Fråga 2003/04:1525 av Owe Hellberg (v) till kulturminister Marita Ulvskog om rätt till bestämmande över placering av askan efter kremering
Under året dog en ung kvinna av cancer, och hennes önskan och vilja var att bli kremerad efter sin död. Hennes önskan var också att hälften av kremeringsaskan skulle placeras i familjegraven och hälften spridas för vinden på en naturskön plats högt uppe på en ås. Kvinnan har fortfarande inte fått gravfrid, då anhöriga inte lyckats i försöken att kunna uppfylla hennes önskan. Deras begäran är inte orimlig; värdigheten och respekten för den avlidna kvarstår.
Lagstiftningen bygger på gamla traditioner från den tid när kyrka och stat var ett och har inte anpassats till dagens situation. Om synnerliga skäl finns kan länsstyrelserna ge dispens från de mycket strikta regler som gäller för gravsättning. I detta fall gjordes först ett undantag, som senare togs tillbaka, eftersom det ansågs bygga på ett missförstånd om sakförhållandena.
Att hantera anhöriga och en ung människas kvarlevor på detta sätt är ovärdigt både för de berörda och för samhället.
Min fråga till ministern blir då följande:
Avser ministern att vidta några åtgärder för att få till stånd en ändring i nu gällande lagstiftning så att avlidna och deras anhöriga får ett ökat inflytande över hur och var kremeringsaskan får placeras?