den 21 januari

Fråga 2003/04:582 av Owe Hellberg (v) till statsrådet Lars-Erik Lövdén om barnfamiljer i husvagnsboende

Allas rätt till en bostad nämns i grundlagen, kommunallagen och andra lagar samt i den av riksdagen antagna portalparagrafen om bostadspolitiken.

Detta är en rätt som inte fungerar fullt ut och som tydligt exemplifierades i senaste numret av Vår bostad. Där kunde man läsa om två barnfamiljer som bott fyra respektive ett år på en campingplats i Stockholmsområdet utan att kunna få hjälp med en permanent bostad. Reportaget är både rörande och upprörande, där de boende å ena sidan pratar om trivsel och gemenskap, å andra sidan om trängsel och boendeproblem. Den ena familjen står i bostadskön hos tre kommunala bostadsbolag och har begärt hjälp hos de sociala myndigheterna, men inget händer. Det händer också att barnfamiljer som blivit vräkta hänvisas till tillfälligt boende i husvagn på mer eller mindre obestämd tid.

Kommunerna har skyldighet att planera försörjningen av bostäder för sina invånare, men den skyldigheten är inte tillräckligt tydlig för att garantera rätten till en bostad. Det är beklagligt och inte värdigt vårt svenska välfärdssamhälle.

Min fråga till statsrådet Lars-Erik Lövdén blir då:

Vad avser statsrådet att göra för att den av riksdagen antagna bostadspolitiska portalparagrafen, som ska skapa förutsättningar för alla att leva i goda bostäder och särskilt främja en god uppväxt för barn och ungdom, ska gälla fullt ut?