den 21 oktober

Fråga 2003/04:119 av Ronny Olander (s) till justitieminister Thomas Bodström om ungdomsbrottslighet

Brottslighet bland ungdomar är en central fråga i kriminalpolitiken. Sedan mitten av 1990-talet har ca 20 % av dem som blivit lagförda för brott efter huvudpåföljd varit ungdomar mellan 15@20 år. Av det totala antal personer som var misstänkta för brott under samma period var runt 25 % mellan 15@20 år. Även om ungdomsbrottsligheten därför inte verkar öka, och kanske på sina håll har minskat något, så är detta siffror som är alldeles för höga.

Det har också skett vissa förändringar i brottsmönstren bland ungdomar. Våldsbrott och narkotikabrott bland ungdomar har exempelvis ökat; sedan mitten av 1980-talet misstänks fler ungdomar för misshandel och för andra brott mot person. Ungdomsbrottsligheten tillsammans med annan brottslighet har utöver den skada som åsamkas offren, också en tendens att skapa en utbredd oro i samhället, särskilt bland de äldre. I en nyligen genomförd opinionsundersökning fann man exempelvis att var tredje stockholmare var rädd för att gå ut på kvällen. Ju äldre de tillfrågade var, desto räddare var de för att vistas ute på kvällen. Det krävs initiativ på en mängd olika nivåer. Framför allt är det viktigt med brottsförebyggande arbete, och här har mycket positivt skett, exempelvis i form av en ökning av antalet lokala brottsförebyggande råd. Dock kan man konstatera att siffrorna för ungdomsbrottslighet fortsätter att vara oroväckande höga.

Vilka åtgärder avser ministern att vidta för att minska ungdomsbrottsligheten i samhället?