Fråga 2003/04:395 av Kjell-Erik Karlsson (v) till miljöminister Lena Sommestad om skydd för tätortsnära natur
Tätortsnära natur är den naturtyp är som försvinner snabbast. Mest minskar andelen grönytor i tätorter med fler än 10 000 invånare. Samtidigt bor 84 % av landets befolkning i tätorter.
I regeringens skrivelse En samlad naturvårdspolitik listar regeringen områden på frågor som är fortsatt prioriterade att arbete med. Kommunal naturvård och frågor om tätortsnära natur kommer högt upp på den listan. I skrivelsen konstateras att den tätortsnära naturen måste få ett bättre skydd. Naturvård, friluftsliv och kulturmiljövård har svårt att hävda intressen när trycket blir för starkt från andra motstående intressen såsom exempelvis infrastruktur eller bostadsbyggande. I naturvårdsskrivelsen konstateras att det starka trycket från exploateringsintressen gör att naturvården bör säkerställa de bäst lämpade mark- och vattenområdena för friluftsliv och naturvård och ge dessa ett långsiktigt skydd med stöd av bestämmelserna i 7 kap. miljöbalken.
Trots att engagemanget kring att skydda grönområden ofta är stort hos de invånare som drabbas och trots att protestlistor skrivs och ärenden överklagas och hänvisningar till 7 kap. miljöbalken görs väger andra intressen över.
Min fråga till miljöminister Lena Sommestad är:
Avser ministern att vidta åtgärder för att stärka skyddet ytterligare för den tätortsnära naturen med anledning av naturvårdsskrivelsen?