som ett led i en integrationsprocess. Genom att man i gruppen stÀrker sitt sjÀlvförtroende, kommer hemifrÄn och allmÀnt kÀnner sig mer delaktig kan detta vara ett första steg att börja nÀrma sig det svenska samhÀllet. Genom att delta i denna cirkel kan man exempelvis öka sina svenska kunskaper vilket i förlÀngningen kan underlÀtta kontakten med svenskfödda.

Dessa kvinnors kontakter med svenskar i andra sammanhang Àr mycket begrÀnsad. Kvinnorna och cirkelledaren menar sÄledes att en segregerad verksamhet pÄ detta sÀtt kan vara att föredra. De deltar ocksÄ alla i en gymnastikcirkel tillsammans med svenska kvinnor. Detta innebÀr dock inte att man har sÄ mycket kontakter mellan de olika grupperna. Det Àr snarare sÄ att de tvÄ grupperna hÄller sig var för sig. De intervjuade vet inte varför det Àr sÄ, men av rÀdsla tar man inte sjÀlv kontakt. Man Àr bl.a. orolig för att det svenska sprÄket inte ska rÀcka till vid ett samtal med nÄgon av de svenska kvinnorna. Genom deltagande i den studerade studiecirkeln fÄr kvinnorna en kÀnsla av att inte helt stÄ utanför det svenska samhÀllet. Det blir en möjlighet att fÄ komma utanför hemmet och att fÄ tala det svenska sprÄket. Det tycks ha blivit lite av ett andningshÄl för kvinnorna. Om det i förlÀngningen pÄverkar deras situation sett ur ett strukturellt perspektiv Àr dock tveksamt.

Kvinnorna har deltagit i denna studiecirkel under tre Ärs tid och de beskriver inte nÄgon direkt positiv utveckling vad gÀller deras totala situation i samhÀllet. Det tycks mer vara frÄga om en upprÀtthÄllande verksamhet, nÄgot som gör kvinnornas vardagsituation mer drÀglig. Dessa kvinnor lever i övrigt ihop med sina familjer och vad det innebÀr av hushÄllsarbete och omsorg om barn och Àldre anförvanter. Kvinnorna har inte kommit in pÄ arbetsmarknaden och Àr bekymrade över detta. En kvinna sÀger:

94

SOU 2003:108 Utsatt folkbildning

Det Àr svÄrt att fÄ jobb. Jag tycker det verkar som om invandrarna utgör en andra klassens arbetskraft. Det Àr svÄrt att klara av att under lÄnga perioder leva pÄ socialbidrag.

Samtliga dessa kvinnor lever pÄ socialbidrag och har gjort detta i stort sett under alla de Är de bott i Sverige. Det handlar om personer som pÄ flera olika sÀtt Àr socialt exkluderade. Denna studiecirkel har knappast bidragit till att kvinnorna tar sig ur denna situation, men kan som sagt underlÀtta deras vardagsliv.

Deltagarnas relation till NBV

Den lokalavdelning av NBV dĂ€r studien utfördes har av ”tradition” haft mĂ„nga studiecirklar med invandrardeltagare. PĂ„ detta sĂ€tt finns det en mĂ„ngĂ„rig erfarenhet av att arbeta med dessa grupper. En del av NBV:s cirkelledare har arbetat med detta under mĂ„nga Ă„r. De intervjuade invandrarkvinnorna har under flera Ă„rs tid haft kontakt med NBV och dess verksamhet. Trots detta Ă€r deras kunskap om NBV begrĂ€nsad. De vet att man befinner sig i NBV:s lokaler och de vet att cirkeln sker i dess regi.

NÀr det gÀller den ideologi som NBV stÄr för har man fÄtt viss kunskap kring detta genom att man trÀffat en del Àldre personer som kommer till studieförbundets lokaler. Genom samtal med dem har man fÄtt kunskap om de vÀrderingar som finns inom NBV, menar man. Denna kunskap Àr dock inget som blir avgörande för om man vill fortsÀtta sitt deltagande eller ej. En kvinna sÀger:

Det Àr bra att vi umgÄs, men för oss spelar det ingen roll om det Àr NBV eller nÄgon annan.

HÀr blir det uppenbart att inte heller NBV lyckats föra ut sin ideologi pÄ nÄgot tydligt sÀtt. Det Àr inte nÄgot som diskuteras i cirklarna eller sprids pÄ annat sÀtt. Den enda information man som deltagare fÄtt Àr via Àldre besökare. Det verkar inte heller vara sÄ centralt för cirkelledaren att föra vidare denna ideologi. Hon har ett brinnande intresse för invandrardeltagarnas situation och Àr engagerad i detta. Det har skapats en varm och förtrolig relation mellan deltagarna och ledaren. Detta Àr förmodligen en av anledningarna till att studiecirkeln pÄgÄtt under sÄ lÄng tid.

För deltagarna Àr ledaren viktig men inte NBV. Att anvÀnda sig av studieförbundets egna lokaler tycks dock vara bra om man vill föra vidare eller informera om sin ideologi. Genom att trÀffa andra

95

Utsatt folkbildning SOU 2003:108

som Àr aktiva inom NBV och som ocksÄ omfattades av NBV:s ideologi fick invandrarkvinnorna en del kunskap. Hade man valt andra lokaler exempelvis bosniska föreningens hade denna effekt ej uppstÄtt.

3.2.4Studieförbundet Vuxenskolan (SV)

SV, liksom som alla andra studieförbund, organiserar kurser och projekt som avser att underlÀtta invandrarnas integration och delaktighet i det svenska samhÀllet. Dessa kurser och aktiviteter har olika mÄl, omfattning och organiseras pÄ olika sÀtt. Antingen kan verksamheten organiseras i samarbete med invandrarföreningar eller ocksÄ bedrivas av studieförbund och dÄ rikta sig till antingen enbart invandrare eller bÄde invandrare och svenskar. Det intressanta med SV som studieförbund, enligt den intervjuade, Àr att förbundet försöker skilja mellan bildningsverksamhet i traditionell mening och utbildning men ocksÄ arbeta med att förena dessa traditioner. Detta hÀvdar, en av de lokalt ansvariga, Àr en unik profil för SV, som skiljer det frÄn andra studieförbund. Han sÀger:


 men vi Ă€r en utav dom ganska fĂ„ avdelningar som har en utbildningsverksamhet vid sidan om traditionella folkbildningen ... sĂ„ egentligen kommer nu frĂ„n förste 2003 spela pĂ„ samma villkor som kommunal vuxenutbildning.

Detta Àr nÄgot som exempelvis NBV tagit avstÄnd frÄn, och det Àr intressant att se hur olika man resonerar kring detta.

SV:s lokala verksamhet och mÄl

Den studerade lokalavdelningen Àr en stor avdelning som i och med decentralisering av SV verksamhet blev en egen juridisk enhet. Uppgifterna som följer Àr hÀmtade ur verksamhetsberÀttelsen för 2001. Verksamheten Àr organiserad i tre enheter: programenheten, föreningsenheten samt utbildningsenheten. Utöver dessa tre enheter finns en projektenhet som fungerar som stöd för verksamhetsledningen och de andra tre enheterna. Programenhetens huvudsakliga arbete Àr att marknadsföra och bedriva studieverksamhet riktad till allmÀnheten och till personer med funktionshinder. I enheten organiseras olika typer av verksamhet. I verksamhetsberÀttelsen sÀgs att

96

SOU 2003:108 Utsatt folkbildning

I xxxxx (en del av kommunen, förf. anm.) har Àmnesgrupperna sprÄk samt navigation dominerat. PÄ xxxx bedrivs frÀmst teoretiska studiecirklar sÄsom skrivkurser och sprÄk ... En ökad efterfrÄgan vad gÀller korta kurser samt helgkurser har mÀrkts under Är 2001 och cirka 70 helgkurser genomförts.

Utöver dessa verksamheter har SV i samarbete med olika handikapporganisationer ocksÄ bedrivit sprÄkcirklar. Det har Àven skett en ökning av antalet hantverkscirklar under Äret i stÀllet. I en del av kommunen finns ett stort antal studiecirklar som riktar sig specifikt till funktionshindrande personer och deras anhöriga. SV organiserar ocksÄ och utför uppdragsutbildningar i samverkan med kommunen och inom ramen för Kunskapslyftet. Det handlar om en rad olika Àmnen sÄsom sprÄk, teckensprÄk, data, SFI, bild, form och hantverk, kulturverksamhet, musik, mÄleri och teater.

MÄlet med lokalavdelningens arbete framgÄr av verksamhetsberÀttelsen. Enligt denna Àr mÄlen att

a)bidra till utveckling av demokratin

b)frigöra mÀnniskans skapande resurser

c)förmedla kontakt mellan olika kulturyttringar

d)stimulera lokalt förankrad kulturverksamhet

e)arbeta med kulturen som kraft i en demokratisk samhÀllsutveckling

f)uppmuntra till öppenhet och debatt i samhÀllsfrÄgor

g)medverka till opinionsbildning i aktuella frÄgor, t.ex. genteknikens landvinningar

h)öka insikten om miljöns inverkan pÄ mÀnniskans livsvillkor

i)arbeta för funktionshindrade mÀnniskors inflytande i samhÀllet.

En sammanfattning pÄ dessa mÄl skulle kunna vara att SV vill skapa mötesplatser. Detta betonas ocksÄ av chefen för föreningsenheten. Det Àr viktigt att ha en verksamhet som riktar sig till resurssvaga personer i samhÀllet. Men han menar att denna grundlÀggande idé ocksÄ kan överföras till utbildningssfÀren. Det viktiga Àr dock trots allt att man riktar sina huvudsakliga resurser till dem som fÄtt minst av samhÀllets resurser i övrigt. I verksamhetsberÀttelsen stÄr att lÀsa:

97

Utsatt folkbildning SOU 2003:108

MÄlgruppen för verksamhet Àr: grund-, medlems-, och samverkande organisationer, invandrare, arbetslösa och mÀnniskor med kort utbildning, ungdomar och en bred allmÀnhet i övrigt.

I bÄde verksamhetschefens utsagor och verksamhetsberÀttelsen kan man urskilja tre grupper som SV prioriterar. Dessa Àr funktionshindrade personer eller grupper och invandrare (dessa grupper kallar man resurssvaga) och den betalande allmÀnheten (resursstarka grupper). SV bedriver en omfÄngsrik verksamhet. Den som Àr intressant för oss i denna studie Àr den verksamhet som de bedriver i samarbete med invandrarföreningar. Den allmÀnna kursverksamheten, som Àr avgiftsbelagd har en liten andel invandrare. En förklaring till detta kan vara att de ekonomiska villkor mÄnga invandrare lever under gör att de inte har rÄd att delta. Den lokalansvarige poÀngterar att han ser det som slöseri med tid och resurser att marknadsföra avgiftsbelagda kurser i invandrartÀta omrÄden.

Det Àr ju vÀldigt svÄrt för oss att nÄ ut i xxxxxxxx (en del av kommunen, förf. anm.) med sömnad eller sprÄkkurs dÀr det Àr som mest invandrartÀtt och varför det, jo för att det faller pÄ avgiften för den verksamheten utan för att den överhuvudtaget ska kunna bedrivas sÄ mÄste vi ta ut avgiften för den. Och det finns fÄ som kan gÄ pÄ en sÄn cirkel.

SprÄkkurser som SV organiserar i detta sammanhang handlar inte om SFI utan exempelvis om engelska och spanska.

SV:s integrationsverksamhet

Den verksamhet SV bedriver med koppling till olika invandrargrupper Àr av tvÄ olika slag. Den ena Àr uppdragsutbildningar eller projektliknande verksamheter som Àr tidsbegrÀnsade och finansieras av externa medel. Den andra formen av verksamhet stöds och delvis finansieras av förbundet men Àr organiserad och genomförd av olika invandrarföreningar som förbundet samarbetar med.

Ett bra exempel pÄ ett externt finansierat projekt som riktar sig till invandrare Àr ett tvÄÄrigt integrationsprojekt i ett invandrartÀtt bostadsomrÄde. Detta projekt finansieras av Storstadssatsningen121. MÄlet med detta projekt enligt den lokalansvarige Àr:

121 1999 tillsattes Storstadsdelegationen med uppgift att utveckla och samordna den nationella storstadspolitik som fastslagits i reg.prop. 1997/98:165. Tanken var att man skulle göra

98

SOU 2003:108 Utsatt folkbildning


 sen en mĂ„nad tillbaka erhĂ„llit pengar frĂ„n stadsförvaltningen i ett tvĂ„Ă„rigt projekt dĂ€r vi ska bedriva kan vi sĂ€ga ett integrationsarbete bland barn och ungdomar och förĂ€ldrar till dessa, vuxna blir det dĂ„. Och det Ă€r vĂ€ldigt spĂ€nnande och det Ă€r ju en av Sveriges svĂ„raste stadsdelar att arbeta i sĂ„ att vi ska göra det tillsammans med en samverkande förening, en minilantgĂ„rd i xxxxxx. Och det var dom som tog kontakt med oss den hĂ€r föreningen som vi samverkar med i att om vi kunde bedriva det, försöka fĂ„ gĂ„ng ett sĂ„nt projekt som dĂ„ i huvudsak dĂ„ ska handla lite grand om att bygga broar mellan etniska grupper dĂ€r ute ... och dĂ€r har jag faktiskt vi lyckats anstĂ€lla folk som bor dĂ€r sĂ„ att vi inte rekryterar nĂ„gon ifrĂ„n xxxxxxx (ett annat bostadsomrĂ„de, förf. anm.) som ska jobba dĂ€r och som inte kĂ€nner hur det faktiskt Ă€r och bo hĂ€r lite för det har ju kommit kritik mot dom hĂ€r storstadsatsningarna, hur dom hanteras utav kommunerna, mycket av det: som hur hanteras pengarna och vart pengarna gĂ„r dĂ„ och det har jag ingen direkt uppfattning om men jag har förstĂ„tt, det Ă€r lĂ€tt att pengarna Ă€ts upp av administration och det liksom kommer inte Ă€nda ut sĂ„ att sĂ€ga.

Det omrÄde som hÀr beskrivs Àr ett omrÄde ofta identifierat som utsatt. Tanken med projektet Àr att det ska leda till eller frÀmja integration, men det Àr viktigt att poÀngtera att projektet Àr riktad huvudsakligen till invandrare eller, som den lokalansvarige sjÀlv pÄpekar, att projektet


i huvudsak ska handla lite grand om att bygga broar mellan etniska grupper dÀr ute


Det vill sÀga det handlar om att skapa mötesplatser för mÀnniskor frÄn skilda kulturer för att de ska kunna trÀffas och utbyta erfarenheter. I detta projekt anvÀnds begreppet integration men det tillskrivs en annan betydelse Àn i den dominerande diskursen om integration. I integrationsdiskursen anvÀnds ofta begreppet i relation till invandrarnas deltagande eller icke deltagande i det svenska institutionella livet.

De integrationspolitiska mÄlen och ÄtgÀrderna bygger pÄ och legitimeras av invandrarnas utanförskap, segregation, arbetslöshet osv. Men hur det ovan beskrivna projektet ska kunna leda till integration i det svenska institutionella livet, pÄ arbetsmarknad, i boendet eller hur det ska kunna höja den lÄga status som Àr förknippad med bostadsomrÄdet Àr oklart. Men trots allt, som studie-

speciella satsningar i utsatta bostadsomrÄden i storstadsregionerna. Avtal tecknades med ett antal kommuner och det överordnade syftet var att arbeta för en hÄllbar ekonomisk tillvÀxt och att frÀmja jÀmlika levnadsvillkor. En del i detta var att bryta den sociala, etniska och diskriminerande segregationen i utsatta bostadsomrÄden (Regeringens mÄl & budget, 2000).

