den 22 juni

Fråga 2003/04:1366 av Ulla Hoffmann (v) till justitieminister Thomas Bodström om skydd för kvinnor

År 1994 konstaterades i en dom i kammarrätten att svenska staten inte kunde skydda Maria Eriksson och hennes familj från Marias exmakes våld. För att leva ett normalt liv var familjen tvungen att flytta från Sverige. Bakom kammarrättens dom finns en lång och tragisk historia som dokumenterats väl i boken Gömda av Liza Marklund. Exmaken fick besöksförbud, Maria skyddad identitet, men genom att myndigheterna inte förstod allvaret i familjens situation röjde man identiteten och familjen hemsöktes av exmaken. I andra fall lyckades mannen, enligt boken, utöva påtryckningar på polisen som lämnade ut adressen. Familjen tvingades därför flytta runt i Sverige under en lång tid med fruktansvärda konsekvenser för barnen. Till slut tvingades familjen lämna Sverige och eftersom man inte litade på myndigheterna tvingades man också avstå från barnbidrag och annan ekonomisk hjälp. Maria har nu beviljats asyl i USA på grund av den misshandel hon utsatts för här, men också för att Sverige och svenska myndigheter inte kan, eller vill, ge henne det skydd som hon enligt svensk lagstiftning har rätt till.

Redan 1995 när Maria Erikssons situation uppmärksammades första gången frågade jag varför myndigheterna inte ser till att besöksförbudet efterlevs och varför det är kvinnorna som flyttas och inte männen. Jag frågar igen:

Vilka åtgärder har statsrådet för avsikt att vidta för att inte fler kvinnor ska tvingas söka asyl i USA?