Beslut vid regeringssammanträde den 23 oktober 2003.
En särskild utredare skall utreda förutsättningarna för och konsekvenserna av att utländska kvinnor, som inte är bosatta i Sverige och som inte är asylsökande, får rätt att göra abort i Sverige under förutsättning att de självastår för kostnaderna.
Utredaren skall belysa de konsekvenser av olika slag som en sådan möjlighet skulle kunna innebära.
Utredaren skall lämna förslag till de författningsändringar som han finner påkallade.
Det har i olika sammanhang under det senaste året framhållits att den svenska abortlagen borde ändras så att kvinnor som inte är svenska medborgare har möjlighet att få abort i Sverige. Enligt abortlagen (1974:595) får abort endast utföras på en kvinna som är svensk medborgare eller bosatt i Sverige. När det gäller annan vård och behandling kan sådan däremot under vissa premisser erbjudas medborgare från andra länder. Det har framförts att abort bör vara likställt med annan vård och behandling.
De flesta andra länder har en mer restriktiv abortlagstiftning än Sverige. I somliga länder är abort helt förbjudet. I debatten har det framförts som angeläget att vi från svensk sida visar kvinnor från andra länder medkänsla och möjliggör för dem att få abort i Sverige. Här kan det vara skäl att påminna om svenska kvinnors möjlighet att under 60-talet få abort i Polen.
Frågan har tagits upp i tre motioner under 2002/03 års riksmöte.
I dessa har motionärerna yrkat att riksdagen beslutar om rätt till abort för utländska medborgare under förutsättning att de själva står för kostnaderna. Socialutskottet har avslagit motionerna med hänvisning till att Socialdepartementet överväger frågan.
Enligt hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) skall landstinget erbjuda hälso- och sjukvård, förutom åt dem som är bosatta inom landstinget, även åt dem som stadigvarande vistas inom landstinget och som omfattas av begreppet "kvarskriven" i 16 §
folkbokföringslagen. Landstinget skall erbjuda hälso- och sjukvård även till dem som, utan att vara bosatta i Sverige, har rätt till vårdförmåner i Sverige vid sjukdom och moderskap enligt vad som följer av rådets förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställd, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen. Vård av utländska patienter i Sverige i andra fall faller när det gäller den icke akuta hälso- och sjukvården utanför landstingens vårdskyldighet enligt hälso- och sjukvårdslagen. Ett landsting kan dock på frivillig väg tillhandahålla sådan icke akut vård men detta kan bara ske när det finns överkapacitet. Genom lagen (2001:151) om kommunal tjänsteexport och kommunalt internationellt bistånd finns ett särskilt lagstöd för landstingskommunal export av tjänster inom hälso- och sjukvården.
Abort regleras i en speciallag, abortlagen (1974:595), och där anges förutsättningarna för att ett ingrepp skall få utföras.
Enligt abortlagen får abort utföras endast om kvinnan är svensk medborgare eller utländsk medborgare och bosatt här i riket eller om Socialstyrelsen i annat fall av särskilda skäl lämnar kvinnan tillstånd.
Enligt Socialstyrelsens allmänna råd om tillämpning av abortlagen
(SOSFS 1989:6) har den bestämmelsen i abortlagen tillkommit för att motverka att kvinnor från andra länder med mera restriktiv lagstiftning söker sig hit enbart för att få abort. I de allmänna råden konstateras vidare att det har skett en avsevärd invandring till Sverige sedan abortlagen stiftades. Till allra största delen har andelen aborter bland utländska medborgare utförts på dessa invandrade kvinnor. Ytterst få kommer hit enbart för att genomgå abort. Av de allmänna råden framgår att styrelsen tillstyrker ansökningar om abort från kvinnor som har sökt uppehållstillstånd i Sverige och som väntar på myndigheternas besked om uppehållstillstånd. Om det är frågan om en medicinskt akut situation för kvinnan har hon självfallet möjlighet att få abort i Sverige. För närvarande gör Socialstyrelsen en översyn av föreskrifterna.
