Fråga 2003/04:505 av Matilda Ernkrans (s) till statsrådet Barbro Holmberg om bemötande av asylsökande kvinnor
Svensk asylpolitik bygger på principen om de mänskliga rättigheterna samt de intentioner som finns angivna i Genèvekonventionen. Vi är måna om att hävda att alla asylsökande får sitt fall prövat individuellt och med ett professionellt bemötande. Vi vill hävda att alla de som har asylskäl faktiskt får asyl i Sverige.
En ung gravid kvinna från norra Nigeria söker asyl i Sverige. Hon berättar att hon med tvång är gift som fjärde hustru till en man i norra Nigeria. Hon har, då hon upptäckte att hon var gravid med en annan mans barn, med hjälp av sin moster flytt till Sverige. Med sig i bagaget har hon med sig tidningsurklipp där det tydligt framgår att hon i hemlandet är eftersökt av de islamska ledarna i sin hemby efter att hon flytt från sin man. Migrationsverket konstaterar i sin utredning att det är styrkt att kvinnan är från norra Nigeria och att artikeln i tidningen handlar om henne. Migrationsverket konstaterar också att man i norra Nigeria praktiserar de islamska sharia-lagarna, lagar som kan innebära stening till döds för en kvinna som ertappas med otrohet. Migrationsverket hävdar dock att vår asyllagstiftning inte kan ge kvinnan asyl då man trots allt inte tror på hennes berättelse samtidigt som man menar att hon först skulle ha uppsökt den lokala polismyndigheten. Med tanke på att nämnda myndighet inte varit till något skydd för de kvinnor vars tragiska öden som vi redan har kännedom om är min fråga till statsrådet följande:
Vad avser statsrådet att vidta för åtgärder så att kvinnors asylskäl och utlänningslagens 3 kap. 3 § får större genomslag i asylhanteringen?