Fråga 2003/04:13 av Kalle Larsson (v) till tf. utrikesminister Jan O Karlsson om läget i Nepal
Läget i Nepal de senaste sju åren har haft karaktären av inbördeskrig. Situationen har förvärrats senaste året, sedan kungen i oktober år 2002 avsatte den demokratiskt valde premiärministern Sher Bahadur Chand och ersatte honom med den lojale Lokendra Bahadur Chand. Alla stora partier i landet såg detta som ett brott mot konstitutionen och protesterade. I maj ersattes Chand av Surya Bahadur Thapa, också han kungens man. Det skedde under en period då landet var på väg att stabiliseras. Den maoistiska gerillan deltog i fredssamtal. De fem stora partierna hade enats om hur nyval skulle kunna genomföras. Det största partiet i landet, Nepals kommunistiska parti (CPN uml), ser kungens som "ett förräderi mot demokratin". Det folkliga svaret på kungens politik har varit demonstrationer och möten. I huvudstaden Kathmandu hålls militära trupper redo för att kunna sättas in mot demonstranter. De fem största partierna har nu gått samman i en front för att pressa kungen att återgå till en demokratisk ordning. Fronten vid flera tillfällen organiserat stora demonstrationer. Vid dessa har de militära säkerhetsavspärrningar på olika platser i Kathmandu forcerats. Demonstranterna har mötts av attacker från polis och militär. Närmare två tusen fackliga ledare, kvinnoaktivister och partiföreträdare har arresterats. Folkfronten fortsätter dock med protestmarscherna och säger att man inte kommer att låta sig stoppas av repressionen.
Mot bakgrund av den uppkomna situationen vill jag fråga utrikesministern:
Vilka initiativ är ministern beredd att vidta för att stärka den demokratiska processen i Nepal?