Fråga 2003/04:227 av Rolf Olsson (v) till statsrådet Morgan Johansson om stödet till våldsutsatta kvinnor och flickor
Regeringen har vid flera tillfällen uttalat att våld mot kvinnor och flickor måste angripas på bred front. Det sträcker sig från kunskap om mekanismerna bakom våldet, effektiv lagstiftning och stöd till kvinnor och flickor som är eller har varit utsatta för våld. Redan den 1 juli 1998 infördes en ny paragraf i socialtjänstlagen, 5 kap. 11 §, som säger att socialnämnden bör verka för stöd och hjälp till dessa kvinnor och flickor. I Socialstyrelsens rapport 1999:23 konstaterades det att arbetet med dessa kvinnor inte prioriterades. Det har inte hänt så mycket positivt sedan 1999. Tvärtom har många kommuner på grund av sin ekonomiska situation nedprioriterat bidragen till kvinnojourerna och även minskat sina egna insatser. Samtidigt har våldet mot flickor och kvinnor inte på något sätt minskat. Vi ser till och med att våra domstolar lever kvar i en föråldrad patriarkal syn på kvinnor och flickor, i synnerhet avseende sexualbrott. Det finns med andra ord ett stort behov av stöd och hjälp till dessa kvinnor. Kvinnojourerna runtom i landet är en viktig del i arbetet med utsatta kvinnor och flickor. Alltfler kvinnojourer lever nu under akut nedläggningshot eller tvingas leva ur hand i mun. En situation som är ohållbar om en verksamhet av den här karaktären ska kunna klara sitt uppdrag. Enligt ROKS (Riksorganisationen för kvinnojourer) hade kvinnojourerna år 2002 totalt 53 580 kontakter men på grund av resursbrist avvisades 1 061 personer. Min fråga till statsrådet Morgan Johansson är:
Avser statsrådet att vidta några åtgärder för att säkra stödet till våldsutsatta kvinnor och flickor?