99

Utsatt folkbildning SOU 2003:108

förbundsrepresentanten pÄpekar, har nÄgra frÄn omrÄdet fÄtt arbete i projektet. De strukturella problemen som man pÄpekar och som vi tror Àr grunden till de sociala problemen Àr dock inte projektets fokus.

Projektet riktar sig till ”de andra”, de som uppfattas som problem. Problemet Ă€r deras kultur och inte den institutionella praktiken eller den diskriminering och rasism som bidrar till utanförskapet av invandrarna. Det Ă€r talande nĂ€r den intervjuade studieförbundsrepresentanten sjĂ€lv pĂ„pekar att, som ocksĂ„ citerats ovan:


 dĂ€r har jag faktiskt ... vi lyckats anstĂ€lla folk som bor dĂ€r sĂ„ att vi inte rekryterar nĂ„gon ifrĂ„n xxxxxx (ett annat bostadsomrĂ„de, förf. anm.) som ska jobba dĂ€r och som inte kĂ€nner hur det faktiskt Ă€r och bo hĂ€r lite.

Logiken i detta resonemang Ă€r att man inte kan bo i ett omrĂ„de och arbeta i ett annat. Vi menar att detta kan leda till och förstĂ€rka diskursen om Vi och Dom, men ocksĂ„ bidra till att stigmatisera inte bara det aktuella omrĂ„det utan ocksĂ„ mĂ€nniskor som bor dĂ€r. Det Ă€r dock viktigt att betona att det inte bara Ă€r SV som bedriver sĂ„dana projekt. Senaste tiden har det varit en explosion av integrationsarbeten eller projekt som olika institutioner, föreningar och studieförbund bedriver och som bygger pĂ„ att hitta vĂ€gar eller att utveckla arbetsmetoder för att integrera ”de andra”. MĂ„nga av dessa projekt grundar sig eller Ă€r baserade pĂ„ förestĂ€llningar av den andra som ett problem. Problemet Ă€r oftast konstruerat som antingen kulturellt eller att ”de andra” saknar sprĂ„kliga fĂ€rdigheter i svenska som i sin tur försvĂ„rar integrationen i det svenska samhĂ€llet.

En annan stor verksamhet som SV organiserar i samverkan med invandrarföreningar i integrationssyfte Àr studiecirklar av olika karaktÀr. De flesta av dessa aktiviteter Àr kulturella och rör estetiska Àmnen som musik, dans, kulturella evenemang osv.

Jag skulle vilja sĂ€ga att vi Ă€r nĂ€stan mer uteslutande i just det hĂ€r nĂ€r det gĂ€ller merparten av verksamhet Ă€r ofta kulturell inriktad. Sen finns det mindre verksamheter i föreningar som inte har den hĂ€r riktningen dĂ€r man kör svenska, samhĂ€llskunskap, matte, religion


De verksamheter som organiseras ihop med invandrarföreningarna Àr, menar chefen, problematiska och ett dilemma för förbundet men Àven ett dilemma utifrÄn ett folkbildningsideal. Att ha insyn i vad föreningar gör och att godkÀnna deras verksamhet Àr i konflikt

100

SOU 2003:108 Utsatt folkbildning

med folkbildningens idé om fritt och frivillig. Han hÀvdar att det Àr en konsekvens av folkbildningsreformen pÄ 1990-talet.

Du kan föra upp hela diskussionen sen 90-talet om att, jag menar dÄ upphörde regelverket 1991 för studieförbunden, det Àr Göran Person som var gurun för den propositionen som innebÀr dÄ att studieförbund, folkbildningen skulle fÄ en pÄse pengar, ni fÄr ansvara för det hÀr med att ta ansvar för verksamhet och mÄlgrupperna. Men man distribuerade ÀndÄ pengar pÄ ett visst sÀtt som gör att vi ÀndÄ Àr styrda va. Den Àr ÀndÄ inte fri och frivillig sÄ dÀr kan du se konflikten.

De flesta invandrarföreningars verksamhet, som bedrivs ihop med studieförbund, vÀnder sig mot den egna etniska gruppen, och detta menar studieförbundets representant ocksÄ Àr problematiskt utifrÄn integrationsperspektivet. Han betonar att studieförbundet inte har möjlighet att styra men kan uppmuntra invandrarföreningar att samverka. I vissa typer av verksamheter som exempelvis dans- och musikevenemang Àr deltagarna mÄngfaldiga, dvs. deltagarna kommer frÄn olika etniska grupper, och det Àr oftast svenskar med i dessa cirklar. I sÄna aktiviteter finns möjligheter för en grÀnsöverskridande kulturell dialog.

Relationen mellan studieförbundet och invandrarföreningar Ă€r eller kan lĂ€tt uppfattas av bĂ„da parter som ett problem. Det kan bli sĂ„ att studieförbundet ser invandrarföreningen som nĂ„gon som Ă€r ute efter de bĂ€sta villkoren för att kunna driva sina studiecirklar. Invandrarföreningen Ă„ andra sidan ser studieförbundet som en kontrollinstans. Detta Ă€r en kĂ€nslig frĂ„ga som beror pĂ„ de försĂ€mrade ekonomiska villkoren, enligt den intervjuade lokalansvarige pĂ„ studieförbundet. Studieförbunden Ă€r tvungna att prioritera som alla andra och söker extern finansiering för att verksamheten ”ska gĂ„ ihop”.

Chilenska kulturföreningens bakgrund och mÄl

NÀr det gÀller den verksamhet som Àr relaterad till SV som vi studerat sÄ handlar det inte om nÄgra specifika studiecirklar utan vi har intervjuat aktiva medlemmar i en chilensk kulturförening. Fokus i intervjuerna har varit verksamhetens betydelse för deltagarna i relation till integrationen i nÀrsamhÀllet. Denna kulturförening bedriver olika folkbildande verksamhet med stöd av SV.

Kulturföreningen bildades 1985 som en paraplyförening för fem socialistiskt inriktade politiska partier som vÀxt fram bland den

101

Utsatt folkbildning SOU 2003:108

chilenska exilgruppen i en stor svensk stad. Dessa fem partier hade olika socialistiska inriktningar. NÄgra var marxistiska, nÄgra var socialdemokratiska och andra trotskistiska. Denna ideologiska splittring medförde motsÀttningar som gjorde det omöjligt för dessa föreningar att samarbeta. Det fanns dock bland medlemmarna en stark insikt och vilja att kompromissa för att överbrygga dessa ideologiska motsÀttningar och möjliggöra samarbete pÄ en praktisk nivÄ med frÄgor som förenade dem. Det fanns ocksÄ ett behov att förmedla den latinamerikanska kulturen till infödda latinamerikanska ungdomar och svenskar. Man upplevde Àven att det fanns behov av att förmedla det svenska samhÀllets vÀrderingar till den latinamerikanska gemenskapen i kommunen.

Det var dessa faktorer som enade dessa partier och som ledde till bildandet av kulturföreningen, enligt nuvarande ordförande i föreningen. I början av föreningens verksamhet bestod medlemmarna endast av chilenare och fokus pÄ verksamheten var att bekÀmpa diktaturen i Chile och arbeta för gruppens vÀlbefinnande i Sverige. I och med bildandet av kulturföreningen och dess satsning pÄ nÀrradioverksamhet kom utvecklingen ocksÄ att innebÀra att man inriktade sina krafter pÄ att arbeta för hela den latinamerikanska befolkningen i kommunen. Valet av att starta en nÀrradioverksamhet var ganska enkelt enligt ordföranden. Det var det medium som kunde nÄ alla oavsett utbildningsbakgrund.

Föreningens mÄlsÀttning och dess stadgar har inte förÀndrats sedan starten 1985. I intervjuerna och i olika dokument som föreningens programförklaring, dess stadgar och i en studie om föreningens utveckling beskrivs mÄlsÀttningen och föreningens verksamhetsinriktning. Kortfattat kan man sÀga att föreningen ska verka för kulturellt och moraliskt stöd till de unga i föreningen. Den ska vidare frÀmja de unga medlemmarnas kulturella och intellektuella utveckling och skapa nÀra samband mellan landsmÀn. Den vill ocksÄ frÀmja de solidariska och broderliga relationerna med andra kolonier av latinamerikaner bosatta i Sverige. En viktig mÄlsÀttning som alla de intervjuade pÄpekade och som ocksÄ betonas i olika dokument Àr att föreningen ska verka och fungera som en mötesplats för att öka delaktighet i den svenska samhÀllet.

102

SOU 2003:108 Utsatt folkbildning

Verksamheten

Föreningen har tre huvudverksamheter som Àr oberoende av varandra: nÀrradio, kulturverksamhet och andra aktiviteter. NÀrradioverksamheten stöds av och sker i samarbete med SV. SV:s del bestÄr enbart i ett ekonomiskt stöd till verksamheten, enligt de intervjuade. NÀrradion Àr en sjÀlvstÀndig verksamhet med en egen styrelse och ett programrÄd. NÀrradion bestÄr av fem personer: ordförande, sekreterare, kassör och tvÄ suppleanter. Styrelsen frÀmsta uppgift Àr att utarbeta riktlinjer, och programtablÄ och allokera ekonomiska resurser till verksamheten. ProgramrÄdet Àr den som Àr ansvarig för innehÄllet. Radions huvuduppgift Àr att förmedla information om lÀget i Sverige och Latinamerika. Den information och de nyheter man förmedlar frÄn Latinamerika hÀmtas frÄn olika kÀllor som Internet, BBC, TT och informella kÀllor i olika lÀnder i Latinamerika. PÄ detta sÀtt, menar ordföranden i nÀrradion, hÄller man sig à jour om aktuella hÀndelser i olika lÀnder i Latinamerika.

Den socialistiska prÀgeln sÀrskilt i nyheter och analyser av aktuella hÀndelser i Sverige och i olika latinamerikanska lÀnder Àr ett medvetet val. Man anser att nyheter och media i dag har en stark nyliberal ideologisk prÀgel och pÄ det sÀttet menar man att nÀrradion utgör ett alternativ. Ungdomarnas radioprogram handlar huvudsakligen om musik och sÀndningssprÄket Àr svenska. Kulturföreningens ordförande pÄpekade att de arbetade mycket med information om Sverige och om invandrares rÀttigheter och skyldigheter. Informationen syftade till att orientera medlemmarna om det svenska samhÀllet. Det kunde handla om försÀkringskassan, arbetslöshet, arbetsförmedlingen, information om olika politiska partier etc. men ocksÄ information om planerade verksamheter, festligheter osv.

Den kulturella verksamhet som föreningen organiserar Àr evenemang i samarbete med andra föreningar som dans, karnevaler, musik osv. Föreningen har ocksÄ studiecirklar om utvecklingen i Latinamerika, latinamerikansk litteratur och solidariskt arbete i Latinamerika. Detta arbete har sina rötter i föreningens kamp mot diktaturen i Chile och har nu fortsatt med bistÄndsarbete efter diktaturens fall. Det solidariska arbetet har med Ären blivit allt mer internationellt. Föreningen bistÄr en barnby i Venezuela, en skola i det palestinska flyktinglÀgret Shabra Shatila i Libanon och en skola

103

Utsatt folkbildning SOU 2003:108

i Moçambique. Detta Àr nÄgra av de internationella bistÄndsarbeten de Àr involverade i.

Föreningens integrationsarbete

Föreningen Ă€r verksam i ett invandrartĂ€tt bostadsomrĂ„de. De flesta mĂ€nniskor som bor i omrĂ„det, enligt ordföranden, Ă€r invandrare frĂ„n olika lĂ€nder och han pĂ„pekar att bostadsomrĂ„det â€Ă€r vĂ€rlden”. I omrĂ„det bor mĂ€nniskor frĂ„n nĂ€stan hela vĂ€rlden.

I xxxxx (det aktuella bostadsomrÄdet, förf. anm.) har vi minst 33 olika etniska grupper eller nationaliteter.

Alla som vi intervjuade betonade att kommunen och staten inte Ă€r intresserade av ”integration” av invandrare i det svenska samhĂ€llet. SjĂ€lvklart talas det mycket om det under valrörelsen och pĂ„ olika konferenser och i media, men det Ă€r lite som görs i praktiken för individen eller för bostadsomrĂ„det. De flesta i det aktuella bostadsomrĂ„det Ă€r arbetslösa. Ordföranden noterar att 90 procent av de mĂ€nniskor som bor dĂ€r Ă€r invandrare och 10 procent etniska svenskar.

Svenskarna Ă€r pĂ„ vĂ€g frĂ„n omrĂ„det, menar han. Om nĂ„gra Ă„r kommer det inte att finnas nĂ„gra etniska svenskar i omrĂ„det. De eventuella svenskar som finns kvar Ă€r narkomaner eller socialt utsatta svenskar, enligt ordföranden. Detta Ă€r inte, enligt de intervjuade, en bra grund och förutsĂ€ttning för integration eller för omrĂ„dets möjligheter att fungera som mötesplats för invandrare och svenskar. Ordföranden menar att de flesta som bor inom omrĂ„det knappast har nĂ„gon kontakt med svenskar. De svenskar som bor dĂ€r Ă€r inte heller representativa för svenskar. De Ă€r inte den ”normale Svensson”. Ordföranden sĂ€ger:

MÄnga gÄnger har jag sett eller lagt mÀrke till hur snedvriden bild av svenskar och svenska samhÀlle mÄnga har internaliserat.

MĂ„lgruppen för kulturföreningens aktivitet Ă€r medlemmarna i föreningen, men ocksĂ„ omgivningen. Idrottsverksamheten som de organiserar genom sina medlemsorganisationer vĂ€nder sig till alla ungdomar i bostadsomrĂ„det. Detta ”interna” fokus Ă€r, enligt ordföranden, en viktig aspekt eller ett viktigt steg i integrationsprocessen. Han menar att genom solidariskt arbete och exempelvis idrott kan invandrarnas kĂ€nsla av tillhörighet och identitet stĂ€rkas.

104

SOU 2003:108 Utsatt folkbildning

Tanken Àr att det ska ge deltagarna en kÀnsla i allmÀnhet av solidaritet med omgivande samhÀlle. Man hoppas att det ska kunna bli en lÀnk mellan det nya landet och det gamla, mellan Sverige och tredje vÀrlden, som de flesta invandrare i omrÄdet kommer ifrÄn.

Det Àr viktigt att betona att ocksÄ föreningens ungdomsverksamhet följer samma resonemang, dvs. att stÀrka ungdomarnas sjÀlvkÀnsla och uppfostra dem i solidarisk anda. Ordföranden menar att med nedrustning av fritidsgÄrdar osv. Àr föreningen tvungen att organisera olika verksamheter för barn och ungdom i omrÄdet och ge dem ett alternativ och en meningsfull sysselsÀttning. Kulturföreningens ordförande sÀger:

Ibland det kÀnns som vi har tagit över verksamhet som kommunen eller stadsdelen borde göra. Vi gör sÄ mycket pÄ begrÀnsad ekonomi, och om vi bara skulle fÄ lite av de pengar som staten öronmÀrkt för integration vi skulle göra mycket och bÀttre jobb. Kommun ta pengar frÄn staten och vi vet inte vad de gör med dem.

