Fråga 2003/04:489 av Ulla Wester (s) till justitieminister Thomas Bodström om polisens organisation
År 1965 tog staten över polisverksamheten från kommunerna och de över 500 polisdistrikten slogs samman till 119 distrikt. Sedan 1998 ansvarar 21 självständiga polismyndigheter för polisverksamheten inom sina polisdistrikt. Polisen har över 22 000 anställda varav ca 16 000 är poliser. Rikspolisstyrelsen är central förvaltnings- och tillsynsmyndighet. Hur samordnar man 21 självständiga regionala polismyndigheter så att de även klarar att fungera som hela Sveriges polis? Ett försök är det pågående omorganisationsarbetet med samlingsnamnet En nationell polis. Men trots höga ambitioner och god vilja har det inte visat sig alldeles enkelt att få polismyndigheterna att dra åt samma håll. Det klassiska argumentet för en decentraliserad organisation är att de bästa besluten fattas nära verksamheten. Mot detta måste ställas problemen då de lokala organen utövar makt som går stick i stäv mot vad som är nödvändigt för en bra nationell verksamhet. Jag vet mycket väl att tankar om att centralisera polisen är kontroversiella. Ändå vill jag att Justitiedepartementet i dialog med polisen på allvar vågar pröva vilken slags organisation som bäst kan uppfylla rättssäkerhet, samordning, styrning, ledning och resurseffektivitet. Medborgarintresset måste ju ändå gå före revirtänkandet. Min förhoppning är att den pågående organisationsöversynen av polisen också vågar sig på att pröva argument för en nationell polismyndighet, till exempel i stil med Tullverket och det nya Skatteverket.
Min fråga till justitieministern är:
Avser justitieministern att initiera att frågan om en sammanhållen nationell polismyndighet tas upp till seriös prövning?