den 9 februari

Fråga 2003/04:719 av Hans Backman (fp) till statsrådet Hans Karlsson om incitament för att utbilda sig, återgå till arbete eller arbeta mer

Den så kallade Långtidsutredningens nya bilaga Vem tjänar på att? arbeta visar att utsatta grupper har dåliga drivkrafter, incitament, för att återgå till arbete eller att arbeta mer. Den ekonomiska drivkraften att börja arbeta vid arbetslöshet eller efter sjukskrivning är svag. Detta gäller särskilt för låginkomsttagare, ofta unga eller lågutbildade med bidrag, a-kassa eller sjukpenning. Var femte person förlorar mindre än 10 % av sin disponibla inkomst om de blir arbetslösa. Var tredje person av dem som varit sjukskriva tjänar mindre än 10 % på att återgå till arbete. Effekterna av kompletteringar, avtalsförsäkringar vid arbetslöshet eller sjukfrånvaro är då inte medräknade. Inte heller att levnadskostnaderna normalt är högre när man arbetar. Hade dessa effekter varit inräknade "blir de kortsiktiga drivkrafterna att ta sig tillbaka till arbetslivet efter en tids arbetslöshet eller sjukfrånvaro ännu svagare" skriver utredningen.

Utredaren Eva Löfbom, kansliråd på Finansdepartementet, säger att om arbetslösa, ensamstående med barn och deltidsarbetande inte vinner på att gå tillbaka till arbete är risken stor att de hamnar i en fattigdomsfälla. Om de inte kortsiktigt ser att de vinner på att utbilda sig eller flytta för att få ett bättre betalt jobb, söka jobb med högre lön eller arbeta mer, så är risken stor att de blir kvar i en situation med låg levnadsstandard.

Avser ministern att vidta några åtgärder för att stärka incitamenten för utsatta grupper att utbilda sig, återgå till arbete eller arbeta mer, så risken att de blir kvar i en situation med låg levnadsstandard därmed minskar?