Detta visar pÄ samma instÀllning som SV:s lokale chef pÄpekade nÀmligen att Storstadssatsningen kom att finansiera de befintliga kommunala verksamheterna istÀllet för att satsa pÄ annan verksamhet i utsatta bostadsomrÄdena som det omrÄde kulturföreningen Àr verksam i.

Relationen mellan studieförbundet och föreningen

Föreningen har samarbetat med SV i mer Àn 20 Är, trots att medlemmarna inte delar de ideologiska vÀrderingarna. I början av föreningens historia samarbetade den med ABF. Man avbröt dock samarbetet pÄ grund av att ABF behandlade föreningen som en systerförening eller en organisation som var knuten till socialdemokratiska partiet. De flesta som intervjuades pÄpekade att de sjÀlvklart hade mycket mer gemensamt med ABF och socialdemokraterna som parti Àn med folkpartiet som Àr en medlemsorganisation i SV.

De betonade samtidigt att föreningen Àr en paraplyorganisation bestÄende av olika socialistiskt orienterade latinamerikanska föreningar. Dessa föreningars medlemmar bestÄr av mÀnniskor som sympatiserar med socialdemokratin, men det finns ocksÄ föreningar och medlemmar som var uttalade leninistiska, stalinistiska osv. PÄ grund av detta och för att motverka den splittring som ett

105

Utsatt folkbildning SOU 2003:108

samarbete med ABF kunde innebÀra, avbröts detta samarbete. Trots dessa ideologiska motsÀttningar har de bra erfarenheter av att samarbeta med SV. NÄgra medlemmar pÄpekar dock att detta samarbete har sina problem. SÀrskilt betonade de att de endast har lite möjlighet att pÄverka SV:s policy och inriktning eftersom de inte Àr en medlemsorganisation. En av de intervjuade personerna uttryckte det pÄ följande sÀtt:

Att ibland kÀnns som man tigger pengar för verksamhet. Man kan inte jobba lÄngsiktigt, man vet aldrig om man fÄr pengar för nÀsta verksamhet ekonomi Àr urusel.

3.2.5StudiefrÀmjandet

Verksamheten och relationen till invandrarföreningar

Den lokalavdelning inom StudiefrÀmjandet som vi studerat bedriver verksamhet i fem kommuner. StudiefrÀmjandets verksamhetsprofil Àr natur och kultur. Denna profil och inriktning beror pÄ de medlemsorganisationer man har. Enligt den lokalt ansvariga pÄ StudiefrÀmjandet har förbundet tjugoen organisationer inom natur, miljö, fritidsrörelse och kultur som sina medlemsorganisationer. StudiefrÀmjandets verksamhet Àr frÀmst riktad till medlemmar eller medlemsorganisationer. Syftet med verksamheten Àr enligt verksamhetsplanen:

Syftet med studiefrÀmjandets verksamheter Àr att förbÀttra de enskildas möjligheter att vara delaktiga i föreningsliv, samhÀllsliv, kulturliv och socialt liv. DÀrigenom gör vÄrt arbete och verksamhet en viktig insats för demokratin. StudiefrÀmjandets arbetsformer sÀtter deltagarna i centrum. Vi utgÄr frÄn deras förutsÀttningar och erfarenheter. Detta krÀver ett aktivt medinflytande och ansvar frÄn deltagarna.

För att fÄ inflytande och ta ansvar krÀvs att man deltar i beslutsprocessen och att man Àr med och utvecklar riktlinjerna bÄde pÄ lokal och nationell nivÄ. De invandrarföreningar som samverkar med StudiefrÀmjandet, och det Àr en vÀxande verksamhet, Àr inte representerade pÄ riksnivÄ. Inga invandrarorganisationer Àr medlemsorganisationer och har dÀrför liten möjlighet att pÄverka StudiefrÀmjandets policy, verksamhetsinriktning osv. Den lokalt ansvarige pÄpekar att det Àr ett problem att inga invandrarorganisationer

106

SOU 2003:108 Utsatt folkbildning

Àr med i StudiefrÀmjandets styrelse varken pÄ lokal, distrikts- eller riksnivÄ.

R:De gamla medlemsorganisationerna sitter i vÄran styrelse lokalt och i distrikt och i riksorganisationer.

I:SÄ den största delen utav eran verksamhet har ingen representation

istyrelse?

R: Det skulle nog jag vilja sÀga.

Men hon betonar samtidigt vikten av att öppna verksamheten och göra den tillgÀnglig för allas krav. Enligt StudiefrÀmjandets verksamhetsberÀttelse skall man vidta sÀrskilda ÄtgÀrder för invandrare, arbetslösa och funktionshindrade. Detta Àr ett av skÀlen till att StudiefrÀmjandet flyttade frÄn centrum till X (ett invandrartÀtt omrÄde) för att vara nÀra dÀr mycket aktiviteter sker. Men det Àr viktigt att poÀngtera att trots dessa ambitioner har StudiefrÀmjandet inga utvecklande strategier för att nÄ invandrare och detta Àr explicit i den lokalansvariges utsagor.

VĂ„r strategi Ă€r ju, vi har som i verksamhetsplanen att vi ska arbeta ut mot dom hĂ€r grupperna mera va, men jag kan inte sĂ€ga att vi har en sĂ„ hĂ€r ska vi göra, nej. Vi Ă€r flera olika sektioner va alltsĂ„ sĂ„ att, jag tror vi 
 Jag kan inte sĂ€ga att vi har en uppsökande verksamhet i dag va nej.

Om man lÀser verksamhetsberÀttelsen Àr det uppenbart att ambitionen Àr att integrera invandrare i alla delar av verksamheten. Trots denna ambition har StudiefrÀmjandets verksamhet som riktar sig till invandrarföreningar huvudsakligen organiserats i vad som brukar benÀmnas kamratcirklar. I verksamhetsberÀttelsen för 2001 kan man notera att studietimmarna för mÄlgruppen invandrare, handikappade, och arbetslösa har ökat frÄn 17 320 till 24 801.

R:Vi ökade verksamheten mot mÄlgruppen att och dÀribland ingÄr ju dom invandrade och handikappade och arbetslösa, vi Àr, av dom tre grupperna Àr det dom invandrade som vi har störst verksamhet mot dom.

I: Finns invandrarna framför allt i den mer fria verksamhet?

R:Ja, det kan man sÀga. Till största delen arbetar vi med vÄra invandrade i projekt i fria cirklar med föreningar. SÄ att, jag hade precis ett möte i dag, vi Àr flera som arbeta med föreningar.

StudiefrÀmjandets samarbete med invandrarföreningar gÄr ut pÄ att stödja invandrarnas verksamhet sÄ att de kan genomföra olika aktiviteter. Detta stöd handlar mest om att ge dem resurser i form av

107

Utsatt folkbildning SOU 2003:108

ekonomiska medel till att hyra lokaler och köpa studiematerial. Men stödet kan ocksÄ bestÄ i att anordna cirkelledarutbildningar. Men hur stort stödet blir och i vilken form det ges beror pÄ vad eller vilken typ av verksamheter eller evenemang som invandrarföreningarna organiserar. StudiefrÀmjandets policy exempelvis nÀr det gÀller stöd till lokalhyra Àr att föreningar eller organisationer de samarbetar med betalar femtio procent lÀgre hyra Àn övriga.

Idéer till de pÄgÄende aktiviteterna kommer oftast frÄn invandrarföreningarna sjÀlva. Om de har svÄrt att formulera vad de vill göra, brukar studieförbundet hjÀlpa till:

Vi har alltid ett möte med den som startar en verksamhet, dom fÄr reda pÄ lite grand vad dom som kommer hit jobbar med, och fÄr reda pÄ folkbildning och dem resurser och vad StudiefrÀmjandet Àr för organisationer och dom möjligheterna.

De flesta aktiviteter som föreningarna organiserar Àr kulturella och det beror delvis pÄ StudiefrÀmjandets profil men ocksÄ pÄ de idéer som föreningarna sjÀlva kommer med. Studieförbundets representant noterar att folkbildningen Àr fri och frivillig och som studieförbund som sysslar med folkbildning kan de inte gÄ in och pÄverka vad föreningar vill göra eller bestÀmma över innehÄllet av aktiviteter som de anordnar.

Att skapa mötesplats för integration

Tanken med StudiefrÀmjandets verksamhet Àr att skapa mötesplatser, dÀr mÀnniskor kan trÀffas och utvecklas, dÀr man kan delta i samhÀllsutvecklingen och samhÀllslivet och ta ansvar. Denna syn prÀglar ocksÄ förbundets syn pÄ integration av invandrare i det svenska samhÀllet. Det finns ingen sÀrskild policy nÀr det gÀller invandrares deltagande i StudiefrÀmjandets verksamhet utan villkoren Àr de samma som för alla andra samverkande organisationer eller föreningar.

I verksamhetsberÀttelsen identifierar man dock invandrare som en av de prioriterade grupper som StudiefrÀmjandet ska arbeta mot. Studieförbundets företrÀdare poÀngterar vikten av att skapa mötesplatser och de möjligheterna mötesplatserna erbjuder vad gÀller interkulturell dialog. Detta ser hon som nÄgot som i förlÀngningen kan leda till ömsesidigt tolerans.

108

SOU 2003:108 Utsatt folkbildning

Vi pratar ju mycket om integrationsfrÄgorna va och hur vi ska kunna integrera ... det Àr viktigt att det finns bÄde integrerade studiecirklar men ocksÄ segregerade cirklar, man mÄste fÄ i sin förening va i sin förening och ... det tycker jag. Och sen Àr det viktigt att man har mötesplats dÀr man integreras med andra mÀnniskor eller andra kulturer pÄ ett naturligt sÀtt va, det tror jag Àr det viktigaste. Och det Àr ju dörren, inom kulturen blir det ofta en naturlig integration att man ofta ta del av varandras kulturuttryck ... sen finns det ju sÄ ocksÄ att man lÄser sig kanske inom föreningarna, svÄrt att öppna sig ut mot samhÀllet ... de Àr ju olika orsaker, det kan var sprÄk, religion.

Den inriktning mot natur och kultur som StudiefrÀmjandet har menar vi kan leda till att invandrarföreningens aktiviteter blir segregerade och riktar sig mot den egna etniska gruppen. SjÀlvklart finns det verksamhet som musik och dans som kan locka bÄde etniska svenskar och andra etniska grupper men med fokus pÄ den egna etniska gruppen Àr det svÄrt att förstÄ hur en sÄdan verksamhet kan leda till en interkulturell dialog.

Den ideella föreningen ADS mÄl och verksamhet

ADS (AntidiskrimineringsbyrÄn) Àr en ideell förening, som bildades 2001 av mÀnniskor som har arbetat professionellt eller ideellt med integrationsfrÄgor i mÄnga Är. Föreningens medlemmar kommer frÄn olika etniska grupper och har olika kön och Älder. Föreningen ingÄr i det svenska nÀtverket för antidiskriminering i Sverige och internationellt samarbetar man med liknande organisationer i Holland, Danmark, Italien, Spanien och England. Föreningens mÄlsÀttning Àr att:

a)informera om och bilda opinion mot diskriminering i största allmÀnhet

b)informera berörda grupper om hur man tillvaratar sina intressen mer specifikt

c)ta emot, ge stöd och rÄd, vidare hÀnvisa samt bistÄ personer som upplever sig etniskt diskriminerade i att föra talan i konkreta fall.

d)verka för skapandet av ett brett nÀtverk pÄ det nationella och internationella planet

e)verka för koordinering av arbetet i regionen

109

Utsatt folkbildning SOU 2003:108

f)verka för skapandet av ett referensbibliotek innehÄllande litteratur relaterad till mÄngfald, integration, xenofobi och diskriminering

g)informera om samt verka för implementering av internationella traktater rörande de mÀnskliga rÀttigheterna.122

ADS ambition i början var frÀmst att Àgna sig Ät frÄgor om diskriminering pÄ arbetsmarknaden, men det blev inte sÄ. De Àrenden som ADS har arbetat med de senaste Ären har rört sig över hela samhÀllslivet, frÄn bostad och krogköer till utbildningsÀrenden, och i ett fall en stÀmning hos Europadomstolen. I början samarbetade föreningen med ett lokalt medborgarkontor. Samarbetet handlade mest om att de fick disponera ett rum dÀr de kunde trÀffa mÀnniskor som ville prata om sitt Àrende. Men pÄ grund av en ombyggnad var de tvungna att flytta och hitta nya lokaler. Föreningen tog dÄ kontakt med ABF. Enligt en av de intervjuade medlemmarna kom en högt uppsatt socialdemokratisk kommunpolitiker och lyssnade pÄ deras idéer. Efter nÄgra mÄnader, utan att han kontaktat föreningen igen, startade han en liknande verksamhet som den de berÀttat för honom om.

Vi arbeta mycket öppet alla som Àr intresserade Àr vÀlkomna och det var en gÄng kom det en politiker dÀr socialdemokrat och det skulle samarbetas, det skulle va det ena och den andra, men sen fick vi höra att socialdemokraterna öppnar byrÄ liksom diskriminering nÄgonting det var idéer och borde nappa pÄ vÄra idéer och ansluta sig.

Enligt den intervjuade har detta hĂ€nt nĂ„gra gĂ„nger nĂ€r de presenterat sina idĂ©er. De upplever att de blivit ”blĂ„sta” av mĂ€nniskor och myndigheter som de trodde var intresserade av att samarbeta med dem. För de invandrade deltagarna gĂ€ller att dessa erfarenheter och upplevelser av att inte bli tagen pĂ„ allvar och erkĂ€nd har pĂ„verkat deras syn pĂ„ att arbeta som invandrare med dessa frĂ„gor. Denna misstĂ€nksamhet, bland annat, har pĂ„verkat deras syn och erfarenhet av att samarbeta med StudiefrĂ€mjandet. Men de menar ocksĂ„ att avsaknaden av en tydlig policy nĂ€r det gĂ€ller samarbete med invandrarföreningen pĂ„ StudiefrĂ€mjandet har pĂ„verkat deras instĂ€llning. Som vi nĂ€mnde tidigare behandlade StudiefrĂ€mjandet alla föreningar lika oavsett deras villkor.

122 Detta Àr hÀmtat frÄn AntidiskrimineringsbyrÄn i xxxx stadgar.

110

SOU 2003:108 Utsatt folkbildning

Samarbete med StudiefrÀmjandet och olika myndigheter

ADS samarbete med StudiefrĂ€mjandet upplevs av samtliga intervjuade som problematiskt. Alla pĂ„pekade att StudiefrĂ€mjandet inte ”anstrĂ€nger sig” och att de inte vill samarbeta pĂ„ lika villkor. De menar att StudiefrĂ€mjandet stĂ€ller orimliga krav pĂ„ ADS utan att ta hĂ€nsyn till föreningens ekonomiska situation. De utnyttjar den maktposition de har, enligt ordföranden i ADS. StudiefrĂ€mjandet har möjlighet att vĂ€lja vem eller vilka aktiviteter de vill satsa pĂ„, och det gĂ€ller alla studieförbund, men föreningarna har inte denna möjlighet. För föreningen handlar det om att finna sig i situationen och acceptera villkoren eller att bryta samarbetet. Ett exempel pĂ„ orimliga krav som stĂ€lldes av StudiefrĂ€mjandet pĂ„pekades av samtliga intervjuade. ADS fick 50 000 kronor för att organisera en utstĂ€llning och för att kunna anstĂ€lla en av föreningens medlemmar för nĂ„gra mĂ„nader, men StudiefrĂ€mjandet krĂ€vde, för att samarbeta, hela projektbidraget.

