Fråga 2003/04:92 av Magdalena Andersson (m) till justitieminister Thomas Bodström om pedofilbrottslighet
En barnläkare är dömd för pedofilbrott. Under signaturen "Kåtdoktorn" chattade och raggade han småflickor på Internet. Han hade i sin ägo, bland annat på sin hårddisk ca 6 500 bilder med barnpornografiskt material. Tingsrätten dömde mannen till två månaders fängelse. Svea Hovrätt har nu sänkt straffet till villkorlig dom och böter, den ansåg inte att brottet var grovt.
Sexualbrottslingars beteenden är väl kända. Återfallsbenägenheten är stor. Trots detta fastställde hovrätten i sin dom att mannen "haft ett sexuellt intresse för unga människor", men "räknar med att mannen i framtiden inte kommer att ägna sig åt samma eller liknande brottslighet".
I normalfall skulle barnläkaren ha dömts till fyra månaders fängelse, men eftersom domen inverkade på hans möjligheter till arbete, sänkte tingsrätten straffet till två månader. Att nu hovrätten ytterligare sänkt straffet strider enligt min uppfattning helt och klart både mot den allmänna rättsuppfattningen och vår etisk-moraliska syn på hur domstolarna ska se på den här sortens brott.
Medveten om att justitieministern inte kan kommentera enskilda ärenden, är det ändå av stort allmänt intresse hur sådana här ärenden bereds och sköts, bland annat reses frågan om vilken kunskap om sexualbrottslingars beteende som finns inom rättsväsendet.
Vilka åtgärder avser justitieministern att vidta med anledning av denna hovrättsdom?