den 14 november

Fråga 2003/04:268 av Kjell-Erik Karlsson (v) till utrikesminister Laila Freivalds om miljöflyktingar

Tuvalu i Polynesien är ett örike bestående av nio småöar vars marknivå bara ligger ett par meter över havsytan. Då det inte finns några mineraltillgångar och få exportvaror är jordbruk och fiske det som Tuvalus invånare lever av. Men under de senaste åren har kraftiga stormar och orkaner i kombination med extrem torka påverkat de 11 000 invånarnas möjlighet att leva kvar på öarna. Jordbruksmarken översvämmas och försaltas vilket gör jorden obrukbar. Utan jordbruket tvingas nu Tuvalus befolkning att lämna sitt land och sin kultur. Studier vid Oxforduniversitetet har visat på att år 2050 kommer ca 150 miljoner människor i världen att fly på grund av missförhållanden orsakade av klimatförändringar. Med den kunskap som finns och med den enigheten som råder inom forskarvärlden är klimatförändringarna orsakade av människan ett faktum. Mänsklig verksamhet och aktivitet för att öka välfärden i en del av världen ger förödande konsekvenser för människor i en annan del. Enligt Genèvekonventionen ska ge människor som är på flykt från förföljelse på grund av etnicitet, religion eller politisk åsikt juridiskt och socialt skydd. Människor som tvingas fly på grund av miljöpåverkan omfattas inte. I fallet med Tuvalu betyder det att en hel nations befolkning inom kort står utan nation på grund av I-världens miljöpåverkan, utan att ett internationellt ansvar för konsekvenserna för befolkningen tas. Jag vill fråga utrikesministern Laila Freivalds:

Avser ministern internationellt att verka för att Genèvekonventionen utvidgas till att även omfatta miljöflyktningar för att ge dem av klimatförändringar drabbade länders befolkning ett utökat skydd?