SĂ„ jag tog kontakt med ABF och dom var inte negativa men det var jag och i och med det var sĂ„ kort termin och svĂ„rt att stĂ„r med mössan i hand sĂ„ Anna som Ă€r liberal, hon löste det med StudiefrĂ€mjandet och jag tog tacksamt emot det. Återigen Ă€r det Anna som sköter kontakterna, men av vad jag hör verkar det nĂ€stan som dom försöker blĂ„sa oss pĂ„ pengar faktiskt. Grejen Ă€r att bĂ„de jag och Anna Ă€r numera i aktivitetsgarantin och pĂ„ nĂ„got sĂ€tt ... meningslösa Ă„tgĂ€rder och samtidigt som vi har fĂ„tt beviljade pengar till det hĂ€r projektet. SĂ„ tĂ€nkte Anna att det lika bra att hon praktiserar hĂ€r för det Ă€r ju bĂ€ttre Ă€n den meningslösa Ă„tgĂ€rden. Hon rĂ„kade nĂ€mner att hon har 50 000 till sitt förfogande och det Ă€r rimligt att om det kostar StudiefrĂ€mjandet nĂ„got att man ersĂ€tter deras trettio procent eller vad de ska betala för en praktikant men de krĂ€vde tydligen 50 000 vilket Ă€r Ă„t helsike, dom krĂ€vde hela potten och dessutom skulle lokal inte vara inkluderad sĂ„ de försöker Ă€ta kakan och ha den kvar. SĂ„ jag Ă€r rĂ€tt besviken pĂ„ dom. Jag Ă€r tacksam att vi fĂ„r vara hĂ€r men inför framtiden Ă€r jag rĂ€tt besviken pĂ„ dem.

UtifrÄn deras berÀttelser verkar det som om StudiefrÀmjandet inte vill bidra sÄ mycket men ÀndÄ vill dra fördelar av föreningens aktiviteter och verksamhet. Det Àr dock viktigt att pÄpeka att samarbetet mellan StudiefrÀmjandet och ADS Àr ganska nytt. De har bara samarbetat i nÄgra mÄnader och har Ànnu inte hittat rutiner och gemensamma nÀmnare i sitt samarbete. Det ocksÄ viktigt, att poÀngtera att ADS arbete skiljer sig frÄn de traditionella studiecirklarna. De organiserar inte traditionella cirklar utan arbetar utÄt

111

Utsatt folkbildning SOU 2003:108

mot myndigheter i en kÀnslig frÄga. De driver inte bara en opinionsbildning mot det övriga samhÀllet utan de driver ocksÄ konkreta Àrenden i rÀtten, bÄde i Sverige och i Europa. Samtliga intervjuade pÄpekade att det Àr svÄrt att driva opinionsbildning inom omrÄdet, och att de flesta myndigheter de har varit i kontakt med inte vill erkÀnna problem i sin egna verksamhet.

Vi pratat med stadsdelnĂ€mnden i xxxxxx en gĂ„ng och de sa att vi ska vĂ€nda oss till de som diskriminerar – det finns ingen diskriminering hĂ€r och vi jobbar med integration.

En medlem i föreningen som jobbar pÄ medborgarkontoret pÄpekade ocksÄ:

Alla organisationer diskriminerar, tror jag. Jag tror att det Àr en utgÄngspunkt, min organisation diskriminerar dagligen, det tror jag. AlltsÄ mitt kontor och vi Àr ett medborgarkontor, vi jobbar mot diskriminering men vi diskriminerar sjÀlvklart, och det gör man ibland framför allt nÀr man inte Àr hundra procent medveten i varje situation. Folk gör det genom att sÀga nej, ni ska inte ha den eller den frÄgan Àr inte rÀtta för den hÀr tiden eller pÄ nÄgot sÀtt.

Samtliga intervjuade upplevde att driva ett sÄdant projekt Àr svÄrt eftersom de flesta myndigheter och institutioner inte vill erkÀnna att de diskriminerar. De menar att detta inte stÀmmer om man ser till de hundratals fall de arbetar med och som rör alla delar av samhÀllslivet. Ordförande i föreningen betonar att ett av problemen med att arbeta med diskrimineringsfrÄgor Àr sjÀlva lagen som enligt honom Àr svag.

Enligt EDA, lagen mot etniska diskrimineringar i arbetslivet har facket stort ansvar, det primÀra ansvaret att det inte förekommer diskriminering i arbetslivet. Jag har stött pÄ ett fall dÀr facket samarbeta med arbetsgivare pÄ ett flagrant sÀtt för att trakassera och gör sig av med invandrare ... En annan grej Àr att jag har fÄtt nys pÄ att det faktiskt Àr LO som motsÀtter sig Europakommissionens pÄtryckningar om effektivare lagstiftning. Det vet folk oftast inte heller om eftersom LO framstÀller sig som invandrarvÀnner. SÄ att bara avslöja det hÀr hyckleri Àr mycket vÀrt.

Samtliga intervjuade var överens om att integration Àr nÄgonting som inte tas pÄ allvar av myndigheter och politiker varken pÄ kommunal eller pÄ nationell nivÄ. Enligt dem Àr det bara retorik. I praktiken görs ingenting eller ocksÄ försvÄrar man arbetet genom att skÀra ner viktiga infrastrukturer som Àr nödvÀndiga för att

112

SOU 2003:108 Utsatt folkbildning

underlÀtta integration av invandrare i det svenska samhÀllet. En av de vi intervjuade pÄpekade:

Jag tycker xxxxx Àr lite svÄr som han, vad heter han X tycker likadan ocksÄ en slags retorik om integration som inte överensstÀmmer med verkligheten, vad folk, vad kommunen gör eller, ja, det bara prat och det Àr det som jag tycker Àr det vÀrsta ... För att mÄnga försöker och minska dom hÀr skillnaderna genom att anvÀnda fina ord och anvÀnda integration och anvÀnda sÄna att alla politiska partier tycker att man ska integrera. Vad gör man i praktiken? Jag tror att man inte tycker det Àr viktigt. Jag tror mÄnga utav de som bestÀmmer i dag förstÄr inte problemet.I xxxx har vi ett system, man har systemet arbete istÀllet för socialbidrag, man betalar minimilöner och man anvÀnder invandrare till att faktiskt jaga invandrare ... det mycket hyckleri. TyvÀrr Àr jag inte riktigt ense om vad integration eller det verkar som för xxxxxs politiker Àr integration att hÄlla invandrare under uppsikt. För mig Àr etablissemangets definition av integration Àr de facto assimilation.

De flesta i föreningen ser diskursen om integrationen pÄ lokalplanet som anpassning och upplever att problem med integration kulturaliseras och individualiseras. Det Àr invandrarnas fel att de inte har ett arbete. IstÀllet ser ADS problemet som strukturellt, och invandrarnas segregation och marginalisering beror pÄ diskriminerande sociala och institutionella praktiker bÄde i de offentliga och privata sektorerna. De menar att det Àr svÄrt att arbeta utifrÄn den hÀr utgÄngspunkten, sÀrskilt nÀr den dominerande diskursen ser problemet i enbart kulturella termer, trots att alla vet att diskriminering förekommer vill ingen göra nÄgonting, eftersom alla förnekar att diskriminering förekommer i deras organisation eller pÄ deras arbetsplats.

113

Utsatt folkbildning SOU 2003:108

4 Konklusioner och diskussion

I vĂ„r analys av intervjuerna och de aktuella policydokumenten har vi uppmĂ€rksammat vissa teman som vi nu avslutningsvis vill diskutera. Det Ă€r teman som vi menar Ă€r centrala för förstĂ„elsen av vĂ„ra forskningsfrĂ„gor. Temana Ă€r idĂ©n om mötesplatser, cirkeldeltagarna och lokalsamhĂ€llet samt relationen studieförbund – invandrarförening. Vi börjar med det som kanske Ă€r mest centralt för denna studie nĂ€mligen den komplexa idĂ©n om mötesplatser och deras roll som frĂ€mjare av integration.

4.1Mötesplatsdilemma

En allmÀn uppfattning som blir synlig i vÄr analys av dokumenten och i intervjuerna Àr idén om folkbildningens roll och funktion som skapare av arenor eller mötesplatser för dialog mellan etniska minoriteter och den dominerande gruppen i samhÀllet. Dessa arenor ses, enligt studieförbunden, som instrument för att frÀmja tolerans, ömsesidig respekt och förstÄelse grupper eller kulturer emellan. Detta i sin tur ses som ett viktigt led i och en förutsÀttning för de etniska minoritetsgruppernas integrationsprocess.

Det finns sÄledes en dominant förestÀllning bland folkbildare att studieförbundens uppgift Àr att skapa mötesplatser dÀr olika mÀnniskor kan mötas och diskutera olika sociala frÄgor men ocksÄ tillsammans planera och organisera olika verksamheter med intresse för gruppen. I denna folkbildningsdiskurs och i vÄra data finns en stark konsensus om idén om mötesplats. Idén Àr intressant eftersom den har en positiv konnotation och betydelse och det Àr svÄrt att komma med invÀndningar mot den.

Tanken om mötesplatser Àr god men det Àr alltid ett problem eller dilemma nÀr man ska omsÀtta den hÀr typen av idéer i praktisk verksamhet. Precis som mÄnga andra idéer Àr tanken om mötesplatser problematisk nÀr den ska implementeras. Ett exempel pÄ detta Àr att man inom folkbildningen talar om den goda mötesplatsen och dess positiva konsekvenser för integrationsprocessen. NÀr man sedan studerar praktiken visar det sig att pÄ mÄnga av

114

SOU 2003:108 Utsatt folkbildning

dessa mötesplatser finns endast personer frÄn en etnisk grupp. FrÄgan man dÄ kan stÀlla sig Àr hur dessa mötesplatser kan vara ett led i en integrationsprocess.

En annan aspekt av diskursen om mötesplatser Àr tanken om den demokratiska dialogen. Implicit i dessa tankar finns förestÀllningen om att individer som deltar i studiecirklar deltar pÄ lika villkor. I detta ligger ocksÄ tanken om att exempelvis val av Àmne och studiematerial Àr baserade pÄ demokratiska principer och en idé om möjlighet till konsensus, dvs. att gruppen tillsammans bestÀmmer vad som ska studeras, nÀr och hur. Det finns dock förordningar som reglerar detta och studieförbunden kan ocksÄ sÀga nej till verksamhet som man ej vill stötta eller som ej passar in i övrig verksamhet.

De metoder och det förhÄllningssÀtt som anvÀnds inom studiecirklar anses som ett viktigt instrument för socialisering och för internalisering av de demokratiska vÀrdena i det svenska samhÀllet. De Àr ocksÄ centrala för mÀnniskors bildning, sociala medvetenhet och för mobilisering av olika grupper i samhÀllet för att möjliggöra för dessa att delta i det ekonomiska, politiska, sociala och kulturella livet. Oscar Olsson, som brukar betecknas som studiecirkeltraditionens fader, exempelvis menade att studiecirkeln mÄste utgÄ frÄn gruppens intressen, behov och dess kamp för förÀndrade sociala och strukturella förhÄllanden men ocksÄ frÄn individens subjektiva position och möjlighet till egen utveckling. Man kan alltsÄ sÀga att traditionen Àr antielitistisk dÄ det Àr gruppens eller individens egna intressen och erfarenhet som ska styra.

Även i detta avseende kan vi se att idĂ©n om mötesplatser i förhĂ„llande till etniska minoritetsgrupper, Ă€r problematisk eller innehĂ„ller dilemman, nĂ€r den ska omsĂ€ttas i praktiken och detta Ă€r ocksĂ„ uppenbart i vĂ„ra data. Det blev nĂ€mligen tydligt för oss att flera av de aktiva medlemmarna i invandrarföreningarna Ă€r personer som redan Ă€r vĂ€letablerade i svenska samhĂ€llet och dessutom mer eller mindre behĂ€rskar det svenska sprĂ„ket. De har ocksĂ„ bott i Sverige under relativt lĂ„ng tid.

Ett bra exempel pÄ sÄdana personer Àr de aktiva medlemmarna frÄn den latinamerikanska föreningen som vi studerade. De Àr de som sköter den vardagliga ruljangsen och har makten i föreningen. Dessa ledare Àr Àven föreningens ansikte utÄt i relation till studieförbunden och olika myndigheter. De pÄtar sig rollen som gruppens ledare och tolkare av gruppens behov, kultur och erfarenheter. Det kulturella, sociala och symboliska kapital som dessa ledare

115

Utsatt folkbildning SOU 2003:108

innehar som en konsekvens av sitt ledarskap förstÀrks i sin tur av systemet i sig. Det innebÀr exempelvis att myndigheter vÀnder sig till dessa etniska talesmÀn för att fÄ och ge information. De blir ocksÄ tolkare av myndigheternas information inför den egna gruppen.

Om man tar sin utgĂ„ngspunkt i Oscar Olssons tĂ€nkande att folkbildningen skall starta i den enskilde individen eller gruppen och dess specifika villkor och intressen blir dessa etniska talesmĂ€ns position problematisk. Risken Ă€r att den kunskap som produceras i dessa studiecirklar inte blir ”folkets” utan elitens. Anledningen till detta Ă€r att dessa ledare representerar en elitgrupp inom gruppen och det Ă€r denna elitgrupp som befinner sig i diskussion med representanter för det svenska majoritetssamhĂ€llet, i detta avseende studieförbundens representanter.

Man skulle sĂ„ledes kunna hĂ€vda att den kunskap som utvecklas i invandrarföreningarna Ă€r den kunskap och de behov som majoritetssamhĂ€llet tror att dessa grupper önskar eller behöver för att ”integreras” i det svenska samhĂ€llet, dvs. i viss mĂ„n det som de etniska ledarna anser behövs. Detta kan ses som ett problem som rör studieförbundens kontakter med invandrarföreningarna men ocksĂ„ den interna demokratin inom invandrarföreningarna.

Ett annat problem med mötesplatsen som idé rör de förvÀntade effekterna och Àr Äsikten att mötet skulle leda till integration. Detta Àr dessutom en relativt vanlig förestÀllning. I ett forskningsprojekt knutet till SUFO 96 sÀgs

Vissa typer av studiecirklar kan fylla en integrerande funktion dÄ mÀnniskor med olika bakgrunder möts.123

Detta kan tolkas sÄ att man menar att ett möte medför integration. Vi menar dock att det Àr mer komplicerat Àn sÄ. Som vi pÄtalat tidigare Àr en grundlÀggande förutsÀttning att mÀnniskor kan mötas pÄ lika villkor och detta var lÄngt ifrÄn situationen för alla intervjuade. MÄnga av de invandrade vi intervjuat mÄste betraktas som stÄende utanför samhÀllet, som socialt exkluderade.

Det Àr svÄrt att finna berÀttelser om kÀnslor av ömsesidig respekt och tolerans. MÄnga har upplevt det motsatta, ett icke-erkÀnnande och en icke-tolerans. Ser man till de intervjuade invandrardeltagarna lever mÄnga av dem ett liv i utkanten eller utanför det svenska samhÀllet.124 Det handlar om en social exkludering. De bor till stor

123Andersson, Laginder, Larsson & Sundgren, 1996, s. 81.

124JÀmför Sernhede, 2002.

