den 6 november

Fråga 2003/04:218 av Ulla Hoffmann (v) till statsrådet Barbro Holmberg om kvinnors asylskäl

Från den 1 januari 1997 har i utlänningslagen införts en ny bestämmelse om rätt till skydd för den som "på grund av sitt kön eller homosexualitet känner välgrundad fruktan för förföljelse". Redan när regeln infördes ansåg Vänsterpartiet att det hade varit en mycket bättre lösning att bredda tolkningen av Genèvekonventionens flyktingbegrepp så att den också innefattar förföljelse på grund av kön eller homosexualitet. En sådan tolkning, som stöds av FN:s flyktingkommissariat, vinner successivt terräng i stater med en mer framsynt inställning än Sveriges i denna fråga.

Under de sju år som gått har den nya regeln tillämpats ytterst sparsamt och huvudsakligen beträffande kvinnlig könsstympning. Det skulle möjligen kunna tolkas som att förhållandena i världen är relativt tillfredsställande på detta område. Tyvärr är det verkliga förhållandet det att asylsökande kvinnor med mycket starka skyddsbehov oftast får avslag på sina asylansökningar. Sålunda anser våra myndigheter att hot mot kvinnor till exempel beträffande så kallat hedersrelaterat våld "är av privat natur och inte härrör till förföljelse". De saknar förmåga att inse att en sådan sak som rätten att själv välja sin make är en politisk rättighet som garanteras i flera av de grundläggande konventionerna om mänskliga rättigheter. Förföljelse mot någon som kräver denna rätt är politisk förföljelse, men det är fullständigt främmande för Migrationsverket och Utlänningsnämnden. Min fråga till statsrådet Barbro Holmberg är:

Vad avser statsrådet att göra för att avhjälpa den bristande förmågan hos våra myndigheter att "se och erkänna" kvinnors asylskäl?