den 3 december

Fråga 2003/04:391 av Maria Hassan (s) till utrikesminister Laila Freivalds om folkmordet i Ukraina 1932@1933

Svälten i Ukraina 1932@1933 tillhör de mest mörka och okända sidor i Europas historia. Tragedin kostade mellan fyra och tio miljoner människoliv. Detta hände i ett land som i århundraden har kallats Europas kornbod. Svälten i Ukraina förorsakades inte av naturens oförutsägbara katastrofer. Det var ett politiskt folkmord. För att kuva jordbrukarnas motstånd till masskollektiviseringen skydde inte Yosef Stalin de mest bestialiska metoder. Trots att västerländska journalister rapporterade redan på 30-talet om svälten följdes det av decenniernas tystnad. Först efter Ukrainas självständighet 1991 väcktes frågan om att förklara svälten 1932@1933 som folkmord. För det ukrainska folket har det varit en fråga om historisk rättvisa. Genom att anta resolutioner om svälten i Ukraina uttalade 1932@1933 parlamenten i Kanada, USA, Argentina och Australien sitt fördömande och solidaritet med det ukrainska folkets lidande. FN:s 58:e generalförsamling fördömde i resolution 356 den totalitära regimens brott mot ukrainska folket och hedrade minnet av flera miljoner offer. Sjuttio år efter bröts tystnaden om ett grymt brott mot mänskliga rättigheter men för den breda allmänheten är det fortfarande okänt. Att minnas och hedra brottsoffer är ett sätt att förebygga nya kränkningar av mänskliga rättigheter. Sverige har alltid varit ett föregångsland att fördöma och upplysa om brott mot mänskligheten. Statsminister Göran Persson tog 1997 initiativet till informationsinsatsen Levande historia och december 2001 beslutade riksdagen om en ny myndighet: Forum för levande historia.

Avser utrikesministern att uppmärksamma folkmordet i Ukraina 1932@1933?