den 27 maj

Fråga 2003/04:1259 av Kenneth Johansson (c) till socialminister Lars Engqvist om högkostnadsskyddet inom tandvården för äldre

Den 1 juni 2002 infördes högkostnadsskyddet för personer som är 65 år eller äldre inom tandvården. Sedan dess har reformen kantats av problem. Nuläget är att det finns 20 000 förhandsprövningar hos försäkringskassan och väntetiden för handläggning är tre månader. Sedan den 1 januari 2004 är reformen dessutom prisreglerad, något som framkallat reaktioner bland privattandläkarna. Regeringen har snabbt och ensidigt genomfört denna prisreglering @ detta för att rädda en reform som hittills kostat staten 1,7 miljarder kronor mer än beräknat. Orsaken till kostnadsöverdragen är dels det stora, ackumulerade, vårdbehovet i kombination med underskattningen av vårdbehovets storlek, dels att regeringen sänkte åldersgränsen i reformen från 75 år till 65 år. Reformen är till sin konstruktion vårddrivande och det saknas incitament för patienter och tandläkare att välja den mest kostnadseffektiva vården. Regleringen har även inneburit att svensk tandvård håller på att delas upp så att barn, gamla och sjuka hänvisas till den offentliga tandvården, en utveckling som är olycklig. Nu väntar tandvården på ett besked från regeringen om hur och när förändringar av reformen kommer till stånd @ detta för att råda bot på de mycket negativa effekter regleringen givit och för att förhindra en delning av tandvården.

Min fråga är:

Vilka åtgärder avser ministern att vidta för att förhindra att högkostnadsskyddet för äldre tränger ut andra gruppers tandvårdsbehov och leder till orimligt höga kostnader?