Fråga 2003/04:188 av Anne Ludvigsson (s) till statsrådet Barbro Holmberg om asylsökande kvinnor
Kvinnor som söker asyl på grund av könsförtryck får sällan uppehållstillstånd i Sverige. Av 80 granskade asylfall fick tre kvinnor stanna, trots att det 1997 infördes en lag för att ta särskild hänsyn till förföljelse på grund av kön.
Statsvetaren Maria Bexelius har studerat 80 fall mellan 1997 och 2000. Av dem fick tre personer asyl direkt. 30 kvinnor fick senare stanna men inte på sina flyktskäl utan av humanitära skäl. Hon har följt upp lagen under de senaste åren och menar att myndigheterna även i dag sällan använder den.
Hon ser främst två anledningar till det. Den första är utredningarna av kvinnors flyktskäl som Maria Bexelius menar är bristfälliga. Den andra är att myndigheterna oftast utgår från mäns politiska aktivism och är blinda för kvinnors protester mot rådande normer, menar hon.
Det kan vara en kvinna som vägrar tvångsgifte till exempel och därför riskerar att misshandlas och i värsta fall mördas av sina släktingar och inte kan få skydd av staten. Hon är väldigt politisk och det måste man se. Det har UNHCR, FN:s flyktingorgan, sagt länge, att politikbegreppet måste vidgas. Man måste se att kvinnors politiska aktivitet kan se annorlunda ut än mäns, säger Maria Bexelius. Det saknas uppenbarligen kunskap och vilja att se kvinnors asylskäl både på Migrationsverket och Utlänningsnämnden.
Vilka åtgärder tänker migrationsministern vidta för att öka kunskapen på berörda myndigheter om kvinnors flyktskäl och för att lagen som infördes 1997 om att ta särskild hänsyn till förföljelse på grund av kön ska tillämpas?