den 15 mars

Fråga 2003/04:918 av Ulla Hoffmann (v) till utrikesminister Laila Freivalds om utlämningen av de ryska krigsfångarna

I svaret på en tidigare fråga om de ryska krigsfångarna anger utrikesministern det önskvärt med en vidare klargörande bild av vad som hände med dessa militära flyktingar efter återsändandet till Sovjetunionen år 1944. I detta sammanhang finner jag det nödvändigt att söka en rad förtydliganden. För det första hänvisas det i svaret till att Sveriges invandringspolitik vid denna tidpunkt var restriktiv och att asylrätten var begränsad år 1944. Detta är förvisso en riktig beskrivning. Däremot finns det enligt min mening ingen anledning att hänvisa till de krigförande makternas agerande då Sverige under andra världskriget var ett neutralt land. Vidare anser jag att beskrivningen av krigsfångarnas öden efter återkomsten är knapphändig då dessa människor i realiteten betraktades som landsförrädare och bland annat fick sämre sociala förmåner jämfört med övriga befolkningen resten av sina liv. Utrikesministern hänvisar avslutningsvis till att det främst är en uppgift för den historiska forskningen att skapa klargörande vad gäller dessa krigsfångar och att de svenska arkiven i stort sett är helt öppna för detta ändamål. Med tanke på de åtskilliga exempel på att tillgången till de historiska uppgifter som finns i arkiven är ytterst begränsade menar jag att denna uppgift är omöjlig att genomföra. Exempelvis finns uppgifter på att Domänverkets arkiv i Lindesberg, vilket innehöll handlingar om lägerverksamheten i Västmanland, eldades upp 1999. Vidare har viktiga handlingar i Säpos arkiv gjorts oläsliga, antingen genom övermaskning eller genom att vätska spillts ut över uppgifterna. Mot denna bakgrund vill jag fråga utrikesminister Laila Freivalds:

Vilka åtgärder avser ministern att vidta för att aktivt bidra till att nödvändiga förutsättningar för att skapa klargörande angående de ryska krigsfångarna kommer till stånd?