den 26 maj

Fråga 2003/04:1257 av Annica Jonsson (v) till statsrådet Lena Hallengren om folkbildningens roll i rehabiliteringen av långtidssjukskrivna

Vid kammarens frågestund den 13 maj ställde jag en fråga till statsrådet. Tyvärr förstod inte statsråden innebörden i min fråga, och jag vill därför utveckla den närmare. Den ökande långtidssjukskrivningen är ett gigantiskt problem med både personliga och samhällsekonomiska effekter. Det borde vara ett prioriterat område att få så många som möjligt åter i arbete, helt eller delvis, så snabbt som möjligt. Det löser man inte genom att enbart satsa på deltidssjukskrivning. Det gör inte någon människa friskare att tvingas i arbete. På flera håll arbetar i dag folkbildningsorganisationer aktivt med långtidssjukskrivna. Målet är att få de sjukskrivna åter till det tidigare arbetet eller till något nytt. Genom folkbildningen ges möjlighet att studera under längre tid, på hel- eller halvfart, vid folkhögskolor eller i kortare studiecirklar. Redan i dag finns på sina håll kurser och cirklar riktade till långtidssjukskrivna för att öka kreativitet och främja tillfrisknande. Folkbildningens pedagogik och miljö har visat sig passa bra för den här gruppen. Studier ger stärkt självkänsla, social tillhörighet och ger möjligheter till kunskapsinhämtning. Det kan vara början till ett nytt liv, att man känner att man klarar av något. Den som i dag gör ett aktivt försök att rehabilitera sig genom studier berövas rätten till sjukpenning. Många tvingas in i ofrivillig förtidspension. Det stimulerar knappast till att själv ta tag i sin situation. Min fråga till statsrådet är därför:

Avser statsrådet att tillföra medel för att aktivt stödja folkbildningen för deras arbete med rehabilitering av långtidssjukskrivna så att dessa ska kunna studera med bibehållen sjukpenning?