den 21 maj

Fråga 2003/04:1243 av Owe Hellberg (v) till miljöminister Lena Sommestad om utbyggnaden av 3 G-nätet

Utbyggnaden av 3 G-nätet pågår för fullt och regeringens förslag om ändringar av ledningsrätten, påskyndar den utvecklingen då lagförändringen innebär rätt till tvångsåtgärder för att sätta upp master, basstationer och antenner. Ett märkligt förslag tvärtemot folkviljan där 59 % av befolkningen inte vill ha en 3 G-mast i sin närmiljö och där 48 % har litet förtroende för myndigheternas ansvar när det gäller eventuella strålningsrisker. Många medborgare och kommuner känner sig överkörda när det gäller möjligheten att kunna påverka placeringen av master, basstationer och antenner då lagstiftningen inom PBL, plan- och bygglagen, inte ger någon reell påverkansmöjlighet. Utbyggnaden av 3 G-nätet som är en överenskommelse inom EU ska ske enligt artikel 174 i EG-fördraget som hävdar försiktighetsprincipen. När det gäller PBL, så ska miljöbalkens 3 och 4 kap. om varsamhetskrav följas, dock ej inom detaljplanelagt område. Vare sig försiktighetsprincipen eller varsamhetskraven i PBL har varit tillämpliga i de fall som prövats rättsligt och det verkar inte finnas några som helst hinder för att sätta upp master, basstationer eller antenner för det mobila 3 G-nätet.

Min fråga till miljöminister Lena Sommestad blir då följande:

På vilket sätt ämnar ministern ändra lagstiftningen så att medborgare och kommuner ges rätt till inflytande över placeringen av det mobila 3 G-nätets master, mobilstationer och antenner samt enkelt kunna få lättillgänglig information om var de finns?