116

SOU 2003:108 Utsatt folkbildning

del i utsatta bostadsomrÄden, mÄnga av dem Àr arbetslösa och uppbÀr sedan lÄng tid socialbidrag. Deras hÀlsosituation Àr ocksÄ betydligt sÀmre Àn för mÄnga svenskfödda. NÄgot annat som Àr karaktÀristiskt för denna grupp Àr att de har begrÀnsade kontakter med svenskfödda. Detta Àr som nÀmnts tidigare en bild som finns Àven i annan forskning.125

Invandrarna sjÀlva uppfattar inte att de har lika rÀttigheter och möjligheter, Ätminstone inte i realiteten, mÄngfalden tas inte tillvara och det existerar ingen ömsesidig respekt eller tolerans. De vÀrderingar man har respekteras inte heller med nÄgon automatik. Exempelvis upplevde de intervjuade muslimerna en stor misstro frÄn svenskar de mötte. MÄnga uppfattar det sÄledes som om de befinner sig i underordning och har svÄrt att gÄ in i en dialog pÄ lika villkor. De intervjuade vill ocksÄ ha rÀtten att sjÀlva definiera sina behov och erfarenheter. De vill att deras upplevelser tas pÄ allvar och respekteras.

Det Àr en ömsesidig respekt som man vill ha men som man upplever att man inte erhÄller i mötet med olika myndigheter eller i mötet med studieförbunden. FörutsÀttningarna för den jÀmlika dialogen tycks helt saknas. Vad de som skulle kunna kategoriseras som socialt exkluderade efterstrÀvade Àr möten, inom folkbildningen, pÄ lika villkor. Detta menar vi kan bara tolkas som att de flesta av de intervjuade invandrarna upplever att det handlar om ett asymmetriskt maktförhÄllande pÄ mÄnga av folkbildningen skapade mötesplatser.

NÀr de intervjuade invandrarna diskuterade kring integration tycks de lÀgga ungefÀr samma innebörd i begreppet som regeringen gör. Det handlar först och frÀmst om strukturell integration, dvs. att ha tillgÄng till arbete, bostad, utbildning, sjukvÄrd etc. och att man tar aktiv del i samhÀllslivet. Det handlar ocksÄ om vad man skulle kunna kalla social integration vilket innebÀr sociala relationer och nÀtverk mellan svenskar och immigranter pÄ individnivÄ. HÀr Àr det frÄga om tolerans och erkÀnnande av skillnader mellan mÀnniskor och grupper.

En av de studerade studiecirklarna, menar vi, Àr speciell utifrÄn ett mötesplatsperspektiv och det Àr den s.k. religionsdialogcirkeln. DÀr tycks rÄda en ömsesidig respekt för varandra och varandras tro. Man har hÀr en gemenskap i sin religiösa tro och en tolerans inför mÀnniskor med andra vÀrderingar och tÀnkande. Det fanns ocksÄ i

125 Se exempelvis Eriksson, 2002.

117

Utsatt folkbildning SOU 2003:108

denna cirkel en öppenhet inför det frÀmmande och obekanta. Man ville veta och man ville mötas. Denna cirkel Àr ett mycket bra exempel pÄ hur folkbildningen genom att verka som mötesplats kan bli en del i en integrationsprocess, Ätminstone om man avser en social integration. Genom kontakterna i studiecirkeln ökar förstÄelsen mellan de deltagande. En viss spridningseffekt finns ocksÄ, enligt deltagarna.

FörutsÀttningarna i denna grupp mÄste dock bedömas som ovanligt goda. Det handlar om vÀlutbildade deltagare som pÄ olika sÀtt redan Àr delaktiga inom de flesta samhÀllsomrÄden. Det Àr personer som pÄ olika sÀtt Àr aktiva. De Àr ocksÄ en form av etniska ledare dÄ de Àr personer som olika myndigheter och organisationer vÀnder sig till för att ge och fÄ information. Vid olika studiedagar, kampanjdagar etc. Àr det ocksÄ dessa personer som anlitas. Om man vill vara ironisk kan man sÀga att det rör sig om personer som inte behöver folkbildningen som stöd i en integrationsprocess. Personligen har studiecirkeln medfört en större förstÄelse för varandras religioner men förmodligen inte direkt pÄverkat den strukturella integrationen.

Ett nÄgot annorlunda sÀtt att uttrycka det Àr det som gjordes av ett av de forskningsprojekt som var kopplat till SUFO 96. DÀr sÀgs:


 talar om vĂ€rdet av att möta mĂ€nniskor med andra erfarenheter Ă€n de egna. NĂ€r cirkeln kan erbjuda det tycks den bidra till att vidga den enskilde deltagarens livshorisont och tillföra nya perspektiv pĂ„ tillvaron.126

Detta har man tolkat som ett bestÄende vÀrde för demokratin. En viss tvekan till den egna tolkningen finns dock. Man sÀger vidare:

Studiecirklarnas förhÄllande till demokratin Àr, mot den hÀr bakgrunden, att de bidrar till deltagarnas Äsiktsbildning och individuella handlingsförmÄga men, som vi tidigare pÄpekat, att det kan finnas frÄgetecken kring studiecirkelns funktion som en insats för kollektiv och samordnad handling i samhÀllsförÀndrande syfte. 127

Vi delar denna skepticism. De positiva ”effekterna” man kunde se i religionsdialogcirkeln blev inte tydliga i den andra integrerade cirkeln, anti-diskrimineringscirkeln, som vi studerat. Denna var mer av en aktivitetscirkel, dvs. var mer inriktad pĂ„ aktiviteter utĂ„t och

126Andersson, Laginder, Larsson & Sundgren, 1996, s. 232.

127Andersson, Laginder, Larsson & Sundgren, 1996, s. 237.

118

SOU 2003:108 Utsatt folkbildning

processen i sjÀlva cirkeln Àgnades ingen tid. Bland deltagarna i denna cirkel fanns en aversion gentemot bÄde samhÀllets offentliga representanter och StudiefrÀmjandets ombud. Exempelvis sÄg man samhÀllets integrationspolitik som en assimilationspolitik. Denna studiecirkel kan tas som Ànnu ett exempel pÄ ett dilemma med mötesplatsperspektivet eller idealet och dÄ handlar det framförallt om problemet med den demokratiska dialogen. Antidiskrimineringsföreningen och cirkeln arbetade nÀmligen utifrÄn premisserna att integrationsproblemet inte hade sin grund i invandrarnas kultur, tradition etc. utan problemet var rasismen och diskrimineringen och de sociala praktiker som marginaliserade etniska minoriteter. De argumenterade för att det istÀllet var dessa som skulle vara fokus för integrationsarbetet och utgÄngspunkten för invandrarnas mobilisering. Antidiskrimineringsföreningen upplevde att de inte fick nÄgot erkÀnnande vare sig frÄn studieförbundet eller frÄn andra institutioner för detta sÀtt att resonera och förklara problemen. De menade att studieförbundet och Àven andra organisationer redan hade bestÀmt vad som var problemet och hur det skulle lösas. De var inte öppna för eller villiga att lyssna till andra perspektiv. Man skulle kunna sÀga att dialogen brutit samman.

Makt och vem som har rĂ€tten att definiera problemet och lösningarna Ă€r sĂ„ledes viktiga dimensioner i tanken om mötesplatser, menar vi. Om det Ă€r sĂ„ att ena parten i mötet, i detta fall folkbildningen och dess representanter, redan definierat problemet och pĂ„ sĂ„ sĂ€tt bestĂ€mt rollerna i mötet, Ă€r frĂ„gan hur jĂ€mlikt mötet kan bli. DĂ„ Ă€r möjligheterna till förutsĂ€ttningslösa möten begrĂ€nsade. En del av de intervjuade menade att sĂ„ var fallet. Problemet, och hindret för integration, var invandrarna och deras kultur och tradition. Lösningen pĂ„ problemet var att skapa arenor för möten mellan invandrare och majoritetsföretrĂ€dare. Under dessa möten skulle invandrardeltagarna ”lĂ€ra sig” svenska vĂ€rderingar och svenskt sĂ€tt att tĂ€nka och handla. Fanns det sedan andra sĂ€tt att definiera problemen och finna lösningar var det svĂ„rt att ha en öppen dialog om detta, enligt de intervjuade.

Vi menar att en mycket viktig funktion för folkbildningen Àr att fungera som mötesplatser, men den Àr svÄr att fÄ att fungera i praktiken. Talar man om mötesplatser i samband med invandrardeltagare tycks det ocksÄ automatiskt förknippas med integration utan att detta nÀrmare preciseras. FrÄgan vi stÀller Àr varför mötesplatserna alltid skall fylla en annan eller vidare funktion för gruppen invandrare?

119

Utsatt folkbildning SOU 2003:108

I tre av de cirklar vi studerade deltog endast invandrare. FrÄn studieförbundens sida och frÄn flera av de deltagande menar man att de aktuella cirklarna kan ses som ett led i en integrationsprocess. Det Àr dock nÄgot som man kan stÀlla sig tveksam till utifrÄn resultaten i vÄr studie Ätminstone om man hÀr avser en mer strukturellt inriktad integration. Vad man kan sÀga Àr att de segregerade cirklarna strukturer vardagen för deltagarna. För flera av deltagarna var studiecirkeln det enda regelbundet Äterkommande momentet i deras vardag. I nÄgon mening gav det deras vardag en innebörd. Detta var speciellt fallet i NBV:s studiecirkel.

Man kan tolka det sÄ att den segregerade verksamheten hjÀlper deltagarna att stÀrka identiteten. Cirklarna har delvis haft ett sÄdant innehÄll som gjort att man diskuterat exempelvis den egna religionen. Dessa cirklar har varit till stor hjÀlp för deltagarna att klara en tuff situation. Gruppen har givit trygghet, gemenskap och sammanhÄllning som pÄ ett sÀtt kan tolkas som en situation som stÀrker grÀnserna gentemot de Andra utanför gruppen. Den vi-och- dom-situation som man uppfattar i vardagen förstÀrks i gemenskapen i cirkeln. Om detta sedan gör den enskilde mer rustad för en större gemenskap i det svenska samhÀllet har vi inte funnit belÀgg för i vÄr studie. Studiecirkeln kan i och för sig ses som en mötesplats men endast med deltagare frÄn den egna etniska eller religiösa gruppen. Vi menar att en integration i ett samhÀlle förutsÀtter Ätminstone ett minimum av kontakt mellan olika grupper.

Talet om att den segregerade cirkeln kan ses som ett led i en integrationsprocess betraktar vi till största delen som retorik. Det finns inget i vÄr studie som talar för att det skulle förhÄlla sig pÄ det sÀttet. Som vi diskuterat tidigare har vi svÄrt att se att folkbildningen genom att fungera som mötesplatser skulle kunna lösa strukturella problem sÄsom arbetslöshet, bostadssegregation etc. Det Àr vÀl heller knappast troligt att man ser en studiecirkel med enbart svenskfödda deltagare som ett led i en integrationsprocess.

Om man tar NBV:s studiecirkel som exempel har den pÄgÄtt under tre Ärs tid och kvinnorna deltog Àven innan det i en annan studiecirkelverksamhet. För dessa kvinnor Àr det svÄrt att se att cirkeln haft nÄgon betydelse ur ett integrationsperspektiv med regeringens förstÄelse av begreppet. Kvinnorna har mÄtt bra av att trÀffas och umgÄs i studiecirkeln men det Àr mycket tveksamt om det haft nÄgon betydelse för en integrationsprocess. Kvinnornas kontakter med svenskar och det svenska samhÀllet Àr i princip obefintliga. I denna studiecirkels innehÄll finns inte heller nÄgot som Àr Àmnat att

120

SOU 2003:108 Utsatt folkbildning

stÀrka kvinnornas identitet pÄ nÄgot speciellt sÀtt som Àr fallet i en del av de andra cirklarna. De deltar i studiecirkeln p.g.a. sin roll som invandrarkvinnor. Denna identitet stÀrks sÀkerligen genom deltagandet men det Àr en identitet som i mÄngt och mycket Àr förknippad med marginalisering och social exkludering.

I de studiecirklar som drevs av ABF och muslimska kulturföreningen handlade det mer om att stÀrka sjÀlvkÀnslan och den muslimska identiteten. Detta kan kanske bli den plattform utifrÄn vilken man kan gÄ vidare och utveckla sina kontakter med det svenska samhÀllet. Intentionerna finns. LikasÄ den chilenska föreningen har ambitioner att deras verksamhet tillsammans med SV ska stÀrka deltagarnas kÀnsla av tillhörighet och identitet. Man vill skapa en kÀnsla av solidaritet med omvÀrlden. PÄ sÄ sÀtt ser man det ocksÄ som ett integrationsarbete. BÄda dessa cirklar vill i förlÀngningen göra nÄgot för det omgivande samhÀllet.

Vilka Àn intentionerna Àr med dessa studiecirklar och hur man Àn talar om dem som ett led i en integrationsprocess har vi svÄrt att finna att det förhÄller sig sÄ om vi med integration avser förhÄllanden pÄ en strukturell nivÄ. Vi menar att det inte heller kan vara folkbildningens roll att verka pÄ den nivÄn. En alternativ tolkning Àr att grÀnserna gentemot de Andra, dvs. svenskfödda personer, snarare förstÀrks i de segregerade studiecirklarna. Studiecirklarna Àr positiva för de enskilda deltagarna utifrÄn ett socialt perspektiv men tycks inte frÀmja den strukturella integrationen för kollektivet. Liknande resultat Äterfinns i tidigare forskning.128 Trots detta Àr cirklarna viktiga och vÀrdefulla för den enskilde. Kanske Àr de den enda möjligheten att i organiserad form trÀffas och diskutera sin situation. Vad det i förlÀngningen leder till kan vi inte förutsÀga.

Folkbildningen Ă€r bra pĂ„ att skapa mötesplatser för mĂ€nniskor dĂ€r de kan trĂ€ffas under fria former och utveckla sina egna och gruppens intressen. Denna möjlighet gĂ€ller alla, men i invandrardeltagarnas fall skall dessa mötesplatser fylla ytterligare en funktion nĂ€mligen frĂ€mja integrationen. FrĂ„gan man kan stĂ€lla sig Ă€r varför och hur detta ska bli möjligt. Vad Ă€r det som gör att denna integrationsaspekt inte pĂ„talas för alla, dvs. Ă€ven för svenskfödda, pĂ„ samma sĂ€tt? En tĂ€nkbar tolkning Ă€r att integration i detta sammanhang mer handlar om anpassning till ”det svenska”, att mötesplatserna kan anvĂ€ndas till att förmedla svenska tankar och vĂ€rderingar. Vad som dock inte gĂ„r att bortse frĂ„n Ă€r att folkbildningen

128 Andersson, Laginder, Larsson & Sundgren, 1996.

121

Utsatt folkbildning SOU 2003:108

ocksÄ har en mer normativ roll som innebÀr att man ska föra vidare de demokratiska vÀrderingarna.

4.2Studiecirkeldeltagarna och lokalsamhÀllet

I fyra av de fem studiecirklarna var deltagarna rekryterade utifrĂ„n att de var bosatta i det omrĂ„de dĂ€r invandrarföreningen eller studieförbundet bedrev verksamhet. Dessa cirklar, Ă„tminstone tre av dem, var ocksĂ„ avsedda att pĂ„ ett eller annat sĂ€tt förbĂ€ttra situationen i bostadsomrĂ„det. Det handlar hĂ€r om fyra s.k. utsatta bostadsomrĂ„den. Tre av dem Ă€r förorter medan en Ă€r mer centralt belĂ€gen. Det Ă€r omrĂ„den med en hög andel invandrare eller uttryckt pĂ„ ett annat sĂ€tt; svensk-glesa omrĂ„den129. De svenskar som bor i omrĂ„det uppfattas inte som ”den normale Svensson” som en intervjuad uttryckte det. Det Ă€r oftast svenskar med stora sociala problem i form av exempelvis missbruk eller kriminalitet.

