Beslut vid regeringssammanträde den 15 maj 2003.
En särskild utredare skall se över författningsregleringen av anställningsförhållandena för läkare som är anställda både som lärare i högskolan och som läkare i ett landsting. Utredaren skall överväga lämpligheten av att arbetsgivaransvaret i dess helhet förs över till högskolorna samt föreslå de författningsändringar som i sådant fall behövs. Konsekvenserna av förslagen för högskolan, sjukvårdshuvudmännen och de enskilda läkarna skall belysas.
Staten är huvudman för den grundläggande utbildningen för läkare och för den forskning som bedrivs inom det medicinska området vid högskolan. Landstingen är huvudmän för den offentliga sjukvården.
Den kliniska delen av läkarutbildningen och den kliniska forskningen kan endast bedrivas där sjukvård bedrivs. Därför har staten och de berörda landstingen slutit avtal om samverkan som innebär att statlig utbildning och forskning får tillgång till respektive landstings/kommuns sjukvårdsorganisation samt att dessa vid planering av sjukvården skall beakta utbildningens och forskningens behov.
Det har ansetts nödvändigt med kombinerade anställningar för berörda personer inom den medicinska kliniska forskningen och den kliniska delen av läkarutbildningen.
Enligt 3 kap. 8 § högskolelagen (1992:1434) får regeringen meddela föreskrifter om att en anställning som lärare vid en högskola skall vara förenad med en anställning som specialistutbildad läkare eller tandläkare eller med en annan anställning än som läkare vid en sådan sjukvårdsenhet som är upplåten för medicinsk utbildning och forskning. Vidare regleras genom lagen (1982:764) om vissa anställningar som läkare vid upplåtna enheter m.m. vissa förhållanden för de läkare som samtidigt är lärare i högskolan.
Under första hälften av 1900-talet byggdes läkarutbildningen ut, och utöver de då två statliga sjukhusen, Karolinska sjukhuset och Akademiska sjukhuset i Uppsala, togs ytterligare sjukhus i anspråk för att ge studenterna en god klinisk utbildning.
Sjukvårdshuvudmännens skyldigheter i fråga om sjukvård reglerades genom olika lagar, bl.a. genom den numera upphävda sjukvårdslagen
(1962:242). I denna lag reglerades även vilka läkartjänster som skulle förekomma i sjukvårdsorganisationen och om tillsättning av dessa tjänster. Lagen gav också konungen rätt att särskilt förordna om de läkartjänster som användes för läkarutbildningen.
Detta skedde genom kungörelsen (1970:704) om kommunala undervisningssjukhus, allmänt kallad KUSK. Denna kungörelse reglerade förhållande för de läkare som var anställda vid sjukhusen. Enligt 4 och 5 §§ KUSK fick en tjänst som överläkare eller biträdande överläkare vara förenad med en tjänst som lärare vid universitet. KUSK reglerade även tillsättningsordningen för dessa tjänster.
De ovan nämnda avtalen om samverkan reglerade också förhållandena mellan staten som ansvarig för läkarutbildning och medicinsk forskning å ena sidan och kommunerna/landstingen som huvudmän för sjukvården å andra sidan. Innan de två statliga universitetssjukhusen kommunaliserades (1981 resp. 1982)
reglerade avtalen också ersättningar från de kommunala huvudmännen till staten för tillhandahållande av sjukvård vid de statliga universitetssjukhusen.
Genom tillkomsten av en ny hälso- och sjukvårds
lag (1982:763)
avreglerades tjänstestrukturen vid sjukhusen och därmed fanns ett behov att genomföra förändringar även av KUSK. Samtidigt som hälso- och sjukvårdslagen infördes, antogs också lagen (1982:764)
om vissa anställningar som läkare vid upplåtna enheter m.m. Vissa av de bestämmelser som reglerades genom KUSK, och som inte gällde organisation av sjukvården, fördes in i den nya lagen.
Lagen om vissa anställningar vid upplåtna enheter m.m. har successivt ändrats bl.a. genom att förändringar skett inom högskolans område.
Regeringen bemyndigade i juni 2001 chefen för Utbildningsdepartementet att tillkalla en förhandlare med uppdrag att förhandla fram och, med förbehåll för regeringens godkännande, sluta överenskommelse med sjukvårdshuvudmännen om ett nytt system för ersättning för vissa kostnader i samband med läkar- och tandläkarutbildningen samt medicinsk och odontologisk forskning.
Under förhandlingarna har frågan om de förenade läkar- och läraranställningarna aktualiserats. Både berörda universitet och landsting har påpekat att det delade arbetsgivaransvaret har medfört vissa olägenheter.
En översyn av lagen om vissa anställningar som läkare vid upplåtna enheter m.m. och högskolelagen bör nu göras. Utredaren skall överväga lämpligheten av att åstadkomma en ordning med universiteten som enda arbetsgivare. Utredaren bör i det sammanhanget bl.a. närmare analysera vilka villkor som bör regleras genom lag samt vilka andra villkor som vid en förändring bör kunna regleras genom avtal mellan staten och landstingen.
Utredaren skall utgå från att anställda lärare vid en högskola kan arbeta som specialistläkare inom hälso- och sjukvården inom sitt område. Det är av vikt att bibehålla denna unika kombination, som innebär att en och samma person har uppgifter både som lärare eller forskare inom högskolans ansvarsområde och som läkare inom sjukvården. Tack vare denna förening av uppgifter har svensk läkarutbildning och medicinsk klinisk forskning kunnat hålla en hög kvalitet och en hög relevans.
Om utredaren föreslår att arbetsgivaransvaret i dess helhet förs över till högskolorna för de berörda läkarna, måste sjukvårdshuvudmannen även i fortsättningen kunna anlita läkarna för hälso- och sjukvård och för ledningsuppgifter inom vården på motsvarande sätt som för närvarande. Högskolorna och sjukvårdshuvudmannen bör i sådant fall kunna träffa avtal om de närmare förutsättningarna för den enskilde individens tjänstgöring hos sjukvårdshuvudmannen.
Om utredaren föreslår ett system där sjukvårdshuvudmannen köper vissa läkartjänster av högskolan, skall utredaren analysera de rättsliga och ekonomiska konsekvenserna men också konsekvenserna för läkarutbildningens och den medicinskt kliniska forskningens relation till sjukvården. En fråga som ytterligare skall analyseras är om mervärdesskatt skall utgå på den typen av tjänster. En annan fråga är om lagen (1992:1528) om offentlig upphandling är tillämplig. Som en ytterligare förutsättning gäller att dessa läkare, som också är lärare, skall ha rätt att utföra vissa myndighetsuppgifter i den landstingskommunala vården som regleras enligt hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) eller andra lagar. Utredaren skall föreslå de författningsändringar som behövs för detta.
Utredaren bör också analysera hur förslagen stämmer överens med bestämmelser i andra lagar som reglerar läkarnas anställning och lägga förslag till eventuella författningsändringar.
Utredaren skall samråda med berörda myndigheter och organisationer. Utredaren skall vidare samråda med det inom Socialdepartementet inrättade projektet för en översyn av den högspecialiserade vården (S2002:D).
Uppdraget skall redovisas senast den 15 december 2003.
(Utbildningsdepartementet)