den 7 november

Fråga 2003/04:230 av Birgitta Ohlsson (fp) till statsrådet Lena Hallengren om feministiska jämställdhetsplaner i förskolan

De traditionella könsrollerna lever och frodas fortfarande i den svenska förskolan. Pojkar skolas fortfarande i att vara tuffa, ta för sig och sätta sig själva i centrum. De får gå före flickorna, tillåts att bryta mot uppställda regler och tar mer uppmärksamhet från personalen. Flickor å andra sidan får mindre uppmärksamhet och närhet samtidigt som de stämplas som provocerande om de ifrågasätter. Pojkar och flickor särbehandlas tydligt och personalen lär därigenom barnen ett beteende som vi borde kommit ifrån för årtionden sedan. Jag har undersökt 100 kommunala, fristående och kooperativa förskolor i Stockholm, vilket är 20 % av det totala antalet. Resultaten är nedslående: Av 100 tillfrågade förskolorna har enbart sju förskolor jämställdhetsplaner för barnens verksamhet. 78 förskolor hade inga jämställdhetsplaner och 15 uppger att de inte vet. Situationen torde vara liknande i resten av Sverige. Även om flera förskolor utöver detta säger sig vara medvetna om könsroller genom att involvera alla barnen i lekarna och få flickor att testa sporter som boxning och bandy eller småpojkar att prova högklackade skor känns bristen på medvetenhet tydligt. Vanligt förekommande svar var "vi tycker att det är för tidigt att börja med jämställdhetsarbete redan på förskolan", "vi vill inte lägga värderingar i barnens lekar" , "vi ser inte könsrollerna som något större problem" eller "frågan känns inte speciellt viktig".

Vad avser förskole- och ungdomsminister Lena Hallengren att göra för att bryta könsrollerna i förskolan?