den 14 november

Fråga 2003/04:269 av Rosita Runegrund (kd) till utrikesminister Laila Freivalds om konflikten i Uganda

För många är kanske bilden av Uganda ett land som sedan slutet av 1980-talet gått från inbördeskrigets helvete och ekonomisk katastrof till en modell av relativ fred, stabilitet och till och med viss tillväxt. För väldigt många människor, speciellt barn, handlar verkligheten om helt andra företeelser: krig, tortyr, kidnappning och sexslavhandel. FN:s undergeneralsekreterare för nödhjälpsamordning, Jan Egeland, har besökt området där kriget mellan den så kallade Herrens befrielsearmé (LRA) och regeringsstyrkorna pågått i 15 år. Egeland menar att det är ett krig riktat mot barn. Rebellerna kidnappar, hjärntvättar och tvingar barnen att bli soldater eller sexslavar. Inte sällan tvingas barnsoldaterna anfalla och döda sina egna familjemedlemmar i sina egna byar.

Regeringen i Uganda verkar inte ha vare sig viljan eller förmågan att skydda civilbefolkningen. Rebellerna själva har inget samlat intresse av fred och vare sig förväntar eller har erbjudits någon konkret fredsuppgörelse. President Museveni har tappat intresset för fredssamtal och tror snarare att militära resurser slutligen kommer att knäcka rebellerna. Enligt BBC News har en militär talesman för regeringen i Uganda beskrivit den senaste vågen av rebellattacker som "de sista sparkarna från en döende häst". I själva verket finns rebellerna i stora delar av landet och kontrollerar på många håll landsbygden medan regeringstrupperna har kontroll över centralorter. Kriget fortsätter och fler barn blir soldater och sexslavar.

Vad avser ministern att göra för att uppmärksamma barnens situation i Uganda?