Fråga 2003/04:1597 av Linnéa Darell (fp) till socialminister Lars Engqvist om lika rätt till rehabilitering oavsett bostadsort
Av 25 försäkringskassor har 13 begärt mer pengar i år @ sammantaget uppskattas behovet till 73 miljoner kronor. Riksförsäkringsverket (RFV) kan dock inte erbjuda så mycket pengar till rehabilitering, men 30 miljoner kronor fördelas till de kassor som ansökt om extra tillskott.
Eftersom försäkringskassornas uppdrag är att samordna rehabilitering, och inte utföra, är de beroende av resurser för att kunna upphandla åtgärderna. Vad detta innebär för den enskilde individen kan det bara spekuleras i. Dels borde det, som följd av att pengarna sinar, bli färre sjukskrivna individer som ges rätt till en arbetslivsinriktad rehabilitering. Ur rättviseperspektiv kan frågan ställas hur försäkringskassorna avgör vem som är berättigad till åtgärder och inte. En annan viktig synpunkt är att rätten till att erhålla rehabilitering blir beroende av var någonstans i landet individerna bor. Eftersom vissa kassor har ansökt om ökade anslag innebär det att andra har resurser som beräknas räcka året ut. Ytterligare en synpunkt är kostnadseffekten av att dessa individer går förlängt sjukskrivna i avvaktan på rehabilitering i stället för att rehabiliteras åter i arbete.
Med anledning av ovanstående vill jag fråga statsrådet vilka åtgärder han avser att vidta för att säkerställa att sjukskrivna som är i behov av rehabilitering ska få det oavsett var i landet de bor.