När EES-avtalet trädde i kraft den 1 januari 1994 medförde det bl.a. att nya regler började gälla för människors rätt till vård inom EU/EES.
Akut vård ersätts av den allmänna försäkringen när det gäller personer som är försäkrade i andra EU/EES-länder. Patienten betalar själv samma vårdavgift som bosatta inom landstinget.
En medborgare som är bosatt i ett annat EU/EES-land kan begära av sin behöriga institution/försäkringskassa att planerad vård genomförs i exempelvis Sverige och finansieras av hemlandets sjukförsäkring. Patienten betalar själv samma vårdavgift som bosatta i det landsting där vården ges. Oftast tas en direkt kontakt med en svensk vårdgivare av patienten själv, berörd vårdgivare i hemlandet eller patientens behöriga institution/försäkringskassa.
Patienter som är utländska medborgare och som är bosatta i länder utanför EU/EES-området med vilka Sverige saknar sjukvårdskonventioner har inte någon rätt till subventionerad vård av landstingen. Detta betyder att dessa patienter själva får betala den verkliga kostnaden för såväl akut som planerad vård.
Hälso- och sjukvård för asylsökande är numera så långt möjligt organiserad på samma sätt som för befolkningen i övrigt. Av en överenskommelse mellan staten och Landstingsförbundet framgår att landstingens åtagande innebär att personer över 18 år bl.a.
får omedelbar sjukvård enligt 4 § hälso- och sjukvårdslagen
(1982:763), tandvård enligt 6§ tandvårdslagen (1985:125) samt sjukvård och tandvård som inte kan anstå, preventivmedelsrådgivning, mödrahälsovård, förlossningsvård, vård vid abort samt vård och åtgärder enligt smittskyddslagen
(1998:1472). Landstingens åtagande innebär även hälsoundersökning eller hälsosamtal. Barn under 18 år skall erbjudas hälso- och sjukvård och tandvård på lika villkor som barn bosatta i Sverige.
I den omfattning som landstingen ger vård enligt överenskommelsen lämnas ersättning till landstingen enligt förordningen (1996:1357)
om statlig ersättning för hälso- och sjukvård till asylsökande.
Hälso- och sjukvårdens kostnader för en s.k. medicinsk abort
(abortpiller) är ca 1 600 kr. Kostnaden för en tidig kirurgisk abort är ca 4 500 kr och för en sen kirurgisk abort betydligt mer eftersom det då också handlar om vård på sjukhus.
I England kan icke-engelska medborgare få abort om de själva står för kostnaden.
Under år 2002 utfördes abort på ca 10 000 kvinnor som inte var engelska medborgare. Av dessa kom ca 1 600 från Nordirland och ca 6 700 från Irländska republiken.
I Danmark kan en kvinna som inte är bosatt i landet få abort om hon har särskild anknytning till Danmark. Det gäller t.ex. danska medborgare som bor i utlandet. En ändring av abortlagstiftningen förbereds för närvarande. För att få abort utförd kostnadsfritt skall det även i fortsättningen krävas att kvinnan är bosatt i landet, men kvinnor från andra länder skall mot betalning kunna få aborten utförd i Danmark.
Det har framhållits i debatten att abort bör likställas med annan vård och behandling. När det gäller all annan sjukvård i Sverige finns, pekar man på, möjligheten att ta emot människor från andra länder under förutsättning att de själva står för kostnaderna.
När medborgare från något annat land får vård eller behandling i Sverige är det oftast hemlandets hälso- och sjukvård som står för kostnaderna. Man får emellertid förmoda att en kvinna från ett land med en mer restriktiv abortlagstiftning än den svenska inte skulle få ingreppet betalt av sitt hemlands hälso- och sjukvård.
Det förekommer även att utländska medborgare som får vård eller behandling här själva står för kostnaderna. Enligt uppgift från Landstingsförbundet är omfattningen av denna planerade vård av utländska medborgare mycket liten.