Det finns en intressant skillnad mellan de invandrardeltagare som deltog i de integrerade cirklarna och de som deltog i de segregerade. I de förstnĂ€mnda cirklarna deltog invandrare som var vĂ€l etablerade i det svenska samhĂ€llet. De var företrĂ€desvis akademiker och de hade en fast förankring sedan lĂ„ng tid tillbaka pĂ„ den svenska arbetsmarknaden. De hade ett intresse mer allmĂ€nt för olika former av vad de kallade integrationsfrĂ„gor och en vilja att försöka göra nĂ„gonting för personer som hade det svĂ„rt pĂ„ olika sĂ€tt i det svenska samhĂ€llet. De ville i första hand stötta personer som tillhör den egna etniska gruppen, men ambitionen fanns att arbeta för ”invandrarkollektivet” som sĂ„dant. De flesta var överens om att invandrarna i allmĂ€nhet hade en mycket svĂ„r situation i Sverige. De hade ocksĂ„ ett intresse för sitt eget bostadsomrĂ„de. Man tyckte om omrĂ„det och ville att förhĂ„llandena dĂ€r skulle vara sĂ„ bra som möjligt. Detta var dock inte det primĂ€ra motivet för att delta i studiecirkeln utan innehĂ„llet eller Ă€mnet var viktigare. De deltog för att de hade ett genuint intresse för det som diskuterades i cirkeln.

I bÄda cirklarna hade ÀmnesinnehÄllet en koppling till invandrares situation i samhÀllet pÄ olika sÀtt. I det ena fallet handlade det om en antidiskrimineringscirkel dÀr man arbetade aktivt för att stötta mÀnniskor som pÄ olika sÀtt utsatts för diskriminerande handlingar. Deltagarna i denna cirkel menade att genom att undan-

129 Andersson, 2001.

122

SOU 2003:108 Utsatt folkbildning

röja diskriminering kan invandrares situation pÄ arbetsmarkanden förbÀttras. Den andra cirkeln var inriktad pÄ religionsdialog. DÀr menade man att genom att öka förstÄelsen för varandras utgÄngslÀgen vad gÀller religion och tradition ökar man möjligheten till ett integrerat samhÀlle. I dessa cirklar var sÄledes intresset för integration som företeelse stort. Det Àr dock intressant att notera att Àmnet var sÄ betydelsefullt i dessa cirklar och det som var den drivande kraften.

Generellt kan man sÀga att invandrardeltagarna var kritiska till statsmakternas insatser nÀr det gÀller integrationsstrÀvandena. Staten borde kunna göra mer för att förbÀttra villkoren för invandrare i Sverige, menade man. Det var en uppfattning som delades av de intervjuade svenskfödda deltagarna. Det var inte bara statsmakterna de var kritiska till utan ocksÄ hur integrationspolitiken tillÀmpades inom olika samhÀllsomrÄden. Mycket fungerade dÄligt pÄ grund av mÀnniskors attityder och fördomar gentemot invandrare. Det finns en lagstiftning eller policy men den fungerar inte i realiteten, var den allmÀnna uppfattningen. Denna Äsikt finns Àven diskuterad i Integrationsrapporten frÄn 2002.130

I de segregerade cirklarna deltog invandrare som i hög grad stod utanför det svenska samhÀllet.131 Det var personer som kan betraktas som socialt exkluderade. HÀr var de flesta arbetslösa eller studerade svenska och deras situation kan betraktas som segregerad pÄ flera olika omrÄden. De hade i hög grad samma instÀllning sjÀlva. De sÄg sig som invandrare exkluderade frÄn det svenska samhÀllslivet. NÀr det gÀller deltagandet i de studerade cirklarna kom initiativet i tvÄ av dem frÄn invandrarna sjÀlva eller frÄn deras förening. Detta gÀllde de cirklar som drevs tillsammans med SV och ABF. Det fanns ett behov som de ville fÄ tillgodosett och dÀrför startades studiecirkeln. Det var behov som delvis var relaterade till deras situation i det bostadsomrÄde de bodde i. Genom studiecirkeln kan gruppen och individen fÄ sina sÀrbehov tillfredstÀllda. Man skulle kunna likna detta med den situation som förelÄg frÄn början med de stora folkrörelserna. HÀr fanns ett sorts


 ideal om att drivkraften skulle komma inifrÄn gruppen sjÀlv.132

130Integrationsverket, 2002.

131Ett undantag utgjordes av medlemmarna i den chilenska kulturföreningen dÀr flera exempelvis hade arbete.

132Andersson, Laginder, Larsson & Sundgren, 1996, s. 171.

123

Utsatt folkbildning SOU 2003:108

I en sÄdan tolkning likstÀller man invandrarföreningarna med exempelvis nykterhetsrörelsen. Om man gör det faller ett sÄdant resonemang som vissa forskare för nÀr man menar att det i dag inte finns nÄgra politiska grupper som arbetar för att förbÀttra de socialt exkluderade invandrarnas situation.133 Man borde istÀllet kunna betrakta invandrarföreningarnas verksamhet som ett empowermentarbete, som en potentiell maktfaktor i samhÀllet som arbetar för den egna gruppens behov som exempelvis arbetarrörelsen gjort. Det mÄngfaldiga samhÀllet ser annorlunda ut Àn samhÀllet gjorde i början av 1900-talet, dÀrför Àr det kanske ocksÄ naturligt att mÀnniskor formerar sig utifrÄn andra kriterier Àn tidigare.

Problemet med detta resonemang Àr att den verksamhet vi talar om drivs i studieförbundens regi. De olika studieförbunden har sin ideologi och sina vÀrderingar som man vill nÄ ut med. Det Àr inte sÀkert att det Àr vÀrderingar som helt och fullt delas av invandrarföreningarna. Flera av de intervjuade var inte heller medvetna om att det fanns ett studieförbund bakom cirkeln. De sÄg den som en naturlig del i invandrarföreningens verksamhet. FrÄgan vi stÀller oss Àr; vilken funktion fyller studieförbunden hÀr? Ett sÀtt att tolka det Àr att studieförbunden endast blir transportörer av statens pengar, en i mÄngas tycken ovÀsentlig mellanhand. Vi menar dock inte att det inte handlar om folkbildning, för det gör i högsta grad. Det handlar om en folkbildning för att stÀrka den egna gruppen och ocksÄ i viss mÄn det omrÄde man bor i. PÄ detta sÀtt har folkbildningen alltid arbetat, dvs. genom att stÀrka olika gruppers sÀrart, att mobilisera den egna gruppen för att fÄ en bÀttre livssituation. PÄ det sÀttet skiljer sig inte samarbetet mellan studieförbunden och invandrarföreningarna frÄn tidigare sÀtt att arbeta inom folkbildningen.

Nackdelen med att arbeta utifrĂ„n sĂ€rarter Ă€r att det i detta sammanhang kan försvĂ„ra ett mobiliserande av hela ”invandrarkollektivet” eller den panetniska solidariteten. Det finns bland flera av de intervjuade en sĂ„dan ambition men studieförbundens samarbete med olika etniska föreningar blir hĂ€r ett hinder eller kan leda till splittring. Splittringen blir synlig bĂ„de inom invandrarkollektivet och i förhĂ„llande till de svenskfödda. Denna situation upplevs som ett problem sĂ„vĂ€l inom studieförbunden som inom invandrarföreningarna.

133 Se exempelvis Sernhede, 2002.

124

SOU 2003:108 Utsatt folkbildning

Det egna omrÄdet Àr naturligtvis viktigt för de boende. HÀr har man sin familj och sina vÀnner. BostadsomrÄdet upplevs som ett samhÀlle i samhÀllet, och i viss mÄn som övergivit av de officiella myndigheterna. Man mÄste sjÀlv verka för att förbÀttra situationen för de boende i bostadsomrÄdet. Intresset för det egna bostadsomrÄdet ansÄgs i den förra SUFO-utvÀrderingen vara lÄgt bland invandrardeltagarna och högre bland svenskfödda deltagare. Denna tendens kan vi inte se i vÄr studie. I tidigare forskning sÀgs att

Betydelsen för lokalsamhÀllet kan sökas i den gemenskap, stöd och vÀxande som kommer ur verksamheten.134

Detta Ă€r ett pĂ„stĂ„ende som vi menar fortfarande Ă€ger sin giltighet. Man vill ge den egna gruppen en trygghet och en möjlighet att ”navigera” i en tuff vĂ€rld. Det tycks finnas tankar om att gruppen Ă€r hotad pĂ„ olika sĂ€tt och för att bĂ€ttre klara sin situation behöver man gemenskapen och det stöd man kan fĂ„ dĂ€r. Staten eller kommunen kan inte lĂ€ngre hjĂ€lpa gruppen att fĂ„ en bĂ€ttre situation. Man mĂ„ste ta saken i egna hĂ€nder. Den offentliga nedrustningen av vĂ€lfĂ€rden har inneburit att bĂ„de studieförbund och invandrarföreningar upplever att man tagit över delar av ansvaret. Exempelvis har nedrustningen, enligt de intervjuade, inom skolans ram lett till att studieförbund och invandrarföreningar tillsammans driver verksamhet sĂ„som lĂ€xlĂ€sning och fritidsaktiviteter. I de segregerade studiecirklarna finns det egna bostadsomrĂ„det och villkoren dĂ€r alltid nĂ€rvarande. Det Ă€r den kontext vari behov och önskemĂ„l uppstĂ„r.

Cirkeln med svensk ledare har ocksÄ deltagare som kan betraktas som socialt exkluderade. HÀr Àr dock relationen till cirkeln annorlunda. Den skiljer sig vad gÀller bÄde cirkelns uppkomst och dess innehÄll. Cirkeln startade inte utifrÄn ett behov som kvinnorna hade, Ätminstone inte om man utgÄr frÄn cirklarnas innehÄll, utan mer som ett humanitÀrt projekt frÄn NBV:s sida. InnehÄllet fokuserar inte heller pÄ nÄgot specifikt behov frÄn kvinnornas sida. Det Àr en matlagningscirkel och dessa kvinnor, husmödrar sedan mÄnga Är tillbaka, kan redan laga mat. Denna cirkel Àr inte heller som de andra tvÄ kopplad till nÄgot speciellt bostadsomrÄde. HÀr bygger gemenskapen snarare pÄ att alla deltagare kommer frÄn samma land. Det man kan samlas kring Àr de gemensamma erfarenheter man har frÄn hemlandet och frÄn sin tid i Sverige. Dessa kvinnor var vana

134 Andersson, Laginder, Larsson & Sundgren, 1996, s. 155.

125

Utsatt folkbildning SOU 2003:108

studiecirkeldeltagare dÄ de deltagit under ett antal Är i NBV:s verksamhet.

Den folkbildande verksamhet som i dag finns i de svÄrt utsatta bostadsomrÄdena har till syfte antingen att stÀrka olika grupper eller att stÀrka lokalsamhÀllet som sÄdant eller kanske bÄde ock. Det Àr en verksamhet som betyder mycket för de enskilda personerna som deltar, men frÄgan Àr vilken roll den spelar sett ur ett vidare samhÀllsperspektiv. Kan det vara sÄ att folkbildningsverksamheten snarare konserverar den situation som i dag rÄder i dessa omrÄden? Bygger man helt enkelt upp murar som blir Àn mer svÄrforcerade för dem som vill ta sig in eller dem som vill ta sig ut? Eller Àr det kanske sÄ att verksamheten i de utsatta omrÄdena kan ses som en grund för ett politiskt arbete bland invandrarföreningarna, ett avstamp ifrÄn vilket man kan föra kampen för den egna gruppens rÀttigheter vidare? I sÄ fall skulle det finnas stora likheter med tidigare folkbildning och de stora folkrörelserna.

Det finns dock en skillnad hÀr och det Àr den problematiska frÄgan om representation. Arbetarna hade sitt eget studieförbund, nykteristerna sitt etc. Invandrarna saknar ett eget studieförbund och det kanske inte heller Àr en bra lösning. Som vi pÄtalat ett flertal gÄnger tidigare Àr inte invandrargruppen en homogen grupp, men var nykteristerna det? Vad man har gemensamt Àr att man invandrat (de flesta av dem) till Sverige och de specifika problem som Àr förknippade med att inte dela ursprung, tradition och exempelvis hemsprÄk med majoritetsbefolkningen. Vad invandrargruppen saknar, och som medlemmarna i folkrörelserna oftast hade, Àr gemensamma vÀrderingar, intressen och övertygelser.135 Invandrarkollektivet kan inte heller i dag betraktas om en maktfaktor i samhÀllet som exempelvis arbetarrörelsen gjorde.

4.3Intern demokrati

Relationen mellan invandrarföreningarna och studieförbunden Àr i vissa fall komplex och ibland problemfylld. Detta har delvis tidigare berörts. I vissa fall Àr invandrarföreningarna medlemsorganisationer i studieförbunden och ibland inte. Vi uppfattar att det i det senare fallet blir komplicerat. SvÄrigheterna kan delvis förklaras med att studieförbunden i dessa fall oftast saknar en tydlig praxis i samarbetet med invandrarföreningarna. Det kan finnas en policy men

135 Larsson, 2001.

126

SOU 2003:108 Utsatt folkbildning

en osÀkerhet om hur den ska omsÀttas i praktiken. Detta leder ibland till missförstÄnd och misstÀnksamhet. Detta kan man se i relationen mellan exempelvis SV och den chilenska kulturföreningen. Trots att kulturföreningen samarbetat med SV i över tjugo Är, tycker de inte att de har nÄgot inflytande över de beslut som fattas inom SV. Ett vanligt sÀtt att uttrycka detta var att sÀga, och dÄ sÀrskilt efter att bandspelaren stÀngts av:


vi stĂ„r jĂ€mt med mössan i handen, de har alltid den slutliga beslut om vad vi kan göra eller inte göra.

KÀnslan av maktlöshet i förhÄllande till studieförbundet var pÄtaglig hos de aktiva medlemmar som vi intervjuade. I denna kÀnsla av maktlöshet och avsaknad av inflytande fanns en uppfattning hos de flesta av dem vi intervjuade i den chilenska kulturföreningen att det implicita budskapet frÄn studieförbundet var att studieförbundet visste bÀst. Om man gjorde som studieförbundet ville dÄ skulle man fÄ stöd, annars blev man utan. Det var tydligt att flera av de intervjuade kÀnde sig tvingade till en viss anpassning, vilket ledde till att olika invandrarföreningar satsade pÄ verksamhet och aktiviteter som de trodde hade den största möjligheten att fÄ stöd av studieförbundet. Detta skulle kunna vara en förklaring till att de flesta invandrarföreningar satsar pÄ studiecirklar med kulturell inriktning och som har som mÄlgrupp den egna etniska gemenskapen. Detta var enligt de flesta studieförbund vi studerade den största och vÀxande aktiviteten inom folkbildningen.