Utredaren skall utreda om utländska kvinnor, som inte är bosatta i landet och som inte är asylsökande, skall ges rätt att få abort i Sverige under förutsättning att de själva står för kostnaderna.
Samtidigt som det kan finnas en önskan att visa kvinnor från andra länder medkänsla och ge dem möjlighet att få abort i Sverige står det helt klart att det här rör sig om en rad komplexa frågor där konsekvenser av olika slag behöver belysas.
Att andra länder har en mer restriktiv abortlagstiftning har i många fall sin grund i kulturella och religiösa betingelser. I vissa länder har detta resulterat i att abort är en brottslig gärning. Som underlag för sina ställningstaganden skall utredaren redovisa vilka regler, bl.a. straffrättsliga, som gäller i andra länder samt mot vilken kulturell och religiös bakgrund dessa regler har kommit till. Utredaren ska belysa de konsekvenser andra länders mer restriktiva abortlagstiftning kan få på kvinnors reproduktiva hälsa. Utredaren skall också redovisa i vilken mån frågan om abort tas upp inom EU.
En annan konsekvens som skall belysas är de straffrättsliga. De stater som kriminaliserat abort kan komma att begära rättsligt bistånd från Sverige, t.ex. hjälp med husrannsakan och beslag.
Sverige har i flera internationella instrument åtagit sig, särskilt i förhållande till EU:s medlemsstater, att lämna sådant bistånd.
I uppdraget ingår också att belysa frågan ur ett historiskt perspektiv. Hur såg man på frågan på 1960-talet när vi ännu inte hade den liberala abortlagstiftning vi har i dag och svenska kvinnor reste till Polen för att få abort där? Vilken omfattning hade detta och vad krävdes för att en kvinna skulle kunna göra så?
Utredaren skall också överväga hur opinionen i andra länder skulle kunna påverkas om utländska kvinnor ges möjlighet att få abort i Sverige. Skulle det bidra till att påskynda en ändring av andra länders abortlagstiftning eller skulle det kunna ha en konserverande inverkan på utvecklingen?
Vidare skall utredaren redovisa en uppskattning av de kostnader av olika slag som skulle drabba en kvinna från ett annat land om hon skulle få en abort utförd i Sverige.
Som underlag för sitt ställningstagande skall utredaren närmare redovisa och analysera de regler som gäller för annan vård och behandling av utländska medborgare i Sverige samt belysa omfattningen av denna. Utredaren skall också överväga och bedöma om abortingrepp kan sägas skilja sig från annan vård och behandling och vilka konsekvenser detta i så fall skulle kunna ha.
När annan planerad vård och behandling i dag ges i Sverige till utländska medborgare inom den offentliga vården bedöms det i varje enskilt fall om landstinget har kapacitet och möjlighet att ge sådan vård. Motsvarande förhållande finns inte inom privat verksamhet. Utredaren skall analysera och överväga vilka konsekvenserna skulle bli för den svenska hälso- och sjukvården om det öppnas möjlighet för utländska kvinnor att få abort i Sverige. Denna analys skall göras även mot bakgrund av de kommunalrättsliga bestämmelser som finns. En fråga i sammanhanget är om det kan finnas risk att privat verksamhet expanderar på ett sådant sätt att det får konsekvenser för tillgången på personal inom den offentliga vården.
En komplikation som måste beaktas här är att en abort inte kan vänta. Om en abort skall göras är det av flera skäl angeläget att det sker så tidigt som möjligt i graviditeten. Det finns också en bortre gräns för när en abort kan och får utföras, något som i många fall skiljer abort från annan vård och behandling.
Om utredaren finner att abort skall kunna ges till utländska kvinnor som inte är bosatta i landet och som inte är asylsökande, skall utredaren lämna förslag till nödvändiga författningsändringar.
Uppdraget skall redovisas senast den 31 december 2004. Utredaren skall utarbeta förslag till de författningsändringar som föranleds av uppdraget. Förslagen skall kostnadsberäknas och finansiering redovisas för de föreslagna åtgärderna.
(Socialdepartementet)