Flera av invandrarföreningarna upplever att de mer eller mindre Ă€r â€Ă¶verkörda” av studieförbunden och att studieförbunden inte tar hĂ€nsyn till de omstĂ€ndigheter som de flesta invandrarföreningar arbetar under. Invandrarföreningarna saknar oftast en stabil ekonomi och de flesta medlemmarna arbetar ideellt. Deras upplevelse Ă€r att de ocksĂ„ har svĂ„rt att konkurrera med studieförbunden om externa medel, till exempel medel frĂ„n Storstadssatsningen eller frĂ„n kommunen. De kan vara delaktiga i ansökningar men inte som huvudansvariga för projekt. MĂ„nga menar att de inte fĂ„r nĂ„gon utdelning för att vara med utan att pengarna istĂ€llet förvaltas hos studieförbunden. I bĂ€sta fall kan nĂ„gon i föreningen fĂ„ ett tidsbegrĂ€nsat arbete inom projektets ramar. Det handlar sĂ„ledes om att representanter frĂ„n invandrarföreningar upplever att de inte erhĂ„ller ett erkĂ€nnande och att de inte respekteras som fullvĂ€rdiga samarbetspartner. De upplever att de befinner sig i underlĂ€ge.

127

Utsatt folkbildning SOU 2003:108

De studieförbund vi studerat pÄpekade att den frÀmsta uppgiften i deras verksamhet för invandrare var att skapa mötesplatser för dialog. Detta, som vi pÄpekat tidigare, förutsÀtter en ömsesidighet, en tolerans och att det föreligger lika villkor. Enligt vÄra resultat tycks dock detta inte vara fallet. FrÄgan Àr dÄ hur stor möjligheten blir för studieförbunden att fungera som mötesplatser om den ene aktören i detta sammanhang upplever att man befinner sig i ett underlÀge.

Det Àr inte bara invandrarföreningarna som tar upp problematiken i relationen mellan studieförbund och invandrarförening. Flera av studieförbunden gör det ocksÄ. De intervjuade frÄn ABF exempelvis menar att strukturerna inom studieförbunden Àr förlegade och behöver pÄ ett annat sÀtt anpassas efter den verksamhet som bedrivs. Detta innebÀr i detta fall att cirkeln skulle ha en betydligt större representation i styrelserna. Det upplevs som en ohÄllbar situation i lÀngden att vara en organisation som sÀger sig bygga pÄ demokratiska principer och sedan ha en intern demokrati som inte fungerar. PÄ nÄgot sÀtt mÄste representationen inom studieförbunden spegla den verksamhet som försiggÄr ute pÄ fÀltet.

Det sÀtt samarbetet i dag Àr organiserat pÄ skulle ocksÄ kunna tolkas pÄ ett motsatt sÀtt. Man skulle kunna hÀvda att studieförbunden saknar insyn i den statsbidragsmottagande verksamhet som drivs av invandrarföreningarna. För studieförbunden upplevs detta som ett dilemma. Man vill vara med och stödja verksamheter med god kvalitet och som stÀmmer överens med de egna mÄlen, samtidigt som man inte vill gÄ in och kontrollera eftersom folkbildning Àr och ska vara fri och frivillig.

Studieförbunden deltar oftast inte i invandrarföreningarnas verksamhet mer Àn genom ekonomiska bidrag och de för inte heller ut sin ideologi pÄ ett aktivt sÀtt. Detta var nÄgot som pÄtalades som viktigt i SUFO 96. De personer som deltar i invandrarföreningarnas verksamhet som stöds av ett studieförbund, vet oftast inte att ett studieförbund stÄr bakom. Om de vet det, vet de inte vilket studieförbund det handlar om och inte heller vilken ideologi det studieförbundet representerar. De bryr sig inte heller om detta, huvudsaken Àr att man kan driva den verksamhet man vill. I flera av de studerade fallen visar det sig att det Àr de ekonomiska villkoren och inte ideologin eller vÀrderingarna som fÄr styra. Sedan kan naturligtvis studieförbundens ideologi styra hur de fördelar medel och till vem.

128

SOU 2003:108 Utsatt folkbildning

Det nuvarande systemet tycks i viss mÄn missgynna bÄde studieförbunden och invandrarföreningarna. Studieförbunden kan i vissa fall upplevas som om de reduceras till en ekonomisk mellanhand mellan staten och invandrarföreningarna. Invandrarföreningen Ä sin sida tvingas driva en försvagad kulturell verksamhet utan det kraftfulla innehÄll man skulle vilja önska. Ser man det ur ett demokratiskt perspektiv kan man sÀga att den interna demokratin i studieförbunden Àr satt ur spel. Om man tar ABF som exempel sÄ Àr det stora organisationer typ HyresgÀstföreningen som Àr representerade i styrelsen men för dessa organisationers medlemmar bedrivs i dag en mycket begrÀnsad studiecirkelverksamhet. DÀr tycks inte finnas nÄgot större behov lÀngre. Verksamheten bedrivs istÀllet i samarbete med olika invandrarföreningar av vilka en stor del inte finns representerade i styrelsen. Detta upplevs som ett problem bÄde inom studieförbunden och inom invandrarföreningarna. Trots en medvetenhet om detta frÄn bÄda parter har man Ànnu inte funnit nÄgon lösning pÄ problemet.

4.4Slutord

Om man tolkar studiecirkeldeltagarnas upplevelser av betydelsen av att delta i folkbildande verksamhet kan man sÀga att det finns flera företeelser som har betydelse. NÄgra av dessa har vi uppmÀrksammat i vÄr studie. Vi har gjort detta med mÀnniskors möjlighet att leva ett fullgott, jÀmlikt och likvÀrdigt liv i tankarna. Vi har försökt att studera hur folkbildningen har kunnat bidra i detta sammanhang. VÄrt specifika fokus har varit pÄ de etniska minoriteterna. Vi har kommit fram till att hur studiecirkeln Àr organiserad har betydelse. HÀr Àr de studiecirklar som drivs i samarbete mellan studieförbund och invandrarföreningar av speciellt intresse. Cirklarnas innehÄll eller fokus spelar ocksÄ en roll samt vilka förutsÀttningar eller villkor de mÀnniskor lever under som deltar. Det har ocksÄ betydelse om man funderar utifrÄn ett samhÀlls- eller individplan.

Vi har enbart studerat fem studiecirklar och deras verksamhet. Det finns en mÀngd studiecirklar som pÄgÄr runt om i Sverige som har ett annat innehÄll, ett annat upplÀgg och andra synbara effekter. Dessa studiecirklars verksamhet belyses inte i denna studie. Vi menar dock att i vÄra resultat blir vissa mönster synliga och att detta Àr mönster som kommer igen Àven i andra sammanhang. Vi

129

Utsatt folkbildning SOU 2003:108

kan dÀrför göra försiktiga antaganden om en möjlig tillÀmpning av resultaten i andra situationer under liknande förhÄllanden.136 En del av vÄra resultat kan utifrÄn detta ses som varande av mer generell karaktÀr och vi drar dÀrför vissa slutsatser som vi ocksÄ i viss mÄn kan finna stöd för i tidigare forskning. Det Àr sedan upp till lÀsaren att sÀtta vÄra resultat i relation till sin egen verksamhet och dÀrigenom bedöma studiens relevans, dvs. en form av generalisering betrÀffande lÀsaren.137

UtifrÄn vÄra resultat tycks integrerade studiecirklar vara att föredra om man vill uppnÄ ett mer jÀmlikt förhÄllande mellan invandrare och svenskfödda och om man har som mÄl ett ömsesidigt erkÀnnande av varandra och varandras vÀrderingar och traditioner. Detta tycktes man delvis uppnÄ i dessa cirklar om man ser det pÄ en individuell nivÄ. I en av de studerade integrerade cirklarna hade man genom dialog och nÀrhet uppnÄtt en större förstÄelse för varandra och varandras perspektiv. De deltagande sjÀlva uppfattade att cirkeln hade ett stort vÀrde. Det fanns Àven effekter utanför de deltagande i cirkeln men dessa var begrÀnsade. Cirkeln kan sÄledes sÀgas ha betydelse pÄ en individuell social nivÄ. Dess betydelse pÄ en mer strukturell nivÄ tolkar vi dock som begrÀnsad eller i alla fall svÄr att uttala sig om. Vi kan inte heller, som tidigare nÀmnts, se att detta primÀrt skulle vara folkbildningens uppgift, dvs. att verka för förÀndringar pÄ det strukturella planet. Vi tror att folkbildningens potential för att verka som mötesplats mellan olika individer och grupper Àr stor och ibland leder dessa möten till en jÀmlik dialog. SÄ menar vi var fallet med religionsdialogcirkeln.

De segregerade cirklarna Àr mer problematiska och svÄra att pÄ ett entydigt sÀtt diskutera. Det finns som vi ser det Ätminstone tvÄ invÀndningar man kan ha gentemot att organisera cirklar pÄ detta sÀtt. Den första rör folkbildningens uppgift att skapa mötesplatser eller arenor för att möjliggöra möten mellan mÀnniskor frÄn olika kulturer som man uttrycker sig.138 Har man studiecirklar med deltagare frÄn enbart en etnisk minoritetsgrupp kommer aldrig detta möte tillstÄnd. Det kan vara möten som Àr positiva för deltagarna men de fyller inte den funktion som avses.

Den andra invÀndningen Àr mer en paradox. Vi uppfattar det nÀmligen som en omöjlig uppgift att verka för sÀrartsintressen samtidigt som man strÀvar efter ett tillstÄnd av integration som i viss

136Detta sÀtt att resonera Äterfinns exempelvis i Patton, 1980.

137Merriam, 1994.

138Reg.prop. 1997/98:115.

130

SOU 2003:108 Utsatt folkbildning

mÄn verkar för likriktning. Att föra en kamp för sÀrartsintressena innebÀr att man tar fram det partikulÀra och utifrÄn detta stÀrker olika grupper och gruppidentiteter. Om man strÀvar efter ett tillstÄnd av integration innebÀr det oftast att man behandlar alla lika utifrÄn en bedömning att alla har lika vÀrde och Àr vÀrda samma respekt. Alla ska ha lika tillgÄng pÄ lika villkor till samhÀllets resurser.139 Eller Àr det kanske sÄ som den slovenske samhÀllsfilosofen Slavoj Zizek menar att toleransen och erkÀnnandet av den Andres sÀrart vilar pÄ en förestÀllning om den egna normaliteten. Skulle inte detta i viss mÄn kunna vara en förklaring till hur denna paradox trots allt blir möjlig eller upplöses. Om man resonerar som Zizek kan man stödja och respektera en sÀrart eftersom det samtidigt finns en strÀvan att denna sÀrart eller skillnad gentemot det normala försvinner. Att stödja sÀrarten blir dÄ inte en motsats till att vÀrna om likheten.

Det finns ocksÄ fördelar med de segregerade cirklarna. De har pÄ en individuell nivÄ en stor social betydelse. Dess betydelse för deltagarna vad gÀller möjligheterna att pÄ ett mer övergripande plan erhÄlla tillgÄng till samhÀllets resurser i form av bostad, arbete, hÀlsovÄrd etc. tolkar vi dock som liten. Visserligen kan det handla om en stÀrkt sjÀlvkÀnsla och gruppidentitet, men den tycks inte föra deltagarna nÀrmare en integrerad situation i bemÀrkelsen större möjligheter till tilltrÀde pÄ arbetsmarknaden, bÀttre socioekonomisk situation etc.

Man kan istÀllet göra en alternativ tolkning av de segregerade studiecirklarna och sÀga att verksamheten stÀrker grÀnserna mellan olika grupper. Den verksamhet som bedrivs dÀr tolkar vi som en mycket bra och viktig folkbildande verksamhet för de som deltar, men vi menar att det inte Àr meningsfullt att tala om att den skulle bidra till en strukturell integration, Ätminstone inte pÄ kort sikt. En verksamhet kan dock vara bra och vÀrdefull Àven om den inte direkt fokuserar den strukturella integrationen. Ett sÀtt att se pÄ denna verksamhet Àr att se den som ett politiskt arbete bland invandrargrupperna dÀr de arbetar för att förbÀttra sin egen situation. Invandrare beskylls ofta för att vara politiskt passiva. Vi tror att det Àr tvÀrtom men man agerar inte i de etablerade partierna. Ett annat sÀtt att uttrycka detta Àr att sÀga att det föreligger ett

139 Ett liknande resonemang för exempelvis Fraser, 1998.

131

Utsatt folkbildning SOU 2003:108

... konfliktfyllt förhÄllande mellan Ä ena sidan vissa etablerade politiska institutioner och Ä andra sidan vissa kollektiva identitetsprocesser...140

Vi tror att det svenska samhÀllet och Àven studieförbunden pÄ ett tydligare sÀtt mÄste erkÀnna invandrarföreningarna som jÀmlika samarbetsparter pÄ ett helt annat sÀtt Àn vad som sker i dag. Samarbetet prÀglas nu delvis av misstro och frustration. Genom att invandrarföreningarna ges en starkare och mer jÀmlik roll kan förhoppningsvis ocksÄ sjÀlvkÀnslan stÀrkas hos olika minoritetsgrupper.

VÄra resultat indikerar ocksÄ att kontakter mellan svenskfödda och invandrare underlÀttas om det sker pÄ organisations- eller gruppnivÄ. En dialog mellan individer kan lÀttast starta med en dialog mellan föreningar. Detta uttrycktes bl.a. av medlemmarna i den muslimska kulturföreningen. En förutsÀttning för detta Àr dock att dialogens parter Àr jÀmstÀllda. Dialogen blir omöjlig om den ena aktörens kultur ses som ett problem och den andre aktörens som det normala. Inom folkbildningen finns potentialen för dessa möten mellan organisationer och individer, möten som leder till att fler kan kÀnna delaktighet i samhÀllet, men i dag Àr det delvis förÄldrade strukturer som hindrar att möten Àger rum.

Fokus eller innehÄll i studiecirklarna tycks ocksÄ ha betydelse för vilken roll cirkeln spelar i deltagarnas process mot ett aktivare deltagande pÄ olika samhÀllsomrÄden. Vi kan se att vissa cirklar Àr fokuserade pÄ dialog och större förstÄelse, antingen i gruppen eller mellan grupper (Sensus och ABF), vissa mer pÄ aktiva handlingar (StudiefrÀmjandet och SV) och vissa pÄ praktiska aktiviteter (NBV). Det Àr lÀttast att se att det fanns en strÀvan mot större förstÄelse grupper emellan i den studiecirkel som var integrerad och inriktad pÄ dialog. DÀr fokuserades just denna förstÄelse och ett erkÀnnande av varandra och varandras sÀrart. I de cirklar som var inriktade pÄ aktiv handling blev just handlingen den viktiga. Sedan kunde handlingarna i sig ha en avsikt att öka integrationen, dvs. förbÀttra positionerna för vissa grupper, men fokus i studiecirkeln var inte integration för dess enskilda deltagare. Cirkeln med inriktning pÄ praktisk verksamhet var frÀmst inriktad pÄ social samvaro.

För att en person ska kunna leva ett ”gott” liv krĂ€vs att man har tillgĂ„ng till samhĂ€llets resurser pĂ„ olika sĂ€tt i form av ett bra boende, ett arbete, ett socialt vĂ€lfungerande nĂ€tverk, en god hĂ€lsa etc. Dessa olika faktorer kan ses som företeelser viktiga ur det som

140 Thörn, 2002, s. 102.

132

SOU 2003:108 Utsatt folkbildning

brukar benĂ€mnas ett integrationsperspektiv. En del av de personer vi intervjuade levde i detta avseende ett gott liv, och de beskrev sjĂ€lva sin situation som integrerad. Andra levde under förhĂ„llanden som kan karaktĂ€riseras som social exkludering. För dessa personer var vĂ€gen lĂ„ng till ett ”gott liv”. Deltagande i en studiecirkel kunde knappast förbĂ€ttra deras situation pĂ„ nĂ„got övergripande strukturellt sĂ€tt. Det kunde dock underlĂ€tta vardagen. Vi menar att det mĂ„ste till Ă„tgĂ€rder pĂ„ ett mer strukturellt plan som en grundförutsĂ€ttning. Det finns en fara i att tillmĂ€ta folkbildningen för stor betydelse ur ett strukturellt integrationsperspektiv i de utsatta bostadsomrĂ„dena, vilket vi anser att det görs i dag. Genom att fungera som mötesplatser bidrar folkbildningen till integrationen sĂ€gs det. Om man lĂ€gger ett ”integrationskrav” pĂ„ folkbildningen Ă€r risken stor att det blir ett fokus pĂ„ individ och kultur nĂ€r det Ă€r troligt att det snarare Ă€r strukturen som ska fokuseras. De strukturella Ă„tgĂ€rder som bör vidtas handlar istĂ€llet om arbetsmarknadspolitik, bostadspolitik etc. och kan inte primĂ€rt ses som folkbildningens ansvarsomrĂ„de. Studieförbundens verksamhet i de utsatta bostadsomrĂ„dena Ă€r viktig för mĂ„nga mĂ€nniskor och bra exempel pĂ„ folkbildning, men dess betydelse för den strukturella integrationsprocessen menar vi Ă€r och mĂ„ste vara begrĂ€nsad. Det Ă€r möjligt att ett deltagande för den enskilde i vissa fall kan bli till ett led i nĂ„gon form av integrationsprocess, vilket vi dock stĂ€ller oss tveksamma till, men för gruppen eller kollektivet blir verksamheten uddlös. Det syfte dessa studiecirklar fĂ„r Ă€r istĂ€llet att, som för andra grupper i samhĂ€llet, tjĂ€na som en möjlighet att odla den egna sĂ€rarten, Ă„tminstone för de segregerade grupperna. Cirklarna ger ett avstamp för ett ”politiskt” arbete för att förbĂ€ttra den egna vardagen, inte situationen för invandrarna som kollektiv, om inte de verksamma föreningarna ges en annan position. Vad den demokratiska folkbildningen i första hand bör göra för att kunna ha en betydelse i skapandet av ett integrerat samhĂ€lle, Ă€r sĂ„ledes att se om sin interna demokrati.

En frÄga vi avslutningsvis vill lyfta Àr den om det Àr motiverat att det finns en speciell policy vad gÀller invandrare och folkbildning. Bör invandrare Àven fortsÀttningsvis vara en prioriterad mÄlgrupp och finns det belÀgg för att den speciella satsning som görs i dag leder till att invandrarens situation i utsatta bostadsomrÄden förbÀttras? Vi tror att vi kan svara ja pÄ dessa frÄgor. Studieförbundens folkbildande arbete i utsatta svenskglesa bostadsomrÄden Àr

133

Utsatt folkbildning SOU 2003:108

oerhört viktig. Den kommer mÄnga personer till del och den ersÀtter t.o.m. ibland kommunal verksamhet.

De etniska minoritetsgruppernas situation beskrivs i mÄngt och mycket som katastrofal och utifrÄn detta behövs allt stöd som gÄr att fÄ. Vad som dock Àr viktigt Àr att stödet ges pÄ ett respektfullt sÀtt och pÄ ett sÀtt som inte konserverar rÄdande strukturer och förhÄllanden. Om folkbildningen ska bidra till det mÄngkulturella samhÀllsbyggandet mÄste invandrare och deras organisationer fÄ en annan roll. Det mÄste ocksÄ utvecklas en större tolerans och erkÀnnande av det som Àr olika. Folkbildningens roll fÄr inte bli att anpassa invandrare till svenska normer och vÀrderingar, dÄ kommer dagens situation att kvarstÄ i de utsatta omrÄdena och vi nÄr aldrig de av staten högt uppsatta mÄlen om ett integrerat samhÀlle.

134

SOU 2003:108 Utsatt folkbildning

Referenser

Alsmark, G. (1997) Skjorta eller sjal? Kulturella identiteter i tid och rum. Lund: Studentlitteratur.

Andersson, E., Laginder, A-M., Larsson, S. & Sundgren, G. (1996)

CirkelsamhĂ€llet – Studiecirklars betydelse för individ och lokalsamhĂ€lle. SOU 1996:47. DelbetĂ€nkande av Utredningen för statlig utvĂ€rdering av folkbildningen. Stockholm: Fritzes.

Andersson, R. (2001) Skapandet av svenskglesa bostadsomrÄden. Magnusson, L. (red) Den delade staden. UmeÄ: Boréa Bokförlag.

Bel Habib, H. (1997) Arbetet med romerna – en utvĂ€rdering pĂ„ gĂ„ng. FrĂ„n integrationspaket till ekonomiska aktörer.

Invandrare & minoriteter 6/97, sid. 21–23.

Bhabha, H. (1990) Introduction: Narrating the Nation. Bhabha, H. (ed) Nation and Narration. London: Routledge.

Bhabha, H. (1999) Det tredje rummet. Eriksson, C., Eriksson Baaz, M. & Thörn, H. (red) Globaliseringens kulturer. Den postkoloniala paradoxen, rasismen och det mÄngkulturella samhÀllet.

Nora: Nya Doxa.

Burr, V. (1995) An Introduction to Social Constructionism. London: Sage.

Carlbom, A. (1997) Sverige – ett frĂ€mmande moraliskt rum.

Invandrare & minoriteter, 1/97, sid. 12–16.

Diaz, J. (1996) Invandrarnas integration – nĂ„gra teoretiska och metodologiska utgĂ„ngspunkter. Invandrarpolitiska kommittĂ©n. Bilaga till slutbetĂ€nkandet. VĂ€gar in i Sverige. SOU 1996:55. Stockholm: Fritzes.

Diaz, J. (1997) PrimÀrintegration och bidragsberoende: studie av integration och tidigt bidragsberoende inom det kommunala flyktingmottagandet. Norrköping: Statens invandrarverk. Ekblad, S. (1996) OhÀlsa försvÄrar integration. Invandrare &

minoriteter 3/96, sid. 15–17.

Eriksson, C., Eriksson Baaz, M. & Thörn, H. (red)(1999)

Globaliseringens kulturer. Den postkoloniala paradoxen, rasismen och det mÄngkulturella samhÀllet. Nora: Nya Doxa.

Eriksson, L. (1998a) Folkhögskolan som mÄngkulturell mötesplats.

Stockholm: FolkbildningsrÄdet.

Eriksson, L. (1998) Kunskapslyftet – ett hot mot folkhögskolans sjĂ€l eller en renĂ€ssans för folkhögskoleidĂ©n – en förstudie

135

Utsatt folkbildning SOU 2003:108

rörande de s.k. s-anslagsplatserna. Stockholm: FolkbildningsrÄdet.

Eriksson, L. (1999) Folkbildning i ett mĂ„ngfaldigt samhĂ€lle – segregerad verksamhet med integrerande syfte? Stockholm: FolkbildningsrĂ„det.

Eriksson, L. (2002) ”Jag kommer aldrig att tillhöra det hĂ€r samhĂ€llet” Om invandrareintegration – folkhögskola. Linköping Studies in Education and Psychology No. 84. Linköping: Linköpings universitet, Institutionen för beteendevetenskap.

Fay, B. (1996) Contemporary Philosophy of Social Science. Oxford: Blackwell Publishers Inc.

Figurroa, P. (1991) Education and the social contruction of ”race”.

London: Routledge.

FolkbildningsrÄdet (2000). Statsbidrag till studieförbunden.

Stockholm.

Fraser, N. (1998) From Redistribution to Recognition? Dilemma of Justice in a ”Post-Socialist Age”. Wilett, C. (ed) Theorizing Multiculturalism. A guide to the Current Debate. Oxford:

Blackwell Publishers Ltd.

Gougoulakis, P. (1996) ”man lĂ€r sig mer Ă€n man tror genom att trĂ€ffas”. SOU 1996:154 Tre rapporter om studiecirklar. DelbetĂ€nkande av Utredningen för statlig utvĂ€rdering av folkbildningen. Stockholm: Fritzes.

Gougoulakis, P. (2001) Studiecirkeln: livslĂ„ngt lĂ€rande 
 pĂ„ svenska! En icke-formell mötesplats för samtal och bildning för alla. LĂ€rarhögskolan i Stockholm. Institutionen för samhĂ€lle, kultur och lĂ€rande. Studies in Educational Sciences 40. Stockholm: HLS Förlag.

Gougoulakis, P. (2002) Har studiecirkeln nÄgon framtid? Bengtsson, H.A. (red) Folkbildning i vÄr tid, en antologi om makt och demokrati. Stockholm: Atlas.

Grinter, R. (1992) Multicultural or antirasist education: The need to chose. Lynch, J. Modgil, C. & Modgil, S. (eds) Education for cultural diversity: Convergence and divergence. London: Farmer.

Habermas, J. (1997) Diskurs, rÀtt och demokrati: politisk-filosofiska texter. Göteborg: Daidalos.

Hall, S. (1997) Representation: cultural representations and signifying practices. London: Sage

Heller, A. (1996) The Many Faces of Multiculturalism. Bauböck, R., Heller, A. & Zolberg, A. (eds) The Callenge of Diversity.

136

SOU 2003:108 Utsatt folkbildning

Integration and Pluralism in Societies of Immigration. Hants: Avebury.

Hoff, G. (1996) Multicultural Education in Germany: Historical Develompent and Current Status. Banks, J. & McGee Banks, C. (eds) Handbook of Rersearch on Multicultural Education.

New York: Macmillan Publishing.

Husén, T. & Neville Postlethwaite, T. (eds) (1994) The international encyclopedia of education. Volym 7. Oxford: Pergamon.

Integrationsverket (2002) Rapport Integration 2002.

Knocke, W. (1986) Invandrade kvinnor i lönearbete och fack: en studie om kvinnor frÄn fyra lÀnder inom Kommunal- och Fabriksarbetareförbundets avtalsomrÄde. Forskningsrapport/ arbetslivscentrum 53. Stockholm: Arbetslivscentrum, Brevskolan.

Kommittédirektiv 2001:74. UtvÀrdering av folkbildningen.

Larsson, S. (2001) Study Circles as Democratic Utopia. Bron, A., Schemmann, M. (eds) Civil Society, Citizenship and Learning. BSIAE. Bochum Studies in International Adult Education.

MĂŒnster: Lit Verlag.

Lewis, G. (1998). Welfare and social construction of race. Saranga, E. (ed) Embodying the Social: constructions of difference. London: Routledge.

Lithman, Y. G. (1981) Andra generationen och ett flerkulturellt Sverige. Hamberg, E. & Hammar, T. Invandringen och framtiden. Stockholm: Liber.

Lundberg, M. (2003) Om överlÀggande samtal och hÄllbar utveckling. En studie av deliberativ demokrati. Under tryckning.

May, S. (1994) Making Multicultural Education work. Toronto: Ontario Institute for Studies in Educaion. Multilingual Matters Ltd.

Melucci, A. (1992) Nomader i nuet: Sociala rörelser och individuella behov i dagens samhÀlle. Göteborg: Daidalos

Merriam, S. (1994) Fallstudien som forskningsmetod. Lund: Studentlitteratur.

Nordvall, H. (2002) Radikal moteld. Bengtsson, H.A. Folkbildning i vÄr tid. En antologi om makt och demokrati. Stockholm: Atlas Nussbasum, M. (1997) Cultivating Humanity. A classical defense of

reform in liberal education. Cambridge, Mass.: Harvard University Press.

137

Utsatt folkbildning SOU 2003:108

Osman, A. (1999) The ”Strangers” Among Us. The social Construction of Identity in Adult Education. Linköping Studies in Education and Psychology No. 61. Linköping: Linköpings universitet, institutionen för pedagogik och psykologi.

Patton, M.Q. (1980) Qualitiative Evaluation Methods. London: Saga publications.

Regeringens proposition 1997/98:16. Sverige, framtiden och mĂ„ngfalden – frĂ„n invandrarpolitik till integrationspolitik.

Regeringens proposition 1997/98:115. Folkbildning.

Rubensson, K. (1996) Studieförbundens roll i vuxenutbildningen. SOU 1996:154 Tre rapporter om studiecirklar. DelbetÀnkande av Utredningen för statlig utvÀrdering av folkbildningen.

Stockholm: Fritzes.

Schierup, C-H. (2003) Political Economics of Exclusion. Transatlantic Convergence or Transatlantic Split? Working paper in progress.

Sernhede, O. (2002) Alienation is my nation. Stockholm: Ordfront. SOU 1996:47 CirkelsamhÀllet. Studiecirklars betydelse för individ

och lokalsamhÀlle. DelbetÀnkande av Utredningen för statlig utvÀrdering av folkbildningen. Stockholm: Fritzes.

SOU 1996:55 VÀgar in i Sverige. Invandrarpolitiska kommittén. Bilaga till slutbetÀnkandet. Stockholm: Fritzes.

SOU 1996:154 Tre rapporter om studiecirklar. DelbetÀnkande av Utredningen för statlig utvÀrdering av folkbildningen. Stockholm: Fritzes.

SOU 1996:159 Folkbildningen – en utvĂ€rdering. SlutbetĂ€nkande av utredningen för statlig utvĂ€rdering av folkbildningen. Stockholm: Fritzes.

Statistiska centralbyrÄn (1998) Folkbildningens verksamhet för invandrare och funktionshindrade. Resultat av en enkÀt till folkbildningens basorganisationer maj 1998. Stockholm: FolkbildningsrÄdet.

Spivak, G.C. (1993) Outside in the Teaching Machine. London: Routledge.

Svensson, A. (1995) Att se pÄ folkbildning. Om vad folkbildning menar att det Àr. Bergstedt, B. & Larsson, S. (red) Om folkbildningens innebörder. Linköping: Mimer

Thörn, H. (2002) Globaliseringens dimensioner. Nationalstat, vÀrldssamhÀlle, demokrati och sociala rörelser. Stockholm: Atlas.

Wacquant, L.J.D. (1996) Red belt, black belt: racial division, class inequality and the state in French urban periphery and the

138

SOU 2003:108 Utsatt folkbildning

American ghetto. Enzo, M (ed) Urban Poverty and the Underclass. London: Blackwell.

Vancouver School Board (1995) Multiculturalism and Anti-racism.

Westin, C. (1997) Det mÄngkulturella samhÀllet. Kommittén om ett nationellt kunskapslyft för vuxna. Vuxenpedagogik i teori och praktik. Kunskapslyftet i fokus. SOU 1997:158. Stockholm: Fritzes.

Zizek, S. (1997) Multicultralism, or, the Curltural Logic of Multinational capitalism. New Left Reviview, no 225.

Åhlund, A. & Karlsson, L-G. (1996) Svensk pluralism i omvandling. SOU 1996:55 VĂ€gar in i Sverige. Invandrarpolitiska kommittĂ©n. Bilaga till slutbetĂ€nkandet. Stockholm: Fritzes.

Ödman, P-J. (1979) Tolkning, förstĂ„else, vetande. Hermeneutik i teori och praktik. BorĂ„s: AWE/Gebers.

139